Prop. 1988/89:14

Regeringens proposition 1988/89:14

om internationella förmynderskapsfrågor

Prop. 1988/89:14

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 29 september 1988.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt Göransson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ändringar i lagstiftningen om internationella förmynderskapsfrågor.
Ändringarna är en konsekvens av förslagen i prop. 1987/88:32 och 124 att
institutet omyndigförklaring skall avskaffas. I sak innebär ändringarna att de
internationellt privaträttsliga reglerna m.m. rörande förmynderskap för
omyndigförklarade kan tillämpas också på det i nämnda propositioner föreslagna
institutet förvaltarskap. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1
januari 1989.

1
Riksdagen I9SS/S9. I saml. Nr 14

Propositionens
lagförslag Prop. 1988/89:14

1 Förslag till

Lag om nordiska rättsförhållanden rörande förvaltarskap

enligt föräldrabalken
m. m.

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Förvaltarskap enligt föräldrabalken anordnas i Sverige för den som

är medborgare i en sådan stat som avses i förordningen (1931:429) om

vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och

förmynderskap och som har hemvist här i landet, om inte förmynderskap

redan utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyndare i någon

annan fördragsslutande stat. Tillfälligt förvaltarskap för en sådan medbor

gare får anordnas här i landet även om denne inte har hemvist här.

Då
förvaltarskap anordnas i Sverige för en sådan medborgare som avses i första
stycket, tillämpas bestämmelserna om omyndighetsförklaring och förmynderskap i 16—20§§
nämnda förordning. Ett förvaltarskap med begränsning av förvaltarens uppdrag
får dock inte överflyttas till en annan fördragsslutande stat.

Om
ett förvaltarskap utan begränsning av fö|rvaltarens uppdrag överflyttas från
Sverige till en annan fördragsslutande stat, skall den som förval-taiskapet
avser anses omyndigförklarad enligt den andra statens lag.

Om
ett förmynderskap för omyndigförklarad överflyttas till Sverige från en annan
fördragsslutande stat, skall den omyndigförklarade anses ha förvaltare utan
begränsning av uppdraget.

2
§ Om den som har förvaltare i
Sverige omyndigförklaras i en annan fördragsslutande stat där han eller hon har
tagit hemvist, upphör förvaltarens uppdrag.

3
§ En omyndigförklarad
medborgare i en fördragsslutande stat är i Sverige likställd med en person som
har förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget när det gäller behörighet
att inneha uppdrag och befattningar samt att bedriva tillståndspliktig
verksamhet.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1989.

2 Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap

Prop.1988/89:14

Härigenom föreskrivs
att 5 kap. 1—6 och 8 §§, 7 kap. 5 § samt rubriken till 5 kap. lagen (1904:26 s.
1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap'
skall ha,följande lydelse.

Nuvarande lydelse

5
kap. Om förmynderskap JÖr omyndigjörklarade-

I

Vad
i svensk lag är stadgat om omyndighetsförklaring och om JÖr-mynderskap .för
omyndigförklarade skall äga tillämpning jämväl i avseende å svensk undersåte,
som ej har hemvist inom riket. Varder förmynderskap anordnat i främmande stat
för svensk undersåte, som där har hemvist men som är förklarad omyndig här i
riket eller ow vars försättande i omyndighet här är fråga, må dock rätten,
såframt ej särskilda omständigheter påkalla, att förmynderskap är anordnat här
i riket, besluta, att förmynderskap ej skall vara anordnat enligt svensk lag.

Regeringen
äger beträffande förmynderskap för omyndigförklarade svenska undersåtar, som
hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda bestämmelser angående vården
av omyndigs värdehandlingar, så ock förordna svensk diplomatisk eller
konsulär tjänsteman att vara överförmyndare. Regeringen prövar fråga om
entledigande av sådan överförmyndare.

Förmynderskap
som avses i första stycket och som är anordnat enligt svetisk lag skall vara
inskrivet vid Stockholms tingsrätt. Ersättning till överförmyndare beträffande
sådant förmynderskap utgår av statliga medel enligt bestämmelser söm regeringen
meddelar. Detsamma gäller ersättning u\\ förmyndare

Föreslagen
lydelse

5
kap. Om förvaltarskap enligt föräldrabalken m. m.

Vad
i svensk lag är stadgat om förvaltarskap skall äga tillämpning jämväl i
avseende å svensk undersåte, som ej har hemvist inom riket. Varder förmynderskap
anordnat i främmande stat för svensk undersåte, som där har hemvist men som har
förvaltare här i riket eller beträffande vilken ansökan omJÖrordnan-de av
förvaltare har gjorts, må dock rätten, såframt ej särskilda omständigheter
påkalla, att förvaltarskap är anordnat här i riket, besluta, att förvaltarskap
ej skall vara anordnat enligt svensk lag.

Regeringen
äger beträffande förvaltarskap för svenska undersåtar, som hava hemvist i
främmande stat, meddela särskilda bestämmelser angående vården av värdehandlingar,
så ock förordna svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att vara
överförmyndare. Regeringen prövar fråga om entledigande av sådan
överförmyndare.

Förvaltarskap
som avses i första stycket skall vara inskrivet vid Stockholms tingsrätt.
Ersättning till överförmyndare beträffande sådant JÖrvaltarskap utgår av
statliga medel enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma gäller ersättning
till förvaltare i den mån ersättningen ej enligt 15 kap. 21 §

'
Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797. Senaste Ivdelse av kapitelrubriken
1924:340. -'Senaste lydelse 1976:1120.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop.1988/89:14

i den mån ersättningen ej
enligt 15 kap. 79 § föräldrabalken skall utgå av den omyndiges medel.

föräldrabalken skall utgå
av den enskildes medel.

Har ansökan gjorts om
omyndighetsförklaring av utländsk undersåte, som har hemvist här i riket, in-hämte
rätten, genom bemedling av ministern för utrikes ärendena, huruvida förmynderskap
kommer att anordnas enligt den främmande statens lag. Upplyses det, att sådant förmynderskap
icke kommer att anordnas, eller erhålles ej svar inom sex månader, varde
omyndighetsförklaring av rätten meddelad och förmynderskap här anordnat enligt
svensk lag.

Har ansökan gjorts om att
förvaltare skall förordnas JÖr utländsk undersåte, som har hemvist här i riket,
inhämte rätten, genom bemedling av ministern för utrikes ärendena, huruvida förmynderskap
kommer att anordnas enligt den främmande statens lag. Upplyses det, att sådant förmynderskap
icke kommmer att anordnas, eller erhålles ej svar inom sex månader, får
förvaltare JÖrordnas enligt svensk lag.

Är
svensk undersåte förklarad omyndig i främmande stat, kan omyndighetsförklaringen
hävas jämväl här i riket enligt svensk lag.

Har
undersåte i Jrämmande stat Jörklarats omyndig här i riket, men varder förmynderskap
för honom anordnat enligt den främmande statens lag, skall den här förordnade ./o//«y«a/-e/j
entledigas.

Är svensk undersåte
förklarad omyndig i främmande stat, kan omyndighetsförklaringen hävas jämväl
här i riket. Härvid tillämpas vad som i svensk lag är JÖreskrivet om upphörande
av förvaltarskap.

Har
förvaltarskap anordnats här i riket JÖr undersåte i Jrämmande stat, men varder förmynderskap
för honom anordnat enligt den främmande statens lag, skall den här Cörordnade
förvaltaren entledigas.

Skall i visst fall
svensk lag ej äga tillämpning beträffande omyndighetsförklaring av någon, som
vistas här i riket, eller är ännu ej utrett, om det skall ske, äge likväl
rätten, om dröjsmål uppenbariigen skulle medföra fara, jÖrordna, att han skall
vara omyndig under tiden intill dess vård om hans angelägenheter anordnats i
enlighet med lagen i hans hemland eller rätten meddelat dom. så ock för.samma
tid JÖrordna JÖrmyndare. 1 avseende å JÖrord-nande. varom nu är sagt, skall vad
i 10 kap. 14 §, 11 kap. 15 § andra

Senaste
lydelse 1924:340. Senaste lydelse 1924:340. ''Senaste lydelse 1976:1120.

Skall i visst fall
svensk lag om anordnande av JÖrvaltarskap ej äga tillämpning beträffande någon,
som vistas här i riket, eller är ännu ej utrett, om det skall ske, äge likväl rätten,
om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara, meddela jÖr-ordnande enligt 11
kap. 18 § föräldrabalken under tiden intill dess vård om hans angelägenheter
anordnats i enlighet med lagen i hans hemland eller rätten slutligt prövat frågan
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:14

stycket
och 20 kap. 11 § föräldrabalken är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Är
förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må ock i trängande fall
god man enligt svensk lag förordnas att vårda den omyndiges angelägenheter.

Om
omyndighetsförklaring, som meddelats av behörig utländsk myndighet, skall
genom svensk domstols försorg, på begäran, kungörelse införas i Post- och
Inrikes Tidningar. Den utländska myndighetens behörighet skall styrkas genom
intyg av här i riket anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av
svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman.

Vad
i första stycket sägs skall äga Vad i första stycket sägs skall äga

motsvarande tillämpning, då motsvarande tillämpning, då behö-

omyndighetsförklaring blivit hävd rig utländsk myndighet har hävt en

av behörig utländsk myndighet. omyndighetsförklaring eller beslutat

att ett förvaltarskap skall upphöra.

6§«

Är förmynderskap för omyndig- Är förmynderskap för omyndig

förklarad efter vad ovan sägs an- förklarad efter vad ovan sägs an

ordnat i enlighet med utländsk lag, ordnat i enlighet med utländsk lag,

skall vad i 4 kap. 5 § är stadgat i skall vad i 4 kap. 5 § är stadgat i

avseende å underårig äga motsva- avseende å underårig äga motsva

rande tillämpning. rande tillämpning. Den omyndig

förklarades behörighet enligt svensk

lag skall därvid anses motsvara be

hörigheten för den som harjörvalia-

re utan begränsning av förvaltar

uppdraget.

Har
omyndighetsförklaringen kungjorts efter vad i detta kap. 5 § är sagt, må dock
den, mot vilken den omyndigförklarade här i riket företagit rättshandling, icke
åberopa, att han ej ägde eller bort äga kännedom om omyndighetsförklaringen.

Den som är omyndigförklarad i enlighet med utländsk lag är här i riket
likställd med en person som har förvaltare utan begränsning av JÖrvaltaruppdraget
när det gäller behörighet att inneha uppdrag och be-jättningar samt att
bedriva tillståndspliktig verksamhet.

8§''
Varder svensk undersåte, som Anordnas här i riket JÖrvaltarskap har
hemvist i främmande stat, här i Jör svensk undersåte som har riket
förklarad omyndig och för- hemvist i främmande stat, göre rät-

'
Senaste lydelse \911:(>51. •* Senaste lydelse 1924:340. ■* Senaste
lydelse 1924:340.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop.1988/89:14

myndare jör honom
förordnad, göre rätten ofördröjligen anmälan därom till ministern för utrikes
ärendena.

ten ofördröjligen anmälan
därom till ministern för utrikes ärendena.

Regeringen
äger. efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller med en eller jlera
av dessa stater, stadga avvikelser från de i denna lag givna bestämtnelser om internationella
rättsförhållanden rörande äktenskaps ingående, äktenskapsskillnad, förmynderskap
för underåriga och omyndigförklarade så ock i övrigt meddela föreskrifter i dessa
hänseenden.

Efter
avtal med annan stat än nu är.sagt äger regeringen, med avseende å under.såtar
i fördragsslutande stat, stadga avvikelser från de i 4 och 5 kap. meddelade
bestämmelserna.

Skall, enligt de i viss
främmande stat gällande allmänna reglerna om internationella rättsförhållanden,
lagen i den stat, där hemvistet är, äga tillämpning med avseende å
omyndighetsförklaring och anordnande av förmynderskap för underårig och
omyndigförklarad, äger ock regeringen förordna beträffande undersåtar i den
staten, vilka hava hemvist här i riket, att omyndighet.s-JÖrklaring må ske och förmynderskap
anordnas enligt svensk lag, samt ifråga om svenska undersåtar, vilka hava
hemvist i den främmande staten, att omyndighetsförklaring må ske och förmynderskap
anordnas i den främmande staten.

1 förhållande till
Danmark, Finland, Island och Norge finns särskilda bestämmelser i
förordningen (1931:429) om vissa rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption
och förmynderskap och i lagen (1988:000) om nordiska rättsJÖrhåf tanden rörande
förvaltarskap enligt föräldrabalken m. m.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

'Senaste
lydelse 1976:1120.

3 Förslag
till Prop. 1988/89:14

Lagom ändring i förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap

Härigenom
föreskrivs att det i förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap skall införas
en ny paragraf, 21 a §, av följande lydelse.

21
a § Särskilda bestämmelser om förvaltarskap enligt föräldrabalken och förmynderskap
för omyndigförklarade finns i lagen (1988:000) om nordiska rättsförhållanden
rörande förvaltarskap enligt föräldrabalken m.m.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:14

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den I september 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson,
Thalén

Föredragande:
statsrådet Peterson

Lagrådsremiss om internationella förmynderskapsfrågor

1 Inledning

De
grundläggande reglerna om omyndighet och förmynderskap finns i föräldrabalken.
Bestämmelser om förmynderskap med internationell anknytning finns framför allt
i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap (1904 års lag). Förhållandet till de andra nordiska
länderna regleras emellertid i förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap (1931 års
förordning), som inom sitt område ersätter 1904 års lag.

Regeringen
har i prop. 1987/88:32 och 124 föreslagit att institutet omyndigförklaring
avskaffas. Det skall i stället — vid sidan av nuvarande godmansinstitut —
införas en utbyggd form av godmanskap benämnd förvaltarskap. Ett förvaltarförordnande
kan begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet. Den som får
förvaltare förlorar rådigheten över det som omfattas av förvaltaruppdraget men
behåller i övrigt rätten att bestämma över sina ekonomiska angelägenheter.
Reformen föreslås träda i kraft den 1 januari 1989. Den förutsätter ändringar i
reglerna om internationella förmynderskap. Riksdagen har den 25 maj 1988 såsom vilande
antagit de grundlagsändringar som ingår i den föreslagna reformen (se rskr.
1987/88:314).

De
föreslagna lagändringarna bygger på förmynderskapsutredningens delbetänkande (SOU
1986:50) God man och förvaltare.

Förmynderskapsutredningen
har i ett nytt delbetänkande, (SOU 1987:73) Internationella förmynderskapsfrågor,
föreslagit ändringar i lagstiftningen om förmynderskap med internationell
anknytning, såväl i fråga om nordiska som beträffande utomnordiska
förhållanden. Förslaget är till viss del en följd av att omyndigförklaringarna
föreslås avskaffade. Betänkandet har remissbehandlats.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som
bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2 , dels
en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Beträffande nuvarande
svenska och utländska förhållanden samt utredningens närmare överväganden
hänvisas till betänkandet.

Under lagstiftningsärendets
beredning i justitiedepartementet har överläggningar hållits med företrädare
för justitiedepartementen i de andra nordiska länderna.

Prop.
1988/89:14

2 Allmän motivering 2.1 Nordiska förhållanden

Mitt
förslag: Den nuvarande svenska regleringen rörande de nordiska förhållandena
beträffande förmynderskap för omyndigförklarade skall omfatta även förvaltarskap.
Ett svenskt förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag skall kunna
överflyttas till ett annat nordiskt land. Det skall därvid enligt svensk rätt
betraktas som ett förmynderskap för omyndigförklarad enligt det landets lag.
Ett förmynderskap för en omyndigförklarad skall kunna överflyttas till Sverige
från de andra nordiska länderna och skall då enligt svensk rätt betraktas som
ett förvaltarskap utan begränsning i förvaltarens uppdrag. Om någon som har
förvaltare i Sverige omyndigförklaras i ett annat nordiskt land där han har
hemvist, upphör förvaltarens uppdrag. De nya bestämmelserna tas in i en
särskild lag.

