Prop. 1988/89:114

Regeringens proposition 1988/89:114

om allmänna helgdagar

Prop.

1988/89:114

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 23 februari 1989.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila
Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att de spridda bestämmelser som för närvarande reglerar
allmänna helgdagar ersätts med en ny lag i ämnet. Lagen föreslås träda i kraft
den 1 januari 1990.

1 Riksdagen 198S/89. 1 .saml. Nr 114

1 Förslag till Prop. 1988/89:114

Lag om allmänna helgdagar

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Med allmän helgdag avses i lag eller annan författning

söndagar, däribland påskdagen och pingstdagen,

nyårsdagen,
trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte
infaller på en söndag,

långfredagen,
annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst, midsommardagen och alla
helgons dag.

2 §
Av de i 1 § angivna helgdagama infaller

nyårsdagen den
I januari

trettondedag jul den
6 januari

långfredagen fredagen
närmast före påskdagen

påskdagen söndagen
närmast efter den fullmåne som infal-

ler
på eller närmast efter den 21 mars

annandag
påsk dagen efter påskdagen

Kristi
himmelsfärdsdag sjätte torsdagen efter påskdagen

pingstdagen sjunde
söndagen efter påskdagen

annandag pingst dagen
efter pingstdagen

midsommardagen den
lördag som infaller under tiden den 20—26

juni

alla
helgons dag den lördag som infaller under tiden den 31 okto-

ber—den
6 november

juldagen den 25 december

annandag
jul den 26 december.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990. Genom lagen upphävs

1.
förordningen den 4 november
1772 angående sabbatens firande samt vissa helgdagars flyttning eller
indragning,

2.
lagen (1938:107) om den 1 majs
likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag, samt

3.
lagen (1952:48) angående tiden
för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen.

2 Förslag
till Prop. 1988/89:114

Lag om ändring i kyrkolagen

Härigenom
föreskrivs att 14 kap. I § kyrkolagen skall upphöra att gälla vid utgången av
år 1989.

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:114

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1989

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw,
Persson

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Proposition om allmänna helgdagar 1 Inledning

Under
våren 1983 tillsattes kyrkoförfattningsutredningen (särskild utredare:
hovrättspresidenten Carl Axel Petri) med uppgift att se över regelbeståndet
rörande svenska kyrkan m. m.

Utredningen
överlämnade i mars 1987 sitt slutbetänkande (SOU 1987:4 och 5) En ny kyrkolag m.
m. 1 betänkandet har utredningen bl. a. lagt fram förslag till en lag om
allmänna helgdagar. Utredningens lagförslag bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga.

Betänkandet
har remissbehandlats och en sammanställning av remissvaren har publicerats i
departementspromemorian (Ds 1988:31) Remissyttranden över
kyrkoförfattningsutredningens slutbetänkande (SOU 1987:4 och 5)
Kyrkoförfattningar II En ny kyrkolag m. m.

Regeringen
beslutade den 2 juni 1988 (Reg. Skr. 1988:2) att inhämta kyrkomötets yttrande
över förslag om upphävande av bl. a. de bestämmelser som nu reglerar kyrkliga
helgdagar, nämligen

— 14
kap. 1 § kyrkolagen,

— förordningen
den 4 november 1772 angående sabbatens firande samt vissa helgdagars flyttning
eller indragning, samt,

— lagen
(1952:48) angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och
allhelgonadagen.

Kyrkomötet
har i sitt yttrande tillstyrkt förslaget. Yttrandet (kyrkomötets skrivelse
1988:12 och kyrkolagsutskottets betänkande 1988:10) finns intaget som bilaga 1
och 2 till prop. 1988/89:17 om upphävande av vissa kyrkoförfattningar, m. m.

1
skrivelser till justitiedepartementet har föreslagits att bl. a. den internationella
kvinnodagen den 8 mars och nationaldagen den 6 juni skall vara allmänna
helgdagar.

2 Lag om
allmänna helgdagar

Prop.
1988/89:11

Mitt
förslag: En ny lag om de dagar som är allmänna helgdagar ersätter de nuvarande
bestämmelserna i ämnet utan några ändringar i sak.

