Prop. 1988/89:139

Regeringens proposition 1988/89: 139

om godtagande av byggprodukter som godkänts i annat
nordiskt land

Prop.

1988/89: 139

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 22 mars 1989.

På
regeringens vägnar

Sten
Andersson

Ulf Lönnqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att byggnadsnämnderna vid sin granskning enligt bestämmelsema
i plan- och bygglagen (1987: 10), PBL, skall godta byggprodukter som godkänts
av ett behörigt organ i något annat nordiskt land på samma sätt som produkter
vilka fi"ivilligi typgodkänts eller tillverknings-kontrollerats i Sverige.
Skyldigheten föreslås gälla mtill utgången av år 1991.

Förslaget
bör ses mot bakgmnd av den överhettade byggmarknad som för närvarande råder i
Sverige och som innebär bl. a. att det råder brist på byggprodukter här. Med
förslaget främjas importen av byggmaterial.

Likställdheten
i fråga om byggprodukter skall dock inte gälla produkter som inte kan antas
uppfylla de grundläggande kraven i 3 kap. PBL till skydd för liv, personlig
säkerhet, hälsa m. m. Regeringen och plan- och bostadsverket föreslås få
bemyndigande att meddela de föreskrifter som behövs i denna del.

Lagändringen
avses träda i kraft den 1 juli 1989.

1 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 139

Propositionens lagförslag Prop. 1988/89; 139

Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10)

Härigenom
föreskrivs att det i plan- och bygglagen (1987: 10)' skall införas en ny
paragraf, 8 kap. 29 a §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 29a§

Intill utgången av år 1991 skall vid tillämpningen av 29 § andra stycket
aruira meningen med där avsedda produkter likställas material, konstruktioner
och anordningar som har godkänts av de organ i annat nordiskt land som
regeringen bestämmer.

Första stycket gäller inte material, konstruktioner och anordningar
som kräver obligatoriskt typgodkånruinde enligt 16 kap. 2 § aruira stycket.

Regeringen eller den myruiighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avvikelse från bestämmelsen i första stycket om likställdhet.
Avvikelse får föreskrivas ifråga om sådana produkter som inte kan antas
uppfylla kraven i 3 kap. UU skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa och
för en lämplig utformning av byggruider och andra anläggningar.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

'Lagen omtryckt 1987: 246.

Bostadsdepartementet Prop. 1988/89:139

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 1989

Närvarande:
statsrådet S. Andersson, ordförande, och statsråden R. Carlsson,
Lindqvist, Löimqvist, Engström, Freivalds, Lööw

Föredragande:
statsrådet Lötmqvist

Proposition om godtagande av byggprodukter som godkänts i
annat nordiskt land

1 Inledning

Den
svenska byggmarknaden är för närvarande överhettad. Detta har medfört bl. a. en
stark prisutveckling på byggprodukter. I detta ärende lägger jag fram ett
förslag som innebär att byggprodukter som har godkänts av ett behörigt organ i
något annat nordiskt land skall godtas vid byggnadsnärmidemas granskning enligt
plan- och bygglagen (1987; 10) på samma sätt som produkter vilka frivilligt
typgodkänts eller tillverkningskontrollerats här i Sverige.

Syftet
med förslaget är att främja importen av sädana byggprodukter.

Frågan
om att på detta sätt godta byggprodukter som godkänts i något armat nordiskt
organ diskuterades vid en hearing som bostadsdepartementet arrangerade den 7
mars 1989. Vid denna överläggning deltog företrädare för intressenterna på den
svenska byggmarknaden. Till gmnd för diskussionen låg en promemoria i ämnet som
utarbetats i bostadsdepartementet. Det lagförslag som presenterades i
promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Vidare bör
som bilaga 2 fogas en förteckning över de organisationer och myndigheter som
var närvarande vid mötet. I bilaga 3 redovisas också en sammanfattning av de
synpunkter som framfördes.

I
det följande presenterar jag först det internationeUa harmonisermgsarbete som
pågår (avsnitt 2), prisutvecklingen pä byggmaterial m. m. pä den svenska
marknaden (avsnitt 3) samt de svenska bestämmelsema om kontroll av byggmaterial
(avsnitt 4). Därefter gär jag över till mitt förslag.

2 Det intemationella harmoniseringsarbetet

I
de flesta länder utgör byggmarknaden en utpräglad hemmamarknad med fä externa
inslag. Det gäller i första hand den egentiiga byggverksamheten. I fråga om
byggmaterial sker på många marknader en betydande handel över gränsema. För
Sveriges del beräknas att 10-15 % av den totala exporten

utgörs av byggprodukter
inkl. trävaror, medan importen av byggprodukter Prop. 1988/89: 139 beräknas
uppgå till 5-10 % av den totala importen.

För
Sverige, med sitt stora beroende av utrikeshandel, har det därför varit
naturligt att på bred front aktivt verka i olika intemationella sammanhang för alt
undanröja olika hinder för handel inom byggsektom.

Sverige
ratificerade på hösten 1979 som ett av de första 20 ländema GATT-överenskommelsen
om tekniska handelshinder.

Sedan
början av 1970-talet har svenska myndigheter och den svenska industrin verkat i
detta syfte inom FN;s Ekonomiska kommission för Europa (ECE) och dess arbetsgmpp
för byggfrågor. ECE omfattar alla länder i Väst-och Östeuropa samt USA och Canada.
För byggoira-ådets del har detta arbete som övergripande syfte att röja undan
handelshinder genom att harmonisera de gmndläggande kraven i fräga om säkerhet,
hälsa, miljö, tillgänglighet och energihushälUiing i byggnader. Som ett led i
detta arbete publicerar ECE sedan år 1984 en serie s. k. modelLföreskrifter.

Harmoniseringen
av byggföreskrifter är ett arbete pä läng sikt. Pä kort sikt inriktas nu
arbetet efter ett svenskt initiativ på att främja en vidgad marknad med byggprodukter
genom en ramöverenskommelse inom ECE om Ömsesidigt accepterande av nationeUt
godkända och kvaliletskontrollerade produkter.

Utvecklingen
av den inre marknaden inom de Europeiska gemenskaperna (EG) har fört nya
dimensioner till mngänget med EG och mellan EG och den Europeiska frihandelssammansluiningen
(EFTA), samtidigt som samarbetet har fått en vidare omfatmmg. Det gäUer inte
minst byggområdet.

Sedan
slutet av är 1988 föreligger ett antaget rådsdirektiv inom EG om harmonisering
av medlemsstatemas lagar m. m. rörande byggmaterial (89/106/EEC). Du-ektivet
trädde i kraft vid årsskiftet och medlemsstaterna har därefter 30 månader på
sig att mföra dessa regler i sina nationellla lagstiftningar.

En
byggprodukt antas uppfylla de gmndläggande kraven i byggdirektivet om produkten
uppfyller harmoniserad europeisk standard (CEN) som utarbetats på mandat frän EG-kominissionen,
har genomgått ett europeiskt typ-godkännandeförfarande eller, om varken
europeisk standard eller riktlinjer för europeiskt typgodkännande finns,
uppfyller nationell standard som har bedömts uppfyUa de grundläggande kraven i byggdirektivet.

Nägon
möjlighet att godkänna en produkt direkt pä basis av de gmndläggande kraven i
direktivet fömtses inte, trots att detta är en av principema i EG;s nya harmoniseringsmetod.
Det är därför som frågan om att kvantifiera de väsenfliga funktionskraven i s.
k. basdokument och att precisera procedu-rema för ömsesidigt accepterande av
nationellt godkända produkter spelar en vikug roll i överläggningarna mellan EG
och EFTA mom byggområdet.

