Prop. 1988/89:111

Regeringens proposition 1988/89:111

om utlandssvenskarnas avgifter vid sjukvård i Sverige, m.m.

Prop. 1988/89:111

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 2 mars 1989 för de åtgärder och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Ulf
Lönnqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen redovisas en överenskommelse som har träffats med företrädare
för sjukvårdshuvudmännen om ett nytt system för utlandssvenskarnas avgifter
vid sjukvård i Sverige. Överenskommelsen förutsätter att utlandssvenskarnas
rätt till sjukvårdsförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
ersätts av ett åtagande från sjukvårdshuvudmännen att ge dem, som inte har
sina sjukvårdskostnader i Sverige täckta på annat sätt, vård enligt villkor som
skall tas in i en rekommendation från Landstingsförbundet till huvudmännen.
Förslag läggs fram om ändring i AFL i detta syfte.

I
propositionen föreslås vidare vissa förändringar av reglerna för beräkning av
sjukpenning. Sålunda föreslås att timberäkning av sjukpenningen under de första
14 dagarna av ett sjukfall skall ske även när den försäkrade genomgår
rehabilitering. För en studerande som har fastställd s. k. studie-tids-SGI
föreslås att timberäknad sjukpenning skall utges under hela sjukperioden även
om denna är längre än 14 dagar. I konsekvens härmed föreslås att rätten för
sådana studerande att under sommarferier aktivera en vilande SGI fr. o. m. den
femtonde dagen av sjukfallet slopas.

Dessutom
föreslås att sjukpenningavdrag skall kunna göras vid s.k. kontraktsvård också
för tid när staten svarar för vårdkostnaden.

Beträffandeiddpensionsförsäkringen
föreslås en anpassning till en i budgetpropositionen föreslagen förändring av
arbetsvillkoret inom arbetslöshetsförsäkringen.

En
ändring föreslås också i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension. Den innebär att en ändring av

I Riksdagen 1988/89. I .saml Nr 111

hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg skall gälla fr. o. m. den månad Prop. 1988/89:111
under vilken de förhållanden uppkommit som föranleder ändringen, om
förhållandena avser hela den månaden.

I
propositionen redovisas slutligen en planerad utvidgning av behörigheten för
tjänstemän hos försäkringskassorna att avgöra vissa ärenden enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

De
ändringar beträffande beräkningen av sjukpenning m. m. som avser studerande med
studietids-SGl föreslås gälla fr.o.m. den 1 juni 1989. 1 övrigt föreslås
lagändringarna träda i kraft den I juli 1989.

1 Förslag till Prop. 1988/89:111

Lagom ändring i lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring'

dels
att 3 kap. 5§ och punkt I ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall ha
följande lydelse,

dels
att det i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 16, av följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3
kap.

5§
Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad
besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I fråga
om en försäkrad som avses i I § första stycket skall kassan samtidigt
fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och, om inkomsten helt
eller delvis är att hänföra till anställning, dennes årsarbetstid. Sådan fastställelse
skall också ske för försäkrad som avses i 1 § andra stycket så snart anmälan om
hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån
den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till
annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a)
när kassan fått kännedom om att
den försäkrades inkomstförhållanden, arbetstid eller andra omständigheter har
undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för
sjukpenningens storlek,

b)
när förtidspension eller
särskild efterlevandepension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller
redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,

c)
när delpension enligt särskild
lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med
hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- eller inkomstförhållanden, samt

d) när
tjänstepension beviljas den försäkrade.

Ändring
skall i fall som avses i första stycket a) inte ske förrän 14 dagar efter det
försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna. Ändring skall
i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit.

Den
fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får ej i annat fall än som avses i
första stycket b), c) eller d) sänkas under tid då den försäkrade

1.
bedriver studier, för vilka han
uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt
studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt lagen (1983:1030) om särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag enligt förordningen (1976:536) om
utbildningsbidrag för doktorander,

2.
genomgår grundutbildning för
vuxna (grundvux), vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller
gmndläggande svenskundervisning för invandrare och uppbär timersättning för
studierna,

' Lagenomtryckt 1982:120.

Förslag till lag om ändring i lagen 1988:881 har lagts fram också i prop. 1988/

89:109. 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1988/89:111

3.
är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut
eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning,

4.
är gravid och avbryter eller
inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller
den beräknade tidpunkten härför,

5.
är helt eller delvis ledig från
förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet
eller likställs med förälder enligt I § lagen (1978:410) om rätt till ledighet
för vård av barn, m. m. och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller
vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i
avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade
fick barnet i sin vård.

För en försäkrad som
avses i tredje stycket I skall försäkringskassan, vid sjukdom under
utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som
har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den
försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggmndande inkomsten
helt eller delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden
beräknas på gmndval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan
antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden.

Under studieuppehåll
mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån
som anges i tredje stycket 1, skaU dock sjukpenningen för tid efter utgången
av en sådan period om 14 dagar som anges i 10§ beräknas på den sjukpenninggmndande
inkomst som följer av första —tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än
sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde
stycket.

I,-
Denna lag träder i kraft, i fråga om 16 kap. 5 § femte stycket den 1 januari
1989, och i övrigt den I januari 1990.

För
en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under
studieuppehåll mellan vår-och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär
studiesocial förmån som anges i tredje stycket I, sjukpenningen beräknas på
den sjukpenninggmndande inkomst som följer av första —tredje styckena, om
sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande
inkomsten enligt fjärde stycket.

1.
Denna lag träder i kraft, i fråga om 16 kap. 5 § femte stycket den 1 januari
1989 och i fråga om 3 kap. 5 § femte stycket den 1 juni 1989, samt i övrigt den
1 januari 1990.

■ Senaste lydelse 1988:1537.

16. Den nya
föreskriften i 3 kap. 5§ femte stycket tillämpas första gången på sjukdomsfall
som inträffar efter ikraftträdandet.

2 Förslag
till Prop. 1988/89:111

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring'

dels
att 2 kap. 8 § skall upphöra att gälla,

dels
att 3 kap. 10, IO c och 15 §§ samt 4 kap. 14 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3
kap.

lOf

För den dag då anmälan om sjuk- För den dag då anmälan om sjuk

domsfallet gjordes hos den allmän- domsfallet gjordes hos den allmän

na försäkringskassan och de följan- na försäkringskassan och de följan

de 13 dagarna i sjukperioden utges de 13 dagarna i sjukperioden utges

sjukpenning som svarar mot sjuk- sjukpenning som svarar mot sjuk

penninggrundande inkomst av an- penninggmndande inkomst av an

ställning endast under fömtsättning ställning endast under fömtsättning

att den försäkrade skulle ha utfört att den försäkrade skulle ha utfört

förvärvsarbete om han inte hade förvärvsarbete om han inte hade

varit sjuk. varit sjuk. För en försäkrad som av-

ses
i 5§ tredje stycket 1 skall vad

som har sagts nu gälla även för tid

efter de första 14 dagarna av sjukpe

rioden. Vid beräkningen av sjukpen

ning skall 10 a och 10 b §§ tilläm

pas.

C//.ge.y sjukpenning för tid före an- Om sjukpenning u/ej för tid före

mälan
skall dock vad som föreskrivs anmälan skall den första ersätt-i första
stycket gälla som om den ningsdagen anses som sjukanmäl-första
ersättningsdagen var sjukan- ningsdag. mälningsdag.

Med
tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs

1. ledighet
för semester,

2.
ledighet under studietid för
vilken oavkortade löneförmåner utges,

3.
ledighet under tid då den
försäkrade genomgår sådan utbildning eller undervisning som anges i 5§ tredje
stycket 2 eller uppbär korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349),
och

4.
ledighet för ferier eller för
motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

10
ef Utan hinder av föreskrifterna i 10— 10 b §§ beräknas sjukpenning enligt 4 §
första stycket när den försäkrade

1.
är helt eller delvis arbetslös
och anmäld som arbetssökande på arbetsförmedling samt är beredd att anta
erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggmndande
inkomsten,

2.
skall uppbära sjukpenning för 2.
skall uppbära sjukpenning för tid då annars havandeskapspen- tid då
annars havandeskapspen-

' Lagenomtryckt 1982:120.

- Senaste lydelse av 2 kap. 8§ 1984:686.

