Prop. 1988/89:109

Regeringens proposition 1988/89:109

om ny inriktning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
unga

Prop. 1988/89:109

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 23 februari 1989.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Ingela
Thalén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås förändrade ungdomsåtgärder av innebörd att de ungdomar i
åldern 18-19 år som inte får arbete på den reguljära arbetsmarknaden skall
kunna erbjudas arbete på heltid på inskolningsplatser som omfattar hela
arbetsmarknaden.

Jobb-sökaraktiviteter
skall erbjudas de ungdomar som inte kan anvisas arbete på den reguljära
arbetsmarknaden eller utbildningsplats senast tre veckor efter det att de
anmält sig på arbetsförmedlingen. Utbildningsbidrag föreslås kunna lämnas för
deltagande i sådana aktiviteter.

Inskolningsplatser
föreslås inrättade dels som avtalade platser med som högst 50% statsbidrag,
dels som särskilda platser med 100% statsbidrag. De särskilda
inskolningsplatserna skall kunna utnyttjas när ett tillräckligt antal avtalade
inskolningsplatser inte har kunnat tas fram och är avsedda att tillgodose
enskilda ungdomars olika förutsättningar och behov. Ungdomar upp till 25 års
ålder med vissa handikapp föreslås liksom hittills få rätt till arbete inom
ramen för inskolningsplatserna.

Ett
förslag till lag om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare,
som skall ersätta den nuvarande lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare, samt förslag till ändringar i vissa andra lagar har
upprättats.

Lagstiftningen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

1 Riksdagen 1988/89. 1 .saml Nr 109

Propositionens
lagförslag Prop. 1988/89:109

1 Förslag till

Lag om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Särskilda inskolningsplatser skall, enligt vad som närmare anges i

denna lag, inrättas hos statliga myndigheter, kommuner, landstingskom

muner, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter.

Driver
en kommun eller en landstingskommun verksamhet genom aktiebolag, ekonomisk
förening eller stiftelse eller i annan särskild företagsform, kan särskilda
inskolningsplatser inrättas även i ett sådant företag.

2 §
Särskilda inskolningsplatser skall erbjudas arbetslösa ungdomar un

der förutsättning att de inte har kunnat beredas

1.
arbete på den öppna
arbetsmarknaden,

2.
utbildning,

3.
arbete på en sådan
inskolningsplats som ställs till förfogande inom ramen för kollektivavtal som
träffats mellan parterna på arbetsmarknaden (avtalad inskolningsplats), eller

4.
någon annan lämplig arbetsmarknadspolitisk
åtgärd.

Rätten
till särskilda inskolningsplatser m. m.

3 §
Lagen tillämpas på ungdomar som har

1. fyllt
arton men inte tjugo år, eller

2. fyllt
sjutton men inte tjugo år, om de har fullföljt en minst tvåårig

gymnasial utbildning.

Lagen
tillämpas också på ungdomar som har fyllt tjugo men inte tjugofem år och som

1.
avses i 1§ lagen (1985:568) om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl., eller

2.
fått sin skolgång fördröjd till
följd av ett varaktigt fysiskt funktionshinder.

4 §
Om det står klart att ingen av de åtgärder som avses i 2 § kan ordnas

för den unge, skall länsarbetsnämnden anvisa den unge arbete på en

särskild inskolningsplats. Anvisning skall ske senast sju veckor efter det att

den unge har anmält sig som sökande hos arbetsförmedlingen och uppfyllt

de villkor som i övrigt gäller för anvisning.

Om
den unge har slutat skolan eller någon annan längre utbildning under våren,
skall dock anvisning ske den I november samma år, även om tiden efter anmälan
därvid överstiger sju veckor. Anvisning får i sådana fall ske även tidigare, om
det finns särskilda skäl för det.

5-§
Länsarbetsnämnden skall minst varannan månad pröva om beslutet om anvisning till
en särskild inskolningsplats kan ersättas av någon åtgärd enligt 2§.

Tillhandahållande av
särskilda inskolningsplatser Prop. 1988/89:109

6
§ Länsarbetsnämnden skall söka
träffa överenskommelse med landstingskommunen samt med statliga myndigheter,
kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter om att de skall
inrätta särskilda inskolningsplatser hos sig och, såvitt gäller
landstingskommunen, hos företag genom vilket landstingskommunen driver
verksamhet.

7
§ Ungdomar som inte placeras
hos en sådan arbetsgivare som anges i 6§ skall beredas särskild
inskolningsplats hos den kommun där de är kyrkobokförda eller hos företag genom
vilket kommunen driver verksamhet, om kommunen och företaget har kommit
överens om det.

8
§ Efter medgivande av
länsarbetsnämnden får kommuner låta ungdomar som avses i 3 § andra stycket och
som arbetar på särskilda inskolnings-platser hos kommunen utföra
arbetsuppgifter åt enskilda arbetsgivare.

Anställningen

A
nställn ingsa v talet

9
§ Arbetsgivaren skall träffa avtal om anställning med den som anvisas en
särskild inskolningsplats hos denne.

Anställningsvillkoren

10
§ Anställning på en särskild
inskolningsplats skall avse arbete på heltid. För ungdomar som avses i 3§ andra
stycket får arbetstiden dock bestämmas med hänsyn till vars och ens särskilda fömtsättningar
och behov.

11
§ Lönen och
anställningsvillkoren i övrigt för ungdomar som arbetar på särskilda
inskolningsplatser bestäms genom kollektivavtal.

Om
sådana avtal inte träffas, tillämpas i stället i första hand kollektivavtalen
om beredskapsarbete och i andra hand de kollektivavtal som gäller för närmast
jämförbara arbetstagare i samma ålder.

Ledighet

12
§ Den som arbetar på en särskild inskolningsplats har rätt till skälig ledighet
från anställningen med bibehållna anställningsförmåner för att

1. besöka
arbetsförmedlingen eller på annat sätt söka arbete,

2. på
anmodan av länsarbetsnämnden delta i kurser som nämnden

anordnar om hur arbetsmarknaden fungerar och om hur man söker arbete.

Anställningens
upphörande

13
§ En anställning på en särskild inskolningsplats upphör utan uppsägningstid

1.
när arbetstagaren fyller tjugo
år eller, i fall som avses i 3§ andra stycket, tjugofem år,

2.
när arbetstagaren till
arbetsgivaren anmäler sin önskan att lämna anställningen.

3,
när länsarbetsnämnden återkallar anvisningen till en särskild inskol- Prop.
1988/89:109 ningsplats.

Återkallelse
av anvisad plats

14 §
Länsarbetsnämnden skall återkalla anvisningen till arbete på en

särskild inskolningsplats för den som

1.
utför annat förvärvsarbete som
inte är enbart tillfälligt eller av obetydlig omfattning,

2.
avvisar annat erbjudet lämpligt
arbete,

3.
utan giltig anledning inte
deltar i en sådan kurs som avses i 12 § 2.

En
anvisning till arbete på en särskild inskolningsplats får också återkallas för
den som avvisar ett erbjudande om arbetsmarknadsutbildning eller om en plats i
yrkesinriktad rehabilitering. Detsamma gäller för den som gör sig skyldig till
allvarlig misskötsamhet.

Ett
beslut om återkallelse gäller omedelbart.

15
§ Om en anställning på en
särskild inskolningsplats har upphört efter återkallelse enligt I4§, får
länsarbetsnämnden anvisa en ny sådan plats tidigast fyra veckor efter det att
den förra anställningen upphörde. En ny plats skall dock anvisas senast efter
sju veckor. Detta gäller även om beslutet om återkallelse har överklagats men
frågan inte har avgjorts slutligt.

16
§ Om ett beslut om återkallelse
upphävs efter överklagande, har den unge rätt till ersättning från
arbetsgivaren motsvarande förlorad lön. Den som har anvisats ett annat arbete
på en särskild inskolningsplats eller fått en annan anställning eller utbildningsbidrag
har för tiden därefter inte sådan rätt till ersättning.

Överklagande
m. m.

17 §
Beslut som länsarbetsnämnden fattar enligt 14 § får överklagas hos

arbetsmarknadsstyrelsen. Styrelsens beslut i sådana ärenden får överklagas

hos försäkringsöverdomstolen.

Länsarbetsnämndens
beslut i övrigt enligt denna lag får inte överklagas.

18 §
På tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare som har anvisats

arbete enligt denna lag tillämpas lagen (1974:371) om rättegången i ar

betstvister.

Statsbidrag

19
§ Till verksamheten med särskilda inskolningsplatser lämnas statsbidrag.

övriga
bestämmelser

20
§ Ett avtal om anställning på
en särskild inskolningsplats är ogiltigt i den mån det avviker från vad som
föreskrivs i denna lag.

21
§ Lagen (1969:93) om
begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt skall tillämpas på arbete på
särskilda inskolningsplatser.

22 § Ersättning enligt
16 § skall vid tillämpning av bestämmelsema om Prop. 1988/89:109

sjukpenninggmndande inkomst och pensionsgmndande inkomst i lagen

(1962:381) om allmän
försäkring anses som inkomst av anställning.

23 §
Arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift på lön enligt denna lag

eller på ersättning enligt 16 § skall påföras staten och uppbäras i den

ordning som gäller för arbetsgivaravgifter som erläggs av staten.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1989, då lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare skall upphöra att gälla. Den upphävda lagen gäller dock
fortfarande för dem som vid ikraftträdandet av den nya lagen var sysselsatta i
ungdomslag.

2.
Tiderna i 4§ räknas från lagens
ikraftträdande, om den unge har anmält sig som arbetssökande hos
arbetsförmedlingen dessförinnan.

2 Förslag till Prop. 1988/89:109

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom
föreskrivs att 4, 39 och 51 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Ersättning
vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som

1. är
arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,

2.
är beredd att antaga erbjudet
lämpligt arbete under tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas av
arbetslöshetskassan,

3.
är anmäld som arbetssökande hos
den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriver,

4.
icke kan erhålla lämpligt
arbete.

Ersättning
enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning om det inte finns
särskilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna bestämmelse
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen
har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda
skäl föreskriver annat. / stället för denna lag tillämpas lagen (1983:1070)om
arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare för den som har fyllt arton
men inte tjugo år och som har

1.
anvisats arbete i
ungdomslag ellerJått rätt tiU sådan anvisning,

2.
avstängts eller skilts
från en anställning i ungdomslag, eller

3.
frivilligt lämnat en
sådan anställning och därefter inte utfört förvärvsarbete under minst tjugo
dagar eller i stället för förvärvsarbete deltagU i utbildning.

39
f

Erkänd
arbetslöshetskassa skall till medlemmarna utgiva ersättning vid arbetslöshet
enligt denna lag.

Kassan
får ej utöva annan verksamhet än sådan som avses i första stycket eller använda
medel för ändamål som är främmande för sådan verksamhet.
Arbetsmarknadsstyrelsen får dock, om särskilda skäl föreligger, medge undantag
från denna regel.

En
erkänd arbetslöshetskassa skaU lämna de upplysningar som behövs för
tillämpningen av 7 och

'
Lagenomtryckt 1982:432. Senaste lydelse 1988:645. 'Senaste lydelse 1983:1071.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1988/89:109

14§§
lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

51 r

Från
rätt att kvarstå som medlem i kassa får undantagas

1. den
som ej uppfyller och ej heller under minst sex av de senaste tolv

månaderna uppfyllt föreskrift i kassans stadgar om arbete inom visst

verksamhetsområde, ,

2.
den som medvetet eller av grov
vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av
betydelse för hans rätt till medlemskap eller ersättning,

3.
den som underlåter att ställa
sig till efterrättelse kassans stadgar eller styrelsens behörigen utfärdade
föreskrifter.

Från
rätt att kvarstå som medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall undantagas den
som fyllt 65 år.

Vad
som sägs i första stycket I Vad som sägs i första stycket I

får inte tillämpas i fråga om försäk- får inte tillämpas i fråga om
försäkrad som innehar anställning enligt rad som innehar anställning enligt lagen
(1983:1070) om arbete i ung- lagen (1989:000) om särskilda in-domslag hos
offentliga arbetsgivare. skolningsplatser hos offentliga arbetsgivare.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i
fråga om dem som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare.

Senaste
lydelse 1983:1071.

3 Förslag till Prop. 1988/89:109

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom
föreskrivs att 18§ lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

I8§-
•

Kontant
arbetsmarknadsstöd lämnas med det belopp som regeringen för varje år
fastställer om inte annat följer av denna lag. Beloppet utgör 158 kronor
multiplicerat med det jämförelsetal som fastställs enligt 17§ första stycket
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Beloppet avrundas till närmaste
hela krontal.

Till
den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del av vecka
utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersättningsdagar per vecka som följer av
en av regeringen fastställd omräkningstabell.

Arbete som har utförts enligt lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag
hos offenUiga arbetsgivare skaU Jämställas med arbete på heltid.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i
fråga om dem som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare.

'
Lagen omtryckt 1982:433. - Senaste lydelse 1988:646.

4 Förslag
till Prop. 1988/89:109

Lagom ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom
föreskrivs att I § lagen (1982:80) om anställningsskydd skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§'
Denna lag gäller arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Från lagens
tillämpning undantas dock

1.
arbetstagare som med hänsyn till
arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller
därmed jämförlig ställning,

2.
arbetstagare som tillhör
arbetsgivarens familj,

3.
arbetstagare som är anställda
för arbete i arbetsgivarens hushåll,

4. arbetstagare
som har anvisats 4. arbetstagare som har anvisats

beredskapsarbete, skyddat arbete beredskapsarbete, skyddat arbete

eller arbete / ungdomslag. eller arbete på en särskild inskol

ningsplats

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i
fråga om dem som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare.

Senaste lydelse 1983:1073.

5 Förslag
till Prop. 1988/89:109

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 6§ lagen (1976:600) om offentlig anställning' skall ha
följande lydelse.

1
kap.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Lagen
gäller inte arbetstagare Lagen gäller inte arbetstagare

som har anvisats beredskapsarbete, som har anvisats beredskapsarbete,

arbete / ungdomslag eller skyddat arbete på en särskild inskolnings-

arbete, plats eller skyddat arbete.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för
dem som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare.

' Lagen omtryckt 1986:430.

-Senaste lydelse 1985:275. 10

6 Förslag
till Prop. 1988/89:109

Lag om ändring i lagen (1988:1530) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

Härigenom
föreskrivs att punkt 12 av anvisningarna till 32 § samt ikraftträdande — och övergångsbestämmelsema
till lagen (1988:1530) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 32 §

12.'
Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om
sjukpenningen gmndas på inkomst, som hänför sig till tjänst och för sig eller
tillsammans med annan sjukpenninggmndande inkomst uppgår till 6000 kronor eller
högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda fömtsättningar
också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare samt
annan lag eller författning, som utgått annorledes än på gmnd av försäkring,
som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på gmnd
av militärtjänstgöring.

Föräldrapenningförmåner
och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring samt ersättning enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård utgör skattepliktig
intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för
merkostnader.

Korttidsstudiestöd
och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för
doktorander, timersättning vid gmndulbildning för vuxna (gmndvux), vid
vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid gmndläggande
svenskundervisning för invandrare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning
från erkänd arbets- Dagpenning från erkänd arbets

löshetskassa, kontant arbetsmark- löshetskassa, kontant arbetsmark

nadsstöd, statsbidrag motsvarande nadsstöd, statsbidrag motsvarande

dagpenning från erkänd arbetslös- dagpenning från erkänd arbetslös

hetskassa eller kontant arbetsmark- hetskassa eller kontant arbetsmark

nadsstöd som lämnas till arbetslös nadsstöd som lämnas till arbetslös

som startar egen rörelse, ersättning som startar egen rörelse samt er-

enligt 14 och 15 §§ lagen sättning enligt 16§ lagen

(1983:1070) om arbete i ungdoms- (1989:000) om särskilda inskol-

lag hos offenUiga arbetsgivare samt ningsplatser hos offentliga arbetsgi-

stöd enligt 6§ JÖrordningen vare räknas som skattepliktig intäkt

(1983:1079) om statsbidrag UU av tjänst.

verksamheten med ungdomslag,

m. m. räknas som skattepliktig in

täkt av tjänst.

Dagpenning
vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig
intäkt av tjänst.

Senaste
lydelse 1988:1530. 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:109

Detsamma
gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av regeringen eller av
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

Denna
lag träder i kraft, i fråga om 19 och 20 §§ den 1 januari 1989, och i övrigt
den 1 juli 1989 samt tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Bestämmelserna
om kottar skall dock tillämpas första gången vid 1989 års taxering.

Äldre bestämmelser i ftärde stycket av punkt 12 av anvisningarna till
32 § gäller fortfarande ifråga om dem som efter utgången av juni 1989 kvarstår
i arbete-i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

12

7 Förslag
till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom
föreskrivs att 37 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha följande
lydelse.