Inom
EFTA pågår ett samordningsarbete som avses ligga till gmnd för överenskommelser
med EG inom skilda områden. Ett viktigt led i detta samordningsarbete är den
EFTA-konvention om ömsesidigt godtagande av prov-

ningsresultat
och bevis om överensstämmelse som undertecknades av EFTA- Prop. 1988/89: 139

ländema
i Tammerfors den 15 juni 1988 (se prop. 1988/89: 60 och NU 15).

Den
avses träda i kraft den 1 januari 1990 under fömtsättning att alla berörda

stater
då har godkänt den. Konventionen har karaktären av en ramkonvention,

som
senare skall kompletteras med särskilda överenskommelser sektor för

sektor.
Dessa avses läggas till gmnd för överenskommelser med EG inom

motsvarande
sektorer.

Arbetet
med att ta fram förslag till en sådan sektorsöverenskommelse för byggoira-ädet
pågår redan inom EFTA. Ett slutiigt förslag förväntas föreUgga i september i
år. Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att byggområdet ligger väl framme
i det pågående EFTA-arbetet och att det är realistiskt att förvänta sig
konkreta resultat inom de närmaste åren.

I
en samarbetsorganisation benämnd Europeiska Unionen för Agrément (UEAtc) pågår
sedan 1960-talet utbyte av erfarenheter om godkännande och kvalitetskontroll av
byggkomponenter. De flesta EG-länder och nägra EFTA-länder medverkar i detta
samarbete, Norge och Sverige sedan år 1988. Finland har nyligen ansökt om
inträde. LIEAtc är intressant genom att man studerar möjligheten att utveckla
organisationen till det paraplyorgan som enligt EG:s direktiv för byggprodukter
skall svara för samordning av verksamheten rörande godkännande av produkter.

Inom
Norden har ett samarbete pågått mellan byggmyndighetema sedan mitten av
1950-talet i syfte att samordna de olika ländemas byggbesiämmel-ser. Detta
arbete har utvecklats och förstärkts i takt med att det mellanstafliga nordiska
samarbetet har skjutit fart. Arbetet bedrivs inom ramen för Nordiska kommittén
för byggbestämmelser (NKB), som niunera är inordnad som ett organ under
Nordiska ministerrådet. Under ministertådet finns vidare ett gemensamt nordiskt
organ inom provnings- och kontrollområdet - NORDTEST - med uppgift att främja harmonisering
av metoderna för provning och kontroll av bl. a. byggvaror. Med stöd frän
Nordiska ministerrådet drivs också ett omfattande samarbete mellan
byggbranschens standardiseringsorgan i Norden, INSTA B. Samarbetet mellan de
tre nämnda nordiska organisationema uiom byggområdet har nu intensifierats
kring de frågor som gäller harmonisering och avvecklandet av handelshinder i
syfte att löpande bevaka utvecklingen mom EG och koordinera harmoniseringsarbetet
och därvid ta tiU vara de gemensamma nordiska intressen som finns inom området.

Nordiska
ministertådet har tidigare genom beslut är 1983 ocksä fastställt riktlinjer för
ömsesidigt accepterande av centralt godkända byggprodukter och officiell
kontrollordning (NKB-rapport nr 51, 1984). NKB har i anslutning härtill
utarbetat produktregler för ett 20-tal produktslag. Detta system, som nu har
börjat tillämpas i praktiken, innebär att en produkt som är typgodkänd i ett av
de nordiska ländema kan typgodkännas i de övriga ländema utan ytterligare
provning o. d. genom ett enkelt registreringsförfarande. Arbetet med nya
nordiska produktregler hålls för närvarande tillbaka i syfte att koncentrera resursema
pä att ta fram underlag för ett samordnat agerande frän de nordiska ländemas
sida i det vidare europeiska harmoniseringsarbetet.

5

ti
Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 139

Nordiska mmisterrådet
fastställde den 27 febmari 1987 ett samarbets- Prop. 1988/89; 139 program om
avskaffande av handelshinder i Norden (Nord 1987; 24). Programmet bygger pä fömtsätmingen
att de nordiska ländemas tekniska föreskrifter normalt är likvärdiga och att
provningsorganens kompetens ligger på samma nivå. En av huvudpimktema i
programmet är principen att nationella myndigheter i de fall föreskriftema är
likvärdiga skall erkänna provning eller kontroll som utförts i aimat nordiskt
land. På grundval av de erfarenheter som inrapporterats i de olika nordiska ländema
kan konstateras att byggföreskrif-tema i hög grad faller inom programmets
målområde.

3 Prisutvecklingen på byggmaterial m. m. på den svenska marlaiaden

Läget
pä den svenska byggmarknaden kännetecknas av en högt uppdriven efterfrågan,
fullt kapacitetsumyttjande och en uttalad brist pä produktionsresurser.
Överhettningen pä byggmarknaden är starkare nu än vid tidigare uppsving i byggkonjunktiu-en.
Uppsvinget har varit kraftigast i storstadsområdena, men skiUnaden i
utveckling mellan storstäderna och det övriga landet har minskat imder år 1988.

Produktionskostnaderna
per kvadratmeter för bostadshus har ökat kraftigt. Mellan fjärde kvartalet 1986
och motsvarande kvartal 1988 ökade produktionskostnaden med 31 % i flerbostadshus
och 34 % i småhus. Konsvunent-prisema ökade tmder samma period med 11 %. För
att bereda plats för nyproduktion av bostäder på en överhettad byggmarknad har
regeringen sedan hösten 1986 infört vissa restriktioner för ombyggnad av
bostäder och övrigt byggande. Jag har haft överläggningar om den allvarliga
kostnadsutvecklingen med olika företrädare för byggsektom. Olika begränsningar
av byggandet gäUer nu i alla delar av landet.

Den
totala byggverksamheten förväntas fortsätta att växa under åren 1989 och 1990,
om än i betydligt långsammare takt än tmder åren 1987 och 1988. Det irmebär att
knappheten på byggkapacitet - och därvid inte minst pä byggmaterial - kommer
att bestä under de närmaste åren.

Den
redovisade utvecklingen har drivit upp prisökningstakten i byggsektom. Statens
pris- och konkurrensverk (SPK) har till regeringen i december 1988 överlämnat
en promemoria om byggkosmader och byggmalerialpriser åren 1987 och 1988. Av
denna framgår bl. a. att byggnadsprisema i den påbörjade produktionen under år
1986 ökade med knappt 8 %, medan ökningen under är 1987 uppgick till nära 12 %.
Prisstegringen har tilltagit successivt under är 1987. Av byggkostnaderna
svarar material för ca 35 %.

Marknaden
för olika byggmaterial kännetecknas enligt SPK vanligtvis av ett relativt litet
antal konkurrerande företag inom varje vamgmpp. Marknadsformen betecknas
vanligen som oligopol. Som motvikt fungerar i viss utsträckning konkurrens
mellan olika vamgmpper, s. k. substitutionskon-kurrens.

