Prop. 1988/89:131

Regeringens proposition 1988/89:131

om sekretesskyddet för uppgifter i

tillsynsärenden
m. m. 'P-

1988/89:131

Regeringen
föreslår riksdagen att anta del förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 16 mars 1989.

På
regeringens vägnar

Sten
Andersson

Laila
Frelvalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås vissa ändringar i sekretesslagen.

Uppgifter
om ett företags affärs- eller driftförhållanden, som en miljö-och
hälsoskyddsnämnd inhämtat i sin tillsynsverksamhet, skall enligt förslaget
kunna lämnas ut trots att ett röjande kan antas skada företaget, om uppgifterna
har sådant allmänintresse att de bör lämnas ut, t.ex. för att informera
allmänheten om dålig livsmedelshygien eller miljöfarliga utsläpp.

Vidare
skall enligt propositionen den sekretess som för närvarande gäller i vissa
ärenden hos statens nämnd för internationella adoptionsfrågor utvidgas så att
den gäller för uppgifter om enskildas personliga förhållanden i alla ärenden
om internationella adoptioner hos nämnden.

Slutligen
föreslås att sekretess skall kunna omfatta uppgifter om enskildas personliga
förhållanden i ärenden om brottsskadeersättning.

De
nya reglerna avses träda i kraft den I juli 1989.

1
Riksdagen 1988/89. 1 .saml Nr 131

Förslag
till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)' dels att 8 kap. 7 §, 9 kap. 11
§ och 16 kap. I § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas
två nya paragrafer, 7 kap. 29 och 30 §§, av följande lydelse.

Prop.
1988/89:131

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

1
kap. 29 §

Sekretess
gäller hos statens nämnd för internationella adoptionsfrågor i ärende om
sådana frågor för uppgift om enskilds personliga JÖrhållanden, om det kan
antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Ifråga
om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

30 §

Sekretess gäller hos brottsskadenämnden i ärende om brottsskadeersättning
för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om
det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider
betydande men om uppgiften röjs. Sekretes.sen gäller dock inte beslut i
ärendet.

Ifråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst
sjuttio år.

8
kap. 7§-Sekreless gäller i verksamhet, som bedrivs av annan än statlig myndighet
och som består i tillsyn eller stödverksamhet med avseende på näringslivet,
för uppgift om

1.
enskilds aflars- eller
driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att
den enskilde lider skada om uppgiften röjs,

2.
andra ekonomiska eller
personliga förhållanden för den, som har trätt i affärsförbindelse eller
liknande förbindelse med den som är föremål för tillsyns- eller stödverksamhet
som avses i denna paragraf

Motsvarande
sekretess gäller hos kommunal myndighet i ärende om tillstånd till hantering av
brandfarliga varor. Sekretessen gäller dock inte beslut i sådant ärende.

Regeringen kan för
särskilt fall förordna om undantag från .sekretes.sen enligt JÖrsta stycket 1.
om

Sekretess enligt JÖrsta
stycket I. gäller dock Inte JÖr uppgift I miljö-och hälsoskyddsnämnds tillsyns-

Lagen omtryckt 1988:9. ■ Senaste lyddse 1988:869.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:131

den finner det vara av
vikt att uppgiften lämnas.

verksamhet,
om Intresset av allmän kännedom om förhållande som rör människors hälsa, miUön
eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt
att uppgiften bör lämnas ut. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag
från nämnda sekretess, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.

I
fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

9
kap.

Sekretess gäller hos
utrikesdepartementet och inom utrikesrepresentationen för uppgift i ärende
om ekonomiskt bistånd, biträde i rättslig angelägenhet eller utredning eller
annat liknande bistånd åt enskild, om det kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen
gäller dock inte beslut i ärende om ekonomiskt bistånd.

11§
Sekretess gäller hos utrikesdepartementet, inom utrikesrepresentationen och
hos statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för uppgift i ärende om
ekonomiskt bistånd, biträde i rättslig angelägenhet eller utredning eller
annat liknande bistånd åt enskild, om det kan antas att den enskilde eller någon
honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller
dock inte beslut i ärende om ekonomiskt bistånd.

Sekretess
gäller hos utrikesdepartementet, inom utrikesrepresentationen och hos styrelsen
för internationell utveckling för uppgift om enskild som hänför sig till
utlandsmyndighets beredskapsplanering, om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men.

1
fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

16 kap. If Att
friheten enligt I kap. I § tryckfrihetsförordningen att meddela och offentliggöra
uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket I och
2, 4 § 1—8 samt 5 § I och 3 samma förordning. De fall av uppsåtligt åsidosättande
av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och
5 § 2 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten
följer av

7 kap. 21 §

såvitt avser uppgift vars röjande
kan antas medföra fara för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt
men

7 kap. 21 §

såvitt
avser uppgift vars röjande kan antas medföra fara för att någon utsätts för våld
eller annat allvarligt men

' Senaste lyddse 1988:1450.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:131

7
kap. 29 §

8
kap. 3 §, 5 § 8 kap. 3 §, 5 §

första stycket 2, första stycket 2,

6 § första styck- 6 § första styck

et 2, 7 § första et 2, 7 § första

stycket 2 eller stycket 2 eller

8 § första styck- 8 § första styck

et et

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:13i

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1989

Närvarande:
statsrådet S. Andersson, ordförande, och statsråden Göransson. Gradin, R.
Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén,
Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Proposition om sekretesskyddet för uppgifter i tillsynsärenden
m. m.

1 Inledning

Den
I januari 1981 trädde den nya sekretesslagen i kraft (1980:100; omtryckt
1988:9, ändrad senast 1989:44). Det sker en fortlöpande översyn av
sekretesslagen allteftersom behov uppkommer. Jag skall nu ta upp några frågor
om ändringar i lagen som har aktualiserats under senare tid.

En
arbetsgrupp inom regeringskansliet med företrädare för justitiede-partemenlel,
jordbruksdepartementet samt miljö- och energidepartementet har utarbetat en
promemoria som behandlar frågan om vidgad offentlighet i fråga om resultat
från olika provtagningar och andra undersökningar som gjorts i den statliga och
kommunala tillsynsverksamhet som avser näringslivet. Denna fråga behandlas i
avsnitt 2. Promemorians lagförslag och en sammanfattning av promemorian bör
fogas till protokollet som bilaga 1 och 2. Promemorian har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 3. En
sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom justitiedepartementet
och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 88 —4111).

Med
anledning av en framställning från statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (NIA) behandlas i avsnitt 3 frågan om utökat sekretessskydd
för uppgifter hos nämnden. Framställningen jämte en komplettering till den som
utarbetats inom NIA bör fogas till protokollet som bilaga 4 och 5. Framställningen
har remissbehandlats tillsammans med ett inom justitiedepartementet utarbetat
lagförslag som bör fogas lill protokollet som bilaga 6. En förteckning över
remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 7. En sammanställning
av remissyttrandena har upprättats inom justitiedepartementet och finns
tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 88-2314).

Brottsskadenämnden
har i en framställning begärt att sekretess införs hos nämnden för uppgifter i
ärenden om brottsskadeersätlning. Framställningen, som tas upp i avsnitt 4,
bör fogas till protokollet som bilaga 8. Den har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna bör fogas till

protokollet som bilaga 9.
En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom
justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr
88-3296).

Regeringen beslutade den
23 februari 1989 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom
justitiedepartementet upprättat förslag till lagom ändring I sekretesslagen (1980:100).
Det till lagrådet överlämnade förslaget överensstämmer med det förslag som jag
avser att lägga fram nu.

Lagrådet
har den 10 mars 1989 lämnat det remitterade förslaget utan erinran. Lagrådets
yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bUaga 10.

Jag
har i detta ärende samrått med cheferna för jordbruks- samt miljö-och
energidepartementen samt statsrådet Lindqvist i de frågor som rör deras resp.
område.

Prop. 1988/89:131

2 Sekretessen för uppgifter i tillsynsärenden

Mitt
förslag: Uppgifter om ett företags affärs- eller driftförhållanden, som en
miljö- och hälsoskyddsnämnd inhämtat i sin tillsynsverksamhet med avseende på
näringslivet, skall kunna offentliggöras trots att det kan skada företaget, om
uppgifterna har sådant allmänintresse att de bör lämnas ut.

Promemorians
förslag överensstämmer i princip med mitt.

Remissinstanserna:
Huvuddelen av remissinstanserna, bl.a. justitiekanslern (JK), de aktuella
tillsynsmyndigheterna, justitieombudsmannen Ragnemalm (JO) och
köpmannaförbundet, är positiva till förslaget. En del av dem som är positiva
har emellertid haft invändningar mot lagtextens utformning. Det framhålls bl.a.
att intresseavvägningen bör uttryckas tydligare och all begreppet
allmänintresse bör klargöras bättre.

Flertalet
av de remissinstanser som representerar näringslivet avstyrker förslaget. Några
anser att allmänhetens behov av insyn i företagen redan är tillgodosett genom
befintliga regler. Ett par av dem framhåller att förtroendeförhållandet mellan
företagen och tillsynsmyndigheten kan äventyras.

Av
de övriga remissinstanser som avstyrker förslaget anser Malmö tingsrätt och
marknadsdomstolen att det delvis strider mot tryckfrihetsförordningen (TF,
omtryckt 1988:1448). Från flera håll påpekas vidare att förslaget är för vagt
utformat vilket kan innebära en risk för att rättstillämpningen kommer att
variera i olika delar av landet.

Bakgrunden
till mitt förslag:

Tillsynsverksamheten

Miljö-
och hälsoskyddsnämnderna, länsstyrelserna och statens livsmedelsverk är
tillsynsmyndigheter enligt livsmedelslagen (1971:511). På miljö-, kemikalie-
och hälsoskyddslagstiftningens område är fr.o.m.

den Ijuli 1989 de
kommunala och regionala tillsynsmyndigheterna de- Prop. 1988/89:131 samma
som på livsmedelslagstiftningens område. Den centrala tillsynen utövas av bl.a.
statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen och socialstyrelsen.

Konsumentverket
är tillsynsmyndighet enligt bl.a. marknadsföringslagen (1975:1418) och konsumentkreditlagen
(1977:981).

För
tillsynen har tillsynsmyndigheterna rätt att få tillträde till lokaler och
andra utrymmen och får där göra undersökningar och ta prover. I vissa fall kan
tillsynsmyndigheterna förelägga någon annan att göra själva undersökningen.
Vidare har myndigheterna rätt att på begäran få de upplysningar, handlingar, vamprov
och liknande som behövs för tillsynen (se t. ex. 26 § livsmedelslagen).

Nuvarande
sekretessbestämmelser

Offentlighetsprincipen
innebär bl.a. att den som begär det har rätt att ta del av allmänna handlingar
hos statliga och kommunala myndigheter. Handlingsoffentligheten är avsedd att
främja ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning (2 kap. 1 § TF). Den
fyller en viktig kontrollfunktion genom att den möjliggör en medborgerlig insyn
i myndighetemas verksamhet. Genom tillgången till allmänna handlingar
underlättas och stimuleras också den fria debatten i skilda samhällsfrågor.

Rätten
att ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om det är påkallat med
hänsyn till vissa i 2 kap. 2 § TF uppräknade intressen, bl. a. skyddet för den
enskildes ekonomiska förhållanden. De begränsningar som får göras skall anges
noga i en särskild lag (sekretesslagen) eller i en annan lag som den lagen
hänvisar till.

Sekretesslagen
är resultatet av den avvägning som gjorts mellan intresset av offentlighet och
de i 2 kap. 2 § TF angivna skyddsintressena. Dessa avvägningar är grundade på
ett långvarigt utredningsarbete med flera remissomgångar.

Föreskrifter
om sekretessen i den statliga och kommunala tillsynsverk-.samheten finns i 8
kap. 6 resp. 7 § sekretesslagen.

Enligt
8 kap. 6 § sekretesslagen gäller sekretess i den utsträckning regeringen
föreskriver det i statlig myndighets verksamhet som består i bl.a. tillsyn med
avseende på näringslivet. Regeringen har med stöd av bestämmelsen meddelat
föreskrifter om sekretess i 2 § sekretessförordningen (1980:657, omtryckt
1988:8; ändrad senast 1988:1546) och i bilagan till denna.