■'Senaste lydelse 1987:223.

"
Senaste lydelse 1987:223.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:111

ning eller
föräldrapenning skulle ha uppburits, eller

3. är inskriven vid
arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår
yrkesutbildning.

ning
eller föräldrapenning skulle ha uppburits,

3.
skaU uppbära sjukpenning
med tillämpning av 8§ andra stycket, eller

4.
är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut
eller efter tormedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning.

Vid beräkning av
sjukpenning på en sjukpenninggmndande inkomst som omfattar ersättning för sådan
vård som avses i 12§ skall sjukpenning som svarar mot denna ersättning beräknas
enligt 4 § första stycket.

Sjukpenning
utgår ej för tid då den försäkrade

a) fullgör
värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår mili

tär grundutbildning för kvinnor;

b) är intagen i sådant
hem som avses i 12 § lagen (1980:621) med

särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 1 § andra stycket 2

eller tredje stycket sagda lag;

c) är
häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;

d) i annat fall än under
b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom tagits

om hand på det allmännas bekostnad;

e) vistas
utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan

han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller som

sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller i fall

som avses i 8§ andra stycket reser till utlandet med försäkringskassans

medgivande.

För varje dag då en
försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende eller familjehem
enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ger vård och behandling åt missbmkare
av alkohol eller narkotika, skall sjukpenningen på begäran av den kommun som
svarar för vårdkostnadema minskas på det sätt som framgår av 4§ andra stycket.
Det belopp som sjukpenningen minskas med skall betalas ut till kommunen.

För varje dag då en
försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende eller familjehem
enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ger vård och behandling åt missbmkare
av alkohol eller narkotika, skall sjukpenningen på begäran av den som svarar
för vårdkostnaderna minskas på det sätt som framgår av 4§ andra stycket. Det
belopp som sjukpenningen minskas med skall betalas ut till den på vars begäran
minskningen har gjorts.

Utan
hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under c)
vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid
bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

4
kap.

14
Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som avstår från förvärvsarbete.
Halv eller fjärdedels tillfällig föräldrapenning utges till en

'
Senaste lydelse 1987:376. ' Senaste lydelse 1987:223.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:111

förälder
som arbetar högst hälften respektive högst tre fjärdedelar av den tid han
skulle ha arbetat om han inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 § andra stycket
gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning.

Tillfällig
föräldrapenning utges med belopp som svarar mot förälderns sjukpenning och
beräknas, för den tid som förmånen avser, enligt 3 kap. 10 a § när den skall
utges på gmndval av sjukpenninggmndande inkomst av anställning och enligt 10
b § nämnda kapitel när den skall utges på grundval av sjukpenninggmndande
inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete.

Tillfällig
föräldrapenning beräknas, för den tid som förmånen avser, enligt 3 kap. 10 a
§ när den skall utges på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av anställning
och enligt 10 b § nämnda kapitel när den skall utges på gmndval av
sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete. I
fall som avses i 3 kap 5 § femte stycket beräknas tillfällig föräldrapenning
dock inte på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som följer av JÖrsta
- tredje styckena i den paragrafen.

Tillfällig
föräldrapenning som utges på gmndval av enbart inkomst av annat förvärvsarbete
beräknas enligt 3 kap. 4 § första stycket.

1.
Denna lag träder i kraft, i
fråga om 3 kap. 10§ och 4 kap. 14§ den I juni 1989, samt i övrigt den I juli
1989.

2.
De upphävda föreskrifterna i 2
kap. 8§ gäller fortfarande i fråga om vård som lämnats före ikraftträdandet.

3.
Äldre föreskrifter i 3 kap. 10
och 10 c§§ gäller fortfarande i fråga om sjukdomsfall som har inträffat före
ikraftträdandet.

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom
föreskrivs att 3 kap. 5 a och 5 c§§ lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring'
skall ha följande lydelse.

Prop.
1988/89:111

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Medför
arbetsskada att den försäkrade insjuknar efter samordningstidens slut utges
sjukpenning, som svarar mot sjukpenningunderlag i form av inkomst av anställning,
för den dag då anmälan om sjukdomsfallet gjordes hos den allmänna
försäkringskassan och de följande 13 dagarna i sjukperioden endast under
förutsättning att den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte
hade varit sjuk.

Medför arbetsskada att den för

säkrade insjuknar efter samord

ningstidens slut utges sjukpenning,

som svarar mot sjukpenningunder

lag i form av inkomst av anställ

ning, för den dag då anmälan om

sjukdomsfallet gjordes hos den all

männa försäkringskassan och de

följande 13 dagarna i sjukperioden

endast under förutsättning att den

försäkrade skulle ha utfört för

värvsarbete om han inte hade varit

sjuk. För en försäkrad som avses i 3

kap. 5§ tredje stycket 1 lagen

(1962:381) om allmän försäkring

skall vad som har sagts nu gälla

även för tid efter de första 14 dagar

na av sjukperioden. Vid beräkning

en av sjukpenning skall 5 b och 5

c §§ tillämpas.

Utges sjukpenning för tid före an- Om
sjukpenning utges för tid före

mälan
skall dock vad som föreskrivs anmälan skall den första ersätt-

/■
första stycket gälla som om den ningsdagen anses som sjukanmäl-

första
ersättningsdagen var sjukan- ningsdag.

mälningsdag.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs

1.
ledighet för
semester,

2.
ledighet under
studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,

3.
ledighet under
tid då den försäkrade genomgår sådan utbildning eller undervisning som anges i
3 kap. 5§ tredje stycket 2 lagen (1962:381) om allmän försäkring eller uppbär
korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), och

4.
ledighet för
ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom
utbildningsväsendet.

Har en
påbörjad period om högst 14 dagar som avses i 3 kap. 10§ första stycket lagen
om allmän försäkring inte avslutats före samordningstidens utgång, skall
sjukpenning som utges från arbetsskadeförsäkringen för sjukperioden beräknas
med tillämpning av föreskrifterna i denna paragraf samt 5 b och 5 c §§, dock
för högst det antal dagar som återstod vid samordningstidens utgång.

'Lagenomtryckt 1977:264. -Senaste lydelse 1987:225.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1988/89:111

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5c
f Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 5 a § svarar mot ett sjukpenningunderlag
i form av inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas
beloppet av hel sjukpenning för dag enligt följande. Den del av sjukpenningen
som grundar sig på inkomst av anställning beräknas enligt 5 b § första —femte
styckena. Den del som grundar sig på inkomst av annat förvärvsarbete beräknas
enligt 5 § tredje stycket.

Utan
hinder av föreskrifterna i Utan hinder av föreskrifterna i

första
stycket samt 5 a och 5 b §§ första stycket samt 5 a och 5 b §§

beräknas
sjukpenning enligt 5§ beräknas sjukpenning enligt 5§

tredje
stycket tredje stycket i fall som avses i 3

1. när
den försäkrade skall uppbä- kap. IO c § lagen (1962:381) om all

ra sjukpenning med tillämpning av män försäkring.

6
kap. 5§, och

2. i
fall som avses i 3 kap. 10 c §

första stycket 1, 2 och 4 samt andra

stycket lagen (1962:381) om allmän

försäkring.

1.
Denna lag träder i kraft, i
fråga om 3 kap. 5 a § den 1 juni 1989 och beträffande 3 kap. 5 c § den 1 juli
1989.

2.
Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om sjukdomsfall som har inträffat före ikraftträdandet.

■'Senaste lydelse 1988:1538.

11 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 111

4 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom
föreskrivs att 3§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall ha följande
lydelse.

Prop.
1988/89:111

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Försäkrad för delpension
är den som är bosatt i Sverige och under en ramtid av ett år omedelbart före den
dag då pension avses börja utgå eller den tidigare dag då ansökan görs har
förvärvsarbetat i minst fem månader enligt bestämmelserna om arbetsvillkor i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd. Av dessa lagar följer att tid då sökanden av däri angivna
anledningar har varit hindrad att arbeta ej inräknas vid bestämmande av ramtid.
Som arbetshinder räknas vid tillämpning av denna paragraf även arbetslöshet
vid vilken ersättning har utgått enligt någon av nämnda lagar.