37§
Nuvarande lydelse I mom." Till ledning vid inkomsttaxering,
förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har
innehållits genom skatteavdrag, skall' varje år utan anmaning avlämnas
uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande
uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem
uppgiften skall Vad uppgiften

avse skall avse

Prop.
1988/89:109

Den som uppburit ersättningen
eller stödet.

Utgivet belopp som uppgår
till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

3
g. Den som utgett ersättning enligt 14 eller 15§ lagen (1983: 1070) om arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare eller stöd enligt 6 § förordningen (1983:1079)
om statsbidrag till verksamheten med ungdomslag.

m.m.

Föreslagen
lydelse

I mom. Till ledning vid
inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt,
som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas
uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande
uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem
uppgiften skall Vad uppgiften

avse skall avse

3 g. Den som utgett ersättning
enligt 16 § lagen (1989:000) om särskilda inskolningsplatser hos offenUiga arbetsgivare.

Den som uppburit
ersättningen.

Utgivet belopp som uppgår
till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Denna lag träder i
kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till
ledning vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga
om dem som efter utgången av juni 1989 kvarstår i arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare.

' Lagenomtryckt 1971:399.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. -Senaste lydelse 1988:879.

13

8 Förslag
till Prop. 1988/89:109

Lag om ändring i lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring'

dels
att 20 kap. 2§ samt punkt 1 i ikraftträdande — och övergångsbestämmelserna
skall ha följande lydelse,

dels
att det i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 16, av följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

20
kap.

2f

Vid
tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som vårdar barn,
skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

Med
förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4§ och 11 kap. 6a§
likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har
haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med
förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4§ likställas den
som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård
och fostran i syfte att adoptera det.

Har
någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem
här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpning av
bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn
till denne. 1 sådana fall anses bamet bosatt i Sverige, om den blivande
adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han avled.

Enligt
2§ andra stycket lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i
uppbördslagen (1953:272) m. m. skall ersättning som avses i nämnda lag i vissa
fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpning av denna lags
bestämmelser om sjukpenninggmndande inkomst och pensionsgmndande inkomst. Vid
tillämpning av sistnämnda bestämmelser gäller vidare vad som i 22c§ lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande
av förhandsbesked.

Att
ersättning enligt 14 och 15§§ Att ersättning enligt 16§ lagen

lagen (1983:1070) om arbete i ung- (1989:000) om särskilda inskol-

domslag hos offentliga arbetsgivare ningsplatser hos offentliga arbetsgi-

är att betrakta som inkomst av an- vare är att betrakta som inkomst av

ställning vid tillämpning av be- anställning vid tillämpning av be

stämmelserna om sjukpenning- stämmelserna om sjukpenning

grundande inkomst och pensions- gmndande inkomst och pensions

gmndande inkomst framgår av 17§ gmndande inkomst framgår av 22§

nämnda lag. nämnda lag.

' Lagenomtryckt 1982:120.

Senaste lydelse 1988:881. 14

Nuvarande
lydelse

I.' Denna lag träder i kraft,
i fråga om 16 kap. 5 § femte stycket den 1 januari 1989, och i övrigt den 1 januari
1990.

Föreslagen
lydelse

1.
Denna lag träder i kraft, i fråga om 16 kap. 5§ femte stycket den 1 januari
1989, ifråga om 20 kap. 2§ sjätte stycket den 1 juli 1989 och i övrigt den 1
januari 1990.

Prop.1988/89:109

16. Äldre
föreskrifter i 20 kap. 2§ sjätte stycket gällerfortfarande ifråga om dem som
efter utgången av juni 1989 kvarstår i arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare.

■" Senaste
lydelse av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna 1988:1537.

15

9 Förslag
till Prop. 1988/89:109

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 2§ lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

I
kap.

2§'

Avgifterna
skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid
tillämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som avses i 11
kap. 2§ första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare.
Vid tillämpning av denna lag gäller vidare vad som i 22 c § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande av
förhandsbesked.

Bestämmelser
om betalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen (1983:850) om undantag
från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.

Bestämmelser
om betalning av Bestämmelser om betalning av

arbetsgivaravgifter finns också i arbetsgivaravgifter finns också i

18§ lagen (1983:1070) om arbete i 23§ lagen (1989:000) om särskilda

ungdomslag hos offenUiga arbetsgi- inskolningsplatser hos offentliga ar-

vare, betsgivare.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i
fråga om dem som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare.

Senaste lydelse 1986:1139. 16

Arbetsmarknadsdepartementet pp- 1988/89:109

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1989

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw,
Persson

Föredragande:
statsrådet Thalén

Proposition om ny inriktning av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för unga

1 Inledning

1 årets
budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 12) anmälde jag att jag

avsåg att senare föreslå regeringen att under våren 1989 i särskild proposi

tion förelägga riksdagen förslag om förändrade ungdomsåtgärder m. m. Jag

återkommer nu till denna fråga.

Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) gav den 11 november 1988 i en skrivelse till regeringen förslag till
förändring av ungdomsåtgärder för att ge de ungdomar som inte får arbete på den
reguljära arbetsmarknaden ökad möjlighet till en praktisk utbildning eller
inskolning i arbetslivet. AMS skrivelse bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 1. Förslaget har remissbehandlats. En förteckning över remissinstansema
bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 2. Remissyttrandena finns att
tillgå i arbetsmarknadsdepartementet (Dnr A 6482/88).

Regeringen
beslutade den 9 februari 1989 att inhämta lagrådets yttrande över de lagförslag
som upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet på grundval av AMS skrivelse
och remissyttrandena. De lagförslag som remitterades till lagrådet bör fogas till
protokollet som bilaga 3.

Lagrådet
har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet som bilaga 4, i allt
väsentligt godtagit förslagen men ansett vissa redaktionella ändringar
erforderliga. Jag behandlar lagrådets yttrande i specialmotiveringen under respektive
paragraf Dämtöver har lagrådets granskning också föranlett vissa andra
redaktionella ändringar.

Innan
jag går in på mina förslag till förändring av ungdomsåtgärder vill jag belysa
utvecklingen på arbetsmarknaden.

Den
svenska ekonomin befinner sig för närvarande i en högkonjunktur

med snabb produktionstillväxt, låg arbetslöshet och högt kapacitetsutnytt

jande i näringslivet. Detta har inneburit att arbetsmarknaden i dag känne

tecknas av en hög efterfrågan på arbetskraft, en stigande sysselsättnings

grad och en lägre arbetslöshet än tidigare under 1980-talet. Allt eftersom 17

2 Riksdagen
1988/89. 1 .saml. Nr 109

konjunkturen har
förstärkts har arbetsmarknaden förbättrats även för Prop. 1988/89:109
ungdomarna.

I
slutet av 1970- och början av 1980-talet steg arbetslösheten kraftigt såväl i
Sverige som intemationellt och speciellt kraftigt för ungdomarna. Stmkturförändringar
och rationaliseringar inom näringslivet innebar också att de traditionella
ingångsjobben för de nytillträdande på arbetsmarknaden minskade kraftigt i
antal. Detta drabbade ungdomarna hårt med mycket hög arbetslöshet, framförallt
för 18—19-åringama. På förslag av den socialdemokratiska regeringen infördes
lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare, den s. k.
ungdomslagen, som innebar att samtliga 18—19-åringar garanterades ett arbete
om minst fyra timmar per dag.

Detta
har inneburit bl.a. att ungdomsarbetslösheten i Sverige har kunnat hållas nere
på en mycket låg nivå i jämförelse med övriga Europa, trots att arbetsgivamas
ökande krav på utbildning och yrkeserfarenhet sammanföll i tiden med att
ungdomskullama var stora och efterfrågan på arbetskraft låg.

Ungdomslagen
trädde i kraft den I januari 1984 och utgör en av hörnstenarna i den s. k.
ungdomsgarantin som tillförsäkrar alla ungdomar upp till 20 år arbete, praktik
eller utbildning. Den urspmngliga garantin har sedermera byggts ut dels med en
förlängd garantitid upp till 25 års ålder för ungdomar med vissa svårare
handikapp, dels vad gäller själva åtgärdssidan med jobb-sökarklubbar,
vägledningsinsatser och inskolningsplatser i det privata näringslivet.
Arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken är särskilt viktig när det gäller
ungdomar. Den innebär att ungdomarna erhåller lön eller bidrag för en
motprestation i form av yrkes- eller skolarbete. Samhället visar härigenom
respekt och ansvar för sina ungdomar genom att ge alla en möjlighet att delta i
arbets- och samhällslivet i stället för att ge dem kontantstöd för sin
försörjning. Samtidigt studerar en allt större andel av ungdomama i åldem 18—19
år inom det ordinarie skolväsendet.

Ungdomars
inträde på arbetsmarknaden kommer emellertid att förändras genom att antalet
ungdomar i arbetskraftsutbudet väntas minska samtidigt som arbetskraftsbehovet
ökar. Företagens behov av att rekrytera ungdomar är mycket stort och kan antas
vara betydande också under 1990-talet.

De
arbetsgivare som tidigare har byggt en stor del av sin rekrytering på ungdomar
kan nu få uppleva en tilltagande konkurrens om ungdomarna under 1990-talet.
Ungdomamas möjlighet att finna och få arbete ökar härmed. Den förändrade
arbetsmarknadssituationen måste därvid samtidigt ge arbetsförmedlingen ökade
möjligheter att genom aktivt förmedlingsarbete ta tillvara platserna på den
reguljära arbetsmarknaden för de ungdomar som tidigare haft svårigheter att få
arbete i konkurrens med andra sökande.

Det
kommer också att bli viktigt att genom olika insatser av arbetsförmedlingen
skapa motivation hos de unga arbetssökande att pröva även för dem
otraditionella yrken och branschområden.

På
gmnd av den förändrade arbetsmarknadssituationen för ungdomar 18

och den förväntade
utvecklingen på arbetsmarknaden är det därför angelä- Prop. 1988/89:109 get
att nuvarande ungdomsåtgärder förändras och bättre anpassas till dessa
förhållanden.

Det
är mot den bakgmnden och på gmndval av AMS förslag som jag i det följande
kommer att föreslå ett system som bygger på att s. k. inskolningsplatser kan
erbjudas över hela arbetsmarknaden. Systemet bygger på den fömtsättningen att
parterna inom den offentliga sektorn i likhet med vad som skett inom det
privata näringslivet träffar kollektivavtal härom.

Mina
förslag innebär bl.a. att lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare bör upphöra och ersättas med en lag om särskilda inskolningsplatser
hos offentliga arbetsgivare. Vidare föranleder förslaget vissa följdändringar i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd, lagen (1982:80) om anställningsskydd, lagen (1976:600) om
offentlig anställning, kommunalskattdagen (1928:370), taxeringslagen
(1956:623), lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1981:691) om
socialavgifter.

Den
föreslagna lagen och lagändringarna bör träda i kraft den I juli 1989.

Jag
vill innan jag närmare går in på de olika förslagen erinra om att den av
riksdagen antagna propositionen (prop. 1987/88:102, UbU 31, rskr. 366) om
utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan, på sikt kan innebära att de
nuvarande tvååriga yrkesutbildningarna i gymnasieskolan förlängs till tre år
och att många ungdomar härigenom kommer att vara 19 år när de kommer ut på
arbetsmarknaden.

Vidare
har regeringen tillsatt en särskild utredare för att göra en översyn av det
kommunala uppföljningsansvaret för ungdomar, den s.k. Skola-Arbete-utredningen (U
1988: II). De förslag till förändring av ungdomsåtgärderna
som jag nu kommer att lägga fram innebär inte att fömtsättningama i direktiven
till nämnda utredning kommer att ändras.

Ett
antal skrivelser angående ungdomsåtgärder har kommit in från bl. a. Hudiksvalls-,
Bollnäs- och Söderhamns kommuner.

Jag
har i dessa frågor samrått med statsrådet Wallström, såsom i regeringen
ansvarig för ungdomsfrågor.

2 Allmän motivering

2.1 Bakgrund

Ungdomslagen,
som trädde i kraft den 1 januari 1984, innehåller regler om

inrättande av s.k. ungdomslag hos offentliga arbetsgivare för att skapa

arbete för dels arbetslösa 18- och 19-åringar, dels svårt handikappade

ungdomar under 25 år. Ungdomslag kan finnas hos statliga verk och

myndigheter, kommuner, landstingskommuner, kommunalförbund samt

församlingar och kyrkliga samfälligheter. Ytterst har den unges hemkom

mun en skyldighet att tillhandahålla arbete i ungdomslag. De ungdomar

som länsarbetsnämnden anvisar till arbete i ungdomslag blir anställda hos

arbetsgivaren. Lön och övriga anställningsförmåner utgår enligt kollektiv- 19

avtal. Arbetstiden skall
normalt vara i genomsnitt fyra timmar per dag. Anvisning till arbete i ungdomslag
skall som huvudregel ske senast tre veckor efter det att den unge har anmält
sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Till verksamheten lämnas
statsbidrag till arbetsgivaren för lönekostnader samt administrations- och handledarkostnader.

För att underlätta
ungdomars inträde på den privata arbetsmarknaden träffade Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO) och Privatjänstemannakartellen
(PTK) den 18 september 1986 en överenskommelse om inskolningsplatser inom det
privata näringslivet. Överenskommelsen innebär att parterna enades om att
rekommendera att kollektivavtal om inskolningsplatser träffas på förbundsnivå.
Inskolningsplatsema är avsedda för arbetslösa 18—19-åringar utan arbetslivserfarenhet.
Anställning på en inskolningsplats skall i normalfallet avse högst sex månader.
Ungdomama skall erhålla särskild introduktion och inskolning samt fullgöra
ordinarie arbetsuppgifter i företagen. Till arbetsgivare som anställer
ungdomar på inskolningsplatser som omfattas av denna Överenskommelse lämnas
statsbidrag med högst 50% av den totala lönekostnaden för ungdomarna i fråga
enligt förordningen (1987:8) om bidrag för inskolningsplatser.

Antalet ungdomar i
ungdomslag har minskat successivt sedan sommaren 1985 bl.a. till följd av det
förbättrade konjunkturläget. Vid en jämförelse mellan fjärde kvartalen åren
1984 och 1985 samt motsvarande period år 1988 har antalet ungdomar i ungdomslag
minskat från 39400 resp. 31000 till 8 600.

Prop.
1988/89:109

Antal ungdomar i
ungdomslag åren 1984—1988

„ tusental 50

40

30
I-

20

10

1984

'■■--..

1985

*
><c\..

.v

-

-z"..

1986

—- --'

-----

19"87

1988

5 10 15
20 25 30 35 40 45 50 vecka

Antalet arbetshandikappade
ungdomar sysselsatta i ungdomslag var under budgetåret 1987/88 i genomsnitt ca
1000 per månad. Nära en tredjedel av ungdomama i ungdomslag var sysselsatta där
i sex månader eller längre. Antalet arbetssökande 18—19-åringar utan arbete
uppgick till i genomsnitt ca 6 800 per månad under budgetåret 1987/88. Detta
motsvarar 3,1 % av samtliga ungdomar i denna åldersgmpp.

Vissa
gmpper ungdomar löper större risk än andra att ställas utanför den

20

reguljära arbetsmarknaden.
Man finner dem bland handikappade ungdomar, ungdomar med psyko-sociala
problem, flykting- och invandramngdomar samt ungdomar utan yrkesutbildning
eller bland dem som är beroende av den lokala arbetsmarknaden. De unga
kvinnornas situation måste härvid särskilt uppmärksammas.

De stmkturella
förändringarna på arbetsmarknaden innebär ökade krav på kompetens hos
arbetskraften. Det är därför särskilt viktigt att de på arbetsmarknaden nytillträdande
ungdomarna har en bra gmnd- och yrkesutbildning. Detta är en fömtsättning för
att de senare under sitt förvärvsliv skall kunna tillgodogöra sig den fort- oeh
vidareutbildning som sannolikt kommer att krävas av dem för att de skall kunna
hävda sig i konkurrensen med andra arbetstagare.

De arbetsmarknadspolitiska
åtgärdema med syfte att ge ungdomar större möjlighet att komma in på
arbetsmarknaden tillkom under en period då ungdomskullarna var stora och
efterfrågan på arbetskraft låg. I dag har fömtsättningarna förändrats genom att
antalet ungdomar i åldem 18—19 år sjunkit och att en allt större andel av dem
studerar under längre tid samtidigt som arbetskraftsbehovet ökat. Den I december
1988 var antalet nyanmälda ungdomar på arbetsförmedlingen ca 4000. Av dessa
kunde ca 3 000 ta arbete direkt medan ca 1 000 gick vidare till arbetsvägledare
för utredning. Av de ca 4000 ungdomar som nyanmäls varje månad kan man räkna
med att drygt hälften är aktuella för jobb-sökaräktiviteter. Detsamma gäller
de ungdomar som varit i ungdomslag sex månader eller längre.

