Prop. 1988/89:134

Regeringens proposition 1988/89:134

om ändring i körkortslagen (1977:477),

m.m.

Prop. 1988/89:134

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 16 mars 1989.

På
regeringens vägnar Sten Andersson

Georg Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen foreslås ändringar i körkortslagen (1977:477), lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar, lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m. fl. samt sekretesslagen (1980:100). Förslagen syftar i
första hand till att möjliggöra snabbare körkortsingripanden i vissa fall och till
att motverka de höga olyckstalen för oerfarna förare.

Vad
gäller snabbare körkorlsingripanden innefattar förslagen i huvudsak en
möjlighet till omedelbart omhändertagande av körkort vid vissa trafikförseelser
om det på sannolika skäl kan antas att körkortet kommer alt återkallas. För de
nyblivna körkortshavarna införs en tvåårig prövotid. Om körkortet återkallas
under denna tid kommer det inte — som nu sker vid kortare spärrtider — alt
lämnas ut igen utan nytt förarprov.

Vidare
föreslås vissa följdändringar i körkortslagen med anledning av en redan
beslutad proposition om bl.a. införande av alkoholutandningsprov som rättsligt
bevismedel i mål om trafiknykterhetsbrott.

I
propositionen behandlas också vissa frågor av körkortsmedicinsk karaktär. Det
gäller lämplighetsprövningen i samband med nytt körkortstillstånd efter återkallelse
på grund av trafiknykterhetsbrott, körkortsmyndigheternas tillgång till
journalhandlingar m.m. samt läkares skyldighet atl lämna uppgift om medicinskt
olämpliga körkortshavare.

Lagändringarna
föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 1989.

1
Riksdagen 1988/89. I satnl Nr 134

1 Förslag till Prop. 1988/89:134

Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)

Härigenom
föreskrivs i fråga om körkortslagen (1977:477)'

dels
att 7, 12, 15, 22 och 23 §§ samt rubriken närmast före 7 § skall ha

följande
lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 a och 17 a §§,
av

följande lydelse.

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse

6 a§

Den som har ett gällande körkortstillstånd och har avlagt godkänt förarprov
men vars körkort ännu inte lämnats utj'år, ulan hinder av kravet på körkort i
2 § första stycket, 4 § första stycket och 5 §, föra körkortspliktigt fordon
som om körkortet hade lämnats ut.

Körkortstillstånd Körkortstillstånd m. m.

7§

Körkortstillstånd
får meddelas endast den som med hänsyn till sina personliga och medicinska
förhållanden kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon.

Vid
prövningen av de personliga förhållandena skall särskilt beaktas om sökanden är
känd för nyktert levnadssätt och om det kan antagas, att han såsom förare av körkortspliktigt
fordon kommer atl respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar
i trafiken.

Vid
prövningen av de medicinska förhållandena skall beaktas att sökanden har
tillfredsställande trafiksyn med eller utan glasögon eller linser och tillräcklig
hörselförmåga med eller ulan hörapparat för att föra fordon av det slag ansökan
avser och att sökanden även i övrigt uppfyller de medicinska krav som bör
ställas upp med hänsyn till trafiksäkerheten.

Den som söker eller innehar körkortstillstånd eller körkort är skyldig
att underkasta sig läkarundersökning, blodprovstagning eller annan liknande
undersökning, som behövs för den prövning som avses i andra och tredje styckena
eller eljest i denna lag. Om begränsningar i skyldigheten, inbegripet den närmare
inriktningen av sådana undersökningar, föreskriver regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer

Lagenomtryckt 1980:977.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:134

12
§-Sökanden skall vid tidpunkten för utlämnandet av körkort ha uppnått en ålder
av

16
år för behörigheten A,

18
år för behörigheten B,

19
år för behörigheten C,

20
år för behörigheten D, 19 år
för behörigheten E, 19 år för taxibehörighel.

Körkort
med behörigheten C, D Förarprov för behörigheten C, D

eller E eller med taxibehörighel får eller E eller för
taxibehörighet får

lämnas ut endast om sökanden har avläggas endast om sökanden har

körkort med behörigheten B, såvi- körkort med behörigheten B, såvi

da sökanden inte inom de tre senas- da sökanden inte inom de tre senas

te åren har haft körkort med den te åren har haft körkort med den

behörighet som söks. behörighet som provet avser.

15
f Ett körkort gäller inte

1.
innan det har lämnats ut,

2.
medan det är återkallat,

3.
medan det är omhändertaget,

4.
om det har ersatts med elt
annat körkort.

Ett
körkort blir också ogiltigt, om det inte efter anmaning förnyas sedan tio år
förflutit från körkortets utfärdande.

Den vars körkort är omhändertaget får föra fordon av det slag som körkortet
berättigar honom UU, om han har fått medgivande enligt 23 § andra stycket!

17a§

Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att kör-kortshavaren
av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha körkort, skall läkaren
anmäla det tiU den länsstyrelse som har meddelat körkortstillståndet. Innan
någon anmälan görs skall läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver
dock inte göras om det fihns anledning anta att körkortshavaren . kommer att
följa läkarens anvisning att avstå från att föra körkortsplik-tigtfordon.

- Senaste lydelse 1985:431. -'Senaste lydelse 1985:431

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1988/89:134

22 f 1 stället för att
körkortet eller körkortstillståndet återkallas, skall körkortshavaren meddelas
vaming i sådana fall som avses i 16§ 2 —6, om varningen av särskilda skäl kan
anses vara en tillräcklig åtgärd. Har körkortshavaren avsevärt överskridit
högsta tillåtna hastighet, får vaming i stället för återkallelse meddelas
endast om det föreligger synnerliga skäl.

Om körkortshavaren har
brutit mot 4§ 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap.
2 § tredje stycket järnvägstrafiklagen (1985:192) men inte före färdens slut
hade förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans
blod under eller efter färden uppgick till 0,8 promille, får varning meddelas
honom i stället för återkallelse om omständigheterna är mildrande.

Om körkortshavaren har bmlit
mot 4§ 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 §
tredje stycket jämvägstrafiklagen (1985:192) men inte före färdens slut hade
förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller
efter färden uppgick till 0,8 promille / hans blod eller 0,4 milligram per liter
i hans utandningsluft, får varning meddelas honom i stället för återkallelse
om omständigheterna är mildrande.

Om
körkortshavaren vid förande av ell motordrivet fordon eller en spårvagn har
gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för
andra människors liv eller egendom eller företett tydliga tecken på påverkan av
starka drycker eller annat ämne, eller om han till följd av sjukdom, skada
eller dylikt saknar förutsättningar att föra körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert
sätt skall körkortet omhändertas.

Misstänks att körkortshavaren
vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har brutit mot 4§
lagen (1951:649) otn straff JÖr vissa trafikbrott, och hade han före färdens
slut JÖrlärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans
blod kan antas ha uppgått till minst 0,5 promille under eller efter färden, skall
körkortet omhändertas. År det fråga om ett brott mot 4 § 2 mom. nämnda lag, men
kan alkoholkoncentrationen inte antas ha uppgått UU 0,8 promit-

Ett
körkort skall omhändertas

1. om körkortshavaren vid förande av elt motordrivet
fordon eller en spårvagn har företett tydliga tecken på påverkan av starka
drycker eller annat ämne,

2.
om det på sannolika skäl
kan antas att körkortet kommer att återkallas enligt 16 § 1 eller 4,

3.
om till följd av
sjukdom, skada eller dylikt körkortshavaren saknar fömtsättningar att föra körkortspliktigt
fordon på ett trafiksäkert sätt, eller

4.
om körkortet är
återkallat.

Att ett körkort inte
gäller när det är omhändertaget fratngår av 15 §. Om ett körkort skall
omhändertas på grund av brott som avses i 16 § 4, får dock körkortshavaren
medges att trots omhändertagandet föra fordon av det slag som körkortet berättigar
honom till. Ett sådant medgivande skall avse en tid av tre dagar och får
lämnas om det kan ske utan faraför trafiksäkerheten.

Misstänks
att körkortshavaren

■•
Senaste lydelse 1986:373. Senaste lydelse 1986:373.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:134

le, skall körkortet
inte omhändertas om omständigheterna vid brottet kan anses mildrande.

Misstänks att körkortshavaren
vid förande av ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana har
brutit mot 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen (1985:192), gäller bestämmelserna i
andra stycket i tillämpliga delar.

vid förande av ett
maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana har bmlit mol 6 kap. 2 §
järnvägstrafiklagen (1985:192), gäller bestämmelserna i första stycket 2 i tillämpliga
delar.

Denna
lag träder i kraft, i fråga om 6 a och 12 §§ den 1 januari 1990, och i övrigt
den I juli 1989.

2 Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar

Härigenom
föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall
ha följande lydelse.

Prop.1988/89:134

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 f

Länsrätt
är domför med en lagfaren domare ensam

1.
när åtgärd som avser endast
måls beredande vidtages,

2.
vid sådant förhör med vittne eller
sakkunnig som begärts av annan länsrätt saml vid sådant förhör i ärende
enligt utlänningslagen (1980:376) som begärts med stöd av 57 § samma lag,

3.
vid beslut som avser endast rättelse
av felräkning, felskrivning eller annal uppenbart förbiseende,

4.
vid beslut om återkallelse
tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om
vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart
att ett sådant beslut bör meddelas.

Länsrätt
är domför med en lagfaren domare ensam

5.
vid beslut enligt
luftfartslagen (1957:297) om försäuande ur kraft av ett certifikat,
elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart atl ett sådant
beslut bör meddelas,

6.
vid annat beslut som inte innefattar
slutligt avgörande av mål.

1.
när åtgärd som avser endast måls
beredande vidtages,

2.
vid sådant förhör med vittne eller
sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i ärende enligt
utlänningslagen (1980:376) som begärts med stöd av 57 § samma lag,

3.
vid beslut som avser endast rättelse
av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.
vid beslut om återkallelse
tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om vägran
tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att ett
sådant beslut bör meddelas eller när omhändertagande beslutats enligt 23 §
körkortstagen (1977:477),

5.
vid beslut enligt
luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett certifikat,
elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådant
beslut bör meddelas,

6.
vid annat beslut som inte innefattar
slutligt avgörande av mål.

Om
del inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt,
är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar
prövning av målet i sak.

Vad
som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1.
mål om utdömande av vite,

2.
mål enligt bevissäkringslagen
(1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighétstaxeringslagen
(1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision
eller annan

'
Lagenomtryckt 1981:1323. ' Senaste lydelse 1988:1481.

granskning och om
befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift Prop. 1988/89:134
enligt taxeringslagen (1956:623),

3.
mål om omedelbart
omhändertagande enligt 6§ lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård
av unga och 13 § lagen (1988:870) om vård av missbmkare i vissa fall,

4.
mål enligt uppbörds- och
folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet
för arbetstagares skall och mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,

5.
mål om uppdelning av
taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

6.
mål som avser ändring ay
taxerad inkomst med högst 5000 kr.,

7.
mål enligt skatte- och taxeringsförfatlningarna
i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening,

8.
mål om rättshjälp genom offentligt
biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9.
mål enligt körkortslagen
(1977:477), om beslutet innebär att något körkortsingripande inte skall ske
eller att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd
eller traktorkort skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall
godkännas,

10. mål
enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas

eller om det är uppenbart alt ett certifikat, elevtillstånd eller behörighets

bevis skall återkallas,

11. mål
i vilket saken är uppenbar.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1989.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-
och sjukvårdspersonalen m. fl.

Härigenom
föreskrivs att 7 a § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen
m. fl. skall ha följande lydelse.

Prop.
1988/89:134

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

7a§'

Utöver vad som annars
följer av lag eller förordning är hälso- och sjukvårdspersonal skyldig att lämna
ut

1.
uppgift om huruvida någon vistas
på en sjukvårdsinrättning, om uppgiften för särskilt fall begärs av en domstol,
åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller
folkbokföringsmyndighet,

2.
uppgift som behövs för en rättsmedicinsk
undersökning,

3.
uppgift som socialstyrelsens råd
för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor behöver för sin verksamhet,

4. uppgift om en
studerande som

behövs för prövning av ett ärende

om avskiljande av denne från hög

skoleutbildning.

Utöver vad som annars
följer av lag eller förordning är hälso- och sjukvårdspersonal skyldig att lämna
ut

1.
uppgift om huruvida någon vistas
på en sjukvårdsinrättning, om uppgiften för särskilt fall begärs av en domstol,
åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller
folkbokföringsmyndighet,

2.
uppgift som behövs för en rättsmedicinsk
undersökning,

3.
uppgift som socialstyrelsens råd
för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor behöver för sin verksamhet,

4.
uppgift om en studerande som behövs
för prövning av ett ärende om avskiljande av denne från högskoleutbildning,

5.
uppgift som trafiksäkerhetsverket
behöver för prövning av någons lämplighet att ha körkort eller traktorkort.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1990.

Senaste
lydelse 1987:1163.

4 Förslag
till Prop. 1988/89:134

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att det i sekretesslagen (1980:100)' skall införas en ny paragraf 7
kap. 31 §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap.

31
§

Sekretess gäller i ärende om prövning av någons lämplighet att ha
körkort eller traktorkort för uppgift om den enskildes hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider betydande men om uppgiften röjs. Sekretessen
gäller dock inte beslut i ärendet.

Ifråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
år.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Lagenomtryckt 1988:9.

Kommunikationsdepartementet pp- 1988/89:134

utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1989

Närvarande:
statsrådet S. Andersson, ordförande, och statsråden Göransson, Gradin, R.
Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén,
Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet G. Andersson

Proposition om ändring i körkortslagen (1977:477), m.m.