Försäkrad för delpension
är den som är bosatt i Sverige och under en ramtid av ett år omedelbart före den
dag då pension avses börja utgå eller den tidigare dag då ansökan görs har
förvärvsarbetat i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader enligt
bestämmelserna om arbetsvillkor i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.
Tid då sökanden har varit hindrad att arbeta av anledning som sägs i den lagen
eller i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd inräknas inte vid
bestämmande av ramtid. Som arbetshinder räknas vid tillämpning av denna
paragraf även arbetslöshet vid vilken ersättning har utgetts enligt någon av
nämnda lagar.

Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i ärenden om
delpension som avses börja utgå före ikraftträdandet.

10

5 Förslag till Prop. 1988/89:111

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension

Härigenom
föreskrivs att 13 § lagen (1962:392) om hustmtillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

13
f

Där ej annat följer av vad ovan Om något annat inte följer avo-

sägs skall vad i lagen om allmän reskrifterna i det föregående, skall

försäkring eller eljest är stadgat om vad som sägs i lagen (1962:381) om

folkpension äga motsvarande allmän försäkring eller annan för

tillämpning med avseende å förmän fattning om folkpension tillämpas

enligt denna lag. Ökning av kom- på motsvarande sätt på en förmån

munalt bostadstillägg skall dock enligt denna lag. En förändring av

gälla från och med den månad förmånen skall dock gälla från och

varunder anledning till ökningen med den månad under vilken de för

uppkommit, hållanden har uppkommit som för

anleder ändringen, om förhållande

na avser hela den månaden.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande
när anledning till ändringen av förmånen har uppkommit före ikraftträdandet.

' Lagenomtryckt 1976:1014.

Senaste lydelse 1979:129. 11

Socialdepartementet Prop. 1988/89:111

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 mars 1989

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén,
Göransson, Gradin, Hellström, Johansson, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,
Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Lönnqvist

Proposition om utlandssvenskarnas avgifter vid sjukvård i
Sverige, m. m.

1
detta lagstiftningsärende tar jag upp olika frågor som har aktualiserats inom
socialförsäkringsområdet bl.a. genom framställningar som riksförsäkringsverket
gjort till regeringen. Frågoma gäller avgifter för sjukvård för
utlandssvenskar, beräkning av sjukpenning i vissa fall, sjukpenningavdrag vid s.
k. kontraktsvård, kvalifikationsreglerna för delpension, tidpunkten för ändring
av inkomstprövade pensionsförmåner samt handläggningen av vissa
arbetsskadeärenden.

1 Utlandssvenskarnas avgifter vid sjukvård i Sverige

1.1 Nuvarande ordning

Enligt
2 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) lämnas från

sjukförsäkringen sjukvårdsersättning till sjukvårdshuvudmännen, dvs. till

landstingskommuner och kommuner som inte tillhör någon landstings

kommun. Ersättningen omfattar all öppen och sluten sjukvård som lämnas

den som har rätt till sjukvårdsförmåner enligt AFL samt all öppen sjuk

vård som ges den som enligt konvention med annat land har rätt till sådan

förmån vid vistelse i Sverige. 1 huvudsak är endast den som enligt AFL är

att anse som bosatt i landet försäkrad för sjukvårdsförmåner. 1 fråga om

sådana förmåner är dock enligt 2 kap. 8§ AFL även en svensk medborgare

som inte är bosatt i landet — alltså en utlandssvensk — försäkrad under

förutsättning att vårdbehovet uppkommit under vistelse här. Vad som nu

sagts gäller emellertid endast i den mån vården inte ersätts enligt någon

annan författning eller utländsk lagstiftning eller på grund av konvention.

Om behovet av vård inte har uppkommit under vistelse i landet saknar

däremot utlandssvensken rätt till sjukvårdsförmåner i Sverige och sjuk

vårdshuvudmännen har heller inget vårdansvar enligt hälso- och sjuk

vårdslagen (1982:763). Enligt en rekommendation från Landstingsförbun- 12

det kan dock
utlandssvenskar i vissa fall erhålla sjukhusvård mot en avgift av 55 kr. per
vårddag i sitt tidigare hemlandsting. Rekommendationen gäller inte öppen vård
eller tandvård. Vid sådan vård betalar patienten hela avgiften, dvs. vanligen
670 kr. för ett läkarbesök i öppen vård och hela arvodet enligt tandvårdstaxan.
Vid mindre omfattande vård kan avgiften halveras.

Avsikten med
rekommendationen har varit att utlandssvenskar, som bor i länder där
sjukvårdsstandarden inte ansetts som tillfredsställande eller där sjukvården
inte i någon större omfattning finansieras via allmänna trygghetssystem, skall
kunna söka sig till sitt tidigare hemlandsting i Sverige och där få vård på
samma ekonomiska villkor som om de fortfarande var bosatta där.

Det bör också nämnas att
enligt gängse tolkning av Internationella arbetsorganisationens (ILO)
konvention nr 118 om likställighet på socialförsäkringsområdet (SFS 1976:166)
kan medborgare från ett 30-tal stater, vilka ratificerat konventionen, göra
anspråk på sjukvårdsförmåner i Sverige på samma villkor som enligt AFL gäller
för utlandssvenskar.

Prop. 1988/89:111

1.2 Föredragandens överväganden

Mitt förslag: Ett
nytt system införs som innebär en enklare och rättvisare reglering av
utlandssvenskamas möjligheter att erhålla sjukvård i Sverige till rimliga
avgifter. Det nya avgiftssystemet gmndas på en överenskommelse mellan staten
och sjukvårdshuvudmännen. Som en följd härav avskaffas fr.o.m. den I juli 1989
utlandssvenskarnas rätt enligt 2 kap. 8§ AFL till vissa sjukvårdsförmåner vid
vårdbehov som uppkommer under vistelse i Sverige.

Skälen för mitt förslag:
Storleken av de vårdavgifter som för närvarande tas ut av utlandssvenskar vid
sjukvård i Sverige grundar sig som jag nyss redovisat dels på bestämmelser i AFL,
dels på en rekommendation från Landstingsförbundet från tiden före lagens
tillkomst.

Landstingsförbundets
rekommendation omfattar sådan sjukvård där behovet uppkommit utomlands och
gäller endast sjukhusvård.

Nuvarande regler är
svåröverskådliga och har i tillämpningen i många fall kommit att uppfattas som
orättvisa. Vissa utlandssvenskar har uteslutits från möjligheten till sjukvårdsförmåner
i Sverige enbart på gmnd av bosättningen i visst annat land, utan att hänsyn
tagits till om de faktiskt varit försäkrade där. Andra har getts
sjukvårdsförmåner i Sverige trots fullgott skydd i bosättningslandet.

Det är enligt min mening
heller inte adekvat att utge förmåner från den svenska sjukförsäkringen för
personer som inte är bosatta i Sverige och för vilka socialavgifter inte
betalas.

En annan omständighet som
talar för att frågan om utlandssvenskarnas möjlighet till akutsjukvård i Sverige
bör brytas ut ur socialförsäkringssystemet är den praxis som utbildat sig vid
tillämpningen av ILO-konventionen

13

(nr 118) om utlänningars
likställighet med ett lands egna medborgare i Prop. 1988/89:111

fråga om social trygghet.
Denna praxis har inneburit att medborgare i det

30-tal stater som
ratificerat konventionen får akutvård i Sverige på samma

villkor som personer som
omfattas av den svenska sjukförsäkringen. Detta

har skett utan att svenska
medborgare garanterats några motsvarande

rättigheter i dessa
stater.

Inom
Europeiska gemenskapen (EG) gäller att ländernas medborgare skall behandlas
lika vid tillämpning av nationell socialförsäkringslagstiftning. Vid ett
svenskt närmande till EG skulle med nuvarande utformning av den svenska
lagstiftningen även alla EG-medborgare bosatta utanför Sverige kunna åberopa
reglerna i 2 kap. 8§ AFL utan att svenska medborgare skulle vara garanterade
motsvarande förmåner i EG-länderna.

Till
detta kan läggas att det saknas sociala skäl för att generellt ge svenska
medborgare bosatta utomlands vård i Sverige på den svenska försäkringens
bekostnad. Många av dessa personer omfattas av offentliga eller privata
försäkringssystem, vilka ersätter kostnader även för vårdbehov som uppkommit
utanför bosättningslandet.

Mot
denna bakgrund anser jag att utlandssvenskarnas sjukvårdsförmåner vid vistelse
i Sverige inte längre bör regleras inom ramen för sjukförsäkringen enligt AFL.

