Prop. 1988/89:105

Regeringens proposition 1988/89:105

om ny organisation, hantering av asylärenden och resurser
för statens invandrarverk m. m.

Prop. 1988/89:105

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 23 febmari 1989.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Maj-Lis
Lööw

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas — med utgångspunkt från det principbeslut som riksdagen
fattade våren 1988 (prop. 1987/88:158, SfU 28, rskr. 339) -huvuddragen i den
nya regionaliserade organisation för statens invandrarverk som förutsätts
gälla från den 1 juli 1989. Vidare ger regeringen sin allmänna syn på hur
verksamheten bör bedrivas, såsom en bakgmnd till förslag till resursberäkningar
för budgetåret 1989/90.

I
propositionen föreslås ny anslagsstruktur för tionde huvudtitelns littera E.
Invandring m.m. inför övergången till ny organisation och nya arbetsformer.

Anslag
bör för budgetåret 1989/90 lämnas med 259,4 milj. kr. för verkets
förvaltningskostnader, vilka avser den centrala administrationen i Norrköping,
fyra regionkontor och tillståndsprövningen vid fyra s. k. utredningsslussar.

För
invandrarverkets fasta förläggningsorganisation föreslås för budgetåret
1989/90 anslag om sammanlagt 512,7 milj. kr. Den fasta organisationen omfattar
förläggningsfunktionen vid de fyra utredningsslussarna och vid 18 fasta asylföriäggningar.

För
tillfällig förläggningskapacitet beräknas medelsbehovet under budgetåret
1989/90 till knappt 820 milj. kr.

1
Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 105

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1988/89:105

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 febmari 1989

Närvarande:
Statsministern Carlsson, statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Lööw

Proposition om ny organisation, hantering av asylärenden
och resurser för verksamheten vid statens invandrarverk m.m.

1 Inledning

Riksdagen
beslöt våren 1988 (prop. 1987/88:158, SfU 28, rskr. 339) att ställa sig bakom
principerna för en ny regionaliserad organisation för statens invandrarverk
(SIV). På grundval härav slutfördes det utredningsarbete som hade legat till
grund för principförslaget. Den särskilda organisationsutredaren,
generaldirektör Christina Rogestam, lämnade sitt slutbetänkande den 4 juli
1988. Arbetet med den nya organisationen fortsatte sedan inom invandrarverket.

En
rad beslut har under år 1988 fattats i syfte att bereda vägen för den nya
organisation som avses träda i kraft den.I juli 1989. På regeringens förslag i
1988 års kompletteringsproposition (prop. 1987/88:150, bil. 5, SfU 32, rskr.
379) anslog riksdagen sammanlagt drygt 12 milj. kr. för vissa lönekostnader,
utbildningsändamål samt projektarbete rörande verkets ADB-system. Efter förslag
från regeringen avseende tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1988/89 anslog riksdagen under hösten 1988 bl.a. ca 15 milj. kr. för att verket
inför omorganisationen skulle kunna avarbeta befintliga ärendebalanser ner till
en acceptabel nivå.

Genom
beslut den 14 juli 1988 uppdrog regeringen åt länsstyrelserna att inom
respektive län planera och samordna de lokala polismyndigheternas
asylutredningar så att ärendebalanserna skulle vara avarbetade till den I
februari 1989. Uppdraget omfattade också att genom planering och samordning
främja polismyndigheternas handläggning av ärenden rörande verkställighet av
utvisningsbeslut. För dessa ändamål skulle rikspolisstyrelsen i viss
utsträckning få disponera medel för vakanta polistjänster.

Efter
framställning från SIV beslöt regeringen den 6 oktober 1988 om regionindelning
för den nya organisationen. Regeringen beslöt vidare att regionkontor fr.o.m.
den 1 juli 1989 skall inrättas i Sundsvall (norra regionen), Flen (östra
regionen), Mölndal (västra regionen) och Alvesta (södra regionen). Enligt beslutet
skall samtidigt utredningsslussar för handläggning av asylärenden inrättas i
Mölndal och Helsingborg, i tillägg

till de redan beslutade
utredningsslussarna i Carlslund (Upplands-Väsby Prop. 1988/89:105 kommun)
och Flen.

Vidare
beslöt regeringen den 22 december 1988 att SIV:s centrala organisation skall
omfatta tre huvudenheter för resp. tillstånds- och medborgarskapsfrågor,
invandrar- och flyktingfrågor samt verksgemensamma funktioner. Dessutom skall
finnas en verksstab.

Som
redovisats i tidigare sammanhang för regering och riksdag har arbetet med ny
organisation och nytt arbetssätt för invandrarverket bedrivits parallellt med
beredningen av en ny utlänningslag. Regeringen beslöt den 22 december 1988 att
remittera sitt förslag till ny lag till lagrådet. Proposition till riksdagen
beräknas bli framlagd senast den 31 mars 1989, med inriktning på ikraftträdande
den 1 juli 1989.

Sedan
början av år 1989 tillämpas en praxis i asylärenden som innebär att den som
ansökt om asyl före den 1 januari 1988 kommer att få uppehållstillstånd, om
inte särskilda skäl i det enskilda fallet talar däremot. Syftet med
praxisändringen är bl.a. att bidra till att nuvarande balanser av asylärenden
kan arbetas bort.

2 Överväganden och förslag

2.1 Allmänna överväganden

I
den proposition (1987/88:158) som låg till gmnd för riksdagens principbeslut
om SIV:s nya organisation redogjorde min företrädare utförligt för
utgångspunkterna för och motiven bakom det reformarbete som nu börjar närma sig
sin slutfas.

Med
detta arbete vill regeringen åstadkomma minskade påfrestningar för de
asylsökande, en mer rättvis och rättssäkrare tillståndsprövning, bättre fömtsättningar
för en snabb integration för dem som får stanna här och minskade kostnader för
samhället. För att nå dithän måste man radikalt förkorta handläggningstiderna i
asylärenden och få till stånd ett effektivare flyktingmottagande. För att
åstadkomma en radikal förkortning av väntetiderna krävs ett bättre regelsystem,
ett nytt arbetssätt och en ny organisation.

Vår
svenska flyktingpolitik bygger bl. a. på ett brett och kontinuerligt,
engagemang från kommunernas sida. När de myndigheter som handlägger asylärenden
väl klarar sin uppgift inom en rimlig tidsram, måste de som får stanna snarast
ges möjlighet att leva ett normalt liv, med arbete eller utbildning, i en av de
många kommuner som tecknat avtal med staten om mottagande.

Att
svara för regelsystemet och tillståndsprövningen är en naturlig statlig
uppgift. Att ge dem som får stanna vardagliga livsbetingelser är på motsvarande
sätt en kommunal uppgift, sedan det nuvarande systemet med kommunalt
flyktingmottagande infördes år 1985. Kommunerna har hittills i hög grad
infriat de förhoppningar som ställdes på dem i och med dettabeslut.

Asylsökande
har dock fått vistas alltför länge på SIV:s förläggningar. Dessvärre har för
många denna väntan fortsatt även efter det att uppe-

hållstillståhdet är klart
- i brist på kommunplatser, men också därför att Prop. 1988/89:105

flyktingar ibland velat
avvakta andra alternativ till bosättning än de som

kunnat erbjudas. Idag
finns vid förläggningarna omkring 5(X)0 personer

med tillstånd. Det är —
oavsett orsaken - en mycket otillfredsställande

situation.

