Prop. 1988/89:101

Regeringens proposition 1988/89:101

om den kommunala parkeringsövervakningen

Prop.

1988/89:101

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp bifogade utdrag ur regeringsprotokollet
den 16 mars 1989.

På
regeringens vägnar Sten Andersson

Bengt K.Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att kommunerna ges rätt att förordna även arbetstagare
hos kommunala parkeringsaktiebolag till parkeringsvakter.

Förslaget
innebär ändringar i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning.

Dessutom
föreslås att lagen förtydligas vad avser förordnande av kommunalt anställda
parkeringsvakter.

Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

1 Riksdagen 1988/89.1 saml. Nr 101

Propositionens
lagförslag Prop. 1988/89: lOi

Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1987:24) om kommunal

parkeringsövervakning

Härigenom
föreskrivs att 6 § lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6§

Parkeringsvakter
förordnas av kommunen.

Till
parkeringsvakter får förord- TiU parkeringsvakter får förord

nas arbetstagare hos kommunen, nas arbetstagare hos kommunen,

hos andra kommuner eller hos be- hos andra kommuner, hos kommu-

vakningsföretag som omfattas av la- nala parkeringsaktiebolag eller hos

gen (1974:191) om bevakningsfö- sädana bevakningsföretag som om-

retag. fattas av lagen (1974:191) om bevak-

ningsföretag.

Som ett förordnande enligt första stycket skall också anses ett beslut
av kommunen om anställning som parkeringsvakt eller motsvarande.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Civildepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1989

Närvarande:
statsrådet S. Andersson, ordförande, och statsråden Göransson, Gradin, R.
Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén,
Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Prop.
1988/89:101

Föredragande:
statsrådet Johansson

Proposition om den kommunala parkeringsövervakningen

1 Inledning

Föreningen
Sveriges kommunala parkeringsbolag, i fortsättningen kallad föreningen, är en
frivillig sammanslutning äv landets kommunalt ägda parkeringsaktiebolag.
Föreningen har i en skrivelse till regeringen den 7 april 1988 begärt förslag
om en ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning av innebörd
att en kommun tillåts anlita även arbetstagare hos kommunens
parkeringsaktiebolag som parkeringsvakter. Skrivelsen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Föreningens
skrivelse har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av deras yttranden bör fogas tUl protokollet i detta ärende
som bilaga 2.

Jag
tar nu upp den sålunda väckta frågan.

Samtidigt
behandlar jag en annan fråga, nämligen formen för förordnandet av sådana
parkeringsvakter som är anställda i en kommun.

2 F ö redragandens ö verv ä ganden

2.1 Arbetstagare hos kommunala parkeringsaktiebolag som parkeringsvakter

Mitt
förslag: Kommunerna ges möjlighet att förordna arbetstagare hos kommunala
parkeringsaktiebolag tiU parkeringsvakter.

Förslaget
genomförs genom att 6 § lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning
ändras.

Föreningens
begäran: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanser ställer sig positiva till den begärda ändringen.
Riksåklagaren föreslår att en kommun också skall kunna

anlita arbetstagare hos en
annan kommuns parkeringsbolag. Prop. 1988/89:101

Ett
par myndigheter är negativa. Rikspolisstyrelsen anser sålunda bl.a. att samhällets
och kommuninvånarnas ringa möjligheter till insyn i de kommunala bolagen samt
den omständigheten att de privatanställda parkeringsvakterna är undantagna
från alla former av offentlig kontroll talar mot den föreslagna ändringen.
Trafiksäkerhetsverket anser att förslaget är otillfredsställande från
rättssäkerhetssynpunkt. EnUgt verket är det en uppenbar risk för att
parkeringsvakternas olika funktioner blir sammanblandade och oklara.

Nuvarande
förhållanden: Den rättsliga följden av att någon stannar och parkerar ett
fordon i strid mot gällande bestämmelser och villkor är fortfarande i princip
olika beroende på om händelsen inträffar på allmän plats eller på enskilt
område, även om regelsystemen under senare tid har gjorts mer hkartade.

