Prop. 1988/89:130

Regeringens proposition 1988/89:130

om socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och
inriktning

m

Prop. 1988/89:130

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 30 mars 1989 för de åtgärder och de ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sven Hulterström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen anges riktlinjer för en förändring av socialstyrelsens inriktning
och huvudsakliga arbetsuppgifter.

Socialstyrelsen
skall i första hand inrikta sitt arbete på tillsyn i form av uppföljning och
utvärdering av den verksamhet som kommuner, landsting och andra organ bedriver
inom socialsektorns område. I sin egenskap av expertmyndighet skall
socialstyrelsen kunna tillhandahålla kunskapsunderlag som kan behövas av
regering, landsting och kommuner inför olika ställningstaganden. En viktig
uppgift för socialstyrelsen blir därför att utarbeta kunskapsunderlag för dem
som är verksamma inom området. I syfte att förstärka socialstyrelsens tillsyn
inom hälso- och sjukvården bör det inrättas regionala tillsynsenheter på sex
orter i landet. Dessa enheter skall utgöra en del av socialstyrelsen.

Socialstyrelsens
nuvarande läkemedelsavdelning avses bli ombildad till en fristående myndighet
för läkemedelskontroll m. m.

Socialstyrelsens
verksamhet vad gäller bam- och ungdomsfrågor bör intensifieras.

Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) föreslås få en fristående ställning
i förhållande till socialstyrelsen. Rådet för alkohol- och narkotikapolitiska
frågor (AN-rådet) föreslås bli inordnat i socialstyrelsen såsom ett rådgivande
organ i alkohol- och narkotikafrågor.

Socialstyrelsen
avses bli organiserad under verksledningen i högst nio större enheter och högst
sex regionala tillsynsenheter. Verksledningen

Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 130

avses bli förstärkt. Den
bör utöver generaldirektören bestå av ytteriigare Prop. 1988/89:130

tre direktörer. Det
ankommer på regeringen att besluta om den ändrade

organisationen.

Den
nya organisationen skall genomföras den 1 juli 1990. Riksdagen föreslås upphäva
sitt nu gällande beslut om organisationen vid socialstyrelsen.

Socialdepartementet Pp. 1988/89:130

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1989

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, statsråden Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist, Nordberg,
Engström, Freivalds, Wallström

Föredragande:
statsrådet Hulterström

Proposition om socialstyrelsens framtida roll, uppgifter
och inriktning

1 Inledning

Förslag
till riktlinjer för den huvudsakliga inriktningen av socialstyrelsens verksamhet
lades fram i budgetpropositionen (1987/88:100, bilaga 7) för budgetåret
1988/89. I propositionen angav föredraganden att åtgärder skulle vidtas under
år 1988 för att i nära samarbete med socialstyrelsen precisera och konkretisera
socialstyrelsens roll och huvudsakliga uppgifter samt inriktningen av
styrelsens verksamhet.

Riksdagen
godkände riktlinjerna för huvudinriktning av verksamheten vid socialstyrelsen
men fömtsatte att regeringen skulle återkomma så att riksdagen mer i detalj
kunde ta ställning till hur socialstyrelsens framtida organisation och
arbetsformer bör utformas (1987/88: SoU16, rskr. 200).

Arbetet
med att precisera och konkretisera socialstyrelsens roll och uppgifter samt
verksamhetsinriktning har letts av en intem berednings-gmpp inom
socialdepartementet bestående av de båda statssekreterama i socialdepartementet
och socialstyrelsens generaldirektör (statssekreterarna Anders Lönnberg och
Sture Korpi och generaldirektören Maj-Britt Sandlund). Beredningsgmppens
överväganden och förslag finns redovisade i rapporten (Ds 1988:74)
Socialstyrelsen i förändring. Ett sammandrag av rapporten bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1. En kortfattad redogörelse för
socialstyrelsens nuvarande organisation och uppgifter bör fogas till
protokollet som bilaga 2. Som information lämnas också en redovisning av
beredningsläget när det gäller de förslag till förändringar av
ansvarsfördelningen avseende olika ärendegmpper/uppgifter för socialstyrelsen
som fordrar ytterligare beredningsåtgärder. Denna bör fogas till protokollet
som bilaga 3.

Statskontoret
har i rapporten Socialstyrelsen inför 1990-talet (1987:58) analyserat
socialstyrelsens utveckling sedan den senaste omorganisationen 1981. Dessutom
har riksdagens revisorer under våren 1988 genomfört en undersökning,
Socialstyrelsens nya organisation (rapport 1987/88:10), i syfte att kartlägga
hur myndigheter, organisationer och befattningshavare

med verksamhetsmässig
anknytning till socialstyrelsen ser på socialstyrel- Prop. 1988/89:130 sen,
dess berättigande, roll, inriktning, arbetsuppgifter och sätt att fullgöra sina
funktioner. Dessa båda rapporter har ingått i underlaget för beredningsgmppens
olika ställningstaganden.

Socialstyrelsen
har också själv i den treårsbudgetrapport som lämnades våren 1987 redovisat
behovet av förändringar i verksamhetsinriktning och organisation. Dessutom har
riksrevisionsverket granskat läkemedelsavdelningens verksamhet och
samordningen inom den statliga läkemedelskontrollen (RRV 1986:58).

Underlaget
för beredningsgmppens ställningstagande har tagits fram av två arbetsgmpper inom
socialdepartementet i vilka också tjänstemän från socialstyrelsen ingått som
experter. Beredningsgmppen och arbetsgmpperna har arbetat i nära kontakt med
socialstyrelsens tjänstemän. Information från beredningsgmppen har under
arbetets gång lämnats till företrädare för Landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet. Berörda fackliga huvudorganisationer har under arbetets gång
informerats om gmppens överväganden och förslag.

Lagstiftningen
inom socialsektom omfattar ett stort antal lagar varav de viktigaste är hälso-
och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen, omsorgslagen, hälsoskyddslagen, lagen om
handel med drycker och smittskyddslagen. När i det följande begreppet hälso-
och sjukvård används inkluderas även hälso- och smittskydd, tandvård samt hälsoupplysning.
Begreppet socialtjänst innefattar här även omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda och andra handikappfrågor liksom alkoholpolitiska frågor.

Jag
kommer i det följande att ta upp frågor om socialstyrelsens huvudsakliga
arbetsuppgifter och om hur gmnddragen i socialstyrelsens organisation bör
utformas. Jag vill redan här fömtskicka att jag i huvudsak kan ansluta mig till
vad som sägs i beredningsgmppens rapport om socialstyrelsens framtida
inriktning, uppgifter och organisation. Frågor rörande hälso-och sjukvårdens
och socialtjänstens beredskapsfrågor är dock föremål för överväganden i annan
ordning. Socialstyrelsens befattning med dessa frågor tas därför inte upp i
denna proposition.

Jag
vill också inledningsvis erinra om atl riksdagens beslut med anledning av prop.
1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen innebar ett principiellt
ställningstagande att regeringen ensam bör besluta om en statlig myndighets gmndstmktur
när det gäller myndighetens inre organisation. Riksdagens styming bör enligt
beslutet avse huvudinriktningen av myndighetens verksamhet.

Mycket
av det som tas upp i beredningsgmppens rapport rör frågor som det ankommer på
regeringen eller socialstyrelsen att besluta om. Regeringen bör emellertid
enligt min mening nu för godkännande förelägga riksdagen de principer som jag
föreslår vad gäller socialstyrelsens huvudsakliga arbetsuppgifter och
verksamhetsinriktning. Vidare bör regeringen ge riksdagen tillfälle att ta del
av riktlinjema för en ny gmndstmktur för socialstyrelsens organisation.

Jag
vill vidare erinra om att socialstyrelsens nuvarande organisation

blev föremål för beslut av riksdagen år 1980. Riksdagen godkände då

(prop. 1979/80:6, SoU 45, rskr. 386) riktlinjer som bl. a. rörde den avdel- 4

ningsindelning som nu
gäller. De organisatoriska förändringar som nu Prop. 1988/89:130 planeras bör
kunna förberedas under budgetåret 1989/90, så att de i huvudsak kan genomföras
per den 1 juli 1990. Regeringen och socialstyrelsen bör ges möjlighet att
snabbt komma igång med dessa förberedelser. Jag föreslår därför att riksdagen
upphäver beslutet från år 1980 angående riktlinjema för socialstyrelsens
organisation.

Jag
kommer också att i det följande ta upp verksamheten vid det nuvarande rådet för
alkohol- och narkotikapolitiska frågor (AN-rådet) och Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning (CAN).

Min
redogörelse innefattar även vissa andra frågor som bör övervägas när det gäller
socialstyrelsens framtida uppgifter. Detta gäller bl. a. ombil-dandet av
socialstyrelsens läkemedelsavdelning till en särskild myndighet. Vad jag anför
i den delen har sådant samband med huvudinriktningen av styrelsens verksamhet
och organisation att riksdagen redan nu bör ges tillfälle att ta del därav. I
den mån de planerade förändringama kräver åtgärder av riksdagen för att kunna
genomföras avser jag att senare återkomma till regeringen med förslag att
föreläggas riksdagen.

I
frågor som gäller bam och ungdom, äldre- och handikappomsorg samt bammiljörådet
harjag samrått med statsrådet Bengt Lindqvist.

2 Bakgrund

2.1 Behovet av förändring

I
propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m.
konstateras att det är de kommunala huvudmännen som har det direkta ansvaret
för utformning, finansiering och drift av socialtjänsten och hälso- och
sjukvården men att de övergripande målen fastställs av statsmaktema. Inom de
ramar som statsmaktema satt upp har kommuner och landsting att under
självständigt politiskt och ekonomiskt ansvar tillgodose individemas välfärd
och vårdbehov. Socialstyrelsen skall som central myndighet för socialtjänsten
och hälso- oeh sjukvården företräda statsmaktemas intresse, dvs. ett riksintresse.
Socialstyrelsen skall tolka oeh vidareutveckla statsmaktemas mål och utifrån
sina erfarenheter från verksamheten inom socialsektom lämna underlag till
regeringen om förändrade mål. Socialstyrelsen skall också enligt propositionen
i samråd med de kommunala huvudmännen svara för riksplaneringen av socialtjänsten
och hälso- och sjukvården samt följa tillämpningen av statsmakternas beslut
och bevaka säkerhet och kvalitet i vården. Socialstyrelsen har dessutom ett
särskilt ansvar för samverkan mellan socialtjänst och hälso-och sjukvård.
Socialstyrelsens arbetsuppgifter bör enligt propositionen i ökad utsträckning
innebära samordning och utvecklingsarbete och en minskning av detaljerad
tillsyn och kontroll.

Sedan
socialstyrelsen omorganiserades i början av 1980-talet har verksamheten vid
myndigheten successivt förändrats i den riktning som avsågs i den nämnda
propositionen. Förändringama är huvudsakligen en följd av ändringar i
lagstiftningen inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och

de särskilda omsorgema.
Socialstyrelsens verksamhet har successivt för- Prop. 1988/89:130 skjutits
från traditionell myndighetsutövning och detaljreglering till uppföljning,
planering, kunskapsutveckling och kunskapsförmedling.

Trots
de förändringar av socialstyrelsens inriktning och arbetssätt som genomförts är
det uppenbart att socialstyrelsen haft svårt att leva upp till intentionema
från år 1980. Detta har påtalats av socialstyrelsen själv i 1987 års
treårsbudgetrapport, där styrelsen efterlyser statsmaktemas stöd för en minskad
detalj kontroll till förmån för uppföljning och utvärdering. Förhållandena
skiljer sig dock i detta hänseende mellan olika delar av organisationen. Inom hälso-
och sjukvårdsavdelningen domineras verksamheten fortfarande i hög grad av en
mängd författningsreglerade detaljuppgifter. Verksamheten präglas till stor
del av kontrollerande tillsyn och av frågor rörande enskilda patienter eller enskilda
befattningshavare inom vården, t. ex. utfärdande av legitimationer,
specialistbevis, dispenser m. fl. ärenden inom behörighetslagstiftningens
område. Inom socialtjänstavdelningen domineras verksamheten av frågor kring
dels utfyllnad och precisering av lagstiftningen bl. a. genom allmänna råd,
dels utvecklingsarbete. En väsentligt mindre andel av resursema avsätts inom
socialtjänstavdelningen för enskilda ärenden frånsett alkoholområdet.

Inom
avdelningen för förebyggande arbete och planering har verksamheten i stor
utsträckning inriktats på olika planeringsfrågor samt på utredningar om främst
befolkningens hälsoförhållanden. Avdelningen har också svarat för arbetet med
att ta fram principprogrammet hälso- och sjukvård inför 90-talet (HS 90) och
1987 års folkhälsorapport.

Gemensamt
för dessa båda avdelningar och socialstyrelsen i dess helhet är att insatsema
när det gäller uppföljning och utvärdering är begränsade frånsett i de fall då
styrelsen har fått särskilda regeringsuppdrag att genomföra sådana
uppföljningar eller utvärderingar.

Jag
kan konstatera att vissa av de vid omorganisationen år 1981 aviserade förändringama
när det gäller socialstyrelsens ansvarsområde och verksamhetsinriktning ännu
inte kunnat genomföras men fortfarande är önskvärda, t. ex. när det gäller en
rad uppgifter som författningsenligt ankommer på socialstyrelsen. Andra
förändringar och förslag till lösningar som då fördes fram är inte relevanta
mot bakgmnd av den utveckling som ägt mm inom den sociala sektom. Härtill
kommer att nya krav tillkommit eller accentuerats. Till de senare hör bl. a.
starkt ökade krav på tillsyn, uppföljning, utvärdering och resultatanalys inom socialsektom
i dess helhet som bl. a. resulterat i att socialstyrelsen påbörjat ett arbete
med nationella resultatanalyser inom socialsektom. Hälso- och socialpolitiska
frågor har också fått ökad uppmärksamhet liksom folkhälsofrågoma.

Jag
vill även framhålla behovet såväl av en utveckling av socialstyrelsen till ett
expertorgan när det gäller medicinska och sociala frågeställningar som av
förbättrade möjligheter för socialstyrelsen att biträda regeringen med
expertinsatser.

Utvecklingen
mot nya och delvis mer komplexa uppgifter ställer enligt

min mening ökade krav på socialstyrelsen samtidigt som resursema även

fortsättningsvis kommer att vara begränsade. De ökade kraven innebär

bland annat behov av vissa förändringar av socialstyrelsens ansvarsområ- 6

den, en hårdare
prioritering vid val av uppgifter och inriktning, kompe- Prop. 1988/89:130 tensutveckling,
avveckling av vissa av de nuvarande uppgiftema och en klarare uppgifts- och
ansvarsfördelning mellan socialstyrelsen och omgivande organisationer och myndigheter.
Detta medför i sin tur krav också på en utveckling av ledningsfunktionen inom
socialstyrelsen.

Det
är mot denna bakgmnd som beredningsgmppens översyn av socialstyrelsen skall
ses. Syftet med översynen har varit att finna vägar som gör att socialstyrelsen
kan fungera mer rationellt och bättre uppfylla de krav som omgivningen ställer
på myndigheten inför 1990-talet.

2.2 Beslut i anledning av budgetpropositionen 1987/88:100

Riksdagen
har med anledning av budgetpropositionen för budgetåret 1988/89 (prop.
1987/88:100, bilaga 7) beslutat om verksamhetens huvudinriktning vid
socialstyrelsen (SoU 16, rskr. 200). Enligt detta beslut skall socialstyrelsens
uppgift framöver i första hand vara att inom ramen för sitt tillsynsansvar
utveckla former och metoder för samt genomföra en systematiserad uppföljning
och utvärdering av kommunemas och landstingens verksamhet. Detta skall
socialstyrelsen göra bl. a. för att ge regering och riksdag en bild av hur hälsosituationen
och sociala förhållanden är för befolkningen och dess olika gmpper och hur de
verksamhetsmål som finns i lagstiftningen uppfylls, vilka problem som orsakar
brister i måluppfyllelsen samt för att öka effektiviteten i verksamheten.
Resultatet av uppföljningen bör, fömtom till regering och riksdag, också
återföras till kommuner och landsting som underlag för kommunala beslut.

En
annan viktig uppgift för socialstyrelsen är enligt den nämnda budgetpropositionen
att föra ut kunskap om effektiva diagnostik- och behandlingsmetoder, om konsekvensema
av sådana metoder för resursfördelningen mellan olika medicinska områden, på
olika nivåer, samt om hur vårdorganisationen påverkas.

När
det gäller omstmkturering av olika delar av vårdorganisationen bör socialstyrelsen
kunna belysa lämpliga former för detta med hänsyn till såväl mänskliga
intressen som ekonomiska aspekter och effektivitetssynpunkter.

För
hela socialsektoms del har socialstyrelsen en viktig uppgift i att sammanställa
ny kunskap från universitet, högskolor, forskningsråd och sektorsforskningsorgan
m. fl.

Socialstyrelsen
skall i mindre utsträckning ägna sig åt uppgifter av detalj- eller mtinkaraktär
och åt s. k. enskilda ärenden. Dessa bör så långt möjligt överföras till
regional nivå eller genom författningsändringar avvecklas eller delegeras till
andra organ.

Socialstyrelsens
framtida uppgifter fömtsätter enligt budgetpropositionen en flexibel och
anpassningsbar organisation och ändamålsenliga arbetsformer. Socialstyrelsen
måste med relativt kort framförhållning kunna frigöra resurser för olika
analyser och bearbetningar. En sådan flexibilitet bör vara möjlig att
åstadkomma genom organisatoriska åtgärder.

Av
beslutet på gmndval av budgetpropositionen framgår dämtöver att

en precisering och konkretisering skulle ske av socialstyrelsens roll, huvud- 7

sakliga uppgifter saml
verksamhetsinriktning. Rapporten Socialstyrelsen i förändring ger ett samlat
underlag för beslut i dessa hänseenden och som följd av de avsedda förändringarna
innefattar den även förslag till en ny organisation för socialstyrelsen. I
rapporten föreslås denna genomföras successivt fr. o. m. den 1 juli 1989 och
vara fullt genomförd den 1 juli 1990.

Prop.
1988/89:130

3 Överväganden och förslag 3.1 Inriktning av verksamheten 3.1.1 Socialstyrelsens huvudfunktioner

Mitt
förslag: Socialstyrelsens verksamhet skall renodlas. Socialstyrelsens
huvudsakliga uppgifter skall vara tillsyn samt kunskapsutveckling och
kunskapsförmedling.

Skälen
för mitt förslag: Inriktningen av socialstyrelsens verksamhet måste
kontinuerligt förändras i takl med samhällsutvecklingen - särskilt då i takt
med utvecklingen inom socialsektom - och de behov av myndighetens insatser som
följer därav. Sådana förändringar låg bakom dåvarande medicinalstyrelsens och
socialstyrelsens integration till en myndighet år 1968 och även den senaste
omorganisationen år 1981.