När
staten nu tar krafttag för att lösa sin uppgift att effektivisera tillståndsgivningen,
utgår jag från att kommunerna solidariskt bidrar till en i sin helhet
framgångsrik flyktingpolitik, i enlighet med riksdagens intentioner. Om varje
kommun soni är engagerad ökar sitt mottagande ytterligare något, kan
väntetiderna på SIV:s förläggningar på någon sikt nedbringas till det minimum
som avsågs när riksdagen godkände systemet med kommunalt flyktingmottagande.
Jag räknar med att den breda enigheten i riksdagen bakom de nämnda besluten
kommer att återspeglas i form av ökat mottagande i kommunerna.

I
syfte att underlätta för flyktingar att få ett fotfäste på arbetsmarknaden
föreslog regeringen i propositionen om ekonomisk-politiska åtgärder (1988/89:47)
att AMS skulle tilldelas särskilda förmedlingsresurser, riktade till den gmpp
med klara tillstånd som jag nyss nämnde. Riksdagen beslutade i enlighet med
regeringens förslag (FiU 10, rskr. 94). Genom att ta emot fler flyktingar kan
man utnyttja den arbetskraftsreserv som alltså finns vid våra
flyktingförläggningar. Kommuner som nu har brist på arbetskraft kan utnyttja
tillfället att ytterligare bidra till en framgångsrik flyktingpolitik samtidigt
som man främjar sin egen ekonomiska utveckling.

Tillgången
på bostäder kan naturligtvis sätta en gräns för handlingsfriheten härvidlag.
Men det byggs fler bostäder än på länge. Det måste finnas utrymme för
övergångslösningar där det behövs. Åtskilliga nykomlingar på bostadsmarknaden
måste vara beredda att inte på en gång få den perfekta bostaden. Den
beredskapen måste också finnas hos flyktingarna. Regering och riksdag har gett
invandrarverket vidgade möjligheter att stödja tillskapandet av s. k.
genomgångsbostäder för flyktingar. Jag hoppas att kommunerna nu lämnar fantasin
och den goda viljan fritt spelrum och noga prövar vad som snabbt kan bli goda
alternativ till de lägenheter som står klara först om något eller några år.

Här
bör också nämnas att den förordning (1984:683) som reglerar ersättningen till kommunema
för deras insatser i flyktingmottagandet f ri. ses över. Avsikten är att göra ersättningssysteniet
enklare och billigare att administrera.

Slutligen
måste flyktingama själva inse att man inte kan ha ett Kelt fritt val i fråga om
bosättning, arbete, utbildning etc. Det har ju praktiskt taget ingen i vårt
land. Jag har, för min del, stor förståelse för att man efter månader av väntan
och oro soin asylsökande kan ha svårt att se klart på detta. Därför är det
alldeles nödvändigt att både invandrarverkets och andra myndigheters personal,
såsom samhällets företrädare; gentemot flyktingama kan tydliggöra de fömtsättningar
och "spelregler" som gäller i praktiken. Det måste göras med klarhet
och realisin men också med insiktsfullhet och medkänsla.

I
och med riksdagsbeslutet om principerna för SIV:s nya organisation 4

och
arbetssätt i asylärenden, har regeringen fått de besked som krävdes för Prop.
1988/89:105 att fatta de konkreta beslut och vidta de åtgärder i övrigt som jag
inledningsvis redogjort för. Förberedelserna för den nya organisationen, som
alltså gjorts parallellt med beredningen av den nya utlänninjgslagen, fortsätter.

En
god del av fömtsättningarna för att kunna ta den nya organisationen i bruk från
den 1 juli 1989 äraUtså (i det närmaste) klara. Regeringen avser att under
våren 1989 slutföra reformarbetet, bl.a. genom att ge SIV en ny instruktion.
Som aviserades i budgetpropositionen för budgetåret 1989/90 var det av olika
skäl lämpligt att härvidlag återkomma till riksdagen i särskild ordning.

I
det följande skall jag redovisa min syn på mål och inriktning för verksamheten
i det nya invandrarverk som nu växer fram. Jag vill därmed ange utgångspunkterna
för och motiven bakom mina förslag i fråga om behovet av medel m. m. på de
anslag under tionde huvudtiteln från vilka verksamheten bör finansieras.

2.2 Tillstånds- och medborgarskapsfrågor

Min
företrädare och jag har vid åtskilliga tillfällen redogjort för alla de skäl som
starkt talar för att radikalt minska väntetiderna i asylärenden: humanitära
såväl som rättssäkerhetsmässiga, allmänt invandrarpolitiska och ekonomiska.
Regering och riksdag har också konstaterat behovet av att kraftfulla åtgärder
vidtas och godtagit de bakomliggande motiven härför.

Som
jag anfört inledningsvis krävs såväl ett bättre regelsystem som ett nytt sätt
att hantera asylärenden, en ny organisation för detta arbete och ytterligare
resurser. De tre sistnämnda komponenterna behandlas nu. Till regelsystemet
avser jag att återkomma, när lagrådet har sagt sitt. Jag har emellertid utgått
från att det förslag till utlänningslag, som nu prövas av lagrådet, kommer att
gälla från den 1 juli 1989 i all den utsträckning som regelsystemet påverkar
organisation och resursbehov under budgetåret 1989/90.

Statsmakternas
principbeslut om SlV;s nya organisation vilar på enigheten kring hur
asylärendena skall hanteras i fortsättningen. Ordningen skall vara följande:

— Asylsökande skall normalt hänvisas till en s.k.
utredningssluss där asylutredningen görs. Till dessa utredningsslussar, där de
sökande bor under utredningen, koncentreras polisens utredningsresurser så att
utredningen normalt skall kunna genomföras inom två veckor från ansökan.

— Personal från invandrarverket skall i direkt
anslutning till polisens utredning göra en sortering i klara ärenden och andra
ärenden samt omgående fatta beslut i de klara ärendena.

— I ärenden som inte är så klara att det är möjligt
att ge den sökande tillstånd redan vid utredningsslussarna eller att direkt
avvisa vederbörande, skall invandrarverket normalt fatta beslut senast inom
sex veckor från det att polisens utredning är slutförd. Detta förutsätter att
den

asylsökandes
offentliga biträde utan dröjsmål kommer in med yttrande. 5

11
Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 105

-
En asylsökande som inte har en bostad ordnad hos någon nära anhörig Prop.
1988/89:105

inkvarteras
på s. k. asylförläggning till dess att frågan om han eller hon

får
stanna i landet är slutgiltigt avgjord.

Det
har sagts förut, men förtjänar att framhållas på nytt:, radikalt kortare
handläggningstider i asylärenden kan inte åstadkommas utan samverkan mellan
alla som är inblandade i. processen. Polisen skall utreda snabbt och effektivt
utan att utredningskvaliteten eftersatts. Den skall ha beredskap att anpassa
och omfördela personalresurser efter behov. Invandrarverket skall som central
utlänningsmyndighet ha överblick över ärendehanteringen på myndighetsnivå och
- i samråd med övriga berörda myndigheter - , se till att arbetet, med hög
ambition i fråga om kvalitet, resulterar i den väsentliga förkortning av
handläggningstiderna som är avsedd. Detta kan inte ske utan att de sökandes
rättsliga ombud medverkar till att nå uppställda mål. Det är sedan
regeringskansliets uppgift att sörja för att överklagade ärenden hanteras med
snabbhet och omsorg. Slutligen skall polisen ha beredskap för att — i samarbete
med kriminalvårdsverket som hittills — kunna verkställa fattade beslut om
avlägsnande och därmed bidra till att skapa respekt för och tilltro till
regelsystemet och tillståndsprövningen som helhet.

Polisens
roll är alltså central. Berörda polismyndigheter kommer att tillföras personal
så att utredningsslussarna i Carislund, Flen, Mölndal och Helsingborg får en
bemanning som leder till att asylutredningarna normalt skall kunna vara utförda
inom två veckor. Regeringen bör ha beredskap att om det behövs lämna särskilda
föreskrifter vad avser resurserna härvidlag på samma sätt som skedde i juli
1988. Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.

