Prop. 1988/89:133

Regeringens proposition

1988/89:133

om ändring i lagen (1983:1034) om

kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. tosR/Hons

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 16 mars 1989.

På
regeringens vägnar Sten Andersson

Anita Gradin

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås alt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m. skall omfatta även statliga affärsverk.

Vidare
föreslås att regeringens bemyndigande att meddela föreskrifter om undantag från
kravet på tillstånd till bl.a. försäljning och förmedling av krigsmateriel m.m.
i fråga om tillhandahållande av ammunition och andra explosiva varor anpassas
till terminologin i den nya lag om brandfarliga och explosiva varor, som träder
i kraft den 1 juli 1989.

Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

1 Riksdagen 1988189. 1 saml Nr 133

Propositionens
lagförslag

Prop. 1988/89:133

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över

tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

Härigenom
föreskrivs all 1-3 §§ lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

If

1 denna lag finns föreskrifter om kontroll över

1.
tillverkning av
krigsmateriel och

2.
tillhandahållande
av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställning
av sådan materiel.

1 lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m.m. finns föreskrifter om förbud mot utförsel av krigsmateriel,
upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel,
avtal med någon utom riket om utveckling av krigsmateriel och metod för
framställning av sådan materiel, bedrivande av militärt inriktad utbildning
inom riket av utländsk medborgare samt mol marknadsföring av krigsmateriel.

Denna lag gäller inte för statlig Denna lag gäller inte
för sådana

myndighet statliga myndigheter som inte
är

affärsverk.

Regeringen
meddelar föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt denna lag.

2 §

Krigsmateriel
får inte tillverkas här i riket utan tillstånd av regeringen, om ej annat
följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillstånd att
tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare, svenskt handelsbolag
i vilket inte någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt som avses i 3 § lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. och svenskt aktiebolag
i vars bolagsordning intagits utlännings-förbehåll som avses i nämnda lag. Om
särskilda skäl föreligger, får dock tillstånd ges även åt annan.

Krigsmateriel
får inte tillverkas här i riket utan tillstånd av regeringen, om ej annat
följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillstånd att
tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare, svensk myndighet,
svenskt handelsbolag i vilket inte någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt
som avses i 3 § lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.
och svenskt aktiebolag i vars bolagsordning intagits utlänningsförbehåll som
avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger, får dock tillstånd ges även
åt annan.

Senaste lydelse 1988:559. ■ Senaste lydelse
1988:559.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1988/89:133

Regeringen
får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet enligt första
stycket för

1.
tillverkning av krigsmateriel
som bedrivs på uppdrag av den som har tillstånd att tillverka ifrågavarande
krigsmateriel,

2.
ändring eller ombyggnad av skjutvaperi
i fall som avses i 24 § första stycket vapenlagen (1973:1176),

3.
tillverkning av enstaka
skjutvapen och av ammunition för fillverkarens eget bruk.

3 § '

Krigsmateriel,
uppfinning avsende krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel
får inte här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt
företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här yrkesmässigt
tillhandahållas genom försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt
någon inom landet eller i utlandet utan tillstånd av regeringen, om ej annat
följer av andra stycket eller av föreskrifter som har meddelats med slöd av
denna lag.

Tillstånd
enligt första stycket behövs inte

1.
vid fillhandahållande fill
svensk statlig myndighet eller sådan tillverkare som har fillstånd att fillverka
krigsmateriel av det slag fillhandahållandet avser,

2.
för innehavare av fillverkningsfillstånd,
om tillhandahållandet avser sådan krigsmateriel som fillhör tillståndshavaren
och som finns inom landet eller uppfinning eller metod som innehas av fillståndshavaren.

Regeringen
får meddela föreskrif- Regeringen får meddela föreskrif

ter om undantag från fillståndskra- ter om undantag från tillståndskra

vet enligt första stycket i fråga om vet enligt första
stycket i fråga om

sådan handel med skjutvapen, am- sådan handel med skjutvapen som

munition eller annan explosiv vara regleras genom föreskrifterna i va-

som regleras genom föreskrifterna i penlagen (1973:1176) eller sådan

vapenlagen (1973:1176) eller förord- hantering av
ammunition eller annan

ningen (1949:341) om explosiva explosiv vara som regleras genom

varor. föreskrifterna i lagen (1988:868) om

brandfarliga och explosiva varor.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

■'
Senaste lydelse 1988:559.