1
bilagan anges i vilka verksamheter sekretess enligt 8 kap. 6 § sekretess

lagen kan bli aktuell. 1 punkt 12 nämns sålunda t.ex. tillsyn som rör

obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m., i punkt 16 tillsyn som

handhas av konsumentverket eller konsumentombudsmannen, i punkt 32

tillsyn enligt strålskyddslagen (1988:220), i punkt 33 tillsyn enligt livsme

delslagen m.fl. författningar, i punkt 34 tillsyn enligt hälsoskyddslagen

(1982:1080), i punkt 37 tillsyn enligt lagen (1977:293) om handd med

drycker m.fl. författningar, i punkt 46 tillsyn enligt miljöskyddslagen

(1969:387) m.fl. författningar, i punkt 50 tillsyn enligHagen (1971:1154) 7

om förbud mot dumpning av
avfall i vatten och i punkt 52 tillsyn enligt Prop. 1988/89:131 lagen
(1985:426) om kemiska produkter m.fl. författningar. 1 några av de angivna
punkterna har regeringen avgränsat sekretessen genom att föreskriva att den
inte skall gälla beslut i ärenden. Regeringen kan komplettera regleringen genom
att meddela ytterligare föreskrifter som avgränsar sekretessen på liknande
sätt.

Sekretessen
i de kommunala myndigheternas verksamhet regleras direkt i 8 kap. 7 §
sekretesslagen. Det krävs alltså inte några föreskrifter av regeringen för all
sekretess skall gälla. Tillsynsverksamheten över näringslivet utövas i stor
utsträckning på kommunal nivå av miljö- och hälsoskyddsnämnderna.

Föremålet
för sekretessen är enligt första stycket punkt I i både 8 kap. 6 och 7 §§
uppgifter om enskildas affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller
forskningsresultat. En förutsättning för sekretess är att det kan antas att den
enskilde lider skada, om uppgiften röjs. Med skada avses ekonomisk skada. Del
skall alltså vara risk för en ekonomisk förlust för den enskilde (se prop.
1979/80:2 Dd A, s. 455 ff. jfr s. 493). Enligt första stycket punkt 2 i nämnda
paragrafer gäller sekretess även för uppgifter om andra ekonomiska eller
personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller
liknande förbindelse för den som är föremål för myndighetens verksamhet.
Skyddet för dessa uppgifter är starkare än i punkt 1, eftersom det inte uppställs
något skaderekvisit. När jag i fortsättningen talar om uppgifter hos
tillsynsmyndigheterna avser jag endast sådana uppgifter som kan skyddas av
sekretess enligt punkt 1 i de båda paragraferna.

Frågan
om utlämnande av uppgifter från miljö- och hälsoskyddsnämndens tillsyn kan
orsaka skada har varit föremål för prövning i regeringsrätten vid ett antal
tillfällen på senare tid.

Därvid
har såväl begreppet skada som begreppet affärs- och driftförhållanden kommit
att ges en förhållandevis vid betydelse. I flera fall har uppgifter om namn på
olika företag som varit föremål för tillsyn inte lämnats ut med motiveringen
alt företagen skulle lida skada om deras identitet röjdes Ofr bl.a. RÅ 1984 not
Ab 165, RÅ 1987 not 666 samt regeringsrättens domar den 16 juni 1988 i mål nr
2253— 1988 och den 17 juni 1988 i mål nr 2016-1988).

Bestämmelsen
har ansetts omfatta inte bara skada som kan uppstå genom att i egentlig mening
konkurrenskänsliga uppgifter lämnas ut utan också sådan skada som kan följa av
t. ex. negativ publicitet.

Enligt
både 8 kap. 6 och 7 §§ har regeringen möjlighet att i särskilda fall förordna
om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att en uppgift
lämnas ul. Liknande dispensregler finns på flera andra håll i sekretesslagen.
Det finns alltså redan enligt nuvarande regler en viss möjlighet att
offentliggöra uppgifter i t. ex. ett visst protokoll om miljöskadliga utsläpp
hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd, även om detta kan medföra sådana
upplysningar om ett företags affärs- eller driftförhållanden att det kan vålla
skada för företaget.

Regeringen
har på senare tid prövat ett flertal framställningar med

begäran om undantag från sekretessen enligt 8 kap. 7 §. Framställningarna 8

har gällt bl.a. miljö- och
hälsoskyddsnämnders protokoll angående miljö- Prop. 1988/89: 131 farlig
verksamhet och testresultat vid livsmedelskontroller. Regeringen har i samtliga
prövade fall medgett undantag från sekretessen. Det innebär att den ansett det
vara av vikt alt uppgifterna lämnats ul.

Det
finns även andra regler som kan tillåta att uppgifter lämnas ut i här aktuella
situationer.

Enligt
1 kap. 5 § sekretesslagen utgör sekretess inte hinder mot att en uppgift lämnas
ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna
fullgöra sin verksamhet. Enligt förarbetena skall dock denna bestämmelse
tillämpas restriktivt (prop. 1979/80:2 Del A s. 465 och 494).

Bestämmelsen
kan bli tillämplig vid tillsynsverksamhet. Vid t.ex. en farlig epidemi kan en
miljö- och hälsoskyddsnämnd behöva tillämpa 1 kap. 5 § sekretesslagen och
offentliggöra hemliga uppgifter, om det anses nödvändigt för alt den skall
kunna fullgöra sin uppgift att hindra epidemins spridning.

1
något enstaka fall kan möjligen också en sådan nödsituation anses vara för
handen att bestämmelserna om nöd i 24 kap. 4 § brottsbalken kan ge stöd för ett
utlämnande.

Om
man vid en tillsyn finner så allvarliga missförhållanden att det leder till åtal
mot den som är ansvarig för verksamheten, kan uppgifterna från tillsynen komma atl
bli offentliga enligt 9 kap. 18 § andra stycket sekretesslagen då de lämnas till
en domstol med anledning av åtalet. Också i andra fall kan uppgifterna
förekomma hos någon myndighet där sekretess inte gäller för dem. Den s.k. meddelarfriheten
(I kap. I § tredje stycket TF) omfattar bl. a. uppgifter som är hemliga enligt
8 kap. 6 § första stycket 1 och 7 § första stycket I sekretesslagen. Härigenom
finns ett visst utrymme för att uppgifterna lämnas ut utan hinder av
sekretess.

Företagens
intresse av .sekretesskydd

Syftet
med sekretesslagens bestämmelser om sekretess i tillsynsverksamhet är bl.a. att
skydda affärs- och driftförhållanden så att företagen inte lider ekonomisk
skada. För dem är det av stor betydelse att konkurrenskänsliga uppgifter kan
skyddas från insyn. Det är framför allt typiska företagshemligheter, t.ex.
tillverkningsprocesser, recept, beräkningar, affärsuppgörelser o. d., som
behöver skyddas.

Det
är givetvis angeläget att förhindra att företag skadas av atl uppgifter
offentliggörs. Det kan snedvrida konkurrensförhållandena genom att konkurrenterna
kan utnyttja t.ex. affärshemligheter som förelaget har investerat stora summor
i. På längre sikt kan viljan att investera i bl.a. forskning och utveckling
drabbas. Uppgifter om företagens affärs- eller driftförhållanden som inhämtats
av myndigheten i samband med dess tillsynsverksamhet och som finns i
testresultat, protokoll från undersökningar o.d. kan därför sekretessbeläggas
och därigenom undanhållas konkurrenterna, om det finns fog att anta att
företagen kommer att lida ekonomisk iorlust om uppgifterna lämnas ul.

Däremot
är del mera tveksamt om sekretess skall skydda mot negaliv publicitet i
allmänhet.

Allmänhetens intresse av
insyn Prop. 1988/89:131

Det
ena huvudinslaget i tillsynen enligt livsmedelslagen är att bevaka att
livsmedelshanteringen sker på ett från hygienisk synpunkt tillfredsställande
sätt. En rad av livsmeddslagsliftningens bestämmelser syftar till att förhindra
att människor utsätts för hälsorisker av olika slag.

Det
andra huvudinslaget i livsmedelstillsynen är att se till att bestämmelser som
rör redligheten i livsmedelshanteringen efterlevs. Dit hör bl. a. att
kontrollera att gällande bestämmelser om livsmedelsstandard, om skyddade
livsmedelsbeteckningar och om märkningsskyldighet efterlevs.

Konsumenterna
— i vilkas intresse tillsynen närmast bedrivs — kan givetvis ställa krav på att
i största möjliga utsträckning få ta del av resultaten. De har behov av insyn i
hanteringen av varor och utförandet av tjänster. Genom att ta del av resultatet
från undersökningar och provtagningar som gjorts i tillsynen över näringslivet
förbättras deras möjligheter alt bedöma varor och tjänster. Dessa bedömningar
går inte att göra utan kunskap och information.

De
fall som har varit aktuella på senare tid har både gällt brister i hygienen, t.ex.
undermålig hantering av köttfars i livsmedelsbutiker, dålig hygien på
restauranger och brister i redligheten, t. ex. charkuteriföretags fusk med
datummärkning av förpackat kött.

Det
finns också andra fall där konsumenterna har intresse av information. Jag
tänker då på t.ex. sådana uppgifter hos konsumentverket som finns i ärenden som
handläggs med stöd av produktsäkerhetslagen (1988:1604) och som avser utredning
om produkters säkerhet m. m.

Inte
bara för konsumentintressena är det viktigt med en större öppenhet. Också de
förelag som uppfyller de standardkrav som lagstiftningen syftar till att
upprätthålla drabbas av att konkurrensen snedvrids genom att villkoren för
verksamheten inte blir desamma.

Också
vad gäller de intressen som skall tillgodoses genom miljö- och hälsoskyddslagstiftningen
finns det ett starkt behov av information från allmänhetens sida.

Tillsyn
enligt miljöskyddslagen innebär att miljömyndigheterna skall övervaka alt
företagen iakttar de villkor för verksamheten som finns angivna i
tillståndsbesluten eller — i de fall tillstånd inte krävs för verksamheten —
att företagen iakttar lagens tillåtlighetsregler. I tillsynsuppgifterna ingår
också att lämna råd till företagen om lämpliga åtgärder till skydd för miljön.
Härjämte har tillsynsmyndigheterna en skyldighet — centralt, regionalt och
kommunalt — att övervaka miljöförhållandena i allmänhet och därigenom hålla sig
underrättade om vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att förebygga
eventuella olägenheter.

Även
allmänheten har ett befogat intresse av att få vara väl underrättad

om
de uppgifter och andra mätresultat som finns med avseende på miljön.

Detta
kan gälla såväl för dem som räknas till den s. k. sakägarkrelsen i bl. a.

miljöskyddslagens
mening som för dem som har ett mera allmänt intresse i

miljöfrågor.
Intresset för sådana frågor har alltmera kommit i förgrunden

och
hos allmänheten växer oron för vad som sker med miljön.

Riksdagen
har nyligen beslutat skärpa reglerna i miljöskyddslagen (prop.

10

1987/88:85, JoU 23, rskr.
373) och regeringen har också i sin praxis inta- Prop. 1988/89:131 git en
strängare hållning i fråga om de s. k. tillåtlighetsreglerna.

Miljömyndigheterna
har nytta av att allmänheten slår larm när det är befogat. Det finns därför ett
intresse både från myndigheternas och de enskilda medborgarnas sida av att
enskilda skall ha insyn i vilka utsläpp och andra emissioner som sker från
företag till omgivningen. Tillgången till uppgifter som påverkar människors val
av bostad, arbetsplats eller annan vistelse får också anses vara omständigheter
som inneburit att allmänhetens krav på kunskap om företagens verksamhet har
tilltagit i omfattning och styrka.

Vad
jag nu har sagt om miljöskyddslagen gäller i allt väsentligt också hälsoskyddslagen
och lagen om kemiska produkter.

Allmänheten
behöver relevant information också för att kunna göra ett medvetet val av
produkter. De som är intresserade av miljön försöker ju ofta påverka de företag
vilkas verksamhet utgör ett hot mot miljön genom att bojkotta deras produkter
och tjänster. För att kunna göra detta krävs information och kunskap.

Skälen
för mitt förslag: Som har framgått av min tidigare redogörelse måste en
avvägning göras mellan det allmänna intresset av att få la del av de uppgifter
som finns om företagen i tillsynsverksamheten och risken för skada för
företagen. Denna avvägning tilldrog sig också uppmärksamhet under arbetet med
den nya sekretesslagen.