Inom ramen för sin marknadsövervakande
uppgift har SPK för vissa Prop. 1988/89; 139 vamgmpper i särskild ordning
informerat om prishöjningar som kurmat genomföras mot bakgrund av en allmänt
sett bristande konkurrens. Så har skett i fråga om de prishöjningar som t. o. m.
november 1988 hade genomförts pä färger och läcker, på värmetekniska produkter
samt pä planglas. Den ledande tillverkaren av färger och läcker hade dittills
under år 1988 höjt sina priser med ca 10 %. Den dominerande tillverkaren av värmetekniska
produkter hade under samma tid höjt prisema med ca 13 %. Priset på planglas
ökade vidare under samma tid med ca 15 %. Den pris- och marknadsledande
tillverkaren höjde därvid sina priser pä 3 mm fönsterglas med totalt ca 24 %. I
intet av dessa fall kan enligt SPK prishöjnmgama i sin helhet återföras pä
bakomliggande kostnadsöknmgar för företagen.

Att
företagen nu kan genomföra prishöjningar som överstiger vad som motiveras av
deras kosmader beror enligt SPK bl. a. pä den kapacitetsbrist som föreligger
inom vissa branscher. Det minskade bostadsbyggandet frän mitten av 1970-talet
ledde till att kapaciteten drogs ned inom flera byggmaterialindustrier. I och
med att bostadsbyggandet nu åter ökat, har en kapacitetsbrist uppkommit inom
vissa branscher. Leveranstiderna har ökat kraftigt. Svårighetema att leverera
till den svenska marknaden kan ocksä i några fall bero på att exporten har ökat
kraftigt - exempelvis har exporten av parkettgolv ökat i volym med 15 % mdlan
åren 1986 och 1987.

Mot
bakgmnd av tillgängligt material har SPK räknat fram uppgifter om rörelsemarginal
- dvs. rörelseresultatet efter avskrivningar - och avkastning på eget kapital -
dvs. resultatet efter avskrivningar plus finansiella intärter, relaterat Ull
det genomsnitfiiga totala kapitalet - för 16 större byggmaterialföretag. Utlfrän
detta begränsade material - som skall tolkas med försiktighet - konstaterar SPK
att flertalet företag har förbättrat rörelsemarginalen och avkastningen under
år 1987 jämfört med år 1986. Rörelsemarginalen är 1987 varierade mellan 1 och
28 %. Genomsnitfligt uppgick rörelsemarginalen för de 16 företagen till 9,7 %,
vilket innebar en ökning med 2,1 % från är 1986. Som jämförelse kan nämnas att
rörelsemarginalen för tillverkningsindustrin i sin heUiet i företag med mer än
200 anställda uppgick till ca 6 % under år 1987.

Avkasmingen
på eget kapital för de i undersökningen ingående företag som tillverkar dörrar,
fönster och glas varierade under är 1987 mellan 22 och 30%.

De
nu redovisade siffroma om rörelsemarginaler och avkastning på eget kapital
avser de förhållande som rådde före de prishöjningar som genomfördes under är
1988.

Statistiska
centralbyrån har redovisat uppgifter om prisutvecklingen inom bostadsbyggandet tmder
perioden januari 1988 - januari 1989. Av dessa framgår att faktorprisema exkl.
löneglidning ökade med 9,3 %. Därvid ökade prisema för byggmaterial med 11,8 %.
Den alhnänna prisutvecklingen - mätt som förändringen i konsumentprisindex -
uppgick under samma tid till 6,7 %.

4 De
svenska bestämmelsema om kontroll Prop.
1988/89:139

av
byggmaterial m. m.

En
fömtsättning för alt olika material och produkter skall kunna användas i det svenska
byggandet är att de uppfyller de grundläggande kraven i vår byggnadslagstiftning,
plan- och bygglagen (1987; 10), PBL.

Mycket
starkt sammanfattat kan bestämmelserna om tillsyn och kontroll enligt PBL sägas
vila på principen att byggherren har huvudansvaret för att byggbestämmelsema
iakttas (Jfr BoU 1988/89:1 s. 17). Vid bygglovspliktiga arbeten prövar dessutom
byggnadsnämnderna om de tilltänkta åtgärderna kan antas uppfylla de krav på
byggnaders egenskaper som ställs i 3 kap. PBL. Byggnadsnämnden kan för detta
ändamål begära att konstruktionsrimingar och andra handlingar som innehåller väsenfiiga
tekniska uppgifter skall ges in till nämnden innan arbetena påbörjas.
Omfattningen av byggnadsnämndens granskning anpassas emellertid till de avsedda
arbetenas art och omfatming samt bygghertens egna kAfalifikationer.

Enligt
8 kap. 29 § andra stycket PBL skall byggnadsnämnderna godta typgodkända eller tillvcrkningskontrollerade
material m. m. i de avseenden typgodkännandet eller tillverkningskontrollen
gäller. Delta anses naturiigt eftersom ett typgodkännande eller en
tillverkningskontroll innefattar en - av svensk myndighet - gjord prövnmg av
att egenskapskraven i 3 kap. PBL och i tillämpningsföreskriftema är uppfyllda
(jfr prop. 1985/86; 1 s. 744, 854 och bilaga 10 s. 236 samt BoU 1986/87; 1 s.
162).

Ett
typgodkännande kan vara frivilligt eller obligatoriskt (se 16 kap. 2 § PBL).
Möjligheten för regeringen att med slöd av 16 kap. 2 § andra stycket ställa
krav på obligatoriskt typgodkännande har ännu inte umyttjats.

Av
bestämmelsema i 16 kap. 2 § PBL framgår att godkännande meddelas av den
myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen har i 21 § plan-och byggförordnmgen
(1987; 383) i fråga om typgodkännande och tillverkningskontroll föreskrivit
följande;

Plan-
och bostadsverket prövar efler ansökan frågor om frivilligt typgodkännande och
tillverkningskontroll enligt 16 kap. 2 § första stycket och tredje stycket
andra meningen plan- och bygglagen (1987: 10).

Till
en ansökan som avses i första stycket skall fogas de intyg och andra handlingar
som sökanden vill åberopa.

Ett
beslut om typgodkännande skall ange i vilka avseenden och under vilka föratsättnmgar
materialet, konstruktionen eller anordningen uppfyller kraven i 3 kap. plan-
och bygglagen och i de föreskrifter som meddelats för tillämpningen av nämnda
kapitel. Beslutet får förenas med villkor och tidsbegränsas.

Ett
beslut om tillverkningskontroll skall ange hur det skall kontrolleras att ett
material, en konstmktion eller en anordning har vissa egenskaper.

Plan-
och bostadsverket fär meddela föreskrifter om avgifter för frivilligt typgodkännande
och ull verkningskontroll.

Beslut
av plan- och bostadsverket i dessa frågor får enligt 22 § plan- och byggförordningen
överklagas hos regeringen. Några sådana överklaganden har hittills inte
förekommit.

Underlaget för ett typgodkäimande
kan bestå av t. ex. rapporter från Prop. 1988/89; 139 utredningar och
provningar samt beräkningar. För vissa produkter krävs typprovning enligt
fastställda provningsmetoder eller särskilda godkännanderegler för produktema.
Sådan typprovning sker för närvarande vid statens provningsanstalt eller vid
annat provningslaboratorium, som kan godtas av plan- och bostadsverket. För
vissa provningar som utförts exempelvis av laboratorium som inte dokumenterat
att det uppfyller gängse kriterier för opartiskhet eller kompetens krävs det
för närvarande i vissa fall utlåtande från statens provningsanstall för att
provningsresultatet skall accepteras som underlag för typgodkännandet.