1*
Riksdagen 1988189. 1 saml. Nr 133

Utrikesdepartementet Prop. 1988/89:133

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1989

Närvarande:
statsrådet S. Andersson, ordförande, och statsråden Göransson, Gradin, R.
Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén,
Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Gradin

Proposition om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll
över tillverkningen äv krigsmateriel, m.m.

1 Inledning

Tillverkning
av krigsmateriel liksom verksamhet som består i bl.a. förmedling och
försäljning av krigsmateriel m.m. är underkastad tillsyn och kontroll från
statsmakternas sida. Enligt lagen (1983:1034) om kontroll över fillverk-ningen
av krigsmateriel, m.m. (tillverkningslagen) fordras regeringens tillstånd för
tillverkning av krigsmateriel. Tillstånd fordras också i vissa fall för
försäljning och förmedling av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel
och metod för framställning av sådan materiel. Ett tillstånd får förenas med
villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser. Tillstånd kan meddelas för
viss tid eller tills vidare och kan återkallas bl.a. om givna föreskrifter har
åsidosatts eller om det i annal fall finns skälig anledning till det.

Den
som har fått ett tillstånd står under kontroll av krigsmaterielinspektionen,
som är den myndighet som regeringen anförtrott kontrolluppgifter enligt
tillverkningslagen. En fillslåndshavare är bl.a. skyldig att lämna deklaration
rörande den verksamhet för vilken tillstånd har meddelats samt har även i
övrigt skyldighet att efter anmodan av krigsmaterielinspektionen lämna de
upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen. Den som har tillstånd
att tillverka krigsmateriel är också skyldig att betala en årlig avgift för att
täcka kostnaderna för krigsmaterielinspektionens organisation och verksamhet.
Avgiften beräknas efter ett för samtliga tillverkare lika förhållande till det
fakturerade vårdel av försåld krigsmateriel.

Kontrollen
enligt tillverkningslagen avser den enskilda fillverkningsindu-strin. Enligt
1935 års lagom kontroll över tillverkning av krigsmateriel m.m., dvs. den lag
som föregick den nu gällande, undantogs från regleringen kronans verkstäder,
fabriker och förråd. I syfte att klargöra att verksamhet som bedrivs av
statliga bolag faller under regleringens tillämpning preciserades undantaget i
den nuvarande lagen till att avse sådan verksamhet som utövas av statliga
myndigheter.

Mot
bakgrund av att den verksamhet som numera bedrivs av statliga myndigheter som
är affärsverk inte skiljer sig i väsentlig mån från den

verksamhet
som bedrivs av enskilda bolag, kommer jag.i det följande att föreslå att
tillverkningslagen skall omfatta även statliga affärsverk. Riksdagen har efter
förslag av regeringen våren 1988 beslutat om en kraftfull skärpning av
kontrollen över krigsmaterielexporten (prop. 1987/88:154, UU 30, rskr. 331). I
samband därmed beslutades också vissa ändringar i tillverkningslagen.
Ändringarna, som trädde i kraft den 1 juli 1988, innebär bl.a. vissa
preciseringar i fråga om undantagen från tillståndskravet beträffande
försäljning och förmedling av krigsmateriel m.m. Bl.a. gäller att regeringen
får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet i fråga om sådan
handel med skjutvapen, ammunition eller annan explosiv vara som regleras genom
föreskrifterna i vapenlagen (1973:1176) eller förordningen (1949:341) om
explosiva varor.

Riksdagen
har efter förslag av regeringen beslutat lagen (1988:868) om brandfarliga och
explosiva varor (prop. 1987/88:101; NU 39, rskr. 341). Lagen, som träder i
kraft den 1 juli 1989, gäller hantering och import av brandfarliga och
explosiva varor. Jag kommer i det följande att föreslå att regeringens bemyndigande
att meddela föreskrifterom undanlag från kravet på tillstånd till försäljning
och förmedling m.m. när det gäller explosiva varor som är krigsmateriel
anpassas fill den nya lagstiftningen.

Regeringen
beslöt den 2 mars 1989 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom
utrikesdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1983:1034)
om kontroll över fillverkningen av krigsmateriel, m.m. Förslaget är likalydande
med det som nu läggs fram. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. Lagrådets
yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Prop.
1988/89:133

2 Allmänmotivering

2.1 Tillverkningslagens tillämpiiingsområde

Mitt
förslag: Tillverkningslagen skall omfatta även statliga affärsverk.