Riksdagen
har med anledning av budgetpropositionen för budgetåret 1988/89 beslutat om den
övergripande inriktningen av socialstyrelsens verksamhet de närmaste åren (jfr
avsnitt 2.2). I huvudsak ligger denna inriktning i linje med de ambitioner som
kännetecknade propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och
organisation, m.m. De primära uppgiftema för socialstyrelsen, nämligen tillsyn
i form av kontroll och uppföljning samt kunskapsutveckling och
kunskapsförmedling betonas dock starkare. Vidare framhålls att socialstyrelsen
har en expertfunktion i förhållande till regeringskansliet. En minskning av
uppgifter av detalj- och mtinkaraktär fömtsätts, även om en mindre del sådana
uppgifter också i framtiden kommer att åvila socialstyrelsen.

Att
det från tid till annan sker förskjutningar i krav oeh förväntningar och därmed
i uppgiftemas inriktning är naturligt. För att bättre svara mot de allmänna
kraven på en decentralisering av handläggning och beslut av vissa uppgifter
krävs enligt min mening i vissa avseenden en förändrad arbets- och
ansvarsfördelning mellan socialstyrelsen och andra myndigheter. För att
dessutom kunna ge utrymme för nya uppgifter för socialstyrelsen inom ramen för
i huvudsak oförändrade resurser krävs även en annorlunda inriktning och
prioritering av arbetet hos styrelsen liksom förändringar när det gäller
kompetensinriktning och ledningsfunktion. Jag återkommer till detta i det
följande.

Socialstyrelsens
huvudsakliga verksamhet bör som nämnts inriktas mot tillsyn och
kunskapsutveckling/kunskapsförmedling. I det följande preciserar jag vad som
enligt min mening bör rymmas inom dessa begrepp.

Tillsyn

Prop. 1988/89:130

Mitt
förslag: Socialstyrelsen skall i första hand inrikta sitt arbete på tillsyn i
form av uppföljning och utvärdering av den verksamhet inom socialsektom som
kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver.

Skälen
för mitt förslag: Med tillsyn menar jag här

- uppföljning
oeh utvärdering av verksamheten inom socialsektom gent

emot av statsmaktema uppställda och preciserade mål,

— kontroll
av hälso- och sjukvård, socialtjänst och annan verksamhet

inom socialstyrelsens område när det gäller kvalitet, säkerhet och den

enskildes rättigheter.

Dessa
uppgifter kan betecknas som käman i socialstyrelsens funktion. Jag vill
emellertid här framhålla att det är i fråga om uppföljning och utvärdering som
socialstyrelsen framför allt behöver utvecklas. Tillsyn i form av kontroll - i
synnerhet vad gäller individärenden och enskilda verksamheter - bör enligt min
mening fullgöras på regional nivå. För socialtjänsten är denna länsstyrelsen.
För hälso- oeh sjukvård samt tandvård bör enligt min mening sex regionalt
placerade tillsynsenheter tillföras socialstyrelsen. För socialstyrelsens
centrala verksamhet bör tyngdpunkten ligga på uppföljning och utvärdering.

Socialstyrelsen
skall också utifrån hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens uppgifter följa
och beskriva olika gmppers levnadsvillkor, t.ex. äldres och handikappades boendeförhållanden
samt bams och ungdomars uppväxtvillkor, liksom att löpande rapportera om
folkhälsotillståndet i landet.

Socialstyrelsen
är central förvaltningsmyndighet inom områden som är av avgörande betydelse för
medborgamas välfärd. Alla medborgare skall tillförsäkras god hälsa och goda
sociala förhållanden samt vård och omsorg av god kvalitet och på lika villkor.
Att den gmndläggande lagstiftningen inom socialsektom har fått formen av
ramlagstiftning medför risk för standardskillnader mellan olika kommuner och
landsting. Det är inte godtagbart atl skillnadema i hälsosilualion och social
välfärd mellan medborgama blir för stora. Socialstyrelsen har därför enligt
min mening en viktig roll när det gäller att följa och utvärdera kommunemas och
landstingens verksamhet inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården i relation
till målen om lika villkor. Detta behöver inte innebära att vård och omsorg
överallt utformas likadant eller ens har samma resursnivå inom olika
delsektorer. Det väsentliga i tillsynsfunktionen är enligt min mening att
samtliga medborgare i enlighet med lagstiftningens syfte tillförsäkras en god
service och vård och att de medicinska säkerhetsfrågoma samt rättssäkerhets-
och integritetsfrågorna är betryggande lösta.

Socialstyrelsens
gmndläggande uppgift är således enligt min mening att följa och värdera
kommunemas och landstingens verksamhet och utvecklingen inom berörda områden
för att skapa en bild av hur de mål som finns i lagstiftningen uppfylls, vilka
problem som orsakar brister i måluppfyllel-

sen samt effektiviteten i
verksamheten. Detsamma gäller i förekommande Prop. 1988/89:130 fall
verksamheter som bedrivs av andra huvudmän (stiftelser, kooperativ, bolag
etc.).

1
hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens verksamheter ingår givetvis inte
bara att ge traditionell sjukvård och social omsorg oeh service utan även att
förebygga sjukdomar, skador och sociala missförhållanden samt att främja hälsa
och goda sociala betingelser. Dessa senare aktiviteter — som vanligtvis med ett
samlingsnamn bmkar benämnas generellt förebyggande aktiviteter - är det
viktigt att socialstyrelsen också ägnar uppmärksamhet. Socialstyrelsen bör med
utgångspunkt från hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens kunskaper om ohälsa
och sociala stömingar och om föreliggande risker för sådana bl. a. söka påverka
andra samhällssektorer att vidta förändringar som kan reducera sådana risker.

Enligt
min mening krävs, som gmnd för en kvalificerad tillsyn, att socialstyrelsen mer
systematiskt utvecklar kvalitets-, resultat- och effekt-mått inom hälso- och
sjukvården och socialtjänsten så att uppnådda resultat kan ställas i relation
till insatta resurser. Dessa mått skall ta hänsyn till såväl sociala som
medicinska, etiska och ekonomiska faktorer. Vidare krävs en i förhållande till
dagsläget väsentligt förbättrad återföring av tillsynsverksamheten till hälso-
och sjukvårdens och socialtjänstens personal och andra ansvariga. Det är
enligt min mening väsentligt att socialstyrelsen prioriterar båda dessa
frågor. För dessa uppgifter bör även de resurser som finns vid socialvårdens
och sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) utnyttjas. En
översyn sker för närvarande av Spri:s framtida roll och arbetsuppgifter.

Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) har till uppgift att ur
medicinsk, psyko-social, etisk och ekonomisk aspekt utvärdera ny och befintlig
medicinsk metodik. Beredningen skall även utarbeta strategier för införande
eller avveckling av medicinska metoder, sprida information om uppnådda resultat
samt vara kontaktorgan. Beredningens arbete skall utvärderas efter tre års
verksamhet. Försöksperioden avslutas den 1 juli 1990. Jag delar bedömningen att
det bör övervägas om verksamheten kan inordnas i socialstyrelsen efter
försöksperiodens slut.

Det
finns goda fömtsättningar att åstadkomma en ökad sammanlagd utredningskapacitet
genom väl avstämda arbetsprogram mellan socialstyrelsen, SBU och Spri.

Enligt
min mening är det också angeläget att den kontrollerande delen av tillsynen i
form av besök och i vissa fall inspektioner intensifieras inom hälso- och
sjukvården samt tandvården. Detta blir en uppgift för de föreslagna regionala tillsynsenhetema.
Besöksverksamheten bör också inte bara föranledas av anmälan om
missförhållanden utan bedrivas aktivt i förebyggande syfte.

Inom
socialtjänsten bör också länsstyrelsemas tillsyn över bam-, äldre-och
handikappomsorg bli mer aktiv. Även socialtjänstens roll i samhällsplaneringen
bör enligt min mening markeras liksom socialstyrelsens aktiva samverkan med länsstyrelsema
inom socialtjänstens område.

Betänkandet
Länsstyrelsemas sociala funktioner (Ds 1989:9) har nyli

gen överlämnats till chefen för civildepartementet. Detta tar upp den 10

sociala funktionens
uppgifter och arbetssätt. Betänkandet remissbehandlas för närvarande och bör
behandlas i samband med den aviserade propositionen om en samordnad
länsförvaltning. Ställningstaganden som berör länsstyrelsemas sociala
funktioner bör därför föregås av ytterligare beredning.

Prop. 1988/89:130

Kunskapsutveckling
och kunskapsförmedling

Mitt förslag:
Socialstyrelsen skall utarbeta kunskapsunderlag rörande innehåll och kvalitet
i vård och omsorg till ledning såväl för dem som är verksamma inom och
ansvariga för hälso- och sjukvård och socialtjänst som för andra berörda
beslutsfattare på olika nivåer.

Skälen
for mitt förslag: En viktig uppgift för socialstyrelsen är enligt min mening
att sammanställa och utarbeta samt föra ut kunskapsunderlag till företrädare
för verksamheten och till dem som lokalt, regionalt och centralt är ansvariga
för denna.

Bl. a. av jämlikhets- och
solidaritetsskäl är det angeläget att samhällets gemensamma resurser inom den
sociala sektom används så väl som möjligt. En viktig roll för socialstyrelsen
är därför att förmedla kunskap om hur man når den högsta kvaliteten och den
bästa effekten i olika avseenden med tillgängliga resurser. Socialstyrelsen bör
därför även i fortsättningen utveckla kunskapsunderlag rörande vårdens och
omsorgens innehåll, kvalitet och kostnader i förhållande till insatta
resurser, till ledning såväl för dem som är verksamma inom hälso- och sjukvård
och socialtjänst som för beslutsfattare i övrigt på olika nivåer.

Flertalet kommuner och
samtliga landsting har numera byggt upp en betydande egen kompetens när det
gäller planering och utveckling av verksamheten. Situationen skiljer sig
härvidlag betydligt från situationen för något decennium sedan. Behovet av
planeringsdokument riktade till den kommunala nivån är därför numera begränsat
vad gäller frågor om organisation, stmktur och omfattning av verksamheten.
Tyngdpunkten i socialstyrelsens planeringsverksamhet bör således förskjutas
från att idag i första hand avse hjälp åt kommuner oeh landsting i det dagliga
arbetet till att i högre grad ge underlag för beslut av riksdag och regering
och för mer långsiktiga kommunala beslut.

Kunskapsförmedlingen från
socialstyrelsen bör därför i allt väsentligt koncentreras till sådana områden
där kommuner oeh landsting saknar egna utrednings- eller utvecklingsresurser
eller där frågoma är kommun-eller landstingsövergripande.

Särskilt angelägna områden
för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling är områden där det behövs en
förnyelse eller omstmkturering av vården och omsorgema och där det samtidigt
krävs en avvägning mellan resultat/effekter och kostnader för en verksamhet.
Arbetet med att förebygga ohälsa och sociala missförhållanden bör också
uppmärksammas. Ett viktigt område är även att konkretisera lagstiftningen genom
att utarbeta föreskrifter och allmänna råd.

11

För de kommunala organ som
är verksamma inom hälso- och sjukvård Prop. 1988/89:130 och socialtjänst ligger
av naturliga skäl det huvudsakliga engagemanget på verkställighetsfrågor,
löpande drift, ärendehantering och liknande. Dags-kraven medför ofta att
utrymmet för att följa den aktuella utvecklingen på forskningsfronten är
begränsat och att frågor av mer långsiktig karaktär kommer i skymundan.
Socialstyrelsen bör därför anlägga ett mer långsiktigt perspektiv och med
beaktande av vad som sker intemationellt medverka till att ge kommuner och
landsting handlingsberedskap för tänkbara förändringar och ge dem underlag för
att påverka utvecklingen i önskvärd riktning.

Socialstyrelsen
bör, i nära kontakt med lokala verksamheter och med forsknings- och
utbildningsinstitutioner såväl nationellt som intemationellt, analysera den
långsiktiga utvecklingen när det gäller innehåll i verksamheten och
metodfrågor m. m. i relation till administrativa och samhällsekonomiska
förhållanden. Socialstyrelsen bör stimulera forskning inom socialsektom samt
aktivt verka för att resultat från för området angelägen forsknings- och
utvecklingsverksamhet vid universitet och högskolor m. m. sammanställs.
Styrelsen bör även mer aktivt än hittills engagera ledamötema i sitt
vetenskapliga råd i utredningar, både på det medicinska och det sociala
området.

Till
socialstyrelsens uppgifter i fömyelsearbetet hör också att i samarbete med
politiskt och professionellt verksamma föra ut aktuell kunskap, bedömningar av
utvecklingstendenser samt goda exempel vad gäller metoder m. m. En viktig gmpp
mottagare av socialstyrelsens kunskapsunderlag är även högskolor och
gymnasieskolor som anordnar utbildning för vårdyrken oeh socialt inriktade
yrken.

Inom
socialtjänstområdet disponerar regeringen medel för utvecklingsarbete som
fördelas till olika försöks- och utvecklingsprojekt på ansökan av främst
kommuner. Socialstyrelsen medverkar i handläggningen av vissa av dessa
projektansökningar, men ansökningsärendena bereds för närvarande till stor del
inom socialdepartementet och beslut fattas av regeringen.

Jag
anser att uppgiften att stimulera och följa utvecklingsarbete faller naturligt
inom ramen för socialstyrelsens uppgifter som central myndighet. Enligt min
uppfattning bör en väsentlig del av de särskilda medel för utvecklingsarbete
som för närvarande disponeras av regeringen i stället föras över till
socialstyrelsen. Regeringen bör i regleringsbrev eller genom särskilda
regeringsbeslut årligen ange den huvudsakliga inriktningen och prioriterade
områden för fördelning av medlen. I styrelsens uppgifter bör ingå att informera
om och följa upp hur medlen används samt att utvärdera verksamheten i ett
större sammanhang.

Den
ändring i fråga om handläggningen av utvecklingsmedel som jag här har förordat
är det en uppgift för regeringen att besluta om.

12

3.1.2 Expertfunktionen

Prop. 1988/89:130

Mitt
förslag: Socialstyrelsen skall på den centrala myndighetsnivån svara för
expertkunnandet inom socialsektom.

Detta skall bl. a.
kunna utnyttjas för att ta fram beslutsunderlag inför regeringens
ställningstaganden.

Skälen för mitt förslag:
Beslut om omfattning, inriktning oeh prioritering av olika verksamheter inom hälso-
oeh sjukvården och socialtjänsten har decentraliserats till kommuner och
landsting. En viktig fömtsättning för decentraliseringen har varit utvecklingen
mot stora oeh bärkraftiga kommuner. Staten har dock — även om det direkta
verksamhetsansvaret har decentraliserats till kommunala huvudmän — ett
övergripande ansvar för såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst liksom ett
övergripande ansvar för den samlade välfärdspolitiken och för samhällsekonomin.

Socialstyrelsen skall mot
denna bakgmnd fungera som ett effektivt organ för att ta fram olika
expertunderlag, som regeringen kan behöva för sina ställningstaganden.
Styrelsen skall vidare medverka till att riksdagens och regeringens intentioner
förverkligas inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten såsom dessa
intentioner kommit till uttryck i författningar eller särskilda beslut.

Som jag tidigare betonat
är uppgiften för socialstyrelsen i första hand att följa och värdera kommunemas
och landstingens verksamhet för att för regeringen beskriva hur de
verksamhetsmål som finns i lagstiftningen uppfylls, vilka problem som orsakar
brister i måluppfyllelsen samt hur effektiv verksamheten är. Socialstyrelsens
roll bör således i huvudsak inriktas mot tillsyn, uppföljning och utvärdering,
där sakkunskapen och kompetensen måste vara starkt markerad. Det betyder också
att socialstyrelsen regelbundet och systematiskt till regeringen bör
avrapportera brister i måluppfyllelsen inom olika områden, effektivitets- och
produktivitetsproblem samt eventuellt behov av reviderad lagstiftning eller
andra åtgärder.

Uppgiften att utvärdera i
vad mån nationellt angivna mål uppfyllts bör enligt min mening ges till andra
organ än dem till vilka riksdagen har decentraliserat verksamhetsansvaret.
Detta synsätt på socialstyrelsens arbetsuppgifter har lett till att kommun-
och landstingsförbunden sedan årsskiftet 1988/89 inte längre är representerade
i socialstyrelsens styrelse. Samma synsätt bör enligt min mening leda till att
uppdrag från regeringen som rör förhållanden som kräver uppföljning,
utvärdering och analys ges till socialstyrelsen i egenskap av expert- och
tillsynsmyndighet och inte, som ofta skett tidigare, till socialstyrelsen och
kommunförbunden gemensamt. Det är dock i många fall lämpligt att kommunförbunden
lämnar synpunkter.

En strävan bör vara att
minska antalet mer eller mindre permanenta beredningar och delegationer som är
direkt knutna till eller underställda socialdepartementet. Ambitionen bör vara
att i ökad utsträckning tillgodose utredningsbehov genom att anlita
socialstyrelsen. Självklart skall dock

13

parlamentariska
eller andra kommittéer vid behov kunna tillsättas även i Prop. 1988/89:130
framtiden. Avgränsade utredningar som t.ex. innebär att se över en viss lagstiftning
är som regel en uppgift av politisk karaktär, som därför bör hanteras på
politisk nivå. Däremot är sådana uppgifter som att löpande följa och utvärdera
olika delar av socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamhet mer en
uppgift för socialstyrelsen än för en parlamentarisk utredning.

Enligt
min mening bör således socialstyrelsen i ökad utsträckning fylla en
expertfunktion i förhållande till regeringen. Den till regeringens hälso-och
sjukvårdsberedning knutna folkhälsogmppen behöver för att kunna initiera
lämpliga åtgärder underlag om hälsoutvecklingen i befolkningen, t. ex. i fråga
om skillnader i hälsoläge mellan olika socioekonomiska gmpper, yrken och
geografiska delar av landet. Regeringen behöver vidare underiag från
socialstyrelsen för att bedöma effektiviteten i nuvarande statliga styrsystem,
t. ex. olika statsbidragssystem och lagstiftningar. Som jag nämnt tidigare
behövs också kunskap om måluppfyllelse, resursanspråk och kostnader inom olika
verksamheter, sektorer och huvudmannaområden. Dessa underlag skall i första
hand initieras av socialstyrelsen själv inom ramen för det löpande arbetet, men
inriktning och prioritering bör kunna diskuteras med företrädare för
regeringskansliet för att få samstämmighet mellan socialstyrelsens
materialinsamling och regeringens behov av beslutsunderlag.