Typgodkännandets
syfte är att underlätta utveckling och användande av nya produkter och metoder
samt att främja serietillverkning och industriell produktion. För varje slag av
produkt blir olika bestämmelser i vär bygg-nadslagstiftnmg tillämpliga beroende
på i vilket sammanhang produkten avses att användas. Tillverkningskontroll är
av särskild betydelse för produkter, t. ex. betong- och stålkonstmktioner, som
inte enkelt och tillförlitiigt kan kontrolleras på byggplatsen utan besvärande
ingrepp i produktema.

Om
typgodkända och tillverkningskontrollerade byggprodukter används, kan såväl
byggnadsnämndens granskning och tillsyn som den ansvarige arbetsledarens
fortlöpande tillsyn på byggplatsen underlättas och förenklas. Även för den
byggande och för dennes projektorer kan projekteringen samt bygglovsförfarandet
förenklas. Det är dock en gmndläggande fömtsätming att berörda parter i
byggprocessen förvissar sig om godkännandets omfatming och om fömtsätmingama
för produktens användning.

Sammanfatmingsvis
kan den nuvarande typgodkännandeverksamheten anses vila på den gmnden att en
svensk myndighet, plan- och bostadsverket, genom sin granskning och utfärdande
av typgodkännandebevis ger ett bindande förhandsuttalande att en viss produkt
uppfyller byggnadslagstiftningens krav. Byggnadsnämnden prövar därför vid sin
granskning endast att fömtsätmingar och villkor i åberopade typgodkäimandebevis
och tillhörande handlingar är uppfyllda under aktuella förhållanden. Granskning
av byggnadsnämnden behövs inte i sädana avseenden som redan har prövats vid
typ-godkännandet eller tillverkningskontrollen och nämnden har att godta plan-och
bostadsverkets godkäimandebeslut.

För
byggaren har typgodkäimandet således den betydelsen att han vet all materialet
eller konstruktionen kommer att accepteras av byggnadsnämnden vid
bygglovsprövningen och vid den ytterligare kontroll som kan förekomma under
byggtiden. Med den stora vikt som i allmänhet fästs vid korta produktionstider
och snabb bygglovshantering har typgodkända produkter därmed ett försteg
framför altemativa produkter, även om dessa i och för sig också tillgodoser
gällande krav. Typgodkäimandet imderlättar därigenom för tillverkaren i många
fall en tiUförlitiig marknadsföring av produkten. Detta gäller särskilt vid
introduktionen av nya produkter och metoder.

Typgodkännandeförfarandet
står öppet för alla, såväl svenska som utiändska tillverkare eller försäljare
av byggprodukter. Inom Norden är provnings-metoderna i stor omfatming
harmoniserade och ofta standardiserade. Myn-

digheter och provningsinstimtioner
godtar normalt resultat frän sina nordiska motsvarigheter. Det är snarare
undantag än regel att i ett land godkända byggprodukter mäste tmderkastas fömyad
provning vid godkännande i övriga länder. Godkännandeförfarandet kan emellertid
ta tid och drar självfallet också kosmader, som ibland kan bli mte oväsentiiga.

Prop. 1988/89; 139

5 Föredragandens överväganden

Mitt
förslag: Vid bygglovsprövningen skall byggprodukter som godkänts av ett
behörigt organ i annat nordiskt land likställas med produkter som frivilligt
typgodkänts eller tillverkningskontrollerats i Sverige. Regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer fär meddela avvikande föreskrifter.

Detta
skall gälla imder tiden fram till utgången av är 1991.

Skälen för mitt
förslag

Allmänna utgångspunkter

Strävandena
att imderlätta handem mellan skilda länder har tagit ny fart under senare år.
På många olika håll pågår nu arbete som syftar till att imdanröja ekonomiska
och tekniska hinder för ett fritt utbyte av varor och tjänster. För Sveriges
del har frågan fått särskild akmalitet genom EG;s pågående arbete med att
etablera en inre marknad och de fördjupade kontakter som i samband härmed
utvecklas i samarbetet mellan EG och EFTA. Arbetet bedrivs för närvarande med
sikte på att det i väsenfiiga delar skall vara genomfört år 1992. Parallellt
med detta pågår arbete med att avveckla olika handelshmder och främja en vidgad
marknad med byggprodukter också i andra mellanstatiiga sammanhang. Det gäller
dels pä nordisk bas inom ramen för det nordiska ministerrädets verksamhet, dels
på en vidare europeisk bas inom bl. a. ECE. Vidare pågår inom GATT fortiöpande
förhandlingar inom världshandelns område.

För
svensk del har utan tvekan det arbete som berör harmoniseringen inom Norden och
Västeuropa i övrigt den mest omedelbara betydelsen. Den alldeles övervägande
delen av vår export och import avser sålunda dessa närmarknader. Detta gäller
i särskilt uttalad grad byggsektom. De förhandlingar som nu förs i fråga om harmonisering
och avvecklmg av handelshmder mellan olika länder i detta område är emellertid
mycket tidskrävande och komplicerade. De förhandlingar som förs på en vidare
europeisk bas kan därför först på längre sikt förväntas avsätta praktiskt
genomförda resultat av mer genomgripande betydelse.

Inom
det pågående EFTA-arbetet ligger byggsektom väl framme. Som jag har nämnt i det
föregående kan det mom något är föreligga sådana konkreta resultat som kan
läggas till gmnd för överläggningar mellan EFTA och EG. Nägon överenskommelse
mellan dessa kan dock troligen inte förväntas före-

10

ligga
före den tidpunkt som EG har satt som riktpunkt for sitt eget arbete med Prop.
1988/89; 139

en
inre marknad. Verksamheten inom UEAtc bör kunna medverka till att

underlätta
samarbetet mellan EG och EFTA i fråga om godkännande och till-

verknmgskontroll
av produkter. Det förslag som jag nu presenterar ligger väl

i
linje med målen för det västeuropeiska mtegrationsarbetet och det nordiska

samarbetet
och fär ses som ett väsenfligt bidrag till detta. '

Det
nu sagda bör mte uppfattas sä att betydelsen av ett vidare europeiskt, och för
den delen även intemationellt, harmonisermgsarbete nedvärderas. Samarbetet mom
t. ex. GATT och ECE erbjuder möjligheter att genom välgmndade sakargument
kunna påverka skeendet och besluten mom EG och därmed också främja samarbetet meUan
EFTA och EG.

Efterfrägan
pä byggsektoms tjänster är i Sverige i dag högre än på mycket länge.
Arbetslösheten bland byggnadsarbetare är den lägsta som registrerats sedan den modema
statistiken infördes i början av 60-talet. Den inhemska byggmaterialindustrins
produktionskapacitet är i det närmaste fullt umyttjad och långa leveranstider
gäller för byggmaterial och komponenter inom många områden. Den höga
efterfrågan bedöms bestå också under åren 1989 och 1990.

Utbudet
av byggmaterial och komponenter på den svenska marknaden är således för
närvarande mte tilhäckligt för att efterfrågan skall kunna tillgodoses utan stömingar
i form av väntetider eller ökande priser, vilket också framgår av utvecklmgen
under senare tid.

Byggsektom
är mer än de flesta andra sektorer utsatt för konjunkturella förändringar i den
aUmänna ekonomiska utvecklingen. Det är en naturlig följd av att produktionen
är beroende av mvesteringsviljan inom närmgslivet i övrigt, av
utbyggnadsbehoven pä den samhälleliga sidan och av hushållens bosladseflerfrågan.
Den långvariga tillbakagången inom byggandet under 1970-talet och början av
1980-talet medförde att produktionskapaciteten mom byggmaterialmdustrin drogs
ned.