Sker
den på allmän plats, kan sålunda parkeringsanmärkning utfärdas. Det innebär att
den felande blir skyldig att betala en felparkeringsavgift. Parkeringsanmärkning
får utfärdas av en polisman eller av en sådan parkeringsvakt som avses i lagen
(1987:24) om kommunal parkeringsövervakning. I lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
(ändrad senast 1988:1180) regleras detta förfarande.

Parkeringsövervakning
på allmän plats är sålunda - liksom andra former av trafikövervakning - primärt
en poUsiär uppgift.

Enligt
1987 års lag får en kommun emellertid besluta att den skall svara för parkeringsövervakningen
inom kommunen, om parkeringsvakter behövs för övervakningen.

Föreskrifterna
i 1987 års lag innebär bl.a. följande. Kommunen är skyldig att i samband med
att den planerar övervakningen samråda med den lokala pohsmyndigheten.
Parkeringsvakter skall ha genomgått en utbildning, vars innehåll
rikspolisstyrelsen utfärdar föreskrifter om i samråd med trafiksäkerhetsverket.
Parkeringsvakter skaU förordnas av kommunen. Som parkeringsvakter får endast
anlitas kommunens arbetstagare eller någon annan kommuns arbetstagare eller
arbetstagare hos sådana bevakningsföretag som omfattas av lagen (1974:191) om
bevakningsföretag.

En
olovlig parkering på enskilt område, t.ex. på kommunal tomtmark, kan i stället
leda rill åtal för egenmäktigt förfarande och eventuellt böter eller också -
numera vanligare - tUl skyldighet att betala en kontrollavgift. Då tillämpas
lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering (ändrad senast
1988:1181). Det sagda avser bara sådan enskild mark som inte omfattas av lokala
trafikföreskrifter om parkering.

Under
senare år har många kommuner bildat aktiebolag för att i den formen driva sådan
verksamhet som tidigare skötts av verk och nämnder inom den kommunala
förvaltningen, bl.a. parkeringsövervakning och förvaltning av
parkeringsanläggningar på kommunens tomtmark.

Skälen
för mitt förslag: Som Föreningen Sveriges kommunala parkeringsbolag och flera
remissinstanser framhåller, skulle befintliga personalresurser kunna utnyttjas
bättre, om det blev möjligt att samordna parkeringsövervak-

ning på allmän plats med
sådan parkeringskontroll som ett av kommunen ägt Prop. 1988/89:101 parkeringsaktiebolag
utför på tomtmark.

Den
numera relativt likartade lagregleringen av parkering på allmän plats och
parkering på enskilt område bidrar i och för sig till att underlätta en sådan samordning
av parkeringsövervakningen som mitt förslag avser att öppna möjligheter till.

Men
det gäller att samtidigt slå vakt om de intressen som motiverat de kvarstående
skillnaderna mellan regelsystemen.

Det
kan exempelvis finnas en viss risk för att en parkeringsvakt, som har till
uppgift att kontrollera parkering på såväl aUmän som enskUd plats och därmed
skall tillämpa olika regelsystem, kan komma att blanda samman sina funktioner.
Jag vill därför betona att mitt förslag inte innebär någon ändring i
kommunernas ledningsansvar enligt 1987 års lag. Det bör också vara möjligt att
organisera verksamheten så, att problem av angivet slag inte uppstår. Jag utgår
från att kommunerna kommer att göra detta.

En
felaktig rättstillämpning uppfattas ofta som mycket stötande av den enskilde.
Jag vill därför också betona betydelsen av att kommunerna ägnar sådan uppmärksamhet
åt hithörande frågor, att man minimerar risker för felaktig tillämpning av
föreskrifter om parkering och stannande av fordon.

Jag
förutsätter dessutom självfallet att kommunerna iakttar tillbörlig omsorg, när
det gäller att förordna någon till parkeringsvakt och när det gäller att ge
parkeringsvakter den utbildning som behövs.