När
det gäller analyser av olika verksamheters kostnader och resursutnyttjande är
socialdepartementet idag nästan helt beroende av det underlag som
intresseorganisationerna presenterar. Detta är inte tillfredsställande.
Socialstyrelsen måste vidareutveckla sin kompetens när det gäller att kunna
göra olika kostnadsanalyser för socialdepartementets behov.

Socialstyrelsen
skall, även med kort varsel, på regeringens begäran kunna ta fram underiag, t.
ex. om socialbidragsutvecklingen eller missbmks-utvecklingen. Detsamma gäller
utvecklingen t.ex. av effektiviteten och produktiviteten inom hälso- och
sjukvården, nya behandlingsmetoder, beredskapssituationen etc. Underlaget
skall då kunna innefatta såväl sociala, etiska och medicinska expertbedömningar
som beskrivningar av ekonomiska konsekvenser. Denna uppgift fömtsätter en
flexibel och anpassningsbar organisation med hög kompetens och ändamålsenliga
arbetsformer. Resursema vid socialstyrelsen har hittills ofta varit inplanerade
under lång tid framåt. Resursema har dessutom framför allt inom hälso- och
sjukvårdsavdelningen varit bundna av handläggning av författningsreglerade
ärenden. För att socialstyrelsen skall kunna fungera som expertorgan åt regeringen
måste styrelsen relativt snabbt kunna frigöra resurser för olika analyser och
bearbetningar. Detta kräver att det på socialstyrelsen finns ett visst mått av
rörliga resurser i form av allmän utredarkompetens och medel för att kunna köpa
in adekvat expertis för tillfälliga och snabba insatser i de fall då vissa
konkreta frågeställningar behöver belysas.

Normgivningsrätten
har genom s.k. ramlagar inom bl.a. hälso- och

sjukvårdens samt socialtjänstens område till viss del förts över från riksda

gen och regeringen till de centrala myndighetema eller till kommunema.

Riksdagens och regeringens möjligheter att påverka föreskriftemas slutliga 14

innehåll har i motsvarande
mån minskat. Såsom framhållits i prop. Prop. 1988/89:130

(1986/87:99) om ledning av
den statliga förvaltningen är detta inget stort

principiellt problem i de
fall lagar fylls ut genom kommunala beslut fattade

i demokratisk ordning. Normgivningen
i samhället kan visserligen inte i

alla delar ske genom
beslut i folkvalda församlingar, men den bör enligt

propositionen alltid ske
under demokratisk kontroll.

Socialstyrelsens
arbete med att konkretisera och precisera innehållet i lagama bör ske med
beaktande av dessa uttalanden. Mot denna bakgmnd bör socialstyrelsen, i den mån
styrelsen i sin uppföljning och utvärdering finner att förhållandena inom ett
område är otillfredsställande, t. ex. mot bakgmnd av kravet på en likvärdig
behandling i fråga om hälso- och sjukvård eller social service i landet,
redovisa detta till regeringen för dess bedömning och ställningstagande.

I
och med att lagama inom socialsektom är ganska allmänt hållna fär de i
betydande utsträckning sitt slutliga innehåll genom kommunala eller landstingskommunala
beslut. Socialstyrelsen har därför i sin roll som den högsta tillsyns- och
expertmyndigheten inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten en viktig
uppgift i att genom föreskrifter och allmänna råd konkretisera och precisera
respektive lagomräden.

Enligt
socialtjänstlagens bestämmelser skall socialstyrelsen till ledning för
tillämpning och tolkning av lagen utfärda allmänna råd. Genom denna utformning
av lagstiftningen inom socialtjänsten har olika uppgifter som innefattar också
frågor av delvis politisk karaktär kommit att läggas på socialstyrelsen. Som
exempel kan nämnas uppgiften att konkretisera vad som är en skälig levnadsnivå.
Denna utveckling ligger dock i linje med vad som angavs i propositionen om
socialtjänsten (prop. 1979/80:1) och med vad som varit avsikten med en
målinriktad lag för socialtjänsten. Socialstyrelsens arbete med att
konkretisera lagstiftningen måste dock ske i dess egenskap av expertmyndighet
på området, dvs. gmnda sig på sådana förhållanden som fakta, vetenskap och
beprövad erfarenhet samt den praxis som domstolar och andra rättsvårdande
myndigheter har utformat.

Riksdagen
anger genom lagstiftningen inom den sociala sektom huvudsakligen de vägledande
målen för kommunemas och landstingens verksamhet. En på detta sätt mindre fast
reglerad lagstiftning ger ökad frihet vid val av tillvägagångssätt och gör det
möjligt att ta stor hänsyn till vad den enskilde vill och behöver. Samtidigt
finns det då risker för standardskillnader mellan olika kommuner och landsting
och osäkerhet om skyldigheter och rättigheter för den enskilde. Här har enligt
min mening socialstyrelsen även i fortsättningen en viktig funktion att fylla
när det gäller att konkretisera och precisera lagstiftningen. Inom
socialtjänstområdet har enligt min uppfattning socialstyrelsens allmänna råd
tillsammans med möjlighetema till överprövning i domstol motverkat att alltför
stora standardskillnader uppstått mellan kommunema i landet.

Utöver
att bevaka att socialtjänsten och hälso- och sjukvården utövas i

enlighet med lagstiftningens intentioner och sker i enlighet med vetenskap

och beprövad erfarenhet bör socialstyrelsens uppgift i egenskap av expert

myndighet vara att även i andra avseenden främja en hög kvalitet, en god

resursanvändning och en god tillgänglighet på dessa områden. 15

Socialstyrelsens uppgifter
pä central nivå skall i framtiden, som jag Prop. 1988/89:130 tidigare betonat,
alltmer inriktas mot övergripande frågor där tillsyn, kunskapsförmedling och
kunskapsutveckling kommer att dominera. Individanknutna ärenden kommer att
minska och huvudsakligen handläggas regionalt, även om tillsynsfunktionen
framöver nödvändigtvis för med sig också sådana ärenden. Kvalitet och
flexibilitet krävs för att kunna uppnå de mål regering och riksdag anger för
socialstyrelsen. Detta kräver att personalen har sådana kunskaper och sådan
rörlighet att de kan utnyttjas i olika verksamheter på ett smidigt sätt.

Socialstyrelsens
uppgifter som nationellt utvärderings- och expertorgan fömtsätter att
socialstyrelsen kan agera flexibelt och bl. a. har tillgång till rörliga medel
för att kunna upphandla expertis av olika slag. Socialstyrelsen arbetar
dessutom inom samhällsområden där de offentliga insatsema ombesörjs av
utpräglat professionella personalgmpper och där styrelsens egna insatser också fömtsätter
ett betydande mått av sådan professionali-tet. De mångskiftande
arbetsuppgifterna, socialsektoms bredd samt den snabba utvecklingen inom
området gör det dock omöjligt att i den fasta personalstyrkan inrymma en sådan
kompetens att expertkunnande finns inom alla områden.

Ett
klart uttalat behov finns således för socialstyrelsen att kunna knyta till sig
expertis av olika slag från såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten,
från forskningen samt från olika andra områden såsom ekonomi, statistik,
information m. m.

Statistik-
och informationsförsörjningen

Med
den nya inriktningen av socialstyrelsens verksamhet och en klarare uppgifts-
och ansvarsfördelning mellan styrelsen och omgivande myndigheter ökar kravet
på en väl fungerande informations- oeh statistikförsöij-ning. För atl
socialstyrelsen skall kunna fullgöra sina primära uppgifter med uppföljning och
utvärdering samt kunskapsutveckling och kunskapsförmedling fömtsätts att
styrelsen har tillgång till information i olika former.

En
utredning har tillsatts om informationsstmkturen m. m. för hälso-och sjukvården
(Dir. 1988:28).

Inom
socialtjänsten finns ett motsvarande behov av att se över om den nuvarande
statistik- och informationsinsamlingen är ändamålsenlig och tillräcklig för bl.
a. socialstyrelsens behov när det gäller att löpande kunna följa upp och
utvärdera olika verksamheter. Flera olika regeringsuppdrag har nyligen givits
till statistiska centralbyrån (SCB) att i samarbete med socialstyrelsen se över
bl. a. statistiken över missbmkarvården och socialbidragsutgivningen för att inom
dessa områden ge socialstyrelsen och socialdepartementet bättre underiag.
Regeringen har även i prop. (1987/88:176) om äldreomsorgen inför 90-talet
aviserat ett uppdrag till socialstyrelsen att i samarbete med bl.a.
statskontoret och SCB se över informationsförsöijningen inom samhällets
äldreomsorg.

En
samlad bedömning av dels statistik- och informationsbehovet, dels

tillvägagångssättet rent metodmässigt behövs enligt min uppfattning även 16

inom socialtjänstområdet
som helhet för att socialstyrelsen skall kunna fördjupa och förbättra sin
uppföljning inom området. Uppföljningen och utvärderingen av socialtjänstens
olika delar bör samordnas för att kommunerna skall få goda möjligheter att på
ett enkelt sätt samla och lämna information. I stor utsträckning är även
socialtjänstens olika verksamhetsgrenar integrerade delar av en sammanhållen
verksamhet, vilket man bör ta hänsyn till vid t. ex. statistikinsamlingen.

Min avsikt är att föreslå
regeringen att ge socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en samlad utredning
kring informationsbehovet inom socialtjänsten på statlig och kommunal nivå.
Att denna information förbättras är en viktig fömtsättning för att
socialstyrelsen skall kunna utveckla sitt arbete med uppföljning och
utvärdering inom socialtjänstområdet. Styrelsen bör i detta arbete samråda med
stat-kommunberedningen (C 1983:02).

Prop.
1988/89:130

3.1.3
Myndighet för kontroll av läkemedel m. m.

Min bedömning:
Socialstyrelsens nuvarande läkemedelsavdelning bör ombildas till en fristående
myndighet för läkemedelskontroll m.m.

Skälen för min bedömning:
Frågorna kring läkemedelskontrollen intar en viss särställning inom
socialstyrelsen. Såväl uppgiftemas art och inriktning som finansieringen av
verksamheten skiljer sig väsentligt från vad som gäller i övrigt för
socialstyrelsens verksamhet. Behovet av kontakter och samarbetet i övrigt
mellan läkemedelsavdelningen och övriga verket är enligt min mening inte av den
karaktären att de i sig motiverar ett bibehållande av läkemedelsavdelningen
inom socialstyrelsen.

I årets budgetproposition (prop.
1988/89:100, bilaga 7) har redovisats att avsikten är att förelägga riksdagen
en proposition om att ombilda socialstyrelsens läkemedelsavdelning till en
fristående myndighet för läkemedelskontroll m.m. Regeringen har också den 19
januari 1989 beslutat tillkalla en särskild arbetsgmpp med uppgift att lämna
förslag om den närmare utformningen av kontrollmyndighetens organisation samt i
övrigt lämna förslag om andra åtgärder som kan erfordras för att inrätta myndigheten.
Arbetsgmppen skall lämna föpslag till regeringen senast den 1 september 1989.

Ett inrättande av en
särskild myndighet för kontroll av läkemedel m. m. skall enligt den
uppgiftsfördelning som jag har tänkt mig inte medföra någon förändring när det
gäller socialstyrelsens ansvar för den tillsyn av hälso- och sjukvården och av
läkemedel i användning som skall ske enligt hälso- och sjukvårdslagen oeh
tillsynslagen. Den nya läkemedelsmyndigheten avses bli inrättad den 1 juli
1990. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till en
särskild proposition om att inrätta en fristående läkemedelsmyndighet.

17

2 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 130

3.1.4 Regional tillsyn
för hälso- och sjukvård samt tandvård

Prop.
1988/89:130

Min
bedömning: En regionalt lokaliserad tillsyn för hälso- och sjukvård samt
tandvård bör inrättas på högst sex orter i landet. För denna tillsyn bör finnas
tillgång till kvalificerad medicinsk, odontologisk och juridisk kompetens. De
regionala enheterna bör utgöra en del av socialstyrelsen.

Skälen
för min bedömning: Behovet av en utvidgad eller förstärkt tillsyn från
socialstyrelsens sida inom hälso- och sjukvården generellt, men framför allt
när det gäller läkemedelsförskrivning, har framhållits av såväl socialstyrelsen,
riksförsäkringsverket, socialutskottet som regeringen.

1
regeringens förnyelsepolitik för den offentliga förvaltningen framhålls behov
av att de centrala ämbetsverken i allt högre grad inriktar sin verksamhet på
uppföljning, utvärdering och andra övergripande frågor, medan uppgifter av
detalj- och mtinkaraktär och uppgifter som gäller enskilda i första hand bör
handläggas på lokal eller möjligen regional nivå. Ett genomförande av dessa
riktlinjer på hälso- och sjukvårdens område innebär att en betydande del av
socialstyrelsens nuvarande uppgifter som rör legitimationer,
vikariatsdispenser, beräkningar av tjänsteårsrätt, behörighetsärenden,
tillståndsfrågor, anmälningsärenden och skrivelser från enskilda personer m.m.
i största möjliga utsträckning bör överföras från socialstyrelsens centrala
verk till annat organ, altemativt helt avvecklas.

1
den analys som beredningsgmppen gjort av de skiftande arbetsuppgifter som
socialstyrelsen för närvarande utför har beredningsgmppen funnit ytterst få som
kan avvecklas helt utan att detta innebär risker för t. ex. patientsäkerheten
eller ökande olikheter i vårdkvalitet, servicenivå m. m. mellan olika
geografiska områden. Däremot finns det enligt beredningsgruppens mening
fördelar med att överföra vissa av socialstyrelsens nuvarande mtinmässiga
uppgifter till andra statliga organ (se bilaga 3). Liksom beredningsgmppen kan
jag konstatera att det för närvarande saknas såväl kompetensmässiga som
resursmässiga fömtsättningar för att överföra uppgifter inom hälso- och
sjukvårdens område till länsstyrelsema eller annan regional myndighet.

Jag
anser att socialstyrelsen bör förstärkas i syfte att förbättra och utöka socialstyrelsens
tillsyn inom hälso- och sjukvården och tandvården samt för att uppnå en god
handläggning av de uppgifter av mtinkaraktär och ärenden rörande enskilda
patienter som alltjämt bör åvila socialstyrelsen. Samtidigt får inte detta
inkräkta på de huvuduppgifter för styrelsen som jag förordat. Därför bör
regionalt placerade tillsynsenheter inrättas vid socialstyrelsen för de
tillsynsfrågor m. m. som jag nu berört. Deras verksamhetsområde bör ansluta
till sjukvårdsregionemas geografiska indelning och varje enhet bör
lokalmässigt placeras inom sitt område. Mycket talar för att de regionala enhetema
därför bör vara sex till antalet.

Tillskapandet
av regionala enheter för socialstyrelsens tillsyn inom hälso- och sjukvård samt
tandvård är en angelägen förändring för att få till

18

stånd
en utveckling av socialstyrelsens roll och inriktning i enlighet med Prop.
1988/89:130 vad jag nyss sagt.

Enligt
min mening bör regionala tillsynsenheter med tillgång till kvalificerad
medicinsk, odontologisk och juridisk kompetens bli ett betydelsefullt
tillskott när det gäller att intensifiera tillsynsverksamheten inom hälso- och
sjukvården och tandvården. Sådana tillsynsenheter bidrar vidare till att
socialstyrelsens verksamhet centralt kan koncentreras kring uppföljning och
kunskapsutveckling.

En
viktig del av de regionala enhetemas uppgifter bör vara tillsynen över den
vård, som har enskild huvudman. En annan uppgift bör vara att mer aktivt
bedriva tillsyn enligt stadgan om enskilda vårdhem när det gäller sådana enskilda
vårdhem som i huvudsak bedriver hälso- och sjukvård. De regionala tillsynsenhetema
bör enligt min uppfattning även ha det primära ansvaret för handläggning av
patientärenden och anmälningsärenden inom hälso- och sjukvården. Jag fömtsätter
också att dessa till-: synsenheter nära samarbetar med länsstyrelsema inom sina
respektive områden.

Den
nya smittskyddslag (1988:1472) som träder i kraft den 1 juli 1989 innebär nya
uppgifter för socialstyrelsen. Socialstyrelsen ges således möjlighet att meddela
de förelägganden, t. ex. vitesföreläggande, och förbud som krävs för att lagen
skall efterlevas. Socialstyrelsen ges också rätt att inspektera
smittskyddsverksamhet som bedrivs av smittskyddsläkare, miljö- och
hälsoskyddsnämnder och hälso- och sjukvårdspersonal. Socialstyrelsen ges rätt
att begära biträde av polismyndighet i den mån det behövs för
tillsynsverksamheten. Enligt min uppfattning bör dessa uppgifter i första hand
utföras genom de regionala tillsynsenhetema.

Enhetema
bör enligt min uppfattning även kunna svara för tillsyn av förskrivning av
läkemedel i syfte att uppmärksamma och förhindra missbmk. Vidare bör de följa
sjukvårdsorganisationens utveckling och verka för att hälso- och sjukvården och
tandvården inom respektive region utvecklas i enlighet med statsmaktemas
värdpolitiska ställningstaganden.

Socialstyrelsens
tillsynsenheter inom hälso- och sjukvården bör enligt min uppfattning förläggas
till sex orter i landet. Härigenom bör varje enhet kunna få en lämplig storlek
och ett tillräckligt omfattande arbetsinnehåll. Det ger oekså goda fömtsättningar
för att medicinska experter med hög kompetens skall kunna knytas till de
regionala enhetema i tillräcklig omfattning. Enligt min mening finns det
praktiska skäl att etablera enhetema på de orter som har ansvaret för
regionsjukvården. De bör i fråga om administrativ service inklusive lokaler
kunna samordnas med — i första hand — länsstyrelsen eller annat lämpligt organ
på respektive ort.

De
regionala tillsynsenhetema bör utgöra en del av socialstyrelsen. En långtgående
delegation vad gäller beslut i enskilda ärenden är emellertid lämplig och bör
möjliggöras genom instmktionen och arbetsordningen för socialstyrelsen.

Jag
anser att en nödvändig fömtsättning för att de regionala enheterna

skall kunna anförtros de uppgifter som här diskuterats oeh kunna utföra

dem väl är att de får tillgång till kvalificerad medicinsk kompetens. Vidare

krävs personal med god allmän utredningskompetens och med kännedom 19

om hälso- och sjukvårdens
och tandvårdens organisatoriska och administrativa förhållanden.
Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att, i samråd med statskontoret, utarbeta
närmare förslag till bemanning och utformning samt formema för ledning och styming
av de regionala tillsynsenhetemas verksamhet. Jag avser att återkomma om de anslagsmässiga
konsekvenserna i budgetpropositionen för budgetåret 1990/91.