1 Inledning

I
april 1986 tillkallades med slöd av regeringens bemyndigande en särskild utredare
(hovrättslagmannen Sven-Erik Sigfridsson) med uppgift att se över vissa
körkortsfrågor, främst möjligheterna till snabbare körkortsingripanden (Dir.
1986:10). Utredningsuppdraget kompletterades senare med uppdraget att också se
över vissa frågor om spärrtider och särskild lämplig-helsprövning efter körkortsåterkalldse
på grund av trafiknykterhetsbrott (Dir. 1986:32).

Utredningen
(K 1986:01, körkortsutredningen) avgav den 1 oktober 1987 betänkandet (SOU
1987:43) Snabbare körkortsingripanden m. m. En sammanfattning av betänkandet
och utredningens lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilagor 1 och 2.

Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till
protokollet som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats
och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (DnrRS 123/89).

Varje
år tillkommer ca 130000 nya körkortshavare. De flesta av dessa är ungdomar
mellan 18 och 19 år. Enligt samlade erfarenheter från skilda länder utgör de
nyblivna förarna en betydande riskgmpp i trafiken. Det har uppskattats att de
nyblivna förarna, särskilt de unga, löper 7 — 9 gånger större risk än de mer
erfarna att råka ut för en trafikolycka. I trafiksäkerhetsarbetet har därför
frågor med anknytning till föramlbildning och nya förare uppmärksammats
särskilt.

En
utredare (forskningschefen Anders Englund), som på kommunikationsdepartementets
uppdrag studerat frågor knutna till körkortsutbildning i två faser, redovisade
våren 1987 en rapport. Nyblivna personbilsförare — Trafiksäkerhetsproblem och
åtgärder. Utredarens förslag innebar en föramlbildning i två skeden.

I
augusti 1987 lämnade trafiksäkerhetsverket (TSV) förslag till regering

en om ett förbättrat system för bilförarutbildningen. Bl.a. föreslogs att 10

körkortsbehörigheten
skulle vara provisorisk under en tid av två år efter Prop. 1988/89:134
godkänt första förarprov samt förnyat körprov för erhållande av permanent
körkort.

TSV:s
förslag behandlades vid en i september 1987 av kommunikationsdepartementet
anordnad hearing. En dokumentation över denna har upprättats och finns
tillgänglig i ärendet (Dnr III 2685/87).

Frågan
om en prövotid för nyblivna förare togs därefter upp i regeringens proposition
1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet. I den propositionen förordades
att provisoriskt körkort skall införas för nyblivna förare. Om föraren under en
tvåårig försöksperiod inte begår några grövre trafikbrott skall han få
permanent körkort. Om däremot körkortet återkallas under prövotiden, skall
föraren genomgå ny utbildning och nytt prov. I samband med propositionen
uttalade min företrädare sin avsikt att, om riksdagen godkände de förordade riktlinjema
för provisoriskt körkort, återkomma till regeringen med förslag om de
nödvändiga förfaltningsändring-arna. Riksdagen lämnade de i propositionen
förordade riktlinjerna utan erinran (TU 1987/88:16, rskr. 201).

Regeringen
har den 9 mars 1989 på föredragning av chefen för justitiedepartementet
beslutat om en proposition med förslag om bl. a. införande av alkoholutandningsprov
som rättsligt bevismedel i mål om trafiknykterhetsbrott. Det förslaget
föranleder vissa ändringar i körkortslagen. Chefen för justitiedepartementet
och jag är överens om att dessa följdändringar bör tas upp i detta sammanhang.

Regeringen
beslöt den 16 febmari 1989 att inhämta lagrådets yttrande över inom
kommunikationsdepartementet upprättade förslag till lag om ändring i körkortslagen
(1977:477), lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar, lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-
och sjukvårdspersonalen m.fl. samt lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
De sålunda rernitterade förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 4.

Lagrådet
har den 10 mars 1989 yttrat sig över lagförslagen. Yttrandet bör fogas till
protokollet som bilaga 5.

Lagrådet
har i huvudsak godtagit förslagen. I anslutnirig till de-i remissen aviserade
reglerna om särskild lämplighetsprövning för dem, som efter återkallelse på gmnd
av rattfylleri åter söker körkortstillstånd, har lagrådet dock pekat på behovet
av en komplettering i körkortslagen. Det i 2 kap. 6 § regeringsformen stadgade skyddeLmot
bl. a. påtvingat kroppsligt iiigrepp påkallar enligt lagrådet en särskild
föreskrift i körkörtslageri om läkamndersökning och blodprövstagning. Lagrådet
föröi"dar här-vid ett tillägg till 7 § körkortslagen. — Jag ansluter mig
till vad lagrådet har föreslagit.

Lagrådsgranskningen
har i övrigt föranlett en miiidre jämkning i förhål

lande till de remitterade förslagen: • ■

Jag avser nu att ta upp de körkortsfrågör som jäg hämiit i det
föregåen- '•■■■<

jjg_ 1. ■; ■ ■.:.
-•.- ..-■ -■:■■■■ v ... , -■•■■

11

2
Bakgrund Prop. 1988/89:134

2.1 Allmänt om körkortsingripanden

Enligt
nu gällande bestämmelser i körkortslagen (1977:477, KL) kan körkortsingripanden
ske i form av återkallelse, varning och omhändertagande.

De
situationer, i vilka ett körkort skall återkallas, anges i 16 § KL. Paragrafen
återges här i sin helhet.

16
§ Ett körkort skall återkallas

1. om
körkortshavaren har brutit mot 1 § andra stycket eller 4 § lagen

(1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 § första, andra eller

tredje stycket järnvägstrafiklagen (1985:192),

2.
om körkortshavaren har brutit
mot 5 § lagen om straff för vissa trafikbrott och överträdelsen inte kan anses
som ringa,

3.
om körkortshavaren genom
upprepade förseelser i väsentlig grad har visat bristande vilja eller förmåga
att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller
trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn,

4.
om körkortshavaren i annat fall
vid förandet av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har överskridit högsta
tillåtna hastighet, kört mot rött ljus, underlåtit att iaktta stopplikt, kört
om vid övergångsställe eller brutit mot någon annan från
trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel, allt om överträdelsen inte kan anses
som ringa,

5.
om körkortshavaren på grund av
opålitlighet i nykterhetshänseende ej bör ha körkort,

6.
om del med hänsyn lill
brottslig gärning som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antagas
att han ej kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och
ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i
övrigt ej kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon,

7.
om körkortshavarens
förutsättningar för rätt alt föra körkortspliktigt fordon är så väsentligt
begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från
trafiksäkerhetssynpunkt ej vidare bör ha körkort,

8.
om körkortshavaren ej följer
föreläggande atl ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov,

9.
om körkortshavaren ej följer
föreläggande att förnya körkort,

10. om
körkortshavaren begär att körkortet skall återkallas.

De
brott som avses i punkt 1 är grov vårdslöshet i trafik, rattfylleri eller rattonykterhet
och onykterhet i spårtrafik. Hänvisningen i punkt 2 avser avvikande från
trafikolycksplats, s. k, smitning.

Bestämmelserna
i 16§ gäller i tillämpliga delar också i fråga om körkortstillstånd.

I
stället för återkallelse skall körkortshavareii enligt. 22 § KL meddelas

varning i sådana fall som avses i 16 § 2 —6, om varningen av särskilda skäl

kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Vid avsevärda hastighetsöverskridan-

den får emellertid varning meddelas i stället för återkallelse endast om det

föreligger synnerliga skäl. Vid sådana trafikbrott som avses i 16 § 1 får

vaming bara meddelas i vissa fall. Det krävs därvid att fråga är om

rattonykterhet med en blodalkoholhalt under 0,8 promille samtidigt som

omständigheterna är mildrande. — I 24 § KL finns en generell undantags- 12

regel; föreligger
synnerliga skäl får återkallelse underlåtas om det kan ske Prop.
1988/89:134 utan fara för trafiksäkerheten.

Återkallelse
och varning beslutas av länsrätt efler ansökan av det allmänna ombudet för
körkortsfrågor. Under vissa fömtsättningar kan en varning beslutas genom att körkortshavaren
godkänner ett föreläggande från det allmänna ombudet.

Vid
återkallelse med stöd av 16 § 1—6 KL skall bestämmas en spärrtid på lägst en
månad och högst tre år. Vid grov vårdslöshet i trafik och rattfylleri skall
spärrtiden bestämmas till lägst ett år. Körkortet får inte lämnas ut under tid
då spärrtiden löper.

Enligt
19 § KL skall ett körkort återkallas tills vidare i avvaktan på slutligt
avgörande av återkallelsefrågan, om det på sannolika skäl kan antas att
körkortet kommer att slutligt återkallas på någon av de gmnder som avses i 16 §
1—7 KL (interimistisk återkallelse). Frågan om interimistisk återkallelse
prövas av länsrätten på ansökan av det allmänna ombudet.

Ett
körkort kan i vissa fall omhändertas då ett trafikbrott upptäcks. Enligt 23 § KL
skall så ske om körkortshavaren gjort sig skyldig till grov vårdslöshet i
trafik eller till trafiknykterhetsbrott eller om han på gmnd av skada, sjukdom
eller dylikt saknar fömtsättningar att köra på ett trafiksäkert sätt. Vid trafiknykterhetsbrott
skall körkortet dock inte omhändertas om alkoholhalten i blodet inte kan antas
ha uppgått till 0,8 promille och omständigheterna vid brottet kan anses
mildrande. Elt körkort som är omhändertaget gäller inte. Omhändertagandet
beslutas av polismyndighet eller åklagare. Beslutet kan meddelas på platsen för
förseelsen eller senare.

Ett
beslut om återkallelse eller varning skall delges den som beslutet rör (45 §
KL). Även beslut om omhändertagande skall delges enligt 50 § körkortsförordningen
(1977:722, KF). Beslut enligt KL gäller omedelbart, dvs. från beslutets dag, om
inte annat förordnas.

Beträffande
tillämpningen av reglerna om återkallelse och varning har statsmakterna vid olika
tillfallen gett uttryck för att vissa överträdelser såsom körning mot rött
ljus, omkörning strax före eller på övergångsställe, stoppliktförsedser och
väsentliga hastighetsöverskridanden ger särskild anledning att allvarligt
ifrågasätta körkortshavarens lämplighet. 1 fråga om allvarliga hastighetsöverskridanden
uttalades i prop. 1985/86:115 att överskridanden av den tillåtna hastigheten
med mer än 30 kilometer i timmen — eller med 20 kilometer i timmen eller mer
utanför skolor etc. — är av den art alt återkallelse normalt bör ske. Enligt 22
§ KL krävs som nämnts — efter förslag i den nämnda propositionen — atl det
föreligger synnerliga skäl för att vaming skall få meddelas i stället för återkallelse
vid avsevärda hastighetsöverskridanden. Samtidigt påpekades emellertid i propositionen
att man trots detta inte skall avstå från att göra en med hänsyn till
omständigheterna nyanserad bedömning.

13

2.2 'Utredningen Prop. 1988/89:134

2.2.1
Omhändertagande

1
direktiven till körkortsutredningen konstaterades bl. a. att alltför lång tid, ibland
mer än ett år, förflyter mellan en trafikförseelse och ett körkortsingripande.
Mot bakgrund härav skulle utredningen undersöka fömtsättningarna och formerna
för omedelbara körkortsingripanden mot förare som inte följer väsentliga
trafikregler.

I
betänkandet konstaterar utredningen att möjlighet att omhänderta körkort i dag
finns främst vid fall av grov vårdslöshet i trafik och påverkan av alkohol. Det
finns emellertid enligt utredningen andra tillfällen då en körkortshavare
brustit så allvarligt i omdöme eller hänsyn att hans körkortsinnehav
omedelbart bör ifrågasättas. Som exempel nämns allvarliga haslighetsöverträdelser,
körning mot rött ljus, underlåtenhet alt iaktta stopplikt eller omkörning på
eller strax före ett övergångsställe.

Utredningen
har mol denna bakgrund undersökt fömtsättningarna för att utvidga möjligheterna
till körkortsingripanden mot förare som bryter mot vissa väsentliga
trafikregler. Enligt utredningen har därvid två huvudalternativ framträtt. Ett
alternativ skulle kunna vara att bibehålla institulel omhändertagande av
körkort i sin nuvarande form men påskynda återkalldseförfarandet genom att de
allmänna ombuden ges praktiska förutsättningar att snabbare ansöka om
interimistisk återkallelse. Ett annat alternativ skulle kunna vara alt utvidga
omhändertagandeinstitulet till att avse även andra fall som med stor
sannolikhet kan komma att medföra slutlig återkallelse av körkortet. Därvid
skulle körkortshandlingen omedelbart omhändertas och föraren skulle antingen
helt förlora behörigheten att framföra fordonet eller — trots omhändertagandet
av körkortshandlingen — kunna behålla behörigheten att framföra fordon en viss
begränsad lid.

Utredningen
konstaterar därefter all del redan i dag föreskrivs att körkort skall
återkallas interimistiskt om det på sannolika skäl kan antas att det slutligt
kommer all återkallas. Det kan enligt utredningen ifrågasättas om inte
interimistisk återkallelse skulle kunna användas i större omfattning än som
för närvarande sker. Snabbheten i systemet är emellertid beroende av en rad
olika faktorer som hänför sig till polisens, de allmänna ombudens och
länsrätternas hantering av ärendet, liksom till möjligheten att delge den
beslutet rör. För atl undvika oacceptabelt långa processtider skulle del vara
önskvärt att ge de allmänna ombuden förutsättningar att snabbare kunna ansöka
om interimistisk återkallelse till länsrätten. Enligt utredningen skulle man
genom åtgärder av detta slag emellertid endast nå marginella tidsvinster.