I
detta sammanhang kan nämnas att arbete pågår för att organisera en enhetlig
utbildning av parkeringsvakter hos de kommunala parkeringsaktiebolagen. Sådana
parkeringsvakter skall naturUgtvis också genomgå den utbildning som föreskrivs
i 5 § i 1987 års lag, innan de förordrias till parkeringsvakter.

Samhällets
insyn i och kontroU av parkeringsövervakningen på allmän plats får sålunda inte
bli mindre av att också arbetstagare hos kommunala parkeringsaktiebolag anlitas
som parkeringsvakter där. Att märka är därvid att bolagen i fråga står under
kommunal kontroll. Rimliga rättssäkerhetskrav tillgodoses för övrigt genom
möjligheten till överklagande och omprövning av parkeringsanmärkningar. Det bör
också framhållas att bl.a. riksdagens ombudsmän ytterst har rätt att granska
hur en enskild parkeringsvakt utför sina åUgganden på allmän plats, eftersom
sådan parkeringsövervakning utgör myndighetsutövning. Oriktig myndighetsutövning
kan medföra straff enligt 20 kap. 1 § brottsbalken (jfr även prop.
1988/89:113).

Intresset
av offentlig insyn och kontroll talar för att parkeringsaktiebolag med privata
intressen inte bör komma i fråga. Mitt förslag omfattar därför inga andra
aktiebolag än kommunala, dvs. kommunalt helägda. Förslaget avser också sådana
parkeringsaktiebolag som ägnar sig även åt annat än parkeringsövervakning, t.ex.
förvaltning av parkeringsplatser. Andra företagsformer än aktiebolag, t.ex.
stiftelser, omfattas däremot inte av förslaget.

Ägarförhållandena
i ett parkeringsaktiebolag kan vara sådana att bolaget

är ett helägt dotterbolag till ett kommunalt helägt aktiebolag, t.ex. ett

kommunalt bostadsaktiebolag. Det kan också finnas parkeringsaktiebolag

som ägs dels av kommunen och dels av ett annat av kommunen helägt

aktiebolag. Slutligen kan det kanske förekomma att två eller flera kommuner 5

äger ett
parkeringsaktiebolag antingen direkt eller indirekt genom andra Prop.
1988/89:101 kommunalt helägda aktiebolag.

Även parkeringsaktiebolag där ägarförhållandena är sådana
som nu sagts omfattas av mitt förslag.

En kommun får enligt förslaget till parkeringsvakter också
förordna anställda i en annan kommuns parkeringsaktiebolag.

2.2 Förordnande av parkeringsvakter

Mitt förslag: Det skall tydligare framgå av lagen att en
anställning i en kommun för att fullgöra parkeringsövervakning är att anse som
ett förordnande som parkeringsvakt av kommunen.

Förslaget genomförs genom ett tillägg till 6 § lagen om
kommunal parkeringsövervakning.

Skälen för mitt förslag: En av de viktigaste nyheterna i
1987 års lag var att ge varje kommun möjlighet att för sin
parkeringsövervakning anlita personal från en annan kommun eller från ett
bevakningsföretag. Som en konsekvens härav blev det nödvändigt att på något
sätt i lagen markera att inlånad personal handlar på kommunens ansvar och ingår
i kommunens organisation för parkeringsövervakning. Detta har - som
inledningsvis anförts - skett genom att det i lagtexten angetts att
parkeringsvakter förordnas av kommunen (6 § första stycket).

Men såsom ett förordnande är enligt lagen uppenbarligen
också att anse det slags förordnande som ligger i ett beslut om anställning i
kommunen som parkeringsvakt eller motsvarande, t.ex. som trafikövervakare,
oavsett om beslutet har meddelats före eller efter den 1 mars 1987, då 1987 års
lag trädde i kraft.

Eftersom det i rättspraxis har förekommit olika
uppfattningar om innebörden av 6 § första stycket i detta hänseende, bör
enligt min mening ett förtydligande göras, lämpligen genom ett nytt, tredje
stycke i paragrafen.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
civildepartementet upprättats förslag till en lag om ändring i lagen (1987:24)
om kommunal parkeringsövervakning.

