Prop. 1988/89:116

Regeringens proposition 1988/89:116

om vissa dammsäkerhets- och

Prop.

vattenkraftsfrågor, m. m. 1988/89-116

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 9 mars 1989 för de åtgärder och de ändamål som framgår
av föredragandenas hemställan.

På
regeringens vägnar

Kjell-Olof
Feldt

Georg Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen behandlas olika åtgärder för att öka säkerheten vid landets
dammar samt förebygga översvämningar och minska skadorna av sådana. I detta
syfte föreslås vissa ändringar i bl.a. vattenlagen (1983:291). Dessutom
föreslås en ändring i vattenlagen avseende instansordningen i ärenden angående
skyddsområde och skyddsföreskrifter för yt- och grundvattentäkter. Vidare redovisas
vissa överväganden rörande utbyggnad av små vattenkraftverk samt
utbyggnadsläget beträffande riksdagens plan för vattenkraftsutbyggnad.

/
Riksdagen 1988/89. I .samt. Nr 116

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 1989 Prop.
1988/89: 116

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, R.
Carlsson, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,
Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsråden G. Andersson och Freivalds

Proposition om vissa dammsäkerhets- och
vattenkraftsfrågor, m.m.

Statsråden
G. Andersson och Freivalds anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen
redovisas i underprotokollen för miljö- och energi- samt justitiedepartementen.

Statsrådet
G. Andersson hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen
vad han och statsrådet Freivalds har anfört för de åtgärder och de ändamål som
de har hemställt om.

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen
beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall
bifogas propositionen som bilagorna 1 och 2.

Miljö-
och energidepartementet Prop. 1988/89:116

Bilaga
1 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 1989

Föredragande:
statsrådet G. Andersson

Anmälan till proposition om vissa dammsäkerhets-och
vattenkraftsfrågor, m. m.

1 Inledning

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 31 oktober 1985 tillkallade statsrådet
Dahl en särskild utredare (hovrättsrådet Ove Rainer) för att utreda
dammsäkerhetsfrågor samt överväga åtgärder för att minska riskerna för och
effekterna av översvämningar. Den 19 februari 1987 förordnades ordföranden i
bostadsdomstolen Hans Svahn som utredare. Utredaren avgav i november 1987
betänkandet (SOU 1987:64) Dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. En
sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 1.1. Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 1.2.

I
samband med beredningen av dammsäkerhetsutredningens (DSU) betänkande har
företrädare för regeringskansliet överlagt med representanter för Svenska
kraftverksföreningen, Vattenregleringsföretagens samarbetsorganisation (VASO),
statens vattenfallsverk och dammsäkerhets-nämnden.

Frågan
om utbyggnad av mindre vattenkraftverk har varit föremål för diskussion under
senare tid. I syfte att få ett vidgat underlag för att bedöma denna fråga gav
regeringen i beslut den 28 april 1988 berörda länsstyrelser i uppdrag att
redovisa läget beträffande utbyggnad av mindre vattenkraftverk samt klarlägga
eventuella konflikter med motstående intressen m. m. Regeringsuppdraget och
länsstyrelsernas redovisningar bör fogas till detta protokoll som bilaga 1.3.

Jag
avser också i enlighet med vad statsrådet Dahl anförde i prop. 1987/88:90 om
energipolitik inför 1990-talet (s. 67) föreslå regeringen att för riksdagen
redovisa planeringsläget beträffande vattenkraftsutbyggnaden (jfr. prop.
1983/84:160, BoU 30, rskr. 388 och prop. 1984/85:120, NU 30, BoU 25, rskr. 362
och 364). Redovisningen bygger i denna del huvudsakligen på innehållet i
statens energiverks elmarknadsrapport (STEV oktober 1988).

Jag
har vid mina överväganden särskilt samrått med cheferna för justitie-,
försvars-, finans-, jordbruks-, bostads- och civildepartementen.

2
Dammsäkerhet Prop. 1988/89: ii6

Bilaga 1 2.1 Allmänna synpunkter rörande dammsäkerhet,

översvämningar
m. m.

Dammsäkerhetsutredningens
(DSU) tillkomst föranleddes bl.a. av händelser i Gävleborgs och Kopparbergs
län hösten 1985. Till följd av kraftigt regn genombröts en damm — Noppikoski —
i Ore älv. Omfattande översvämningar skedde även i bl.a. Voxnan. De materiella
skadorna blev betydande. Under våren 1986 uppkom vidare en kraftig vårflod till
följd av stora mängder snö och mycket varmt väder. Översvämningar med
efterföljande skador inträffade bl. a. längs Västerdalälven.

Sedan
flera år vidtar kraftföretagen åtgärder för att förbättra dammsäkerheten och
minska konsekvenserna av stora vattenflöden. Arbetet består i första hand i att
bedöma dammars förmåga att släppa förbi vatten (avbördningsförmåga) mot
bakgrund av nya erfarenheter av dimensionerande flöden. Detta arbete
initierades i samband med att kraftföretagen registrerade vissa höga flöden i
övre Indalsälven. Kraftföretagen har mot denna bakgrund tillsammans med
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) bildat en särskild
kommitté — Flödeskommittén — för att kartlägga dimensioneringen av dammarnas
avbördningsförmåga. Kommittén har år 1986 avgett en lägesrapport. Kommitténs
arbete beräknas avslutas senare i år. På initiativ av kraftföretagen bildades
vidare dammsäkerhetsnämnden år 1982 för att lämna viss rådgivning rörande
dammsäkerhetsfrågor, framför allt till länsstyrelserna som tillsynsmyndighet
enligt vattenlagen (1983:291; VL). 1 nämnden ingår som ordförande och vice ordförande
personer med domarkompetens samt företrädare för Vattenfall och den privata
kraftindustrin. Ledamöterna i nämnden förordnas av regeringen på förslag av
kraftföretagen.

1
direktiven till DSU framhöll statsrådet Dahl att det trots de insatser som kraftföretagen
m. fl. vidtar är ett allmänt intresse att förebygga dammgenombrott och att så
långt som möjligt begränsa skadorna av sådana händelser.

DSU
konstaterar rent allmänt att antalet större dammolyckor och allvarliga tillbud
har varit få. De tillbud som ändå har skett har föranlett omfattande insatser
från kraftföretagens sida. Därför bedömer DSU att dammsäkerheten i landet i
stort sett är god och att den är på väg att ytterligare förbättras. Enligt DSU
behövs inga mer omfattande ändringar i lagstiftningen eller
myndighetsorganisationen på detta område. DSU lägger dock fram vissa förslag
till lagändringar, uppdrag till berörda myndigheter samt preciseringar av
ansvars- och uppgiftsfördelningen.

Remissinstanserna
delar i huvudsak DSU:s uppfattning att det saknas motiv för en mer omfattande
förändring av lagstiftning och organisation men pekar i några fall på
angelägenheten av att de åtgärder som för närvarande genomförs av
kraftföretagen verkligen fullföljs och avslutas.

SMHI
pekar på den tendens till en ökad frekvens av större flöden som har
registrerats under senare år. Huruvida detta är följden av tillfälligheter
eller resultatet av mer långsiktiga klimatförändringar tar SMHI inte ställ-

ning
till. Även Flödeskommittén uttrycker oro för de senaste årens kraftiga flöden
och de konsekvenser detta kan medföra.

För egen del kan jag i
princip ansluta mig till DSU:s uppfattning att inga mer omfattande
organisatoriska förändringar eller förändringar av lagstiftningen är
nödvändiga för att öka dammsäkerheten och minska riskerna för och
konsekvenserna av översvämningar. Jag förutsätter då att arbetet fullföljs inom
kraftföretagen och SMHI för att ytterligare öka säkerheten och beredskapen på
dessa områden.

De större vattenflöden som
har noterats under senare år ger dock enligt min uppfattning anledning att
noggrant följa utvecklingen. Detta är en uppgift för de ansvariga
myndigheterna, bl.a. SMHI.

Prop. 1988/89:116
Bilaga 1

2.2 Säkerheten vid landets dammar

2.2.1
Tillsyn enligt VL

Mitt
ställningstagande: Länsstyrelserna bör även fortsättningsvis ansvara för
tillsynen enligt VL. Dammsäkerhetsnämnden bör mer aktivt stödja länsstyrelserna
ideras uppgift som tillsynsmyndighet. Nämnden förutsätts bli förstärkt med
kompetens rörande räddningstjänst och hydrologi.

DSU:
Överensstämmer huvudsakligen med mitt ställningstagande.

Remissinstanserna:
DSU:s bedömning att tillsynen enligt VL även i fortsättningen bör åvila
länsstyrelserna delas av bl.a. Svenska krajtverksförenlngen, Svea hovrätt och
flera länsstyrelser. RRV och statskontoret anser att dammsäkerhetsnämnden bör
ges en mer aktiv roll när det gäller tillsynen över landets dammar. Statens
vattenfallsverk, SMHI och VASO delar DSUis uppfattning rörande
dammsäkerhetsnämnden och anser att nämnden även bör tillföras hydrologisk
expertis. Flödeskommittén framhåller att länsstyrelsernas bristande kompetens
på dammsäkerhetsområdet bör kompenseras genom att dammsäkerhetsnämndens sammansättning
breddas och att kraftindustrins nuvarande förslagsrätt rörande ordföranden och
vice ordföranden avskaffas. Statens energiverk anser att det centrala ansvaret
för tillsynen enligt VL bör utövas av ett statligt organ som står fritt från
dammägarintressen, en statens dammsäkerhetsinspek-tion.

Skälen
för mitt ställningstagande: Jag delar DSU:s och flertalet remissinstansers
uppfattning att det för närvarande saknas motiv att genomföra en mer
grundläggande förändring av tillsynsansvaret enligt VL. De problem som
aktualiserats genom händelserna hösten 1985 torde i likhet med vad DSU har
anfört inte ha kunnat förebyggas om tillsynsansvaret legat på en annan
myndighet. Nödvändig samordning inom detta område bör därför kunna ske inom
ramen för befintlig myndighetsstruktur. Enligt min uppfattning och i enlighet
vad som förutsattes i förarbetena till VL (prop. 1981/82:130 s. 127) bör
tillsynen av dammar i första hand skötas av

dammägarna
själva. Tillsynsansvaret enligt VL som utövas genom länsstyrelserna bör
huvudsakligen ha en övergripande, kontrollerande funktion.

Jag
anser dock i likhet med DSU och flertalet remissinstanser att det är angeläget
att dammsäkerhetsnämnden kan bistå länsstyrelserna i deras tillsynsarbete.
Enligt min uppfattning skulle en överföring av tillsynsuppgifter och en
närmare anknytning till staten av dammsäkerhetsnämnden kunna medföra en risk
för att länsstyrelsernas tillsynsansvar tunnas ut. Jag har erfarit att
huvudmännen för dammsäkerhetsnämnden är beredda att stärka nämndens resurser
för att bl. a. tillgodose de förslag som DSU har lagt fram. Det gäller bl. a.
åtgärder för att förstärka dammsäkerhetsnämndens kompetens i linje med vad DSU
och SMHI föreslår.

DSU
pekar i sitt betänkande på vikten av samverkan mellan länsstyrelsernas
försvars- och naturvårdsenheter när det gäller tillsynen enligt VL. Jag förutsätter
att samråd sker mellan berörda enheter i länsstyrelsen i frågor som rör
tillsynen av dammar. Någon ändring av instmktionerna för länsstyrelserna ärjag
för närvarande inte beredd att förorda.

Prop. 1988/89:116
Bilaga 1

2.2.2
Damminventeringar

Mitt
ställningstagande: Det är angeläget att återstående länsvisa damminventeringar
genomförs och avrapporteras. Jag förutsätter att dammsäkerhetsnämnden granskar
dessa inventeringar i enlighet med vad nämnden har åtagit sig i sitt
remissyttrande. SMHI bör ges i uppdrag att utreda hur ett register över i
första hand sådana mindre dammar i Sverige som inte omfattas av kraftföretagens
egna dammregister kan byggas upp och vidmakthållas.

DSU:
Överensstämmer med mitt ställningstagande.

Remissinstanserna:
DSU:s förslag lämnas huvudsakligen utan erinran. SMHI framhåller att man för
närvarande håller på att bygga upp ett centralt dammregister som inte bara
omfattar regleringsdammar utan även invallningsdammar m.m. SMHI föreslår att
institutet ges uppgiften att svara för ett centralt, nationellt register till
stöd för myndigheter som ansvarar för vattenfrågor eller räddningstjänst. En
förordning om rapporteringsskyldighet vid uppförande eller ombyggnad av dammar
bör därför utfärdas. Statens energiverk anser att något centralt organ bör ha
det övergripande ansvaret för ett centralt heltäckande dammregister med största
möjliga offentlighet. Dammsäkerhetsnämnden tillstyrker förslaget att den skall
granska inventeringarna och registren från dammsäkerhetssynpunkt och lämna
förslag till kompletteringar.

Skälen
för mitt ställningstagande: I likhet med DSU och de remissinstanser som
kommenterat frågan anser jag att det är angeläget att återstående
damminventeringar snarast genomförs och redovisas. Hittills har
damminventeringar genomförts i 16 län, i fem län pågår inventeringar medan
inventeringar ännu inte har påbörjats i tre län. Regeringen har i
regleringsbrev för länsstyrelserna för budgetåret 1988/89 ställt medel till

förfogande
för damminventeringar i Kristianstads och Malmöhus län. Jag anser i likhet med
vad DSU har föreslagit att det kan vara ändamålsenligt att dammsäkerhetsnämnden
granskar länsinventeringarnas kvalité från ett nationellt perspektiv. Jag
förutsätter att en sådan granskning kommer till stånd.

Jag
ansluter mig till SMHLs och energiverkets uppfattning att det finns behov av en
sammanställning av landets dammar och en löpande uppföljning av deras
kondition. När det gäller de större kraftföretagens dammar finns en sådan
sammanställning hos Vattenfall och Svenska kraftverksföreningen. Däremot
saknas en sådan för övriga dammar i landet, i första hand beträffande mindre
dammar. En central sammanställning av sådana dammar bör kunna vara av stor
nytta för länsstyrelserna i deras tillsynsarbete. Jag kommer inom kort att
föreslå regeringen att SMHI ges i uppdrag att utreda hur register för i första
hand sådana dammar som inte omfattas av kraftföretagens dammregister kan byggas
upp och vidmakthållas. SMHI bör då beakta att damminventeringarna m.m. har
kopplingar till vår försvarsplanering.

1
likhet med DSU anser jag att dammsäkerhetsnämnden bör kunna bistå med
värdefulla kunskaper vid genomgången av länsstyrelsernas inventeringar. Detta
bör kunna underlätta SMHLs arbete.

SMHI
har i sitt remissyttrande föreslagit att en förordning om rapporteringsskyldighet
införs vid uppförande eller ombyggnad av dammar. För att en sådan
rapporteringsskyldighet skall kunna åläggas privata organ krävs en föreskrift i
lag. Eftersom byggande eller ombyggnad av dammar nästan undantagslöst prövas
enligt VL, anser jag att det är tillräckligt att SMHI får ta del av samtliga
domar som meddelas enligt VL. Föreskrifter av denna karaktär finns redan
beträffande underrättelser till vissa andra myndigheter. Enligt vad jag har
fått erfara avser statsrådet Dahl att inom kort återkomma till regeringen med
ett förslag till komplettering av vattenrättsförordningen (1983:788) med
innebörden att SMHI får del av samtliga VL-domar.

Prop.
1988/89:116 Bilaga 1

2.2.3
Små dammar och små kraftverk

Mitt
ställningstagande: Jag anser att det är för tidigt att nu bedöma om det behövs
kompletterande insatser från samhällets sida för att förebygga säkerhetsproblem
vid små dammar. Först sedan länsstyrelsernas damminventeringar har avslutats
och utvärderats är en sådan bedömning möjlig.

DSU:
Överensstämmer i huvudsak med mitt ställningstagande.

Remissinstanserna:
Förslagen tillstyrks av slutens energiverk som pekar på att målsättningarna med
att uppfylla planen för vattenkraftsutbyggnad underlättas av att det finns ett
centralt, heltäckande dammregister. Svenska kommunförbundet anser att
förändrade ersättningsregler för producerad kraft och vissa statliga bidrag
skulle förbättra förutsättningarna för

byggande av små
vattenkraftverk. Dammsäkerhetsnämnden anser att Prop. 1988/89:116

underlaget är för dåligt
för DSU:s påstående att det inte finns några små Bilaga 1

dammar som hotar
säkerheten. Enligt nämnden torde slutförandet av

länsstyrelsernas
damminventeringar och nämndens föreslagna granskning

av dessa inventeringar
kunna ge en mera tillfredställande kännedom om

förhållandena.

Skälen
för mitt ställningstagande: Jag anser i likhet med dammsäkerhetsnämnden att
det för närvarande saknas underlag för att bedöma om det finns små dammar i
landet som kan utgöra en sådan säkerhetsrisk att det krävs kompletterande
insatser. Först sedan länsstyrelseinventeringarna har slutförts och
utvärderats går det att med någon säkerhet bedöma denna fråga. Jag förutsätter
att statens energiverk bereds möjlighet att i samband med dammsäkerhetsnämndens
utvärdering av inventeringarna bedöma behovet av kompletterande insatser. Detta
bör kunna ske inom ramen för det uppdrag verket tidigare har fått av regeringen
att följa genomförandet av planen för vattenkraftsutbyggnad.

2.3 Översvämningar 2.3.1 Allmänna synpunkter

Enligt
DSU (s. 104) är översvämningar elt naturiigt, återkommande fenomen.
Översvämningar kan dock föranleda betydande ekonomiska skador liksom även
innebära en risk för människors liv och hälsa. Under tusentals år har skydd mot
översvämningar därför varit en väsentlig, gemensam uppgift för människor i
utsatta områden. Invallningar, utdikningar eller vattenregleringar har
successivt lett till att översvämningsskador har minskat. Samtidigt har större
landarealer gjorts tillgängliga för bebyggelse och jordbruk. Hushållningen med
vatten för bevattningsändamål m.m. har förbättrats.

Tekniskt
sett kan översvämningar förebyggas eller konsekvenserna av dem lindras genom
regleringar, rensningar eller invallningar. Insatsernas art och omfattning får
bedömas mot bakgrund av förhållandena i varje enskilt fall.

DSU
har särskilt undersökt sambanden mellan å ena sidan ändrad markanvändning i
form av kalavverkningar och skogsdikning samt å andra sidan ökad frekvens av
översvämningar. DSU har härvid inte funnit skäl att från dammsäkerhetssynpunkt
förorda en mer restriktiv tillståndsgivning i fråga om kalavverkning och
skogsdikning. Kunskaperna på detta område är dock dåliga, varför det enligt DSU
finns anledning att överväga behov och inriktning av fortsatt forskning på
området.

DSU:s
förslag kommenteras av vissa remissinstanser.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län delar i princip DSy:s uppfattning röran

de markanvändningens betydelse för översvämningar men är oroad över

de effekter en snabbt ökande dikning, så småningom kan få när nederbör

den är kraftig och markens grund vattenmagasin är fyllda. Även borttagan-; , ,
,

det av trösklar i terrängen och rensningar av bäckar och diken, kan enligt

länsstyrelsen befaras få en sådan sammanlagd effekt att de påverkar flödes- : ,

topparna
även i större vattendrag. °

Dammsäkerhetsnämnden
och VatlenregleringsJÖretagens samarbetsorganisation (VASO) pekar på att DSU
inte har uppmärksammat de problem som kan uppstå om större flöden sker i
torrsträckor nedströms befintliga kraftverk.

EnUgt
min uppfattning är återkommande översvämningar i många fall en grundläggande
förutsättning för ett rikt biologiskt liv längs våra älvar och vattendrag. Som
ett exempel kan nämnas den mycket värdefulla faunan i nedre Dalälvsområdet som
kräver regelbundna översvämningar för att vidmakthållas. Det är först i samband
med att översvämningar leder till negativa konsekvenser för människors hälsa
och säkerhet samt påverkar stora ekonomiska värden som det finns anledning att från
samhällets sida överväga förebyggande åtgärder mot översvämningar. Målet för
dammsäkerhetsarbetet bör vara att vidta förebyggande åtgärder så att en balans
uppnås mellan å ena sidan befolkningens berättigade krav på en säker miljö och
å andra sidan samhällets intresse av att bevara en naturlig miljö, där
översvämningar kan vara en förutsättning för bl. a. utvecklandet av ett rikt
biologiskt liv eller där t. ex. stora miljövärden kan hotas om i naturen
ingripande, förebyggande åtgärder vidtas.

Den
omfattande vattenkraftsutbyggnaden med regleringar av sjöar och vattendrag
under efterkrigstiden har inneburit både fördelar och nackdelar från
översvämningssynpunkt. Regleringar kan medverka till att jämna ut flöden. Å
andra sidan kan genombrytning av fyllda vattenmagasin i reglerade vattendrag
leda till omfattande personella och materiella skador. På senare år har frågan
aktualiserats om i vad mån en mer intensiv markanvändning (kalavverkning,
markavvattning m. m.) i kombination med vissa extrema nederbördssituationer kan
leda till mer omfattande och i tiden mera koncentrerade flöden. Trots vissa
kompletterande utredningsinsatser har emellertid inte DSU kunnat påvisa ett
sådant samband.

Jag
delar länsstyrelsens i Gävleborgs län oro över att en förändrad markanvändning
på sikt kan föra med sig negativa konsekvenser från översvämningssynpunkt. Jag
återkommer i avsnitt 2.5 till frågan om forskning rörande orsakerna till
översvämningar m. m.

1
linje med vad DSU anför finns det redan nu anledning att vidta vissa åtgärder
för att förebygga eller minska konsekvenserna av större flöden utöver de
insatser som för närvarande sker av kraftföretagen. Jag kommer därför i
följande avsnitt att ta upp frågan om planering för att förebygga större flöden
och åtgärder för att förebygga eller lindra effekterna av sådana situationer.

Prop. 1988/89:116 Bilaga 1

2.3.2
Planering för att förebygga översvämningar

Mitt
ställningstagande: Länsstyrelserna bör få i uppdrag att bl.a; som underlag för
kommunernas fysiska planering ställa samman uppgifter om översvämningskänsliga
områden och planeringsläget i länen. SMHI ansvarar för att det finns en central
överblick rörande översvämningskänsliga områden i landet.

DSU:
Överensstämmer delvis med mitt förslag. Prop. 1988/89: 116

Remissinstanserna:
Statens planverk stöder DSU:s förslag om en utökad Bilaga 1 och förbättrad
planering för att söka minska skadorna vid eventuella översvämningar och
dammbrott. Planverket utgår från att en bättre samordning i kommunernas
planering mellan räddningstjänstplaner och fysiska översiktsplaner enligt PBL
måste komma till stånd. SMHI föreslår att regeringen uppdrar åt länsstyrelserna
att genomföra regionala inventeringar av översvämningskänsliga områden. Den
slutliga sammanställningen bör göras älvvis av den hydrologiska prognos- och
varningstjänsten. Även länsstyrelsen i Södermanlands län anser att
länsstyrelserna bör göra en sådan inventering. Flera länsstyrelser framhåller
att underlag från SMHI är av betydelse för att bedöma riskerna för
översvämningar. Statens energiverk och VASO understryker behovet av en bättre
samverkan mellan berörda parter för att minska risken för översvämningar.

Förslaget
att ge länsstyrelserna i uppdrag att redovisa planeringsläget beträffande
översvämningar tillstyrks av statens energiverk och har inte närmare
kommenterats av övriga remissinstanser.

Skälen
för mitt ställningstagande: Jag anser att det är väsentligt att åtgärder vidtas
av olika berörda organ för att förbättra planeringen för att undvika
översvämningsskador. Kommunernas fysiska planering är av grundläggande
betydelse i detta sammanhang. Frågan om behovet av underlag för att bedöma
risken för översvämningar i samband med till-lämpningen av PBL berörs inte av
DSU men väl av några remissinstanser. Jag anser i likhet med SMHI och
länsstyrelsen i Södermanlands län att länsstyrelserna bör ställa samman
uppgifter om översvämningskänsliga områden i länet. Jag förutsätter att
vattenregleringsföretagen och andra berörda skall kunna bistå länsstyrelserna i
detta arbete. Enligt vad jag har erfarit kommer så också att ske. Ett sådant
material är väsentligt för kommunernas planläggning enligt PBL. Enligt min
uppfattning utgör det också ett väsentligt underlag för bedömningen av vilka
åtgärder av förebyggande art som bör kunna vidtas för att minska
konsekvenserna av översvämningar.

Länsstyrelsernas
sammanställningar bör redovisas till SMHI som sedan i samråd med plan- och
bostadsverket bör ställa samman det till ett rikstäckande material. För att
uppgifterna skall kunna utnyttjas i det övergripande, förebyggande arbetet är
det viktigt att de tillställs räddningsverket. Arbetet med sammanställningarna
pågår enligt vad jag har erfarit redan inom SMHI. Denna uppgift överensstämmer
för övrigt väl med det ansvar som länsstyrelser och sektorsmyndigheter har att
förse kommunen med material för planering inom ramen för naturresurslagen
(1987:12), NRL. Den inventering som SMHI har gjort år 1980 och det underlag som
SMHI utarbetat till PBL och DSU kan på detta sätt ytterligare fördjupas. Materialet
bör även kunna vara av värde för kommunernas räddningstjänst, en fråga som jag
återkommer till senare.

Jag
anser vidare att det i uppdraget till länsstyrelserna även bör ingå att ställa
samman uppgifter om planeringsläget i länen i linje med DSU:s förslag.
Härigenom bör det bli möjligt att klarlägga behov av konkreta åtgärder i
vattendragen för att förebygga översvämningar. Statsrådet Dahl

kommer
inom kort att återkomma till regeringen med förslag till länsstyrelseuppdrag.

Prop.1988/89:116 Bilaga 1

2.3.3
Andra åtgärder för att förebygga översvämningar

Mitt
ställningstagande: Det saknas i dag underiag för att bedöma hur stora insatser
som behövs för att förebygga översvämningar. Detta kan ske först sedan
länsstyrelsernas nyss nämnda kartläggning har genomförts och utvärderats. Genom
att 25 milj. kr. om året avsätts inom ramen för det extra
skalteutjämningsbidraget har de särskilt utsatta kommunerna redan nu möjlighet
att få statligt stöd för att förebygga naturolyckor, bl.a. översvämningar. Det
strider mot principerna för detta bidrag att, som DSU föreslår, under längre
perioder reservera medel ur det extra skalteutjämningsbidraget för ett
speciellt ändamål.

DSU:
Överensstämmer delvis med mitt ställningstagande. DSU förordar dock att minst 10
milj. kr. per år av det extra skalteutjämningsbidraget för förebyggande av
naturolyckor avsätts för översvämningsförebyggande åtgärder och att detta stöd
utgår under en tioårsperiod. DSU föreslår vidare att regeringen ser över den
totala ramen för det extra skatteutjäm-ningsbidraget och därefter föreslår
riksdagen den anpassning som kan vara nödvändig för att möjliggöra erforderiigt
stöd till översvämningsförebyggande åtgärder.

Remissinstanserna: Statens
räddningsverk, statens geotekniska institut (SGI), Svenska kommunförbundet
m.fl. motsätter sig inte DSU:s förslag att avsätta 10 milj. kr. per år till
förebyggande åtgärder mot översvämningar om det totala beloppet för detta
ändamål (25 milj. kr.) höjs kraftigt för att andra angelägna åtgärder, främst skredförebyggande
insatser, skall kunna genomföras. Riksrevisionsverket (RRV) och statskontoret
är tveksamma till att på det sätt DSU föreslår öronmärka medel för visst
ändamål under flera år. Statens energiverk anser att flödesdämpande magasin
skall kunna komma i åtnjutande av extra skatteutjämningsbidrag. Svenska
kraftverksJÖreningen anser att vattenkraftsutbyggnad är det från miljösynpunkt
bästa sättet att lösa översvämningsproblemen, varför NRL bör upphävas för de
aktuella älvsträckorna. Stockholms Ungsrätt utesluter inte att en reglering med
flödesdämpande syfte i Voxnan och Västerdalälven skulle kunna anses som
samhällsekonomiskt lönsam.

Skälen för mitt
ställningstagande: Med stöd av riksdagens beslut år 1986 (prop. 1985/86:150
bil. 3, FöU 11 och FiU 29, rskr. 345 och 361) avsätts inom ramen för det extra
skalteutjämningsbidraget 25 milj. kr. om året för förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor, främst översvämningar. Ansökningarna om
bidrag prövas av regeringen efter förslag av statens räddningsverk. Jag vill
redan här betona vad riksdagsbeslutet innebär i fråga om ansvaret för
förebyggande åtgärder. Riksdagen uttalar att det, i den mån ansvaret för
förebyggande åtgärder inte faller

inom
ramen för samhällets räddningstjänst eller omfattas av försäkrings- Prop.
1988/89:116 skyddet, ligger inom den kommunala kompetensen att ombesörja
dessa Bilaga 1 åtgärder. Det statliga stödet skall vara ett stöd till de
mest utsatta kommunerna.

För
att det skall vara möjligt att med större säkerhet bedöma behovet av resurser
för flödesdämpande åtgärder krävs kunskap om problemens omfattning och en
bedömning av möjliga alternativ. Ett mera detaljerat underlag i dessa frågor
kommer att finnas tillgängligt först efter det att länsstyrelsernas uppdrag har
redovisats och sammanställts. Därefter är det möjligt att göra en övergripande
prioritering mellan olika angelägna projekt m.m.

Det
saknas därför underlag för ett genomförande av DSU:s förslag. Jag anser vidare
i likhet med RRV m.fl. att förslaget att öronmärka medel ur det extra
skalteutjämningsbidraget inte är invändningsfritt. Detta bidrags syfte är
nämligen att mera påtagligt stödja de mest utsatta kommunerna i deras arbete
med att förebygga allvariiga naturolyckor. Jag vill emellertid framhålla att
det självfallet står varje kommun fritt att ansöka om bidrag till förebyggande
åtgärder och få frågan prövad i enlighet med de riktlinjer riksdagsbeslutet
anger. 1 detta sammanhang vill jag framhålla det nödvändiga i att
räddningsverket följer upp kommunernas åtgärder efter regeringens beslut om
bidrag.

DSU
har föreslagit att regeringen ser över storleken på hela det extra
skatteutjämningsbidraget för förebyggande åtgärder mot naturolyckor. Till detta
kan jag säga att frågan om bidragets storlek prövas i den årliga
budgetprocessen.

DSU
har vidare föreslagit att räddningsverkets anslag för översiktliga
undersökningar rörande olika former av naturolyckor höjs. Enligt min mening är
verkets verksamhet på detta område mycket betydelsefull för förebyggandet av
naturolyckor. Från chefen för försvarsdepartementet har jag inhämtat att
anslagsposten för budgetåret 1988/89 har höjts från 750000 kr. till en milj.
kr.

1
likhet med DSU anser jag att ytterligare regleringskapacitet i flera fall torde
vara den effektivaste och enda realistiska möjligheten att förebygga eller på
ett mer verkningsfullt sätt dämpa effekterna av översvämningar. Tillkomsten av
nya regleringar kan dock medföra konflikter med motstående intressen.

Länsstyrelserna
bör i samverkan med berörda kraftföretag och kommu

ner bedöma vilka flödesdämpande alternativ som vid en samlad avväg

ning är den bästa lösningen på översvämningsproblemet. När det föreslås

att ytteriigare regleringskapacitet tillskapas bör en förutsättning vara att

det inte finns andra realistiska, tekniska och ekonomiska alternativ för

flödesdämpning. Hushållningsbestämmelserna i NRL skall därvid beak

tas. Statens energiverk har föreslagit att extra skatteutjämningsbidrag skall

kunna utgå till byggande av dammar avsedda för flödesdämpning. Jag vill

erinra om att mottagare av det extra skatteutjämningsbidraget är kommu- ,

nerna. Om en kommun kommer in till regeringen med en ansökan om

bidrag för en sådan anläggning får ansökningen prövas och vägas mot.

andra inkomna ansökningar. 12

2.4
Beredskapsplanering, prognoser, varningssystem m. m. 2.4.1 Myndigheternas uppgifter

Prop.
1988/89:116 Bilaga 1

Mitt
ställningstagande: Det är viktigt att ansvariga organ samverkar i planeringen
för att minska konsekvenserna av inträffade dammbrott. De ansvariga
myndigheterna — främst plan- och bostadsverket samt räddningsverket — bör
överväga att meddela allmänna råd om samverkan när det gäller den fysiska
planeringen, befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Räddningsverkets
inledda arbete med utgångspunkt i DSUis förslag bör snarast fullföljas.

DSU:
Överensstämmer huvudsakligen med mina förslag.

Remissinstanserna:
DSU:s förslag möter inga erinringar från remissinstansernas sida. Statens
planverk förutsätter att nära samarbete etableras mellan räddningsverket och
plan- och bostadsverket för att utforma allmänna råd när det gäller kopplingen
mellan räddningstjänsten och den fysiska planeringen. Svenska
krajtverksförenlngen och enskilda kraftföretag m.fl. förklarar sig genomgående
villiga att delta i ett arbete för att förbättra planeringen vid
översvämningar.

Skälen för mitt
ställningstagande: Inledningsvis vill jag kortfattat redogöra för vad som
gäller enligt räddningstjänstlagstiftningen. Inträffar en översvämning skall
samhället genom räddningstjänsten svara för att skador på människor, egendom
eller miljön hindras eller begränsas. Varje kommun skall ha en
räddningstjänstplan. I denna plan skall det finnas uppgifter om
räddningstjänstens organisation i kommunen och om områden där en
olyckshändelse kan medföra allvarliga skador i miljön. Vid olyckshändelser som
kräver omfattande räddningsinsatser skall länsstyrelsen ta över ansvaret för
räddningstjänsten. Exempel på när detta kan bli aktuellt är mer omfattande
översvämningar. Länsstyrelsen skall upprätta en plan för räddningstjänsten i
sådana situationer. Lagstiftningen ålägger alltså de ansvariga myndigheterna
att ha en planläggning för räddningstjänsten vid allvarliga olyckshändelser,
t. ex. översvämningar.

Räddningsverket
skall enligt sin instruktion (1988:1040) samordna samhällets verksamhet inom
befolkningsskyddet och räddningstjänsten, bevaka riskutvecklingen inom
verksamhetsområdet samt verka för att åtgärder vidtas för befolkningens skydd
och för att förebygga olyckor. Kommunen skall enligt räddningstjänstlagen
(1986:1102) främja olycks-och skadeförebyggande verksamhet.

DSU
föreslår att regeringen uppdrar åt statens räddningsverk att dels redovisa den
planering för dammbrott eller översvämningar som har genomförts hos kommuner
och länsstyrelser, dels överlägga med företrädare för dammägarna, i första hand
Vattenfall och Kraftverksföreningen, för att klarlägga eventuella brister i
nuvarande beredskapsplanering m.m. i syfte att uppnå en överenskommelse om
generella riktlinjer för de säkerhetsrela-terade övervakningsanordningarna.
Verket bör informera berörda kommuner och länsstyrelser om resultatet samt
lämna rekommendationer avseende den tillsyn som bör utövas. DSU erinrar
härutöver om det

ansvar
länsstyrelserna har enligt räddningstjänstförordningen att upprätta Prop.
1988/89:116 planer för sådana större räddningsinsatser vid vilka
länsstyrelserna skall Bilaga 1 överta ansvaret för räddningstjänsten.

Jag
kan ansluta mig till huvuddragen i de överväganden och förslag som DSU har
lämnat. Samtidigt kan jag konstatera att räddningsverket redan har ansvaret för
att samordna samhällets verksamhet på området. Det är - i linje med vad
planverket har anfört - väsentligt att det sker ett samspel mellan förebyggande
insatser och skadeavhjälpande åtgärder. Enligt min mening bör ansvaret för
detta i första hand åvila kommunerna. Dessa har också en sådan skyldighet. Från
chefen för försvarsdepartementet har jag inhämtat att räddningsverket i
januari 1989 har givit ut en handbok i kommunal riskanalys inom
räddningstjänsten med vars hjälp man i ett kommunalt perspektiv skall kunna
identifiera och värdera olika riskkällor. Denna riskhandbok bör enligt min
mening få betydelse i sammanhanget. Som ett fullföljande av det pågående arbetet
förutsätter jag att plan- och bostadsverket och statens räddningsverk överväger
behovet av allmänna råd om samverkan mellan verksamhetsområdena fysisk planering,
befolkningsskydd och räddningstjänst.

Kommittén
(Kn 1981:02) för undersökning av allvarliga olyckshändelser har i sin rapport
(Nr 1:1987) Läckaget i Suorvadammen i oktober 1983 föreslagit att länsstyrelsen
i län där en större dammanläggning finns överväger om det hos länsstyrelsen
och berörda kommuner finns behov av en särskild beredskapsplanering för
räddningstjänsten vid dammbrott.

Med
utgångspunkt i DSU:s förslag har räddningsverket redan inventerat och till
chefen för försvarsdepartementet redovisat kommunernas och länsstyrelsernas
planering för åtgärder vid dammbrott och översvämningar. Av redovisningen
framgår bl. a. att ett femtontal kommuner har en mer eller mindre omfattande
planering för dammbrott och liknande samt att länsstyrelsens i Norrbottens län
regionala räddningstjänstplan innefattar åtgärder även vid dammbrott. Övriga
länsstyrelsers åtgärder vid översvämningar behandlas i resp. länsstyrelses
regionala räddningstjänstplan.

1
sin redovisning konstaterar räddningsverket att de kommuner som har de största
behoven av förebyggande planering i dag har en dammbrottspla-nering. Verket
anser dock att en planering för att lindra konsekvenserna av ett dammbrott bör
komma till stånd i ytterligare kommuner.

Jag
delar den uppfattning som kommer till uttryck i kommitténs för undersökning av
allvarliga olyckshändelser angivna rapport och genom räddningsverkets
redovisning. Jag anser alltså att det är angeläget att det inom kommunerna och
länsstyrelserna noga prövas om det behövs en ytteriigare planering.
Räddningsverket bör stödja länsstyrelserna i det mer övergripande arbetet samt
samordna deras arbete, t.ex. så att beredskapsplaneringen kan avse en hel älv
som berör flera län.

Från
chefen för försvarsdepartementet harjag vidare inhämtat att räddningsverket
redan har inlett det arbete som DSU föreslog om överläggningar med dammägarna
m. m.

Jag
konstaterar med tillfredsställelse att räddningsverket, i enlighet med

vad jag anförde under avsnitt 2.3.3, redan har tagit värdefulla initiativ på

området. 14

Några uppdrag till
räddningsverket mot bakgrund av DSU:s förslag anser jag därför inte behövliga.
I stället förutsätter jag att verket fullföljer det inledda arbetet i enlighet
med DSU:s förslag.

Prop. 1988/89:116
Bilaga 1

2.4.2
Älvcentraler

Mitt
ställningstagande: Jag anser att DSU:s och SMHLs förslag att inrätta en
särskild funktion — älvcentraler — vid större älvar bör övervägas närmare genom
att SMHI ges ett uppdrag att samråda med kraftföretagen om inrättande av
älvcentraler i utbyggda älvar och utreda behovet av sådana centraler i
outbyggda älvar.

SMHI:s
promemoria om älvcentraler: SMHI har på anmodan av DSU utarbetat ett förslag
till framtida hydrologisk prognos- och varningstjänst vid landets större
vattendrag. Enligt SMHI bör kraftföretagen i princip svara för kostnaderna för
älvcentraler i utbyggda älvar, medan staten bör svara för kostnaderna för
centraler i outbyggda älvar där kraftintresset är svagt. Kostnaderna för att
upprätta och driva älvcentraler i den senare kategorin av älvar uppgår enligt
SMHI till ca 3 milj. kr. per år i 1987 års penningvärde. SMHI bör få i uppdrag
av regeringen att ytterligare utreda dessa frågor.

DSU:
Överensstämmer huvudsakligen med mitt ställningstagande.

Remissinstanserna:
Uppfattningen är starkt delad när det gäller detta förslag. Statens energiverk
föreslår att frågan om älvcentralernas organisation, arbetsuppgifter m. m.
blir föremål för ytterligare utredning. Svenska kraftverksföreningen.
Vattenfall och VASO är beredda att inleda förhandlingar med SMHI om
inrättandet av älvcentraler i de vattendrag där man är företrädda. När det
gäller finansieringen anser RRV att staten bör svara för kostnaderna, medan
statskontoret har den motsatta uppfattningen.

Skälen för mitt
ställningstagande: Jag ansluter mig till DSU:s förslag att SMHI bör ges uppdrag
att samråda med berörda intressenter i avsikt att inrätta en särskild funktion
— älvcentraler — vid större utbyggda älvar. Jag tolkar kraftföretagens
remissvar och resultatet av de överläggningar som har ägt rum som att man är
beredd att ta på sig ansvaret för att sådana centraler kommer till stånd och
vidmakthålls i sådana älvar.

När det gäller ansvaret
för finansiering av älvcentraler i de huvudsakligen outbyggda älvar som
omfattas av NRL:s bestämmelser om undantag från vattenkraftsutbyggnad
konstaterar jag att bilden inte är lika klar. DSU har föreslagit att det extra
skatteutjämningsbidraget för förebyggande av naturolyckor i vissa fall skall
kunna utgå för skadelindrande prognos- och varningsåtgärder. DSU pekar särskilt
på det förhållandet att statsmakterna tidigare har beslutat att undanta
vattendrag från utbyggnad med stöd av NRL. Vid sidan av staten bör enligt DSU
även exempelvis kommunerna kunna bidra till finansieringen av dessa centraler
eller finansieringen lösas genom bildande av särskilda vattenförbund. Jag anser
därför att SMHI ytterligare bör utreda frågan om förutsättningarna för och
behovet av älvcentraler i outbyggda älvar och kostnaderna för dessa.

DSU har föreslagit att
reglerna för det extra skatteutjämningsbidraget ändras så att bidrag även kan
utgå för skadelindrande prognos- och varningsåtgärder. Jag ställer mig dock
från principiella utgångspunkter tveksam till DSU:s förslag. Som jag nyss har
redovisat (avsnitt 2.3.3) har det extra skatteutjämningsbidraget kommit till
för att förebygga naturolyckor. Enligt min mening kan prognos- och
varningsåtgärder inte anses vara förebyggande åtgärder i den mening som avses i
riksdagens beslut.

Prop. 1988/89:116 Bilaga 1

s. 16 Kontrollera mot PDF

2.5 Forskning rörande dammsäkerhet och översvämningar

Mitt
ställningstagande: SMHI bör i samverkan med berörda myndigheter, kraftföretag
m.fl. ges i uppdrag att utreda behovet av forskningsinsatser rörande
översvämningar.

