Prop. 1988/89:142

Regeringens proposition 1988/89:142

om fortsatt valutareglering, m.m.

Prop. 1988/89:142

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 30 mars 1989 för den åtgärd och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Odd
Engström

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att valularegleringen föriängs att gälla i ytterligare ett
år, dvs. för liden den 1 juli 1989 - den 30 juni 1990. För riksdagens kännedom
läggs samtidigt fram förslag om fortsalt giltighet av valutaförordningen.

I
propositionen föreslås dessutom ett par kompletteringar i taxeringslagen med
anledning av att en stor del av valutaregleringen efter hand kan komma att
slopas. Enligt förslaget blir valutabank och fondkommissionär skyldiga alt
lämna kontrolluppgifter rörande utländska värdepapper på i huvudsak samma sätt
som redan gäller för inhemska värdepapper. Valutabank blir vidare skyldig att
lämna kontrolluppgifter i fråga om vissa betalningar till och från utlandet. De
nya kontrollreglerna skall enligt förslaget träda i kraft den I juli 1989 och
bli tillämpliga fr.o.m. 1990 års taxering.

1
Riksda.gen 1988/89. 1 .saml. Nr 142

Propositionens
förfatlningsförslag

1 Förslag till

Lag om
ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom
föreskrivs att 37 § I, 2 och 5 mom., 39 § I och 3 mom. samt 43 § I mom.
taxeringslagen (1956:623)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse 37 § / mom.- Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och
registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag,
skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det
föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Prop. 1988/89:142

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall
avse

Vad uppgiften skall
avse

4 a. Den som utbe

talt utdelning på aktie

i svenskt aktiebolag,

på vilket 3 kap. 8 § ak

tiebolagslagen

(1975:1385) dier

lagen (1970:596) om förenklad
aktiehantering är tillämplig, bank, som avses i I § aktiefondslagen (1974:931),
vilken utbetalt utdelning på andel i svensk aktiefond för vilken register
förs enligt 31 § sistnämnda lag, den som utbetalt utdelning från utländsk
juridisk person, om utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolags försorg samt fondbolag, som avses i 1 § aktiefondslagen, vilket förvaltar
svensk aktiefond för vilken register förs enligt 31 § sistnämnda lag.

Den som är berättigad att
lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.

Fysisk person som hos den
uppgiftsskyldige varit antecknad som innehavare av aktie eller andel i aktiefond
eller utländsk juridisk person.

Den ulbetalda utdelningen.

Innehavet
vid årets utgång.

' Lagenomtryckt 1971:399.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

- Senaste
lydelse 1988:879.

Föreslagen lydelse 37 § 1
mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av
preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan
anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret
enligt följande uppställning.

Prop.
1988/89:142

Uppgiftsskyldig

Vem uppgijten skall
avse

Vad uppgiften skall
avse

4
a. Den som utbe-

laU utdelning på aktie

i svenskt aktiebolag,

på vilket 3 kap. 8 § ak

tiebolagslagen

(1975:1385) dier

lagen (1970:596) om

förenklad akliehante-

ring är tillämplig,

bank, som avses i I §

aktiefondslagen

(1974:931), vilken ut

betalt utdelning på an

del i svensk aktiefond

för vilken register förs

enligt 31 § sistnämnda

lag, den som utbetalt

utdelning från ut

ländsk juridisk per

son, om utdelningen

utbetalats genom Vär

depapperscentralen

VPC Aktiebolags för

sorg samt fondbolag,

som avses i 1 § aktie

fondslagen, vilket

förvaltar svensk aktie

fond för vilken regis

ter förs enligt 31 § sist

nämnda lag.

4
b. Valutabank och fondkommissionär hos vilka utländsk aktie eller annat laländskt
värdepapper JÖrvaras I depå eller kontofÖrs enligt särskilda bestämmelser
därom.

Den
som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.

Fysisk
person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som innehavare av aktie eller
andel i aktiefond eller utländsk juridisk person.

Den
som är berättigad att lyfta utdelning .för egen del vid utdelningstill fallet
samt den som gottskrivits ränta eller UU vilken ränta utbetalats.

Den
som varit antecknad .som Innehavare av utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.

Den utbetalda utdelningen.

Innehavet
vid årets utgång.

Utdelning
och ränta som utbetalats eller gottskrivits.

Innehavet
vid årets utgång.

Uppgiftsskyldig Vem
uppgiften Vad uppgiften Prop.
1988/89:142

skall avse skall avse

4
c. Valutabank. Fysisk person för vil- Varje betalning som

ken banken JÖrmedlat överstiger 25 000 kro-

betalning till eller från nor Upplysning om

utlandet. det sammanlagda be-

loppet av dels sådana betalningar till utlandet, dels sådana betalningar
från utlandet.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 rnom.
Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i I mom., skall iakttagas följande.

Avser
sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna förmäles, endast en del
av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått.

I
kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktamenls-ersällning,
skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning
jämte tid för vilken traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter
lämnas ora traktamentsersätlning dels för förrättningar inom riket i enlighet
med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. I fråga om
förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som
icke varit förenade med övernattning (en-dagsförrällningar), förrättningar som
varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i
följd på en och samma ort (korttidsförrällningar) samt övriga resor
(långtidsförrättningar). För en-dagsförrällningar uppgives utgiven traktamentsersättning
och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar
medräknas icke sådan endagsförrätlning, som varat högst fyra timmar;
förrättning som varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv
dag; längre förrättning räknas som hel dag. För korttids- och långlidsförrätl-ningar
uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning skett. De
första femlon dygnen av varje långtidsförrällning uppgivas såsom korttidsförrältning.
— 1 kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att
arbetsgivaren utöver traktamentsersättningen, haft utgifter för den anställdes
bostad eller uppehälle under förrättningen.

Om
länsskattemyndigheten i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belägen
medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt
tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom riket, endast
anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för
medgivande är alt ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antagas
icke komma av.t översliga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande
medgivande kan lämnas även beträffande rese-koslnadsersättning för färd med
allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett
större antal anställda, som mera regelbundet företager tjänsteresor, och
medgivandel bedömes vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får ej
lämnas fåmansföre-tag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående
personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det
kan begränsas till viss grupp av anställda. — Ansökan om medgivande

■Senaste
lydelse 1986:1284. 4

göres hos länsskattemyndigheten
senast den 31 oktober året före taxerings- Prop. 1988/89:142 året. Talan mot
beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits eUer medgivande återkallats,
föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkommit till verket inom
en månad från den dag då klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets
beslut får talan icke föras.

Därest
vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes
pensionering, skaU i kontrolluppgiften upptagas bmttolön och vad som avdragils.

Av
kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde punkten skall framgå
om arbetsgivaren har att för utgivet belopp betala arbetsgivaravgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter. I kontrolluppgift som nu har sagts skall
särskilt för sig tas upp representationsersätlning och särskilt för sig annan
kostnadsersättning än resekostnads- och traktamentsersättning.

1
kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för
preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om avdrags-och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

1
kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer eller
organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser.
Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall redovisas dennes
födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt redovisningsnummer
enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges i stället för den
uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer. I kontrolluppgift
som lämnas av fåmansföretag skaU anges om personen är företagsledare eller
honom närstående person eller delägare i företaget.

Kontrolluppgift,
som i I mom. tredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring tagen annorledes
än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande
ägare till försäkringen och, om möjligt, fång varigenom äganderätten övergått
samt, i förekommande fall, den som erhållit förfoganderätten till försäkringen.
Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall
innehålla uppgift om den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta
pensionsförmånen.

I
kontrolluppgift skall lämnas uppgift om lån som har lämnats .räntefritt, eller
mot ränta understigande sedvanlig ränta, till arbets- eller uppdragstagare, om
det sammanlagda värdet av förmåner av detta slag uppgår till mer än,2000
kronor. Uppgiften skaU avse förmånens värde.

Kontrolluppgift
enligt 1 mom. Kontrolluppgift enligt 1 mom.

punkterna
I—3, 3b —3 h, 4a eller punkterna I—3, 3b —3 h, 4a —4c

7
— 9 skall avfattas på blankett en- eller 7 — 9 skall avfattas på blankett

ligt
fastställt formulär. Särskild enligt fastställt formulär. Särskild

uppgiftshandling
skall lämnas för uppgiflshandling skall lämnas för

varje person. varje person.

Riksskatteverket
får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från bestämmelserna i elfte
stycket. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej föras.

5
mom."* Den som har att av- 5 mom. Den som har alt avläm-

lämna kontrolluppgift enligt 1 na kontrolluppgift enligt 1 mom.

mom. punkterna I-3,3 b--3 h, 4 a punkterna 1-3, 3b-3h, 4a-4c

eller 7—10 skall senast den 31 janu- eller 7— 10 skall senast den 31 janu

ari under laxeringsåret till inkomst- ari under taxeringsåret lill inkomst

tagaren översända meddelande tagaren översända meddelande

med de upplysningar som lämnas i med de upplysningar som lämnas i

kontrolluppgiften. kontrolluppgiften.

"
Senaste lydelse 1986:1387.

Nuvarande
lyddse 39 § / mom.- 1 särskilda fall skall efter anmaning kontrolluppgifter för
hästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Prop.
1988/89:142

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall
avse

Vad uppgiften skall
avse

10. Redare. Den
som uppburit

lön
eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt lagen om sjömansskatt.

Åtnjutna förmåner.

Föreslagen lydelse
39 § / mom. 1 särskilda fall skall efter anmaning kontrolluppgifter för nästföregående
kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Uppgiftsskyldig

Vem uppgijten skall
avse

Vad uppgiften skall
avse

10.
Valutabank och fondkommissionär
hos vilka utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper förvaras i depå
eller konloJÖrs enligt särskilda bestämmelser därom.

11.
Redare.

Namngiven
person.

Den
som uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör be-skattnin,gsbar inkomst enligt
lagen om sjömansskatt.

Det antal och de slag av
värdepapper som avyttrats samt det erhållna beloppet.

Åtnjutna
förmåner.

Nuvarande lyddse

3
mom.'' Den som har tillstånd

att driva fondkommissionsrördse

enligt fondkommissionslagen

(1979:748) är skyldig att
efter anmaning lämna uppgifter som avses i 1 mom. 9 även i fråga om ej
namngivna personer.

Föreslagen lydelse

3
tnom. Den som har tillstånd

att driva fondkommissionsrördse

enligt fondkommissionslagen

(1979:748) är skyldig
att efter anmaning lämna uppgifter som avses i 1 mom. 9 även i fråga om ej
namngivna personer. Detsamma gäller valutabank och fondkommissionär
beträffande uppgifter som avses i 1 mom. 10.

5
Senaste lyddse 1987:105. *■ Senaste lydelse 1987:105.

1
moin. Envar, som har utbekommit utdelning på aktier i svenskt aktiebolag, på
vilket 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller 3 kap. 8 § bankaktiebolagslagen (1987:618) icke är tillämplig,
så ock envar, som här i riket har utbekommit

a)
utdelning på andelar i svensk
ekonomisk förening, svensk aktiefond, för vilken register ej förs enligt 31
§ aktiefondslagen (1974:931), eller, om den icke har betalts ut genom Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag (värdepap-perscenlralen), från utländsk juridisk person eller

b)
ränta, vilken har erlagts mol avlämnande
av kupong eller kvitto och icke har betalts ul genom värdepapperscentralen, på
obligation, förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning,

är
skyldig att till ledning för egen taxering vid mottagandet av utdelningen
eller räntan avge särskild uppgift härom. Lyfts beloppet för annans räkning,
och överlämnas ej därvid en av denne avgiven vederbörlig uppgift, skall
uppgift i stället avges av den, som lyfter beloppet, och därvid uppges namn och
hemvist på den, för vars räkning beloppet lyfts. Utbekommer någon utdelning
eller ränta mot kupong, som han har förvärvat utan det värdepapper kupongen lillhör,
skall också uppges namn och hemvist på den, från vilken kupongen har förvärvats.

/
mom. Envar, som har utbekommit utdelning på aktier i svenskt aktiebolag, på
vilket 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8 §
försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankaktiebolagslagen
(1987:618) icke är tillämplig, så ock envar, som här i riket har utbekommit

a)
utdelning på andelar i svensk ekonomisk
förening, svensk aktiefond, för vilken register ej förs enligt 31
§ aktiefondslagen (1974:931), eller, om den icke har betalts ut genom Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag (värdepap-perscenlralen) eller avser fall som nämns i 37 § 1
mom. 4 b, från utländsk juridisk person eller

b)
ränta, vilken har eriagls mol
avlämnande av kupong eller kvitto och icke har betalts ut genom vär-depapperscenlralen
eller avser faU som nämns i 37 § 1 mom. 4 b, på obligation, förlagsbevis eller
annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning,

är
skyldig atl till ledning för egen taxering vid mottagandet av utdelningen
eller räntan avge särskild uppgift härom. Lyfts beloppet för annans räkning,
och överlämnas ej därvid en av denne avgiven vederbörlig uppgift, skall
uppgift i stället avges av den, som lyfter beloppet, och därvid uppges namn och
hemvist på den, för vars räkning beloppet lyfts. Utbekommer någon utdelning
eller ränta mot kupong, som han har förvärvat utan det värdepapper kupongen
tillhör, skall också uppges namn och hemvist på den, från vilken kupongen har
förvärvats.

Uppgift
avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som utbetalar
utdelning eller ränta. Denne skall tillse atl uppgift avlämnas, innan betalning
sker.

Den
som begär registrering hos värdepapperscentralen av värdepapper som avses
berättiga till utdelning från utländsk juridisk person eller som åsyftas i
första stycket b skall samtidigt lämna uppgift om namn och hemvist på den, för
vilkens räkning utdelningen eller räntan skall lyftas.

' Senaste lyddse 1987:634.

Andras förhållande om
vilket sådan uppgift har lämnats, skall den som har Prop. 1988/89: 142 lämnat
uppgiften utan dröjsinål anmäla detta skriftligen lill värdepapperscentralen.
Bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad som förvaltare av aktier
enligt lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering, är skyldig att lämna sådan
uppgift som rör ränta efter anmodan från värdepapperscentralen. Sådan anmodan
får ej göras senare än fem år efter utbetalningen av räntan.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången i fråga om
kontrolluppgift lill ledning vid 1990 års taxering. Bestämmelserna i 37 § 1
mom. 4 c tillämpas i fråga om betalningar som görs efter ikraftträdandet.

2 Förslag till Prop. 1988/89; 142

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom
föreskrivs att 7§ skatteregisterlagen (1980:343)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

För
fysisk eller juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 § § ,
det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.

1. Sådana
uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag som avses i

25 § 8) taxeringslagen (1956:623).