Under
samma tid ökades ansträngnmgama att bygga upp exportmarknader. Byggmaterial i
olika former utgör numera en betydande del av den samlade svenska exporten,
främst på närmarknadema inom Norden och Västeuropa.

Den
svenska byggmaterialindustrin producerar således mom flera omräden mer än vad
som avsätts mom landet, samtidigt som den inhemska efterfrågan just nu
överstiger vad som avdelas för den svenska marknaden. Pä längre sikt är
emellertid en byggexport av minst nuvarande omfatmmg nödvändig, inte minst av
hänsyn till intresset av att stabilisera näringen och minska dess beroende av konjunkturväxlmgama
pä hemmamarknaden. En framgångsrik export fömtsätter uthålliga satsningar, som
vidmakthålls även under tider då produktionen i och för sig skulle kunna
avsättas på hemmamarknaden. Det vore därför etiligt min mening kortsiktigt och
oövertänkt att nu lösa bristema på den svenska marknaden genom minskad export.

Den
andra vägen är att bygga ut kapaciteten mom den svenska byggmaterialmdustrin i
sådan omfatmmg att den nuvarande efterfrågan kan tiUgodoses.

11

En sådan utbyggnad kan
emellertid i mänga fall knappast genomföras i sådan Prop. 1988/89; 139 tid
att de omedelbara behoven kan tillgodoses.

Detta
leder mig till att det utökade utbud som behövs kan åstadkommas främst genom ätgärder
som främjar importen av Ukvärdiga produkter. Därmed skapas också fömtsättnmgar
för en förbättrad priskonkurrens pä den svenska marknaden.

Byggprodukter
som har godkänts i annat nordiskt land

Som
jag har redovisat i det föregående pågår det för närvarande pä olika häll
arbete med att få fram överenskommelser eller konventioner om godtagande av
resultat från provnmg som utförts i annat land. De riktiinjer som Nordiska ministerrådet
fastställde är 1983 innebär i och för sig en avsevärd förenkling av
procedurerna i fräga om sådana produkter för vilka myndighetema enats om
kravnivåer och verifikationsmetoder. Överenskommelser av detta slag fmns
emellertid i dag endast i begränsad utsträcknmg.

Det
långvariga nordiska samarbetet pä byggbestämmelseområdet har fört med sig att byggbestämmelsema
i de nordiska ländema i allt väsentiigt bygger på en likartad uppfatmmg om
vilka egenskaper som är väsentiiga och vilka funktioner som mäste säkerställas.
Denna samsyn gäller bl. a. de gmndläggande krav som bör ställas på byggnader
av hänsyn till hälsa, hygien, säkerhet och skydd mot olycksfall. Den gäller
också i väsentiiga delar i fräga om krav av annat slag, exempelvis energihushållnmg,
trevnad och komfort.

Den
stora överensstämmelse som faktiskt råder mellan de nordiska länderna i frågan
om viUca krav som bör ställas på byggnader innebär i alhnänhet att en produkt
som är godkänd i ett nordiskt land i allt väsentiigt också svarar mot de krav
som faktiskt ställs i de andra nordiska ländema. Någon generell verkan tillerkänns
dock normalt inte ett sådant godkännande här i landet utan godtagandefrägan
blir beroende av de enskilda byggnadsnämndemas pröv-mng. Nämnderna kan därvid
komma till skilda resultat, vilket medför att användnmgen av sådana produkter
försväras, om mte producenten eller hans ombud först skaffat sig ett
typgodkännande i Sverige.

I
Nordisk handlmgsplan för ekonomisk utveckling och full sysselsätming från den
26 mars 1985 har stor vikt lagts vid att avveckla handelshinder för att förverkliga
Norden som hemmamarknad. Nordiska mimstertådet fastställde den 27 febmari 1987
ett samarbetsprogram om avskaffande av handelshmder i Norden.

Mot
bakgrund härav och av intresset av att utbudet av byggprodukter på den svenska
marknaden snabbt ökas, bör unporten nu främjas av byggmaterial m. m. som kan
antas uppfylla svenska krav.

Överensstämmelserna
mellan de nordiska ländemas krav är som jag nyss nämnde så stora, att man i alhnänhet
bör kunna utgå från alt produkter som uppfyller kraven i ett annat nordiskt
land ocksä uppfyller svenska krav. I avvaktan pä att de av Nordiska mmisterrådet
fastställda riktlmjema från år 1983 utvecklas av NKB och ges en vidgad praktisk
tillämpning bör därför

12

genom ensidiga svenska ätgärder
särskilda lättnader nu genomföras i fräga Prop. 1988/89; 139 om användningen
i Sverige av produkter som har godkänts i andra nordiska länder. I ett längre
perspektiv bör man givetvis kunna förvänta sig att fömtsättningar skapas för
mer generellt verkande överenskommelser om underlättandet av handeln med byggprodukter
inom Europa

Ett
sådant svenskt ensidigt åtagande ligger väl i Imje med de nordiska strävanden
som jag här har redovisat. Även produkter med ursprung utanför Norden bör fä
omfattas äv lagstiftnmgen, om de godkänts i nägot annat nordiskt land. Genom
denna konstruktion stär inte den föreslagna lagstiftnmgen i strid mot GATT-bestämmelsema.

Den
föreslagna ordningen bör också stimulera till ytterligare insatser för att fä
till stånd nordisk ömsesidighet i fräga om giltigheten av nationellt utfärdade godkännanden
pä byggområdet.

Med
hänsyn bl. a. till den förväntade utvecklmgen av det nordiska samarbetet och
de pågående förhandlmgama bör åtgärdema tidsbegränsas och avse tiden t. o. m.
utgången av är 1991. Frågan om en eventuell förlängnmg för tiden efter är 1991
bör göras beroende av utgången av fortsatta förhandlmgar på olika mvåer samt av
om ömsesidighet kan uppnäs i fråga om giltigheten av nationeUt utfärdade
godkännanden i förhällandet mellan de nordiska ländema.

Mitt
förslag överensstämmer med det som presenterades vid bostadsdepartementets hearing
den 7 mars 1989. Förslaget mottogs positivt av så gott som samtUga närvarande.

Jag
fömtsätter att det svenska initiativet kommer att påskynda utvecklmgen mot en harmonisering
mellan de nordiska ländema.

Jag
har i detta ärende samrått med statsrådet Gradm.

Förslagets
närmare utformning

Den
förordade ordningen bör lämpligen åstadkommas genom att det i anslutnmg till bestämmelsema
om typgodkännanden m. m. i 8 kap. 29 § PBL införs en ny paragraf som reglerar
godtagande av byggprodukter som godkänts i andra nordiska länder.

Den
nya paragrafen bör utgå från att byggprodukter som har godkänts i andra
nordiska länder är likvärdiga med sädana produkter som frivilligt typgodkänts eUer
som tillverkningskontrollerats här i landet. De godkännanden som likställs med
svenska godkännanden bör ha i huvudsak samma kvalitet som svenska
typgodkännanden. Det bör alltså vara fräga om godkännanden som utfärdats av
behöriga organ i det andra landet. Som jag återkommer till i avsmtt 7 bör det
krävas att dessa organ har en oberoende stältamg och att godkännandeordningen
är tillgängliga för alla utan diskrimmering - dvs. även för sökande från annat
land. Det bör ankomma på regeringen att bestämma de organ som kommer i fråga.