DSU:
Överensstämmer huvudsakligen med mina förslag.

Remissinstanserna:
Remissutfallet är splittrat. Förslaget tillstyrks av SMHI och krajiföretagens
organisationer. SLU anser att SMHI inte ensidigt bör tilldelas ansvar för
dessa frågor utan att SLU bör ges ansvar för bl.a. forskning inom skogs- och
jordbrukssektorn. RRV och statskontoret motsätter sig eller vill inte ta
ställning till förslaget med hänsyn till att utredaren inte har beaktat SMHLs
dubbla roller som myndighet och uppdragsorgan.

Skälen för mitt
ställningstagande: För egen del anser jag att det är väsentligt att frågan om
behovet av forskning om översvämningar m.m. blir föremål för särskilda överväganden.
Jag anser i likhet med DSU att det kan vara en lämplig ordning att SMHI ges i
uppdrag att närmare utreda denna fråga i samråd med berörda intressenter. Denna
fråga får sedan beredas i arbetet med den forskningspolitiska proposition som
planeras till våren 1990.

2.6
Övriga frågor

RR
v och Svenska kraftverksföreningen pekar på att ett genomförande av DSU:s
förslag kan medföra betydande kostnader för kraftföretagen. Enligt RRV kan
skärpta regler som utfärdas av dammsäkerhetsnämnden och räddningsverket medföra
icke oväsentliga kostnadsökningar, varför regeringen i sitt förslag med
anledning av DSU:s betänkande bör ange att begränsningsförordningen gäller för
myndighetsregler om dammsäkerhet. Begränsningsförordningen (1987: 1347) gäller
för myndigheter under regeringen (l§). Enligt denna förordning skall
myndigheterna, innan man beslutar om en regel, utreda bl. a. koslnadsmässiga
konsekvenser av denna regel. Vidare skall den som berörs av regeln ges
tillfälle att yttra sig (2 och 3 §§). Statens räddningsverks uppgifter inom
dammsäkerhetsområdet omfattas av begränsningsförordningen. En myndighet får
dock utan en sådan konsekvensutredning meddela föreskrifter, om det föreligger
fara för liv, personlig säkerhet eller hälsa eller risk för betydande ekonomisk
skada (5§). Dammsäkerhetsnämnden är ett privaträttsligt organ, som inte har

s. 17 Kontrollera mot PDF

någon befogenhet att
meddela bindande föreskrifter. Nämndens roll är, Prop. 1988/89:116

som jag tidigare har sagt, endast rådgivande. Bilaga 1

3 Små vattenkraftverk

Bakgrund:
Statligt stöd till utbyggnad av små vattenkraftverk har i olika former
förekommit sedan den 1 juli 1978. Sedan den I januari 1984 har det utgått ett
15-procentigt investeringsstöd till sådana kraftverk och fr.o.m. den I juli
1985 infördes även ett 50-procentigt stöd till förprojektering av små
vattenkraftverk. Dessa båda stödformer upphörde den I januari 1987 i enlighet
med vad som förutsattes i riksdagens beslut. Riksdagen har beslutat att det i
planen för utbyggnad av vattenkraften skall ingå små vattenkraftverk,
motsvarande 400 GWh/år.

Under
perioden den 1 januari 1984 till den 31 december 1986 har statens energiverk
beslutat om bidrag till ett 80-tal projekt. Produktionstillskottet i dessa
anläggningar beräknas till 150—160 GWh/år. De projekt som har utförts eller är
under utförande fördelar sig enligt statens energiverk på aktörer enligt
följande:

Aktörer Andel %

Kraftindustrin 18

Kommunala
elverk och energiverk 24

Enskilda
näringsidkare, finansbolag 21

Tillverkande
foretag 14

Företag
och föreningar med ett mindre eget distributionsområde 3

Övriga 20

Kategorin
Övriga utgörs av bolagskonsortier eller motsvarande som i regel har bildats
särskilt för att investera i vattenkraftsanläggningar.

Det
finns enligt statens energiverk en teoretisk potential i landet för utbyggnad
av små vattenkraftverk på i storleksordningen 2,5 TWh/år utanför sådana områden
som är undantagna från vattenkraftsutbyggnad genom NRL. Den omfattar såväl
orörda fallsträckor som nedlagda gamla kraftverk och utbyggnader av befintliga
anläggningar.

Av
hittills genomförda/planerade projekt som statens energiverk har medverkat
eller lämnat utlastdse att medverka i är huvuddelen anläggningar som utnyttjar
en befintlig damm. Nedanstående tabell visar mycket grovt uppdelningen av projekten
med hänvisning till åtgärdens omfattning:

Typ
av anläggning Andel %

Nyanläggning 7

Ny
station vid befintlig damm 45

Komplettering
med nytt aggregat 11

Renovering
eller restaurering av befintlig anläggning 37

2
Riksdagen 1988/89. I .saml. Nr 116

s. 18 Kontrollera mot PDF

Nyanläggning
avser anläggande av ett kraftverk i en helt orörd fallsträc- Prop. 1988/89: 116
ka eller i ett vattendrag där en äldre damm har rivits ut. Ny station vid
Bilaga 1 befintlig damm som är den klart dominerande åtgärden innebär att en
helt ny kraftstation uppförs vid en befintlig damm som är i en mer eller mindre
bra kondition. Komplettering med nytt aggregat avser projekt där ett befintligt
kraftverk har kompletterats med ytterligare aggregat. Renovering eller
restaurering av befintlig anläggning innebär att man utnyttjar befintliga
anläggningsdelar, såsom kraftstationsbyggnad, damm, kanaler etc, för vanligtvis
installation av ny mekanisk och elektrisk utrustning samt ny styr- och
kontrollutrustning.

1
samband med beslutet om bidrag till små vattenkraftverk m. m. (prop.
1984/85:120 s. 143 0 behandlades bl.a. frågan om konflikter gentemot motstående
intressen vid uppförande av sådana kraftverk. Föredraganden bedömde därvid att
små vattenkraftverk i första hand har fömtsättningar att uppföras i anslutning
till befintliga regleringar. Vidare framhölls att tillkomsten av sådana
kraftverk har medverkat till att man har satt i stånd äldre dammar som har
varit i behov av restaurering. Därutöver erinrades i propositionen om att
utbyggnad av vattenkraftverk i biflöden i vissa fall kan stå i konflikt med
utbyggnader i huvudflödena.

Under
senare tid har ett antal projekt aktualiserats som bedöms förorsaka konflikter
med motstående intressen. Det gäller bl. a. projekt i orörda biflöden till
vissa exploaterade älvar i norra Sverige. Regeringen har genom särskilda
beslut förbehållit sig prövningen enligt VL av två av dessa projekt.

I
statens energiverks elmarknadsrapport påpekas att utbyggnad för energiproduktion
skapar vissa miljöstörningar och att detta även gäller små vattenkraftverk.
Nyttan av små vattenkraftverk är inte sällan måttlig jämfört med de störningar
i naturmiljön som anläggningarna orsakar. Minikraftverk kan således i vissa
fall ge större skada per utbyggd och producerad energienhet än större kraftverk.

Enligt
vad som numera gäller kan statligt stöd till små vattenkraftverk utgå från den
nya energiteknikfonden. Ett grundläggande villkor för det stödet är att ny
teknik skall tillämpas. Små vattenkraftverk har ingen särställning utan bedöms
på samma grunder som övriga energiprojekt. Statens energiverk har utarbetat
närmare detaljbestämmelser rörande detta stöd.

Uppdrag
till länsstyrelserna: Regeringen gav i april 1988 tio länsstyrelser i uppdrag
att till regeringen översiktligt redovisa de mindre vattenkraftsprojekt som
har aktualiserats. Planer på utbyggnad som är kända men som först senare kan
komma att aktualiseras borde även redovisas enligt en till uppdraget fogad
promemoria. Länsstyrelserna föriitsattes göra denna redovisning i samverkan med
berörda kommuner varvid de damminventeringar som länsstyrelserna i flertalet
län genomfört borde utnyttjas. Redovisningen förutsattes innefatta en
översiktlig beskrivning av den inverkan på naturvårdens intressen, bl. a.
skador på fauna och fiske, som ett genomförande av olika projekt kan medföra.
I den mån redovisade vattenkraftsprojekt berörs av ställningstaganden i
kommunernas fysiska planering för berörda områden, borde dessa enligt
promemorian redovisas.

Redovisningar har
inkommit från länsstyrelserna i Uppsala. Skaraborgs, Prop. 1988/89: 116
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorr- Bilaga
1 lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. 1 vissa fall har till
yttrandena fogats skrivelser från berörda kommuner, kraftföretag m.fl. Delar av
länsstyrelsernas redovisningar finns fogade till detta protokoll som bilaga
1.3.

Länsstyrelsernas
redovisningar är olika långtgående vad gäller bedömningar av de redovisade
projektens konsekvenser. I relativt hög grad har bedömningar avseende
konflikter med motstående intressen inte gjorts. Redovisningarna är inte heller
enhetliga exempelvis med avseende på projektens aktualitetsgrad. De slutsatser
som kan dras av materialet är därför relativt osäkra.

Huvuddelen
av de projekt som länsstyrelserna uttalat sig om förefaller kunna genomföras
utan allvarliga konflikter med motstående intressen. I vissa fall har
länsstyrelserna dock konstaterat att allvariiga konflikter föreligger gentemot
naturvårdens intressen och till viss del kulturminnesvårdsintressen.
Synpunkter av mer allmän eller generell karaktär med anledning av uppdraget har
lämnats av vissa länsstyrelser och kommuner.

Länsstyrelsen
I Skaraborgs län framhåller att uttag av elkraft genom iståndsättning av
raserade dammar och liknande upprustning av befintliga byggnader kan innebära
positiva åtgärder från natur- eller kulturminnesvårdssynpunkt, under
förutsättning att upprustningen sker med hänsynstagande till natur- och
kulturvärdena. Vissa anläggningar kan ha ett sådant antikvariskt värde att
befintlig utrustning för kvarn eller kraftverk bör bevaras intakt.

De
statliga bidragen till små kraftverk har enligt länsstyrelsen i Örebro län
medfört en forcerad utbyggnad av små kraftverk som saknar motsvarighet i sen
tid. Den värdering av natur- och miljöfrågor som har slagit igenom i samhället
i stort i såväl lagstiftning som praktiskt handlande synes enligt länsstyrelsen
ännu inte ha fått något nämnvärt genomslag hos vattendomstolarna trots VL.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län anser att det erhållna materialet inte i dag ger utrymme
för mer än en ganska grov översiktlig redovisning. Betydligt större insatser
skulle erfordras för att få en mer fullständig förteckning över projekt som kan
komma till stånd på kort och lång sikt.

Genom
bestämmelserna i NRL är enligt länsstyrelsen i Norrbottens län

mycket stora delar av vattendragen i länet undantagna från vattenkraftsut

byggnad. Eventuella utbyggnader i hittills outbyggda mindre vattendrag

och biflöden till de utbyggda huvudälvarna medför stora risker för bety

dande stömingar med hänsyn till naturvård, fiske och rekreation. En

restriktiv grundinställning skall därför gälla i fortsättningen och regerings

prövning kan behövas då inte endast obetydliga inverkningar på naturför

hållanden m. m. bedöms uppstå. Länsstyrelsen bör kunna aktivt verka för

att sådana förbehåll aktualiseras och regeringen bör kunna ge en rekom

mendation om att detta bör ske. Jokkmokks och Bodens kommuner re

dovisar projekt i biflöden till Luleälven där tillstånd givits trots att kom

munen varit emot utbyggnaden. Gällivare och Pajala kommuner redovisar

å andra sidan projekt i vissa biflöden till Kalixälven där tillstånd enligt VL '

vägrats av regeringen
trots att kommunerna var positiva till en utbyggnad. Prop. 1988/89:116

Bakgrunden är att biflödena omfattas av bestämmelserna i NRL. Bflaga 1

Storumans
kommun är beredd att positivt pröva effektutbyggnader i de vattendrag som redan
är utbyggda. Däremot är kommunen mycket restriktiv till utbyggnad i framför
allt orörda biflöden. Dessa är mycket betydelsefulla för utveckling av
ersättningsfiske och utgör därmed mycket stora tillgångar för rekreation och
rörligt friluftsliv.

För
egen del vill jag framhålla följande. Genom länsstyrelsernas och statens
energiverks redovisningar har det blivit möjligt att få en översiktlig bild av
utbyggnadsläget i landet när det gäller mindre kraftverk. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att det finns ett energipolitiskt intresse av att få till
stånd en viss fortsatt utbyggnad av små vattenkraftverk. Utbyggnad av mindre
vattenkraftverk kan vidare i vissa fall medverka till att höja elsäkerheten i
mer begränsade distributionsområden, s. k. Ö-drift. Förutom dessa intressen
som bl. a. har kommit till uttryck i riksdagens plan för fortsatt
vattenkraftsutbyggnad talar i varierande grad dammsäkerhetsskäl och
kulturhistoriska skäl för en fortsatt försiktig iståndsättning av anläggningar
för små vattenkraftverk. En sådan utbyggnad förutsätts dock ske med stor hänsyn
tagen till motstående intressen.

Jag
vill i sammanhanget erinra, om vad dåvarande chefen för bostadsdepartementet
anförde i prop. 1985/86: 3 med förslag till lag om hushållning med
naturresurser m.m. (s. 110): "Minikraftverk kan ge avsevärda effekter på
miljön beroende bl.a. på hur anläggningen utformas. Vattenöver-domstolen pekar
i sitt yttrande på att minikraftverk i mindre vattendrag i förhållande till
varje producerad energienhet regelmässigt dels kostar mera, dels medför mera
omfattande skador än kraftverk i större vattendrag".

Enligt
2 kap. 1 § NRL skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål
för vilka områden är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt
föreliggande behov. Företräde,skall enligt detta lagrum ges sådan användning
som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Enligt 1 kap. 2§ skall
denna bestämmelse tillämpas vid prövningen enligt bl. a. VL (jmf 3 kap. 1 §
VL).

Länsstyrelsernas
redovisningar och det underlag som erhållits från statens energiverk ger inte
belägg för att utbyggnad av mindre vattenkraftverk generellt sett kan förväntas
ge upphov till mer påtagliga konflikter gentemot motstående intressen.

Jag
anser att gällande vattenlagstiftning och naturresurslagstiftning re

dan nu ger tillräckliga möjligheter att förhindra utbyggnader som påtagligt

skadar motstående intressen. Det bör samtidigt finnas förutsättningar för

en viss fortsatt utbyggnad av minikraften med hänsyn tagen till motståen

de intressen. Det torde i första hand gälla kompletterande utbyggnader i

anslutning till redan befintliga regleringar. En sådan utbyggnad ligger

enligt min uppfattning i linje med de grundläggande hushållningsbestäm

melserna i NRL. Jag vill i detta sammanhang också framhålla att ett bättre

underlag för ställningstagande till olika vattenkraftsprojekt kommer att

finnas tillgängligt i takt med att kommunerna fullföljer arbetet med över

siktsplaner enligt PBL. Kommunerna skall därvid, bl.a. mot bakgrund av 20

s. 21 Kontrollera mot PDF

redovisade
allmänna intressen, göra en närmare bedömning av vilken Prop. 1988/89:116
markanvändning som är den mest lämpliga med hänsyn bl.a. till ovan Bflaga 1
nämnda hushållningsbestämmelser. Vidare kommer sammanställningen av de
länsstyrelseinventeringar som jag behandlade i avsnitt 2.2.2 och 2.2.3 också ge
ett förbättrat underiag när det gäller att bedöma förutsättningarna för
utbyggnad av små vattenkraftverk.

Enligt
vad jag har erfarit har Sveriges Energiföreningars Riksorganisation (SERO)
tagit kontakt med Älvräddarnas samorganisation och Svenska
naturskyddsföreningen för att närmare klariägga förutsättningarna för fortsatt
utbyggnad av mindre kraftverk.

Statens energiverk
bedömer att en utbyggnad motsvarade 175 — 225 GWh/år av små vattenkraftverk är
en möjlig utbyggnadsnivå till mitten av 1990-talet. För egen del vill jag inte
ta ställning till vilken utbyggnadsnivå som kan vara realistisk till mitten av
1990-talet. Jag anser det emellertid sannolikt att det i takt med att
ytterligare inventeringsmaterial framkommer och de energipolitiska förutsättningarna
delvis förändras bör finnas möjligheter att uppnå minst den utbyggnadsnivå som
statens energiverk har angivit. Det bör ankomma på energiverket att följa den
fortsatta utbyggnaden och som underlag för den redovisning som avses ske till
riksdagen år 1990 redovisa ytteriigare underlag beträffande möjlig utbyggnad
av små vattenkraftverk samt vilka åtgärder som kan visa sig nödvändiga för att
uppnå utbyggnadsmålet.

4 Läget beträffande planen för vattenkraftsutbyggnad

Bakgrund:
Riksdagen lade åren 1984 och 1985 fast en plan för vattenkraftsutbyggnad (prop.
1983/84:160, BoU 30, rskr. 364 och prop. 1984/85:120, BoU 25, rskr. 364).
Planen innehåller projekt m. m. motsvarande 3,8 TWh/år i syfte att säkerställa
en utbyggnad av vattenkraft omfattande minst 2,5 TWh/år till mitten av
1990-talet. Statens energiverk har genom ett särskilt regeringsuppdrag ansvaret
för att följa genomförandet av planen för vattenkraftsutbyggnad.

1 Elmarknadsrapport 1988
har statens energiverk bedömt förutsättningarna för att nå de energipolitiska
målen beträffande vattenkraftsutbyggnad till mitten av 1990-talet. För
närvarande har riksdagens plan för utbyggnad av vattenkraften följande
utseende:

Riksdagens
plan för vattenkraftsutbyggnad

GWh/år

Namngivna projekt 2 700

Små vattenkraftverk ca 400

Effektivisering 300-400

Summa ca 3 500

s. 22 Kontrollera mot PDF

Mdlanskillnaden mdlan 3,8
TWh/år och redovisade 3,5 TWh/år utgörs Prop. 1988/89: 116 av Råneälven som
riksdagen beslutat undanta från vattenkraftsutbyggnad Bilaga 1 genom att
föra älven i sin helhet till 3 kap. 6§ NRL.

För
projekt inom riksdagens vattenkraftsplan kan följande utbyggnadsläge
redovisas:

Specificerade
projekt som är idrifttagna, under byggnad eller som har erhållit tillstånd
enligt VL uppgår sammanlagt till ca I 100 GWh/år. Verket bedömer att samtliga
dessa projekt verkligen kommer att genomföras. Projekt som för närvarande är
oklara, som planeras och som för närvarande är föremål för prövning enligt VL
uppgår totalt till ca 1 500 GWh/år. Av den senare kategorin projekt bedömer
verket att endast projekt motsvarande ca 250 GWh/år kommer att förverkligas.

Av
projekt som planeras eller är föremål för prövning enligt VL utanför riksdagens
vattenkraftsplan är nästan alla av sådan natur att de kan komma att
realiseras. Av totalt 320 GWh/år svarar Vattenfall för ca 200 GWh/år.
Energiverket bedömer att ca 300 GWh/år kommer att realiseras till mitten av
1990-talet.

Produktionstillskotten
till mitten av 1990-talet genom det pågående arbetet med effektivisering av
befintliga kraftverk bedöms av verket bli i storieksordningen ca 250 GWh/år.
Det sannolika tillskottet till vattenkraftsproduktionen till mitten av
1990-talet kan'enligt statens energiverk därför förväntas bli av följande
storleksordning.

Beräknat
tillskott av vattenkraftsproduktion

____________________________________________ GWh/år

Enligt vatlenkrajisplanen

Specificerade projekt 1 350

Små vattenkraftverk 200

Effektiviseringar 250

Summa 1800

Utanför vattenkraftsplanen

Specificerade projekt 300

Summa 2100

Inom
vattenkraftsplanen blir tillskottet 1 800 GWh/år. För att utbyggnadsmålet 2
500 GWh/år enligt vattenkraftsplanen skall nås krävs ytterligare 700 GWh/år.
Om projekten utanför vattenkraftsplanen genomförs krävs ytteriigare 400 GWh/år
för att totalt nå 2 500 GWh/år. Möjligheterna att nå 2 500 GWh/år totalt bedöms
mot denna bakgrund mera gynnsamma än i förra årets redovisning, detta främst
beroende på att flera specifierade projekt i planen verkar komma till stånd,
att flera projekt utanför planen nu identifierats samt att potentialen i form
av effektiviseringar av befmtiiga kraftverk bedömts något större än tidigare.

Verkets
arbete med riksdagens vattenkraftsplan under 1988/89 kan sammanfattas i
följande punkter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

1. Planerade och oklara
projekt — verket klarlägger utbyggnadsfömtsätt- "rop- 1 9öö/ö9: 116

ningarna med berörda intressenter för 3 projekt om sammanlagt ca 150 Bflaga
1

GWh/år.

2. EJ
undantagna vallenområden — inför 1990 års avstämning av elför

sörjningsläget i samband med kärnkraftsavvecklingens inledning utreder

verket den ekonomiska vattenkraftspotentialen i ej undantagna vattenom

råden.

3. Vissa länsstyrelsers samråd med verket — inför vissa länsstyrelsers
samråd med statens energiverk om vattenkraftsplanens projekt i kommunernas
översiktsplanering till den I juli 1990 avser verket kontakta dessa
länsstyrelser hösten 1988.

4. Kommunernas översiktsplanering — verket avser delta i plan- och
bostadsverkets konferens hösten 1988 om vattenkraftsplanens preciserade projekt
och deras behandling i kommunernas översiktsplanering.

5. Naturreservat — verket avser kontakta de länsstyrelser som lagt interimistiska
naturreservat kring projekt i vattenkraftsplanen eller som förbereder
definitiva naturreservat kring sådana projekt för att diskutera riksintressena
inom vattenkraftsplanen.

6. Vattendomstolarna — verket avser att i samarbete med domstolsverket
kartlägga de olika vattendomstolarnas praxis avseende remissinstanser.

Jag
kan för egen del i allt väsentligt ställa mig bakom de bedömningar som statens
energiverk har gjort. Jag har i det föregående avsnittet närmare kommenterat
möjligheterna att uppnå gällande utbyggnadsmål för små vattenkraftverk. Verkets
överväganden överensstämmer i huvudsak med de statsrådet Dahl gjorde i förra
vårens energipolitiska proposition. Det fmns därför för närvarande inget behov
av att överväga en förändring av den plan för vattenkraftsutbyggnad som
riksdagen lade fast åren 1984 och 1985. Jag förutsätter då att verket genomför
det arbete som syftar till att klariägga förutsättningarna för fortsatt
vattenkraftsutbyggnad som redovisats i elmarknadsrapporten.

Det
finns enligt min bedömning anledning att erinra om att den plan som riksdagen
har beslutat har utformats med största möjliga hänsyn tagen till miljön och
möjligheterna att uppnå en bred politisk förankring. Viktiga utgångspunkter var
enligt vad som anfördes i proposition 1983/84:160 om fortsatt
vattenkraftsutbyggnad (s. 13) de bedömningar som gjorts i den fysiska
riksplaneringen. Dessa bedömningar har numera kommit till uttryck i NRL:s
bestämmelser för hushållningen med mark och vatten och den fysiska miljön i
övrigt. Det är givetvis viktigt att även beakta de omarbetade och förbättrade
utbyggnadsprojekt som i vissa fall har utarbetats senare. 1 riksdagens beslut
(BoU 1983/84:30 s.12-13) betonades att planen bör utformas så att största
möjliga hänsyn tas till miljöaspekterna och till de lokala
sysselsättningsaspekterna. Det är enligt riksdagens beslut viktigt att
utbyggnaderna planeras så att förhållandevis varaktig sysselsättning skapas.

Enligt
min uppfattning är dessa uttalanden fortfarande relevanta för genomförandet av
vattenkraftsplanen. Jag vill särskilt betona vikten av att de projekt som
aktualiseras utformas med stor hänsyn tagen till motstående intressen.
Skadorna av ingreppen bör så långt möjligt minimeras och

s. 24 Kontrollera mot PDF

projekten bör modifieras
exempelvis genom minimitappningar. Slutligen Prop. 1988/89:116 är det
viktigt att berörda kommuner kompenseras för de intrång som Bilaga 1
företagen medför. Dessa utgångspunkter vägledande för regeringens prövning av
olika projekt. Jag har i detta sammanhang noterat energiverkets planer på att
samråda med berörda intressenter avseende fömtsättningarna för utbyggnad av
vissa vattenkraftsprojekt.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bereder
riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om dammsäkerhet,
översvämningar, beredskapsplanering, forskning, små vattenkraftverk och planen
för vattenkraftsutbyggnad.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:116

Bilaga
2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 1989

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Anmälan till proposition om vissa dammsäkerhets-och
vattenkraftsfrågor, m. m.

1 Inledning

Utredningen
avgav i november 1987 betänkandet (SOU 1987:64) Dammsäkerhet och skydd mot
översvämningar. Betänkandet har remissbehandlats inom miljö- och energidepartementet.
En sammanfattning av betänkandet och en sammanställning av remissyttrandena har
fogats till miljö- och energidepartementets protokoll i detta regeringsärende.
Betänkandets lagförslag bör fogas till protokollet som bilaga 2.1.

Inom
justitiedepartementet har utarbetats förslag till lagändringar. Förslagen
omfattar även en ändring avseende instansordningen i ärenden angående
skyddsområde och skyddsföreskrifter för yt- och grundvattentäkter. Regeringen
beslutade den 6 oktober 1988 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till
ändringar i vattenlagen (1983:291), lagen (1983:292) om införande av
vattenlagen (1983:291) samt plan- och bygglagen (1987:10). De förslag som
remitterades till lagrådet överensstämmer, bortsett från dagen för ikraftträdandet
och redaktionella ändringar som framgår av specialmotiveringen, med de förslag
som jag nu lägger fram. Lagförslagen i lagrådsremissen har därför inte tagits
med i propositionen.

Lagrådet
har den 17 oktober 1988 lämnat de remitterade förslagen utan erinran. Lagrådets
yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.2.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Det
finns i landet ett stort antal dammar av varierande storlek och ålder.

Säkerheten vid dessa anläggningar är i stort mycket god. Tillbuden har

under årens lopp varit få. Att dammanläggningar inte är utan risker har 25

s. 26 Kontrollera mot PDF

emellertid belysts under
de perioder med mycket höga vattenflöden som Prop. 1988/89: 116 förekommit
inte minst under 1980-talet. Läckage och andra svagheter har Bilaga 2 visat
sig i några fall. Till och med dammgenombrott har förekommit.

Konsekvenserna
för liv och egendom blir mycket stora om brister i dammsäkerheten leder till
olyckor. En god dammsäkerhet är dessutom en förutsättning för en stabil energiförsörjning.
Det är givetvis angeläget att såväl vunna driftserfarenheter som ökade
kunskaper inom hydrologi och teknik tas till vara för att höja säkerheten vid
befintliga och nya anläggningar. För att underlätta och påskynda åtgärder på
området bör den vattenrättsliga lagstiftningen ändras i några avseenden. Jag
anser också att det är angeläget alt översvämningsrisker beaktas vid den
kommunala planeringen och vid tillståndsprövningen enligt plan- och bygglagen
(1987:10), PBL.

Under
våren 1985 tillsatte Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI),
statens vattenfallsverk och Svenska Kraftverksföreningen tillsammans en
särskild kommitté — Flödeskommittén. Denna kommitté skulle ha till uppgift
bl.a. att utarbeta förslag till riktlinjer för bestämning av dimensionerande
flöden vid kraftverks- och regleringsdammar. Flödeskommittén publicerade en
lägesrapport i december 1986. Dammsäkerhetsutredningen har haft bl. a. den
rapporten som underlag för sina ställningstaganden. I rapporten lämnas förslag
till ändringar i vattenlagen (1983:291), VL, som bedömts nödvändiga av
dammsäkerhetsskäl. Utredningens förslag överensstämmer i stort med
Flödeskommitténs förslag.

Uppförande,
ändring och utrivning av dammar och andra vattenanläggningar i vattendrag och
sjöar regleras framför allt i VL, som trädde i kraft den I januari 1984.
Övergångsbestämmelserna till lagen regleras i en särskild promulgationslag,
lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291), VP. Vissa
förfarandefrågor m.m. regleras i vattenrättsförordningen (1983: 788), VF, som
också trädde i kraft den 1 januari 1984.

Uppförande
och utrivning av dammar av någon betydelse kräver tillstånd enligt VL. 1 en
tillståndsdom skall vattendomstolen föreskriva de villkor som skall gälla för
ett sådant vattenföretag. Villkoren kan gälla exempelvis den tekniska
utformningen av anläggningen samt vattenhushållningen vid denna. Motsvarande
gäller vid åtgärder som vidtas för att avvattna mark och som prövas vid
förrättning enligt VL. Vid tillåtlighetsprövningen beaktas säkerhetsaspekterna
utan att detta särskilt angetts i lagen.

Ansvaret
för att tillfredsställande dammsäkerhet upprätthålls åvilar i första hand
dammägaren — i fortsättningen kallad företagaren. Det kan av flera skäl
förutsättas att en företagare i eget intresse verkligen strävar efter säkerhet
vid sin anläggning. Jag anser därför att ändringar bör göras i VL som syftar
till att underlätta för företagarna att vidta sådana åtgärder. Men det kan
givetvis inte överlåtas till företagarna att ensamma få avgöra frågor om
dammsäkerhet. Den offentliga kontrollen och tillsynen enligt VL är av stor
betydelse. I konsekvens med denna ståndpunkt anser jag också att ändringar bör
göras som syftar till att stärka det allmännas ställning i dammsäkerhetsfrågor.

Utredningen
har föreslagit att det skall framgå av VL att ett tillstånd 26

skall
omfatta villkor rörande säkerheten vid anlägggningen. Jag delar denna
ståndpunkt och återkommer i avsnitt 2.2 med närmare förslag i frågan.

VL bygger på att
skadereglering i regel skall ske på förhand. Det betyder att ersättning för de
skador som ett vattenföretag kan orsaka skall betalas innan företaget påbörjas.
Denna princip kan emellertid hindra tillkomsten av särskilda bestämmelser som
skulle vara av värde i ett nödläge, exempelvis vid extrema flöden. Utredningen
har föreslagit särskilda regler om uppskjuten skadereglering i vissa fall. Till
den frågan återkommer jag i avsnitt 2.3.

Om en företagare utan
förhandsprövning avviker från de vattenhushållningsbestämmelser som gäller för
vattenföretaget riskerar han att drabbas av straffansvar (21 kap. 1 § första
stycket VL). Utredningen har diskuterat om det behövs särskilda regler som
medger undantag från tillståndsplikten i en nödsituation. Utredningens slutsats
är att det på grund av brottsbalkens regler om nöd saknas behov av en ändring
i VL. Vissa remissinstanser har emellertid förespråkat en sådan lagändring. Jag
delar den ståndpunkten och jag behandlar frågan närmare i avsnitt 2.4.

Huvudprincipen
i VL att ett tillstånd gäller för all framtid bryts bl.a. genom reglerna om
omprövning av villkor. Innan omprövning kan ske måste dock viss tid ha
förflutit sedan tillståndet meddelades. Utredningen förslår att en sådan
omprövning av villkor skall kunna ske till förmån för dammsäkerheten utan
hinder av några tidsbegränsningar. Enligt min mening är den nuvarande
ordningen inte tillfredsställande och jag återkommer med närmare förslag i
avsnitt 2.5.

Ärenden
angående vattenskyddsområden avgörs av länsstyrelserna och får överklagas hos
regeringen. I dessa ärenden förekommer sällan frågor som kräver
regeringsprövning. För att avlasta regeringen bör instansordningen ändras i
sådana ärenden (se vidare avsnitt 2.6).

Dammsäkerhetsutredningen
har understrukit betydelsen av att risken för översvämningar beaktas i plan-
och bygglovsärenden men utredningen har inte föreslagit några särskilda regler
i frågan. Jag instämmer i utredningens bedömning i sak men anser att frågan
bör regleras i PBL. Jag redovisar mitt förslag i avsnitt 2.7.

I
detta sammanhang villjag nämna attjag har övervägt om 12 kap. PBL, som
preciserar den statliga kontrollen beträffande riksintressen m.m., bör
kompletteras med en uttrycklig föreskrift om att risken för översvämning är en
grund för att länsstyrelserna skall pröva en kommuns planbeslut. Jag har
emellertid dragit den slutsatsen att 12 kap. I § PBL redan nu täcker in risken
för översvämningar. Jag föreslår därför inte någon komplettering av
bestämmelsen.

Prop.
1988/89:116 Bilaga 2

2.2
Bestämmelser om säkerhet i tillståndsdomar m. m.

Mitt förslag: Ett beslut
eller en dom som innebär att tillstånd lämnas till ett vattenföretag skall
innehålla bestämmelser om vattenföretagets säkerhet.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Prop. 1988/89: 116

Remissinstanserna:
Alla remissinstanser utom Stockholms tingsrätt har Bilaga 2 tillstyrkt eller
lämnat utan erinran utredningens förslag att bestämmelser om säkerheten skall
meddelas i samband med ett tillstånd. Stockholms tingsrätt ifrågasätter
förslaget med hänsyn till vattendomstolarnas begränsade möjligheter att
granska säkerheten. Synpunkter på förslagets lagtekniska utformning har
lämnats av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Östersunds tingsrätt och
kammarkollegiet. Stockholms tingsrätt och Östersunds tingsrätt har i det
sammanhanget gjort påpekanden om arten av de bestämmelser som kan bli aktuella.

Skälen
för mitt förslag: Vattendomstolarna granskar ansökningar om tillstånd till
exempelvis dammar från vattenbyggnadsteknisk synpunkt. I samband med att
tillstånd lämnas skall domstolen enligt 13 kap. 47 § första stycket I VL i
domen ange de bestämmelser avseende den tekniska utformningen som behövs.
Också nödvändiga villkor för att tillgodose allmänna och enskilda intressen
skall anges enligt första stycket 9 i denna paragraf Motsvarande gäller enligt
12 kap. 31 § andra stycket 1 och 7 VL i fråga om tillstånd som meddelas av en
förrättningsman. Regleringen i de nämnda paragraferna innebär att prövningen,
om det är nödvändigt, skall omfatta de frågor som anges där. Men till följd av
principen om officialprövning kan också andra frågor bli nödvändiga att
bedöma.

Som
jag anförde i föregående avsnitt beaktar vattendomstolarna vid sin granskning
säkerhetsaspekter, även om det inte finns några särskilda föreskrifter om
detta. Av uttalanden i prop. 1981 /82:130 (s. 128) framgår klart att det
förutsätts att tillståndsmyndigheterna vid sin prövning granskar ritningar
rörande anläggningens konstruktion och hållfasthet, grundläggning, utskovens avbördningsförmåga,
krönhöjd, släntlutning osv.

Jag
vill först framhålla att den vattenrättsliga prövningen är en betydelsefull
del av den offentliga kontrollen med syfte att ta tillvara säkerhet och andra
allmänna intressen. Att avgöranden som innebär tillstånd innehåller
bestämmelser avseende vattenföretaget är också en förutsättning för att
länsstyrelsernas tillsynsverksamhet skall kunna bedrivas effektivt. Också
företagarens eget ansvar för skötsel och underhåll och därmed indirekt hans
ansvar för att god säkerhet upprätthålls fastställs närmare genom sådana
bestämmelser. Jag delar därför utredningens uppfattning att frågan om
säkerheten är så betydelsefull att det finns anledning att ta upp den i
lagtexten och inte bara i motiven.

Utredningen
har anfört att det för att tillgodose säkerheten kan behövas bestämmelser om
annat än anläggningens konstruktion. Det kan gälla bestämmelser om att upprätta
beredskapsplaner, att utse en dammansvarig eller att föreskriva regelbundna
övningar med personalen.

Kritik
har riktats mot arten av de bestämmelser, som nämnts av utredningen. Jag delar
denna kritik. Det bör således inte ankomma på tillståndsmyndigheterna att
meddela sådana bestämmelser som omfattas av annan lagstiftning, exempelvis
räddningstjänstlagen (1986:1102). Det bör inte heller komma i fråga att, i
strid mot reglerna om tillsyn i VL, meddela bestämmelser som innebär intrång i
länsstyrelsernas tillsynsverksamhet.

Mot
bakgrund av vad jag nu har sagt anser jag att säkerhetsaspekterna 28

bör avse den tekniska
utformningen av ett företag och således att de första punkterna i ifrågavarande
paragrafer bör kompletteras. Härigenom kommer den granskning som nu sker i
samband med tillståndsprövningen att få stöd i lagtexten. Jag vill tillägga att
det inte är min avsikt att genom denna ändring utvidga omfattningen av den
granskning som förutsattes vid VL:s tillkomst.

Av 13 kap. I9§ VL framgår
att en ansökan till vattendomstolen skall innehålla visst tekniskt material.
Skäl att med anledning av den föreslagna ändringen komplettera dessa
bestämmelser finns inte.

Prop. 1988/89:116 Bilaga 2

2.3 Bestämmelser om uppskjuten skadereglering i vissa fall

Mitt förslag: Om
det inte är lämpligt att på förhand uppskatta skadorna till följd av särskilda
vattenhushållningsbestämmelser som är avsedda att tillgodose säkerheten hos ett
vattenföretag vid osedvanliga förhållanden, får frågan om ersättning skjutas
upp. Anspråk på ersättning för sådana skador skall prövas i den ordning som
gäller för oförutsedda skador (15 kap. 17 § VL). Anmälningstiden är minst två
år från det att skadan uppkom.

Utredningens förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt. Utredningen har dock föreslagit en annan
lagteknisk lösning.

Remissinstanserna:
Förslaget har med några undantag lämnats utan erinran eller tillstyrkts av
remissinstanserna. Svea hovrätt godtar principen om uppskjuten skadereglering
men anser att de skadelidandes rätt inte tillvaratas tillräckligt. Stockholms
tingsrätt avstyrker förslaget. Av tingsrättens yttrande framgår att säkerheten
vid befintliga dammar i huvudsak kan höjas endast genom olika byggnadstekniska
åtgärder och att överdäm-ning aldrig kan ha till syfte att öka säkerheten hos
den damm där överdäm-ning sker. Vidare framför tingsrätten kritik mot
utredningens lagtekniska lösning.

Skälen för mitt förslag:
Som framgått av vad jag nyss har sagt (avsnitt 2.1) skall villkoren för ett
vattenföretag i regel fastställas när tillståndet meddelas. Villkoren kan
exempelvis gälla ersättningar för skador och intrång. Huvudprincipen i VL är
alltså att ersättningar för skador och intrång, som ett vattenföretag bedöms
orsaka, skall fastställas och betalas ut innan företaget påbörjas. VL
innehåller två undantag från denna princip — ersättning för oförutsedda skador
enligt 15 kap. 17§ VL och ersättning för skador efter särskilt uppskovsbeslut
enligt 13 kap. 49§ VL.

Ett sätt att till måttliga
kostnader och med förhållandevis små skadeverkningar förbättra säkerheten vid
befintliga och planerade dammbyggnader är enligt utredningen att meddela
särskilda vattenhushållningsbestämmelser. Bestämmelsema skulle göra det
möjligt att genom överdäm-ning eller annan tappning än som normalt förekommer
dämpa eller omdisponera flöden som hotar byggnadens säkerhet. De särskilda
vattenhushållningsbestämmelserna skulle endast få tillämpas i exceptionella
situationer när anläggningens säkerhet allvarligt hotas. Eftersom det är ovisst
om och

när bestämmelserna blir
tillämpliga, är det svårt eller omöjligt att uppskat- Prop. 1988/89: 116

ta några skador på förhand. Bilaga 2

Kritik
har riktats mot förslaget av Stockholms tingsrätt, som bl. a. anser att varken
ofrånkomliga eller planerade överdämningar höjer dammsäkerheten men att
lämpliga vattenhushållningsbestämmelser kan meddelas för planerade överdämningar
och "buffertmagasin" i syfte att minska flöden (översvämningar)
nedströms: Tingsrätten anför också att vattenhushållningsbestämmelser redan har
meddelats i ett antal mål i dessa fall. Det finns enligt tingsrättens mening
inga särskilda svårigheter att med tillämpning av gällande rätt reglera skador
till följd av planerad överdämning.

För
egen del vill jag framhålla följande. Det är givetvis så att dammsäkerheten i
rent teknisk mening kan ökas bara genom tekniska åtgärder, såsoni höjning och
förstärkning av dammar, sänkning av utskovströsklar och säkrare luckfunktioner.
Men dammsäkerheten har flera aspekter. En av dem är att inom ramen för
dammanläggningens tekniska kapacitet i ett allvarligt läge tillämpa en sådan
vattenhushållning att risken för allvarliga skador totalt sett minimeras. Det
kan därför enligt min mening många gånger vara motiverat med särskilda
vattenhushållningsbestämmelser som syftar till att öka handlingsutrymmet vid
exceptionella flöden. Men principen att samtliga villkor för företaget, dvs.
även skadeersättningen, skall fastställas redan vid tillståndsgivningen kan
motverka tillkomsten av sådana särskilda bestämmelser.

Jag
föreslår därför att skaderegleringar får skjutas upp i vissa fall då särskilda
vattenhushållningsbestämmelser meddelas för att tillgodose säkerheten vid
anläggningen. Så bör kunna ske när det är ovisst om bestämmelserna verkligen
kommer till användning och när detta i så fall sker. Skjuts skaderegleringen
upp på detta sätt skall i stället reglerna om oförutsedda skador (15 kap. 17
och 18 §§ VL) tillämpas om och när de särskilda bestämmelserna kommer till
användning.

De
nuvarande reglerna innebär att anspråk på ersättning för oförutsedd skada skall
framställas inom en bestämd tid. Tiden fastställs av tillståndsmyndigheten och
räknas alltid från utgången av den arbetstid som gäller' för företaget. En
skada till följd av åtgärd som vidtagits med stöd av de särskilda
vattenhushållningsbestämmelserna kan emellertid uppkomma även efter utgången av
den tid som fastställs för ersättning för oförutsedd skada. En särskild
tidsfiist relaterad till skadan erfordras därför. De skadelidandes intressen
får anses väl tillgodosedda om denna tid bestäms till två år.

Behov
av särskilda vattenhushållningsbestämmelser vid extrema förhållanden kan
föreligga också vid markavvattningsföretag. Samma ersättningsregler bör gälla
vare sig bestämmelserna fastställs av förrättningsman eller av vattendomstol.