En
ny och bättre reglering av denna fråga anser jag sker genom en överenskommelse
som träffats mellan företrädare för staten och Landstingsförbundet.
Överenskommelsen fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.
Överenskommelsen innebär i huvudsak att huvudmännen åtar sig att för dem, som
inte har sina sjukvårdskostnader i Sverige täckta på annat sätt, ge vård på de
villkor som Landstingsförbundet anger i en rekommendation till sjukvårdshuvudmännen.
Den nya ordningen avses gälla fr.o.m. den I juli 1989 och innebär i huvudsak
följande. För akut öppen sjukvård skall samma patientavgift tillämpas som för inomlänspa-tienter,
dvs. högst 60 kr. för läkarvårdsbesc: år 1989. För akut sluten vård skall
avgiften motsvara det högsta sjukpenningavdraget för sjukpenningförsäkrade,
dvs. 55 kr. per vårddag för år 1989 om inte patientens vårdkostnader täcks på
annat sätt. Dessa avgifter gäller under fömtsättning att vården söks inom det
landsting där vårdbehovet uppkommer.

Vid
vårdbehov som uppkommit utomlands eller som inte är av akut slag skall
patientavgiften vid öppen vård normalt bli sex gånger inomlänspa-tientens
avgift och vid sluten sådan vård normalt 10 gånger det högsta sjukpenningavdraget
för sjukpenningförsäkrade.

Även
utlandssvenskamas tandvårdsavgifter regleras genom överenskommelsen.

Regeringen
har tidigare denna dag godkänt överenskommelsen.

Författningsmässigt
leder det sagda till att bestämmelsema i 2 kap. 8§ AFL om utlandssvenskarnas
rätt till vissa sjukvårdsförmåner kan upphävas.

Upphävandet
av 2 kap. 8§ AFL innebär också att medborgare i en

annan stat får rätt till sjukvårdsförmåner vid akutvård i Sverige endast om

det finns en överenskommelse mellan Sverige och den staten som innehål

ler ömsesidiga bestämmelser om rätt till sådana förmåner. Detta innebär 14

emellertid inte att den
berörda ILO-konventionen åsidosätts. Även fortsättningsvis kommer medborgare i
de stater som har ratificerat konventionen att vara likställda med svenska
medborgare i sjukförsäkringshänseende.

Prop.1988/89:111

2 Uppföljning av sjukpenningreformen 2.1 Sjukpenning under
rehabilitering

Mitt förslag:
Sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring (AFL) eller lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring (LAF) skall timbe-räknas också när den försäkrade
genomgår rehabilitering.

Riksförsäkringsverkets
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen
för mitt förslag: Den timsjukpenningreform som genomfördes den 1 december 1987
innebär, för den som har inkomst av anställning, att sjukpenningen skall timberäknas
under de första 14 dagarna av ett sjukfall. Från denna regel finns några
undantag där en kalenderdagsberäkning skall ske, varvid sjukpenningen för dag
utgör 90% av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365.
Ett sådant undantag från huvudregeln om timberäkning av sjukpenningen finns i
3 kap. 10 c § punkten 3 AFL. För den som enligt 2 kap. 11 § samma lag är
föremål för rehabiliteringsåtgärd utges således sjukpenning med ett kalenderdagsberäknat
belopp. 1 den proposition som låg till grund för timsjukpenningreformen (prop.
1986/87:69) anförde min företrädare som skäl för det undantaget att det var
svårare för försäkringskassan att avgöra den sammantagna arbetssituationen för
dessa personer. Deras anknytning till arbetsmarknaden var svagare, vilket
medförde att behovet av en timberäkning av ersättningen var mindre.

Inom riksförsäkringsverket
bedrivs ett arbete med att följa verkningarna av timsjukpenningreformen. Verket
har i en framställning till regeringen tagit upp frågan om vissa ändringar i
systemet. Därvid har verket föreslagit att den berörda regeln om undantag från
timberäkning för rehabiliteringssituationer slopas. Verket har uppgett att
bestämmelsen i fråga medför negativa effekter för personer som genomgår
rehabilitering under enstaka dagar eller veckor. Antingen får dessa personer
ett löneavdrag per dag som anpassats till de nya sjukpenningreglerna för de
första 14 dagarna av ett sjukfall — vilket medför en försämring för denna
kategori — eller går de miste om sin timlön. En kalenderdagsberäknad
sjukpenning ger då vid korttidsfrånvaro en alldeles för låg kompensation i
förhållande till inkomstbortfallet.

Jag delar verkets
uppfattning att det mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts sedan timberäkningssystemet
infördes finns tillräckligt starka skäl att slopa den berörda särregleringen av
sjukpenningberäkningen vid rehabilitering. Jag förordar därför att sjukpenning
under de första 14 dagarna av en ersättningsperiod skall timberäknas även när
en försäkrad

15

genomgår rehabilitering.
Motsvarande bör gälla också inom arbetsskadeförsäkringen och det statliga
personskadeskyddet.

Vad jag nu sagt föranleder
ändring dels i 3 kap 10 c § AFL, i så måtto att punkten 3 får utgå, dels i 3
kap. 5 c § LAF.

Prop.
1988/89:111

2.2 Beräkning av sjukpenning för studerande med studiestöd
och s. k. vilande SGI

Mitt förslag: För
en studerande för vilken en studietids-SGl har fastställts utges timberäknad
sjukpenning även efter de första 14 dagarna av ett sjukfall. Möjligheten att
aktivera en vilande SGI slopas för flertalet av dessa studerande.

Riksförsäkringsverkets
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag:
Den obligatoriska sjuk- och föräldraförsäkringen omfattar även studerande.
Under studietiden gäller dock särskilda regler för rätten till ersättning.
Huvudprincipen är att de studerande får behålla sitt studiestöd i form av
studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd eller utbildningsbidrag för
doktorander för all styrkt sjukdom under studietiden. Det innebär att en
studerande har sin försörjning tryggad under den tid han normalt skulle ha
finansierat sitt uppehälle med någon form av studiestöd, även om han råkar bli
sjuk under denna tid. Om dessa studerande har en SGI när studierna påbörjas
får denna inte sänkas under studietiden. Detta gäller oavsett utbildningstidens
längd. Sjukpenning eller tillfällig föräldrapenning under studietiden får dock
inte utges på grundval av denna SGI. Den hålls i stället vilande för att åter
bli gällande, aktiveras, när studietiden är avslutad eller när ett definitivt
studieavbrott görs. Den studerande kan emellertid uppbära en särskild
studietidssjukpenning vid sjukdom under studietiden. Denna sjukpenning
beräknas på grundval av den förvärvsinkomst som den studerande kan antas få vid
sidan av studierna och under ferietid, s. k. studietids-SGl. Sedan den 1 juni 1986
kan en vilande SGI aktiveras även under sommarferier.

Den timsjukpenningreform
som genomfördes den 1 december 1987 innebar i detta avseende att en timberäkning
av sjukpenningen skall ske under de första 14 dagarna av ett sjukfall när
sjukpenningen utges på grundval av studietids-SGl. Vid sjukdom under
sommarferier kan sjukpenning i stället utges på gmndval av den aktiverade
vilande SGI:n fr.o.m. den femtonde sjukdagen, om denna SGI är högre än studietids-SGl.
Skälet till sistnämnda gräns var att den timberäknade sjukpenningen ansågs ge
avsedd kompensation för det faktiska inkomstbortfallet även när sjukpenningen
beräknades på studietids-SGl. Aktivering av vilande SGI ansågs alltså inte
behövas vid kortare sjukfall. Tillfällig föräldrapenning beräknas till skillnad
från sjukpenning alltid på grundval av studietids-SGl under sommarferier.

Riksförsäkringsverket
har i den under avsnitt 2.1 nämnda framställningen föreslagit att
sjukpenningen för studerande med studiestöd skall timbe-

16

räknas för hela
sjukperioden, dvs. utan någon begränsning till de första Prop. 1988/89:111
14dagarna av sjukfallet. 1 konsekvens härmed har verket föreslagit att
möjligheten att under sommarferier aktivera vilande SGI fr.o.m. den femtonde
sjukdagen slopas för denna kategori. Som skäl för framställningen har verket
anfört bl. a. följande.

