Prop. 1988/89:104

Regeringens proposition 1988/89:104

om höjning av grundfonden för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

Prop. 1988/89:104

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 16 februari 1989.

På
regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Odd
Engström

Propositionens huvudsakhga innehåll

I
propositionen föreslås att grundfonden för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
höjs från 17,5 till 21 miljarder kr. Kassans upplåningsrätt ökas härigenom med
35 miljarder kr. Ändringen avses träda i kraft den I juni 1989.

1 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 104

Förslag
till Prop. 1988/89:104

Lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom
föreskrivs att 13 § lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Som
grundfond för kassan ställer Som grundfond för kassan ställer

staten till förfogande en av riks- staten till förfogande en av riks

gäldsfullmäktige utfärdad garanti- gäldsfullmäktige utfärdad garanti

förbindelse på sjutton och en halv förbindelse på tjugoen miljarder

miljarder kronor. kronor.

Denna
lag träder i kraft den 1 juni 1989.

' Lagenomtryckt 1983:578. -Senaste lydelse 1987:611.

Finansdepartementet Prop. 1988/89:104

Utdragurprotokoll
vid regeringssammanträde den 16 februari 1989

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden, S. Andersson, Göransson, Gradin, R.
Carlsson, Hellström, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Nordberg,
Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson.

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition om höjning av grundfonden för Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa

1 Inledning

Bestämmelser
för stadshypoteksinstitutionens verksamhet fmns i lagen (1968:576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar (stadshypotekslagen).
Stadshypotek består av ett centralt organ — Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
— och 20 regionalt verksamma stadshypoteksföreningar. Genom föreningarna lämnar
Stadshypotek lån i huvudsak mot säkerhet i form av panträtt i bostads- och aflarsfastigheter.
Kassan har till uppgift att skaffa medel till föreningarnas kreditgivning genom
upplåning mot obligationer och annan upplåning. Kassans upplåningsrätt bestäms
dels av storleken av en grundfond som staten ställer till kassans förfogande,
dels av kassans reserv- och kapital-täckningsfonder. Upplåningen får inte
överstiga tio gånger det sammanlagda beloppet av dessa tre fonder.

Grundfonden
uppgår för närvarande till 17,5 miljarder kr. och består av en
garantiförbindelse som fullmäktige i riksgäldskontoret har utfärdat. Den
senaste höjningen av grundfonden skedde år 1987 med 2 miljarder kr. (prop.
1986/87:145, NU 37, rskr. 359, SFS 1987:611). För garantiförbindelsen betalar stadshypotekskassan
en årlig avgift till staten motsvarande 0,33% av grundfondsbeloppet (SFS
1985:613).

Stadshypotekskassan
har i en skrivelse till regeringen den 15 september 1988 hemställt att kassans
grundfond skall höjas från 17,5 till 21 miljarder kr. Kassans skrivelse bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Yttranden
över sladshypolekskassans framställning har avgetts av bankinspektionen, plan-
och bostadsverket, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i
riksgäldskontoret, allmänna pensionsfonden (första —tredje fondstyrelserna),
Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, Svenska
sparbanksföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges
allmänna hypoteksbank.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.

ti
Riksdagen 1988/89. 1 .saml Nr 104

stadshypotekskassan har
i en ytterligare skrivelse den 30 december 1988 bemött kritik som de tre bankorganisationema
framfört i sina remissyttranden. Skrivelsen bör fogas till protokollet som
bilaga 3.

Prop.
1988/89:104

2 Höjning av stadshypotekskassans grundfond

Mitt
förslag: Stadshypotekskassans grundfond höjs med 3,5 miljarder kr. från
nuvarande 17,5 till 21 miljarder kr.

Stadshypotekskassans
framställning: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanser har tillstyrkt kassans begäran om grundfondshöjning
eller lämnat den utan erinran. Emot bifall till framställningen är Svenska
bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund och Svenska
sparbanksföreningen. De har bl.a. invänt att en höjning av grundfonden skulle
förstärka de konkurrensfördelar som de anser att kassan har gentemot andra
bostadsinstitut vad gäller kapitalsituation och skatteregler. Fördelama skulle
bli särskilt påtagliga om inte den avgift kassan betalar till staten för
grundfonden höjs till en "marknadsmässig" nivå. De anser det också
olämpligt att grundfonden höjs i ett skede när hypoteksinstituten och reglerna
för deras upplåning är föremål för genomgripande översyn. Härvid pekas på att hypoteksinstitutens
upplåningsrättsregler kan komma att ersättas med kapitaltäckningsbestäm-melser,
där grundfonden saknar betydelse.

Skälen
för mitt förslag: Av de drygt tio bostadsinstitut som är verksamma på
marknaden är Stadshypotek det klart största om man ser till stocken utestående
lån. Den dominerande ställningen hänger bl. a. samman med att Stadshypotek har
betydligt fler verksamhetsår bakom sig än flertalet övriga bostadsinstitut, som
huvudsakligen utgörs av bankägda kreditaktiebolag. För närvarande har Stadshypotek,
som i motsats till övriga institut drivs utan vinstsyfte, en marknadsandel på
cirka 35%.

Vid
sidan av begränsningen av kassans upplåning till tio gånger summan av
grundfonden samt reserv- och kapitaltäckningsfondema gäller även vissa
kapitalkrav för Stadshypotek. Således skall kassans reservfond uppgå till lägst
1 % av kassans skulder. Motsvarande krav gäller också för föreningama, fast
fonderingen där sker i säkerhetsfonder. Om en förenings säkerhetsfond
understiger 1 % av föreningens skulder, måste samtliga föreningars
säkerhetsfonder tillsammans med kassans reservfond uppgå till minst 2% av
kassans skulder. Vidare finns ett särskilt krav på kapitaltäckning som innebär
att kassan och föreningama måste avsätta belopp i kapitaltäckningsfonder som
tillsammans motsvarar 4% av utlåningen mot inteckningssäkerhet som ligger mellan
75 och 85% av egendomens uppskattningsvärde och 8 % av utlåningen mot
pantsäkerhet i bostadsrätt. Av de nämnda kraven är det upplåningsrättsregeln
som i praktiken sätter gränsen för Stadshypoleks utlåningsvolym.

Beträffande
de bankägda bostadsinstituten gäller de upplåningsrättsreg-

ler som finns intagna i
resp. bolags bolagsordning. 1 regel är upplåningsrät- Prop. 1988/89:104 ten
där maximerad till 50 gånger det egna kapitalet och garantifonden.

När
det gäller kassans behov av en grundfondshöjning kan till en böijan konstateras
följande.

Av
kassans framställning framgår att dess sammanlagda låneskuld vid utgången av
augusti 1988 uppgick till ca 193 miljarder kr. och att maximigränsen för
upplåningen vid samma tidpunkt låg vid ungefär 212 miljarder kr; det
återstående låneutrymmet var då alltså omkring 19 miljarder kr. Färskare
uppgifter visar att den totala upplåningen vid årsskiftet 1988/89 har stigit
till ca 204 miljarder kr. Det innebär samtidigt att kassans upplåning under
1988 ökade med över 24 miljarder kr. eller med i genomsnitt 2 miljarder kr. per
månad.

Enligt
vad kassan uppgett räknar man med att vid 1988 års bokslut kunna tillföra
kassans egna fonder vinstmedel om ca 0,5 miljarder kr., vilket dock inte vidgar
ramen för upplåningen med mer än omkring 5 miljarder kr. Fortsätter upplåningen
att växa i ungefär samma takt som under 1988 kommer kassan således redan i
mitten av 1989 att nå gränsen för sin upplåningsrätt. En höjning av grundfonden
är med andra ord nödvändig för att ge Stadshypotek ökad utlåningskapacitet och
därmed möjlighet att kunna konkurrera på lånemarknaden. Om grundfonden höjs med
det av kassan begärda beloppet (3,5 miljarder kr.) skulle - vid oförändrad
ökning av upplåningen och med fortsatt vinstfondering i nämnd omfattning — den
tidpunkt vid vilken upplåningstaket nås skjutas ytterligare knappt två år
framåt i tiden.