Jag
vill i detta sammanhang anmärka att den föreslagna ordningen för skadereglering
också leder till att de för en skadelidande fördelaktiga reglerna om ersättning
för rättegångskostnader i 2Ö kap. I och 7 §§ VL skall tillämpas.

2.4
Undantag från tillståndsplikten i ett nödläge

Mitt
förslag: I VL införs en bestämmelse om befrielse i nödlägen från skyldigheten
att på förhand ansöka om tillstånd till ändrad vattenhushållning. Ansökan om
godkännande av åtgärderna skall dock göras snarast möjligt. Detta medför
ändringar i straffbestämmelserna.

Prop. 1988/89:116 Bilaga 2

Utredningen
har behandlat frågan om tillståndsplikt men har funnit att det med hänsyn till
reglerna om nöd i brottsbalken inte finns något behov av en
undantagsbestämmelse.

Remissinstanserna:
Svea hovrätt, länsstyrelserna i Kopparbergs och Gävleborgs län. Svenska
kraftverksföreningen och dammsäkerhetsnämnden anser att det finns ett behov av
en särskild bestämmelse om undantag i nödlägen. Stockholms tingsrätt delar
däremot utredarens ståndpunkt.

Skälen
för mitt förslag: Dammsäkerheten vid befintliga anläggningar kan förbättras
antingen genom att anläggningen byggs om eller genom att vattenhushållningen
ändras. Sådana åtgärder utgör i sig vattenföretag och är enligt huvudregeln i 4
kap. I § VL tillståndspliktiga. Det innebär att tillstånd skall finnas innan
åtgärderna vidtas. Utförs åtgärderna utan tillstånd kan detta medföra
straffansvar (21 kap. 1 § första stycket I VL). När det gäller ändringsarbeten
medger emellertid VL undantag från tillståndsplikten i visst nödläge. Enligt 4
kap. 4§ VL får nämligen ändrings-dier lagningsarbeten utföras utan föregående
tillstånd om det till följd av en skada eller för att förebygga en skada är
nödvändigt att utföra sådana arbeten utan dröjsmål. Ansökan om godkännande
skall dock göras snarast möjligt. Också denna skyldighet är straffsanktionerad
(se anfört lagrum).

1 fråga om innehållande
och tappning av vatten i strid mot gällande vattenhushållningsbestämmelser
saknas föreskrifter om undantag från förhandsprövning i nödlägen. Någon
motsvarighet till undantaget för ändrings- och lagningsarbeten finns nämligen
inte såvitt gäller anläggningens drift. Det innebär att en dammägare inte utan
risk för straffansvar kan åsidosätta vattenhushållningsbestämmelserna för att
minimera oförutsedda omgivningsskador. Men samtidigt är dammägaren ensam
ansvarig för att anläggningen inte förorsakar skador och detta ansvar torde
kvarstå även i ett nödläge. Det skall dock i detta sammanhang påpekas att de
allmänna bestämmelserna i 24 kap. brottsbalken om ansvarsfrihet på grund av nöd
kan bli tillämpliga.

Om
man i VL inför en bestämmelse om rätt att i nödläge avvika från
vattenhushållningsbestämmelserna betonar man starkare än i dag att initiativet
till lämpliga skyddsåtgärder i första hand skall komma från dammägaren. Man
bör enligt min mening kunna utgå från att dammägaren ofta är den som är bäst
skickad att under svåra förhållanden i tidsnöd avgöra valet av åtgärder. Han
har kunskaperom driften vid anläggningen och dess kapacitet och ett intresse av
att anläggningen inte äventyras. Men han har också ett eget intresse av att
hans åtgärder är välawägda och inte orsakar onödig skada med ökade
ersättningskrav som följd. Jag vill i detta sam-

s. 4 Kontrollera mot PDF

manhang nämna att
länsstyrelserna i Kopparbergs och Gävleborgs län, Prop. 1988/89:116 som båda
har erfarenheter av exceptionella flöden under senare år, har Bilaga 2
förordat en bestämmelse om undantag i dessa fall.

Den
nuvarande ordningen innebär att den skadelidande är hänvisad till att stämma en
företagare, som i ett nödläge gjort en avvikelse från gällande
vattenhushållning, för att få sina anspråk på ersättning för skada rättsligt
prövade. Genom föreskriften att en ansökan om godkännande av de vidtagna
åtgärderna skall ske snarast möjligt skapas, från en skadelidandes synpunkt,
bättre förutsättningar för den rättsliga prövningen. Eftersom anspråken prövas
i ett ansökningsmål blir en rad processuella bestämmelser, som kan sägas vara
till de skadelidandes fördel, tillämpliga. Dammägaren skall exempelvis till
vattendomstolen ge in ersättningsförslag vilket ger honom anledning att säkra
bevisning, som annars hade kunnat gå föriorad. Den skadelidande får också rätt
till ersättning för rättegångskostnader i ökad utsträckning.

Vad
jag nu anfört leder till att jag ansluter mig till ståndpunkten att VL bör omfatta
ett undantag från tillståndsplikten i nödlägen i vad gäller ändrad
vattenhushållning samt att ansökan om godkännande av vidtagna åtgärder bör
göras snarast möjligt. Jag anser att bestämmelsen bör utformas efter förebild
av ordalydelsen i den allmänna nödregeln i 24 kap. 4§ brottsbalken. En åtgärd
som strider mot gällande bestämmelser rörande vattenhushållningen måste alltså
vara nödvändig för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull
egendom eller av annan sådan orsak för att tillståndsplikten skall bortfalla. I
betänkandet (SOU 1988:7) Frihet från ansvar har Fängelsestraffkommittén lagt
fram förslag till ändring av 24 kap. 4§ brottsbalken. Förslaget innebär att
paragrafens ordalydelse ändras och att möjligheterna ökar att handla i nöd. Om
förslaget leder till lagändring avser jag att återkomma såvitt gäller VL.

Mitt
förslag innebär att nödregeln i brottsbalken skall tjäna till ledning för den
nya bestämmelsens tillämpning.

Har
ändrings- eller lagningsarbeten med stöd av 4 kap. 4§ första stycket utförts
utan stöd av förhandstillstånd skall, som jag tidigare nämnt, företagaren i
efterhand ansöka om godkännande av åtgärden. Denna skyldighet är
straffsanktionerad enligt 21 kap. 1 § första stycket I VL. Jag föreslår att
straffbestämmelsen också skall gälla beträffande skyldigheten att ansöka om
godkännande av åtgärder som strider mot gällande vattenhushållningsbestämmelser.
Vidare föreslår jag en justering av straffbestämmelsen i punkt 2 i angivet
lagrum. Överträdelse av villkor som meddelats vid tillstånd i efterhand till
åtgärd bör vara straffsanktionerad oavsett om åtgärden vidtagits med stöd av 4
kap. 4 § första stycket eller enligt den nya undantagsbestämmelsen i andra
stycket.

s. 5 Kontrollera mot PDF

2.5
Omprövning av villkoren för ett tillstånd för att öka Prop. 1988/89:

säkerheten
vid en vattenanläggning Bilaga 2

116

Mitt förslag: 1 VL
införs ett undantag från huvudregeln att omprövning av villkoren för ett
tillstånd får ske först efter utgången av viss tidsfrist. Undantaget innebär
att villkoren när som helst kan omprövas på ansökan av kammarkollegiet, om
syftet är att förbättra anläggningens säkerhet. Skador som drabbar
tillståndshavaren i anledning av sådan omprövning ersätts inte. Rätten till
ersättning för förlorad andelskraft och ersättningskraft begränsas. Tillståndshavaren
skall svara för tredje mans kostnader i en rättegång eller vid en förrättning.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt, dock har utredningen inte lagt fram något
förslag vad gäller lillståndshavarens ansvar för kostnader som uppkommer för
tredje man i en rättegång eller vid en förrättning.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser har inte framfört några erinringar eller har
tillstyrkt utredningens förslag. Stockholms tingsrätt motsätter sig dock
förslaget. Tingsrätten vitsordar behovet av regler som gör det möjligt för det
allmänna att när som helst genomdriva nödvändiga åtgärder. Tingsrätten förordar
en ordning som innebär att länsstyrelsen eller, i andra hand, kammarkollegiet
får befogenhet att förelägga en anläggningsägare att ansöka om tillstånd till
ombyggnadsåtgärder och att, om vattendomstolen meddelar tillstånd, vidta dem. I
fråga om nya eller ändrade vattenhushållningsbestämmelser synes det enligt
tingsrätten naturligt att anknyta till stadgandet i 15 kap. 9 § VL och ge
länsstyrelsen eller kammarkollegiet rätt att begära sådana bestämmelser.
Småkraftverkens Riksförening anför, med instämmande av Sveriges
Energiföreningars Riksorganisation (SERO), ekonomiska skäl mot förslagen.
Synpunkter på regleringen av ansvaret för rättegångskostnader har lämnats av
kammarkollegiet. Kollegiet anser att en säkerhetsomprövning som föranleds av
passivitet/underlåtenhet från tillståndshavarens sida motiverar ett avsteg från
regeln i 20 kap. 1 § andra stycket andra meningen om kollegiets ansvar för
tredje mans rättegångskostnader i mål enligt 15 kap. 3§ VL. Det förespråkade
avsteget bör gälla endast under förutsättning att kollegiet haft skälig
anledning att ansöka om säkerhetsomprövning.

Skälen för mitt förslag:
Huvudprincipen i VL är att ett lagakraftvunnet avgörande, som innefattar
tillstånd till ett vattenföretag, skall gälla för all framtid om det inte
förfaller på grund av underlåtenhet att ta det i anspråk eller om det har
tidsbegränsats på företagarens begäran. Denna huvudprincip genombryts av flera
undantag i fråga om tillståndets innehåll. Sålunda kan enligt 15 kap. 3 § VL
villkoren för ett tillstånd omprövas till förmån för allmänna intressen. Sådan
omprövning får emellertid i regel inte ske förrän viss tid (10 —30 år)
förflutit efter det att den ursprungliga vattendomen om tillstånd vann laga
kraft. Omprövningsreglerna i VL gäller enligt VP i huvudsak i fråga om äldre
anläggningar (se 20 och 21 §§). Omprövning får emellertid i regel inte ske
förrän tidigast år 1994. För anläggningar

3 Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 116

som ingår i kraftverks-
och regleringsföretag gäller dessutom att minst 30 Prop. 1988/89: 116 år
skall ha förflutit sedan företaget fullbordades. Enligt 15 kap. 8§ VL kan
Bilaga 2 en tillståndshavare när som helst ansöka om ändring av andra bestämmelser
i en tillståndsdom än sådana som gäller storleken av ersättningsbelopp.

Nya
villkor som fastställs vid omprövningen kan medföra kostnader och förluster för
anläggningens ägare. Han kan exempelvis åsamkas kostnader för ombyggnader eller
förpliktelser att utge ersättningar till sakägare. Nya
vattenhushållningsbestämmelser kan också innebära förluster, t.ex. minskning i
kraftmängd. Anläggningens ägare är i princip berättigad till ersättning för
kostnader och föriuster om omprövningen initierats av kammarkollegiet.
Ersättningsrätten är dock begränsad när omprövningen skett till förmån för
vissa särskilt uppräknade allmänna intressen. Regler om rätt till ersättning i
omprövningsfallen finns i 9 kap. 12— 19§§ VL. För anläggningar som uppförts med
stöd av tillstånd enligt 1918 års vattenlag gäller särskilda regler i detta
avseende (se 11 —13§§ VP). Huvudregeln i 11 § VP är att tillståndshavaren har
rätt till ersättning. Vad jag nu redogjort för gäller, genom hänvisningen i 15
kap. I0§ VL, i tillämpliga delar även markavvattningsföretag.

En
tillståndshavare som fått tillstånd till ett vattenföretag bör kunna förlita
sig på att tillståndet normalt sett kommer att bestå. Som jag inledningsvis
framhöll gäller också ett lagakraftvunnet beslut om tillstånd i princip för all
framtid. Som en följd av reglerna om rättskraft måste därför en omprövning ske
av det eljest giltiga tillståndet för att tillståndet skall få ett nytt
innehåll. Jag kan därför inte ansluta mig till Stockholms tingsrätts resonemang
om att ombyggnadsåtgärder skall behandlas i en ny ansökan.

Dammsäkerhet
är ett allmänt intresse, som alltså kan föranleda omprövning. Nya tekniska
landvinningar liksom ökade kunskaper om bl.a. anläggningsteknik och hydrologi
kan vara anledningar till omprövning av villkoren i gamla tillstånd. Att
vattenframrinningen ändrats sedan ett tillstånd meddelats är också skäl till
omprövning. De höga flöden som har noterats under 1980-talet har aktualiserat
frågan om omprövning av säkerhetsskäl. De nuvarande reglerna om tidsfrister
för omprövning av gällande tillstånd på initiativ av kammarkollegiet innebär
ett hinder för arbetet med att förbättra dammsäkerheten.

Jag
anser alltså att det är en brist i lagstiftningen att det allmänna saknar
möjligheter att snabbt agera för att förbättra dammsäkerheten. Det finns
visserligen anledning att tro att tillståndshavarna i de flesta fall själva
kommer att begära omprövning. Dammsäkerhet är emellertid en fråga av så stor
betydelse att det inte kan överlåtas till tillståndshavarna att självständigt
avgöra den.

Jag
föreslår därför att några tidsfrister inte skall gälla om omprövning för att
förbättra en vattenanläggnings säkerhet påkallas av det allmänna.

Som
jag tidigare påpekat är det i första hand tillståndshavarens skyldig

het att upprätthålla säkerheten vid vattenanläggningen. Det är därför

naturligt att tillståndshavaren själv, oavsett om omprövningen initierats

av honom själv eller av kammarkollegiet, får stå för eventuella skador när

omprövningen sker för att tillgodose säkerheten vid anläggningen. Bestäm

melserna i 9 kap. 12§ VL och 11 § VP bör därför ändras så att det nu 34

diskuterade omprövningsfallet undantas.

En tillståndshavare kan
vara skyldig att tillhandahålla andelskraft eller ersättningskraft. Med
andelskraft menas enligt VL den andel av den producerade kraften vid en
anläggning som annan fallrättsinnehavare än tillståndshavaren under vissa
förutsättningar kan få del av. Ersättningskraft utgjorde enligt 1918 års
vattenlag en ersättning i form av kraftleverans till vissa skadelidande
sakägare. Enligt 9 kap. 19§ VL och 15§VP gäller i vissa omprövningssituationer
att mottagare av andelskraft eller ersättningskraft är skyldig att utan
ersättning tåla en minskning av kraftmängden i samma mån som innehavaren av
det kraftverk varifrån kraften tillhandahålls. Skälet till detta angavs i
specialmotiveringen till 9 kap. 19 § VL (prop. 1981/82:130 s. 471) vara att den
som har rätt till andelskraft deltar i tillgodogörandet av kraften vid en
kraftanläggning. Jag delar utredningens uppfattning att denna reglering bör
omfatta också omprövning för att förbättra en anläggnings säkerhet.

Jag
delar kammarkollegiets ståndpunkt att tillståndshavaren bör svara för tredje
mans rättegångskostnader i det nu aktuella omprövningsfallet. Bestämmelsen i
frågan i 20 kap. I § VL bör alltså ändras. I konsekvens härmed bör också
motsvarande bestämmelse i 20 kap. 8§ VL angående förrättningskostnader ändras.

Kammarkollegiet anser att
tillståndshavaren skall svara för rättegångskostnaderna endast i fall då
kollegiet har haft skälig anledning att göra en ansökan. 1 den delen vill jag
påpeka följande. Det kan förutsättas att kammarkollegiet, innan en ansökan
görs, noga utreder frågan om den aktuella vattenanläggningens konstruktion och
att kollegiet då har kontakt med både anläggningens ägare och berörda
myndigheter. Det kan också förutsättas att kammarkollegiet noga överväger
behovet och nödvändigheten av en ansökan. Skäl att göra ifrågavarande
inskränkning i bestämmelsen finns därför inte. Jag vill här påpeka att
rättegångsbalken (RB) till följd av 13 kap. 2§ VL är tillämplig i vattenmål
såvida inte den processuella frågan regleras särskilt i VL.

Prop. 1988/89:116 Bilaga 2

2.6 Instansordningen i ärenden angående skyddsområde och
skyddsföreskrifter för vattentäkter

Mitt förslag:
Instansordningen ändras i fråga om överklagande av ärenden angående
skyddsområde och skyddsföreskrifter för yt- och grundvattentillgångar.
Länsstyrelsens beslut får överklagas till kammarrätten i stället för hos
regeringen.

Frågan
har inte varit föremål för någon särskild utredning eller remissbehandling.

Skälen för mitt förslag:
Bestämmelser om skydd för vattenförsörjningen återfinns i 19 kap. VL. De
innebär bl. a. att länsstyrelserna kan besluta om ett behövligt skyddsområde
för yt- eller grundvattentillgångar som utnyttjas eller kan komma att
utnyttjas för vattentäkt. 1 samband med ett sådant beslut skall länsstyrelsen
föreskriva de inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom
skyddsområdet som behövs för att tillgodose syftet

med området. Om det behövs
får länsstyrelsen föreskriva att skyltar eller Prop. 1988/89:116

stängsel skall sättas upp
och att annans mark får tas i anspråk härför. I Bilaga 2

fråga
om föreskrifter som berör pågående markanvändning eller medför

att annans mark tas i
anspråk gäller vissa begränsningar i länsstyrelsens

befogenhet att meddela
föreskrifter. Vad jag nu redovisat framgår av 19

kap. 2§ VL. Enligt 19 kap.
3§ VL får regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer
meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten

skall iaktta inom ett
vattenskyddsområde som behövs för att tillgodose

syftet med området. De nu
angivna föreskrifterna kan avse inskränkningar

i
rätten att bada, fiska eller annat gmndat på allemansrättsliga principer. I

29
§ VF bemyndigas länsstyrelsen att meddela föreskrifter enligt 19 kap.

3
§ VL. Av bestämmelserna i 22 kap. 6§VL följer att länsstyrelsens beslut i

de
båda ärendetyperna får överklagas hos regeringen.

Vid
tillkomsten av den nu gällande ordningen hänvisades bl.a. till att beslut i
fråga om vattenskyddsområden normalt endast rör sådana lämplighetsfrågor som
bör prövas av regeringen (prop. 1981/82:130 s. 623).

Riksdagen
har antagit vissa riktlinjer för en översyn av reglerna om rätt att överklaga
myndighetsbeslut till regeringen (prop. 1983/84:120, KU 23, rskr. 245).
Bakgrunden till uttalandena är en allmän strävan att minska antalet ärenden hos
regeringen. Som riktlinjer gäller bl. a. att regeringen i allmänhet inte bör
',ara instans för överklagade förvaltningsärenden annat än när det behövs en
politisk styrning av praxis. Vidare gäller som riktlinje den vedertagna
principen att ärenden där rättsfrågan är huvudsaken skall gå till domstol medan
ärenden där lämplighetsbedömningen dominerar skall prövas i administrativ
ordning. Mindre avsteg från denna grundsats bör dock kunna göras i båda
riktningarna.

För
min del anser jag att flera skäl talar för att regeringen avlastas överklagade
ärenden angående skydd för vattenförsörjningen.

Som
jag tidigare nämnde avser föreskrifter enligt 19 kap. 2§ VL inskränkningar i
enskildas rätt att förfoga över sina fastigheter. Sådana frågor är
huvudsakligen rättsfrågor. Beslut i dessa ärenden skall enligt riktlinjerna i
regel överklagas till kammarrätten. Jag kan här tillägga att omständigheterna i
de ärenden som regeringen hittills prövat enligt min mening inte har haft den
karaktären att regeringen av annat skäl bör avgöra överklagade beslut enligt den
aktuella bestämmelsen. Anledning att göra avsteg från huvudprincipen om
rättsfrågor finns alltså inte.

Föreskrifter
enligt 19 kap. 3§ VL avser lämplighetsfrågor. Som framgått av min tidigare
redogörelse om riktlinjerna bör regeringen avlastas vissa ärendetyper med
inslag av lämplighetsfrågor. De nu aktuella ärendena gäller enligt min mening
inte lämplighet av sådan betydelse att regeringen för den skull bör pröva dem.
Överprövningen bör i stället ske i förvaltningsdomstol.

1
konsekvens med min nu redovisade ståndpunkt bör redan av ordaly

delsen i 19 kap. 3§ VL framgå att det är länsstyrelserna som kan bemyndi

gas att besluta i dessa ärenden. Följaktligen kan då orden "och beslut av

annan myndighet än regeringen enligt 19 kap. 3§" i 22 kap. 6§ VL utgå. I

detta sammanhang vill jag påpeka att förslaget om ändrad instansordning

innebär en återgång till vad som gällde enligt motsvarande äldre lagstift- 36

ning. Beslut enligt 2 kap.
64§ 1918 års vattenlag om föreskrifter till skydd för grundvattnet överklagades
nämligen till kammarrätten. Det kan också påpekas att länsstyrelsernas beslut i
frågor rörande tillämpningen av kommunala föreskrifter för att förhindra
uppkomsten av sanitära olägenheter till skydd för yt vattentäkter och enskilda
grund vattentäkter enligt 25 § hälsoskyddslagen (1982:1080) överklagas till
kammarrätten.

Prop.
1988/89:116 Bilaga 2

s. 37 Kontrollera mot PDF

2.7 Hänsynen till vattenförhållandena vid planläggning och
vid lokalisering av bebyggelse

Mitt
förslag: 1 PBL införs en bestämmelse som innebär att risken för översvämning
skall beaktas av kommunerna vid lokalisering av bebyggelse.

Utredningen:
Utredningen har behandlat frågan men funnit att det inte finns något behov av
lagändring. Enligt utredningen beaktar kommunerna frågan redan nu.

Remissinstanserna:
Ingen remissinstans har framfört förslag till ändrad lagstiftning i frågan.
Synpunkter har däremot lämnats av bl.a. SMHI, statens planverk och statens
energiverk när det gäller behovet av underlag för kommunernas planering för att
förebygga översvämningar.

Skälen
för mitt förslag: För att mark skall få användas för bebyggelse skall marken
enligt 1 kap. 6§ PBL vara från allmän synpunkt lämplig för ändamålet.
Lämplighetsbedömningen sker vid planläggning eller i ärenden om bygglov eller
förhandsbesked. Till grund för denna bedömning ligger bestämmelserna i 2 kap.
som anger de allmänna intressen som kommunerna skall beakta vid planläggning
och vid lokalisering av bebyggelse. Enligt 2 kap. 3§ skall bebyggelse
lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bl. a.
jord-, berg- och grundvattenförhållandena. Något uttryckligt krav att även
ytvattenförhållandena skall beaktas har inte uppställts.

För
egen del anser jag att det är väsentligt att åtgärder vidtas av olika berörda
organ så att man så långt möjligt förebygger översvämningsskador. Kommunernas
fysiska planering är av grundläggande betydelse för att förhindra tillkomsten
av bebyggelse som är olämpligt lokaliserad från översvämningssynpunkt. Jag
menar därför, i motsats till utredningen, att det av PBL bör framgå att frågan
om lokalisering av bebyggelse skall avgöras också med beaktande av
ytvattenförhållanden.

Jag föreslår därför
att.bestämmelsen i 2 kap. 3 § 2 PBL ändras så att den täcker inte bara
grundvattenförhållanden utan även ytvattenförhållanden.

3 Upprättade lagförslag

l
enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1.
lagom ändring i vattenlagen (1983:291)

s. 38 Kontrollera mot PDF

2. lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av
vattenlagen Prop. 1988/89:116 (1983:291) Bilaga 2

3. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).

1
fråga om lagförslaget under 3. harjag samrått med chefen för bostadsdepartementet.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som
bilaga 2.3.

4 Specialmotivering

Propositionens
lagförslag innehåller följande redaktionella ändringar i förhållande till det
till lagrådet remitterade förslaget.

I
12 kap. 33 a § andra stycket och 13 kap. 49 a § andra stycket VL anges att
anspråk på grund av skada som avses i första stycket prövas "på det sätt
som föreskrivs" i stället för "i den ordning som stadgas".
Ordalydelsen "från det skadan uppkom" i 15 kap. 17 § tredje stycket
VL har ersatts med ordalydelsen "från det att skadan uppkom".

I
11 § första stycket VP har orden "eller fråga är en omprövning" fått
lydelsen "eller det är fråga om omprövning".

4.1 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen
(1983:291) 4 kap. 4 §

Andra
stycket i paragrafen är nytt.

Ändring
av vattenhushållningen är definitionsmässigt ett vattenföretag varför en sådan
åtgärd normalt inte får företas utan förhandsprövning. Enligt det nya stycket
medges undantag frän kravet på förhandshands-prövning i vissa nödsituationer.

För
att undantagsbestämmelsen skall bli tillämplig krävs att ett verkligt nödläge
har uppstått. Bestämmelsen bör alltså tillämpas restriktivt. En dammägare skall
givetvis i första hand driva sin anläggning med förutseende. Den
omständigheten att en dammägare kunnat förutse nödläget eller t.o.m. framkallat
nöd, exempelvis genom oskicklig drift, utesluter dock inte att bestämmelsen
tillämpas. Det bör inte heller krävas att nödläget uppstått vid den anläggning
där den ändrade vattenhushållningen sker utan åtgärden kan syfta till att
avvärja fara för skada eller skada som avser exempelvis en nedströms belägen
kraftverksdamm. Det måste emellertid i det sammanhanget uppmärksammas att
anspråk på ersättning för skador till följd av åtgärden skall riktas mot den
som utfört åtgärden. Vem som slutligt skall stå för kostnaden för sådana skador
får bli en fråga mellan dammägarna.

Att
det är nödvändigt att vidta åtgärder som strider mot gällande vatten

hushållningsbestämmelser innebär att den som vidtar åtgärder skall över

väga om nödläget kan motverkas av andra åtgärder än just ändrad vatten

hushållning. Det innebär också att de skador och intrång som avvikelsen

kan orsaka skall vägas mot vikten av de skador som hotar anläggningen. 1

straffrättsligt sammanhang sägs att nödhandlingen skall vara försvarlig. 38

s. 39 Kontrollera mot PDF

Av
den allmänna motiveringen i avsnitt 2.4 framgår att uttrycket "vär-
Prop. 1988/89:116 defull egendom eller annan sådan orsak" skall ha samma
innebörd i Bilaga 2 förevarande sammanhang som vid tillämpningen av 24 kap.
4§ brottsbalken.

Har
innehållande och tappning skett i strid mot gällande vattenhushållningsbestämmelser,
skall företagaren snarast möjligt ansöka om godkännande av åtgärden. Att
ansökan skall göras snarast möjligt innebär att den skall ges in till
vattendomstolen så snart detta objektivt sett är möjligt, dvs. när omfattningen
av den vidtagna åtgärden kan redovisas på det sätt som krävs i ett
ansökningsmål (se 13 kap. 19 § VL). Avser åtgärderna ett markavvattningsföretag
får frågan prövas vid förrättning. Hur lång tid som kan krävas kan inte anges,
utan beror på omständighetema i det enskilda fallet. Underiåter företagaren att
snarast möjligt ansöka om godkännande av åtgärden, kan detta enligt 21 kap. 1§
VL medföra straffansvar.

9
kap. I2§

Stadgandet
reglerar tillståndshavares rätt till ersättning vid omprövning. Första stycket
andra meningen är ny.

Genom
ändringen förses regeln om viss ersättning i första meningen med ett undantag.
Sådan ersättning skall inte utgå i de fall förlusten eller inskränkningen
hänförs till förbättring av en vattenanläggnings säkerhet. Detta innebär att tillståndshavare
inte har rätt till ersättning för förlust av vatten eller fallhöjd eller
inskränkning av regleringsrätten på gmnd av omprövning enligt 15 kap. 3§ för
att förbättra en vattenanläggnings säkerhet.

9
kap. I9§

Paragrafen
reglerar hur en föriust av kraftmängd skall fördelas mellan mottagare av
andelskraft och ägaren av den kraftstation varifrån kraften levereras. Genom
ett tillägg regleras nu frågan om förluster av kraftmängd i mål enligt 15 kap.
3 § för att förbättra en vattenanläggnings säkerhet. Mottagaren av andelskraft
skall vara skyldig att utan ersättning tåla en minskning av andelskraften som
proportionellt motsvarar den andel som avstås av innehavaren av det aktuella
kraftverket. Övergångsbestämmelser till detta stadgande finns i 15§ VP, vilka
innebär att 9 kap. 19§ VL är tillämplig också när det gäller mottagare av
ersättningskraft eller andelskraft som bestämts enligt 1918 års vattenlag.

12 kap. 31 §

Lydelsen
av andra stycket 1 har ändrats genom att orden "teknisk utform

ning" ersatts av "säkerhet och teknisk utformning i övrigt".
Härigenom

framgår att prövningen omfattar konstruktionen ur säkerhetssynpunkt.

Ändringen har motiverats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.2. Som

jag påpekade där är någon saklig ändring inte avsedd i förhållande till den

granskning som förutsattes vid VL:s tillkomst (se prop. 1981/82:130

s. 128). Ändringen motsvarar ändringen i 13 kap. 47 § första stycket 1. 39

s. 40 Kontrollera mot PDF

12
kap. 33 a § Prop. 1988/89: 116

Paragrafen
är ny. °

Första
stycket innebär att förrättningsmannen får skjuta upp frågan om ersättning i
samband med att särskilda bestämmelser om vattenhushållningen fastställs. En
förutsättning är dock att skadorna inte lämpligen kan uppskattas på förhand.
Här avses sådana bestämmelser som blir tillämpliga i exceptionella situationer
när anläggningen är allvarligt hotad.

Andra
stycket. Anspråk på ersättning för skador som avses i första stycket skall
prövas på det sätt som gäller för s.k. oförutsedda skador. Bestämmelser om
oförutsedda skador finns i 15 kap. 17—18§§. Enligt ett tillägg till 15 kap. 17§
tredje stycket skall ersättningsanspråk till följd av åtgärd som vidtagits med
stöd av bestämmelser som avses i förevarande paragraf framställas inom den tid
som gäller för oförutsedda skador eller senast inom två år från det att skadan
inträffade. Ett motsvarande tillägg har gjorts i 13 kap. genom den nya 49a§.

13kap.
13§

Första
stycket 3 har ändrats. Ändringen är föranledd av att 4 kap. 4§ omfattar
ytteriigare en typ av vattenföretag som under vissa förutsättningar inte
kräver förhandsprövning men väl godkännande i efterhand.

13kap.
47§

Ändringen
i första stycket motsvarar ändringen i 12 kap. 31 § andra stycket

13kap.
49a§

Paragrafen
är ny. Den motsvarar 12 kap. 33 a§.

15
kap. I §

Ordalydelsen
i andra stycket har ändrats.

Ändringen
är föranledd av tillägget av 4 kap. 4§ andra stycket. Med tillstånd skall i 15
kap. avses också godkännande av åtgärder som vidtagits med stöd av 4 kap. 4§
andra stycket.

15
kap. 3§

Första
stycket tredje meningen har ändrats.

Undantaget
i tredje meningen omfattar också omprövning för att förbättra en
vattenanläggnings säkerhet. En ansökan om omprövning med detta syfte kan alltså
prövas före utgången av den frist för omprövning som eljest gäller.

Genom
hänvisningen i 15 kap. I4§ gäller 15 kap. 3§ också i fråga om

markavvattningsföretag.

s. 41 Kontrollera mot PDF

15
kap. 17 § Prop. 1988/89:116

Tredje
stycket har ändrats genom att ett tillägg förts till stycket. '
°

Tillägget
innebär att anmälningstiden för anspråk på ersättning för skada som avses i 12
kap. 33 a § eller 13 kap. 49 a § motsvarar anmälningstiden för oförutsedda
skador men dessutom aldrig utgår förrän två år förflutit från det att skadan
uppkom.

I9kap.
3§

Genom
ändringen i paragrafen framgår redan av VL att det är länsstyrelsen som kan
bemyndigas att meddela de angivna föreskrifterna. Ändringen föranleder en
ändring i 22 kap. 6 §.

20
kap. I §

Andra
stycket har ändrats.

Genom
ändringen befrias kammarkollegiet från skyldigheten att i mål enligt 15 kap. 3§
om omprövning för att förbättra en vattenanläggnings säkerhet svara för
rättegångskostnader som uppstått för andra motparter än tillståndshavaren.
Skälen till ändringen har jag berört i avsnitt 2.5. Ändringen motsvarar
ändringen i 8 § fjärde stycket.

20 kap.
8 §

Lydelsen
av fjärde stycket har ändrats så att kammarkollegiets kostnadsansvar inte
gäller tredje mans kostnader vid förrättning enligt 15 kap. 3 och 14§§ rörande
omprövning för att förbättra en vattenanläggnings säkerhet. Skälen till
ändringen har berörts i avsnitt 2.5. Ändringen motsvarar ändringen i 1 § andra
stycket.

21 kap.
1§

Ändringarna
av lydelsen i första stycket I och 2 är föranledda av ändringen av 4 kap. 4§.

Ändringen
i punkt 1 innebär att underlåtenhet att ansöka om godkännande av en åtgärd som
vidtagits med stöd av 4 kap. 4§ andra stycket straffsanktioneras.

Den
ändrade lydelsen av punkt 2 medför att den som bryter mot villkor eller
föreskrifter som har meddelats i samband med godkännande enligt 4 kap. 4 §
andra stycket kan ådömas påföljd.

22kap.
6§

I
första stycket anges de länstyrdsébeslut enligt VL som överklagas till
kammarrätten. Genom en ny tredje punkt i första stycket skall beslut angående
förordnande om vattenskyddsområde och föreskrifter enligt 19 kap. 2 och 3§§
överklagas till kammarrätten. Ändringen i övrigt är endast redaktionell.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Lydelsen i andra stycket
har ändrats som en följd av att det i 19 kap. 3§ Prop. 1988/89:116 anges att
det är länsstyrelsen som kan bemyndigas att meddela de beslut Bilaga 2 som
avses i stadgandet.

Därutöver
har orden "genom besvär" borttagits i paragrafen i konsekvens med
förvaltningslagens (1986:223) terminologi.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:292) om
införande av vattenlagen (1983:291)

ii§

Lydelsen
av första stycket har ändrats på så sätt att undantaget från den annars
gällande rätten till ersättning för skador som uppkommer för tillståndshavaren
vid omprövning enligt 15 kap. 3, 4, 9 eller 11 § VL också gäller omprövning för
att förbättra en vattenanläggnings säkerhet. Såsom framgår av avsnitt 2.5 är
skälet till detta att omprövningen sker för att tillgodose krav som det
egentligen åligger anläggningens ägare att tillgodose.

20 §

Innebörden
av ändringen i tredje stycket är att en omprövning för att förbättra en
vattenanläggnings säkerhet skall kunna ske när som helst. I och med ändringen
gäller detta alltså oberoende av om initiativet till omprövningen kommer från
kammarkollegiet eller tillståndshavaren (se I5kap. 8§VL).

4.3 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)

2
kap. 3 §

Första
stycket andra punkten har ändrats genom att ordet "grundvattenförhållandena"
ersatts av ordet "vattenförhållandena".

Ändringen
innebär att kommunerna skall ta hänsyn också till ytvattenförhållandena. Detta
betyder bl. a. att markens lämplighet för bebyggelse skall bedömas med hänsyn
till risken för översvämningar av den bebyggelse som avses komma till stånd.
Bestämmelsen gäller översvämningsrisken för både reglerade och oreglerade sjöar
och vattendrag. Det kan alltså röra sig om händelser till följd av stora naturliga
flöden men också till följd av stora flöden på grund av dammbrott eller annan
olyckshändelse.

Frågan
om en säker lokalisering av bebyggelse är inte enbart en kommu

nal fråga. Genom ändringen kommer översvämningsrisker att uppmärk

sammas av länsstyrelsen i samrådsförfarandet enligt PBL. Jag vill också

erinra om 12 kap. PBL, som innehåller bestämmelser om den statliga

kontrollen i form av länsstyrelsens överprövning i bl. a. planärenden. Av

12 kap. I § första stycket tredje punkten och 3 § framgår bl. a. att länsstyrel

sen skall upphäva kommunala beslut om detaljplan eller områdesbestäm

melser om det kan befaras att beslutet innebär att en bebyggelse blir 2

olämplig med hänsyn till behovet av skydd mot olyckshändelser.

s. 43 Kontrollera mot PDF

5
Hemställan Prop. 1988/89:116

Bilaga
2 Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att
anta förslagen till

1.
lag om ändring i
vattenlagen (1983:291),

2. lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av
vattenlagen (1983:291),

3. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).

s. 44 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning
av betänkandet (SOU 1987:64) Prop. 1988/89: ii6 Dammsäkerhet och skydd
mot översvämningar. Bilaga i.i Sammanfattning

1
samband med häftiga regn i Kopparbergs och Gävleborgs län hösten 1985
inträffade ett par dammbrott och uppstod omfattande översvämningar. Regeringen
beslöt då att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
dammsäkerhetsfrågor samt överväga åtgärder för att minska risken för och
effekterna av översvämningar.

Dammsäkerhet

1
landet finns ett stort antal dammar av varierande storlek och ålder. Av dessa
är omkring 140 vad man brukar kalla höga dammar, dvs. de är högre än 15 m.

Sedan
lång tid tillbaka har uppförande av dammar av någon betydelse krävt särskilda
tillstånd. Vattendomstolarna har vid sin tillåtlighetsprövning beaktat
säkerhetsaspekterna utan att det uttryckligen varit föreskrivet i
lagstiftningen. 1983 års vattenlag (1983:291) (VL) utgår från att det allmänna
har ett ansvar för kontrollen av vattenbyggnader och att en sakkunnig
vattenbyggnadsteknisk granskning skall ske vid tillståndsprövningen.
Uttryckliga föreskrifter om vad kontrollen skall omfatta saknas emellertid i
lagtexten.

Underhållet
av en vattenanläggning åvilar ägaren. Tillsynen utövas av länsstyrelsen.

Utredaren
konstaterar att antalet större dammolyckor och allvarliga tillbud varit få. De
visar emellertid att risker finns och att dammsäkerheten kan förbättras. Från
olika håll har man också under senare tid uppmärksammat problemet. Särskilt
händelserna hösten 1985 har utlöst eller påskyndat en livlig aktivitet. SMHI,
Vattenfall och Kraftverksföreningen har tillsatt den s. k. flödeskommittén med
uppgift bl. a. att utarbeta förslag till riktlinjer för bestämning av
dimensionerande flöden vid kraftverks-och regleringsdammar. Kommittén har
hösten 1986 avlämnat en lägesrapport. Inom kraftindustrin har anvisningar för
uppförande, underhåll och kontroll av dammar reviderats. Vattenfall har bildat
en särskild dammsäkerhetsgrupp och Kraftverksföreningen upprättar ett system
med damm-säkerhetsansvariga kontaktpersoner inom varje medlemsföretag. Tillsammans
har de startat en utbildning av driftpersonal i frågor om dammsäkerhet och
dammtillsyn. Inom länsstyrelserna har utförts eller pågår en damminventering
som underlag för tillsynsverksamheten. Dammregister läggs upp av kraftindustrin
och SMHI. Dammsäkerhetsnämnden, vars huvudmän är Vattenfall och
Kraftverksföreningen och vars ledamöter utses av regeringen, har bl. a. till
uppgift att lämna länsstyrelserna råd i dammsäkerhetsfrågor. Nämnden har
utarbetat riktlinjer för tillsynen över medelstora och mindre
vattenanläggningar.

Utredaren
bedömer att dammsäkerheten i landet i stort sett är god och

att den är på väg att
ytterligare förbättras. Några mera omfattande änd-

s. 45 Kontrollera mot PDF

ringar i lagstiftningen
eller myndighetsorganisationen är mot denna bak- Prop. 1988/89:116

grund inte påkallade. Bilaga 1.1

1
betänkandet läggs fram vissa förslag till ändringar i VL. Utredaren framhåller
att frågan om vattenanläggningarnas säkerhet är så betydelsefull att det finns
anledning att omnämna den i lagtexten och föreslår att bestämmelserna om vad
tillståndsbeslut skall uppta kompletteras så att däri anges att ett
tillståndsbeslut skall innehålla villkor för att tillgodose säkerheten.

Utredaren
anser det angeläget att dammägarna stimuleras att vidta åtgärder som höjer
dammsäkerheten. Sådana åtgärder kan innefatta vattenhushållningsbestämmelser
eller rätt till häftigare vattenavtappning än normalt. En möjlighet att uppskjuta
skaderegleringen är ägnad att främja tillkomsten av sådana bestämmelser.
Utredaren föreslår att ersättningsfrågorna i nu avsedda fall får prövas i den
ordning som gäller för oförutsedda skador.

Utredaren
utgår från att anläggningsägarna normalt kommer att begära frivillig omprövning
av gällande tillstånd i de fall då en anläggning behöver byggas om för att
förbättra säkerheten, t. ex. då avbördningsförmågan inte är tillräckUg.
Kammarkollegiet har redan nu möjlighet att ta initiativ till omprövning. Sådan
får dock i regel inte ske förrän efter viss tid. Omprövning för att förbättra
säkerheten skall enligt utredarens förslag få göras utan iakttagande av de
tidsgränser som eljest gäller. Kostnadema för förbättring av en anläggnings
säkerhet föreslås åvila ägaren.

Länsstyrelserna
är enligt VL tillsynsmyndighet för vattenanläggningar och handhavandet av
dessa. Utredaren diskuterar i betänkandet länsstyrelsernas tillsynsverksamhet.
Någon ändring av tillsynsansvaret föreslås inte. Däremot föreslår utredaren att
regeringen skall uppdra åt de länsstyrelser som ännu inte utfört den
damminventering som skall ske att genomföra denna. Därefter bör enligt
utredarens mening dammsäkerhetsnämnden få i uppdrag att granska
inventeringarna och föreslå eventuella kompletteringar. Dammsäkerhetsnämnden
utövar en rådgivande verksamhet i tekniska och juridiska dammsäkerhetsfrågor
och dess sakkunskap bör enligt utredaren utnyttjas av länsstyrelserna mera än
vad som hittills skett. För att bredda nämndens kunnande föreslår utredaren att
en av nämndens tekniker skall ha erfarenhet av räddningstjänst.

1
fråga om små dammar har utredaren funnit att det i landet finns en hel del
dammar som är i dåligt skick men att det knappast behöver befaras att det annat
än rent undantagsvis.finns några övergivna små dammar som utgör en
säkerhetsrisk.