I
stället förordar utredningen ett utvidgat omhändertagandesystem. I ett sådant
system framstår del enligt utredningen som naturligt att de regelöverträdelser,
som bedöms så allvarliga att återkallelse skall ske, också skall föranleda ett
omedelbart omhändertagande av körkortet. Om det på sannolika skäl kan antas alt
körkortet kommer atl slutligt återkallas skulle således fömtsättning för
omhändertagandebeslut föreligga. Enligt utredningens uppfattning talar bärande
skäl för atl omhändertagandeinstitutet

14

bör
utvidgas lill att omfatta alla de fall av körkortsåterkalldse som avses i Prop.
1988/89: 134 16 §1-7 KL.

För
att man skall undvika stötande konsekvenser föreslår utredningen att polisen,
om det finns särskilda skäl, ges möjlighet att i samband med omhändertagandet
utfärda ett tillfälligt medgivande att köra under en viss kortare tid.
Utredningen påpekar vidare att det är angeläget att omhändertagandebeslutet
snarast möjligt kan underkastas en förnyad prövning av allmänna ombudei och
länsrätten. Beslutet bör därför inom 48 timmar sändas till länsstyrelsen för
bedömning av om ansökan om interimistisk återkallelse skall göras eller om
körkortet skall återställas. Det påpekas därvid som särskilt viktigt att
polisens utredning är så utförlig som möjligt eftersom den kommer alt ligga till
grund för allmänna ombudets beslut. Utredningen betonar också att ett utvidgat omhändertagandeinstilut
ställer högre krav på kunskaper och omdöme hos den som verkställer omhändertagandet,
dvs. vanligtvis den enskilde polismannen. Särskild utbildning bör därför komma
till stånd.

Utredningen
behandlar också bestämmelsen i 22 § andra stycket KL att den som gjort sig
skyldig till rallonyklerhet, men inte haft en blodalkoholhalt som uppgår till
0,8 promille, får meddelas varning i stället för återkallelse om
omständigheterna är mildrande. Enligt utredningen finns det inget bärande skäl
för varför den som haft en blodalkoholhalt mellan 0,5 och 0,8 promille skall
särbehandlas. Utredningen förordar därför att den särskilda möjligheten att
meddela varning i dessa fall tas bort. Det ter sig enligt utredningen mest
naturligt att betrakta de rattonyktra som en grupp. För hela denna grupp bör
därvid enligt utredningens mening varning i stället för återkallelse kunna
meddelas endast om det föreligger synnerliga skäl.

2.2.2
Nytt körkort efter trafiknykterhetsbrott m. m.

För
den som dömts för trafiknykterhetsbrott gäller i princip sarnma krav för att få
tillbaka körkortet som när någon för första gången får körkort. Detta innebär
bl. a. att körkort får utfärdas endast om den sökande har ett gällande
körkortstillstånd. Körkortstillstånd meddelas av länsstyrelsen. Tillstånd får
meddelas endast den som med hänsyn till sina personliga och medicinska
förhållanden kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Vid
prövningen av de personliga förhållandena skall särskilt beaktas bl. a. om
sökanden är känd för elt nyktert levnadssätt (7 § KL). Bedömningen av
skötsamhet i nykterhetshänseende görs såväl för förstagångssö-kandena som för
dem, vars körkort har återkallats, i normalfallet genom en kontroll i person-
och belastningsregistret samt körkortsregistret.

Utredningen
tar i sitt betänkande upp frågan om förutsättningarna för körkortstillstånd
efter trafiknykterhetsbrott. Utredningen konstaterar därvid bl. a. alt onyklerhet
i trafiken och konsekvenserna härav allmänt anses vara det största enskilda
trafiksäkerhetsproblemet i dag. En betydande del av dem som gör sig skyldiga lill
trafiknykterhetsbrott får enligt utredningen anses vara mer eller mindre
beroende av alkohol. Detta gäller i synnerhet förare som gjort sig skyldiga till
rattfylleri, dvs. i allmänhet de som haft

en blodalkoholhalt av 1,5
promille eller mera. Vidare sägs i betänkandet Prop. 1988/89:134 att det
erfarenhetsmässigt är möjligt att diagnostisera och identifiera minst 95 procent
av dem som är alkoholberoende genom användning av medicinska och psykologiska
prov.

Utredningen
konstaterar vidare att lämplighetsprövningen efter återkallelse på grund av trafiknykterhetsbrott
i flertalet fall inskränker sig till en kontroll i körkortsregistret.
Kontrollen består i att se efter om sökanden begått nya brott eller blivit
omhändertagen enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.
m. Vidare genomgås en hälsodeklaration och i vissa fall elt läkarintyg. Drygt
hälften av länsstyrelserna begär in utredning från socialnämnden efter återkallelse
på gmnd av opålitlighet i nykterhetshänseende. Några få länsstyrelser begär
regelbundet in sådan utredning också efter återkallelse på gmnd av trafiknykterhetsbrott
medan några få andra länsstyrelser tar in utredning från socialnämnden endast
om blodalkoholhalten varit hög eller om det varit fråga om upprepade trafiknykterhetsbrott.

Mot
bakgrund av det anförda föreslår utredningen att det införs regler som ålägger
den som tidigare dömts för trafiknykterhetsbrott att, när han på nytt ansöker
om körkortstillstånd, själv visa att han uppfyller KL:s krav på ett nyktert
levnadssätt. Detta bör ske genom att det sätts som villkor för körkortstillståndet
att sökanden, efter spärrtidens utgång, företer en utredning innefattande
blod- och psykologtest som visar att han motsvarar dessa krav.

2.2.3
Frågor av administrativ karaktär

Utredningen
tar vidare upp vissa frågor i anslutning till körkortsmyndigheternas behov av
medicinsk information om körkortshavare och körkortssökande. Utredningen pekar
bl. a. på vikten av att myndigheterna, för att kunna bedöma om en körkortshavare
eller en körkortssökande med hänsyn till sina medicinska förhållanden kan anses
lämplig som förare, kan behöva få tillgång till uppgifter om enskildas
hälsotillstånd, exempelvis i form av innehållet i patientjournaler. För denna
typ av uppgifter gäller inom den allmänna hälso- och sjukvården sekretess
enligt 7 kap. I § sekretesslagen (1980:100). Detta sekretesskydd bryts inte av
den annars generellt giltiga regeln i 14 kap. 3§ sekretesslagen, att en sekretessbelagd
uppgift får lämnas till annan myndighet om myndighetsintresset uppenbart har
företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.

Även
för patientjournaler i den enskilda vården gäller förbud att röja uppgifter
enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.
(tillsynslagen).

1
88 § KF föreskrivs att en läkare, som vid undersökning av en körkortshavare
finner att denne av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha körkort,
skall anmäla detta förhållande till vederbörande länsstyrelse. Innan anmälan
görs skall körkortshavaren underrättas. Dock behöver anmälan inte göras om körkortshavaren
följer läkarens anvisning att avstå från all föra körkortsplikliga fordon.

Utredningen
konstaterar sammanfattningsvis att sjukvårdssekretessen 16

när det gäller
körkortsfrågor inte kan brytas i andra fall än då 88 § KF eller Prop.
1988/89:134 reglerna i tillsynslagen medger det, om man inte anser sig kunna
förutsätta att den enskilde lämnat ett tyst medgivande till att körkorlsmyndigheten
får tillgång till exempelvis de handlingar som ligger till gmnd för ett läkarintyg.
Utredningen ifrågasätter om inte underrättelseskyldigheten enligt 88 § KF
borde vara föreskriven i lag, eftersom det rör sig om åliggande för en enskild
i förhållande till det allmänna. Vidare konstaterar utredningen att det torde
krävas ett lagstöd, som för närvarande inte finns, om körkortsmyndigheterna och
de till länsstyrelserna knutna konsultläkarna skall kunna få tillgång till
patientjournalhandlingar m. m. beträffande körkortssökande eller körkortshavare.

Utredningen
föreslår mot den angivna bakgrunden dels att nuvarande 88 § KF flyttas till KL
och dels att en ny bestämmelse införs i KL av innebörd att konsultläkare vid
prövning av mål eller ärende där fråga förekommer om körkortssökandes eller körkortshavares
hälsotillstånd på begäran skall ges tillgång till palientjournalhandlingar m. m.

2.3 Remissutfallet

Vad
gäller frågan om omhändertagande av körkort kan sammanfattningsvis konstateras
atl cirka en tredjedel av remissinstanserna har godtagit utredningens förslag
medan lika många har avstyrkt det. Den åierstående tredjedelen har förklarat
sig till viss del kunna acceptera förslaget. Kritiken går i huvudsak ut på att
det föreslagna systemet brister vad avser rättssäkerheten. Man pekar bl. a. på
svårigheten för polisen att på platsen för ett ingripande kunna avgöra om den
aktuella förseelsen kommer alt leda till återkallelse av körkortet eller endast
en varning. Flera remissinstanser hävdar också att olika åtgärder inom det
rådande systemets ram kan vidtas för all påskynda processen vid
körkortsingripanden.

Att
varning skall kunna meddelas vid rattonykterhet endast om det föreligger
synnerliga skäl tillstyrks av de flesta remissinstansema. I fyra remissvar
avstyrks förslaget helt.

Utredningens
förslag om att den, som efler körkortsåterkalldse på grund av trafiknykterhetsbrott
ånyo ansöker om körkortstillstånd, skall visa sig vara fri från alkoholberoende
tillstyrks helt eller delvis av flertalet remissinstanser. De medicinska
instanserna och VTI har dock vissa invändningar mot förslaget. Invändningarna
består i att blodprov och psykologiska test varken var för sig eller
tillsammans har den höga grad av tillförlitlighet som bör ställas på ett urvalsinstmment
av nu aktuellt slag. En generell invändning från huvuddelen av
remissinstanserna är att förfarandet vid den särskilda lämplighetsprövningen
bör anges mer utförligt i författningstext än vad utredningen föreslagit.
Vidare anser Göta hovrätt och kammarrätten i Göteborg att den särskilda lämplighetsprövningen
också bör omfatta den som fått sitt körkort återkallat på grund av opålitlighet
i nykterhetshänseende. Några remissinstanser framhåller att den föreslagna
uppföljningskontrollen också skall avse dem som dömts för rattonykterhet.

Förslaget
om alt länsstyrelsernas konsullläkare skall få tillgång till de 17

2
Riksdagen 1988/89. I .saml. Nr 134

patientjournaler m.m., som
behövs i samband med prövning av körkorts- Prop. 1988/89:134 ärenden,
tillstyrks av flertalet remissinstanser. Svenska Läkaresällskapet och Sveriges
Advokatsamfund avstyrker emellertid förslaget. Socialstyrelsen ifrågasätter om
det inte vore bättre att länsstyrelsen i tillsynslagen gavs rätt att infordra
handlingar, medan läkaresällskapet anser behov av någon förändring inte
föreligga, bl.a. eftersom läkarintyg i allmänhet torde ge tillräcklig
upplysning och socialstyrelsen i annat fall kan införskaffa materialet i
fråga.

Överförandet
av bestämmelsen i nuvarande 88 § KF till KL tillstyrks genomgående. Endast en
remissinstans avstyrker delta förslag.

3 Föredraganden

3.1 Snabbare körkortsingripanden m. m.

3.1.1 Allmänna
synpunkter

Trafiksäkerhetsarbetet
i Sverige har i ett internationellt perspektiv varit framgångsrikt. I
förhållande till befolkningsstorlek och antalet bilar intar vårt land
tillsammans med Norge, Storbritannien och Japan en ledande ställning i fråga om
trafiksäkerhet. Detta hindrar inte att arbetet för en ännu bättre säkerhet i
trafiken ständigt måste pågå. Detta är inte minst viktigt därför att trafiken
på våra vägar, räknat på sikt, hela tiden ökar. Till detta kommer att det
årligen tillförs ca 130000 nya körkortshavare.

Den
ökande biltrafiken medför att det måste ställas allt större krav på förarna för
att olycksutvecklingen skall kunna hållas tillbaka. Även om det är svårt att
rätt bedöma orsakerna till trafikolyckor, bl. a. därför att olika faktorer ofta
samverkar, står det ändå klart att en övervägande del av dessa har sin grund i
ett felaktigt förarbeleende. Därmed träder också frågan om samhällets
reaktioner på överträdelser av trafikreglerna i förgmnden.

Utan
tvekan är rätten att köra bil för många människor av avgörande betydelse för
deras möjligheter till försörjning och för att över huvud taget kunna fungera
normalt i det moderna samhället. Att ha körkort är emellertid inte en
rättighet som tillkommer envar. Av trafiksäkerhetsskäl är det nödvändigt alt
den som inte klarar de krav som måste ställas på föraren av körkortspliktiga fordon
inte heller skall ha körkort. Till dessa krav hör naturligtvis de rent fysiska
och medicinska förutsättningarna hos individen och hans eller hennes förmåga
att räll manövrera fordonet. Dit hör också kunskap om och respekt för gällande
trafikregler. En aldrig så skicklig förare som inte respekterar trafikreglerna
utgör en klar trafiksäkerhetsrisk.

Det
har ofta betonats att en körkortsåterkalldse är att se som en trafiksäkerhetsåtgärd
och inte som ett "straff'. Del finns emellertid anledning att framhålla
att den distinktionen inte bör tillmätas alltför stor betydelse. Ett ålagt
bötesstraff för en trafikförseelse har till syfte att förmå föraren att i fortsättningen
rätta sig efter trafikreglerna och främjar därmed trafiksäkerheten. Den
påföljd som en körkortsåterkalldse på viss kortare tid utgör har kommit att
fylla samma funktion. I praxis står vid återkallelse spärrtidens

längd i proportion lill
överträdelsens svårhetsgrad på samma sätt som straffet.

Onekligen står alltså en körkortsåterkalldse
eller annan körkortsreaktion i syfte att förmå körkortshavaren att respektera
trafikreglerna brottspåföljderna nära. Jag tror i alla händelser atl
allmänheten uppfattar saken på del sättet.