Utredningens
förslag överensstämmer i sak med mitt.

Remissinstanserna
har i allt väsentligt tillstyrkt utredningens förslag.

Kyrkomötet
har tillstyrkt att de bestämmelser som nu reglerar kyrkliga helgdagar upphävs
(KL 1988:10 s. 8-9, kskr. 12).

Skälen
för mitt förslag: De grundläggande bestämmelserna om helgdagar finns i 14 kap.
1 § i 1686 års kyrkolag. Sedan denna bestämmelse tillkom har väsentliga
ändringar gjorts i den ursprungliga regleringen. Det har skett genom
förordningen den 4 november 1772 angående sabbatens firande samt vissa
helgdagars flyttning eller indragning samt lagen (1952:48) angående tiden för
firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen. Utöver de
allmänna helgdagar som samtidigt är kyrkliga högtider och som regleras i dessa
bestämmelser räknas även första maj som helgdag enligt lagen (1938:107) om den
I majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag.

Genom
föreskrifter i olika författningar är flera funktioner knutna till helgdagsbegreppet.
Det gäller framför allt föreskrifter som reglerar när åtgärder skall vidtas och
hur tiden skall beräknas när en förfallodag e.d. infaller på en söndag eller
annan allmän helgdag. Lördagar samt midsommarafton, julafton och nyårsafton är
inte helgdagar men är ofta likställda med allmän helgdag. Exempel på sådana
föreskrifter är 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid (2 § ändrad
senast 1987:1212), 72 § växdlagen (1932:130, 72 § ändrad senast 1974:757), 55 §
checklagen (1932:131, 55 § ändrad senast 1974:758) och 5§ lagen (1936:81) om skuldebrev
(5 § ändrad senast 1974:759).

Även
föreskrifter i andra författningar knyter an till helgdagsbegreppet. Sålunda
gäller t.ex. enligt 9 § semesterlagen (1977:480) bl.a. att helgdagar normalt
inte räknas som semesterdagar.

Vad
som är allmän helgdag är av stor rättslig och samhällsekonomisk betydelse. Det
är därför angeläget att det på ett överskådligt sätt kan konstateras vilka
dagar som är allmänna helgdagar. Så är emellertid inte förhållandet i dag.
Frågan regleras i väsentliga delar genom otidsenliga och svåröverskådliga
författningar på det kyrkliga området. Detta är enligt min mening inte
tillfredsställande. Den nuvarande regleringen bör därför ersättas med en modern
lagstiftning som uppfyller de krav som jag nu nämnt. Jag föreslår därför att de
nuvarande bestämmelserna förs samman i en ny lag.

Lagen
bör endast reglera vilka dagar som är helgdagar i borgerligt hänseende, dvs.
helgdagar i betydelsen arbetsfria dagar. Vilka dagar som skall anses som
helgdagar i rent kyrklig mening får bestämmas av kyrkomötet genom kyrklig
kungörelse. Flertalet helgdagar kommer därvid att vara helgdagar i både
kyrkligt och borgerligt hänseende.

Kyrkoförfattningsutredningen
har föreslagit att den nya lagens tillämp- Prop. 1988/89: 114 ningsområde skall
avgränsas genom att det i den anges vad som i lag eller förordning avses med
helgdag. En sådan avgränsning skulle emellertid medföra att föreskrifter beslutade
av myndigheter under regeringen och av kommuner inte skulle komma att omfattas
av tillämpningen. Jag anser därför att lagen bör ange vad som i lag eller annan
författning skall avses med allmän helgdag. En sådan definition täcker även de
kyrkliga kungörelserna. Om man i en sådan kungörelse vill markera att
begreppet helgdag har en annan innebörd än i lagen, får det anges på något
sätt, t. ex. genom att begreppet kyrklig helgdag används.

De
allmänna helgdagarna bör infalla vid samma tidpunkter som nu. Några kalendariska
förändringar föreslås alltså inte. Inte heller bör några nya allmänna helgdagar
införas.