De
regler som gäller för studerande med studiestöd är förenade med betydande
administrativa svårigheter. Det beror på att sjukpenningen för denna grupp
skall beräknas på grundval av två olika beräkningssätt och två olika inkomster bl.a.
beroende på om den studerande blir sjuk under terminstid eller under
sommarferierna. De nu gällande beräkningsreglerna ger inte heller avsedd
kompensation för inkomstbortfall. Dagens regler medför också stora svårigheter vad
gäller bedömning av rätten till sjukpenning. Det är svårt att avgöra i
förhållande till vilken sysselsättning nedsättningen av arbetsförmågan skall
bedömas. Det ursprungliga motivet till att den vilande SGLn skulle aktiveras
under sommarferier var att för t. ex. en studerande som förvärvsarbetar enbart
under ferierna kunde ersättningen från försäkringskassan vid sjukdom eller
föräldraledighet under ferietid bli betydligt lägre än det aktuella
inkomstbortfallet (prop. 1985/86:128). Detta förhållande har ändrats i och med
de nya beräkningsreglerna för sjukpenning som gäller fr.o.m. den 1 decemer
1987. En tim/dagberäknad sjukpenning ger i princip en 90-procentig kompensation
för inkomstförlust även för den som arbetar under enbart vissa delar av året.
Den ger avsedd kompensation för det faktiska inkomstbortfallet även när
sjukpenningen beräknas på studietids-SGI:n. Enligt de nu gällande reglerna tim/dagberäk-nas
sjukpenningen endast för de första 14dagarna av en sjukperiod. Eftersom en tim/dagberäknad
sjukpenning som grundas på studietids-SGLn ger avsedd kompensation bör
sjukpenningen för studerande med studiestöd kunna beräknas på detta sätt under
hela sjukperioden. Aktivering av den vilande SGLn från den 15:e dagen under
sommarferier blir då inte heller nödvändig. Däremot bör den vilande SGLn
aktiveras för en försäkrad som blir sjuk och därför inte kan uppbära
föräldrapenning eller som är arbetslös och inte kan stå till arbetsmarknadens
förfogande på grund av sjukdom. Orsaken till detta är att sjukpenningen i
dessa fall alltid skall kalen-derdagsberäknas. Nuvarande regler bör vidare
kvarstå vad gäller föräldrapenning och havandeskapspenning.

Verkets
förslag medför också att sjukpenning som utges på gmndval av en studietids-SGl
alltid skall timberäknas medan sjukpenning som utges på grundval av en
aktiverad vilande SGI alltid skall kalenderdagberäknas.

1
propositionen (1986/87:69) om förbättrad kompensation vid korttidssjukdom och
vid tillfällig vård av barn förutskickade min företrädare att riksförsäkringsverket
skulle göra en fortlöpande utvärdering av de praktiska erfarenheterna av det
nya systemet. Avsikten med utvärderingen skulle naturligtvis vara att
eventuella brister i det nya regelsystemet skulle uppmärksammas och åtgärdas
snarast möjligt. Som riksförsäkringsverket konstaterat utgör den variation i
kompensationsnivån för studerande som får sin sjukpenning kalenderdagsberäknad
en sådan brist. Jag anser därför att riksförsäkringsverkets förslag bör
genomföras.

Mitt
förslag innebär beträffande AFL att ändringar bör göras i 3 kap. 5

och IO §§ samt 4 kap. 14 §. Förstnämnda paragraf har ändrats genom lagen _

(1988:881) om ändring i AFL.
Tekniskt sett bör därför en ändring i 3 kap. 5 § göras genom en ändringi lagen
1988:881.

I fråga om lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring medför förslaget att en ändring bör göras i
3 kap. 5 a §.

Prop. 1988/89:111

3 Sjukpenningavdrag vid s. k. kontraktsvård enligt 28 kap.
brottsbalken

Mitt
förslag: Sjukpenningavdrag skall kunna göras också för tid när staten svarar
för kostnaderna för sådan vård som avses i 3 kap. 15 § andra stycket AFL.

Skälen
för mitt förslag: När en försäkrad med sjukpenning bereds vård i ett sådant hem
för vård eller boende som ger vård och behandling åt missbmkare skall, på
begäran av den kommun som svarar för vårdkostnaderna, sjukpenningen minskas på
samma sätt som gäller vid sjukhusvård, alltså med 55 kr. per dag, dock med
högst en tredjedel av sjukpenningens belopp.

År
1988 infördes i brottsbalken möjlighet för allmän domstol att döma till s. k.
kontraktsvård. Kontraktsvården ådöms genom en typ av kvalificerad föreskrift
vid skyddstillsyn. Genom föreskriften åläggs den dömde att genomgå behandling
enligt en i förväg godkänd behandlingsplan. Om den planerade behandlingen i
avgörande grad har bidragit till att domstolen bestämt påföljden till
skyddstillsyn, skall i domslutet anges hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts
om fängelse i stället hade valts som påföljd. Sistnämnda regel har betydelse
också för frågan vem som skall ha kostnadsansvaret för vården. 1 den mån
domslutet innehåller ett sådant hypotetiskt uttalande om fängelsestraff skall
kriminalvården betala vårdavgifterna fram till en tänkt tidpunkt för straffets
avtjänande eller villkorlig frigivning. Kostnadsfrågan fick sin lösning efter
förebild av 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL).

Den
vård som kan bli aktuell genom kontraktsvård kan lika väl förekomma inom ramen
för placering enligt 34 § KvaL, alltså de fall när en i kriminalvårdsanstalt
intagen får avtjäna en del av fängelsestraffet genom vistelse utanför
anstalten. Skillnaden har emellertid betydelse från sjukförsäkringssynpunkt.
Den som genomgår vård enligt 34 § KvaL är att anse som intagen i
kriminalvårdsanstalt. På gmnd av föreskriften i 3kap. I5§ första stycket c) AFL
utges därför inte sjukpenning. Något hinder mot att utge sjukpenning till den
som genomgår kontraktsvård finns däremot inte. Sjukpenningavdrag enligt 3 kap.
15 § andra stycket AFL fömtsätter emellertid — som jag inledningsvis berört —
att det är en kommun som svarar för vårdkostnaderna. Enligt min mening bör ett
sådant sjukpenningavdrag kunna göras även för tid när staten enligt vad som
nyss sagts svarar för kostnadema för kontraktsvård. Mitt förslag fömtsätter
ändring i 3 kap. 15§AFL.

Det förhållandet att
staten — som jag nyss nämnt — under vissa förutsättningar har kostnadsansvaret
för kontraktsvården kan aktualisera vissa ytterligare frågor beträffande
konsekvenserna för socialförsäkringen. Hit hör frågor om avdrag på folkpension
enligt 10 kap. 3§ första stycket AFL och kungörelsen (1962:393) om rätt i vissa
fall för kommun eller annan att uppbära folkpension samt om ersättning för
uppehället enligt 34 § socialtjänstlagen (1980:620). Detta förhållande har
berörts av riksförsäkringsverket i en skrivelse till regeringen och även
tagits upp av riksdagen med anledning av motionsyrkanden (1987/88 JuU31, rskr.239).
Enligt min mening kräver dessa frågor ytterligare överväganden. Jag är inte
beredd att behandla frågorna närmare i detta sammanhang.

Prop. 1988/89:111

4 Arbetsvillkoret i delpensionsförsäkringen

Mitt
förslag: Lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring anpassas till en tidigare
föreslagen förändring av arbetsvillkoret i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.

Skälen
för mitt förslag: Enligt 3§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring gäller
som lagstadgat försäkringsvillkor att arbetstagaren uppfyller det s.k.
arbetsvillkoret enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd. Arbetsvillkoret garanterar att den försäkrade
har en aktuell anknytning till förvärvslivet och innebär i princip att han
under en ramtid av ett år omedelbart före delpensioneringen skall ha
förvärvsarbetat i minst fem månader.

1
årets budgetproposition (1988/89:100, bil. 12) föreslås en ändring av arbetsvillkoret
i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Förslaget innebär i huvudsak att den
försäkrade under ramtiden skall ha utfört förvärvsarbete i minst 75 dagar
fördelade på minst fyra månader. Minskningen från fem till fyra månader syftar till
att få bort vissa tröskeleffekter. Kravet på att förvärvsarbetet skall ha
utförts under minst 75 dagar av perioden innebär däremot endast en kodifiering
av den praxis som gällt vid tillämpningen. Ändringen föreslås träda i kraft den
I juli 1989.