Lagförslaget är sådant att lagrådets hörande enligt min
mening skulle sakna betydelse.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen

att anta lagförslaget.

5 Beslut Prop. 1988/89:101

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

FÖRENINGEN
SVERIGES KOMMUNALA PARKERINGSBOLAG

1988-04-07

Prop.
1988/89:101 Bilaga 1

Regeringen Civildepartementet

Hemställan om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning

Svenska kommunförbundet hemställde hösten 1985 bl.a. att
regeringen skulle initiera en ändring av lagen orri kommunal trafikövervakning
så att trafikövervakning även fick utföras av personal som ej var anställd i
kommunen.

Regeringen föreslog sedermera i prop. 1986/87 om kommunal
parkeringsövervakning en ny lag som skulle ge kommun rätt att anlita annan
kommuns parkeringsövervakare. Det skulle också vara möjligt att som
parkeringsövervakare anlita personal anställd vid bevakningsföretag. Lagen
antogs och gäller för närvarande.

Flera större kommuner har valt att bilda särskilda bolag
för att på tomtmark uppföra, förvalta och bevaka parkeringsanläggningar - både
särskilda parkeringshus och traditionella P-platser. Bolagen är helägda av
kommunerna. Kommunerna har således fullständig insyn i och kontroll över
bolagens verksamhet. Personalen i sådana parkeringsbolag erhåller utbildning i
parkeringsjuridiken och har mycket stor praktisk erfarenhet av
parkeringsfrågornas teknik och psykologi. Denna personal bör rimligen besitta
större vana vid parkering än personalen vid ett bevakningsföretag har.

Utvecklingen av oeh den definitiva lösningen av
parkeringsfrågorna i kommunerna synes i allt högre grad komma att åvila de
kommunalt helägda parkeringsbolagen i intimt samarbete med de kommunala
förvaltningarna. I de större kommunerna är bolagens bilplatsvolym avsevärt
större än resp. gatuförvaltnings. Den nuvarande utformningen av lagen har fått
den följden att det kommunala parkeringsbolagets egen personal övervakar invid
gata belägna parkeringsplatser medan kommunen ej kan använda samma personal
för övervakning av parkeringens efterlevnad på angränsande gatuutrym-me utan
härvid tvingas utnyttja ett bevakningsföretag. Såväl organisations-mässigt som
ekonomiskt är detta olämpligt, sett ur kommunens synpunkt.

Med hänvisning till vad ovan sagts och till dels att
rättssäkerheten är tillgodosedd genom att de tidigare angivna
ägareförhållandena i parkeringsbolagen medger full kommunal insyn, dels att
personalen vid dessa bolag är specialutbildad och väl så lämpad för
parkeringsövervakning som personalen vid bevakningsföretag hemställs att lagen
(1987:24) om kommunal parkeringsövervakning ändras så att den medger att
personal vid kommunala parkeringsbolag skall kunna förordnas som
parkeringsvakter. § 6 andra stycket lagen om parkeringsövervakning bör härvid erhåUa
följande lydelse:

"Till
parkeringsvakter får förordnas arbetstagare hos kommunen, hos Prop.
1988/89:101 kommuns parkeringsbolag, hos andra kommuner eller hos
bevakningsföretag som omfattas av lagen (1974:191) om bevakningsföretag."

FÖRENINGEN
SVERIGES KOMMUNALA PARKERINGSBOLAG

Carl-G
Tollemar ordförande

Sammanställning av remissyttranden Prop. 1988/89: lOi

Bilaga
2 Över Föreningen
Sveriges kommunala parkeringsbolags

skrivelse om parkeringsövervakning med arbetstagare hos

kommunala parkeringsbolag

1. Inkomna yttranden

Efter
remiss har i ärendet yttranden avgetts av riksåklagaren (RÄ), rikspolisstyrelsen
(RPS), trafiksäkerhetsverket (TSV), länsstyrelsen i Uppsala län, Stockholms,
Göteborgs och Malmö kommuner. Svenska kommunförbundet. Svenska
kommunalarbetareförbundet samt Svenska polisförbundet.