Jag
vill vidare anmäla att jag senare i vår avser att ta initiativ till överiäggningar
med företrädare för de rättsliga ombuden, i syfte att markera vikten av deras
roll i arbetet med att åstadkomma kortare handläggningstider.

Den
nya organisationen för invandrarverket innebär alltså att det vid verket skall
finnas en huvudenhet som svarar för tillstånds- och medborgarskapsfrågor.
Utredningsslussar inrättas som nämnts för utredningar i asylärenden. Vid
utredningsslussarna skall, förutom den polispersonal som svarar för
utredningarna, även finnas personal från invandrarverket för handläggning av
asylärenden. Dessa ingår i huvudenheten för tillståndsprövning och
medborgarskapsfrågor. Vissa typer av asylärenden handläggs vid huvudenhetens
centrala del i Norrköping. Där handläggs också övriga tillståndsärenden och
medborgarskapsärenden.

Vid
huvudenheten skall finnas en stark ledningsfunktion som ser till att
handläggningen sker med stabil tillämpning av praxis och med god länderkunskap.
Ledningsfunktionen med stabsresurser skall också se till att administrativa
förändringar av handläggningen genomförs då fömtsättningarna förändras.

Med
den nya utlänningslagen, det nya sättet att arbeta och de resurstill

skott som jag avser föreslå i del följande, skall nyordningen kunna medfö

ra inte bara en förkortning av väntetiderna, utan också en höjning av

kvaliteten i handläggningen. 6

Jag anser att de principer
för fördelningen av arbetsuppgifterna mellan Prop. 1988/89:105 central och
regional nivå som organisationsutredaren har förslagit är riktiga. I stort
sett alla typer av asylärenden och så många av ärendena som möjligt skall kunna
avgöras av beslutsfattare vid utredningsslussarna. Vissa undantag måste dock
göras.

Framför
allt för att undvika att ärendebalanser uppstår vid slussarna, men även för att
underlätta en enhetlig praxis anser jag, i likhet med utredaren, att det är
nödvändigt att frågor om omprövning av överklagade beslut i asylärenden i stor
utsträckning handläggs centralt i Norrköping,- . även om beslutet har tagits
vid en utredningssluss.

Med
en decentraliserad handläggning av asylärenden till utredningsslussarna ställs
stora krav på att huvudenhetens ledning ser till att det blir en enhetlig
praxis vid alla utredningsslussar och att ändringar i praxis och aktuell länderkunskap
sprids till personalen vid utredningsslussarna.

Det
är verksledningens uppgift att bedöma hur arbetsfördelningen bör

vara, för att organisationen skall kunna nå målen för verksamheten. Det

ankommer på verket att inom givna ramar omfördela personal och andra ..

resurser
mellan den centrala förvaltningen- i Norrköping och utredningsslussarna.

Som
framgått i det föregående har jag alltså tagit fasta på de mål för utrednings-
och handläggningstider som låg till gmnd för riksdagens principbeslut om SIV:s
organisation m. m. Ett ärende i första instans, som inte kan avgöras redan vid
utredningsslussen, skall alltså klaras av inom två månader från det att ärendet
hamnar på myndigheternas bord. Om beslutet blir negativt för den enskilde,
måste därefter lagstadgad tid för överklagande löpa. Sökanden och hans/hennes
ombud skall få rimligt rådmm härvidlag. Därefter skall regeringsärendena kunna
föras fram till beslut så snabbt att ett normalt ärende inte skall behöva ta
mer än sex månader från det att handläggningen påbörjades hos polisen. Jag
bedömer att den resursförstärkning med ett tiotal tjänster för
arbetsmarknadsdepartementet som regeringen föreslagit i budgetpropositionen för
budgetåret 1989/90 ger förutsättningar att klara detta mål.

Därmed
menar jag att man skapat de praktiska förutsättningama för att radikah förkorta
väntetiderna i asylärenden. Men ytterst hänger framgången på att de människor
som skall genomföra det hela — från regeringen och dess invandrarminister, i
invandrarverket och ut till varenda tjänsteman inom polisväsendet — också tror
på att det kan genomföras och vill åstadkomma resultat. Det krävs alltså
målmedvetenhet och samling kring uppgiften. Min bedömning är att dessa
förutsättningar finns.

2.3 Flyktingmottagandet. Invandrarpolitiska frågor

Vid
sidan av tillstånds- och medborgarskapsprövningen har invandrarver

ket ytteriigare två huvuduppgifter: att vara huvudman på den stattiga

sidan för mottagande av flyktingar och asylsökande och att bevaka behovet

av särskilda åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter; i den sist

nämnda huvuduppgiften ingår ansvaret för kontakter med invandrarnas

organisationer. Detta ligger fast efter riksdagens nämnda principbeslut om 7

verkets organisation. Riksdagen
ställde sig då bakom idén om en regionali- Prop. 1988/89:105 sering som
skulle ge bättre planering och samordning av flyktingmottagandet och av
kontakterna mellan verket och kommunerna. Indelningen av landet i fyra regioner
är nu beslutad på det sätt som framgått i det föregående.

I
och med principbeslutet'har statsmakterna också noterat den tyngdpunktsförskjutning
som skett i SIV:s verksamhet i riktning mot de rent operativa uppgifterna i
samband med tillståndsprövningen och flyktingmottagandet. Samtidigt kommer det
även i framtiden att behövas åtgärder av olika slag och inom skilda sektorer av
samhället, i syfte att tillförsäkra invandrama samma rättigheter och
möjligheter som den infödda befolkningen. Behovet kommer t.o.m. att accentueras
genom den flyktinginvandring som nu pågår och som berör praktiskt taget alla
landets kommuner. Samtidigt har statsmyndigheternas, kommunernas och organisationernas
medvetenhet och kompetens vuxit under de snart femton år som gått sedan
riksdagens första invandrarpolitiska beslut år 1975.

Jag
anser, i likhet med organisationsutredaren, att de operativa uppgifterna bör
prägla verkets organisation för arbetet med flykting- och invandrarfrågor.
Detta gäller framför allt regionkontorens organisation och verksamhet.
Eftersom kommunerna har en central roll i arbetet med att förverkliga
invandrarpolitiken, blir regionkontoren en betydelsefull kontaktyta mellan
stat och kommun.

Organisationsutredaren
har vid sina överväganden om den principiella uppgiftsfördelningen mellan
regionkontor och de centrala funktionerna samt om regionkontorens verksamhet
utgått från en helhetssyn pä regionkontorens uppgifter. Denna helhetssyn
innebär att arbetet med mer långsiktiga integrationsfrågor skall ses i
sammanhang med regionkontorens operativa uppgifter för förläggningsledning,
överenskommelser med kommunerna, åtgärderna för utplacering och uppföljningen
av flyktingmottagandet j kommunerna. Ökat regionalt och lokalt samarbete med i
första hand kommunema och regionala och lokala myndigheter skulle därmed stödja
den operativa verksamheten och underlätta den kommunala mottagningsverksamheten
och integrationsarbetet på både kort och lång sikt.

Jag
anser, för min del, att denna grundtanke är riktig. Kommunema behöver känna att
de har den statliga huvudmannens stöd, så att deras insatser får den
kontinuitet och stadga som en solidarisk och generös flyktingpolitik fömtsätter.