Av samtliga ungdomar i åldem
18—19 år är det i dag ca 50% som arbetar, 40% som studerar, en del i
kombination med arbete, ca 6% som gör värnplikt, arbetar eller studerar
utomlands, vårdar bam m.m. och slutligen ca 4 % som under en period är föremål
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De sistnämnda ungdomarna återfinns i
arbetsmarknadsutbildning, på inskolningsplatser, i ungdomslag eller vid
arbetsmarknadsinstitut.

Prop.1988/89:109

2.2 Arbete eller utbildning till alla ungdomar

Mitt förslag:
Intensifierade arbetsförmedlingsåtgärder sätts in i syfte att förse alla
ungdomar med arbete på heltid eller utbildning. De ungdomar som inte får arbete
på den reguljära arbetsmarknaden skall kunna erbjudas inskolningsplatser inom
hela arbetsmarknaden. Den nuvarande s. k. ungdomslagen avskaffas.

AMS
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser är positiva och stödjer förslaget till eii förändrad
sysselsättningsgaranti. Detta gäller framförallt utgångspunkten att arbetslösa
ungdomar i första hand genom ett intensifierat förmedlingsarbete, jobb-sökaraktiviteter
m. m., skall erbjudas arbete på den reguljära arbetsmarknaden och i andra hand
stimuleras till fortsatt utbildning. Först i tredje hand skall inskolningsplats
erbjudas. Riksrevi-

21

sionsverket föreslår att
ungdomsgarantin tillämpas endast i regioner där Prop. 1988/89:109 ungdomsarbetslösheten
fortfarande är hög men att ungdomar med sociala eller fysiska handikapp
garanteras arbete i samtliga regioner. Verkstadsföreningen anser att systemet
med inskolningsplatser inte längre fyller något behov då det i dag råder stor
brist på arbetskraft. Problem med ungdomsarbetslöshet på enskilda orter bör
kunna bemästras med rekryteringsstöd. Svenska kommunförbundet,
skolöverstyrelsen, Skola-Arbete-utredningen, Svenska Kommunalarbetareförbundet,
SACO/SR samt SACO/SR-K som i sin helhet stödjer AMS förslag påtalar behovet av
samordning av åtgärder för hela ungdomsgruppen i åldern 16—19 år och hänvisar bl.a.
till den tillsatta Skola-Arbete-Utredningen.

Skälen
för mitt förslag: Arbetsmarknadspolitikens arbetslinje skall även i
fortsättningen hävdas i stället för en linje som prioriterar kontantersätt-ningar.
Arbete är om möjligt ännu viktigare, när det gäller att motverka social utslagning
bland ungdomar. Det är också angeläget att motverka att handikappade ungdomar
blir hänvisade till förtidspension för sin försörjning. Arbetslöshet är en
socialt svår situation inte minst för den som aldrig fått inträde i arbetslivet.

Ungdomarnas
förutsättningar på arbetsmarknaden har nu förbättrats. 1 den uppkomna
situationen med konkurrens om ungdomarna är det viktigt att ta tillvara
platserna på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen bör därför ha
ökande möjligheter att anvisa de unga till vanliga anställningar. Detta bör öka
förutsättningarna för intensifierade förmedlingsinsatser i fråga om de
ungdomar som trots den förbättrade arbetsmarknaden hittills har haft svårt att
få ett arbete. Det intensifierade förmedlingsarbetet skall bl.a. innebära att
ungdomarna stimuleras att delta i jobb-sökaraktiviteter fram till dess att
någon form av anställning anvisas dem.

Att
arbetssökande ungdomar deltar i jobb-sökaraktiviteter innebär att de kan stärka
sin självkänsla och få ökad kunskap om arbetsmarknadens förutsättningar och
möjligheter, samtidigt som förmedlarna får tid att lära känna dem. Därigenom
underlättas förmedlingsarbetet. I sina kontakter med arbetsgivarna kan
förmedlaren ge bättre information om den unges utbildning, intressen och övriga
meriter. Detta innebär att ungdomarna kommer att kunna prövas mycket noga mot
reguljär arbetsmarknad innan de anvisas en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Mitt
förslag till förändrade ungdomsåtgärder innebär också att de ungdomar, som
trots intensifierade insatser från arbetsförmedlingens sida och trots den
ökande efterfrågan på arbetskraft inte har kunnat anvisas arbete på den
reguljära arbetsmarknaden eller utbildning, i stället skall kunna hänvisas till
en inskolningsplats med arbete på heltid. Sådana inskolningsplatser skall
finnas på hela arbetsmarknaden. Inskolningsplatser bör kunna erbjudas antingen
i form av en s.k. avtalad inskolningsplats på hela arbetsmarknaden eller i form
av en s. k. särskild inskolningsplats hos en offentlig arbetsgivare. Den
nuvarande ungdomslagen bör upphävas och ersättas med en lag om särskilda
inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare.

Inskolningsplatserna
bör innehålla ett introduktionsprogram som bl. a. 22

garanterar handledning,
information om arbetsmiljö, arbetsplatsförhållanden och systematisk prövning
på skilda arbetsuppgifter.

Introduktionen bör vara
allsidig och inte specialiserad mot ett visst område. Denna inskolning i
arbetslivet bör ge goda förutsättningar för de ungdomar som har svårigheter att
få ett arbete att finna en väg som leder in på den reguljära arbetsmarknaden.

Jag
kommer i det följande att mera i detalj återkomma till mina förslag.

Prop.1988/89:109

2.3 Utformning av åtgärderna

2.3.1
Intensifierad arbetsförmedling med jobb-sökaraktiviteter

Mitt förslag:
Intensifierad arbetsförmedling med jobb-sökaraktiviteter skall erbjudas
ungdomar, som inte direkt kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden,
senast tre veckor efter det att de har anmält sig på arbetsförmedlingen.
Utbildningsbidrag skall kunna lämnas till den som deltar i jobb-sökaraktiviteter
efter tre veckors arbetssökandetid. Arbetssökandetiden skall normalt inte
överstiga sju veckor.

AMS förslag:
Överensstämmer med mitt såvitt avser jobb-sökaraktiviteter med rätt till
utbildningsbidrag efter tre veckors arbetssökandetid. AMS anser emellertid det
angeläget att förlänga den nuvarande sökandetiden till tolv veckor för att
arbetsförmedlingen skall få mer tid för att arbeta fram positiva lösningar för
de unga innan sysselsättningsgarantin träder i kraft.

Remissinstanserna:
Garantins utformning i sin helhet tillstyrks av samtliga som avgivit yttrande.
Den föreslagna förlängda arbetssökandetiden anser dock skolöverstyrelsen.
Svenska kommunförbundet, Malmö stad och Svenska föreningen för studie- och
yrkesvägledning vara negativ för de ungdomar som är i störst behov av en positiv
sysselsättning.

Skälen för mitt förslag:
Deltagande i jobb-sökaraktiviteter ger enligt min mening de ungdomar, som inte
genast kan erbjudas reguljärt arbete, bra tillfälle att få ny värdefull kunskap
om möjligheter och villkor på arbetsmarknaden samt att skaffa sig en bättre
kunskap i att söka arbete. Därigenom kan den unge motiveras att t. ex. pröva
alternativ som han eller hon tidigare inte tänkt på, såsom fortsatt utbildning
eller arbete även på för dem otraditionella delar av arbetsmarknaden.

De arbetssökande
ungdomarna bör därför, senast efter tre veckors sökandetid, erbjudas dessa
aktiviteter i form av studiebesök vid företag och skolor, information och
vägledning både enskilt och i grupp m. m.

Arbetsförmedlingen har
sedan budgetåret 1985/86 fått resurser motsvarande 150 tjänster för
handledarinsatser för ungdomslag. Dessa resurser bör bl. a. kunna utnyttjas för
att genomföra de nu föreslagna jobb-sökarak-tiviteterna.

Individuella
handlingsplaner bör utarbetas redan under den första tre-veckorsperioden för de
ungdomar som inte direkt kan få arbete och skall

23

under hela
förmedlingsarbetet fortlöpande revideras, utifrån den unges Prop.
1988/89:109 nyvunna kunskaper och erfarenheter samt personliga utveckling, till
dess denne fått en fast förankring på arbetsmarknaden.

Det
är enligt min mening viktigt att arbetsförmedlingen vid upprättandet av den
individuella handlingsplanen tillsammans med den unge tar upp en diskussion
också om behovet av fortsatt utbildning. Härvid bör förmedlingen utreda om
svårigheten att få arbete beror på bristande yrkesutbildning eller på att den
arbetssökande har en utbildning som inte är anpassad till arbetsmarknadens
behov.

Arbetssökandetiden
innan rätten till arbete i ungdomslag inträder är enligt nuvarande lag tre
veckor. Därutöver kan den unge få delta i jobb-sökaraktiviteter under
anställningstiden under ytterligare tre veckor med bibehållen lön.

I
likhet med AMS anser jag att det kan ligga ett värde i att något förlänga den tid
under vilken ungdomarna aktivt skall söka arbete. Under denna tid kan också en
kartläggning av den unges bakgrund och fömtsättningar äga rum. Jag föreslår därför
att arbetssökandetiden innan en inskolningsplats bör komma i fråga föriängs
något. Den bör dock normalt inte överstiga sju veckor. En längre tid är dock
motiverad för de ungdomar som går ut skolan på vårterminen. Jag föreslår att
denna grupp inte skall anvisas en inskolningsplats före den 1 november samma år
som skolutbildningen avslutades. De nyutbildade ungdomarna bör under en längre
period söka arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Under sommaren kan en
viss-tidsanställning leda till en tillsvidareanställning eller ge meriter som underlättar
att få anställning hos en annan arbetsgivare. Undantag bör dock naturligtvis
kunna göras om särskilda skäl föreligger och efter en prövning i det enskilda
fallet. Undantag kan främst vara aktuella för arbetshandikappade.

För
att den utökade tiden som arbetssökande skall kunna utnyttjas på bästa sätt bör
aktiva åtgärder från arbetsförmedlingen sättas in i enlighet med vad jag nyss
har anfört. På samma sätt som hittills bör den arbetssökande efter en viss tid
vara berättigad till ett ekonomiskt stöd. Jag föreslår att detta stöd ges i
form av ett utbildningsbidrag motsvarande det som lämnas vid
arbetsmarknadsutbildning. Rätten till bidrag bör inträda tidigast tre veckor
efter det att den unge har anmält sig som arbetssökande och bidraget lämnas
under förutsättning att han eller hon deltar i de av arbetsförmedlingen
erbjudna jobb-sökaraktiviterna. I de fall ungdomarna nyligen har slutat skolan
och anvisning alltså regelmässigt kommer att ske efter den 1 november, bör
utgångspunkten för beräkning av kvalifikationstiden för utbildningsbidrag
anpassas till detta. Närmare föreskrifter om villkoren för bidrag bör få
meddelas av regeringen.

24

2.3.2 Avtalade
inskolningsplatser

Prop.
1988/89:109

Mitt
förslag: Avtalade inskolningsplatser skall kunna inrättas hos arbetsgivare inom
både den privata och den offentliga sektorn.

De avtalade
inskolningsplatserna skall ge arbetsgivaren rätt till statsbidrag om högst 50%
av lönekostnaden under sex månaders anställning. Denna tid bör kunna förlängas,
om det finns särskilda skäl.

AMS förslag:
Överensstämmer i stort med mitt. AMS föreslår dock att det bör finnas möjlighet
i det enskilda fallet, t. ex. när det enda återstående altemativet är en
särskild inskolningsplats, att lämna ett högre statsbidrag för att få till
stånd den insats som svarar mot den enskildes behov.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser som har yttrat sig har tillstyrkt förslaget.
Arbetstagarorganisationerna har förklarat sig beredda att teckna avtal där
sådana inte finns. SACO/SR-K anför att även om parterna är beredda att träffa
avtal är det omöjligt att på förhand ange när sådana avtal kan träffas och
vilket innehåll de kommer att få. Svenska Kommunalarbetareförbundet
understryker vikten av att avtal om inskolningsplatser kommer att finnas på
hela arbetsmarknaden. Om sådana platser skall kunna ersätta ungdomslagen måste
platser kunna erbjudas inom såväl det privata näringslivet som den offentliga sektom.
Svenska arbetsgivareföreningen kommer att verka för att inskolningsplatser
inrättas på områden där avtal finns. Då behovet av inskolningsplatser kommer att
vara begränsat anser man inte att reformen behöver villkoras av att avtal
träffas på samtliga förbundsområden. Sveriges Verkstadsförening framhåller att
några särskilda branschavtal ej krävs, utan endast lokal överenskommelse.
Svenska kommunförbundet påtalar vikten av att beslut föreligger i god tid före
ungdomsgarantins ikraftträdande den 1 juli 1989 för att erforderliga
kollektivavtal skall kunna slutas dessförinnan.

Skälen
för mitt forslag: De avtalade inskolningsplatser som i dag kan erbjudas de unga
inom näringslivet ger enligt min mening den unge en unik möjlighet att få nya
kunskaper, erfarenheter och meriter. Därigenom förbättras den unges möjligheter
att få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Under tiden på en
inskolningsplats skall den unge nämligen ha rätt till introduktion och
inskolning på arbetsplatsen. Det är därför min bestämda uppfattning att
möjligheten att erhålla en inskolningsplats av denna typ nu bör utvidgas till
att avse även arbetsplatserna inom den offentliga sektom.

För
att ge de arbetssökande ungdomarna tillgång till hela arbetsmarknaden är det
alltså viktigt att inskolningsplatser kan anvisas inom såväl den offentliga som
den privata sektorn. Företrädare för arbetsmarknadens parter inom den
offentliga sektorn har inom AMS' styrelse, liksom i sina remissvar, förklarat
sig beredda att träffa avtal liknande dem som träffats inom delar av
näringslivet för de nuvarande inskolningsplatsema. De måste därmed enligt min
bedömning anses ha påtagit sig ett ansvar för att ett tillräckligt antal inskolningsplatser
finns att tillgå för de ungdomar som

25

inte kan erbjudas arbete
på den reguljära arbetsmarknaden. Jag räknar med att erforderiiga avtal kan
träffas i god tid före den I juli 1989.

Det är emellertid enligt
min mening också viktigt att det inom det privata näringslivet sluts
kompletterande avtal så att ett tillräckligt antal inskolningsplatser kommer
att finnas inom alla branscher. Det bör ankomma på parterna att avtala om
inskolningens omfattning och inriktning. Det bör vara arbetsgivaren och berörda
fackliga organisationer på arbetsplatsen som tillsammans med
arbetsförmedlingen planerar innehållet i inskolningsplatsen i det individuella
fallet.

Jag fömtsätter emellertid
att arbetsgivarna i det goda konjunkturläge som nu råder, med det stora
arbetskraftsbehovet, tar sitt ansvar för ungdomama och i första hand erbjuder
dem reguljärt arbete.

De arbetsgivare som
anställer ungdomar på avtalade inskolningsplatser bör liksom hittills få statsbidrag
med högst 50% av den totala lönekostnaden för den anställde under sex månaders
anställning. Vid bestämmande av statsbidragets storiek bör hänsyn tas till att
bidraget skall avse kostnader för introduktion och inskolning, medan
arbetsgivaren bör stå för lönekostnader när det gäller produktiv arbetstid. Om
det finns särskilda skäl bör emellertid tiden kunna föriängas, dock högst till
tolv månader.

Prop.1988/89:109

2.3.3
Särskilda inskolningsplatser

Mitt
förslag: Ungdomar som inte har kunnat erhålla arbete på den reguljära
arbetsmarknaden, utbildning eller anvisning till en avtalad inskolningsplats
skall anvisas till arbete på särskilda inskolningsplatser.

Särskilda
inskolningsplatser skall innebära heltidsarbete. De skall anordnas hos
offentliga arbetsgivare med vilka länsarbetsnämnden träffat överenskommelse.
Ytterst skall länsarbetsnämnden kunna rekvirera erforderliga särskilda
inskolningsplatser hos den unges hemkommun.

Statsbidrag skall
utgå med 100% av den totala lönekostnaden för särskilda inskolningsplatser.
Dämtöver bör ett administrationsbidrag lämnas med 5% av den totala
lönekostnaden.

AMS
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Ett
flertal remissinstanser framför att de särskilda inskolningsplatserna måste
vara en sistahandslösning. Arbetsförmedlingens insatser måste bli så intensiva
att dessa inskolningsplatser behöver användas i mycket liten omfattning.
Svenska Kommunalarbetareförbundet tillstyrker att de särskilda inskolningsplatsema
omfattar åtta timmar per dag endast under fömtsättning att de kan anvisas under
högst två månader. De Handikappades Riksförbund understryker behovet av att kunna
förlänga tiden på en inskolningsplats om det finns skäl för det samt att reglerna
för anvisning görs så klara att det inte råder något tvivel om arbetsgivarens
ansvar att ta emot dem som arbetsförmedlingen anvisar.