Frågan
om en höjning av stadshypotekskassans grundfond måste ses i belysning av att
verksamhetsförutsättningarna för kreditinstituten kan komma att ändras
väsentligt inom en ganska snar framtid, bl. a. på grundval av de förslag som kreditmarknadskommittén
lämnat i betänkandet (SOU 1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden. Vad beträffar hypoteksinstituten
har kommittén emellertid föreslagit enbart vissa begränsade moderniseringar av
reglerna i avvaktan på att det sker en separat, genomgripande översyn av dessa
instituts organisationsform. En sådan översyn görs för närvarande av hypoteksutredningen
(Fi 1988:08). I utredningens uppdrag ingår bl. a. att ta ställning till den
statliga grundfondsgarantin. Översynen beräknas vara slutförd till utgången av
år 1989.

Av
särskilt intresse i detta sammanhang är att bland kommitténs förslag ingår nya
och i allt väsentligt enhetliga regler om kapitalkrav och kapitalbas för
kreditmarknadens olika institut. För hypoteksinstitutens del innebär förslaget
att upplåningsrättsregeln ersätts med kapitaltäckningsregler som tar sikte på
utlåningssidan. Vad gäller grundfonden föreslår kommittén att den i avvaktan
på resultatet av den organisatoriska översynen av hypoteksinstituten i viss
begränsad omfattning skall få räknas in i kapitalbasen.

I
juli 1988 presenterade the Committe on Banking Regulations and

Supervisory Practices (Cooke-kommittén) gemensamma kapitaltäcknings

regler för internationellt verksamma banker. I Cooke-kommittén ingår

representanter för centralbankerna resp. tillsynsmyndighetema i åtta euro

peiska länder, däribland Sverige, samt Canada, Förenta Staterna och 5

Japan. Utarbetandet av
reglerna har skett i nära samarbete med represen- Prop. 1988/89:104 tanter för
EG för att uppnå överensstämmelse med motsvarande regler som är under
utarbetande där. Flera av de länder som deltar i Cooke-kommittén är också
anslutna till EG. Cooke-kommitténs regler förelåg i färdigt skick först efter
det att kreditmarknadskommittén hade slutfört sitt uppdrag och kunde därför
inte i sin helhet beaktas vid den av kommittén gjorda översynen.

Cooke-kommitténs
kapitaltäckningsregler avviker i några väsentliga hänseenden från dem som har
föreslagits av kreditmarknadskommittén, bl. a. i fråga om principerna för
kapitalbasens beräkning. Cooke-kommitténs regler har antagits av
centralbankscheferna i de länder som är representerade i kommittén. De har
därvid förbundit sig att verka för att reglerna genomförs i resp. hemland.

Med
anledning härav tillsattes inom finansdepartementet en arbetsgrupp — den s.k. kapitaltäckningsgruppen
— med uppgift att göra en överarbetning av de kapitaltäckningsregler som kreditmarknadskommittén
föreslagit och föreslå de ändringar som föranleds av Cooke-kommitténs förslag.
Kapitaltäckningsgruppen avslutade sitt arbete strax före årsskiftet genom att
avlämna promemorian (Ds 1988:70) Reformering och internationell anpassning av
kapitalkravet i svenska kreditinstitut.

Som
nämnts avser Cooke-kommitténs förslag enbart internationellt verksamma banker. Kapitaltäckningsgruppens
förslag innebär däremot att de av Cooke-kommittén antagna reglerna i huvudsak
skall tillämpas även för övriga institutgrupper. Förslaget bygger därmed på den
grundprincip som kreditmarknadskommittén följt i sitt betänkande, nämligen att
reglerna för de olika instituten i princip skall vara enhetliga och därmed
konkurrensneutrala. Också de förslag på området som har lagts fram inom EG har
denna inriktning.

För
hypoteksinstutens del innebär kapitaltäckningsgruppens förslag stora
förändringar. Enligt Cooke-kommittén får i kapitalbasen inte räknas in kapital
som inte motsvaras av kontant inbetalade medel. Detta betyder att grundfonden,
som ju utgörs av enbart ett garantiåtagande, inte kan ingå i kapitalbasen. För
att bereda hypoteksinstituten möjlighet att successivt anpassa sig till de nya
kraven föreslår kapitaltäckningsgruppen att de skall kunna få tillstånd att
under en övergångstid, dock längst t. o. m. utgången av år 1992, räkna in
grundfonden i kapitalbasen.

Både
kreditmarknadskommitténs betänkande och kapitaltäckningsgruppens promemoria är
för närvarande föremål för remissbehandling.

Med
tanke på de regler som kapitaltäckningsgmppen föreslagit och hypoteksutredningens
pågående översynsarbete kan det mycket väl tänkas att den statliga grundfondsgarantin
för hypoteksinstituten försvinner eller får minskad betydelse. Det är dock
ovisst om några genomgripande förändringar av grundfondssystemet kommer att
kunna vara genomförda före år 1991.

Som
tidigare framgått är grundfonden helt avgörande för Stadshypoleks

utlåningsmöjligheter. En ökning av grundfonden är nu nödvändig för att

Stadshypotek skall kunna vidga sin utlåning och därmed fortsätta att

konkurrera med de andra bostadsinstituten på marknaden. Frågan kan 6

inte anstå till dess att
en reformering av reglerna för hypoteksinstituten Prop. 1988/89:104
genomförs.

Jag
ser det som en avgjord fördel om grundfonden höjs med ett belopp som kan ge
tillräckligt expansionsutrymme för Stadshypotek fram till den tidpunkt då nya
regler kan tänkas träda i kraft. Med den höjning av grundfonden som kassan
begärt förefaller detta kunna bli möjligt. Jag anser därför att grundfonden bör
höjas från 17,5 till 21 miljarder kr.

Med
anledning av vad bankorganisationerna anfört om konkurrensfördelar för Stadshypotek
vill jag säga följande. Det är inte alldeles enkelt att göra direkta
jämförelser mellan konkurrensvillkoren för Stadshypotek och för de bankägda
kreditaktiebolagen, beroende på bl. a. väsentliga skillnader vad gäller
organisation och regelsystem. Med tanke på den grundläggande översyn av
verksamhetsförutsättningarna för de olika instituten på kreditmarknaden som nu
pågår vore det enligt min mening olämpligt att i detta begränsade sammanhang
ingående överväga konkurrensförhållandena för bostadsinstituten. Mot denna
bakgrund ärjag heller inte beredd att föreslå en höjning av den avgift som
utgår för grundfonden.

Den
föreslagna höjningen av grundfonden förutsätter att 13 § stadshypotekslagen
ändras och att fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdar en ny garantiförbindelse.
Med hänsyn till innehållet i den nämnda paragrafen behövs inget särskilt
bemyndigande för riksgäldsfullmäktige att utfärda den nya förbindelsen.

Lagändringen
bör träda i kraft den I juni 1989.

3 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till
lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar.

4 Lagrådets hörande

Med
hänsyn till förslagets beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle
sakna betydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför inte inhämtas.

5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta det upprättade
lagförslaget.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag föredraganden lagt fram.

t2
Riksdagen 1988/89. 1 .saml Nr 104

Stadshypotekskassan 1988-09-15 Prop. 1988/89:104

Finansdepartementet tillaga 1

Ang.
ökning av stadshypotekskassans grundfond

Till
följd av bestämmelserna i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar (stadshypotekslagen) är den statliga
grundfondgarantin avgörande för stadshypotekskassans upplåningsrätt. Kassans
låneskuld får inte uppgå till mer än tio gånger summan av grundfonden och
Kassans egna reserv- och kapitaltäckningsfonder. Lagen innehåller också ett
renodlat kapitalkrav på Stadshypotek som helhet, nämligen att Kassans
reservfond tillsammans med föreningarnas säkerhetsfonder skall uppgå minst till
ett belopp som motsvarar 2 procent av Kassans skulder. Det är emellertid
grundfondkravet som sätter den avgörande begränsningen, eftersom det i princip
motsvarar ett 10-procentigt kapitalkrav på Kassan isolerad. För garantin eriägger
Kassan en årlig avgift till staten, som uppgår till 0,33 procent av
grundfondens belopp.