I
denna samverkan mellan kommunerna och invandrarverket måste emellertid gränsen
mellan statens och kommunernas ansvar vara tydlig. Åtskilliga kommuner har
numera själva tillräckliga resurser och tillräcklig kompetens för sin del av
flyktingmottagandet utan särskilt stöd från invandrarverkets personal. För att
ge stöd till många medelstora och mindre kommuner bör det interkommunala
samarbetet fortsätta att utvecklas. Det kommunala arbetet får inte bli beroende
av ett kontinuerligt statligt engagemang av operativ karaktär.

Regionkontorens
huvuduppgifter bör följaktligen bli att se till att för

läggningsverksamheten är rationell, att överenskommelser med kommu

nerna kommer till stånd, att utplacering till kommunema effektiviseras 8

och
sker så snart den asylsökande fått uppehållstillstånd samt att svara för Prop.
1988/89:105 uppföljning av och stöd till flyktingmottagandet — utan att SIV
därmed tar över kommunernas ansvar. För att åstadkomma detta krävs att uppgifter
som idag ligger centralt placerade decentraliseras och att andra, vilka idag
åvilar enskilda förläggningar, sammanförs till regionkontoren.

Jag
vill betona att decentraliseringen av arbetsuppgifter måste vara rationellt
betingad och att denna inte får drivas längre än att den verkligen ger en effektivare
verksamhet.

Den
resursberäkning som jag härvidlag gör i det följande är ett uttryck för detta
synsätt. Den innebär en viss minskning av de fasta personalresurserna i
förhållande till vad organisationsutredaren föreslagit och till de förslag som
lämnats i SIV:s anslagsframställning. Jag bedömer emellertid att verket ändå
skall kunna klara de huvuduppgifter som fömtsätts falla på regionkontoren.
Denna bedömning görs mot bakgmnd av den kunskap öm t. ex. de administrativa
arbetsuppgifternas omfattning och karaktär som finns idag. Den pågående
översynen av systemet för ekonomisk ersättning till kommunerna, som jag nämnt
tidigare, kan dock leda till förändringar som påverkar fördelningen av
uppgifter mellan central och regional nivå. Det bör emellertid ankomma på
verksledningen att vid behov — mot bakgmnd av de syften som jag här angett —
omfördela resurserna mellan central och regional nivå så att man får största
möjliga utbyte av insatserna.

Avslutningsvis
vill jag beröra invandrarverkets förläggningsverksamhet. Asylsökande skall
alltså, med få undantag, tas emot från utredningssluss till asylförläggning,
där de får vistas till beslutet i tillståndsärendet är klart och utplacering i
kommun eller avvisning sker.

Idag
driver invandrarverket fem fasta och omkring 60 tillfälliga förläggningar. Med
den tillströmning av asylsökande som vi har idag och beräknas ha framöver och
med de målsättningar i fråga om handläggningstidema som jag redovisat, bedöms
behovet av fast förläggningskapacitet uppgå till 4 600 belagda platser inklusive
den förläggningskapacitet som skall finnas vid utredningsslussarna. Antalet
fasta förläggningar kommer att ökas till 18. Antalet tillfälliga förläggningar
minskar i motsvarande mån.

Idag
vistas knappt 14000 personer i invandrarverkets förläggningar, varav som
tidigare nämnts ungefär 5 000 redan har sina uppehållstillstånd klara. Även om
invandrarverket under våren 1989 skulle ha en förhållandevis stor framgång med
att placera ut flyktingar i kommunerna, så kommer den nya
förläggningsorganisationen att från budgetårsskiftet behöva inleda sin
verksamhet med en betydande överbeläggning. Jag måste dessvärre konstatera
detta mot bakgmnd av de bedömningar som invandrarverket nu gör. Situationen är
bekymmersam och understryker allvaret i vad jag i det föregående har anfört om
behovet av en snabbt gensvar från kommunernas sida.

Verksamheten
vid förläggningarna bör, som utredaren framhållit, utformas så att de
asylsökande ges ett mottagande som är anpassat till deras behov. Jag delar i
allt väsentligt organisationsutredarens bedömning beträffande
förläggningsverksamhetens inriktning.

Vistelsetiden
på asylförläggningarna beräknas bli 2 — 6 månader. I för- 9

läggningsverksamheten bör
man motverka att tristess, isolering och passi- Prop. 1988/89:105 visering
uppstår under väntetiden. Det måste tas vederbörlig hänsyn till att många
asylsökande kari ha svåra upplevelser bakom sig. Barn och barnfamiljernas
situation bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Jag
vill här erinra om att min företrädare har tillsatt en särskild arbetsgrupp
med uppdrag att undersöka hur meningsfull verksamhet kan organiseras vid
förläggningarna. Samtidigt bör det framhållas att behovet av särskilda åtgärder
i syfte att motverka negativa effekter av förläggningsvistelsen självfallet
minskar med kortare handläggningstider och snabbare utflyttning i kommunerna..

2.4 Verksgemensamma funktioner

Verket
behöver en stark administrativ ledning och samordning. Detta gäller i första
hand för planering och uppföljning av hur man disponerar verkets resurser i
form av personal, anläggningar, utmstning och medel, men också andra viktiga
stödfunktioner söm information, utbildning, ekonomi och personal,
översättningsservice m. m.

I
den nämnda princippropositionen om Siy:s organisation konstaterade

regeringen att den nya organisationsstmkturen fömtsätter en långtgående

delegering av ansvar och befogenheter inom respektive verksamhetsområ

de. '

Därför
har det varit angeläget att till verkschefen kunna knyta särskilda resurser i
form av en verksstab. Den skall bl. a. svara för en effektiv och samlad
planering. Verket skall kunna kraftigt förbättra sina system för statistik och
annan information av betydelse för beslut, resultatanalys och
resultatuppföljning — i alla delar av verkets organisation.

I
detta sammanhang kan det konstateras att verksamheten i den nya organisationen
behöver ett omfattande ADB-stöd. Att hålla samman och driva på
organisationsutvecklingen inklusive utvecklingen av ADB-system blir en viktig
uppgift under de närmaste åren. Jag återkommer något till ADB-frågorna i
samband med mina beräkningar av resursbehoven.

Innan
jag går vidare vill jag lämna ytterligare några kommentarer till behovet av en
genomarbetad planering inom verkets olika program. Denna måste, som utredaren
framhållit, utgå från gemensamma planeringsförutsättningar. Detta gäller dels
bedömningen av de ömväridsfaktorer som påverkar verkets verksamhet, dels
bedömningen av förhållanden inom verkets verksamhetsområden. Omvärldsfaktorerna
kommer i regel alltid att präglas av stor osäkerhet. Altemativplaneringen måste
därför utveck-. las. Osäkerheten i omvärldsfaktorema ökar behoven av säkerhet i
bedömningen av de inre faktorerna i systemet för flyktingmottagande.

Detta
ställer i sin tur stora krav på uppföljningen av utlänningamas väg

genom systemet för flyktingmottagande, vid de olika kontrollstationer som

finns under denna väg: vid utredningsslussarna, i samband med den cen

trala tillståndsgivningen, vid asylförläggningarna samt vid regionkontoren

då det gäller utplacering av flyktingar i kommunerna och under deras

vistelse där. Motsvarande helhetssyn bör prägla bedömningen av statens 10

kostnader
för asylsökande och flyktingar liksom invandrarverkets arbete Prop.
1988/89:105 med att styra verksamheten och mäta dess resultat.

Organisationsutredaren
har framhållit att flera av de verksgemensamma funktionerna bör decentraliseras
till regionkontoren. Självfallet är det riktigt att låta befogenheter och
resultatansvar följas åt och läggas nära verksamhetens avnämare. När det är
sagt vill jag emellertid återknyta till vad jag tidigare anförde beträffande
decentralisering av administrativa uppgifter till regionkontoren:
målsättningarna om effektivitet och rationalitet måste givetvis stå i centmm.