26

Skola-Arbete-Utredningen
framför vikten av att bryta könsrollsbarriärerna Prop. 1988/89:109 på
arbetsmarknaden. Inom ramen för arbetsmarknadsåtgärder bör därför
ansträngningar göras så att det inte blir en större andel flickor än pojkar som
i sista hand måste erbjudas de föreslagna särskilda inskolningsplatserna.
Detta gäller också invandrar- och flyktingungdomar.

Skälen
för mitt förslag: Jag utgår från att ett stort antal avtalade inskolningsplatser
kan tas fram. Det kan trots det inte uteslutas att det på vissa orter och för
ett antal ungdomar kan komma att saknas sådana platser. Allt talar emellertid
för att det endast kan bli fråga om ett mindre antal platser. Om detta blir
fallet bör särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare kunna
erbjudas. Dessa platser är också avsedda att tillgodose enskilda ungdomars
olika fömtsättningar och behov och skall i likhet med de avtalade inskolningsplatsema
vara ett arbete på heltid som ger goda ut- . vecklingsmöjligheter på
arbetsmarknaden för framtiden. Den unge skall ha rätt till en sådan plats efter
att i normalfallet ha varit arbetssökande i sju veckor och inte kunnat erbjudas
något av de altemativ som jag har beskrivit i det föregående. För dem som har
slutat skolan på våren bör, som jag har anfört tidigare, rätten inträda den I
november samma år. Denna rätt bör framgå av lag.

Särskilda
inskolningsplatser bör anordnas enligt i huvudsak samma mönster som nu gäller i
fråga om platser i ungdomslag. Sålunda bör överenskommelse därom så långt
möjligt träffas mellan länsarbetsnämnden och landstingskommunen, statliga
myndigheter, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter. Om
dessa platser trots allt inte täcker behovet av särskilda inskolningsplatser
skall nämnden i sista hand kunna rekvirera plats hos den kommun där den unge är
kyrkobokförd.

Jag
delar AMS uppfattning att arbetsförmedlingen under den tid den unge arbetar på
en särskild inskolningsplats kontinuerligt skall försöka finna en
utbildningsplats, ett arbete eller en avtalad inskolningsplats åt denne.
Anställning på en särskild inskolningsplats bör i normalfallet inte vara längre
än två månader. Arbetstiden bör vara heltid, men för de handikappade ungdomar
som i dag har en rätt till ungdomslagsplats upp till 25 års ålder, bör den
bestämmas efter vars och ens särskilda fömtsättningar och behov.

Omprövning
av anvisning till arbete på en särskild inskolningsplats bör som jag nyss nämnt
göras regelbundet och minst varannan månad. När det gäller de handikappade ungdomama
bör undantag emellertid kunna göras även från denna regel. Också i sådana fall
bör dock arbetsförmedlingen regelbundet pröva om dessa ungdomar kan övergå till
arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller avtalade inskolningsplatser.
Arbetsförmedlingen bör i sitt förmedlingsarbete med dessa ungdomar utveckla
former för samverkan och samarbete med framför allt kommunema, då främst skol-
och socialförvaltningarna.

Enligt
min mening skall de offentliga arbetsgivarna få statsbidrag med 100% av den
totala lönekostnaden för de rekvirerade särskilda inskolningsplatsema.
Dämtöver skall lämnas ett administrationsbidrag motsvarande 5 % av
lönekostnaden.

27

2.3.4
övergångsbestämmelser Prop. 1988/89:109

Vid
införandet av de förändrade ungdomsåtgärderna bör de ungdomar som har arbete i
ungdomslag som sträcker sig över den 1 juli 1989, d. v. s. den tidpunkt då det
nya systemet börjar gälla, få vara kvar i ungdomslag fram till dess att de kan
erbjudas arbete, utbildning eller inskolningsplats. Avvecklingen av
verksamheten med arbete i ungdomslag bör dock kunna vara genomförd till den 31
december 1989.

2.4 Kostnader

Jag
beräknar kostnaderna för avtalade inskolningsplatser till 465 milj. kr. vilket
innebär 7000 årsplatser.

För
de rekvirerade särskilda inskolningsplatserna beräknarjag behovet till 2 500 till
en kostnad av 347 milj. kr. Denna kostnad inkluderar det administrationsbidrag
som jag tidigare föreslagit.

För
utbildningsbidrag vid deltagande i jobb-sökaraktiviteter beräknar jag kostnaden
till 38 milj. kr.

Jag
beräknar således att 850 milj. kr. skall täcka kostnadema för de av mig
föreslagna ungdomsåtgärderna och att det inom ramen för dessa medel är möjligt
att uppnå målsättningen om arbete för alla ungdomar på heltid på hela
arbetsmarknaden.

För
innevarande budgetår har anvisats medel för statsbidrag till inskolningsplatser.
Jag har nu föreslagit att anslaget härför under nästa budgetår kommer att få
ett delvis annat innehåll. Mot denna bakgmnd bör regeringen bemyndigas få
utnyttja en eventuell uppkommen reservation under innevarande års anslag för
statsbidrag till inskolningsplatser för det nya systemet som jag nu har
föreslagit. Vidare upphör anslaget för statsbidrag för ungdomslag att gälla den
1 juli 1989. Kostnader för sådana ungdomslagsplatser som enligt gällande
övergångsbestämmelser kan finnas kvar längst till utgången av år 1989 bör
bekostas från anslaget för statsbidrag till inskolningsplatser.

2.5 Övriga frågor

Den
lön som betalas ut till dem som arbetar på särskilda inskolningsplatser kommer,
utan att några särskilda lagändringar behöver vidtas, att i olika avseenden
betraktas på samma sätt som inkomst av vilken annan anställning som helst. Det
är således klart att lönen blir skattepliktig inkomst och att den kommer att
medföra rätt till olika sociala förmåner som gmndar sig på inkomst av
anställning.

Det
utbildningsbidrag som skall kunna lämnas under arbetssökandetiden bör följa
samma regler som gäller för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning vad
avser skatteplikt m.m. Någon lagändring torde inte behövas för att åstadkomma
detta.

Annorlunda
torde det förhålla sig med den ersättning som i vissa fall kan

komma att lämnas till den som efter att ha förlorat sitt arbete på en

särskild inskolningsplats efter återkallelse av anvisningen från länsarbets- 28

nämndens sida fåråterkallelsebeslutet
upphävt. Denna ersättning kommer Prop. 1988/89:109 inte att härröra från en
anställning. Enligt min mening bör också denna ersättning utgöra skattepliktig
inkomst samt vara sjukpenninggrundande och pensionsgrundande på samma sätt som
motsvarande ersättning enligt ungdomslagen är. Efter samråd med cheferna för
finans- och socialdepartementen föreslår jag att erforderliga
konsekvensändringar görs i kommunalskattelagen (1928:370), taxeringslagen
(1956:623) och lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Jag
förordar också att arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift skall tas ut på
den lön som betalas till ungdomar som arbetar på särskilda inskolningsplatser
och på den särskilda ersättning som kommer att kunna lämnas i vissa
situationer av upphävd återkallelse. Även detta överensstämmer med den ordning
som gäller enligt ungdomslagen och medför bl. a. behov av en justering av 1
kap. 2§ lagen (1981:691) om socialavgifter. Även i denna fråga harjag samrått
med chefen för socialdepartementet.

Lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring innehåller bestämmelser som innebär att
dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen inte lämnas till den som omfattas av
verksamheten med ungdomslag. Arbetet på de föreslagna särskilda
inskolningsplatserna skiljer sig från arbetet i ungdomslag på flera sätt. Det
är bl. a. avsett att vara ett heltidsarbete i stället för de fyra timmar per
dag som är det normala i ungdomslag. Enkelt uttryckt skiljer sig arbetet på en
särskild inskolningsplats inte från arbetet i vilken reguljär anställning som
helst. Frågan om dagpenning m.m. bör därför kunna bedömas efter vad som gäller
i allmänhet inom arbetslöshetsförsäkringen. Det innebär att det inte krävs
något särskih undantag för verksamheten med särskilda inskolningsplatser i
lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Någon
särskild reglering av den skyldighet som nu föreligger för arbetslöshetskassorna
att lämna uppgifter som behövs för att bedöma medlemmarnas rätt till
ersättning enligt lagen om ungdomslag har inte ansetts erforderlig i den
föreslagna lagen.

Däremot
bör det, på samma sätt som nu gäller för verksamheten med ungdomslag, klargöras
att ungdomar som arbetar på särskilda inskolningsplatser inte skall kunna
uteslutas från den arbetslöshetskassa de tillhör bara för att de har anvisats
arbete på en särskild inskolningsplats och detta arbete inte omfattas av
kassans verksamhetsområde.

Det
anförda innebär att vissa justeringar måste göras i 4, 39 och 51 §§ lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.

Viss
justering måste också göras i 18§ lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Där finns i tredje stycket en regel om att arbete i ungdomslag skall jämställas
med arbete på heltid. Den bestämmelsen motiveras av att arbete i ungdomslag i
princip avser endast fyra timmar per dag. Arbete på särskilda
inskolningsplatser skall avse heltidsarbete. De arbetshandikappade ungdomar som
kan komma att i eget intresse arbeta kortare tid än heltid står inte till
arbetsmarknadens förfogande längre tid än den de verkligen arbetar. Det finns
därför inte längre något behov av någon motsvarighet till regeln i tredje
stycket. Den bestämmelsen bör därför tas bort.

29

3 Upprättade lagförslag Prop. 1988/89:109

I
enlighet med det anförda har det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om särskilda
inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare,

2.
lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

3.
lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

4.
lag om ändring i lagen
(1982:80) om anställningsskydd,

5.
lag om ändring i lagen
(1976:600) om offentlig anställning,

6.
lag om ändring i lagen
(1988:1530) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

7.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

8.
lag om ändring i lagen
(1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

9.
lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter.

Förslagen
under I och 5 har upprättats efter samråd med chefen för civildepartementet,
förslagen under 6 och 7 med chefen för finansdepartementet och förslagen under
8 och 9 med chefen för socialdepartementet.

Lagrådet
har granskat lagförslagen.

4 Specialmotivering

I
specialmotiveringen behandlas bara förslaget till lag om särskilda inskolningsplatser
hos offentliga arbetsgivare. Förslagen i övrigt har bedömts inte behöva
särskilda kommentarer vid sidan av vad som har sagts under avsnitt 2.5.

1§

Lagrådet
har anfört synpunkter på utformningen av denna paragraf Enligt lagrådets mening
bör det av paragrafen framgå hos vilka arbetsgivare särskilda
inskolningsplatser kan inrättas. Paragrafen har utformats i överensstämmelse
med lagrådets förslag.

Av
paragrafen framgår att den s. k. ungdomsgarantin i form av arbete på särskild
inskolningsplats gäller arbete dels hos offentliga arbetsgivare, dels hos
företag genom vilka en kommun eller en landstingskommun driver verksamhet.

2 §

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om när arbetslösa ungdomar

skall erbjudas arbete på särskilda inskolningsplatser. Som har utvecklats i

den allmänna motiveringen har bestämmelserna utformats för att framhä

va grundtanken att den s. k. ungdomsgarantin skall komma i fråga först när

andra försök att ordna den unges situation inte har gett resultat. Det

innebär att länsarbetsnämnden i första hand skall försöka bereda den unge

anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Först om ansträngningarna 30

att ordna en sådan
anställning inte ger resultat blir det aktuellt för länsar- Prop.
1988/89:109 betsnämnden att överväga andra åtgärder. Det kan t. ex. vara
utbildning eller anvisning till en avtalad inskolningsplats. Och det är först
när alla dessa möjligheter får anses uttömda som en anvisning till en särskild
inskolningsplats kommer i fråga.

3 §

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om vilka ungdomar som kan komma i fråga för
anställning på särskilda inskolningsplatser. Denna arbetsmarknadspolitiska
åtgärd begränsas till att gälla arbetslösa 18—19-åringar. Yngre ungdomar
omfattas i stället av olika åtgärdsprogram inom utbildningsområdet. Men även
den som under året skall fylla 18 år och som har avslutat sin
gymnasieutbildning kan komma i fråga för arbete på en särskild
inskolningsplats.

Av
andra stycket framgår att den övre åldersgränsen sätts högre för vissa ungdomar
som har särskilda behov av insatser på arbetsmarknaden. Även för dessa ungdomar
gäller givetvis den nedre åldersgräns som framgår av första stycket.

4 §

Bestämmelserna
i denna paragraf innebär en skyldighet för länsarbetsnämnden att i
förekommande fall anvisa en särskild inskolningsplats och en motsvarande rätt
för den enskilde att få en sådan plats. För att tydligt markera nämndens
skyldighet att först pröva alla andra möjligheter, föreskrivs att det skall
stå klart att ingen av de åtgärder som anges i 2§ har kunnat ordnas för den
unge. Det får anses vara en självklarhet att anvisningen sker efter samråd med
den unge och till en plats som nämnden och den unge gemensamt finner vara
lämpligast för denne.

Eftersom
verksamheten med särskilda inskolningsplatser från den enskildes synpunkt
innebär en rätt till arbete mot lön har det i bestämmelsen föreskrivits vissa
tider inom vilka anvisning skall ske. De närmare skälen för dessa regler har
utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.1. När det sägs att den
unge skall ha uppfyllt villkoren för anvisning syftas på reglerna i 3 §.

5§

Som
en följd av att särskilda inskolningsplatser är en arbetsmarknadspoli

tisk åtgärd som ytterst syftar till att göra det möjligt för den enskilde att
få

ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden är det givetvis viktigt att

länsarbetsnämnden regelbundet överväger varje enskilt fall. I detta syfte

bör länsarbetsnämnden, som framhållits i den allmänna motiveringen,

redan från början upprätta en individuell handlingsplan för varje arbetssö

kande ungdom. Detta är särskilt angeläget i fråga om ungdomar som har

anvisats arbete på en särskild inskolningsplats. Omprövning av anvisning

en bör i princip ske kontinuerligt och föranleda de förändringar som 31

länsarbetsnämnden med
hänsyn till omständigheterna finner erforderiiga. Prop. 1988/89:109 Det kan t.
ex. gälla att avsluta anvisningen till en viss arbetsplats för att placera den
unge på en annan arbetsplats som bedöms vara lämpligare för denne. Bestämmelsen
i denna paragraf innebär att omprövning av anvisningsbeslutet inte skall ske
senare än två månader efter det att anställningen påbörjades och därefter, i
förekommande fall, åtminstone varannan månad.

När
det gäller de ungdomar med arbetshandikapp som avses i 3 § andra stycket torde
det ofta bli fråga om längre anvisningstider än som annars kan förväntas bli
vanliga. Det är viktigt att framhålla att det även för denna gmpp av ungdomar
är av stor vikt att regelbunden omprövning av anvisningsbeslutet äger mm. Det
får ankomma på länsarbetsnämnderna att lägga upp verksamheten med särskilda
inskolningsplatser så att denna ungdomsgmpp inte blir bortglömd efter den
första anvisningen utan blir föremål för aktiva åtgärder i syfte att om möjligt
ordna arbete på den öppna arbetsmarknaden eller på en avtalad inskolningsplats.

6§

Lagrådet
har föreslagit att lagtexten bör utformas så att en paragraf reglerar hos
vilka arbetsgivare särskilda inskolningsplatser skall inrättas efter överenskommelse
med länsarbetsnämnden. Skyldigheten för kommuner att inrätta särskilda
inskolningsplatser bör enligt lagrådets mening regleras i en särskild paragraf
Förevarande paragraf har utformats i överensstämmelse med lagrådets förslag.

Bestämmelsen
bygger på att det skall betraktas som en uppgift för offentliga arbetsgivare
att delta i verksamheten med särskilda inskolningsplatser. Länsarbetsnämnden
skall försöka skaffa dessa platser hos de offentliga arbetsgivare som anges i
paragrafen. Denna anskaffning bör ske genom att överenskommelser träffas med
dessa arbetsgivare om inrättande av sådana inskolningsplatser. Av bestämmelsen
framgår också att det inte finns något hinder för landstingskommuner som
bedriver verksamhet genom bolag eller i form av någon annan juridisk person att
låta verksamhet med särskilda inskolningsplatser bedrivas där. I sådana fall
får det fömtsättas att landstingskommunen har träffat överenskommelse om det
med företaget. Det bör också framhållas att om länsarbetsnämnden vill försöka
placera någon på en särskild inskolningsplats hos ett sådant företag har
nämnden att träffa överenskommelse om detta med landstingskommunen och inte
med företaget.