Prop. 1988/89:130

3.2 Bam- och ungdomsfrågor

Min bedömning:
Socialstyrelsens verksamhet vad gäller bam- och ungdomsfrågor bör
intensifieras. Någon förändring föreslås inte beträffande bammiljörådet.

Skälen
för min bedömning: Samhällets ansvar för baras och ungdomars uppväxtvillkor är
uppdelat på många områden, t. ex. skola, bostad, socialtjänst, fritid, kultur,
m. m. Detta gäller både på kommunal och statlig nivå. På kommunal nivå har
emellertid socialnämnden enligt socialtjänstlagen ett lagstadgat ansvar för bams
och ungdomars uppväxtvillkor samt ett ansvar för att främja en allsidig
personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos bam och
ungdomar. Socialnämnden skall dessutom enligt socialtjänstlagen ta initiativ
till och bevaka att åtgärder vidtas för att en god samhällsmiljö och goda
förhållanden skapas för bam och ungdom som har behov av samhällets särskilda
stöd. Socialnämnden har således enligt socialtjänstlagen ett förstahandsansvar
för att samverkan med andra organ i samhället som arbetar med bam- och
ungdomsfrågor kommer till stånd.

Det
centrala myndighetsansvaret är delat mellan socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens ungdomsråd, kulturrådet, bammiljörådet,
brottsförebyggande rådet med flera myndigheter. En ökad samordning mellan
berörda myndigheter är önskvärd. Socialstyrelsen bör inom socialtjänsten och hälso-
och sjukvården samordna de statliga insatsema för bam och ungdom. I egenskap
av högsta tillsynsmyndighet för socialtjänsten bör socialstyrelsen också ha ett
förstahandsansvar för att ta initiativ till och bevaka att samverkan med andra
centrala statliga myndigheter som arbetar med bam- och ungdomsfrågor kommer
till stånd.

Kommunemas
sammanhållande ansvar på det lokala planet enligt socialtjänstlagen bör
således motsvaras av ett liknande ansvar centralt. Syftet skall vara att
socialstyrelsen bl. a. för regering och riksdag löpande beskriver hur de
verksamhetsmål som gäller bam och ungdomar enligt lagstiftningen inom socialsektom
uppfylls. Detta innebär dock ingen inskränkning i det ansvar som vilar på
andra myndigheter som arbetar med bam- och ungdomsfrågor. I detta sammanhang
tänker jag då bl. a. på statens ungdomsråd.

Statens
ungdomsråd har till uppgift att främja fritidsverksamhet och kulturell
verksamhet bland bam och ungdomar samt att redovisa utvecklingen när det
gäller ungdomars villkor i samhället. Rådet handlägger

20

frågor om statligt stöd
till ungdomsorganisationer och skall inom sitt Prop. 1988/89:130
verksamhetsområde verka för en samordning av statliga insatser för ungdomar.
Rådet skall också bedriva utrednings- och informationsverksamhet som rör
ungdomars villkor och föreningslivets utveckling samt följa resultaten av
forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet som rör ungdomar.

Statens
ungdomsråd har under de senaste åren varit föremål för en rad utredningar när
det gäller rådets organisation. För att förhindra dubbelarbete är det viktigt
att socialstyrelsen och statens ungdomsråd har ett nära samarbete när det
gäller att redovisa utvecklingen av ungdomars villkor i samhället mer
generellt.

I
samband med omorganisationen av socialstyrelsen år 1981 inrättades en särskild
sektion för ungdomsfrågor på socialstyrelsens byrå för bam-och familjefrågor.
Sektionen avskaffades dock år 1985 som en följd av det sparbeting som då ålagts
socialstyrelsen. På socialstyrelsen finns därför inte någon enhet som har ett
samlat ansvar för bam- och ungdomsfrågor. Detta är en brist som jag anser bör
åtgärdas med tanke på den snabba förändring som idag alltmer kännetecknar bams
och ungdomars uppväxtmiljö.

Det
är enligt min uppfattning angeläget med en långsiktig och generell
kunskapsuppbyggnad inom socialstyrelsen om bams, ungdomars och familjers
levnadsförhållanden. Det finns två huvudskäl till detta. Denna breda kunskap
behövs för att följa och utveckla arbetet inom olika pedagogiska och sociala
verksamheter för bam och ungdomar. Det gäller bl. a. förskola och annan
barnomsorg. I dessa socialt och kulturellt förankrade pedagogiska verksamheter
är bams och ungdomars uppväxtvillkor en viktig utgångspunkt. Det är också
angeläget att socialstyrelsen i dess egenskap av centralt ansvarig
tillsynsmyndighet för socialtjänst och hälso- och sjukvård förmedlar generella
kunskaper om bams, ungdomars och familjers levnadsförhållanden. När det gäller
ungdomar bör detta framför allt ske i samarbete med statens ungdomsråd.

Temat
bam och ungdom är brett och variationsrikt. Ett viktigt område utgör den
kvantitativa utbyggnaden och den kvalitativa utvecklingen av förskola och annan
baraomsorg. Här har socialstyrelsen en etablerad roll. Det pedagogiska
utvecklingsarbete som socialstyrelsen påbörjat bör vidareutvecklas i olika
kompletterande delar, liksom arbetet med att vägleda kommuneraa i deras arbete
för fortbildning oeh andra personalutvecklande insatser. Socialstyrelsen bör
även initiera och följa forsknings- och utvecklingsarbetet inom förskola och
annan barnomsorg samt sprida erfarenheter av detta. Det gäller också för
socialstyrelsen att t. ex. utveckla metoder för att kunna dokumentera och
informera om problem i samhällsutvecklingen av betydelse för bams- och
ungdomars levnadsförhållanden samt granska effekterna av olika åtgärder som
vidtagits för att förbättra deras situation.

Under
de närmaste åren bör socialstyrelsen dämtöver i samarbete med statens
ungdomsråd särskilt uppmärksamma fritidens och fritidsverksamheternas relativa
betydelse för bams och ungdomars villkor i stort.

Socialstyrelsens
arbete med metodutveckling inom bara- och ungdoms- 21

området bör ske i direkt
samspel med olika verksamheter lokalt och med olika forskningsinstitutioner.
Uppföljnings- och utvärderingsprogram oeh formeraa för kunskapsuppbyggnad m. m.
måste successivt kunna stämmas av mot behov och fömtsättningar i den kommunala
verksamheten.

Jag delar således beredningsgmppens
uppfattning att socialstyrelsens verksamhet vad gäller barn- och ungdomsfrågor
bör förstärkas och då med syftet bl. a. att utveckla arbetet när det gäller
barns och ungdomars situation i samhället mer generellt. Resurser bör enligt
min mening avsättas inom myndigheten för detta ändamål.

Prop.
1988/89:130

Barnmiljörådet

I
syfte att skapa en slagkraftig enhet på socialstyrelsen för bam- oeh ungdomsfrågor
och för utveckling, utvärdering oeh uppföljning inom bam-miljöområdet föreslår beredningsgmppen
att bammiljörådets verksamhet inordnas i socialstyrelsen. Förslaget innebär att
bammiljörådet fullständigt integreras i socialstyrelsen.

Sedan
beredningsgmppens förslag offentliggjorts har en omfattande kritik framförts
mot förslaget att inordna baramiljörådet i socialstyrelsen. Jag är bl. a. mot
den bakgmnden inte beredd att nu föreslå någon förändring av bammiljörådets
verksamhet eller ställning som egen myndighet.

3.3 Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)
samt rådet för alkohol- och narkotikapolitiska frågor (AN-rådet)

Mitt
förslag: Socialstyrelsen skall även i fortsättningen vara den myndighet som har
huvudansvaret för tillsynen inom alkoholområdet och den statliga
informationsverksamheten inom drogområdet.

Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) ges en fristående ställning i
förhållande till socialstyrelsen. Bidrag till CAN skall även fortsättningsvis
lämnas via statsbudgeten.

Rådet för alkohol-
och narkotikapolitiska frågor (AN-rådet) inordnas i socialstyrelsen såsom ett
rådgivande organ i alkohol- oeh narkotikafrågor. Rådet skall fungera som ett fomm
för ömsesidig information mellan olika organisationer och socialstyrelsen om pågående
och planerad verkamhet inom drogområdet samt för diskussion om behov av
åtgärder.

Skälen för mitt förslag:
Den nuvarande organisationen och ansvarsfördelningen vad gäller samhällets
centrala insatser för alkohol- och narkotikaupplysning blev föremål för beslut
av riksdagen år 1984 (prop. 1984/85:19, SoU 8, rskr. 104). Samhällets centrala
insatser på detta område är idag splittrade på flera organ. Socialstyrelsen
skall enligt riksdagsbeslutet ha det samlade ansvaret för den statliga droginformationen.
Socialstyrelsen skall även fördela statliga bidrag för information om droger.

22

Fömtom socialstyrelsen har
även centralförbundet för alkohol- och nar- Prop. 1988/89:130 kotikaupplysning (CAN)
och rådet för alkohol- och narkotikapolitiska frågor (AN-rådet) till uppgift
att följa utvecklingen när det gäller alkohol, narkotika och andra beroendeframkallande
medel. Dessutom svarar skolöverstyrelsen, brottsförebyggande rådet och statens
ungdomsråd för central upplysnings- och informationsverksamhet inom alkohol-
och narkotikaområdet. Behovet av samordning av samhällets åtgärder på området
har varit föremål för ett flertal utredningar och förslag.

Nykterhetsrörelsens
Landsförbund (NLF) har med anledning av beredningsgmppens översyn av
socialstyrelsens verksamhet i en skrivelse till socialdepartementet begärt att
en särskild myndighet med ansvar för den samlade alkohol- och
narkotikapolitiken inrättas.

Jag
anser dock att socialstyrelsen med här föreslagen inriktning ges goda fömtsättningar
att även i fortsättningen vara den centrala myndighet som har huvudansvaret för
den statliga verksamheten inom alkoholpolitikens område. Jag är därför inte nu
beredd att ta ställning till förslaget att inrätta en särskild myndighet med
ansvar för den samlade alkohol- och narkotikapolitiken.

Folkrörelserna
och organisationslivet har en lång tradition när det gäller att motverka missbmk
av alkohol och narkotika. Jag vill understryka att detta engagemang i
drogfrågorna är en förutsättning för att det skall vara möjligt att komma till
rätta med drogproblemen. Staten stödjer därför folkrörelserna och
organisationslivet inom detta område. CAN och AN-rådet är ett uttryck för
detta.

Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)

CAN
grundades av folkrörelserna vid seklets början och har sedan starten varit ett folkrörelsebaserat
organ. CAN:s arbete har emellertid alltid skett i en betydande samverkan med
staten.

CAN
är en fristående organisation vars styrelse är ansvarig för och fattar beslut
om verksamheten. Folkrörelseförankringen kommer till uttryck genom de 42
medlemsorganisationerna och deras representation i styrelsen och genom den del
av verksamheten som innebär kontakt med organisationer och folkrörelser.
Styrelsen består av representanter utsedda såväl av olika statliga intressenter
som av medlemsorganisationerna och personalen. Ordförande utses av regeringen
och dessutom tillsätter universitets-och högskoleämbetet tre representanter
samt socialstyrelsen och skolöverstyrelsen vardera en. Personalen utser en
styrelserepresentant och ombudsförsamlingen minst åtta (f n. nio) företrädare
för medlemsorganisationerna.

Riksdagens
ställningstagande år 1984 innebar att CAN:s uppgift i första hand skall vara
att förmedla basfakta samt följa och informera om förändringar på drogområdet.
CAN:s upplysningsarbete skall främst avse insatser för folkrörelser och
organisationer. CAN har också fått ett samlat ansvar att följa
drogutvecklingen, vilket innebär att organisationen fortlöpande inhämtar och
analyserar resultat från forskning och undersökningar, statistik från olika
områden och andra uppgifter som ger kunskap om droganvändning och missbruk.
Avsikten har varit att ta till vara och utveckla

CAN:s kompetens när det
gäller att följa och analysera drogproblemen. Prop. 1988/89:130 Denna
verksamhet inskränker inte socialstyrelsens ansvar på området.

Inom
CAN finns såväl erforderlig vetenskaplig kompetens som en mångårig erfarenhet
av att arbeta med och analysera undersökningar, statistik och andra data inom
drogområdet. CAN har en lång tradition av samverkan med forskningen och
erfarenheter av vidareförmedling av forskning och andra fakta inom drogområdet.

Enligt
vad som uttalades i den proposition som låg till gmnd för riksdagsbeslutet år
1984 skall CAN "stå under socialstyrelsens överinseende" och
personalen vara anställd av socialstyrelsen.

Jag
anser - bl. a. mot bakgmnd av alt myndighetsställning och folkrörelseorganisation
inte bör blandas ihop - att CAN för framtiden bör ges en fristående ställning
med egen anställd personal. Personalen bör alltså inte längre stå under
socialstyrelsens överinseende. Upplysningsvis vill jag också nämna att CAN:s
styrelse har begärt att regeringen även i fortsättningen skall utse styrelsens
ordförande och att de statliga myndigheter -socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,
universitets- oeh högskoleämbetet -som idag finns representerade i CAN:s
styrelse även i fortsättningen bör vara representerade i oförändrad omfattning.
Jag ser inga hinder för detta.

CAN
fyller en mycket viktig funktion inom alkohol- och narkotikaområdet. Jag vill
särskilt betona vikten av CAN:s regionalt inriktade verksamhet, som bl. a.
innebär samverkan mellan organisationer och myndigheter i länen, kurs- och
konferensverksamhet i alkohol- och narkotikafrågor samt annan
informationsverksamhet. Jag vill också understryka betydelsen av CAN:s mer forskningsbetonade
arbetsuppgifter, när det bl.a. gäller att följa och informera om förändringar
på drogområdet och att utveckla metoderna för att följa drogmissbraket. Med
tanke på den roll som socialstyrelsen har som ansvarig myndighet för
samhällets drogpolitik är det lämpligt att CAN:s insatser att samla data liksom
idag görs i samarbete med socialstyrelsen. Socialstyrelsen skall även i
fortsättningen ta fram den statistik som krävs för att fullgöra sina
tillsynsuppgifter inom alkohollagstiftningens område.

Enligt
vad jag har erfarit avser CAN att fortsätta med de arbetsuppgifter och den arbetsinriktning,
som riksdagen fömtsatte år 1984. Under sådana förhållanden bör statligt bidrag
även fortsättningsvis utgå till CAN:s verksamhet. CAN:s nya ställning kan dock
medföra vissa kostnadsökningar. Jag anser att CAN i så fall bör kompenseras för
sådana eventuella kostnadsökningar i anslutning till att förändringama
genomförs den 1 juli 1990. Jag avser att återkomma till detta i
budgetpropositionen för budgetåret 1990/91.

Rådet
för alkohol- och narkotikapolitiska frågor (AN-rådet)

Vad
gäller alkohol- och narkotikapolitiska rådet vill jag inledningsvis kort

beskriva rådets funktion och arbete. AN-rådet bildades år 1985 som en

ersättning för nämnden för alkoholfrågor vid socialstyrelsen. Enligt rege

ringens och riksdagens ställningstagande skall rådet utgöra ett kontaktor

gan mellan regeringen och berörda folkrörelser och organisationer, dvs. 24

fungera som ett fomm för
ömsesidig information om pågående och plane- Prop. 1988/89:130 rad
verksamhet inom drogområdet samt för diskussion om behov av åtgärder. AN-rådets
roll som initiativtagare är emellertid oklar.

Vid
rådets tillkomst betonades att mer direkta insatser inom området skall utföras
av ansvariga myndigheter och organ genom ordinarie utrednings- och arbetsmtiner.

Rådet
består av en ordförande och Qorton andra ledamöter. Samtliga ledamöter utom två
representerar olika organisationer och folkrörelser som på olika sätt arbetar
med drogfrågor. De två övriga representerar statens ungdomsråd. Ledamötema
utses av regeringen efter förslag från berörda organisationer. Rådets
sekretariatsfunktion är integrerad i socialdepartementets ordinarie
organisation.

Rådet
har under det senaste året tagit olika initiativ på det alkohol- och
narkotikapolitiska området. Dess verksamhet har i vissa avseenden inneburit
att rådet intagit en allt mer självständig ställning i förhållande till socialdepartementet
och ansvariga myndigheter. AN-rådets ställning har därvid uppfattats som oklar.

Till
AN-rådet har regeringen knutit en särskild beredningsgmpp för opinionsbildning
mot alkohol- och narkotika (Boman-gmppen) i syfte att se över, intensifiera och
utveckla de opinionsbildande insatsema. Boman-gmppens arbete avslutades den 31
januari 1989. Samtidigt startades en ny och bredare aktion mot droger där såväl
organisationers som ansvariga myndigheters insatser skall samordnas i en
nationell satsning för att pressa tillbaka den negativa utvecklingstrend som
uppstått under det senaste året. Aktionens sekretariat har placerats vid
socialstyrelsen.

Statskontoret
har i en förstudie, Översyn av små myndigheter (1988:23), även diskuterat folkrörelsers
och organisationers roll i det alkohol- och narkotikapolitiska arbetet. Liksom
statskontoret anser jag att AN-rådets nuvarande arbetsformer oeh funktion i
vissa avseenden står i motsättning till behovet av att ge socialstyrelsen de
resursmässiga och stmkturella fömtsättningar som fordras för att styrelsen
skall bli det samordnande organ inom bl.a. det alkohol- och narkotikapolitiska
området som det urspmngligen var tänkt.

Jag
anser att såväl statens som folkrörelsernas roll oeh funktion inom det alkohol-
och narkotikapolitiska området bör förtydligas och renodlas. Rådets nuvarande
något oklara roll kan skapa problem i förhållande till ordinarie myndigheters
verksamhet.

De
problem som jag nyss redovisat kan till stor del relateras till den

organisatoriska modell som en gång skapades för AN-rådet. Den organisa

tion som är integrerad i socialdepartementets ordinarie verksamhet bör

därför avvecklas. Jag anser att AN-rådet bör inordnas i socialstyrelsen

såsom ett rådgivande organ åt styrelsen i alkohol- och narkotikafrågor.

Som hittills bör i rådet ingå representanter från folkrörelser och organisa

tioner som i sin verksamhet arbetar med drogfrågor, antingen som en

huvudfråga eller som en av flera uppgifter. Rådet skall fungera som ett

fomm för ömsesidig information om pågående och planerad verksamhet

inom drogområdet samt för diskussion om behov av åtgärder. Vad gäller

behovet av direkt kontakt mellan regeringen och folkrörelsema kan detta 25

tillgodoses genom
regelbundet återkommande överläggningar mellan soci-alministem och berörda
organisationer. Förändringen föreslås ske redan den Ijuli 1989.