Det är bl.a. därför
viktigt att en återkallelse som har sin grund i en överträdelse av
trafikreglerna kommer så snabbt som möjligt efter överträdelsen. För den som
råkar ut för ett körkortsingripande minskar naturiigtvis förståelsen för
ingripandet ju längre tid som förflyter från förseelsen, en tid under vilken körkortshavaren
kanske kört klanderfritt.

De förslag om vidgade
möjligheter till omedelbart omhändertagande av körkortet som jag nu lägger fram
skall ses mot denna bakgrund. Förslagen utgör ett led i strävandena att
åstadkomma en bättre efterlevnad av trafikreglerna, inte minst när det gäller
allvarliga hastighetsöverskridanden och andra brott mot regler som är
väsentliga för trafiksäkerheten.

Prop.
1988/89:134

3.1.2
Omhändertagande och därmed sammanhängande frågor

Mitt
förslag: Möjligheterna till omhändertagande av körkort utvidgas vid brott mot
från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga regler. Redan återkallade körkort skall
alltid kunna las om hand av polisen. Återkallelse tills vidare av omhändertagna
körkort beslutas av länsrätt utan medverkan av nämndemän.

Utredningens
förslag innefattar vad jag här har förordat. Utredningens förslag innebär
emellertid därutöver dels att omhändertagande skall kunna ske i andra fall som
avses i 16 § 1 — 7 KL om det finns sannolika skäl för att körkortet skall komma
att återkallas, dels att vid rattonykterhet varning skall kunna meddelas i
stället för återkallelse endast om del föreligger synnerliga skäl.

Remissinstanserna:
Cirka en tredjedel av remissinstanserna har godtagit utredningens förslag medan
lika många har avstyrkt det. Ytterligare cirka en tredjedel har förklarat sig till
viss del acceptera förslaget. Kritiken mot förslaget går i huvudsak ut på att elt
snabbare och mer rättssäkert körkortsingripande kan ske genom olika åtgärder
inom det nuvarande systemets ram. Man pekar därvid bl.a. på svårigheten för
polisen att på platsen kunna avgöra om en aktuell förseelse kommer att medföra återkallelse
eller varning.

Skälen
for mitt förslag: Ett körkortsingripande torde i många fall utgöra den reaktion
på en trafikförseelse, som får den kraftigaste trafiksäkerhetsfrämjande
effekten. För att ett körkorlsingripande skall vara maximalt verkningsfullt är
det emellertid väsentligt att ingripandel görs så snart som möjligt efter del
felaktiga beteendet.

Utredningen
konstaterar alt snabbare körkortsingripanden kan åstad-

kommas på i huvudsak två
sätt. Antingen kan den nuvarande lagstiftning- Prop. 1988/89:134 en i stort
sett bibehållas men återkalldseförfarandet genom olika åtgärder påskyndas eller
också kan lagstiftningen ändras så att körkort kan omhändertas i betydligt
större utsträckning än för närvarande. Utredningen har valt det senare
alternativet med motiveringen att de tidsvinster som kan göras inom ramen för
det nuvarande systemet torde vara marginella.

Som
jag nyss berörde har utredningens förslag utsatts för kritik av många
remissinstanser. Sålunda har inte någon av de hörda åtta domstolarna ansett
sig kunna helt tillstyrka den av utredningen förordade lösningen att medge
omedelbart omhändertagande av körkort i samtliga de fall som avses i 16 § 1—7
KL. I många av dessa situationer förekommer visserligen ofta återkallelser, men
även varningar är vanliga. Det framhålls också att det i allmänhet inte säkert
kan bedömas om återkallelse skall ske förrän målet är fardigberett. Flera
remissinstanser anser att man, om man vill bibehålla nuvarande rällssäkerhelsnivå
vid omhändertagandena, bör begränsa en eventuell utvidgning till fall då
varning kan komma i fråga endast om det föreligger synnerliga skäl. Detta
gäller i dag enligt 22 § första stycket KL vid avsevärda
hastighetsöverträdelser. - Utredningen har föreslagit en ändring så att även
vid samtliga fall av rattonykterhet skulle synnerliga skäl krävas för varning.
1 dag får varning meddelas vid promillehalter mellan 0,5 och 0,8 redan då
omständigheterna är mildrande.

Som
jag tidigare antytt upplevs ett körkortsingripande ofta som en långt kraftigare
reaktion än exempelvis ett bötesstraff. Den skada, som ett felaktigt
omhändertagande av ett körkort kan medföra, är knappast möjlig att rätta till i
efterhand. Det finns därför enligt min uppfattning skäl att ställa höga krav på
rättssäkerheten vid hanteringen av frågor som rör körkortsåterkallelser. För
egen del finner jag, i likhet med åtskilliga remissinstanser, att en
utvidgning av omhändertagandemöjligheterna till att omfatta alla de i 16 § 1—7
KL avsedda fallen inte är förenlig med dessa rättssäkerhetskrav.

Åtskilliga
remissinstanser har som jag nyss nämnde pekat på skillnaden mellan sådana
förseelser, för vilka varning kan meddelas i stället för återkallelse endast om
det föreligger synnerliga skäl, och övriga återkalld-segrunder. Utrymmet för
skiftande bedömningar är väsentligt reducerat i det förra fallet, dvs. för
närvarande vad gäller grövre hastighetsöverträdelser. Detta beror även på att
själva brottet i allmänhet registreras med tekniska hjälpmedel på sådant sätt
att tveksamhet om exempelvis överträdelsens svårhetsgrad sällan uppslår.
Vidare leder i enlighet med fast praxis vissa hastighetsöverskridanden
regelmässigt till återkallelse oberoende av vilka andra omständigheter som
förelegat i det enskilda fallet. Utrymmet för skönsmässiga bedömningar är
alltså mycket litet.

Det
sagda talar för att man inte går längre än till en utvidgning av

möjligheterna till omedelbart omhändertagande vid avsevärda hastighels-

överträdelser. För egen del menar jag emellertid att det knappast skulle

vara konsekvent att begränsa möjligheterna till omhändertagande till just

sådana fall. Den omständigheten atl del vid överträdelser av andra för

trafiksäkerheten väsentliga regler inte med lika stor säkerhet kan fömtsä-

gas huruvida körkortet kommer att återkallas eller inte, bör inte hindra ett 20

omedelbart ingripande i de
fall då sannolikheten för en återkallelse är Prop. 1988/89: 134 tillräckligt slor.
Är den aktuella förseelsen så allvarlig, att den med hög grad av sannolikhet
kommer atl medföra körkortsåterkalldse även för en i trafiksammanhang tidigare
ostraffad förare, är det rimligt att körkortet kan tas om hand på platsen.
Givetvis kan möjligheten till omhändertagande i andra fall som avses i 16 § 4
KL än hastighetsöverträdelser medföra en del bedömningssvårigheter för den
beslutande myndigheten. Betydelsen av sådana svårigheter bör dock inte
överdrivas. Vid tvekan kan ju myndigheten alltid avstå från att göra ett
omedelbart ingripande.

På
annal sätt förhåller det sig när det gäller överträdelser i fall som avses i I6§
3 KL, dvs. upprepade trafikförseelser. I dessa fall krävs att den beslutande
myndigheten har tillgång till anteckningar i körkortsregistret om tidigare
förseelser. Bedömningen i körkortsmålet påverkas också ofta av faktorer som
tiden mellan överträdelserna, körkortshavarens körvana och körkortsbehov och
andra omständigheter som inte gäma kan vägas samman på platsen för ett polisingripande.

Jag
anser inte heller att det finns tillräcklig anledning att utvidga möjligheten till
omhändertagande i fall som avses i 16 § 2 KL (smitning), 16 § 5 (allmän
opålitlighet i nykterhetshänseende) eller 16 § 6 (annat brott än trafikbrott). Även
i dessa fall kan bedömningen av om körkortet skall återkallas eller inte mera
sällan göras ulan närmare utredning.

När
det gäller fall som avses i 16 § I KL, dvs. misstanke om rattfylleri eller
rattonykterhet, har utredningen föreslagit att den nuvarande möjligheten att
underlåta omhändertagande i fall då alkoholkoncentrationen i blodet inte kan
antas ha uppgått till 0,8 promille tas bort. Bestämmelserna härom i 23 § andra
stycket andra meningen KL har samband med bestämmelsen i 22 § andra stycket KL
om att varning får meddelas i stället för återkallelse om
alkoholkoncentrationen inte uppgick till 0,8 promille och omständigheterna är
mildrande. Som nyss nämnts har utredningen vidare föreslagit att varning i
dessa fall skall få meddelas endast vid synnerliga skäl.

I
praxis har domstolarna intagit en restriktiv hållning vid bedömningen av om
omständigheterna skall anses vara mildrande eller inte (se t.ex. pleniavgörandet
RÅ 1983 2:47, där omständigheterna inte ansågs mildrande vid en relativt kort
bilfärd med 0,53 promille).

För
egen del har jag stor förståelse för den av utredningen föreslagna skärpningen
av fömtsättningama för att meddela varning i stället för återkallelse vid blodalkoholhalter
mellan 0,5 och 0,8 promille. För närvarande övervägs emellertid inom
justitiedepartementet frågan om var den nedre straffbarhetsgränsen för
rattonykterhet bör finnas. Justitieministern avser att senare lägga fram ett
förslag härom. Övervägande skäl talar för att frågan om vid vilka
promillegränser körkortet skall återkallas övervägs i sin helhet i det
sammanhanget. Jag har därför stannat för att föreslå att den nuvarande lydelsen
av 22 § andra stycket KL — med det tillägg som påkallas av att luftutandningsprov
blir ett rättsligt bevismedel - behålls i avvaktan på resultatet av de
överväganden som pågår inom justitiedepartementet.

21

I övrigt biträder jag
emellertid utredningens förslag i sak. Körkortet bör Prop. 1988/89: 134 alltså
omhändertas så snart det finns sannolika skäl för att körkortet kommer att
återkallas på grund av trafiknyklerhetsbroll. Med nuvarande praxis på området
innebär detta att omhändertagande kan underlåtas bara i lindrigare fall av
rattonykterhet t.ex. vid mopedkörning. Rör det sig om en bilfärd ute i trafiken
är sannolikheten för att körkortet kommer att återkallas regelmässigt så stor,
att ett omhändertagande inte kan underlåtas. Polisen skall naturligtvis under
alla omständigheter omedelbart på platsen hindra fortsatt färd.

För
närvarande sägs i 23 § första stycket KL att körkortet i vissa fall skaU omhändertas,
bl.a. när körkortshavaren har företett tydliga tecken på påverkan av starka
drycker eller annat ämne. Det innebär att förutsättningarna för ell
omhändertagande föreligger omedelbart när vederbörande anträlTas. Är det
däremot fråga om s.k. promilleköming är enligt 23 § andra stycket KL
förutsättningen för ett omhändertagande att det föreligger misstanke om brott
mot trafikbrottslagen. Har provtagning skett med ett s.k. evidensinstrument
torde saken i allmänhet vara klar. Krävs blodprovstagning måste som regel
analysresultatet avvaktas, vilket tar några dagar, innan det kan sägas om del
föreligger brottsmisstanke eller inte.

Som
utredningen påpekat finns i dag ingen uttrycklig bestämmelse om rätt att
omhänderta ett återkallat körkort, om körkortshavaren påträffas i trafiken utan
att ha blivit delgiven återkalldsebeslutet. Jag delar uppfattningen alt det
närmast är självklart att en polisman i den beskrivna situationen skall kunna
ta hand om körkortet. En regel härom bör införas i 23 § KL.

Lagtekniskt
bör reglerna om omhändertagande i 23 § KL ges en annan utformning än nu.
Paragrafen skulle vinna avsevärt i överskådlighel om de olika fall då
omhändertagande skall ske anges punktvis.

Sammanfattningsvis
föreslår jag alltså att möjligheterna till omhändertagande av körkort vidgas.
Liksom i dag bör körkort omhändertas om föraren gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet, vid trafiknykterhetsbrott och vid allvarligt nedsatt körförmåga på
grund av skada, sjukdom e.d. Vid misstanke om rattonykterhet föreslås den
ändringen att körkortet skall omhändertas om det på sannolika skäl kan antas
att körkortet kommer att återkallas. Detsamma föreslås gälla vid misstanke om
brott som avses i 16 §4 KL.

Beslut
om omhändertagande kan meddelas antingen omedelbart på platsen för en
trafikförseelse eller senare (jfr 50 § KF). För att ett omhändertagande skall
fylla det avsedda syftet bör naturligtvis beslutet om möjligt meddelas direkt
på platsen. Omhändertagandel fungerar i så fall bäst om körkortet verkligen
medförs under färden. Enligt 8 § KF gäller en skyldighet att medföra körkortet
och på tillsägelse visa upp det för bilinspektör eller polisman. Samtidigt
finns det emellertid en bestämmelse av innebörd att en körkortshavare som vid
kontroll inte kan uppvisa körkortet slipper bötesstraff", om hans
identitet på annat sätt genast har kunnat fastställas (105 § andra stycket 3
KF).

För
att ett syslem med vidgade möjligheter till omhändertagande skall få

bästa effekt har utredningen föreslagit en återgång till den ordning som 22

gällde
före den I juli 1981 och som innebar en ovillkoriig skyldighet atl Prop.
1988/89:134 medföra körkortet under färd. Utredningen har därför föreslagit att
straff-frihetsgrunden i 105 § andra stycket 3 KF upphävs.