Offentlighets-
och sekretesslagstiftningskommittén föreslog i betänkandet (SOU 1975:22) Lag
om allmänna handlingar beträffande den statliga tillsynsverksamheten bl. a. att
vissa myndigheter skulle — i likhet med vad som föreskrevs i den då gällande
sekretesslagen — bemyndigas att lämna ut en hemlig handling, om det borde ske
med hänsyn till det allmännas intresse (a. a. s. 212 ff.). Detta förslag
frångicks dock under lagstiftningsarbetets gång och enligt de nuvarande
reglerna finns i stället, vilket jag redan tidigare redovisat, en
dispensmöjlighet för regeringen.

En
grundläggande princip i svensk rätt är att de uppgifter som en myndighet har
tillgång till i sin verksamhet skall vara offentliga. Denna princip har dock
sina undantag som motiveras av hänsyn till allmänna och enskilda intressen. Så
har t.ex. ett enskilt förelag ett berättigat intresse av atl vissa uppgifter
som en tillsynsmyndighet har fått tillgång till inte offentliggörs. Sekretess
gäller därför normalt för uppgifter om ett företags affärsförhållanden eller om
företagets driftförhållanden som direkt kan utnyttjas av andra företagare för atl
skaffa sig konkurrensfördelar.

Som
jag nämnt tidigare kan en tillsynsmyndighet i vissa situationer, när det
uppkommer fara för människors liv och hälsa, utan hinder av den sekretess som
normalt råder lämna ut uppgifter för att varna allmänheten. Enligt min mening
har emellertid utvecklingen visat att det finns elt behov av all kunna låta
uppgifter lämnas ut även i fall där missförhållandena hos ett företag inte är
av så allvarlig karaktär att utlämnandet kan ske med stöd av I kap. 5 §
sekretesslagen.

Som
har framhållits i promemorian har allmänheten elt berättigat krav

att uppgifter om t. ex. skadliga utsläpp och andra störningar från miljöfar

lig verksamhet i så stor utsträckning som möjligt skall kunna offentliggö- i i

ras. Lika viktigt är det
för konsumenterna att få kännedom om de resultat Prop. 1988/89: 131 som t. ex.
livsmedelskontrollen leder till. Jag anser att det är av stort värde, om
tillsynsmyndigheterna öppet kan redovisa de förhållanden som råder vad gäller t.ex.
hygien, miljö och redlighet hos företagen. Härigenom kan allmänheten få
möjlighet att tillgodogöra sig resultatet av det allmännas tillsynsverksamhet
som ju bedrivs i syfte att ta lill vara de många människornas intressen
gentemot företagen.

Den
möjlighet som enligt den tillämpning av sekretessbestämmelserna som skett hittills
finns i dessa fall är att utnyttja regeringens dispensmöjlighet. Enligt min
mening visar emellertid antalet dispensansökningar till regeringen soifi
bifallits på senare tid i här aktuella fall alt en annan reglering bör
övervägas. Regeringens beslut bygger på uppfattningen att nuvarande
sekretessbestämmelser inte ger tillräckliga möjligheter för enskilda att ta
del av uppgifter av betydelse för dem. Dessutom är ordningen med
dispensprövning krånglig och tidsödande eftersom den enskilde oftast först har
försökt få ett utlämnande i vanlig ordning. Jag finner det inte heller
tillfredsställande att regeringen i alltför stor utsträckning skall ägna sig åt
dispensfrågor, om det går att direkt i lag ange i vilka situationer utlämnande
bör ske.

Några
av de remissinstanser som företräder företagarintressena hävdar att allmänhetens
berättigade krav på insyn i företagen redan är tillgodosett genom befintliga
regler.

För
egen del kan jag inte dela den bedömningen. Med hänsyn till vad jag tidigare
anfört anser jag att nuvarande lagstiftning har lett till att alltför många
uppgifter hålls hemliga som rör människors liv, hälsa och omgivning och som är
av omedelbart intresse för allmänheten. Min uppfattning är dock inte att
känsliga uppgifter utan vidare skall göras allmänt tillgängliga. Men uppgifter
som rör skyddsvärda affärs- och driftförhållanden bör kunna lämnas ut, även om
offentliggörandet också i sådana fall kan få direkta eller indirekta ekonomiska
konsekvenser för företagen. Ett exempel på detta är när utlämnandet av för
företagen ofördelaktiga uppgifter leder l.ex. till ett avståndstagande från
allmänheten som kan påverka företagens omsättning genom att kunderna — med
kännedom om påtalade missförhållanden — vänder sig till ett annat företag. Att
i sådana situationer låta sekretess gälla begränsar allmänhetens möjligheter atl
göra sina val på saklig grund och motverkar syftet med bl. a.
livsmedelslagstiftningen.

Det
kan hävdas att redan nuvarande sekretessbestämmelser med rakt

skaderekvisit tillåter att uppgifter lämnas ut. Bara del förhållandet att ett

förelag riskerar dålig publicitet om fakta om utsläpp offentliggörs, torde

inte ha avsetls utgöra sådan risk för skada för företaget som krävs för

sekretess (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 457 och 493). För att eU rakt

skaderekvisit skall kunna tillämpas måste det finnas tillräckliga skäl för en

bedömning att skada kan uppkomma, om uppgifter lämnas ut. Blott den

teoretiska möjligheten av skada bör inte vara nog för att sekretess skall

anses gälla, eftersom man i så fall skulle komma till samma resultat oavsett

om skaderekvisitet är rakt eller omvänt. Rättspraxis synes dock innebära

att t. ex. uppgifter om ämnen i utsläpp från industrier har ansetts känsliga i

förhållandevis stor utsträckning. I likhet med bl. a. JO anser jag därför att 12

en lagändring behövs för
att det skall bli en tillfredsställande insynsmöjlig- Prop. 1988/89:131 het.

Jag
kommer således, i likhet med majoriteten av remissinstanserna, fram till att
övervägande skäl talar för att lagstiftningen bör ändras så att den bättre
motsvarar den nu redovisade uppfattningen om hur avvägningen bör göras mellan
de intressen som är beaktansvärda i detta sammanhang.

Jag
tänker då i första hand på två situationer där den nuvarande sekretessregleringen
har visat sig leda till otillfredsställande resultat. Den ena är att det finns
uppgifter hos lillsynsorgan om missförhållanden i företagsamhet som tillsynen
avser. Det kan t. ex. vara fråga om konstaterade brister i kvaliteten hos
livsmedel, oriktig datummärkning eller felaktiga viktangivelser. Andra exempel
är farliga ämnen som finns i kläder och andra varor och dålig barnsäkerhet hos
leksaker. Jag anser det inte rimligt att missförhållanden av detta slag skall
få döljas genom sekretessbeläggning så att bristfälligheterna kan fortsätta att
finnas därför att konsumenterna inte kan bli informerade om dem och inte ta
avstånd från dem.

Den
andra situationen som jag har i åtanke kan sägas karaktäriseras av att det inte
råder något som kan betecknas som missförhållande därför att det är fråga om t.
ex. utsläpp av miljöfariiga ämnen som sker inom tillåtna gränser. Jag anser
emellertid att det även i dessa fall kan finnas ett starkt intresse att
allmänheten kan informeras och få underiag för sin bedömning av risker för
hälsa och miljö. I den mån egentliga företagshemligheter inte avslöjas till
direkt nytta för konkurrenter, bör det enligt min mening kunna finnas utrymme
för offentlighet också här.

Enligt
min mening bör man försöka utforma sekrelessregleringen så att den tillgodoser
insynsintressena i de båda typsituationer som jag här har angett.

Frågan
om hur man på ett lämpligt sätt gör en inskränkning i den nuvarande sekretessen
har utförligt diskuterats i promemorian. Vid en samlad bedömning harjag stannat
för att förorda den lagtekniska lösning som föreslås i promemorian, med vissa förtydliganden.
Jag föreslår således att det införs en generell begränsning av sekretessen hos
vissa tillsynsmyndigheter genom atl sekretess för uppgifter om affärs- och driflförhållanden
hos rördseidkaren inte skall gälla, om uppgifterna har ett sådant allmänintresse
alt de bör lämnas ut. En sådan lagreglering ger enligt min mening de bästa
möjligheterna alt ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Några
remissinstanser har invändningar mot att den intresseavvägning vid prövning i
det särskilda fallet som nu enligt 8 kap. 6 och 7 §§ sekretesslagen är
förbehållen regeringen föreslås flyttad till ett antal statliga myndigheter
och de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämndema. De anser att huvudprincipen
att denna typ av intresseavvägningar inte bör anförtros myndigheter bör
upprätthållas. Ett par remissinstanser hävdar att en reglering av det innehåll
som föreslås strider mot bestämmelserna i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen.

Jag
vill med anledning av detta påpeka att det inte för myndigheterna är

någon ny uppgift atl göra en intresseavvägning i ett enskilt fall. En sådan 13

skall redan i dag ske i
fråga om uppgiftsutbyte mellan myndigheter. I den Prop. 1988/89:131 s.k.
generalklausulen i 14 kap. 3§ sekretesslagen föreskrivs nämligen att en sekretessbelagd
uppgift får lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att
uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall
skydda. På ett mera allmänt plan kan det hävdas att den typ av bedömningar det
blir fråga om inte är artskilda från de överväganden som t.ex. skaderekvisiten
i sekretesslagen föranleder.

Det
är i och för sig riktigt att intresseavvägningar i dag i det särskilda fallet
vid prövning av utlämnande av uppgifter till enskilda nästan uteslutande
förbehållits riksdagen och regeringen (se t. ex. 8 kap. 2, 4 —7, 9— 11 och 18 §§,
II kap. I och 3 §§ samt 14 kap. 8 § sekretesslagen).
Domstolarna har emellertid en i viss mån motsvarande befogenhet (12 kap. 3 §).
Vidare finns det i 8 kap. 5 § andra stycket sekretesslagen, som bl. a. reglerar
bankinspektionens övervakning av förhållandena på värdepappersmarknaden, en
möjlighet för inspektionen att göra en liknande bedömning.

Även
om den nuvarande sekretesslagen ger få exempel på regler i vilka ges möjlighet till
en intresseavvägning hos de myndigheter som i första hand skall pröva om en
handling skall lämnas ut till en enskild, ärjag alltså av den meningen att en
sådan lösning inte kan ses som någon principiell nyordning. Som jag nämnt
tidigare fanns ju redan i den tidigare sekretesslagstiftningen möjlighet lill
en avvägning mellan den enskildes och det allmännas intresse hos vissa statliga
myndigheter med tillsyn över näringslivet. Den ordningen ansågs förenlig även
med den nya lydelse som 2 kap. TF fick fr. o. m. år 1978. Vad som däremot inte
är tillåtet enligt 2 kap. 2 § TF är alt låta någon annan myndighet än
regeringen utöva ett i princip fritt skön i fråga om uppgifter skall lämnas ut
eller inte. Någon sådan dispensmöjlighet är det emellertid inte tal om här.
Mot bakgmnd av vad jag nu anfört kan jag därför inte dela den uppfattning, som
framförs av några remissinstanser, att förslaget skulle strida mot
tryckfrihetsförordningen.

Genom
att befogenheten att göra intresseavvägningen med mitt förslag läggs på de
myndigheter som i första hand skall göra sekretessprövningen, är del dock
givetvis av stor vikt att denna möjlighet avgränsas till de fall där det finns
ett klart behov av en sådan avvägning mellan olika intressen, vilket i sin tur
kräver att de olika intressena anges så preciserat som möjligt. Flera
remissinstanser framhåller också att det i lagtexten bättre bör preciseras
vilka uppgifter det är som kan vara av allmänintresse.

Frågan
är då vilka allmänintressen som skall kunna få leda till att uppgifter om
affärs- och driftförhållanden får lämnas ut, trots att skada kan uppkomma för
del enskilda företaget. Som framgår av promemorian och huvudparten av
remissinstansemas yttranden är det främst uppgifter av betydelse för hälsa,
miljö och redbarhet i handeln som allmänheten har ett berättigat intresse att
ha tillgång till. Det är enligt min mening rimligt att företagens intresse av
sekretess för uppgifter om aflars- eller driftförhållanden i vissa fall får
stå tillbaka för allmänhetens intresse av tillgång till uppgifter som har
betydelse inom dessa områden.