Skälen
för mitt förslag: Den grundläggande bestämmelsen i tillverkningslagen utgörs
av det i 2 § intagna kravet på regeringens tillstånd för tillverkning av
krigsmateriel här i landet. Regeringen får dock meddela föreskrifter om undantag
från tillståndskravet bl.a. när det gäller viss uppdragsverksamhet och
tillverkning av enstaka skjutvapen för tillverkarens eget bruk. Tillstånd att
tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare, svenskt
handelsbolag i vilket inte någon av bolagsmännen är konlrollsubjekt som avses i
3 § lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. och svenskt
aktiebolag i vars bolagsordning intagils utlänningsförbehåll som avses i nämnda
lag. Om särskilda skäl föreligger, får dock tillstånd ges även åt annan.

Tillverkning
av krigsmateriel sker - förutom hos privata företag - hos några få statliga
myndigheter. Tillverkningen är dock av olika karaktär beroende på om
myndigheten bedriver verksamheten i affärsverkets form eller inte. Försvarets
materielverk (FMV), försvarets forskningsanstalt

(FOA) och flygtekniska försöksanstalten är exempel på
statliga myndigheter Prop. 1988/89:133 som tillverkar krigsmateriel i viss
omfattning men som inte är affärsverk.

FMV ansvarar för all anskaffning av försvarsmateriel till
den svenska försvarsmakten. Någon egentlig egen tillverkning förekommer inte
bortsett från den verksamhet som bedrivs för försvarsmaktens behov vid
underhållsavdelningar och provplalser. Verksamheten är helt inriktad på den
svenska försvarsmakten och någon tillverkning för ällmänt saluförande
förekommer ej. FOA och flygtekniska försöksanstalten bedriver i huvudsak
verksamhet för den svenska försvarsmakten, men visst saluförande till andra
förekommer.

Annorlunda förhåller det sig med sådan tillverkning och
försäljning av krigsmateriel som bedrivs av den statliga FFV-koncernen som
består dels av affärsverket FFV, dels av förvaltningsbolaget FFV AB omfattande ett
tjugofemtal rörelsedrivande dotterbolag såväl i Sverige som i utlandet. År 1987
redovisade FFV-koncernen en fakturerad försäljning på 5 012 milj. kr., varav 2
569 milj.kr. avsåg försäljning av försvarsmateriel. Exporten av
försvarsmateriel uppgick samma år till 997 milj. kr. Verksamheten bedrivs inom
särskilda affärsområden.,

Affärsverket FFV:s verksamhet inom sektorerna FFV Ordnance
och FFV Aerotech är helt affärsdrivande med eget resultatansvar och avviker
inte från verksamheten vid de företag inom FFV-koncernen som omfattas av
tillverkningslagen.

Den som har fått tillstånd enligt tillverkningslagen står
enligt 5 § under kontroll av den myndighet som regeringen bestämmer. Som angetts
inledningsvis utövas kontrollen av krigsmaterielinspektionen. Det förhållandet
att tillverkningslagen inte omfattar statliga myndigheter innebär således att
statliga myndigheter inte står under krigsmaterielinspektionens kontroll. De
omfattas inte heller av den i 6 § stadgade skyldigheten för tillståndshavare
att till krigsmaterielinspektionen lämna deklaration rörande den verksamhet för
vilken tillstånd har meddelats och uppgifter om uppdrag som har lämnats åt
någon annan att tillverka krigsmateriel.

Statliga myndigheter är inte heller skyldiga att på sätt
som föreskrivs i 7 § tillverkningslagen lämna upplysningar och handlingar som
behövs för kontrollen och lämna tjänstemän hos krigsmaterielinspektionen
tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs. Inte heller gäller 8 § om
skyldighet att årligen betala en avgift för atl täcka kostnaderna för krigsmaterielinspektionens
organisation och verksamhet.

Enligt min mening finns det inte något bärande skäl varför
statliga

affärsverk som tillverkar, försäljer eller förmedlar krigsmateriel inte skall

omfattas av den kontroll och tillsyn som föreskrivs i tillverkningslagen.

Verksamheten vid ett statligt affärsverk är till sin natur likartad den som

bedrivs av statliga och privata bolag och bör därför vara underkastad samma

kontroll och tillsyn som gäller för sådana bolag. Jag förordar därför att

statliga affärsverk skall omfattas av tillverkningslagens bestämmelser.