7 §

Som
framgått av specialmotiveringen till 6 § har lagrådet lämnat ett förslag till utformning
även av denna paragraf. Paragrafen har utformats i överensstämmelse med
lagrådets förslag.

Av
paragrafen följer en rättslig skyldighet för kommunerna att ordna

särskilda inskolningsplatser för de av denna lag omfattade arbetslösa ung- 32

domar
som är kyrkobokförda i kommunen, och som inte har kunnat Prop. 1988/89:109
placeras på sådan plats hos en arbetsgivare enligt 6§.

Bestämmelsen
innebär också att det inte finns något hinder för kommuner som bedriver
verksamhet i bolagsform eller i form av någon annan juridisk person att låta
verksamhet med särskilda inskolningsplatser bedrivas där. En förutsättning är
då att kommunen har träffat överenskommelse om det med företaget. Det bör
emellertid framhållas att det endast är kommunen som kan vara skyldig att
tillhandahålla särskilda inskolningsplatser. Länsarbetsnämnden kan alltså inte
kräva av kommunen att sådana platser inrättas vid ett kommunalt företag. Inte
heller kan länsarbetsnämnden kräva av ett kommunalt företag att det skall
inrätta sådana platser. Länsarbetsnämnden kan endast utnyttja sådana platser
som har ställts till förfogande från kommunens sida.

8 §

Det
normala är givetvis att arbetet på särskilda inskolningsplatser skall utföras
åt arbetsgivaren i fråga. Det kan emellertid tänkas fall då en kommun, som ju
ytterst har en skyldighet att ta emot ungdomar på särskilda inskolningsplatser,
har möjlighet att ordna för den unges utveckling lämpligare arbetsuppgifter
hos en annan arbetsgivare som inte omfattas av verksamheten med särskilda
inskolningsplatser. Detta kan särskilt bli aktuellt för den grupp av ungdomar
som avses i 3§ andra stycket. För att undvika en låsning av dessa ungdomar till
offentliga arbetsgivare bör det också finnas utrymme för dem att inom ramen för
anvisningen till särskild inskolningsplats få tillfälle att för längre eller
kortare perioder få pröva på ett arbete hos andra arbetsgivare. Denna paragraf
innehåller därför en regel som uttryckligen klargör att en kommun får låta
ungdomar som avses i 3§ andra stycket och som anvisats arbete på särskilda
inskolningsplatser utföra arbetsuppgifter åt enskilda arbetsgivare.

9 §

1
denna paragraf görs klart att den som anvisas arbete på en särskild inskolningsplats
skall anställas av arbetsgivaren. Därigenom skall rättsförhållandet mellan
arbetsgivaren och den som arbetar på en särskild inskolningsplats anses vara
underkastat vanliga rättsregler i alla avseenden som inte särskilt reglerats i
denna lag eller som genom särskilda regler, såsom i t. ex. lagen om offentlig
anställning, uttryckligen undantagits i fråga om denna typ av anställningar.

10§

Arbetstiden
för dem som arbetar på särskilda inskolningsplatser skall

läggas ut under ordinarie arbetstid hos arbetsgivaren eller enligt gällande

arbetstidsscheman. Arbetet på särskilda inskolningsplatser skall i princip

bedrivas på heltid. Men när det gäller de ungdomar som avses i 3§ andra

stycket har det föreskrivits en särskild möjlighet att bestämma om en 33

3 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 109

kortare arbetstid. Denna gmpp
av ungdomar kan till följd av sitt handi- Prop. 1988/89:109 kapp ha
svårigheter att arbeta full tid. För deras del skall arbetstiden därför
anpassas så att den i det individuella fallet får en lämplig omfattning.

Det
nya systemet för ungdomsåtgärder bygger på arbetsmarknadsparternas aktiva
medverkan. Det är mot den bakgmnden en självklar utgångspunkt att även
anställningsvillkoren för de ungdomar som arbetar på särskilda
inskolningsplatser bör vara reglerade i kollektivavtal. Denna paragraf reglerar
förhållandet om det i ett visst fall inte finns något särskilt kollektivavtal
om de anställningsvillkor som skall gälla för särskilda inskolningsplatser hos
arbetsgivaren. I sådana fall får arbetsgivaren tillämpa de kollektivavtal som
har träffats om beredskapsarbete och, i sista hand, andra kollektivavtal för
närmast jämförbara arbetstagare i samma ålder.

12§

Denna
paragraf innehåller regler om särskild rätt till ledighet från anställningen
för den som arbetar på en särskild inskolningsplats. Bestämmelserna skall ses
mot bakgmnd av att syftet med verksamheten är att förbättra möjlighetema för
den unge att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Det är därför av stor
betydelse att den unge har möjlighet att söka arbete och att delta i de
åtgärder länsarbetsnämnden finner erforderliga.

Punkt
1 avser ledighet för att besöka arbetsförmedlingen eller för att på annat sätt
söka arbete.

Punkt
2 behandlar frågan om deltagande i s. k. jobb-sökaraktiviteter för den som
arbetar på särskilda inskolningsplatser. Sådana aktiviteter anordnas av länsarbetsnämndema
för att underlätta för ungdomama att få ett arbete på den reguljära
arbetsmarknaden och för att stimulera ungdomar att vid behov komplettera sin
utbildning. Dessa aktiviteter har erfarenhetsmässigt haft mycket positiva
effekter. Det har därför ansetts önskvärt att de som arbetar på särskilda
inskolningsplatser också tar del i dessa aktiviteter och därigenom förbättrar
sina möjligheter att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Reglerna i 14§
innebär att den som arbetar på en särskild inskolningsplats skall vara skyldig
att i anställningen delta i sådana jobb-sökaraktiviteter som länsarbetsnämnden
anordnar. Det innebär också att arbetsgivaren givetvis måste organisera
verksamheten på de särskilda inskolningsplatsema så att de berörda
arbetstagarna kan delta i dessa aktiviteter. Detta deltagande skall ses som ett
led i arbetet på de särskilda inskolningsplatsema och vanliga
anställningsförmåner skall därför utgå för den tid som ägnas åt aktiviteter av
detta slag.

13§

Denna
paragraf innehåller regler om hur anställningen på en särskild

inskolningsplats
upphör. Som har utvecklats i den allmänna motiveringen 34

är avsikten med
verksamheten med särskilda inskolningsplatser att den Prop. 1988/89:109

skall leda fram till ett
arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller i vart

fall till arbete på en
avtalad inskolningsplats. Frågor om anställningens

varaktighet,
uppsägningstider m. m. har därför en helt annan dignitet än

när det gäller
anställningar i allmänhet. Det är mot den bakgmnden

bestämmelserna om
anställningens upphörande skall ses.

Enligt
reglerna i punkt 1 upphör en anställning på en särskild inskolningsplats när
arbetstagaren uppnår den i 3§ angivna högsta åldern. Det bör vara
länsarbetsnämndens sak att hålla särskild kontakt med dem som närmar sig slutet
av den tid under vilken de är berättigade till arbete på en särskild
inskolningsplats.

Regeln
i punkt 2 tar sikte på de fall där arbetstagaren själv vill lämna sitt arbete
på en särskild inskolningsplats. Det bör då endast krävas en enkel anmälan till
arbetsgivaren.

Slutligen
regleras i punkt 3 den situationen att länsarbetsnämnden av någon anledning har
återkallat anvisningen till arbete på en särskild inskolningsplats.

Regler
om återkallelse ges i 14 - 16 §§.

Gemensamt
för alla tre fallen är att anställningen på den särskilda inskolningsplatsen
upphör utan att någon uppsägningstid behöver iakttas.

14§

Denna
paragraf reglerar de fall då länsarbetsnämnden skall eller får återkalla
anvisningen till arbete på en särskild inskolningsplats. Reglema skall ses mot bakgmnd
av att verksamheten med särskilda inskolningsplatser är en del av det
arbetsmarknadspolitiska åtgärdspaket som länsarbetsnämnden har tillgång till
när det gäller att lösa sysselsättningsfrågan för en arbetssökande som har
svårigheter att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Det är därför
närmast självklart att nu ifrågavarande åtgärd inte skall fortsätta om den
sökande faktiskt har erhållit förvärvsarbete som inte är av helt tillfällig art
eller av obetydlig omfattning. Det får också anses naturligt att den som har
förmånen av att få arbete på en särskild inskolningsplats, med de ökade
möjligheter till en anställning på den reguljära arbetsmarknaden som detta ger,
också medverkar på ett lojalt sätt i verksamheten. Den som inte deltar i jobb-sökaraktiviteter
eller som avvisar erbjudande om lämpligt arbete bör därför inte kunna ställa anspråk
på att få arbeta på en särskild inskolningsplats. I första stycket föreskrivs
därför att länsarbetsnämnden i sådana fall som här nämnts skall återkalla
anvisningen till en särskild inskolningsplats.

Av
reglema i andra stycket framgår att länsarbetsnämnden också får återkalla
anvisningen för den som vägrar delta i arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering. Detsamma gäller vid allvarlig misskötsamhet.

Reglema
om återkallelse av anvisning till en särskild inskolningsplats

har utformats så att de gäller dels i fall där den unge egentligen inte är

berättigad till denna arbetsmarknadspolitiska stödåtgärd, dels i fall där

den unge inte medverkar i den utsträckning som kan krävas i ansträng- 35

ningarna att ordna en mer
stadigvarande lösning av vederbörandes situa- Prop. 1988/89:109 tion på
arbetsmarknaden. Det är viktigt att platser inte i onödan blockeras för andra
ungdomar som kan vara i behov av en särskild inskolningsplats. Därför bör ett
beslut om återkallelse gälla omedelbart. En regel av denna innebörd har tagits
in i tredje stycket.

15§

När
återkallelse av en anvisning till arbete på en särskild inskolningsplats har
skett enligt bestämmelserna i 14 §, d. v. s. när den unge har misskött sig eller
har ett annat arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller inte medverkar i
länsarbetsnämndens ansträngningar att ordna vederbörandes
sysselsättningssituation är det inte rimligt att länsarbetsnämnden omedelbart
skall vara skyldig att på nytt anvisa den unge ett arbete på en särskild inskolningsplats.
Det föreskrivs därför i denna paragraf att en ny anvisning inte får ske förrän
efter fyra veckor. Även i denna typ av fall skall anvisning dock ske senast
efter sju veckors sökandetid. Självfallet skall länsarbetsnämnden även i dessa
fall i vanlig ordning försöka pröva om det går att lösa den unges situation
genom arbete på den reguljära arbetsmarknaden, en avtalad inskolningsplats
eller någon annan lämpligare arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Om den tidigare
anvisningen har upphört på grund av misskötsamhet ligger det i sakens natur att
länsarbetsnämnden beaktar att den nya anvisningen kan böra göras till någon
annan än den förre arbetsgivaren.

I6§

Eftersom
ett beslut om återkallelse skall gälla omedelbart enligt reglerna i 15 § tredje
stycket bör den situation som uppkommer om beslutet efter ett överklagande
upphävs regleras. I ett sådant fall bör den unge ha rätt till ersättning
motsvarande förlorad lön. Ersättningen bör utges av arbetsgivaren, som får
statsbidrag även för denna typ av ersättning.

Bestämmelserna
i denna paragraf klargör att den unge har rätt till sådan ersättning från
arbetsgivaren. Rätten till ersättning har begränsats till att gälla för tiden
intill dess den unge antingen fått en annan anställning på den reguljära
arbetsmarknaden, en avtalad eller särskild inskolningsplats eller
utbildningsbidrag.

17§

Enligt
denna paragraf får länsarbetsnämndens beslut om återkallelse av en anvisning
överklagas. Överklagande sker till AMS, vars beslut i sin tur kan överklagas
till försäkringsöverdomstolen. Detta motsvarar vad som har gällt i motsvarande
fall enligt ungdomslagen.

Berättigad
att klaga är enligt vanligt förvaltningsrättsligt synsätt den som saken angår.
Detta gäller naturligtvis i första hand den enskilde men kan också gälla en arbetsgivare
i något fall.

Länsarbetsnämndens
beslut i Övrigt om särskilda inskolningsplatser får 36

inte
överklagas. Det innebär t.ex. att ett beslut av länsarbetsnämnden att Prop.
1988/89:109 anvisa någon till arbete på en särskild inskolningsplats inte kan
överklagas som sådant, vare sig av arbetsgivaren eller av den som anvisas
sådant arbete.

18§

Bestämmelsen
i denna paragraf innebär att tvister mellan en arbetsgivare och en arbetstagare
handläggs enligt arbetstvistlagens regler även om arbetstagaren anvisats
arbetet som ett led i verksamheten med särskilda inskolningsplatser.

19§

Regeln
om statsbidrag till verksamheten med särskilda inskolningsplatser erinrar om
att det är fråga om en statligt finansierad verksamhet inom arbetsmarknadspolitikens
ram. Statsbidraget omfattar, utöver lön, även sådan särskild ersättning som
inte har karaktären av lön men som skall betalas enligt reglerna i I6§. Vidare
utgår ersättning för kostnaderna för administrationen av verksamheten med
särskilda inskolningsplatser. De närmare reglerna fastställs av regeringen.

20 §

I
denna paragraf slås fast att lagens regler är tvingande rätt i den mån det inte
anges att kollektivavtal får träffas.

21§

Verksamheten
med särskilda inskolningsplatser är en arbetsmarknadspolitisk stödform. Därför
bör 1969 års lag om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt vara
tillämplig, även om saken i praktiken torde sakna större betydelse.

22 §

Av
den allmänna motiveringen har framgått att lönen till den som arbetar på en
särskild inskolningsplats blir sjukpenning- och pensionsgmndande. Bestämmelsen
i denna paragraf innebär att förhållandet skall vara detsamma även när det
gäller den ersättning som i vissa fall kan utgå enligt 16§, trots att denna
ersättning inte är att betrakta som lön i egentlig mening.

23 §

Denna
paragraf innehåller regler som klargör att arbetsgivaravgifter och

allmän löneavgift skall tas ut på den lön och på den ersättning enligt 16§

som betalas till ungdomar som arbetar på särskilda inskolningsplatser. 37

övergångsbestämmelserna Prop. 1988/89:109

Lagen
föreslås träda i kraft den I juli 1989. En särskild bestämmelse har införts i
fråga om beräkningen i samband med ikraftträdandet av de tider for anvisning till
arbete på särskilda inskolningsplatser som har föreskrivits i 4§. För att ge
länsarbetsnämnden tid att försöka finna i första hand arbete på den reguljära
arbetsmarknaden men även avtalade inskolningsplatser till dem som vid
ikraftträdandet är sysselsatta i ungdomslag har införts en regel om att lagen
(1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare fortsätter att
gälla för dem. Syftet är emellertid att länsarbetsnämnderna skall sträva efter
att avveckla verksamheten med ungdomslag, framförallt genom utslussning av
berörda ungdomar till arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Denna
avveckling beräknas vara avslutad senast den 31 december 1989.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen dels att anta förslagen till

1.
lag om särskilda
inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare,

2.
lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

3.
lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

4.
lag om ändring i lagen
(1982:80) om anställningsskydd,

5.
lag om ändring i lagen
(1976:600) om offentlig anställning,

6.
lag om ändring i lagen
(1988:1530) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

7.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

8.
lagom ändring i lagen
(1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

9. lag
om ändring i lagen (19 81:691) om socialavgifter,

dels att

10. godkänna
det av mig förordade utnyttjandet av under innevarande

budgetår reserverade medel under anslaget Statsbidrag till inskolningsplat

ser,

11. godkänna
de gmnder för statsbidrag till inskolningsplatser m. m. jag

har förordat,

12. till
Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag för budgetåret

1989/90 utöver i prop. 1988/89:100 bil. 12 upptagna medd anvisa ett

förslagsanslag på 38000000 kr.,

13. med
ändring i förhållande till regeringens förslag i prop.

1988/89:100 bil. 12 till Statsbidrag tiU inskolningsplatser för budgetåret

1989/90 anvisa ett reservationsanslag på 812000000 kr.

38

6
Beslut Prop. 1988/89:109

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

39

AMS skrivdse den 11
november 1988 Prop. 1988/89:109

Bilaga
1

Förslag till förändring av ungdomsgarantin

Sammanfattning

1
början av 1980-talet etablerades ett system av åtgärder för att ge ungdomar
större möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Åtgärdema tillkom under en
period då ungdomskullarna var stora och efterfrågan på arbetskraft låg.
Förändringar och kompletteringar har skett fortlöpande sedan dess och
ungdomsgarantin har blivit alltmer svåröverskådlig för dem som berörs. Beroende
på ungdomarnas ålder varierar anställningsformerna, avtalen och graden av
subvention. Risken finns också att ungdomarna fastnar i en åtgärd i stället
för att söka arbete på den öppna marknaden.