Översvämningar

Sverige
drabbas inte av stora översvämningskatastrofer av det slag som uppträder i
många andra länder. En olycklig kombination av snabb snösmältning och
nederbörd, som exempelvis våren 1977, eller riklig nederbörd då alla naturliga
och artificiella vattenmagasin är fyllda kan dock såsom skedde hösten 1985 leda
till relativt allvarliga översvämningar.

s. 46 Kontrollera mot PDF

1980-talet har hittills
varit ovanligt nederbördsrikt. Detta är den sanno- Prop. 1988/89: 116 lika
förklaringen till de problem som uppstått åren 1985, 1986 och delvis Bilaga
1.1 under år 1987. Utredaren har inte funnit några belägg för att kalavverkning,
skogsdikning eller andra mänskliga ingrepp kan vara huvudorsak till översvämningarna
de senaste åren.

Det
är väsentligt att bebyggelse undviks på sådan mark som är utsatt för
översvämningar. Utredaren konstaterar att en stor del av skadorna åren 1977 och
1985 har drabbat byggnader som uppförts på olämpliga ställen. Utredaren finner
dock att byggnadsnämnder m. fl. numera är uppmärksamma på detta. Några
särskilda riktlinjer eller lagändringar beträffande kommunernas handläggning av
byggnadslov och planärenden i översväm-ningsdrabbade områden behövs inte.

Problemet
gäller framför allt hur befintlig bebyggelse och mer värdefull mark skall
skyddas. Utredaren konstaterar därvidlag att aktiviteter pågår inom berörda
kommuner och länsstyrelser för att minska översvämningsproblemen. Många av de
invallningar etc. som byggdes som räddningstjänst under översvämningarna år
1985 har senare permanentats som skadeförebyggande åtgärder.

I
de flesta fall vet man ganska väl vad som kan göras för att förebygga
översvämningar. Utredaren anser att det främst är samverkans- och finansieringsfrågor
som bromsar utvecklingen. Utredaren föreslår att regeringen uppdrar åt
länsstyrelserna i översvämningsdrabbade län att redovisa vilka åtgärder som
vidtagits eller planeras för att förbättra samverkan mellan kommuner och andra
som berörs av översvämningar.

Det
extra skatteutjämningsbidraget för förebyggande åtgärder mot bl.a.
översvämningar kommer enligt utredaren att ha stor betydelse för utsatta
kommuner. Utredaren förordaratt bidraget dimensioneras så att minst 10 milj.
kr. per år under en tioårsperiod kan utgå till översvämningsförebyggande
åtgärder. Vidare föreslår utredaren att räddningsverkets anslag för
översiktliga undersökningar rörande bl.a. översvämningar fördubblas till 1,5
milj. kr. per år.

Utredaren
lägger inte fram några konkreta förslag till hur översvämningsproblemen i en
viss älv kan lösas. Detta ankommer på andra, främst berörda kommuner och
vattenregleringsföretag. Utredaren har dock valt att översiktligt studera
översvämningssituationen i Västerdalälven och Siljan samt i Voxnan.

Utredaren
bedömer att ett nytt regleringsmagasih vid Hälla skulle vara den mest
verkningsfulla och för det allmänna den billigaste åtgärden för att begränsa
skadorna vid Västerdalälven. Riksdagen har genom naturresurslagen undantagit
Hälla från utbyggnad. Rensningar och invallningar samt ett bättre utnyttjande
av befintliga magasin genom förbättrade prognoser är enligt utredarens mening
de alternativ som står till buds. Skyddsnivån kan bli godtagbar med de
alternativa åtgärderna och skador torde endast uppkomma vid mycket extrema
förhållanden.

Siljans
vattenstånd överskrider ofta den övre dämningsgränsen. Några

mer omfattande skador brukar dock inte uppkomma. Utredaren finner att

en möjlig väg att begränsa översvämningarna kan vara att vissa tider öka

tappningen vid Grada, som ligger strax nedströms utloppet. Rensningar 46

s. 47 Kontrollera mot PDF

mellan Grada och utloppet
vid Leksand torde vara nödvändiga för att Prop. 1988/89:116 möjliggöra
detta. Det bör dock uppmärksammas att ökad tappning ur Bilaga 1.1 Siljan vid
vissa betingelser kan leda till att skador uppkommer längs huvudälven.
Utredaren föreslår att länsstyrelsen, berörda kommuner och regleringsföretaget
ytterligare utreder möjligheterna till och konsekvenserna av ökad tappning vid
Grada.

Även
i Voxnan skulle ett nytt regleringsmagasin, vid Hylströmmen, vara det
effektivaste sättet att komma till rätta med översvämningsproblemen. Riksdagen
har emellertid nyligen undantagit Hylströmmen från utbyggnad. Framför allt
rensningar men i viss utsträckning även invallningar kan enligt utredarens
bedömning leda till en avsevärd förbättring av översvämningsskyddet vid
Voxnan. Utredaren anser det härutöver vara angeläget att klarlägga
möjligheterna att utvidga några befintliga regleringsmagasin, resp. utnyttja
närbelägna flottningsdammar för flödesdämpning. Samarbete bör ske mellan
berörda kommuner, regleringsföretaget och länsstyrelsen.

Beredskapsplanering m. m.

En
utökad och förbättrad beredskapsplanering är angelägen för samtliga vattendrag
av betydelse för att söka minska skadorna vid de översvämningar och dammbrott
som trots förebyggande åtgärder ändå kan komma att inträffa.
Räddningstjänstlagen innehåller erforderliga allmänna föreskrifter. För att få
en uppföljning av att nödvändig planering verkligen kommer till stånd, föreslår
utredaren att räddningsverket ges i uppdrag att till regeringen redovisa
genomförd planering hos kommuner och länsstyrelser.

Förbättrade
varningssystem är ytterligare ett sätt att söka förebygga skador. Även på denna
punkt innehåller räddningstjänstlagen erforderliga föreskrifter. Utredaren
föreslår som ett komplement att räddningsverket ges i uppdrag att överlägga med
dammägarna, dvs. främst Vattenfall och Kraftverksföreningen, för att klargöra
eventuella brister och uppnå en överenskommelse om generella riktlinjer för
säkerhetsrelaterade övervakningsanordningar m. m.

Hydrologisk
prognos- och varningstjänst ger möjlighet till förvarning om nära förestående
händelser men kan också utnyttjas i den långsiktiga beredskapsplaneringen.
Utredaren ansluter sig till ett av SMHI upprättat förslag om utökad hydrologisk
prognos- och varningstjänst, inkl. inrättandet av s. k. älvcentraler för de
viktigare vattendragen.

Forskning och utveckling

Forskning
och utveckling kan på sikt ytterligare förbättra dammsäkerhe

ten och skyddet mot översvämningar. Kraftindustrin svarar för den

dammsäkerhetsforskning som bedrivs i Sverige. Utredaren föreslår ingen

förändring av detta men pekar på möjligheten av att även räddningsverket

finansierar viss från samhällets synpunkt angelägen dammsäkerhetsforsk

ning. För översvämningsrdaterad forskning inom hydrologi, marklära *'

s. 48 Kontrollera mot PDF

m. m. är finansieringen av
forskningen ett problem. Utredaren föreslår att Prop. 1988/89:116 SMHI ges
ett övergripande ansvar för denna forskning och får i uppdrag Bilaga 1.1 att
utarbeta ett förslag till forskningsprogram inkl. ekonomisk ram och finansiering.

De ekonomiska konsekvenserna

De
ekonomiska konsekvenserna av utredarens förslag blir måttliga för dammägare och
andra enskilda. Staten förorsakas inga egentliga merkostnader av den
föreslagna satsningen på bidrag till förebyggande åtgärder mot översvämningar.
Medlen ingår redan i det s. k. skatteutjämningsbidraget. Staten förorsakas
dock vissa merkostnader av förslaget om fördubblat anslag till översiktliga
undersökningar rörande bl.a. översvämningar, förslaget om utökad hydrologisk
prognos- och varningstjänst samt förslaget om översvämningsrdaterad forskning
och utveckling. Den totala merkostnaden bedöms av utredaren uppgå till 3-5
milj. kr. per år. Utredaren framhåller att ett förbättrat skydd mot
översvämningar på sikt leder till ganska omfattande inbesparingar för
statsverket. Utredaren påpekar även att staten av andra skäl bör kunna göra
insatser för att minska påfrestningarna för befolkningen i utsatta områden.

s. 49 Kontrollera mot PDF

1 Remissyttranden Prop. 1988/89:116

Bilaga
1.2 Remissyttranden över dammsäkerhetsutredningens betänkande har angivits av
Svea hovrätt, Stockholms, Östersunds, Umeå och Luleå tingsrätter,
kammarkollegiet, statens räddningsverk, Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (SMHI), statens planverk, statens energiverk, statens
vattenfallsverk, statens naturvårdsverk, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU),
länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Kristianstads,
Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), dammsäkerhetsnämnden, Dalälvens
vattenregleringsföretag. Flödeskommittén, Föreningen Bevara Voxnans Strömmar,
Ljusnans vattenregleringsföretag, Småkraftsverkens Riksförening, Svenska
Byggnadsarbetareförbundet, Svenska kommunförbundet. Bodens, Bollnäs, Gagnefs,
Jokkmokks, Ovanåkers, Malungs och Rättviks kommuner. Svenska kraftverksföreningen
samt Svenska Väg- och Vattenbyggares Riksförbund.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län har redovisat synpunkter från Härjedalens kommun.

Yttranden
har dessutom avgivits av vattenregleringsföretagen i Ljungan, Indalsälven,
Ångermanälven och Umeälven, gemensamt med Ljusnans vattenregleringsföretag,
samt statens geotekniska institut (SGI) och Sveriges Energiföreningars
Riksorganisation (SERO), gemensamt med Småkraftverkens Riksförening.

2 Allmänna Synpunkter

Utredaren
konstaterar att antalet olyckor och tillbud vid landets dammar varit få, men
att de risker som finns visar att dammsäkerheten ytterligare kan förbättras.Man
torde därför utgå från att säkerhetsaspekterna kommer att ägnas ökad
uppmärksamhet i samband med att dammar kommer att uppföras i framtiden.
Utredaren anser mot denna bakgrund att några omfattande ändringar i
lagstiftningen eller myndighetsorganisationen inte är påkallande.

Svenska
kraftverksföreningen konstaterar att kraftindustrin i stort sett får ett gott
betyg för sina hittillsvarande insatser men att det finns brister som man skall
söka eliminera så långt som möjligt. Även fortsättningsvis kommer
dammsäkerheten att prioriteras mycket högt och resurser kommer bl.a. att
satsas på förbättrade kontrollrutiner, säkrare utrustning, bättre utbildning av
berörd personal, höjd beredskap etc.

Statens
räddningsverk anser att betänkandet utgör en värdefull och bra grund till hjälp
för räddningsverkets överväganden och bedömningar när det gäller förebyggande
åtgärder mot översvämmningar.

Statens
energiverk konstaterar vad beträffar dammsäkerheten att ver

kets huvudsakliga intresse är att alla befintliga dammar, även de små,

inventeras och att de pågående damminventeringarna samordnas och

sammanförs, så att en överblick enkelt kan fås av potentialen för småskalig 49

4 Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 116

s. 50 Kontrollera mot PDF

vattenkraft. Nya
regleringsdammar i vattendragens övre delar kan enligt Prop. 1988/89:116 verket
mildra översvämningar samt öka och förädla kraftproduktionen i Bilaga 1.2
nedströms liggande kraftverk. Rensningar och invallningar är som regel dyrare
och mindre effektiva översvämningsdämpande åtgärder. I valet av
översvämningsdämpande åtgärder är det verkets uppgift att tillse att även kraft
intresset beaktas. Enligt verkets uppfattning kan dammsäkerheten i landet
ytterligare förbättras. Till följd av de tillbud och olyckor som förekommit
pågår dammsäkerhetsbefrämjande arbete, på initiativ huvudsakligen av
kraftindustrin. Verket ansluter sig i stort till huvudlinjerna i
dammsäkerhetsutredningens förslag.

Enligt
SMHI har höga flöden även inträffat efter det extrema höstflödet år 1985. Sen
vår och snabb snösmältning gav omfattande problem i nordvästra Svealand och
södra Norrland år 1986 och under år 1987 inträffade en rad sommarflöden i hela
landet samt höga höstflöden i bl. a. Klarälven (högsta sedan år 1959). År 1988
har inletts med flera relativt höga flöden till följd av riklig nederbörd,
vilka berört främst västra Götaland, men även det översvämningskänsliga området
vid Kristianstad. Händelserna understryker det angelägna arbete som utförts av
dammsäkerhetsutredningen, Flödeskommittén m. fl. De höga flödena under senare
år synes främst sammanhänga med en ansamling av mer nederbördsrika år. Erfarenheterna
av ett fullt utbyggt vattenkraftsystem hänför sig främst till den relativt
regnfattiga perioden under 1960- och 70-talen, något som innebär svårigheter
att bedöma de förhållanden som råder vid extrema hydrologiska situationer.
Flödessituationen kan enligt SMHI i vissa fall förvärras av en genomford
reglering. Flödet i t. ex. nedre Ångermanälven i augusti 1987 blev således
avsevärt högre än vad som motsvarar den rekonstruerade naturliga
vattenföringen. Detta understryker betydelsen av den utökade prognos- och
varningstjänst som utredaren föreslår. Studier av tidigare förhållanden, med
hjälp av långa serier av vattenståndsobservationer, högvattenmärken o. dyl.
visar att flöden förekommit som vida överträffar vad som observerats under
1980-talet. Man måste därför enligt SMHI vara beredd på att extrema
högvattensituationer, även överstigande vad som inträffat under senare år,
kommer att inträffa i framtiden.

Flödeskommittén
kan i huvudsak ansluta sig till utredarens överväganden och förslag. Kommittén
vill därvid understryka angelägenheten av att tillräckliga medel ställs till
förfogande för forskning, utveckling och insatsberedskap inom
dammsäkerhetsområdet. Av utredningar som verkställts inom ramen för kommitténs
arbete framgår att de senaste decennierna, fram till början av 1980-talet,
präglats av ett tydligt nederbördsunderskott. De allra senaste åren har däremot
varit nederbördsrika, även om inga exceptionellt höga dygnsnederbördsmängder
förekommit. En kombination av hög markfuktighet och extrem nederbörd skulle
enligt Flödeskommittén därför leda till väsentligt värre flöden än vad som
förekom under hösten 1985. Följderna härav drabbar inte bara de för
kraftproduktionen utbyggda älvarna, där kraftindustrin har ett primärt ansvar
för beredskapen, utan även outbyggda och oreglerade älvar och mindre
vattendrag. Särskilt med hänsyn till befolkningen vid dessa vattendrag är det
nödvän-

s. 51 Kontrollera mot PDF

digt att också det
allmänna tar sitt ansvar genom att anslå medel till Prop. 1988/89:116

nödvändig forskning, utveckling och insatsberedskap. Bilaga
1.2

Kritik
mot utredningen lämnas av Stockholms tingsrätt, vattendomstolen. Enligt
domstolen har utredaren enligt direktiven bl.a. att bedöma behovet av
komletterande åtgärder vid landets dammar och kraftverk för att förebygga
dammgenombrott och större flöden. Vattendomstolen anser att utredaren i
anslutning härtill närmare borde ha analyserat vilka åtgärder som kan vidtas
för att uppnå dessa syften. Enligt vattendomstolen kan dammgenombrott i
huvudsak förebyggas endast genom byggnadstekniska åtgärder, såsom höjning av
förstärkning av dammarna, sänkning av utskovströsklar, byggande av nya utskov
samt utförande av anordningar för säkrare funktion hos sättär och luckor. Den
ändamålsenliga åtgärden för dämpning av större flöden till förhindrande eller
minskning av översvämning nedströms i vattendraget är däremot införandet av
nya eller ändrade vattenhushållningsbestämmelser. Vattendomstolen finner
anmärkningsvärt att utredaren inte gjort denna grundläggande analys. En sådan
skulle säkerligen ha gett en säkrare grund för förslag till lagändring för
remissinstansernas granskning av betänkandet. Vattendomstolen finner vidare anmärkningsvärt
att utredaren inte definierat begreppet "dammsäkerhet", detta i
synnerhet som begreppet torde användas i én betydelse som avviker från allmänt
språkbruk. Det synes således avse inte bara en damms konstruktion, funktion
och skötsel utan också vattenhushållningsbestämmelser vilkas syfte är att
åstakomma flödesdämpning och på så sätt skydda mot översvämning. Vad som nu
sagts om begreppet dammsäkerhet gäller också de i den föreslagna lagtexten
begagna uttrycken "vattenanläggnings säkerhet" och "säkerheten
hos anläggningen" vilka uttryck uppenbarligen har samma vida syftning.
Vattendomstolen anser att man i klarhetens intresse bör skilja mellan
säkerheten hos en damm eller annan vattenanläggning och skyddet mot
översvämning genom vattenhushållningsbestämmelser i flödesdämpande syfte.

3 Förslag till ändringar i vattenlagen

3.1 Allmänna synpunkter

Flertalet
remissinstanser delar eller anför inga erinringar mot utredningens förslag till
ändringar i vattenlagen för att förbättra dammsäkerheten.

Synpunkter
av mer allmän karaktär lämnas av Svea hovrätt. Enligt

hovrätten finns anledning att betona att den dammsäkerhet som avhand

las i betänkandet har till ett enda syfte att skydda motstående allmänna

och enskilda intressen mot skada och intrång i oförutsedda och svårbe

mästrade situationer vid en damm. Ifrågakommande lagbestämmelser bör

ge uttryck för detta syfte. — Situationer av katastrofkaraktär kan redan

under normala driftförhållanden uppstå, om dammens hållfasthet eller

funktionsduglighet i övrigt inte motsvarar vad som förutsattes vid dess

uppförande. Vad som främst riktat uppmärksamheten på dammsäkerhe

ten under senare år är emellertid en under några perioder förekommande 5]

s. 52 Kontrollera mot PDF

tillrinning av större
omfattning än som tidigare registrerats och som icke Prop. 1988/89: 116
förutsetts vid berörda dammars uppförande. Dammsäkerheten är beroen- Bilaga 1.2
de främst av dammtyp, dammens hållfasthet och avbördningsförmåga,
manöverduglighet hos dammens röriiga delar, larmsystem, tillgång på reservkraft
för manövrering av dammens rörliga delar samt beredskapsplanering i vid
bemärkelse. Lagstiftningen bör animera en dammanläggare att konstruera och
utföra dammen och därtill hörande anordningar på ett tekniskt godtagbart och
för motstående intressen betryggande sätt. — När dammen färdigställts krävs en
fortlöpande kontroll av dammen och dess säkerhetsfunktioner samt
underhållsarbeten. Lagstiftningen bör ha till mål att inskärpa dammägarens
skyldigheter samt reglera länsstyrelsens tillsyn av att dammen underhålls och
är funktionsduglig så att fara ej uppstår för skada och intrång på motstående
allmänna och enskilda intressen. Däremot finns knappast förutsättningar att
utsträcka tillsynen till att avse dammens ändamålsenlighet i fråga om
exempelvis avbördning. - Slutligen fordras lagstiftning för
katastrofsituationer, kanske främst för att skadelidande på ett betryggande och
såvitt möjligt enkelt sätt skall få ut den ersättning som det må ankomma på
dammägaren att svara för.

Stockholms
tingsrätt, vattendomstolen, konstaterar att man i betänkandet utgår från att
det allmänna med stöd av vattenlagen har ett ansvar för kontrollen av
vattenbyggnader och att en sakkunnig vattenbyggnadsteknisk granskning skall
ske vid tillståndsprövningen. Till stöd härför åberopas ett uttalande i lagens
förarbeten att vattendomstolen bör granska ritningar rörande anläggningens
konstruktion och hållfasthet, grundläggning, utskovens avbördningsförmåga,
krönhöjd, släntlutning m.m. (prop.1981/82:130 sid.128). Enligt vattendomstolens
mening har utredaren dragit för långtgående slutsats av ifrågavarande i och
för sig ganska kryptiska uttalanden när det gäller vattendomstolens skyldighet
att kontrollera en vattenanläggnings konstruktion. Att märka är att det i
fortsättningen av lagmotiven understryks att myndighetskontrollen i samband
med tillståndsprövningen endast kan avse huvuddragen av konstruktionen m.m.,
att detaljutformningsfrågan liksom hittills måste i viss utsträckning
överlämmnas åt den byggande själv samt att företagaren också själv har intresse
av anläggningens säkerhet och under inga förhållanden kan befrias från sitt
ansvar i detta avseende. Vad som senast anförts ger vid handen att
vattendomstolens gransknings- och kontrollskyldighet med avseende på
vattenanläggningens konstruktion enligt gällande rätt är ganska begränsad och
att huvudansvaret i nämnda hänseende åvilar företagaren. Vattendomstolen delar
utredarens uppfattning att några mer omfattande lagändringar inte är påkallade
för att öka dammsäkerheten och skyddet mot översvämmningar.

Statens
energiverk framhåller att översvämningsskador uppströms ett.
vattenkraftsprojekt beaktas vid tillåtiighetsprövningen av projektet. Verket
anser att inverkan av ett vattenkraftsprojekt på översvämmningar nedströms
projektet även bör beaktas vid tillåtlighetsprövningen. Som regel torde denna
inverkan vara till båtnad för projektet.

•
52

s. 53 Kontrollera mot PDF

3.2 Säkerhetsvillkor vid tillståndsgivning Prop. 1988/89:116

Bilaga 1.2 Utredaren
föreslår att 12 kap. 31 § andra stycket 7 och 13 kap. 47 § första

stycket
9 vattenlagen kompletteras på så sätt att där särskilt anges att ett
tillståndsbeslut skall innehålla villkor för att tillgodose säkerheten.

Alla
remissinstanser utom Stockholms tingsrätt tillstyrker eller lämnar utan erinran
förslaget att säkerheten anges bland de villkor som skall intas i ett
tillståndsbeslut. Stockholms tingsrätt ifrågasätter förslaget med hänsyn till
vattendomstolarnas begränsade granskningsmöjligheter av säkerhetsspörsmål.
Synpunkter på förslagets lagtekniska utformning har lämnats av Svea hovrätt,
Stockholms tingsrätt, Östersunds tingsrätt och kammarkollegiet.

Svea
hovrätt anser att det trots att det i framtiden torde komma att byggas få
dammar i landet kan vara motiverat att till poängterande av dammsäkerhetens
betydelse saml till ledning för dammägaren och den tillståndsgivande
myndigheten — vattendomstolen — i vattenlagen (VL) intaga vissa bestämmelser i
ämnet. Hovrätten föreslår att dammsäkerhetsfrågorna behandlas redan i
dammägarens ansökningshandlingar till vattendomstolen. I så fall bör i 13 kap.
I9§ VL införas föreskrifter i ämnet. Föreskrift om dammsäkerhetsbestämmelser i
en tillståndsdom vill utredningen införa i punkt 9 av 13 kap. 47 § första
stycket VL. 1 den mån sådana föreskrifter tar sikte på dammens tekniska
utförande får det fömtsättas att det tas in under bestämmelser enligt punkt 1.
Därvid kan uttryckligen anges de för dammsäkerheten inledningsvis nämnda
momenten såsom dammens hållfasthet. Andra aspekter på dammsäkerheten, såsom
beredskapsplaner och vattenhushållning, torde redan med nuvarande utformning
av lagtexten kunna föras in under punkt 9 men kan förtjäna att där särskilt
omnämnas. Mot utredningens förslag till tillägg i punkt 9 kan riktas den
anmärkningen att det ger sken av att dammsäkerheten ligger vid sidan om
tillgodoseendet av allmänna och enskilda intressen. Det här anförda äger också
tillämpning på motsvarande bestämmelser i 12 kap. VL.

Stockholms
Ungsrätt, vattendomstolen, redogör för hur den uppfattat

sina skyldigheter att vid tillståndsprövningen kontrollera en vattenanlägg

nings konstruktion. Enligt vattendomstolens mening är det inte möjligt att

inom ramen för nuvarande resurser påtagligt utvidga den granskning som

sålunda sker. Inte heller föreligger något behov av en sådan utvidgning. De

olyckor och olyckstillbud som redovisas i betänkandet har såvitt vatten

domstolen kunnat finna inte i något fall berott på rent konstruktionsfel.

Orsakerna har i regel varit sättningar, inte erosion, överströmning samt

dåligt utförda fogar och anslutningar. Dessa företeelser har i sin tur haft

sin grund i bristfälliga undersökningar av grundförhållanden och jordma

terial samt felaktigheter i arbetenas utförande, allt omständigheter som

inte rimligen kunnat fömtses av tillståndsmyndigheten. — Utredaren har

anslutit sig till ett av Flödeskommittén gjort uttalande att frågan om

vattenanläggningarnas säkerhet är så betydelsefull att det finns anledning

att omnämna den i lagtexten och — med viss redaktionell avvikelse från

Flödeskommitténs lagförslag — förordat en komplettering av 12 kap. 31 § 53

s. 54 Kontrollera mot PDF

2 st 7 och 13 kap. 47 § 1
st 9 VL på så sätt att där särskilt anges att ett Prop. 1988/89:116
tillståndsbeslut skall innehålla villkor för att tillgodose säkerheten. Utreda-
Bilaga 1.2 ren anför att det för sagda ändamål kan behövas föreskrifter om
sådant som inte har direkt med anläggningens konstruktion att göra, exempelvis
föreskrift om att upprätta beredskapsplaner, att utse en dammansvarig, att
föreskriva regelbundna övningar och/eller kontroller med personalen etc. —
Föreskrifter av de slag som här nämnts har inte tidigare meddelats av
vattendomstolen. Uppgiften att göra detta framstår som i viss mån främmande
för vattendomstolarnas verksamhet. Råd och anvisningar i ämnet synes med fördel
kunna utfärdas av dammsäkerhetsnämnden och det finns all anledning att anta att
företagarna frivilligt kommer att rätta sig efter dessa. I den mån föreskrifter
med rättsverkan ändå anses behövliga synes det mest ändamålsenligt att
länsstyrelsen i sin tillsynsutövning ges möjlighet att utfärda för varje
enskilt företag "skräddarsydda" detaljföreskrifter. Härför torde
krävas en ny bestämmelse i 18 kap. VL och en följdändring i 21 kap. 1 § som
straffsanktionerar bestämmelsen. — Det kan vidare — mot bakgrund av vad som
tidigare anförts om vattendomstolarnas begränsade granskningsmöjligheter i
säkerhetsspörsmål — ifrågasättas om det är lämpligt att i lagtexten särskilt
markera detta moment i prövningsskyldigheten. Om detta likväl anses böra ske
förordar vattendomstolen att den erforderiiga kompletteringen på sätt
Flödeskommittén föreslagit införs i första punkten av 12 kap. 31 § 2 st och av
13 kap. 47 § 1 st.

Östersunds
tingsrätt, vattendomstolen, delar utredarens uppfattning att det av lagtexten
bör framgå att vattendomstolen vid sin prövning av ett vattenföretag har att
beakta frågan om vattenanläggningens säkerhet. Utredaren anser att det för
tillgodoseende av detta önskemål kan behövas föreskrifter om sådant som inte
direkt har med anläggningens konstmktion att göra och lämnar som exempel
föreskrift om att upprätta beredskapsplaner, att utse dammansvarig och att
föreskriva regelbundna övningar och/eller kontroller med personalen.
Vattendomstolen anser, att de exempel som lämnats närmast har med tillsynen och
kontrollen av anläggningen att göra, vilka frågor enligt bestämmelser i
vattenlagen åligger länsstyrelsen såsom tillsynsmyndighet. Vattendomstolen vill
i stället förorda att föreskrifterna om beaktande av säkerhetsaspekter
utformas enligt Flödeskommitténs förslag såsom en del av företagets tekniska
utformning. Det bör i övrigt observeras att den tämligen omfattande och
detaljerade tekniska granskning som vattendomstolarna förutsätts göra enligt
Flödeskommittén för närvarande inte kan utföras med de tekniska hjälpmedel
vattendomstolarna i dag förfogar över.

Kammarkollegiet
anser att utredarens förslag till komplettering av 12 kap. 31 § och 13 kap. 47 §
VL inte är språkligt logiskt. Tillägget "säkerheten hos
anläggningen" uppfattas inte med föreslagen formulering av den aktuella
punkten som hänförligt till allmänna och enskilda intressen. Kollegiet
föreslår därför en omformulering.

s. 55 Kontrollera mot PDF

3.3 Uppskjuten skadereglering i vissa fall Prop. 1988/89:116

Bilaga
1.2 Utredaren föreslår att det skall införas en möjlighet i vattenlagen att
skjuta

upp
regleringen av skador till följd av särskilda vattenhushållningsbestämmelser
som tillgodoser säkerheten hos en vattenanläggning. Sådana bestämmelser avses
utnyttjas bara i sådana situationer då en anläggnings säkerhet är hotad.
Utredaren föreslår ändringar i 9 kap. 3 § och 15 kap. 17 § vattenlagen.
Förslaget innebär att frågan om ersättning prövas i den ordning som gäller för
s. k. oförutsedda skador. Anmälningstiden för skadorna skall aldrig vara
kortare än två år från det skadan skedde.

Förslaget
lämnas utan erinran eller tillstyrks med undantag av Svea hovrätt och
Stockholms tingsrätt. Svea hovrätt godtar principen om uppskjuten
skadereglering men anser att de skadelidandes rätt inte tillvaratas
tillräckligt. Stockholms tingsrätt avstyrker förslaget. Tingsrätten är också
kritisk mot förslagets lagtekniska utformning.

Svea
hovrätt redogör för skadereglering i de fall undantag från förhandsprövning
föreligger och anför att en ansökan om godkännande i efterhand av vidtagna
åtgärder handläggs som ett ansökningsmål, vari sökanden har att enligt 13 kap.
19 § vattenlagen framlägga förslag till ersättningar. Denna ordning för
skadereglering efter katastrofåtgärder bör enligt hovrätten komma till
användning också när dammägaren i förväg begärt tillstånd att i en
katastrofsituation överskrida gällande bestämmelser för dammen. Detta kan ske
genom att dammägaren åläggs anmäla till vattendomstolen när han tagit ett
sådant tillstånd i anspråk och vid anmälan fogar ett ersättningsförslag,
varefter anmälan behandlas som ett ansökningsmål. Hovrätten delar alltså
utredningens förslag att skadereglering i detta fall inte bör ske i förväg men
anser att utredningens förslag till skadereglering inte tillräckligt
tillvaratar sakägarnas intressen. Under alla förhållanden måste stadgas en
enhetlig form för reglering av skador för det fall att dammägaren såväl
utnyttjat ett i förväg meddelat tillstånd att överskrida de för normal drift
gällande villkoren som överskridit förhandstillståndet.

Stockholms
tingsrätt, vattendomstolen, hävdar att säkerheten vid befint

liga dammar i huvudsak kan höjas endast genom olika byggnadstekniska

åtgärder och att överdämning aldrig kan ha till syfte att öka säkerheten hos

den damm där överdämning sker. Skador till följd av säkerhetshöjande

byggnadstekniska åtgärder kan på sedvanligt sätt regleras i de vattenmål,

som omfattar ifrågavarande åtgärder. Vad gäller de ofrånkomliga över

dämningar som trots vidtagna säkerhetshöjande åtgärder ändå kan inträffa

under extrema tillrinningsförhållanden (nödsituationer) är det omöjligt att

på förhand bedöma skadorna och ersättningar härför. Ofrånkomliga över

dämningar kommer nämligen att uppträda ytterst sällan. Vattendomstolen

anser att reglering av eventuella skador till följd av sådan överdämning

skall ske enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer och hänvisar till

framställningen i Hellner, Skadeståndsrätt, 4. uppl. sid. 83 och där angivet

rättsfall NJA 1929 sid. 542 i vilket fastslogs att ägare av en regleringsdamm

var skyldig att utge ersättning för en i nödsituation uppkommen däm-

ningsskada. Enligt vattendomstolens mening bör rättsfallet fortfarande 55

s. 56 Kontrollera mot PDF

betraktas som vägledande.
Fråga om sådan ersättning skall enligt 13 kap. Prop. 1988/89: 116 14 §
vattenlagen prövas av vattendomstol i stämningsmål. — Vattendom- Bilaga 1.2
stolen hävdar att lämpliga vattenhushållningsbestämmelser för planerade
Överdämningar kan ha en väsentlig betydelse för att åstadkomma en
flödesdämpning nedströms dammen och på så sätt förebygga eller minska skador -
bl. a. på vattenanläggningar - i den delen av vattendraget. Även om
flödesdämpande planerade överdämningar inte utförs varje år så blir frekvensen
av dessa mycket högre än av ofrånkomliga överdämningar. Enligt vattendomstolens
mening föreligger därför inga särskilda svårigheter att med tillämpning av
gällande bestämmelser reglera skador till följd av planerad överdämning. Föreskrifter
om flödesdämpning genom planerad överdämning och i "buffertmagasin"
har också redan meddelats i ett antal vattenmål. Vattendomstolen anser således
att någon ny bestämmelse om uppskjutande av skadereglering inte heller
erfordras för planerade överdämningar. Vattendomstolen, som dessutom hyser
principiella betänkligheter mot att på sätt som föreslagits uppskjuta
skadereglering på obestämd tid, avstyrker därför föreslagen ändring av 9 kap. 3
§ och 15 kap. 17 § vattenlagen. — Skulle ändå bestämmelser i ämnet anses böra
införas bör de formuleras på annat sätt än utredaren föreslagit, bl. a. med
hänsyn till att överdämning enligt vattendomstolens mening inte kan tillgodose
säkerheten hos en vattenanläggning. Vidare bör bestämmelsen i 9 kap. 3 § 3 st. placeras
bland övriga processuella bestämmelser i 13 kap. vattenlagen, lämpligen i
anslutning till 49 §. Den utgör inte, som utredaren tycks tro, något undantag
från regeln i 9 kap. 3 § 1 st., som endast utsäger att ersättning i vattenmål
skall utgå i form av engångsersättning och som gäller även när
ersättningsfrågan uppskjutits enligt 13 kap. 49 § och när fråga är om
gottgörelse för oförutsedd skada (jfr. Strömbergs kommentar till vattenlagen
sid. 294). Bestämmelsen är som redan antytts av rent processuell natur.

Vattenfall
finner det rationellt att i vattenlagen införa särskilda bestäm- . melser som i
extrema situationer ger dammägaren en legal möjlighet att utnyttja dammens
tekniska kapacitet för att avvärja hot mot dammens säkerhet och
nedanförliggande anläggningar.

3.4 Undantag från tillståndsplikten i en nödsituation, m.
m.

Litredaren
anser inte att det finns något behov av att, som Flödeskommittén föreslagit,
införa en särskild bestämmelse i vattenlagen om undantag från tillståndsplikten
för åtgärder som innebär en avvikelse från gällande vattenhushållning i en
nödsituation. Enligt utredaren (betänkandet sid. 171) finns det inte något
behov av en sådan bestämmelse, eftersom den allmänna bestämmelsen om
ansvarsfrihet på grund av nöd i 24 kap. 4 § brottsbalken är tillräcklig i den
situation som avses med kommitténs förslag.

Flödeskommittén
har vidare föreslagit ett tillägg till 17 kap. 2 § vatten

lagen innebärande att vattenhushållningen, när fara föreligger för damm

ras eller annan omfattande skadegörelse, skall handhas så att skaderisken 56

s. 57 Kontrollera mot PDF

minskas så långt det är
möjligt. Utredaren anser för sin del att en sådan Prop. 1988/89:116

bestämmelse kan undvaras. Bilaga 1.2

Utredarens
ställningstaganden kommenteras av flera remissinstanser. Svea hovrätt,
länsstyrelserna i Kopparbergs och Gävleborgs län. Svenska kraftverksföreningen
och dammsäkerhetsnämnden anser att det finns behov av en bestämmelse om
undantag för nödsituationer. Svea hovrätt, länsstyrelsen i Gävleborgs län och
dammsäkerhetsnämnden anser också att det finns behov av tillägget till 17 kap.
2§ vattenlagen. Stockholms tingsrätt delar däremot utredarens ståndpunkt.

Flödeskommittén
kommenterar frågan om undantaget från tillståndsplikt i nödsituationer och
konstaterar att syftet inte bara var att upphäva kriminaliseringen av ett
åsidosättande av vattenlagens tillståndspliktsreg-ler. Kommittén anser dock att
det är lämpligt att vattenlagen innehåller en bestämmelse om ansvarsfrihet på
gmnd av nöd i katastrofsituationer, eftersom brottsbalkens nödregel inte torde
vara särskilt väl känd för de tekniker etc. som i ett sådant fall kan behöva
fatta beslut om avvikelse från gällande vattenhushållningsbestämmelser. När det
gäller motsvarande överträdelse av förbudet mot byggande i vatten utan tillstånd,
finns redan i vattenlagen en bestämmelse som undanröjer kriminaliseringen (4
kap. 4 §). Största fördelen med den föreslagna bestämmelsen (4 kap. 4 a §) är
emellertid, enligt kommitténs mening, att man därigenom får en lämplig ordning
för att hantera eventuella ersättningsyrkanden till följd av att gällande
vattenhushållningsbestämmelser frångåtts. Enligt 4 kap. 4 § vattenlagen och
kommitténs förslag till 4 kap. 4a § blir det alltid ett ansökningsmål för
godkännande av vidtagna åtgärder, och i detta mål har sakägarna möjlighet att
ta upp ersättningsfrågorna till prövning. Utan 4 kap. 4a § måste sakägarna
stämma dammägaren och har då en mycket sämre ställning, inte bara i fråga om
rättegångskostnadema utan även när det gäller utredningsplikten. Den jämförelse
mellan inträffade vattenstånd och vattenföringar och rekonstruerade
"naturliga förhållanden" som brukar presenteras av dammägaren i ett
ansökningsmål torde t.ex. bli mycket svårare att få fram om en skadeståndstalan
handläggs som ett stämningsmål. Kommittén anser därför att förslaget är
välmotiverat men har ingenting att erinra mot att förutsättningarna för den nya
paragrafens tillämpning hänförs närmare till nödregeln i 24 kap. 4 §
brottsbalken i stället för straffbestämmelsen om allmänfarlig ödeläggelse i 13
kap. 3 § samma balk.

Svea
hovrätt framhåller att man inte kan bortse från att situationer kan

uppstå som inte kan bemästras med de befogenheter som tillerkänts

dammägaren i särskilda bestämmelser avseende vattenhushållningen. Alla

dammar där en katastrofsituation kan uppkomma får säkerligen inte heller

några sådana bestämmelser, och under alla förhållanden kommer det att

dröja en avsevärd tid innan nyvunna erfarenheter om högsta tänkbara

flöden omsatts i utökad avbördningsförmåga hos berörda dammar och i

katastrofföreskrifter. Det synes i hög grad motiverat att tillerkänna damm

ägaren en legal möjlighet att i en katastrofsituation handla vid sidan av och

emot gällande bestämmelser för dammen och vattenhushållningen vid

denna utan annan påföljd än ersättningsskyldighet för skador orsakade av 57

s. 58 Kontrollera mot PDF

hans åtgärder. För en
sådan lösning talar inte minst hänsynen till de Prop. 1988/89: 116 motstående
intressen vilka skadas av vidtagna katastrofåtgärder och som Bilaga 1.2 eljest
är hänvisade till att efter stämning söka få ut någon ersättning. Såsom
utredningen framhållit medför brottsbalkens bestämmelser om handlande i nöd att
dammägarens åtgärder i en katastrofsituation inte medför något straffansvar för
honom, om åtgärderna varit försvarliga. Kvar står att han åsidosatt den
generella tillståndsplikten enligt 4 kap. vattenlagen. Hovrätten vill
emellertid hävda att hithörande bedömningar inte bör göras med utgående från
straffrättsliga resonemang utan från vattenlagens principiella ståndpunkt att
alla vattenföretag som kan lädera motstående intressen bör föregås av en
avvägning mellan stridiga intressen och därför kräver förhandstillstånd,
försåvitt det inte finns en uttrycklig bestämmelse om undantag från
tillståndsplikten. Katastrofsituationen motiverar ett undantag från
grundprincipen om tillståndsplikt, men detta undantag bör då också komma till
uttryck i lagtexten och till undantagsregeln måste knytas bestämmelser om en
rimlig ordning för att kompensera den som lider skada och intrång av en
katastrofåtgärd. Rekvisilen för en undantagssituation bör inte anknyta till
brottsbalkens bestämmelser om nöd eller allmänfarlig ödeläggelse utan i stället
som fömtsättning ange exempelvis omfattande skada och intrång på allmänna och
enskilda intressen. — Enligt hovrättens mening har en dammägare i en
katastrofsituation att alltid göra vad han kan för att förhindra eller minimera
skada och intrång för utomstående. Denna skyldighet grundas på allmänna
rättsliga principer och på hans ansvar som dammägare. Mot denna bakgrund är den
i 17 kap. 2 § intagna bestämmelsen missvisande såtillvida att man därav skulle
kunna motsatsvis draga slutsatsen att principen inte gällde för åtgärder
utanför ramen för tillståndet (eller för vattenanläggningar utan tillstånd). —
En undantagsbestämmelse kan lämpligen — såsom Flödeskommittén föreslagit —
utformas efter förebild av undantagsbestämmelsen i 4 kap. 4 § vattenlagen om
undantag för brådskande tillståndspliktiga ändrings- och lagningsarbeten. En
ansökan om godkännande i efterhand av vidtagna åtgärder kommer i så fall att
enligt 13 kap. 13 § vattenlagen handläggas som ett ansökningsmål, vari sökanden
har att enligt 19 § samma kapitel framlägga förslag till ersättningar.

Länsstyrelsen
I Kopparbergs län anser att det bör finnas en möjlighet enligt vattenlagen att
i förebyggande syfte, om det skulle vara nödvändigt, bestämma att viss
avvikelse får ske från gällande tappningsbestämmelser utan att kostnaden för
kraftförlusten behöver ersättas.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län förordar déav Flödeskommittén föreslagna ändringarna i 4 kap.
och 17 kap. vattenlagen med hänvisning till att det efterlysts sådana
bestämmelser vid diskussioner som förts inom länsstyrelsen i kritiska
situationer under de närmast föregående åren.

Dammsäkerhetsnämnden
fäster uppmärksamheten på att Flödeskom

mitténs förslag om undantag från tillståndsplikt även innehåller bestäm

melsen att ansökan om godkännande av vidtagna åtgärder skall göras

snarast möjligt. Det innebär att sakägarna får möjlighet att i anslutning till

prövningen av ansökan begära ersättning för skador. Enligt dammsäker

hetsnämndens uppfattning är det med hänsyn till de skadelidande lämpligt 58

s. 59 Kontrollera mot PDF

med en sådan ordning. 1
viss överensstämmelse med förslaget om uttryck- Prop. 1988/89: 116 ligt
undantag från tillståndsplikten för nödsituationer har Flödeskommit- Bilaga 1.2
tén vidare föreslagit ett tillägg till bestämmelsen i 17 kap. 2 § vattenlagen.
Utredaren anser på redovisade skäl att tillägget kan undvaras. Dammsäkerhetsnämnden
vill emellertid inte utesluta att en bestämmelse som den av kommittén
föreslagna kan medverka till att stärka de driftansvarigas vilja att i akuta
situationer tillämpa den vattenhushållning som är bäst ägnad att minska
skaderisken.