RÅ
har lämnat över yttranden från överåklagaren i Göteborg och överåklagarna vid
regionåklagarmyndigheterna i Göteborg, Vänersborg och Gävle, RPS yttranden från
polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Lycksele, länsstyrelsen i
Uppsala /än yttranden från Enköpings och Uppsala kommuner samt polismyndigheten
i Uppsala, Stockholms kommun sammandrag av yttranden som lämnats av kommunens
gatunämnd, stadskansliets juridiska avdelning och Stockholms stads Parkerings
AB.

2. Remissutfallet i stort

Föreningen
Sveriges kommunala parkeringsbolags förslag tUlstyrks av de flesta
remissinstanserna, nämligen av RÅ, länsstyrelsen i Uppsala län, Stockholms,
Göteborgs och Malmö kommuner samt Svenska kommunförbundet.

Svenska
kommunalarbetareförbundet är också positiv till den föreslagna lagändringen men
tillstyrker den endast under vissa angivna förutsättningar.

Polisförbundet
anser att lagen måste skärpas i vissa avseenden, om den föreslagna lagändringen
genomförs.

TSV
ställer sig tveksamt till den föreslagna lagändringen.

Och
RPS anser att den föreslagna lagändringen inte bör genomföras.

3. Närmare synpunkter

Länsstyrelsen
i Uppsala län och Malmö kommun har utan vidare yttrande tillstyrkt den
föreslagna lagändringen. Övriga remissinstanser har i huvudsak anfört följande.

Riksåklagaren:

Den
ordning som infördes 1987 har såvitt mig är bekant inte medfört några

praktiska problem. Frågan om vem som är huvudman för den trafiköverva-

kande personalen i administrativt hänseende är enligt min mening av mindre

betydelse jämfört med det förhållandet att det enligt lagen om kommunal

parkeringsövervakning är kommunen som beslutar om vem som skall iq

förordnas till parkeringsvakt. 1 lagstiftningen finns
vidare garantier för att Prop. 1988/89:101 övervakningen fullgörs av
parkeringsvakter med erforderlig utbildning.

Jag har således ingen erinran mot förslaget. Möjligen
skulle ändringen t.o.m. på sätt överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i
Göteborg förespråkat kunna göras något vidare genom att också omfatta en
möjlighet för en kommun att förordna arbetstagare hos andra kommuners
parkeringsbolag till parkeringsvakter.

Rikspolisstyrelsen:

I parkeringsanläggningar som förvaltas av kommunala
parkeringsbolag sker parkering på någon typ av kontraktsliknande villkor. Det
rättsförhållande som uppstår mellan utnyttjare och parkeringsbolag är med andra
ord av civilrättslig natur och tvister mellan dem prövas i civilrättslig
ordning. Det är alltså parkeringsjuridik av denna typ som de anställda i
parkeringsbolagen nu har att tillämpa.

Det är obestridligen en helt annan sak att tillämpa den
offentligrättsliga regleringen om stannande och parkering av fordon. Här blir
det fråga om renodlad myndighetsutövning av polisiär natur. Eventuella
invändningar mot gjorda parkeringsanmärkningar prövas av polis och kan
överklagas till domstol, varvid åklagare för det allmännas talan. Det kan tilläggas
att de ändringar i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift och lagen (1984:318)
om kontrollavgift vid olovlig parkering som efter lagrådsföredragning nu förbereds
i kommunikationsdepartementet kommer att ställa ökade krav på kommunernas
parkeringsövervakare.

Frågor om insyn och kontroll är också av grundläggande
betydelse i detta sammanhang. I de kommunala parkeringsbolagen kan visserligen
de berörda kommunerna utöva viss insyn. Kontroll av verksamheten sker
emellertid i allt väsentligt i bolagsrättsliga former. Andra samhällsorgan och
kommuninnevånarna själva har mycket små möjligheter att utöva insyn i och
kontroll av bolagens verksamhet.