Ett
alternativ är att, som någon remissinstans också föreslår, i lagtexten

uttryckligen ange att uppgifter om enskildas affärs- eller driftförhållanden 14

som inhämtats i
tillsynsverksamheten får lämnas ut, om intresset av all- Prop. 1988/89:131 män
kännedom om förhållande som rör människors hälsa, miljön eller redligheten i
handeln har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut. Vad som talar emot en sådan
lösning är att det är svårt att på förhand fullständigt räkna upp de
allmänintressen som kan komma i fråga. Det kan ju tänkas uppkomma nu
oförutsedda situationer där ell liknande informationsbehov kan uppstå. En
alltför detaljerad reglering kan medföra att bestämmelsen inte svarar mot de
behov som finns och därför snart behöver ändras igen, vilket givetvis är
otillfredsställande. Mitt förslag är därför att det i den nya regeln skall
anges att utlämnande av uppgifter skall ske för att tillgodose de nu angivna
insynsintressena men att detsamma skall ske om ett annat liknande
allmänintresse motiverar det tillräckligt. Sekretessen skall alltså brytas, om
intresset av allmän kännedom om förhållande som rör människors hälsa, miljön
eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt
att uppgiften bör lämnas ut. Då kan enligt min uppfattning inte någon avgörande
kritik riktas mot beskrivningen av de intressen som skall kunna tillmätas
betydelse.

Många
remissinstanser har påpekat att intresseavvägningen bör uttryckas tydligare
för att ge bättre ledning vid tolkningen av bestämmelsen. Enligt flera av dem
är det klart otillfredsställande att den föreslagna regeln kan komma att tolkas
olika hos det stora antal statliga och kommunala myndigheter ute i landet som
det här blir fråga om. För företagen är det mycket viktigt att de kan förutse
vad en sekretessprövning kommer att leda till. Ett par av dem föreslår att det
av lagtexten tydligare bör framgå att en noggrann intresseavvägning skall göras
i enlighet med den modell som valts i den tidigare nämnda generalklausulen. En
remissinstans har ansett att offentliggörandet skall förbehållas situationer
där kontrollen har avslöjat mera systematiska brister av inte ringa art. En
annan remissinstans har påpekat att det bör framgå att vid prövning av frågor
om utlämnande hänsyn bör tas till uppgiftens aktualitet.

För
min del anser jag att sådana mera detaljerade regler inte är lämpliga men att
synpunkter av det slag som förts fram kan beaktas i tillämpningen och att
risken för en oenhetlig praxis inte på något avgörande sätt kan anses större
här än annars vid prövning enligt sekretesslagen.

Intresseavvägningen
blir givetvis i sista hand beroende av tolkningen av begreppet allmänintresset.
Eftersom prövningen skall göras för uppgifter som kan vara mycket olika
varandra och i vitt skilda situationer finner jag det inte heller lämpligt att
mer i detalj här säga hur sekretessprövningen skall gå till. Jag vill
emellertid betona vikten av att det i varje enskilt fall görs en noggrann
bedömning av allmänintresset och att man också beaktar det motstående intresset
av att aflars- och driftförhållanden skall kunna hållas hemliga i tillräcklig
utsträckning.

Jag
vill också framhålla att det endast i ett relativt begränsat antal fall torde
behöva göras en sådan intresseavvägning. Ofta torde det gå att lämna ut
uppgifter som tillgodoser de angivna allmänna intressena, t. ex. namnen på de
granskade företagen och resultatet av kontrollen, utan att uppgifter som berör
affärs- eller driftförhållanden lämnas.

Mot
bakgrund av vad jag nu anfört hyser jag inte de farhågor, som några 15

remissinstanser har
uttalat, alt förelagens frivilliga kontakter med tillsyns- Prop. 1988/89: 131 myndigheten
kan komma att äventyras om förslaget genomförs. Givetvis delar jag den
uppfattningen att dessa slags kontakter har ett stort samhälleligt intresse.
Visserligen möjliggör förslaget att uppgifter om ett företags affärs- eller
driftförhållanden mera än hittills kan lämnas ut till allmänheten. Jag
föreställer mig dock alt del i praktiken ytterst sällan torde bli aktuellt att
lämna ut uppgifter som kan komma alt leda till direkt ekonomisk skada för
företag som uppfyller sina skyldigheter enligt lagstiftningen. Jag tror därför
inte att mitt förslag medför att företagen i framliden i någon ökad
utsträckning kommer att avstå från att vända sig till tillsynsmyndigheten, t.
ex. för att få råd i olika frågor.

Några
remissinstanser föreslår att en myndighet skall vara skyldig att kommunicera
med det aktuella företaget innan uppgifterna offentliggörs. 1 förarbetena till
sekretesslagen (prop. 1979/80:2 Del A s. 331) anförde föredragande statsrådet
att han inte ville förorda en regel om att en myndighet som lämnar ut sekretessbelagd
information skall vara skyldig att underrätta den som uppgiften rör. En sådan
ordning skulle vara praktiskt ogenomförbar. Enligt min mening finns det inte
någon anledning att nu göra en annan bedömning. Givetvis är det dock inget som
hindrar att tillsynsmyndigheten, även om det inte finns någon särskild regel
härom, hör efter det enskilda företagets uppfattning i de fall myndigheten
anser att det kan vara betydelsefullt för sekretessprövningen (jfr a. prop. s.
332).

Från
en dd håll påpekas att möjligheterna till ersättning för skada till följd av
felaktig myndighetsutövning är utomordentligt begränsade och att detta måste
beaktas vid bedömningen av den föreslagna intresseavvägningen.

Jag
vill betona det angelägna i att tillsynsmyndigheten verkligen förvissar sig om
alt den uppgift som man anser skall lämnas ul verkligen är riktig. Jag kan
också nämna att ett arbete med en översyn av reglerna i 3 kap. skadeståndslagen
pågår i departementet i syfte att vidga möjligheterna till skadestånd vid fel
eller försummelse i samband med myndighetsutövning.

Den
kommunala tillsynsverksamheten inom de nu angivna områdena handhas av miljö-
och hälsoskyddsnämnderna. På det kommunala området är det därför endast dessa
myndigheter som kommer att tillämpa en regel av det slag jag nu förordat.
Regeln bör därför begränsas till att gälla för sådana uppgifter om ett enskilt
företag som en miljö- och hälsoskyddsnämnd har inhämtat i samband med sin
tillsynsverksamhet. Jag föreslår alten sådan regel införs i 8 kap. 7 §
sekretesslagen.

Inom
den statliga tillsynsverksamheten är det flera myndigheter, t.ex.
länsstyrelserna, livsmedelsverket och konsumentverket som bör omfattas av en
regel av det slag jag diskuterat. Enligt min mening bör dock en annan lagteknisk
lösning väljas i dessa fall. Att införa en regel om inskränkning i sekretessen
enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen skulle föra för långt eftersom all statlig
tillsynsverksamhet då skulle komma att omfattas. Jag anser att det i stället
för varje sådan tillsynsverksamhet bör anges om en intresseavvägning av det
slag jag nu förordat skall göras. Lagtekniskt löses delta lämpli-

gen
så att del i bilagan till sekrelessförordningen införs regler som motsva- Prop.
1988/89:131 rar den som föreslås intagen i 8 kap. 7 § sekretesslagen.

Jag
avser att återkomma till regeringen med förslag om sådana ändringar i
sekretessförordningen. Jag vill emellertid redan nu nämna att de verksamheter
som jag främst har i åtanke är de som jag tidigare redogjort för i samband med
min redovisning av gällande bestämmelser i 8 kap. 6 § sekretesslagen samt 2 §
sekretessförordningen och bilagan till denna. Jag har här i stor utsträckning
beaktat de synpunkter som kommit fram under remissbehandlingen på ytterligare
verksamheter, förutom de i promemorian nämnda, i vilka allmänheten kan ha
intresse av insyn av de skäl som nu diskuteras.

Som
har framhållits i promemorian bör bestämmelserna om att regeringen kan medge
undantag från sekretess kvarstå, även om det införs regler om begränsningar i
sekretessen hos de angivna myndigheterna. Eftersom förslaget endast avser en
begränsad del av del område som täcks av sekretessen i 8 kap. 6 och 7 §§
sekretesslagen bör det därför enligt min mening även i fortsättningen finnas en
möjlighet för regeringen att ge dispens i särskilda fall, om det är av vikt att
uppgiften lämnas ut.

En
remissinstans har föreslagit att det i sekretesslagen borde införas också en
bestämmelse som ger t.ex. en miljö- och hälsoskyddsnämnd möjlighet att
hemlighålla en anmälares identitet, om det kan antas att denne kan utsättas för
våld eller hot om våld. En bestämmelse till skydd för den som lämnar uppgifter
till myndigheter om andras förhållanden finns redan inom t. ex. hälso- och
sjukvården, på socialförsäkringsområdet och beträffande polisens sociala
verksamhet (jfr 7 kap. 6, 7 och 20 §§ sekretesslagen). Jag anser dock inte det
kan finnas tillräckliga skäl att införa en motsvarande regel för vissa
myndigheter som har tillsyn över näringslivet.

Sammanfattningsvis
föreslår jag alltså att sekretesslagen kompletteras med en bestämmelse som ger
de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna möjligheter att offentliggöra i
och för sig sekretesskyddade uppgifter om en enskilds affärs- eller
driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat som de inhämtat i sin
tillsynsverksamhet, om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör
människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse
har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut. Bestämmelsen bör tas in i 8 kap. 7
§ sekretesslagen, som är den paragraf som reglerar sekretessen inom den
kommunala tillsynsverksamheten. Jag avser att senare återkomma till regeringen
med förslag till liknande ändringar i sekrelessförordningen avseende vissa statliga
tillsynsmyndigheter, där det också kan bli aktuellt med en liknande regel.

17

2 Riksda.gen 1988/89. 1 .saml. Nr 131

3
Sekretessen för uppgifter i ärenden hos statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor

Prop. 1988/89:131

Mitt förslag: Den
sekretess hos NIA som för närvarande gäller för uppgifter i ärenden om biträde
i rättsliga angelägenheter eller utredning eller annat liknande bistånd åt
enskilda skall omfatta alla uppgifter om enskildas personliga förhållanden i
ärenden om internationella adoptioner hos nämnden.

Framställningen
från NIA innehåller önskemål som i princip överensstämmer med det remitterade
lagförslaget och mitt förslag.

Remissinstanserna:
Alla remissinstanser utom en har tillstyrkt det remitterade förslaget. Några
av dem, bl.a. socialstyrelsen, anser dock att regleringen bör motsvara den som
finns inom socialtjänsten och att därför ett omvänt skaderekvisit bör gälla.
Malmö tingsrätt avstyrker förslaget, men ställer sig inte helt avvisande utan
anser att frågan bör utredas ytterligare.

Bakgrunden
till mitt förslag: I början av 1970-talet inrättades en till socialstyrelsen
knuten rådgivande nämnd för frågor rörande adoption av utländska barn. Denna
rådgivande nämnd, som senare blev NIA, inrättades bl. a. för att man ville
säkerställa offentlig kontroll i verksamheten med inlernationella adoptioner i
syfte alt tillgodose barnens bästa. Verksamheten innefattade främst förmedling
av ansökningar om adoption samt biträde åt myndigheter, organisationer och
enskilda.

I
samband med att riksdagen fattade beslut om en ny organisation av verksamheten
med internationella adoptioner beslöts att NIA skulle ha en övergripande
funktion (prop. 1978/79:108, SoU 41, rskr. 346, SFS 1979:552 och 553). Dess
huvudsakliga uppgifter skulle vara information, tillsyn och kontroll samt kontaktskapande
verksamhet. Däremot skulle ärenden rörande förmedling till utlandet av
ansökningar om bam för adoption här i landet inte längre handläggas av nämnden.
Denna funktion överläts helt på de ideella organisationer som arbetar med
internationell adoptionsverksamhet. Samtidigt infördes kravet att sådana organisationer
skulle vara auktoriserade.