,
I övrigt ställer jag mig helt bakom utredarens uppfattning om att personal-
och ekonomifrågorna måste ha en framträdande ställning i verkets organisation.
Jag instämmer också i hennes starka prioritering av utbildningsinsatser och i
betydelsen av en väl fungerande inteminformation. .

Jag
har erfarit att invandrarverket nu arbetar intensivt med att bygga upp och
trimma in nödvändiga system för rapportering och resultatuppföljning. Jag
välkomnar dessa ansträngningar.

På
samma sätt som för övriga verksamhetsgrenar skall verksledningen ha frihet att,
inom givna ramar, anpassa resursfördelningen till de krav som från tid till annan
ställs på verket.

3 Överväganden och förslag i fråga om resurser för budgetåret
1989/90

3.1 Allmänna överväganden

Mina
överväganden i det föregående om arbetsmetoder och ,oi"ganisation, liksom
förslagen avseende resurstilldelning i det följande, bygger på vissa förutsättningar
i fråga om antalet asylsökande m.m. 1 princippropositionen våren 1988
redogjorde jag för utvecklingen härvidlag och konstaterade att situationen i
vår omvärld inte ger anledning att tro på någon omedelbar minskning av antalet
asylsökande. Utvecklingen under det knappa år som gått sedan dess.ändrar inte
den bedömningen. Vi kan sannolikt räkna med en tillströmning framöver av
omkring 20000 asylsökande per år.

På
erfarenhetsmässiga grunder får ungefar hälften av de sökande uppehållstillstånd
i första instans. Ytterligare ett antal får så stanna i landet efteratt ha
överklagat till regeringen. Man bör därför kunna räkna med ätt mnt 15000
personer årligen — inklusive dem som överförs hit inom ramen för flyktingkvoten
— behöver en kommunplats inom ramen för flyktingmottagandet. Dessa antaganden
gäller i ett balanserat system, där de som fått sina uppehållstillstånd kan få
en kommunplats mer eller mindre omgående. Under de närmaste åren kommer dock
det årliga behovet av kommunplatser att vara större än så. SIV har inför
överläggningarna om kommunmottagandet under perioden 1990 — 1992 uppskattat
behoven till mer än 20000 per år.

Antaganden
och bedömningar som dessa är självfallet osäkra och kan

snabbt förändras av utvecklingen i omvärlden. Angivna mått på inström

ning och utplaceringsbehov skall därför inte uppfattas som annat än indi- 11

kationer och riktpunkter
för en planering i staten och i kommunerna som Prop. 1988/89:105 måste vara
flexibel, som måste innehålla alternativa planeringsnivåer, som måste ta hänsyn
till behovet av beredskap.

För
att genomföra den reform som beskrivits i det föregående krävs både omfördelning
av medel inom den ekonomiska ram som gäller idag och tillskott av nya resurser.

Invandrarverkets
förvaltningskostnader föreslås i det följande till budgetåret 1989/90 öka med
ca 90 milj.kr. Detta skall täcka kostnadsökningarna för den centrala förvaltningen
i Norrköping, regionkontoren och funktionen för tillståndsprövning vid
utredningsslussarna.

För
förläggningsfunktionen vid slussarna bör anslås ytterligare ca 145 milj.kr.,
medel som idag i huvudsak används för att driva tillfälliga förläggningar.

Ytterligare
ca 185 milj. kr. bör anslås för att kunna öka antalet fasta förläggningar från
5 till 18. Tillfälliga förläggningar avvecklas i motsvarande takt.

Av
de medel som nu totalt föreslås för budgetåret 1989/90 beräknas ca 45 milj. kr.
vara av engångskaraktär.

Det
statsfinansiella läget medger inga ofinansierade reformer i den storleksordning
som det här är fråga om. Det är emellertid nödvändigt att ändå lägga fram de
förslag om effektivisering av invandrarpolitiken som jag nu redogjort för. Reformen
innehåller nämligen ett antal åtgärder som sammantaget skall leda till ett mer
rationellt system och därmed till kostnadsminskningar inom andra delar av
invandringsområdet, vilka minst motsvarar det reala medelstillskottet till
invandrarverkets organisation. Framför allt gäller det minskade statsutgifter
som staten idag har för inkvartering i tillfälliga förläggningar. Reformen
bygger på att dessa kostnadsminskningar infrias.

Med
den nya organisationen, de nya rutinerna för asylärenden och den resurstilldelning
som jag avser föreslå i det följande, bedömer jag att målen för
handläggningstiderna i huvudsak kommer att kunna nås under budgetåret 1989/90.
Detta gäller om fömtsättningarna, främst antalet asylsökande, inte förändras
på något dramatiskt eller avgörande sätt. Bedömningen bygger också på att alla
inblandade aktörer i processen bidrar till måluppfyllelsen.

Därmed
skulle den ena huvuddelen av reformen vara i hamn. Den andra komponenten — ett
effektivare flyktingmottagande — kan staten inte klara ensam. Som jag
framhållit i det föregående är reformens framgång i denna del starkt beroende
av att kommunernas mottagande blir i paritet med behoven. I takt med att det
kommunala mottagandet ökar, kommer invandrarverkets kostnader för förläggningsverksamheten
att minska.

SIV
kommer emellertid, som läget är just nu, att under budgetåret

1989/90 behöva fortsätta att driva förhållandevis många tillfälliga förlägg

ningar. Den nya organisationen med regionkontoren kommer, enligt min

bedömning, dock att bidra till ett ökat mottagande i kommunerna. Effek

ten härav kommer att märkas redan under budgetåret 1989/90. Med

utgångspunkt från den reviderade bedömning härvidlag, som SIV nyligen

redovisat, räknar jag med att antalet tillfälliga förläggningsplatser kan 12

minskas rejält under
loppet av budgetåret 1989/90. Jag bedömer att man Prop. 1988/89:105 realistiskt
kommer att behöva disponera i genomsnitt 7 500 sådana förläggningsplatser,
utöver den fasta förläggningskapaciteten på 4 600 belagda platser. Kostnaden
härför beräknar jag till ca 820 milj. kr. Den totala beläggningen i hela
förläggningssystemet bör vara nere i omkring 8000 personer vid slutet av nästa
budgetår.

Därmed
harjag också — under gällande fömtsättningar vad avser antalet asylsökande — angett
ett ungefärligt mått på den kostnadsminskning i statsbudgeten som skall kunna
bli möjlig, när en flykting som fått sitt uppehållstillstånd mer eller mindre
direkt kan tas emot i en kommun. Då skulle nämligen de tillgängliga platserna i
den fasta förläggningsorganisationen räcka och inga tillfälliga förläggningar
behövas.

Det
blir ytterst angeläget och nödvändigt att följa upp hur man med ny organisation
och nytt arbetssätt lyckas nå ställda mål. Invandrarverket bör få regeringens
uppdrag att kvartalsvis redovisa uppnådda resultat, både verksamhetsmässigt och
resursmässigt. Jag avser att noga följa och analysera resultaten av
reformarbetet mot bakgmnd av uppgifter om:

— tillströmningen av asylsökande,

— polisens möjligheter att snabbt klara utredningama
- framför allt vid utredningsslussarna — och verkställighet av fattade
utvisningsbeslut,

— invandrarverkets och regeringskansliets
handläggningstider,

— takt och kontinuitet i utplaceringen av flyktingar
i kommunema; förläggningssituationen,

— kostnadsutvecklingen.