2.
Uppgifter angående avslutad
revision, verkställt taxerings- eller mervärdeskatlebesök eller annat
sammanträffande enligt 31 § 2 mom. tredje stycket taxeringslagen eller 26 a §
lagen (1968:430) om mervärdeskatt. För varje sådan åtgärd får anges tid, art,
beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga ändringar
av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift humvida
bokföringsskyldighet har fullgjorts.

3.
Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt
uppbördslagen (1953:272) och lagen om mervärdeskatt eller avgift enligt lagen
(1982:423) om allmän löneavgift och lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare samt uppgifter om redovisning, inbetalning och
återbetalning av sådana skatter eller avgifter.

4.
Uppgifter om maskinellt
framställt förslag till sådant beslut som enligt lag eller förordning skall
antecknas i skattelängd.

5.
Uppgift om beslut om anstånd
med avgivande av deklaration och ' med betalning av skatt, dock ej skälen för
besluten, samt uppgift om att laga förfall föreligger för underlåtenhet atl
fullgöra deklarationsskyldighet.

6.
Administrativa och tekniska
uppgifter som behövs för beskattningen.

7.
Uppgifter som skall lämnas i
allmän självdeklaration i sammanställningarna för statlig och kommunal
inkomstskatt, i förmögenhetsredovisningen om skattepliktig förmögenhet samt
uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration.

8.
Uppgift om beslut om
beskattning, dock ej skälen för beslutet, samt uppgift om utmätning enligt 68 §
6 mom. uppbördslagen.

9.
Uppgift om att fordran mot
personen registrerats hos kronofogdemyndighet, uppgift om indrivningsresultat,
uppgift om beslut om ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift om
betalningsinställelse.

10.
Uppgift om antal anställda och
de anställdas personnummer.

11.
Uppgift om telefonnummer,
särskild adress för skattsedelsförsändelse samt namn, adress och telefonnummer
för ombud.

12.
Uppgift från kontrolluppgift 12.
Uppgift från kontrolluppgift enligt 37 § 1 mom. 1-3, 3b-3f, 4, enligt 37 §1
mom. 1-3, 3b-3f, 4, 4 a, 8 och 10, 8 mom. saml 42 § I 4 a-4 c, 8 och 10, 8 mom.
samt mom. och 3 mom. första stycket 42 § 1 mom. och 3 mom. första taxeringslagen
samt från sådan sär- stycket taxeringslagen samt från så-skild uppgift som
avses i 3 § lagen dan särskild uppgift som avses i 3 § (1959:551) om beräkning
av pen- lagen (1959:551) om beräkning av

' Lagenomtryckt 1983:143.

-Senaste lyddse 1986:1301. 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:142

sionsgrundande
inkomst enligt pensionsgrundande inkomst enligt

lagen (1962:381) om allmän försäk- lagen (1962:381) om aUmän försäk

ring, ring.

13.
Uppgift om beteckning, köpeskiUing,
taxeringsvärde, delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för
fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen, andelens storlek om
fastigheten har flera ägare, sådan uppgift om fasligheten som behövs för
bedömning huruvida inkomst av fastigheten skall beräknas med tillämpning av 24
§ 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och uppgift om intäkt som har beräknats
med tillämpning av nämnda lagrum, övriga uppgifter som behövs för beräkning "av
statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av bostad på
fastighet.

14.
Uppgift om lid och art för
planerad eller pågående revision samt beskattningsperiod och skatteslag som
denna avser samt uppgift om tid för planerat taxerings- eller
mervärdeskattebesök eller annat sammanträffande enligt 31 § 2 mom. tredje
stycket taxeringslagen eller 26 a § lagen om mervärdeskatt.

15.
Uppgift om postgiro- och
bankgironummer, om personen är näringsidkare.

16.
Uppgift om bruttointäkt av
tjänst och dennas fördelning på olika kategorier av tjänst samt summan av
avdrag från intäkten och dennas fördelning på kostnader för resor mellan bostad
och arbetsplats å ena sidan och övriga kostnader å andra sidan.

17.
Uppgift om omsättning i
näringsverksamhet.

18.
Uppgift angående varulager,
resultat av bmtlovinstberäkning, annan beräkning av relationstal eller
liknande, nettointäkt eller underskott av förvärvskälla med angivande av den
del därav som belöper på delägare, skönsmässig beräkning, belopp som under
beskattningsåret har stått tiU förfogande för levnadskostnader, varuuttag,
totala bilkostnader samt privat andel därav, bilförmån, bostadsförmån eller
annan sådan förmån, avsättning till fond, investeringsreserv eller liknande,
insättning på skogskonto eller liknande, nedskrivning av fordringar samt av-
och nedskrivning med högsta möjliga belopp, dock endast uppgift om att här
angivit förhållande föreligger och om belopp, procenttal eller årtal.

19.
Uppgift från centrala
bilregistret om innehav av fordon samt om fordonets registreringsnummer, märke,
typ och årsmodeU.

20.
Uppgift för beräkning av
skattereduktion för fackföreningsavgift.

21.
Uppgift om bosättningsland och
tidpunkt för byte av bosättningsland.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1989.

10

3 Förslag
till Prop. 1988/89:142

Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom
föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4 —8 samt 5 § 1 och 3 valutalagen
(1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1989 - den 30 juni 1990.

II

4 Förslag
till Prop. 1988/89:142

Förordning om fortsatt giltigliet av valutaförordningen (1959:264)

Härigenom
föreskrivs att valutaförordningen (1959:264), som enligt förordningen
(1988:352) gäller tiU utgången av juni 1989, skall fortsätta att gälla till
utgången av juni 1990.

12

Finansdepartementet Prop. 1988/89: i42

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1989

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist, Nordberg,
Engström, Freivalds, Wallström

Föredragande:
statsrådet Engström

Proposition om fortsatt valutareglering, m. m. 1
Inledning

1
finansplanen tiU 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100, bilaga 1) som
godkänts av riksdagen (FiU 20, rskr. 101) anförde chefen för
finansdepartementet att tiden nu är mogen atl i allt väsentligt avveckla de
kvarvarande delarna av valutaregleringen. Valutalagstiftningen bör behållas
endast i beredskapssyfte. Samtidigt underströks alt avvecklingen bör ske på ett
sådant sätt att dels en god statistik över utrikesbetalningarna kan bibehåUas,
dels en fungerande skattekontroll kan upprätthållas. I den sista delen behövs
lagstiftning. Jag tar nu upp denna fråga.

Med
hänsyn till den korta tid som stått lill buds för att utarbeta detta förslag
har, när del gäller frågorna om skattekontroll, beredningen inte kunnat rymma
ett sedvanligt remissförfarande. Synpunkter har i stället under hand inhämtats
från riksbanken, riksskatteverket. Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund.

Regeringen
beslutade den 22 mars 1989 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom
finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623).

Mitt
förslag nu i den delen skiljer sig från lagrådsremissens endast genom att en
mindre redaktionell ändring gjorts.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas
till protokollet som bilaga 1.

Jag
skall nu ta upp frågan om förslag till riksdagen i ämnet.

Jag
vill redan här tala om att en del av mina förslag bara är temporä

ra. Av inte minst tidsskäl har det inte varit möjligt att i fråga om skatte

kontroll utarbeta förslag som i alla delar är fristående från gällande be

stämmelser om valutareglering. En annan lösning än den jag föreslår nu

krävs när de egentliga motiven för valutaförfattningama helt har fallit

bort. Då får frågorna om skattekontroll hanteras på ett annal sätt än som

kan ske så länge som vissa delar av valutalagsliftningen bör behållas. Jag

räknar därför med atl frågorna tas upp till en mera genomgripande be

handling i ett senare sammanhang. 13

Den förfatlningstekniska
lösning som jag har stannat för nu fömtsätter Prop. 1988/89:142 atl vissa
bestämmelser i valutalagen (1939:350) samt valutaförordningen (1959:264) får
gälla ytterligare ett år. För en sådan förlängning talar också andra skäl.

Enligt
valulalagen (ändrad senast 1988:1393) gäller i fredstid att fullmäktige i
Sveriges riksbank skall göra framställning tiU regeringen om valutareglering,
om det bedöms nödvändigt för att nå centrala mål som har fastställts för den
ekonomiska politiken. Fullmäktige skall därvid begära att regeringen föreslår
riksdagen en lag om tillämpning av valutalagen för högst ett år. Regeringen
skall samtidigt med atl ell sådant lagförslag läggs fram förelägga riksdagen de
valutareglerande föreskrifter som regeringen avser att besluta. Sådana
föreskrifter finns i valutaförordningen (1959:264, ändrad senast 1988:352). En
redogörelse för innehållet i valutalagen och valutaförordningen finns i prop.
1975:82 (s. 14 — 21) och prop. 1977/78:169 (s. 6 och 7). I valutakommitténs
slutbetänkande (SOU 1985:52) Översyn av valutaregleringen finns vidare en
ingående redogörelse för valutaregleringens principer och tiUämpning.

Genom
lagen (1988:351) om tillämpning av valutalagen och förordningen (1988:352) om
fortsatt giltighet av valutaförordningen har valutareglering föreskrivits för
tiden den 1 juli 1988 — den 30 juni 1989 (prop. 1987/88:134, FiU 27, rskr.
296).

Fullmäktige
i riksbanken har i en skrivelse till finansdepartementet den 19 januari 1989
hemställt om förlängning av valutaregleringen.

Jag
lägger därför nu också fram förslag om en sådan föriängning. Detta hindrar
givetvis inte att riksbanken beslutar om fortsatta avregleringar i den takt som
banken finner vara riktig.

2 Förlängning av valutaregleringen

2.1 Riksbankens skrivelse

I
sin skrivelse lill finansdepartementet anför riksbankens fullmäktige bl. a.

alt liberaliserings- och förenklingsarbetet inom valutaområdet fortsatt i

enlighet med vad som framfördes i fullmäktiges remissyttrande över valu

takommilténs slutbetänkande och att det som i yttrandet angavs vara

första etappen av en avveckling av valutaregleringen nu slutförts. Av skäl

som utvecklas i skrivelsen anser fullmäktige att återstående delar av valu

taregleringen i allt väsentligt bör avvecklas men att möjlighet till reglering

bör behållas i beredskapssyfte. I enlighet härmed avser fullmäktige att

genom ändringar i riksbankens tiUämpningsföreskrifter till valutaförord

ningen avskaffa också de valutareslriktioner som bmkat betecknas som

regleringens hårda kärna. Fullmäktige föreslår likväl att förordnande ges

om fortsatt valutareglering t.o.m. den 30 juni 1990. Tiden fram lill dess bör

enligt fullmäktige användas för den fortsatta avvecklingen av valutaregle

ringen och för alt överväga och föreslå lösningar på bl. a. skattekontroll- och

statistikproblem som valutaregleringens avskaffande medför. Fullmäktige

hemställer därför att regeringen föreslår riksdagen att anta en lag om till- 14

lämpning
av 2 § första stycket 1,2 och 4-8 samt 5 § 1 och 3 valutalagen att Prop.
1988/89:142 gälla under tiden den 1 jufi 1989 - den 30 juni 1990 samt att
regeringen förordnar om fortsatt giltighet av valutaförordningen.

Till
protokollet i detta ärende bör som bilaga 2 fogas fullmäktiges skrivelse.

2.2 Remissyttranden

Efter
remiss har yttranden över riksbanksfullmäktiges skrivelse avgetts av
fullmäktige i riksgäldskontoret, bankinspektionen. Landsorganisationen i
Sverige (LO), Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
föreningsbankers förbund och Sveriges industriförbund.

Remissinstanserna
har godtagit riksbankens begäran alt valularegleringen förlängs att gälla i
ytterligare elt år eller lämnat den utan erinran. Minoriteter inom
riksgäldsfullmäktige anser dock att regleringen bör förlängas i enbart ell
halvt år resp. inte alls. Remissvaren ger genomgående uttryck för en positiv
inställning till att fortsatta avregleringar inom valutaområdet sker. De
närmare synpunkter som framförts i remissyttrandena framgår av en
remissammanställning, som bör fogas till protokoUet som bilaga 3.

2.3 Valutaregleringen

I
årets finansplan konstateras alt den långvariga användningen av valutaregleringen,
den fortgående internationaliseringen av näringslivet och den snabba
utvecklingen av nya finansiella instmment gjort regleringen allt mindre
effektiv. Samtidigt har, i linje med de riktlinjer som riksdagen tidigare
ställt sig bakom, betydande liberaliseringar av regleringen skett under senare
år.

Det
framhålls i finansplanen att de återstående delarna av regleringen inte utgör
något reellt skydd mot stora kapitalflöden och inte heller ger något effektivt
stöd för slabiliseringspolitiken. Omfattande stockar av utlandslån har byggts
upp med åtföljande stora amorteringar. Tillsammans med möjliga
betalningsförskjutningar i utrikeshandeln innebär detta stora latenta
kapitalflöden i tider med valutaoro. Regleringen ger samtidigt upphov till
samhällsekonomiska kostnader som i första hand får bäras av mindre förelag och
hushåll. Del konstateras också att återstående jämförelsevis begränsade valutareslriktioner
i huvuddelen av EG-länderna kommer att avskaffas 1990 samt att det vore
olyckligt om Sverige ställde sig vid sidan av den utvecklingen.

De
uppfattningar som kom lill uttryck i finansplanen och som riksdagen

ställt sig bakom är grunden för mina överväganden i detta ärende. Några

samhällsekonomiskt eller stabiliseringspoliliskt bärande skäl till alt behål

la det materiella innehållet i valutaregleringen finns inte längre. Del går

inte att hävda att Sverige i dag kan föra en autonom penningpolitik i skydd

av valularegleringen. Även om regleringen periodvis har bedömts utgöra

ett visst stöd för penningpolitiken, pekar utvecklingen entydigt på atl

dylika effekter alltmer reduceras. Erfarenheterna av den hittillsvarande 15

liberaliseringsprocessen
är också goda. Som riksbanken framhåller i sin skrivelse har fullgod balans i
valutaflödena kunnat uppnås med generella penningpolitiska medel och
variationer i kronans kurs inom den fastställda bandbredden.

Inte
heller går det att visa på några avgörande samhällsekonomiska förhåUanden som
skulle motivera att en i och för sig önskvärd avreglering bör skjutas på
framtiden. Den svenska ekonomin, inte minst den konkurrensutsatta delen, står
i dag väsentligt bättre mstad än i början av 1980-talet. Del inlernationella
förtroendet för vår ekonomi och för vär ekonomiska politik är också starkare
än tidigare.