Kreditmarknadskommittén
har i sitt nyligen avlämnade huvudbetänkande föreslagit en radikal omläggning
av de regler i stadshypotekslagen som rör kapitalkrav och grundfondens
ställning. Såväl grundfondkravet för Kassan som 2-procentsregeln skulle slopas.
1 stället ställs Stadshypotek som helhet, dvs. Kassan och föreningarna
tillsammans, inför ett kapitaltäckningskrav av samma utformning som i dag
gäller för bankerna. På motsvarande sätt föreslås också de nuvarande
upplåningsrättsreglerna för kreditaktiebolag och finansbolag ersättas av kapitaltäckningsregler.

Kreditmarknadskommittén
konstaterar att dess förslag innebär att den statliga grundfonden i Kassan i
väsentlig grad mister sin funktion. Visserligen skall grundfonden fortfarande
kunna räknas in i Stadshypoleks kapitalbas, men den har förlorat sin absoluta
särställning som begränsare för expansionen. I en sådan situation borde, som
kommittén framhåller, den statliga garantins storlek principiellt vara en fråga
om ett frivilligt avtal mellan Kassan och staten. Kommittén anser dock att
hänsynen till innehavarna av utelöpande obligationer gör det omöjligt att utan
vidare genomföra en sådan lösning. Kommittén förordar därför att en särskild
utredning tillkallas, med uppdrag bl. a. att fullfölja denna fråga.

Stadshypotekskassans
styrelse kommer senare att avge ett yttrande över kreditmarknadskommitténs
betänkande. Avsikten är inte att nu föregripa detta, men principiellt har
Kassan inget att invända mot att gemensamma kapitalkrav införs för alla
konkurrerande kreditinstitut. Det får dock konstateras att det ännu bara är
fråga om ett förslag som inte ens formellt har hunnit sändas ut på remiss. 1
nuvarande perspektiv torde man inte kunna räkna med att nya regler kan träda i
kraft före I januari 1991. Stadshypotek måste utgå från att nuvarande regler
kommer att förbli gällande fram till den tidpunkten.

Kassastyrelsen
har diskuterat frågan i detta perspektiv. I och för sig skulle det kunna tyckas
naturligt att grundfonden borde frysas vid nuva-

rande
nivå i avvaktan på beslut om dess framtida ställning. Detta är Prop.
1988/89:104 emellertid inte möjligt. Som redovisats sätter grundfondens storiek
en Bilaga 1 bindande restriktion för Kassans upplåning och därmed för Stadshypoleks
möjligheter att öka sin utlåning. En ytterligare ökning är oundviklig för att
inte skapa direkta hinder för Stadshypoleks utveckling på marknaden fram till
dess att nya regler kan träda i kraft.

Stadshypotekskassans
grundfond ökades senast år 1987 och uppgår f n. till 17,5 miljarder kr. (prop.
1986/87:145, SFS 1987:611). Tillsammans med Kassans egna fonder om ca 3,7
miljarder kr. ger det en högsta upplåningsrätt om ca 212 miljarder kr. Den
sammanlagda låneskulden i form av obligationer, kapitalmarknadsreverser, certifikat
och tillfällig upplåning uppgick samtidigt vid utgången av augusti månad till
ca 193 miljarder kr. Det återstående upplåningsutrymmet uppgick alltså till ca
19 miljarder kr. Det kommer att ökas när Kassan i kommande bokslut kan lägga
behållna vinstmedel till de egna fonderna, men det rör sig där inte om mer än
belopp i storleksordningen 5 miljarder kr./år (en årsvinst efter skatt på nivån
500 mkr). Mot bakgrund av att Kassans upplåning under 1987 och hittills under
1988 ökat i en takt som motsvarar nära 20 miljarder kr./år är det uppenbart
att detta utrymme inte förslår.

Kassastyrelsen
anser att det är lämpligt att nu genomföra en ökning av grundfonden som kan
bedömas vara tillräckligt stor för att ge ett expansionsutrymme som kan onödiggöra
ytterligare ändring under perioden fram till dess att nya regler kan tänkas
träda i kraft. Det är givetvis vanskligt att bedöma vilket belopp detta kan
kräva, men styrelsen vill för sin del hemställa om att grundfonden ökas till
21,0 miljarder kr., dvs. med 3,5 miljarder kr. Eftersom Kassan betalar en
avgift inte bara på den faktiskt erforderliga garantins storlek, utan på hela
grundfondens belopp, är detta i och för sig kostsamt.

Kassastyrelsen
bedömer dock att en ram som ger Kassan handlingsfrihet är absolut nödvändig.
Det går inte att förutsäga hur den totala efterfrågan på Stadshypoleks krediter
kommer att utvecklas. Det är bl.a. starkt beroende av relationen mellan kort
och lång ränta, byggkonjunkturens utveckling etc. På grund av all osäkerhet
måste ett betydande reservutrymme finnas fram till dess att klarhet nåtts om
eventuella ändringar. Inte minst mot bakgrund av den tunga beslutsgången i
samband med en grundfondsökning, där ett nytt riksdagsbeslut krävs varje gång,
ter sig detta önskvärt.

Det
är också viktigt att understryka att en stor grundfond inte i sig lättar Stadshypoleks
kapitalkrav i förhållande till konkurrerande bostadsinstitut. Fortfarande
skall ju Kassan och föreningarna uppfylla 2-procents-kravet med egna fondmedel,
dvs. ett krav som gott och väl motsvarar upplåningsreglerna i kreditaktiebolagens
bolagsordningar.

Sammanfattningsvis
hemställer således kassastyrelsen om en ökning av stadshypotekskassans
grundfond från nuvarande 17,5 miljarder kr. till 21 miljarder kr.

I
behandlingen av detta ärende har deltagit styrelsens ordförande Erik Åqvist,
ledamöterna Sven Heurgren, Sven Gustafson, Lars Wohlin, tillika

verkställande
direktör, Esbjörn Olsson, Rolf Trodin, Sten Wikander, Prop. 1988/89:104 Bengt-Åke
Nilsson, Sven G. Andrén och Bengt-Ove Telmander. Den slut- Bilaga 1 liga
utformningen av framställningen uppdrogs därvid åt verkställande direktören i
samråd med ordföranden.

Styrelsen för
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa

N. Erik Åqvist Lars Wohlin

/Percy
Barghoitz

Sammanställning
av remissyttranden över Prop-1988/89:104

Stadshypotekskassans framställning om höjning av ' - grundfonden

Bankinspektionen,
plan- och bostadsverket, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i
riksgäldskontoret, allmänna pensionsfonden (första-tredje fondstyrelserna).
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges allmänna hypoteksbank har
tillstyrkt bifall till kassans framställning eller förklarat sig inte ha något
att erinra mot den. Därvid har följande synpunkter lämnats.

Bankinspektionen:

Såsom
stadshypotekskassan anfört i sin framställning har kreditmarknadskommittén
föreslagit ändrade regler för Kassans och föreningarnas kapitaltäckningskrav.
Förslaget innebär en radikal ändring av de regler, som f n. gäller för
kapitalkrav och grundfondens ställning. En anpassning till de kapitaltäckningsregler,
som föreslagits bli tillämpade inom I O-gruppens länder, kommer att innebära
ytterligare förändringar av nu gällande regler. Det torde emellertid dröja
några år innan ställning tages till föreslagna ändringar, och det finns därför f.
n. ingen anledning att nu beakta tänkbara ändringar.

Mot
denna bakgrund och med hänsyn till vad Kassan anfört i sin framställning om den
beräknade ökningstakten i Kassans utlåning tillstyrks bifall till
framställningen.