Som
har förutskickats i budgetpropositionen (bil. 12 s. 92) bör en motsvarande
ändring beträffande arbetsvillkoret göras i lagen om delpensionsförsäkring.
Jag föreslår därför att 3§ sistnämnda lag jämkas så att överensstämmelse mellan
arbetslöshetsförsäkringens och delpensionsförsäkringens arbetsvillkor består
också för tid fr. o. m. den 1 juli 1989.

5
Enhetlig tidpunkt för ändring av inkomstprövad pensionsförmån

Mitt förslag: En ändring
av hustmtillägg och kommunalt bostads-tilllägg skall gälla från och med den
månad under vilken de förhållanden uppkommit som föranleder ändringen, om
förhållandena avser hela den månaden.

19

Riksförsäkringsverkets
förslag: Varje ändring av kommunalt bostadstill- Prop. 1988/89: 111 lägg
skall gälla fr. o. m. den månad anledningen till ändringen inträffat.

Skälen
för mitt förslag: Enligt 16 kap. 6§ AFL skall ändring av pension gälla från och
med månaden näst efter den varunder anledning till ändringen uppkommit. Samma
regel gäller för de inkomstprövade pensionsförmånerna hustmtillägg och
kommunalt bostadstillägg (KBT) till folkpension, men med det undantaget att
ökning av sådan förmån skall ske samma månad som anledning till ändringen
uppkommit.

Denna
undantagsbestämmelse infördes den 1 juli 1979 i 13 § lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Avsikten synes
främst ha varit att möjliggöra att KBT skulle kunna öka samma månad som en
hyreshöjning trädde i kraft. Däremot skulle en minskning av förmånerna
fortfarande ske först nästkommande månad.

I
den praktiska tillämpningen har emellertid även en minskning av förmånerna
kommit att gälla fr. o. m. samma månad som orsaken till minskningen uppkommit;
öknings- och minskningsfallen har således behandlats lika.

Riksförsäkringsverket
har i en skrivelse till socialdepartementet lagt fram ett förslag om en ändring
av bestämmelsema som syftar till att en enhetlig reglering av tidpunkten för
ändring av inkomstprövade förmåner uppnås. Verket har därvid föreslagit att
alla ändringar av KBT skall gälla fr. o. m. den månad som anledningen till
ändringen inträffat.

Jag
delar riksförsäkringsverkets uppfattning att ökning och minskning av inkomstprövade
förmåner bör behandlas på ett likartat sätt. Det finns inga motiv för att t.
ex. en hyreshöjning skall få genomslag på förmånen en månad tidigare än en
samtidigt inträffad inkomstökning.

Målet
om en enhetlig ändringstidpunkt kan nås med flera olika lösningar.
Riksförsäkringsverket har föreslagit att alla ändringar av KBT skall gälla fr.o.m.
samma månad som orsaken till ändringen inträffat vare sig detta skett i början
eller i slutet av en månad. En hyreshöjning är visserligen den vanligaste och
oftast även den viktigaste orsaken till en ändring av förmånen. För flertalet
fall medför verkets förslag därför inte någon förändring i praktiken. Det kan
emellertid inträffa att den försäkrade får en hyressänkning i mitten av en
månad eller att inkomsten stiger i slutet av en månad. Om verkets förslag
antogs skulle en sådan förändring — trots att den bara avser en del av månaden
— leda till att förmånen reduceras för hela månaden.

För
egen del anser jag det vara mest naturligt att endast låta ändrade förhållanden
som avser hela månaden få omedelbart genomslag på förmånen. Förändringar som
bara avser en del av en månad bör lämpligen påverka förmånen först fr. o. m. nästföljande
månad, alltså i enlighet med huvudregeln i 16 kap. 6§ AFL. Fråga kan givetvis
uppstå om en viss ändring av förhållandena avsett hela månaden. I allmänhet får
den försäkrades egna uppgifter i saken anses vara tillräckliga för frågans
besvarande. Endast om det finns särskild anledning därtill bör
försäkringskassan behöva kontrollera uppgiften.

Jag
föreslår sålunda sammanfattningsvis att en ändring av hustmtillägg

eller KBT skall gälla fr.o.m. den månad under vilken de förhållanden 20

uppkommit som föranleder
ändringen, om förhållandena avser hela månaden. Förändringar som inträffar
under månaden och endast avser en del av månaden föranleder däremot ändring av
förmånen först månaden efter den under vilken anledningen till ändringen
inträffat.

Mitt förslag föranleder
ändring i I3§ lagen (1962:392) om hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension.

Prop. 1988/89:111

6 Förenklat beslutsförfarande i vissa arbetsskadeärenden

Min bedömning: Det
förenklade beslutsförfarandet i vissa arbetsskadeärenden bör avse även ärenden
om ifrågasatt recidiv av en tidigare godkänd arbetsskada.

Riksförsäkringsverkets
förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Skälen för min bedömning:
Enligt 8 kap. 4§ första stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF)
skall ärende angående livränta till en försäkrad och i annat ärende uppkommen
fråga humvida den försäkrade har ådragit sig arbetsskada till följd av annat än
olycksfall hos försäkringskassan avgöras av socialförsäkringsnämnd. Regeringen
får dock meddela föreskrifter om behörighet för tjänsteman hos kassan att avgöra
ärenden som är av enkel beskaffenhet och inte angår livränta till den
försäkrade.

Möjligheten för regeringen
att förordna att beslut i vissa ärenden skall få fattas av tjänsteman hos
kassan infördes den Ijanuari 1988 (prop. 1987/88:46, SfUll, rskr. 102). Motivet
bakom lagändringen var att försäkringskassornas pressade arbetsläge vad gällde
arbetsskadeärenden gjorde det angeläget att pröva om inte vissa okomplicerade
ärenden om arbetssjukdom skulle kunna avgöras på tjänstemannanivå utan att
principerna för förtroendemannainflytandet rubbades. Det påpekades att det fanns
grupper av arbetssjukdomsärenden som generellt sett var okomplicerade och där
det inte fanns något egentligt utrymme för skälighetsbedömningar. De
ärendekategorier som främst ansågs motsvara denna beskrivning var arbetsskada
till följd av buller eller i form av pleuraplack till följd av inverkan av
asbest. Avsikten var att regeringen skulle meddela föreskrifter för att en
tidsbegränsad försöksverksamhet skulle komma till stånd. En utvärdering av
försöksverksamheten skulle därefter ske under medverkan av
riksförsäkringsverket. Det fömtskickades i lagstiftningsärendet att vissa
okomplicerade ärenden om arbetssjukdomar permanent borde kunna handläggas på
tjänstemannanivå hos kassorna om försöket föll väl ut.

Försöksverksamhet med förenklat
beslutsförfarande enligt 8 kap. 4§ första stycket LAF bedrevs under år 1988 hos
Malmö, Malmöhus, Bohusläns och Älvsborgs läns allmänna försäkringskassa. Vid
en av riksförsäkringsverket företagen utvärdering har framkommit bl.a. att handlägg-

21

ningstiden hade
förkortats. Vissa direkta kostnadsbesparingar hade kun- Prop. 1988/89: 111 nat
göras, i första hand på grund av minskad kopiering och minskat utsändande av
handlingar till nämndledamöter. Det har vidare konstaterats att
socialförsäkringsnämnderna hade fått ett ökat utrymme att handlägga fler andra
ärenden, vilket inneburit en avlastning särskilt för nämnder som haft en
ärendeutveckling som överträffat vad som antogs när socialförsäkringsnämnderna
inrättades.

Mot
bakgrund av de positiva erfarenheter som framkommit vid utvärderingen av
försöksverksamheten infördes fr.o.m. den Ijanuari 1989 en generell behörighet
för tjänsteman hos försäkringskassan att avgöra ärenden om arbetsskada som är
av okomplicerad natur. Föreskrifter om detta finns i förordningen (1988:1542)
om behörighet att avgöra vissa ärenden enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring. De ärenden som kommer i fråga för en sådan förenklad
handläggning är arbetsskada till följd av buller och i form av pleuraplack till
följd av inverkan av asbest. Ärenden som angår livränta till den försäkrade
eller ärenden som är av vidlyftig eller svår beskaffenhet får inte handläggas
på detta sätt.