År
1981 gjordes NIA till en självständig myndighet med den övergripande uppgiften
att underiätta adoption i Sverige av utländska barn. NIA fick då också
uppgiften att besluta om auktorisation av adoptionsorganisationer, (se 2§
lagen /1979:552/ om internationell adoptionshjälp, SFS 1981:580, och 1 §
förordningen /I988:l 128/ med instmktion för statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor). 1 samband med ett beslut om auktorisation skall NIA också
utse i vart fall minst en person att företräda allmänintresset i
sammanslutningens arbete (5 § lagen om internationell adoptionshjälp).

Bland
nämndens uppgifter ingår vidare att besluta att ett utländskt adoptionsbeslut
skall gälla här i landet (se I § förordningen /1976:834/ om prövning av
utländskt beslut om adoption /omtryckt 1981:674/ och I § förordningen med instmktion
för statens nämnd för internationella adop-

18

tionsfrågor). Nämnden
består av elva ledamöter som utses av regeringen Prop. 1988/89:131 för en
bestämd tid.

NIA
får del av uppgifter om enskildas personliga förhållanden på många olika sätt.

Det
händer t. ex. att NIA i vissa fall beslutar i enskilda ärenden. Enligt 8 §
lagen om internationell adoptionshjälp skall frågan om att lämna adoptionshjälp
eller inte överlämnas till NIA för beslut i de fall där samhällsrepresentanten
har en annan mening än sammanslutningen i frågan om adoptionshjälp. Likaså
skall NIA fatta beslut, om den som har vägrats adoptionshjälp begär att NIA
uppdrar åt organisationen att ändå lämna hjälpen. I dessa ärenden förekommer
uppgifter om de sökandes personliga förhållanden som kan vara av mycket
integritetskänslig natur.

Av
2 § i NIA:s instmktion framgår att nämnden i sin verksamhet bl.a. skall bedriva
informationsverksamhet samt lämna upplysningar och biträde åt myndigheter och
organisationer. NlA:s biträde åt myndigheter kan bl. a. innebära att ärenden,
som många gånger innehåller integritetskänsliga uppgifter om enskilda
personer, överlämnas till NIA för yttrande. Det finns flera sådana exempel.

Socialnämnden
skall t.ex. enligt 25 § socialtjänstlagen (1980:620, 25 § ändrad 1984:1092) ge
sitt medgivande innan en underårig får tas emot för stadigvarande vård och
fostran i ett enskilt hem som inte tillhör hans föräldrar eller någon annan som
har vårdnaden om honom. Som underlag för medgivandet görs i kommunen en
utredning om de sökandes situation och bedöms deras lämplighet. När
socialnämnden i dessa ärenden finner sökandenas lämplighet svårbedömd begär de
ibland NIA:s yttrande. Det är då ofta fråga om medicinska bedömningar, som NIA gmndar
på uppgifter i olika läkarintyg m. m. rörande sökandenas hälsotillstånd. I de
fall där del också är fråga om sociala bedömningar ingår den fullständiga
sociala utredningen, som även innefattar utdrag ur polisregistret, i
beslutsunderlaget hos NIA. Det är alltså här fråga om uppgifter som ofta är
mycket inlegriletskänsliga.

Vidare
förekommer det att yttrande av NIA rörande sökandens lämplighet begärs av
länsrätt resp. kammarrätt i samband med att en socialnämnds beslut i fråga om
medgivande enligt 25 § socialtjänstlagen har överklagats.

Den
verksamhet som NIA bedriver föregår den rättsliga prövningen som syftar till
beslut om adoption. Regler om detta finns i 4 kap. föräldrabalken, vari det bl.a.
föreskrivs att det är tingsrätten som skall pröva om det är lämpligt att
adoptionen äger rum. Det förekommer att tingsrätter begär NlA:s yttrande i
fråga om erforderliga samtycken föreligger i dessa adoptionsärenden. Även i
dessa ärenden får NIA ta del av integritetskänsliga uppgifter.

Känsliga
uppgifter om enskildas förhållanden kan också ingå i ärenden där utländska
myndigheter vänder sig till NIA för att få information om barnet.

Även
andra myndigheter, exempelvis utrikesdepartementet, begär ibland yttrande eller
synpunkter från NIA i ärenden där sådana uppgifter kan förekomma.

NIA:s
uppgift är inte bara att biträda myndigheter utan även organisa- 19

tioner. Det är naturligt
att adoptionsorganisationerna vänder sig till NIA Prop. 1988/89:131 för att
inhämta dess yttrande i förmedlingsärenden, där komplikationer uppstår och där
de är tveksamma huruvida adoptionshjälp skall lämnas eller inte.

Nämnden
får också i övrigt i sin egenskap av tillsynsmyndighet över de auktoriserade
adoptionsorganisationerna del av känsliga uppgifter om enskilda. 1 6§ lagen om
internationell adoptionshjälp föreskrivs t.ex. uttryckligen att de
auktoriserade sammanslutningarna är skyldiga att på begäran tillhandahålla
tillsynsmyndigheten de handlingar som rör verksamheten.

För
närvarande regleras sekretessen hos NIA i 9 kap. 11 § sekretesslagen. Av denna
bestämmelse framgår att sekretess gäller hos utrikesdepartementet, inom utrikesrepresentationen
och hos NIA för uppgifter i ärenden om ekonomiskt bistånd, biträde i rättsliga
angelägenheter eller utredning eller annat liknande bistånd åt enskilda, om det
kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men
om uppgiften röjs. Här gäller således ett s.k. rakt skaderekvisit, vilket
innebär att presuin-tionen är för offentlighet.

Det
sekretessbelagda området utvidgades något genom en ändring i paragrafen, som
trädde i kraft den I januari 1988 (SFS 1987:1161). Bl.a. skall uppgifter om
enskilda som hänför sig till utlandsmyndigheters beredskapsplanering samt
deras bistånd åt enskilda i samband med olyckor o. d. också kunna skyddas av
sekretess. Någon ändring av sekretessen hos NIA diskuterades dock inte i
samband med det förslaget.

Skälen
för mitt förslag: En gmndtanke bakom offentlighets- och sekre- • tessregleringen
är, som jag tidigare redovisat, att sekretess inte skall gälla för uppgifter
annat än om det verkligen behövs. De avvägningar mellan de motstående
intressena av offentlighet och sekretess som gjordes vid sekretesslagens
tillkomst gmndades på ett omfattande utredningsarbete. När det gäller en
verksamhet som bedrevs vid sekretesslagens tillkomst måste man därför normalt
kräva att det senare har kommit fram sådana nya omständigheter som för med sig
att de avvägningar som då gjordes inte längre är giltiga.

Bestämmelsen
i 9 kap. 11 § sekretesslagen, enligt vilken en uppgift i vissa fall kan skyddas
av sekretess hos NIA, om uppgiften ingår i ett ärende om biträde i rättsliga
angelägenheter eller utredning eller annat liknande bistånd åt en enskild, gmndar
sig bl.a. på bestämmelser i den tidigare sekretesslagen. Enligt dessa kunde
handlingar hos NIA sekretesskyddas, om de avsåg någon utredning eller biträde i
rättslig angelägenhet åt en enskild.

Den
omorganisation i verksamheten med internationella adoptioner

som gjordes år 1979 innebar, som jag redan tidigare nämnt, att NIA skulle

ha en mer övergripande funktion. Denna ändring i NIA:s verksamhet

tycks emellertid inte ha beaktats vid den nya sekretesslagens tillkomst. I

stället var utgångspunkten att NIA:s huvudsakliga uppgift fortfarande

skulle vara att utföra själva förmedlingsarbetet vid en internationell adop

tion. NIA har därefter tillförts nya arbetsuppgifter som har ökat mängden

känslig information hos NIA. De överväganden som gjordes vid 20

sekretesslagens tillkomst
när det gäller sekretess hos NIA behöver därför Prop. 1988/89:131 omprövas.

Mot
bakgrund av vad jag tidigare redovisat om NlA:s nuvarande verksamhet kan jag
konstatera att det numera hos nämnden förekommer känsliga uppgifter om
enskildas personliga förhållanden i olika typer av ärenden som inte kan
hänföras till ärenden om biträde eller bistånd åt enskilda. Denna del av
verksamheten är i själva verket i dag ytterst ringa.

Som
framgått av min tidigare redogörelse får nämnden i stället del av de flesta
uppgifterna om enskildas personliga förhållanden i samband med att den biträder
myndigheter och organisationer, vilket ju är nämndens huvudsakliga uppgift i
dag. Jag anser det inte rimligt att samma typ av uppgifter, t.ex. om sjukdom
eller missbruksproblem, har olika sekretessskydd hos NIA beroende på vilket
slag av ärende uppgifterna hänför sig lill. Enligt gällande bestämmelser är det
ju bara uppgifter som hänför sig till ärenden där NIA biträder någon enskild
som kan sekretessbeläggas. Behovet av sekretesskydd för integritetskänsliga
uppgifter om en enskild får dock enligt min mening anses vara lika stort hos
NIA vare sig nämnden biträder en enskild eller en myndighet eller en
organisation.

Visserligen
har, som en remissinstans också påpekat, intresset av insyn i NlA:s verksamhet
ökat genom den utveckling av verksamheten som skett sedan år 1979. Jag delar
emellertid NIA:s bedömning, som också biträds av så gott som samtliga
remissinstanser, att det finns ett påtagligt behov av sekretess för de här
aktuella uppgifterna. Det är ju fråga om mycket känsliga uppgifter som hos
andra myndigheter ofta är underkastade sekretess till skydd för den enskilde.
Uppgifterna torde förekomma i relativt stor omfattning och det finns risk för
att de kan användas på ett sätt som leder till men för den enskilde. Enligt min
mening föreligger det därför starka skäl för att ändra den nuvarande
sekretessbestämmelsen så att den anpassas till NlA:s nuvarande funktion.

Mitt
förslag är att sekretessområdet utvidgas till att gälla alla ärenden om
internationella adoptioner hos NIA. På så sätt ges NIA möjlighet att hemlighålla
känsliga uppgifter som finns hos nämnden, även om uppgifterna inte direkt kan
hänföras till biträde åt en enskild. Genom att precisera sekretessen till
ärenden om intemationella adoptioner markeras, vilket också en remissinstans
har ansett önskvärt, att sekretessen endast avser sådana ärenden hos NIA som
rör adoptioner. Den skall alltså inte vara tillämplig i exempelvis personalärenden
och andra liknande administrativa ärenden som rör den egna verksamheten.

Jag
föreslår att föremålet för sekretessen skall vara uppgifter om enskil

das personliga förhållanden. Under detta begrepp kan också falla uppgifter

om en persons ekonomi. Sistnämnda uppgifter kan t. ex. förekomma hos

NIA i samband med att nämnden engagerats i ärenden om sökandens

lämplighet. Några beslut om ekonomiskt bistånd e.d. fattas dock inte av

nämnden. Eftersom det inte finns några uppgifter hos NIA, vilkas röjande

kan antas medföra en rent ekonomisk förlust för den enskilde passar

sekretessbestämmelsen avseende NIA mindre väl in i 9 kap. sekretessla

gen, som reglerar sekretessen med hänsyn till skyddet för enskildas förhål

landen av såväl personlig som ekonomisk natur. Jag förordar att en ny 21

3 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 131

bestämmelse
om sekretess hos NIA i stället införs i 7 kap. sekretesslagen, som reglerar
sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskildas personliga
förhållanden.

Flera
remissinstanser har föreslagit att sekretessen bör vara lika stark som den som
gäller inom socialtjänsten med tanke på arten av uppgifter och ärenden det här
är fråga om. De förordar därför att ett omvänt skaderekvisit införs, dvs. man
har att utgå från sekretess som huvudregel.

Jag delar i och för sig
uppfattningen att uppgifterna hos nämnden är likartade med dem som finns inom
socialtjänsten. NIA har i sin framställning om att utvidga sekretessens
tillämpningsområde hos nämnden inte särskilt gått in på frågan om en ändring av
skaderekvisitet. Med hänsyn till den restriktivitet med vilken man bör pröva
frågan om sekretess anser jag emellertid att det inte finns någon anledning att
frångå det nu gällande raka skaderekvisitet, som innebär att presumtionen vid
sekretessprövningen skall vara för offentlighet. En förutsättning för att
sekretess skall gälla är alltså att ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat
att medföra skada för den enskilde. Uppgifter som genomsnittligt sett måste
betraktas som harmlösa faller utanför sekretessen, om det inte finns någon
särskild anledning att hålla uppgifterna hemliga.