Fullmäktige
i Sveriges riksbank:

Som
Kassan framhåller i sin ansökan har kreditmarknadskommittén lagt fram förslag
som — om de genomförs — väsentligt kommer att reducera grundfondens betydelse
för Kassans upplåningsrätt. Regeringen har likaså tillsatt en utredning med
uppdrag att före utgången av år 1989 göra en samlad översyn av hypoteksinstitutens
verksamhet och organisation samt de författningar som berör hypoteksinstituten.

Enligt
fullmäktiges mening bör dock pågående utredningsverksamhet inte få utgöra en
restriktion på Kassans verksamhet utan denna bör få fortsätta i traditionell
utformning till dess eventuella förändringar beslutats. Fullmäktige
tillstyrker därför bifall till ansökan.

Allmänna
Pensionsfonden (första — tredje fondstyrelserna):

Kreditmarknadskommittén
har i sitt nyligen avlämnade betänkande föreslagit en förändring av Kassans
organisation, som bl. a. innebär ett slopande av grundfondskravet för kassan.

1
avvaktan på den förändring av kassans organisation som får förutsättas

bli följden av kreditmarknadskommitténs förslag, kommer kassan för en

fortskridande expansion av sin utlåning att vara beroende av en ökning av 11

sin
grundfond. Fondstyrelserna som hör till kassans största långivare, Prop.
1988/89:104 tillstyrker den av kassan begärda grundfondsökningen och har ingen
in- Bilaga 2 vändning mot det föreslagna beloppet 3,5 Mdkr. Fondstyrelserna
har därvid inte tagit ställning till om nu utgående garantiavgift är lämpligt
avvägd.

Fondstyrelserna
vill dock ifrågasätta — med hänsyn till osäkerheten om när en ny lagstiftning
om kassan hinner träda i kraft — om inte en större ökning av grundfonden än den
kassan föreslagit hade varit påkallad.

Sveriges
allmänna hypoteksbank:

Som
Stadshypotekskassan påvisar i sin framställning sätter grundfondens storlek en
definitiv gräns för kassans upplåning och stadshypoteksföre-ningarnas utlåning.

Även
om kreditmarknadskommittén i sitt huvudbetänkande föreslagit att såväl
grundfondskravet som den s. k. 2-procentsregeln angående fondavsättning
slopas, är det — som kassan också påtalar — troligen inte att räkna med att
några nya regler inom detta område träder i kraft före den I januari 1991,
eftersom förslaget ännu inte gått ut på remiss.

I
avvaktan på eventuella nya bestämmelser gäller de nuvarande reglema om att
grundfondens storlek konstituerar kassans upplåningsrätt. Stadshypotekskassan
närmar sig nu taket för maximal upplåning med nuvarande grundfondsbelopp. Det
är därför nödvändigt att höja grundfondens storlek för att man ej skall hindra
en rimlig utveckling för Stadshypotekskassan på marknaden.

Hypoteksbanken
tillstyrker därför Stadshypotekskassans framställning.

Avslutningsvis
vill Hypoteksbanken anföra följande angående gmnd-fonden i framtiden. Liksom Stadshypotekskassan
kommer Hypoteksbanken att senare yttra sig över kreditmarknadskommitténs
betänkande i denna fråga. Redan nu vill Hypoteksbanken uttala att den för egen
del önskar ha kvar grundfonden även i framtiden med väsentligen samma betydelse
som i dag. Grundfonden som är en integrerad del av Hypoteksbankens verksamhet
och har varit så sedan bankens tillkomst 1861 är fundamental för bankens
upplåning och kan inte tas bort utan allvarlig skada för bankens fortsatta
verksamhet.

Svenska
bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund och Svenska
sparbanksföreningen har motsatt sig bifall till kassans framställning och därvid
yttrat följande.

Svenska
bankföreningen:

Stadshypotekskassans
skrivelse till finansdepartementet 1988-09-15 berör

frågor som enligt bankföreningens uppfattning är av utomordentligt stor

betydelse för konkurrenssituationen på den samhällsekonomiskt viktiga

och volymmässigt omfattande del av kreditmarknaden, där Stadshypotek 12

har
en dominerande ställning. Stadshypotekskassans hemställan om en Prop.
1988/89:104 ökning av gmndfonden bör därför inte bedömas isolerad utan måste
sättas Bilaga 2 in i ett större sammanhang.

Frågan
om en ökning av grundfonden sammanhänger med kassans upplåningsrätt/kapitaltäckning.
Bankföreningen vill framhålla att viktiga frågor som berör kassans grundfond
och Stadshypoleks kapitalsituation nyligen har utretts eller för närvarande är
under utredning i fyra olika sammanhang:

- Kreditmarknadskommittén
(KmK)

I
KmK:s betänkande föreslås bl.a. att kassans upplåningsregler skall ersättas av kapitaltäckningsregler
som är likartade med bl. a. bankemas. KmK föreslår viktiga förändringar i Stadshypoleks
reserveringsregler som påverkar kapitaltäckningen. Vidare ifrågasätter KmK om
inte kassans grundfond borde avvecklas.

- Finansdepartementets
arbetsgrupp för kapitaltäckningsfrågor

I
denna arbetsgmpp utarbetas för närvarande förslag till nya lagregler om
kapitaltäckning för alla kreditinstitut i Sverige, bl.a. Stadshypotek, som en
följd av dels KmK:s förslag, dels den intemationella överenskommelsen i 10-gmppen
(Cooke-kommittén). En konsekvens av Cooke-överenskommelsen är att
grundfonder/garantifonder etc. som inte utgör inbetalt kapital, således även Stadshypotekskassans
grundfond, inte alls får inräknas i kapitalbasen.

- Kommittén
för översyn av lagstiftningen om hypoteksinstitut

Enligt
direktiven skall översynen omfatta bl.a. "den i lag bestämda garanti som
staten mot avgift ställer för hypoteksinstitutens förbindelser", dvs. Stadshypotekskassans
gmndfond.

- Utredningen
om reformerad företagsbeskattning (URF)

URF
kommer att se över Stadshypoleks skattemässiga reserveringsmöjligheter, vilka
har stor betydelse för Stadshypoleks upplåningsrätt/ kapitaltäckning.

Det
ovannämnda visar att väsentliga frågor, som berör kassans gmndfond och
upplåningsrätt/kapitaltäckning i en nära framtid, är föremål för genomgripande
översyn. Det förefaller uppenbart att gmndfonden inte kommer att få räknas in i
kapitalbasen i de nya lagreglerna; eventuellt skall fonden till och med
avvecklas på sikt. Att i detta läge öka gmndfonden enligt Stadshypotekskassans
förslag är enligt bankföreningens uppfattning klart olämpligt.

Härtill
kommer att redan nuvarande situation beträffande kassans gmndfond och
upplåningsrätt innebär betydande konkurrensfördelar jämfört med övriga
fastighetsinstitut. Som exempel härpå vill bankföreningen fästa uppmärksamheten
på följande:

- För
gmndfonden betalar kassan en avgift på endast 0,33%, vilket

innebär en klart billigare kapitalkostnad än vad som motsvarar övriga

fastighetsinstituts kostnad för anskaffning av riskbärande kapital. Dess

utom är avgiften för gmndfonden skattemässigt avdragsgill, till skillnad

mot övriga fastighetsinstituts utdelning på aktiekapitalet. Så länge

gmndfonden finns kvar bör därför avgiften utan dröjsmål höjas till en

marknadsmässig nivå. Detta skulle, mot bakgmnd av vad vissa andra 13

fastighetsinstitut
betalar för sina garantiförbindelser, innebära en avgift på 1,5%. — I kassans
upplåningsbas ingår, fömtom gmndfonden, även reservfonden. Kassan har rätt till
avdrag vid inkomsttaxeringen för belopp som avsätts till reservfond intill dess
denna motsvarar 2% av kassans skulder. En ökning av Stadshypoleks
verksamhetsvolym medför sålunda större möjligheter att öka upplåningsbasen
enbart med obeskattade vinstmedel. I övriga fastighetsinstituts kapitalbas får
visserligen inräknas viss del av obeskattade värderegleringsreserver men för
dessa institut finns en begränsningsregel som innebär att kapitalbasen inte i
längden kan ökas enbart genom avdragsgilla avsättningar till värderegleringsreserver
utan det erfordras även successiva ökningar av kapitalbasen genom balansering
av beskattade vinstmedel — eller nyemissioner av aktiekapital.