Till det anförda kommer att personalen hos de kommunala
parkeringsbolagen - till skillnad från kommunens personal - är att anse som
privatanställd. En ändring i enlighet med förslaget skulle innebära att den
myndighetsutövning som det här är fråga om skulle överlämnas till personer som
är undantagna från alla former av offentlig kontroll.

Regeringen har så sent som år 1987 prövat den fråga som nu
på nytt aktualiseras i föreningens skrivelse. I propositionen med förslag till
lag om kommunal parkeringsövervakning anförde departementschefen bl.a. följande
i frågan om att anordna kommunal parkeringsövervakning med personal som är
anställd hos enskilda företag (prop. 1986/87:51 s. 7-8):

"Med hänsyn rill denna möjlighet dock begränsas till
att gälla sådan personal som är anställd hos bevakningsföretag. Dessa företags
verksamhet står enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag (omtryckt
1980:588) under offentlig kontroll."

Rikspolisstyrelsen, som noterar att det då aktuella
lagförslaget inte

granskades av lagrådet, kan ansluta sig till detta uttalande. H

Trafiksäkerhetsverket: Prop. 1988/89:101

Trafiksäkerhetsverkets grundinställning är den att
parkeringsövervakning bör kunna få utföras av enskilda om det kan ske i från
rättssäkerhetssynpunkt betryggande former. Mot den bakgrunden tillstyrkte
verket kommunförbundets framställning hösten 1985 till regeringen om att
parkeringsövervakning skulle kunna få utföras av personal anställd vid
bevakningsföretag eller hos annan kommun.

Av den nu aktuella framställningen framgår att
rättssäkerhetsintresset anses tillgodosett genom kommunens möjligheter till
insyn i dess parkeringsbolag och personalens lämplighet. Framställningen ger
dock vid handen att skälet för en ändring av lagstiftningen är att det för
kommunerna är organisatoriskt och ekonomiskt olämpligt att inte låta det
kommunala perkeringsbolagets personal samtidigt övervaka den offentligrättsliga
parkeringen och tomtmarksparkeringen.

En sådan ordning kan inte anses tillfredsställande från
rättssäkerhetssynpunkt. Den innebär att parkeringsvakternas tjänstgöring
samtidigt skulle kunna komma att omfatta arbetsuppgifter som utan någon
egentlig åtskillnad innebär såväl myndighetsutövning som inte. Risken är därmed
uppenbar att de olika funktionerna som parkeringsövervakare blir sammanblandade
och oklara för personalen. Även för allmänheten skulle förhållandet kunna komma
att framstå som oklart, inte minst då det tänkta systemet innebär att
personalen, oavsett vilken parkering som övervakas, sannolikt skulle vara
uniformerade och försedda med tjänstetecken på sätt som krävs för vakter som
avses i lagen om kommunal parkeringsövervakning. Trafiksäkerhetsverket ställer
sig därför tveksamt till den föreslagna lagändringen.

Stockholms kommun:

Parkeringsövervakningen fungerar långt ifrån
tillfredsställande och respekten för parkeringsbestämmelserna är mycket låg.
Det är troligt att konkur- . rensen mellan olika företag om att få sköta
övervakningen leder till effektivare övervakning.

Lagen bör därför ändras så att det blir möjligt för andra
företag utöver kommunala parkeringsbolag, bevakningsföretag och kommuner att få
förordna sin personal som parkeringsvakter. Det är dock viktigt att personalen
får god yrkeskompetens genom gedigen utbildning och att det finns tillgång till
juridisk expertis.

Göteborgs kommun:

Vi ser positivt på den föreslagna lagändringen. För vår
del skulle lagändringen innebära att vi fick ett större rekryteringsunderlag,
vilket i sig är bra.

Kommunförbundet:

Styrelsen delar de synpunkter som framförs i parkeringsbolagsföreningens

skrivelse och anser att det är praktiskt och lämpligt att
arbetstagare vid 2

kommunens parkeringsbolag ska kunna anlitas som
parkeringsvakter. Prop. 1988/89:101 Förbundet tillstyrker därför parkeringsbolagsföreningens
förslag.