Svenska
kraftverksföreningen konstaterar att det i utredningen påpekas att överdämning
eller annat avsteg från gällande vattenhushållningsbestämmelser ibland kan
vara nödvändiga för att förebygga eller minska skador. Enligt föreningens
uppfattning bör i ett sådant läge dammägaren ha ansvaret för att bästa möjliga
åtgärd vidtages. Han och hans personal har den avgjort bästa kännedomen om
anläggningen och vattendraget. Mot den bakgrunden vill föreningen framhålla att
vattenlagen bör ändras på så sätt som föreslagits av Flödeskommittén i dess
lägesrapport, nämligen att i 4 kap. vattenlagen införes en ny paragraf som
klart undantar nödsituationer från tillståndsplikten.

3.5 Omprövning för att förbättra en vattenanläggnings
säkerhet

Utredaren
föreslår, i likhet med Flödeskommittén, att omprövning för att förbättra en
vattenanläggnings säkerhet skall kunna ske när som helst oberoende av om det är
tillståndshavaren eller kammarkollegiet som tar initiativ till omprövningen.
Utredaren föreslår härvid ändringar i 9 kap. 12 § och 19 § samt 15 kap. 3 §
vattenlagen. Vidare föreslås ändringar i 11 § och 20 § lagen (1983:292) om
införande av vattenlagen.

Flertalet
remissinstanser framför inga erinringar eller tillstyrker förslaget.
Stockholms tingsrätt motsätter sig förslaget. Tingsrätten vitsordar emellertid
behovet av en ordning som gör det möjligt för det allmänna att genomdriva
nödvändiga ombyggnadsåtgärder men förordar en annan lösning. När det gäller
ändring av vattenhushållningsbestämmelser föreslår tingsrätten också en annan
lösning. Småkraftverkens Riksförening anför, med instämmande av Sveriges
Energiföreningars Riksorganisation (SERO), ekonomiska skäl mot förslagen.
Synpunkter på regleringen av ansvaret för rättegångskostnader lämnas av
kammarkollegiet.

Stockholms
tingsrätt, vattendomstolen, ansluter sig till utredarens upp

fattning att det finns anledning räkna med att anläggningarna i flertalet fall

frivilligt kommer att medverka till åtgärder i nämnda syfte men att det inte

helt kan överlämnas åt ägarna att ensamma avgöra frågan. Vattendomsto

len är vidare ense med utredaren om att sådana åtgärder bör kunna

påkallas när som helst. När det gäller de lagtekniska lösningarna kan

vattendomstolen däremot inte biträda utredarens förslag. Vattendomsto

len behandlar först frågan om förbättring av vattenanläggningars säkerhet

och vill då erinra om sitt tidigare uttalande att en dylik förbättring i

huvudsak endast kan åstadkommas genom byggnadstekniska åtgärder.

Sådana åtgärder med avseende på en befintlig vattenanläggning är enligt I 59

s. 60 Kontrollera mot PDF

kap. 3 § vattenlagen att
anse som vattenföretag och skall enligt vattendom- Prop. 1988/89:116

stolens mening handläggas i den ordning som är föreskriven för sådana Bilaga
1.2

företag. Detta innebär att det hos vattendomstolen blir fråga om ansök

ningsmål enligt 13 kap. 13 § I st 2 eller 4 vattenlagen som skall anhängiggö

ras av anläggningens ägare och där ansökan skall innehålla ritningar och

tekniska beskrivningar över ändringsarbetena (19 § 1 samma kapitel).

Under målets handläggning kan frågor uppstå om upplåtelse av tvångsrätt,

utdömande av ersättningar och om meddelande av villkor för tillstånd till

ombyggnaden. Redan vad som nu anförts torde visa att utredarens förslag

om att byggnadsfrågan skall behandlas som ett mål om omprövning av

villkoren för ett tillstånd enligt 15 kap. 3 § vattenlagen och därtill anslutan

de regler i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (VL) inte är

förenligt med regelsystemet i VL. Frågan blir då hur man på annat sätt

skall öppna möjlighet för det allmänna att genomdriva nödvändiga om

byggnadsåtgärder. Vattendomstolen kan inte finna någon annan lösning

på problemet än att en representant för det allmänna ges befogenhet att

förelägga anläggningens ägare att vidta åtgärder vid äventyr av att tillstån

det (beträffande äldre, icke lovgivna anläggningar: rätten att behålla an

läggningen) eljest är förverkat. En sådan bestämmelse synes lämpligen ha

sin plats i 18 kap. VL. Det är då naturligt att länsstyrelsen får nämnda

befogenhet. Tänkbart är givetvis också att uppgiften anförtros åt kammar

kollegiet. I så fall krävs också vissa redaktionella följdändringar i 18 kap.

Vattendomstolen är böjd för att förorda det först nämnda altemativet,

främst med hänsyn till det nära sambandet mellan länsstyrelsens tillsyns

uppgifter och ifrågavarande befogenhet. Som fömtsättning för ett föreläg

gande av detta slag bör gälla att behovet av en förbättring av anläggningars

säkerhet är klart dokumenterat. Självfallet bör anläggningens ägare bere

das tillfälle att yttra sig innan föreläggande meddelas. Lika självklart är att

föreläggandet skall kunna överklagas (jfr. 22 kap. 6 § VL). Föreläggandet

torde böra ange att anläggaren skall dels inom viss tid hos vattendomstolen

ansöka om tillstånd till ombyggnaden, dels — om vattendomstolen med

delar tillstånd — inom den av domstolen bestämda arbetstiden utföra

ombyggnaden. Vattendomstolen bör vid bestämmande av arbetstiden be

akta att skyndsamhet med utförandet av ombyggnaden kan vara påkallad.

I övrigt bör som redan sagts vanliga regler iakttas vid prövningen av målet.

Om vattendomstolen finner att hinder mot tillstånd till ombyggnaden

föreligger, förfaller givetvis det meddelade föreläggandet. Föranleder sö

kanden genom att inte efterkomma föreläggande om komplettering av

ansökningen att denna avvisas torde detta förhållande böra jämställas med

underlåtenhet att i rätt tid inkomma med ansökan och således få till följd

att tillståndet till (rätten att behålla) den befintliga anläggningen är förver

kat. En återkallelse av ansökan bör självfallet betraktas på samma sätt. —

När det gäller för det allmänna att enbart få tillstånd till nya eller ändrade

vattenhushållningsbestämmelser av det slag som nyss nämnts synes det

naturligt att anknyta till stadgandet i 15 kap. 9 § VL, som behandlar just

hithörande spörsmål och som inte innehåller några tidsgränser. Det skulle

i så fall räcka att i paragrafen införa ett tillägg som ger länsstyrelsen eller

kammarkollegiet rätt att begära nya eller ändrade vattenhushållningsbe- 60

s. 61 Kontrollera mot PDF

stämmelser, om det behövs
för att minska risken för översvämning ned- Prop. 1988/89:116 ströms i
vattendraget. Vattendomstolen förordar en lösning i enlighet Bilaga 1.2 härmed.
Innan en framställning görs till domstolen bör behovet av nya eller ändrade
vattenhushållningsbestämmelser vara klarlagt. Det ankommer givetvis också på
domstolen att noggrant pröva behovet av sådana bestämmelser. — Om vad som nu
föreslagits godtas skall de av utredaren föreslagna ändringarna av 15 kap. 3 §
VL och 20 § VP utgå. Det föreslagna undantaget från ersättningsregeln i 9 kap.
12 § bör jämkas till att avse sådan del av förlust eller inskränkning som är
att hänföra till nya eller ändrade vattenhushållningsbestämmelser som meddelats
för att skydda mot översvämning nedströms i vattendraget, om man finner att
ersättning inte bör utgå till företagaren i fall som här avses. Vattendomstolen
har för sin del inte blivit övertygad om hållbarheten i Flödeskommitténs av
utredaren biträdda argumentering i frågan och ifrågasätter om tillräckliga
skäl föreligger för att införa undantagsbestämmelsen. — Även de föreslagna
ändringarna i 11 § VP och 9 kap. 19 § VL bör i förekommande fall jämkas i
enlighet med vad som nyss anförts.

Småkraftverkens
Riksförening och SERO motsätter sig att reglerna för omprövning blir
tillämpliga fullt ut för små vattenkraftverk. Orsaken är att ekonomin i de små
vattenkraftanläggningarna är så svag att de inte kan bära kostnader som andra
än tillståndshavaren beslutar om. Under många år har kostnaderna för tillsyn,
underhåll och reparation av dammar och kraftverk stigit snabbare än
kraftpriserna och detta förhållande innebär ett latent hot mot de mindre
anläggningarna, speciellt dammar där det aldrig funnits kraftverk eller där
kraftverken lagts ned. En höjd ersättning för levererad kraft, i kombination
med investeringsbidrag, skulle medföra att nya anläggningar kommer till stånd
och gamla moderniseras.

Kammarkollegiet
konstaterar att kollegiet vid omprövning enligt 15 kap. 3 § VL skall enligt 20
kap. 1 § andra stycket svara för uppkomna rättegångskostnader för andra
motparter än tillståndshavaren. 1 en situation, där kollegiet ansöker om
säkerhetsprövning, bör i stället tillståndshavaren svara för tredje mans
rättegångskostnader. Det är ju här fråga om en omprövningssituation som
föranleds av passivitet/underlåtenhet från tillståndshavarens sida. För att
markera detta bör föreslaget avsteg från huvudregeln gälla endast under
förutsättning att kollegiet haft skälig anledning att ansöka om sådan
omprövning.

Statens
energiverk anser att det, särskilt när det gäller små dammar, är angeläget att
det påpekas att även enskilda personer skall kunna vända sig till kollegiet för
att initiera omprövning. Det åligger ändock kollegiet att i sista hand avgöra
om omprövning skall begäras.

7?
K konstaterar att länsstyrelserna i motsats till annan säkerhets- och

miljölagstiftning inte förfogar över några tvångsmedel, utan om man vid

sin tillsyn skulle finna allvarliga brister i dammsäkerheten som omedelbart

bör åtgärdas måste man gå vägen över kammarkollegiet och vattendomsto

len. Detta medför att länsstyrelsens tillsynsroll blir svag och att det kan ta

lång tid att få säkerhetshöjande åtgärder genomförda om inte ägaren

frivilligt vill göra dem. RRV anser att vattenlagen bör ändras så att

länsstyrelsen inom ramen för gällande tillstånd i administrativ ordning "'

s. 62 Kontrollera mot PDF

direkt skall kunna
föreskriva om säkerhetshöjande åtgärder. Dessutom Prop. 1988/89: 116 anser
RRV att frågan om dammsäkerhet är så viktig att den särskilt bör Bilaga 1.2
omnämnas i kap. 18 om underhåll m.m. och i kap. 19 om tillsyn och besiktning,
och inte bara i förarbetena till vattenlagen.

4 Säkerheten vid landets dammar

4.1 Tillsynen enligt vattenlagen

För
närvarande åvilar det formella tillsynsansvaret enligt VL på länsstyrelsema.
Enligt förarbeten till VL har dessa inte erhållit några särskilda resurser för
detta ändamål. Knappt tre år har nu gått sedan den nya VL trädde i kraft och
det är enligt utredarens mening ännu för tidigt att på allvar överväga en
reform avseende tillsynen. Länsstyrelserna bör alltså åtminstone tills vidare
svara för tillsynen enligt de riktlinjer som statsmakterna angett vid
antagande av VL. Utredaren anser dock att länsstyrelserna i ökad utsträckning
bör utnyttja den kompetens och sakkunskap som finns inom dammsäkerhetsnämnden.
Utredaren föreslår att bedömningar om risker för och konsekvenser av dammbrott
bör ske i samverkan mellan naturvårds- och försvarsenheterna i länsstyrelsen.

Flertalet
remissinstanser däribland Vattenfall, dammsäkerhetsnämnden,
Vattenregleringsföretagen och Svenska kraftverksföreningen ansluter sig till
utredarens bedömning att ansvaret för tillsynen även fortsättningvis bör åvila
länsstyrelserna.

Enligt
Svenska kraftverksJÖreningen är systemet med länsstyrelserna som
tillsynsmyndighet över dammar i dagsläget tillfredsställande. Någon anledning
att inrätta en särskild myndighet för att utöva tillsyn över dammar föreligger
därför inte, vilket också konstateras i betänkandet. När en älvsträcka utgör
gräns mellan två län, bör enligt föreningens uppfattning i förväg bestämmas
vilken av länsstyrelserna som skall ha ansvaret för tillsynen.

Län.sstyrelsen
I Västmanlands län konstaterar att de dammar som utgör de största
säkerhetsriskerna i händelse av ett dammbrott samtliga ägs av kraftindustrin.
Dessa dammar — ett 30-tal — inspekteras och besiktigas enligt Svenska
kraftverksföreningens normer för tillsyn av dammanläggningar. När det gäller
dessa dammar bör länsstyrelsens tillsynsuppgifter med avseende på dammsäkerhet
kunna inskränkas till att ta del av de besiktningsprotokoll som därvid
upprättas. Övriga dammanläggningar som har betydelse ur säkerhetssynpunkt
kommer att bli föremål för besiktning vart femte år av länsstyrelsens personal
eller av förordnad besiktningsman om särskilda skäl föreligger. Erfarenheterna
från den extremt kraftiga vårfloden 1977 tillsammans med den damminventering
som genomförts har påtagligt ökat länsstyrelsens kunskap om dammsäkerheten i
länet. Länsstyrelsen bedömer därför förutsättningarna som goda att svara för
tillsynen enligt de riktlinjer som statsmakterna angett vid antagandet av den
nya vattenlagen.

Svea
hovrätt anser att nuvarande föreskrifter om länsstyrelsens skyldig

het att utöva tillsyn över dammar är tillräckliga. Inte heller synes det 62

s. 63 Kontrollera mot PDF

föreligga något behov av
att bygga ut räddningstjänstlagens bestämmelser Prop. 1988/89:116 om kommunal
och regional planeringsverksamhet. Enligt hovrättens erfa- Bilaga 1.2 renhet
handhas frågor om dammsäkerhet vid vissa länsstyrelser av naturvårdsenheten.
Kravet på dammsäkerhet kommer emellertid gång på gång i konflikt med
miljövårdsintresset, vilket det åligger naturvårdsenheten som en huvuduppgift
att främja. Det framstår mot denna bakgrund som olämpligt att avvägningen
mellan de båda intressena får göras av en enhet som a priori har att främja det
ena av dem. Genom en uttrycklig bestämmelse i länsstyrelseinstruktionen bör
dammsäkerhetstillsynen hän- ■ föras till försvarsenheten, som har att
svara för säkerhetsaspekten i andra sammanhang såsom beredskapsplanering. Med
en sådan ordning kommer det slutliga avgörandet vid intressemotsättningar att
ankomma på länsstyrelsen som sådan.

Statens
energiverk delar inte heller utredningens åsikt att ansvaret på länsstyrelserna
för dammregistret bör bedrivas i samarbete mellan naturvårdsenheten och
försvarsenheten. Verket anser att det föreligger en viss risk med ett delat
ansvar. Enligt verkets uppfattning bör huvudansvaret ligga på försvarsenheten
eftersom denna har ansvaret för räddningsverksamheten inom länet. Det
huvudsakliga ändamålet med dammregistren är att bedöma riskerna för och
konsekvenserna av dammbrott.

Ett
flertal länsstyrelser kommenterar närmare utredningens överväganden rörande
ansvaret för tillsyn enligt VL. Mot alternativen att överflytta uppgifterna
till annan myndighet eller inrättande av särskild myndighet, talar enligt
länsstyrelsen i Norrbottens län bl. a. strävandena till decentralisering och
samordning på länsnivå. Frågan om resursförstärkning hos länsstyrelsen kommer
länsstyrelsen att ta upp i samband med anslagsframställningen för kommande
budgetår, då resultatet av den annonserade miljöpropositionen kan bedömas.

Enligt
länsstyrelsen i Gävleborgs län har den största mängden tillsynsärenden enligt
vattenlagen inte med dammsäkerhet att göra utan handlar om olaga vattenföretag
av olika slag etc. Dammsäkerhetsfrågorna är dock givetvis de viktigaste från
allmän synpunkt och särskilt viktigt är det att kunskapsunderlaget beträffande
mindre dammar successivt förbättras. Länsstyrelsen anser sig ha tillräcklig
kompetens att klara den normala tillsynen varför den bör ligga kvar på
länsstyrelsen. Länsstyrelsen förutsätter att erforderliga resurser ställs till
förfogande motsvarande en halv tjänst samt ett årligt belopp i
storleksordningen 50000 kr. för att kunna anlita utomstående expertis när så
behövs. Även länsstyrelserna i Östergötland, Kalmar, Kristianstads,
Väslernorrlands och Västerbottens län framhåller att medel bör tillskjutas för
att tillsynen enligt VL skall bli effektivare.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län anser att ett större utnyttjande av dammsäkerhetsnämnden
för att få sakkunnig rådgivning bör eftersträvas men att detta sannolikt endast
till viss del kan lösa problematiken i tillsynsarbetet. Då tillsynsobjekten i
länet i huvudsak utgörs av många relativt små anläggningar syns rådgivning i
enskilda tillsynsärenden ohållbar och istället en uppbyggnad av länsstyrelsens
egen kompetens som nödvändig. Dammsäkerhetsnämnden och SMHI bör ges möjlighet
att anordna

s. 64 Kontrollera mot PDF

utbildning
för länsstyrelserna anpassad för praktisk tillämpning i tillsyns- Prop.
1988/89:116

arbetet med tyngdpunkten lagd på säkerhetsbedömningen. Bilaga
1.2

Beträffande
tillsynen över underhållet och skötseln anser länsstyrelsen i Örebro län, i
likhet med kommittén för undersökning av allvarliga olyckshändelser, att
tillsynsansvaret bör bli föremål för särskild utredning. Därvid kunde bl. a.
övervägas möjligheten att tillföra länsstyrelserna erforderlig kompetens för
hantering av denna typ av ärenden.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län konstaterar att det i länet finns åtskilliga små dammar vars
underhåll är eftersatt och till vilka ägare saknas eller inte kan spåras utan
omfattande utredningar. Även om dessa dammar ur säkerhetssynpunkt inte är
allmänfarliga kan de om de brister orsaka skador för nedanförliggande områden
och enstaka hus. Möjlighet bör därför enligt länsstyrelsen skapas för
länsstyrelsen och kommunen att inkomma till vattendomstolen med ansökan om att
få sådana dammar utrivna.

RRV
delar utredarens uppfattning att länsstyrelsen även i framtiden skall vara
tillsynsmyndighet för bl.a. dammsäkerhetsfrågor. Eftersom länsstyrelserna inte
fått några särskilda resurser för tillsyn och man ofta har dålig kompetens i
dammsäkerhetsfrågor, kommer det enligt RRV:s uppfattning vara nödvändigt med
stöd och hjälp från något centralt organ om tillsynen skall fungera. Utredaren
föreslår att dammsäkerhetsnämnden skall ge rekommendationer för bl. a.
underhåll och tillsyn av dammanläggningar samt att nämnden skall granska och
komplettera länsstyrelsernas damminventeringar. RRV anser att det bör vara en
central statlig myndighet, som har det övergripande ansvaret för frågor om
dammsäkerhet och skydd mot översvämningar och som leder och samordnar
länsstyrelsernas tillsyn. RRV anser att räddningsverket bör ges ett
övergripande ansvar för frågor om dammsäkerhet och skydd mot översvämningar.
Nuvarande dammsäkerhetsnämnd bör finnas kvar men omvandlas till en rådgivande
delegation knuten till räddningsverket. I den nya delegationen bör företrädare
för kraftindustrin, berörda centrala statliga myndigheter, länsstyrelser och
kommuner ingå. RRV anser att det även bör övervägas att till räddningsverket
och den föreslagna nya delegationen överföra de uppgifter i fråga om
dammanläggningar som krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar i dag har enligt
lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder vid vissa kraftanläggningar m. m.
Härigenom blir det möjligt att samordna de regler och den kontroll som behövs
för att förhindra olyckor, sabotage och skador på anläggningarna både under
fredstid och under krig och beredskap.

En
liknande uppfattning redovisas av statskontoret som anser att dammsäkerhetsnämndens
uppgift bör utökas till att även omfatta centrala ansvaret för den
tillsynsverksamhet som på regional nivå åligger länsstyrelserna. En breddning
bör ske av sammansättningen av ledamöter och nämnden bör få ett statligt
myndighetsansvar eller knytas till någon central myndighet. Uppgifterna bör
också utökas till att omfatta ansvaret för ett centralt dammregister.

s. 65 Kontrollera mot PDF

4.2 Dammsäkerhetsnämndens
roll Prop. 1988/89:116

Bilaga 1.2 Utredaren
föreslår inte någon förändring av dammsäkerhetsnämndens

status
eller huvudmannaskap. Däremot föreslås att en av nämndens tekniker skall ha
erfarenhet av räddningstjänst och tillsättas i samråd med statens
räddningsverk.

Förslaget tillstyrks av bl.a. Vattenfall, dammsäkerhetsnämnden och
Svenska kraftverksföreningen.

Svenska
kraftverksJÖreningen har ingen erinran mot förslaget att dammsäkerhetsnämnden
får i uppdrag att på anfordran granska länsstyrelsernas damminventeringar.
Vattenfall och kraftverksföreningen har under hand informerats om förslaget och
planerat för den förändring av nämndens kansli som blir erforderiig om
förslaget skulle accepteras.

Vattenfall
anser att nämnden möjligen borde ha tillgång även till hydrologisk expertis.

SMHI
och Vattenregleringsföretagen framför en liknande uppfattning.

Flödeskommittén
anser att den korta tid som gått sedan länsstyrelserna blev tillsynsmyndigheter
enligt vattenlagen är tillräcklig för att visa att länsstyrelserna i stort sett
saknar teknisk kompetens att handlägga komplicerade dammsäkerhetsfrågor. I
detta sammanhang kan också omnämnas att det från vattendomstolshåll till
Flödeskommittén framförts önskemål om att få tillgång till ett sakkunnigt,
obundet organ som vattendomstolarna skulle kunna rådfråga exempelvis
beträffande tekniska detaljer i dammkonstruktioner. Ett sätt att lösa denna
fråga skulle kunna vara att i större utsträckning än som hittills skett
utnyttja den sakkunskap och erfarenhet som finns inom dammsäkerhetsnämnden. För
att understryka nämndens opartiska ställning bör en breddning av dess sammansättning
ske genom att kraftindustrins fyra representanter minskas till två, samtidigt
som statens räddningsverk och SMHI får förslagsrätt beträffande vardera en
ledamot. Kraftindustrins nuvarande förslagsrätt i fråga om ordförande och vice
ordförande borde samtidigt avskaffas.

Dammsäkerhetsnämnden
har och kommer enligt statens energiverk att ha ett avgörande inflytande på
dammsäkerhetsarbetet i landet. Fastän regeringen utser ledamöterna
representerar dock nämnden dammägarna. Verket anser att det övergripande
centrala ansvaret för dammsäkerhetsfrågorna, bl.a. den dammsäkerhetstillsyn
som länsstyrelserna bedriver regionalt, på sikt bör ligga hos ett särskilt
statligt säkerhetsorgan som står fritt från dammägarintressena, en statens
dammsäkerhetsinspektion.

4.3 Damminventeringar

SMHI
bygger för närvarande upp ett dammregister, baserat på hydrologisk

lägesangivning och därmed kopplat till Svenskt Vattenarkiv, SVAR. Detta

dammregister omfattar inte bara regleringsdammar utan även invallnings

dammar m. m. Nödvändigheten av att organisera dammregister efter flod

områden, snarare än län, talar för en samordning på central nivå. Det är

lämpligt att SMHLs på sikt fullständiga dammregister ges rollen av ett

centralt nationellt register till stöd för myndigheter med ansvar för vatten- 65

5 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 116

s. 66 Kontrollera mot PDF

frågor eller
räddningstjänst. Uppgifter till det centrala registret bör då Prop.
1988/89:116 överföras från övriga register, bl. a. från de länsvisa
inventeringarna. En Bilaga 1.2 förordning om rapporteringsskyldighet vid
uppförande och ombyggnad av dammar bör utfärdas. Genom anknytningen till SVAR
kommer därför informationen om dammar och vattendomar att samordnas med övriga
hydrologiska uppgifter som finns tillgängliga på SMHI.

Vissa
remissinstanser däribland statens energiverk och Svenska kommunförbundet
kommenterar närmare frågan om inventeringar av små dammar.

Statens
energiverk anser att något centralt organ bör ha ett övergripande ansvar att
hålla ett centralt, heltäckande dammregister, med största möjliga
offentlighet. Ett sådant register kan bl. a. vara till nytta vid beredskapsplanering
och vid bedömning av potentialen för utbyggnad av små vattenkraftverk.
Dessutom ges då fömtsättningar för att skapa likartade mtiner för
länsstyrelserna för tillsyn och förebyggande dammsäkerhetsarbete. Med
kontinuerliga rapporteringskrav till det statliga organet skapas också
förutsättningar att hålla registret aktuellt. Verket ansluter sig helt till
förslaget att regeringen uppdrar åt de länsstyrelser som ännu inte utfört
damminventering att genomföra densamma.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län anser att SMHI bör ha en samordnande funktion när det
gäller samtliga upprättade register avrinningsom-rådesvis.

SMHI
anser att en granskning genom dammsäkerhetsnämnden är angelägen och att den i
största möjliga utsträckning bör samordnas med Flödeskommitténs arbete.
Resultaten bör sammanställas älvvis och göras tillgängliga för den
hydrologiska prognos- och varningstjänsten.

Dammsäkerhetsnämnden
instämmer i utredarens rekommendationer avseende åtgärder för att säkra
slutförandet snarast möjligt av damminventeringarna och upprättandet av
dammregister. Nämnden vill understryka att länsstyrelsernas försvarsenheter
bör medverka vid säkerhetsbedömningen avseende dammarna. Nämnden tillstyrker
även förslaget att den skall granska inventeringarna och registren från
dammsäkerhetssynpunkt samt lämna förslag till erforderliga kompletteringar.
Utredaren konstaterar att det knappast behöver befaras att det i landet finns
något större antal övergivna små dammar som hotar säkerheten. Det redovisade
underlaget synes i och för sig otillräckligt för en dylik slutsats. Dock torde
slutförandet av länens damminventeringar jämte den av utredaren föreslagna
granskningen av dessa genom dammsäkerhetsnämnden kunna ge en mer
tillfredsställande kännedom om förhållandena.

5 Små dammar och små kraftverk

Utredaren
bedömer att äldre förfallna dammar inte utgör något större

problem från dammsäkerhetssynpunkt. Dammsäkerhet utgör därför i sig

inte tillräckligt skäl för att återinföra det stöd som från energipolitiska

utgångspunkter utgick till byggande av små vattenkraftverk. 66

s. 67 Kontrollera mot PDF

Förslaget kommenteras
närmare av bl.a. statens energiverk. Svenska Prop. 1988/89: 116 kraftverksföreningen.
Svenska kommunförbundet och dammsäkerhets- Bilaga 1.2 nämnden.

Enligt
statens energiverk underiättar ett centralt, heltäckande dammregister arbetet
med att uppnå målsättningarna med utbyggnad av små vattenkraftverk i riksdagens
vattenkraftsplan, särskilt om uppgifter om medelvattenföring, dammhöjd och
regleringsmagasinsvolym införes. Statens energiverk delar
dammsäkerhetsutredningens åsikt att det inte finns motiv, enbart från
dammsäkerhetssynpunkt att införa statliga stimulansåtgärder för att uppföra
små vattenkraftverk.

Svenska
kraftverksföreningen understryker att ett utmärkt sätt att öka säkerheten vid
äldre dammar kan vara att uppföra små vattenkraftverk vid dammar. Småkraftverk
utgör enligt utredningen inte någon egentlig säkerhetsrisk annat än i
undantagsfall och detta är en riktig bedömning som gäller så länge kraftverken
underhålls och är i drift. Såväl ur säkerhetssynpunkt, miljösynpunkt som
energihushållningssynpunkt är det viktigt att de små kraftverken hålls intakta.
Förutsättningarna för detta blir bättre i takt med ökande elprisnivå.

Svenska
kommunförbundet anser att förändrade ersättningsregler för producerad kraft och
vissa statliga bidrag skulle förbättra förutsättningarna för byggande av små
vattenkraftverk. Enligt styrelsens uppfattning måste dock framhållas att
byggandet av små vattenkraftverk endast löser en mindre del av
säkerhetsproblemen eftersom flertalet dammar inte ens med stora statliga bidrag
kan bli lönsamma för kraftproduktion. Styrelsen anser därför att även andra
former för statliga insatser måste övervägas för att undanröja
säkerhetsriskerna vid äldre övergivna dammar.

Svenska
Väg- och Vattenbyggares Riksförbund anser att utbyggnad med små kraftverk kan
möjliggöra underhåll även av andra dammar, exempelvis ovanförliggande
flottningsdammar som då kan utnyttjas för viss reglering. Genom stöd till små
kraftverk vinner man således ökad dammsäkerhet, bättre reglering och
nationalekonomiskt motiverad energiproduktion.

6 Översvämningar

6.1 Allmänna synpunkter

Dammsäkerhetsutredningen
har särskilt undersökt sambanden mellan ändrad markanvändning och ökad frekvens
av översvämningar. Utredaren anser sig inte kunna motivera några generella
förslag om mer restriktiv tillståndsgivning till kalavverkning och skogsdikning.
Kunskapsunderlaget är dock dåligt varför det finns anledning att bedriva
fortsatt forskning inom området.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län delar utredningens bedömning men oroar sig över de effekter en
snabbt ökande dikning så småningom kan få då grundvattenmagasinen är fyllda och
nederbörden stor. Speciellt borttagande av trösklar i terrängen och av trånga
sektioner i diken och bäckar kan

s. 68 Kontrollera mot PDF

enligt länsstyrelsen
befaras få en sådan sammanlagd effekt att de påverkar Prop. 1988/89: 116

flödestopparna även i ganska stora vattendrag. Bilaga 1.2

Svenska
kraftverksföreningen och Stockholms tingsrätt berör frågan om
vattenkraftsutbyggnad som ett sätt att förebygga översvämningar.

Det
är enligt Svenska krajtverksförenlngen uppenbart att flera av de översvämningsproblem
som behandlas i utredningen skulle kunna lösas om regleringsmagasin uppförs i
berörda älvsträckor. Enligt föreningens uppfattning bör därför förbudet mot
vattenkraftsutbyggnader i de aktuella älvsträckorna upphävas, så att
översvämningsproblemen kan lösas på ur miljösynpunkt bästa sätt.

Stockholms
tingsrätt anser att utredaren väl lättvindigt avvisat tanken på att kombinera
en vattenreglering i flödesdämpande syfte med anläggande av ett kraftverk.
Tänkbart är att en måttfull kraftverksutbyggnad i anslutning till en flödesdamm
endast medför obetydlig miljöpåverkan utöver den som föranleds av dammbygget
jämte flödesregleringen och således kan ske med stöd av undantagsbestämmelsen i
3 kap. 6 § 3 st NRL. De förslag som utredaren lagt fram för att förbättra
översvämningsskyddet — rensningar och invallningar — måste i förhållande till
större flödesregleringar antas få mindre betydelse. Sammanlagda skadorna på
natur- och miljövärden samt kostnaderna för sådana åtgärder längs ett
vattendrag bör å andra sidan inte underskattas. Särskilt rensningar kan enligt
vattendomstolens erfarenhet ge anledning till kraftiga invändningar och höga
ersättningskrav, bl.a. för fiskeskador. Vattendomstolen utesluter inte att en
reglering enbart av flödesdämpande syfte i Voxnan och Västerdalälven skulle
kunna anses som samhällsekonomiskt lönsam.

Dammsäkerhetsnämnden
fäster uppmärksamheten på de älvsträckor från vilka hela eller en del av
vattenmängden avleds för kraftproduktion. Dessa s. k. torrsträckor kan vid flödessituationer
föranleda särskilda problem på grund av vegetationsinvandring i älvfåran
och/eller ianspråktagande av strandområden för bebyggelse eller annan
markanvändning. Enligt nämndens mening är utredarens nyssnämnda slutsats inte
tillräckligt underbyggd i fråga om riskerna på sådana torrsträckor.

VattenregleringsJÖrelagen
framför liknande synpunkter i vad gäller risken för översvämningsproblem vid
torrsträckor.

6.2 Planering för att förebygga översvämningar

Del
är enligt utredningen angeläget att kommunerna och byggnadsnämnderna i plan-
och bygglovsärenden beaktar de risker för översvämningar som kan finnas.
Utredaren noterar bl.a. att det i plan- och bygglagen (1987:10) inte anges att
risken för översvämning skall beaktas vid bebyggelseplanering. Något behov av
lagändring finns dock inte enligt utredningen eftersom kommunema beaktar
frågan redan nu.

Utredarens
övervägande rörande behovet av att beakta översvämningsfrågor i den fysiska
planeringen lämnas utan erinran. Behovet av underlag för kommunernas fysiska
planering för att förebygga översvämningar uppmärksammas av bl.a. SMHI,
statens planverk och statens energiverk.

SMHI
konstaterar att den förteckning av översvämningskänsliga områ- 68

s. 69 Kontrollera mot PDF

den i landet som SMHI
sammanställde år 1980, på grundval av uppgifter Prop. 1988/89: 116

från bl.a.
länsstyrelserna, är mycket översiktlig. Som underlag för bebyg- Bilaga 1.2

gelse- och
beredskapsplanering behövs en mer fullständig och detaljerad

inventering. Kartor
rörande översvämningskänsliga områden bör tas fram

i särskild ordning inom
varje kommun. Den regionala bilden av översväm-

ningshotade områden bör
sammanställas av länsstyrelsen. SMHI föreslår

att regeringen uppdrar åt
länsstyrelserna att genomföra sådana regionala

inventeringar. Den slutliga
sammanställningen bör göras älvvis av den

hydrologiska prognos- och
varningstjänsten.

Statens
planverk som stöder utredningens förslag om en utökad och förbättrad planering
för att söka minska skadorna vid eventuella översvämningar och dammbrott utgår
från att en bättre samordning i kommunernas planering mellan
räddningstjänstplaner och fysiska översiktsplaner måste komma till stånd.

Som
underlag för bebyggelse- och beredskapsplanering ser länsstyrelsen i
Södermanlands län det som angeläget att regionala — vattendragsvis — och
detaljerade — kommunvis — kartor upprättas utvisande översvämningskänsliga
områden. Det är lämpligt att länsstyrelsen genomför en sådan regional
inventering.

Enligt
länsstyrelsen i Kopparbergs län iakttas numera sådana förebyggande åtgärder
såsom att inte bygga inom översvämningshotade områden i huvudsak av
byggnadsnämnderna. Länsstyrelsen vill också framhålla att kommunerna i
allmänhet inom ramen för sin räddningstjänst har en god planeringsberedskap vid
översvämningar. I fråga om förebyggande åtgärder bör påpekas att SMHLs
prognosverksamhet varit till stor nytta. Det förslag till utvidgning av denna
som SMHI redovisar i betänkandet anser länsstyrelsen därför bör genomföras.

Statens
energiverk tillstyrker utredningens förslag att regeringen uppdrar åt
länsstyrelserna i översvämningsdrabbade län att redovisa vilka åtgärder som
vidtagits eller planeras för att förbättra samverkan mellan kommuner och andra
som berörs av översvämningar. Verket påpekar att den förteckning över översvämningskänsliga
områden i Sverige som återfinns i utredningen är översiktlig och bör
kompletteras med ytterligare områden, främst i de oreglerade skogsälvarna i
Norrland.

Vattenregleringsföretagen
understryker behovet av väl fungerande samverkan och förklarar att de kommer
på allt sätt att medverka till att så kan ske.

6.3 Ekonomiska medel för förebyggande av översvämningar

Utredningens
överväganden bygger på den förutsättningen att staten an

slår medel till översvämningsförebyggande åtgärder. Enligt utredningen är

det inte realistiskt att förebygga alla typer av översvämningar. Utredaren

föreslår att regeringen ser över den totala ramen för det extra skatteutjäm

ningsbidraget som för närvarande är 25 milj. kr. per år, och därefter

föreslår riksdagen den anpassning som kan vara nödvändig för att möjlig

göra erforderiiga stöd till översvämningsförebyggande åtgärder. Rädd

ningsverket bör enligt utredaren tillföras resurser utöver det nuvarande 69

s. 70 Kontrollera mot PDF

anslaget 750000 kr. -
förslagsvis det dubbla - för att studera hur över- Prop. 1988/89: 116
svämningsskador skall kunna förebyggas. Studier av denna karaktär bör Bilaga
1.2 kunna klarlägga behov av åtgärder som kan komma i åtnjutande av stöd genom
det extra skatteutjämningsbidraget.

Förslagen lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Kommentarer
med anledning av förslagen lämnas av statens räddningsverk. RRV. statskontoret.
Svenska kommunförbundet, statens energiverk, några länsstyrelser m.fl.

Trots
att behovet av extra skatteutjämningsbidrag i framtiden inte med större
noggrannhet kan bedömas är det enligt statens räddningsverk troligt att om 10
milj. kr. skall öronmärkas för förebyggande åtgärder mot översvämningar måste
skatteutjämningsbidraget utökas. Skall också som utredaren föreslår räddningsverkets
anslag även användas för metodutvecklingsprojekt måste anslaget höjas
avsevärt. SGI. länsstyrelserna i Gävleborgs och Kopparbergs län och Svenska
kommunförbundet framför liknande synpunkter.

RRV
och statskontoret ställer sig tveksamma till att öronmärka 10 milj. kr. per år
av det extra skatteutjämningsbidraget för förebyggande åtgärder mot
översvämningar. Dessutom anser RRV att det strider mot principerna för det
extra skatteutjämningsbidraget' att långsiktigt låsa detta för ett speciellt ändamål.
Behovet av översvämningsförebyggande åtgärder är i allmänhet mera förutsägbart
än behovet av åtgärder mot andra typer av naturolyckor. RRV anser därför att
man bör vara restriktiv med att ge statligt stöd till översvämningsförebyggande
åtgärder via det extra skatteutjämningsbidraget och att detta inte bör
användas för stöd till hydrologisk prognos- och varningstjänst vid
älvcentraler och SMHI. Om över-svämningsriskerna i landet generellt skulle visa
sig komma att öka till följd av meteorologiska förändringar eller kalavverkning
och skogsdikning bör enligt RRV:s uppfattning staten ta ett större ansvar för
att förebyggande åtgärder genomförs. Det kan då t.ex. bli aktuellt att införa
ett särskilt statsbidrag med en liknande konstruktion som i dag finns för
kalkning av sjöar. RRV tillstyrker att anslaget fördubblas till översiktliga
undersökningar rörande översvämningar.

Enligt
statskontoret kan man inte utifrån utredningens redovisningar och motiveringar
få grepp om behovet av statligt stöd för att förebygga översvämningar. Det får
förutsättas att en del av de åtgärder som erfordras för att förbättra
säkerheten finansieras genom ägarna till vattenanläggningarna eftersom den som
äger en vattenanläggning enligt VL också är skyldig att underhålla den. Det får
också fömtsättas att kommunerna finansierar en stor del av dessa åtgärder.
Statens del av finansieringen och omfattningen av det åriiga statliga stödet
får bestämmas sedan ansökningar om bidrag inkommit till regeringen.
Statskontoret finner det inte motiverat att med utgångspunkt i utredningens
överväganden tillstyrka en höjning av stödet för översiktliga undersökningar av
naturolyckor. Statens räddningsverk torde vara det organ som bäst kan
överblicka behovet av medel och lämna erforderligt underlag för bedömning av
medelsbehovet.

En
eventuell förstärkning av stödet bör aktualiseras och motiveras av

s. 71 Kontrollera mot PDF

räddningsverket i
anslagsframställning och bli föremål för sedvanlig bud- Prop. 1988/89:116

getprövning. Bilaga 1.2

Statens
energiverk förordar att även flödesdämpande regleringsmagasin skall räknas som
översvämningsförebyggande åtgärder för att därigenom komma i åtnjutande av
extra skatteutjämningsbidrag.

7 Beredskapsplanering, prognoser, varningssystem m.m.

7.1 Allmänna synpunkter

Oavsett
vilka åtgärder som vidtas för att höja dammsäkerheten och förebygga skador
finns det enligt utredningen alltid en kvarstående risk för skador vid extremt
stora flöden. De föreskrifter som finns i räddningstjänstlagen och
förordningen anser utredaren vara tillräckliga för att identifiera och
förbereda åtgärder som kan behöva vidtas inför och under en hotande
översvämning. Utredaren föreslår att regeringen uppdrar åt statens
räddningsverk att till regeringen redovisa den planering för dammbrott eller
översvämningar som genomförts hos kommuner och länsstyrelser. Verket bör också
få i uppdrag att överiägga med dammägarna -främst Vattenfall och
Kraftverksföreningen — för att klarlägga eventuella brister i nuvarande
beredskapsplanering m. m. och uppnå en överenskommelse om generella riktlinjer
för de säkerhetsrelaterade övervakningsanordningarna. Verket bör informera
berörda kommuner och länsstyrelser om resultatet samt lämna rekommendationer
avseende den tillsyn som bör utövas.

Utredningens förslag lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser
och kommenteras närmare av statens planverk, statens energiverk. Svenska
kommunförbundet, flera länsstyrelser och kommuner.

Statens
planverk ansluter sig till utredningens förslag att räddningsverket bör ges i
uppdrag att till regeringen redovisa den planering beträffande räddningstjänst
etc. som skall bedrivas av kommuner och länsstyrelser. När det gäller
kopplingen till den fysiska planeringen förutsätter verket att nära samarbete
etableras mellan räddningsverket och det nya plan- och bostadsverket för att
utforma allmänna råd i dessa frågor.

Även
VattenfaU, Vattenregleringsföretagen och Svenska kommunförbundet tillstyrker
dessa förslag. Enligt statens energiverks och kommunförbundets uppfattning bör
även riskerna för dammgenombrott till följd av sabotage och vid krigshandlingar
uppmärksammas.

Svenska
kraftverksföreningens medlemsföretag är angelägna att medverka i genomförandet
av föreslagna åtgärder för beredskapsplanering och för att klariägga eventuella
brister i nuvarande varnings- och larmsystem.