Om
aviserade kostnadseffektiviseringar riskerar att utebli måste åtgärder i syfte
att säkerställa ett framgångsrikt genomförande vidtas. Enligt vad jag har
erfarit kommer det att finnas beredskap hos regeringen att snabbt korrigera
insatserna i de avsnitt där målen äventyras. Dessa åtgärder kan komma att avse
alla faserna: invandringspolitikens utformning, formerna för
tillståndsprövningen och dess effektivitet samt det kommunala
flyktingmottagandet.

3.2 Anslagsstrukturen

Den
hittills gällande anslagsslmkturen för statens invandrarverk och för övriga
ändamål inom invandringsområdet behöver renodlas och anpassas till bl.a.
verkets nya organisation. Jag vill här återknyta till vad min företrädare
anförde i årets budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 12, sid. 159 f.).

Det
faller sig, enligt min mening, naturligt att medel till SIV:s organisation
anvisas över två anslag — ett för central förvaltning i Norrköping, regionkontoren
och utrednings- och beslutsfunktionerna vid utrednings-slussama resp. ett för
förläggningsverksamheten.

Inom
ramen för förläggningsverksamheten bör vidare finnas en klar

skiljelinje mellan vad som dimensioneras för den fasta organisationen och

vad som — vid behov — måste utgöra tillfälliga lösningar såsom komple

ment till den fasta organisationen. Anslaget för förläggningsverksamheten

bör därför bestå av två delar: en anslagspost för de fasta föriäggningama 13

och en förslagsvis
beräknad post för den tillfälliga förläggningskapaciteten. Prop.
1988/89:105

Med
detta som utgångspunkt föreslår jag att anslagen inom littera E. Invandring m. m.
anvisas enligt följande:

1. Statens invandrarverks förvaltningskostnader, >.5/fl.sfl«5/a

2. Förläggningskostnader,yo>.y/a.san.y/a

3. Åtgärder för invandrare, reservationsanslag

4. Överföring av flyktingar m. m.,förslagsanslag

5. Ersättning till komrriunerna för åtgärder för
flyktingar m. m., förslagsanslag

6. Bidrag till Stiftelsen Invandrartidningen,
reservationsanslag

1.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.,förslagsanslag Det nya anslaget 1.
Statens invandrarverks förvaltningskostnader motsvarar den nuvarande
statsbudgetens anslag:

— I. Statens invandrarverk

— 2. Informationsverksamhet, till den del som
anslaget avser SIV:s informationsverksamhet,

— 4. Översättningsservice samt

— 5. Överföring och
mottagning av flyktingar m. m. till den del anslaget i

dag
finansierar försöksverksamhet med regional ledningsfunktion.

Det
nya anslaget 2. Förläggningskostnader motsvarar förläggningsverksamheten under
statsbudgetens nuvarande anslag 5. Överföring och mottagning av flyktingar m. m.

Anslaget
3. Åtgärder för invandrare kommer att vara identiskt med motsvarande anslag i
dag.

Mitt
förslag om anslaget 4. Överföring av flyktingar m. m. innebär att de funktioner
som i dag finns under anslaget 5. Överföring och mottagning av flyktingar m. m.
och som inte avser förläggningsverksamheten, överförs till ett eget anslag. Det
gäller dels kostnaderna för uttagning och överföring till Sverige av s. k.
kvotflyktingar, dels de ersättningar som i vissa fall kan utgå i samband med
flyktingars resor till resp. från Sverige.

Anslaget
5. Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m. m. är i mitt
förslag identiskt med det motsvarande anslag som i dag finns upptaget på
statsbudgeten.

Det
nya anslaget 6. Bidrag till Stiftelsen Invandrartidningen avser det statsbidrag
som i dag utgår till stiftelsen över anslaget 2. Informationsverksamhet.

Anslaget
7. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m. m. slutligen, motsvarar dagens
anslag till ombudsmannen.

1
bilaga 1 redovisar jag i en skiss hur de gamla och de nya anslagen förhåller
sig till varandra och hur anslagsbeloppen enligt den nya anslagsstrukturen
förhåller sig till de belopp min företrädare beräknade och hemställde om i prop.
1988/89:100 bil. 12.

14

Hemställan Prop. 1988/89:105

Jag
hemställer att regeringen — med ändring av sitt förslag i budgetpropositionen
— föreslår riksdagen

att
anslag under tionde huvudtitelns litt. E. Invandring m.m. för

budgetåret
1989/90 anvisas enligt den struktur jag föreslagit i det

föregående.

3.3 Anslagsberäkningar

Regeringens
förslag avseende medel för invandrarverkets organisation i årets
budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 12) lämnades i avvaktan på att
beräkningarna av de resurser som erfordras för statens invandrarverks nya
arbetssätt och organisation fr. o. m. den 1 juli 1989 skulle slutföras.

Jag
vill nu återkomma till den frågan och redovisa mjna överväganden och förslag i
fråga om medel under anslagen El. Statens invandrarverks förvaltningskostnader
och E 2. Förläggningskostnader samt mina förslag till anslag under E 4.
Överföring av flyktingar m. m. och E 6. Bidrag till Stiftelsen
Invandrartidningen.

E1. Statens invandrarverks förvaltningskostnader

1987/88
Utgift 126280000'

1988/89
Anvisat 147 913000' '

1989/90
Förslag 259400000

' Avser statsbudgetens anslag 1. Statens invandrarverk. -
Varav tilläggsbudget 1 25 800000 kr.

Invandrarverket
är central myndighet för invandrar- och medborgarskapsfrågor. Verket skall bl.a.
utöva ledningen av utlänningskontrollen enligt utlänningslagen och den kontroll
som regleras i medborgarskapslagstiftningen. I denna roll ingår att
prognostisera, bevaka och uppmärksamma avvikelser från uppsatta mål för
behandlingen av asylärenden och andra tillståndsärenden samt att — i samråd med
andra berörda myndigheter — vidta erforderliga åtgärder så att sådana
avvikelser kan korrigeras.

Verket
skall också vara huvudman på den statliga sidan för överföring

och mottagande av flyktingar och för mottagande av asylsökande. I detta

ligger att följa och samordna de olika insatser som måste göras inom verket

samt att samverka med kommuner och andra myndigheter i syfte att de

personer som får stanna i landet, så snabbt som möjligt kommer ut i det

svenska samhället. Verket skall också bevaka behovet av åtgärder för

invandrare och språkliga minoriteter samt ha kontakt med invandrarnas

organisationer. 15

Från anslaget finansieras
verkets centrala förvaltning i Norrköping, regionkontoren samt funktionen för
tillståndsprövning vid utredningsslussarna.

Prop.
1988/89:105

Invandrarverket

SIV
har i sin anslagsframställning föreslagit en anslagsstmktur i program-termer.
Verkets medelsberäkningar är gjorda enligt denna stmktur och är därför inte
utan vidare jämförbara med nuvarande statsbudget eller med de anslag som
föreslagits här under punkt 3.2. Anslagsstmkturen. Verket har som komplement
till anslagsframställningen lämnat ytterligare kompletterande uppgifter och
beräkningar.

Föredraganden

Invandrarverket
fattar årligen flera hundra tusen beslut i olika typer av tillståndsärenden,
inkl. ärenden enligt medborgarskapslagstiftningen. De allra flesta ärenden
avgörs mycket snabbt. Asylärendena som med tiden hamnat i fokus för
allmänhetens intresse utgör ca 10% av den totala ärendemängden, men tar en
betydligt större andel av verkets resurser i anspråk.

Antalet
asylsökande har sedan hösten 1984 som bekant stigit kraftigt och uppgick
budgetåret 1987/88 till 17600 personer. Innevarande budgetår beräknas ca 20000
personer söka asyl i Sverige. Det finns som nämnts goda skäl att anta att
antalet asylsökande blir ungefär lika stort under budgetåret 1989/90.