Enligt nuvarande regler i
16 kap. 1 § 3 sekretesslagen är meddelarfriheten begränsad för uppgifter hos NIA
i ärenden som kan hänföras till biträde i rättsliga angelägenheter eller
utredning eller annat liknande bistånd åt enskilda. Jag anser inte att det
finns någon anledning att ändra rättsläget i detta hänseende bara därför att
sekretessen föreslås omfatta uppgifter även i andra ärenden hos NIA. En
jämförelse kan, som jag tidigare nämnt, också göras med sekretessen på
socialtjänstens område (7 kap. 4 § sekretesslagen), eftersom det på detta
område finns liknande uppgifter som hos NIA. Meddelarfriheten inom
socialtjänsten är starkt begränsad. Genom att sekretessbestämmelsen avseende
NIA föreslås införd i en ny paragraf i 7 kap. sekretesslagen bör punkt 3 i 16
kap. 1 § sekretesslagen därför också justeras.

Prop.1988/89:131

4 Sekretessen för uppgifter i ärenden om
brottsskadeersättning

Mitt förslag:
Sekretess skall gälla hos brottsskadenämnden i ärenden om brottsskadeersättning
för uppgifter om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om
det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider
betydande men om uppgiften röjs.

Brottsskadenämndens
förslag överensstämmer i princip med mitt.

Remissinstanserna: Alla
remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot
förslaget. Malmö tingsrätt anser dock att frågan bör övervägas närmare och att
en regel bör begränsas till att gälla ärenden om

22

ersättning enligt 2 § brottsskadelagen
och till de typer av brott som anges i Prop. 1988/89:131

9 kap. 16 §
sekretesslagen. Socialstyrelsen tillstyrker förslaget endast om

det är en förutsättning
för att brottsskadenämnden skall kunna pröva ett

ärende att den enskilde
uppger vissa integritetskänsliga uppgifter för

nämnden.

Skälen
för mitt förslag: Den som tillfogas skada genom brott har sedan länge haft
vissa möjligheter att få ersättning för skadan av allmänna medel. Sedan den 1
oktober 1978, när brottsskadelagen (1978:413) trädde i kraft, prövas
ansökningar om ersättning av statliga medel för brottsskador (brottsskadeersättning)
av en särskild myndighet, brottsskadenämnden (12 § brottsskadelagen). Reglema
om brottsskadeersättnings omfattning anknyter till dem som gäller enligt
skadeståndslagen (1972:207). Brottsskadeersättning utgår för personskada och i
vissa fall för sakskada och ren förmögenhetsskada (2 —4§§ brottsskadelagen).
Den Ijuli 1988 ändrades broltsskadelagen så att möjligheterna att få ersättning
av statsmedel för skada till följd av brott förbättrades i olika avseenden. Bl.a.
skall brottsskadeersättning kunna utgå också för lidande som någon har
tillfogats genom brott mot den personliga friheten eller genom annat ofredande
som innefattar brott (prop. 1987/88:92, JuU 37, rskr. 240, SFS 1988:255).

Brottsskadenämnden
anför i sin framställning att den ibland vid handläggningen av ärenden om
brottsskadeersättning får ta del av uppgifter som är av mycket känslig natur.
Vid nämndens prövning av ärenden om brottsskadeersättning för t.ex. personskada
har nämnden ofta tillgång till för den sökande känsligt material, som intyg om
sökandens psykiska tillstånd, patientjournaler från psykiatriska kliniker m. m.

Sekretessreglerna
på hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens område innebär att sekretessbelagda
uppgifter om enskilda personer i regel kan lämnas till någon annan myndighet
bara om det föreligger en skyldighet att lämna uppgiften enligt lag eller
förordning (14 kap. I § sekretesslagen). Den s. k. generalklausulen i 14 kap. 3
§ sekretesslagen, som tillåter att i och för sig sekretessbelagda uppgifter
lämnas till en annan myndighet efter en intresseavvägning mellan intresset av
att uppgiften lämnas ut och det intresse som sekretessen skall skydda, är
nämligen inte tillämplig på uppgifter inom dessa områden. Någon
uppgiftsskyldighet gentemot brottsskadenämnden finns inte föreskriven i någon
författning. Andra sekretessbelagda uppgifter än sådana som är undantagna
enligt generalklausulen och som brottsskadenämnden kan behöva tillgång till vid
sin utredning kan den myndighet som nämnden vänt sig till lämna ut med stöd av
generalklausulen.

I
praktiken har brottsskadenämnden generellt löst problemet med att

från andra myndigheter få ta del av sekretessbelagd information, som är av

betydelse för ärendets prövning, genom att sökanden i samband med att

denne skriver under sin ansökan om brottsskadeersättning på en särskild

blankett också samtycker till uppgiftslämnandet. Enligt 14 kap. 4 § sekre

tesslagen kan nämligen sekretess till skydd för en enskild helt eller delvis

efterges av den enskilde själv. Ett sådant samtycke till utlämnande av

hemliga uppgifter kan också ges i förväg med tanke på en kommande

situation. 23

På den ansökningsblankett
som gäller brottsskadeersättning för person- Prop. 1988/89: 131 skada finns en
förtryckt mening om att den sökande medger att nämnden får ta del av dels
sjukjournaler, läkarintyg och andra handlingar som upprättats rörande honom vid
sjukhus, försäkringskassa eller motsvarande, dels uppgift från skattemyndighet
och andra myndigheter rörande hans ekonomiska och sociala förhållanden och dels
uppgifter från försäkringsbolag om hans försäkringsförhållanden. Med stöd av
detta samtycke kan brottsskadenämnden inhämta uppgifter från, förutom hälso-
och sjukvården, t.ex. socialnämnder, försäkringskassor och skattemyndigheter.

Genom
att sökanden på detta sätt efterger sekretessen kan alltså brottsskadenämnden,
utan hinder av den sekretess som annars råder, i regel få tillgång till de
uppgifter den behöver för sin prövning av ersättningsfrågan. Många gånger
bifogar också sökanden inlegriletskänsliga handlingar till ansökan. Av 2 § brottsskadeförordningen
(1978:653) framgår att till ansökan skall fogas polisrapport, läkarutlåtande
och andra handlingar som behövs för prövningen.

Huvudregeln
är att sekretessen inte följer med en hemlig uppgift utanför det s.k. primära
sekretessområdet, om del inte finns en särskild regel om detta. De uppgifter
som kommer in till brottsskadenämnden, antingen via den sökande själv eller som
inhämtas med stöd av sökandens samtycke, saknar i regel skydd hos nämnden,
eftersom det inte finns någon regel om överföring av sekretess och inte heller
någon annan bestämmelse som omfattar uppgifter i ärenden om
brottsskadeersättning hos brottsskadenämnden. 1 de fall en
sekretessbestämmelse är utformad så att sekretessen omfattar all verksamhet hos
det allmänna blir den givetvis tillämplig även hos brottsskadenämnden. Ett
sådant exempel är den s. k. utlänningssekretessen enligt 7 kap. 14 § första
stycket sekretesslagen. 1 nästan samtliga fall är dock de handlingar som kommer
in till brottsskadenämnden och förvaras där offentliga.

Som
jag redan framhållit är en grundtanke bakom offentlighets- och sekretessregleringen
att sekretess inte skall gälla för uppgifter annat än om del verkligen behövs.
När ställning skall tas till ett önskemål om sekretess till skydd för enskilda
i fråga om uppgifter i allmänna handlingar måste en avvägning göras mellan
grunderna för offentlighetsprincipen och det behov av sekretess som kan ligga
bakom önskemålet. De avvägningar mellan de motstående intressena av
offentlighet och sekretess som gjordes när den nya sekretesslagen utarbetades
grundades på ett omfattande utredningsarbete. När det gäller en verksamhet som
bedrevs vid sekretesslagens tillkomst måste man därför normalt kräva att det
senare har kommit fram sådana nya omständigheter som för med sig att de
avvägningar som då gjordes inte längre är giltiga.

Brottsskadenämndens
verksamhet påbörjades som jag nämnt den I ok

tober 1978. Av förarbetena till sekretesslagen framgår inte om man vid

sekretesslagens tillkomst tog ställning till frågan om sekretess lill skydd för

uppgifter om enskildas personliga förhållanden hos brottsskadenämnden.

Under alla förhållanden kan det finnas skäl att nu göra en ny bedömning i

fråga om brottsskadenämndens verksamhet. Jag tänker t. ex. på den ökan

de uppmärksamhet som under senare tid fästs vid brottsoffrens utsatta 24

ställning och de
lagändringar som har skett nyligen och som utökat områ- Prop. 1988/89:131
det för brottsskadeersättning.

De
intressen som bär upp offentlighetsprincipen gör sig gällande också i den
verksamhet som bedrivs av brottsskadenämnden. Det är fråga om
myndighetsutövning mot enskild där allmänhetens berättigade intresse av insyn
är särskilt stort. Det är självfallet av stort intresse för allmänheten att
kunna jämföra nämndens handläggning av olika ärenden. Malmö tingsrätt framhåller
i fråga om intresset av insyn att nämndens verksamhet har mycket gemensamt med
vad som gäller i exempelvis en allmän domstols verksamhet.

Jag
instämmer givetvis i detta. Jag anser dock att behovet av skydd för
integritetskänsliga uppgifter i ett ärende om brottsskadeersättning i vissa
fall kan vara så stort att det bör ta över intresset av insyn. Jag tänker då framför
allt på uppgifter från hälso- och sjukvården, där uppgifter som rör enskilda
ofta kan vara särskilt känsliga, men även andra från integritetssynpunkt
känsliga uppgifter som hos olika myndigheter är underkastade sekretess lill
skydd för den enskilde. Sådana uppgifter kan vara sekretessbelagda också hos
allmän domstol (se t.ex. 9 kap. 16 § och 12 kap. 1 § sekretesslagen).

Om
någon utomstående får tillgång till sådana uppgifter, skulle del kunna medföra
betydande men för den enskilde. Brottsskadenämnden framhåller också en annan
effekt av att allt material som ges in dit är offentligt. Enligt nämnden har
offentligheten nämligen också i vissa fall medfört att en skadelidande avstått
från alt ge in en ansökan om brottsskadeersättning eller att komma in med
känsliga uppgifter som kunde ha varit till nytta för bedömningen av
ersättningsfrågan.

Jag
anser det vara mycket viktigt att den enskilde inte på gmnd av att sekretess
saknas avstår från att lämna särskilt integritetskänsliga uppgifter till nämnden
i de fall de har betydelse för ett ärendes utgång. Det är också av stor
betydelse att sökanden kan medge samtycke till att nämnden inhämtar uppgifter
utan att behöva befara att vissa mycket ömtåliga uppgifter blir utlämnade när
de har kommit in till nämnden.

Jag
delar därför nämndens och remissinstansernas bedömning all det finns ett
påtagligt behov av sekretess för mycket känsliga uppgifter om enskilda som
lämnas till brottsskadenämnden. Jag anser dock med hänsyn till att allmänhetens
intresse av insyn är stort i dessa typer av ärenden, alt det inte kan komma i
fråga all generellt sekretessbelägga uppgifter om enskilds personliga
förhållanden i ärenden om brottsskadeersättning.

Malmö
tingsrätt har föreslagit att sekretessens tillämpningsområde skall begränsas till
att endast gälla ärenden om ersättning enligt 2 § brottsskadelagen och till de
typer av brott som anges i 9 kap. 16 § sekretesslagen. Tingsrätten gör här en
jämförelse med mål om skadestånd hos domstolarna, där sekretess föreligger för
vissa typer av brott enligt nämnda paragraf i sekretesslagen.

För
egen del instämmer jag i den uppfattningen att en sekretessbestäm

melse i första hand behövs för ärenden om brottsskadeersättning som

utgår för personskada. Det är ju framför allt i sådana ärenden som det kan

finnas inlegriletskänsliga uppgifter. Jag anser emellertid att del inte är 25

lämpligt att göra en
alltför snäv avgränsning av själva tillämpningsområ- Prop. 1988/89:131 det. Bl.
a. skulle det inte vara bra om endast sådana ärenden om brottsskadeersättning
som gäller de typer av brott som räknas upp i 9 kap. 16 § sekretesslagen, bl.
a. sexualbrott och utpressning, omfattas av bestämmelsen. Känsliga uppgifter
om enskildas personliga förhållanden förekommer även i många andra ärendetyper
hos nämnden.