Det
är angeläget att den ordning som nu föreslås mte omfattar produkter som mte
uppfyller grundläggande svenska egenskapskrav pä byggnader och andra anläggmngar.
Den överhetming som för närvarande råder inom

13

byggsektom,
med kraftiga materialprisöknmgar som följd, får mte legitimera Prop. 1988/89;
139 att allvarliga problem under några år byggs m i det svenska samhället genom
försämrad kvalitet i byggandet. Frågan har självfallet ocksä en konkurrensaspekt.
Företag som verkar långsiktigt pä den svenska marknaden och har anpassat sina
produkter till svenska kvalitetskrav, skall mte fä sm verksamhet äventyrad av
kortsiktigt sänkta samhälleliga krav pä motsvarande produkter från annat håll.
Båda de nu nämnda aspektema framhölls också särskilt vid den hearing som
anordnades den 7 mars 1989.

Lätmader
för användningen av produkter godkända i ett annat nordiskt land får heller mte
leda till att konkurrensen mellan svenska produkter och produkter frän andra
länder snedvrids.

För
att säkerställa kvalitetskravet bör därför regeringen eUer den myndighet som
regeringen bestämmer fä bemyndigande att meddela de föreskrifter som behövs för
att undanta produkter som mte kan antas uppfylla kraven i 3 kap. PBL till skydd
för liv, personlig säkerhet eller hälsa och för en lämlig utformnmg av
byggnader och andra anläggningar. Härigenom säkras också att tillämpnmgen blir
likformig över hela landet. Samtidigt uppnås den eftersträvade förenklmgen i
bygglovshanteringen, eftersom sökanden på förhand vet om produkten kommer att
godtas av byggnadsnämnden.

Avgränsnmgen
till nordiska godkännanden innebär att produktema kommer atl ha prövats mot
kvalitetskrav som på de flesta områden nära svarar mot dem som gäller enligt
svenska byggnadsbestämmelser. Det långvariga norm-samarbetet mellan de nordiska
byggmyndighetema innebär att de skilhiader som finns mom enstaka områden är i
huvudsak kända för den svenska myndigheten. Det bör därför vara möjligt all
ange i vilka hänseenden eller mom vilka områden som avvikelsema mellan kraven i
Sverige och ett annat nordiskt land är sådana, att ett godkännande mte i denna
del kan jämställas med ett svenskt fnvUligt typgodkännande eller en sådan tillverknmgskontroll.

Jag
återkommer ytterligare tiU detta i specialmotivermgen tiU lagforslaget.

Det
är angeläget att de nya bestämmelsema träder i kraft sä snart som möj-Ugt. Jag
föreslår att ikraftträdandet bestäms till den 1 juU 1989.

6 Upprättat lagförslag

1
enlighet med vad jag nu har anfört har det mom bostadsdepartementet upprättats
ett förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987; 10).

7 Specialmotivering

Som
tidigare sagts bör de överväganden som redovisats lagtekniskt uttryckas genom
att det i plan- och bygglagen (1987:10) införs en ny paragraf, 8 kap. 29 a §,
av följande lydelse.

14

8kap.29a§ Prop. 1988/89; 139

IntiU
utgången av år 1991 skall vid tillämpningen av 29 § aruira stycket andra
meningen med där avsedda produkter likställas material, konstruktioner och
anordningar som har godkänts av de organ i armat nordiskt land som regeringen
bestämmer.

Första
stycket gäller inte material, konstruktioner och anordningar som kräver
obligatoriskt typgodkänrumde enligt 16 kap. 2 § andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm/nerfar meddela föreskrifter
om avvikelse från bestämmelsen i första stycket om likställdhet. Avvikelse får
föreskrivas ifråga om sådana produkter som inte kan antas uppfylla kraven i 3
kap. till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa och för en lämplig utformning
av byggnader och andra anläggningar.

Paragrafen
har behandlats i avsmtt 5.

Genom
första stycket införs en skyldighet för byggnadsnämnderna att - på samma sätt
som i fråga om svenska godkännanden - godta en i annat nordiskt land godkänd byggprodukt
i de avseenden som godkännandet gäller. Godkännanden av svenskt organ regleras
- som nu - av bestämmelsema i detta kapitels 29 § och i 16 kap. 2 och 3 §§ samt
därtill hörande föreskrifter. Någon ändring av denna verksamhet är mte avsedd.

Av
skäl som redovisats i avsnitt 5 har de nya bestämmelsema tidsbegränsats att
gälla till utgången av år 1991.

Första
stycket innebär att byggnadsnämnderna vid sm granskning skall godta
byggmaterial, konstruktioner och anordningar som har godkänts av behöriga organ
i de andra nordiska ländema ulan att nämndema ställer krav på ytterligare
verifikation i de avseenden som godkännandet gäller. De godkännanden som avses
i första stycket är i första hand i annat nordiskt land meddelade
myndighetsgodkännanden, men kan även vara av behörigt organ utfärdade intyg
eller andra bevis om överensstämmelse med i det landet ställda krav.

Det
har lagts på regeringen att bestämma de organ vars godkännanden skall godtas av
byggnadsnämndema. En gmndläggande fömtsättning för att ett sådant organ skall
kunna utses är att organet bedöms ha tillräcklig kompetens inom byggområdet och
att det ocksä finns förtroende för den verksamhet som organet utövar. Det bör
dessutom krävas att organet är oberoende i förhållande till tillverkarintressen
och att det utan diskriminermg är tillgängligt för alla, såväl inom som utom
landet.

Avsikten
med de nya bestämmelsema är inte att förändra fömtsättmngama för hur byggnader
skall utföras. De byggprodukter som skall användas i det svenska byggandet
måste uppfylla egenskapskraven i 3 kap. PBL i fråga om t. ex. stabilitet, brand
och sundhet. Eftersom egenskapskraven för byggnader vanligen varierar mer eller
mmdre mellan olika länder görs provningar utomlands ofta mte mot de krav som
anges i de svenska byggbestämmelsema. Inte ens de nordiska byggreglema är i
fråga om egenskapskrav likvärdiga i alla avseenden. Byggprodukter officiellt
godkända i de andra nordiska ländema har dock egenskaper som i stora drag får
anses överensstämma med egenskaperna hos dem som godkänns i Sverige.
Provningsresultat, dimensione-

rmgskalkyler och annan
dokumentation av produktens egenskaper läggs Prop. 1988/89: 139

dessutom
redan i dag i allt störte utsträckning till gmnd för plan- och

bostadsverkets bedömningar
och beslut i fråga om frivilligt typgodkännande

av byggmaterial m. m. Mot
bakgrund härav har som huvudregel föreskrivits i

första stycket att byggprodukter
som godkänts av ett behörigt organ i ett annat

nordiskt land - utan fömyad
eller ytterligare kontroll eller verifikation av

svensk
myndighet - skall godtas av byggnadsnämndema vid deras gransk-

nmg
av byggnadsprojekt.

Byggnadsnämndens
skyldighet att godta en sådan produkt sträcker sig mte längre än vad som gäller
i fråga om en produkt som typgodkänts i Sverige. Avgörande är alltså i viUca
avseenden det nordiska godkännandet gäller. I regel torde nämndema vid sin prövning
få godta handlingar som avfattats på danska eller norska språket. Det får dock
anses följa av allmänna principer att, om det behövs, nämnden kan kräva alt den
bygglovssökande företer en över-sättmng till svenska av de
godkännandehandlingar som åberopas (jfr prop. 1971; 30 s. 86 och 376).