För att belysa den
konkurrensolikhet som råder till följd av de ovannämnda
avsättningsmöjligheterna visas i sammanställningen nedan Stadshypotekskassans
fördelaktiga skattesituation i förhållande till några andra fastighetsinstitut.

Prop. 1988/89:104 Bilaga 2

Verksamheten
1987 i Mkr

Stads-

Svensk

Gigab

Sigab

hypoteks-

Fastighets-

kassan

kredit

1.
Utdrag ur resul-

taträkning:

Resultat
före

bokslutsdisp.

och
skatter

638,4

266,5

78,7

190,3

./. Bokslutsdisp.

2,3

156,3

30,2

33,3

Resultat
före skatt

636,1

110,2

48,5

157,0

./.
Inkomstskatt

0,4

44,4

20,2

75,0

./.
Vinstdel-

ningsskatt

-

32,3

8,3

21,0

Redovisat

årsresultat

635,7

33,5

20,0

60,8

2.
Några nyckeltal:

Aktieutdelning
i %

av
balansomslutning

—

0,10

0,13

0,36

Avgift
for grund-

fond/garantiför-

bindelse
i % av

balansomslutning'

0,03

0,01

0,00

0,01

Skatter
i % av ba-

lansomslutning

0,00

0,28

0,20

0,57

Skatter
i % av

resultat
fbre bok-

slutsdisposition

och
skatter

0,06

28,78

36,21

50,45

'Avser helårsavgift
for utfärdade garantiförbindelser. Avgiften är avdragsgill, i motsats lill
aktieutdelningen.

Av sammanställningen ovan
framgår bl. a. följande: - Stadshypotekskassan betalade för 1987 praktiskt
taget ingen skatt medan andra fastighetsinstituts skatter uppgick till ca
30—50% av resultatet före bokslutsdispositioner och skatter.

14

-Stadshypotekskassans
avgift för grundfonden uppgick 1987 till ca Prop. 1988/89:104 0,03% av
balansomslutningen. För andra fastighetsinstitut uppgick Bilaga 2 summan av
liknande garantiförbindelseavgift och aktieutdelning till ca 0,11—0,37% av
balansomslutningen. Härtill kommer att kassans grundfondsavgift är
avdragsgill i motsats till övriga instituts aktieutdelning.

De
avsevärda konkurrensfördelar som Stadshypotek sålunda redan har gentemot övriga
fastighetsinstitut vad avser grundfond och upplåningsbas skulle ytterligare
förstärkas om grundfonden nu ökas — speciellt om avgiften för grundfonden inte
höjs till en marknadsmässig nivå. Även detta är enligt bankföreningens
uppfattning ett starkt skäl mot en höjning av fonden.

Mot
bakgrund av vad ovan anförts avstyrker bankföreningen en höjning av Stadshypotekskassans
grundfond. Bankföreningen föreslår att — så länge grundfonden finns kvar —
fondavgiften höjs till en marknadsmässig nivå.

Sveriges
Föreningsbankers Förbund:

I
det aktuella ärendet har SFF haft samråd med Svenska Bankföreningen. SFF
ansluter sig till vad Bankföreningen anför i sitt den 28 november dagtecknade
yttrande.

Det
innebär att SFF i likhet med Bankföreningen avstyrker att Stadshypotekskassans
grundfond höjs, och att även SFF föreslår att grundfondavgiften höjs till en marknadsmässig
nivå — dvs. från 0,33% till minst 1,5% — så länge grundfonden finns kvar.

Därutöver
vill SFF tillägga följande.

Under
senare år — och särskilt inom ramen för arbetet inom Kreditmarknadskommittén (KMK)
och därefter i samband med anpassningen av Cooke-kommitténs regelsystem till de
svenska kapitaltäckningsreglerna — har förekommit och förekommer en intensiv
diskussion om de svenska kreditinstitutens kapitalförsörjning. Kapitalfrågorna
och speciellt konkurrensneutralitetsaspekterna i dessa sammanhang har fått
särskild aktualitet sedan kreditmarknaden i princip avreglerats, bl.a. genom
att systemet med prioriterade obligationer och krediter med prioriterade
villkor slopats.

Numera
agerar alla bostadsinstitut — Stadshypotekskassan, Spintab/ Spafi och de affärsbanksägda
instituten — på samma marknad. Ur konkurrensneutralitetssynpunkt är det därför
synnerligen angeläget att tillse att regler om institutens kapitalkrav — såväl
uppbyggnaden och konstruktionen av kapitalbasen som utformningen av kapitaltäckningskrav
(eller motsvarande) utformas på ett sätt så att inget institut får en
otillbörlig fördel framför andra. Relativt sett lindrigare kapitalkrav för ett
institut innebär att detta får avgörande konkurrensfördelar framför andra.

SFF
anser att Stadshypotekskassan under en lång följd av år varit

utomordentligt gynnad - när det gäller uppbyggnaden av sin kapitalbas -

i förhållande till andra bostadsinstitut. Detta har belysts bl.a. i KMKs

betänkande (SOU 1988:29, Del I, sid. 492-499). Denna särställning hade j5

emellertid relativt
marginell betydelse under den s.k. "prioriteringsperio- Prop.
1988/89:104 den" eftersom det genom regleringssystemet i princip inte
förekom någon Bilaga 2 priskonkurrens på denna marknad. Situationen blir naturiigtvis
helt annorlunda i den marknad som nu finns, där priskonkurrensen är mycket
hård.

Stadshypotekskassan
framhåller själv att grundfondshöjningen kommer att erfordras för att stadshypoteksinstitutionen
skall klara sitt expansionsbehov under ett par år framöver. SFF har gjort en
analys av konsekvenserna av genomförandet av Cookekommitténs regler till
svenska kapitaltäckningsregler. Analysen visar att samtliga svenska
bostadsinstitut — utom Stadshypoteksinstitutionen - kommer att vara starkt underkapitaliserade
vid den tänkta lagstiftningens ikraftträdande. Mer exakt uttryckt, Stadshypoteksinstitutionen
skulle, om lagstiftningen vore i kraft vid årsskiftet 1988/89, klara
kapitalkraven med god marginal om förlagslånemöjligheten utnyttjades i
erforderlig utsträckning.

1
alla andra institut skulle betydande kapitaltillskott erfordras för att uppnå
en kapitalbas som svarar mot den utelöpande kreditvolymen. Sådana
kapitaltillskott kan i princip bara attraheras om de ges en marknadsmässig
avkastning. Detta är i flertalet fall inte möjligt om inte en marginalvidgning
tillåts. En marginalvidgning är formellt ej möjlig beträffande bundna krediter
annat än vid räntekonvertering. 1 en marknad med fungerande konkurrens visar
sig detta i att prisledaren kommer att vara det institut som är bäst kapitaliserat
och vars ägare har lägst avkastningskrav.

SFF
anser sammanfattningsvis att det förefaller uppenbart att stadshypoteksinstitutionen
även utan den nu äskade ökningen av kassans grundfond kommer att vara särklassigt
bäst rustad jämfört med övriga bostadsinstitut för att klara kommande hårdare
kapitalkrav. Detta beror på en kombination av olika faktorer som sammantaget
inneburit en i förhällande till övriga bostadsinstitut synneriigen förmånlig
behandling, främst ur skattesynpunkt. Att ytterligare vidga denna
konkurrensfördel genom att öka kassans grundfond i syfte att tillförsäkra
kassan framtida expansionsmöjligheter samtidigt som övriga institut snarare, p.g.a.
kapitalbrist, tvingas överväga en överföring av sina lånestockar till andra
sektorer utan kapitalbrist eller utan kapitalkrav, kan enligt SFF inte komma i
fråga.