Förmynderskapsutredningens
förslag: Även förmynderskapsutredningen vill inlemma förvaltarskapen i den
nuvarande internordiska regleringen. Utredningens förslag ger dock inte
möjlighet att överflytta förvaltarskap från Sverige eller att flytta hit förmynderskap
för omyndigförklarade från övriga Norden. Förvaltare skall kunna utses för en
person som har hemvist i Sverige även om denne är omyndigförklarad i något av
de andra länderna. Omyndigförklaringen skall då hävas. Även i övrigt får
svensk domstol häva en omyndigförklaring för den som har hemvist här. Den som
har förvaltare får omyndigförklaras i ett annat nordiskt land där han har hemvist.
De nya bestämmelserna skall tas in i 1931 års förordning (se betänkandets. 120-124).

Remissinstanserna:
Två remissinstanser har framhållit önskvärdheten av rättslikhet i de nordiska
länderna. I övrigt har ingen av remissinstanserna haft någon erinran i sak mot
utredningens förslag.

Skälen
för mitt förslag: I förhållandet mellan de nordiska länderna regleras frågor om
förmynderskap, såväl för underåriga som för omyndigförklarade, av konventionen
(SÖ 1931:19) med Danmark, Finland, Island och Norge innehållande
internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap.
Konventionen har införlivats med svensk rätt genom 1931 års förordning.

Utgångspunkten
för regleringen när det gäller förmynderskap (se 14— 22 §§ i 1931 års
förordning) är att beslut i olika förmynderskapsfrågor fattas i det land där
den berörde har sitt hemvist och att därvid hemvist-

landets lag skall
tillämpas. Hemvistprincipen har alltså getts företräde vid Prop. 1988/89:14

bestämmande av både
tillämplig lag och behörigheten för domstolar och

andra myndigheter. Som ett
undantag gäller dock att interimistiska beslut

får meddelas även i det
land där personen i fråga är medborgare. Vidare

föreskrivs att
medborgarskapslandet skall underrättas beträffande beslut

om omyndigförklaring eller
dess hävande som har meddelats i ett annat

land.

Domar
och administrativa myndigheters beslut som är meddelade i ett nordiskt land
gäller utan stadfästelse eller någon annan prövning i de andra nordiska
länderna.

Enligt
bestämmelserna kan tillfälliga förmynderskap anordnas och andra tillfälliga
åtgärder vidtas i varje nordiskt land. Därmed täcker regleringen bland annat
vissa kortvariga former av godmanskap. Bestämmelserna har i praktiken kommit
att tillämpas även på andra former av godmanskap, t. ex. sådana som enligt 18
kap. 3 § (motsvaras i förslaget enligt prop. 1987/88:124 av 11 kap. 4 §) föräldrabalken
anordnas vid sjukdom och liknande.

Ett
institut som har reglerats särskilt är det danska institutet lawaerge-inål, som
kan sägas utgöra ett förstärkt godmanskap. Har lavvaergemål anordnats
beträffande den som har hemvist i Danmark, skall i olika avseenden
bestämmelserna om omyndigförklaring tillämpas. Den som står under lavvaergemål
i Danmark får utan hinder därav omyndigförklaras i en annan stat, där han har
hemvist.

Ett
förmynderskap kan överflyttas från ett nordiskt land till ett annat, om den
enskilde har bytt hemvist eller om en överflyttning av annat skäl är lämplig,
t. ex. om han har ärvt fast egendom eller rörelse i ett annat land. År 1987
överflyttades elva fall av förmynderskap eller godmanskap från Sverige, medan
ett fall flyttades hit.

Det
har inte framkommit att regleringen av de nordiska förmynder-skapsfrågorna
skulle ha vållat några tillämpningssvårigheter som motiverar en ändring.
Däremot nödvändiggör förvaltarskapsreformen vissa justeringar av
bestämmelserna. Utgångspunkten bör härvid vara att den nu gällande regleringen
skall utsättas för så små ingrepp som möjligt.

Den
nuvarande möjligheten att flytta över förmynderskap bör behållas. Det framstår
därvid som naturligt att låta föräldrabalkens regler om förvaltarskap bli
tillämpliga på sådana förmynderskap för omyndigförklarade som har flyttats hit
från de andra länderna.

En
annan fråga är om det bör vara möjligt att flytta över svenska

förvaltarskap till ett annat nordiskt land. När man skall ta ställning till den

frågan gör sig olika synpunkter gällande beroende på omfattningen av

förvaltarens uppdrag. Likaväl som ett förmynderskap för omyndigförkla

rad bör kunna flyttas till Sverige, bör ett förvaltarskap utan någon begräns

ning av förvaltarens uppdrag kunna flyttas från Sverige till ett annat

nordiskt land. Det framstår då som naturligt att förvaltarskapet enligt

svensk rätt betraktas som ett förmynderskap för omyndigförklarad enligt

det nya landets bestämmelser. Vid partiella förvaltarskap är en sådan

lösning inte lika given. En överflyttning skulle då leda till att den enskildes

rättshandlingsförmåga inskränks, eftersom de andra nordiska länderna 10

inte har någon
motsvarighet till ett system med flexibelt förvaltarskap. Jag anser därför att
det är bättre att inte tillåta överflyttning av partiella förvaltarskap till
annat nordiskt land. I så fall får det i stället ankomma på myndigheterna i det
land till vilket den enskilde har flyttat att ta ställning till om han bör
omyndigförklaras där. Om det sker, bör förvaltaruppdraget i Sverige upphöra.

Även med ett system som
möjliggör överflyttning av obegränsade förvaltarskap kan det från de andra
nordiska ländernas synpunkt finnas ett behov av att omyndigförklara en person
som har förvaltare i Sverige. Om någon som har obegränsad förvaltare i Sverige
omyndigförklaras i ett annat nordiskt land, bör förvaltaruppdraget även i detta
fall upphöra att gälla.

Jag har tidigare nämnt att
överläggningar har ägt rum med företrädare för justitiedepartementen i de andra
nordiska länderna. Vid dessa överläggningar vanns enighet,kring en internordisk
reglering av det slag som jag nu har förordat. Det framkom dock att det i ett
par länder skulle möta hinder att i detta skede göra ändringar i 1931 års
konvention. 1 stället träffades en överenskommelse att man i Sverige — som en
provisorisk lösning i avvaktan på en omarbetning av konventionen — utfärdar en särskild
lag med de bestämmelser som föranleds av förvaltarskapsreformen.

Mot den nu angivna
bakgrunden har jag föreslagit att bestämmelserna i 1931 års förordning
kompletteras med en särskild lag om nordiska förmynderskap för
omyndigförklarade m. m. Det är svårt att i dag ge närmare besked om när den
aviserade omarbetningen av 1931 års konvention kan vara klar. En
överenskommelse om att inleda det arbetet under hösten 1988 har emellertid träffats
med företrädare för justitiedeparterhenten i de övriga nordiska länderna. Då
får de frågor som berörs i den nu föreslagna lagen tas upp till förnyad
behandling i ett vidare sammanhang.

Jag
kommer i specialmotiveringen att gå igenom vilka närmare konsekvenser den
föreslagna lagen om nordiska förmynderskap för omyndig-förklarade m. m. kommer
att få för tillämpningen av 1931 års förordning.

Prop.1988/89:14

2.2 Utomnordiska förhållanden

Mitt förslag: I
avvaktan på en mera omfattande reform på den internationella familjerättens
område anpassas bestämmelserna om förmynderskap i 1904 års lag till förvaltarskapsreformen.

Förmynderskapsutredningens
förslag: Utredningen har lagt fram två alternativa förslag. Huvudförslaget
innebär att 1904 års lag upphävs och att nya regler om förmynderskap m.m. förs
in i den lag om internationella familjerättsfrågor som familjelagssakkunniga
har föreslagit i betänkandet (SOU 1987:18) Internationella familjerättsfrågor.
Det alternativa förslaget, som läggs fram som en provisorisk lösning för den
händelse huvudförslaget inte hinner träda i kraft samtidigt med förvaltarskapsreformen.

II

innebär att bestämmelserna
i 1904 års lag utan någon saklig förändring Prop. 1988/89:14 anpassas till
denna reform. Förslaget i denna del överensstämmer i stort sett med mitt
förslag (se betänkandet s. 140—141).

Remissinstanserna:
De provisoriska ändringarna i 1904 års lag har tillstyrkts av ett par
remissinstanser. Två av remissinstanserna har ställt sig tveksamma till en
sådan tillfällig lösning. De flesta remissinstanserna har inte uttalat sig
särskilt i saken.

Skälen
för mitt förslag: De bestämmelser som i Sverige reglerar frågor om förmynderskap
med utomnordisk anknytning återfinns, som tidigare nämnts, i 1904 års lag
(beträffande förmynderskap för omyndigförklarade, se 5 kap.). Lagen bygger på
ett konventionsarbete som inleddes mot slutet av det förra århundradet.

Till
skillnad från den nordiska regleringen utgår bestämmelserna i 1904 års lag från
nationalitetsprincipen. Den enskildes medborgarskap bestämmer bland annat
vilket lands lag som skall tillämpas. För svenska medborgare med hemvist
utomlands skall förmynderskap i princip vara anordnat enligt svensk lag.
Regeringen har möjlighet att förordna svenska diplomatiska och konsulära
tjänstemän att fungera som överförmyndare i det främmande landet. Förmynderskapen
skall vara inskrivna vid Stockholms tingsrätt.

I
fråga om utländska medborgare som vistas här skall förmynderskap i princip
anordnas enligt det främmande landets lag. I en del undantagsfall, t. ex. när
det är oklart om ett utländskt förmynderskap kommer att anordnas, blir dock
svensk lag tillämplig.

Enligt
en särskild bestämmelse i 1904 års lag (se 5 kap. 7 §) är reglerna om
omyndigförklaring och anordnande av förmynderskap tillämpliga även på likartade
åtgärder som inskränker en persons rättsliga handlingsförmåga. Bestämmelsen
omfattar sådana kuratel som kan anordnas enligt vissa främmande rättsordningar.
Däremot gäller den inte godmansförord-nanden och liknande åtgärder som inte
inskränker den enskildes rättshandlingsförmåga.

Bestämmelser
om förvaltarskap och förmynderskap med utomnordisk anknytning har en naturlig
plats i den nya lag om internationella familjerättsfrågor som familjelagssakkunniga
har föreslagit. Den slutliga utformningen av dessa bestämmelser bör därför
anstå tills arbetet med en sådan lag kan fullföljas, något som beräknas ske
först om något eller några år. Å andra sidan är det angeläget att förvaltarskapsreformen
inte försinkas. Den reformen förutsätter vissa justeringar i de nuvarande
reglerna om förmynderskap med utomnordisk anknytning. Intresset av att
lagstiftningen om förvaltarskap genomförs utan tidsutdräkt uppväger enligt min
mening eventuella olägenheter av att en nu genomförd reglering av de internationella
förhållandena blir av begränsad varaktighet. Jag lägger därför i dagsläget bara
fram förslag till sådana ändringar i 1904 års lag som direkt föranleds av det
nya institutet förvaltarskap. I allt väsentligt rör det sig enbart om rena
konsekvensändringar i 1904 års lag. Några sakliga förändringar är det alltså
inte fråga om nu.

12

2.3 Ikraftträdande Prop. 1988/89:14

De
nu framlagda lagförslagen är en direkt följd av förvaltarskapsreformen och
föreslås träda i kraft samtidigt som denna, nämligen den 1 januari 1989. I det
förslag till ändring i föräldrabalken som utgör stommen till reformen (prop.
1987/88:124) ingår vissa övergångsbestämmelser. Jag ser därutöver inte något
behov av särskilda övergångsbestämmelser med avseende på de internationella
förhållandena.

2.4 Kostnader och resursbehov

De
i detta skede föreslagna ändringarna i den internationella förmynder-skapslagstiftningen
torde inte ha nämnvärda kostnadseffekter.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1. lag
om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m. m.,

2. lag
om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsför

hållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade
m.m. (lagförslag 1)'

Förvaltarskap
enligt föräldrabalken anordnas i Sverige för den som är medborgare i en sådan
stat som avses i förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap och som har
hemvist här i landet, om inte förmynderskap redan utövas av lagbestämd eller
särskilt förordnad förmyndare i någon annan fördragsslutande stat. Tillfälligt förvaltarskap
för en sådan medborgare får anordnas här i landet även om denne inte har
hemvist här.

Då
förvaltarskap anordnas i Sverige för en sådan medborgare som avses i första
stycket, tillämpas bestämmelserna om omyndighetsförklaring och förmynderskap i
16—20§§ nämnda förordning. Ett förvaltarskap med begränsning av förvaltarens
uppdrag får dock inte överflyttas till en annan fördragsslutande stat.

Om
ett förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag överflyttas från
Sverige till en annan fördragsslutande stat, skall det enligt svensk rätt anses
utgöra ett förmynderskap för omyndigförklarad enligt den andra statens lag.

Om
ett förmynderskap för omyndigförklarad överflyttas till Sverige från

'
Ändrad lydelse på lagens rubrik i propositionsförslaget.

"
Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 13

en
annan fördragsslutande stat, skall det enligt svensk rätt anses utgöra ett Prop.
1988/89:14 förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag.

(JtV
19 § tredje stycket och 21 a § första—tredje styckena i utredningens lagförslag
3)

Av
första stycket första meningen framgår att svensk domstol får förordna förvaltare
för en medborgare i ett annat nordiskt land, om denne har hemvist i Sverige. En
förutsättning är dock att förmynderskap inte är anordnat för honom i något av
de andra länderna, antingen i hemlandet eller i något av de övriga. Av 14 § i
1931 års förordning följeratten svensk medborgare med hemvist i ett annat
nordiskt land på motsvarande sätt får omyndigförklaras i det landet, om inte förmynderskap
är anordnat för honom i något av de andra. Av 2 § framgår att förvaltarskap
därvid inte jämställs med förmynderskap. Ett förvaltarskap utgör alltså inte
hinder mot omyndigförklaring i något av de andra nordiska länderna.

Första
stycket andra meningen ger möjlighet för svensk domstol att anordna tillfälligt
förvaltarskap enligt 11 kap. 18 § föräldrabalken (i dess lydelse enligt prop.
1987/88:124) för nordiska medborgare som inte har hemvist i Sverige.
Bestämmelsen motsvarar 15 § i 1931 års förordning. Den torde framför allt komma
att tillämpas då personen i fråga har egendom här. Ett tillfälligt förvaltarskap
av detta slag upphör enligt 2 § att gälla om personen omyndigförklaras i
hemvistlandet. Om en ansökan om omyndigförklaring skulle ogillas i det landet, finns
i regel ingen grund att ha kvar det tillfälliga förvaltarförordnandet. Detta
bör i den situationen hävas av den svenska domstolen.

Förordnas
förvaltare för någon med stöd av bestämmelserna i första stycket, skall enligt
hänvisningen i andra stycket första meningen bestämmelserna om
omyndighetsförklaring och förmynderskap i 16—20§§i 1931 års förordning
tillämpas. Ett förvaltarskap skiljer sig dock i ett viktigt hänseende från förmynderskapen,
såväl de svenska som de utländska. Förvaltaruppdragets omfattning skall
nämligen anpassas till förhållandena i det enskilda fallet. Denna skillnad
nödvändiggör en del speciella bestämmelser för förvaltarskapens del för att
dessa skall passa in i det internordiska regelsystemet. En sådan bestämmelse
finns i andra stycket andra meningen, där möjligheten till överflyttning av förvaltarskap
till de andra nordiska länderna har inskränkts till fall då förvaltaruppdraget
är utan begränsning. Vidare har det i tredje och fjärde styckena tagits in
bestämmelser om överflyttning av obegränsade förvaltarskap och förmynderskap för
omyndigförklarade.

Hänvisningen
i andra stycket första meningen till 16 § i 1931 års förordning innebär att
frågor om förordnande av förvaltare skall prövas helt enligt föräldrabalkens
regler. Detta gäller även då tillfälligt förvaltarskap anordnas i avvaktan på
att frågan om omyndigförklaring skall prövas i något av de andra nordiska
länderna.