För
egen del anser jag del emellertid inte nödvändigt med ett sådant steg. Ett
upphävande av straffriheten kan naturligtvis inte hindra att körkortshavare
ändå glömmer att ta med körkortet eller t.o.m. att de sanningslöst uppger all
de inte har med körkortet om de misstänker all detta skulle komma att tas om
hand om det visades upp. Att körkortshavaren är i besittning av själva
körkortshandlingen innebär fö. inte att körkortet verkligen gäller. En kontroll
mot körkortsregistret måste därför regelmässigt göras innan beslut om
omhändertagande meddelas. Av 15 § KL följer att ett körkort inte gäller medan
det är omhändertaget och della oavsett om själva körkortshandlingen har kunnat
tas om hand eller inte. Körkortshavaren gör sig alltså skyldig till olovlig körning
om han kör trots beslutet och med vetskap om detta. Även om det naturligtvis är
önskvärt alt körkortshavaren verkligen respekterar skyldigheten att ha med
körkortet anser jag alltså atl den nuvarande ordningen på den punkten bör
behållas.

Det
bör i sammanhanget nämnas att ansvar för olovlig körning efter återkallelse
eller omhändertagande av körkort inträder oavsett på vilket sätt körkortshavaren
fått kännedom om beslutet. Det krävs alltså inte, vilket ibland hävdas, att det
skett en formell delgivning av beslutet, utan bevisning om atl körkortshavaren
känt till detta kan föras även på annat sätt.

Om
ett beslut om omhändertagande har meddelats på platsen för en trafikförseelse
uppkommer frågan vad som skall hända med körkortshavaren, fordonet,
passagerare och last. Att inte låta föraren köra från platsen skulle i många
fall medföra stötande konsekvenser och även praktiska svårigheter, såväl för
polisen som för andra trafikanter och den felande. Utredningen föreslår därför
att en körkortshavare, vars körkort har omhändertagits, om särskilda skäl
föreligger skall kunna få ett tillfälligt medgivande att köra under viss
kortare tid, högst två veckor. I denna fråga har många remissinstanser pekat på
svårigheten för en polisman att kunna bedöma dels när särskilda skäl lill ett körmedgivande
skall anses föreligga, dels hur läng tid ett sådant skall avse. Flera
remissinstanser har därför föreslagit att ett eventuellt körmedgivande bör ges
i alla fall där en konkret trafikfara inte föreligger och att medgivandet bör
ha en generell varaktighet av exempelvis 14 dagar.

Jag
delar den av olika remissinstanser framförda uppfattningen atl en

utvidgning av omhändertagandeförfarandet bör kompletteras med enkelt

och generellt utformade regler om medgivande att köra vidare. Det fram

står inte som rimligt att en polisman direkt på platsen för förseelsen skall

behöva bedöma körkortshavarens behov av fortsatt färd och under hur

lång tid behovet skall anses akut. Sådana bedömningar skulle i de flesta fall

helt få grundas på den enskildes uppgifter och förmåga till övertygande

argumentering. — I stället bör enligt min mening medgivande att köra

vidare generellt gälla under viss tid. En sådan på förhand bestämd lid bör

emellertid inte vara så lång som den av utredningen föreslagna maximiti- 23

den. Enligt min mening bör
tiden lämpligen bestämmas till tre dagar. En förulsällning för att något
medgivande över huvud taget skall lämnas måste naturligtvis vara att någon
trafikfara i del enskilda fallet inte föreligger. Detta innebär att körmedgivande
kan lämnas när omhändertagandebeslutet grundas på beteenden som avses i 16 § 4
KL.

I
likhet med utredningen finner jag det angelägel atl öka möjligheterna för
länsrätterna att snabbt ta ställning till frågan om interimistisk återkallelse
av omhändertagna körkort. Lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
bör därför ändras så, att länsrätt kan pröva frågan utan medverkan av
nämndemän.

Prop. 1988/89:134

3.1.3
Nytt körkort efter rattfylleri m. m.

Mitt förslag: Den
som söker körkortstillstånd efter att ha dömts för rattfylleri måste för att få
tillståndet genom särskild utredning visa att han uppfyller körkortslagens krav
på ett nyktert levnadssätt.

Utredningens
förslag innefattar vad jag nu har förordat. Utredningens förslag innebär
emellertid därutöver att kravet på särskild utredning även skall omfatta dem,
som dömts för rattonykterhet.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag.

Skälen
för mitt forslag: Det av utredningen förordade systemet om särskild
lämplighetsprövning för dem som efter återkallelse på gmnd av trafiknykterhetsbrott
åter söker körkortstillstånd, har i huvudsak upptagits positivt av
remissinstanserna. Jag delar uppfattningen att det finns behov av en i aktuellt
avseende utbyggd lämplighetsprövning.

1 KL
anges förutsättningama för körkortstillstånd i 7 §. Någon ytterligare
lagreglering av dessa förutsättningar torde, som utredningen också funnit, inte
behövas. Jag delar emellertid den uppfattning, som kommit till uttryck i några
remissvar, atl det med tanke på reglernas betydelse för den enskilde är av vikt
all de kommande kraven så långt möjligt anges i författningstext.

Utredningen
har föreslagit följande modell för en utvidgad lämplighetsprövning. Sökanden
skall se till atl blodprovslagning och psykologtesl genomförs. Om sökanden
uppvisar acceptabla resultat, får körkortstillstånd utfärdas. Körkortet bör
förses med villkor att körkortshavaren under en tvåårsperiod skall komma in med
nytt blodprov och psykologtest som skall visa på acceptabla resultat. Gör inte körkortshavaren
detta eller underlåter han att testa sig, bör körkortet återkallas. Återkallas
körkortet får vederbörande börja om från början. Uppföljningskontrollen bör av praktiska
skäl i ett inledningsskede endast avse dem som dömts för rattfylleri.
Kostnaderna för en blodprovstagning inklusive analys och psykologtest kan
beräknas uppgå till 1000 kr. Regeringen bör utse den myndighet som närmare
skall meddela de föreskrifter som behövs.

Jag
kan i huvudsak ansluta mig lill vad utredningen förordat. Den

24

utbyggda
lämplighetsprövningen bör emellertid tills vidare endast avse dem som dömts för
rattfylleri. Jag är förvissad om att en prövning av aktuellt slag kommer all
utgöra elt väsentligt bidrag i kampen mol trafiknykterhetsbrotten. Med de
föreslagna testerna kan körkortsmyndighetema få ett säkrare underlag än i dag
vid bedömningen av om körkortstillstånd bör meddelas eller inte. De närmare
föreskrifter om den vidgade lämplighetsprövningen som behövs bör meddelas av
trafiksäkerhetsverket, som från den 1 januari 1990 övertar socialstyrelsens
ansvar för de trafikmedicinska frågorna. Bemyndigande för
trafiksäkerhetsverket att besluta föreskrifter kan enligt 8 kap. 13 § tredje
stycket regeringsformen meddelas i förordning.

Som lagrådet har
framhållit bör körkortslagen kompletteras med en bestämmelse om skyldighet för
den som söker eller innehar körkortstillstånd eller körkort att underkasta sig
läkamndersökning, blodprovstagning eller liknande undersökning. Bestämmelsen
bör tas upp i 7 § KL.

Prop. 1988/89:134

3.1.4
Administrativa frågor

Mitt förslag:
Skyldigheten för läkare enligt 88 § körkortsförordningen att till länsstyrelse
anmäla om en körkortshavare av medicinska skäl befinns uppenbart olämplig alt
inneha körkort, bör komma till uttryck i en bestämmelse i körkortslagen. Någon
rätt för länsstyrelserna att få tillgång till körkortssökandes eller körkortshavares
patientjournalhandlingar m. m. utan dennes medgivande bör inte införas.
Däremot bör trafiksäkerhetsverkel, när verket från socialstyrelsen övertar
myndighetsansvaret för de trafikmedicinska frågorna, kunna få tillgång till
sådana handlingar. Integritetskänsliga uppgifter hos länsstyrelse eller
trafiksäkerhetsverket bör skyddas genom en ny bestämmelse i sekretesslagen.

Utredningens förslag: Vad
avser läkares skyldighet all anmäla medicinsk olämplighet hos körkortshavare
överensstämmer utredningens förslag med mitt. Hämtöver har utredningen också
föreslagit särskilda regler för all vid behov ge konsultläkarna vid
länsstyrelserna tillgång till körkortssökandes eller körkortshavares
patientjournalhandlingar.

Remissinstanserna:
Förslaget om lagreglering av läkares anmälningsskyldighet då körkortshavare
befinns medicinskt olämpliga har genomgående tillstyrkts av remissinstansema.

Även frågan om konsultläkamas
tillgång till patientjournaler har mottagits övervägande positivt.
Socialstyrelsen, läkaresällskapet och advokatsamfundet har emellertid avstyrkt
förslaget i betänkandet. Därvid har socialstyrelsen ifrågasatt om inte
länsstyrelsen snarare än konsultläkaren borde ges rätt att infordra
handlingarna medan läkaresällskapet inte anser att det föreligger något behov
av en förändrad reglering över huvud tagel. Bl.a. påpekar sällskapet att läkarintyg
i allmänhet torde ge tillräcklig upplysning samt att sådant intyg skall
innehålla noggranna uppgifter om

25

det material, som ligger
till gmnd för intyget, liksom att läkarens ultalan- Prop. 1988/89:134 den
skall vara fullständiga och otvetydiga. Om elt intyg inte uppfyller dessa krav
och rättelse inte vinnes efter begäran om komplettering, kan grundmaterialet i
fråga enligt sällskapet införskaffas av socialstyrelsen.

Skälen
för mitt förslag: 1 likhet med utredningen och remissinstansema anser jag att
föreskriften om anmälningsskyldighet för läkare, som finner patienter
medicinskt olämpliga som körkortshavare, bör ges lagform. Föreskriften bör
alltså föras över från KF till KL.

När
det gäller frågan om konsultläkarnas tillgång till patientjournaler m.m. gör
jag följande bedömning. Om ett beslut i en körkortsfråga helt eller delvis
grundar sig på medicinska förhållanden, torde i de allra flesta fall
tillräckligt beslutsunderlag föreligga i form av läkarintyg. I den mån intyget
är ofullständigt eller oklart finns, som Svenska Läkaresällskapet påpekat,
möjligheten att begära komplettering. I de fall tveksamhet uppstår rörande
någons medicinska lämplighet som körkortshavare torde det ligga i den enskildes
intresse att förebringa så fylligt material som möjligt, och inget hindrar
därvid att den enskilde själv ger in — eller godkänner ingivande av — sekretesskyddat
material. Länsstyrelsen kan enligt 11 § tredje stycket KF också förelägga en
körkortssökande att inom viss tid ge in läkarintyg. Härvid kan bl. a.
föreskrivas att undersökning skall verkställas av en viss person eller en
person med viss sakkunskap. Motsvarande befogenhet har länsstyrelsen enligt 33
§ första stycket KF om det finns anledning anta atl en körkortshavare inte
uppfyller de förutsättningar, som gäller för att få körkort, eller om han inte
ger in läkarintyg enligt tidigare föreskrivet villkor. Om ett sådant
föreläggande inte följs, skall ansökningen avvisas resp. kan körkortet
återkallas.

Om
de möjligheter atl inhämta medicinsk information som jag nu redovisat
utnyttjas, torde någon regel om utlämnande till länsstyrelserna (eller
konsultläkarna) av palientjournalhandlingar och liknande utan den enskildes
hörande — eller t.o.m. mol hans vilja — knappast behövas. Givetvis kan det
någon gång inträffa att befintligt medicinskt underlag kan behöva kompletteras
med exempelvis uppgifter i patientjournaler samtidigt som den enskilde inte kan
eller vill medverka härtill. I dessa fall löses problemet på så sätt att den
myndighet, som har det övergripande ansvaret för de trafikmedicinska frågorna,
för närvarande socialstyrelsen, efter granskning av handlingarna i fråga
yttrar sig till länsstyrelsen.

Frågor
om undantag i visst fall från KL:s bestämmelser om medicinska krav prövas
enligt 102 § KF av socialstyrelsen. Efter samråd med trafiksäkerhetsverkel
beslutar socialstyrelsen vidare ytterligare föreskrifter om medicinska krav för
innehav av körkort och traktorkort. I den körkortsmedicinska verksamheten hos
socialstyrelsen förekommer inte sällan komplicerade medicinska
frågeställningar. För att erhålla tillräckligt underiag till den noggranna
prövning, som härvid är nödvändig, har socialstyrelsens rättsliga råd möjlighet
enligt 7 a § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-och sjukvårdspersonalen m.fl.
(tillsynslagen) att få tillgång till uppgifter i patientjournaler och liknande
handlingar.

1
årets budgetproposition (1988/89:100 Bil. 8) föreslås att myndighets

ansvaret för de trafikmedicinska frågorna den I januari 1990 överförs från 26

socialstyrelsen till trafiksäkerhetsverkel.
Vid avgörande av ärenden med Prop. 1988/89:134 komplicerade medicinska
bedömningar kommer inom verket alt tillämpas en ordning som motsvarar den hos
socialstyrelsens rättsliga råd. Trafiksäkerhetsverkel kommer all knyta
kvalificerad medicinsk expertis till sig och verkets läkare kommer att bereda
ärendena.

Den
skyldighet, som personal inom hälso- och sjukvården för närvarande har alt
lämna ut uppgifter till socialstyrelsens rättsliga råd, bör i fortsättningen
även gälla i förhållande till trafiksäkerhetsverket vad avser uppgifter som där
behövs för att bedöma någons lämplighet som körkortshavare. Inte minst med
tanke på verkets föreskrivande verksamhet och verkets ansvar för att kunskap
och praxis på området förs ul till länsstyrelser och konsultläkare är det av
vikt att de enskilda ärendena kan bli så noggrant belysta som möjligt. Jag
föreslår därför att en bestämmelse om skyldighet att till trafiksäkerhetsverkel
lämna ut de uppgifter från hälso-och sjukvården, som behövs för prövningen av
någons lämplighet att ha körkort eller traktorkort, tas in i 7 a §
tillsynslagen. Verket skall alltså inte ges någon generell tillgång till
uppgifter inom hälso- och sjukvården utan endast till uppgifter om de personer
som är aktuella för en irafikmedicinsk prövning. Om verket får tillgång till
dessa många gånger mycket känsliga uppgifter aktualiseras givetvis frågan om
sekretess med hänsyn till den enskildes personliga förhållanden i vissa
körkortsärenden.