Svenska
sparbanksföreningen:

Stadshypotekskassan
hemställer i sin framställning om en ökning av kassans grundfond med 3,5
miljarder kr till 21 miljarder kr. Som motiv för denna hemställan anför kassan
att den behöver en ram som ger handlingsfrihet för den fortsatta verksamheten.
Framställningen måste således ses i ett större sammanhang med beaktande av
konkurrensförhållandena på denna del av kreditmarknaden.

Sparbanksföreningen
har i anledning av tidigare framställningar från

stadshypotekskassan om ökning av grundfonden påpekat den utomordent

ligt förmånliga ställning som hypoteksinstituten har i förhållande till övri

ga bostadsfinansieringsinstitut. Föreningen har vidare framhållit vikten av

konkurrensneutralitet på denna del av kreditmarknaden, inte minst mot 16

bakgrund av de förändrade
förutsättningar under vilka bostadsfinansie- Prop. 1988/89:104

ringen numera sker. Bilaga 2

Grundfondens
storlek har direkt betydelse för stadshypotekskassans upplåningsrätt och
kapitalsituation i stort. Det råder ingen tvekan om att stadshypotekskassan har
betydande konkurrensfördelar i dessa hänseenden. Det torde vara tillräckligt
att framhålla den omständigheten att stadshypotekskassan eriägger en avgift för
grundfonden som utgör endast 0,33% av denna. Avgiften är dessutom avdragsgill.
Övriga bdstadsfinan-sieringsinstitut har högre kostnader för kapitalanskaffning
och har inte heller motsvarande skattemässiga avdragsmöjligheter. Härtill kan
läggas att hypoteksinstituten fått ytteriigare konkurrensfördelar på bl.a. sparbankssektorns
bekostnad med anledning av riksbankens beslut den 1 december detta år att
upphäva flertalet återstående begränsningar för lånevillkoren på certifikats-
och obligationsmarknaden.

Det
råder således redan idag en obalans vad gäller konkurrensförutsättningarna
mellan hypoteksinstituten och övriga bostadsfinansieringsföretag. Ett bifall till
stadshypotekskassans framställning skulle förstärka denna obalans ytterligare.
För att i någon mån återställa en rimlig balans borde stadshypotekskassans
avgift för den nuvarande gmndfonden i stället höjas till en nivå som är marknadsmässigt
acceptabel.

Det
finns dessutom anledning att erinra om de olika utredningar och förslag som
framlagts eller kommer att framläggas och som kommer att få stor betydelse för hypoteksinstitutens
kapitalsituation. I kreditmarknadskommitténs slutbetänkande föreslås bl. a.
att kreditinstituten skall i största möjliga utsträckning jämställas i
kapitalkostnadshänseende och att hypoteksinstitutens upplåningsrättsregler
skall ersättas med kapitaltäckningsregler. Kommittén ifrågasätter rentav om
inte gmndfonden bör avskaffas. Den av finansdepartementet tillsatta
arbetsgruppen som har till uppgift att föreslå de lagändringar som föranleds av
Cooke-kommitténs förslag om internationella kapitaltäckningsregler, kapitaltäckningsgruppen,
torde komma att föreslå att stadshypotekskassans grundfond, som ju inte motsvaras
av inbetalda medel, överhuvudtaget inte skall få inräknas i kapitalbasen.
Härtill kommer att lagstiftningen om hypoteksinstitut är föremål för utredning
av en för ändamålet särskilt tillsatt arbetsgrupp. I arbetsgruppens uppgifter
ingår bl. a. att göra en översyn av reglerna för grundfonden.

Stadshypotekskassans
grundfond och kapitalsituation överhuvudtaget är således föremål för en
genomgripande översyn. Denna kan inte gärna leda till annat resultat än att
grundfonden förlorar varje betydelse i kapital-täckningshänseende. Det ter sig
i detta läge olämpligt att höja gmndfon-dens storlek ytterligare och därmed
försvåra en övergång till enhetliga kapitaltäckningsregler på den svenska
kreditmarknaden. Härtill kommer att en ökning av gmndfonden skulle i nuläget i
än högre grad än tidigare snedvrida konkurrensförutsättningarna på
bostadsfinansieringsområdet till hypoteksinstitutens fördel.

Sparbanksföreningen
anser därför i första hand att stadshypotekskassans framställning inte bör
tillgodoses. Föreningen kan emellertid godta en

17

höjning av gmndfonden
under fömtsättning att den idag orimligt låga Prop. 1988/89:104

avgiftefl för gmndfonden höjs till en marknadsmässig nivå. Bilaga
2

18

Stadshypotekskassan 1988-12-30 Prop. 1988/89:104

Bilaga
3 Finansdepartementet

Stadshypotekskassans framställning om ökning av Kassans
grundfond: påminnelser i anledning av avgivna remissyttranden

Stadshypotekskassan
hemställde i en skrivelse 1988-09-15 om en ökning av Kassans gmndfond från 17,5
till 21 miljarder kronor. Över denna skrivelse har bl. a. Svenska
bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers
Förbund beretts tillfälle att avge yttranden. Samtliga dessa tre organisationer
avstyrker, med i väsentliga stycken sammanfallande argument, den begärda
grundfondsökningen. Stadshypotekskassan vill i anledning av detta inkomma med
följande påminnelser i ärendet.

Bakgrunden Bankorganisationernas
kritik

De
tre bankorganisationerna anser att Stadshypotek har stora konkurrensfördelar i
förhållande till andra bostadsfinansieringsinstitut och att dessa endast skulle
förstärkas om en grundfondsökning nu genomförs. De hänvisar också till
framlagda utredningsförslag från kreditmarknadskommittén och den s. k. kapitaltäckningsgmppen,
vars genomförande de menar skulle försvåras om man nu ökar Kassans gmndfond.
Vidare pekar de på den nyligen tillkallade hypoteksutredningen, i vars arbete
frågan om den statliga grundfondens framtida ställning i hypoteksinstituten
uttryckligen ingår. Denna utrednings arbete bör inte föregripas, anser
bankorganisationerna. Slutligen hävdas i yttrandena att den avgift som Stadshypotek
eriägger till staten för sin gmndfondsgaranti är alldeles för låg och bör höjas
kraftigt.

Enligt
vår mening är den av bankorganisationerna framförda argumenteringen starkt
ensidig och i vissa stycken rent felaktig. De tar också upp frågor som går
utöver Kassans framställning. På gmnd av ärendets vikt för Stadshypotek är vi
angelägna om att saken får en mer allsidig belysning. Det är därvid tre
påståenden som vi vill bemöta:

— Stadshypotek
har i dag kapitalkrav som är orättvist förmånliga jämfört med andra
bostadsinstitut.

— Stadshypotek
är gynnat av den statliga grundfondsgarantin och betalar inte en marknadsmässig
ersättning för denna.

— Stadshypotek
gynnas av att inte ha något utdelningskrav på det egna kapitalet.

Gällande
lagstiftning måste följas

För Stadshypotek
gäller idag en säregen kombination av upplåningsrätt-

och
kapitaltäckningsbestämmelser, som ger villkor som avviker från dem 19

som gäller för
konkurrerande institut. Även skattereglerna är annorlunda, Prop. 1988/89:104
vilket ytterligare komplicerar en jämförelse. På båda dessa punkter före-
Bilaga 3 slår kreditmarknadskommittén förändringar som innebär att samma regler
skall gälla för i princip alla kreditföretag, såväl banker som kreditmarknadsbolag
och hypoteksinstitut. Utan att föregripa ett senare yttrande över kommitténs
förslag vill vi framhålla att Stadshypotek helt och fullt accepterar principen
om att samma villkor i fråga om kapitaltäckning och gmndläggande skatteregler
bör gälla för alla institut.

Kreditmarknadskommitténs
reformförslag gäller emellertid framtiden. I dag är det gällande bestämmelser
som måste tillämpas och då är det så, som vi beskrivit i vår framställning, att
gmndfondsökningen är helt nödvändig för att Stadshypotek inte redan under år
1989 skall nå en situation som innebär ett totalt expansionsstopp. Dagens
regler är nämligen utformade så, att det är helt omöjligt för Stadshypotek att
följa med i kreditmarknadens expansion utan återkommande gmndfondsökningar.
Samtidigt torde det vara helt klart att några nya regler inte står till buds
under 1989. Bankorganisationernas avstyrkan av en gmndfondsökning innebär
därför i realiteten att Stadshypotek skall ställas inför ett ombbligt
utlåningsstopp någon gång under loppet av 1989.