Socialstyrelsen skall även
fortsättningsvis vara den myndighet som har huvudansvaret för tillsynen inom
alkoholområdet i form av kontroll och uppföljning samt kunskapsutveckling och
kunskapsförmedling. Styrelsen har även huvudansvaret för den statliga
informationsverksamheten inom alkohol- och drogområdet. Jag anser att
socialstyrelsen genom vad jag här förordat ges ett tydligare ansvar. Förslaget
innebär att socialstyrelsen får de stmkturella fömtsättningar som fordras för
att styrelsen skall kunna vara samordnande organ för de statliga insatsema inom
alkohol- och narkotikaområdet.

Prop.
1988/89:130

3.4 Förändrad ansvarsfördelning för vissa uppgifter

Min bedömning:
Socialstyrelsens verksamhet med handläggning av individärenden och ärenden av mtinkaraktär
bör begränsas. Förslag till förändringar i de hänseenden jag här tar upp bör
läggas fram i senare sammanhang.

Skälen för min bedömning:
Jag har inledningsvis framhållit att det är önskvärt med en begränsning av
antalet uppgifter för socialstyrelsens del. Detta blir delvis en följd om en ny
myndighet inrättas för kontrollen av läkemedel m. m. Enligt min uppfattning är
det emellertid angeläget med en ytterligare avveckling från socialstyrelsen av
vissa ärendegmpper och uppgifter. Beredningsgmppen har i sin rapport
föreslagit en rad förändringar vad gäller olika ärendeslag som idag handhas av
socialstyrelsen. Jag delar i huvudsak beredningsgmppens uppfattning om vilka
förändringar som bör genomföras. Således avser jag senare komma med förslag som
förenklar och effektiviserar mtinema för handläggning av Lex Maria-ärenden, föredragandeservicen
till HSAN och ärenden som handläggs av socialstyrelsens rättsliga råd. När det
gäller de underförvaltningar som socialstyrelsen är chefsmyndighet för så är
målsättningen att förslag om förändringar skall lämnas i budgetpropositionen
för budgetåret 1990/91. Vidare är avsikten att senare komma med förslag om
förändringar vad gäller socialstyrelsen som besvärsmyndighet i automatspelsärenden
och ärenden enligt lagen om handel med drycker. Frågan om socialstyrelsens
socialarbetare i Köpenhamn liksom ärenden rörande teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat samt frågan om regional tillsyn inom de särskilda omsorgema om
psykiskt utvecklingsstörda kommer att beredas ytterligare inom
regeringskansliet. När det gäller legitimations- och behörighetsfrågor anser
jag emellertid att dessa frågor även i fortsättningen bör vara kvar på
socialstyrelsen. Skälet till detta är framför allt intemationella krav och då
inte minst krav inom den europeiska gemenskapen om att legitimering av hälso-
och sjukvårdspersonal bör ske av den centrala myndigheten på området. I bilaga
3 redovisar jag för riksdagens kännedom läget när det gäller den fortsatta

26

beredningen av huvudparten
av de förslag beredningsgmppen har presenterat. I de avseenden där det krävs
avser jag att senare återkomma till regeringen med förslag att föreläggas
riksdagen.

Prop.
1988/89:130

3.5 Organisatoriska konsekvenser

Mitt
förslag: Riksdagens beslut år 1980 om riktlinjer för socialstyrelsens
nuvarande organisation och avdelningsindelning upphävs.

Min bedömning: Gmndstmkturen
i socialstyrelsens organisation bör ändras på så sätt att nuvarande indelning i
avdelningar och byråer avvecklas och att verksamheten indelas i högst nio
enheter samt högst sex regionalt lokaliserade tillsynsenheter. Verksledningen
bör utvidgas och förstärkas. Den bör utöver generaldirektören bestå av
ytterligare tre direktörer.

Skälen för mitt förslag
och min bedömning: Socialstyrelsens nuvarande organisation har med smärre
justeringar varit intakt sedan omorganisationen år 1981. Enligt min mening
finns det starka skäl för en förändring av den nuvarande organisatoriska gmndstmkturen
vid socialstyrelsen. Jag har redan aviserat att läkemedelsavdelningen bör ombildas
till en egen myndighet. Det finns emellertid skäl att vidta betydande
förändringar även vad gäller socialstyrelsens intema stmktur i övrigt.

När det gäller ledningen
av den statliga förvaltningen beslutar riksdagen om myndighetemas huvudsakliga
uppgifter, deras verksamhetsform (dvs. om de skall vara myndighet, affärsverk
etc) och deras finansiering m. m. Riksdagen beslutar också om ansvars- och
uppgiftsfördelningen mellan olika myndigheter. Regeringens uppgift är enligt
den av riksdagen godkända propositionen (1986/87:99) om ledning av den
statliga förvaltningen att besluta om en grundstruktur för myndighetemas inre
organisation, dvs. normalt indelningen i avdelningar eller motsvarande. Inom
denna ram skall emellertid myndigheten sedan ha en betydande frihet att själv
besluta om organisationen.

Det ankommer därför på
regeringen att besluta om den ändrade organisation för socialstyrelsen som jag
anser bör genomföras i överensstämmelse med vad som sägs i det följande.

Socialstyrelsens nuvarande
organisation fastställdes av riksdagen år 1980. Riksdagen godkände då (prop.
1979/80:6, SoU45, rskr. 386) riktlinjer rörande bl. a. den avdelningsindelning
som nu gäller. De förändringar i organisationen som nu planeras bör kunna
förberedas under budgetåret 1989/90, så att de kan genomföras per den 1 juli
1990. Regeringen och socialstyrelsen bör ha fria händer att snabbt komma igång
med dessa förberedelser.

Jag anser att riksdagen
bör upphäva beslutet från år 1980 om riktlinjer för styrelsens organisation som
idag mer i detalj reglerar socialstyrelsens organisation. Socialstyrelsens
nuvarande gmndstmktur med en administrativ avdelning, en avdelning för hälso-
och sjukvård, en för socialtjänst,

27

en för förebyggande arbete
och planering m.m. oeh en läkemedelsavdel- Prop. 1988/89:130 ning är dels en
följd av en tidigare tradition, dels ett försök att ge särskilt utrymme för de
gemensamma planerings- och utvecklingsfrågoraa.

De
förslag till förändringar som jag aviserat i det föregående innebär en förskjutning
av tyngdpunkten i socialstyrelsens verksamhet med bland annat avveckling eller
överföring av en rad uppgifter av mtinkaraktär till andra myndigheter och till
socialstyrelsens föreslagna regionala tillsynsenheter inom hälso- och
sjukvård. Samtidigt medför tyngdpunktsförskjutningen när det gäller
verksamhetens inriktning att de nuvarande fackav-delningaraa kommer att arbeta
med planerings- och utvärderingsuppgifter i lika hög grad som hittills har
gällt för avdelningen för förebyggande arbete och planering. Mot denna bakgmnd
saknas enligt min mening skäl för att bibehålla den nuvarande organisatoriska
indelningen.

Beredningsgmppen,
som har sett över socialstyrelsens verksamhet, påtalar att det inom
socialstyrelsen finns mycket starka önskemål om att få en organisation med
färre antal nivåer än för närvarande och därmed en organisation där kontakten
mellan verksledningen och den operativa verksamheten vid byråema är mer
direkt. Avdelningsnivån beskrivs såväl från ledningens som från byråemas sida
som ett hinder för en konstmktiv dialog mellan verksledningen och byråema och
ett hinder för en vidareutveckling av det decentraliserade ansvaret för
personal- och ekonomiadministrativa frågor. Den nuvarande
organisationsmodellen innebär också ofta en sektionering och specialisering på
smala områden som försvårar kontakter i sidled och som motverkar de anställdas
kompetensutveckling. Ett minskat antal nivåer anses oekså kunna ge en klarare
ansvarsfördelning mellan verksledning och byråer. Strävan mot en plattare
organisation är inget specifikt fenomen för socialstyrelsen utan kännetecknar
numera många organisationer.

Jag
delar uppfattningen att antalet nivåer inom socialstyrelsen bör begränsas. En
avveckling av avdelningsnivån måste emellertid även få konsekvenser för
byråorganisationen. Jag menar att den nuvarande indelningen av
socialstyrelsens centrala verksamhet (exklusive läkemedelsavdelningen) i fyra
avdelningar och ett tjugotal byråer bör ersättas av en indelning i högst nio
större enheter. Motivet för denna reducering är att enhetema bör ha en viss
storlek för att kunna ha en god flexibilitet när det gäller att förändra sin
egen verksamhet oeh kunna ha beredskap för att genomföra tillkommande uppdrag
även med kort varsel. Dessutom underlättas direktkontakten mellan verksledning
och enheter om avdelningsnivån försvinner. Större enheter minskar också
sårbarheten vid vakanser, sjukdom etc. Vidare bör av praktiska skäl inte
antalet enheter som är direkt underställda verksledningen vara för stort.

Utöver
de fördelar som en reduktion av antalet enheter centralt medför bör en
förändring i denna riktning dessutom innebära möjligheter till besparingar vad
gäller den administrativa verksamheten vid socialstyrelsen. En ökande andel av
verkets totala resurser kan därmed sannolikt användas för operativ verksamhet.

De
verksamheter som inordnas i en och samma enhet bör vara sådana

som på ett naturligt sätt hör samman och där verksamhetsmässiga skäl 28

motiverar ett särskilt nära
samarbete. Det finns givetvis flera olika tänkba- Prop. 1988/89:130 ra
möjligheter att organisera socialstyrelsens verksamhet som uppfyller dessa
allmänna önskemål. Den mer exakta fördelningen av uppgifter på de olika enhetema
bör socialstyrelsen själv besluta om.

Som
beredningsgmppen föreslår bör enligt min mening fristående sekretariat eller
staber utöver enhetema oeh verksledningskansliet så långt möjligt undvikas.
Motivet härför är bland annat att sådana lätt isoleras från övrig verksamhet
och att de kan medföra en icke önskad belastning på verksledningen bland annat
i administrativa frågor.

Utöver
de högst nio enhetema som skall ligga centralt tillkommer också högst sex
regionala tillsynsenheter som inom socialstyrelsen bör ha samma ställning som
fackenheterna centralt.

Jag
delar också beredningsgmppens uppfattning om att verksledningen bör utvidgas
och förstärkas.

Socialstyrelsens
verksamhetsområde kommer även i framtiden att vara vittomfattande. Till följd
av detta och genom att det krävs ett tvärsekto-riellt arbetssätt med
representation på hög nivå från socialstyrelsen i en rad olika sammanhang är möjlighetema
begränsade för en eller två personer att leda socialstyrelsen. Jag menar
därför att verksledningen utöver generaldirektören, som är verkschef, bör bestå
av ytterligare tre direktörer varav en tillika bör vara ställföreträdare för
generaldirektören.

Direktörema
bör dels avlasta generaldirektören, dels vara ett resurstillskott i
verksledningens arbete med att planera, samordna och utveckla socialstyrelsens
olika verksamheter. För att direktöreraa skall kunna avlasta generaldirektören
måste beslutanderätten kunna fördelas inom verksledningen efter delegation av
generaldirektören. Härigenom undviks också att en ytterligare nivå byggs in i
organisationen.

En
väsentlig uppgift för verksledningen är att utifrån statsmaktemas övergripande
riktlinjer utveckla socialstyrelsens inriktning och strategi, bl. a. i fråga om
uppföljning och kunskapsutveckling inom olika delar av styrelsens
ansvarsområde. Direktörema får här en viktig arbetsuppgift. De bör också kunna
arbeta med olika långsiktiga frågor, t.ex. frågor om forsknings- och
utvecklingsarbete, samt bevaka den intemationella utvecklingen. De skall vara
pådrivande i policyfrågor och samordnande i t. ex. sådana insatser som
styrelsen särskilt prioriterar i sin verksamhet och där flera av styrelsens
enheter arbetar med olika delar.

I
beredningsgmppens rapport föreslås en viss arbetsfördelning mellan direktörema,
bl. a. att en av direktörema bör ha ett huvudansvar för hälso-och
sjukvårdsfrågor, en för socialtjänstfrågor samt en för övergripande
administrativa och juridiska frågor. Jag kan ansluta mig till detta förslag. Den
närmare arbetsfördelningen inom verksledningen bör dock enligt min mening vara
en fråga för socialstyrelsens generaldirektör.

De
föreslagna förändringama i socialstyrelsens gmndstmktur bör enligt min mening
leda till att verksamheten vid socialstyrelsen effektiviseras. Den nya
verksorganisationen bör kunna vara i funktion fr. o. m. den 1 juli 1990. De
regionala enhetema bör kunna inrättas under budgetåret 1990/ 91.

I
frågor som rör myndighetsstmkturen har jag samrått med chefen för 29

civildepartementet.

4 Hemställan Prop. 1988/89:130

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels
föreslår riksdagen att

1. godkänna
vad jag har förordat i fråga om socialstyrelsens hu

vudsakliga uppgifter och verksamhetsinriktning (avsnitt 3.1.1 och

3.1.2),

2.
godkänna vad jag förordat om
Centralförbundet för alkohol-och narkotikaupplysning (CAN) samt rådet för
alkohol- och narkotikapolitiska frågor (AN-rådet), (avsnitt 3.3),

3.
upphäva sitt beslut (prop.
1979/80:6, SoU 8, rskr. 386) angående riktlinjer för socialstyrelsens
organisation (förslaget i avsnitt 3.5),

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

4.
en ny myndighet för kontroll av
läkemedel m.m. (avsnitt 3.1.3),

5.
regional tillsyn för hälso- och
sjukvård samt tandvård (avsnitt 3.1.4),

6.
bam- och ungdomsfrågor (avsnitt
3.2),

7.
en förändrad ansvarsfördelning
för vissa ärendegmpper och uppgifter (avsnitt 3.4),

8.
socialstyrelsens framtida
organisation (avsnitt 3.5).

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens hemställan och beslutar att förelägga
riksdagen vad föredraganden anfört för de åtgärder och de ändamål som
föredraganden hemställt om.

30

Beredningsgruppens
sammanfattning av sin p™p- 1988/89:130

översyn av socialstyrelsens uppgifter och inriktning "g
i (Socialstyrelsen i förändring, Ds 1988:74)

1 Några utgångspunkter

Varför
behöver socialstyrelsen förändras?

Socialstyrelsens
uppgifter och inriktning mate kontinuerligt förändras i takt med
samhällsutvecklingen och de behov av myndighetens insatser som finns. Sådana
förändringar låg bakom dåvarande socialstyrelsens och medicinalstyrelsens
integration 1968 och socialstyrelsens omorganisation 1980/81.

De
förändringar som nu åter aktualiserar en förskjutning av socialstyrelsens
uppgifter och inriktning är främst

-
ökat behov av uppföljning och
utvärdering för att möjliggöra en effektivare målstyrning

-
krav på minskad statlig
detaljreglering av den kommunala verksamheten

-
statsmaktemas ambitioner att
decentralisera uppgifter som rör enskilda eller som är av mtinkaraktär till
lokal eller regional nivå

-
pågående förändringsarbete när
det gäller regeringens förhållande till de centrala myndighetema. Detta innebär
bland annat minskad detaljreglering och ökad frihet för myndighetema men också
större krav på redovisning av produktivitet, resultat och effekter m. m.

Härtill
kommer behovet av att fortlöpande omfördela resurser från existerande
verksamheter, som inte längre bedöms lika viktiga, till andra mer prioriterade.

En
av de gmndläggande principema vid den senaste omorganisationen 1981 var att
utveckla och förstärka socialstyrelsens roll som central myndighet för
planering och tillsyn inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd samt
smittskydd. De övergripande frågoma fömtsättes komma att dominera medan mtinärenden
skulle komma att minska.

Det
visade sig emellertid svårt att avveckla vissa uppgifter från socialstyrelsen
och att föra över en del uppgifter till andra huvudmän. Anspråken på
socialstyrelsen när det gäller detaljuppgifter har snarare ökat än minskat
under 1980-talet. Den i vissa avseenden oklara roll- och ansvarsfördelningen
på central nivå har försvårat omställningen och minskat socialstyrelsens
möjlighet att leva upp till sin roll som expertmyndighet.

Till
detta kommer att den organisatoriska stmkturen med flera administrativa nivåer
och flera små byråer med hög grad av specialisering har varit sårbar och även
begränsat möjlighetema att vid behov göra omdisponeringar i verksamheten.
Bristen på effektiva system för ledning och uppföljning av den intema
verksamheten har också utgjort ett problem.

Mot
denna bakgmnd har ett översynsarbete genomförts inom socialdepartementet.
Syftet med översynen har varit att finna vägar som gör att socialstyrelsen kan
fungera mer rationellt oeh bättre fylla de krav som omgivningen ställer på
myndigheten såväl nu som inför 1990-talet.

I vilken riktning bör
förändringen ske? Prop. 1988/89:130

I
budgetpropositionen 1988/89:100 bil 7 anges den övergripande inrikt- bilaga
1 ningen av socialstyrelsens verksamhet de närmaste åren. I förhållande till
propositionen om socialstyrelsen 1979/80:6 görs en starkare betoning av uppgiftema

— tillsyn
— kontroll och uppföljning - samt

— kunskapsutveckling/kunskapsförmedling.

Utvecklingen
av socialstyrelsen till ett expertorgan när det gäller medicinska och sociala frågeställnignar
betonas. Socialstyrelsen bör i ökad utsträckning biträda regeringen med
expertinsatser.

Begreppen
samordning och planering tonas ner. En minskning av uppgifter av detalj- oeh mtinkaraktär
fömtsätts också även om det framhålls att sådana uppgifter även i framtiden i
viss utsträckning kommer att åvila socialstyrelsen.

Att
det från tid till annan sker förskjutningar i krav och förväntningar och därmed
i uppgiftemas inriktning är naturligt. Detta skall inte uppfattas som att
socialstyrelsen hittills arbetat med fel uppgifter eller att enskilda
medarbetare ägnat sig åt onödig verksamhet.

Flertalet
av de uppgifter som hittills utförts av socialstyrelsen behöver utföras även i
framtiden, men en del av dessa uppgifter kan med fördel utföras av andra
organisationer än socialstyrelsen. Frågor av detalj- eller mtinkaraktär eller
som rör enskilda bör så långt möjligt lösas på lokal eller regional nivå.

Vad
bör ligga i begreppen tillsyn och kunskapsutveckling?

Tillsyn

— kontroll
av hälso- och sjukvård samt socialtjänst och annan verksamhet som ryms inom
socialstyrelsens verksamhetsområde när det gäller kvalitet, säkerhet och den
enskildes rättigheter.

— uppföljning
och utvärdering av verksamheten gentemot av statsmaktema uppställda mål.

Dessa
uppgifter kan betecknas som käman i socialstyrelsens funktion. Tillsyn i form
av kontroll — i synnerhet vad gäller individärenden och enskilda verksamheter —
bör enligt vår mening på olika sätt minska. För socialstyrelsens centrala
verksamhet bör tyngdpunkten under nu överblickbar period ligga på uppföljning oeh
utvärdering.