En
bibehållen reglering skulle innebära att Sverige Qärmade sig från den internationella
utvecklingen. På intet vis skulle det öka förtroendet för vår vilja och våra
möjligheter att uppnå en balanserad ekonomisk litveckling och upprätthålla en
fast växelkurs. En sådan hållning står också i konflikt med den klart uttryckta
ambitionen i regeringens proposition (1987/88:66) om Sverige och den
västeuropeiska integrationen. I denna framhålls all Sverige så långt möjligt
bör utforma ett regelsystem på bl. a. de ekonomiska områdena i harmoni med
utvecklingen inom gemenskapen. Fria kapitalrörelser ses inom EG som en
avgörande förutsättning för att en integration av den finansiella tjänstesektorn
skaU komma lill stånd och ge välfärdsvinster för förelag och hushåll. För
Sveriges del måste målet vara en lagstiftning på de finansiella områdena som
skapar förutsättningar för likvärdiga konkurrensvillkor med omväriden. Det ger
oss möjlighet att deltaga i och tillgodogöra oss vinsterna av den inlernationella
integrationen på inte minst det finansiella fältet.

Valularegleringen
bör därför i allt väsentligt avvecklas. På kapitalrörelseområdet innebär en avreglering
mer konkret att den frihet för aktietransaktioner över gränserna som redan
uppnåtts även bör gälla för räntebärande värdepapper. Även andra slag av
finansiella placeringar samt reala investeringar bör i princip inte förhindras
av valutaregleringsskiil. De placeringsmöjligheler som därvid skapas kommer
alt leda till s.k. portföljanpassningar. Internationella erfarenheter visaratt
en sådan anpassningsprocess tar relativt lång tid och att del inte är möjligt
att i detalj förutse dess förlopp. En avreglering ökar förvisso också
känsligheten för kortsiktiga, förväntningsbetingade kapitalrörelser. Som jag
nämnt ovan är jmeUertid potentialen för svängningar i valutaflödet avsevärd
redan i dag. Erfarenheterna visar att en stabil yttre balans och valutakurs i
längden endast kan upprällhållas med generella åtgärder inom finans- och penningpDlitiken.

En
avveckling av valularegleringen måste emellertid ske på ett sådant sätt att
skattekontroll och stalistikinsamling kan upprätthållas på en god nivå. Som
påpekas i riksbankens skrivdse utnyttjas delar av valutaregleringens
bestämmelser för skatlekontroUändamål. En utsträckt liberalisering av olika
kapitaltransaktioner över gränserna fordrar en ökad uppgiftsinsamling och uppgiflsskyldighet
för de belalningsförmedlande bankerna. Det innebär också att vissa
restriktioner måste gälla för betalningsförmedlingen till och från utlandet
samt för förvaltningen av olika sorters värdepapper.

Prop. 1988/89:142

Lagfrågorna om
skattekontroll kan lösas på olika sätt. På sikt är det Prop. 1988/89:142 nödvändigt
att denna lagstiftning i största möjliga utsträckning läggs utanför valulalagstiflningens
ram. Valutalagen kan därvid begränsas till att i princip vara en beredskapslag.
Under en övergångslid anser jag det emellertid lämpligast att låta de delar av
valutaförfattningama som är av väsentlig betydelse för alt skapa underlag för
skattekontrollen stå kvar i princip oförändrade. När det materiella innehållet
i valutaregleringen så långt möjligt avvecklats finns det anledning att
återkomma med förslag om hur frågorna om skattekontroll bör lösas. Som framgår
nedan bör del dock redan i detta sammanhang lämnas förslag lill skattekonlrollregler
som möjliggör en snar avveckling av vissa förbud i valutalagstiftningen.

Även
i'dessa frågor är det av stort intresse att se hur regelverket inom EG
utformas. Möjligheterna atl anpassa våra regler lill dem som skall gälla i EG
får bl. a. bedömas utifrån de restriktioner som enskilda medlemsländer av
särskilt skattekontrollskäl får tillämpa ulan alt bryta mot EG:s övriga
lagstiftning för kapitalrörelser och finansiella tjänster. Bestämmelserna
härvidlag är dock ännu inte i detalj fastlagda.

Enligt
min mening bör det, mot den bakgrund som här angetts, vara mest ändamålsenligt
att fullmakterna i valutalagen får tas i anspråk under ytteriigare ett år så
att skattekontrollintresset därigenom kan tas tillvara under det övergångsskede
som nu förestår. Som riksbanken framhåller kan en fortsatt avveckling av
valutaregleringen liksom hittills ske inom ramen för nuvarande valutalag och valulaförordning.

3 Skattekontroll

3.1 Allmänt

Ett
effektivt skatteadministrativt system förutsätter bl.a. regler som ger
taxeringsmyndigheterna tillförlitliga uppgifter för taxeringen.

Antalet
fall i vilka de svenska skattereglerna blir tillämpliga på ekonomiska
transaktioner mellan svenskar och utlänningar är endast en bråkdel av de fall
som gäller transaktioner mellan svenskar. Ullandstransaktionér av betydelse vid
beskattningen har hittills berört främst de större företagen. Valutaregleringen
kan sägas ha fungerat som en tröskel som det stora flertalet skattskyldiga
inte kunnat eller haft anledning atl passera. Den har därigenom — trots att den
haft elt helt annal syfte — förbättrat fömtsättningarna för ell effektivt
system för skattekontroll. Genom regleringen har del svenska kontrollsystemet
kunnat riktas in mot att hindra skatteundandragande vid transaktioner inom
landet. Kontrollregler som särskilt tar sikte på transaktioner med utlandet har
behövts endast i mindre omfattning.

En
avveckling av valutaregleringen som genomförs fullt ut och därmed avser både
det materiella innehållet i lagstiftningen och formerna för betalningarna till
och från utlandet skulle ändra förulsättningarna för skattekontrollen.

Genom
avvecklingen av valutaregleringen finns risk för en ökad överfö

ring av kapital till utlandet, t.ex. till lågskattdänder. Det kan därvid 17

2 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 142

komma att bli allt svårare
att se till att våra inhemska beskattningsregler Prop. 1988/89:142 efterlevs. I
viss mån motverkas detta genom de överenskommelser som Sverige har träffat och
fortlöpande träffar med andra stater om handräckning och annat bistånd i
skatteangelägenheter. Dessa syftar bl. a. till att förse resp. stat med
uppgifter som behövs för beskattningen. I sammanhanget bör nämnas det arbete
som bedrivits inom OECD:s och Europarådets ram med en multilateral konvention
om samarbete inom skattekontrollområdet. Sverige har i detta arbete spelat en
viktig pådrivande roll. Avsikten är all riksdagen senare under året skall
föreläggas förslag om svensk anslutning till konventionen och därav föranledda
interna regeländringar. Jag vill understryka att ett samarbete
skattemyndigheterna emellan i olika länder är den på sikt enda möjligheten att
upprätthålla en helt tillfredsställande kontrollnivå i fråga om transaktioner
över gränsema. Även om arbetet med att nå fram tiU bilaterala eller
multilaterala överenskommelser om sådant samarbete är tungrott och
tidskrävande bör vi från svensk sida inte bara medverka i detta utan med all
kraft verka pådrivande i syfte atl uppnå ett heltäckande intemationellt
samarbete på skattekontrollområdet.

Friare
kapitalrörelser kan vidare skapa behov av ändringar i de materiella
beskattningsreglerna. Av intresse är exempelvis att det inom EG pågår
diskussioner om att införa en definitiv källskatt på utbetalningar av räntor till
personer bosatta inom EG-området. I anslutning till atl man inom EG i någon mån
söker samordna beskattningsreglerna är det för övrigt också en strävan att
förslärka samarbetet mellan skattemyndigheterna i de olika länderna. För svensk
del kan nämnas att det inom finansdepartementet har upprättats en promemoria
(Ds 1988:62) Beskattning av royalty från Sverige, som för närvarande är ute på
remiss. I promemorian föreslås en definitiv källskatt på royalty till utlandet,
en källskatt liknande den som redan finns på aktieutdelningar. I det här
lagstiftningsärendet avser jag emellertid inte att närmare gå in på materiella
beskattningsfrågor.

I
dagsläget är det framför allt skattekontrollintresset som kommer i förgrunden.
Det ökade antalet transaktioner med ullandel som kan förväntas bör enligt min
mening så långt som möjligt styras till former som är kontrollerbara så atl
skattemyndigheten inte i alla lägen bara måste förlila sig på de uppgifter som
lämnas i självdeklarationen. Detta innebär att de ullandstransaktionér som är
av intresse för beskattningen, i likhet med i dag, bör göras på sådant sätt att
skattemyndigheterna kan få kännedom om dem. Utgångspunkten bör vara att
skattemyndigheterna kan få ta del av eller automatiskt få uppgifter om
transaktioner med utlandet i samma utsträckning som i fråga om transaktioner
inom landet. Kontrollen kan då hållas på jämn nivå, en nivå som i ;5tort sett
är oberoende av huruvida det är inhemska transaktioner eller inte. Detta fömtsätter
bl. a. en viss utvidgning av nuvarande skyldigheter att lämna
kontrolluppgifter.

En
målsättning bör givetvis vara att inte fler uppgifter hämtas in än vad

som behövs för en riklig taxering. Jag vill därför påpeka att det från

kontrollsynpunkt inte är nödvändigt med en obligatorisk skyldighet alt

lämna kontrolluppgifter i fråga om alla slag av utlandstransaktioner. I

många fall är det tillräckligt att uppgifterna lämnas först efter en anmaning 18

från skattemyndighetema i
varje särskilt fall. Därigenom kan antalet upp- Prop. 1988/89:142 gifter
som skall lämnas utan anmaning hållas lågt.

När
det gäller frågan om vem som skall vara skyldig att lämna kontrolluppgifter
finns det många gånger en betydande skillnad mellan transaktioner inom och
utom landet. Det går nämligen inte att i Sverige lagstifta om att ett utländskt
rättssubjekt skall vara skyldigt att lämna kontrolluppgifter till svenska
skattemyndigheter. Lagstiftningen kan omfatta endast inhemska rättssubjekt.
Med hänsyn härtiU går det i allmänhet inte att, såsom i fråga om transaktioner
inom landet, ålägga den skatlskyldiges motpart en kontrolluppgiftsskyldighet. I
stället får skyldigheten läggas på den som här har varit förmedlande länk
mellan de egentliga partema dvs. valutabank eller fondkommissionär.

3.2 Kvarvarande valutarestriktioner som grund för
skattekontrollen

Under
de senaste åren har en stor del av valutaregleringen avvecklats. Redan i juni
1986 slopades kravet på utlandsfinansiering av svenska direkta investeringar i
utlandet liksom även kravet på att sådana investeringar i princip skall ägas
direkt från Sverige. Samtidigt höjdes del tillåtna beloppet för köp av
rekreationsbostad i utlandet till 800000 kr. I januari

1987
avreglerades affärer mellan två
utländska valutor och fr. o. m. febmari samma år sänktes löplidskravet för finansieU
upplåning från två lill ett år. Samtidigt gjordes också vissa förenklingar i
upplåningsreglerna. Även när det gäller kommersiella krediter har förenklingar
gjorts. Vidare har valulabankerna fått rätt att ge krediter lill och utfärda
garantier för utländsk verksamhet som inte behöver ha anknytning till Sverige.
I febmari

1988
gav riksbanken en generell
dispens för försäljning av svenska börsnoterade aktier och OTC-aktier till
utlandet och fr. o. m. juni samma år fick valutabankerna verkställa betalningar
för vissa direkta investeringar utan riksbankens tillstånd. Under januari i år
blev det fullständigt fritt all köpa och sälja utländska aktier. Under denna
månad blev det också tillåtet för alla juridiska personer atl fritt köpa
fastigheter i utlandet. Dessutom utfärdade riksbanken en generell dispens för
såväl utgående som ingående direkta investeringar.

Väsentliga
delar av valutaregleringen kvarstår dock alltjämt. Det gäller

exempelvis köp och försäljning av andra utländska värdepapper än aktier

liksom valutautlänningars förvärv av räntebärande svenska värdepapper.

Del gäller också valutainlänningars bankdepositioner i utlandet som med

endast något undantag är förbjudna samt valutautlänningars externa kron-

konton i Sverige som inte får vara räntebärande. Restriktioner finns även i

fråga om löptider och återbetalning vid lån i utländsk valuta och i fråga om

lån till utlandet. När det gäller emigrationsvaluta finns ett flertal regler

som syftar till att hindra en emigrant som har skatteskulder i Sverige att

undandra sig sin betalningsskyldighet genom att föra ul tillgångar till

utlandet. Vidare har en fysisk person inte rätt att ta upp lån i utlandet och

inte heller rätt att teckna utländska livförsäkringar. Från det sistnämnda

förbudet görs dock undanlag för premier upp lill 3 000 kr. per år. 19

Till de nu angivna
restriktionerna kommer kravet att betalningar till och Prop. 1988/89:142 från
utlandet skall ske genom förmedling av valutabank och att värdepapperstransaktioner
med utlandet måste ske genom förmedling av valutabank eller annan svensk fondkommissionär.
Dessutom skall utländska aktier som förvärvas av en valutainlänning förvaras i
depå hos valutabank eller hos av riksbanken godkänd fondkommissionär.
Riksbanken har vid beredningen av detta ärende uppgett att de delar av valularegleringen
som är av mera formellt slag och i praktiken har särskild betydelse för skattekontrollen
i allt väsentligt bör kvarstå även under tiden den I juli 1989 — 30 juni 1990.
Det gäller den reglering som t.ex. anger på vilket sätt betalningar till och
från utlandet får ske. Regleringen som i första hand bör ligga till grund för
bankens fortsatta statistikinsamling om betalningsflödet mellan Sverige och
utlandet, innebär i korthet följande.

Betalningar
via valutabank

I
valutaförordningen finns ett principiellt förbud mot utförsel och införsel av
betalningsmedel och värdepapper. Enligt 4 § förordningen får sålunda värdepapper
och andra betalningsmedel än växlar inte föras ul ur landet ulan riksbankens
tillstånd. Resande till utlandet får dock föra ut resevaluta till belopp som
riksbanken medger. I 6 § finns ett motsvarande införselförbud. Vidare finns i
5 och 6 § § förbud mol att verkställa betalning till resp. motta betalning från
valutautlänning.

Valutaregleringen
syftar emellertid inte till att hindra eller försvåra normala kommersiella
transaktioner mellan Sverige och utlandet. Från de allmänna betalningsförbuden
i 5 och 6 § § valulaförordningen har därför förts in ett undantag för s.k.
löpande betalningar genom valutabank, 10 a §. Med betalningar genom valulabank
jämställs även betalning genom avräkning i kontokurantförhållande, dvs.
kvittning av valutainlännings fordran och skuld gentemot en och samma valulautlänning.

Vad
som är att hänföra till löpande betalningar anges i en anvisning till 3 och 10 a§§
valutaförordningen genom en exemplifierande uppräkning. Till sådana betalningar
hänförs bl. a. alla betalningar som gäUer import eller export av varor och
tjänster liksom betalningar vid transitohandel, förutsatt att normala
betalningsvillkor enligt kommersiell praxis föreligger.