I
andra stycket föreskrivs att vad som anges i första stycket mte avser material,
konstruktioner och anordningar för vilka det i Sverige krävs obligatoriskt
typgodkännande. Som tidigare nämnts har regeringen hittills inte meddelat
några föreskrifter om obligatoriskt typgodkännande. Om det ändå skulle bli
aktuellt med sädana föreskrifter bör inte likställdheten gälla. Det måste alltså
i dessa fall finnas ett typgodkännande av ett svenskt organ.

Av
tredje stycket framgår att byggnadsnämnden inte skall vara skyldig att vid sin
granskning godta alla produkter som har godkänts i ett annat nordiskt land.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva avsteg
från kravet i första stycket på Ukställdhet. Bestämmelsen får ses som en
säkerhetsventil. Bemyndigandet att meddela avvikande föreskrifter gäller sådana
byggprodukter som inte kan antas uppfylla kraven i 3 kap. till skydd för liv,
personlig säkerhet eller hälsa och för en lämplig utformning av byggnader och
andra anläggningar. När bemyndigandet umyttjas mäste givetvis beaktas även
sådana föreskrifter som kan ha meddelats med slöd av 16 kap. 1 § första
stycket.

Avsikten
är att plan- och bostadsverkel skall ges bemyndigande att meddela föreskrifter
med stöd av tredje stycket. Verket har då att på eget initiativ bevaka och
fatta beslut om vilka byggprodukter som, trots ett godkännande av behörigt
organ i ett annat nordiskt land, mte skall likställas med produkter som typgodkänts
eUer tillverkningskontrollerats enligt svenska bestämmelser. Undantag kan
föreskrivas t. ex. i fråga om vissa produkttyper eller produkter inom vissa
produktområden. Likställdheten enligt första stycket gäller som nyss sagts i de
avseenden det nordiska godkännandet anger. Om ett sådant godkännande anger att
en produkt får användas exempelvis för vissa ändamål eller i vissa avseenden
som inte i sin helhet kan antas vara förenliga med de svenska kraven, kan
verket behöva föreskriva begränsmngar frän likställdheten i berörda delar.
Bemyndigandet utesluter inte heller att byggprodukter kan undantas som godkänts
genom ofullständiga, oklara eller felaktiga beslut.

16

Det kan ocksä förekomma
att ett nordiskt organ godkänner byggprodukter Prop. 1988/89: 139 i yissa
avseenden som inte är direkt tillämpliga pä svenska förhållanden. Ett
godkännande kan t. ex. avse användningen av en produkt inom endast vissa delar
av del egna landet eller en användning relaterad till en viss skyddsklass som
gäller där. Verket kan då meddela de bestämmelser som krävs för alt bestämmelsema
i första stycket skall kunna tillämpas.

Om
en byggprodukt har undantagits från likställdhet, kan byggnadsnämnden för sin
granskning - i enlighet med nu gällande ordnmg för icke typgodkända
byggmaterial m. m. - kräva ytterligare kontroll eller verifikation av produkten
(jfr 8 kap. 20 och 29 §§ PBL). Förfarandet vid nämndens prövmng av produkten
förändras alltså inte i ett sådant fall jämfört med nuvarande bestämmelser.

Bestämmelsema
i tredje stycket innebär att plan- och bostadsverket innan bestämmelsema i
första stycket får sin verkan måste meddela de föreskrifter om imdantag som
krävs. Det långvariga normsamarbetet mellan de nordiska byggmyndighetema
innebär att de skillnader som finns inom enstaka områden är i huvudsak kända
för verket. Verkets arbete underlättas givetvis av detta förhällande. I
inledningsskedet kommer det dock att krävas särskilda insatser för att verket
skall kunna bedöma behovet av undantagsföreskrifter i fråga om redan godkända
produkter. Verket måste också kontinuerligt bevaka de nya godkännanden av byggprodukter
som meddelas av behöriga organ i de andra nordiska ländema. Enligt vad jag
inhämtat avser verket att hålla sig informerat i denna fråga genom fortiöpande
underhandskontakter med de aktuella nordiska organen. Vidare avser verket att fortiöpande
hålla sig underrättat om vilka nordiska godkännanden som akmaliseras hos byggnadsnämnderna.

Det
kan fömtsättas att plan- och bostadsverket kommer att ge ut alhnänna råd och
även lämna väglednmg i övrigt om godtagande av byggmaterial m. m. som har
godkänts i annat nordiskt land. Mot bakgrund av det omfattande, aktiva och
fördjupade intemationella samarbete som pågår för att avveckla olika hmder inom
byggområdet, får det anses vara en uppgift för plan- och bostadsverket att noga
följa och smdera effekiema av lagtillämpningen samt vid behov aktivt delta även
i rädgivmngsarbetet så att negativa utvecklingstendenser inte uppkommer i det
praktiska genomförandet. Det är därvid särskilt angeläget att verket, som
enligt 1 kap. 8 § PBL har den allmänna uppsikten över plan- och
byggnadsväsendet, ser till att de gemensamma nordiska mtressen som finns mom
godkännandeområdet tas till vara och fullföljs på avsett sätt.

Ikraftträdande
m. m.

Den
föreslagna nya bestämmelsen bör träda i kraft den 1 juli 1989. Någon utsträckt
tid för störte informationsinsatser för byggnadsnämndema bedöms mte vara
nödvändig.

Däremot
kan det förflyta viss tid innan den nya ordningen fullt ut får verkan. Jag
räknar dock med att regeringen redan i nära ansluming till lagens

17

ikraftträdande kan utse
ett antal sädana organ som avses i den föreslagna nya Prop. 1988/89: 139 bestämmelsen.

Med
hänsyn till ärendets brådskande karaktär anser jag att lagrådets hörande kan
underlåtas.

8 Hemställan

Med
hänvisnmg tiU vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen
att anta förslaget till lag om ändring i plan och bygglagen (1987: 10).

9 Beslut

Regermgen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen det förslag som föredraganden har lagt fram.

18

Det vid hearingen den 7 mars 1989 presenterade
förslaget Prop. 1987/88; 139

till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10) 'a l

8
kap 29 a §

Vid
bygglovsprövningen skall byggnadsnämnden till utgången avår 1991 på sätt som
anges i 29 § aruira stycket andra meningen godta även material, konstruktioner
och anordningar som har godkänts av de organ i annat nordiskt land som anges
av regeringen.

Skyldigheten enligt första stycket gäller inte, om plan- och
bostadsverket beslutat att materialet, konstruktionen eller anordningen inte
kan antas uppfylla kraven i 3 kap. Sådana beslut av verket får överklagas hos
regeringen.

19

Förteckning
över de myndigheter, organisationer m. m. som deltog vid hearing den 7 mars
1989

Prop. 1987/88: 139 Bilaga
2

Myndigheter

Plan-
och bostadsverket

Kommerskollegium

Statens
pris- och konkmrensverk

Statens
provnmgsanstalt

Ame
Cajdert Curt Ivarsson Peter Rosén

Leif
Lundberg Kristina Brännstam

Bo Lindöm
Barbro Forsberg

Jan-Olof
Johansson

Organisationer

Byggentreprenörerna

Byggherreförenmgen

Förerungens
Sveriges Byggnadsinspektörer

Föreningen
Sveriges VVS-inspektörer

Grossistförbundet

HSBs Riksförbund

Industriförbundet

Industrins Byggmaterialgmpp

Industrins
Kommitté för Byggbestämmelser

Kontrollrådet för
betongvaror

Riksbyggen

SABO

StockhoUns
Stadsbyggnadskontor

Sv.
Arkitekters Riksförbund

Sv.
Byggnadsingenjörers Riksförbund

Svenska
Konsultföreningen

VVS-tekniska
Föreningen

CurtHunhammar
Jan Kielland

Pehr
Jacobsson

Lennart
Linse VUhdmKempff

Göran
Johansson

Hans
Löfgren

Jan Rodén
Rune Jogeman

Hans
Ekdahl Ingrid Fenbom

Sven
Dingertz Gunnar Rosenborg

Sten
Cassel

UlfThunberg

Kurt
Nilsson

Per
Lilliehom

René
Keusch

Harald
Mjöberg

RolfWime

Roland
Rengefors

UlfRengholt

Sammanfattning av de synpunkter som framfördes Prop. 1987/88; 139

vid hearing den 7 mars 1989 ''a 3

Till
grund för diskussionen läg en promemoria, upprättad mom bostadsdepartementet.
Till promemorian fanns också fogat ett lagförslag (se bilaga 1).