I
följande uppställning redovisas ärendeutvecklingen hos invandrarverket vad
gäller dels s. k. specialärenden (avlägsnandeärenden, överklaganden,
verkställighetsärenden m. fl.), dels övriga tillståndsärenden:

1985/86
1986/87 1987/88 1988/89* 1989/90*

Specialärenden Inkomna lill
SIV Avgjorda

Övriga
ärenden Inkomna till SIV Avgjorda

17 900 16 800

109000 107800

24000 22000

29000 26100

37000
36000

37000 44000

127 700 154000 160000 160000 126100 151600 170000
160000

Under innevarande budgetår
har polismyndighetema avarbetat en stor del av sina ärendebalanser, vilket på
relativt kort tid ökat ärendemängden hos invandrarverket. Vid ingången av
budgetåret 1989/90 beräknas därför SIV ha en balans av specialärenden på 10000
ärenden, vilket är 1 600 fler än vid ingången av innevarande budgetår, då balansen
omfattade 8400 specialärenden.

Med utgångspunkt i de fömtsättningar
i fråga om antalet asylsökande m. m. som jag redovisat i det föregående
beräknar jag ett medelsbehov

16

under anslaget på sammanlagt
259,4 milj. kr. Jag har därvid tagit hänsyn Prop. 1988/89:105 till den
balans av icke avgjorda asylärenden som kommer att finnas vid ingången av
budgetåret 1989/90.

Personal.
Jag har bedömt personalbehovet på de organisatoriska enheter som skall bekostas
från anslaget till ca 620 årsarbetskrafter och beräknat lönerna för dessa till
138,5 milj. kr. Häri ingår ersättningar för beredskapstjänstgöring, jour och
tillägg för obekväm arbetstid. Vidare har jag här beräknat engångsmedel om 3,5
milj. kr. för omställningskostnader vid övergången till ny organisation.

Lokaler.
Jag beräknar medelsbehovet för lokaler till 10,3 milj. kr. för den centrala
förvaltningen i Norrköping och 4,9 milj. kr. för regionkontoren samt till 5,8
milj. kr. för tillståndsprövningen vid utredningsslussarna. I det sistnämnda
beloppet skall inrymmas även sådana hyreskostnader som hänför sig till polisens
lokalbehov vid utredningsslussarna.

ADB.
Verket kommer redan under innevarande budgetår att effektivisera befintliga
system och göra sådana installationer att man är förberedd inför
omorganisationen den I juli i år. Riksdagen anvisade 2 milj. kr. för detta till
budgetåret 1988/89 (prop. 1987/88: 150 bil. 5, SfU 32, rskr. 379). Jag
förutsätter att verket därmed kan utföra de bearbetningar som måste göras och
att de organisatoriska enheterna kan använda ADB-teknik i kommunikationen med
varandra i den utsträckning som fömtsättningarna tillåter.

Jag
har av verket fått vissa kostnadsberäkningar för ADB-verksamheten. Dessa beräkningar
uppgår till sammanlagt 38 milj. kr. varav 8 milj. kr. i investeringar. Jag har
i mitt förslag till anslag om totalt 259,4 milj. kr. räknat med högst 37 milj.
kr. till ADB. SIV bör emellertid ges tillfälle att ytterligare precisera sin ADB-planering
för regeringen innan dessa medel fullt ut ställs till verkets förfogande.

Omkostnader.
Jag beräknar medelsbehovet till 50,4 milj. kr. för olika expensutgifter,
informationsåtgärder, internutbildning och reseutgifter m.m. Häri ingår olika engångsvisa
anskaffningar till regionkontoren om 3,8 milj. kr. Övriga engångskostnader
avser omstationeringar, som jag bedömer nödvändiga och som jag beräknar till 4
milj. kr. samt viss utbildning i samband med förändringarna under budgetåret
1989/90. Dessa engångsvisa utbildningskostnader harjag beräknat till 3,5 milj.
kr.

Omkostnader
för polisen. För de normalla allmänna omkostnader som uppstår i samband med
polisens utredningsarbete vid utredningsslussarna beräknarjag för budgetåret
1989/90 ett belopp om 2,5 milj. kr.

Extrastyrka.
Den betydande balansen av specialärenden vid ingången av budgetåret 1989/90
måste så snart som möjligt arbetas av. För att ge den nya organisationen bästa
möjliga förutsättningar att få en framgångsrik start vill jag föreslå extra
resurser för att, genom en koncentrerad insats under begränsad tid, befria den
nya organisation från arvet från den gamla. Något behov av särskilda resurser
för en s. k. extrastyrka skall enligt min mening inte uppstå efter detta
inledande verksamhetsår. Syftet med denna reform är bl.a. att ge verket sådana
resurser att verket självt kan anpassa insatserna inom tillgängliga ramar, så
att största möjliga effektivi-

17

tet och slagkraft erhålles.
Jag föreslår att ett belopp om 5 milj. kr. tillfälligt Prop. 1988/89:105
tillförs SIV för detta ändamål.

Jag föreslår vidare att
verket under det första verksamhetsåret får dispo

nera ytterligare 5 milj. kr. för en tillfällig förstärkning av regionkontoren. ,■

Syftet är att under det närmaste budgetåret stärka verkets möjligheter att ;

öka takten i utplaceringar i kommunerna, så att så många som möjligt av .
,

de flyktingar med redan klara tillstånd som nu finns på förläggningarna,

kan flytta till en kommun.. Detta bör leda till att antalet tillfälliga förlägg

ningar kan minskas.

I
prop. 1988/89:100 bil. 12, har min företrädare beräknat oförändrade
anslagsbelopp för de nuvarande anslag resp. delar av anslag som enligt mitt
förslag fortsättningsvis skall utgöra anslaget I. Statens
invandrarverks förvaltningskostnader.

Dessa
oförändrade anslagsbelopp uppgår till:

E
1. Statens invandrarverk 122113000 kr.'

E2.
Informationsverksamhet (del) 6115000 kr.

E4.
Översättningsservice 200000 kr.'

E 5. Överföring och mottagning av

flyktingar
m. m. (del) 14 800000 kr.

143228000
kr.

Exkl. tilläggsbudget 1.

Det
médelstillskott som härutöver skulle erfordras till det nya anslaget utgör
därmed 116172000 kr.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

'
att till Statens invandrarverksförvaltningskostnader för budgetåret 1989/90
anvisa ett förslagsanslag på 259400000 kr.

E 2. Förläggningskostnader

1987/88
Utgift 846465000'

1988/89
Anvisat I 211 200000'

1989/90
Förslag 1331900000

'
Avser statsbudgetens hela anslag 5. Överföring och moltagniiig av flyktingar m.
m.

Från
anslaget finansieras invandrarverkets slussförläggningar och de fasta
asylförläggningarna, vilka blir 18 till antalet jämfört med fem i dag. Härutöver
kan den fasta organisationen vid behov kompletteras med tillfälliga föriäggningar.

Statens
invandrarverk

Verket
har som jag tidigare nämnt — mot bakgrund av förväntat budgetut

fall för verksamheten under innevarande budgetår — nyligen lämnat kom- 18

pletterande uppgifter och bl.a.
beräknat anslagsbehovet för tillfälliga för- Prop, 1988/89:105 läggningar
till 830,0 milj. kr. varav 10,8 milj. kr. avser tillfällig förstärkning av regionkontorens
resurser. SIV har vid beräkningen av den tillfälliga
förläggningsorganisationen utgått ifrån en genomsnittlig dygnskostnad på drygt
300 kr. för 7 500 belagda platser.