Riksbanken
har därtill i sina tillämpningsföreskrifter till valutaförordningen utfärdat
dispenser för ett stort antal kapitalbetalningar. Dessa förutsätter som regel
alt betalningen skall gå via valutabank. Detta krav har också stått kvar när
riksbanken nu har slopat stora delar av valutarestriktionerna. Huvuddelen av
alla betalningar liU och från ullandel skall alltså alltjämt gå via valutabank.
Detta förhållande bör enligt riksbanken bestå så länge valutaförordningen
gäller.

Depåkrav

Riksbanken
har utfärdat en generell dispens för valutainlänningar att från

utlandet
köpa utländska aktier på villkor att aktierna läggs i depå hos 20

valutabank eller hos av
riksbanken godkänd fondkommissionär. Banken Prop. 1988/89; 142 eller fondkommissionären
får i sin tur förvara aktierna i depå i utlandet. Vid köp av aktier som
representerar en direkt investering gäller depåkravet endast i fråga om
fysiska personer.

Med
atl aktier läggs i depå hos valutabank eller hos av riksbanken godkänd fondkommissionär
jämställs att innehavare av aktier i ett konto-baserat aktiesystem låter
valutabank eller fondkommissionär tillse alt aktierna inte kan disponeras ulan
bankens eller fondkommissionärens medverkan. Vad som sägs om utländska aktier
gäller även andelar i utländsk aktiefond som placerar minst 75 % av sina
tillgångar i aktier.

Valutabank
och fondkommissionär är skyldig atl på begäran av riksbanken lämna uppgift om
depåns innehåll och depåns marknadsvärde vid senaste årsskifte.

Aktier
som förvaras i depå hos valutabank eller fondkommissionär får säljas till
utlandet genom valutabank eller fondkommissionär. Aktierna får också på samma
sätt överlåtas till valutainlänning varvid aktierna alltjämt skall förvaras i
depå hos valutabank eller fondkommissionär. Vid försäljning av aktier som
tillhör en emigrant skall försäljningslikviden gott-skrivas emigranten genom
insättning på ett spärrat konto.

Konton
i utlandet

En
valutainlänning får enligt 5 § valutaförordningen inte utan riksbankens medgivande
öppna konto i utlandet eller göra transaktioner över sådant konto i andra än i
riksbankens föreskrifter särskilt angivna fall.

Enligt
riksbankens föreskrifter får valutainlänning begagna sig av konto i utländsk
bank för bl.a. sådana betalningar som får ske under vistelse utomlands samt för
betalning av drifts- och underhållskostnader för bostad för eget bruk i
utlandet.

Riksbanken
lämnar normalt tillstånd till exportör för uppsamling av exportlikvider för vidareföring
lill Sverige. Även en importör kan under vissa förutsättningar få tillstånd att
erlägga betalning av importlikvider från ett eget konto i utländsk bank. En entreprenör
kan likaså få begagna sig av sådant konto för underlättande av lokala
utbetalningar i samband med enlreprenadarbele i utlandet. Detsamma gäller
företag som med riksbankens tillstånd driver verksamhet genom filial i
utlandet. Även researrangörer får normaU tillstånd till eget konto i utlandet
för uppsamling av ett stort antal smärre kundlikvider för vidareföring till
Sverige samt för verkställande av lokala utbetalningar i samband med rörelsen i
utlandet.

Utländska
försäkringar

Valutaförordningens
utförselförbud gäller i princip även i fråga om betal

ning av försäkringspremier. Av anvisningarna till 3 och 10 a § § valutaför

ordningen kompletterade med riksbankens föreskrifter framgår emellertid

att som löpande betalning anses bl.a. betalning av premier för annan

försäkring än livförsäkring. Detsamma gäller betalning av premie, som 21

inte är av engångsnatur,
för livförsäkring vartill i detta sammmanhang Prop. 1988/89:142 även hänförs
pensionsförsäkringar av olika slag innehållande ålders-, familje- eller
sjukpensionsförmåner, dock får summan av de livförsäkringspremier valutainlänning
har atl betala till utlandet för kalenderår inte översliga 3000 kr. Sådana
premier som anses vara löpande betalningar är, som framgår av det som sagts
tidigare, undantagna från betalningsförbuden. Däremot skall även sådana
betalningar ske via valutabank.

3.3 Överväganden

Den
uppföljning av utlandstransaktioner som sker i dag för att en tillfredsställande
skattekontroll skall uppnås grundar sig i mångt och mycket på att betalningarna
till och från utlandet kanaliseras genom valutabankerna. Därigenom är det
möjligt att följa betalningsströmmarna. Hos valutabankerna finns uppgifter om
betalningarna, och valutabankerna lämnar uppgifter vidare till riksbanken som
behöver dem för sin statistik över betalningsflödet och för valutakontroll. De
till riksbanken lämnade uppgifterna kan när del behövs göras tillgängliga för
skattemyndigheterna. Delta följer av 46 § taxeringslagen (1956:623), TL.

Riksbanken
har under hand uppgett atl någon förändring av gällande betalningssystem för
utlandsbetalningar inte är planerad för den tid som den nu aktuella
förlängningen av valutaregleringen avser, dvs. tiden fram till halvårsskiftet
1990. De grundläggande förutsättningarna för nuvarande kontrollmöjligheter, bl.a.
att uppgifter som i enskilda fall är av stor betydelse för taxeringen kan
inhämtas från riksbanken, kommer därmed inte att rubbas. Enligt min mening
finns det därför inte anledning att för den närmaste framtiden förorda annat än
kompletteringar till rådande ordning, kompletteringar som föranleds av de avregleringar
i materiellt hänseende som gjorts dels tidigare i år, dels kan komma att göras
inom kort. Närmare överväganden om frågorna rörande skattekontroll i syfte att
få lill stånd en god lösning i ett längre perspektiv bör emellertid göras. Det finns
därför anledning att återkomma i frågan i anslutning lill all valutalagsliftningen
avskaffas i sin helhet såsom instrument för den ekonomiska politiken.

På
några områden finns det som jag antytt anledning att redan nu företa åtgärder
så att skattemyndigheternas behov av att i vissa fall kunna få insyn i
transaktioner med utlandet av betydelse för beskattningen tillgodoses. Della
bör ske inom ramen för nuvarande system. Bl.a. bör man beträffande en del
transaktioner bygga ut nuvarande ordning med kontrolluppgifter från tredje
man.

De
områden som det enligt min mening finns skäl att nu uppmärksamma särskilt
avser transaktioner med utländska aktier och andra värdepapper, placering av
medel på konton eller annan räkning eller i andra tillgångar i utlandet saml
betalning av premie på pensions- och kapitalförsäkringar i utlandet.

Vad
först gäller utländska aktier är det sedan januari i år helt fritt för

valutainlänningar att från utlandet köpa utländska aktier. Det formkravet

har dock uppställts att aktierna skall läggas i särskild depå hos valutabank 22

eller av riksbanken
godkänd fondkommissionär. Banken eller fondkom- Prop. 1988/89:142 missionären
får i sin lur förvara aktierna i depå i utlandet. Kravet på depåförvaring för
bl. a. med sig att skattemyndigheterna kan förses med uppgifter om utbetalda
utdelningar på samma sätt som sker beträffande utdelning på aktier som är
registrerade hos Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (VPC). Ett motsvarande
depåkrav kommer, enligt vad jag har inhämtat, riksbanken att ställa upp när
banken lättar på nuvarande restriktioner rörande förvärv av utländska
räntebärande värdepapper. Med krav på förvaring i depå behöver skatlekontrollinlresset
endast riktas mot att få lill stånd ett uppgiftslämnande som svarar mot det som
gäller för inhemska värdepapper. Denna fråga återkommer jag till.

Möjligheterna
till placering av medel på räntebärande konto eller räkning i utländsk bank
eller liknande institut är för närvarande kraftigt begränsade. Riksbanken har
förutskickat atl begränsningarna kommer att mjukas upp så atl räntebärande
konto i utländsk valuta får öppnas i svensk bank. Däremot avser man inte att
för den närmaste tiden generellt tillåta att konto öppnas i utlandet. En
förväntad och förbättrad möjlighet att i fråga om utländsk valuta öppna konto i
svensk bank medför inte att några särskilda krav behöver ställas från
skattekontrollsynpunkt. Kontona kommer att kunna behandlas på samma sätt som
sedvanliga konton. Bl.a. kommer den uppgiftsskyldighet om ränta som är
föreskriven i TL att omfatta också de nya kontona.

Enligt
riksbankens föreskrifter får en valutainlänning till utlandet betala premie på
pensions- eller kapilalförsäkring med högst 3000 kr. per kalenderår. I denna
del finns det särskild anledning atl ta hänsyn till de materiella
beskattningsreglerna, som bl.a. innebär att avdrag inte medges för premier på
pensionsförsäkringar i utlandet. Frågan om en vidgad möjlighet atl teckna
försäkring i utlandet bör enligt min rhening vävas samman med bl. a. frågan om
den mera övergripande utformningen av beskattningen på försäkringssidan. Den
senare frågan är för närvarande föremål för överväganden inom utredningen (Fi
1987:07) om reformerad inkomstbeskattning. Jag anser att man bör invänta
resultatet av utredningens arbete. De gällande begränsningarna avseende premier
på utländska försäkringar bör därför behållas i princip oförändrade ytterligare
någon tid. Riksbanken har också förklarat att några planer inte finns atl för
närvarande upphäva nuvarande valutareslriktioner på delta område.

Med
hänsyn till den inställning i olika frågor som också är av intresse för skattekontroll
som riksbanken under hand har redovisat finns det, som jag tidigare sagt, inte
anledning att nu företa några ingripande åtgärder som gäller just skattekontroll.
På en del punkter bör dock nuvarande förfaranderegler i TL byggas ut. Dessa
kan även för den närmaste tiden till stor del vila på författningarna på
valutaområdet.

De
förslag rörande kontrolluppgifter som jag lägger fram i det följande har
företrädare för affärsbankerna, sparbankerna och föreningsbankerna ansett vara
möjliga atl genomföra från teknisk utgångspunkt och inom snar framtid.

23

3.4
Närmare om kontrolluppgifter Prop. 1988/89:142

3.4.1
Nuvarande regler

I
37 § TL och de närmast följande paragraferna finns bestämmelser om skyldigheten
att lämna kontrolluppgifter till ledning för inkomst- och förmögenhetstaxeri ngen.

Enligt
37 § 1 mom. 4a skaU kontrolluppgift varje år utan anmaning lämnas av

1.
den som har utbetalat utdelning
på aktie i svenskt aktiebolag som är avslämningsbolag eller på vilket lagen om
förenklad aktiehanlering är tillämplig,

2.
bank som förvarar tillgångarna
i en aktiefond samt mottar inbetalningar och ombesörjer utbetalningar som
avser fonden och som betalat ut utdelning på andel i svensk aktiefond för
vilken förs register över innehav av andelarna i fonden,

3.
den som har utbetalat utdelning
från utländsk juridisk person om utdelningen utbetalats genom VPC:5 försorg och

4.
aktiebolag som fåll tillstånd atl
utöva aktiefondverksamhet och som förvaltar svensk aktiefond för vilken förs
register över innehav av andelarna i fonden.

Kontrolluppgiften
skall i fråga om den som vid utdelningstillfället är berättigad att lyfta
utdelning för egen del avse den utbetalda utdelningen. När del gäller fysisk
person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som innehavare av aktie
eller andel i aktiefond eller utländsk juridisk person skall uppgiften även
avse innehavet vid årets utgång.

Kontrolluppgifter
skall självmant lämnas varje år också om räntor. Bestämmelser om detta finns i
37 § 8 mom. TL. Uppgiftsskyldig är

1.
VPC,

2.
den som yrkesmässigt bedrivit
inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit
räntebärande,

3.
den som gett ut
skuldförbindelse för den allmänna marknaden och

4. förening
som från medlemmar mottagit pengar för förräntning.

Kontrolluppgift skall lämnas i fråga om den som gottskrivits ränta eller

till
vilken ränta utbetalats (borgenär). Uppgift skall dock inte lämnas när borgenären
är en bank, hypoleksinslitut eller försäkringsanstalt. Uppgift skall inte
heller lämnas i fråga om aktiebolag, förening eller stiftelse som tilldelals
organisationsnummer.

Kontrolluppgiften
skall med vissa undantag avse den ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt gottskrivit
eller utbetalat till borgenären saml dennes sammanlagda fordran på den
uppgiftsskyldige vid årets utgång. Undantagen gäller bl. a. ränta som
understiger 100 kr.

Bestämmelser
om en obligatorisk uppgiftsskyldighet beträffande utdelningar och räntor finns
dessutom i 43 § TL. Paragrafen gäller bl. a. utdelning från utländsk juridisk
person samt sådan ränta på obligation, förlagsbevis eller annan för den allmänna
rörelsen avsedd förskrivning som har betalats ut mot avlämnande av kupong eller
kvitto. Undantag har i båda

fallen
gjorts för utbetalningar av VPC.

24

I
39 § TL regleras skyldigheten att lämna kontrolluppgifter efter särskild anmaning
om detta från skattemyndigheterna.

I paragrafens första
moment 8 föreskrivs att den som bedrivit förmedlingsverksamhet eller därmed
jämförlig verksamhet är skyldig att i fråga om namngiven person lämna uppgift
om ersättning eUer vederlag som förmedlats eller varom uppgift annars finns
tillgänglig. I 39 § I mom. 9 TL finns dessutom en bestämmelse om handel med
värdepapper. Den som har tillstånd alt driva fondkommissionärsrördse är skyldig
att efter anmaning lämna kontrolluppgift i fråga om en person som namngetls i anma-ningen.
Skyldigheten avser sådana uppgifter som skall tas in i en avräk-ningsnola, dvs.
kontrahenternas namn och adress, vilken dag avtalet ingålts, det antal och de
slag av fondpapper som omsatts, köpeskiUingen eller avtalat värde på de
fondpapper som omsatts genom byte och vid bytet avtalad mellanskillnad och vem
som upprättat notan.

Den sist angivna
bestämmelsen utvidgas genom en regel i 39 § 3 mom. TL som anger att föreskrivna
uppgifter skall lämnas även i fråga om ej namngivna personer. Förutsättningen
för detta är att anmaningen utfärdas av riksskatteverket eller av länsskallemyndighel
efler bemyndigande av verket.

Prop. 1988/89:142

3.4.2
överväganden och förslag

Utdelning
på utländska aktier m. m.

Mitt förslag: En
valutabank eller fondkommissionär som förvarar utländska värdepapper i depå
eller konloför sådana enligt valutabestämmelserna skall vara skyldig att utan anmaning
lämna kontrolluppgifter om ränta eller annan utdelning som hänför sig till värdepapperna.
Skyldigheten skaU avse också innehavet vid årets utgång.