Det
förslag som nu ligger tar fasta på kritiken. Arbetslösa ungdomar skall i första
hand söka arbeten på den öppna marknaden. I detta syfte skall
arbetsförmedlingen skaffa sig ett bättre grepp om de lediga jobb som passar
ungdomarna. Brister i ungdomamas utbildning skall kompenseras genom att de
stimuleras till fortsatt utbildning, t.ex. på vakanta platser inom AMU.

Ungdomar
som inte genast kan placeras i arbete på den öppna marknaden eller i
utbildning skall — i stället för dagens arbete i ungdomslag — erbjudas
inskolningsplatser som omfattar hela arbetsmarknaden och som ger arbete på
heltid.

Om
inskolningsplatserna inte räcker till skall arbetsförmedlingen i sista hand
kunna rekvirera särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare på
samma sätt som nu sker med ungdomslagen.

Förslaget
innebär vidare att arbetsförmedlingen får mer tid att arbeta fram positiva
lösningar för de unga. En fömtsättning för förslaget är också att avtal om
inskolningsplatser träffas över hela arbetsmarknaden och att sådana platser
ställs till arbetsförmedlingens förfogande i tillräcklig omfattning.

Utvecklingen
1970-1987

Den
växande ungdomsarbetslösheten under 1970- och början av 1980-talet kom att alltmer
uppmärksammas som ett allvarligt samhällsproblem. Bakgrunden var komplex: stmkturförändringar
och rationaliseringar inom näringslivet vilka slog ut de traditionella
ingångsjobben, ökade krav på utbildning och yrkeslivserfarenhet, periodvis
stora ungdomskullar och vikande konjunkturer.

Beredskapsarbeten
och i viss utsträckning arbetsmarknadsutbildning

sattes tidigt in för att motverka ungdomsarbetslösheten. 1974 infördes

KAS. Senare under 1970-talet kom de ungas utbildning alltmer i förgmn

den. Skolans uppföljningsansvar fastslogs 1974. Därigenom introducerades

en sorts ungdomsgaranti som riktades till de 16- 17-åringar som lämnade

grundskolan utan att fortsätta i gymnasieskolan. Uppföljande syo blev ett 40

begrepp i kommunerna och
en utbyggd gymnasial yrkesutbildning ett Prop. 1988/89:109 viktigt instmment.
Alla 16— 17-åringar som berördes skulle erbjudas ut- Bilaga 1 bildning
eller arbete. t/n(/owi/7/af.yer tillfördes ungdomsgarantin 1981 då avtal om
sådana träffades mellan partema på arbetsmarknaden.

Efter
införandet av ungdomsplatser sjönk arbetslösheten bland 16— 17-åringar. 1
stället framstod 18— 19-åringama som den mest utsatta gmppen. Lagen om arbete i
ungdomslag trädde i kraft den 1 januari 1984. Därigenom garanterades 18—19-åringama
arbete fyra timmar per dag hos offentliga arbetsgivare i avvaktan på
utbildning eller reguljärt arbete. För ungdomar med handikapp gäller lagen upp
till 25 års ålder. Vid årsskiftet 1984/85 sysselsatte ungdomslagen nära 40000
ungdomar. Därefter har antalet minskat. Den förbättrade konjunkturen har gjort
det lättare för de unga att få arbete. Arbetsförmedlingen har också satsat på
att ungdomama inte skall bli kvar för länge i ungdomslag. Jobbsökaraktiviteter
och vägledningsinsatser har minskat behovet av ungdomslag.

En
annan åtgärd som bl. a. syftar till att ersätta ungdomslagen är inskolningsplatser.
Hösten 1986 träffades en överenskommelse mellan SAF, LO och PTK om
inskolningsplatser för arbetslösa 18— 19-åringar för att underlätta
anställning hos enskilda arbetsgivare. Senare har överenskommelser träffats
även inom andra avtalsområden. Inskolningsplatsema har inte ännu fått någon
stor omfattning. Det har tagit lång tid för förbunden att träffa avtal och
flera förbund har ännu inte nått så långt.

Ungdomsgarantins
nuvarande utformning

De
åtgärder som tillsammans utgör ungdomsgarantin tillkom alltså under en period
när ungdomskullama var stora — och växande — och efterfrågan på arbetskraft
samtidigt var låg. Förändringar och kompletteringar har skett successivt under
en ganska lång tidsperiod. Garantin består nu av följande komponenter:

1) Ungdomsplats
för 16— 17-åringar

— åtta
timmars arbetsdag hos privat eller offentlig arbetsgivare

— visstidsanställning

— ersättningen
är max 130 kr/dag

— verksamheten
faller inom ramen för skolans uppföljningsansvar för dem som inte går i
gymnasieskolan

— staten
betalar 75 kr per dag

— omfattade
i mars 1988 drygt 9000 ungdomar

2) Ungdomslag
för 18 -19-åringar

— fyra
timmars arbetsdag hos offentlig arbetsgivare (som kan förlängas i vissa fall)

— arbete
hos privat arbetsgivare kan förekomma men kommunen står som arbetsgivare och
det kommunala avtalet tillämpas

— avtalsenlig
lön, i snitt ca 43 kr i timmen under 1988

— staten
betalar 100 procent av lönekostnaden, kostnaden för staten är ca 80000 kr per
årsplats

— omfattade
i genomsnitt ca 14000 ungdomar under budgetåret 1987/88, 41

flickoma
utgör ca 67 procent av hela antalet, antalet arbetshandikappa- Prop.
1988/89:109

de är ca 1 000 Bilaga 1

— uppskattningsvis
hade ca 2000 av ungdomarna heltidsarbete i ung

domslag (ca 13 procent enligt en stickprovsundersökning i december

1987)

3) Inskolningsplats
för 18- 19-åringar

— visstidsanställning,
i allmänhet heltid

— hos
privat arbetsgivare som tecknat avtal om inskolningsplats

— lön,
introduktion och utbildning enligt särskilt avtal

— staten
betalar 50 procent av lönekostnaden under sex månader, kostnaden är i
genomsnitt ca 65000 kr per årsplats

— omfattade
i genomsnitt ca 1 500 ungdomar under

budgetåret 1987/88

4) Rekryteringsstöd
för ungdomar 18-25 år

—
visstidsanställning, max sex
månader

—
avtalsenlig lön

—
staten betalar 50 procent av
lönekostnaden

5) Arbetsmarknadsutbildning
för ungdomar

-omfattade
under 1987/88 ca 26 700 ungdomar åldrarna 18-25 år, varav ca 8400 inom
industrisektorn, ca 4 100 inom vårdsektorn samt 4900 i icke yrkesinriktad
utbildning

6) Yrkesförberedande
praktik inom försvaret för 18 — 24-åringar

— utbildningspraktik under
normalt högst sex månader

— hos
militära förband som ställer platser till arbetsförmedlingens förfogande

— utbildningsbidrag

— omfattade
ca 1 500 ungdomar under budgetåret 1987/88

Effekterna
av ungdomsgarantin

Antalet
kvarstående arbetssökande 18-19-åringar utan arbete uppgick i genomsnitt per
månad till 4600 under budgetåret 1987/88. Det motsvarar 3,2 procent av de 18—19-åringar
som tillhör arbetskraften och 2,1 procent av samtliga ungdomar i åldersgmppen.
Under samma period hade i genomsnitt per månad 14000 ungdomar arbete tack vare
ungdomslagen. Totalt under 1987 anvisades 31 000 ungdomar till arbete i
ungdomslag.

Som
ett mått på insatsernas betydelse kan nämnas att under andra kvartalet 1988
fanns 7,8 procent av de 18 — 19-åringar som tillhör arbetskraften och 4,5
procent av hela åldersgmppen i ungdomslag. Därtill kommer att ytterligare
någon procent av ungdomarna fanns på inskolningsplatser.

Om
inte dessa åtgärder hade funnits hade sannolikt arbetslösheten varit

betydligt högre bland tonåringarna. Systemet har alltså verksamt bidragit 42

till syftet att ge de
ungdomar som inte omedelbart kan komma in på den Prop. 1988/89:109 öppna
marknaden, möjlighet till arbete och praktik. Samtidigt kan det inte Bilaga
1 uteslutas att en del av de ungdomar som haft ungdomslagsplats kunnat få annat
arbete om alternativet ungdomslag inte funnits.

Den
genomsnittliga tiden i ungdomslag under 1987 uppgick till knappt sju månader
vilket är något längre än under 1986. De ungdomar som nu finns i ungdomslag är
ofta mer svårplacerade än tidigare, vilket kan förklara den längre tiden i
ungdomslag.

Av
de ungdomar som 1987 lämnade ungdomslagen gick 35 procent direkt till ett
arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Ungefär 14 procent var aktuella som
ombytessökande. En mindre andel gick till arbetsmarknadsutbildning eller
beredskapsarbete. De återstående fortsatte via arbetsförmedlingen att söka
arbete.

Kritiken
mot åtgärderna

Ungdomsgarantins
utformning har varit föremål för en hel del diskussion och det finns en
kvarstående kritik mot formerna.

Systemet
med flera olika åtgärder är förvirrande för såväl ungdomarna och deras
föräldrar som för arbetsgivarna.

1. För
ungdomarna blir sambandet mellan den egna arbetsinsatsen och

den lön de får svårförståeligt. Övergången från ungdomsplats till ung

domslag innebär i princip att arbetstiden förkortas från 8 till 4 timmar

samtidigt som dagsinkomsten ökar från 130 till drygt 160 kr.

Ungdomarna
uppfattar att deras situation på arbetsmarknaden mer styrs av myndigheternas
regelsystem än av deras egna arbetsinsatser.

2.
För arbetsgivarna verkar
systemet också förvirrande med olika anställningsformer, olika avtalsförhållanden
och olika grad av subventioner. Arbetsgivaren ska ha kontakt inte bara med
arbetsförmedlingen (18-19-åringarna) utan också med skolan (16- 17-åringarna).

3.
Därtill kommer att systemet —
genom sin utformning med en mycket kort period före placering i ungdomslag —
ger intrycket att ungdomama i första hand ska in i ett arbete i den offentliga
sektorn.

Det
finns risk för att många ungdomar blir kvar i ungdomslag i stället för att söka
sig ut på den öppna marknaden. Det finns exempel på ett antal kommuner som mer
eller mindre generellt har utökat arbetstiden till 8 timmar och som i den här
formen genomför en del av den ordinarie verksamheten.

4. En
annan brist i uppläggningen är att de ungdomar som bäst behöver

en fortsatt yrkesutbildning på det här sättet lätt går miste om en utbildning

i lämpliga former.

Motiv
för förändringar

Med
utgångspunkt från denna kritik är det angeläget att nu se över syste

met för de olika ungdomsåtgärderna. Översynen är motiverad också ut

ifrån de förändringar som nu sker i ålderssammansättningen:

- Antalet 18-19-åringar har minskat sedan 1986. 43

- De
ökar åter igen något under 1989 och 1990, men kommer sedan att Prop.
1988/89:109

minska varje år fram till 1997. Bilaga 1

— Antalet
ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden är beroende av

vad som händer med gymnasieskolan. Med stor sannolikhet kommer

gymnasieskolans 2-åriga linjer att föriängas och en större andel ton

åringar kommer att fortsätta utbilda sig.

Hur bör ungdomsgarantin vara utformad?

Även
om gymnasieskolan kommer att ge en större andel av tonåringarna en utbildning,
och även om antalet tonåringar minskar, kommer det att finnas behov av en
fortsatt ungdomsgaranti, framför allt av fördelningspolitiska skäl.

Systemet
behöver emellertid förändras i viktiga avseenden. Det bör vara så utformat

-
att det ger de unga en praktisk
utbildning eller inskolning i arbetslivet, inom områden där de har möjlighet
att få fortsatt anställning

-
att det är den öppna
arbetsmarknadens möjligheter som utnyttjas i första hand innan man tar i
anspråk särskilt anordnade arbeten av det slag som ungdomsplatserna är

-
att det finns ett klart samband
mellan arbetsinsats och ersättning för arbetet.

I
första hand bör det omfatta de arbetsmarknadspolitiska insatserna för ungdomar
i åldern 18-19 år. AMS föreslår därför att de nuvarande åtgärderna för dessa
ungdomar förändras så att ungdomslagen inom den offentliga sektorn ersätts av
ett system med inskolningsplatser som omfattar hela arbetsmarknaden och som
erbjuder arbete 8 tim/dag.

Förslag
till ungdomsgaranti:

/.
Ta tillvara platserna på den öppna arbetsmarknaden

Med
den utveckling som nu sker i arbetskraftens ålderssammansättning kommer både
företag och offentlig förvaltning att vara angelägna att rekrytera ungdomar.
Det bör i första hand ske på normala avtalsmässiga villkor.

Arbetslösa
tonåringar ska därför i JÖrsta hand söka de arbeten som finns pä öppna
marknaden. Arbetsförmedlingen ska bl. a. skaffa ett bättre grepp om de
ingångsjobb som finns och som idag inte anmäls till förmedlingen. Jobbsökar-aktiviteter
ska kunna erbjudas ungdomarna redan vid första besöket på arbetsförmedlingen.

2.
Stimulera Ull fortsatt utbildning

En
viktig orsak till att ungdomar har svårigheter att få arbete är att de har

bristande yrkesutbildning eller en utbildning som är dåligt anpassad till

arbetsmarknadens behov. Det är angeläget att arbetsförmedlingen ; andra 44

/!a« stimulerar dessa
ungdomar till Jörisatt utbildning, antingen inom det Prop. 1988/89:109
reguljära utbildningsväsendet eller inom ramen för vakanta platser vid den
Bilaga 1 av AMU köpta utbildningen.

3.
Inskolningsplats i näringslivet eller i offentliga sektorn

För
de ungdomar som inte omedelbart kommer ifråga för de lediga jobben, behövs
särskilda insatser så att de kan skaffa sig erfarenhet för att sedan gå vidare.
Sådana insatser bör göras både i näringsliv och i offentlig sektor.

Arbetslösa
tonåringar ska därför /' tredje hand erbjudas inskolningsplats - i näringslivet
eller i offentliga sektorn

al
Nya avtal både i offentlig och privat sektor

I
den offentliga sektorn har parterna förklarat sig beredda att träffa avtal liknande
dem som träffats inom delar av näringslivet. Parterna bör komma överens om
inskolningens omfattning och inriktning och om lönevillkoren.

Det
är samtidigt angeläget att se över förhållandena när det gäller inskolningsplatser
i näringslivet, så att alla viktiga branscher medverkar och att villkoren
utformas så att ett tillräckligt antal platser kommer till stånd i alla
konjunkturlägen. De centrala parterna har påtagit sig ett ansvar för att aktivt
marknadsföra åtgärden så att en tillräcklig volym inskolningsplatser finns att
tillgå.

b/
Villkoren för inskolningsplatserna

Inskolningsplatserna
bör omfatta högst sex månader, men bör kunna förlängas om det föreligger
särskilda skäl. Sådana särskilda skäl kan t. ex. vara att den enskilde har
behov av en längre och mer omfattande utbildning på arbetsplatsen eller att
arbetet som sådant kräver en längre utbildning/inskolning. De särskilda skälen
bör bedömas i förhållande till situationen på den lokala arbetsmarknaden.
Inskolningsplatsen ska alltid utgöra ett led i en individuell utvecklingsplan
för den enskilde.

Undantag
bör också ske för de arbetshandikappade ungdomarna som i dag har en garanti om
ungdomslagsplats upp till 25 års ålder. Denna garanti bör bestå, och bör avse
heltidsarbete om det är lämpligt för den enskilde.

Inskolningsplatserna
inom den offentliga sektorn bör finansiellt stödjas av staten på det sätt som
nu sker gentemot näringslivet. Parterna bör ta ansvar för att den här tiden
används på ett för både verksamheten och för den enskilde lämpligt sätt.

Statens
bidrag bör avse kostnaderna för den del av arbetstiden som avser introduktion,
utbildning eller inskolning, medan arbetsgivaren bör stå för kostnaden när det
gäller produktiv arbetstid.

Det
bör vara parterna på arbetsplatsen som tillsammans med arbetsför

medlingen definierar omfattningen av utbildningen och de särskilda beho

ven hos den enskilde. I normalfallet bör som nu ett statsbidrag på 50 45

procent utgå, men det bör
finnas möjlighet i det enskilda fallet, t.ex. när Prop. 1988/89:109 enda
återstående alternativet är särskild inskolningsplats, att gå högre för
Bilaga 1 att få till stånd den insats som svarar mot den enskildes behov.

c/
Särskilt anslag för statliga inskolningsplatser

För
statliga verk och myndigheter bör ett särskilt anslag inrättas. Verken
tilldelas medel ur anslaget efter ansökan. Arbetsförmedlingen anvisar därefter
ungdomar till inskolningsplatser hos staten på samma villkor som för arbetsmarknaden
i övrigt.