Jag
förordar att insynsintresset i stället bör tillgodoses genom att sekretessen
begränsas med ett kvalificerat skaderekvisit. Mitt förslag är därför att
sekretess skall gälla endast, om det kan antas att den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider betydande men om uppgiften röjs. Genom att skaderekvisitet
utformas på detta sätt når man enligt min mening en lämplig avvägning mellan
önskemålet om sekretess och det intresse av insyn som föreligger i dessa
ärenden. Presumtionen blir då klart för offentlighet och sekretessen begränsas lill
situationer där det i ett ärende förekommer uppgifter som är utpräglat
integritetskänsliga, t.ex. uppgifter i läkarintyg och patientjournaler om
psykisk sjukdom. Andra uppgifter som också bör kunna hållas hemliga är t. ex.
uppgifter om missbruksproblem, allvarlig brottslighet och om att någon är
utsatt för misshandel i hemmet. Motsvarande sekretess finns i flera andra fall
(t.ex. 7 kap. 25 och 27 §§, 9 kap. 19 och 20 §§ samt 11 kap. 4 §
sekretesslagen).

Föremålet
för sekretessen anser jag bör vara uppgifter om någons hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden. Under begreppet personliga förhållanden faller
också som jag tidigare nämnt uppgifter om en persons ekonomi. En annan sak är atl
utrymmet för sekretess när det gäller sådana uppgifter är begränsat med hänsyn till
det krav på betydande men för den enskilde som skall vara en fömtsättning för
sekretessen.

Ett
par remissinstanser har föreslagit att 7 kap. 7 § sekretesslagen, som innehåller
bestämmelser om sekretess i socialförsäkringsärenden, bör stå modell för den nu
aktuella bestämmelsen. För sådana ärenden finns det inte något krav på att det
skall vara fråga om ett betydande men för att sekretess skall gälla. För egen
del vill jag emellertid framhålla att det för uppgifter i
socialförsäkringsärenden sedan länge har rått sekretess. När det som nu är
fråga om alt sekretessbelägga uppgifter i en verksamhet där det hittills har
rått offentlighet anser jag att sekretessen bör begränsas till de mest känsliga
uppgifterna. Det är inte heller ovanligt att det i sekretesslagen föreskrivs
olika sekretess för skilda typer av ärenden som kan sägas vara ganska lika från
integritetssynpunkt.

I
16 kap. 1 § sekretesslagen finns de tystnadsplikter uppräknade som har företräde
framför principen om meddelarfrihet. De tystnadsplikter som regleras genom
bestämmelser i sekretesslagen framgår av punkt 3. Jag anser det emellertid inte
vara befogat att begränsa meddelarfriheten beträffande uppgifter i ärenden om
brottsskadeersättning. Jag förordar därför ingen ändring i 16 kap. I §
sekretesslagen i detta sammanhang.

Sammanfattningsvis
föreslår jag således att sekretesslagen kompletteras

med en bestämmelse som ger ett sekretesskydd för uppgifter om enskilds

personliga förhållanden i ärenden om brottsskadeersättning, om det kan

antas att den enskilde eller någon honom närstående lider betydande men

om uppgiften röjs. Sekretess bör ej gälla för beslut i brottsskadenämnden. 26

Dessa bör alltid vara
offentliga. Bestämmelsen bör lämpligen tas in i en ny Prop. 1988/89:131 paragraf
i 7 kap. sekretesslagen.

5 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

6 Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

7
kap. 29 §

Paragrafen,
som är ny, har behandlats i avsnitt 3.

Den
sekretess hos NIA som tidigare har reglerats i 9 kap. 11 § behandlas i denna
paragraf Sekretessen har utvidgats till att gälla i alla ärenden om internationella
adoptionsfrågor hos NIA. Föremålet för sekretessen är dock numera endast
uppgifter om enskildas personliga förhållanden. Sekretessen är liksom tidigare
begränsad genom ett rakt skaderekvisit, dvs. presumtionen är för offentlighet.

Enligt
andra stycket är tidsgränsen för handlingssekretessen 50 år, dvs. densamma som
tidigare.

7 kap.
30 §

I
paragrafen, som är ny och som har motiverats i avsnitt 4, föreskrivs att
sekretess i vissa fall skall gälla i ärenden om brottsskadeersättning. Syftet med
bestämmelsen är främst att tillgodose önskemålet att kunna hemlighålla
särskilt känsliga uppgifter i läkarintyg m. m., vilket hittills inte varit möjligt.
Eftersom brottsskadenämndens beslut i ett ärende om brottsskadeersättning inte
kan överklagas är bestämmelsen bara tillämplig hos nämnden, om ingen regel om
överföring av sekretess är aktuell. Bestämmelsen är inte begränsad till att
avse uppgifter om hälsotillstånd och andra personliga förhållanden hos den som
ansöker om brottsskadeersättning utan gäller också uppgifter om någon annan, t.
ex. en anhörig. Det finns dock fog att anta att i de flesta ärenden förekommer
bara uppgifter som rör den sökande.

1
andra stycket anges en tidsgräns för sekretessen, som är satt till 70 år. Eftersom
det i brottsskadeärenden inte torde vara ovanligt att integritetskänsliga
uppgifter förekommer om bam som utsatts för brott har det ansetts lämpligt att
välja den längre sekrelesstiden i dessa fall.

8 kap.
7§

Ändringen
i tredje stycket innebär att miljö- och hälsoskyddsnämnderna

har möjlighet att lämna ut
uppgifter om enskildas aflars- eller driftförhål- 27

landen, om intresset av
allmän kännedom om förhållande som rör männi- Prop. 1988/89: 131 skors
hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller liknande allmänintresse har
sådan vikt all uppgiften bör lämnas ut. Skälen för denna nya bestämmelse har
redovisats i avsnitt 2.

Med
uppgifter om affärs- eller driftförhållanden avses t. ex. affärshemligheter av
olika slag, såsom köp, försäljning, produktutveckling, prov, prissältningskalkyler
o.d. Den nya bestämmelsen torde dock i första hand bli tillämplig på recept,
tillverkningsprocesser, beräkningar och andra uppgifter som ofta kan finnas
hos tillsynsmyndigheten, t. ex. i protokoll från olika undersökningar.

Den
nya regeln är begränsad till att gälla endast uppgifter som finns hos de
kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna och som inhämtats i deras
tillsynsverksamhet. För övriga uppgifter som omfattas av sekretessen enligt
första stycket I i denna paragraf kan regeringen, precis som tidigare, förordna
om undantag från sekretessen i särskilda fall, om den finner det vara av vikt
att en uppgift lämnas ut. Regeringens dispensregel kan i och för sig tillämpas
också på uppgifter i miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsverksamhet. Det
normala torde dock vara att sekretess till följd av första meningen i tredje
stycket inte anses gälla.

9kap.ll§

Ändringen
i första stycket, som har behandlats i avsnitt 3, föranleds av den nya
bestämmelsen i 7 kap. 29 §.

16
kap. 1 §

Ändringen
i punkt 3 har behandlats i avsnitt 3.

7 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring
i sekretesslagen (1980:100).

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen alt anta del förslag föredraganden har lagt fram.

28

Lagförslag i promemorian om sekretess i Prop. 1988/89:131

tillsynsärenden '' •

Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att 8 kap. 7§ sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse

8
kap. 7§ Sekretess gäller i verksamhet, som bedrivs av annan än statlig myndighet
och som består i tillsyn eller stödverksamhet med avseende på näringslivet,
för uppgift om

1.
enskilds affärs- eller
driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att
den enskilde lider skada om uppgiften röjs,

2.
andra ekonomiska eller
personliga förhållanden för den, som har trätt i affärsförbindelse eller
liknande förbindelse med den som är föremål för tillsyns- eller stödverksamhet
som avses i denna paragraf

Regeringen
kan för särskilt fall Sekretessen enligt första stycket I

förordna om undantag från sekre- gäller dock inte för uppgift i miljö-

tessen enligt första stycket 1. om och hälsoskyddsnämnds tillsyn.s-

den finner det vara av vikt att upp- verksamhet, om uppgiften har så-

gljten lämnas. dant allmänintresse att den bör

lämnas ut. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från
samma sekretess, om den finner det vara av vikt alt uppgift lämnas också I det
fallet.

I
fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna
lag träder i kraft den

'
Lagen omtryckt 1988:9.

-Senaste lydelse 1988:836. 29

4
Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 131

Sammanfattning
av promemorian om sekretess i P|"op-1988/89:131

tillsynsärenden '

1
promemorian behandlas frågan om en ändring i sekretesslagen (1980:100).

Sekretess
gäller i dag i statlig och kommunal tillsynsverksamhet över näringslivet för
uppgifter bl.a. om ett företags affärs- eller driftförhållanden, om det kan
antas att företaget lider skada om uppgifterna röjs (8 kap. 6 och 7 §§
sekretesslagen samt 2 § och bilagan till sekretessförordningen /I980:657/). I
promemorian diskuteras behovet av vidgad offentlighet i fråga om resultat från
olika provtagningar och andra undersökningar som gjorts i tillsynsverksamheten.
Utgångspunkten till den diskussionen är att behovet av att företagen skall
kunna skydda vissa uppgifter från insyn i vissa fall bör stå tillbaka för
allmänhetens intresse av att det som tillsynsmyndigheterna upptäcker vid sin
kontroll skall kunna offentliggöras. Förslag lill hur en avvägning mellan dessa
motstående intressen bör göras läggs fram i promemorian. Vissa statliga
myndigheter samt de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall enligt
förslaget i större utsträckning än vad som i dag är fallet kunna offentliggöra
uppgifter om ett företags aflars- eller driftförhållanden som de inhämtat i sin
tillsynsverksamhet om allmänhetens intresse av insyn i verksamhet som rör
främst människors hälsa eller miljön kräver det.

30

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig P™p. 1988/89:131

över promemorian om sekretess i tillsynsärenden
Bilaga 3

Remissyttranden
har avgetls av justitiekanslern, kammarrätten i Sundsvall, Malmö tingsrätt,
socialstyrelsen, marknadsdomstolen, konsumentverket, statens livsmedelsverk,
länsstyrelsernas organisationsnämnd, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus,
Göteborgs- och Bohus, Jämtlands och Norrbollens län, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden
för miljöskydd, kemikalieinspektionen, statens slrålskyddsinslitul, statens
kärnkraftsinspektion, justitieombudsmannen Hans Ragnemalm, Svenska
kommunförbundet, Stockholms kommun, Norrköpings kommun, Växjö kommun, Malmö
kommun, Göteborgs kommun, Skellefteå kommun. Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges
arbetsgivareförening, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges livsmedelshandlareförbund, Sveriges grossislförbund, Sveriges
livsmedelsindustriförbund. Småföretagens Riksorganisation, kemikontorel.
Pressens samarbetsnämnd och Sveriges Radio AB.

Yttrande
har också avgetts av Företagens Uppgiftslämnarddegation. Svenska handelskammarförbundet
har avstått från att avge eget yttrande och i stället hänvisat till det av
Företagens Uppgiftslämnarddegation avgivna yttrandet. Stockholms
handelskammare har också hänvisat till detta yttrande. Svenska
Petroleuminstitutet har avstått från alt avge remissyttrande.

31

Statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor, Pop. 1988/89:131

NIA '

Justitiedepartementet

Begäran
om översyn av 9 kapitlet 11 § sekretesslagen (1980:100)

Slalens
nämnd för internationella adoplionsfrågor, NIA, har bla lill uppgift att
besluta om auktorisation av adoptionsorganisationer alt lämna internationell adoptionshjälp
enligt lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp. NIA är även
tillsynsmyndighet enligt lagen. Det ankommer också på nämnden att i vissa fall
besluta huruvida en adoptionsorganisation skall lämna adoptionshjälp eller
inte. NIA avger även yttranden till socialnämnder och adoptionsorganisalioner
rörande lämpligheten hos enskilda sökande att ta emot barn för adoption.

1
ärenden rörande sökandens lämplighet förekommer ofta uppgifter av känslig natur
om enskildas personliga förhållanden, exempelvis rörande sjukdomar. Även i
övrigt i NlA:s verksamhet som tillsynsmyndighet kan förekomma sådana uppgifter
om enskilda.