Skälen för mitt förslag:
Vid den översyn av kontrolluppgiftsskyldigheten som nu görs i samband med
pågående valutaavreglering bör, som jag tidigare nämnt, en utgångspunkt vara
att kontrolluppgifter skall lämnas om transaktioner med utlandet i samma
utsträckning som sådana uppgifter lämnas i fråga om transaktioner som görs
inom Sverige.

Som jag tidigare redogjort
för föreligger enligt 37 § TL en obligatorisk uppgiflsskyldighet i fråga om
utdelningar på svenska aktier och på sådana utländska aktier som är
registrerade hos VPC. Även ränteutbetalningar från bl. a. banker är föremål för
en obligatorisk uppgiftsskyldighet.

I januari i år beslutade
riksbanksfullmäktige om ändringar i tillämpningsföreskrifterna till
valutaförordningen. Ändringarna innebär atl en valutainlänning numera har en
oinskränkt rätt att från utlandet köpa aktier på villkor all aktierna läggs i
depå hos valutabank eller hos fondkommissionär som godkänts av riksbanken.

Med hänsyn till den redan
öppnade möjligheten att köpa utländska aktier bör kontrolluppgiftsskyldigheten
i 37 § I mom. TL kompletteras så

25

att även valutabank och fondkommissionär
som förvarar utländska aktier i depå måste lämna uppgifter om utdelningar.
Bestämmelsen bör omfatta också det fall då de utländska akliema endast konloförs
hos valutabanken eller fondkommissionären. För att bl. a. underlätta
granskningen vid förmögenhetstaxeringen bör uppgifter också lämnas om
innehavet vid årets utgång. På motsvarande sätt bör uppgifter lämnas även i
fråga om andra utländska värdepapper än aktier.

Bestämmelsen bör införas i
en ny punkt, 4 b, i 37 § I mom. I konsekvens härmed bör en justering göras i 43
§ TL så att den generella uppgiftsskyldigheten enligt den paragrafen om
utdelning från en utländsk juridisk person och om utbetalning av ränta mot
kupong e.d. inte längre kommer att omfatta det speciella fallet att utdelningen
eUer räntan avser värdepapper som förvaras i depå enligt riksbankens
bestämmelser i ämnet. En komplettering bör vidare göras i 7 §
skatteregisterlagen (1980:343), varigenom kontroUen av uppgiftema om utdelning
och ränta avseende värdepapperna i depå kan hanteras på samma sätt som andra
kontrolluppgifter enligt 37 § om utdelningar och ränta.

Prop.
1988/89:142

Betalningar
till och från utlandet

Mitt förslag:
Valutabank skall ulan anmaning lämna kontrolluppgift på betalning som fysisk
person gör till eller får från utlandet om betalningen överstiger 25000 kr.
Kontrolluppgiften skall avse dels summan av utbetalningarna, dds summan av inbetalningama.

Skälen
för mitt förslag: När det gäller fysiska personer utgör kontrolluppgifter från
tredje man i allmänhet det huvudsakliga underlaget för taxeringskontrollen.
Utlandstransaktioner föranleder emellertid sällan kontrolluppgifter. Utländska
rättssubjekt kan ju normalt inte åläggas någon skyldighet genom svensk
lagstiftning.

Av
naturliga skäl är alltså skattemyndigheternas möjligheter att få fram
kontrollmaterial om en skattskyldigs mellanhavanden med någon i utlandet inte
lika goda som i fråga om rent inhemska förhållanden. Ett steg i riktning mot atl
jämna ut olikheterna är att införa en skyldighet för valulabankerna att
självmant lämna kontrolluppgifter om betalningar -över viss beloppsgräns — som
de förmedlar till och från utlandet.

En
sådan uppgiftsskyldighet borde i och för sig endast avse betalningsuppdrag som
är av direkt betydelse för beskattningen. Detta skulle bl. a. fömtsätta att
valutabankerna gör ett urval bland sina uppgifter om betalningarna. Vidare
skulle bankernas uppdragsgivare behöva åläggas att liU bankerna lämna andra
uppgifter än som lämnas i dag.

En mera tilltalande
lösning för den närmaste tiden är enligt min mening att ansluta till det
befintliga uppgiftssystemet rörande betalningar till och från utlandet. Valutabankema
lämnar sålunda redan i dag ett flertal uppgifter om utlandsbetalningar till
riksbanken för statistikändamål. Det sker inom ramen för det s. k. BOK-systemet.
Uppgifterna som lämnas i BOK-

26

systemet
innehåller bl. a. information om vilken typ av betalningar det rör sig om,
valuta, avsändare och mottagare. Sådana uppgifter lämnas för närvarande för
betalningar överstigande 25000 kr.

Med
utgångspunkt i BOK-systemel bör valulabankerna bli skyldiga att utan anmaning
lämna uppgifter om betalningar överstigande 25 000 kr. Av praktiska skäl bör
skyldigheten avse enbart fysiska personers betalningar. Dessutom kan
skyldigheten begränsas till upplysningar om storleken av betalningarna.
Uppgifter behöver alltså inte lämnas om vad betalningarna avser. Därigenom
kommer den nya uppgiftsskyldigheten att medföra att endast smärre ändringar
behöver göras i valulabankernas nuvarande rutiner.

Milt
förslag föranleder att en ny bestämmelse bör införas i 37 § I mom. TL. Den bör
där tas in som en ny punkt, 4c.

Det
bör nämnas att mitt förslag bör något förbättra möjligheterna för skattemyndigheterna
atl få kännedom om enskilda personers köp av andra utländska företag än
aktiebolag. Jag tänker då på alt ett i utlandet beläget förvallningsbolag som
ägs av en svensk fysisk person under vissa fömtsättningar kan beskattas här
såsom en svensk ekonomisk förening. Detta anges i 3§ tredje stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt. Förutsättningarna härför är att den
verkliga ledningen för det utländska företaget utövas i Sverige, all förelaget
huvudsakligen ägs av svenska fysiska personer och att företagets verksamhet
väsentligen beslår av handel med eller förvaltning av värdepapper.

Jag
vill påpeka att den nu föreslagna uppgiftsskyldigheten utgör ett komplement till
skattemyndigheternas möjligheter enligt 46 § TL att på begäran få sådana
uppgifter från riksbanken som behövs för taxeringen. Med stöd av den paragrafen
kan skattemyndigheterna sålunda inhämta uppgifter som enligt riksbankens regler
har tillförts det nyss nämnda BOK-systemet, t.ex. uppgifter om ett företags
direktinvesteringar i utlandet. Systemet innehåller för närvarande uppgifter om
betalningar som överstiger 25000 kr. Enligt vad jag har erfarit avser
riksbanken att behålla BOK-systemet under den tidsperiod som nu diskuterats.
Med hänsyn till den kontrollmöjlighet som därmed finns saknas det enligt min
meninganledning att i det här sammanhanget närmare överväga någon annan
liknande form för kontroll av företags eller andra juridiska personers
utlandstransaktioner.

Prop. 1988/89:142

Försäljning av
utländska värdepapper

Mitt
förslag: Valutabank och fondkommissionär som förvarar utländska aktier eller
andra utländska värdepapper i depå skall efter anmaning lämna uppgifter om det
antal och slag av värdepapper som avyttrats under året samt det erhållna
beloppet dels i fråga om en viss namngiven person, dels i fråga om i förväg ej
bestämda personer.

27

Skälen för mitt förslag: I
min redovisning av nuvarande regler om Prop. 1988/89:142 uppgiftsskyldighel
nämnde jag all den som har tillstånd att driva fondkommissionsrördse är
skyldig att efter anmaning lämna kontrolluppgifter om avyttringar av
värdepapper. Bestämmelserna, som trädde i kraft den 1 april 1987, infördes för
att förstärka kontrollmöjligheterna beträffande värdepappersförsäljningar (se prop.
1986/87:78). Dessförinnan kunde en skaltskyldig korttidsspekulera i aktier och
andra värdepapper och underlåta att redovisa vinslen till beskattning utan
någon egentlig risk för att skatteundandragandet skulle upptäckas. Däremot
fanns det även tidigare viss möjlighet att kontrollera eventuella avyttringar i
t. ex. det fall då en skallskyldig erhållit utdelning och det medfört att en
kontrolluppgift lämnats om utdelningen.

Eftersom
det, som jag tidigare sagt, beträffande kontrollmöjligheterna i så stor
utsträckning som möjligt bör finnas en överensstämmelse mellan inkomster inom
landet och inkomster från utlandet, bör en uppgiftsskyldighet införas i fråga
om avyttringar av depåförvarade utländska värdepapper. Denna bör motsvara den
skyldighet som numera finns för fond-kommissionärers handel med svenska
värdepapper. Förslaget medför ändringar i 39 § 1 mom. och 3 mom. TL.

4 Upprättade författningsförslag

1
enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag
till

1.
lagom ändring i taxeringslagen
(1956:623),

2.
lag om ändring i skatteregisteriagen
(1980:343),

3.
lag om tillämpning av
valutalagen (1939:350),

4.
förordning om fortsatt gihighet
av valulaförordningen (1959:264). Lagrådets yttrande har inhämtats beträffande
förslaget vid 1. Det vid 2

angivna
lagförslaget hör inte tiU lagrådets granskningsområde enligt 8 kap. 18 §
regeringsformen. Förslagen avseende valutaförfattningama är av sådan
beskaffenhet alt lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

5 Författningskommentarer

Förslaget
tiU lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

37
§ I mom.

I
momentet föreslås atl två nya punkter, 4 b och 4 c, införs.

1
punkten 4 b ges bestämmelser om en obligatorisk kontrolluppgiftsskyldighet för
valutabank och fondkommissionär avseende utdelning och ränta samt innehavet
vid årets utgång av utländska aktier och andra utländska värdepapper som
förvaras i depå enligt särskilda bestämmelser om detta.

Uppgiflsskyldigheten
omfattar sålunda valutabanker och fondkommis-

sionärer. Med valutabank förstås sådan bank som efter riksbankens be- 28

myndigande
får driva handel med utländska betalningsmedel, fordringar Prop.
1988/89:142 m. m. Detsamma gäller i fråga om postverket, jfr 2 § valutalagen.

Med
värdepapper avses detsamma som i riksbankens föreskrifter om tillämpning av
valutaförordningen. Som värdepapper betraktas enligt dessa aktier, lottbrev
och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer och andra skuldebrev,
vilka utfärdals för särskilda delar av skuldbelopp och uppenbarligen är avsedda
för den allmänna rörelsen. Hit hör även handlingar genom vilka någon får
förfoganderätt över värdepapper (certifikat). Som värdepapper räknas också
andel i aktiefond, interimsbevis, delbevis samt teckningsrättsbevis.

Riksbankens
nämnda föreskrifter är dessutom de särskilda bestämmelser om depåförvaring och
kontoföring som åsyftas under rubriken Uppgiftsskyldig med avseende på punkt 4
b. 1 punkten 4 c föreskrivs en obligatorisk skyldighet för valutabank atl lämna
kontrolluppgift på fysiska personers betalningar till eller erhållna
betalningar från utlandet. En förutsättning är dock atl betalningen överstiger
25 000 kr. Valutabanken skall lämna uppgift om det sammanlagda beloppet av dels
betalningar till, dels betalningar från utlandet under året.

37
§2 mom.

I
momentets elfte stycke föreskrivs att även de nya kontrolluppgifterna enligt 37
§ I mom. 4b och 4c skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Det
anges dessutom all särskild uppgiftshandling skall lämnas för varje person.

37
§ 5 mom.

Förslaget
innebär en skyldighet för den som har att lämna uppgift enligt 37 § I mom. 4b
och 4c att tillställa även den skatlskyldige ett meddelande med motsvarande
innehåll som det som finns i kontrolluppgiften i enlighet med vad som gäller
för ett flertal andra kontrolluppgifter.

39
§ 1 mom.

1
momentet har införts en ny punkt tio. Den nuvarande punkten tio skall betecknas
punkt elva.

I
den nya punkten tio föreslås atl valutabank och fondkommissionär som konloför
eller förvarar utländska aktier eller andra utländska värdepapper i depå
enligt särskilda bestämmelser om det efler anmaning skall lämna kontrolluppgift
om det antal och det slag av aktier som avyttrats under året samt det erhållna
beloppet.

39
§ 3 mom.

Ett
tillägg till nuvarande lydelse av momentet föreslås så atl den möjlighet

som i dag finns att hos fondkommissionär med stickprov e.d. av företagna

värdepappersförsäljningar möjliggöra kontroll av att uppkomna realisa- 29

lionsvinsler redovisats
till beskattning också kan göras på uppkomna Prop. 1988/89:142
realisationsvinster av sådana utländska aktier eller andra utländska värdepapper
som avses i 39 § I mom. 10 TL.

43
§ 1 mom.

Ett
tillägg till nuvarande lydelse föreslås så atl bestämmelserna i momentet inte
kommer alt omfatta utdelning och ränta i fråga om sådana utländska aktier eller
andra utländska värdepapper som avses i 37 § 1 mom. 4 b TL, dvs. sådana som
förvaras i depå enligt särskilda bestämmelser om det.

Förslaget
lill lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

7 §

Paragrafen
behandlar vilka uppgifter det centrala skatteregistret får innehålla. I punkt
tolv föreslås ett tillägg så att de uppgifter som skaU lämnas i form av
kontrolluppgifter enligt den föreslagna ändringen i 37 § I mom. TL också får
föras in i centrala skatteregistret.

6 Hemställan

Med
hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dds föreslår
riksdagen att anta förslagen till

1.
lagom ändring i taxeringslagen
(1956:623),

2.
lag om ändring i
skatteregisterlagen (1980:343),

3.
lagom tillämpning av
valutalagen (1939:350),

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av ett inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959:264).

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksd,ägen vad föredraganden anfört för den åtgärd och
det ändamål som föredraganden har hemställt om.

30

LAGRÅDET Prop. 1988/89:142

Bilaga
1 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-03-30

Närvarande:
justitierådet Nils Mannerfell, justitierådet Bertil Freyschuss, regeringsrådet
Åke Bouvin.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Engström beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslägtill
lagom ändringi taxeringslagen (1956:623).

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Lars Svensson'.

Lagrådet
lämnar förslaget ulan erinran.

31

Sveriges
riksbank 1989-01-19 Prop. 1988/89:142

Bilaga
2 Till Finansdepartementet

1 Sammanfattning

Fullmäktige
i riksbanken uttalar sig i denna skrivelse för att valutaregleringen i allt
väsentligt bör avvecklas men att möjligheten till reglering bör behållas i beredskapssyfle.
Fullmäktige föreslår likväl att förordnande ges om fortsatt valutareglering till
och med den 30 juni 1990. Tiden fram tiU dess skall användas för den fortsatta
avvecklingen av valularegleringen och för att överväga och föreslå lösningar på
de skattekontroll-, statistikproblem m. m. som valutaregleringens avskaffande
medför.