Vidare
förekommer hos länsstyrelsema redan i dag i inte obetydlig omfattning vid prövning
av körkortsärenden läkarintyg och andra handlingar med uppgifter om enskildas
medicinska eller i övrigt personliga förhållanden. Vad jag tidigare har
förordat torde leda till att körkortsmyndigheterna i fortsättningen kommer att
— med den enskildes medgivande — få in ett ökande antal handlingar med känsliga
uppgifter. Därmed ökar naturligtvis behovet av sekretesskydd även hos
länsstyrelserna. Samtidigt kan ett skydd mot utlämnande av integritetskänsliga
uppgifter också underlätta för myndigheten att få tillgång till material, som
den enskilde betraktar som strängt personligt.

Körkortsmyndigheternas
verksamhet innebär myndighetsutövning mot enskilda och det finns därmed ett
stort intresse av offentlighet. I vissa körkortsärenden förekommer emellertid
integritetskänsliga uppgifter av den art, attjag anser behovet av skydd för
dessa bör ta över intresset av insyn. Det kan röra sig om uppgifter i
patientjournaler eller läkarintyg om psykisk sjukdom eller alkoholmissbmk. Även
i exempelvis utredningar från sociala myndigheter kan känsliga uppgifter
förekomma.

Starka
skäl talar således enligt min mening för att göra det möjligt att i

sådana körkortsärenden, vari den enskildes lämplighet som förare prövas,

sekretesskydda vissa uppgifter om hälsotillstånd eller andra personliga

förhållanden. Någon anledning att låta skyddet omfatta det stora flertalet

uppgifter i läkarintyg och andra medicinska handlingar, som ofta rör syn

eller hörsel eller medicinering för allmänt förekommande sjukdomar,

finns emellertid inte. Bestämmelsen om sekretess bör därför utformas så,

att sekretess skall gälla om det kan antas att den uppgiften rör eller någon

närstående lider betydande men om uppgiften röjs. Offentlighet skall

således vara huvudregel och sekretess skall gälla endast i undantagsfall. 27

Exempel på vad som kan bli
aktuelh att skydda är uppgifter om psykiska Prop. 1988/89:134 sjukdomar,
missbruksproblem och allvarlig brottslighet. Motsvarande sekretess förekommer
i flera andra jämförbara verksamheter.

1
och med att den aktuella sekretessbestämmelsen föreslås gälla i ärenden om
någons lämplighet att ha körkort (eller traklorkort) kommer såväl länsstyrelser
som trafiksäkerhetsverket att omfattas av regeln. Sekretessen kommer också att
gälla hos domstol vid ett överklagande av körkortsmyndighetens beslut.

Sekretessbestämmelsen
bör tas in i 7 kap. sekretesslagen och, med hänsyn till andra förslag om
ändringar i det kapitlet vilka avses bli prövade av riksdagen under våren 1989,
betecknas 31 §.

28

3.2 Nya körkortshavare

Prop.1988/89:134

Mitt
förslag: För nya körkortshavare införs en prövotid av två år. Gör sig körkortshavaren
under denna tid skyldig till sådana förseelser som medför all körkortet
återkallas, får han — oavsett spärrtidens längd — inte tillbaka körkortet utan
att avlägga nytt prov. Därefter börjar en ny tvåårig prövotid.

I samband med
införandet av den tvååriga prövotiden bör en övergång ske till ett system där
själva körkortshandlingen tillverkas efter avlagt prov.

Skälen för mitt förslag:
De nyblivna förarna utgör en mycket stor olycksrisk i trafiken. Detta har
klarlagts i bl. a. den inledningsvis nämnda rapporten Nyblivna
personbilsförare — Trafiksäkerhetsproblem och åtgärder. Enligt rapporten är
nyblivna förare överrepresenterade i samtliga slags trafikolyckor. Sammantaget
löper de nyblivna förarna 7 — 9 gånger större risk än mer erfarna förare att
råka ut för en olycka. 1 flera olika sammanhang har man kunnat konstatera att
skillnaderna i olika avseenden mellan nyblivna och mer erfarna förare är
påtaglig. Dessa skillnader, som bl. a. avser körbeteende, reaktioner i kritiska
situationer och uppfattning om egen körförmåga, påverkar självfallet
olycksriskerna. Att minska de höga riskerna för nyblivna förare framstår
sammantaget som en ytterst angelägen trafiksäkerhetsåtgärd.

Som redan nämnts har i prop.
1987/88:50 Trafikpolitiken inför 1990-talel presenterats vissa riktlinjer för
att komma till rätta med problemen med de nyblivna körkortshavarna. Därvid
betonades det angelägna i atl reglerna för nyblivna förare ändras. Del borde
för dessa körkortshavare klart framgå att de inte kan anses fullärda trots sin
nyvunna behörighet och att körkortet därför under en period bör vara
provisoriskt. Däremot var min företrädare inte då beredd att tillstyrka ett
förslag från trafiksäkerhetsverket om förändrad förarutbildning i två faser.

Den lösning som jag nu
förordar överensstämmer i stort med de i propositionen presenterade
riktlinjerna. För den nye körkortshavaren skall således de första två åren
utgöra en prövotid. Om körkortshavaren under denna tid gör sig skyldig till förseelser
som leder till återkallelse av körkortet, visar detta att han inte tillägnat
sig de kunskaper och attityder som avsetts med grundutbildningen. Han bör
därför få avlägga nytt prov innan han kan anförtros rätten alt köra igen.

I dag krävs nytt förarprov
av den som fått sill körkort återkallat endast vid spärrtider överstigande 12
månader. Vid kortare spärrtider återiämnas körkortet automatiskt vid
spärrtidens utgång. För nyblivna förare kommer således med det nu föreslagna
systemet nytt prov att krävas även vid korta spärrtider. Den som genom en körkortsåterkalldse
har visat att han inte behärskar de regler som gäller i trafiken skall därmed
inte — som mera erfarna förare — återfå körkortet efler en kortare återkallelselid
utan att förkovra sig på nytt. Genom alt de felande förarna åter ställs inför
ett grundläggande förarprov markeras på ett påtagligt sätt att rätlen att föra

29

motorfordon inte är
någonting självklart utan ett förtroende varmed följer Prop. 1988/89: 134
ansvar.

1
de riktlinjer, som förordades i den trafikpolitiska propositionen, förutsattes
att själva körkortshandlingen skulle få en till två år begränsad giltighetstid.
Den skulle därefter få bytas ut, antingen i normalfallet mot ett ordinarie
körkort eller, efter återkallelse under Ivåårsperioden och nytt förarprov, mot
ännu ett i två år gällande körkort. Under den fortsatta beredningen av frågan
har emellertid ytterligare aspekter framkommit. En provisorisk
körkortshandling, vars giltighetslid begränsas till två år från det att körkortshavaren
erhåller sin behörighet, har betydande nackdelar. Ett obligatoriskt byte av
alla körkort efter prövotidens utgång skulle medföra en administrativ
procedur, som för den stora majoriteten skötsamma förare kan vara svår att
motivera. Extra kostnader skulle därmed drabba hela förarkollektivet. En
svaghet skulle även kunna ligga i alt ett formligt utbyte mot ett
"permanent" körkort skulle kunna uppfattas som att lägre aktsamhetskrav
därefter skulle ställas på körkortshavaren.

Även
om inte själva körkortshandlingen görs provisorisk bör, för att bästa möjliga
pedagogiska effekt skall uppnås, prövotiden anges direkt på körkortet. Detta fömtsätter
att körkortet tillverkas efter det att godkänt förarprov avlagts. I dag
tillverkas alla körkort redan i samband med att körkortstillstånd meddelas.
Körkorten förvaras därefter hos trafiksäkerhetsverkets regionala kontor för
att kunna lämnas ut direkt efter ett godkänt förarprov. Systemet medger en god
service för de nyblivna körkortshavarna, men innebär en betungande
administration för trafiksäkerhetsverkel. Ett stort antal redan tillverkade
körkort måste årligen makuleras, exempelvis på grund av att den körkortssökande
inte klarar förar-provel eller önskar ett körkort med annan behörighet än det
tillverkade. Åtskilliga körkort måste också sändas mellan
trafiksäkerhetsverkets olika kontor när körkortsaspiranter önskar byta provort.
Trafiksäkerhetsverket har mot bakgrund av bl. a. de nämnda förhållandena
förordat en övergång till körkortstillverkning efter avlagt prov. För att även
vid ett sådant system medge att den nyblivne körkortshavaren får köra
omedelbart efter godkännandet, bör i KL införas en bestämmelse av denna
innebörd. Förändringen föranleder även vissa ändringar i 12 § KL. I övrigt
medför en övergång till eftertillverkning av körkort endast
förordningsändringar.

Jag
förordar sammanfattningsvis alt körkorten — liksom i dag — redan från början
får en tioårig giltighetstid men att särskilda regler gäller för att återfå ell
återkallat körkort om förseelserna har begåtts under den tvååriga prövotiden.
Härigenom kan den pedagogiska effekt, som jag tidigare har berört, uppnås utan
onödig administrativ omgång och med bibehållande av en god service för alla körkortshavare.

Jag
vill i detta sammanhang nämna attjag senare i år ämnar av regeringen begära
bemyndigande att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn
av i första hand körkortsutbildningen. Det kan därvid finnas anledning att även
se över körkortslagstiftningen i vissa andra avseenden.

30

3.3 Kostnader Prop. 1988/89:134

Förslaget
om snabbare körkortsingripanden i vissa fall kan tänkas föranleda något ökade
kostnader för polismyndigheterna. Den eventuella kostnadsökningen uppvägs
emellertid mer än väl av förslaget att länsrätt utan nämndemän skall kunna
pröva fråga om återkallelse tills vidare av körkort när omhändertagande har
beslutats.

3.4 Ikraftträdande

De
ändrade reglerna för nya körkortshavare, som har samband bl. a. med övergång till
framställning av själva körkortshandlingarna efter genomfört prov, föreslås
träda i kraft den I januari 1990. Detta gäller också förslaget till ändring i
lagen (1980:1 1) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.
Lagändringarna i övrigt föreslås träda i kraft den I juli 1989.

4 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om ändring i körkortslagen
(1977:477),

2.
lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3.
lag om ändring i lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.,

4.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

Förslagen
under 2 och 4 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet och
förslaget under 3 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

Lagrådet
har granskat lagförslagen.

5 Specialmotivering

Förslaget
till lag om ändring i körkortslagen (1977:477)

6a§

Den
föreslagna prövotiden för nya körkortshavare föranleder en övergång

till framställning av själva körkortshandlingen efter avlagt förarprov. För

all den nyblivne körkortshavaren trots detta skall kunna få köra omedel

bart efter godkännandet bör undanlag från körkortskravet föreskrivas. I

8 § KF stadgas i dag att körkort skall medföras under färd och den bestäm

melsen bör kompletteras med krav på att bevis om godkänt förarprov skall

medföras vid färd före körkortets utlämnande. Möjligheten att köra med

stöd av bevis om godkänt förarprov bör därvid tidsbegränsas. 31

12 § Prop. 1988/89:134

1
dag överlämnas körkortet till sökanden omedelbart efter ett godkänt förarprov.
Vid övergång till framställning av körkortshandlingen efter avlagt prov kommer förarprov
och utlämnande av körkort att ske vid olika tidpunkter. För att undvika
materiella förändringar bör den nu aktuella bestämmelsen i stället knytas till
tiden för provets avläggande.

17a§

Paragrafen
motsvarar 88 § KF. I sista meningen har i förhållande till den paragrafen
gjorts en redaktionell jämkning.

23
§

Paragrafen
har indelats i punkter för att öka överskådligheten och underlätta
hänvisningar.

Beträffande
andra punkten i den föreslagna texten får jag i huvudsak hänvisa till den
allmänna motiveringen. Vad gäller omhändertagande vid grövre
hastighetsöverträdelser, vid vilka varning endast får meddelas om det
föreligger synnerliga skäl, torde tillämpningen inte erbjuda några särskilda
svårigheter. I övrigt gäller enligt ordalydelsen i 16 § 4 att återkallelse skall
ske om överträdelsen inte kan anses som ringa. Härvid är det inte möjligt all
på samma sätt som när del gäller hastigheten objektivt mäta svårhetsgraden.
Omhändertagande bör därför komma i fråga endast då det föreligger en
övertygande bevisning om en så flagrant överträdelse av någon från irafiksäkerhetssynpunkt
väsentlig regel, att man med stor sannolikhet kan utgå från alt denna
förseelse, oavsett eventuella tidigare överträdelser eller andra
omständigheter, ensam kommer att leda till återkallelse av körkortet.

6 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen dels att anta förslagen till

1.
lag om ändring i körkortslagen
(1977:477),

2.
lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3.
lag om ändring i lagen (1980:11)
om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.,

4. lag
om ändring i sekretesslagen (1980:11),

dds

att
godkänna vad jag har förordat i fråga om lämplighetsprövning

för nytt körkort efter dom för rattfylleri. 32

7
Beslut Prop. 1988/89:134

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

33
3 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 134

Sammanfattning
äv betänkandet (SOU 1987:43) Snabbare Prop. 1988/89:134

körkortsingripanden m. m. Bilaga 1

Utredningen
har haft att undersöka två huvudfrågor. Den ena rör möjlighetema till snabbare
körkortsingripanden och den andra rör rätten för dem som har begått trafiknykterhetsbrott
att efter körkortsåterkallelse få tillbaka sin förarbehörighet. Dessutom har
utredningen behandlat några andra frågor av närmast administrativ karaktär. De
ror bl. a. de allmänna ombuden och konsultläkarna. Slutligen har utredningen
pekat på vissa frågor som bör studeras närmare, men som inte har kunnat
bearbetas i delta sammanhang.