Av
hänvisningen till 17 § i 1931 års förordning följer att ett förvaltar-skaps
verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förvaltarens behörighet skall
bedömas enligt lagen i den stat där förvaltarskapet utövas. Ett

förvaltarskap
— liksom ett förmynderskap — "utövas" i den stat där det

14

"är
anordnat" (jfr 14 och 19§§i 1931 års förordning), dvs. där inskrivning Prop.
1988/89:14 har skett. Rättshandlingsförmågan för en person som har förvaltare i
Sverige bedörris alltså enligt föräldrabalkens regler om förvaltarskap även när
det gäller rättshandlingar som företas i något av de andra nordiska länderna.
Detta gäller också i det fallet att förvaltarskapet är partiellt, t. ex. bara
gäller förvaltningen av en fastighet. Överflyttas ett förvaltarskap utan
begränsning av förvaltarens uppdrag till ett av de andra länderna enligt bestämmelserna
i 18 § i 1931 års förordning, skall dock rättshandlingsförmågan bedömas enligt
det landets lag. Av tredje stycket i förevarande paragraf framgår att personen
i fråga då skall betraktas som omyndigförklarad enligt lagen i det nya landet.

Genom
hänvisningen till 18 S i 1931 års förordning — jämförd med andra stycket andra
meningen i förevarande paragraf— kommer möjligheten till överflyttning av förmynderskap
att omfatta även förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag. De
skillnader som föreligger mellan svenska förvaltarskap och förmynderskap för
omyndigförklarade i de andra nordiska länderna innebär en del komplikationer
vid överflyttningar mellan länder med olika system. Därför har det i tredje
och fjärde styckena i förevarande paragraf intagits ett par bestämmelser som
närmast kan karakteriseras som omvandlingsregler.

När
ett förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag flyttas Jrån Sverige
skall det enligt svensk rätt betraktas som ett förmynderskap enligt det nya
landets lag. Flyttas i stället ett förmynderskap för omyndigförklarad ////
Sverige, skall det här enligt svensk rätt betraktas som ett förvaltarskap utan
begränsning av förvaltarens uppdrag.

Att
ett till Sverige överflyttat förmynderskap skall betraktas som ett förvaltarskap
slår igenom på alla områden. Först och främst skall den enskildes
rättshandlingsförmåga och hans ställföreträdares behörighet bedömas enligt föräldrabalkens
regler om förvaltarskap. Möjligheten att jämka ett förvaltarskaps omfattning
står till buds även i fall som nu avses. Vidare gäller föräldrabalkens regler
om egendomsförvaltning, redovisningsskyldighet och tillsyn över förvaltningen.
Även bestämmelser om t. ex. förordnande och entledigande av förvaltare skall
tillämpas.

Av
hänvisningen till 19 § i 1931 års förordning framgår att ett förvaltarförordnande
kan hävas i ett av de andra nordiska länderna om det har överflyttats dit. På
samma sätt kan en omyndigförklaring som har meddelats i ett annat nordiskt
land hävas här i riket, om förmynderskapet har flyttats hit. Frågan prövas i
det fallet enligt föräldrabalkens bestämmelser om upphörande av förvaltarskap.
Inte bara de materiella bestämmelserna i föräldrabalken blir tillämpliga utan
också de erforderliga processuella reglerna.

Hänvisningen
till 20 § i 1931. års förordning innebär att underrättelse skall sändas till
medborgarskapslandet när förvaltarskap anordnas eller upphör beträffande
medborgare i de andra nordiska länderna. Underrättelseskyldigheten får anses
gälla även då ett förmynderskap för omyndigförklarad, vilket har flyttats hit
enligt 18 § i 1931 års förordning, ersätts av ett partiellt förvaltarskap.

15

2§ Prop. 1988/89:14

Om
den som har förvaltare i Sverige omyndigförklaras i en annan fördragsslutande
stat där han eller hon har tagit hemvist, upphör förvaltarens uppdrag.

(Jfr
21 a § fjärde stycket i utredningens lagförslag 3) Av paragrafen framgår att
ett svenskt förvaltarskap inte utgör hinder mot omyndigförklaring i något av de
andra nordiska länderna. Skulle omyndigförklaring ske, upphör förvaltarens
uppdrag. Förmyndaren i det andra landet övertar då förvaltningen av det som
dessförinnan omfattades av förvaltarförordnandet.

3§

En
omyndigförklarad medborgare i en fördragsslutande stat är i Sverige likställd
med en person som har förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget när
det gäller behörighet att inneha uppdrag och befattningar samt att bedriva tillståndspliktig
verksamhet.

(Saknar
motsvarighet i utredningens lagförslag)

Den
som har förvaltare är i många fall underkastad inskränkningar i rätten att
inneha uppdrag och befattningar samt att bedriva olika typer av verksamhet. Av
I § fjärde stycket följer att samma inskränkningar gäller den som har omyndigförklarats
i ett annat nordiskt land när förmynderskapet har överflyttats till Sverige. 1
förevarande paragraf klargörs att inskränkningarna gäller även i andra fall då
nordiska medborgare är omyndigförklarade. En motsvarande bestämmelse för utomnordiska
förhållanden har tagits in i 5 kap. 6 § tredje stycket i 1904 års lag.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1)
om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
(lagförslag 2)

5
kap. Om JÖrvaltarskap enligt föräldrabalken m. m.

1§'

Vad
i svensk lag är stadgat om JÖrvaltarskap skall äga tillämpning jämväl i avseende
å svensk undersåte, som ej har hemvist inom riket. Varder förmynderskap
anordnat i främmande stat för svensk undersåte, som där har hemvist men som har
förvaltare här i riket eller beträffande vilken ansökan därom har gjorts, må
dock rätten, såframt ej särskilda omständigheter påkalla, att förvaltarskap är
anordnat här i riket, besluta, att JÖrvaltarskap ej skall vara anordnat enligt
svensk lag.

Regeringen
äger heWåffande förvaltarskap för svenska undersåtar, som hava hemvist i
främmande stat, meddela särskilda bestämmelser angående vården av den enskildes
värdehandlingar, så ock förordna svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman
att vara överförmyndare. Regeringen prövar fråga om entledigande av sådan
överförmyndare.

Förvaltarskap
som avses i första stycket skall vara inskrivet vid Stockholms tingsrätt.
Ersättning till överförmyndare beträffande sådant ./öVva/-tarskap utgår av
statliga medel enligt bestämmelser som regeringen med-

'
Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 16

delar. Detsamma gäller
ersättning u\\ förvaltare i den mån ersättningen éj Prop. 1988/89:14 enligt
15 kap. 21 § föräldrabalken skall utgå av den enskildes medel.

2§

Har
ansökan gjorts om att förvaltare skall förordnas för ulVåndsk undersåte, som
har hemvist här i riket, inhämte rätten, genom bemedling av ministern för
utrikes ärendena, huruvida förmynderskap kommer att anordnas enligt den
främmande statens lag. Upplyses det, att sådant förmynderskap icke kommmer att
anordnas, eller erhålles ej svar inom sex månader, är förvaltare förordnas
enligt svensk lag.

(Jfr
5 kap. 1 och 2 §§ i utredningens lagförslag 4) Paragraferna har ändrats så att,
när det gäller svensk lag, det talas om förordnande av förvaltare och förvaltarskap
i stället för omyndigförklaring och förmynderskap för omyndigförklarade. Liksom
hittills är det i princip den enskildes medborgarskap som är avgörande för
vilket lands lag som skall tillämpas.

Lika
litet som i dag nämns möjligheten att förordna god man enligt 11 kap. 4 §
(tidigare 18 kap. 3 §) föräldrabalken. I enlighet med den princip som gäller
enligt föräldrabalken bör det emellertid först undersökas om inte ett godmansförordnande
är tillräckligt, innan förvaltare utses. Svensk lag får anses tillämplig i
samma utsträckning, vare sig det är fråga om ett godmans- eller ett förvaltarförordnande.

3§' , .

Är
svensk undersåte förklarad omyndig i främmande stat, kan omyndighetsförklaringen
hävas jämväl här i riket. Härvid tillämpas vad som i svensk lag är JÖreskrivet
om upphörande av förvaltarskap .

Har
undersåte i främmande stat fått förvaltare här i riket, meri varder

förmynderskap för honom anordnat enligt den främmande statens lag,

skall den här förordnade./5>va//a/en entledigas.

(Jfr
5 kap. 3 § i utredningens lagförslag 4)

I
första stycket har gjorts ett tillägg som innebär att reglerna om upphörande
av förvaltarskap skall tillämpas då en omyndigförklaring som har meddelats i
ett annat land hävs i Sverige. Bestämmelser om upphörande av förvaltarskap
finns i 11 kap. 19 och 21 §§ föräldrabalken (i lydelse enligt prop.
1987/88:124). Förevarande paragraf ger utrymme för att låta ett förvaltarskap —
helt eller partiellt — eller ett godmanskap träda i stället för den utländska
omyndigförklaringen.

Andra
stycket har ändrats så att det i stället för omyndigförklaring här i landet och
entledigande av förmyndare talas om förordnande och entledigande av
förvaltare.

Skall
i visst fafi svensk lag omJÖrordnände av förvaltare ej äga tillämpning beträffande
någon, som vistas här i riket, eller är ännu ej utrett, om det skall ske, äge
likväl rätten, om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara, Ktrordna
förvaltare enligt 11 kap. 18 § föräldrabalken under tiden

'
Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

-
Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 17

2
Riksdagen 1988/89. 1 .samt. Nr 14

intill
dess vård om hans angelägenheter anordnats i enlighet med lagen i Prop.
1988/89:14 hans hemland eller rätten slutligt prövat frågan enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Är
förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må ock i trängande fall
god man enligt svensk lag förordnas att vårda den omyndiges angelägenheter.

(Jfr
5 kap. 4 § i utredningens lagförslag 4)

Första
stycket gör det möjligt att beträffande den som vistas här meddela
interimistiskt förordnande om förvahare enligt 11 kap. 18 § föräldrabalken
även i de fall svensk lag i övrigt inte skall tillämpas eller det är oklart vilket
lands lag som skall gälla. Förutsättningen för ett sådant interimistiskt
förordnande är att ett dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara.

För
att ett interimistiskt beslut skall kunna övergå i ett mera permanent
förordnande erfordras att förutsättningar för detta föreligger enligt 1 eller 2§.

5§

Om
omyndighetsförklaring, som meddelats av behörig utländsk myndighet, skall
genom svensk domstols försorg, på begäran, kungörelse införas i Post- och
Inrikes Tidningar. Den utländska myndighetens behörighet skalj styrkas genom
intyg av här i riket anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av
svensk konsulär tjänsteman.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, då
behörig utländsk myndighet har hävt en omyndighetsförklaring eller beslutat att
ett förvaltarskap skall upphöra.

(Jfr
5 kap. 5 § i utredningens lagförslag 4)

I
andra stycket har skyldigheten att kungöra utländska avgöranden vidgats till
att avse även beslut om hävande av förvaltarskap. På samma sätt som 3 § ger
svensk domstol möjlighet att i vissa fallhäva utländska omyndigförklaringar
torde det närnligen i utländska rättsordningar komma att finnas möjlighet att
häva svenska förordnanden om förvaltarskap.

6§

Är förmynderskap för omyndigförklarad efter vad ovan sägs anordnat i enlighet
med utländsk lag, skall vad i 4 kap. 5 § är stadgat i avseende å underårig äga
motsvarande tillämpning. Den omyndigförklarades behörighet enligt svensk lag
skall därvid anses motsvara behörigheten för den som har förvaltare utan
begränsning av förvaltaruppdraget.

Har
omyndighetsförklaringen kungjorts efter vad i detta kap. 5 § är sagt, må dock
den, mot vilken den omyndigförklarade här i riket företagit rättshandling, icke
åberopa, att han ej ägde eller bort äga kännedom om omyndighetsförklaringen.

Den som är omyndigförklarad i enlighet med utländsk lag är här i riket
likställd med en person .som har förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget
när det gäller behörighet att inneha uppdrag och befattningar samt att bedriva tillståndspliktig
verksamhet.

(Jfr
5 kap. 6 § i utredningens lagförslag 4)

Paragrafen
reglerar vilken verkan en utländsk omyndigförklaring har här i riket.

I
första stycket hänvisas till bestämmelserna i 4 kap. 5 § om förmynder- Prop.
1988/89:14 skåp för underårig. Enligt dessa bestämmelser skall lagen i det land
där förmynderskapet är anordnat tillämpas i fråga om verkan av omyndigheten
och förmyndarens behörighet att företräda den underårige. I en viss situation
skall dock svensk rätt tillämpas. Om den underårige har företagit en rättshandling
som han är obehörig att företa enligt den utländska lagen men som han har
behörighet att utföra enligt svensk lag, är rättshandlingen bindande för honom
i fall där tredje man har varit i god tro med avseende på hans behörighet. För
att motsvarande regel efter avskaffandet av omyndigförklaringsinstitutet skall
kunna tillämpas på personer som har omyndigförklarats utomlands, har det i
förevarande stycke lagts till att den omyndigförklarades behörighet enligt
svensk lag skall anses motsvara behörigheten för den som har förvaltare utan
begränsning av förvaltaruppdraget.

I
ett nytt tredje stycke har föreskrivits att den som är omyndigförklarad utomlands
skall likställas med en person som har förvaltare utan begränsning av
uppdraget när det gäller behörighet att inneha uppdrag och befattningar samt
att bedriva tillståndspliktig verksamhet. Bestämmelsen får ses mot bakgrund av
att den som har förvaltare i många fall är underkastad begränsningar i dessa
hänseenden. Som exempel på sådana befattningar m.m. som avses kan nämnas
domare, verkställande direktör, revisor och fastighetsmäklare. En motsvarande
bestämmelse för nordiska förhållanden finns i 3 § lagen om nordiska förmynderskap
för omyndigförklarade m.m.

8§'

Förordnas
här i riket förvaltare för svensk undersåte som har hemvist i främmande stat, göre
rätten ofördröjligen anmälan därom till ministern för utrikes ärendena.

(Jfr
5 kap. 8 § i utredningens lagförslag 4)

I
sin nya lydelse tar paragrafen sikte på förvaltarförordnande i stället för omyndigförklaring.

7
kap. 5§-

/ förhållande till Danmark, Finland, Island och Norge finns särskilda
bestämmelser i förordningen (1931:429) om vissa rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap och i lagen (1988:000) om nordiska förmynderskap
för omyndigförklarade m. m.

(Jfr
7 kap. 5 § i utredningens lagförslag 4)

Paragrafen
ger i sin nuvarande lydelse regeringen viss rätt att utfärda bestämmelserom
avvikelse från bestämmelserna i lagen. De internordiska bestämmelserna i 1931
års förordning har meddelats med stöd av denna paragraf

1974
års regeringsform medger inte att normgivningskompetensen överlåts till
regeringen i grundläggande civilrättsliga frågor av det slag som

'
Andrad lydelse i propositionsförslaget.

Ändrad lydelse i
propositionsförslaget. 19

regleras i 1904 års lag.
Delegationsbestämmelserna i förevarande paragraf Prop. 1988/89:14

har därför utgått. I stället har intagits en hänvisning till bestämmelserna i

1931 års förordning och den föreslagna lagen om nordiska förmynderskap

för omyndigförklarade m.m. '

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag
om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m. m.,

2. lagom
ändring i lagen (1904:26 s. l)om vissa internationella rättsför

hållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

20

Lagrådet Prop. 1988/89:14

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1988-09-22

Närvarande:
f d. regeringsrådet Nordlund, iegeringrådet Palm, justitierå-det Lind.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 1 september 1988 har regeringen på
hemställan av statsrådet Peterson beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till

1. lag
om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m. m.,

2. lag
om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsför

hållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bo Blomquist.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Lagen om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m.m.