2 Inledning

Valutaregleringens
regelsystem utgöres av

— valutalagen

enligt
vilken riksdagen kan ge regeringen fullmakt all utfärda valutareglerande
föreskrifter;

— valutaförordningen

varigenom
regeringen tar dessa fullmakter i anspråk och ger mycket allmänna bestämmelser
om all vissa transaktioner med utlandet kräver riksbankens tillstånd; samt

— riksbankens
tillämpningsföreskrifter till valulaförordningen, varige

nom riksbanken ger materiella regler om vad som är medgivet.

FuUmakterna i valutalagen får under normala förhållanden tas i anspråk

endast
för ell år i taget. Riksdagen har varje år tagit beslut om att förlänga deras
giltighet för ytterligare ett år och samtidigt har regeringen satt valutaförordningen
i kraft för samma tid. Dessa två författningar har i stort sett behållits
oförändrade genom åren. De omfattande liberaliseringar som skett särskilt
under de senaste åren, och som redovisas i det följande, har alltså inte kommit
lill uttryck i della yttre regelverk utan har skett genom ändringar i
riksbankens tillämpningsföreskrifter.

Den
senaste förlängningen av valularegleringen har skett genom lagen (1988:351) om
tillämpning av valutalagen (1939:350). Där föreskrives att 2 § första stycket
1, 2 och 4-8 samt 5 § 1 och 3 valulalagen skall tillämpas under tiden den Ijuli
1988 - 30 juni 1989.

Vidare
har genom förordningen (1988:352) om dels fortsall giltighet av
valutaförordningen (1959:264), dels ändring i samma förordning föreskrivits
att valulaförordningen skall fortsätta atl gälla till utgången av juni 1989 och
att 6 § skall ha ny lyddse.

32

3 Liberaliseringsarbetet och dess fortsättande Prop. 1988/89:142

Bilaga 2 3.1 Hittills genomförda liberaliseringar

I
sitt remissyttrande 1986-04-17 över valutakommitténs betänkande (SOU 1985:52)
angav fullmäktige riktlinjerna för valularegleringens framtida användning.
Fullmäktige fastlade därvid att en gradvis men beslutsam avveckling av
valutaregleringen borde inledas redan samma år för att sedan fortsättas.
Fullmäktige tillade: "Endast de delar av regleringen som i dagens läge
framstår som centrala för en framgångsrik penning- och valutapolitik skall undantas
från den nu fömtsedda liberaliseringen. FuUmäktige finner det inte
meningsfullt att i dag närmare ange under vilka förhållanden dessa delar av
regleringen kan avvecklas". Beträffande det omedelbara
liberaliseringsarbetet tillades att de viktigaste elementen därvidlag vore
slopande av finansieringskravet vid direktinvesteringar samt upphävande av
förbuden mot svenskars köp av utländska aktier och av fastigheter i utlandet.

Liberaliseringsarbetet
har nu pågått ett par år enligt de av fullmäktige sålunda angivna riktlinjerna.
Bl. a. har följande åtgärder vidtagits. Upplå-ningskravel vid direkta
investeringar i utlandet har avskaffats liksom även kravet på att sådana
investeringar i princip skall ägas direkt från Sverige. Faslighetsinvesteringar
i utlandet bedöms som direkta investeringar efter samma kriterier som tillämpas
för andra branscher. Delegering till valutabankerna av godkännandet av direkta
investeringar har skett i viss omfattning. Vidare har reglerna för finansiell
upplåning i utländsk valuta förenklats och minimilöptiden sänkts lill ett år.
Även när det gäUer kommersiella krediter har förenklingar gjorts.
Valutabankerna har fått rätt att ge krediter lill och utfärda garantier för
utländsk verksamhet som inte behöver ha anknytning till Sverige. Detsamma
gäller deras köp av utländska obligationer. På värdepappersområdet har
generell dispens utfärdats för försäljning av svenska börsnoterade och OTC-aktier
tiU utlandet. Vidare har liberaliseringen av valutainlänningars placering i
utländska aktier inletts genom atl tillstånd utfärdats mol avgift efter
anbudsförfarande.

Fullmäktige
har vidare denna dag tagit beslul om ändringar i tillämpningsföreskrifterna
till valulaförordningen som innebär följande ytterligare liberaliseringar och
förenklingar:

— Valutainlänning
får oinskränkt rätt atl från utlandet köpa utländska aktier på villkor att
aktierna inläggs i depå hos valutabank eller av riksbanken godkänd fondkommissionär.

— Valutainlänning
som är juridisk person får fritt förvärva utländsk fast egendom.

— Valutainlännings
rätt all lill valulautlänning sälja svenska börsnoterade aktier och OTC-aktier
utvidgas till atl gälla även icke börsnoterade aktier.

— Generell
dispens utfärdas för såväl utgående som ingående direkta investeringar.

I
och med dagens beslut har fullmäktige fullföljt vad som enligt 1986 års remissyttrande
skulle bli den första etappen i en successiv avreglering.

33

3 Riksdagen 1988/89. I saml Nr 142

Frågan är därmed om del
finns anledning att nu gå vidare och avveckla Prop. 1988/89; 142 även de
delar av valutaregleringen som angetts som mera centrala för Bilaga 2 penning-
och valutapolitiken. Är del möjligt alt i dagens läge avstå från att reglera
också sådana valutatransaklioner som främst styrs av ränior och valutakurser
samt förväntningar om ändringr i dessa?

3.2 Fortsatt liberaliseringsarbete

Erfarenheterna
av liberaliseringsprocessen har varit goda. Några omfattande utflöden har inte
ägt rum och det har inte varit några svårigheter all uppnå balans i valutaflödena
med generella kreditpolitiska åtgärder och variationer i kronans kurs inom
bandbredden. Valutaregleringen har under senare år använts i en strävan att
stödja en kreditpolilik som hållits stram för att dämpa inhemsk efterfrågan och
inflation. Räntedifferensen i förhållande till utlandet har hållits varaktigt
hög och periodvis mycket hög. En stor räntedifferens gör att allt fler blir
intresserade att dra nytta av den relativt höga svenska räntenivån. Kanaler för
detta utgörs av rätten för svenska företag att låna utomlands inte minst i form
av kortfristig upplåning, som är fri inom vida gränser av hänsyn till
internationella åtaganden att underlätta export- och importfinansiering. Från
utlandet söker man också olika vägar att kunna placera lill svensk räntenivå.
En väg atl göra detta är att köpa svenska kronor på termin och erhålla ett terminspåslag
som svarar mol räntedifterensen. En väl fungerande terminsmarknad är en viktig
grund för ell effekiivt handelsutbyte varför även på detta område lämnats stor
frihet.

Ju
längre en hög räntedifferens består desto större blir risken för att kapital
söker sig via de vägar som står öppna och därmed reduceras effektiviteten i
valutaregleringen. Detta är en generell erfarenhet som gäller kvantitativa
regleringar. Ju hårdare de utnyttjas desto mindre effektiva blir de. Sofistikeringsgraden
hos placerarna har ökat genom de finansiella marknadernas utveckling. Denna
utveckling påskyndas ytterligare genom alt regleringar skapar vinstpotentialer.
Även om valutaregleringen idag bedöms ha vissa effekter som utgör ett stöd för
den förda penningpolitiken, får man räkna med atl dessa effekter successivt
reduceras.

Valutaregleringen
i kombination med att Sverige har flera stora internationellt verksamma företag
medför också att finansenheterna successivt flyttar utanför landet. Därigenom
får dessa företag mycket stora möjligheter alt genom motposilioner i utländska
företag genomföra de transaktioner de önskar. Några effektiva metoder alt
förhindra alt valutaregleringen på detta sätt succesivt urvattnas finns
knappast utan stora administrativa ingrepp och kostnader i form av försämrad
resursallokering och konkurrenskraft. Utvecklingen innebär att valularegleringen
i allt större utsträckning blir ett hinder främst för mindre företag och
privatpersoner medan storföretagen med de största finansiella potentialerna i
praktiken får en allt större frihet i sina transaktioner. Det är också de stora
företagen som främst drar nytta av de möjligheter till räntearbilrage som
följer av stora räntedifferenser mot utlandet.

En
bibehållen valutareglering slår också i konflikt med ambitionen att 34

utforma regelsystem på del
ekonomiska området i harmoni med utveck- Prop. 1988/89:142

lingen inom europeiska
gemenskapen, där internationaliseringsprocessen Bilaga 2

pågår med slor kraft inte
minst på det finansiella området. Strävandena att

förverkliga den inre
marknaden inom EG i början av 1990-talet innebär

bl.a. att valutaregleringarna
i medlemsländerna i stort sett slopas. Det

vore
olyckligt om Sverige skulle ställa sig vid sidan av denna utveckling.

Det
finns således anledning att ifrågasätta om valutaregleringen kan utgöra ett
varaktigt effekiivt stöd för en kreditpolitik som är stram med hänsyn till
inhemsk efterfrågan. Till detta kommer att den gynnar större företag på
bekostnad av mindre förelag. Slutligen står en bibehållen valutareglering i
konflikt med våra strävanden att närma oss EG.

Effekten
på valutaflödena av en avreglering är mycket svår att uppskatta. Frihet för
såväl in- som utgående transaktioner leder till motverkande flöden. Vid rådande
räntedifferens måste det anses troligt att en avreglering som omfattar
räntebärande papper medför ell nettoinflöde.

Storleken
på valulainflödet beror på om del finns nära substitut till de kapitaltransaktioner
som valutaregleringen vill förhindra. Valutautlänningars bankplaceringar i
kronor i svensk bank får t. ex. i dag inte vara räntebärande, men det finns ett
nära substitut till räntebärande kronkon-lon som är fullt tillåtet. Placeringar
som ger en ränta motsvarande den svenska räntenivån kan erhållas genom att
bankplaceringar i utländsk valuta kombineras med försäljning av utländsk valuta
på termin mot svenska kronor. Eftersom terminssatsen svara mot skillnaden
mellan den svenska och utländska räntenivån erhålls totalt en avkastning som
svarar mot den svenska räntenivån. Detta utgör en förklaring till atl utlandet
i maj 1988 förändrade sin terminsposition mot svensk bank med ca 10 miljarder
när räntedifferensen ökade till följd av en uppdragning av den svenska
räntenivån. Det bör dock observeras atl komplikationsgraden gör alt dessa
transaktioner inte utgör perfekta substitut till placeringar på räntebärande kronkonton.
Slutsatsen bör dock vara att, om förbudet mot räntegottgördse på kronkonton
slopas, bör detta inte leda lill alltför stora valutainflöden.

När
det gäller valutautlänningars placeringar i svenska räntebärande värdepapper
kan effekten bedömas bli större, eftersom det inte existerar så nära substitut
och den svenska penningmarknaden är relativt likvid och välfungerande i elt
internationellt perspektiv. Vid en liberalisering kan det således uppkomma
relativt stora inflöden och/eller en press nedåt på räntenivån. En inte
oväsentlig räntesänkning har dock redan ägt rum på obligationsmarknaden i
avvaktan på fortsall avveckling av valutaregleringen.

Valutainflödena
kan tas om hand genom att valutareserven tillåts öka samt genom amorteringar på
statens utlandslån. På penningmarknaden kan likvidiseringen motverkas t.ex.
genom att riksbanken minskar sin utlåning till bankerna.

En
avreglering kommer dock att medföra en ökad känslighet för kortsik

tiga förväntningsbetingade kapitalrörelser, vilka skulle öka ränteberoendet

mot utlandet. Läget är dock redan i dag utsatt till följd av svängningar i

korta utlandslån och terminsaffärer och vår penningpolitiska autonomi 35

har
successivt minskat. I den mån kortsiktiga flöden inte kan tolereras kan Prop.
1988/89:142 de mötas med kortsiktiga räntepoliliska åtgärder. En tillfällig
uppgång i Bilaga 2 nivån för den korta räntan behöver inte ha några allvarliga realekonomiska
effekter. Utvecklingen under 70- och 80-talet har också medfört att aktörerna
på penning- och valutamarknaderna har en mer professionell bedömning av risker
varför effektiviteten i de normala kredit- och valuta-politiska instrumenten
ökat samtidigt som en ökad sofistikeringsgrad medför att deras beroende av
valutaregleringen minskat.

Det
förtjänar tilläggas att de omfattande stockarna av utlandslån med åtföljande
stora löpande amorteringar tillsammans med möjligheterna att förskjuta
betalningar i utrikeshandel medför att valutaregleringen inte längre utgör
något påtagligt skydd mot valutautflöde i tider med valutaoro.

Med
hänvisning till det anförda vill fullmäktige för sin del ansluta sig till den i
årets finansplan uttryckta uppfattningen att den pågående avvecklingen av
valutaregleringen bör fortsätta och att målet bör vara att avveckla
regleringen i dess helhet, så att valutalagstiftning därmed skulle behållas endast
i beredskapssyfte.

4 Valutareglering som stöd för skattekontroll,
Statistikinsamling och styrning av bankernas valutainnehav

4.1 Skattekontrollintresset

Den
fortgående avvecklingen av valutaregleringen kompliceras av att denna med
riksdagens godkännande kommit att tas i anspråk också för andra syften.
Valutaregleringen är sålunda av betydelse för skattekontrollen.

Första
gången skaltekontrollintresset erkändes som ell självständigt motiv för
valutareglering var när finansutskottet år 1973 summerade huvudmotiven för
regleringen och därvid, efter att ha angivit tre ekonomisk/politiska motiv för
regleringen, tillade att "ett fjärde, mer speciellt motiv för valutaregleringen
är slutligen atl man med dess hjälp kan förhindra eller försvåra
skatteflykt" (FiU 1973:26 sid 4). Denna valutaregleringens betydelse för
skattekontrollen kommer till uttryck på olika sätt; i första hand genom att valutainlänningar
generellt ej medges göra portföljplaceringar i utlandet. För svensk
skallemyndighet svårövervakade placeringar i utlandet i form av
kontobehållningar, lån m. m. uppkommer därför i princip ej under nuvarande
valutareglering. Genom atl valutaregleringen tvingar alla betalningar mellan
Sverige och utlandet att gå genom det svenska banksystemet sker vidare en
registrering av betalningarnas ändamål liksom av belopp, betalningskonlrahenler
m.m. Detta material ligger i och för sig under stark sekretess men är på
begäran tillgängligt för länsskattemyndighet som vid taxeringsrevisioner och
olika typer av efterkontroller kan begagna sig därav.