SMHI
har sedan lång tid erfarenhet av kontroll av efterlevnaden av

vattenhushållningsbestämmelser vid svenska kraftverk och sjöregleringar.

Som ett delarbete har ingått kontroll och övervakning av de larmsystem

som skall förhindra vattenståndsavvikelser i förhållande till reglerings

gränser och SMHI har alltså erhållit viss erfarenhet av sådana system. 71

s. 72 Kontrollera mot PDF

SMHI betonar vikten av att
arbete med tillförlitliga varnings- och övervak- Prop. 1988/89:116
ningssystem prioriteras högt av vattenkraftsindustrin och övervakande Bilaga
1.2 myndigheter.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län anser att frågorna kring system för varning av
civilbefolkningen bör klarläggas. Enligt nuvarande bestämmelser är
anläggningens ägare skyldig att ha varnings- och indikeringsanordningar vid
dammarna. Det är dock oklart om denne kan åläggas ansvaret för ett
varningssystem riktat mot civilbefolkningen.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län delar uppfattningen att allmänna varnings- och larmsystem bör
iståndsättas av beredskapsskäl. Något sådant system finns inte utbyggt i länet.
Behovet av exempelvis telefax och annan utrustning hos alla kommuners
räddningskårer är påtalat inte bara vid dammbrott och översvämningar utan även
för andra nödlägen. Hur detta sambandsproblem skall lösas och hur
finansieringen av utbyggnaden skall ske, har tyvärr inte belysts av utredaren.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län framhåller att man i samband med läckaget i Suorvadammen
hösten 1983 aktualiserade beredskapsplaneringen för Luleälven med hänsyn till
de eventuella riskerna för dammbrott. Länsstyrelsens övergripande plan för
älvsystemet skall överarbetas och därefter fastställas.

Bodens
kommun framhåller att ledningsansvaret bör ligga hos resp. kommuns
räddningschef Han känner bäst till de lokala förhållandena och är bäst skickad
att vidta nödvändiga åtgärder. Här finns ingen tid över för inläsning av
räddningsplaner för någon utomstående räddningsledare. Tidig information om en
hotande katastrof är enligt kommunen av avgörande betydelse om en evakuering
ska kunna genomföras enligt planerna. Här ställs stora krav på dammägaren
Vattenfall att informationen lämnas till kommunen i så god tid att
förberedelser för planens genomförande hinner genomföras internt. Det är av
största vikt att så korrekt information som möjligt lämnas till kommunerna
inför planläggningsarbetet. Flodvågsstudier behöver genomföras för de största
älvarna som underlag för beredskapsplanering. Flera andra remissinstanser bl.
a. Vattenfall, Vattenregleringsföretagen och länsstyrelsen i Västernorrlands
län understryker behovet av flodvågsstudier för att klarlägga konsekvenserna
av dammbrott.

7.2 Älvcentraler

Utredaren
ansluter sig till SMHLs förslag om älvcentraler och föreslår att institutet ges
i uppdrag att förhandla med berörda intressenter i avsikt att upprätta
älvcentraler där så bedöms nödvändigt. När det gäller finansieringen bör SMHI
förhandla med berörda parter för att söka uppnå godtagbara ekonomiska
lösningar för varje älvcentral.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller framför inga erinringar mot förslagen.

Statens
energiverk anser dock att de föreslagna älvcentralernas organisation,
uppgifter och föreslagna koppling till befintliga reglerings- och kraftföretag
bör utredas närmare innan beslut fattas.

SMHI
är berett att inrätta älvcentraler i enlighet med sitt förslag om 72

s. 73 Kontrollera mot PDF

framtida
hydrologisk prognos- och varningstjänst under förutsättning att Prop. 1988/89:
116 finansieringsfrågorna kan lösas. SMHI delar utredarens uppfattning att Bilaga
1.2 prognos- och varningstjänsten bör vara lokalt förankrad men förutser
problem om ansvaret för älvcentralen läggs på vattenförbund eller liknande som
saknar operationell kompetens och som saknar personal för kontinuerlig
bevakning. Frågan om var ansvaret för älvcentralerna skall läggas får i
praktiken avgöras från fall till fall. SMHI understryker vidare behovet av
utbildning och övningar för personal vid länsstyrelsernas försvarsenheter och
kommunernas räddningskårer. Särskilda insatser är nödvändiga för att mottagarna
rätt ska kunna tolka och dra konsekvenserna av de prognoser och varningar som
utfärdas av den hydrologiska prognos- och varningstjänsten.

Svenska
krajtverksförenlngen har inget att erinra mot utredningens förslag att i
större vattendrag inrättas s. k. älvcentraler. Enligt besked från
regleringsföretagen är dessa beredda att påtaga sig denna uppgift för de
vattendrag där de är företrädda. Beträffande de outbyggda älvarna bör på så
sätt som föreslås i betänkandet lokala intressen engageras via s.k.
vattenförbund.

Statens
räddningsverk motsätter sig inte att älvcentraler inrättas i linje med SMHLs
och utredningens förslag. Verket anser att SMHI bör svara för statens bistånd
så att älvcentraler kommer till stånd, men om stöd måste utgå ur det extra
skatteutjämningsbidraget måste statuterna för dessa ses över och beloppet
höjas.

7?i?Ftillstyrker
att SMHI ges ett uttalat ansvar för att bevaka och varna för extrema
hydrologiska situationer samt att prognos- och varningstjänsten byggs ut. RRV
anser det dock vara enklast om utbyggnaden helt finansieras över statsbudgeten
i stället för att SMHI skall förhandla om bidrag till sin prognos- och
varningstjänst med de berörda intressenterna i olika älvområden. Omfattningen
av utbyggnaden bör prövas i anslutning till SMHIs anslagsframställning.

Statskontoret
anser att frågan om inrättandet av älvcentraler inte konkretiserats
tillräckligt i betänkandet för att ligga till grund för ett regeringsuppdrag
till SMHI. Frågan om älvcentralernas finansiering är oklar både från
principiell och praktisk synpunkt. Behovet av att överväga lämpliga former för
finansieringen av älvcentralerna innan statsmakterna beslutar understryks
ytterligare av att SMHI i ökande utsträckning skall bedriva sin verksamhet med
full kostnadstäckning. Enligt statskontoret bör centraler av detta slag
initieras och även finansieras av ägarna till vattenanlägg-ningarna. SMHLs roll
bör i första hand vara att mot ersättning ansvara för datainsamling,
prognosverksamhet m.ni.

Vattenfall
är positiv till denna utbyggnad av prognos- och varningstjänsten och är berett
att förhandla med SMHI om den närmare utformningen och genomförandet av
förslaget.

Vattenregleringsföretagen
är beredda att förhandla med SMHI om den närmare utformningen och om genomförandet
av förslaget. Härvid bör SMHLs förslag, som bifogats dammsäkerhetsutredningen,
utgöra en utgångspunkt men får inte vara bindande för parterna vid
förhandlingen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

8 Forskning Prop. 1988/89:116

Bilaga 1.2 Utredaren
redovisar följande behov och inriktning av fortsatt forskning.

— Dammsäkerhet — nuvarande insatser av bl. a.
kraftföretagen är i stort sett tillfredsställande. Räddningsverket bör kunna
svara för kompletterande åtgärder.

— Förebyggande åtgärder — vissa studier av generell
art rörande organisatoriska frågor, beredskapsplanering etc. kan vara
önskvärda och bör kunna finansieras genom räddningsverkets anslag för
översiktliga undersökningar.

— Hydrologi, prognosmetodik tn. m. — tillämpad
forskning rörande sambanden mellan översvämningar och hydrologi, meteorologi,
m. m. är ett för samhället angeläget område. SMHI bör ges ett övergripande
ansvar för översvämningsorienterad forskning. SMHI bör härvid samråda med
berörda myndigheter, SLU och VASO.

Förslagen kommenteras av SMHI, statens räddningsverk, SLU, Vattenfall,
RRV, m.fl.

SMHI
delar utredarens uppfattning om behovet av fortsatt forskning om
orsakssammanhangen kring extrema flöden. Genom VASO/HUVA (Vattenregleringsföretagens
samarbetsorgan/Hydrologiskt utvecklingsarbete) har det hittills varit möjligt
att genomföra studier av direkt intresse för vattenkraftindustrin. Forskning av
mer allmänt samhällsintresse har varit svårare att finansiera. Områden som får
anses speciellt intressanta att studera är skogsbmkets hydrologiska konsekvenser,
regionala effekter av långsiktiga globala klimatförändringar samt statistisk
analys och bedömning av mycket extrema flöden med liten sannolikhet. Studier
av de samlade konsekvenserna av en dammolycka i ett komplicerat vattenkraftsystem
är också angelägen uppgift som inte täcks av VASO/HUVA. Även forskning och
studier kring effekter av omfattande jordskred ned i älv (tillfällig dämning)
eller ned i vattenmagasin (flodvågsverkan mot och över dammkropp) bör studeras
i detta sammanhang. Studier kring kvantitativa nederbördsprognoser och
tillämpningar av radarteknik för mätning av arealnederbörd och för kortsiktiga
nederbördsprognoser representerar också angelägna områden. SMHI är berett att
utarbeta ett program för ett särskilt forskningsområde på det sätt som
skisseras i utredningen samt att i framtiden ha det övergripande ansvaret för
programmets genomförande.

SLU
anser att ökad forskning behövs som underlag för planering av avverkning och
dikning inom avrinningsområden. Grundläggande hydrologisk utbildning bör ligga
vid universiteten. SMHI bör inte ensidigt tilldelas ansvar för forskning inom
skogs- och jordbmkssektorn. Vad avser undersökningar av skogsavverkningar och
dikningar bör forskningen helt naturligt ligga vid SLU med den mark-, skogs-,
lantbruks- och grundvattenkompetens som finns där tillsammans med kunskap om
både meteorologi och avrinning. Detta speciellt vad avser små områden, som i
första hand föreslås prioriteras. En förstärkning av skogshydrologiforskningen
behöver ske.

Vattenfall
framhåller att forskning rörande dammsäkerhet bedrivs inom

kraftindustrin. Rent principiellt kan hävdas att det för ett område av 74

s. 75 Kontrollera mot PDF

allmänt samhällsintresse
som dammsäkerhet bör finnas möjligheter till Prop. 1988/89:116 finansiering av
forskning från organ som står fria från partsintressen. Bilaga 1.2 Utredaren
finner dock inte skäl att föreslå någon ändring men pekar på möjligheten att
räddningsverket finansierar viss forskning, särskilt sådant som rör
tillföriitligheten av vitala övervakningssystem. Detta skulle ses som ett
komplement till vad kraftindustrin, enligt utredarens uppfattning, på ett
förtjänstfullt sätt redan gör. Vattenfall har ingen erinran mot kompletterande
utvecklingsinsatser av det slag som föreslås.

Statens
räddningsverk anser att det kommer att krävas ytterligare resurser och
utbyggnad av nuvarande forskningsprogram om ytterligare uppgifter läggs på
verket.

Svenska
kraftverksföreningen framhåller att stödet till högskolorna har ökat inför
kommande treårsperiod. Det är enligt föreningens mening av stor vikt att
högskolorna får ökade statliga resurser (t. ex. från räddningsverket) för
fristående, grundläggande forskning. Även SMHI bör, som föreslagits i
betänkandet, få utökade resurser för forskning inom hydrolo-giområdet.

RRV
anser inte att det är lämpligt att SMHI, som utredaren föreslagit, får ansvaret
för ett forskningsprogram som inkluderar såväl forskning och utveckling inom
SMHI som stöd till andra institutioner, eftersom dessa konkurrerar med SMHI om
uppdrag. RRV föreslår i stället att räddningsverket ges ett övergripande
ansvar för stöd till forskning och utveckling vad gäller såväl dammsäkerhet som
översvämningsskydd.

Statskontoret
anser att frågan om huvudmannaskap för forsknings- och utvecklingsarbetet inte
har belysts tillräckligt i betänkandet. Kraven på ökad affärsmässighet i SMHLs
verksamhet gör det angeläget att kunna definiera vem som är beställare, vem som
skall fullgöra uppgiften och hur den skall finansieras. Frågan om
huvudmannaskap för översvämningsorienterad forskning bör anstå till dess ovan
nämnda frågor har klarlagts.

9 Övriga frågor

/?i?
K konstaterar att utredaren bedömt att merkostnaden blir måttlig för att höja
dammsäkerheten, men har inte kvantifierat kostnadskonsekvenserna vare sig för
kraftindustrin eller de statliga tillsynsmyndigheterna. Enligt RRV:s
uppfattning kommer de föreslagna lagändringarna i sig inte medföra någon större
kostnadsökning. Däremot kan skärpta regler utfärdade av dammsäkerhetsnämnden -
eller som RRV föreslagit räddningsverket — komma att medföra en icke
oväsentlig kostnadsökning. Sådana regler skall enligt bestämmelser i
begränsningsförordningen (1987:1347) kostnadsberäknas. RRV anser att det i den
kommande propositionen med förslag till ändringar av vattenlagen särskilt bör
anges att begränsningsförordningen gäller för myndighetsregler om
dammsäkerhet.

Svenska
kraftverksföreningen betonar att vissa åtgärder kan bli mycket kostsamma, t.
ex. ombyggnader av dammarnas avbördningsanordningar.

MlLJO-OCH
ENERGIDEPARTEMENTET

REGERINGSBESLUT

1988-04-28

Prop. 1988/89:116 Bilaga
1.3

Länsstyrelsen
Länsstyrelsen Länsstyrelsen Länsstyrelsen Länsstyrelsen Länsstyrelsen
Länsstyrelsen Länsstyrelsen Länsstyrelsen Länsstyrelsen

i Skaraborgs län i
Värmlands län i Örebro län i Västmanlands län i Kopparbergs län i Gävleborgs
län i Västernorrlands län i Jämtlands län i Västerbottens län i Norrbottens län

Redovisning av den fortsatta utbyggnaden av mindre
vattenkraftverk

Regeringen
uppdrar åt länsstyrelserna i berörda län att redovisa aktuell utbyggnad av
mindre vattenkraftverk i resp. län. För uppdraget skall gälla de riktlinjer som
anges i bifogad promemoria.

Uppdraget skall redovisas
till regeringen (miljö- och energidepartementet) senast den I september 1988.

På
regeringens vägnar

Birgitta
Dahl

Marianne
Abdon

s. 77 Kontrollera mot PDF

MILJÖ-OCH
ENERGIDEPARTEMENTET

PM
1988-04-28

Bilaga
till regeringsbeslut 1988-04-28 nr 31

Prop.1988/89:116 Bilaga
1.3

Fortsatt
utbyggnad av mindre vattenkraftverk

Bakgrund

Riksdagen
har i 1985 års energipolitiska beslut (prop. 1984/85:120, NU 30, rskr. 362)
lagt fast riktlinjer för fortsatt utbyggnad av små vattenkraftverk.

Riksdagen
beslutade att det i den plan för vattenkraftsutbyggnad som syftar till att
uppnå utbyggnadsmålet 66 TWh/år till mitten av 1990-talet skall ingå byggande
av små vattenkraftverk motsvarande 0,4 TWh/år. 1 propositionen (sid. 144)
framhöll föredragande statsrådet att en utbyggnad av små vattenkraftverk i helt
orörda älvar och älvsträckor kan medföra svårigheter med hänsyn till
konfliktema med motstående intressen samt kan vara svår att få till stånd med
hänsyn till kostnaderna. Föredraganden bedömde att små vattenkraftverk i första
hand har förutsättningar att uppföras i anslutning till befintliga regleringar
och att det finns ett stort antal dammar som kan utnyttjas för sådana
kraftverk. Dessa dammar är i många fall beroende av insatser för att
vidmakthållas varför installation av små vattenkraftverk kan vara en möjlighet
att få till stånd erforderiiga åtgärder.

Riksdagen
har beslutat om särskilda riktlinjer för utbyggnad av kraftverk i sådana
vattenområden och älvsträckor som omfattas av bestämmelserna i 3 kap. 6§ lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) (prop. 1985/86:3, BoU
1986/87:3, rskr. 34). Bestämmelserna innebär bl.a. att kraftverk endast får
komma till stånd där i undantagsfall, nämligen under förutsättning att de
endast förorsakar obetydlig miljöpåverkan.

Tillkomsten
av vattenkraftverk prövas enligt vattenlagen (1983:291), VL. Denna prövning
görs av vattendomstolen. En dom meddelad av vattendomstolen kan överklagas till
vattenöverdomstolen. Vattenöver-domstolens domar kan överklagas till högsta
domstolen.

Regeringen
skall i vissa fall pröva tillåtligheten av vattenkraftverk. Det gäller alla
kraftverk med en installerad generatoreffekt av minst 20000 kW. Regeringen kan
också genom särskilt beslut förbehålla sig prövningen av tillåtligheten av
mindre vattenkraftverk innan vattendomstolen har meddelat dom. Framställning
till regeringen om sådant förbehåll görs i normalfallet av kammarkollegiet.

Plan-
och bygglagen (1987:10) samt NRL, som båda trädde i kraft den I juli 1987, har
gett kommunerna möjligheter till ett ökat inflytande över tillkomsten av
vattenkraftverk. Länsstyrelserna har tillsyn över hushållningen med naturresurser
inom resp. län.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Riktlinjer för uppdragets
genomförande Prop. 1988/89:116

Den
utbyggnad av mindre vattenkraftverk som aktualiserats under senare °

tid
har i vissa fall medfört konflikter i förhållande till motstående intressen.
Det gäller särskilt sådana projekt som avser helt opåverkade vattendrag eller
biflöden till redan exploaterade älvar. Mot denna bakgmnd finns det anledning
för regeringen att få en mera samlad bild av aktuella projekt.

Berörda
länsstyrelser bör därför ges i uppdrag att till regeringen översiktligt
redovisa de mindre vattenkraftsprojekt som har aktualiserats av kraftföretag,
privatpersoner m. fl. 1 de fall länsstyrelserna kan överblicka planer på
utbyggnad som senare kan komma att aktualiseras bör även dessa redovisas.
Länsstyrelserna förutsätts göra denna redovisning i samverkan med berörda
kommuner. En redovisning av denna karaktär bör kunna genomföras inom ramen för
befintliga resurser och utnyttja det underlag som utarbetats i samband med de
damminventeringar som länsstyrelserna i flertalet län har genomfört.

Redovisningen
bör innefatta en översiktlig beskrivning av den inverkan på motstående
intressen, bl. a. skador på fauna och fiske, som ett genomförande av olika
projekt kan medföra. I den mån redovisade vattenkraftsprojekt berörs av
ställningstaganden i kommunernas fysiska planering för berörda områden, bör
dessa ställningstaganden redovisas.

Även
övriga länsstyrelser i landet bör beredas tillfälle att inkomma med en
redovisning. Uppdraget bör redovisas senast den 1 september 1988.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsernas
redovisningar av den fortsatta !"°p- 18/89:116

utbyggnaden
av mindre vattenkraftverk '

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län:

Sammanfattning

De
mindre vattenkraftprojekt som är eller kan bli aktuella i Skaraborgs län utgörs
nästan uteslutande av renovering eller utbyggnad av befintliga kraftverk.
Endast i några enstaka fall skulle ytterligare fallsträckor behöva tas i
anspråk exempelvis vid Ettak i Tidaholms kommun. En utbyggnad vid Ettak
ifrågasätts dock ur naturvårdssynpunkt.

Uttag
av elkraft genom iståndsättning av raserade dammar och liknande och upprustning
av befintliga byggnader kan innebära positiva åtgärder från natur- eller
kulturvårdssynpunkt, under förutsättning att upprustningen sker med
hänsynstagande till natur- och kulturvärdena. Vissa anläggningar kan ha ett
sådant antikvariskt värde att befintlig utrustning för kvarn eller kraftverk
bör bevaras intakt. Klassificeringen A och B medför att antikvarisk medverkan
bör ske vid förändringar.

Från
fiskets intresseorganisation kommer vid varje utbyggnadstillfälle att krävas
att eventuellt problem rörande vandringshinder samt lek- och uppväxtområden
löses på ett för fiskeintressenter godtagbart sätt.

Den
potentiella energiproduktion som skulle kunna åstadkommas genom kraftutbyggnad
av mindre vattenkraftverk utgörs av ca 40 GWh årligen.

Inledning

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län har sedan slutet av 1970-talet ägnat möjligheterna till ökat
utnyttjande av den .mindre vattenkraften i länet stor uppmärksamhet.

Genom
utredningar och inventeringar av länets vattendrag utförda på länsstyrelsens
uppdrag och på initiativ från annat håll har i detalj klarlagts renoverings-
och utbyggnadsmöjligheterna tillsammans med tekniska beskrivningar och
investeringskostnader i åarna Tidan, Flian, Lidan, Nossan med biflöden. Totalt
har utbyggnadspotentialen beräknats till ca 50 GWh i länets vattendrag. Under
1980-talet har ett antal renoverings- och utbyggnadsprojekt genomförts.

Vattendragen
till Vättern och Vänern inom Skaraborgs län har inventerats på uppdrag av
Fiskenämnden i Skaraborgs län 1980 och 1984. En särskild inventering av
harrförande åar till Vättern har genomförts 1987. Dessa inventeringar belyser
vattendragens fiskeribiologiska värden.

Uppdragets
genomförande

Uppdraget
har genomförts på så sätt att kontakt tagits med länets kommu

ner och kommunala elföretag angående kännedom om eventuella renove

rings- och/eller utbyggnadsprojekt och angående eventuella restriktioner 79

s. 80 Kontrollera mot PDF

från plan-, miljö- och
hälsoskyddssynpunkt. Från Vattenfall och Gull- Prop. 1988/89:116 spångs
Kraft AB samt från lokala eldistributionsföretag har inhämtats Bilaga 1.3
uppgifter.

Det
begränsade tidsutrymmet har inte medgett kontakter med enskilda kraftverks-
eller fallägare. Detta kan medföra att enstaka projekt inte redovisats här som
aktuella för renovering eller liknande genom bristande kännedom hos kontaktade
organ.

Den
på länsstyrelsen utarbetade damminventeringen har utnyttjats för att beskriva
s.k. motstående intressen när det gäller hinder för fisket, kulturminnesvården
och allmänna naturvården.

Länsstyrelsens
redovisning av riksintressen för naturvård och friluftsliv samt pågående
våtmarksinventering har granskats och resultatet belyses i bifogade tabeller
under anmärkningar'.

Resultat

Resultatet
av uppdraget redovisas i bifogade tabeller. Här redovisas för varje berörd
kommun de fallsträckor eller kraftverk som är föremål för projektering eller på
ett preliminärt stadium planeras för utbyggnad etc. (Kolumn 1: "planerade
projekt"). Vattendomar föreligger ej eller andra klargöranden rörande
utbyggnadsvillkor.

Dessutom
redovisas de potentiella projekt som redovisats i ovan nämnda inventeringar
och utredningar (Kolumn 2: "tänkbara projekt och inventeringar/utredningar").

Av
tabellerna framgår att de s.k. planerade projekten (enl kolumn I) skulle
representera en kraftproduktion av ca 10 GWh. Samtliga innebär renoveringar
eller ombyggnader av tidigare kraftverk och utgör vandringshinder för lokalt
storvuxen öring. Några bedöms ha stora naturvärden och kräver visst behov av
föreskrifter beträffande markanvändningen. Vissa antikvariska intressen
föreligger, främst beträffande Tidaholms bruk.

De
potentiella "tänkbara projekten" etc. enligt kolumn 3 representerar
en kraftproduktion av ca 30 GWh (uppgifter om kraftproduktion saknas för några
fallsträckor).

Liksom
när det gäller förutnämnda projekt utgör dessa renovering eller utbyggnad av
tidigare kraftverk. I något fall, framförallt Ettak (Tidaholms kommun), innebär
det tidigare utredda projektet ianspråktagande av en längre fri fallsträcka,
som ifrågasätts ur naturvårdssynpunkt. De tänkbara projekten Herrtorp och
Svansvik kan även ifrågasättas ur naturvårdssynpunkt. För samtliga
fallsträckor med något undantag, gäller vandringshinder för storvuxen öring
och visst behov av föreskrifter angående markanvändningen eller särskilt
hänsynstagande till naturvärden. Befintliga anläggningar har i allmänhet
kulturhistoriskt värde; varav några synnerligen stort bl.a. Holma (Tidaholms
kommun), och vissa kvarnar i framför allt Flian.

Bilagorna till yttrandet tas in som underbilaga I här. 80

s. 81 Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsen i Värmlands
län: ProP- ' 988/89:116

Bilaga 1.3

För Värmlands län kan
följande redovisas:

Filipstads
kommun En utredning påbörjas 1989 om en återuppbyggnad av tre utrivna kraftverk
i ett mindre biflöde (Finnshyttebäcken) till Timsälven. Huvudman är det
kommunala elverket. Inga konflikter förutses, då det är fråga om att nyttja
tidigare använda lägen.

Kils
kommun Utbyggnad av Fryksforsen i Norsälven pågår. Inga konflikter. Prövat av
vattendomstolen. Huvudman är Uddeholm Kraft AB.

Munkfors
kommun Nuvarande Uddeholm Kraft AB inkom under 1980 med ansökan om avstyckning
av två fastigheter i Ranån (biflöde till Klarälven) för att anlägga
minikraftverk. Ingenting har hänt sedan dess. Kommunen redovisar ingenting om
eventuella konflikter eller ställningstaganden i den kommunala fysiska
planeringen.

Sunne
kommun Inga projekt är planerade att bli utförda inom överskådlig tid. Kommunen
avser att inventera förutsättningarna att bygga mindre vattenkraftverk. En
preliminär bedömning ger vid handen att det skulle finnas möjligheter att bygga
ut för en produktion av 3 —5 GWh/år inom kommunen.

Säffle
kommun Två projekt är aktuella i Byälvens biflöde Lillälven. Viksfors innebär
en effektivisering av befintlig station. För Kyrkebol har hittills endast
gjorts översiktliga kalkyler och kostnadsberäkningar. Viss konflikt kan fömtses
med fiskeintresset. På den fallsträcka, som planeras bli utnyttjad, finns idag
två hålldammar. Huvudman är i båda fallen Säffle elverk.

Årjängs
kommun Huksfallel i Silbodalsälven ägs av en privatperson (Tore Hallberg, Göteborg),
som förvärvat fallet i avsikt att uppföra ett minikraftverk på platsen. Det har
tidigare funnits ett kraftverk där. Ett kraftverk beräknas bli driftklart inom
två års tid.

Övriga
kommuner Inga kända utbyggnadsplaner. I samband med den damminventering som
utfördes i länet 1982 — 83

redovisades
fem lägen för möjliga kraftverk i anslutning till befintliga

dammar.
Beträffande dessa kan följande nämnas:

Sillingsfors
(Byälven, Lillälven; Säffle kommun). Flera förfrågningar har kommit om
möjligheterna, men såvitt bekant har inte något konkret blivit utfört.

Långserud
= Kyrkebol ovan.

Hedarna
(Norsälven, Björkan; Sunne kommun). Inga förfrågningar.

Tidafors
(Klarälven, Mölnbackaån; Karlstads kommun). Uddeholm Kraft AB, som sannolikt
äger dammen, har visat visst intresse att bygga en kraftstation.

6 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 116

s. 82 Kontrollera mot PDF

Alstrum Prop. 1988/89: 116

(Alsterälven;
Karlstads kommun). Dammen upprustad, men maskineri- Bilaga 1.3 et är
oförändrat.

Länsstyrelsen
i Örebro län:

Som
underlag för redovisningen utgår länsstyrelsen dels från 1980 års damm- och
kraftverksinventering och en nu pågående sammanställning av kraftverksindustrin,
dels från de löpande kontakter med kraftverksföretagen som länsstyrelsen
numera har som tillsynsmyndighet enligt vattenlagen. Remisstidens förläggning
till sommarens semestertid har gjort att länsstyrelsen bedömt det mindre
meningsfullt att försöka samla in uppgifter och synpunkter från
kraftverksföretag och kommuner i någon form av remissförfarande.

Länsstyrelsens
kunskap om kraftverksindustrin

1980
års damm- och kraftverksinventering

På
uppdrag av regeringen utförde länsstyrelsen år 1980 en omfattande inventering
av länets dammar. Som en del av detta arbete gjordes i samarbete med
branschorganet Örebro läns elektriska förening en inventering och
sammanställning av kraftverken. Samtidigt gjordes en inventering, värdering
och rangordning från naturvårdssynpunkt av länets få kvarvarande forssträckor.
Kraftverksinventeringen visade att det i länet fanns 76 kraftverk i drift med
en sammanlagd utbyggd effekt av 90 MW och sammanlagd produktion av 370 GWh/år.

Som
en del av arbetet med inventeringen bedömdes utbyggnadsfömt-sättningarna. En
utbyggnad av 22 st befintliga kraftverk skulle kunna ge 8 MW resp. 31 GWh/år
medan 16 nya kraftverk med rimlig lönsamhet skulle kunna ge 5 MW och 26 GWh/år.
Dessutom bedömdes att det med tveksam lönsamhet skulle kunna byggas ytterligare
22 nya kraftverk som skulle kunna ge 2,5 MW resp. 11 GWh/år. Den maximala
utbyggnadsmöjligheten för länets vattendrag bedömdes således till 17,5% med
avseende på effekt och 16,6% med avseende på energiproduktion. Som nya kraftverk
bedömdes i detta sammanhang alla som skulle byggas på platser där inget verk då
var i drift, alltså även dammlägen där det tidigare funnits kraftverk, kvarn
eller annan vattenkraftanläggning.

Bland
länets vattendrag hade Gullspångsälven —Svartälven en helt dominerande
ställning med 66% av energiproduktionen. Där fanns också ett antal (14 st)
kraftverk med större effekt än 1,5 MW vilket brukar betraktas som gränsen för
s. k. minikraftverk. 1 länets övriga vattendrag fanns endast ett kraftverk i
denna storlek. Av länets energiproduktion kom 60% från de 15 stora kraftverken
och 40% från de 61 s.k. minikraftverken.

1986-88
års kraftverkssammanställning

Den
ännu inte helt slutförda sammanställning som länsstyrelsen arbetar

med
visar att det nu finns 110 kraftverk i drift i länet. Antalet kraftverk i 82

s. 83 Kontrollera mot PDF

drift har således ökat med
57% under perioden 1980-88. Möjligen kan Prop. 1988/89: 116 några kraftverk
i drift ha förbisetts vid 1980 års inventering vilket minskar Bilaga 1.3
ökningstakten något. Dessutom har under samma period 10 befintliga kraftverk
byggts ut till större produktion.

Den
sammanlagda effekten i länets kraftverk uppgår numera till 101 MW och den
sammanlagda energiproduktionen till 450 GWh/år. Detta innebären ökning sedan
1980 med 12% med avseende på effekt. Av detta effekttillskott ligger ca 7 MW på
de 44 nystartade kraftverken och ca 4 MW på om- och tillbyggnad av 10 st
befintliga kraftverk. Av de nya kraftverken är huvuddelen uppförda vid
befintliga gamla dammar och endast 3 st uppförda i nya lägen eller vid tidigare
helt raserade dammar.

Av
de i 1980 års inventering upptagna 22 utbyggnadsprojekten har 7 st kommit till
utförande samtidigt som 3 st då inte förutsedda utbyggnadsprojekt kommit till
utförande.

Av
de i 1980 års inventering upptagna 16 nybyggnadsprojekten med sannolik
lönsamhet har 5 st kommit till utförande. Dessutom har 39 nya kraftverk med då
tveksam lönsamhet eller då inte förutsedda nybyggnader kommit till utförande.

Sammanfattningsvis
har ca 70% av den år 1980 beräknade utbyggnadspotentialen i länets vattendrag
kommit att tas i anspråk under 1980-talets intensiva utbyggnadsperiod även om
det till en del skett i andra lägen än som då förutsågs. En betydande
utbyggnadspotential återstår därför fortfarande.

Utbyggnadsgraden
i länets vattendrag

1
samband med pågående kraftverkssammanställning har länsstyrelsen beräknat
utbyggnadsgraden i länets vattendrag.

I
de största vattendragen med en medelvattenföring större än 20 m/S är
utbyggnaden närmast total med 96% av fallhöjden bunden i kraftverksdammar.

1
de större åarna med en medelvattenföring mellan 10 och 20 m/S är 76% av
fallhöjden utnyttjad för kraftproduktion och något mera, 82% bunden i dammar.

1
de mindre åarna med medelvattenföring 3-10 mVS är också utbyggnadsgraden hög
med 65% av fallhöjden utnyttjad för kraftproduktion och 81 % bunden i dammar.

I
de minsta åarna (1—3 mVS) är utnyttjandegraden lägre men ändock förhållandevis
hög med 53% av fallhöjden utnyttjad för kraftproduktion och 63% bunden i
dammar.

Av
de minsta vattendragen, bäckarna med en medelvattenföring mindre än I m Vs har
endast en del kunnat tas med i inventeringen. Förhållandena i de största
bäckarna är ungefär de samma som i de mindre åarna med omkring hälften av
fallhöjden utnyttjad.

Vid
bedömning av ovanstående siffror bör observeras att ju mindre

vattendragen är ju vanligare är förekomsten av långa, svagt forsande

sträckor som rimligen inte kan vara möjliga att utnyttja för kraftproduk

tion. 83

s. 84 Kontrollera mot PDF

Ovanstående siffror ger
vid handen att förekomsten av dammar i större Prop. 1988/89: 116 vattendrag,
som nu inte används för kraftproduktion, men som skulle Bilaga 1.3 kunna
göra det utan alltför stora miljökonsekvenser, är begränsad.

Siffrorna
visar också att naturtypen forsande vattendrag med sitt speciella växt- och
djurliv redan är hårt exploaterad, särskilt i de större vattendragen, och att
varje ny utbyggnad riskerar att ta bort en betydande del av det som finns kvar
av den naturtypen.

Erfarenheter
av 1980-talets kraftverksutbyggnad

Länsstyrelsens
olika roller

Under
1980-talets snabba kraftverksexpansion har länsstyrelsens roll i sammanhanget
successivt förändrats. Från att ha varit en närmast helt utanförstående
myndighet har nu länsstyrelsen blivit en av de flesta intressenter accepterad
samrådspartner i samband med planerade om-, till- eller nybyggnader. En av
länsstyrelsens huvuduppgifter är att vid tillståndsprövningen i vattendomstol
företräda allmänna intressen som naturvård och kulturminnesvård medan fisket
fortfarande företräds av fiskeristyrelsen. Formellt företräds de allmänna
intressena av kammarkollegiet med länsstyrelsen som sakkunnigt biträde, men i
praktiken får länsstyrelsen i flertalet fall ensam föra natur- och
kulturminnesvårdens talan i domstolen utan att ha formella befogenheter för
detta, vilket dock i allmänhet accepteras av domstolen.

Domstolarna
sätter allt oftare ut villkor i vattendomarna som överlämnar bedömningar och
godkännanden till länsstyrelsen.

Länsstyrelsens
andra huvudroll i kontakten med kraftverksföretagen är som tillsynsmyndighet
enligt vattenlagen. Alltsedan denna uppgift lades på länsstyrelsen genom nya
vattenlagen har arbetsuppgifterna ökat och klagomål över vatteoregleringar och
liknande går nu allt oftare via länsstyrelsen som får utreda och begära rättelse.

Prövningen
i vattendomstolarna

Av
de 54 kraftverk som byggts om eller byggts nya under 1980-talet har endast 14
st kommit att prövas i vattendomstol. I övriga fall har företagaren ansett sig
ha stöd av äldre domar eller av gammal hävd för att uppföra anläggningarna utan
prövning i vattendomstolen. I de fall samråd har skett har länsstyrelsen oftast
förordat prövning i vattendomstolen men saknar möjlighet att föreskriva eller
på annat sätt tvinga företagaren till en sådan prövning vilket ger länsstyrelsen
som tillsyndsmyndighet en svag ställning i utbyggnadsfallen.

I
de fall ny- eller utbyggnaderna prövats i vattendomstol har länsstyrelsen i
två fall ifrågasatt tillåtligheten av utbyggnaden av naturvårdsskäl men i båda
fallen utan att kunna övertyga vattendomstolen om värdet av den natur som
skulle gå förlorad. Detta trots att de båda forssträckoma bedömts som
tillhörande länets 5 värdefullaste forssträckor.

1
övriga vattendomstolsärenden har länsstyrelsen inte ifrågasatt tillåtlig

heten men i en del fall föreslagit mer eller mindre långtgående villkor om 84

s. 85 Kontrollera mot PDF

t.ex. minivattenföring,
regleringsamplituder och massuppläggning. Vat- Prop. 1988/89:116
tendomstolarnas accepterande av sådana krav har varit mycket begränsad
Bilaga 1.3 i de fall kraftverksföretagaren bestritt länsstyrelsens yrkanden.
Överhu- . vudtaget är länsstyrelsens erfarenhet att den allmänt accepterade
naturvårdshänsynen som nu också finns inskriven i vattenlagen har mycket svårt
att vinna gehör inom vattendomstolarnas beslutsområden.

Av
de 54 kraftverken som byggts om eller byggts nya under 1980-talet har 7 st
medfört skador av betydelse på naturområden med höga naturvärden som finns
upptagna i länsstyrelsens naturvårdsplan och i kommunernas översiktsplaner.
Ytterligare 11 kraftverk har medfört förlust från naturvårdssynpunkt utan att
områdena är upptagna i naturvårdsplanen. 1 övriga 36 fall har såvitt
länsstyrelsen känner till utbyggnaden kunnat ske utan större förluster från
naturvårdssynpunkt.

Vattendomarnas
efterlevnad

Länsstyrelsens
erfarenhet av vattendomarnas efterlevnad är tyvärr inte enbart positiv. Det
förekommer alltför ofta att kraftföretagen efter den ofta detaljerade
prövningen i vattendomstolen bygger på mest praktiska sätt utan att ta hänsyn
till vad som fastlagts i domen. Det är faktiskt inte ovanligt att utsedda
byggentreprenörer är helt ovetande om domarnas innehåll och därför utför
rensningar och nolltappningar som inte bara strider mot domen utan också kan få
allvarliga följder för vattendragets växt- och djurliv.

Även
i fråga om regleringar är det tyvärr inte ovanligt att kraftverksägare avstår
från att följa domens bestämmelser i varje fall så länge som någon inte
protesterar. I samband med reparationer och underhållsarbeten förekommer det
ofta att vattendragen helt stängs av praktiska skäl men med svåra effekter på
djurlivet i nedanför liggande avsnitt av ån. Som tillsynsmyndighet har
länsstyrelsen att tillse att gällande domar följs oavsett om det är enskilda
eller allmänna intressen som berörs. Det faktum att någon tillsyn av domarnas
efterlevnad inte förekommit före den nya vattenlagen gör dock att det tar tid
och kräver resurser att öka kraftföretagens respekt för vattendomarna.

Miljökonsekvenserna
av pågående kraftverksutbyggnad

Kraftverksutbyggnaden
under 1980-talet har som ovan redovisats till övervägande del skett vid
befintliga dammar i form av tillbyggnad eller återuppbyggnad. Skadorna på
naturen vid kraftverksläget har därför i många fall varit av liten betydelse.
Undantag har varit vid gamla dammar där det tidigare legat kvarnar eller
bygdekraftverk. Där har man tidigare behövt utnyttja endast den brantaste delen
av forsen och naturliga forssträckor med betydande naturvärden har ofta funnits
kvar nedströms den gamla anläggningen. När man nu bygger nya kraftverk är det
nästan alltid lönsamt att spränga bort dessa kvarvarande forsar för att få
större fallhöjd till de dyra anläggningarna vilket medför att det sista av
forsmiljön försvin-

s. 86 Kontrollera mot PDF

ner. Inte i något fall har
länsstyrelsen lyckats förmå vattendomstolen att Prop. 1988/89:116

stoppa dessa ökade fallhöjder. Bilaga 1.3

Länsstyrelsens
erfarenhet av de åtemppförda kraftverken visar att även om skador i
kraftverksläget kan undvikas uppstår ofta skador i uppströms liggande
regleringssjöar och bäckarna från dessa. Den gamla regleringsrätten i dessa
har ofta inte använts de senaste 20 — 30 åren och såväl naturen som de
kringboende har inrättat sig efter detta. Erfarenheten visar att även de minsta
kraftverken måste utnyttja regleringsmöjligheterna till fullo för att bli
lönsamma.

De
nya kraftverk som uppförs förses nästan undantagslöst med automatik som medför
någon form av korttidsreglering, i motsats till, eller i mycket högre
utsträckning än de gamla bygdekraftverken som ensamma måste förse trakten med
ström. I de fall det finns forsar eller snabbt rinnande vattendrag före nästa
större sjö nedströms kraftverket får denna reglering av naturliga skäl svåra
konsekvenser för livet i vattendragen. Inom länet finns väl dokumenterade fall
där såväl laxörings- som kräftbe-stånd slagits ut i sådana lägen.

Sammanfattningsvis
har länsstyrelsen den erfarenheten att betydande skador på naturvärden uppstått
även i många av de fall där 1980-talets kraftverksutbyggnad i enlighet med
riksdagens plan för kraftverksutbyggnad skett vid befintliga dammar.

Planerad
kraft verksutbyggnad

De
statsbidrag för byggande av små kraftverk som funnits under 1980-talet fram
t.o.m. 1987 har bidragit till att forcera fram planerade kraftverk. Särskilt
märkbart har detta varit inför bidragets upphörande 1987 och för närvarande
pågår arbetet med ett stort antal kraftverk som beslutats under detta år.

Detta
förhållande har medfört att kraftföretagens reserv av planerade kraftverk nu
har starkt begränsad omfattning. Länsstyrelsen känner dock genom
vattendomstolsärenden och direkta samråd med företagen till en del kvarvarande
projekt.

I
Svartälven planerar Uddeholm AB effektutbyggnad av tre större kraftverk som
kan förväntas ge ett effekttillskott på ca 1 MW. Dessa är prövade i vattendomstol
och medför inga nämnvärda miljöskador i det redan helt reglerade vattendraget.

I
Rastälven planerar Nora Bergslags AB uppförande av regleringsdamm och
återupptagande av reglering i sjön Grängen samt minst ett nytt kraftverk i ett
område med mycket stora naturvärden. Maximalt kan detta projekt ge ca 0,6 MW i
effekt och 3,0 GWh/år i energitillskott. I samma älv planerar även Vattenfall
ombyggnad av ett gammalt kraftverk som kan ge utökad effekt med 0,2 MW.

I
Arbogaån finns ansökan om vattendom för ett helt nytt kraftverk vid en raserad
damm med en maximal effekt av 0,2 MW.