Riksförsäkringsverket
har i skrivelse till socialdepartementet föreslagit att en tjänsteman hos
försäkringskassa skall ges behörighet att fatta beslut även i ärenden om recidiv
(återfall) av en tidigare godkänd arbetsskada, om recidivet inträffar inom en
viss tid.

Av
verkets skrivelse framgår i övrigt bl.a. följande. Arbetsläget hos försäkringskassorna
är oförändrat pressat. I synnerhet ärenden om arbetssjukdomar ökar kraftigt.
Tiden för handläggning av ett ärende förlängs av och resurser tas i anspråk för
det administrativa merarbete som uppkommer på gmnd av att
socialförsäkringsnämnd och inte tjänstemän fattar beslut. Sedan
socialförsäkringsnämnd prövat och godkänt en anmäld sjukdom som arbetsskada
förekommer ofta att den försäkrade återkommer med nya sjukfall, som han anser
vara recidiv av den tidigare godkända arbetssjukdomen. Det kan ofta vara fråga
om helt korta sjukfall och de kan inträffa kort tid efter det att en av nämnden
prövad sjukperiod upphört. Av uppgifter från första halvåret 1988 framgår att
ca 18% av arbetssjukdomsärendena är anmälda som recidiv. Dessa ärenden är ofta
av enkel beskaffenhet. Frågan om skadlig inverkan i arbetet och orsakssamband
har tidigare prövats av socialförsäkringsnämnd. Vad som skall prövas vid ett
anmält recidiv är om även det nya sjukfallet har samband med en tidigare godkänd
arbetsskada.

Enligt
verkets mening bör dessa ärenden, i vart fall om inte alltför lång tid har
förflutit sedan den sjukperiod upphört som socialförsäkringsnämnden prövat, i
allmänhet anses vara ärenden av enkel beskaffenhet och därför kunna avgöras av
tjänsteman hos försäkringskassan. Om förslaget genomförs avser verket att under
en period av ca ett år särskilt noggrant följa effekterna av förändringen och till
regeringen redovisa erfarenheterna.

Antalet
anmälda arbetsskador fortsätter att öka. Utvecklingen motive

rar ytterligare åtgärder för att uppnå förenklingar av arbetsmtinerna och

rationaliseringar av olika slag. En sådan åtgärd är att okomplicerade

ärenden om arbetssjukdom avgörs på tjänstemannanivå. 1 likhet med 22

riksförsäkringsverket
anser jag att även ärenden om ifrågasatt recidiv av Prop. 1988/89:111 en
tidigare godkänd arbetsskada ofta är att hänföra till sådana okomplicerade ärenden
som kan avgöras på tjänstemannanivå utan att principerna för förtroendemannainflytandet
i kassorna mbbas. För min del anser jag att dessa ärenden typiskt sett bör
kunna avgöras av tjänsteman om det nya sjukfallet har inträffat inom ett år
från det att ett tidigare sjukfall — som socialförsäkringsnämnd godkänt som
arbetssjukdom — upphört. Om ett sådant ärende skulle innehålla komplikationer
av något slag skall ärendet avgöras av socialförsäkringsnämnd. Detta följer av
8 kap. 4§ första stycket andra meningen LAF. Av andra stycket i nämnda lagmm
framgår att en omprövning som begärs av ett beslut som fattats av en
kassatjänsteman skall göras av socialförsäkringsnämnd och inte på
tjänstemannanivå.

Den
utvidgning av tjänstemans behörighet som jag nu har berört avser ett ärendeslag
— innefattande ett stort antal ärenden — som inte nämndes i samband med att
möjligheten till förenklat beslutsförfarande i vissa arbetsskadeärenden
infördes. Med hänsyn härtill och till betydelsen av hur avgränsningen i detta
hänseende görs mellan socialförsäkringsnämndens och tjänstemans beslutanderätt
anser jag att riksdagen bör få tillfälle att ta del av de överväganden som nu
har redovisats. Jag avser att därefter återkomma till regeringen med förslag till
ändring i förordningen (1988:1542) om behörighet att avgöra vissa ärenden
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

7 Upprättade lagförslag

1
enlighet med vad jag har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag
till

1.
lag om ändring i lagen
(1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.
lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

3.
lag om ändring i lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

4.
lag om ändring i lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring,

5.
lag om ändring i lagen
(1962:392) om hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

8 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

1. att
anta lagförslagen.

Vidare
hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag
anfört om

2. tjänstemannabeslut
i vissa ärenden enligt lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring (avsnitt 6). 23

9 Beslut Prop. 1988/89:111

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

24

Bilaga

SOCIALDEPARTEMENTET 1988-11-18 Prop. 1988/89:111

LANDSTINGSFÖRBUNDET

Överenskommelse om sjukvård åt utlandssvenskar

Efter
överläggningar mellan representanter för staten och Landstingsförbundet har
överenskommelse träffats om nya regler för utlandssvenskars avgifter vid
sjukvård i Sverige. Överenskommelsen gäller under förutsättning av riksdagens
godkännande av erforderliga ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

1 Nuvarande situation

Enligt
1 kap. 3 § AFL omfattas alla svenska medborgare oavsett bosättningsland av den
allmänna försäkringen. Enligt 2 kap. 8 § AFL är utlandssvenskars rätt till
sjukvårdsförmåner begränsad till vård som lämnas på grund av vårdbehov som
uppkommit under vistelse i Sverige (akut vårdbehov). För sådan vård eriägger
utlandssvenskar sedvanliga patientavgifter för öppen sjukvård och tandvård.
Sjukhusvård med anledning av akut vårdbehov som uppkommit under vistelse i Sverige
är f. n. avgiftsfri för patienten.

Någon
rätt till sjukvårdsförmåner enligt AFL för utlandssvenskars vårdbehov som inte
är av akut karaktär eller som i övrigt uppkommit utomlands finns inte. Härvid
bortses från sådana svenska medborgare som rent faktiskt bor utomlands men som
ändå skall anses bosatta i Sverige i socialförsäkringshänseende, antingen
enligt 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL (statligt utsända arbetstagare samt deras
medföljande familjemedlemmar) eller enligt socialkonvention med främmande makt.
Dessa personer anses i det följande inte som utlandssvenskar då de fullt ut
omfattas av AFL som om de vore bosatta i Sverige.

I
stället för vård med rätt till ersättning enligt AFL har utlandssvenskar f n.
möjlighet att erhålla planerad icke akut vård i Sverige på grundval av en
rekommendation från Landstingsförbundet till sjukvårdshuvudmännen.

Rekommendationen
omfattar inte öppen sjukvård eller tandvård. För

sådan vård betalar patienten f. n. hela avgiften, dvs. normalt 630 kr. för ett

läkarbesök i öppen vård och hela arvodesbeloppet enligt tandvårdstaxa.

För sjukhusvård erläggs enligt rekommendationen en avgift av 55 kr. per

dag, dock under förutsättning att vården lämnas i det landsting där patien

ten var folkbokförd vid tiden för utflyttningen från Sverige. Patient som är

bosatt i land med vilket Sverige har ingått en socialkonvention som gäller

sjukvårdsförmåner eller i övrigt land där en utlandssvensk kan få tillfreds

ställande sjukvårdsförmåner omfattas inte av rekommendationen utan

betalar hel utomlänsavgift, dvs. för 1988 i regel 1 950 kr./dag. De länder

som avses är de nordiska länderna, Storbritannien och Nordirland, Öster

rike, Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Portugal, Nederländerna,

Italien och Ungern samt Kanada och Nya Zeeland. 25

2 Motiv
för en ny ordning Prop. 1988/89:111

Bilaga

Att
betrakta svenska medborgare bosatta utomlands som försäkrade för

sjukvårdsförmåner
enligt AFL torde i en alltmer internationaliserad värld få anses som föråldrat.
Genom Sveriges anslutning till ILO-konventionen 118 om likställighet på
socialförsäkringsområdet har Sverige kommit att få utge samma sjukvårdsförmåner
vid akut vårdbehov till medborgarna i det 30-tal länder som ratificerat konventionen
som de som f. n. ges till utlandssvenskar enligt AFL. Vid ett närmande till EG
på socialförsäkringsområdet kan konsekvensen komma att bli densamma vad avser
samtliga EG-medborgare.