Att
skatteväsendet sålunda kan utnyttja valutaregleringsmaterial blir en

indirekt effekt av den övervakning av utlandsbelalningarna som valutareg

leringen förutsätter. Men därutöver har i vissa fall reglerna direkt utfor- 36

mats för att tillgodose
skattekontrollintressen. Sålunda måste emigranter Prop. 1988/89:142 från
Sverige styrka all de ej häftar i skatteskuld innan riksbanken med- Bilaga 2
delar dem tillstånd att utföra sitt kapital (prop. 1972:147, sid 49, SkU 1973:2
sid 13). Vidare har de generella dispenserna för valutainlänningars förvärv av
utländska aktier utformats på så sätt atl förvärvade aktier måste läggas i depå
hos valutabank eller av riksbanken godkänd fondkommissionär. Motivet härför är
i första hand skatteväsendets intresse av att kunna kontroUera innehav och
utdelningar även ifråga om utländska aktier.

Slutligen
har i något fall även förekommit att man vid utformningen av skattelagsliftning
förutsätter att valutareglering skall upprätthållas. När l.ex. vid 1986 års
ändringar i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt kapitalförsäkringar
meddelade av utländska livförsäkringsanstalter undantogs från beskaltningsområdet
motiverades della med att "valuta-lagstiftningen medför begränsningar i
möjligheterna för i Sverige bosatta personer att teckna försäkringar i
utlandet". Departementschefen ansåg sig därför kunna anta att "ell
sådant undantagande inte (borde) medföra en överströmning av
försäkringssparande till utländska bolag (prop 1986/87:61 sid 34).

På
olika sätt har sålunda valutareglerings- och skattekontrollintressen sammanvävts.
Detta innebär att om valutaregleringen ej längre anses behövlig som
ekonomisk/politiskt instrument och därför dess regelverk försvinner, kommer —
om inga andra åtgärder vidtas — en del av skatte-kontrollsyslemet att raseras.
Frihet för kapitalöverföringar till utlandet innebär frihet att flytta pengar till
utländska bankkonton och att köpa utländska värdepapper liksom fastigheter och
andra objekt i utlandet. Kapital kommer sålunda att fritt kunna placeras
utomlands med härav följande svårigheter för svensk skattemyndighet atl få
insyn i placeringen och i härifrån härrörande avkastningar. Vidare kommer inom
förmögenhetsbeskattningen den förutsättningen från vilken reglerna om förmögenhetsbeskattning
av livförsäkringar utformats att brista vilket kan medföra att reglerna får ett
annat utfall än vad som avsetts.

Avskaffande
av valutaregleringen medför sålunda skatlekontrollpro-blem genom den
sammanlagda effekten av att svenska skattesubjekt då kommer alt hålla också
utländska placeringar, som svårligen låter sig övervakas, och av art de
överföringar som leder till sådana placeringar inte längre blir registrerade
inom valutaregleringen och därigenom tillgängliga för svensk skattemyndighet.
Det är viktigt alt finna en lösning på dessa problem så atl en fungerande
skattekontroll kan upprätthållas även i framtiden. Fullmäktige förutsätter att
dessa kontrollproblem skall så långt möjligt lösas utanför valutaregleringen genom
erfoderliga kompletteringar av skattelagstiftningen eller på annal sätt. För
att ge tid härför lär emellertid förordnande behöva meddelas om att
valutalagens fullmakter skall tillämpas och valutaförordningen fortsätta att
gälla under ytterligare ett år.

Fullmäktige
vill understryka att avvecklingen av valutareslriktionerna kan liksom hittills
fortgå, utan hinder av alt valutaförordningen sålunda förblir i kraft. Målet
skall vara atl i allt väsentligt avveckla valutareglering-

37

en före den 30 juni 1990.
Detta sker genom att riksbankens tillämpnings- Prop. 1988/89:142

föreskrifter lill valutaförordningen ändras. Bilaga
2

4.2 Statistikintresset

Också
metoden för framställning av den svenska betalningsbalansstatistiken är
sammankopplad med valutaregleringen genom att statistikfångsten är baserad på
valutabankernas registrering av betalningar till och från Sverige. Systemet är
heltäckande. Detta blir möjligt genom att valutaförordningen kräver att alla
betalningar mellan Sverige och utlandet går via valutabank. Denna teknik för statislikfångsten
har redovisats för riksdagen och därVid jämförts med ett statistiksystem byggt
på företagsenkäter. Riksdagen har därvid funnit att stalistikfångst genom
banksystemet ger en snabbare rapportering och har därför sett det "som en
fördel att betal-ningsbalansslatislik- och kontroUintressena (inom
valutaregleringen) kan kopplas samman på ett praktiskt och totalt sett resursbesparande
sätt" (FiU 1985/86:11 sid 6).

Om
valutaförordningen upphävs innebär detta för den nuvarande produktionen av belalningsbalansslatistiken
för det första all betalningar kommer att gå vid sidan av det svenska
banksystemet, varigenom nuvarande statistik ej längre blir heltäckande, och
för det andra att det ej längre kommer att finnas formella fömtsättningar för
att från bankerna fordra in uppgifter över de genom banksystemet verkställda
betalningarna. När nuvarande slatistiksystem sålunda ej längre blir heltäckande
och inte heller kan motiveras av att valutaregleringen i viss utsträckning
behöver samma uppgifter för sin kontrollfunktion är dess fördelar ej längre
lika framträdande.

Frågan
om hur belalningsbalansslatistiken skall tas fram när utlandsbetalningar ej
längre behöver gå genom banksystemet, bör därför ytterligare övervägas. För att
bereda tid härför föreslås att det på nuvarande valutaförfattningar baserade
systemet får fortsätta att gälla till den 30 juni 1990. Delta innebär förlängning
av nu gällande fullmakter i valulalagen och av gällande valutaförordning.

4.3 Bankernas valutaexponering m. m.

De
banker, som är valutabanker, åläggs genom de på valutaregleringen baserade valutahandelstillstånden
och härtill hörande föreskrifter vissa begränsningar i valutahandeln och
innehavet av valuta.

Ett
syfte med dessa föreskrifter är att se till att bankernas risktagande slår i
rimlig proportion till deras kapitalbas och att de har kapicitel att bedöma de
risker som valutahandeln innebär. Arbetet i dessa tillsynsfrågor sker i nära
samarbete med bankinspektionen.

Ell annal
syfte med föreskrifterna rörande valutainnehavet är rent valu

tapoliliskl. Om t.ex. bankerna kraftigt ökar sitt valulainnehav i en period

med omfattande valutaulflöde kan riksbanken genom alt reducera limiter

na för bankernas valutainnehav tvinga dem att växla in valuta. Därmed

skapas ett inflöde vilket förstärker valutareserven. Limiterna utför således 38

ett valutapoliliskl
instrument vilket i extremsiluationer kan användas för Prop. 1988/89:142
att understödja andra penning- och valutapolitiska åtgärder. För att få
Bilaga 2 avsedd effekt måste åtgärderna kunna genomföras smidigt och utan publicitet.

Vid
avveckling av valutaregleringen måste rättsligt stöd för en fortsatt reglering
av bankernas valutapositioner och tillsyn från riksbanken över bankerna och
över den svenska valutamarknaden beredas på annat sätt.

5 Förslag och hemställan

Fullmäktige
har med de i dag beslutade ändringarna i riksbankens tillämpningsföreskrifter till
valutaförordningen slutfört den första etappen av den avveckling av valularegleringen
som fullmäktige tillkännagav i 1986 års remissyttrande.

Såsom
fullmäktige utvecklat i föregående avsnitt finns skäl som talar för att i allt
väsentligt avveckla återstående delar av valutaregleringen. I enlighet härmed
avser fullmäktige atl avskaffa också de valutarestriktioner som brukat
betecknas som regleringens "hårda kärna".

Såsom
påvisats har emellertid valutaregleringen under de senaste decennierna kommit atl
motiveras också av skattekonlrollhänsyn. Valutalagstiftningen utgör även den
legala basen för statislikfångsten för belalningsbalansslatistiken och för
övervakning av bankernas valutaställning. Fullmäktige anser att dessa
sekundära av riksdagen sanktionerade motiv för valutareglering utgör skäl för
att valutalagens fullmakter skall kunna tillämpas och valutaförordningen
förlängas ytterligare ett år. Genom att valutaregleringens yttre regelverk
sålunda behålles, kan skattekontroll-, statistik- och övervakningsintressena
tillvaratas genom olika på valutaförordningen baserade föreskrifter och
villkor. Samtidigt vinnes lid för att åstadkomma det rättsliga stöd som gör det
möjligt alt även i framtiden tillvarata dessa intressen.

Med
åberopande av det anförda får fullmäktige hemställa att regeringen måtte

dels
föreslå riksdagen atl antaga lag om tillämpning av 2 § första stycket 1, 2 och
4 — 8 samt 5 § I och 3 valulalagen att gälla under tiden den 1 juli 1989 - 30juni
1990, dels förordna om fortsatt giltighet av valulaförordningen.

På
Fullmäktiges vägnar

Erik
Åsbrink

Inger
Kindgren

39

Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1988/89:142

fullmäktiges i Sveriges riksbank framställning om Bilaga
3 förlängning av valutaregleringen

Fullmäktige
i riksgäldskontoret:

De
av riksgäldskontoret, bostadsinstituten m. fl. emitterade räntebärande lånen
utgörs uteslutande av löpande skuldebrev, innehavarskuldebrev eller
orderskuldebrev. De praktiska problem och risker med fysisk transport av
värdepapper som f. n. finns har föranlett att riksgäldskonloret, riksbanken,
andra banker m. fl. har beslutat utveckla ett ADB-baserat system för
värdepapperslös hantering. Detta skall ombesörjas av Penningmarknads-Centralen PmC
AB (PmC).

En
avreglering innebärande generell rätt till utförsel av t.ex. statsskuldväxlar
och riksobligationer skuUe kunna leda till att dessa instmment hanteras på
utländska värdepappersmarknader. Ett flertal negativa effekter skulle kunna
uppstå till följd av detta. För det första skulle stora volymer löpande
skuldebrev på de utländska marknaderna kunna leda till skatlekontrollproblem
för respektive lands myndigheter. För det andra skulle betydande
låneadministrativa investeringar krävas för bl.a. riksgäldskontorets del. För
det tredje skulle en övergång tiU kontobaserad hantering av räntebärande
tillgångar avsevärt försvåras om värdepapper fördes ul ur landet. Mot bakgmnd
av den tämligen näraliggande starten för PmCs värdepappershantering skulle
detta vara olyckligt. Enligt fullmäktiges mening bör därför ett generellt krav
finnas innebärande att man inte tillåter atl på den svenska marknaden
emitterade löpande skuldebrev får lämna landet. I stäUet bör dessa skuldebrev
förvaras i depå hos svensk bank eller fondkommissionär för utländska
investerares räkning.

I
övrigt tillstyrker fuUmäktige bifall till framställningen.

Mot
remissens lydelse reserverade sig Tage Sundkvist och Lars De Geer, vilka
anförde följande.

"I
skrivelsen från fullmäktige i Sveriges Riksbank föreslås, att nuvarande
valutaförordning skall förlängas till 1990-06-30. Tiden tills dess har ansetts
nödvändig för att överväga och föreslå lösningar på skattekontroll-syslem, slatistikproblem
och övriga administrativa detaljer.

Folkpartiet
och centerpartiet anser att valutaförordningen inte skall förlängas längre än
till och med 1989-12-31.1 god tid före denna tidpunkt bör återstående avregleringar
kunna vara genomförda, och skattekontrollsystem upplagda. Vare sig
skattekontroll eller statistik torde vara av större värde om den endast avser
del av ett kalenderår, när deklaranterna ju i alla fall endast lämnar uppgifter
för elt helt år."

Även
Knut Wachtmeister reserverade sig enligt följande.

"Jag
ställer mig i huvudsak bakom RiksbanksfuUmäkliges skrivelse till
Finansdepartementet angående avveckling av valutaregleringen. Jag biträder
dock inte förslaget att valutaregleringen likväl bör förlängas till den 30 juni
1990. De anförda skälen, huvudsakligen skattekontroll och statistik-problem,
torde enligt min uppfattning inte vara så svårlösta att de motiverar ell års
förlängning av valutaregleringen.

40

Jag
reserverar mig afltså lill förmån fören avveckfing redan den 30 juni Prop.
1988/89:142

1989." Bilaga 3

Bankinspektionen:

Bankinspektionen
har ingen erinran mot de förslag som fullmäktige i riksbanken redovisat i
skrivelsen.

LO:

Sammanfattning

LO
instämmer i fullmäktiges hemstäUan, som dels gäller lag om tillämpning av 2 §
första stycket 1, 2 och 4 — 8 samt 5 § I och 3 valutalagen att gälla undertiden
den 1 juli 1989 - 30juni 1990, och dels förordnande om fortsatt giltighet av
valutaförordningen.

LO
delar däremot inte fullmäktiges uppfattning atl målet skall vara atl i aUt
väsentligt avveckla valutaregleringen före den 30juni 1990. Fullmäktige
meddelar atl man avser alt avskaffa också de valutarestriktioner som brukat
betecknas som regleringens "hårda kärna". LOs inställning gmndas på
en annan syn på ansvaret för den ekonomiska politiken, på kapitalrörelsernas
sammanhang med stabiliseringssträvandena och på tidtabellen för fortsatta
liberaliseringsåtgärder.

Synpunkter
på ansvaret för den ekonomiska politiken

LO
slår fast vid den syn som angavs i yttrande 1986 över statsskuldspolitiska
kommitténs betänkande. Där anfördes att ansvaret för den ekonomiska politiken
inte kan delas, utan del faller helt på regeringen. Riksdagens traditionella
roll som formell huvudman för riksbanken får inte inverka på denna
ansvarsfördelning.

När
del nu gäller all överväga om och i så fall när en nära nog fullständig liberalisering
av valutatransaktionerna skall kunna ske kommer stabiliseringspolitikens krav
direkt i blickpunklen. LO delar uppfattningen atl en avreglering i princip är
önskvärd. Fömtsättningama för en avreglering måste dock vara atl möjligheter
bevaras atl föra en ekonomisk politik med hög prioritering av den fulla
sysselsättningen, samtidigt som rimlig prissta-bililet och yttre balans uppnås.
Riksbanksfullmäktige har som LO ser det inte analyserat om dessa fömtsättningar
föreligger eller — rättare sagt — inte bedömt i vad slags situationer nämnda fömtsätlningar
riskerar att ryckas undan.

Den
svenska ekonomins funktionssätt och den existerande styrkan i

internationell konkurrens avgör i hög grad om nämnda risker är små.