Utöver
dessa finns inga av länsstyrelsen kända kraftverksprojekt som

kan vara aktuella att bygga den närmaste tiden. Det mesta tyder därför på

att utbyggnadstakten blir lägre de närmaste åren. 86

s. 87 Kontrollera mot PDF

Sammanfattande synpunkter Prop. 1988/89:116

Avslutningsvis
vill länsstyrelsen framföra följande sammanfattande värderingar och
bedömningar:

De
statliga bidragen till små kraftverk har medfört en forcerad utbyggnad av
kraftverken som saknar motsvarighet i sen tid, vilket gynnat sysselsättningen
inom bygg- och anläggningsbranschen och rationaliseringen hos kraftföretagen
men endast i mindre grad påverkat energibalansen lokalt eller regionalt.
Däremot har ytterligare förlust av naturvärden uppstått inom en naturtyp som
redan är mycket hårt exploaterad här i länet.

Den
värdering av natur- och miljöfrågor som slagit igenom i samhället i stort i
såväl lagstiftning som praktiskt handlande synes ännu inte ha fått något
nämnvärt genomslag hos vattendomstolarna trots den nya vattenlagen. Det är
ändock till sist domstolen själv som avgör vad som är att betrakta som skada på
naturvärde av betydenhet. Dessutom har länsstyrelsen i sitt tillsynsarbete
funnit att respekten för vattendomarna inte är den önskvärda ute hos
kraftföretagen.

Summan
av installerad effekt och producerad energi hos samtliga 110 kraftverk i länet
är av samma storleksordning som hos ett normalstort norrlandskraftverk (100
MW). Länsstyrelsen vill mot den bakgrunden påstå att skadorna på naturen är
osedvanligt stora räknat per producerad energienhet för den energi som kommer
från små kraftverk eftersom den sammanlagda naturförlusten vid alla dammar och
regleringar för de 110 kraftverken rimligen är större än för ett enda stort
kraftverk. Detta bör leda till eftertanke vid den fortsatta utbyggnaden av de
små kraftverken vilket även helt utan naturvårdshänsyn kan ge maximalt 10% ökad
produktion här i länet.

Länsstyrelsens
nya roll som tillsynsmyndighet enligt vattenlagen är positiv då den ger
möjligheter att bevaka naturvärden och genom samrådskontakter få
kraftföretagen att ta sin del av naturvårdsansvaret. En aktiv tillsyn fordrar
emellertid helt andra resurser än för närvarande eftersom länsstyrelsen fått ta
upp de nya arbetsuppgifterna utan personalförstärkningar. Därför kan nu endast
ett passivt tillsynsarbete bedrivas vilket innebär att det är först när någon
klagar eller slår larm som länsstyrelsen ingriper.

Länsstyrelsen
i Västmanlands län:

I
länet fanns år 1986 enligt SCB 58 vattenkraftaggregat med sammanlagda effekten
30 MW. Totalt producerades 145 GWh. Flertalet anläggningar ägs av Vattenfall.

Några
helt nya kraftstationslägen är inte aktuella i Västmanlands län. Däremot
planeras vissa utbyggnader av befintliga kraftstationer och av några f. n.
nedlagda kraftstationer som totalt ökar produktionen med ca 60 GWh per år. Se
bilagda tabell".

Av
de planerade ombyggnader som inte prövats av vattendomstolen, bedöms framför
allt en utbyggnad av Holmens kraftstation vara kontroversiell i förhållande
till naturvårds- och fiskeintressena.

- Tabellen
tas in som underbilaga 2 här.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsen
har samrått med länets kommuner samt med Vattenfall Prop. 1988/89:116

Mellansverige innan sammanställningen gjorts. Bilaga 1.3

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län:

Redovisningen-
sker kommunvis med kommunernas redovisning av objekt, samt i några fall objekt
som framkommit i länsstyrelsens dammredovisning.

Avesta
kommun

Redovisar
planer på kraftverk i A 4 Horndalsbyn och A 5 Rossberga.

Damminventeringen

A
1 Åsgarns kvarn gammal kraftstation ej i drift. Kan renoveras varvid

större
fallhöjd kan tas ut. A 2 Sågdamm Hede befintlig kraftstation som kan
effektiviseras. A 3 Nyhyttedammen befintlig kraftstation som kan
effektiviseras.

Redovisade
objekt inom Avesta kommun bedöms inte påverka naturmiljön i någon nämnvärd
omfattning.

Borlänge
kommun

För
närvarande pågår ombyggnad av två kraftstationer, B 1 Rämshyttan och

B
2 Bråfallet, båda nyligen prövade av vattendomstolen. B 3 Långsjöfallet ansökan
om ombyggnad prövas för närvarande av vattendomstolen.

Damminven
teringen

B
4 Vatthammar övre och nedre befintliga anläggningar som kan effektiviseras.
Redovisade objekt inom Borlänge kommun bedöms inte påverka naturmiljön i någon
nämnvärd omfattning.

Falu
kommun

Se
bilaga, 15 tänkbara objekt som i huvudsak avser gamla kraftverk tagna ur drift
eller gamla dammanläggningar.

Följande
redovisade objekt påverkar naturmiljön i betydande omfattning enligt
länsstyrelsens uppfattning. F 1 Marnäsån mycket fina forsar med
utvecklingsmöjligheter för fiske.

Fin
naturmiljö inom bebyggt område. F 8 Luran delvis orörd å med omgivande orörd
natur, lokaler för flod-

pärlmussla.
F 10 Hyttkvarnsån delvis orörd å med lokaler för flodpärlmussla.

Tabell
och karta tas in som underbilaga 3 här.

s. 89 Kontrollera mot PDF

F 14 Isalaån berör
flodpärimussellokaler. Prop. 1988/89:116

F 15 Sundbornsån berör en
fin outbyggd naturmiljö med bra fiske. Bilaga 1.3

Gagnefs
kommun

Redovisar
att det ej finns några planer på utbyggnad av vattenkraftverk inom kommunen.

Damminventeringen

G I Lissforsen i
Dala-Floda effektivisering av befintligt kraftverk taget ur

drift.

Lissforsen
torde omfattas av NRL §6.

Hedemora
kommun

H
I Stjärnsund ombyggnad av äldre anläggning, ny vattendom finns.

H
2 Engdförs ombyggnad av äldre anläggning.

H
3 Rörshyttan ombyggnad av äldre anläggning.

H
4 Långshyttan ombyggnad av äldre anläggning.

H
5 Kloster ombyggnad av äldre anläggning.

H
6 Turbo ombyggnad av äldre anläggning.

H
7 Håsjön ombyggnad av äldre anläggning.

H
8 Hult ombyggnad av äldre anläggning.

H
9 Botan ombyggnad av äldre anläggning.

H
10 Nås ombyggnad av äldre anläggning.

Objekten
berör gamla känsliga bruksmiljöer. Några av objekten kan vara direkt olämpliga
ur kulturhistoriska synpunkter, exempelvis vid Kloster.

Leksands
kommun

L
I Sågkvarns kraftverk nyligen prövat i vattendomstolen.

L 2 Brasjön
befintlig damm.

L 3 Helgbo
upprustning av befintlig anläggning.

L 4 GylUngen
befinflig damm.

Damminventeringen

L 5 Alisarkvarn möjlig
utbyggnad i anslutning till befintlig damm.

Objekten
Helgbo och Gyllingen är enligt länsstyrelsens mening känsliga då Helgan och
Djurån kan vara vitala reproduktionsområden för öring.

Ludvika
kommun

Lu
I Loforsen ombyggnad av befintligt kraftverk, prövning i vattendom

stolen pågår.

Lu 2Lernbo nybyggnad för ersättning av befintligt kraftverk.

Lu 3Ludvika nybyggnad för ersättning av befintligt kraftverk.

Lu 4Enkullen återuppbyggnad av befintligt kraftverk. 89

s. 90 Kontrollera mot PDF

Damminventeringen Prop. 1988/89:116

Lu
5Sa.xhyttan nybyggnad av kraftstation invid befintlig damm. Bilaga
1.3

Länsstyrelsen
bedömer att redovisade objekt ger ringa påverkan på naturmiljön.

Malungs
kommun

Kommunen
har enbart muntligt svarat på remissen och redovisat att M 1 EJforsen kan
aktualiseras. Vid Ejforsen finns äldre befintlig kraftstation vilken ej är i
drift.

Damminventeringen

M 2 Uvån övre och nedre
prövning i vattendomstolen pågår.

Utöver
Ejforsen omfattas eventuella utbyggnadsprojekt i Västerdalälven inom Malungs
kommun av NRL § 6.

Mora
kommun

Mo
1 Kvarndammen utbyggnad av kraftverk i Hemulån vid gamla bryggeriet.
Damminventeringen Mo 2 Mångbro utbyggnad av kraftverk vid äldre
kvärnanläggningar. Mo 3 Kättbo inkl. överledning av vatten från sjön Saxen.
Nybyggnad vid Kättbosjöns utlopp i anslutning till nedrivet kraftverk. Enligt
länsstyrelsens uppfattning påverkas inte naturmiljön nämnvärt vid redovisade
objekt med undantag av överledningen från Saxen som torde torrlägga Drafsån på
en sträcka av 2 km.

Orsa
kommun

Kommunen
redovisar att det för närvarande inte finns några utbyggnadsplaner.

Damminventeringen

O I Stackmora utbyggnad av
kraftverk vid befintlig damm.

En
utbyggnad av Stackmora kraftverk påverkar naturmiljön i ringa omfattning.

Rättviks
komtnun

Kommunen
har ej svarat på remissen.

Damminventeri
ngen

R
I Daljbrs upprustning och ombyggnad av äldre anläggning. R 2 Brändkvarn
upprustning pågår av äldre anläggning. R 3 Nykvarn utbyggnad och
effektivisering av befintlig kraftstation. Redovisade objekt påverkar
naturmiljön i ringa utsträckning.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Smedjebackens
kommun ProP- 1988/89:116

S
1 Västansjö kvarndamm utbyggnad av outnyttjat fall i Kolbäcksån centralt i
Smedjebacken.

Dammin
ven teringen

S
2 Hagge utbyggnad möjlig invid Hagge regleringsdamm. S 3 Nyfors Nybyggnad
av kraftstation vid befintlig damm. S 4 MaUngsbo nybyggnad av kraftstation vid
befintlig damm. S 5 Jörken nybyggnad av kraftstation vid befintlig damm.
Redovisade objekt påverkar naturmiljön i ringa utsträckning.

Säters
kommun

Sä 1
Övre Risshyttesjön anges men bedöms ej realistiskt av kostnadsskäl.

Damminventeringen
Sä 2 Smedjedammen ny kraftstation vid befintlig dammbyggnad.

En
utbyggnad av Smedjedammen i Grängshammar kan vara olämplig med hänsyn till
kulturhistoriska värden.

Vansbro
kommun

Inga
planer finns på utbyggnader för närvarande.

Damminventeringen

V
1 Bro kvarn prövning pågår vid vattendomstolen.

Ålvdalens
kommun

Ä 1
Leimnåns kraftverk vattendom 1988-08-12.

Korsnäs
AB

K
1 Noppikoski övre kraftverk. K 2 Oxpussens kraftverk. K 3 Hermansborgs
kraftverk. K 4 Grästjärns kraftverk.

Grästjärn
är beläget i Håvaån som är biflöde till Voxnan, övriga är belägna i Oreälven.
Samtliga kraftverk berör outbyggda älvsträckor. Påverkan på naturmiljön blir
enligt länsstyrelsens mening omfattande i och med att långa torrlagda
älvsträckor erhålls.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län:

Med
anledning av Ert uppdrag får länsstyrelsen efter remiss till kommunerna
redovisa följande*.

■*
Tabell tas in som underbilaga 4 här. -''

s. 92 Kontrollera mot PDF

Nordanstigs kommun Prop. 1988/89:116

Bflaga
1.3 Gnarpsän

Gällsta
kraftverk. Driften har legat nere ca 20 år. Anläggningen skadades av höstfloden
1986. Sofieholms Kraft HB planerar att sätta anläggningen istånd. Eftersom
dammen redan finns och fungerar torde skadorna för motstående intressen bli
begränsade. Beräknad produktion ca 0,6 GWh/år.

Milsbro
kraftverk. Efter ett avbrott sedan ca 1970 åtempptogs driften med befintlig
utrustning 1988. Ägare: Sofieholms Kraft HB. Produktion ca 0,8 GWh/år. Några
skador för motstående intressen har inte anmälts. Anläggningen utgör en
effektiv spärr för fiskvandring från havet.

Harmångersån

Franshammar
i Hassela. Här har tidigare drivits ett kraftverk. Dammen finns kvar, liksom
merparten av anläggningen. Enligt kommunen kan ett återupptagande av driften
bli aktuellt i framtiden. Fiskevårdsområdet har diskuterat möjligheterna till
fiskvandring förbi dammen.

Älgeredsån
i Älgered. Sofieholms Kraft HB lär utreda förutsättningarna för ett kraftverk.
Mot bakgrund av de signaler som nått länsstyrelsen torde bl. a. byborna och
fiskeintressena komma att reagera negativt på projektet. Naturvärdena i området
är inte kända i detalj. Sträckan från Älgeredssjön förbi Hasselasjön till
Franshammar (ca 25 km) är numera fri för fiskvandring. Fiskevårdsområdet har
gjort och gör betydande insatser för att få en fungerande fiskvandring från
havet och upp längs vattensystemet.

Vade
kraftstation. Efter ett uppehåll sedan mitten av 1970-talet har Sofieholms
Kraft HB 1988 återupptagit driften vid stationen. Produktion ca 0,8 GWh/år.
Fiskevårdsområdet har under hand påtalat att harrfisket skadas av den
återupptagna produktionen.

1
samband med länsstyrelsens arbete med vattenvårdsplanen för Nordöstra Hälsingland
redovisade AB Iggesunds Bruk 1982 planer på kraftverk mellan Längsterbodsjön
och Älgeredssjön (ca 55 m) samt vid Mörtsjö i Hassela (ca 89 m). Produktionen
beräknades till 29 resp. 14,4 GWh/år. Bolaget har därefter avyttrat sina
kraftstationer i området, varför aktualiteten i planerna är okänd. Båda
anläggningarna skulle medföra mycket betydande ingrepp i naturmiljön och vara
till stort men för fiskintressen i området.

Hudiksvalls
kommun

Delångersån

Forsså
kraftverk. Ombyggnaden av stationen har nyligen prövats i vattendomstol. Ägare
är Hudiksvalls energiverk. Produktionen beräknas öka från 1,7 till ca 5 GWh/år.
Skadorna för motstående intressen blir begränsade och rör i första hand fisket
och landskapsbilden för de ikringboende.

Lundströmmen.
Här har till slutet av 1970-talet drivits en mindre kraft

station. Numera är dammen raserad och produktionen nedlagd. Hudiks- 92

s. 93 Kontrollera mot PDF

valls energiverk utreder
fömtsättningarna för ett åtempptagande av drif- Prop. 1988/89:116 ten.
Beräknad produktion 3 ä 4 GWh/år. En ny damm skulle försvåra Bilaga 1.3
fiskvandring från havet upp till Forsså kraftverk.

AB
Iggesunds Bruk redovisade i samband med vattenvårdsplaneringen planer på två
kraftverk i Svaga älv (Delångersån uppströms Dellensjöar-na), nämligen vid Långmor
(48 m) och Styggforsen (61 m). Enligt AB Hälsingekraft kan en utbyggnad av
Styggforsen bli aktuell i framtiden. Produktionen är beräknad till 23,8 resp.
19,6 GWh/år. Påverkan på motstående intressen är inte känd. Reproduktionen av
Ddlenöringen kan påverkas av objekten.

Ljusdals
kommun

Ljusnan,
Leån

Bäckebo
kraftverk. En ombyggnad av stationen är planerad. Produktionen beräknas Öka
från 0,4 till ca 5 GWh/år. Ansökan om vattendom planeras bli utarbetad 1988.
Påverkan på motstående intressen är okänd, men torde bli relativt måttlig.

Ljusnan,
Voxnan

Storiugnets
kraftstation. En ombyggnad av stationen har aktualiserats. Stationen ligger
inom ett område med förordnande enligt 11 § naturvårdslagen. Länsstyrelsen har
lämnat tillstånd till en viss utökning. Utökningen enligt ansökan till
vattendomstolen är enligt länsstyrelsens uppfattning större än länsstyrelsens
tillstånd förutsatte. Produktionen beräknas enligt sistnämnda ansökan öka från
1,4 till 4,7 GWh/år. Ägare: Hamra kapellag.

Ovanåkers
kommun

Ljusnan,
Voxnan, Flaxnan

Skalen
nedströms Mållången. Enligt SEV Kraft AB kan en utbyggnad bli aktuell i
framtiden. Beräknad produktion ca 8 GWh/år. Påverkan på motstående intressen är
inte känd.

Ockelbo
kommun

Testeboån

Masugnsfallets
kraftstation. Efter ett avbrott sedan omkring 1965 återupptogs produktionen
1987 av Nilsson Kraft AB. Produktion ca 0,6 GWh/år. Några skador för motstående
intressen torde inte ha inträffat.

Åmotsbruksdammen.
En kraftstation togs i bruk 1988. Ägare: Nilsson Kraft AB. Produktion ca 1,5 GWh/år.
Utbyggnadens påverkan på motstående intressen, då i första hand fisket, är
begränsad.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Hofors kommun Prop. 1988/89: 116

Gavleån,
Hoån

Montrose
kraftstation. Hofors Kraft KB fick 1987 vattendom för att anlägga stationen.
Beräknad produktion 0,45 GWh/år. Påverkan på motstående intressen är
begränsad.

Sandvikens
kommun

Jädraån

Lundfors
kraftstation. AB Sandvikens Energiverk har lämnat in en ansökan till
vattendomstolen om utbyggnad. Utbyggnaden har avstyrkts av bl.a.
naturvårdsverket och länsstyrelsen. Beräknad produktion 4,5 GWh/år.

Kungsfors
kraftstation. En ombyggnad av stationen är planerad. Ägare: AB Sandvikens
Energiverk. Produktion 4,6 GWh/år.

Högbo
Bruk. Ett återupptagande av driften kan bli aktuellt. Ägare: AB Sandvikens
Energiverk. Effekt 2 x 90 kW. Ny maskinutrustning erfordras. Påverkan på
motstående intressen torde bli begränsad.

Gävle
kommun

Gavleån

Forsbacka
kraftstation. En ombyggnad av stationen kan bli aktuell i framtiden. Ägare:
Gävle energiverk. Inverkan på motstående intressen torde bli liten.

Hamrångeån

Bergbydammen.
STORA utreder f n. förutsättningarna för en kraftstation vid dammen. Utformning
och produktion är inte känd. Förutom för fisket (uppvandring från havet) torde
påverkan på motstående intressen bli begränsad.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län:

Länsstyrelsen
har enligt direktiven i regeringens uppdrag under den gångna sommaren begärt
kommunernas medverkan med uppgifter om befintliga och eventuellt planerade
mindre vattenkraftverk. Länsstyrelsen har även efterfrågat kommunernas
eventuellt förekommande allmänna policy till denna typ av vattenkraftsprojekt
och om några övergripande beslut tagits i den fysiska planeringen rörande
utbyggnader i liten skala.

Det
erhållna materialet i ärendet ger i dagens läge tyvärr inte utrymme

för mer än en ganska grov översiktlig redovisning. Betydligt större insatser

skulle erfordras för att få en förteckning, där med säkerhet samtliga företag

finns med, liksom det synes än svårare att samla de utbyggnadsplaner, som

senare kan komma att aktualiseras. Spännvidden i materialet kommer 94

s. 95 Kontrollera mot PDF

bl.a. till uttryck i
länsstyrelsens damminventering (trycks f n.), som upp- Prop. 1988/89:116

tar ett stort antal äldre dammlägen i länet. Bilaga
1.3

Nuvarande
läge

Det
framgår emellertid att det i länet f n. finns ett 20-tal mindre vattenkraftverk
(100- 1 500 kWh). De flesta (ca 10 st) finns inom Sollefteå och Ange kommuner i
biflödena till Ångermanälven —Faxälven respektive Ljungan, samt inom
Örnsköldsviks kommun. Till övervägande delen synes företagen endera tillhöra
kommunernas energiverk eller något större kraftbolag.

Kända
utbyggnadsplaner

För
närvarande pågår vattendomstolsförhandlingar för ett mindre kraftverk. Ansökan
avser Rimojokk Kraftverk Kommanditbolags planer i Mångmanån, Sollefteå kommun.
Anläggningen planeras få en effekt på 1 200 kW med en produktion av 4,2 GWh/år.
Mångmanån är ett biflöde till Ångermanälven och hittills outbyggd. Ån är inom
aktuell del belägen inom riksintresseområde för friluftslivet. Projektet bedöms
som kontroversiellt och planerna har avstyrkts av bl.a. länsstyrelsen och
Sollefteå kommun. Åns naturvärden är endast till en del kända. De fakta som
finns (bl.a. förekomst av en mycket sällsynt starrart (Carex pallens) och förekomst
av flodpärlmussla) talar i avsaknad av en gmndligare allmänbiologisk
undersökning för att vattendomstolen bör avslå ansökan. Sollefteå
Naturskyddsförening har 1988-08-06 begärt regeringsprövning av planerna.

Ansökan
hos vattendomstolen har vidare nyligen inlämnats för anläggande av en ny
kraftstation i Husan, Örnsköldsviks kommun. Stationen avses få en effekt av ca
700 kW. Länsstyrelsen har ännu inte tagit del av företagets detaljplaner.
Husåns övre del är tidigare ianspråktagen genom två mindre kraftstationer. Ån
ses dock på sikt som ett alternativ för reproduktion av havsöring istället för
den idag utbyggda Gideälven. Det ansökta företaget får därför tills vidare ses
som kontroversiellt från naturvårdssynpunkt.

Övriga
utbyggnadsplaner, som här kan redovisas, är inte anhängiggjorda vid
vattendomstol, varför uppgifterna är högst preliminära: Timrå kommun

Utrivning
och nyanläggning av Lagfors kraftstation, Ljustorpsån.

Nyanläggning
i Nylandsforsen, Ljustorpsån. Sundsvalls kommun

Inga
planer kända. Ange kommun

Renovering
och effektivisering av Roggåns kraftverk, Roggån (nuv. 800

kW
till 2 500 kW). Härnösands kommun

Inga
planer redovisade, men ev. kan nu förfallna Gådeå kraftstation

komma
att renoveras eller utbytas mot helt ny (strömkraftverk). 95

s. 96 Kontrollera mot PDF

örnsköldsviks kommun Prop. 1988/89:116

Husan,
nyanläggning av kraftverk ca 700 kW (tidigare redovisad i ytt- Bilaga 1.3
randet). Inga ytterligare planer kända.

Sollefteå
kommun Effektivisering av Vigdans kraftstation. Vigdan. (Mångmanån, tidigare
redovisad i yttrandet.)

Kramfors
kommun Inventering av kommunens energiverk visar på fem tänkbara platser för
minikraftverk (Inviksån, Loan, Bollstaån (2 st) och Kramforsån). Enligt
kommunens beräkningar innebär de ev. projekten vidmakthållande av befintliga
och i vissa fall uppbyggnad av raserade dammar. Potentiellt beräknas här en
produktion av 8-10 GWh/år motsvarande 2-3% av kommunens energibehov.

Bedömning
av projektens inverkan

Frånsett
Mångmanån kan de nämnda projektens inverkan på motstående intressen inte
bedömas utifrån de knapphändiga uppgifter som idag finns. Som framgår ovan är
det dock i flera fall fråga om renoveringar och effektiviseringar av äldre
redan befintliga anläggningar, vilket kan vara fördelaktigt även från
naturvårdssynpunkt. Länsstyrelsen har i samband med t. ex. vattendomstolsförhandlingar
etc. intagit ståndpunkten att ombyggnader och effektiviseringar av
kraftstationer i redan reglerade vattendrag är bra, då vattenresurserna då kan
utnyttjas på ett ändamålsenligare sätt, medan naturskadan är begränsad.

Det
bör dock uppmärksammas att planerna i Ljustorpsån (Timrå kommun), Gådeån
(Härnösands kommun) och de föreslagna åarna i Kramfors kommun berör
vattensystem, som bedöms som riksintressanta från naturvetenskaplig synpunkt
(bl. a. uppvandringsområden för havsöring).

Vidare
bör noteras att tidigare flottningsreglerade mindre vattendrag inte betraktas
som redan reglerade, eftersom flottledsåterställning sker.

Eventuella
övergripande ställningstaganden i kommunernas planering

I
dagsläget finns i de flesta av länets kommuner inga konkreta riktlinjer för
bedömning av vattenkraftsutbyggandet i stor eller liten skala. Indirekt kan
dock den kommunala översiktsplanen, som anger markanvändningen inom kommunen,
genom utlagda bevarandeområden, riksintresseområden eller mark med särskilda
förordnanden och bestämmelser, i viss mån spegla kommunens syn på
förutsättningarna för denna typ av vattenkraftsprojekt.

Sollefteå
kommun har i anledning av länsstyrelsens remiss i ärendet beslutat uttala
"att minikraftverk i orörda eller enbart flottningspåverkade åar ej bör
tillåtas. 1 övrigt bör ansökningar prövas noggrant varvid naturvärdena, fiske
m. m. redovisas utförligt". Uttalandet bör kunna ses som kommunens policy.

Inom
Örnsköldsviks kommun har dessa frågor reglerats i den kommuna- 96

s. 97 Kontrollera mot PDF

la
vattenöversikten (antagen 1987). Följande riktlinjer tillämpas: "Mini-
Prop. 1988/89: 116 kraftverk bör ej anläggas i vattendrag som är särskilt
värdefulla ur fritidsfi- Bilaga 1.3 skesynpunkt och
naturvårdssynpunkt."

Arbetet
med revidering av översiktsplanen enligt de regler som plan- och bygglagen
föreskriver, har påbörjats i de flesta av kommunerna. I planen, som skall vara
färdigställd 1990, kommer förmodligen den kommunala synen på
vattenkraftsutbyggnader att preciseras.

Regionalt
kunskapsmaterial

1
samband med det ökade intresset för anläggande av mindre vattenkraftverk under
slutet av 1970-talet, väcktes behovet av en överblick över vilka vattendrag,
som är särskilt skyddsvärda från naturskyddssynpunkt i länet. Genom
länsstyrelsens inventering 1979 — 82 erhölls en översiktlig bild av
naturskydds- och rekreationsvärdet (främst med avseende på grad av påverkan)
för totalt 31 mindre vattendrag, vars medelvattenföring är minst I mVs. Högsta
naturskyddsvärde åsattes fem av dessa. Nio vattendrag åsattes näst högsta
naturskyddsvärde. Inventeringens omfattning medgav dock inte undersökning av
samtliga vattendrag med den angivna vattenföringen, varför helhetsbilden av
åarna i länet fortfarande är ofullständig. Detta kom senast till uttryck vid
den nämnda ansökan om utbyggnad av Mångmanån och utgör en stor svaghet vid
förhandlingarna med vattendomstolen.

För
att i viss mån förbättra kunskapsläget, planerar länsstyrelsen att under tre
fältsäsonger fr.o.m. 1989, företa en vattendragsundersökning med mer allmänbiologisk
inriktning, där tyngdpunkten kommer att ligga på de limniska förhållandena.
Undersökningen avser omfatta totalt ett femtiotal åar i länet.

Bilden
av vattendragens påverkan i länet genom regleringar har förbättrats väsentligt
genom länsstyrelsens damminventering. Arbetet redovisar 300 besökta dammlägen
(till stor del utrivna flottningsdammar). Materialet ger en klar antydan om
att antalet "orörda" vattendrag är mycket få i länet. I redovisningen
har bedömningen av tänkbara lägen för minikraftverk utgått, då sådana
avvägningar krävt fackkunskaper och resurser, som inte kunnat disponeras vid
genomförandet av inventeringen.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län:

Länsstyrelsen
i Jämtlands län får efter att ha hört kommunerna i länet lämna den begärda redovisningen.
Projekt som behandlats av vattenkraftberedningen 1983 eller regeringens plan
för genomförande av vattenkraftutbyggnad har inte tagits med.

Kommunernas
fysiska planering omfattar ännu inga ställningstaganden för de områden som
berörs av här redovisade vattenkraftprojekt.

1
länet pågår utbyggnad av följande objekt.

Kvarnströmmen
i Ljusnan, Härjedalens kommun. Ersättning av tidiga

re kraftverk. Det nya kraftverket får en effekt på 750 kW. Årsproduk- 97

7 Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 116

s. 98 Kontrollera mot PDF

tionen beräknas till 3,7
GWh. Motstående intressen - i första hand fiske. Prop. 1988/89: 116

Ägare Härjeåns Kraft AB. Bilaga 1.3

Billstaån,
Hackas, Bergs kommun mellan sjöarna Näkten och Storsjön (Indalsälvens
vattensystem). Ersättning av gamla kraftverk. De nya kraftverken får en effekt
på totalt 840 kW. Beräknad årsproduktion 5 GWh, varav nyproduktion 3,2 GWh.
Inga uttalade motstående intressen. Ägare Hackås-Näs Elektriska AB.

Foskvattsån
uppströms Hotagen i Krokoms kommun (Hårkan-lndalsäl-ven). Nyexploatering med
två kraftverk, Ålviken och Lövhöjden. Anläggningarna får en effekt på 5,8
resp. 7 MW. Den totala produktionen beräknas till 35 GWh per år. Regleringen
väntas ge ett tillskott på 12,7 GWh i Hårkan och Indalsälven. Motstående
intressen — lokal opposition främst beträffande fiske. Ägare Jämtlands kraft
AB.

Prövning
enligt vattenlagen pågår av följande projekt.

Sösjö
kraftverk. Kall, Åre kommun (Indalsälven). Exploatör Rimojokk Kraftverk
Kommanditbolag. Kraftverket avses få en effekt på 1 500 kW och ge en årlig
produktion av 8 GWh. Projektet avser nyexploatering och har mött starka
motstående intressen. Såväl kommunen som berörd sameby, länsstyrelsen,
naturvårdsverket, fiskeristyrelsen, planverket och kammarkollegiet har
ifrågasatt lämpligheten. Anläggningen avses utföras inom område som bedömts
vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet. Ån är av stor betydelse för
fritidsfisket i en region där flertalet stora vatten exploaterats för
vattenkraft.

Vattendomstolen
vid Östersunds tingsrätt har ogillat ansökningen.

Vattenöverdomstolen
har gett bifall till projektet. Detta beslut har överklagats till Högsta
Domstolen som dock ännu inte har kommit med något avgörande.

Övriga
aktuella projekt.

I
Hovermoån, Bergs kommun (Indalsälven) avses ett befintligt kraftverk på 50 kW
byggas ut till 250 kW. Ägare är en grupp enskilda personer. Enligt kommunen
bedöms inte projektet stå i konflikt med motstående intressen.

Rimojokk
Kraftverk Kommanditbolag har vid samråd med länsstyrelsen redovisat intresse för
nyexploatering av ytterligare tre åar i Kall, Åre kommun. Dessa projekt
Gråsjön, Kjolån och Flesån bedöms möta samma motstående intressen som ovan
redovisats för projektet Sösjö.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län:

Länsstyrlsen
har skrivit till samtliga kommuner i länet och anhållit om redovisning i
enlighet med promemorian. Flertalet kommuner har svarat. Dessutom har en
skrivelse kommit från Investment AB Develop såsom ägare till huvuddelen av
vattenkraften i Lögdeälven.

De
mindre vattenkraftsprojekt som har aktualiserats eller som senare kan komma att
aktualiseras kan mycket översiktligt redovisas enligt följande.

Vattendrag

Skellefteå kommun Bureälven

Karsbäcken

Läge

Mjödvattsforsen

Falmarksforsen Strömsholm

Kommentar

Vattendom finns. iBeslut om utbyttnad har inte tagits och
är osäkert med hänsyn till kostnaderna.

På planeringsstadiet. Projektet är osäkert.

Projektet har översiktligt studerats. Projektet är
osäkert.

Prop.
1988/89:116 Bilaga 1.3

Vindelns
kommun Hjuksån

Ledåfors

Beslut ej fattade. Projektet är osäkert.

Sor.sele
kommun Gertsbäcken

Ett minikraftverk är aktuellt for en ombyggnad. Kommunen
har samrätt med Statens vattenfallsverk.

Norsjö
kommun Petikån

Petiknäs kraftstation

Vattendom finns 1987-12-14

från

Robert.slors
kommun Rickleån

I dag finns fyra mindre vattenkraftverk, nämligen
Bruksforsen, Sågfor-sen, Fredriksfors och Älglund.

Storutnaits
kommun Gardsjöbäcken

Jokksbäcken

Enligt uppgift har Statens vattenfallsverk inlett en
förundersökning.

Rimojokk Kraftverk KB har tidigare gjort förundersökning.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Lycksele
kommun Paubäcken

Lögdeälven

Rimojokk Kraftverk KB har hos vattendomstolen ansökt om
tillstånd. Länsstyrelsen har den 29 mars 1988 med stöd av II och 19§§ naturvårdslagen beslutat
att Paubäcken skall vara interimistiskt naturvårdsområde. Beslutet är
överklagat.

Investment AB Develop har vissa översiktliga planer för
en utbyggnad i älven.

1 övrigt
är inte fler utbyggnader av den här omfattningen kända för länsstyrelsen. Tiden
har inte medgett att redovisningen gjorts fullständigare vid detta tillfälle.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsen i
Norrbottens län: Prop. 1988/89: 116

Länsstyrelsen
redovisar' i det följande först de utbyggnader som skett °

under
senare tid liksom de företag som prövats men inte fått tillstånd eller av andra
skäl ännu inte blivit utförda. Därefter redovisas de uppgifter om aktuella
utbyggnader som länsstyrelsen fått kännedom om genom kontakter med kommunerna
och kända byggare. Slutligen redovisas en översiktlig beskrivning av den inverkan
på motstående intressen som utbyggnaderna kan ha och eventuella
ställningstaganden i kommunernas fysiska planering för berörda områden samt en
sammanfattande bedömning av länsstyrelsen.

Utbyggnader
och prövningar av mindre vattenkraftverk under senare år

Möjligheterna
att bygga ut mindre vattenkraftverk i Norrbotten har undersökts av flera
intressenter. Visst statligt stöd har utgått till vissa av de projekt som
utförts. En sammanställning av projekt som behandlats redovisas i tabell 1 och
kartbilaga 1.

Aktuella
ytterligare projekt

Genom
kontakter med kommunerna i länet samt med företag som visat intresse för
utbyggnader av denna typ har framkommit ett begränsat antal projekt, som kan
bedömas ha en viss aktualitet. De har sammanställts i tabell 2 och anges på
kartbilaga I.

Inverkan
på motstående intressen Naturvård

De
strömmande vattendragens ekologiska funktion

Det
norrbottniska skogslandet haren relativt artfattig flora och fauna. Det är
vattendragen som fungerar som livgivande pulsådror i landskapet.
Strandområdenas frodigare vegetation och rikare djurliv utgör en kraftig
kontrast mot de mer monotona och fattiga skogsmarkerna. Skogsbruket har ofta
gjort särskilda naturvårdssatsningar genom att lämna skog i anslutning till
vattendragen.

De
strömmande vattendragens högre artrikedom orsakas av flera faktorer. Ett
naturligt vattendrag har en speciell flödesrytm under året med årstidsbundna
vattenståndsvariationer. Detta skapar många fler mikrobiotoper med varierande
grad av vattenhalt i marken. Flödestopparna medför även att strandområdena
gödslas vilket gör att vinterfödan (bark) för t. ex. hare och älg blir
kvalitativt bättre än på intilliggande marker. Vid spårinventeringar vintertid
har det också klarlagts att antalet spår av däggdjur vid vattendrag är många
gånger högre än i omgivningen.

Vattendragens
stora betydelse för faunan och höga artrikedom för växterna gör att
naturvärdena som regel är högre än för omgivande marker.

LJttern
- en hotad art

Regeringen
har i Bernkonventionen förbundit sig att bevara uttern och dess viktiga
uppehållsplatser. I den pågående utterinventeringen framgår

Tabeller och karta tas in som underbilaga 5 här. 100

s. 101 Kontrollera mot PDF

att
många av länets vattendrag hyser utter. De låga halterna av PCB i norra Prop.
1988/89:116 Norrlands inland gör att överievnadsmöjligheterna för de
norriändska Bilaga 1.3 uttrarna är betydligt större än för deras mer
sydländska artfränder. Från naturvårdssynpunkt är det därför av mycket stort
intresse att vattendrag med utterförekomst bevaras intakta.

Rekreation

Naturmiljön
är ofta attraktiv vid tilltänkta minikraftverkslägen. Den ofta stora fallhöjden
på relativt korta sträckor innebär att forsar och fall avlöses av
lugnvattensträckor och bassänger. Landskapsbildmässigt har dessa delar av ett
vattendrag höga värden.

Fiske
i strömmande och forsande vatten är en mycket attraktiv form av fiske. Inom
delar av länet där vattenkraftsutbyggnaden varit stor utgör de återstående
vattendragen en mycket viktig rekreativ tillgång för ortsbefolkningen.

Fiske

Synpunkter
på inverkan på fisket har lämnats av länsstyrelsens fiskedelegation.
Utbyggnader av mindre kraftverk i mindre vattendrag och biflöden till större
innebär negativa verkningar för fisket. Inga fler kraftverk bör därför byggas
ut om de är till förfång för fisket. Det avgörande kriteriet bör vara om det
finns förutsättningar för reproduktion av öring och/eller harr. Återstående
sådana reproduktionsområden är så värdefulla att de bör lämnas orörda. Om de
ändå byggs ut skall företaget som villkor för utbyggnaden åläggas att utföra
kompenserande åtgärder i andra vattendrag i trakten.

Allinänt

Inverkningar
på motstående intressen som naturvärden och fiske bedömes allmänt vara störst
vid utbyggnader i tidigare inte utbyggda vattendrag eller biflöden till utbyggda
större älvar. Underlaget för att bedöma effekterna av de utbyggnader av sådana
kraftverk som hittills varit föremål för vattendomstolens prövning har tagits
fram särskilt, i några fall med medverkan av länsstyrelsen. Någon mera
omfattande sådan undersökning och granskning av skyddsvärdena finns dock inte i
Norrbotten. Det är angeläget att ett sådant material tas fram och det bör
också finnas som underlag för den kommunala översiktsplaneringen (se nedan).

Någon
närmare uppföljning av effekterna ur naturvårdssynpunkt av de under senare tid
utförda mindre kraftverken i tidigare inte utbyggda vattendrag har inte
gjorts.

Kommunernas
bedömningar

Flertalet
kommuner har redovisat aft några aktuella utbyggnader av mind

re kraftverk inte är kända. Där utbyggnader skett efter vattendomstolens 101

s. 102 Kontrollera mot PDF

prövning har i några fall
kritik riktats mot beslutet då tillstånd givits trots Prop. 1988/89:116 att
kommunen varit emot utbyggnaden. Detta gäller Bodens kommun Bilaga 1.3
beträffande Kvarnån övre och nedre och Krokfors och Jokkmokks kommun
beträffande Miessaure. Jokkmokks kommun har i översiktsplanearbetet
konstaterat att de kvarvarande strömmande vattnen har ett mycket stort
kommunalt intresse. För att detta värde skall bestå krävs exploateringsstopp i
dessa vatten.

Bedömningar
av annat slag redovisas av Gällivare och Pajala kommuner därför att tillstånd
vägrats av regeringen vid prövningen enligt vattenlagen av kraftverk i Kattan
respektive Teurajoki (biflöden till Kalixälven). Gällivare kommun är positiv
till en utbyggnad av minikraftverk på platser där miljöpåverkan och konflikter
med annan aktivitet är acceptabla. Kommunen tillstyrkte ansökan om anläggande
av minikraftverk i Kattan. Genom det negativa beslutet beträffande
Kattånprojektet har "luften i viss mån gått ur" kommunens engagemang
beträffande minikraftverk i kommunen, i och med att kommunen ansåg att det var
ett idealiskt projekt med minimala konflikter och liten miljöpåverkan.

Pajala
kommun bedömde utbyggnaden av Teurajärvi kraftverk vara lämplig och angelägen
därför att en befintlig damm i mycket dåligt skick därigenom skulle ersättas
?.v en ny damm. Andra möjligheter att förverkliga nödvändiga åtgärder för att
få en funktionsduglig damm bedömdes vara små.

Kommunala
översiktsplaner

Arbete
med översiktsplaner enligt PBL i kommunerna har påbörjats. Älvsbyns kommun har
1988-06-22 antagit sådan plan med fördjupad översiktsplan för Pite älvdal.
Enligt planen skall sektorprogram för bl. a. kulturminnesvården, miljövården
och fisket tas fram. En revidering av översiktsplanen kan därför bli aktuell.

Jokkmokks
kommun har utarbetat ett förslag till översiktsplan som enbart i första hand
behandlar vattenanvändningen i kommunen. Länsstyrelsen har avgivit ett
samrådsyttrande om förslaget 1988-07-22. Där anförs bl.a.:

"Länsstyrelsen
har i beredningen av detta ärende haft underhandsöverläggningar med några av
de departement som på olika sätt ansvarar för plan- och naturresursfrågornas
behandling samt regeringens energi- och miljöpolitik. Vid dessa kontakter har
länsstyrelsen fått stöd för uppfattningen att detta plandokument kommer att
utgöra ett betydelsefullt underlag för kommande beslut enligt vattenlagen.

Det
är länsstyrelsens uppfattning att de miljövärden som spolieras vid en utbyggnad
av planerade minikraftverk måste tillmätas stor vikt vid en vägning mot det
ekonomiska värdet av de energitillskott som erhålls.

Länsstyrelsen
betraktar denna planprodukt som en delredovisning eller

fördjupning av den kommande översiktsplanen. Genom att inte samtliga

"allmänna intressen" i NRL (kap 2 och 3) finns behandlade i
"vattenan

vändningsplanen" kommer dess framtida värde i argumentationen mot en

vattenkraftsutbyggnad vid en eventuell vattendomstolsprövning dock san

nolikt att påverkas. 102

s. 103 Kontrollera mot PDF

De
områden som berörs av riksintresse för naturvård och friluftsliv samt Prop.
1988/89:116 fiskets intressen är i huvudsak inarbetade i planförslaget. En
separat Bilaga 1.3 underlagskarta med dessa sektorsanspråk redovisade i
lämplig kartskala skulle förtydliga planeringsunderiaget. Länsstyrelsen är
beredd att medverka i detta arbete.

Den
föreliggande planen kunde eventuellt också kompletteras med en beskrivning av
andra motstående intressen till minivattenkraftutbyggnad.