Bestämmelsen
i 9 kap 11 § sekretesslagen om sekretesskydd för enskildas personliga
förhållanden är gemensam för NIA, utrikesdepartementet och
utrikesförvaltningen. Det sekretessbelagda området i bestämmelsen utvidgades
något genom den ändring (1987:1161) som trädde i kraft den 1 januari 1988.
Ändringen företogs utan NIA:s kännedom. Av propositionen atl döma har inte
heller något samråd skett med chefen för socialdepartementet, under vilket NIA
lyder.

Regeln
i 9 kap 11 § sekretesslagen har sitt ursprung i en tid då NIA hade de uppgifter
som idag handhas av de auktoriserade adoptionsorganisationerna, nämligen att
utföra själva förmedlingsarbetel vid en internationell adoption. Som framgått
tidigare har NIA nu en annan funktion.

Hos
NIA förekommer alltså numera uppgifter om enskildas personliga förhållanden i
olika typer av ärenden, vilka inte torde kunna hänföras till "biträde i
rättslig angelägenhet eller utredning eller annat liknande bistånd åt
enskild". Det finns enligt NlA:s mening skäl att överväga om inte sekretesskyddet
för uppgifter hos NIA rörande enskildas personliga förhållanden borde göras
starkare.

NIA
föreslår att en översyn görs av sekretesskyddet i NIA:s verksamhet och står naturiigtvis
till tjänst med ytterligare information och synpunkter i frågan.

Ulla
Fredriksson Kanslichef

32

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, Prop.
1988/89: i3i

Y\ Bilaga 5

Promemoria

Uppgifter
hos NIA om enskildas personliga förhållanden

När
socialnämnderna i ärenden rörande medgivande enligt 25 § socialtjänstlagen
finner sökandenas lämplighet svårbedömd begär de ibland NIA:s yttrande. Det är
då ofta fråga om medicinska bedömningar som NIA grundar på uppgifter i olika
läkarintyg m m rörande sökandenas hälsotillstånd. Den fullständiga sociala
utredningen, innefattande utdrag ur polisregislret, ingår alltid i NIA:s
beslutsunderlag i ärenden där det inte är fråga om renodlat medicinska utan
även sociala bedömningar. Detsamma gäller också ärenden där NIA har att falla
beslut enligt 8 § lagen om internationell adoptionshjälp. Sådana beslut fattas
oftast på begäran av den som söker sådan hjälp, men ibland även efter att
ärendet överlämnats för beslut av adoptionsorganisationen i fråga. Slutligen
förekommer det också att adoptionsorganisationerna vid tveksamhet humvida adoptionshjälp
skall lämnas eller ej inhämtar NIA:s yttrande innan organisationen fattar sitt
beslut.

Det
förekommer också att yttrande rörande sökandenas lämplighet begärs av
länsrätter och kammarrätter. Tingsrätterna begär emellanåt NIA:s yttrande i
frågan om erforderliga samtycken föreligger. Känsliga uppgifter om barnets bakgmnd
kan ingå i dessa ärenden. Samma typ av uppgifter kan också ingå i ärenden där
utländska myndigheter eller organisationer — kanske på uppdrag av barnets
biologiska släktingar — vänder sig till NIA för att få information rörande
barnet.

Även
andra myndigheter, exempelvis utrikesdepartementet, begär ibland yttrande eller
synpunkter från NIA i ärenden där känsliga uppgifter rörande enskilda kan
tänkas förekomma. Ibland överlämnas handlingarna endast för NIA:s kännedom.

Betydelse
här har också den omfattande muntliga rådgivning, inte bara till enskilda utan
även på begäran av olika myndigheter, som förekommer i NIA:s verksamhet.

NIA
får också i övrigt i sin egenskap av tillsynsmyndighet över de auktoriserade
adoptionsorganisationerna del av uppgifter rörande enskildas personliga
förhållanden. Det är naturligt att organisationerna vänder sig till NIA för råd
och slöd i förmedlingsärenden där komplikationer uppstått. 1 ett fall ville
organisationen mot de adoptionssökandes vilja inte fullfölja adoptionshjälpen
sedan den ena sökanden i utlandet under adoptionsproceduren drabbats av akut
psykisk sjukdom. 1 ett annal fall har den biologiska föräldern till två i
Sverige adopterade barn krävt att få tillbaka barnen. Sistnämnda ärende hos NIA
inrymmer bl a omfattande dokumentation om barnens och adoptivföräldrarnas
sociala förhållanden.

NIA
kan alltså på många olika sätt och i många typer av ärenden få del

av uppgifter av känslig natur rörande enskilda. Sekretessregeln för NIA:s 33

del skulle bli mera ändamålsenlig,
om sekretessen inte vore anknuten till Prop. 1988/89:131

vissa ärenden utan i stället gällde generellt för vissa uppgifter hos NIA. Bilaga 5

Lars
BertU Svensson

34

Lagförslag
till NIA:s framställning

Förslag
till

Lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)' dels att 9 kap. 11 § och 16
kap. I § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny
paragraf 7 kap. X §, av följande lydelse.

Prop. 1988/89:131 Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

7
kap. X§

Sekretess
gäller i ärende hos statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för
uppgift om enskilds personliga förhållanden, om del kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

I
fråga om uppgift I allmän hand-Ung gäller sekretessen i högst femtio år.

9
kap. 11§

Sekretess gäller hos
utrikesdepartementet, inom utrikesrepresentationen och hos statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för uppgift i ärende om ekonomiskt bistånd, biträde i rättslig
angelägenhet eller utredning eller annat liknande bistånd åt enskild, om det kan
antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om
uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärende om ekonomiskt
bistånd.

Sekretess gäller hos
utrikesdepartementet, och inom utrikesrepresentationen för uppgift i ärende
om ekonomiskt bistånd, biträde i rättslig angelägenhet eller utredning eller
annat liknande bistånd åt enskild, om del kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen
gäller dock inte beslut i ärende om ekonomiskt bistånd.

Sekretess
gäller hos utrikesdepartementet, inom utrikesrepresentationen och hos styrelsen
för internationell utveckling för uppgift om enskild som hänför sig till
utlandsmyndighets beredskapsplanering, om det inte slår klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men.

1
fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högsl femtio år.

16
kap.

All friheten enligt
1 kap. I § tryckfrihetsförordningen att meddela och offentliggöra uppgifter i
vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första

' Lagenomtryckt 1988:9.

' Senaste lydelse 1988/89:KU
2, rskr. II.

35

Föreslagen lydelse

Nuvarande lyddse

stycket
1 och 2, 4 § 1 -8 samt 5 § 1 och 3 samma förordning. De fall av uppsåtligt
åsidosättande av lystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första
stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där
tystnadsplikten följer av

Prop. 1988/89:131 Bilaga 6

7 kap. 21 §

såvitt avser uppgift vars
röjande kan antas medföra fara för att någon utsätts för våld eller annat allvariigt
men

7 kap. 21

såvitt avser uppgift vars
röjande kan antas medföra fara för att någon utsätts för våld eller annat
allvarligt men

8
kap. 3 §, 5 § första stycket 2, 6 § första styc-kd 2, 7 § första stycket 2
eller 8 § första stycket

7
kap. X§

8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2, 6 § första stycket
2, 7 § första stycket 2 eller

8 § första stycket

Denna lag träder i kraft
den

36

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig pop- 1988/89:131

över framställningen från statens nämnd för Bilaga 7

internationella adoptionsfrågor om ändring i sekretesslagen

Remissyttranden
har avgetts av justitiekanslern, Göta hovrätt, kammarrätten i Sundsvall, Malmö
tingsrätt, socialstyrelsen, statens invandrarverk, justitieombudsmannen Gunnel
Norell Söderblom, Svenska kommunförbundet, Sundsvalls kommun och Malmö kommun.

Barnen
Framför Allt-Adoplioner har avstått från att avge remissyttrande.

37

Brottsskadenämnden Prop. 1988/89:131

,
. . , Bilaga 8

Justitiedepartementet

103
33 STOCKHOLM

Angående
sekretess i ärenden rörande brottsskadeersättning hos brottsskadenämnden

Brottsskadenämnden
har till uppgift att pröva ärenden om brottsskadeer-särtning enligt broltsskadelagen
(1978:413). Vid nämndens handläggning av speciellt personskador förekommer ofta
för den sökande känsligt material som t ex intyg rörande sökandens psykiska
tillstånd, sjukhusjournaler från psykiatriska kliniker m m. Som brottsskadenämnden
tolkat sekretesslagen har nämnden i princip ej någon möjlighet att vägra att
lämna ut uppgifter som nämnden anser vara av sådan natur att de ej bör bli
offentliga. Vidare synes det vara så att uppgifter som omfattas av sekretess
hos en myndighet blir offentliga när de inges till nämndens kansli. Undantagna
är de fall då sekretessen följer uppgifterna till annan myndighet /t ex sekretesslagen
8 kap 8 och 10 §§/. Eftersom det saknas sekretesskydd för uppgifter hos brottsskadenämnden
kommer till nämnden ingivet material att i vart fall hos nämnden vara
offentligt. Detta har i nämndens praxis medfört vissa olägenheter. 1 något
fall har det till och med hänt att en skadelidande i ett ärende rörande otukt
med barn avstått från att inge ansökan om brottsskadeersättning då det upplysts
att alla handlingar som inges till nämnden är offentliga. Det har också
förekommit att brottsoffer avstått från att inkomma med känsliga uppgifter som
kunde ha varit till nytta för bedömningen av ersättningsfrågan. Rent allmänt
känner många brottsoffer obehag när de får kännedom om att alla handlingar är
offentliga hos brottsskadenämnden.

På
grund av vad sålunda anförts kan det, för att förebygga problem av angivet
slag, finnas skäl att införa en bestämmelse i sekretesslagen om sekretesskydd
för vissa vid brottsskadenämnden förekommande uppgifter av för sökanden
känsligt slag. Nämnden får därför hemställa att denna fråga övervägs inom
justitiedepartementet.

1
utarbetandet av denna hemställan har deltagit brottsskadenämndens ordförande
Holger Romander, kanslichefen Karl Matz samt byrådirektören Marie Svendenius,
föredragande.

På
brottsskadenämndens vägnar

Holger
Romander

Marie
Svendenius

38

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig pp- 1988/89:131

över framställningen från brottsskadenämnden om '' ändring
i sekretesslagen

Remissyttranden
har avgetts av justitiekanslern, kammarrätten i Göteborg, Malmö tingsrätt,
domstolsverket, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,
riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh,
Sveriges advokatsamfund. Brottsofferföreningarnas riksförbund och
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige. Sveriges domareförbund har
avstått från att avge remissyttrande.

39

Lagrådet Prop. 1988/89:131

Bilaga
10 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-03-10

Närvarande:
justitierådet Nils Mannerfeldt, justitierådet Bertil Freyschuss,
regeringsrådet Åke Bouvin.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Åsa Sydén.

Lagrådet
lämnar förslaget utan erinran.

40

Innehållsförteckning Prop. 1988/89:13i

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... I

Propositionens
lagförslag....................................... ... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1989 ... 5

1
Inledning.......................................................... ... 5

2
Sekretessen för uppgifter i
tillsynsärenden ............ ... 6

3
Sekretessen för uppgifter i ärenden
hos statens nämnd för internationella adoptionsfrågor ..................................................................... 18

4
Sekretessen för uppgifter i
ärenden om brottsskadeersättning 22

5
Upprättat lagförslag .......................................... . 27

6
Specialmolivering............................................... . 27

7
Hemställan....................................................... . 28

8
Beslut .......................................................... 28

Bilaga
1 Lagförslag i promemorian om sekretess i tillsynsärenden . 29

Bilaga
2 Promemorians sammanfattning............... . 30

Bilaga
3 Remissinstanser ................................ . 31

Bilaga
4 Framställning från statens nämnd för internationella

adoptionsärenden,
NIA ........................... 32

Bilaga
5 Promemoria från NIA .......................... . 33

Bilaga
6 Lagförslag till NIA:s framställning........... 35

Bilaga
7 Remissinstanser ................................ 37

Bilaga
8 Framställning från brottsskadenämnden... . 38

Bilaga
9 Remissinstanser ............................... .. 39

Bilaga
10 Lagrådets yttrande ............................ .. 40

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 41