Dagens kapitalregler

Felaktig
beskrivning av de gällande kapitalvillkoren.

Bankorganisationerna
gör i sina yttranden gällande att Stadshypotek i dag har kapitalvillkor som är
orättvist förmånliga vid jämförelse med vad som gäller för andra
bostadsinstitut. Därvid ger de emellertid en ofullständig och delvis felaktig
bild av bestämmelsemas innebörd. Gmndläggande är att det för Stadshypotek finns
flera olika stadganden, där krav läggs på krav. Detta saknar helt motsvarighet
hos de andra instituten. Vidare är det omöjligt att göra en rimlig jämförelse utan
att ta med i bilden det faktum att de andra bostadsinstituten ingår i
bankkoncerner, där villkoren i dagens system bestäms av samspelet mellan
moderbankens och dotterbolagets regler.

För
Stadshypotek gäller för det första den gmndläggande regeln att Kassan och
föreningarna i sina reserv- resp säkerhetsfonder skall ha avsatt belopp som
totalt minst uppgår till 2% av skulderna, dvs en upplånings-rättsregel med multipeln
50. Den motsvarar i princip bestämmelsema i de bankägda bostadsinstitutens bolagsordningar,
som också anger en gmndläggande upplåningsmultipel om 50. Identiskt lika är
reglerna inte, men principiellt motsvarar de varandra. Bankorganisationema
framhåller å ena sidan att Stadshypotek har fördelen att utan begränsning få
räkna in fondbelopp som varit avdragsgilla vid taxeringen, medan
kreditaktiebolagens inte kan lita helt till obeskattade reserver. Å andra
sidan gäller emellertid hos kreditaktiebolagen att även garantifonder och
förlagsbevis kan ligga till gmnd för upplåningsrätten enligt denna regel,
vilket inte är fallet hos Stadshypotek.

Utöver
det generella kravet på reserv- och säkerhetsfondsavsättningar 20

gäller för Stadshypotek
numera också ett krav på särskild kapitaltäckning Prop. 1988/89:104 för vissa
slag av utlåning. Innebörden är att Stadshypotek i särskilda kapi- Bilaga 3 taltäckningsfonder
måste avsätta belopp som motsvarar 4 % av uilåning mot pantbrevssäkerhet mellan
75 och 85% av uppskattningsvärdet och 8% av utlåning mot säkerhet i
bostadsrätt. Dessa kapitalkrav tillkommer således utöver reserv- och
säkerhetsfonderna och kan dessutom endast mötas genom avsättningar av
beskattat eget kapital. Det är alltså fel när bankorganisationerna hävdar att Stadshypotek
kan möta hela sitt fondkrav med obeskattade medel. På denna punkt är också
kreditaktiebolagens regler väsentligt lindrigare än de som gäller för Stadshypotek.
För det första är deras totala krav för dessa former av utlåning endast 4 resp
8% och inte 6 resp IO %. För det andra kan de möta dem med samma blandning a v
eget kapital, obeskattade reserver, garantifonder och förlagsbevis som gäller
för den allmänna upplåningsregeln, medan Stadshypotek här alltså endast kan använda
beskattade medel.

Koncernkonstruktionen
lindrar kraven

Hittills
har redovisningen inskränkt sig till att avse de villkor som gäller för Stadshypotek
jämfört med de andra bostadsinstituten som isolerade företag. Men de andra
instituten är inte isolerade utan ingår som dotterbolag i bankkoncerner. I
dessa koncerner gäller enligt dagens regleratt vad moderbanken tillskjutit till
ett bostadsfinansierande kreditaktiebolag i form av eget kapital eller
garantier endast kräver kapitaltäckning till 8 %. I den mån bolagets
utlåningsexpansion så kräver, kan alltså moderbanken t. ex. ställa garantier till
förfogande, som drar 8 % kapitaltäckning i banken men som ger upplåningsmultipeln
50 i dotterbolaget. På koncemnivå betyder detta att kapitaltäckningskravet blir
endast 0,16 %. Tar man sedan i beaktande att även banken kan utnyttja
obeskattade reserver och förlagsbevis för att uppfylla sitt kapitaltäckningskrav,
framstår behovet att beskattat egenka-pital för att underbygga en
utlåningsexpansion i ett bankägt bostadsinstitut som betydligt överdrivet i
bankorganisationernas yttranden.

Vi
är medvetna om att kreditmarknadskommitténs förslag för bankkoncernernas del
innebär ändringar på den punkt som just diskuterats, så att de koncernmässiga
kapitalkraven inte längre lindras. Men bankorganisationernas kritik gäller ju
just dagens regler, inte de framtida som skall vara lika för alla. Då är det
också rimligt att peka även på de inslag i dagens regelverk som är ytterligt
gynnsamma för bankkoncemernas del.

Den statliga grundfondsgarantin Grundfonden ett extrakrav på Stadshypotek

Den
statliga gmndfondsgarantin kommer först in i den tredje formen av

kapitalkrav som gäller för Stadshypotek. Det är nämligen föreskrivet att

stadshypotekskassans upplåning inte får vara större än tio gånger summan

av den statliga gmndfonden och de egna reserv- och kapitaltäckningsfon- 21

derna. Detta krav saknar
helt motsvarighet hos de andra bostadsinstituten Prop. 1988/89: 104 och
innebär alltså att det utöver den vanliga upplåningsmultipeln om 50 Bilaga
3 octså gäller en annan om 10.

Med
en så låg multipel blir detta krav en helt bindande restriktion. Utan
regelbundna höjningar av det statliga"garantibeloppet skulle Stadshypotek
endast kunna öka sin utlåning i en takt som motsvarar tio gånger ökningen av de
egna fonderna, medan för konkurrenterna gäller att de kan låna ut femtio gånger
motsvarande ökning. Så länge lagstiftaren lägger ett sådant särkrav på stadshypotekskassan
måste Stadshypotek också kunna räkna med att grundfonden vid behov ökas. Varje
annan ståndpunkt innebär att Stadshypotek fråntas möjligheten att konkurrera på
marknaden.

Kostnaden
för den statliga garantin

Bankorganisationerna
anser alla att den avgift som Kassan eriägger för den statliga garantin är får
låg och omgående bör höjas. Man talar i sammanhanget om att avgiften bör
läggas "på marknadsmässig nivå". I den argumentationen är det
åtminstone två förhållanden organisationerna bortser från.

För
det första bortser man från det grundläggande faktum att det inte råder något marknadsmässigt
förhållande kring Stadshypoleks grundfondsgaranti. Garantins storlek är inte
en följd av någon avvägning från Stadshypoleks sida, utan är ett av staten i
lag fastlagt krav som gäller just Stadshypotek. Stadshypotekskassan har vidare
ingen möjlighet att på alternativa sätt uppfylla kravet, utan måste ha just
den av riksdagen beslutade formen av garanti. Den avgift som staten då tar ut
för detta har principiellt sett större likhet med en skatt än med en avgift för
en kommersiell garanti.

Vi
vill i sammanhanget peka på att kreditmarknadskommittén på denna punkt just för
motsvarande resonemang: för det fall ett system med garantifonder kommer att
gälla för hypoteksinstituten även i framtiden, bör instituten själva avgöra
omfattningen av behovet och fritt få förhandla med alternativa garantigivare (s.
497-498).

Bankorganisationerna
bortser vidare i sin implicita jämförelse med andra garantisituationer från
det förhållandet att Stadshypotek är ålagt att ha en garantifond som ger en upplåningsmultipel
om endast tio. När ett bankägt institut t.ex. vill utnyttja en bankgaranti som
del av sin kapitalbas, är multipeln för denna fem gånger så stor. Den
avgiftssats om 0,33% som gäller för Stadshypotek motsvarar på detta sätt en
nivå om 1,65 % på de garantifonder som förekommer hos de bankägda
bostadsinstituten.