Snabbare
körkortsingripanden

Utredningens
utgångspunkt är att körkortsingripandet — särskilt om det innebär återkallelse
— bör komma så nära inpå den återkallelsegrundande handlingen som möjligt.
Utredningens förslag innebär därför att polis eller åklagare skall omhänderta
ett körkort om det finns sannolika skäl att det kommer att återkallas.

Det
skulle kunna uppstå omotiverat stora praktiska problem vid dessa omhändertaganden.
Därför föreslås att den som beslutar att omhändertagande skall ske också får
utfärda ett tillfälligt medgivande att köra om det kan ske utan fara för
trafiksäkerheten. Medgivandet får inte ha längre giltighetstid än två veckor.
Utöver detta föreslås att de allmänna ombuden snabbare skall få tillgång till
det underlag de behöver även om körkortet inte skall omhändertas. Detta bör
leda till att återkallelsefrågorna kan prövas snabbare än för närvarande.

Körkort
för den som döms för trafiknykterhetsbrott

Körkortet
återkallas praktiskt taget alltid efter trafiknykterhetsbrolt. Det är sedan
länge känt att en stor del av dem som döms är alkoholberoende. När den som fått
körkortet återkallat på gmnd av trafiknykterhetsbrott på nytt vill ha körkort
sedan spärrtiden har gått ut görs trots detta en ganska summarisk prövning av
sökandens nykterhetsförhållanden.

Utredningen
anser att det bör ankomma på den körkortssökande som dömts för trafiknykterhetsbrott
att visa att han inte missbmkar alkohol. Detta bör ske med metoder som finns
tillgängliga och som är vetenskapligt accepterade. Alkoholmissbmk kan med
mycket hög grad av säkerhet konstateras med en kombination av biokemiska och
psykologiska undersökningar. Undersökningarna behöver inte heller bli särskilt
betungande eller kostsamma för den körkortssökande.

Det
är känt att den som har utvecklat ett alkoholberoende men slutat

dricka har en stark benägenhet att återfalla till överkonsumtion av alkohol.

Det är också känt att risken för återfall är störst i början och avtar med

tiden. Utredningen föreslår därför att den som efter trafiknykterhetsbrott

återfår körkort skall under en tvåårsperiod vid återkommande tillfällen

visa att han inte har återfallit. 34

övriga frågor Prop. 1988/89:134

De
allmänna ombuden °

Utredningen
föreslår alt trafiksäkerhetsverket skall överta den roll som länsstyrelsernas
organisationsnämnd för närvarande har i fråga om de allmänna ombuden. Det
handlar bl. a. om fortbildning och administrativt stöd. Därutöver bör
trafiksäkerhetsverket i syfte att nå en mer enhetlig praxis bistå de allmänna
ombuden med råd. Däremot anser utredningen inte att det för närvarande finns
något behov av att trafiksäkerhetsverket ger föreskrifter om de allmänna
ombudens verksamhet.

Körkortsmedicinska
frågor

Utredningen
föreslår att de konsultläkare som länsstyrelserna anlitar för
körkortsmedicinska bedömningar får rätt att ta del av journalhandlingar m. m.
som ligger lill gmnd för intyg som den behandlande läkaren skriver i körkortsärenden.
Dämtöver föreslår utredningen att ansvaret för trafikmedicinska frågor förs
över från socialstyrelsen till trafiksäkerhetsverket i enlighet med vad som
förordades i betänkandet Förslag till ny organisation av socialstyrelsen.

35

Lagförslag i betänkandet (SOU 1987:43) Snabbare pp- 1988/89:134

körkortsingripanden m. m. '*

1 Förslag till

Lag om ändring i körkoitslagen (1977:477)

Härigenom
föreskrivs i fråga om körkortslagen (1977:477) dels alt 2, 22, 23 och 47 §§
skall ha följande lydelse dels att det i lagen skall införas två nya
paragrafer, 17 a och 42 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§'

Bil,
terrängvagn eller motorcykel får föras endast av den som har körkort för
fordonet. Ett körkort med behörigheten A gäller för tung motorcykel först när körkortshavaren
fyllt 18 år. Har släpfordon kopplats till en bil skall föraren ha
körkortsbehörighet även för detta.

Ulan
hinder av första stycket får

1. lastbil,
släpfordon eller buss föras

a)
utan last eller passagerare
inom garageområde, verkstadsområde eller bensinstationsområde eller eljest
kortare sträcka av den som har körkort med behörigheten B,

b)
med last eller passagerare i
fall som avses under a), om färden äger rum i samband med bärgning, reparation
eller liknande åtgärd beträffande fordonet samt föraren av detta har körkort
med behörigheten B och har fyllt 19 år,

2. motorcykel,
lastbil, släpfordon eller buss föras i tjänsteutövning av

polisman, som har körkort med behörigheten B.

Den
vars körkort har återkallats får inom garageområde, verksladsom-råde eller
liknande utan last eller passagerare föra fordon av det slag som det
återkallade körkortet berättigade honom att föra, om medgivande därtill har
lämnats. Sådant medgivande får avse en tid av högst tre år.

Den vars körkort omhändertagits får föra fordon av det slag som det omhändertagna
körkortet berättigade honom att föra, om han har Jått medgivande till det
enligt 23 § tredje stycket.

17a§

Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren
av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha körkort, skall läkaren
anmäla det till den länsstyrelse som har meddelat körkortstillståndet. Innan
någon anmälan görs skall läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver
dock inte göras om körkortshavaren följer läkarens anvisning

'
Senaste lydelse 1985:431. 36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

att
avstå från att föra körkortspliktigt fordon.

Prop. 1988/89:134 Bilaga 2

I
stället för att körkortet eller kör-kortstillslåndet återkallas skall körkortshavaren
meddelas varning i sådana fall som avses i 16 § 2 — 6, om varningen av
särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Har körkortshavaren
avsevärt överskridit högsta tillåtna hastighet, får varning i stället för återkallelse
meddelas endast om det föreligger synnerliga skäl.

Om körkortshavaren har
brutit mot 4§ 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap.
2§ tredje stycket järnvägstrafiklagen (1985:192) men inte före färdens slut
hade förtärt starka drycker i sådan mängd alt alkoholkoncentrationen i hans
blod under eller efter färden uppgick tiU 0,8 promille, får varning meddelas
honom i stället för återkallelse om omständigheterna är mildrande.

I
stället för att körkortet eller körkortstillståndet återkallas skall körkortshavaren
meddelas varning i sådana fall som avses i 16 § 2 — 6, om varningen av
särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Om
körkortshavaren har brutit mot 4§ 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott eller 6 kap. 2 § tredje stycket järnvägstrafiklagen (1985:192)
eller om han avsevärt överskridit högsta tillåtna hastighet, får varning
meddelas i ställetför återkallelse endast om det föreligger synnerliga skäl.

Om
körkortshavaren vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har
gjort sig skyldig tiU grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för
andra människors liv eller egendom eller företett tydliga tecken på påverkan av
starka drycker eller annat ämne, eller om han tillföljd av sjukdom, skada
eller dylikt saknar förutsättningar att föra körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert
sätt skall körkortet omhändertas .

Misstänks att körkortshavaren
vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har brutit mot 4§
lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, och hade han JÖre färdens
slut förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans
blod kan antas ha

Ett
körkort skall omhändertas om det på sannolika skäl kan antas att det kommer att
återkallas på någon av de grunder som anges i 16§ 1 — 7.

Detsamma
gäller om körkortet är återkallat.

Om ett körkort skall
omhändertas enligt första stycket får körkortshavaren medges att utan hinder
av omhändertagandet föra fordon av det slag som körkortet berättigar honom
till. Ett sådant medgivande får avse en tid av högst två veckor och får lämnas
endast om det finns särskilda skäl och om det kan ske utan faraför
trafiksäkerheten.

- Senaste lydelse
1986:373. ■'Senaste lydelse 1986:373.

37

4
Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 134

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:134

uppgåt
Ull minst 0,5 promille under eller efter fården, skall körkortet omhändertas.
År det fråga om ett brott mot 4 § 2 mom. nämnda lag, men kan
alkoholkoncentrationen inte antas ha uppgått till 0,8 promille, skall körkortet
inte omhändertas om omständigheterna vid brottet anses mildrande.

Misstänks att körkortshavaren vid förande av ett maskindrivet spårfordon
på Järnväg eller tunnelbana har brutit mot 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen
(1985:192), gäller bestämmelserna i andra stycket i tillämpliga ddar.

42a§

Läkare som biträder länsstyrelsen, länsrätten eller allmänna ombudet
vid prövning av mål eller ärende där fråga förekommer om körkortssökandes eller
körkortshavares hälsotillstånd skaU på begäran ges tillgång till
patientjournalhandlingar m. m. beträffande denne som är för frågans bedömning nödvändiga.

47 r

Det
allmännas talan i sådana mäl som avses i 40 § förs av allmänt ombud. Det
allmänna ombudet har samma utredningsbefogenheter som rätten har enligt denna
lag.

Det
allmänna ombudet får föra talan även till den enskilda partens förmån.

Har ett körkort omhändertagits enligt 23 § första stycket skall det allmänna
ombudet skyndsamt pröva om ansökan skall göras om återkallelse Ulls vidare
eller körkortet återställas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

'Senaste
lydelse 1980:977. 38

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom
föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall
ha följande lydelse.

Prop. 1988/89:134 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18§'

Länsrätt
är domför med en lagfaren domare ensam

1.
när åtgärd som avser endast måls
beredande vidtages,

2.
vid sådant förhör med vittne eller
sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i ärende
enligt utlänningslagen (1980:376) som begärts med stöd av 57 § samma lag,

3.
vid beslut som avser endast
rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.
vid beslut om återkallelse
tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om
vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart
att ett sådant beslut bör meddelas,

5.
Vid beslut enligt
luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett certifikat,
elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådant
beslut bör meddelas,

6.
vid annat beslut som inte
innefattar slutligt avgörande av mål.

Länsrätt
är domför med en lagfaren doniare ensam

1.
när åtgärd som avser endast måls
beredande vidtages,

2.
vid sådant förhör med vittne eller
sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i ärende enligt
utlänningslagen (I980:37i6) som begärts med stöd av 57 § samma lag,

3.
vid beslut som avser endast rättelse
av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.
vid beslut om återkallelse
tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om vägran
tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när handlingen är omhändertagen
eller det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

5.
Vid beslut enligt
luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett certifikat,
elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådant
beslut bör meddelas,

6.
vid annat beslut som inte innefattar
slutligt avgörande av mål.

Om
det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt,
är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar
prövning av målet i sak.

Vad
som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1.
mål om utdömande av vite,

2.
mål enligt bevissäkringslagen
(1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt
fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från
taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning oeh om befrielse från
skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6§ lagen
(1980:621)

Senaste lydelse 1987:331.

39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:134

Bilaga
2 med särskilda bestämmelser om vård av unga och 8 § lagen (1981:1243)

om vård av missbmkare i
vissa fall,

4.
mål enligt uppbörds- och
folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet
för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,

5.
mål om uppdelning av
taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

6.
mål som avser ändring av
taxerad inkomst med högst 5000 kr.,

7.
mål enligt skatte- och
taxeringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer med partemas
samstämmiga mening,

8.
mål om rättshjälp genom
offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9.
mål enligt körkortslagen
(1977:477), om beslutet innebär att något körkortsingripande inte skall ske
eller att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett körkort,
körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas eller att ett utländskt
körkort inte skall godkännas,

10. mål
enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas

eller om det är uppbenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighets

bevis skall återkallas,

11. mål
i vilket saken är uppenbar.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

40

Remissyttranden över betänkandet (SOU 1987:43) Prop.
1988/89:134

Bilaga
3

Snabbare körkortsingripanden m.m.

Efter
remiss har yttranden över utredningen avgetts av riksåklagaren, domstolsverket,
rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet, socialstyrelsen, statens
rättskemiska laboratorium, trafiksäkerhetsverket, statens väg-och
trafikinstitut, länsstyrelsemas organisationsnämnd, Göta hovrätt, kammarrätten
i Göteborg, kammarrätten i Sundsvall, Ljungby tingsrätt, länsrätten i Malmöhus
län, länsrätten i Göteborgs och Bohus län, länsrätten i Västerbottens län,
länsrätten i Östergötlands län, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i
Malmöhus län, länsstyrelsen i Hallands län, länsstyrelsen i Västemorrlands län,
samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem SARI (Ju 68:69),
Kommittén för översyn av sjukförsäkringens roll när det gäller förebyggande
åtgärder och i samband med rehabilitering (S 1985:02,
Rehabiliteringsutredningen), Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet,
Svenska Läkaresällskapet, Sveriges Advokatsamfund, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Folksam, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Kungl.
Automobil-klubben, Motorföramas helnykterhetsförbund. Motormännens riksförbund,
OK-bilistema, Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation, Föreningen
Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges polischefer, Svenska
polisförbundet, föreningen för allmänna ombud i körkortsfrågor, Svensk Irafikmedicinsk
förening. Svenska taxiförbundet. Svenska åkeriförbundet och Svenska
transportarbetareförbundet.

41

De till lagrådet remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)

Härigenom
föreskrivs i fråga om körkortslagen (1977:477)' dels att 12, 15, 22 och 23 §§
skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall
införas två nya paragrafer, 6 a och 17 a §§, av följande lydelse.

Prop.
1988/89:134 Bilaga 4

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse 6a§

Den som har ett gällande körkortstillstånd och har avlagt godkänt förarprov
men vars körkort ännu inte lämnats utfår, utan hinder av kravet på körkort i 2
§ första stycket, 4 § första stycket och 5 §, föra körkortspliktigt fordon som
om körkortet hade lämnats ut.