I
avsnitt III (14—21 §§) förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, adoption och förmynderskap regleras såvitt gäller
förhållandet mellan de nordiska länderna frågor om förmynderskap både för underåriga
och för omyndigförklarade. Genom att Sverige nu avskaffar institutet
omyndigförklaring och ersätter det med en utbyggd form av godmanskap som
benämns förvaltarskap har behov uppkommit av att inpassa det nya institutet i
regleringen mellan de nordiska länderna. Lagrådet godtar att detta sker genom
att man inför en ny särskild lag som dock bör få rubriken "Lag om nordiska
rättsförhållanden rörande förvaltarskap enligt föräldrabalken m.m." Som
den nya lagen utformats uppkommer emellertid ett inte alldeles lättillgängligt
samspel mellan avsnitt III i 1931 års förordning och den nya lagen. Det skulle
vara en fördel om sambandet särskilt underströks genom att i 1931 års
förordning införs en hänvisning till den nya lagen, jfr hänvisningen i 7 kap. 5
§ i det remitterade förslaget till ändring i lagen (1904:26 s.l) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Lagrådet
föreslår att en ny paragraf, 21 a §, införs i 1931 års förordning av följande
lydelse:

"Särskilda
bestämmelser om förvaltarskap enligt föräldrabalken och . förmynderskap för
omyndigförklarade finns i lagen (1988:000) om nordiska rättsförhållanden
rörande förvaltarskap enligt föräldrabalken m. m."

Lagen om ändring i lagen (1904:26 S.l) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Hänvisningen
i 7 kap. 5 § bör justeras med beaktande av lagrådets förslag

beträffande rubriken till den nya lagen om nordiska rättsförhållanden

rörande förvaltarskap enligt föräldrabalken m. m. , 21

Justitiedepartementet Pp. 1988/89:14

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 september 1988 Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén,
Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om internationella förmynderskapsfrågor

1 Anmälan av lagrådsyttrande m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 1 september 1988) över förslag till

1.
lagom nordiska förmynderskap
för omyndigförklarade m.m.,'

2.
lagom ändring i lagen (1904:26 s.
l)om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför. Jag biträder lagrådets förslag.
Härutöver bör vissa redaktionella ändringar göras i de remitterade
lagförslagen.

2 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta dels de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna
ändringar, dels förslag till lag om ändring i förordningen (1931:429) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap.

3 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

'
Ändrad lydelse på lagens rubrik i propositionsförslaget. 22

Sammanfattning av utredningens betänkande Pop. 1988/89:14

Bilaga 1 Utredningen
har i ett tidigare betänkande (SOU 1986:50) God man och

förvaltare föreslagit bl.a.
att omyndigförklaringsinstitutet skall avskaffas

och att, om någon behöver
hjälp med att sköta sina angelägenheter och det

inte
är tillräckligt med ett godmansförordnande, en förvaltare skall kunna

utses. Under hösten 1987
har regeringen beslutat en lagrådsremiss på

grundval av betänkandet.
Grundlagsfrågorna har sedan brutits ut och

behandlats i en särskild
proposition (prop. 1987/88:32).

Utredningen
har fortsatt sitt arbete med att se över de internationella förmynderskapsfrågorna.
Resultatet av översynen redovisas i detta betänkande. De förslag som
utredningen lägger fram är delvis föranledda av förslaget om
omyndigförklaringsinstitutets avskaffande. Utredningen har också beaktat de
förslag som har lagts fram av familjelagssakunniga i betänkandet (SOU 1987:18)
Internationella familjerättsfrågor.

På
förmynderskapsområdet, liksom inom andra delar av familjerätten, finns det i
dag särskilda regler för nordiska medborgare. Reglerna, som grundar sig på en
nordisk konvention, finns intagna i en förordning från 1931. Principen i den
nordska regleringen är att en persons hemvist är avgörande för vilket lands
myndigheter som är behöriga att vidta åtgärder och vilket lands lag som skall
gälla. Det innebär exempelvis att, om någon behöver förmyndare, förmynderskapet
skall anordnas i de land där han eller hon har sitt hemvist och med tillämpning
av det landets lag.

Utredningen
föreslår inga andra ändringar i den nordiska regleringen än som är föranledda
av förslaget om avskaffande av omyndigförklaringsinstitutet. Utgångspunkten är
att ingen som har hemvist här i landet skall vara omyndigförklarad. I enlighet
härmed föreslås att, om en nordisk medborgare som har hemvist i Sverige
tidigare har omyndigförklarats, antingen här eller i ett annat nordiskt land,
förvaltare skall kunna förordnas för honom eller henne. I samband därmed skall
omyndigförklaringen hävas. Det skall också vara möjligt att upphäva en
omyndigförklaring utan att förvaltare utses.

När
det gäller förmynderskapsfrågor med utomnordisk anknytning finns det f n.
bestämmelser i en lag från 1904. Bestämmelserna är till stor del föråldrade och
svårgenomträngliga. Till skillnad från den nordiska regleringen är principen i
1904 års lag att en persons medborgarskap är avgörande för vilket lands
myndigheter som är behöriga att besliita om åtgärder och vilket lands lag som
skall tillämpas.

Utredningen
konstaterar att det innebär en rad fördelar att lägga en persons hemvist till
grund även för den utomnordiska regleringen på förmynderskapsområdet. En person
har ofta en starkare anknytning till det land där han eller hon lever än till
medborgarskapslandet. Rent praktiskt är det också i allmänhet enklast för den
enskilde att få klarhet i vilka regler som gäller i hemvistlandet.
Hemvistprincipen underlättar verksamheten för myndigheter och juridiska
rådgivare, som får förutsättas vara mer förtrogna med det egna landets
bestämmelser än med utländska förhållanden.

23

Vad särskilt gäller förmynderskapsrätten
är det enligt utredningens me- Prop. 1988/89:14 ning angelägenhet att alla
som mera varaktigt vistas här i landet får det Bilaga I skydd som den
svenska förmynderskapslagstiftningen avser,att ge.

Det
är också önskvärt att den tanke som ligger bakom bl. a. avskaffandet av
omyndigförklaringsinstitutet, att ingen skall behöva utsättas för mer
ingripande åtgärder än som är klart motiverat, får slå igenom beträffande alla
som har hemvist här.

Utredningen
anser alltså att även den utomnordiska regleringen bör bygga på
hemvistprincipen. Rent lagtekniskt föreslår utredningen att reglerna skall
samordnas med familjelagssakunnigas förslag till lag,om internationella
familjerättsfrågor och bida ett särskilt kapitel där.

Huvudpunkterna
i den utomnordiska regleringen är följande:

— Svenska
domstolar och andra svenska myndigheter är behöriga att ta upp frågor om
förordnande av förmyndare (för underårig), god man och förvaltare, liksom andra
förmynderskapsrättsliga frågor, förutsatt att den som frågan gäller har hemvist
här i landet. Svenska myndigheter får också ta upp frågor om tillfälligt förmynderskap,
godmanskap och förvaltarskap i fråga om personer som vistas tillfälligt i
Sverige eller som har egendom här eller behöver få sin rätt bevakad här.

— När
en svensk domstol eller myndighet tar upp en förmynderskaps-fråga skall svensk
lag tillämpas. För att t.ex. en förvaltare skall kunna förordnas måste alltså
förutsättningarna i föräldrabalken vara uppfyllda.

— När
det gäller föräldrars rätt att företräda en underårig och den underåriges
behörighet att själv ingå rättshandlingar tillämpas lagen i den stat där den underårige
har hemvist. En artonåring med hemvist i Sverige kan alltså ingå bindande
rättshandlingar även om han eller hon är medborgare i ett land där
myndighetsåldern är högre.

— Oavsett
vad som gäller enligt hemvistlandets lag är en rättshandling bindande, om den
är giltig enligt lagen i det land där rättshandlingen företas och den som rättshandlingen
riktar sig mot är i god tro.

— Utländska
avgöranden på förmynderskapsområdet skall i .princip gälla i Sverige. Undantag
gäller dock, om t.ex. talan inte har väckts på ett riktigt sätt eller om det
utländska avgörandet strider mot ett svenskt avgörande.

— Om
den som omfattas av ett utländskt avgörande flyttar till Sverige, kan
avgörandet upphävas och, allt efter det behov som föreligger, ersättas av ett
svenskt förordnande om förmyndare, god man eller förvaltare.

För
den händelse utredningens förslag på det utomnordiska området inte kan träda i
kraft samtidigt som reformen om avskaffande av omyndig-forklaringsinstitutet
lägger utredningen fram förslag om sådana provisoriska ändringar i 1904 års
lag som är direkt föranledda av avskaffandet av omyndigförklaringarna.

Utredningen
fortsätter sitt arbete med att se över reglerna i föräldrabal

ken om förvaltning av omyndigas egendom m.m. Enligt direktiven skall

utredningen bl. a. undersöka om det är möjligt att ge föräldrar större frihet

vid förvaltingen av sina barns medel samt pröva möjligheterna att decen

tralisera och förenkla handläggningen hos överförmyndarna och tingsrät

terna. 24

Utredningens lagförslag Pp. 1988/89:14

Bilaga 2 1 Förslag till ändring i förslaget till lag om
internationella

familjerättsfrågor

Utredningen
föreslår beträffande familjelagssakkunnigas förslag till lag om internationella
familjerättsfrågor dels att nuvarande 5 och 6 kap. i lagen skall betecknas 6
respektive 7 kap., dels att nuvarande 6 kap. I och 4 §§ skall ha följande
lydelse, dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser och rubriker av
följande lydelse.

1.1 Förslag till ett kapitel om förmynderskap m.m.

5
kap. Förmynderskap m. m.

StälljÖreträdarskap
utan särskilt beslut

1 §
Beträffande den rätt att företräda någon som utan särskilt beslut

tillkommer en förälder eller annan liknande ställföreträdare tillämpas

lagen i den stat där den som företräds har hemvist. Detsamma gäller den

enskildes rätt att själv företa rättshandlingar.

Förmynderskap
m. m. på grund av myndighets beslut

2 §
Frågor om förordnande av förmyndare, god man eller förvaltare och

andra förmynderskapsrättsliga frågor får tas upp av svensk domstol eller

annan svensk myndighet, om den underårige eller den som frågan annars

gäller har hemvist i Sverige.

Om
en fråga som avses i första stycket gäller en svensk medborgare med hemvist
utomlands, är svenska myndigheter behöriga att ta upp frågan, såvida
hemviststatens myndigheter saknar behörighet.

I
fråga om den som utan att ha hemvist i Sverige vistas här, har egendom här
eller annars behöver få sin rätt bevakad här får svensk myndighet ta upp frågor
om tillfälligt förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap.

3 §
I frågor som enligt 2 § tas upp av svensk domstol eller annan svensk

myndighet tillämpas svensk lag.

Rättsverkningarna
av avgöranden som har meddelats med stöd av 2 § bedöms enligt svensk lag.

Erkännande
av utländska avgöranden m. m.

4
§ Ett lagakraftvunnet avgörande
av utländsk domstol eller annan utländsk myndighet i en fråga som rör förmynderskap,
godmanskap eller annat liknande ställföreträdarskap gäller i Sverige, om
avgörandet har meddelats eller annars gäller i den stat där den som hade eller
genom avgörandet fick ställföreträdare hade hemvist.

5 § Det utländska avgörandet gäller dock inte i
Sverige,

1.
om det har meddelats mot en
part som inte har gått i svaromål och som inte har fått kännedom om den väckta
talan i tillräcklig tid för att kunna svara i saken eller om en part annars
inte har fått rimliga möjligheter att föra sin talan i det utländska
förfarandet,

2.
om avgörandet strider mot ett
svenskt avgörande,

3.
om avgörandet strider mot ett
här i landet giltigt utländskt avgörande

i
ett förfarande som började tidigare än det andra utländska förfarandet, 25

4.
om det i Sverige pågår ett
förfarande som kan utmynna i ett motstri- Prop. 1988/89:14 digt avgörande,
eller Bilaga 2

5.
om det utomlands pågår ett
förfarande som kan leda till ett motstridigt avgörande, såvida det förfarandet
har börjat tidigare än det andra utländska förfarandet och kan antas leda till
ett här i landet giltigt avgörande.

6
§ Ett utländskt avgörande som
gäller här i landet skall prövas av Svea hovrätt innan verkställighet får ske.

7
§ I fråga om den som har tagit
hemvist i Sverige får, utan hinder av att ett utländskt avgörande gäller enligt
4 §, förmyndare, god man eller förvaltare förordnas enligt svensk lag. I
samband därmed skall domstolen förklara att det utländska avgörandet, i den
mån det strider mot förordnandet, inte längre skall gälla.

Även
i övrigt får svensk domstol förklara att ett utländskt avgörande som avses i 4
§ inte längre skall gälla, om det avser någon som har tagit hemvist i Sverige.
Härvid tillämpas vad som i svensk lag är föreskrivet om upphörande av förvaltarskap.

8 §
Rättsverkningarna av ett utländskt avgörande som enligt 4 § skall

gälla i Sverige bedöms enligt lagen i det land där avgörandet har medde

lats.

Verkan
av vissa rättshandlingar

9 §
Oavsett vad som föreskrivs i 1 §, 3 § andra stycket och 8 § är en

rättshandling som någon har företagit i Sverige eller utomlands bindande

mot den som företog rättshandlingen om behörighet förelåg enligt lagen i

det land där rättshandlingen företogs och den mot vilken rättshandlingen

företogs var i god tro.

Om
verkan av förbindelse enligt växel eller check finns särskilda bestämmelser.

26

1.2
Förslag till ändring i ett nytt 7 kap. Gemensamma bestämmelser

Prop.1988/89:14 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Finns
det inte någon behörig domstol när svensk domsrätt föreligger enligt denna
lag, tas målet eller ärendet upp av Stockholms tingsrätt.

1§

Föreslagen lydelse

Finns
det inte någon behörig domstol när svensk domsrätt föreligger enligt denna
lag, tas målet eller ärendet upp av Stockholms tingsrätt.

Skall ett ärende tas
upp av svensk överförmyndare, tas ärendet upp av överjörmyndaren i Stockholm,
om det inte finns någon annan behörig överförmyndare.

Om det sedan talan har
väckts inträffar en ändring av de omständigheter som grundar svensk domstols
behörighet enligt denna lag, upphör inte domstolens behörighet.

Om det sedan talan har
väckts eller ansökan har gjorts inträffar en ändring av de omständigheter som grundar
svensk domstols eller annan tnyndighets behörighet enligt denna lag, upphör
inte domstolens eller myndighetens behörighet.

2 Förslag
till Prop. 1988/89:14

Lag om upphävande av lagen (1904:26 s. 1) om vissa Bilaga 2

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom
föreskrivs att lagen (1904:26 s. I) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap skall upphöra att gälla
vid utgången av år 198 .

Denna
lag träder i kraft

28

3 Förslag till Prop. 1988/89:14

Lag om ändring i förordningen (1931:429) om vissa Bilaga 2

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap

Härigenom
föreskrivs i fråga om förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap ce/i att 19
och 22 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i förordningen skall införas
en ny paragraf, 21 a §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

19§

Fråga om hävande av omyndig- Fråga om hävande av omyndig

hetsförklaring, som meddelats i för- hetsförklaring, som meddelats i för

dragsslutande stat, skall, om den dragsslutande stat, skall, om den

omyndigförklarade är medborgare i omyndigförklarade är medborgare i

sådan stat, prövas i den stat, där sådan stat, prövas i den stat, där

förmynderskapet är anordnat. förmynderskapet är anordnat.

Vid
prövningen tillämpas i varje Vid prövningen tillämpas i varje

stat där gällande lag. stat där gällande lag.

1 fråga om den som har hemvist i Sverige gäller 21 a§.

21a§

Har en medborgare i en JÖrdrags-slutande stat hemvist i Sverige, kan förvaltare
JÖrordnas för honom eller henne enligt svensk lag. År han eller hon
omyndigförklarad, skall omyndigförklaringen samtidigt hävas.

Åven f övrigt kan svensk domstol häva en omyndigförklaring beträf-fande
den som har hemvist i Sverige. Härvid tillämpas vad som i svensk lag är
föreskrivet om upphörande av förvaltarskap.

Bestämmelserna i 17 och 20 §§ om omyndigförklaring tillämpas också när
förvaltare har förordnats enligt första stycket.

Den för vilken förvaltare har JÖr-ordnats i Sverige får utan hinder därav
omyndigförklaras i en annan fördragsslutande stat där han eller hon har tagit
hemvist.