Som
allmänna helgdagar bör, i enlighet med vad som nu gäller, förutom söndagar
räknas nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul,
även om de inte infaller på en söndag, samt långfredagen, annandag påsk, Kristi
himmelsfärdsdag, annandag pingst, midsommardagen och alla helgons dag.

Eftersom
söndagen särskilt anges som helgdag behöver i och för sig inte de allmänna
helgdagar som ändå infaller på en söndag tas med i lagen. Det gäller de
kyrkliga helgdagarna kynddsmässodagen, Marie bebådelsedag, påskdagen,
pingstdagen och den helige Mikaels dag. Som påpekats under remissbehandlingen
bör emellertid påskdagen och pingstdagen, trots att de alltid infaller på
söndagar, särskilt anges som allmänna helgdagar.

Bortsett
från första maj bör det för fullständighetens skull i lagen preciseras när
helgdagarna infaller. Det är särskilt angeläget i fråga om de rörliga påsk- och
pingsthelgema samt Kristi himmelsfärdsdag. Därvid bör sedan gammalt vedertagna
utgångspunkter användas. Av särskilt intresse är då påskdagens förläggning.

Enligt
den vid kyrkomötet i Nicea år 325 antagna och inom hela kristenheten gällande
påskregeln skall påskdagen firas första söndagen efter första fullmånen efter
vårdagjämningen. Samtidigt fastställdes att vårdagjämningen därvid skulle fömtsättas
alltid infalla den 21 mars. Vid påskberäkning bortses alltså ifrån att
vårdagjämningen kan infalla redan någon dag tidigare, vilket bmkar vara fallet
under skottår och kan inträffa även andra år.

På
grundval av den regel som kyrkomötet i Nicea antagit gjordes tidigt

upp särskilda tabeller för bestämmandet av påsken. Dessa tabeller modifi

erades vid övergången till den nuvarande gregorianska kalendern. För att

långt i förväg kunna beräkna när det blir påsk och för att säkerställa att

påsken skall inträffa samtidigt på hela jordklotet bygger dessa tabeller på

beräkningar av en s. k. ecklesiastisk fullmåne, som i stort sett sammanfal

ler med den astronomiska men som ibland kan avvika från denna. Likaväl

som man vid påskberäkningen bortser från när vårdagjämningen faktiskt

inträffar, bortser man således också ifrån när det i astronomisk mening är

fullmåne. Senare har även rent matematiska metoder för att beräkna när

påsken infaller utvecklats. Dessa bygger på det årtal vars påskdatum man

vill veta. 6

Den nya lagen bör träda i
kraft den 1 januari 1990. Samtidigt bör de Prop. 1988/89: 11 nuvarande
bestämmelserna upphöra att gälla.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har det inom justitiedepartementet
upprättats förslag till

1. lag
om allmänna helgdagar,

2. lag
om ändring i kyrkolagen.

Förslagen
har upprättats efter samråd med statsrådet Wallström.

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Kyrkoförfattningsutredningens
lagförslag p™p- 1988/89:114

Bilaga Förslag till

Lag om allmänna helgdagar

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Med helgdagar i lag eller förordning avses

söndagar,

långfredagen,
annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst, midsommardagen och alla
helgons dag samt, i den mån de inte infaller på söndagar,

nyårsdagen,
trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul.

2 §
Av de förut angivna helgdagarna infaller

nyårsdagen den
I januari

trettondedag
jul den 6 januari

långfredagen fredagen
närmast före den söndag — påskdagen

—
som infaller efter den första fullmåne som inträffar på eller efter den 21 mars
(under skottår den 20 mars)

annandag
påsk dagen närmast efter påskdagen

Kristi
himmelsfärdsdag sjätte torsdagen efter påskdagen

annandag
pingst åttonde måndagen efter påskdagen

midsommardagen den
lördag som infaller under tiden den 20 —

26juni

alla
helgons dag den lördag som infaller under tiden den 31 okto-

ber—den
6 november

juldagen den 25 december

annandag
jul den 26 december

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1990.

2.
Genom lagen upphävs lagen
(1938:107) om den I majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag.

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1989