Graderingen
av de olika vattendragens värde för lokal rekreation och turism i olika former
(t. ex. kanoting) bör härvid kunna nyanseras ytterligare. En bedömning av
vattendragens tillgänglighet (avstånd till tätorter och vägar) och på vilket
sätt de nyttjas av kommuninnevånarna respektive turister bör beskrivas mer
utförligt.

1
"vattenanvändningsplanen" redovisas inte några vattenområden eller
älvsträckor som är särskilt intressanta för kraftutbyggnad. Detta skulle utan
tvivel vara av stort värde vid en samlad bedömning av utbyggnadsfrågan."

Övriga
kommuner har inte hunnit så långt i arbetet med översiktsplaner enligt PBL att
något ställningstagande av betydelse i detta sammanhang nu kan redovisas.

Länsstyrelsens
sammanfattande bedömning

Genom
bestämmelser i naturresurslagen är mycket stora delar av vattendragen i
Norrbotten undantagna från utbyggnad för vattenkraftändamål. Vissa
undantagsregler finns men de torde sällan vara tillämpliga.

De
vattendrag i övrigt som kan bli aktuella för byggande av mindre kraftverk är
vissa mindre vattendrag i kustområdet samt biflöden till de i stor utsträckning
utbyggda huvudälvarna Luleälven och Skellefteälven och mindre fallhöjder i
dessa älvar (Jaurekaska, Arjeplogströmmarna). Enligt länsstyrelsens bedömning
innebär eventuella utbyggnader i hittills inte utbyggda mindre vattendrag och
biflöden till de utbyggda huvudälvarna stora risker för betydande störningar
med hänsyn till naturvärden, fiske och rekreation. En restriktiv
grundinställning ska därför gälla i fortsättningen.

Förbehåll
om regeringsprövning av sådana ansökningar torde böra göras i flertalet fall
där inte endast obetydliga inverkningar på naturförhållanden m. m. bedöms
uppstå. Länsstyrelsen bör kunna aktivt verka för att sådana förbehåll
aktualiseras. Regeringen bör kunna ge en rekommendation om att detta bör ske.

Beträffande
de i tabell 2 angivna företagen bedömer länsstyrelsen, utan att någon slutlig
värdering gjorts att de tre företagen i Skellefteälven inte innebär särskilt
stora negativa följder med hänsyn till naturvård och fiske medan utbyggnaden
nedströms Lappträsk är mera tveksam i brist på underiag för bedömningen.

Länsstyrelsen
i Uppsala län:

Vid
den damminventering som utförts i länet på uppdrag av länsstyrelsen

har 118 dammar besiktigats
varav 39 dammar i Dalälven. 1 nämnda 103

s. 104 Kontrollera mot PDF

inventering, som är under
slutlig bearbetning, har även befintliga vatten- Prop. 1988/89:116 kraftverk
med en minsta effekt på 100 kW redovisats samt även tekniskt Bilaga 1.3
möjliga lägen för en framtida utbyggnad av vattenkraftverk med en minsta effekt
på 100 kW".

Av
de i damminventeringen redovisade tekniskt möjligt utbyggbara vattenkraftverken
finns för närvarande tre med för länsstyrelsen kända utbyggnadsplaner, nämligen

1) Ulva
kvarn i Fyrisån, Uppsala kommun, ca 7 km uppströms de

centrala delarna av Uppsala. Ägaren till Ulva kvarn, Uppsala kommun,

fick i en vattendom den 8 mars 1988 bl.a. tillstånd att bygga ett vatten

kraftverk med en effekt på 355 kW och en beräknad medelårsproduktion

på 1,4 GWh. Arbetena med vattenkraftverket har ännu inte påbörjats.

Byggandet
av vattenkraftverket kommer inte att ändra de rådande vattenförhållandena
uppströms Ulvafallet.

2) Strömsnäs
i Sagan, Enköpings kommun, ca 10 km uppströms från

E18:s korsning med ån. Ägare är Jan-Axel och Christer Hylander. För

närvarande finns en vattenturbin på 35 — 40 kW installerad i dammen.

Den havererade dock för ett par år sedan. Ägarna håller för närvarande på

att renovera dammen. De har för avsikt att installera två turbiner som

tillsammans skall ge en effekt på 170—180 kW och en beräknad medelårs

produktion på ca 0,7 GWh.

Renoveringen
av dammen kommer inte att innebära någon vattenståndsförändring gentemot
nuvarande förhållande.

Innan
ägarna påbörjade arbetena har kontakter tagits med länsstyrelsen, Enköpings
kommun, fiskenämnden m.fl.

Dammen
har tillsammans med gården ett kulturhistoriskt värde.

3) Ullfors
i Tämnarån, Tierps kommun, ca 14 km nedströms utloppet ur

sjön Tämnaren. Fallrätten innehas av Bångbro kraft. Företaget har vissa

planer på att bygga ett vattenkraftverk med en effekt på 240 kW och en

meddårsproduktion på ca I GWh. Företaget har dock hittills inte presen

terat några konkreta planer. Samråd har ägt rum på platsen med represen

tanter för länsstyrelsen eftersom man vill utnyttja en byggnad i bruks

miljön till vattenkraftverket.

Vid
Ullfors finns en befintlig dammbyggnad. Bruksmiljön ingår i område av
riksintresse för kulturminnesvården. För att en vattenkraftutbyggnad skall
vara möjlig krävs hänsynstagandetill dessa,intressen.

" Utdrag ur damminventering tas in som underbilaga 6
här. ■ 104-

Prop. 1988/89:116 Bilaga
1.3

: §

:fe Ö

oaC-

•

:(Tl

«£«!. ffl

o o

r-l (N

Z • o

oioi ZZ

■S-H

ert oco > >

a>
(u

irt [/)

tfj t«

o o

C c

V) c«

tri

• -

'C 'C

e B

o
o

ooo

(N r
<

QtlQcQe:

2Z2

T3 T3 T3

« C3 « C3

« CJ

■<2

'cn

'tfi

EES

_______ >_______ _

ucQU<oaoa<< u

u:0 2

• St- -.5

:0 3 .5 m

"S
b; "5 «

I I

I I I

= = = =

CQ < 03 CQ

GLSB GLSB GLSB GLSB

CQ N

(N (N r| r|

<n'

cn" ri rl (

1 rj 1

rsT

CQCa0303CQCQ03a3

JJJJJJNN CQ

OOOOOOOO O

r (N r
{ ("i, < (" <,

rn rn rn
rn rn rn ri ri ri I

o|.s= « |.E

: c 3 ■P

= o

o o. v

rvT

C o

S i

„

rl =

rftS

1 t/1

t/i

c P 1

' C

-i > OJ

~ — ' u OO ra

'C ra

Nordk'
Baggek Skägga Gisslar

c/3

o .i: .o a> ra t • O fe

, — ,

:0 J « !

Cr,Z

trT3

o ra

mfb
a: D itK iJou-uo-:

Prop.
1988/89:116 Bilaga 1.3

C Z

oo_

;ra &T3

:ra

545

ra >

c i:

:ra

00 nj

=2 C

• O

• O t;

■u.E

-ge

ra *-

E E

* ra

=ra

=ra En

b- \o

8 o

<U ~ Tt

CQC

Ä r4
iJ CQ 'O 03

Z:0 S .S d C S

■= o .> u; > T-, 00 ra ra c 00

oog « S c oo f

E-c c

:0 "3 ... '(?i

• O

U .fe JS i2

U< <03

_1 03 N

I I

03 CQ 03 < CQ

lill

< 03 CQ

NN 03 CQ _U

rlrf

NN 03 CQ OO -J J rj r.] rfr-T

c .: £

ra <u ?*. c "

jS cO

rj _'

' ) t
—

• ra

c?5

00 =

C OJ

-J CQ

c ra

2i2

cn 1) tn • _ — 1

ZCQ

• O

—

-O

o --

j= «

ra _■ • o

-e

? „

2 :0

o t

5 ra

E o

• o
o

.D O u

a b. o

:ra

106

Förklaring
UU angivna klassificeringar Prop. 1988/89:116

Allmän
naturvård °

Siffra
före punkt anger följande: 1. området har bedömts ha ett mycket stort
naturvärde, 2. området har bedömts ha ett stort naturvärde och 3. området har
bedömts ha ett måttligt naturvärde. Siffra efter punkt anger vilka
restriktioner som erfordras för att naturvärdena skall bibehållas enligt
följande: .1 så omfattande restriktioner krävs att viss pågående markanvändning
kan komma att försvåras, .2 det finns ett visst behov av föreskrifter beträffande
markanvändningen och .i det är angeläget med ett särskilt hänsynstagande till
naturvärdena vid den pågående markanvändningen.

Värdetypskoden
anger vad det är för typ av naturvärden i det aktuella området. B = botaniskt
naturvärde, G = geologiskt, H = hydrologiskt, L = landskapsbildmässigt, K =
kulturhistoriskt, Z = zoologiskt och S = sociah naturvärde.

Kulturvård

A
Anläggningen av synnerligen stort kulturhistoriskt värde. Före eventuell
förändring bör alltid antikvarisk myndighet konsuheras. Vidare skall största
möjliga hänsyn tas till kringliggande miljö.

B
Anläggning av klart kulturhistoriskt värde. Eventuella förändringar bör om
möjligt ske i samråd med antikvarisk myndighet.

C
Anläggning av begränsat kulturhistoriskt värde.

Fiskevård

Klass
1 Reproduktionsområden för Vätter- och Väneröring. Gräns —

eventuella
signalkräftutplanteringar. Klass 11 Bestånd av lokalt storvuxen öring — stort
värde för framtida

fiskevårdsprojekt.
Klass III Bestånd av stationär öring. Klass IV Gädd-
och abborrvatten.

107

Prop.
1988/89:116 Bilaga 1.3

■ ; §

CCC

E E E

ooo

• o X) T3

• o

CCC

u
a> o

ra ra
ra

>>>

CQ 03
CQ

<<<

VI
ert

ert tfl

tfl (rt ert tfl

c
C

c C

C C C C

C
C

S C

c c c c

C c
■

cc cc

E-a £

E E

E E E E

o o

oooo

• o
-o

• o T3 T3 13

£ |g

c c

C C C C

o OJ

Ii o <L> O

w
o. t

ra ._ cg

ra ra

ra ra ra ra

>
ur>

iff

>>>>

:<:

tfl tfl tfl CCC (U (U <u

. . .

ooo

ra ra
rt

ts 1

CCC

c c

<u
u

(U o

ra ra

>>>

BBBB

oooo

J>S

Jl Jl J

cn cn cn cn

■<g

oeg
t<g <<g Q<g

U U. b. bM

(U (U <U OJ

tn cn tn tn

ira
ira » ra -ra

>>>>

Os O
Os

Os — os

O Os

OO OO
00

OO Os OO

OS OO

Os Os
Os

os os Os

Os os

B B

o o c c

: «

_ra g

o " O u -

r. .
"t.

m o

r~~rAto

rn
r-i rn

On rM

Ö " — 0*0'

-I

CU (U

rj ( — rn —

00 so so

o'o'o'

o r_ rTrl

-5
2 Z o.

e — 1 r i

* * * *

o 0,0-;
Ov' tfn' r' tf-i

v-, tfn sorn'

I I I I

OO O OO un Os so O

— "-.'o' — 'o'o' — '

■* rg Tf

o' o' o'

Oso —'Ö"

lill

■o

c ra

E o

3 tfl

•a

.2 ra
jrt fe 15 i: 5

"J _. tn -ra t- *- "3 rl

;aj5 C c ooert. f= K,-o c J t: t

c>3U.3HcacDZ a;:0 XO

cg Z b,

" OJ

C) (U c

, :ra

tfl

ra IU

i~ tfl

. 3

ra tfl
j=

c c

• a

3v- £

rr\

"ra

b. O Ll

108

Prop.
1988/89:116 Bilaga 1.3

tfl

• o.E

«
t- T3

.e5|

rooso — i — r--rftf~ » f*ntfn — r-

rj r- ri —

jc s: .c j=

;oo

.cxij:>>xix;x:j=>>.

;oo

os TT m

j<!
j « ; j j

00t0000"v-)00000 O

m — sO-------- Or--r-iOooooN —

E E oo, so r~-

tntntnwitntntntntncntn tn

:'e'e"e'e'e'' é "e'' é 'e'e"e " é

■ O
O r-i u-i rs| O O r n rj « v

is ri ri — T — " ri
rr' rn "t • *' — — ' —

■a

':5'

EE EEEEEEEEEEE °

irirn
rjw-O-rj-OOOOO* © "* E En O -O "
M3 o — cfT o' rf rj oC t' r--' - O - O m'

2 ,

c/3

XI
X)

tfl

■"■
tfl

tfl tfl u

c t/)

cklund cklund
la-Hus ipparfo O RA

c c

oacoQi<ic/3

CQ tn C tnO .

cg —• t — Q Q u _ra CQ

L- U- tfl ra :0

cn ra

:cg "O

c c

ra :Q

Se o
• o t;

r- c t-

:g;2,- § -a.

t:-5

r- > « J

5,
c ° =

l?lf tilltag.

c 2 g c c o
tfc -siS w D -J j '.j j a; X o
cqO .; £

c c c ora ora .< tfl tf

c ra :0
> c c

" .

00 » - 1.. c c c o o .<g » ra . — X J Ö tfl tfl

3 i/"- « a
« ra tfl -ra

.. r;:5:E 3 o >.15'r ä = ra i _i .<.< _i ai X u. 11. X i;

—
rl

LL LL.

o — r) r -

mTfiAsorooos---------- — ------

U.U.U,U.|X.U.U.U.U.U.U.U.

Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning av
lantmäteriverket 1989-03-17. Allmänt kartmaterial från Lantmäteriverket.
Medgivande 89.0056.

Prop.
1988/89:116 Bilaga 1.3

Kartblankett
KOPPARBERGS LÄN Bilaga till

länsstyrelsens
yttrande 1988-09-14.

110

Underbilaga 4

1988-08-26 Planerad utbyggnad av mindre vattenkraftverk

Anläggning

Prodstart

Ber prod GWh/år

Gällsta

ca 1990

0,6

Milsbro

1988

0,8

(Franshammar

(Älgered

Vade

1988

0,8

Forsa (ombyggn)

ca 1990

(Lundströmmen

3-4)

(Styggforsen

19,6)

Bäckebo (ombyggn)

ca 1990

Storlugnet
(ombyggn)

ca 1990

4,7

(Skalen

•}

Masungsfallet

1987

0,6

Åmotsbruk

1988

1,5

Montrose

ca 1989

0,45

Lundfors

4,5

(Kungsfors
(ombyggn)

4,6)

(Högbo

(Forsbacka
(ombyggn)

(Bergby

Prop.
1988/89:116 Bilaga 1.3

( )
innebär att inga beslut om utbyggnad är fattade.

111

Prop. 1988/89:
Bilaga 1.3

116

Q O

Q > ra'

.T3 O*. C iS

c a>

I-

oo ra

i-O

.i; tfl

00 Q

K >

OO „
OO

ra (t ra

tfl *C "w

> -o >

< _<

U 'u J <L>
tfl — T3 . — — >

H.E <

Q >

—
■ «

tfc- .- •

■u.i£ ■o ■■::

-I-

su rN -j tf-j y_ -j stJ r-l SU QO "O rj so

-g 00 -fOOH-OO 'V.RoO °.«J °°00 _ OO OO

.-Os ..ostfnos —< —os tfnos —r*nosos ..o\ .-os

rsi — o — —'— —i—i— —i—i rsirs)—.
—- —. tf-itfn —

ifi c aO

— O

r- O OO

so' OfDso'

Tf — —

I ,u ost
go=g tfl

.g T3 >

a. a>

o o

ooo

o O

tfn tfn

ooo

—
un

OO O

tfn

tfn tfn tf

tfn Tf

° E

o >- o

X
< X

u u

T3 E T3

O t o

Z.2 Z

I- t-

ra tfl ra

tfl — tfl

tfl ■ — tfl

<Z <

o 'o" E ci

ra ra b. b>

O o ■ © 'o'

E E 5 5

O ' Ö '

2 1? 2

X) CU

• o

J J .: ji j j>: ooo

o ö - ö " E E E 5 55

S3ca << c c

1.. b.

ra ra > >

£ ■ £ ■

£ o

O o E
E

O O

CCC

X tfl

C> OJ
<u

• o -o -o

a> <u

ooo

03 CQ CQ

CL D-

D. t:

Qi<

ssy;

.~ =ra

-jo:

73 > :0 ra

. w

— >

:ra . —

• |2

Oi<

=ra

-jo:

träsk rnån rnån

-a ra ra o > >

T3 -O

CQi

C C > >

:ra :ra

U (L)

Prop. 1988/89:116 Bilaga 1.3

tfl

.:<:

s. 4 Kontrollera mot PDF

s
<

j<:

. • o

tfl

s. 5 Kontrollera mot PDF

ca <

ö = g

LlJ 03 3 3

"i-S s E

å>2

00 OJC

i£oa al al

S? < ° .= 5 .= 3£ a-2 D.-" tS ra .Si, E .H, E

cg b- u?Z3 WZ2 CQi<<<<

C OJ

'C*

OCS
03 t/)

2 I?

oas

E-

:0 :cg b- b,

to Q.

"O Q.

tfl

;ra

c l>

•c

E-o

m ■
—

■S>

:ra J c Jii c .ii

t; flj -r; OJ TT

c/) :ra c/3 :ra (/3 ;ra

8 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 116

113

Norrbottens län

Kartbilaga 1 Prop. 1988/89: 116 Bilaga 1.3

Lägen
for behandlade mindre kraftverk enligt tab 1

1 Taipalc 7 Krokfors

2
Kattan

3
Teurajärvi

4
Rimojokk

5
Anajokk

6
Miessaure

8
Kvarnån övre

9
Kvarnån nedre

10 Vistän

11
Lillpitc

12 Räbäcken

Skala 1:2 300000

20 40 60

LM K

Mindre
kraftverk enligt tab 2

A Sangis D
Sälla

B Flarkån E Bjäckas

C Bergnäs

Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning av lantmäteriverket
1989-03-17.

Allmänt
kartmaterial från Lantmäteriverket. Medgivande 89.0056.

114

Underbilaga 6

Prop. 1988/89:116 Bilaga 1.3

Utdrag ur inventering av dammar i C-lan

3.3
Sammanfattning

1
nedanstående tabell redovisas för respektive vattendrag antalet befintliga —
och möjliga lägen för kraftverk. För varje vattendrag anges den sammanlagda
installerade turbineffekten och beräknade årliga medelenergiproduktionen i
befintliga verk samt den utbyggnad som bedöms vara tekniskt möjlig med minst
100 kW effekt och uppskattad energiproduktion.

I
denna inventering har det antagits att 1,5 gånger medelvattenföringen är en
lämplig utbyggnadsvattenföring.

Vattenc

Irag

Befint

liga
kraftverk

Möjlig

utbyggnad

Summa

Antal

Effekt

Energi GW/Ar

Antal

Effekt

Energi GW/Ar

Antal

Effekt

Energi

GWh/

År

Dalälven

171000

1005

1 1)

50000

221000

1056

Tämnarån

430

1,6

700

2,8 ■

1130

4,4

54/55

Strömarån

Olandsån

56/57

Hargsån

—

Skeboån

—

127

Sagan

215

480

1,9

695

2,9

128

Orsundaån

—

100

0,4

100

0,4

128/129 Mindreyattendrag

mellan Orsundaån

och Fyrisån

129

Fyrisån

3 2)

605

2,4

605

2,4

Summa

171
645

1007,6

51885

58,5

223
530

1066,1

115

Dammsäkerhetsutredningens
lagförslag

1. Förslag till

ändring i
vattenlagen (1983: 291)

Härigenom
föreskrivs att 9 kap. 3, 12 och 19 §§, 12 kap. 31 §, 13 kap. 47 § samt 15 kap.
3 och I7§§ vattenlagen (1983:291) skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1988/89:116 Bilaga
2.1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 9
kap. Ersättning och andelskraft

Ersättning
bestäms i pengar att betalas på en gång.

Om
det finns skäl till det, får ersättning för skador till följd av företag för
allmän flottled fastställas att utgå med årliga belopp. Om skadorna av ett
sådant företag inte med säkerhet kan uppskattas på förhand eller om de
sannolikt inte kommer att uppstå varje år, får den skadelidande hänvisas att
framställa anspråk i den ordning som föreskrivs i lagen (1919:426) om flottning
i allmän flottled. Grunderna för hur ersättningen skall beräknas skall dock
anges om det är möjligt.

Ersättning
bestäms i pengar att betalas på en gång, om inte annat följer av andra eller
tredje stycket.

Om
särskilda bestämmelser som tillgodoser säkerheten hos en vattenanläggning har
fastställts och skadorna tillföljd härav inte lämpligen kan uppskattas på
förhand, får ersättningsfrågan i denna del uppskjutas för prövning i den
ordning som stadgas i 15 kap. 17 §.

Medför omprövning
enligt 15 kap. 3, 4, 9 eller 11 § förlust av vatten eller fallhöjd eller
inskränkning i rätten att reglera vattnets avrinning för tillståndshavare som
omfattas av omprövningen utgår ersättning för förlusten eller inskränkningen,
om annat inte följer av 14 §. Ersättning utgår inte till den del förlusten
eller inskränkningen är att hänföra till förbättring av en vattenanläggnings
säkerhet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:116

Medför
omprövning enligt denna lag skada för annan än tillståndshavare som omfattas
av omprövningen utgår ersättning härför. För mottagare av andelskraft gäller
dock viss begränsning enligt 19 §.

Beträffande
ersättning enligt första eller andra stycket äger 1 -10 §§ motsvarande
tillämpning.

I9§

Om den kraftmängd som utgår Om den kraftmängd som utgår

såsom andelskraft minskas i fall såsom andelskraft minskas i fall

som avses i 14 eller 15 § är mottaga- som avses i 14 eller 15 § eller till

ren av andelskraften skyldig att följd av omprövning för att förbättra

utan ersättning tåla denna minsk- en vattenanläggnings säkerhet är

ning i samma mån som innehava- mottagaren av andelskraften skyl-

ren av det kraftverk varifrån an- dig att utan ersättning tåla denna

delskraften tillhandahålls. minskning i samma mån som inne-

havaren
av det kraftverk varifrån andelskraften tillhandahålls.

12
kap. Prövningen av markawattningsiöretag

31 §
.

Om
det inte föreligger något hinder mot företaget, skall förrättningsmannen
meddela tillståndsbeslut.

Tillståndsbeslutet
skall i behövlig utsträckning innehålla bestämmelser om

1. företagets ändamål, läge, omfattning och tekniska utformning,

2. vilka som skall delta i företaget och varje deltagares andelstal i
fråga om kostnaderna för utförande och drift av företaget,

3. de områden som får tas i anspråk och de särskilda tvångsrätter i
övrigt som medges för företaget,

4. utförande och underhåll av företaget,

5. tillsyn, besiktning och kontroll,

6. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande
åtgärder samt hur betalningen skall ske.

7. villkor
i övrigt för att tillgodo- 7. villkor i övrigt för att tillgodo

se allmän och enskild rätt, se allmän och enskild rätt samt
sä

kerheten hos anläggningen,

8. förrättningskostnaderna och hur de skall fördelas,

9. tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får framställas,

10. tid
efter vars utgång omprövning enligt 15 kap. 3 och 14 §§ eller 15 §

andra stycket får ske.

Avser
tillståndet arbeten för företaget, skall i tillståndsbeslut anges den tid inom
vilken arbetena skall vara utförda (arbetstid).

13
kap. Prövningen av vattenmål

47
§

En
dom som innebär att tillstånd lämnas till vattenföretag eller andra åtgärder
enligt denna lag skall i förekommande fall innehålla bestämmelser om

I. företagets
ändamål, läge, omfattning och tekniska utformning.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:116

2. de områden som får tas i anspråk för företaget och
de särskilda tvångsrätter i övrigt som medges sökanden,

3. tillsyn, besiktning och kontroll,

4. strömfallsfastighet,

5. vilka som skall delta i en vattenreglerings- eller bevattningssamfällig-het
samt varje deltagares andelstal i fråga om kostnaderna för företaget,

6. skyldighet att betala ersättning eller att utföra
skadeförebyggande åtgärder samt hur betalningen skall ske,

7. villkor beträffande tillhandahållande av
andelskraft och om kostnadsbidrag härför,

8. skyldighet att betala avgifter,

9. villkor i övrigt för att tillgodo- 9.
villkor i övrigt för att tillgodose allmänna och enskilda intressen, se
allmänna och enskilda intressen

samt säkerheten hos anläggningen.

10. tid
inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får

framställas,

11. tid
efter vars utgång omprövning enligt 15 kap. 3 § eller 15 § andra

stycket får ske,

12. den förlust av vatten eller annat som tillståndshavare enligt 9 kap.
14 och 15 §§ är skyldig att underkasta sig utan ersättning,

13. rättegångskostnader.

Avser
tillståndet arbeten för företaget, skall i domen anges den tid inom vilken
arbetena skall vara utförda (arbetstid).

15
kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m.

3 §

För
att tillgodose allmänna in- För att tillgodose allmänna in

tressen får vattendomstolen företa tressen får vattendomstolen företa

omprövning av villkoren för ett till- omprövning av villkoren för ett till

stånd och därvid föreskriva ändra- stånd och därvid föreskriva ändra

de eller nya villkor. Omprövningen de eller nya villkor. Omprövningen

får inte ske förrän efter utgången av får inte ske förrän efter utgången av

en tid som domstolen bestämmer en tid som domstolen bestämmer

vid meddelandet av tillståndet, vid meddelandet av tillståndet,

minst tio år och högst trettio år från minst tio år och högst trettio år från

det tillståndsdomen vinner laga det tillståndsdomen vinner laga

kraft. Omprövning för att tillgodo- kraft. Omprövning för att förbättra

se sådana allmänna intressen som en vattenanläggnings säkerhet eller

berörs av väsentliga ändringar i tillgodpse sådana allmänna intres

vattenförhållandena får dock ske sen som berörs av väsentliga änd-

redan före utgången av den bestäm- ringar i vattenförhållandena får

da tiden. dock ske redan före utgången av

den
bestämda tiden.

Vattendomstolen
skall i omprövningsdome.n bestämma när de ändrade eller nya villkoren skall
börja tillämpas. När omprövning sker efter utgången av den vid meddelandet av
tillståndet bestämda tiden, skall också bestämmas efter vilken tid, minst tio
och högst trettioår, förnyad omprövning får ske.

118

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:116

17
§ Bilaga 2.1

Om
ett vattenföretag eller en vattenanläggning, som har utförts i enlighet med
ett tillstånd enligt denna lag, medför skador som inte förutsågs av
vattendomstolen eller förrättningsmannen när tillståndet meddelades, får den
skadelidande framställa anspråk på ersättning enligt 9 kap. 1 — 10 §§.

Om
fråga är om betydande skador för enskild eller för något allmänt intresse, får
begäras sådana ändringar på företagarens bekostnad av vattenföretaget eller
vattenanläggningen som, utan att medföra skador för tredje man eller väsentliga
olägenheter för tillståndshavaren, är ägnade att förebygga eller minska
framtida skador. 1 fråga om allmänna intressen förs talan av kammarkollegiet
eller kommunen.

Anspråk
på grund av oförutsedda Anspråk på grund av oförutsedda

skador skall för att få tas upp till skador skall för att få tas upp till

prövning anmälas till vattendom- prövning anmälas till vattendom

stolen inom fem år eller den längre stolen inom fem år eller den längre

tid, högst tjugo år, som kan ha be- tid, högst tjugo år, som kan ha be

stämts i samband med tillståndet, stämts i samband med tillståndet.

Tiden räknas från utgången av den Tiden räknas från utgången av den

av domstolen eller förrättnings- av domstolen eller förrättnings

mannen bestämda arbetstiden. mannen bestämda arbetstiden. Vid

skada sorh avses i 9 kap. 3 § tredje stycket gäller härutöver att
anmälningstiden inte utgår JÖrrän två år förflutit från det skadan skedde.

Bestämmelserna
i preskriptionslagen (1981:130) gäller inte anspråk enligt denna paragraf.

119

2.
Förslag till

ändring i
lagen (1983:292) om införande av vattenlagen

Prop. 1988/89:116 Bilaga
2.1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11§

Medför omprövning enligt
15 kap. 3, 4, 9 eller 11 § nya vattenlagen av ett tillstånd enligt vattenlagen
(1918:523) eller motsvarande äldre bestämmelser skada för tillståndshavaren
utgår ersättning till denne, om annat inte följer av 12 §.

Medför
omprövning enligt 15 kap. 3, 4, 9 eller 11 § nya vattenlagen av ett tillstånd
enligt vattenlagen (1918:523) eller motsvarande äldre bestämmelser skada för tillståndshavaren
utgår ersättning till denne, om inte annat följer av 12 § eller fråga är om
omprövning för att förbättra en vattenanläggnings säkerhet.

Medför
omprövning enligt nya vattenlagen av tillstånd som avses i första stycket skada
för annan än tillståndshavaren utgår ersättning härför. För mottagare av
andelskraft eller av ersättning genom överföring av kraft enligt vattenlagen
(1918:523)1 dess lydelse före den I juli 1974 gäller dock viss begränsning
enligt 15 §.

Beträffande
ersättning enligt första eller andra stycket äger 9 kap. I — 10 §§ och 13 § nya
vattenlagen motsvarande tillämpning. Därvid skall vad som sägs om andelskraft
tillämpas även på sådan ersättning genom överföring av kraft varom stadgas i
andra stycket.

20 §

Omprövning
enligt 15 kap. 3 § första stycket första meningen nya vattenlagen i fall som
avses i 19 § första och andra styckena denna lag får, om inte annat följer av
andra stycket, ske efter utgången av år 1993, dock får omprövning av tillstånd
till vattenkraftverk eller vattenreglering för kraftändamål ske tidigast
trettio år från den dag då företaget enligt därom meddelad föreskrift skall
vara fullbordat eller, om nyprövning enligt 4 kap. vattenlagen (1918:523) ägt
rum, tidigast trettio år från den dag då domen om nyprövning vann laga kraft.

Om företaget skulle ha
kunnat underkastas nyprövning enligt 4 kap. vattenlagen (1918:523) vid tidpunkt
efter den nya vattenlagens ikraftträdande, får omprövning ske så snart den för
nyprövning gällande tiden utgått.

Omprövning enligt 15 kap. 3§
första stycket tredje meningen nya vattenlagen får ske endast om ändringen i
vattenförhållandena inträtt efter den nya vattenlagens ikraftträdande.

Omprövning enligt 15 kap. 3§
första stycket tredje meningen nya vattenlagen / annat syfte än att förbättra
en vattenanläggnings säkerhet får ske endast om ändringen i
vattenförhållandena inträtt efter den nya vattenlagens ikraftträdande.

Lagrådet Prop. 1988/89:116

Bilaga
2.2 Utdrag ur Protokoll vid sammanträde 1988-10-17

Närvarande:
iustitierädet Nils Mannerfell, justitierådet Bertil Freyschuss, regeringsrådet
Åke Bouvin.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 1988 har regeringen på
hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till

1. lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

2. lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen
(1983:291)

3. lagom ändring i plan- och bygglagen (1987:10).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mari; nne Abdon. Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

121

9 Riksdagen 1988/89 I .saml. Nr 116

Propositionens
lagförslag Pop. 1988/89:116

Bilaga 2.3 1 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom
föreskrivs i fråga om vattenlagen (1983:291)

é-/
att 4 kap. 4 §, 9 kap. 12 och 19 §§, 12 kap. 31 §, 13 kap. 13 och 47 §§,

15
kap. 1, 3 och 17§§, 19 kap. 3§, 20 kap. 1 och 8§§, 21 kap. 1§ och

22
kap. 6 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya
paragrafer, 12 kap. 33 a § och

13
kap. 49 a §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4
kap. 4§ Om det till följd av en skada eller för att förebygga en skada är
nödvändigt att tillståndspliktiga ändrings- eller lagningsarbeten utförs utan
dröjsmål, får arbetena utföras utan föregående tillstånd. Ansökan om godkännande
av arbetena skall dock göras snarast möjligt.

Om det för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom
eller av annan sådan orsak är nödvändigt att åtgärder vidtas som strider mot
meddelade bestämmelser om innehållande och tappning av vatten, får åtgärderna
vidtas utan föregående tillstånd. Ansökan om godkännande av åtgärderna skaU
dock göras snarast möjligt.

9
kap.

12§

Medför omprövning enligt 15 Medför-omprövning enligt 15

kap. 3, 4, 9 eller 11 § förlust av vat- kap. 3, 4, 9 eller 11 §
förlust av vat

ten eller fallhöjd eller inskränkning ten eller fallhöjd eller inskränkning

i rätten att reglera vattnets avrin- i rätten att reglera vattnets avrin

ning för tillståndshavare som om- ning för tillståndshavare som om

fattas av omprövningen utgår er- fattas av omprövningen utgår er

sättning för förlusten eller in- sättning för förlusten eller in

skränkningen, om annat inte följer skränkningen, om annat inte följer

av 14§. av 14§. Ersättning utgår inte UU

den del förlusten eller inskränkningen är att hänföra tlU förbättring
av en vattenanläggnings säkerhet.

Beträffande
ersättning enligt första eller andra stycket äger I —10§§ motsvarande
tillämpning.

19§

Om den kraftmängd som utgår Om den kraftmängd som utgår

såsom andelskraft minskas i fall såsom andelskraft minskas i fall 122

Nuvarande
lydelse

som
avses i 14 eller 15 § är mottagaren av andelskraften skyldig att utan
ersättning tåla denna minskning i samma mån som innehavaren av det kraftverk
varifrån andelskraften tillhandahålls.

Föreslagen
lydelse

som
avses i 14 eller 15§ eller UU följd av omprövning för att förbättra en
vattenanläggnings säkerhet, är mottagaren av andelskraften skyldig att utan
ersättning tåla denna minskning i samma mån som innehavaren av det kraftverk
varifrån andelskraften tillhandahålls.

Prop. 1988/89:116 Bilaga
2.3

12 kap. 31§ Om det
inte föreligger något hinder mot företaget, skall förrättningsmannen meddela
tillståndsbeslut.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Tillståndsbeslutet skall i
behövlig utsträckning innehålla bestämmelser om

1. företagets ändamål, läge, omfattning och tekniska utformning,

2. vilka som skall delta i företaget och varje deltagares andelstal i fråga
om kostnaderna för utförande och drift av företaget,

3. de områden som får tas i anspråk och de särskilda tvångsrätter i
övrigt som medges för företaget,

4. utförande och underhåll av företaget,

5. tillsyn, besiktning
och kon

troll,

6. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande åtgärder
samt hur betalningen skall ske,

7. villkor i övrigt för att tillgodose allmän och enskild rätt, ■

8. förrättningskostnaderna
och

hur de skall fördelas,

9. tid inom vilken
anspråk i an

ledning av oförutsedda skador får

framställas,

10. tid efter vars utgång
ompröv

ning enligt 15 kap. 3 och I4§§ eller

15 § andra stycket får ske.

Tillståndsbeslutet skall i
behövlig utsträckning innehålla bestämmelser om

1. företagets ändamål,
läge, om

fattning, säkerhet och tekniska ut

formning ( övrigt,

2. vilka som skall delta i företaget och varje deltagares andelstal i fråga
om kostnaderna för utförande och drift av företaget,

3. de områden som får tas i anspråk och de särskilda tvångsrätter i
övrigt som medges för företaget,

4. utförande och underhåll av företaget,

5. tillsyn, besiktning
och kon

troll,

6. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande
åtgärder samt hur betalningen skall ske,

7. villkor i övrigt för att tillgodose allmän och enskild rätt,

8. förrättningskostnaderna
och

hur de skall fördelas,

9. tid inom vilken
anspråk i an

ledning av oförutsedda skador får

framställas,

10. tid efter vars utgång
ompröv

ning enligt 15 kap. 3 och I4§§ eller

15 § andra stycket får ske.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Avser
tillståndet arbeten för företaget, skall i tillståndsbeslutet anges den tid
inom vilken arbetena skall vara utförda (arbetstid).

33a4

Fastställs bestämmelser
om innehållande och lappning av vallen Jör all under osedvanliga förhållanden llllgodo.se säkerheten hos en valten-

123

s. 124 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

13 I

Ansökningsmål
är mål om

1. bestämmande enligt 2 kap. 8§ andra stycket av
ersättning för rätten att ta i anspråk ett strömfall,

2. tillstånd enligt 4 kap. I § till utförande av andra vattenföretag än markavvattningsföretag,

3. godkännande enligt 4 kap. 4§ av ett utfört ändrings- eller
lagningsarbete som inte avser ett markavvattningsföretag.

4. prövning enligt 4 kap. 5§ av lagligheten av ett
utfört vattenföretag som inte är ett markavvattningsföretag,

5. inrättande enligt 6 kap. 3§ av en gemensam
anläggning för bevattning, sedan en samfällighet enligt 6 kap. har bildats,

6. överflyttning enligt 9 kap. 18§ första stycket av
rätten till andelskraft,

7. tillstånd enligt 14 kap. I§ till utrivning av en
vattenanläggning eller prövning enligt 14 kap. 5§ under vilka villkor en
anläggning för bortledande av grundvatten får tas ur bruk,

8. tillstånd enligt 14 kap. 3 § första stycket att
bortskaffa flottledsan-läggningar eller rätt att, utan samband med bortskaffning,
överta flottledsanläggningar enligt fjärde stycket nämnda paragraf,

9. förlängning enligt 15 kap. 2§ andra stycket av arbetstiden,

10. omprövning
enligt 15 kap. 3,

4,8,9, 11 och I2§§,

Föreslagen
lydelse

anläggning
och kan de skador som följer om bestämmelserna utnyttjas inte lämpligen
uppskattas på förhand, får förrättningsmannen skjuta uppfrågan om ersättning.

Anspråk
på grund av skada som avses i första stycket prövas på det sätt som föreskrivs
i 15 kap. 17§.

kap.

3§

Ansökningsmål
är mål om

1. bestämmande enligt 2 kap. 8§ andra stycket av ersättning för rätten
att ta i anspråk ett strömfall,

2. tillstånd enligt 4 kap. I § till utförande av andra vattenföretag än markavvattningsföretag,

3. godkännande enligt 4 kap. 4§ av ett utfört ändrings- eller lagningsarbete
eller av åtgärder som strider mot meddelade bestämmelser om innehållande och
tappning av vatten, om arbetet eller åtgärderna inte avser ett markavvattningsföretag,

4. prövning enligt 4 kap. 5§ av lagligheten av ett utfört vattenföretag
som inte är ett markavvattningsföretag,

5. inrättande enligt 6 kap. 3§ av en gemensam anläggning för bevattning,
sedan en samfällighet enligt 6 kap. har bildats,

6. överflyttning enligt 9 kap. 18 § första stycket av rätten till andelskraft,

7. tillstånd enligt 14 kap. 1§ till utrivning av en vattenanläggning
eller prövning enligt 14 kap. 5§ under vilka villkor en anläggning för
bortledande av grundvatten får tas ur bruk,

8. tillstånd enligt 14 kap. 3 § första stycket att bortskaffa flottledsanläggningar
eller rätt att, utan samband med bortskaffning, överta flottledsanläggningar
enligt fjärde stycket nämnda paragraf,

9. förlängning
enligt 15 kap. 2§

andra stycket av arbetstiden,

10. omprövning
enligt 15 kap. 3,

4,8,9, II och I2§§,

Prop. 1988/89:116 Bilaga
2.3

124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:116

s. 15 Kontrollera mot PDF

11.

5§,

12. omprövning,
utan samband

med pågående
ansökningsmål eller förrättning, enligt 15 kap. 15§ första stycket eller
omprövning enligt 15 kap. I5§ andra stycket,

13. fastställelse
enligt 15 kap. 16§

av en överenskommelse.

förverkande
enligt 15 kap. 11. förverkande enligt 15 kap. Bilaga 2.3

12. omprövning, utan samband med pågående ansökningsmål eller förrättning,
enligt 15 kap. 15§ första stycket eller omprövning enligt 15 kap. 15 § andra
stycket,

13. fastställelse enligt 15 kap. 16 § av en överenskommelse.

Berör
ett ansökningsmål uteslutande en viss eller vissa sakägare och kan målet
avgöras med bindande verkan endast mot dessa, får vattendomstolen, om sökanden
medger det, förordna att målet skall behandlas enligt vad som gäller för
stämningsmål.

47
§

En dom som innebär att
tillstånd lämnas till vattenföretag eller andra åtgärder enligt denna lag skall
i förekommande fall innehålla bestämmelser om

1. företagets ändamål, läge, omfattning och tekniska
utformning,

2. de områden som får tas i anspråk för företaget och de särskilda
tvångsrätter i övrigt som medges sökanden,

3. tillsyn, besiktning och kontroll,

4. strömfallsfastighet,

5. vilka som skall delta i en vattenreglerings- eller bevattningssam-fällighet
samt varje deltagares andelstal i fråga om kostnaderna för företaget,

6. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande
åtgärder samt hur betalningen skall ske,

7. villkor beträffande tillhandahållande av andelskraft och om
kostnadsbidrag härför,

8. skyldighet att betala avgifter,

9. villkor i övrigt för att tillgodose allmänna och enskilda intressen,

10. tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får
framställas,

11. tid efter vars utgång omprövning enligt 15 kap. 3 § eller 15 § andra
stycket får ske,

12. den förlust av vatten eller annat som tillståndshavare enligt 9

En dom som innebär att
tillstånd lämnas till vattenföretag eller andra åtgärder enligt denna lag skall
i förekommande fall innehålla bestämmelser om

1. företagets ändamål, läge, omfattning, säkerhet och
tekniska utformning i övrigt,

2. de områden som får tas i anspråk för företaget och de särskilda
tvångsrätter i övrigt som medges sökanden,

3. tillsyn, besiktning och kontroll,

4. strömfallsfastighet,

5. vilka som skall delta i en vattenreglerings- eller bevattningssam-fällighet
samt varje deltagares andelstal i fråga om kostnaderna för företaget,

6. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande
åtgärder samt hur betalningen skall ske,

7. villkor beträffande tillhandahållande av andelskraft och om
kostnadsbidrag härför,

8. skyldighet att betala avgifter,

9. villkor i övrigt för att tillgodose allmänna och enskilda intressen,

10. tid inom vilken
anspråk i an

ledning av oförutsedda skador får

framställas,

11. tid efter vars utgång
ompröv

ning enligt 15 kap. 3 § eller 15 § and

ra stycket får ske,

12. den förlust av vatten
eller an

nat som tillståndshavare enligt 9

125