22
§ Lagakraftvunnen dom eller ad- Lagakraftvunnen dom eller administrativ
myndighets beslut, som ministrativ myndighets beslut, som i en av staterna
meddelats jämlikt i en av staterna meddelats jämlikt 5,7,8, 11, 13, 14, 15, 19é'//er21§,
5, 7, 8, 11, 13, 14, 15, 19, 21 eller skall gälla i övriga stater utan sär-
21 a §, skall gälla i övriga stater

29

skild stadfästelse och
utan prövning utan särskild stadfästelse och utan

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:14

Bilaga
2

av avgörandets riktighet
eller av prövning av avgörandets riktighet

dess
förutsättningar med hänsyn eller av dess förutsättningar med

till hemvist eller medborgarskap i hänsyn till hemvist eller medbor-

den ena eller andra av de fördrags- garskap i den ena eller andra av de

slutande staterna. Detsamma gäller fördragsslutande staterna. Detsam-

lagakraftvunnen dom som medde- ma gäller lagakraftvunnen dom

lats i en av staterna och avser ogil- som meddelats i en av staterna och

tighet eller återgång av äktenskap avser ogiltighet eller återgång av äk-

mellan medborgare i fördragsslu- tenskap mellan medborgare i för

tande stat. dragsslutande stat.

Denna
lag träder i kraft den

30

4 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom
föreskrivs att rubriken till 5 kap. samt 7 kap. 5 § i lagen(1904:26 s. I) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
skall ha följande lydelse.

Prop.1988/89:14
Bilaga 2

Nuvarande lydelse

5
kap. Om förmynderskap omyndigförklarade

för

Föreslagen lydelse

5
kap. Om förvaltarskap m. m.

Vad i svensk lag är
stadgat om omyndighetsförklaring och om förmynderskap för omyndigjörklarade skall
äga tillämpning jämväl i avseende å svensk undersåte, som ej har hemvist inom
riket. Varder iövmyn-derskap anordnat i främmande stat för svensk undersåte,
som där har hemvist men som är förklarad omyndig här i riket eller om vars försättande
i omyndighet här är fråga, må dock rätten, såframt ej särskilda
omständigheter påkalla, att förmynderskap är anordnat här i riket, besluta,
att förmynderskap ej skall vara anordimt enligt svensk lag.

Regeringen
äger beträffande ,/ö>-mynderskap för omyndigförklarade svenska undersåtar,
som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda bestämmelser angående vården
av omyndigs värdehandlingar, så ock förordna svensk diplomatisk eller
konsulär tjänsteman att vara överförmyndare. Regeringen prövar fråga om
entledigande av sådan överförmyndare.

Förmynderskap
som avses i första stycket och som är anordnat enligt svensk lag skall vara
inskrivet vid Stockholms tingsrätt. Ersättning till överförmyndare beträffande
sådant förmynderskap utgår av statliga medel enligt bestämmelser som regeringen
meddelar. Detsamma gäller ersättning i\\\ JÖrmyndare i den mån ersättningen ej
enligt 15 kap. 19§ föräldrabalken skall utgå av den omyndiges medel.

Vad
som föreskrivs i svensk lag om förvaltarskap skall tillämpas också på svensk
medborgare som inte har hemvist här i landet. Om förmynderskap anordnas i ett
annat land för en svensk medborgare som har hemvist där och denne redan har
förvaltare här i landet eller ansökan därom har gjorts, får domstolen besluta
att förvaltare inte skall vara förordnad enligt svensk lag. Detta gäller dock
inte, om särskilda omständigheter påkallar att förvaltarskap är anordnat här i
landet.

Regeringen
Jär beträffande svensk medborgare, för vilken förvaltare har förordnats och
som har hemvist i ett annat land, meddela särskilda JÖreskriJter om vården av den
svenske medborgarens värdehandlingar samt förordna svensk diplomatisk eller
konsulär tjänsteman att vara överförmyndare. Regeringen prövaryraan om
entledigande av sådan överförmyndare.

Förvaltarskap som avses i
första stycket och som är anordnat enligt svensk lag skall vara inskrivet vid Stockholms
tingsrätt. Ersättning till överförmyndare beträffande sådant JÖrvaltarskap
utgår av statliga medel enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma
gäller ersättning till JÖrvaltare i den mån ersättningen //j/e enligt 15 kap.
20 § föräldrabalken skall utgå av den enskildes medel.

31

2 § .

Nuvarande lydelse

Har ansökan gjorts om
omyndighetsförklaring av utländsk undersåte, som har hemvist här i riket, in-hätnle
rätten, genom bemedling av ministern för utrikes ärendena, huruvida förmynderskap
kommer att anordnas enligt den främmande statens lag. Upplyses det, att sådant förmynderskap
icke kommer att anordnas, eller erhålles ej svar inom sex månader, varde
omyndighetsförklaring av rätten meddelad och förmynderskap här anordnat enligt
svensk lag.

Föreslagen
lydelse

Har en ansökan gjorts om
att förvaltare, skall förordnas för en utländsk medborgare som har hemvist
här i landet, skall domstolen genom utrikesdepartementets försorg inhämta
upplysning huruvida förmynderskap kommer att anordnas enligt den främmande
statens lag. Om del upplyses att förmynderskap inte kommer att anordnas
eller svar inte erhålls inom sex månader, får förvaltare förordnas enligt
svensk lag.

Prop.1988/89:14 Bilaga 2

År svensk undersåte
förklarad omyndig i främmande stat, kan omyndighetsförklaringen hävas jämväl
här i riket enligt svensk lag.

Har
undersåte i främmande stat förklarats omyndig här i riket, men varder förmynderskap
för honom anordnat enligt den främmande statens lag, skall den här forordna-de
förmyndaren entledigas. ,

Om en svensk medborgare
har blivit omyndigförklarad i ett annat land, kan omyndigförklaringen hävas
även här i landet. Härvid tillämpas vad som i svensk lag är JÖreskrivet om
upphörande av förvaltarskap.

Har
det för en medborgare i ett annat land förordnats JÖrvaltare här i landet, men
anordnas förmynderskap för honom enligt den främmande statens lag, skall den
här / laidel Krordnade förvaltaren entledigas.

Skall
i visst fall svensk lag ej äga tillämpning beträffande omyndighetsförklaring
av någon, som vistas här i riket, eller är ännu ej utrett, om det skall ske, äge
likväl rätten, om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara, jÖrordna, att han
skall vara omyndig under tiden intill dess vård om hans angelägenheter
anordnats i enlighet med lagen i hans hemland eller rätten meddelat dom, så ock
för samma tid förordna förmyndare. I avseende å förordnande, varom nu är sagt,
skall vad i 10 kap. 14 §, 11 kap. 15 § andra stycket och 20 kap. 11 § föräldrabalken
är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Ar förmynderskap
anordnat enligt lagen i främmande stat, må ock

4 §

Skall
i ett visst fall svensk lag om förordnande av förvaltare inte tillämpas beträflände
någon som vistas här i landet, eller är frågan om tillämplig lag inte utredd,
får domstolen förordna JÖrvaltare enligt 11 kap. 18 § föräldrabalken, om den
enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller ett dröjsmål annars skulle
medföra uppenbar skada jör den enskilde.

Har
förmynderskap anordnats för någon enligt ett annat lands lag.

32

Nuvarande
lydelse

i
trängande fall god man enligt svensk lag JÖrordnas att vårda den omyndiges
angelägenheter.

Föreslagen
lydelse

får
domstolen i trängande fall också förordna god man enligt II kap. 2 eller 3 § föräldrabalken
för att tillvarata den enskildes rätt.

Prop.1988/89:14 Bilaga 2

Om
omyndighetsförklaring, som meddelats av behörig utländsk myndighet, skall genom
svensk domstols försorg, på begäran, kungörelse införas i Post- och Inrikes Tidningar.
Den utländska myndighetens behörighet skall styrkas genom intyg av här i
riket anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av svensk
diplomatisk eller konsulär tjänsteman.

Vad
i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, då omyndighetsförklaring
blivit hävd av behörig utländsk myndighet.

5 §

En
omyndigförklaring, som har meddelats av behörig utländsk myndighet, skall genom
svensk domstols försorg på begäran kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Den
utländska myndighetens behörighet skall styrkas genom intyg av en diplomatisk
eller konsulär tjänsteman, som är anställd här i landet, eller av en svensk
diplomatisk eller konsulär tjänsteman.

Första stycket tillämpas
även när en omyndigförklaring har hävts av en behörig utländsk myndighet.

Är
rörmynderskap för omyndigförklarad efter vad ovan sägs anordnat / enlighet
med utländsk lag, skall vad i 4 kap. 5 § är stadgat i avseende å underårig .äga
motsvarande tillämpning.

Har
omyndighetsförklaringen kungjorts efter vad i detta kap. 5 § är sagt, må dock
den, mot vilken den omyndigförklarade här i riket företagit rättshandling, icke
åberopa, att han ej ägde eller bort äga kännedom om omyndighetsförklaringen.

6§

Om
förmynderskap är anordnat enligt utländsk lag, tillämpas vad som föreskrivs i 4
kap. 5 § beträffande underåriga.

Otn
en omyndigförklaring har kungjorts enligt 5 §, får dock den mot vilken den
omyndigförklarade här i landet har företagit.e« rättshandling inte åberopa att
han inte käiide till eller bort känna till omyndigförklaringen.

Vad
i detta kapitel sägs oin omyndighetsförklaring och JÖrmyn-derskaps anordnande
enligt utländsk lag skall äga motsvarande tillämpning i avseende å annan därmed
jämförlig åtgärd, som är förenad med inskränkning i den rättsliga
handlingsförmågan.

7 §

Vad
som i detta kapitel JÖreskrivs om omyndigförklaring och anordnande av förmynderskap
enligt utländsk lag tillämpas också på annan jämförlig åtgärd, som är förenad med
inskränkning i den rättsliga handlingsförmågan.

Varder
svensk undersåte, som har hemvist i främmande stat, här i riket förklarad
omyndig och förmyndare för honom förordnad, göre

8§

Om
förvaltare förordnas här i landet för en svensk medborgare som har hemvist i
ett främmande land, skall rätten genast anmäla detta till

33

3
Riksdagen 1988/89. 1 .samt. Nr 14

Nuvarande
lydelse

rätten
ofördröjligen anmälan därom till ministern för utrikes ärenden.

1
kap.

Regeringen
äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller med en eller
flera av dessa stater, stadga avvikelser från de i denna lag givna bestämmelser
om internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps ingående,
äktenskapsskillnad, förmynderskap för underåriga och omyndigförklarade så
ock.i övrigt meddela föreskrifter i dessa hänseenden.

Efter
avtal med annan stat än nu är sagt ä.gÉ'/'regeringen, med avseende å under.såtar
i fördragsslutande stat, stadga avvikelser från de i 4 och 5 kap. meddelade
bestämmelserna.

Skall,
enligt de i viss främmande stat gällande allmänna reglerna om internationella
rättsförhållanden, lagen i den stat. där hemvistet är. äga tillämpning med
avseende å omyndighetsförklaring och anordnande av förmynderskap för underårig
och omyndigförklarad, äger ock regeringen förordna beträffande under.såtar i
den staten, vilka hava hemvist här i riket, att omyndighetsförklaring må ske
och förmynderskap anordnas enligt svensk lag, samt i fråga om svenska
undersåtar, vilka hava hemvist i den främmande staten, att omyndighetsförklaring
må ske och förmynderskap anordnas i den främmande staten.

Föreslagen
lydelse utrikesdepartementet.

Regeringen
får, efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller med en eller
flera av dessa stater föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna lag om
internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps ingående, äktenskapsskillnad,
förmynderskap för underåriga och omyndigförklarade samt förvaltarskap och
också i övrigt meddela föreskrifter i dessa hänseenden.

Efter avtal med annan stat
än nu är sagt ./ar regeringen, när det gäller medborgare i fördragsslutande
stat, föreskriva avvikelser från de i 4 och 5 kap. meddelade bestämmelserna.

Skall,
enligt de i en viss främmande stat gällande allmänna reglerna om
internationella rättsförhållanden, lagen i hemviststaten tillämpas på
omyndigförklaring och anordnande av förmynderskap för underårig och
omyndigförklarad, får regeringen också beträffande medborgare i den staten, som
har hemvist här i landet, besluta attför-valtare får förordnas enligt svensk
lag, samt i fråga om svenska medborgare som har hemvist i den främmande staten
besluta att omyndigförklaring får ske och förmynderskap anordnas i den främmande
staten.

Prop.1988/89:14
Bilaga 2

Denna lag träder i kraft
den

34

Remissammanställning pp- 1988/89: 14

Bilaga 3 Förmynderskapsutredningens betänkande (SOU 1987:73)

Internationella
förmynderskapsfrågor

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för
Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, domstolsverket, socialstyrelsen, Uppsala
universitets juridiska fakultetsnämnd, Sveriges advokatförbund, Föreningen
jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen. Föreningen Sveriges överförmyndare, överförmyndarnämnden
i Stockholm och Utlandssvenskarnas förening. Remissyttrandena återges i regel
i oavkortat skick och utan bearbetning.

I Övergripande synpunkter

Svea
hovrätt:

Hovrätten
har inte funnit anledning till erinran mot det framlagda lagförslaget och har
inte heller eljest något att anföra med anledning av remissen.

Hovrätten
för Övre Norrland:

Hovrätten
har i tidigare yttranden tillstyrkt förmynderskapsutredningens förslag om
avskaffande av omyndigförklaringsinstitutet och familjerättssakkunnigas
förslag till lag om internationella familjerättsfrågor. Föreliggande
lagförslag på det internationellrättsliga området står i överensstämmelse med
dess förslag och tillstyrkes därför.

Domstolsverket:

Domstolsverket
(DV) tillstyrker utredningens förslag.

DV
har i sitt yttrande över betänkandet Internationella familjerättsfrågor (SOU 1987:17)
tillstyrkt förslaget i nämnda utredning om att låta domicilprincipen vara
styrande för tillämpning av svensk lag och svensk domsrätt. Det förslag som förmynderskapsutredningen
nu lägger fram överensstämmer i allt väsentligt med förslaget till lag om
internationella familjerättsfrågor. Enligt DV:s mening är det positivt att man
söker uppnå en enhetlig reglering så att även förmynderskapsrätten kommer att
styras av domicilprincipen. En stor fördel med utredningens förslag är att
samma regler i stor utsträckning kommer att gälla för såväl nordiska som utomnordiska
medborgare. Med hänsyn härtill är det önskvärt att reglerna, åtminstone på
sikt, kunde samlas i en gemensam lag.

Socialstyrelsen:

Socialstyrelsen
anser i likhet med förmynderskapsutredningen att hemvis

tet bör vara utslagsgivande när det gäller frågan om myndigheters behörig- 35

het och vilket lands lag
som skall gälla. För den enskilde är det också Prop. 1988/89:14 enklast att
få klarhet i vad som gäller i hemvistlandet. Socialstyrelsen Bilaga 3
tillstyrker med hänsyn till ovanstående det framlagda förslaget.

Uppsala
universitets juridiska fakultetsnämnd:

1.
Sammanfattningsvis anser fakultetsstyrelsen att de remitterade förslagen — med
beaktande av de synpunkter som nedan anföres — kan läggas till grund för
lagstiftning.

2.
De framlagda förslagen är till en del föranledda av förslaget om omyndigförklaringsinstitutets
avskaffande. Styrelsen har inga invändningar mot denna del av det nu aktuella
förslaget.

Utredningen
har också beaktat de förslag som tidigare lagts fram av familjelagssakkunniga i
betänkandet Internationella familjerättsfrågor (SOU 1987:18). Liksom i detta
betänkande föreslås i det nu aktuella betänkandet en övergång till
hemvistprincipen även när det gäller den utomnordiska regleringen. De
föreslagna reglerna skall enligt utredningen samordnas med familjelagssakkunnigas
förslag till lag om internationella familjerättsfrågor och där bilda ett
särskilt kapitel.

Fakultetsstyrelsen,
som i sitt yttrande 1988—01 — 18 över betänkandet Internationella
familjerättsfrågor förklarat sig inte ha något att invända mot att man nu
övergår till att använda hemvistet såsom främsta anknyta ningspunkt på det
familjerättsliga området, har givetvis inte anledning att i det aktuella
lagstiftningsärendet inta en annan ståndpunkt.