Socialstyrelsen
skall följa och värdera kommunemas och landstingens verksamhet för att för
regering och riksdag skapa en bild av hur de mål som finns i lagstiftningen
uppfylls, vilka problem som orsakar brister i måluppfyllelsen samt hurdan
effektiviteten i verksamheten är.

Det
är också väsentligt att socialstyrelsens erfarenheter av tillsynsverk

samheten aktivt återföres till dem som är ansvariga för vården eller om

sorgen och till berörd personal i avsikt att utveckla verksamheten i enlighet

med statsmaktemas intentioner. Detta gäller erfarenhetema av såväl den

kontrollerande som den uppföljande tillsynen. 32

Kunskapsutveckling
och kunskapsförmedling Prop. 1988/89:130

En
annan viktig uppgift för socialstyrelsen är att sammanställa och utarbe- iiB"
* ta kunskapsunderlag oeh att föra ut dessa till företrädare för hälso- och
sjukvård samt socialtjänst m. m. och till dem som lokalt, regionalt och
centralt är ansvariga för dessa verksamheter.

Kunskapsförmedlingen
från socialstyrelsen bör i allt väsentligt koncentreras till sådana ormåden
där kommuner och landsting saknar egna utrednings- eller utvecklingsresurser
eller där frågoma är kommun- eller landstingsövergripande.

Särskilt
angelägna områden för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling är områden där
det behövs en förayelse eller omstmkturering av vården och omsorgema och det
samtidigt krävs en avvägning mellan resultat/effekter och kostnader för en
verksamhet. Ett viktigt område är också att efter samråd med företrädare för
kommuner respektive landsting meddela allmänna råd för tillämpning av
lagstiftningen.

Tyngdpunkten
i socialstyrelsens planeringsverksamhet bör förskjutas från att i första hand
vara ett hjälpmedel för landsting och kommuner i det dagliga arbetet till att i
högre grad bli ett underlag för riksdag och regering och för mer långsiktiga
kommunala beslut.

En
väsentlig del av planeringsarbetet är även att utveckla kunskapsunderlag
rörande innehåll och kvalitet i vård och omsorg till ledning såväl för dem som
är verksamma inom hälso- och sjukvård och socialtjänst som för beslutsfattare
på olika nivåer.

Socialstyrelsen
bör analysera den långsiktiga utvecklingen när det gäller innehåll i
verksamheten och metodfrågor m. m. i relation till administrativa och
samhällsekonomiska förhållanden. Detta bör ske i nära kontakt med faltet och
med forsknings- och utbildningsinstitutioner såväl intemationellt som
nationellt. Detta i syfte att ge kommuner och landsting handlingsberedskap för
tänkbara altemativa omvärldsförändringar och underlag för att påverka
utvecklingen i önskvärd riktning.

Till
socialstyrelsens uppgifter i fömyelsearbetet hör också att i dialog med
politiskt och professionellt verksamma föra ut aktuell kunskap, utvecklingstendenser
samt goda exempel vad gäller metoder m.m. En viktig gmpp avnämare för
socialstyrelsens kunskapsunderlag är även högskolor och gymnasieskolor som
anordnar utbildning för vårdyrken och socialt inriktade yrken.

II Vilka förändringar kommer att ske vid ett genomförande av
översynsarbetets förslag?

Några
organisatoriska förändringar

Läkemedelsavdelningen
bör bilda egen myndighet

Frågor
kring läkemedel och läkemedelsavdelningen intar en viss särställ

ning inom socialstyrelsen. Såväl uppgiftemas art och inriktning som finan

sieringen av verksamheten skiljer sig väsentligt från vad som gäller för

socialstyrelsen i övrigt. 33

3
Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 130

Läkemedelsavdelningen
kommer enligt här framlagt förslag att avskiljas Prop. 1988/89:130 från
socialstyrelsen fr.o.m. 1990-07-01 och bilda stommen i en ny myn- Bilaga 1 dighet
för kontroll av läkemedel m. m. Vilka uppgifter som skall inrymmas i det nya
läkemedelsverket skall prövas av en särskild arbetsgmpp. Utöver de uppgifter
som avdelningen nu har kan ansvaret för kontroll av medicintekniska produkter,
tillstånd, godkännande och tillsyn rörande teknisk sprit och alkoholhatliga
preparat, tillstånd och tillsyn enligt lagen om tillverkning av drycker samt
vissa standardiseringsfrågor komma att ingå i den nya myndighetens uppgifter.

Ett
inrättande av en särskilda myndighet för kontroll av läkemedel m.m. skall
enligt förslaget inte innebära någon förändring vad gäller socialstyrelsens
ansvar för läkemedel och medicintekniska produkter i användning inom hälso- och
sjukvård samt tandvård. Detta ansvar bibehåller således socialstyrelsen.

En
regional tillsynsfunktion eller en central tillsynsenhet

Socialstyrelsens
arbete med individärenden bör som nämnts tidigare minska. Tillskapandet av en
regional funktion för tillsyn inom hälso- och sjukvård samt tandvård är då ett
av flera förslag som har diskuterats i översynsarbetet. Förutom avlasta
socialstyrelsen individärenden skulle en sådan funktion kunna effektivisera
socialstyrelsens tillsynsarbete inom hälso- och sjukvårdsområdet.

En
sådan regional funktion bör enligt vår uppfattning vara en del av socialstyrelsen
med långtgående beslutsfunktioner. Den skulle t. ex. kunna byggas upp vid de
sex regionsjukhusorterna i landet.

Den
regionala funktionen bör bedriva aktiv tillsyn — både när det gäller offentlig
och icke offentligt bedriven vård — genom bland annat besök. Vidare bör
funktionen handlägga merparten av socialstyrelsens ärenden som rör enskilda
patienter eller som är av detalj karaktär. Hit hör t. ex. patientärenden och
klagomål, joumalförstöringsärenden, vissa medicinska frågor som rör enskilda
och som nu handläggs av socialstyrelsens rättsliga råd, samt vissa frågor som
rör enskilda med anledning av smittskyddslagen. Funktionen skall också ha en
god kunskap om hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens utveckling inom
regionen.

Ett
annat altemativ som också har diskuterats är att man centralt på socialstyrelsen
inrättar en särskild tillsynsenhet som handlägger merparten av ovan nämnda
ärenden. Frågan om vilket altemativ man bör välja bör bli föremål för
ytterligare beredning inom regeringskansliet innan slutlig ställning tas.

Länsstyrelsernas
sociala funktioner

För
att länsstyrelsemas sociala funktioner i ökad utsträckning skall kunna

genomföra besök och utöva övrig tillsyn även inom bara-, äldre- och

handikappomsorgen kan dessa behöva förstärkas. Ställningstagandet till en

sådan förstärkning bör dock tas först sedan den utredning om länsstyrel-

seraas sociala funktioner som civildepartementet tillsatt är färdig.. 34

Vilka uppgifter bör
förändras och hur? Prop. 1988/89:130

Uppgifter
som bör överföras UU andra myndigheter °

Som
tidigare framgått bör socialstyrelsens verksamhet koncentreras till ett färre
antal uppgifter än hittills. Vissa uppgifter som nu handläggs centralt vid
socialstyrelsen föreslås som nämnts komma att överföras till den regionala
tillsynsorganisationen/central tillsynsenhet eller till den nya kontrollmyndigheten.
Andra uppgifter bör överföras till andra myndigheter.

• När
det gäller socialstyrelsen i relation till hälso- och sjukvårdens an

svarsnämnd, HSAN, föreslås följande förändringar:

— Ärenden
som gäller händelser enligt förordningen 1982:772, Lex Maria, där fel eller
försummelse kan ha begåtts bör anmälas av sjukvårdshuvudmannen, vanligen genom
chefsläkaren, till HSAN för utredning i stället för, som nu, till
socialstyrelsen.

— HSAN
bör erhålla medel att själv anlita medicinsk sakkunskap — i första hand de
föredragande läkare som socialstyrelsen har kontrakterat eller annan medicinsk
sakkunskap som är anställd vid socialstyrelsen.

• Till
kammarrätterna bör besvär i automatspelsärenden samt besvär en

ligt lagen om handel med drycker, LHD, överföras.

• Socialstyrelsens
ansvar för de två kuratorer i Köpenhamn som nu är

anställda av socialstyrelsen avvecklas.

Hämtöver
bör socialstyrelsens roll som chefsmyndighet för den rättspsykiatriska
organisationen och för statens rättskemiska laboratorium samt
rättsläkarstationerna upphöra senast 1990-07-01.

Hälsoupplysning
och drogupplysning

Socialstyrelsens
uppgifter när det gäller hälsoupplysning bör i första hand vara att ta fram
kunskapsunderlag, att bedriva metodutveckling samt att föra dialog med
företrädare för andra samhällssektorer i hälso- och drogpolitiska frågor.
Socialstyrelsen har ett särskilt ansvar när det gäller att samordna den
statliga droginformationen.

Databas
för forsknings- och utvecklingsarbete inom socialtjänsten — Socbas

Socialstyrelsens
databas för forsknings- oeh utvecklingsarbete inom socialtjänsten — Socbas —
föreslås komma att utvidgas till att utöver baraomsorgen omfatta även
äldreomsorgen och individ- och familjeomsorgen.

Databaser
för tillsynsverksamhet

Vi
anser att erfarenheteraa av tillsynsverksamheten bör systematiseras och

samlas i en databas. Sådana erfarenheter bör sammanställas från socialsty

relsen och HSAN. Den databas som nu finns vid hälso- och sjukvårdsav

delningen och som innehåller information om anmälningar beträffande

allvarligare skador och felbehandlingar som inträffat inom sjukvården bör

således enligt vår mening byggas ut. 35

En motsvarande databas för
tillsynsärenden inom socialtjänsten bör Prop. 1988/89:130

byggas upp i samverkan med länsstyrelsemas sociala funktioner. Bilaga 1

Dessa
databaser kommer att öka socialstyrelsens möjligheter att analysera tillbuden
inom sjukvården och tandvården respektive socialtjänsten och förbättra möjlighetema
för styrelsen att snabbt föra ut erfarenhetema av tillsynsverksamheten till
personal och huvudmän.

Ökat
ansvar för barn och ungdomar i samhället

Samhällets
ansvar för bams och ungdomars uppväxtvillkor är delat mellan många områden t.ex.
fritid, kultur, skola, bostad, socialtjänst m.fl. På kommunal nivå har
socialtjänsten emellertid ett lagstadgat ansvar för barns och ungdomars
uppväxtmiljö. Det centrala myndighetsansvaret är däremot delat mellan många
myndigheter. Ett centralt sammanhållande ansvar föreslås nu komma att åläggas
socialstyrelsen och styrelsens resurser för och insatser när det gäller frågor
som rör baras och ungdomars situation i samhället generellt att öka. Bammiljörådets
verksamhet föreslås inordnas i socialstyrelsen.

Fömtsättningama
för en bättre samverkan mellan statens ungdomsråds verksamhet och
socialstyrelsens i dessa frågor bör bli föremål för översyn.

Socialstyrelsens
ansvar för utvecklingsmedel och vissa andra uppgifter bör öka

Uppgiften
att stimulera och följa utvecklingsarbete faller inom socialstyrelsens
uppgifter som central myndighet. Socialstyrelsen föreslås komma att överta
handläggningen av merparten av de projektmedel inom socialtjänsten och när det
gäller förebyggande av Aids som nu handläggs inom socialdepartementet.
Regeringen bör enligt förslaget årligen lämna riktlinjer för fördelningen.

Uppgifter
som nu utförs av vissa, till socialdepartementet knutna, beredningar och
delegationer bör successivt överföras till socialstyrelsen för att
socialstyrelsen skall kunna bli den centrala expertmyndighet inom hälso- och
sjukvård samt socialtjänst som det är tänkt.

Socialstyrelsens
ansvar för alkohol- och narkotikafrågorna bör markeras

Rådet
för alkohol- och narkotikafrågor, AN-rådet, som nu är integrerad i

socialdepartementets verksamhet överförs enligt förslaget till socialstyrel

sens såsom ett rådgivande organ i alkohol- och narkotikafrågor. CAN

föreslås få en från staten fristående ställning genom att regeringen inte

längre bör utse representanter i CAN:s styrelse, dess personal inte längre

vara anställd av socialstyrelsen samt genom att socialstyrelsens överinse

ende över verksamheten utgår. CAN bör dock enligt förslaget liksom vissa

andra organisationer även fortsättningsvis erhålla statsbidrag för sin verk

samhet. De statliga insatsema inom alkohol- och narkotikaområdet kon

centreras genom dessa förslag ytterligare till socialstyrelsen. 36

Socialstyrelsen bör ges i
uppdrag att utreda informationsstrukturen inom Prop. 1988/89:130

socialtjänsten Bilaga 1

För
hälso- och sjukvårdsområdet pågår ett utredningsarbete som rör informationsstmkturen.
Arbetet bedrivs gemensamt av staten och sjukvårdshuvudmännen. Avsikten är att
bygga upp en informationsstmktur som bland annat tillgodoser socialstyrelsens
möjligheter att följa upp och utvärdera hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen
föreslås få i uppdrag att genomföra en motsvarande samlad utredning kring
informationsbehovet inom socialtjänsten för statlig och kommunal nivå. För att
socialstyrelsen skall kunna bedriva en tillfredsställande
uppföljningsverksamhet krävs att kommunema är skyldiga att redovisa vissa
uppgifter. Inom ramen för uppdraget bör socialstyrelsen därför lämna förslag
till erforderlig författningsreglering för kommuneraas skyldighet att lämna
uppgifter. Utredningen skall enligt förslaget göras i samråd med bland andra
Svenska kommunförbundet, SCB och statskontoret.

Hur
bör förhållandet till regeringskansliet vara?

Socialstyrelsen
är självständig när det gäller beslut som rör myndighetsutövning mot enskild,
företag, kommun eller landsting. Även för redovisning och tolkning av resultat
som en viss uppföljningsaktivitet givit bör socialstyrelsen i sin egenskap av
expertmyndighet ha ett eget ansvar.

Socialstyrelsen
skall emellertid fylla en expertfunktion i förhållande till regeringen. I detta
ligger att socialstyrelsen även med kort varsel skall kunna ställa upp för
regeringens räkning med resurser och kompetens för att belysa en viss fråga
eller utföra en viss utredning i sin egenskap av expertmyndighet.

Regeringens
styrning av socialstyrelsen bör i huvudsak ske genom budgetprocessen och den
dialog mellan myndigheten och regeringskansliet som skall föras i anslutning
till denna process. Härvid bör verksamhetens huvudsakliga inriktning för den
period som budgeten avser preciseras och de större projekt och särskilda
uppdrag som kan fömtses anges.

Beslut
i frågor som avser samordning mellan t.ex. kommuner eller landsting bör fattas
av regering eller riksdag. Socialstyrelsen, liksom kommunförbunden, skall
enligt förslaget var för sig bidra med underlag för dessa beslut.

Utredningsuppdrag
som gäller uppföljning och utvärdering av kommunal eller landstingskommunal
verksamhet bör ges till socialstyrelsen i dess egenskap av tillsyns- och
expertmyndighet och i allmänhet inte, som ofta tidigare, i samråd med endera
kommunförbundet.

Hur
bör socialstyrelsen agera mot den kommunala nivån?

Socialstyrelsens
möjligheter att påverka utvecklingen inom enskilda kom

muner och landsting sammanhänger i hög grad med vad som kan åstad

kommas i det attitydpåverkande och kunskapsförmedlande arbetet. Detta

ställer stora krav på medarbetarnas kompetens. 37

Socialstyrelsen har en
viktig uppgift i att följa och utvärdera den kom- Prop. 1988/89:130 munala/landstingskommunala
verksamheten i relation till målen om Bilaga 1 likvärdighet mellan olika
delar av landet och för alla medborgare och att samtliga medborgare
tillförsäkras en god service och vård. Till detta hör även att bevaka att
rättstrygghets- och integritetsfrågorna samt de medicinska säkerhetsfrågorna
är betryggande lösta.

Vad
krävs när det gäller, arbetsformer teknikstöd och kompetens?

De
interna arbetsformerna inom socialstyrelsen bör utformas genom en dialog mellan
olika enheter och nivåer. Siktet bör vara att skapa ett sammanhållet verk med
gemensamma referensramar för hela personalen. Socialstyrelsens arbete bör
därför utgå från en gemensam verksamhetsidé. Denna kan under den kommande
perioden t. ex. formuleras på följande sätt:

Socialstyrelsen
skall genom sin särskilda kompetens verka för att alla medborgare tillförsäkras
en god hälsa och socialt välbefinnande samt vid behov av vård och omsorg av god
kvalitet inom ramen för en god resurshushållning.

En
sådan övergripande verksamhetsidé måste i dialog mellan ledning och medarbetare
inom varje enhet konkretiseras och preciseras i relation till enhetens
verksamhet.

Den
pågående decentraliseringen av uppgifter, ansvar och befogenheter inom
socialstyrelsen måste kombineras med en klar uppfattning om vilka uppgifter som
bör åvila ledningen och som behövs för att hålla ihop socialstyrelsens totala
verksamhet.

En
allt större andel av socialstyrelsens verksamhet kommer att utgöras av projekt.
Detta ställer krav på en genomtänkt strategi när det gäller uppläggning och
inriktning av projekten, prioritering mellan olika projekt, samordning av samt
uppföljning av projekten.

Den
förskjutning av socialstyrelsens inriktning som förestår medför behov av
förändring/vidareutveckling av personalens kompetens. Personer med kunskap om
och erfarenhet av projektledning bör finnas vid varje enhet. För en nödvändig
utveckling av uppföljnings- och utvärderingsverksamheten behöver en större
andel av personalen än hittills ha kunskaper i t.ex. ekonomi och statistik.
Erfarenhet av praktisk vård- och omsorgsverksamhet liksom kompetens att bedöma
och analysera forsknings-och utvecklingsverksamhet inom respektive område är
också enligt förslaget nödvändigt inom varje enhet.

Socialstyrelsens
vetenskapliga råd bör knytas närmare verksamheten och föreslås i ökad usträckning
komma att engageras i såväl projekt som i överläggningar kring långsiktiga och
strategiska frågor m. m.

För
att kunna fylla rollen som expertmyndighet och tillhandahålla kvali

ficerade utvärderingar och kunskapsunderlag kommer socialstyrelsen att i

ökad utsträckning behöva anlita externa experter. Möjlighetema härför

och möjligheterna att ge uppdrag till andra organisationer bör därför enligt

förslaget öka väsentligt. 38

Teknikstödet föreslås
under de närmaste åren komma att förbättras vid Prop. 1988/89:130
socialstyrelsen. I första hand avser detta en väsentlig uppbyggnad av ord-
Bilaga 1 och textbehandlingssystem så att denna teknik blir tillgänglig för
flertalet handläggare och assistenter.