Gunnar
Rosenborg, Industrins Byggmaterialgrupp, redovisade ett antal tveksamma fömtsätmingar
som fanns angivna i promemorian. Det gällde t. ex. byggmaterialprisemas
betydelse under en längre tidsperiod, beskrivningarna av leveranstiderna och
lönsamheten i byggmaterialindustrin. Han efterlyste också en kvantifierad målsätming
för åtgärdema samt ett försök lill konsekvensanalys.

Vidare
framhöll Gunnar Rosenborg, att formuleringama om boverkets ansvar för att
bevaka att svenska krav mte eftersatts i "väsentliga avseenden" innebar
risker för kvalitet. Han anförde också att svenska produkter genom förslaget
skulle diskrimineras i förhållande till importerade produkter, vilka genom
lägre kvaUtetsegenskaper kan tillverkas billigare. Reciprocitet är enligt
Industrins Byggmaterialgmpp den enda rimliga lösningen. Han såg detta som en utomordentiigt
viktig principieU fråga.

Curt
Hunhammar, Byggentreprenörerna, tillbakavisade att svensk bygg-maierialindustri
genom förslagen skulle utsättas för en allvarlig diskriminering. Han framhöll
att förslagen, och debatten om dem, kommer att leda till att inköpare i enireprenörföretagen
kommer att bli mer uppmärksamma på möjlighetema att köpa produkter pä andra
marknader än de traditionella. Förslagen kommer enligt Bygggentrenörema att
leda till goda resultat pä den svenska byggmarknaden, bl. a. en lugnare
prisutveckling på byggmaterial. Curt Hunhammar påpekade också fördelen att
varomas urspmng saknar betydelse. Risken för en kvalitetssänkning
överdramatiserades enligt Byggentreprenörerna. Ingen köpare kommer att vara
intresserad av att köpa sämre produkter. Han såg en möjlighet att nya produkter
som befordrade en låg livslängdskosmad också skulle introduceras i ökad
utsträckning.

Byggentreprenörerna
skulle helst se att boverket mte alls skulle göra förteckningar över de
produkter som kan förmodas ha en aUtför låg kvalitet i förhållande till svenska
normer.

Hans
Ekdahl, Industriförbundet, frågade om konsekvensema av förslagen var
tillräckligt analyserade ur handelspolitisk synpunkt. Han ifrågasatte om inte
förslagen stod i strid med de Överenskommelser som gjorts inom GATT. Han
framhöll ocksä att det svenska förhandlingsläget skulle försämras om förslagen
genomfördes. Han saknade en redogörelse för de taktiska aspektema att i dagens
läge göra svenska ensidiga åtaganden.

Curt
Ivarsson, plan- och bostadsverket (boverket), såg förslagen som en

viktig markering att påskynda avvecklingen av tekniska handelshinder och att

dämpa prisutvecklingen av byggmaterial. Han såg boverkets roll främst som

bevakare av bmdande krav. Avsikten är mte att godkänna nya produkter enligt

gamla bestämmelser. Istället innebär förslagen att en ny form av bevakning

införs. Han ansåg inte att förslagen leder till att att resurser tas från den 21

ordinarie
typgodkännandeverksamheten. Inte heller ansäg boverket att ge- Prop. 1987/88;
139 nomförandet av de presenterade förslagen skulle vara speciellt resurskrävande
Baga 3 i sig.

Curt
Ivarsson framhöfl att det fmns en läng gemensam nordisk tradition på detta
område.

Lennart
Linse, Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, framhöll att förslagen i
promemorian mte skulle leda till någon störte förändrmg i arbetet för Sveriges
byggnadsinspektörer. Rutiner för nordiskt samarbete mellan byggnadsinspektörer
finns och tillämpas. Föreningen framhöll att det är förenat med svårigheter om
tekniska beskrivningar m. m. är avfattade på främmande spräk. En fömtsätöiing
för att förslagen skall fungera är att regeringen och boverket snabbt
fullföljer sina initialätaganden och sprider informationen snabbt till alla
berörda.

Bo
Lindöm, Statens pris- och konkurrensverk, framhöll att mom en rad omräden där reglermgar
har varit i bruk under läng tid har man fått en stor acceptans för
kostnadsökningar. En ökning av det intemationella kon-kurrenstiycket är
angelägen, framhöll Bo Lmdöm, som ställde sig mycket positiv ull förslagen.

Roland
Rengefors, Konsultföreningen, konstaterade att förslagen inte borde innebära
någon fara för kvalitet i byggandet. Han såg åtgärdema som ett intressant
experiment och betonade att förslaget är tidsbegränsat. I och med detta tar
Sverige vid utgången av 1991 tillbaka sin förhandlingsposition, om förslaget
skulle innebära nägra förhandlingstekniska nackdelar. Konsultföreningen
tillstyrkte förslaget.

Ulf
Thunberg, Kontrollrådet för Betongvaror, framhöfl att vissa begrepp (godkännande,
certifiering m. m.) borde renodlas. Han fömtsåg vissa svårigheter för boverket
att identifiera de begränsnmgar och villkor för användnmgen i Sverige av
produkter, godkända i ett annat nordiskt land. Resurser borde enligt Ulf Thunberg
sättas in för att grundligt informera utiändska tillverkare om svenska
bestämmelser.

Sten
Cassel, Iruiustrins Kommitté för Byggbestämmelser, anförde att det är väsentiigt
att materialutbytet ökar, men att det bör ske pä lika villkor för svenska och uUändska
producenter. Han anförde som exempel alt energi-hushälhiingskrav pä fönster är
lägre i övriga nordiska länder än i Sverige. Tillverkningskosmadema blir därmed
lägre. Risken fiims med förslaget, att utländska tillverkare tränger ut
svensktillverkade fönster med högre krav, och därmed högre kosmader. Förslaget
kan få allvarliga kommersiella konsekvenser, enligt Sten Cassel. Förslaget kan
ocksä fä konsekvenser för kvalitén i det svenska byggandet pä sikt.

Sten
Cassel redovisade också att av den totala importen av fönster kommer 89 % från
de nordiska ländema. Motsvarande siffra för importen av dörtar är 83 %. Alla
dessa produkter uppfyller redan svenska krav. Hans slutsats var att
materialutbytet mellan ländema redan fungerar tillfredsställande och att den föreslagna
ordningen av rättviseskäl mte borde införas.

René
Keusch, Stockholms Stadsbyggruidskontor, betonade att byggnads

inspektörerna mte kan förväntas ta något störte utökat ansvar när det gäller „„

den slutiiga kontroUen av oUka produkter pä byggarbetsplatserna.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989