Svenska
bankföreningen:

I
sitt remissyttrande den 29 mars 1988 över familjelagssakkunnigas betänkande SOU
1987:18 har Bankföreningen tillstyrkt att en persons hemvist skall bilda
utgångspunkt för valet av tillämplig lag i de hänseenden familjelagssakkunniga
har föreslagit. Bankföreningen tillstyrker nu också förmynderskapsutredningens
förslag att hemvistprincipen skall tillämpas som huvudregel i fråga om
internationella förmynderskapsfrågor. Samtidigt vill föreningen även i detta
sammanhang framhålla vikten av ätt statsmakterna ombesörjer att de som kan
komma att beröras av lagen erhåller särskild information om lagens verkningar.
För exempelvis en 18-årig svensk medborgare som flyttar till ett land med högre
myndighetsålder torde lagförslaget — om det genomförs — annars kunna komma att
medföra konsekvenser som inte på något sätt varit förutsedda.

Svenska
sparbanksföreningen:

Svenska
Sparbanksföreningen har genom remiss beretts tillfälle att avge yttrande över förmynderskapsutredningens
betänkande "Internationella förmynderskapsfrågor" (SOU 1987:73).

Sparbanksföreningen
får i anledning härav meddela att vi tillstyrker utredningens förslag.

' 36

Utlandssvenskarnas
förening: Prop. 1988/89:14

Informationsplikt Bilaga 3

I
yttrandet den 12 februari 1988 angående Internationella familjerättsfrågor har
föreningen framhållit, att den som flyttar utomlands, tillfälligt eller
stadigvarande, i samband därmed måste få klarhet i om han eller hon räknas som
utvandrare. Staten måste här åläggas en omfattande informationsplikt. Även om förmynderskapsfrågor
kanske inte uppkommer så ofta som internationella familjerättsfrågor i övrigt,
kommer ändå begreppet ställföreträdare att ha en annan innebörd och utländska
myndigheter och domstolar en helt annan ställning än tidigare.

Domicilprincipen

Om
domicilprincipen i övrigt kommer att tillämpas beträffande familjerättsfrågorna,
verkar det ofrånkomligt att samma princip får dominera även beträffande förmynderskapsfrågorna.

Av
vad nedan sägs kan föreningen tänka sig fall, då svensk dorristols behörighet
bör gå utöver vad förslaget anger.

Allmänt

Som
föreningen framhöll i sitt yttrande den 12 februari 1988 är svenskar, som
flyttar utomlands, oftast omedvetna om vilken eller vilka lagar som i framtiden
kommer att bli gällande rörande deras förmögenhetsrättsliga frågor.

Det
är ay vikt att de olika internationella familjerättsförhållandena samlas i en
lag, mera lämpad efter nu rådande förhållanden i världen än 1904 års lag. Det
har varit av stort värde, att frågorna penetrerats och belysts sä att
frågeställningar framkommit och svar getts, där kanske tidigare stor oklarhet
rått. •

Föreningen
återkommer till informationsplikten och framhåller vikten av att förändringar
och konsekvenserna därav blir belysta i broschyrer som kan distribueras och
vara tillgängliga genom utrikesförvaltningen.

Föreningen
är å sin sida beredd att på olika platser i vadden lämna information.

2 Utomnordiska förhållanden 2.1 Allmänt

Hovrätten
för Övre Norrland:

---- Från
lagteknisk synpunkt torde det vara lämpligt att använda

rubriker
som motsvarar de som i övrigt finns i förslaget till lag om interna

tionella familjerättsfrågor — t. ex. Svensk domstols eller annan myndig

hets behörighet (2 §), tillämplig lag (K 3 och 9 §§) och Erkännande av 37

utländska avgöranden m.m.
(4 -8 §§) — och att låta kapitel 5 i förslaget Prop. 1988/89:14

inledas med den domförhetsregel som utredningen betecknat som § 2. Bilaga
3

Stockholms
tingsrätt:

De
föreslagna ändringarna i 1931 års förordning och 1904 års lag är föranledda av
i regeringens proposition 1987/88:124 God man och förvaltare föreslagna
ändringar i föräldrabalken, baserade på utredningens förslag i etapp ett om
omyndigförklaringsinstitutets avskaffande. Mot dessa följdändringar har
tingsrätten ingen erinran.

Tingsrätten
får, vad gäller förslaget angående den utomnordiska regleringen, utifrån de
utgångspunkter den har att beakta anföra följande.

Tingsrätten
tillstyrker att förmynderskapsfrågorna inlemmas i den av familjelagssakkunniga
föreslagna gemensamma lagen om internationella familjerättsfrågor på sätt
utredningen föreslår. Tingsrätten tillstyrker också utredningens förslag om en
övergång från nationalitetsprincipen till hemvistprincipen men ifrågasätter om
inte något utrymme borde lämnas för svenska myndigheter att ingripa till skydd
för svenska underåriga medborgare utan hemvist i Sverige men med stark
anknytning hit.

De
föreslagna nya bestämmelserna framstår med några få undantag som väl
genomarbetade och väl formulerade och bör kunna läggas till grund för lagstiftning;
dock med beaktande av vad tingsrätten fortsättningsvis anför.

Domstolsverket:

Utredningen
föreslår vissa provisoriska ändringar i 1904-års lag som är direkt föranledda
av förslaget om att avskaffa omyndigförklaringsinstitutet. Beslut härom kan
fattas först sedan det nyvalda riksmötet hunnit samlas i oktober 1988. Det
synes därför tveksamt om lagändringarna rörande omyndigförklaring kan träda ikraft
så snart som den 1 januari 1989. Om tiden mellan ett ikraftträdande av
ändringarna rörande omyndigförklaring och ett ikraftträdande av lagen om
internationella familjerättsfrågor inte blir alltför lång, bör det kunna anstå
någon tid med att avskaffa omyndigförklaringsinstitutet. En samordning kan då
ske för att undvika den provisoriska reglering som föreslås i 1904-års lag.

Socialstyrelsen:

Socialstyrelsen
anser i likhet med förmynderskapsutredningen att hemvistet bör vara
utslagsgivande när det gäller frågan om myndigheters behörighet och vilket
lands lag som skall gälla. För den enskilde är det också enklast att få klarhet
i vad som gäller i hemvistlandet. Socialstyrelsen tillstyrker med hänsyn till
ovanstående det framlagda förslaget.

Uppsala
universitets juridiska fakultetsnämnd:

Fakultetsstyrelsen,
som i sitt yttrande 1988—01 — 18 över betänkandet

Internationella
familjerättsfrågor förklarat sig inte ha något att invända 38

mot att man nu övergår
till att använda hemvistet såsom främsta anknyt- Prop. 1988/89:14 ningspunkt
på det familjerättsliga området, har givetvis inte anledning att Bilaga 3 i
det aktuella lagstiftningsärendet inta en annan ståndpunkt.

I
allmänmotiveringen sägs (s. 118) att de principiella skillnaderna mellan regleringen
av å ena sidan nordiska och å andra sidan utomnordiska förhållanden utgör en
klar nackdel. Denna uppfattning delas av fakultetsstyrelsen såsom en grund för
införandet av hemvistprincipen även i den utomnordiska regleringen. Emellertid
bör det i detta samrrianhang ändå ifrågasättas, om det inte kan finnas sakskäl
för den skillnad som råder med nuvarande reglering. Bl.a. de likartade sociala
och kulturella mönstren inom Norden talar måhända starkare för en anknytning till
hemvistet beträffande de inomnordiska än de utomnordiska förhållandena. Detta utgör
dock inte enligt fakultetsstyrelsens mening ett tillräckligt skäl för att bibehålla
de nämnda skillnaderna, särskilt med hänsyn till att man på , familjerättens
område i övrigt nu kommer att gå över till hemvistprincipen även i den utomnordiska
regleringen i enlighet med den föreslagna lagen om internationella
familjerättsfrågor.

Sveriges
advokatsamfund:

Samfundet
delar utredningens uppfattning att även den utomnordiska regleringen av förmynderskapsfrågorna
bör bygga på domicilprincipen och tillstyrkeratt de framlagda
författningsförslagen läggs till grund för lagstiftning.

Föreningen
Jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer:

Föreningen
delar utredningens grundsyn att tillämpa hemvistprincipen även för den utomnordiska
regleringen på förmynderskapsområdet.

Svenska
bankföreningen:

I sitt
remissyttrande den 29 mars 1988 över familjelagssakkunnigas betänkande SOU
1987:18 har Bankföreningen tillstyrkt att en persons hemvist skall bilda
utgångspunkt för valet av tillämplig lag i de hänseenden familjelagssakkunniga
har föreslagit. Bankföreningen tillstyrker nu också förmynderskapsutredningens
förslag att hemvistprincipen skall tillämpas som huvudregel i fråga om
internationella förmynderskapsfrågor. Samtidigt vill föreningen även i detta
sammanhang framhålla vikten av att statsmakterna ombesörjer att de som kan
komma att beröras av lagen erhåller särskild information om lagens verkningar.
För exempelvis en 18-årig svensk medborgare som flyttar till ett land med högre
myndighetsålder torde lagförslaget — om det genomförs — annars kunna komma att
medföra konsekvenser som inte på något sätt varit förutsedda.

Föreningen
Sveriges överförmyndare:

Sammanfattning

Föreningen
Sveriges Överförmyndare tillstyrker utredningens förslag till

ändring i familjelagssakkunnigas
förslag till lag om internationella familje- 39

rättsfrågor.
Föreningen tillstyrker också utredningens förslag (1904:26 s. Prop.
1988/89:14 I) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och
för- Bilaga 3 mynderskap.

Allmänt

Enligt
gällande bestämmelser skall svensk lag tillämpas beträffande omyndiga svenska
medborgare som vistas utanför de nordiska länderna. Överförmyndarnämnden i
Stockholm har att utöva tillsyn över dessa förmynderskap, såvida inte
regeringen förordnat någon svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att
vara överförmyndare.

Tillsynen
försvåras många gånger av förmyndarens ovilja att följa den svenska förmynderskapslagstiftningens
föreskrifter om redovisningsskyldighet till nämnden. Liten förståelse finns
också för de regler som ålägger förmyndaren att inhämta överförmyndarens
tillstånd till en förvaltningsåtgärd. Det är således begränsade möjligheter
för nämnden att utöva en tillfredsställande tillsyn över förmynderskapen.

Att
förmyderskapsutredningen i sitt betänkande lämnar förslag om att
hemvistprincipen skall gälla i framtiden, synes naturligt med hänsyn till att familjelagssakkunniga
bygger sitt förslag till lag om internationella familjerättsfrågor på denna
princip. För överförmyndare synes det ge bättre möjligheter att ta tillvara
omyndigas intressen. Det kan upplevas som mera meningsfullt att tillsynen avser
omyndiga som vistas i Sverige.

Överförmyndarnämnden
i Stockholm;

Överförmyndarnämnden
tillstyrker utredningens förslag till ändring i familjelagssakkunnigas förslag
till lag om internationella familjerättsfrågor. Utredningens förslag om
provisoriska ändringar i 1904 års lag tillstyrkes även.

Utlandssvenskarnas
förening:

Domicilprincipen

Om
domicilprincipen i övrigt kommer att tillämpas beträffande familjerättsfrågorna,
verkar det ofrånkomligt att samma princip får dominera även beträffande förmynderskapsfrågorna.

Av
vad nedan sägs kan föreningen tänka sig fall, då svensk domstols behörighet bör
gå utöver vad förslaget anger.

Allmänt

Som
föreningen framhöll i sitt yttrande den 12 februari 1988 är svenskar,

som flyttar utomlands, oftast omedvetna om vilken eller vilka lagar som i

framtiden kommer att bli gällande rörande deras förmögenhetsrättsliga

frågor. 40

Det är av vikt att de
olika internationella familjerättsförhållandena Prop. 1988/89:14 samlas i
en lag, mera lämpad efter nu rådande förhållanden i världen än Bilaga 3
1904 års lag. Det har varit av stort värde, att frågorna penetrerats och
belysts så att frågeställningar framkommit och svar getts, där kanske tidigare
stor oklarhet rått.

Förslag
till ändring i lag om internationella fämiljerättsfrågor. 5 kap. förmynderskap m.
m.

Hemvistbegreppet

Föreningen
vill peka på, att hemvistbegreppet i ett avseende kan vara svårare att
bestämma, då det gäller förmynderskapsfrågor än eljest.

Det
gäller var den "företrädda", respektive den "underårige"
har hemvist. Ofta vistas vederbörande i det ifrågavarande landet tillsammans med
sina föräldrar och familjen har eller tar nytt gemensamt hemvist. Så är dock långt
ifrån alltid fallet. Det kan vara lämpligt att ge ett exempel.

Två
svenska föräldrar flyttar med sitt underåriga svenska barn till ett annat, icke
nordiskt land. De har inte för avsikt att stanna där annat än under mannens
tillfälliga arbete i landet. Efter en tid beslutar sig emellertid hustrun för
att stanna kvar i landet, eftersom hon mött en annan man. Hon vill att barnet
skall stanna kvar hos henne. Mannen återvänder till Sverige.

Ska
barnet enligt bestämmelserna i förevarande kapitel anses ha hemvist i Sverige
eller i utlandet?

Ytterligare
frågor uppkommer vid egenmäktighet med barn. Den ena förälderna tar det
minderåriga barnet till sitt hemland i klar avsikt att kvarstanna där med
barnet. Det torde vara uppenbart att föräldern får hemvist i det främmande
landet, men får även barnet enligt bestämmelserna i förevarande kapitel sitt
hemvist i detta land?

Föreningen
ser ingen anledning att yttra sig beträffande omyndighetsförklaringsfrågorna
på annat sätt än att det förefaller olämpligt med två så tätt på varandra
följande lagändringar.

2.2 Ställföreträdarskap utan särskilt beslut Utlandssvenskarnas förening:

Ställföreträdare
utan särskilt beslut

Förutom
vad ovan sagts om svårigheten att fastställa hemvistet kan uppenbariigen
svenska barn få sin rättsliga rörelsefrihet inskränkt, om föräldrarna bosätter
sig i ett land med större föräldramakt.

Det
kan till och med betyda att ett barn, som, om det vistades i Sverige

var myndigt, inte i ett tredje land kan företaga rättshandlingar, t. ex. i en

bank ta ut sin egen egendom, eftersom barnet enligt 1 § är underkastat

hemvistlandets bestämmelser angående rätten att själv företaga rättshand

lingar. Texten i 9 § tycks inte innebära någon ändring härvidlag. 41

4
Riksdagen 1988/89. 1 samt. Nr 14

En svensk medborgares
möjligheter att företaga rättshandlingar i Sveri- Prop. 1988/89:14

ge eller i ett tredje land bör inte inskränkas av hemvistlandets lag. Bilaga
3

2.3 Förmynderskap m. m. på grund av myndighets beslut Stockholms tingsrätt:

Förslag
till ändring iförslaget till lag om internationella familjerättsfrågor

5 kap.

2 §

Tingsrätten
delar i princip utredningens mening om att hemvistprincipen helt skall få slå
igenom. Det kan dock uppstå situationer när en svensk underårig medborgares
anknytning till Sverige är så stark att skyddsintresset påkallar ingripande
från svenska myndigheter och då svenska lag bör kunna tillämpas, oavsett om
hemvistlandets myndigheter är behöriga att ta sig an en aktuell förmynderskapsfråga
eller ej. Som exempel kan anges ett vid tingsrätten nyligen aktuellt ärende.

En
underårig flicka bodde sedan flera år tillsammans med föräldrarna i ett annat
europeiskt land. Familjen hade för avsikt att stanna i landet. När flickan var
13 år avled modern. Fadern hade avlidit ett par år tidigare. Flickans mor- och
farföräldrar, liksöm övriga släktingar, bodde i Sverige. Släktingarna kände
ansvar för flickan och vill helt naturligt sörja för henne i fortsättningen.
Efter att ha övervägt olika möjligheter hade de kommit fram till att flickan, i
vart fall tills vidare, skulle bo kvar utomlands och avsluta sin skolgång där.
Släktingarna hemställde att tingsrätten till en början skulle förordna en
morbror som förmyndare för flickan.