Mitt förslag berör för närvarande endast affärsverket FFV. Företrädare för

FFV-koncernen har under hand förklarat sig principiellt införstådda med en

ordning som innebär att också verksamheten vid affärsverket omfattas av

tillverkningslagens bestämmelser. Övi-iga statliga affärsverk bedriver för 6

närvarande
inte någon tillverkning av krigsmateriel. I den mån något av dessa verk skulle
påbörja tillverkning av krigsmateriel kommer givetvis den verksamheten att
falla under tillverkningslagens bestämmelser. Vad gäller andra statliga
myndigheter som inte är affärsverk menar jag att dessa, liksom hittills, mot
bakgrund av vad jag nyss har anfört om karaktären av verksamheten vid dessa
myndigheter, bör vara undantagna från tillverkningslagens tillämpningsområde.
Skulle utvecklingen visa att verksamheten även vid dessa myndigheter får ett
större mått ay kommersiell inriktning, är jag emellertid beredd att på nytt ta
upp frågan om tillverkningslagens tillämpning på statliga myndigheters
verksamhet.

Prop. 1988/89:133

2.2 Undantagen från kravet på tillstånd till yrkesmässigt tillhandahållande
av krigsmateriel

Mitt förslag: Bemyndigandet för regeringen att meddela
föreskrifter om undantag från tillståndskravet i fråga om yrkesmässigt
tillhandahållande av ammunition eller ändra explosiva varor anpassas till
terminologin i den nya lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor.

Skälen för mitt förslag: Enligt huvudregeln i 3 §
tillverkningslagen får krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och
metod för framställning av sådan materiel inte här i riket och inte heller
utom riket av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller
stadigvarande vistas här yrkesmässigt tillhandahållas genom försäljning,
utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon inom landet eller i utlandet,
om inte regeringen har lämnat tillstånd till det. Bestämmelsen har sin grund i
behovet all kontrollera inte bara tillverkningen av krigsmateriel utan även
sådana dispositioner som - om inte lagstiftning funnes - skulle kunna bidra
till en okontrollerad rustningsindustri.

Från tillståndskravet gäller vissa undantag. Tillstånd
behövs inte vid tillhandahållande till svensk statlig myndighet eller sådan
tillverkare som har fillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag
tillhandahållandet avser. Tillstånd behövs inte heller för innehavare av
tillverkningstillstånd, om tillhandahållandet avser sådan krigsmateriel som
tillhör tillståndshavaren och som finns inom landet eller uppfinning eller
metod som innehas av tillståndshavaren.

Regeringen har också bemyndigats att meddela föreskrifter
om undantag från tillståndskravet i fråga om sådan handel med skjutvapen,
ammunition eller annan explosiv vara som regleras genom föreskrifterna i
vapenlagen (1973:1176) eller förordningen (1949:341) om explosiva varor.

1 enlighet härmed har regeringen i förordningen
(1983:1036) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. föreskrivit
om undantag dels såvitt avser sådan handel med vissa skjutvapen som regleras
genom föreskrifterna i vapenlagen, dels såvitt avser sådan handel med
ammunition eller annan explosiv vara som regleras genom föreskrifterna i
förordningen om explosiva varor. Den nu gällande lagstiftningen om brandfarliga
och

explosiva varor ersätts, som jag inledningsvis har
redovisat, den Ijuli 1989 av Prop. 1988/89:133

en ny lagstiftning på området. Denna lagstiftning är,
liksom de nu gällande

bestämmelserna, en skydds- och säkerhetslagstiftning
inriktad på den

hantering som kan förekomma inom riket av de farliga
varorna. Dess syfte är

sålunda att förhindra att varorna vållar brand eller
explosion samt att

förebygga och begränsa skador genom brand eller explosion
vid hanteringen

av sådana varor.

Den nya lagen om brandfarliga och explosiva varor innehåller
allmänna bestämmelser om tillstånd och tillsyn m.m. Enligt 11 § skall den som
hanterar eller importerar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i
större mängd hanterar brandfarliga varor ha tillstånd till det.

Med hantering avses enligt 3 § nyssnämnda lag
tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport,
användning, omhändertagande, förstöring, saluförande, underhåll, överlåtelse
och därmed jämförliga förfaranden.