Föredraganden

I
det föregående har jag redogjort för mina bedömningar i fråga om tillströmningen
av asylsökande, det kommunala flyktingmottagandet och behovet av tillfälliga
förläggningar under budgetåret 1989/90.

Med
de förutsättningar som där angetts beräknarjag medelsbehovet för den fasta
förläggningsorganisationen till totalt 512,7 milj. kr. Jag har därvid gjort
följande överväganden:

Personal.
Sammanlagt behövs ca 525 årsarbetskrafter. Inkl. jourtjänstgöring m. m. beräknarjag
medelsbehovet till 108,7 milj. kr. Häri ingår ett engångsbelopp om 2,5 milj.
kr. för de omställningsåtgärder som erfordras under budgetåret 1989/90 med
anledning av omorganisationen.

Lokaler.
Jag har beräknat 28,8 milj. kr. för slussförläggningar och gmpp-hem, samt 44,8
milj. kr. för 18 fasta asylföriäggningar.

Operativmedel.
Härifrån bekostas driften av förläggningarna till den del kostnaderna inte
avser SIV:s tillsvidareanställda personal och lokaler. Bl.a. ingår här
tolkkostnader, undervisning i svenska, kost och logi m. m. Totalt beräknarjag
medelsbehovet till 330,4 milj. kr., varav engångsvis 7,7 milj. kr. för
anskaffningar till de nya utredningsslussarna samt 2 milj. kr. för viss
utbildning i samband med övergången till ny organisation under budgetåret
1989/90.

Behovet
av tillfälliga förläggningsplatser under budgetåret 1989/90 bedöms som nämnts
bli genomsnittligt 7 500 till en beräknad kostnad av knappt 820 milj. kr.

I
prop. 1988/89: 100 bil. 12, harjag beräknat oförändrat anslagsbelopp för
anslaget E 5. Överföring och mottagning av flyktingar m. m. till den del medlen
avser förläggningsverksamhet. Detta gäller 178,1 milj. kr. för fasta förläggningar
och I 007,1 milj. kr. för tillfälliga föriäggningar.

Det
medelstillskott som erfordras till det nya anslaget utgör därmed 146,7 milj.
kr., vilket innebär att den fasta förläggningsorganisationen tillförs 334,6
milj. kr. medan medelsbehovet för den tillfälliga organisationen beräknas
minska med 187,9 milj. kr.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Förläggningskostnader för budgetåret 1989/90. anvisa ett

förslagsanslag på I 331 900000 kr. 19

E 4.
Överföring av flyktingar m. m. Prop. 1988/89:105

1 prop.
1988/89:100 bil. 12, redovisade min företrädare sina överväganden avseende uttagning
och överföring till Sverige av s. k. kvotflyktingar samt i fråga om de
ersättningar som i vissa fall kan utgå i samband med flyktingars resor till
resp. från Sverige. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Överföring av flyktingar m. m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett
förslagsanslag på 12000000 kr.

E 6. Bidrag till Stiftelsen Invandrartidningen

I prop.
1988/89:100 bil. 12, redovisade min företrädare sina överväganden avseende statsbidragsgivningen
till Stiftelsen Invandrartidningen. Jag hemstäUer att regeringen föreslår
riksdagen

att
till Statsbidrag tiU Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1989/90
anvisa ett reservationsanslag på 13 858000 kr.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

20

h

u

9 .p M

d u .p

U)

n tji

10

H

to

e

IS

z

o

o

vs

o

o

00

m

o

o

ON

o

o

m

•» r

• >*

as

m

o

m

OO

m

as

.-i

in

(N

r-

ro

fM

in

m

<-t

I-H

m

I-H

(N

É

as

rH

kl ■0

IH •

s

0)

10

0) M

A!

w

tJl

B 10

B

U

X u

u

10

B

3 tn

0)

■H

U 01

v

M

■H

(fl

B

0) >o

-0

"0

+)

H

•• J J

> (8

10

B

M

0 4J

01

B

0) B

k4 S

B

10

>i

4< X

4J

01

•

10
*J

4J

>

H

>1

IM

Bl

*i
B

U CO

M

B

IM

H H

■H

B

0

"0
0

0

• H

H IM

4J

• H

B tr<

CJl!

X

>

• H

(0

B

B

10 (0

10

» 4

10

.P U

-a

B -H

> tr

Bl

■0

lO

H

■H

0) kl

c B

B

IU

tr

BMW

H

+J

B 0)

• H -H

• H

B

B

• H

M

B B

B

B

V4

• H

• H M

*i

10

g-g

10 4J

tJi

0)

h

B 01

k4

C rH

tJi

"O

10

4Jfl

Bi-O

10 iH

01
10

■10

kl

IM

4J M

10

B

"0
u

V >

H

110

u

110 110

kl

10

a X

10 h

» 4

tr

v

10 Bl

• 0

>

A m

4JiO

■0

+j

>

k4 4J

• H

B

B 'M

U IM

h

<

o

»• (O

ca

H

O -0

>
J

J

: t

/

T-

>

\

Prop.
1988/89:105 Bilaga 1

m

in OO

ro

vc

o

O

O

o

O

O

ro

iH

rH
in

r-

Ol

o

O

o

o

O

O

■*

iH

iH 00

o.

in

CN

o

in

in

o

in

ro

•

C-)

VO ro

Ol

in

o

ve

in

cs

r~

fS

Qj

fM

iH

rH

rH

o

rH

in

S

iH

rM

fN

o\

a

r-i

rH

rH

.K

« «

«

*

«

B

kl

■

• H H

4J
4)

%

0

tn

"b

fl

x; B

01

(0 ■

e-ri

Bl

kl

F B

nJ C

B

kl

9- a

0

tn T)

01

• H

(0

0) kl

M

+J

.V -rt

k4

B

kl

B 10

10

■M

0)

kH 4

Ifl

Bl

10

2 0

• H

kl

(U kl

k4

0)

10

kl

Ol

i.s

B

g .

H kl -H

.i<
o

3 O U
H 4J 10 ••

w w

Bl 00
I0\ H 00

0

> 10

-0

u

*i

O)

c

*' J

>

(0

10 kl

B

• H

4J

-o

• H

0 +J

0) S

U

10

c -0

10

>

i

10

+J

MM

(0

.i<

0 c

>

M

c M

>(

■P s

M

M

• H (8

B

U

•

4-1

>,

H H

0

• O

o;

4-1 >

• H

10

£

E

M

r-i

r-l IM

B Bl

B

>

HJ C

(0

0

kl

0 HH

• H

B

10

CO

E H

kl

Bl

0

B

(0 Jii

.P kl

B-4

>

B

u

• 0

B

Ol to rH

_'0

0) M

B

0

0 C

IM

■H

Bl kl

C

BlrH

Bl IM

B V

4-1

• H

■H

UH O)

B

B

10

• rl

c

■H

B

B B

10

.p g

• H rH

k4 01

4J

?

Bl kl

4J

• H M B V

rg

B

O)

■0

■10

■0

■H

Bi:0

Ol

*iV

(0 -H

• H

01

kl

Ul 4-1

kl

10

IM

4J

:I0 14H

10

*i U

T3 k4

4J

0

•• HH

110

M

M X

• -t

kl

kl

■10 110

9 Jl

a

0

10

IM

> -H

Bl

0)

V

>i

U

0) TI

(0 Bl

Ä U

4J

B

H 4J

4J

>

>

H

■
=0

>

■H

M 4J

B '' •

CO

H

W CO

<

!0

:0 IM

b

:o m

WkO

O -0

» 1 00

iH

,

,

,

,

,

,

,

SS

0) 0

H

(N

m

m

ve

r*

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

21