Teknikstödet
bör även byggas ut för att kunna utveckla uppföljningsverksamheten och för att
kunna rationalisera handläggningsmtiner m.m. En viktig del är också
datorisering av diarieföring och administrativa redovisningssystem på enhetema.
Ett utökat teknikstöd ställer krav på särskilda utvecklings- oeh
utbildningsinsatser.

Hur
bör socialstyrelsens nya organisation se ut?

I
den nya organisationen föreslås antalet nivåer komma att reduceras. Läkemedelsavdelningen
utgår och övriga avdelningar och byråer slås i förslaget samman till nio större
enheter. Vaije enhet kommer att i princip omfatta mellan 30 och 50 personer.

De
verksamheter som föreslås bli inordnade i en och samma enhet är sådana som på
ett naturligt sätt hör samman och där verksamhetsmässiga skäl motiverar ett
nära samarbete.

Den
enda stab som blir kvar är enligt förslaget ett verksledningskansli, vilket i
förhållande till nuvarande sekretariat bör förstärkas för att kunna medverka i
verksledningens arbete med ledning och uppföljning.

Verksledningen
kommer enligt förslaget att utvidgas. Under generaldirektören föreslås en
direktör, tillika ställföreträdande generaldirektör, komma att ha huvudansvaret
för administrativa och juridiska frågor. Vidare skall en av direktörerna ha
huvudansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor (inkl. förebyggande insatser) och
en för socialtjänstfrågor.

Verksledningen,
chefen för verksledningskansliet och samtliga enhetschefer bör regelbundet
samlas i en s. k. verkskonferens (VK). Vid konferensen diskuteras gemensamma
och principiella frågor och strategiska frågor såsom prioriteringar och större
remisser.

Enhetsindelningen
bör efter hand utmejslas i dialog mellan socialstyrelsen och
socialdepartementet. En utgångspunkt för dessa diskussioner kan emellertid
följande indelning och huvudförslag till gmndstmktur vara: Enheten för bam- och
ungdomsfrågor (BU) Enheten för äldre- och handikappomsorg (ÄH) Enheten för
individ- och familjeomsorg (IF) Enheten för förebyggande arbete (FA) Enheten
för primärvård, tandvård och psykiatri (PTP) Enheten för läns- och
regionsjukvård (LR) Enheten för beredskapsärenden (Be) Enheten för
informations- och marknadsföringsfrågor (IM) Enheten för personal- och
ekonomiadministrativa frågor (A)

Genom
att antalet nivåer inom organisationen minskar ökar möjlighe

terna till direkt kontakt mellan verksledningen och den operativa nivån -

enhetema. Detta kan även väntas medföra en väsentlig besparing vad

gäller den administrativa (icke operativa) verksamheten vid styrelsen. De

större enhetema underlättar möjligheterna att förändra verksamheten och 39

att genomföra uppdrag även
med kort varsel. Vidare minskar sårbarheten Prop. 1988/89:130

vid sjukdom, vakanser etc. Bilaga 1

Förordnanden
som enhetschefer och som chef för VL-kansliet föreslås bli tidsbegränsade. För
att kunna leda de jämförelsevis stora enheter det här blir fråga om och för att
klara de ökade administrativa uppgifter som delegeras till dessa bör en
ställföreträdande enhetschef finnas vid varje enhet. Vid enheterna bör också
finnas någon medarbetare med särskilt ansvar för de löpande ekonomi- och
personaladministrativa frågoraa samt för samordning av ADB-frågor inom
respektive enhet.

Varje
enhet kommer att ha medarbetare med gmndläggande kompetens inom de områden som
krävs för verksamheten. För vissa kunskapsområden som t. ex. juridik,
statistik, hälso- och samhällsekonomi, AIDS samt ADB krävs emellertid att en
fördjupad kunskap finns samlad inom verket. För dessa kunskapsområden föreslås
att särskilda funktioner inrättas. Dessa fördelas mellan enheterna på ett sätt
som i huvudsak svarar mot enheternas verksamhetsmässiga inriktning. Vaije
funktion får ansvar för kompetensutvecklingen för flera enheter eller i vissa
fall för hela verket.

III Frågor kring genomförandet

Vad
kommer förändringen att innebära för socialstyrelsens anställda?

Avsikten
med de förändringar som här har redovisats är att stärka socialstyrelsen och
att anpassa verksamheten till dagens och morgondagens krav.

För
de flesta av styrelsens anställda innebär förändringama att man inordnas i en
ny enhet med en i vissa fall ny ledning och kanske ett nytt rum. Uppgiftema och
de närmaste medarbetama är emellertid för många i huvudsak desamma.

För
andra väntar större förändringar genom att de tidigare uppgifterna överförs till
andra myndigheter eller avvecklas helt. För dessa kan nya uppgifter inom
socialstyrelsen bli aktuella - med eller utan fortbildningsinsatser. För några
kan det oekså te sig lockande att följa med uppgiftema till den nya myndighet
som fått dem.

Vid
den senaste omorganisationen utannonserades samtliga tjänster. Detta bör inte
ske nu. Endast tjänster som enhetschefer och som chef för VL-kansliet samt nya
tjänster för förstärkning av vissa funktioner bör komma att ledigförklaras.

Oavsett
om de egna uppgiftema blir kvar eller försvinner från socialstyrelsen skall
enligt förslaget den som under år 1990 är 60 år eller däröver erbjudas
möjlighet att lämna verket med årlig ersättning fram till pensioneringen.

40

När bör förändringen
genomföras och av vem? Prop. 1988/89:130

Socialstyrelsens
nya organisation och förändring av uppgifter mellan soci- ""8 I alstyrelsen
och andra organisationer bör genomföras successivt under budgetåret 1989/90.
Ambitionen bör vara att huvuddelen av förändringama är genomförda till
1990-07-01.

De
praktiska konsekvensema av ett eventuellt avskiljande av läkemedelsavdelningen
från socialstyrelsen och inrättande av en ny myndighet för kontroll av
läkemedel m. m. är under beredning inom socialdepartementet.

För
att de förändringar som redovisas ovan skall kunna genomföras måste riksdagen
fatta beslut om uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna och om bildandet av
den föreslagna myndigheten för kontroll av läkemedel m.m. En särskild
proposition om socialstyrelsens förändring bör föreläggas riksdagen under våren
1989. Regeringen har efter riksdagsbehandling att fatta beslut om
socialstyrelsens nya gmndstmktur och om en ny instmktion för myndigheten.

Flera
av förslagen ställer krav på förändringar i olika lagstiftningar, vilka i
flertalet fall bör föregås av särskilda propositioner. Dessa bör föreläggas riksdagen
successivt under år 1989.

Riksdag
och regering formar de yttre ramar inom vilka socialstyrelsen kan verka.
Socialstyrelsen och dess anställda har emellertid huvudansvaret för
genomförandet av de flesta av de föreslagna förändringama. Det ankommer på var
och en i organisationen att aktivt arbeta för att dessa förändringar skall
kunna genomföras. Ett speciellt ansvar åvilar naturligtvis socialstyrelsens
ledning och enhetschefer t. ex. när det gäller att formulera mål och program
för verksamheten.

Vad
kan förändringarna komma att kosta?

De
föreslagna förändringama medför övergångsvis ökade kostnader vid socialstyrelsen.
Detta till följd av bland annat att personal behöver vidareutbildas, ny
teknisk utmstning införskaffas osv. Ökade kostnader uppstår emellertid även av
att stmkturen i socialstyrelsens personalsammansättning förändras något och
genom att expertmedverkan behövs i betydligt ökad utsträckning.

Sammantaget
medför dessa förändringar att socialstyrelsens anslag behöver höjas under
budgetåren 1989/90 och 1990/91. Därefter kan anslaget successivt minskas. Det
bör dock bli ett plus på ett par miljoner i förhållande till den nivå som
gäller för budgetåret 1988/89, De myndigheter -länsstyrelsen, HSAN, m.fl. — som
övertar vissa av de uppgifter som socialstyrelsen nu utför kompenseras härför.

Sammantaget
medför de föreslagna förändringama att kostnadema för staten i ett längre
perspektiv ökar med omkring 8 Mkr per år i förhållande till vad som nu gäller.

Detta
tillskott kommer enligt förslaget att innebära: - att socialstyrelsen ges
reella möjligheter att svara upp mot sin roll som

expertmyndighet
inom socialsektom genom att kunna följa upp och 41

4
Riksdagen 1988/89. I saml Nr 130

utvärdera sektom samt
stödja dess utveckling genom att tillhandahålla Prop. 1988/89:130

kvalificerat kunskapsunderlag Bilaga 1

atl
en förstärkning och bättre samordning av samhällets insatser för bam- och
ungdom erhålls liksom en samordning av de statliga insatserna när det gäller
alkohol — och narkotikafrågor att uppgifter av mtinkaraktär eller som rör
enskilda, i enlighet med statsmaktemas uttalade ambitioner, i ökad utsträckning
kan överföras lill regional och lokal nivå

att
en regional tillsynsorganisation/central tillsynsenhet byggs upp med fömtsättningar
att infria de förväntningar på en aktiv tillsyn inom hälso- och sjukvård och
tandvård som har efterlysts av bland annat riksdagen

att
länsstyrelsemas sociala funktioner förstärks så att den regionala
tillsynsorganisationen inom socialtjänstområdet kan bedriva en aktiv tillsyn
även vad gäller äldre-, handikapp- och bamomsorg att socialstyrelsen ges
väsentligt ökade möjligheter att svara upp mot regeringens krav på att även med
kort varsel kunna utföra kvalificerade utredningsinsatser för regeringens
behov.

42

Socialstyrelsens nuvarande organisation och Prop. 1988/89:130

uppgifter •isa 2

1 Organisation och resurser

I
och med budgetåret 1984/85 avslutades den år 1981 inledda omorganisationen av
socialstyrelsen. Därefter har en konsolideringsfas vidtagit. Under
omorganisationsperioden minskades personalen vid centrala verket med ca 30 %
till nuvarande omkring 640 årsarbeten. Av dessa återfinns knappt 500 vid
centrala verket i Stockholm och drygt 140 vid läkemedelsavdelningen i Uppsala.

Socialstyrelsen
leds av en styrelse som består av högst 10 ledamöter tillsatta av regeringen. I
styrelsen ingår socialstyrelsens generaldirektör, ordförande. Till
verksledningen hör ett verksledningskansli.

Viktigare
frågor behandlas i verksledningskonferensen, som utgörs av general- och
överdirektörerna samt avdelningscheferna. Styrelsens verksamhet har delats upp
på fem avdelningar, varav avdelning L för läkemedelsärenden finns i Uppsala.
Övriga fyra avdelningar är avdelning FAP för förebyggande arbete och planering,
avdelning S för socialtjänst, avdelning HS för hälso- och sjukvård och
avdelning A för administration.

Varje
avdelning har ett avdelningskansli och ett antal byråer. På verket finns totalt
23 byråer eller enheter samt en läkemedelsinspektion (L-avd) och en enhet för
administrativ utveckling (A-avd). Direkt under verksledningen finns dämtöver
ett särskilt kansli för AIDS-frågor och en enhet för utvärdering av vissa
frågor inom socialtjänsten (jfr figur 1).

Till
socialstyrelsen finns också olika delegationer, råd och nämnder knutna, t. ex.
socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor
(rättsliga rådet) samt socialstyrelsens vetenskapliga råd.

43

Figur
1 Socialstyrelsens organisation

Prop.
1988/89:130 Bilaga 2

Stynh »

1

Vwkilodnint

1

1

(

Rtiur

1

1

1

1

■rtau
och plinnnt.

A< « ) ä fiacali|inn.

HyktM,
HS

ir « id « i.L

A

1

1

1

1

1

• via lof ptnon å l- och

• hononwiht bmind och

Bvtn
l ö r primanlrd, HS1

Enhiton
l ö r adfmniivi. in onKkhni

1. 2

Ltadvln,
A 1

• vin l « r aHmin pUn » rini. umhalliplMwinf 0iii iinnlik.
FAP 2

Bv>n 1" bOfn- och ( • inilitfrltor, S 2

Byrln
l ö r lim. och

L3

tV<n ( ö r MlMkTM,

Brrln
l ö r tocull

Byrlh l ö r piykMUiik <M,HS4

• nhnon. L4

PorMiiilhYrtn,
A )

tvin Iw tulMiKriv-Mn|.rAP4

Byrin
lor Mkohol- och nukotilulrltor. S 4

Byrln l ö r undyird. HS5

Firmakoltnpowuako • nhoftn. L S

■rOTrim. FAP S

l't|or.SI

trtmnK
l ö i Itkomo-

• Uppdng un toelilatyratMn « ng* « nd* utvtrdMlng n ■aclilt| « iutug*n m m

2
Ansvarsområde och inriktning

Utgångspunkterna
för socialstyrelsens nuvarande verksamhet återfinns i verkets instmktion och i
den lagstiftning som gäller för respektive hälso-och sjukvård, tandvård,
läkemedelsfrågor, socialtjänst, omsorgsvård, alkoholhantering, smittskydd och
hälsoskydd (jfr 3.1).

Socialstyrelsen
är central förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör socialtjänst, hälso-
och sjukvård, tandvård, läkemedelsförsörjning, hälsoskydd, smittskydd,
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt frågor om alkohol och
andra missbmksmedel, allt i den mån det inte ankommer på annan statlig
myndighet att handlägga sådana ärenden. Styrelsen skall svara för tillsyn över
de nämnda verksamhetema.

Socialstyrelsen
skall verka för att statsmakteraas beslut och intentioner inom styrelsens
ansvarsområde verkställs.

Socialstyrelsen
skall i enlighet med den instmktion (SFS 1988:1236) som trädde i kraft
1989-01-01 för statens del svara för övergripande samordning, uppföljning och
utvärdering på riksnivå av verksamhetens omfattning, innehåll, kostnader och
utveckling. t)etta skall i erforderiig utsträckning ske i samverkan med andra
samhällsorgan.

Socialstyrelsen
skall följa forsknings- oeh utvecklingsarbete av särskild betydelse inom sitt
ansvarsområde och verka för att sådant arbete kommer till stånd. Styrelsen
skall inte bedriva egen forskning utom inom områden

44

som är centrala för
läkemedelskontrollen. Vidare skall styrelsen inom sitt Prop. 1988/89:130
ansvarsområde bedriva informations- och upplysningsverksamhet. Styrel-
Bilaga 2 sen har också ett samlat centralt ansvar för den statliga droginformationen.

Styrelsen
har väsentliga uppgifter i fråga om den civila hälso- och sjukvården,
hälsoskyddet, smittskyddet och socialtjänsten under beredskapstillstånd och
krig.

Socialstyrelsen
är chefsmyndighet för statens rättskemiska laboratorium, statens
rättsläkarstationer samt statens rättspsykiatriska kliniker och stationer.
Frågan om dessa myndigheters framtida huvudmannaskap m. m. bereds för
närvarande inom regeringskansliet (jfr även bilaga 3).

Vidare
är personalen vid Centralförbundet mot alkohol och narkotika (CAN) anställd vid
socialstyrelsen. Styrelsen tillhandagår också hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd, HSAN, med resurser för medicinska bedömningar och för
föredragning i nämnden.

Socialstyrelsen
har inte någon egen regional organisation. Länsstyrelserna är regionala
tillsynsmyndigheter inom socialtjänstområdet. Länsstyrelserna handlägger även
vissa tillståndsärenden inom socialtjänsten och inom alkoholhanteringen.
Motsvarande konstmktion saknas inom hälso-och sjukvårdsområdet och för
omsorgsvården.

Socialstyrelsens
uppgifter är i första hand relaterade till begreppen planering och tillsyn.
Hit hör framför allt

— att
verka för att statsmakternas beslut och intentioner inom bl. a. hälso-och
sjukvården och socialtjänsten verkställs,

— att
bedriva en aktiv tillsyn och svara för uppföljning av bl. a. hälso- och sjukvårdens
samt socialtjänstens innehåll, kostnader och utveckling,

— att
svara för övergripande planering och samordning på riksnivå. Hämtöver skall
socialstyrelsen bedriva den upplysning som behövs för

att
hälsan och de sociala betingelserna skall kunna främjas och sjukdomar, skador
och sociala störningar förebyggas. Styrelsen skall också informera om hälsomässiga
och sociala förhållanden och om åtgärder m. m. inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten.

Lagstiftningen
för hälso- och sjukvården, hälsoskyddet och socialtjänsten innehåller i
huvudsak mål och riktlinjer för verksamheten. Som andra liknande lagar fömtsätts
innehållet i dessa komma att konkretiseras genom bl. a.
förvaltningsmyndighetens — dvs. i detta fall socialstyrelsens — föreskrifter
och allmänna råd och domstolamas tillämpning.

Övergången
från detaljlagstiftning till ramlagstiftning har inneburit att socialstyrelsen
funktion delvis ändrats. På socialstyrelsen ankommer att bevaka tillämpningen
av målinriktade lagar, att följa och utvärdera verksamhetema samt att ta
initiativ till och föreslå regeringen och statliga myndigheter samt kommuner
och landsting de åtgärder som är erforderliga för att målsättningarna skall
kunna förverkligas.

Tillsynen
är således en av socialstyrelsens huvuduppgifter. I tillsynsfunktionen ingår
såväl inslag av direktkontroll som uppföljning av verksamheten.
Kontrollåtgärder kan föranledas t.ex. av misstanke om att enskild farit illa på
grund av felaktig behandling eller integritetskränkning.

När
det gäller uppföljning har socialstyrelsen dels vissa avgränsade 45

uppgifter,
som t.ex. att sörja för utvärdering av hälsoupplysning, dels ett Prop.
1988/89:130 ansvar för att följa hälso- och sjukvården och socialtjänsten i
förhållande Bilaga 2 till statsmakternas intentioner till skydd för den
enskildes rättssäkerhet och tillgång till samhällsservice av god standard. I
sin tillsynsroll strävar socialstyrelsen efter att förmedla kunskap för att
förebygga nya fel och att stimulera de ansvariga till att minska avvikelsema
från statsmaktemas intentioner. Dessutom förses statsmakterna med underlag för
sina överväganden.

Trots
att hälso- och sjukvården och socialtjänsten successivt byggts ut kvarstår, och
på vissa områden t. o. m. förstärks, skillnaderna i människors hälsa och
levnadsvillkor. Det har blivit alltmer uppenbart att dessa förhållanden endast
i viss utsträckning kan åtgärdas inom socialsektora och socialstyrelsens
ansvarsområde. Tvärsektoriell samverkan har därför blivit en allt viktigare del
i verksamheten under senare år.