Vid
sidan av dessa motiv för en ny ordning saknas även sociala skäl för att
generellt ge svenska medborgare bosatta utomlands vård i Sverige på den svenska
försäkringens bekostnad. Många av dessa är nämligen täckta av offentliga eller
privata försäkringssystem som ersätter deras kostnader även för vårdbehov som uppkommit
utanför deras bosättningsland.

3 Nytt regelsystem

Mot
denna bakgmnd är parterna överens om att utlandssvenskarnas rätt till sjukvårdsförmåner
enligt 2 kap. 8 § AFL bör ersättas av ett åtagande från sjukvårdshuvudmännen
att utanför den allmänna försäkringens ram ge utlandssvenskar, som inte har
sina sjukvårdskostnader i Sverige täckta på annat sätt, vård på villkor som
skall intas i en rekommendation från Landstingsförbundet till
sjukvårdshuvudmännen. Samtidigt bör nu gällande rekommendation om icke akut
vård till utlandssvenskar ges en ny utformning som bättre svarar mot de
faktiska behoven. De nu gällande reglerna har fått vissa inte avsedda
konsekvenser. Vissa utlandssvenskar utesluts f n. på grund av bosättning i
vissa länder helt och hållet från rekommendationens personkrets medan andra
omfattas av denna trots att deras behov på ett fullgott sätt är täckta i
bosättningslandet.

Landstingsförbundet
åtar sig att utfärda en ny rekommendation till sjukvårdshuvudmännen med en
utformning som i allt väsentligt överensstämmer med det förslag till
rekommendation som framgår av bilaga 1 till denna överenskommelse. Parterna är
överens om att den nya ordningen för utlandssvenskars sjukvård i Sverige i
huvudsak inte skall medföra några förändringar för sjukvårdshuvudmännen vad
avser totala intäkter eller kostnader.

Parterna
är ense om att ändringarna i AFL och Landstingsförbundets nya rekommendation
skall gälla från och med den I juli 1989.

Överenskommelsen
gäller under förutsättning att den godkänns av regeringen och
Landstingsförbundets styrelse.

För
staten: För Landstingsförbundet:

Anders
Lönnberg Ulf Wetterberg 26

Förslag till taxor att intas i en rekommendation från Prop.
1988/89:111

Landstingsförbundet ''

Öppen vård

Patientavgiften
för utlandssvensk fastställs till 6 gånger den patientavgift som gäller för inomlänspatienter.

Undantag

• Sjukvård
vid akut vårdbehov som uppkommit under vistelse här i

landet.

- Patientavgiften
fastställs till belopp som gäller för inomlänspatienter,

förutsatt att vården söks inom den landstingskommun där vårdbehovet

uppkom.

• Sjukvård
vid vårdbehov som uppkommit utomlands eller i övrigt är av

icke akut art.

— Patientavgiften
fastställs till belopp som gäller för inomlänspatienter

för a) medföljande svenska familjemedlemmar till den som omfattas av

utsändningsregel i socialförsäkringskonvention, b) svensk missionär eller

präst som är anställd i ett utvecklingsland och c) personer som är anställda

på volontärvillkor eller motsvarande för biståndsarbete i utvecklingsland

genom enskild svensk organisation eller folkrörelse, allt fömtsätt att vår

den söks i den landstingskommun där personen i fråga var kyrkobokförd

vid utflyttningen från Sverige.

Anmärkning

Med
"medföljande svenska familjemedlemmar till den som omfattas av utsändningsregel
i socialförsäkringskonvention" menas den som inte själv är direkt omfattad
av en konventions utsändningsregel. I vissa nyare konventioner — som den med
Grekland — betraktas även de medföljande familjemedlemmarna som utsända och
faller därigenom enligt vad som nämnts ovan utanför begreppet utlandssvensk då
de liksom den utsända arbetstagaren själv är fortsatt försäkrade enligt AFL.

Sluten
vård

Vårdavgiften
vid sjukhusvård fastställs till det belopp som anges för

sluten vård i förteckning E till riksavtalet för hälso- och sjukvård. För

högspecialiserad vård kan högre självkostnadsbaserade avgifter förekom

ma. 27

Undantag Prop. 1988/89:111

•
Sjukhusvård vid akut vårdbehov som uppkommit under vistelse här i bilaga
landet.

—
Vårddagsavgiften fastställs till belopp som motsvarar det högsta sjukpenningavdraget
per dag för sjukpenningförsäkrade, fömtsätt att vården söks inom den
landstingskommun där vårdbehovet uppkom. Detta gäller dock inte om patienten
omfattas av sjukvårds- och läkekostnadsersättning enligt kollektivavtal eller i
övrigt av offentlig eller privat försäkring som täcker hela eller del av
kostnaderna för vården i Sverige.

Anmärkning

En
utlandssvensk kan, om han är bosatt i ett land med vilket Sverige har ingått en
socialkonvention som innehåller regler om rätt till akut vård i Sverige, ha
rätt till sådan vård på samma villkor som i Sverige sjukförsäk-rade personer. F.
n. gäller detta alla svenskar som är bosatta i nordiskt land eller i
Storbritannien och Nordiriand eller i Algeriet, samt alla svenskar som är
försäkrade i Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal,
Förbundsrepubliken Tyskland, Tyska Demokratiska Republiken och Österrike. 1
dessa fall erläggs ingen patientavgift för sluten vård. Vad avser Norden och
Storbritannien och Nordirland debiterar sjukvårdshuvudmannen försäkringskassan
med f n. 45 kr. per vårddag och i övriga fall med utomlänsavgift.

•
Sjukhusvård vid vårdbehov som uppkommit utomlands eller i övrigt är av icke
akut art.

— Vårddagsavgiften
fastställs till 10 gånger det belopp som motsvarar det högsta
sjukpenningavdraget för sjukpenningförsäkrade under fömtsättning att vården
söks inom den landstingskommun där patienten var kyrkobokförd vid tidpunkten
för utflyttningen från riket och att patienten inte är bosatt i annat nordiskt
land, Storbritannien, Kanada, Australien, Nya Zeeland eller omfattas av offentlig
eller erkänd sjukförsäkring i västeuropeiskt land eller USA. Den lägre
avgiften gäller inte heller patienter som omfattas av sjukvårds- och läkekostnadsersättning
enligt kollektivavtal eller i övrigt har försäkring som täcker hela eller del
av kostnaderna för vården i Sverige.

— Vårddagsavgiften
fastställs till belopp som motsvarar det högsta sjukpenningavdraget per dag
för sjukpenningförsäkrade för a) medföljande svenska familjemedlemmar till den
som omfattas av utsändningsregel i socialförsäkringskonvention, b) svensk
missionär eller präst som är anställd i ett utvecklingsland och c) personer
anställda på volontärsvillkor eller motsvarande för biståndsarbete i
utvecklingsland genom enskild svensk organisation eller folkrörelse, allt
förutsatt att vården söks i den landstingskommun där personen ifråga var kyrkobokförd
vid utflyttningen från Sverige. 28

Tandvård Prop. 1988/89:111

Patientavgiften
fastställs till det arvode för behandling och tandtekniskt arbete inklusive
kostnader för tandtekniskt material som gäller för oförsäkrade patienter.

Undanlag

•
Tandvård vid akut vårdbehov som uppkommit under vistelse här i landet.

—
Patientavgiften fastställs till den avgift som gäller för försäkrade patienter
såvida patienten inte omfattas av svensk eller utländsk försäkring som täcker
hela eller del av vårdkostnaden och förutsatt att vården söks inom den
landstingskommun där vårdbehovet uppkom.

Anmärkning

En
utlandssvensk kan, om han är bosatt i ett land med vilket Sverige har ingått en
socialkonvention som innehåller regler om rätt till akut vård i Sverige, ha
rätt till akut tandvård på samma villkor som i Sverige sjukför-säkrade
personer. F. n. gäller detta alla svenskar som är bosatta i nordiskt land eller
i Storbritannien och Nordirland eller i Algeriet samt alla svenskar som är
försäkrade i Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal,
Förbundsrepubliken Tyskland, Tyska Demokratiska Republiken och Österrike. I
dessa fall eriägger patienten sedvanlig patientavgift och vårdgivaren debiterar
försäkringskassan återstoden av kostnaderna enligt tandvårdstaxan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 29