11
f Sökanden skall vid tidpunkten för utlämnandet av körkort ha uppnått en ålder
av

16
år för behörigheten A,

18
år för behörigheten B,

19
år för behörigheten C,

20 år för behörigheten D, 19 år för behörigheten E, 19
år för taxibehörighet.

Körkort med
behörigheten C, D eller E eller med taxibehörighet får lämnas ut endast om
sökanden har körkort med behörigheten B, såvida sökanden inte inom de tre
senaste åren har haft körkort med den behörighet som söks.

Förarprov för
behörigheten C, D eller E eller för taxibehörighet får avläggas endast om
sökanden har körkort med behörigheten B, såvida sökanden inte inom de tre
senaste åren har haft körkort med den behörighet som provet avser.

15
f Ett körkort gäller inte

1. innan
det har lämnats ut,

2.
medan det är återkallat,

3.
medan det är omhändertaget,

4.
om det har ersatts med ett
annat körkort.

Ett
körkort blir också ogiltigt, om det inte efter anmaning fömyas sedan tio år
förflutit från körkortets utfärdande.

Den vars
körkort är omhändertaget får föra fordon av det slag som körkortet berättigar
honom tdl, om

' Lagenomtryckt 1980:977. Senaste
lydelse 1985:431. Senaste lydelse 1985:431

42

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

han
har fått medgivande enligt 23 § andra stycket.

17a§

Om
en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren av
medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha körkort, skall läkaren anmäla
det tiU den länsstyrelse som har meddelat körkortstillståndet. Innan någon
anmälan görs skall läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver dock
inte göras om körkortshavaren följer läkarens anvisning att avstå från att
föra körkortspliktigt fordon.

22
§ I stället för att körkortet eller körkortstillståndet återkallas, skall körkortshavaren
meddelas varning i sådana fall som avses i 16 § 2 - 6, om varningen av
särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Har körkortshavaren
avsevärt överskridit högsta tillåtna hastighet, får varning i stället för återkallelse
meddelas endast om det föreligger synneriiga skäl.

Prop. 1988/89:134 Bilaga 4

Om körkortshavaren har
brutit mot 4§ 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap.
2 § tredje stycket järnvägstrafiklagen (1985:192) men inte före färdens slut
hade förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen / hans
blod under eller efter färden uppgick till 0,8 promille, får varning meddelas
honom i stället för återkallelse om omständigheterna är mildrande.

Om körkortshavaren har bmtit
mot 4§ 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 §
tredje stycket järnvägstrafiklagen (1985:192) men inte före färdens slut hade
förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller
efter färden uppgick till 0,8 promille / hans blod eller 0,4 miUigram per liter
i hans utandningsluft, får varning meddelas honom i stället för återkallelse
om omständigheterna är mildrande.

Om körkortshavaren vid
förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller
egendom eller företett tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller
annat ämne, eller om han till följd av sjukdom, skada eller dylikt saknar
förutsättningar att

Ett
körkort skall omhändertas

1.
om körkortshavaren vid förande
av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har företett tydliga tecken på
påverkan av starka drycker eller annat ämne,

2.
om det på sannolika skäl
kan antas att körkortet kommer att återkallas enligt 16 § I eller 4,

3.
om till följd av sjukdom, skada

" Senaste lydelse
1986:373. ' Senaste lydelse 1986:373.

43

Nuvarande
lydelse

föra
körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt skall körkortet omhändertas.

Misstänks att körkortshavaren
vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har brutit mot 4§
lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, och hade han före fördens
slut förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans
blod kan antas ha uppgått till minst 0,5 promille under eller efter färden,
skall körkortet omhändertas. År det fråga om ett brott mot 4 § 2 mom. nämnda
lag, men kan alkoholkoncentrationen inte antas ha uppgått till 0,8 promille,
skall körkortet inte omhändertas om omständigheterna vid brottet kan anses
mildrande.

Misstänks
att körkortshavaren vid förande av ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller
tunnelbana har brutit mot 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen (1985:192), gäller bestämmelserna
i andra stycket i tillämpliga delar.

Föreslagen
lydelse

eller
dylikt körkortshavaren saknar fömtsättningar att föra körkortspliktigt fordon
på ett trafiksäkert sätt, eller

4.
om körkortet är återkallat.

Att
ett körkort inte gäller när det är omhändertaget framgår av 15 §. Om ett
körkort skall omhändertas på grund av brott som avses i 16 §4, får dock körkortshavaren
medges att trots omhändertagandel föra fordon av det slag som körkortet berättigar
honom till. Ett sådant medgivande skall avse en tid av tre dagar och får
lämnas om det kan ske utan faraför trafiksäkerheten.

Misstänks
att körkortshavaren vid förande av ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller
tunnelbana har bmtit mot 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen (1985:192), gäller bestämmelserna
i första stycket 2 i tillämpliga delar.

Prop. 1988/89:134 Bilaga 4

Denna lag träder i kraft,
i fråga om 6 a öch 12 §§ den 1 januari 1990, och i övrigt den I juli 1989.

44

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom
föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall
ha följande lydelse.

Prop.
1988/89:134 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 f

Länsrätt
är domför med en lagfaren domare ensam

1.
när åtgärd som avser endast måls
beredande vidtages,

2.
vid sådant förhör med vittne eller
sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i ärende
enligt utlänningslagen (1980:376) som begärts med stöd , av 57 § samma lag,

3.
vid beslut som avser endast rättelse
av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.
vid beslut om återkallelse
tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om
vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart
att ett sådant beslut bör meddelas.

Länsrätt
är domför med en lagfaren domare ensam

1.
när åtgärd som avser endast måls
beredande vidtages,

2.
vid sådant förhör med vittne eller
sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i ärende enligt
utlänningslagen (1980:376) som begärts med stöd av 57 § samma lag,

3.
vid beslut som avser endast rättelse
av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.
vid beslut om återkallelse
tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om vägran
tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att ett
sådant beslut bör meddelas eller när omhändertagande beslutats enligt 23 §
körkortslagen

f 1977:477),

5.
vid beslut enligt
luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett certifikat,
elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådant
beslut bör meddelas,

6.
vid annat beslut som inte
innefattar slutligt avgörande av mål.

5.
vid beslut enligt
luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett certifikat,
elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att,ett sådant
beslut bör meddelas,

6.
vid annat beslut som inte innefattar
slutligt avgörande av mål.

Om
det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsiitten
rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte
innefattar prövning av målet i sak.

Vad
som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål
om utdömande av vite,

2. mål
enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftspro

cessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och

avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om

handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan

granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift

enligt taxeringslagen (1956:623),

' Lagenomtryckt 1981:1323.
- Senaste lydelse 1988:1481.

45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:134

Bilaga
4

3. mål
om omedelbart omhändertagande enligt 6§ lagen (1980:621)

med
särskilda bestämmelser om vård av unga och 13 § lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall,

4.
mål enligt uppbörds- och
folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet
för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,

5.
mål om uppdelning av
taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

6.
mål som avser ändring av
taxerad inkomst med högst 5000 kr.,

7.
mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarha
i vilket beslutet överenstämmer med parternas samstämmiga mening,

8.
mål om rättshjälp genom
offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9.
mål enligt körkortslagen
(1977:477), om beslutet innebär att något körkortsingripande inte skall ske
eller att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd
eller traktorkort skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall
godkännas,

10. mål
enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas

eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighets

bevis skall återkallas,

11. mål
i vilket saken är uppenbar.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

46

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-
och sjukvårdspersonalen m. fl.

Härigenom
föreskrivs att 7 a§ lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-och
sjukvårdspersonalen m. fl. skall ha följande lydelse.

Prop. 1988/89:134 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Utöver vad som annars
följer av lag eller förordning är hälso- och sjukvårdspersonal skyldig att lämna
ut

1.
uppgift om humvida någon vistas
på en sjukvårdsinrättning, om uppgiften för särskilt fall begärs av en domstol,
åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller
folkbokföringsmyndighet,

2.
uppgift som behövs för en rättsmedicinsk
undersökning,

3.
uppgift som socialstyrelsens råd
för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor behöver för sin verksamhet,

4. uppgift om en
studerande som

behövs för prövning av ett ärende

om avskiljande av denne från hög

skoleutbildning.

Utöver
vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och sjukvårdspersonal
skyldig att lämna ut

1.
uppgift om huruvida någon vistas
på en sjukvårdsinrättning, om uppgiften för särskilt fall begärs av en domstol,
åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller
folkbokföringsmyndighet,

2.
uppgift som behövs för en rättsmedicinsk
undersökning,

3.
uppgift som socialstyrelsens råd
för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor behöver för sin verksamhet,

4.
uppgift om en studerande som behövs
för prövning av ett ärende om avskiljande av denne från högskoleutbildning,

5.
uppgift som trafiksäkerhetsverkel
behöver för prövning av någons lämplighet att ha körkort eller traktorkort.

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1990.

Senaste lydelse 1987:1163.

47

4 Förslag
till Prop. 1988/89:134

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) *

Härigenom
föreskrivs att det i sekretesslagen (1980:100)' skall införas en ny paragraf 7
kap. 31 §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap.

31
§

Sekretess gäller i ärende om prövning av någons lämplighet att ha körkort
eller traktorkort för uppgift om den enskildes hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon
honom närstående lider betydande men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock
inte beslut i ärendet.

Ifråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
år.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1989.

Lagenomtryckt 1988:9. 48

Lagrådet Prop. 1988/89:134

Bilaga
5 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-03-10

Närvarande:
justitierådet Nils Mannerfell, justitierådet Bertil Freyschuss, regeringsrådet
Åke Bouvin.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet G. Andersson beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till

1. lag
om ändring i körkortslagen (1977:477)

2.
lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

3.
lag om ändring i lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.

4.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100):

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Lennart Renbjer,

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet;

I
remissprotokollet (avsnitt 3.1.3) föreslås att den som söker körkortstillstånd
efter del han dömts för rattfylleri skall för att få tillståndet genom särskild
utredning (blodprovstagning och psykologtest) visa att han uppfyller
körkortslagens krav på ett nyktert levnadssätt. Departementschefen föreslår att
de närmare föreskrifter som behövs för en sådan utvidgad lämplighetsprövning
skall meddelas av trafiksäkerhetsverket och att detta bemyndigande kan ske med
stöd av 8 kap. 13 § tredje stycket regeringsformen.

Lagrådet
vill framhålla att enligt 2 kap. 6 § regeringsformen varje medborgare är
gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Härmed avses
bl. a. läkarundersökning och blodprovstagning. Det angivna skyddet får enligt 2
kap. 12 § regeringsformen begränsas endast genom lag och begränsningen får
aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett
den (jfr prop. 1987/88:3 s. 195 f och 196 f och 1987/88:88 s. 79). Föreskrift
om läkamndersökning och blodprovstagning måste således intagas i körkortslagen.
Bestämmelsen bör utformas så att den omfattar alla typer av medicinska
undersökningar, som kan ifrågakomma enligt körkortslagstiftningen.

På
grund av det anförda förordar lagrådet att 7 § körkortslagen tillförs ett nytt Ijärde
stycke som bör ges följande lydelse:

"Den
som söker eller innehar körkortstillstånd eller körkort är skyldig att
underkasta sig läkamndersökning, blodprovstagning eller annan liknande
undersökning, som behövs för den prövning som avses i andra och tredje styckena
eller eljest i denna lag. Om begränsningar i skyldigheten, inbegripet den
närmare inriktningen av sådana undersökningar, föreskriver regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer".

Rubriken
närmast före 7 § torde böra ändras till "Körkortstillstånd m.m."

Förslagen
i övrigt lämnas utan erinran. 40

Innehåll Prop. 1988/89:134

Propositionens
huvudsakliga innehåll ........................ .. 1

Lagförslag........................................................... 2

1
Lagom ändringi körkortslagen
(1977:477)................ .. 2

2
Lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 6

3
Lag om ändring i lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- oeh sjukvårdspersonalen m. fl .. 8

4
Lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)............ .. 9 -

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1989 ... 10

1
Inledning.......................................................... 10

2
Bakgmnd ................ ..................................... 12

2.1
Allmänt om körkortsingripanden ....................... .. 12

2.2
Utredningen................................................. .. 14

2.2.1
Omhändertagande ................................. .. 14

2.2.2
Nytt körkort efter trafiknykterhetsbrott
m.m .. 15

2.2.3
Frågor av administrativ
karaktär................ .. 16

2.3 Remissutfallet
............................................. .. 17

3 Föredraganden.................................................. .. 18

3.1 Snabbare
körkortsingripanden m.m 18

3.1.1
Allmänna synpunkter............................... .. 18

3.1.2
Omhändertagande och därmed
sammanhängande frågor 19

3.1.3
Nytt körkort efter rattfylleri m.m..
......... 24

3.1.4
Administrativa frågor............................... 25

3.2
Nya körkortshavare....................................... 29

3.3
Kostnader.................................................... 30

3.4
Ikraftträdande ............................................. 31

4
Upprättade lagförslag.......................................... 31

5
Specialmotivering............................................... . 31

6
Hemställan........................................................ . 32

7
Beslut.............................................................. . 32

Bilagor

Bilaga
1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1987:43) Snabbare

körkortsingripanden
m.m.............................. 33

Bilaga
2 Lagförslag i betänkandet (SOU 1987:43) Snabbare körkort

singripanden m. m...................................... 35

Bilaga
3 Remissyttranden över betänkandet (SOU 1987:43) Snabba

re körkortsingripanden m. m......................... 40

Bilaga
4 De till lagrådet remitterade lagförslagen......... . 41

Bilaga
5 Lagrådet................................................. . 48

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 50