Efter
den föreslagna ändringen skulle inte svenska myndigheter kunna ingripa vid
angivna och liknande förhållanden om hemvistlandets myndigheter var behöriga
att förordna förmyndare; ett förhållande som inte kan anses tillfredsställande
då det gäller en underårig svensk medborgare med stark anknytning till Sverige.

Tingsrätten
föreslår därför följande tillägg till 2 § 2 st

.............. såvida
hemviststatens myndigheter saknar behörighet eller

om
det med hänsyn till den underåriges anknytning till Sverige eljest föreligger
särskilda skäl. (Se 4 § 3 p. Lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor).

I
2 § 3 st talas om tilljalligt förmynderskap ett begrepp som inte förekommer i föräldrabalken.
Bestämmelsen ersätter den materiella regeln i 4 kap. 3 § 1904 års lag om sådant
förmynderskap.

I
15 § 1931 års förordning föreskrivs att tillfälligt förmynderskap kan anordnas.
I motiven hänvisas till den nämnda regeln i 1904 års lag, vilken lag inte
längre skall gälla.

Utredningen
nämner i detta sammanhang som exempel förmynderskap,,

som förordnas enligt 10 kap. 15 § förslaget till föräldrabalk, dvs. ett interi

mistiskt beslut jämförbart med beslut enligt nuvarande 11 kap. 15 § föräld

rabalken. — Då ett interimistiskt beslut om förordnande av förmyndare

inte torde kunna meddelas utan att fråga är om slutligt förordnade av

förmyndare i Sverige, bör den föreslagna bestämmelsen ersättas med en

materiell regel motsvarande den i 4 kap. 3 § 1904 års lag intagna regeln. .42

Uppsala
universitets juridiska fakultetsnämnd: Prop. 1988/89:14

I
specialmotiveringen till den föreslagna 5 kap. 2§ Lagen om internatio- ' ° nella
familjerättsfrågor (IFL) anför utredningen när det gäller tredje stycket (s.
150), att svensk domstols eller annan myndighets behörighet att ta upp frågor
om tillfälligt förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap förutsätter att
det kan sägas föreligga fara i dröjsmål. Fakultetsstyrelsen delar utredningens
uppfattning att en sådan behörighet bör finnas, men anser att om en
förutsättning skall vara att det är fara i dröjsmål, detta bör, om inte annat
av rättssäkerhetsskäl, klart anges som ett rekvisit i lagtexten

Utlandssvenskarnas
förening:

Förmynderskap
m. m. på grund av myndighetsbeslut

Även
här gäller i hög grad ovannämnda synpunkter beträffande hemvistbegreppet. Det
är överhuvudtaget att beakta, att starka motsättningar kan föreligga mellan
föräldrarna. Svensk domstol bör inte fråntas möjligheten att ta upp förmynderskapsfrågor
beträffande svenska medborgare eller personer med tidigare hemvist här.
Föreningen framhäver åter de frågor . som uppkommer i synnerhet beträffande
egenmäktighet med barn.

I
betänkandet framhålls t. ex. på sid. 128 att "När det gäller svenska
medborgare som har sitt hemvist utanför Sverige får det i princip förutsättas
att deras intressen blir i tillräcklig grad tillgodosedda i
hemvistlandet". Om detta i familjerättsliga sammanhang kan sägas ens
beträffande vuxna är tveksamt, i varje fall om det nya hemvistlandet inte
tillhör något av industriländerna. Det kan med än mindre säkerhet sägas
beträffande underåriga. Detta gäller även om svenska myndigheter har
"begränsade möjligheter att utöva en effektiv kontroll utomlands".

Det
kan t. ex. i kidnappningsfall vara avgörande att svensk domstol inte
"tappar taget". Det bör således inte vara tillräckligt med den
domsrätt som tillkommer myndigheterna i hemviststaten (betänkandet sid. 133).

Det
kan alltså finnas fall, då det inte är tillräckligt med ett tillfälligt förmynderskap,
godmanskap eller förvaltarskap enligt 2 §. Inte heller bör ett sådant
förordnande obligatoriskt upphöra så snart det konstaterats att det finns en
behörig ställföreträdare enligt hemviststatens lag med möjlighet att företräda
den omyndige i behövlig utsträckning (betänkandet sid. 134). Det är också att
märka, att interimistiska förordnanden i många länder inte respekteras på samma
sätt som slutliga avgöranden.

I
övrigt finns ingenting att invända mot bestämmelsen.

2.4 Erkännande av utländska avgöranden m. m.

Stockholms
tingsrätt:

4§

Tingsrätten
anser att paragrafen bör få en mer lättfattlig utformning och

föreslår
följande lydelse. 43

Ett lagakraftvunnet
avgörande av utländsk domstol eller annan utländsk Prop. 1988/89:14
myndighet i en fråga som rör förmynderskap, godmanskap eller annat Bilaga 3
liknande ställföreträdarskap gäller i Sverige, om avgörandet har meddelats eller
annars gäller i den ,stat där den ställföreträdarskapet avser hade hemvist.

5 §

Tingsrätten
ifrågasätter om de i paragrafen uppräknade undantagen är anpassade till de
avgöranden det här är fråga om. Väsentliga skillnader föreligger mellan övriga
familjerättsliga avgöranden och här aktuella avgöranden, såsom i fråga om
rättskraft, partsställning och möjlighet att ingå i svaromål.

För
de fall undantag från 4 § anses behövliga bör de kunna formuleras i en mer
allmänt hållen regel.

Utlandssvenskarnas
förening:

Erkännanden
av utländska avgöranden

Bestämmelserna
har utformats i stort sett i likhet med motsvarande bestämmelser i
slutbetänkandet angående Internationella familjerättsfrågor. Föreningen har
inget att invända mot de synpunkter som redovisas, i utredningen.

Det
torde dock beträffande de förmynderskapsrättsliga ärendena finnas fler fall då
frågor om ordre public uppkommer.

2.5 Verkan av vissa rättshaiidlingar Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd:

I
förslaget till 5 kap. 9§ IFL (specialmotiveringén sid. 158 ff) anges att en

rättshandling som någon har företagit i Sverige eller utomlands blir bin

dande för honom, om behörighet förelåg enligt lagen i det land där rätts

handlingen företogs och motparten var i god tro. Fakultetsstyrelsen måste

först ställa sig frågande till formuleringen "i Sverige eller
utomlands". Det

kan ifrågasättas om det låter sig göras att i svensk lag föreskriva rättsver

kningar för förhållanden utomlands. Vidare är fakultetsstyrelsen tveksam

till hur den föreslagna regein förhåller sig till den inhemska svenska regle

ringen i nuvarande 9 kap. 6 § föräldrabalken , där bundenheten styrs av ej

endast god tro hos motparten, utan även ratihabition eller behörigt fullgö

rande inom skälig tid. Det är något oklart vad som åsyftas med begreppet

god tro i förslaget, eller, med andra ord, vilka förhållanden som kan

omfattas av god tro för att regeln skall bli tillämplig. Så länge det är fråga

om god tro om den utländska rätten, dvs. att motparten är i god tro om att

samma regler om behörighet gäller för hans medkontrahent, som de, vilka

normalt gäller i inhemska förhållanden, synes läget klart. Är det däremot

fråga om god tro t. ex. så att motparten har anledning förutsätta att ett

förmyndarsamtycke föreligger eller att medkontrahenten p. g. a. eget arbe- 44

te har ekonomisk förmåga
att prestera, blir läget mera oklart. Frågan är här Prop. 1988/89:14 om det
inte kan tänkas bli en konflikt med nuvarande 9 kap. 6 § föräldra- Bilaga 3
balken. Fakultetsstyrelsen ifrågasätter därför behovet av den föreslagna regeln
vad gäller rättshandlingar, företagna i Sverige.

Svenska
bankföreningen: '

I
övrigt vill föreningen endast kortfattat uppehålla sig vid 9 § 1 st i utredningens
förslag till ett nytt kapitel 5 i förslaget till lag om internationella
familjerättsfrågor. Bestämmelsen är avsedd att i vissa hänseenden tillgodose
ett skydd för tredje man. Som förutsättning gäller dock bland annat att tredje
man var i god tro. I likhet med vad Bankföreningen anförde i sitt remissvar
beträffande familjelagssakkunnigas betänkade vill föreningen framhålla att det
uppställda skyddet för bankernas del förefaller något tunt, eftersom kravet på
den goda tron för sådana institutioner normalt ställs mycket högt. Nu sägs
visserligen i förmynderskapsutredningens betänkande att, för det fall det är
fråga om en ordinär rättshandling, den mot vilken rättshandlingen företogs
normalt inte torde behöva utreda närmare vilken behörighet som kan tillkomma medkontrahenten.
Enligt Bankföreningens mening bör den föreslagna bestämmelsen ändock ändras så
att den endast kommer att innefatta ett villkor om att den som ingick
rättshandlingen inte insett att motparten saknade behörighet att företa
rättshandlingen.

Utlandssvenskarnas
förening:

Verkan
av vissa rättshandlingar

Mot
denna bestämmelse finns inte någon invändning.

3 Nordiska förhållanden

Stockholms
tingsrätt:

De
föreslagna ändringarna i 1931 års förordning och 1904 års lag är föranledda av
i regeringens proposition 1987/88:124 God man och förvaltare föreslagna
ändringar i föräldrabalken, baserade på utredningens förslag i etapp ett om
omyndigförklaringsinstitutets avskaffande. Mot dessa följdändringar har
tingsrätten ingen erinran.

Uppsala
universitets juridiska fakultetsnämnd:

A
sid. 123 anför utredningen när det gäller nordiska förmynderskapsfrå

gor, att det tidigare föreslagna avskaffandet av omyndigförklaringsinstitutet

i svensk rätt ej bör få andra konsekvenser än att för frågan om hävande av

omyndighetsförklaring i Sverige reglerna om upphörande av förvaltarskap

görs tillämpliga. Detta innebär enligt utredningen bl.a. att svenska med

borgare med hemvist i ett annat nordiskt land även framdeles bör kunna 45

omyndigförklaras
där. Det kan enligt fakultetsstyrelsens mening synas Prop. 1988/89:14 märkligt
att medborgare från andra nordiska länder med hemvist i Sverige Bilaga 3 inte
kan bli omyndigförklarade, medan svenska medborgare kan bli omyndigförklarade
om de har hemvist i ett annat nordiskt land. Särskilt mot bakgrund av att ett
viktigt syfte med det föreslagna avskaffandet av det svenska
omyndigförklaringsinstitutet är att detta utgör en åtgärd av mycket ingripande
natur för den enskilde kan det möjligen här vara skäl att man från svensk sida
verkar för en enhetlig reglering i Norden. Utredningen utgår visserligen från (s.
124), när det gäller rättsverkningarna av en omyndigförklaring i annat nordiskt
land, att rösträtten för svenska medborgare ej skulle komma att påverkas av en
sådan förklaring, eftersom svenska bestämmelser torde komma att gälla
beträffande denna rättsverkan av en omyndigförklaring i annat nordiskt land.
Förutsatt att utredningens beskrivning av rättsläget är korrekt finner
fakultetsstyrelsen ingen anledning till anmärkning på denna punkt. Emellertid
kvarstår dock frågan om lämpligheten av att låta det vara möjligt att
omyndigförklara en svensk medborgare i annat nordiskt land med tanke på andra
rättsverkningar av en sådan omyndigförklaring, främst de förmögenhetsrättsliga
rättsverkningarna. Här är också utredningen av den uppfattningen, att verkningarna
av en omyndigförklaring i förmögenhetsrättsligt hänseende skall bedömas enligt
lagen i den stat där förmynderskapet anordnas (s. 123 n — 124 ö). Enligt
fakultetsstyrelsens mening kan det finnas risk för att svenska medborgare
drabbas av rättsverkningar, som är av ingripande natur, om de omyndigförklaras
i annat nordiskt land. Eftersom sådana rättsverkningar inte kan drabba personer
med hemvist i Sverige (med undantag för de mindre ingripande rättsverkningar,
som föreslås följa av ett förvaltarskapsanordnande), kan det synas underligt
att så kan bli fallet för svenskar, bosatta i ett annat nordiskt land. En harmonisering
av de nordiska ländernas inhemska regleringar på detta område vore därför välkommen.
Fakultetsstyrelsen är emellertid medveten om att de nu nämnda följderna är en
logisk konsekvens av hemvistprincipen.

Föreningen
jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer:

En
reglering grundad på hemvistprincipen har, som utredningen funnit, fungerat väl
mellan de nordiska länderna, varför utredningen inte föreslår annan ändring i
de bestämmelser som rör nordiska förhållanden än de som föranleds av förslaget
om avskaffande av omyndigförklaringsinstitutet.

Det
är enligt föreningens mening inte tilltalande att en nordisk enhet inte kunnat
uppnås beträffande förmynderskapsinstitutets vara eller inte vara. Detta synes
enligt utredningens förslag kunna ge till konsekvens att om t. ex. en dansk
medborgare blivit omyndigförklarad kan han efter att ha tagit hemvist i Sverige
erhålla i landet ett hävande av omyndigförklaringen samtidigt som den danska
omyndigförklaringen fortfarande gäller där. Likaså kommer svenska medborgare
med hemvist i annat nordiskt land att kunna omyndigförklaras där.

Föreningen
är av den bestämda uppfattningen att inte minst med hän

syn till de personliga intigritetsfrågor varom här är fråga är synnerligen 46

angeläget att en enhetlig
lagstiftning uppnås i Norden. Föreningen anser Prop. 1988/89:14 emellertid
ändock ej att önskemålet om en enhetlig nordisk lagstiftning är Bilaga 3 så
starkt att det bör fördröja genomförandet av förmynderskapsutredningens
förslag.

Utlandssvenskarnas
förening:

Då
det gäller förslaget till "Lag om ändring i förordningen (1931:429) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap"
verkar §§ 19 och 21 A få en svåröverskådlig lydelse.

Föreningen
ifrågasätter om inte bestämmelserna i 21 A§ kunde flyttas upp som inledning
till 19 § och övriga bestämmelser i 19 § anges åsyfta de övriga nordiska
länderna.

4 Kostnadseffekter

Stockholms
tingsrätt:

Den
föreslagna lagändringen kan komma att innebära en ökad ärendetillströmning och
ökad arbetsbelastning för Stockholms tingsrätt. Omfattningen därav beror till
viss del på i vilken utsträckning förmynderskap i fortsättningen skall skrivas
in. Förslag härom föreligger ännu inte. En resursförstärkning torde i allt fall
komma att bli nödvändig.

Svenska
bankföreningen:

---- Samtidigt
vill föreningen även i detta sammanhang framhålla

vikten
av att statsmakterna ombesörjer att de som kan komma att beröras

av lagen erhåller särskild information om lagens verkningar.

Utlandssvenskarnas
förening:

I
yttrandet den 12 februari 1988 angående Internationella familjerättsfrågor har
föreningen framhållit, att den som flyttar utomlands, tillfälligt eller stadigvarande,
i samband därmed måste få klarhet i om han eller hon räknas som utvandrare.
Staten måste här åläggas en omfattande informationsplikt.

Föreningen
återkommer till informationsplikten och framhåller vikten av att förändringar
och konsekvenserna därav blir belysta i broschyrer som kan distribueras och
vara tillgängliga genom utrikesförvaltningen.

5 Övriga frågor

Stockholms
tingsrätt:

God mans behörighet att
uppbära barnbidrag

Med
stöd av 18 kap. I § föräldrabalken, jämförd med 4 kap. 3 § 2 st 1904

års lag, förordnas god man
för underåriga utländska medborgare utan legal 47

ställföreträdare här i
riket. Enligt I § 2 st lagen (1947:529) om allmänna Prop. 1988/89:14

barnbidrag skall sådant
bidrag utgå jämväl för här bosatt barn som icke är Bilaga 3

svensk medborgare såframt
barnet fostras av någon som är bosatt och

mantalsskriven i riket
eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan

minst sex månader vistats
i riket. Enligt 4 § nämnda lag skall rätten att

uppbära barnbidrag för ett
barn tillkomma föräldrarna eller den som

fostrar barnet.