4.1
sista hand — särskilda inskolningsplatser

För
den händelse partema inte lyckas få till stånd inskolningsplatser i erforderlig
omfattning bör arbetsförmedlingen/länsarbetsnämnden ha möjlighet att i sista
hand rekvirera särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare på
samma sätt som nu är fallet med ungdomslagsplatserna. Huvudregeln bör i
fortsättningen vara att även dessa rekvirerade platser ska avse heltidsarbete,
men anställningstiden i sådana platser bör omprövas mycket snabbare än vad som
är fallet idag med ungdomslagsplatserna. En sådant plats bör endast
undantagsvis vara längre än två månader och under tiden bör arbetsförmedlingen
försöka finna ett arbete — en ledig plats eller en avtalad inskolningsplats.
Hur lång tid det tar att hitta ett bättre altemativ är till stor del beroende
på situationen på den lokala arbetsmarknaden. I sina riktlinjer för
verksamhetsplaneringen bör AMS kunna anpassa tiden bl.a. med hänsyn till den
förväntade konjunktumtvecklingen.

5.
Behov av justeringar i gällande regelsystem

Enligt
gällande regler ska anvisning till plats i ungdomslag ske senaste efter tre
veckor från det den unge skriver in sig vid arbetsförmedlingen; platsen behöver
dock inte tillträdas förrän efter ytterligare tre veckor om arbetsförmedlingen
bedömer att den unge kan få jobb genom förmedlingens och egna aktiviteter.
Under dessa senare tre veckor utgår lön som om den unge tillträtt platsen.

Denna
tid är för kort för att möjliggöra en ordentlig prövning av den unges
möjligheter på marknaden. Det upplevs vidare som konstlat och, för kommunerna,
administrativt betungande att betala ut ungdomslagslön till just de ungdomar
som bedöms ha störst möjlighet att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

a/
Förläng söktiden från 6 till 12 veckor.

För
att göra det möjligt för den enskilde och för arbetsförmedlingen att

undersöka möjlighetema på den reguljära arbetsmarknaden föreslås som

huvudregel att tiden innan vilken sysselsättningsgarantin träder i kraft

förlängs, från nuvarande sex, /('// tolv veckor. Huvudregeln får inte utesluta 46

att
inskolningsplatserna används selektivt med hänsyn till den enskildes Prop.
1988/89:109

behov. Så kan t. ex. en
arbetshandikappad ungdom behöva en inskolnings- Bilaga 1

plats tidigare än efter 12
veckor. Arbetsförmedlingen har att pröva detta

från fall till fall. För
den stora gmpp ungdomar som slutar sin utbildning

vid vårterminens slut och
som kan bli föremål för aktiva insatser från

förmedlingens sida först
mot slutet av augusti månad bör garantin gälla

från den 1 november.

b/
Utbildningsbidrag för söka-jobbverksamhet m.m.

Istället
för den ekonomiska garanti som nu träder i kraft tre veckor efter det att den
unge anmält sig på förmedlingen bör utbildningsbidrag som för inskrivning vid
Ami utgå //// de ungdomar som deltar i de aktiviteter förmedlingen arrangerar
för dessa sökande i form av söka—jobb verksamhet, vägledningsgrupper m. m.

6.
Effekter avförändringarna

En
viktig effekt av det föreslagna systemet är att det för den enskilde blir ett
bättre sammanhang mellan arbetsinsats och ersättning; den nuvarande övergången
från heltids- till deltidsarbete och en ökad inkomst ersätts med heltidsarbeten
med en inkomst som stiger på det sätt som parterna enas om.

En
annan effekt är att statens bidrag i fortsättningen inte ska vara en subvention
av ett utfört arbete utan en betalning för en utbildning, inskolning eller
praktik.

En
viktig fråga i sammanhanget är om det går att få fram tillräckligt med platser.
För näringslivet är det av stort intresse att kunna erbjuda fler
inskolningsplatser än vad som är fallet i dag för att på så sätt kunna vara med
och konkurrera om de krympande ungdomskullarna.

Också
för de offentliga arbetsgivarna är det angeläget att kunna attrahera ungdomar
och ge dem en god introduktion för eventuell fortsatt anställning. För dem är
ett system med inskolningsplatser bättre än att behöva ställa upp med platser
på rekvisition och behöva räkna med att ungdomarna kommer att lämna
arbetsplatsen efter ett par månader.

Den
föreslagna uppläggningen bör därför i huvudsak vara tillräcklig för att få fram
det nödvändiga antalet platser. Parterna på arbetsmarknaden har också förklarat
sig vilja medverka till att klara en tillräcklig volym av platser. Behovet av
att rekvirera platser hos offentliga arbetsgivare bör därmed kunna begränsas
väsentligt jämfört med vad som gäller i dag.

Genomförande

AMS
föreslår att den förändrade ungdomsgarantin träder i kraft den 1 juli 1989, och
fömtsätter att nödvändiga avtal slutits i god tid före denna tidpunkt.

Detta
ärende har avgjorts av AMS styrelse vid sammanträde den 11

november 1988. 47

Beslutande:
Generaldirektör Allan Larsson, ledamöterna Wanja Lund- Prop. 1988/89:109 by-Wedin,
Stellan Artin, Mats Siggelin, Ivar Johansson, Birger Bäckström, Bilaga 1 Lars
Jansson, Göran Borg, Birgitta Isaksson-Perez, Bengt Hansson och Per-Ivan
Andersson samt ersättama Lennart Hörnlund, Martin Ekdahl och Åke Zettermark.

Övriga
närvarande: Ersättarna Lars-Åke Almqvist, Leif Dergel, Ulrica Näsström, personalföreträdama
Perlerot och Eriksson samt överdirektören Silenstam, förmedlingsdirektören
Sundberg, utbildningsdirektören Thelning, administrative direktören Almén,
personaldirektören Sjöström, planeringsdirektören Andersson, kulturarbetsdirektören
Leander samt enhetscheferna Lindblom, von Heland, Danielsson, Robin, Jangenäs,
Svensson (ersättare), Silvell, Kmse, Winroth (ersättare), Bergling-Silenstam
samt Arvius.

Ärendet
har föredragits av förmedlingsdirektören Sundberg.

Allan
Larsson

Kjell
Sundberg

48

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över Prop. 1988/89:109

arbetsmarknadsstyrelsens förslag Bilaga 2

Remissyttranden
har avgetts av riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen. Statens invandrarverk.
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Småföretagamas riksorganisation.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Centralorganisationen SACO/SR-K, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Privattjänstemannakartellen, Svenska
Kommunalarbetareförbundet, Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Sveriges
Verkstadsförening, De handikappades riksförbund. Skola-arbete-utredning (U
88:11), Elevorganisationen i Sverige, Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning
samt Malmö stad.

Remissyttrandena
finns att tillgå i arbetsmarknadsdepartementet (Dnr A 6482/88).

49
4 Riksdagen
1988/89. I saml Nr 109

Lagrådsremissens
lagförslag Prop. 1988/89:109

1 X7- 1 .n Bilaga 3

1 Forslag till

Lag om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare

Härigenom
föreskrivs följande.

Lagens
innehåll

1
§ Denna lag innehåller
bestämmelser om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare.

2
§ Särskilda
inskolningsplatser skall erbjudas arbetslösa ungdomar under förutsättning att
de inte har kunnat beredas

1. arbete
på den öppna arbetsmarknaden,

2.
utbildning,

3.
arbete på en sådan
inskolningsplats som ställs till förfogande inom ramen för kollektivavtal som
träffats mellan parterna på arbetsmarknaden (avtalad inskolningsplats), eller

4.
någon annan lämplig arbetsmarknadspolitisk
åtgärd.

Personkretsen

3
§ Lagen tillämpas på ungdomar som har

1.
fyllt arton men inte tjugo år,
eller

2.
fyllt sjutton men inte tjugo
år, om de har fullföljt en minst tvåårig gymnasial utbildning.

Lagen
tillämpas också på ungdomar som har fyllt tjugo men inte tjugofem år och som

1.
avses i 1§ lagen (1985:568) om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl., eller

2.
fått sin skolgång fördröjd till
följd av ett varaktigt fysiskt funktionshinder.

Rätten
till särskilda inskolningsplatser m. m.

4 §
Om det står klart att ingen av de åtgärder som avses i 2 § kan ordnas

för den unge, skall länsarbetsnämnden anvisa den unge arbete på en

särskild inskolningsplats. Anvisning skall ske senast sju veckor efter det att

den unge har anmält sig som sökande hos arbetsförmedlingen och uppfyllt

de villkor som i övrigt gäller för anvisning.

Om
den unge har slutat skolan eller någon annan längre utbildning under våren,
skall dock anvisning ske den I november samma år, även om tiden efter anmälan
därvid överstiger sju veckor. Anvisning får i sådana fall ske även tidigare, om
det finns särskilda skäl för det.

5 §
Länsarbetsnämnden skall minst varannan månad pröva om beslutet

om anvisning till en särskild inskolningsplats kan ersättas av någon åtgärd

enligt
2 §. 50

Tillhandahållande av särskilda
inskolningsplatser Prop. 1988/89:109

6 §
Länsarbetsnämnden bedömer hur många särskilda inskolningsplat- °

ser som behövs inom nämndens verksamhetsområde.

Länsarbetsnämnden
träffar överenskommelser med landstingskommunen samt med statliga myndigheter,
kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter om att dessa skall
inrätta särskilda inskolningsplatser hos sig.

De
ungdomar som inte placeras hos en sådan offentlig arbetsgivare som avses i
andra stycket skall beredas särskild inskolningsplats hos den kommun där de är
kyrkobokförda.

7
§ Kommuner och
landstingskommuner som bedriver verksamhet i aktiebolag, ekonomisk förening,
stiftelse eller annan särskild företagsform får träffa överenskommelse med
företaget om att särskilda inskolningsplatser skall inrättas där. Om det inte
finns synnerliga skäl, skall företaget då vara arbetsgivare för de ungdomar som
anvisas arbete på sådana särskilda inskolningsplatser.

8
§ Efter medgivande av
länsarbetsnämnden får kommuner låta ungdomar som avses i 3 § andra stycket och
som arbetar på särskilda inskolningsplatser hos kommunen utföra
arbetsuppgifter åt enskilda arbetsgivare.

Anställningen

Anställningsavtalet

9
§ Arbetsgivaren skall träffa avtal om anställning med den som anvisas en
särskild inskolningsplats hos denne.

Anställningsvillkoren

10
§ Anställning på en särskild
inskolningsplats skall avse arbete på heltid. För ungdomar som avses i 3 §
andra stycket får arbetstiden dock bestämmas med hänsyn till vars och ens
särskilda fömtsättningar och behov.

11
§ Lönen och
anställningsvillkoren i övrigt för ungdomar som arbetar på särskilda
inskolningsplatser bestäms genom kollektivavtal.

Om
sådana avtal inte träffas, tillämpas i stället i första hand kollektivavtalen
om beredskapsarbete och i andra hand de kollektivavtal som gäller för närmast
jämförbara arbetstagare i samma ålder.

Ledighet

12
§ Den som arbetar på en särskild inskolningsplats har rätt till skälig
ledighet från anställningen med bibehållna anställningsförmåner för att

1.
besöka arbetsförmedlingen eller
på annat sätt söka arbete,

2.
på anmodan av länsarbetsnämnden
delta i kurser som nämnden

anordnar om hur
arbetsmarknaden fungerar och om hur man söker arbete. 51

Anställningens upphörande Prop. 1988/89:109

13
§ En anställning på en särskild inskolningsplats upphör utan uppsäg- °

ningstid

1.
när arbetstagaren fyller tjugo
år eller, i fall som avses i 3§ andra stycket, tjugofem år,

2.
när arbetstagaren till
arbetsgivaren anmäler sin önskan att lämna anställningen,

3.
när länsarbetsnämnden
återkallar anvisningen till en särskild inskolningsplats.

Återkallelse
av anvisad plats

14 §
Länsarbetsnämnden skall återkalla anvisningen till arbete på en

särskild inskolningsplats för den som

1.
utför annat förvärvsarbete som
inte är enbart tillfälligt eller av obetydlig omfattning,

2.
avvisar annat erbjudet lämpligt
arbete,

3.
utan giltig anledning inte
deltar i en sådan kurs som avses i 12 § 2.

En
anvisning till arbete på en särskild inskolningsplats får också återkallas för
den som avvisar ett erbjudande om arbetsmarknadsutbildning eller om en plats i
yrkesinriktad rehabilitering. Detsamma gäller för den som gör sig skyldig till
allvarlig misskötsamhet.

Ett
beslut om återkallelse gäller omedelbart.

15
§ Om en anställning på en
särskild inskolningsplats har upphört efter återkallelse enligt 14§, får
länsarbetsnämnden anvisa en ny sådan plats tidigast fyra veckor efter det att
den förra anställningen upphörde. En ny plats skall dock anvisas senast efter
sju veckor. Detta gäller även om beslutet om återkallelse har överklagats men
frågan inte har avgjorts slutligt.

16
§ Om ett beslut om återkallelse
upphävs efter överklagande, har den unge rätt till ersättning från
arbetsgivaren motsvarande förlorad lön. Den som har anvisats ett annat arbete
på en särskild inskolningsplats eller fått en annan anställning eller utbildningsbidrag
har för tiden därefter inte sådan rätt till ersättning.

överklagande
m. m.

17 §
Beslut som länsarbetsnämnden fattar enligt 14 § får överklagas hos

arbetsmarknadsstyrelsen. Styrelsens beslut i sådana ärenden får överklagas

hos försäkringsöverdomstolen.

Länsarbetsnämndens
beslut i övrigt enligt denna lag får inte överklagas.

18 §
På tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare som har anvisats

arbete enligt denna lag tillämpas lagen (1974:371) om rättegången i ar

betstvister.

Statsbidrag

19 §
Till verksamheten med särskilda inskolningsplatser lämnas statsbi

drag. 52

övriga
bestämmelser Prop. 1988/89:109

20
§ Ett avtal om anställning på
en särskild inskolningsplats är ogiltigt i nägä j den mån det avviker från vad som föreskrivs i denna lag.

21
§ Lagen (1969:93) om
begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt skall tillämpas på arbete på
särskilda inskolningsplatser.

22
§ Ersättning enligt 16 § skall
vid tillämpning av bestämmelserna om sjukpenninggmndande inkomst och pensionsgmndande
inkomst i lagen (1962:381) om allmän försäkring anses som inkomst av
anställning.

23
§ Arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift på lön enligt denna lag eller på ersättning enligt I6§ skall påföras
staten och uppbäras i den ordning som gäller för arbetsgivaravgifter som erläggs
av staten.

1.
Denna lag träder i kraft den I juH
1989, då lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare
skall upphöra att gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för dem som
vid ikraftträdandet av den nya lagen var sysselsatta i ungdomslag.

2.
Tiderna i 4§ räknas från lagens
ikraftträdande, om den unge har anmält sig som arbetssökande hos
arbetsförmedlingen dessförinnan.

53
5 Riksdagen
1988/89. 1 saml. Nr 109

2 Förslag till Prop. 1988/89:109

Lag om ändring i lagen (1973:370) om '

arbetslöshetsförsäkring

Härigenom
föreskrivs att 4, 39 och 51 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring'
skall ha följande lydelse.

4§
Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som

1.
är arbetsför och i övrigt
oförhindrad att åtaga sig arbete,

2.
är beredd att antaga erbjudet
lämpligt arbete under tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas av
arbetslöshetskassan,

3.
är anmäld som arbetssökande hos
den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriver,

4.
icke kan erhålla lämpligt
arbete.

Ersättning
enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning om det inte finns
särskilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna bestämmelse
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Företagare
anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än
tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver
annat.

/ stället för denna lag tillämpas lagen (1983:1070)om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare för den som harfyUt arton men inte tjugo år och som
har

1. anvisats
arbete i ungdomslag

eller fått rätt tiU sådan anvisning,

2.
avstängts eller skilts
från en anställning I ungdomslag, eller

3.
frivilligt lämnat en
sådan anställning och därefter inte utfört förvärvsarbete under minst tjugo
dagar eller i stället för förvärvsarbete deltagit i utbildning.

39
f

Erkänd
arbetslöshetskassa skall till medlemmarna utgiva ersättning vid arbetslöshet
enligt denna lag.

Kassan
får ej utöva annan verksamhet än sådan som avses i första stycket eller använda
medel för ändamål som är främmande för sådan verksamhet.
Arbetsmarknadsstyrelsen får dock, om särskilda skäl föreligger, medge undantag
från denna regel.