Konkret
tar sig detta uttryck bl. a. i att socialstyrelsen är representerad i diskussioner
och utredningsverksamhet som rör t.ex. arbetsmarknads-, bostads-, livsmedels-
och miljösektoreraa.

Av
socialstyrelsens totala personal — ca 640 årsarbete — avsätts omkring 30 %
till så kallad icke operativ verksamhet. Hit räknas ledning, styrning,
personal- och ekonomiadministration, registratur m. m. Socialstyrelsen har i
sin treårsbudgetrapport indelat sin verksamhet dels i de tre verksamhetsgrenarna
hälso- och sjukvård, vissa hälsopolitiska insatser m.m. samt socialtjänst, dels
i ett antal så kallade verksamhetstyper. I följande tabell redovisas den
procentuella fördelningen av den operativa verksamheten enligt denna indelning
med utgångspunkt från förhållandena 1986/87. Av praktiska skäl redovisas här hälso-
och sjukvård samt vissa hälsopolitiska insatser tillsammans medan läkemedelsfrågoraa
redovisas separat. I verksamhetsgrenen vissa hälsopolitiska insatser m.m. ingår
smittskydd, hälsoupplysning och drogupplysning m. m.

Tabell 1 Den operativa verksamhetens fördelning inom
respektive program- områden 1986/87

Hälso- 0

Läkemedel

Social-

Totalt

sjukv.

tjänst

m.m.

Totala
antalet årsarbeten för

operativ verksamhet

219

106

120

445

Tillsyn

22%

59%

16%

29%

Planering/FoU/metodutv.

32%

7%

56%

31%

Utbildning/information/

hälsoupplysning m.m.

11%

5%

7%

10%

Författn/patient/klient/

behörighets och tillståndsär.

16%

29%

8%

17%

Adm av
statsbidrag, underförv.

5%

—

8%

5%

Tillf.uppgifter
och allmänna

åligganden

14%

-

4%

8%

Källa: Bearbetning av byråemas underlag för rapporten
Socialstyrelsen planerar 1988/89-1990/91.

46

Enligt socialstyrelsens
treårsbudgetrapport motsvarar detalj- och mtin- Prop. 1988/89:130 ärenden
omkring 20 % av den totala verksamheten vid socialstyrelsen. Bilaga 2 Inom
verksamhetstypen tillsyn redovisas såväl kontrollerande tillsyn som
uppföljning. Särskilt inom hälso- och sjukvårdsavdelningen och inom läkemedelsavdelningen
är den kontrollerande tillsynen omfattande. Vid hälso- och sjukvårdsavdelningen
domineras denna av anmälningsärenden enligt Lex Maria.

47

Redovisning
av beredningsläget avseende P|"op- i 988/89:130

beredningsgruppens
förslag om förändrad '

ansvarsfördelning
för vissa uppgifter

Lex
Maria

Varje
år anmäls till socialstyrelsen ett stort antal ärenden enligt förordningen
(1982:772) om skyldighet för landstingskommuner att anmäla till socialstyrelsen
vissa skador och sjukdomar som inträffar i hälso- och sjukvården (s.k. Lex
Maria-ärenden). Varje ärende måste utredas för beslut om eventuellt
överlämnande till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), vilket tar i
anspråk avsevärda resurser. Jag har för avsikt att föreslå regeringen
tilläggsdirektiv till utredningen (S 1987:03) om översyn av bestämmelsema om
tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen, m.m., den s.k.
tillsynsutredningen, i syfte att närmare analysera möjlighetema att förenkla
och effektivisera mtinema för handläggning av Lex Maria-ärenden.

Föredragandeservice
tiU HSAN

Enligt
3 § förordningen (1988:1240) med instmktion för hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd skall socialstyrelsen på begäran av nämnden tillhandahålla
föredragande åt nämnden. Nämnden får även i mån av behov och tillgång på medel
anlita utomstående för särskilda uppdrag.

Gällande
jävsregler gör att den som är knuten till socialstyrelsen och har deltagit i
ett ärende som ett led i socialstyrelsens tillsynsverksamhet, t. ex. vid en
inspektion eller vid handläggning av ett Lex Maria-ärende, inte kan utreda
eller föredra samma ärende i ansvarsnämnden. I vissa fall finns vid socialstyrelsen
endast en person att tillgå med den kompetens som fordras för uppgiften.

För
att få en rationellare uppläggning av föredragandeservicen och för att skapa
klarare skiljelinjer mellan socialstyrelsen och ansvarsnämnden bör enligt min
mening ansvarsnämnden få möjlighet att själv knyta till sig lämplig medicinsk
och odontologisk expertis. Ansvarsnämnden bör således förfoga över egna
resurser för detta ändamål och därigenom i viss mån kunna avlasta
socialstyrelsen.

Frågan
om ändrad medelstilldelning till socialstyrelsen och ansvarsnämnden med hänsyn
till vad jag nu förordat kommer jag att behandla i budgetpropositionen för
budgetåret 1990/91.

Rättsliga
rådet

Socialstyrelsens
råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor -

rättsliga rådet - inrättades den 1 juli 1981. Rådets uppgifter framgår av

14 § förordningen (1988:1236) med instmktion för socialstyrelsen. Rådets

huvudsakliga uppgift är att avge yttranden rörande någons hälsotillstånd i

ärenden vilka kan bli eller är föremål för rättslig prövning vid domstol eller 48

i annat rättsligt organ,
samt att besluta i vissa ärenden som enligt särskilda Prop. 1988/89:130 föreskrifter
ankommer på socialstyrelsen. De vanligast förekommande Bilaga 3
beslutsärendena är ansökningar om tillstånd till abort.

Rättsliga
rådet avger yttranden i bl. a. körkortsärenden och prövar vissa dispensansökningar
i körkortssammanhang. Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter om medicinska
krav för innehav av körkort, traktorkort eller taxibehörighet (SOSFS 1984:31).
Som framgår av budgetpropositionen för budgetåret 1989/90 under social- och
kommunikationsdepartementens huvudtitlar föreslås att myndighetsansvaret för de
trafikmedicinska frågoma skall överföras från socialstyrelsen till
trafiksäkerhetsverket. Överföringen skall ske den 1 januari 1990.

På
socialstyrelsen initiativ har företagits en översyn av rättsliga rådets
verksamhet. Översynen har resulterat i förslag till styrelsen bl. a. om att vissa
ärenden bör föras över till någon av socialstyrelsens fackbyråer.

I
linje med vad som förordats i rapporten om socialstyrelsens uppgifter och
inriktning anser jag att rättsliga rådet bör avlastas uppgifter som inte kräver
rådets kompetens. Jag avser att behandla frågan om fördelningen av uppgifter
mellan socialstyrelsens fackenheter, de regionala enhetema och rättsliga rådet
i samband med den översyn av instmktionen för socialstyrelsen som kommer att
behöva ske.

Underförvaltningarna

Socialstyrelsen
är chefsmyndighet för statens rättskemiska laboratorium, statens
rättsläkarstationer och statens rättspykiatriska kliniker och stationer. I
budgetpropositionen för budgetåret 1989/90 har min företrädare konstaterat att
styrelsen för att kunna koncentrera sina insatser kring de uppgifter som bör
prioriteras framöver inte bör ha ett centralt förvaltningsansvar för dessa
verksamheter. Frågan om ett ändrat huvudmannaskap altemativt ändrade statliga
ledningsformer för samtliga de myndigheter som har socialstyrelsen som
chefsmyndighet bereds för närvarande inom regeringskansliet, varvid
målsättningen är att detta i huvudsak skall kunna genomföras i anslutning till
budgetpropositionen för budgetåret 1990/91.

A
utomatspdsärenden

Enligt
lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel är kommunemas
socialnämnder tillståndsgivande myndighet när det gäller att anordna
automatspel. Med automatspel avses spel av typ "flipperspd" eller liknande
anordningar. Länsstyrelsema är första och socialstyrelsen andra och sista
överklagandeinstans för dessa ärenden.

Inom
justitiedepartementet har nyligen genomförts en översyn av lagen.

I en rapport (Ds 1988:69) Ändringar i lagen (1982:636) om anordnande av

visst automatspel föreslås bl.a. att länsstyrelsens beslut i automatspels

ärenden skall kunna överklagas till kammarrätten istället för till socialsty

relsen. Förslaget remissbehandlas för närvarande. Chefen för justitiede

partementet har för avsikt att återkomma till regeringen senare med för

slag om en särskild proposition till riksdagen där bl. a. denna fråga kom- 49

mer att behandlas.

Socialstyrelsens
socialarbetare i Köpenhamn Prop. 1988/89:130

Sedan
år 1971 har socialstyrelsen haft två socialarbetare placerade i Kö- ""8
j penhamn. Socialarbetarna
avlönas av socialstyrelsen och är organisatoriskt knutna till byrån för
socialt behandlingsarbete i socialstyrelsen. På liknande sätt har Norge och
Finland socialarbetare placerade i Köpenhamn.

Denna
nordiska socialarbetarverksamhet i Köpenhamn startade efter krav från
myndigheter i Danmark och Sydsverige och sågs som ett komplement till den
nordiska konventionens bestämmelser om social trygghet. Huvudtanken i den
nordiska socialkonventionen är att nordiska medborgare skall åtnjuta
fullständig social trygghet var de än befinner sig i Norden. De berörda ländema
var dock när verksamheten i Köpenhamn infördes eniga om att Köpenhamns läge
och dragningskraft på ungdomar med missbmksproblem motiverade särskilda
åtgärder för att hindra att dessa ungdomar fastnade i missbmk i Köpenhamn. Det
nordiska kontaktman-naorganet rörande narkotikafrägor har varit det organ där de
nordiska ländema gemensamt diskuterat denna verksamhet. Verksamheten är dock av
bilateral karaktär, dvs. åtagande och finansiering är beslutade av varje land
för sig.

Beredningsgmppen
diskuterade i sin rapport frågan om humvida den särskilda verksamheten i
Köpenhamn alltjämt framstår som berättigad eller inte. Gmppen tog inte slutlig
ställning till detta, men menade att socialstyrelsen under alla förhållanden
inte bör vara huvudman för den i fortsättningen.

På
initiativ av nordiska kontaktmannaorganet för narkotikafrågor har en översyn
nyligen genomförts av de nordiska socialarbetaraas verksamhet i Köpenhamn.
Studien, som presenterades i febmari 1989, skall behandlas av kontaktmannaorganet
vid dess sammanträde i juni 1989. Av studien framgår att antalet svenska
klienter som de svenska socialarbetarna får kontakt med har ökat under de
senaste åren. Under år 1988 hade man kontakt med 629 personer. Av dessa var 50
% under 25 år och 20 % under 18 år. Klientema utgörs till stor del av ungdomar
i riskzonen liksom av grava alkohol- och narkotikamissbmkare. Socialarbetaraa
får också kontakt med ett ökat antal HIV-posiliva missbmkare.

I
studien rekommenderas att respektive länder skall behålla verksamheten under i
första hand fem år. Kontaktmannaorganet föreslås löpande följa verksamheten och
värdera behovet av den samt pröva eventuella förändringar av dess organisation
och arbetsformer.

Kontaktmannaorganets
behandling av denna studie bör avvaktas. Enligt min uppfattning bör dock
inriktningen vara att socialstyrelsen inte skall vara huvudman för
verksamheten, eftersom styrelsen i princip inte bör syssla med direkt
klientarbete. Om verksamheten skall vara kvar bör i stället andra lösningar
beträffande huvudmannaskapet prövas.

50

Tillstånd
och godkännande rörande teknisk sprit och alkoholhaltiga Prop.
1988/89:130

preparat samt tillstånd
rörande tillverkning av drycker, m. m. Bilaga 3

Reglerom
alkoholhanteringen inom industrin, hälso- och sjukvården samt undervisnings-
och forskningsverksamheten finns i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat (LFTA).

Import,
försäljning och inköp inom landet av teknisk sprit kräver tillstånd.
Tillståndskravet beträffande alkoholhaltiga preparat innebär att dessa inte får
säljas inom landet utan att först ha blivit godkända. Beträffande både teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda för förtäring, gäller att
de i princip måste vara denaturerade.

Tillståndsgivning,
tillsynsverksamhet och annan prövning enligt LFTA sköts av socialstyrelsen.
Ärendena handläggs för närvarande av byrån för alkohol- och narkotikafrågor.

Ärendena
omfattar i huvudsak frågor om inköp av teknisk sprit och ärenden om godkännande
av alkoholhaltiga preparat. Det sammanlagda antalet ärenden uppgår till ca 2
000 per år. Flertalet (ca 1 500) avser tillstånd till inköp av sprit för
tekniska, industriella eller medicinska ändamål.

Vid
den senaste omorganisationen av socialstyrelsen angavs att dessa ärenden skulle
kunna överföras till länsstyrelsemas sociala funktioner. Detta genomfördes dock
inte då ärendena ansågs vara alltför få för att det skulle vara rationellt att
lägga ut dem på 24 länsstyrelser — särskilt som det vid handläggningen krävs en
specifik kemisk-teknisk kompetens.

Socialstyrelsen
skall enligt den verksamhetsinriktning som jag har förordat i mindre
utsträckning än hittills syssla med uppgifter av detalj- eller mtinkaraktär.
Jag har nyss berört frågan om att ombilda socialstyrelsens läkemedelsavdelning
till en egen myndighet för kontroll av läkemedel och vissa andra produkter m. m.
En särskild arbetsgmpp har fått till uppgift att närmare utreda och lämna
förslag om organisation och uppgifter för den nya myndigheten. I samband härmed
har i direktiven angetts att arbetsgmppen även skall pröva möjligheten att
överföra handläggning och tillsyn enligt LFTA till den nya myndigheten. Jag har
därför för avsikt att återkomma senare i denna fråga när erforderligt beslutsunderlag
föreligger.

När
det gäller ärenden enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. (LTD)
anser jag i motsats till beredningsgmppen, att de även i fortsättningen bör
handläggas av socialstyrelsen. Dels är dessa ärenden mycket få - omkring 10 per
år - dels är de på ett naturligt sätt kopplade till socialstyrelsens övriga
verksamhet på alkoholområdet.

Överklaganden
enligt lagen (1977:293) om handel med drycker

Socialstyrelsen
är för närvarande besvärsinstans för alkoholärenden enligt

lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD). Tillståndsmyndighet

enligt LHD är länsstyrelsen. Till socialstyrelsen inkommer årligen drygt

100 besvärsärenden enligt LHD. Socialstyrelsens beslut kan inte överkla

gas.

Socialstyrelsen är även tillsynsmyndighet på området. Jag anser att det 51

är olämpligt att
socialstyrelsen, som har allmänna tillsyns- och rådgiv- Prop. 1988/89:130 ningsfunktioner
samt utfärdar tillämpningsföreskrifter oeh allmänna råd Bilaga 3 på området i
fråga, också prövar ärenden om överklagande i enskilda fall. Även alkoholhandelsutredningen
ansåg i ett delbetänkande (SOU 1985:15) det motiverat att anförtro tillsyns-
och rådgivningsuppgiftema respektive prövning av överklaganden åt skilda
myndigheter. Utredningen föreslog att kammarrätterna skulle handlägga ärenden
om överklagande enligt LHD. Att låta prövningen av dessa frågor gå över till en
domstol innebar enligt utredningen klara fördelar från rättssäkerhetssynpunkt.
Sådana synpunkter måste enligt utredningen tillmätas stor vikt med hänsyn till
den betydelse som både tillstånds- och sanktionsbeslut kan ha för den enskilde.

Jag
avser att senare återkomma till regeringen med förslag om ändringar i
lagstiftningen i denna del.

Tillsyn
enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Rätten
till bistånd och vård i enlighet med socialtjänstlagen och hälso- och
sjukvårdslagen gäller för psykiskt utvecklingsstörda som för andra människor.
De särskilda omsorger som anges i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m. fl. (omsorgslagen) är sådana som psykiskt
utvecklingsstörda behöver och har rätt till dämtöver. I lagen (1985:569) om
införande av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m. fl. finns bestämmelser rörande vårdhem och specialsjukhus.
Socialstyrelsens tillsyn över omsorgsverksamheten regleras i omsorgslagen. Där
regleras också omsorgsnämndemas tillsyn över enskild verksamhet för psykiskt utvecklingsstörda
samt socialstyrelsens tillståndsgivning i fråga om att bedriva sådan
verksamhet.

Enligt
omsorgslagen får landstingskommun, efter regeringens medgivande, överlåta
uppgifter enligt lagen till primärkommun.

Jag
anser att det finns skäl att pröva om länsstyrelseraa, inom ramen för sin
allmänna roll som tillsynsmyndighet för socialtjänsten, bör överta tillsyn över
omsorgsverksamhet i den mån som sådan förs över från landsting till
primärkommun. Oavsett huvudmannaskapsfrågan anser jag att det dessutom finns
skäl att överväga om ärenden om tillstånd att bedriva enskild verksamhet enligt
omsorgslagen bör överföras från socialstyrelsen till länsstyrelseraa. Sådana
förändringar skulle på sikt avlasta socialstyrelsen en del individ- och
tillsynsärenden av kontrollkaraktär. Jag avser att återkomma med förslag i
dessa frågor när erforderligt beslutsunderlag föreligger.

52

Innehållsförteckning Prop. 1988/89:130

Propositionen....................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll......................... 1

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 30 mars 1989 ... 3

1
Inledning.......................................................... 3

2
Bakgmnd ........................................................ 5

2.1
Behovet av förändring ................................. 5

2.2
Beslut i anledning av
budgetpropositionen 1987/88:100 7

3 Överväganden och förslag................................... 8

3.1 Inriktning
av verksamheten............................. ... 8

3.1.1
Socialstyrelsens
huvudfunktioner............... ... 8

3.1.2
Expertfunktion ...................................... . 13

3.1.3
Myndighet för kontroll av
läkemedel m. m.... . 17

3.1.4
Regional tillsyn inom hälso-och
sjukvård samt tandvård 18

3.2
Bam och ungdomsfrågor ................................. . 20

3.3
Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) samt rådet för alkohol- och
narkotikapolitiska

frågor
(AN-rådet).......................................... 22

3.4
Förändrad ansvanfördelning för
vissa uppgifter.... 26

3.5
Organisatoriska konsekvenser.......................... 27

4
Hemställan........................................................ 30

5
Beslut ............................................................ 30

Bilaga
1 Beredningsgmppens sammanfattning av sin översyn av socialstyrelsens uppgifter
och inrikning (Socialstyrelsen i

förändring.
Ds 1988:74)........................... 31

Bilaga 2
Socialstyrelsens nuvarande organisation och uppgifter.. 43

Bilaga
3 Redovisning av beredningsläget avseende förslag om för

ändrad ansvarsfördelning för vissa uppgifter. 48

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 53