Enligt
riksförsäkringsverkets rekommendation till de allmänna försäk-.

ringskassorna får barnbidrag uppbäras av god man endast i viss speciell

situation. Denna ordning har fått till följd att överförmyndare/social

nämnder ofta begär att särskilt förordnad förmyndare skall förordnas för

det underåriga utländska barnet. '

Tingsrätten
finner emellertid att det är i det närmaste omöjligt att för de barn det här
gäller förordna förmyndare. Detta kräver kontakt med barnets
hemlandsmyndigheter och utredning om föräldrar m. m. vilket inte är praktiskt
genomförbart.

Om
en god man som förordnas enligt nuvarande 18 kap. I § föräldrabalken inte f n.
anses ha behörighet att uppbära barnbidrag, bör en sådan rätt uttryckligen
tillerkännas den förordnade. Det kan lämpligen ske genom ett tillägg till 4 § i
lagen om allmänt barnbidrag.

Rättens
sammansälttning vid avgörande av vissa ärenden enligt föräldrabalken

Enligt
lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden är underrätt vid
handläggning av vissa tvistiga ärenden, bl.a. frågor om godmanskap, och frågor
gällande talan mot överförmyndarens beslut domför med en lagfaren domare och
nämndemän.

Enligt
tingsrättens mening är rättens sammansättning vad gäller avgörande av godmansärenden
och talan mot överförmyndarens beslut, inte ändamålsenlig. Handläggningen
skulle vinna på om ärendena istället kunde avgöras av tre lagfarna domare. —
Ärendena bör handläggas relativt snabbt och avgörs ofta efter föredragning.
Nämndemän kan emellertid inte kallas in för enstaka ärenden, vilket får till
följd att handläggningen fördröjs i avvaktan på att flera ärenden kan avgöras
av samma nämnd. Någon direktkontakt med parterna förekommer i allmänhet inte.
Nämndemännen har vanligen inte någon erfarenhet av denna typ av frågor och uppfattar
— enligt vad tingsrätten erfarit — inte sin närvaro som meningsfull.

Enligt
förslag i propositionen 1987/88:124, se departementschefens uttalande sid.
149, skall frågor om förvaltarskap handläggas som domstolsärenden och
nämndemän delta vid avgörande. Även vad gäller dessa frågor ifrågasätter
tingsrätten om rättens sammansättning vid avgörande är ändamålsenlig.

Tingsrätten
föreslår en ändring av ärendelagen innebärande att ovan nämnda ärenden framledes
kan avgöras av tre lagfarna domare.

48

Uppsala universitets
juridiska fakultetsnämnd: Prop. 1988/89:14

Vad
gäller utredningens diskussion om 1961 års konvention om skydd JÖr

underåriga
(s. 130 O, anser fakultetsstyrelsen inte att tillräckliga skäl anförs av
utredningen för att en svensk anslutning till konventionen inte skall
tillstyrkas. I denna del hade det varit önskvärt med en något mera utförlig
undersökning.

Utlandssvenskarnas
förening:

1961
års konvention om skydd för underåriga

Vad
gäller 1961 års konvention om skydd för underårig verkar konventionens
sammanblandning av förmynderskapsregler och vårdnadsregler olycklig och
föreningen instämmer i att en svensk anslutning inte kan tillstyrkas.

1980
års Europakonvention och Haagkonvention

Däremot
vill föreningen framhäva nödvändigheten av att Sverige snarast ansluter sig till
1980 års Europarådskonvention och 1980 års Haagkonvention, båda av största
vikt beträflFande internationella bortföranden av barn.

49

Lagrådsremissens lagförslag p™p- i 988/89:14

Bilaga 4 1 Förslag till

Lag om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m.m.

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Förvaltarskap enligt föräldrabalken anordnas i Sverige för den som är

medborgare i en sådan stat som avses i förordningen (1931:429) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och för

mynderskap och som har hemvist här i landet, om inte förmynderskap

redan utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyndare i någon

annan fördragsslutande stat. Tillfälligt förvaltarskap för en sådan medbor

gare får anordnas här i landet även om denne inte har hemvist här.

Då
förvaltarskap anordnas i Sverige för en sådan medborgare som avses i första
stycket, tillämpas bestämmelserna om omyndighetsförklaring och förmynderskap i
16—20§§ nämnda förordning. Ett förvaltarskap med begränsning av förvaltarens
uppdrag får dock inte överflyttas till en annan fördragsslutande stat.

Om
ett förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag överflyttas från
Sverige till en annan fördragsslutande stat, skall det enligt svensk rätt anses
utgöra ett förmynderskap för omyndigförklarad enligt den andra statens lag.

Om
ett förmynderskap för omyndigförklarad överflyttas till Sverige från en annan
fördragsslutande stat, skall det enligt svensk rätt anses utgöra ett förvaltarskap
utan begränsning av förvaltarens uppdrag.

2
§ Om den som har förvaltare i
Sverige omyndigförklaras i en annan fördragsslutande stat där han eller hon har
tagit hemvist, upphör förvaltarens uppdrag.

3
§ En omyndigförklarad
medborgare i en fördragsslutande stat är i Sverige likställd med en person som
har förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget när det gäller behörighet
att inneha uppdrag och befattningar samt att bedriva tillståndspliktig
verksamhet.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1989.

50

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1—6 och 8 §§, 7 kap. 5 §
samt rubriken till 5 kap. lagen (1904:26 s. I) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

5 kap. Om förmynderskap omyndigförklarade-

Föreslagen lydelse Jör 5 kap. Om JÖrvaltarskap enligt föräldrabalken
m. m.

Prop. 1988/89:14 Bilaga 4

Vad i svensk lag är stadgat om omyndighetsförklaring och
om förmynderskap för omyndigförklarade skall äga tillämpningjämväl i avseende
å svensk undersåte, som ej har hemvist inom riket. Varder förmynderskap
anordnat i främmande stat för svensk undersåte, som där har hemvist men som är jörklarad
omyndig här i riket eller om vars försättande i omyndighet här är fråga, må
dock rätten, såframt ej särskilda omständigheter påkalla, att JÖrmynderskap är
anordnat här i riket, besluta, att jÖrmyriderskap ej skall vara anordnat
enligt svensk lag.

Regeringen äger beträffande JÖrmynderskap för omyndigförklarade
svenska undersåtar, som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda
bestämmelser angående vården av omyndigs värdehandlingar, så ock förordna
svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att vara överförmyndare. Regeringen
prövar fråga om entledigande av sådan överförmyndare.

Förmynderskap som avses i första stycket och .som är
anordnat enligt .svensk lag skall vara inskrivet vid Stockholms tingsrätt.
Ersättning till överförmyndare beträffande sådant förmynderskap utgår av
statliga medel enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma gäller
ersättning liW JÖrmyndare i den mån ersättningen ej enligt

'

Vad i svensk lag är stadgat om förvaltarskap skall äga
tillämpning jämväl i avseende å svensk undersåte, som ej har hemvist inom
riket. Varder förmynderskap anordnat i främmande stat för svensk undersåte,
som där har hemvist men som har förvaltare här i riket eller beträffande
vilken ansökan därom har gjorts, må dock rätten, såframt ej särskilda
omständigheter påkalla, att förvaltarskap är anordnat här i riket, besluta, att
förvaltarskap ej skall vara anordnat enligt svensk lag.

Regeringen äger beträffande förvaltarskap för svenska
undersåtar, som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda bestämmelser
angående vården av den enskildes värdehandlingar, så ock förordna svensk
diplomatisk eller konsulär tjänsteman att vara överförmyndare. Regeringen prövar
fråga om entledigande av sådan överförmyndare.

Förvaltarskap som avses i första stycket skall vara inskrivet
vid Stockholms tingsrätt. Ersättning till överförmyndare beträffande sådant förvaltarskap
utgår av statliga medel enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma
gäller ersättning till förvaltare i den mån ersättningen ej enligt 15 kap. 27 §
föräldrabalken skall utgå av den en-

' Senaste
lydelse av lagens rubrik 1971:797. " Senaste lydelse av kapitelrubrikcn
1924:340. - Senaste lydelse 1976:1120.

51

Nuvarande
lydelse

15
kap. 79§ föräldrabalken skall utgå av den omyndiges medel.

Föreslagen lydelse skildes
medel.

Prop,1988/89:14
Bilaga 4

Har ansökan gjorts om
omyndighetsförklaring av utländsk undersår te, som har hemvist här i riket, inhämte
rätten, genom bemedling av ministern för utrikes ärendena, huruvida förmynderskap
kommer att anordnas enligt den främmande statens lag. Upplyses det, att sådant förmynderskap
icke kommer att anordnas, eller erhålles ej svar inom sex månader, varde
omyndighetsförklaring av rätten meddelad och förmynderskap här anordnat enligt
svensk lag.

Har ansökan gjorts om att
förvaltare skall förordnas för utländsk undersåte, som har hemvist här i riket,
inhämte rätten, genom bemedling av ministern för utrikes ärendena, huruvida förmynderskap
kommer att anordnas enligt den främmande statens lag. Upplyses det, att sådant förmynderskap
icke kommmer att anordnas, eller erhålles ej svar inom sex månader, får förvaltare
förordnas enligt svensk lag.

Är svensk undersåte
förklarad omyndig i främmande stat, kan omyndighetsförklaringen hävas jämväl
här i riket enligt svensk lag.

Har
undersåte i främmande stat förklarats omyndig här i riket, men varder förmynderskap
för honom anordnat enligt den främmande statens lag, skall den här förordnade /ormync/aren
entledigas.

Är svensk undersåte förklarad
omyndig i främmande stat, kan omyndighetsförklaringen hävas jämväl här i riket.
Härvid tillämpas vad söm i .svensk lag är föreskrivet om upphörande av förvaltarskap.

Har undersåte i främmande
stat fått förvaltare här i riket', men varder förmynderskap för honom anordnat
enligt den främmande statens lag, skall den här förordnade förvaltaren
entledigas.

Skall i visst fall
svensk lag ej äga tillämpning beträffande omyndighetsförklaring av någon, som
vistas här i riket, eller är ännu ej utrett, om det skall ske, äge likväl
rätten, om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara, förordna, att han skall
vara omyndig under tiden intill dess vård om hans angelägenheter anordnats i
enlighet med lagen i hans hemland eller rätten meddelat dom, så ock för samma
tid förordna förmyndare. I avseende å- förordnande, varom nu år sagt, skall
vad i 10 kap. 14 §, 11 kap. 15 § andra stycket och 20 kap. 11 §föräldrabal-

"*
Senaste lydelse 1924:340. Senaste lydelse 1924:340.

Senaste
lydelse 1976:1120.

Skall i visst fall
svensk lag om förordnande av förvaltare ej äga tillämpning beträffande någon, som
vistas här i riket, eller är ännu ej utrett, om det skall ske, äge likväl rätten,
om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara, förordna yö>-valtare enligt
11 kap. 18 § jÖräldra-balkén under tiden intill dess vård om hans
angelägenheter anordnats i enlighet med lagen i hans hemland eller rätten
slutligt prövat frågan enligt II kap. 7 § föräldrabalken.

52

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:14

..... , Bilaga 4

ken ar stadgat aga
motsvarande

tillämpning.

Är
förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må ock i trängande fall
god man enligt svensk lag forordnas att vårda den omyndiges angelägenheter.

.. 5§

Om
omyndighetsförklaring, som meddelats av behörig utländsk myndighet, skall
genom svensk domstols försorg, på begäran, kungörelse införas i Post- och
Inrikes Tidningar. Den utländska myndighetens behörighet skall styrkas genom
intyg av här i riket anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av
svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman.

Vad
i första stycket sägs skall äga Vad i första stycket sägs skall äga

motsvarande tillämpning, då motsvarande tillämpning, då behö-

omyndighetsförklaring blivit hävd rig utländsk myndighet har hävt en

av behörig utländsk myndighet. omyndighetsförklaring eller beslutat

att ett förvaltarskap skall upphöra.

Är
förmynderskap för omyndig- Är förmynderskap för omyndig

förklarad efter vad ovan sägs an- förklarad efter vad ovan sägs an

ordnat i enlighet med utländsk lag, ordnat i enlighet med utländsk lag,

skall vad i 4 kap. 5 § är stadgat i skall vad i 4 kap. 5 § är stadgat i

avseende å underårig äga motsva- avseende å underårig äga motsva

rande tillämpning. rande tillämpning. Den omyndig-

fÖrklarades behörighet enligt svensk lag skall därvid anses motsvara
behörigheten för den som har förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Har
omyndighetsförklaringen kungjorts efter vad i detta kap. 5 § är sagt, må dock
den, mot vilken den omyndigförklarade här i riket företagit rättshandling, icke
åberopa, att han ej ägde eller bort äga kännedom om omyndighetsförklaringen.

Den som är omyndigförklarad i enlighet med utländsk lag är här i riket
likställd med en person som har förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget
när det gäller behörighet att inneha uppdrag och befattningar samt att
bedriva tillståndspliktig verksamhet.

8§''

Varder svensk undersåte, som Förordnas här i
riket förvaltare

har
hemvist i främmande stat,/iä// för svensk undersåte som har

riket
Jörklarad omyndig och för- hemvist i främmande stat, göre rät-

myndare
jör honom förordnad, göre ten ofördröjligen anmälan därom

'
Senaste lydelse 1977:657.

" Senaste Ivdelse 1924:340.

''Senaste lydelse 1924:340. - 53

Nuvarande lydelse

rätten
ofördröjligen anmälan därom till ministern för utrikes ärendena.

Föreslagen lydelse

till
ministern för utrikes ärendena.

Prop.1988/89:14
Bilaga 4

Regeringen
äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller med en eller
flera av dessa stater, stadga avvikelser från de i denna lag givna
bestämmelser om internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps ingående,
äktenskapsskillnad, förmynderskap för underåriga och omyndigförklarade så ock
i övrigt meddela föreskri fter i dessa hänseenden.

Efter
avtal med annan stat än nu är sagt äger regeringen, med avseende å undersåtar
i fördragsslutande stat, stadga avvikelser från de i 4 och 5 kap. meddelade
bestämmelserna.

Skall, enligt de i viss
främmande stat gällande allmänna reglerna om internationella rättsförhållanden,
lagen i den stat. där hemvistet är, äga tillämpning med avseende å omyndighetsförklaring
och anordnande av förmynderskap för underårig och omyndigförklarad, äger ock
regeringen JÖrordna beträffande undersåtar i den staten, vilka hava hemvist här
i riket, att omyndighetsförklaring må ske och förmynderskap anordnas enligt
svensk lag, samt ifråga om svenska undersåtar, vilka hava hemvist i den främmande
staten, att omyndighetsförklaring må ske och förmynderskap anordnas i den
främmande staten.

I förhållande till
Danmark, Finland, Island och Norge finns särskilda bestämmelser i JÖrordningen
(1931:429) om vissa rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap
och i lagen (1988:000) om nordiska JÖrmynderskap för omyndigjörklarade m. m.

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1989.

'Senaste Ivdelse
1976:1120.

54

Innehåll Prop. 1988/89:14

sid.

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ ... 1

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 1 september 1988 8

1
Inledning ....................................................... ... 8

2
Allmän motivering .............................................. 9

2.1
Nordiska förhållanden ................................... 9

2.2
Utomnordiska förhållanden ........................... 11

2.3
Ikraftträdande ............................................ 13

2.4
Kostnader och resursbehov ............................ 13

3
Upprättade lagförslag......................................... 13

4
Specialmotivering............................................... 13

4.1
Förslaget till lag om nordiska förmynderskap
för omyndigförklarade m.m ................................................................. 13

4.2
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap 16

5
Hemställan....................................................... . 20

6
Beslut ........................................................... 20

Utdrag ur lagrådets
protokoll den 22 september 1988 21

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 29 september

1988.................................................................. 22

Bilaga
I Sammanfattning av utredningens betänkande 23

Bilaga 2 Utredningens
lagförslag............................. . 25

Bilaga 3
Remissammanställning.............................. . 35

Bilaga 4 Lagrådsremissens
lagförslag ...................... 51

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1988 55