Förbundet utgår ifrån att ändringen avser såväl av
kommunen helägda parkeringsbolag som andra kommunala dotterföretag med
motsvarande arbetsuppgifter samt parkeringsbolag där flera intressenter finns,
men där kommunen har ett avgörande inflytande. Detta bör klargöras under
lagstiftningsarbetet.

Svenska kommunalarbetareförbundet:

Förbundet avvisade tidigare ändring av lagen om kommunal
trafikövervakning. Förbundet ansåg bl.a. att en privatisering och avveckling
av kommunens samlade ansvar för trafikövervakningen riskerade
allmänhetens/trafikanternas förtroende för rättssäkerhet och lika behandling.
Nu Uggande förslag att också kunna förordna anställda vid de kommunala
parkeringsbolagen som trafikövervakare är dock med tanke på rådande rättsläge
en . utveckling åt rätt håll. Genom att kommunen ges möjlighet att via de
kommunala parkeringsbolagen återta sitt samlade ansvar för
parkerings-övervakningen kan troligen förtroendet för verksamheten stärkas.

Under förutsättning att kommunen tillåts ha fuU insyn i de
kommunala parkeringsbolagen och personalen ges en fullgod utbildning kan
förbundet således tillstyrka föreliggande förslag. Anställda i kommunala
parkeringsbolag bör vara väl så kompetenta att handha trafikövervakningsverksamhet
som bevakningsföretag. Sett ur kommunens synvinkel talar också rationella och
ekonomiska skäl för en ändring i lagen om kommunal trafikövervakning i enlighet
med vad som föreslås.

Svenska polisförbundet:

Förbundet har sedan länge gett uttryck för en kritisk
hållning till den utveckling som medfört att parkeringsövervakning kommit att
styras mer av kommersiella än trafikpoUtiska målsättningar.

Detta synsätt ligger också till grund för att vi är
kritiska till det framlagda förslaget som vi menar ger ytterligare näring åt en
redan felaktig inriktning.

Ett parkeringsbolag är genom lagstiftning tvingad att göra
affärsmässiga bedömningar av sin verksamhet. Detta förhållande är i sig en
begränsning för kommunens möjlighet att styra verksamheten i vart fall på
strikt trafikpolitiska grunder.

Parkeringsövervakning uppfattas dessutom av medborgarna
som en form av myndighetsutövning med en trafikpolitisk målsättning som grund.

Personalen vid parkeringsbolag saknar i dag den utbildning
som innehas av den personal som professionellt handhar parkeringsövervakningen
i t.ex. Stockholm. Ett realiserande av förslaget skulle därmed kunna medföra
att olika arbetssätt och tolkningar av gällande praxis kan uppstå.

Med
anledning av ovanstående är det förbundets uppfattning att om en

ändring sker i gällande lagstiftning på så sätt som föreslås måste lagen

kompletteras på följande punkter:

- en för alla i parkeringsövervakning verksamma hkvärdig utbildning 13

gemensam
ledningsorganisation för att arbeta mot likvärdiga mål och efter Prop.
1988/89:101

en gemensam policy

att avgifter för felparkering endast fär tillföras och
fördelas av kommunen.

14

Innehåll

Regeringens proposition ................................... ..... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Propositionens lagförslag..................................... 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 16 mars 1989 .... 3

1
Inledning.................................................... ..... 3

2
Föredragandens överväganden........................ ..... 3

2.1
Arbetstagare hos kommunala
parkeringsaktiebolag som parkeringsvakter 3

2.2
Förordnande av parkeringsvakter.............. 6

3
Upprättat lagförslag...................................... 6

4
Hemställan ................................................ 6

5
Beslut........................................................ 7

Bilagal Föreningen
Sveriges kommunala parkeringsbolags skrivelse 8

Bilaga 2 Sammanställning
av remissyttranden.......... 10

Prop..1988/89:101

gotab

17001, SlocKHolm
1989