Utdelningskrav Kapitalkostnad för expansion

Bankorganisationerna
tar i sina yttranden också upp frågan om kostnaden

för
kapital hos Stadshypotek jämfört med institut som är aktiebolag, och 22

hävdar att Stadshypotek är
starkt gynnat. Därvid jämför man då den Prop. 1988/89:104 aktieutdelning
som vissa av de bankägda bolagen lämnar med den avgift Bilaga 3 som Kassan
betalar för statens grundfondsgaranti.

Detta
är emellertid en helt felaktig jämförelsegrund. Det ligger i aktiebolagsformens
natur att aktieägarna kan kräva utdelning på insatt kapital. Andra sidan av
detta förhållande är just att aktiebolag kan få tillskott av riskkapital
utifrån när detta behövs för en expansion. Stadshypotek — liksom sparbankerna
— är emellertid inte aktiebolag och kan inte få riskkapital av några ägare. 1
gengäld behöver man inte heller lämna någon utdelning.

Kapitalkostnaden
sätts av den avkastning på eget kapital som resp företag måste uppnå för att
kunna bygga under sin expansion. Stadshypotek måste uppnå en sådan avkastning
på sina fonder att de kan öka i en takt som gör det möjligt för Kassan och
föreningarna att tillgodose de ovan angivna kraven på reserv/säkerhetsfonder
och kapitaltäckningsfonder. För aktiebolagen gäller också att de måste kunna
uppnå en tillräcklig avkastning på sitt egenkapital för att kapitalbasen skall
följa med i utlåningsvolymens tillväxt. Någon principiell skillnad finns inte
på den punkten. En skillnad ligger däremot i det förhållandet atl aktiebolaget,
t. ex. om särskilda expansionskrav föreligger, kan öka sitt egenkapital genom
tillskott utifrån. Villkoret är att man kan förutse en sådan lönsamhet på
tillskottet att aktieägarna är villiga att delta i emissionen. Den möjligheten
har inte företag som drivs i annan form, oavsett vilken lönsamhet de skulle
kunna uppnå med ett större kapital. T.ex. den expansionstakt som flera av de nyare
kreditaktiebolagen uppvisar, med en flerdubbling av låneomslutningen på några
få år, vore knappast möjljg i någon annan företagsform.

I
Stadshypoleks tidigare historia, innan några betydande egna fonder kunnat
byggas upp, var det rimligt att se den statliga grundfonden som en del av
kapitalbasen. Numera, när Stadshypotek som anförts uppfyller allmänna
kapitalkrav som är väl jämföriiga med dem som gäller för de andra
bostadsinstituten, är grundfondskravet och den avgift detta drar med sig att se
som en extra pålaga, utan motsvarighet hos de andra instituten.

Slutligen
vill vi här erinra om att sparbankerna anser sig vara handikappade jämfört med
affärsbankerna därför att de inte kan få externt riskvilligt kapital. I det
sammanhanget framförs inte från bankhåll synpunkten att sparbankerna skulle
vara extra gynnade genom att de inte har något utdelningskrav till några ägare.
Man kan också erinra om att Trygg-Hansa nu ombildar sin sakrörelse till
aktiebolag. Denna företagsform anser man vara gynnsam, trots att därav följer
utdelningskrav på det egna kapitalet.

Kapitaljämförelse
förutsätter koncernsyn

Bankorganisationema
anför att Stadshypotek är mer välkonsoliderat än de andra bostadsinstituten och
därigenom har en fördel inför kommande nya skärpta kapitalkrav. Denna fördel
beror, hävdas det, på att Stadshypotek har olika förmåner.

På
denna punkt är det emellertid helt omöjligt att föra ett resonemang

om bostadsinstituten separat. Bankkoncernerna har genomgående avvägt

sitt beteende efter de hittills gällande skatte- och kapitaltäckningsreglerna. 23

I
de flesta fall har detta betytt att man inte varit intresserad av att bygga Prop.
1988/89:104 upp stora kapital i dotterbolagen, utan hellre samlat vinsterna i
banken. Bilaga 3 Detta har kunnat ske på flera olika sätt: aktieutdelningar,
öppna koncernbidrag, provisionsbetalningar, garantiavgifter. Till följd av det
mycket stora outnyttjade utrymmet för skattemässiga konsolideringar som hela tiden
funnits hos bankerna, har det aldrig behövt bli någon inkomstskattebelastning
på belopp som förts över i obeskattad form. Aktieutdelning förutsätter visseriigen
i normalfallet beskattning i dotterbolaget, men hos banken kan den mottagna
utdelningen sedan i stället läggas ograverat till det beskattade egenkapitalet.

Mot
denna bakgrund saknar det helt mening att påstå att den lägre konsolideringsgraden
i de bankägda bostadsinstituten beror på att för dem skulle ha gällt mer
oförmånliga regler än för Stadshypotek. Flera institut redovisar regelmässigt
mycket höga lönsamhetstal och skulle ha kunnat bygga upp betydligt större
fonder om detta hade varit i koncernens intresse. Men så har alltså inte varit
fallet. 1 sammanhanget skall också noteras att flera av de mindre instituten
under senare år uppvisat en enorm expansionstakt i relativa termer, med flerdubbling
av balansomslutningen på bara några få år. Det är knappast att förvåna att de
då kapitalmässigt får en ansträngd situation.

Sammanfattning

Stadshypotekskassans
framställning om en ökning av Kassans statliga grundfond från nuvarande 17,5 till
21 miljarder kronor har avstyrkts av de tre bankorganisationerna. Vi vill med
bestämdhet framhålla att vad bankorganisationerna anfört inte kan få tas till
intäkt för att avstå från att genomföra en sådan fondökning. Vi instämmer i och
för sig helt i att det är önskvärt med en reform som ger alla konkurrerande
kreditinstitut samma kapitaltäcknings- och skatteregler, men vill samtidigt
hävda att bankorganisationernas påståenden om att Stadshypotek ensidigt skulle
gynnas av dagens bestämmelser saknar grund. Deras resonemang om att den avgift som
Stadshypotek har att erlägga för den statliga garantin är alldeles för låg bygger
också på den felaktiga förutsättningen att det här skulle vara fråga om en marknadsmässig
upphandling från Kassans sida. Så är inte fallet utan det handlar om ett krav
som i lag är ålagt Stadshypotek och som inte har motsvarighet hos andra
bostadsinstitut.

Saken kan inte
anstå i väntan på de stora reformbesluten avseende kreditmarknadens framtida stmktur.
Så länge de gäller måste man utgå från dagens regler, och då är
grundfondsökningen en åtgärd som ligger helt i systemets natur. Ett avslag
skulle nämligen få till följd att Stadshypoleks utlåning skulle drabbas av ett
plötsligt stopp. Ett höjning med ett något mindre belopp än angivna 3,5 miljarder
kronor är visserligen i och för sig möjlig, men innebär sannolikt att Kassan
måste återkomma i liknande ärende ytterligare en gång innan övergången till ett
nytt system kan ske.

KONUNGARIKET SVERIGES STADSHYPOTEKSKASSA

Lars
Wohlin

Percy
Bargholz

24

Innehållsförteckning Sid Prop. 1988/89:104

Propositionens
huvudsakliga innehåll ........................ .... I

Lagförslag........................................................... ... 2

Utdrag ur
regeringsprotokollet den 16 februari 1989.... 3

1
Inledning.......................................................... ... 3

2
Höjning av stadshypotekskassans
grundfond........... ... 4

3
Upprättat lagförslag .......................................... ... 7

4
Lagrådets hörande............................................. ... 7

5
Hemställan....................................................... ... 7

6
Beslut ........................................................... ... 7

Bilagal
Stadshypotekskassans framställning 1988-09-15 8

Bilaga
2 Sammanställning av remissyttranden över stadshypo

tekskassans framställning......................... .. 11

Bilaga 3 Stadshypotekskassans
skrivelse 1988-12-30 19

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 25