Detta hanteringsbegrepp överenstämmer enligt propositionen
1987/ 88:101 om lag om brandfarliga och explosiva varor i huvudsak med vad som
gäller enligt lagstiftningen om kemiska produkter och enligt livsmedelslagstiftningen.
1 propositionen (s. 34) anför föredraganden bl.a. att alla tänkbara förfaranden
med de explosiva varorna är tillståndspliktiga. Det krävs emellertid inte att
det skall finnas särskilda tillstånd för varje led i en hantering av de
explosiva varorna när det är fråga om samma tillståndshavare och samma
varuslag. Såvitt avser tillståndspliktens omfattning enligt de gällande
reglerna i fråga om explosiva varor innebär dessa att det ställs krav på
tillstånd för tillverkning av, handel med och innehav av sådana varor. I
nyssnämnda proposition (s. 23) anför föredraganden atl tillståndsplikten i
praktiken gäller för all hantering av dessa varor med vissa uttryckligen
angivna undantag.

För att även i fortsättningen undvika en dubbelreglering,
bör enligt min mening regeringen ha möjlighet att meddela föreskrifter om
undantag från kravet på tillstånd till försäljning och förmedling m.m. om det
gäller sådan hantering av explosiva varor som är krigsmateriel och söm regleras
genom den särskilda skydds- och säkerhetslagstiftningen. I de fall det är fråga
om tillhandahållande som inte täcks av denna reglering och som innefattar
yrkesmässigt tillhandahållande genom försäljning, utbjudandemot vederlag eller
förmedling av explosiva varor som är krigsmateriel blir givetvis huvudregeln i
3 § första stycket tillverkningslagen om krav på tillstånd av regeringen
tillämplig.

Med hänvisning till vad jag nyss sagt förordar jag att
undantaget i 3 § tredje stycket tillverkningslagen anpassas till terminologin i
den nya lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor.

3 Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
utrikesdepartementet , upprättats förslag till lag om ändring i lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkninten av krigsmateriel, m.m. Förslaget
har, som framgått, granskats av lagrådet.

4 Specialmotivering Prop. 1988/89:133

1 §

I paragrafens tredje stycke regleras tillverkningslagens
tillämpningsområde. För närvarande gäller lagen inte för statliga myndigheter.
Ändringen innebär att statliga affärsverk omfattas av lagens bestämmelser,
medan andra statliga myndigheter liksom hittills inte står under kontroll
enligt lagen. Ändringen har motiverats mera utförligt i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.1).

2 §

Paragrafen innehåller i första stycket det grundläggande
kravet på regeringens tillstånd för att få tillverka krigsmateriel här i
riket. Sådant tillstånd får enligt huvudregeln meddelas endast svensk
medborgare , svenskt handelsbolag i vilket inte någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt
som avses i 3 § lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.
och svenskt akfiebolag i vars bolagsordning intagits utlänningsförbehåll som
avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger, får dock tillstånd ges även
åt annan. I konsekvens med ändringen i 1 §, som innebär all statliga affärsverk
omfattas av lagens bestämmelser, ändras paragrafen så att fillstånd att
tillverka krigsmateriel också får meddelas svensk myndighet.

3 §

Ändringen i paragrafens tredje stycke innebär en
anpassning till den nya lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor.
Bestämmelsen har behandlats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2).

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i
lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposifion föreslå riksdagen att anta det förslag som
föredraganden har lagt fram.

Lagrådet Prop. 1988/89:133

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1989-03-10 ''""

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla Wadell, justitierådet
Staffan Magnusson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 2 mars 1989 har regeringen på hemställan
av statsrådet Anita Gradin beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag
till lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Ingrid Larén Marklund.

Lagrådet
lämnar förslaget utan erinran.

10

Innehåll Sid Prop. 1988/89:133

Propositionen.................................................... 1

Proposifionens
huvudsakliga innehåll...................... 1

Propositionens
lagförslag..................................... ...... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1989 .... 4

1
Inledning.................................................... ...... 4

2
Allmän motivering......................................... 5

2.1
Tillverkningslagens fillämpningsområde........ 5

2.2
Undantagen från kravet på
tillstånd till yrkesmässigt tillhandahållande av krigsmateriel......................................... 7

3
Upprättat lagförslag...................................... 8

4
Specialmotivering......................................... 9

5
Hemställan.................................................. 9

6
Beslut........................................................ 9

Bilaga 1 Lagrådets
yttrande.............................. .... 10

11

gotab
88311, Stockholm 1989