En
erkänd arbetslöshetskassa skall lämna de upplysningar som behövs för
tillämpningen av 7 och 14§§ lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare.

'
Lagenomtryckt 1982:432.

-Senaste
lydelse 1988:645.

-'Senaste
lydelse 1983:1071. 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:109

4 Bilaga 3

51
§ Från rätt att kvarstå som medlem i kassa får undantagas

1.
den som ej uppfyller och ej
heller under minst sex av de senaste tolv månaderna uppfyllt föreskrift i
kassans stadgar om arbete inom visst verksamhetsområde,

2.
den som medvetet eller av grov
vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av
betydelse för hans rätt till medlemskap eller ersättning,

3.
den som underiåter att ställa
sig till efterrättelse kassans stadgar eller styrelsens behörigen utfärdade
föreskrifter.

Från
rätt att kvarstå som medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall undantagas den
som fyllt 65 år.

Vad
som sägs i första stycket 1 Vad som sägs i första stycket 1

får inte tillämpas i fråga om försäk- får inte tillämpas i fråga om
försäkrad som innehar anställning enligt rad som innehar anställning enligt lagen
(1983:1070) om arbete i ung- lagen (1989:000) otn särskilda in-domslag hos
offentliga arbetsgivare. skolningsplatser hos offentliga arbetsgivare.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i
fråga om dem som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare.

■•Senaste
lydelse 1983:1071. 55

3 Förslag till Prop. 1988/89:109

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant ''

arbetsmarknadsstöd

Härigenom
föreskrivs att 18 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd' skall ha
följande lydelse.

18§

Kontant
arbetsmarknadsstöd lämnas med det belopp som regeringen för varje år
fastställer om inte annat följer av denna lag. Beloppet utgör 158 kronor
multiplicerat med det jämförelsetal som fastställs enligt 17 § första stycket
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Beloppet avmndas till närmaste
hela krontal.

Till
den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del av vecka
utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersättningsdagar per vecka som följer av
en av regeringen fastställd omräkningstabell.

Arbete som har utförts enligt lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag
hos offenUiga arbetsgivare skall Jämställas med arbete på heltid.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i
fråga om dem som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare.

' Lagenomtryckt 1982:433.

-Senaste lydelse 1988:646. 56

4 Förslag till Prop. 1988/89:109

Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd '

Härigenom
föreskrivs att I § lagen (1982:80) om anställningsskydd skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§'
Denna lag gäller arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Från lagens
tillämpning undantas dock

1.
arbetstagare som med hänsyn till
arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller
därmed jämförlig ställning,

2.
arbetstagare som tillhör
arbetsgivarens familj,

3.
arbetstagare som är anställda
för arbete i arbetsgivarens hushåll,

4. arbetstagare
som har anvisats 4. arbetstagare som har anvisats

beredskapsarbete, skyddat arbete beredskapsarbete, skyddat arbete

eller arbete / ungdomslag. eller arbete på en särskild inskol

ningsplats

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i
fråga om dem som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare.

'
Senaste lydelse 1983:1073. 57

5 Förslag
till Prop. 1988/89:109

Lagom ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning '

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 6§ lagen (1976:600) om offentlig anställning' skall ha
följande lydelse.

I
kap.

6f

Lagen gäller inte
arbetstagare Lagen gäller inte arbetstagare

som har anvisats beredskapsarbete, som har anvisats beredskapsarbete,

arbete / ungdomslag eller skyddat arbete på en särskild inskolnings

arbete, plats eller skyddat arbete.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för
dem som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare.

' Lagenomtryckt 1986:430.

-Senaste lydelse 1985:275. 58

6 Förslag
till Prop. 1988/89:109

Lag om ändring i lagen (1988:1530) om ändring i '

kommunalskattelagen
(1928:370)

Härigenom
föreskrivs att punkt 12 av anvisningarna till 32 § samt ikraftträdande — och
övergångsbestämmelserna till lagen (1988:1530) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 32 §

12.'
Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om
sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till tjänst och för sig eller
tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 6000 kronor
eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda
förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på gmnd
av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete
eller på gmnd av militärtjänstgöring.

Föräldrapenningförmåner
och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring samt ersättning enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård utgör skattepliktig
intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för
merkostnader.

Korttidsstudiestöd
och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för
doktorander, timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid
vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande
svenskundervisning för invandrare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning
från erkänd arbets- Dagpenning från erkänd arbets

löshetskassa, kontant arbetsmark- löshetskassa, kontant arbetsmark

nadsstöd, statsbidrag motsvarande nadsstöd, statsbidrag motsvarande

dagpenning från erkänd arbetslös- dagpenning från erkänd arbetslös

hetskassa eller kontant arbetsmark- hetskassa eller kontant arbetsmark

nadsstöd som lämnas till arbetslös nadsstöd som lämnas till arbetslös

som startar egen rörelse, ersättning som startar egen rörelse samt er-

enligt 14 och 15§§ lagen sättning enligt 16§ lagen

(1983:1070) om arbete i ungdoms- (1989:000) om särskilda inskol-

lag hos oflentliga arbetsgivare samt ningsplatser hos offentliga arbetsgi-

stöd enligt 6§ förordningen vare räknas som skattepliktig intäkt

(1983:1079) om statsbidrag tiU av tjänst.

verksamheten med ungdomslag,

m. m. räknas som skattepliktig in

täkt av tjänst.

Dagpenning
vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig
intäkt av tjänst.

Senaste lydelse 1988:1530. 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:109

Bilaga
3

Detsamma
gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av regeringen eller av
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

Denna
lag träder i kraft, i fråga om 19 och 20 §§ den 1 januari 1989, och i övrigt
den I juli 1989 samt tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Bestämmelserna
om kottar skall dock tillämpas första gången vid 1989 års taxering.

Äldre bestämmelser i ftärde stycket av punkt 12 av anvisningarna UU
32 § gällerfortfarande ifråga om dem som efter utgången av Juni 1989 kvarstår i
arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

60

7 Förslag
till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom
föreskrivs att 37§ 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha följande lydelse.

37§
Nuvarande lydelse 1 mom.- Till ledning vid inkomsttaxering,
förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har
innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas
uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande
uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem
uppgiften skall Vad uppgiften

avse skall avse

Prop.
1988/89:109 Bilaga 3

Den som uppburit ersättningen
eller stödet.

Utgivet belopp som uppgår
till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

,
3 g. Den som utgett ersättning enligt 14 eller 15 § lagen (1983:1070) om arbete
i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare eller stöd enligt 6§ förordningen

(1983:1079)
om statsbidrag tUl verksamheten med ungdomslag,

m.
m.

Föreslagen
lydelse

1 mom. Till ledning vid
inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt,
som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas
uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande
uppställning.

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse

Vad uppgiften skall avse

3 g. Den som utgett ersättning
enligt 16 § lagen (1989:000) om särskilda inskolningsplatser hos oflentliga arbetsgivare.

Den som uppburit ersättningen.

Utgivet belopp som uppgår till
sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Denna lag träder i
kraft den I juli 1989 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till
ledning vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga
om dem som efter utgången av juni 1989 kvarstår i arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare.

Lagen
omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. ' Senaste lydelse
1988:879.

61

8 Förslag
till Prop. 1988/89:109

Lag om ändring i lagen (1988:881) om ändring i lagen '

(1962:381)
om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring'

dels
att 20 kap. 2 § samt punkt I i ikraftträdande — och övergångsbestämmelserna
skall ha följande lydelse,

dels
att det i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 16, av följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

20
kap. 2 §2

Vid
tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som vårdar barn,
skall med barn som där sägs likställas fosterbam.

Med
förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4§ och 11 kap. 6 a
§ likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har
haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med
förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4§ likställas den
som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård
och fostran i syfte att adoptera det.

Har
någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem
här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpning av
bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn
till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande
adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han avled.

Enligt
2§ andra stycket lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i
uppbördslagen (1953:272) m: m. skall ersättning som avses i nämnda lag i vissa
fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpning av denna lags
bestämmelser om sjukpenninggmndande inkomst och pensionsgrundande inkomst. Vid
tillämpning av sistnämnda bestämmelser gäller vidare vad som i 22 c § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande
av förhandsbesked.

Att
ersättning enligt 14 och 15§§ Att ersättning enligt 16§ lagen

lagen (1983:1070) om arbete i ung- (1989:000) om särskilda inskol-

domslag hos offentliga arbetsgivare ningsplatser hos offentliga arbetsgi-

är att betrakta som inkomst av an- vare är att betrakta som inkomst av

ställning vid tillämpning av be- anställning vid tillämpning av be

stämmelserna om sjukpenning- stämmelserna om sjukpenning

grundande inkomst och pensions- gmndande inkomst och pensions

grundande inkomst framgår av 77 gmndande inkomst framgår av 22§

nämnda lag. nämnda lag.

I.'
Denna lag träder i kraft, i frå- I. Denna lag träder i kraft, i fråga ga
om 16 kap. 5 § femte stycket den om 16 kap. 5 § femte stycket den 1

' Lagenomtryckt 1982:120.

- Senaste lydelse 1988:881.

■* Senaste lydelse av ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna 1988:1537. 62

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:109

Bilaga
3 1 januari 1989, och i övrigt den I januari 1989, i Jråga om 20 kap. 2§

januari 1990. sjätte stycket den 1 JuU 1989 och i

övrigt
den Ijanuari 1990.

16. Äldre föreskrifter i 20 kap. 2§ sjätte stycket gällerfortfarande
ifråga om dem som efter utgången av juni 1989 kvarstår i arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare.

63

9 Förslag till Prop. 1988/89:109

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter *

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 2§ lagen (1981: 691) om socialavgifter skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

I
kap. 2§'

Avgifterna
skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 eller 2a§ eller 11 kap. 3§ nämnda lag.

Vid
tillämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som avses i 11
kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare.
Vid tillämpning av denna lag gäller vidare vad som i 22 c § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande av
förhandsbesked.

Bestämmelser
om betalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen (1983:850) om undantag
från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.

Bestämmelser
om betalning av Bestämmelser om betalning av

arbetsgivaravgifter finns också i arbetsgivaravgifter finns också i

18§ lagen (1983:1070) om arbete i 23§ lagen (1989:000) om särskilda

ungdomslag hos offentliga arbetsgi- inskolningsplatser hos offentliga ar-

vare, betsgivare.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i
fråga om dem som efter ikraftträdande kvarstår i arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare.

Senaste
lydelse 1986:1139. 64

Lagrådets
yttrande Prop. 1988/89:109

Bilaga 4 Utdragurprotokoll
vid sammanträde 1989-02-16

Närvarande:
f d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla Wadell, justitierådet
Staffan Magnusson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 9 februari 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Ingela Thalén beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om särskilda inskolningsplatser för unga hos offentliga
arbetsgivare, m. m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars Johan Eklund.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om särskilda inskolningsplatser för
unga hos offentliga arbetsgivare

l §

I
paragrafen sägs att lagen innehåller bestämmelser om särskilda inskolningsplatser
hos offentliga arbetsgivare.

Enligt
lagrådets mening är det en fördel, om begreppet offentlig arbetsgivare
definieras i paragrafen (jfr l§ lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare). Av paragrafen bör också framgå att särskilda
inskolningsplatser kan inrättas dels hos offentliga arbetsgivare, dels hos företag
genom vilka en kommun eller en landstingskommun driver verksamhet (jfr 7 § i
det remitterade förslaget).

Lagrådet
föreslår att I § utformas på följande sätt och förses med följande rubrik:

"Inledande
bestämmelser

1
§ Särskilda inskolningsplatser skall, enligt vad som närmare anges i denna lag,
inrättas hos statliga myndigheter, kommuner, landstingskommuner,
kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter.

Driver
en kommun eller en landstingskommun verksamhet genom aktiebolag, ekonomisk förening
eller stiftelse eller i annan särskild företagsform, kan särskilda
inskolningsplatser inrättas även i ett sådant företag."

6
och 7§§

I
6 § första stycket finns en regel om att länsarbetsnämnden bedömer hur många
särskilda inskolningsplatser som behövs inom nämndens verksamhetsområde.
Enligt lagrådets mening är det onödigt att ha en uttrycklig bestämmelse om
detta i lagen. Bestämmelsen bör därför utgå.

I 6§ andra stycket sägs
att länsarbetsnämnden träffar överenskommelse

med landstingskommunen samt med statliga myndigheter m. fl. om att de 65

skall inrätta särskilda
inskolningsplatser hos sig. Enligt 6§ tredje stycket Prop. 1988/89:109 har
de ungdomar som inte kan placeras hos arbetsgivare som avses i andra Bilaga
4 stycket rätt att få särskild inskolningsplats hos kommunen.

7§
i det remitterade förslaget innehåller vissa bestämmelser om företag i vilka
kommuner och landstingskommuner bedriver verksamhet. I första meningen sägs att
kommuner och landstingskommuner får träffa överenskommelse med företaget om
att särskilda inskolningsplatser skall inrättas där. Enligt andra meningen
skall företaget vara arbetsgivare i förhållande till den som anvisas arbete
där, om det inte finns synnerliga skäl mot detta. Föreligger synnerliga skäl
skall, enligt vad som sägs i motiven, kommunen vara arbetsgivare.

Lagrådet
har tidigare förordat att man i 1 § anger att särskilda inskolningsplatser kan
inrättas hos företag genom vilka en kommun eller en landstingskommun driver
verksamhet. Detta påverkar utformningen av 6 och 7 §§.

Den
bestämmelse som har tagits in i 7§ andra meningen är enligt lagrådets
uppfattning ägnad att vålla tillämpningssvårigheter. Bortsett från att det
ibland kan vara vanskligt att avgöra om det föreligger synnerliga skäl eller
inte, får det anses mindre lämpligt att här ha en särskild reglering av
arbetsgivarbegreppet. En bättre ordning är enligt lagrådets uppfattning att
låta allmänna principer gälla vid bestämmandet av vem som är arbetsgivare. Det
sagda innebär att den diskuterade bestämmelsen bör utgå.

Lagrådet
föreslår att 6 och 7 §§ får följande lydelse:

"6§
Länsarbetsnämnden skall söka träffa överenskommelse med landstingskommunen
samt med statliga myndigheter, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter
om att de skall inrätta särskilda inskolningsplatser hos sig och, såvitt gäller
landstingskommunen, hos företag genom vilket landstingskommunen driver
verksamhet.

7
§ Ungdomar som inte placeras hos en sådan arbetsgivare som anges i 6§ skall
beredas särskild inskolningsplats hos den kommun där de är kyrkobokförda eller
hos företag genom vilket kommunen driver verksamhet, om kommunen och företaget
har kommit överens om det."

En
fömtsättning för att särskilda inskolningsplatser skall inrättas hos företag
genom vilka en kommun eller en landstingskommun driver verksamhet är enligt
såväl lagrådsremissen som lagrådets förslag att kommunen eller
landstingskommunen har träffat överenskommelse om det med företaget.
Länsarbetsnämnden kan alltså inte, vid tillämpningen av 7§ enligt lagrådets
förslag, kräva av kommunen att inskolningsplatser inrättas vid ett kommunalt
företag. Nämnden kan endast utnyttja platser vid kommunala företag, om de ställs
till förfogande av kommunen. Det är också att märka att, om länsarbetsnämnden
med tillämpning av 6§ vill försöka placera någon vid ett landstingskommunalt
företag, nämnden har att träffa överenskommelse om detta med landstingskommunen
och inte med företaget.

Övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran. 66

Innehållsförteckning Prop. 1988/89:109

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll......................... I

Propositionens lagförslag........................................ 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 23 febmari 1989 17

1
Inledning.......................................................... .. 17

2
Allmän motivering .............................................. 19

2.1
Bakgmnd...................................................... 19

2.2
Arbete eller utbildning till
alla ungdomar ........... .. 21

2.3
Utformning av åtgärderna .............................. .. 23

2.3.1
Intensifierad arbetsförmedling
med jobb-sökaraktiviteter 23

2.3.2
Avtalade inskolningsplatser....................... .. 25

2.3.3
Särskilda inskolningsplatser ..................... .. 26

2.3.4
Övergångsbestämmelser........................... .. 28

2.4
Kostnader ................................................... .. 28

2.5
Övriga frågor................................................ .. 28

3
Upprättade lagförslag......................................... .. 30

4
Specialmotivering............................................... 30

5
Hemställan....................................................... .. 38

6
Beslut ........................................................... 39

Bilaga
I AMS skrivelse av den 11 november 1988 med förslag till

förändring
av ungdomsgarantin..................... 40

Bilaga
2 Förteckning över remissinstanserna ............ 49

Bilaga
3 De till lagrådet remitterade lagförslagen........ 50

Bilaga
4 Utdrag ur lagrådets protokoll den 16 febmari 1989 65

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 67