Exempelvis kan en ökning av konkurrensgraden på marknaden, tillbaka

pressning av monopolistiska tendenser och förstärkt incitament till metod-

och branschrationaliseringar öka utsikterna till gynnsammare produktivi

tetsutveckling. Möjligheter finns genom omläggning av exempelvis jord- 41

bruks- och
livsmedelspolitiken. Men det är omvittnat att konkurrensbe- Prop.
1988/89:142

gränsningar är ett problem i nästan varje sektor. Bilaga 3

Också
arbetsmarknaden och förhandlingssystemet spelar en roll i sammanhanget för att
ange utrymmet för en lyckosam stabilisering. LO utgår från att regeringen vill
undvika att kostnadsanpassning till omvärldens tendenser måste framtvingas
genom ett överskottsutbud på arbetsmarknaden, arbetslöshet och även i övrigt
lågt kapacitetsutnyttjande.

1
samband med övervägandena och planeringen för Sveriges medverkan i den
europeiska integrationen ställs möjligheter till starkare konkurrens och höjd rationaliseringstakt
i utsikt. Detta gäller både Sverige och övriga deltagande länder. Avgörande för
resonemanget här är att möjligheterna att bedriva en framgångsrik ekonomisk
politik med speciell målprioritering kan öka.

En
inte oväsentlig faktor som påverkar utrymmet för optimal stabilisering är
graden av full sysselsättning i omvärlden, framför allt i Europa. En utveckling
mot fuU sysselsättning inom EG kommer i bästa fafl all kräva ytterligare några
år.

Riksbanksfullmäktige
har i skrivelsen inte analyserat hur möjligheterna att bedriva en makro-ekonomisk
politik av ovan nämnt slag påverkas av en nära nog fullständig frigörelse for
kapitalrörelserna. Man har nöjt sig med att diskutera hur valutaflödena på kort
sikt, dvs. under en övergångslid då transaktionsmönstret och aktörernas
portföljer ändras, kommer atl utvecklas. Vidare analyserar man möjligheterna, mol
bakgmnd av hittills gjorda erfarenheter, att försvara växelkursen och
valutareserven vid ökad flukluationsbenägenhet för valutaflödena vid en avreglering.

LO
efteriyser en analys av faktorer som på lång sikt kan påverka ekonomins
inflationsbenägenhet och dess förmåga att reagera på tillväxtstimulanser. Kan
betingelser skapas för en effektivare stabilisering och måluppfyllelse i
övrigt? När kan sådana förhållanden realiseras? När sådana faktorer tillkommit
kan riskerna med en fullständig kapitalrörelsefrihet bli små. Den tillhörande
växelkurs- och räntestabiliteten ger fördelar.

LO
drar slutsatsen alt tidtabellen för valutaliberaliseringen måste utsträckas
ytterligare något eller några år i avvaktan på ytterligare stmktur-förbätlringar,
bla ökning av konkurrenselementet i svenskt näringsliv m.m.

Det
bör påpekas att vår sannolika EG-anpassning under de kommande åren inte kräver
avskaffande av valutaregleringens hårda kärna, i varje fall inte fullständigt
samtidigt med EG. Den avreglering som fordras avser de transaktioner som knyter
an till den gemensamma marknadens funktion, dvs. friheterna för varors och
tjänsters rörlighet samt etablering av företag och därtill hörande kapitalröriighet.
Transaktionsfrihet för banker och andra finansföretag tillhör också dessa krav.
Tidsramen är slutet av 1992. LO utgår f. ö. från att avregleringen sker
universellt i OECD-kodens anda och inte begränsas lill Europa.

42

Hänsyn
till skattekontroll, staiistikbehov m. m. Prop. 1988/89:142

LO
delar riksbanksfullmäktiges uppfattning att valulabestämmdser inte Bilaga 3 ska
ha en stöd- eller kontrollfunktion för annan lagstiftning, t.ex. skatteregler
och rörande ekonomiska brott. Det har varit fallet hittills. Belal-ningsbalansstatistiken
har vidare grundats på tillståndskrav o dyl. Då det gäller att upphäva denna sammanvävnad
förutsätter fullmäktige all skattekontrollproblemen så långt möjligt ska lösas
genom kompletteringar av skattelagstiftningen eller på annat sätt. För atl ge
erforderlig tid anser man att valutalagens och valutaförordningens existens
under ytterligare ett år är tillräcklig.

LO
delar visserligen uppfattningen all skattesystemets effektivitet fordrar
bestämda kompletteringar, då en avreglering står för dörren. Det är emellertid
oacceptabelt att detta lagstiftningsarbete skall utföras under tidspress. Det
är inte givet att en riksdagsmajorilet kan samlas för önskvärda lösningar. LO
konstaterar att det också på denna punkt saknas garantier för att den avreglering,
som förespeglas av riksbanksfullmäktige, kan ske under de förutsättningar som
krävs.

När
det gäller atl ersätta belalningsbalansslatistiken i dess nuvarande skick med
rutiner för statistik och genomlysning som kan krävas i den tänkta framtida
situationen med betydligt starkare internationalisering anser LO att den fasla
tidsbegränsningen inte är lika allvarlig. Det är dock väsentligt att snart
starta detta arbete även om, som LO förordar, valutaliberaliseringen sträcks ul
i liden ytterligare några år.

Svenska
bankföreningen:

Fullmäktige
har i sin framställning utförligt redogjort för hur valutaregleringens
effektivitet successivt avtagit. Bankföreningen drar samma slutsats som
fullmäktige vad avser effekterna på valutaflödet till följd av ett slopande av
förbudet mot räntegottgördse på valutautlänningars kronkonton. Här är det dock
angeläget att framhålla att tillämpningsreglerna för kassakraven måste ses
över så att inga snedvridande prisbildningseffekter uppstår på den svenska
räntemarknaden. Neutralitet mellan svenska och utländska banker bör i detta
avseende eftersträvas. I annat fall uppstår två olika marknader.

Bankföreningen
instämmer i vad fullmäktige har anfört om skälen för

att valutaregleringen nu bör avvecklas. Särskilt vill föreningen understryka

fullmäktiges uttalande att bibehållen valulareglering slår i konflikt med

Sveriges strävanden att närma sig EG. Här är det angeläget att framhålla

att den del av EG:s inre marknad, som avser fria kapitalrörelser, enligt

redan fattade beslut träder i tillämpning redan den 1 juli 1990. I EG:s

direktiv den 24 juni 1988 (88/361 EEC) om fria kapitalrörelser sägs i

artikel 7 att EG-länderna vid behandling av kapitalrörelser till och från

tredje länder skall eftersträva samma grad av liberalisering som råder

inom EG. Sett från svensk synpunkt är del därför — som fullmäktige också

påpekar — viktigt atl det nya regelverk, som nu erfordras, verkligen

föreligger färdigt den I juli 1990. 43

Bankföreningen har ingen
erinran mot förslaget att valutaförfattningar- Prop. 1988/89; 142 nas
giltighetstid förlängs till nämnda lidpunkt, under förutsättning alt Bilaga
3 avregleringen fortsätter så som fuUmäktige förutskickat.

Bankföreningen
vill erinra om att den, i och för sig självfallet önskvärda avvecklingen av
valutaregleringen ökar möjligheten alt flytta handeln på värdepappers- och
penningmarknaderna från Sverige till andra länder. Den nya omsättningsskatten
bör därför avskaffas för att sådan utflyttning skall motverkas innan det blir
för sent: om handeln väl har lämnat Sverige, blir del mycket svårt att återföra
den.

De
erforderliga utredningarna av skatte- och statistikfrågorna torde komma all
beröra bankerna och därvid aktualisera frågan om valutatransaklioner även
framdeles bör ske via banker (valutabankssystemet). Bankföreningen vill i della
sammanhang erinra om det nyssnämnda kapitallibe-raliseringsdirektivet, där det
i artikel 4 sägs att direktivet inte hindrar EG-länderna att vidta alla
erforderliga åtgärder för att hindra lagöverträdelser, bl. a. på skatteområdet
och i fråga om tillsyn över finansiella institutioner, och inte heller att
bestämma procedurer för uppgiftslämnande rörande kapitalrörelser för
administrativ eller statistisk information. Det vill därför synas som om valutabankssystemet
inte är oförenligt med liberaliseringen av kapitalrörelserna inom EG. Denna
fråga bör närmare undersökas i det kommande utredningsarbetet.

Bankföreningen
biträder uppfattningen att underlag för betalningsbalansstatistiken behövs
även när valutareglering inte tillämpas.

I
fråga om såväl skattekontrollen som statistiken hemställer bankföreningen att
finansdepartementet föranstaltar om samarbete med bankerna på tidigast möjliga
stadium av utredningsarbetet. Erfarenheterna från reformen med "förenklad
självdeklaration" visar nödvändigheten härav, inte minst med hänsyn till
de tidskrävande ändringar i datasystem som torde bli ofrånkomliga.

Som
framhålls i fullmäktiges framställning har de nu gällande begränsningarna i
valutabankernas valutainnehav och valutahandel två syften: att garantera att
bankernas risktagande står i rimlig proportion till kapitalbasen och all
tillhandahålla riksbanken ett valutapoliliskl instrument ägnat all stödja andra
penningpolitiska åtgärder.

Regler
om särskild kapitalläckning för valutarisk finns f. n. inte i bankrörelselagen.
Inte heller i kreditmarknadskommitténs (SOU 1988:29) eller kapitaltäckningsgruppens
(Ds 1988:70) förslag behandlas denna fråga. Som anförts i gruppens betänkande
(sid 64) arbetar emellertid den s. k. Cooke-kommittén inom lO-gruppen på att
komma fram till metoder för att mäta även kursrisker för valutor och
värdepapper. Bankföreningen förordar att denna fråga för svenskt vidkommande
löses i anslutning till Cooke-kommitténs väntade förslag.

En
situation, där centralbanken har behov av atl i penning- eller valuta-politiskt
syfte ingripa på valutamarknaden, är förutsedd i det förut nämnda EG-direktivet
om kapitalliberalisering (artikel 3): vid allvariiga ekonomiska störningar kan
EG-kommissionen medge ett visst EG-land alt införa regleringar på
valutaområdet.

Svensk
anpassning till EG innebär i della hänseende att införande av 44

valulalimiter förbehålls
extraordinära situationer. 1 vart fall saknas anled- Prop. 1988/89:142 ning att
i svenskt valutapoliliskl syfte behålla limiter för positioner, där Bilaga 3 svenska
kronor inte berörs. Valutaregleringens slopande bör enligt bankföreningen
medföra att inga valutalimiter tillämpas under normala förhållanden. En sådan
ordning stämmer väl överens med fullmäktiges uttalande - i anslutning till
finansplanen - att valutalagstiftning skulle behållas endast i beredskapssyfte.

Svenska
sparbanksföreningen:

Riksbanken
Jiar de senaste åren på elt förtjänstfullt och målmedvetet sätt avreglerat
stora delar av den inhemska kreditmarknaden. Även valutaregleringen har i
flera väsentliga avseenden avreglerats. Kvarvarande delar, framförallt
valutautlänningarnas möjlighet att köpa svenska räntebärande papper och vice versa,
framstår därför som allt svårare att motivera med de bakomliggande motiven till
valutaförordningen och valutalagen.

Sparbanksföreningen
delar därför riksbankens mål om alt avskaffa resterande delar av valutaregleringen.
Föreningen delar även riksbankens synpunkt atl avregleringen bör ske
successivt för att inte ge störningar av den ekonomiska utvecklingen eller
utsätta den ekonomiska politiken för onödiga påfrestningar.

Riksbankens
synpunkt att valutaregleringen bör vara kvar under en övergångsperiod för att
stödja skattepolitiska mål, för statistikändamål och för att reglera bankernas
verksamhet är lätt att förstå mot bakgrund av den långa regleringstiden, men
kan inte accepteras som skäl annat än under en mycket kort Övergångsperiod.

Andra
metoder för statistikinsamlingen bör kunna tas fram relativt enkelt genom
förbättrade stickprovsmetoder av samma typ som tidigare använts.

Sparbanksföreningen
vill även framhålla att bankerna inte kan åläggas alltför omfattande
rapporteringsskyldighet till skattemyndigheterna. I vart fall behöver en sådan
rapportering klart preciseras till sin omfattning och delaljeringsgrad.

Rapporteringen
kräver redan idag omfattande resurser både personellt och datamässigt. Innan
bankerna åläggs ytterligare rapporteringsskyldig-hel förutsätter
Sparbanksföreningen att nödvändiga kontakter tas i god tid så att riktlinjerna
kan klarläggas. Därefter måste tillräcklig tid ges för eventuell utveckling av
nya dataprogram.

Sveriges
föreningsbankers förbund:

Skattekontroll

Vissa
skattekontrollfrågor uppkommer försåvitt valutaregleringen avskaf

fas utan all de skattekontrollfunktioner som valutaregleringen omfattar

ersätts genom erforderliga kompletteringar av skattelagstiftningen eller på

annat sätt.

SFF utgår från all bankerna kan komma all åläggas vissa uppgifter inom 45

ramen för sådana
kompletteringar av skattelagstiftningen. SFF måste Prop. 1988/89:142 starkt
betona vikten av att Finansdepartementet bereder bankorganisatio- Bilaga 3 nerna
tillfälle allt från tidigaste möjliga tillfälle delta i det utredningsarbete som
snarast måste komma till stånd. SFF erinrar om att bankemas uppgiftsskyldighet
i förhållande till skatteförvaltningen för ett visst beskattningsår innebär
att bankema måst;e påbörja en informationslagring från och med ingången av den skatlskyldiges
inkomstår. 1 god tid dessförinnan måste bankerna ha genomfört erforderligt
utvecklingsarbete och personalutbildning.

Statistik

Sammankopplad
med valutaregleringen är också metoden för framställning av den svenska belalningsbalansslatistiken.

SFF
har inget att erinra mot att frågan om hur statistiken skall tas fram ges
ytterligare tid för fortsatta överväganden.

SFF
som tagit del av yttrande från Svenska Bankföreningen ansluter sig i övriga
delar av fullmäktiges skrivelse till Bankföreningens yttrande.

Sveriges
industriförbund:

Det
är med stor tillfredstäUdse som förbundet konstaterar att det nu ser ut att
finnas en politisk vilja all fullständigt avveckla valularegleringen och därmed
slutgiltigt undanröja den intemationella konkurrensnackdel och allmänt hämmande
inverkan som regleringen innebar för svenskt näringsliv.

Den
målmedvetna avreglering som redan i allt väsentligt ägt mm inom EG bl. a. när
det gäller kapitalrörelser över gränserna har ytterligare förstärkt behovet av
en avveckling av den svenska valutaregleringen. För svensk industri är det
givetvis angeläget att inte ha en sämre tillgång till den inlernationella
kapitalmarknaden än vad våra främsta konkurrenter i Västeuropa har. Så länge
någon del av valutaregleringen kvarstår är della dock ell faktum. Avregleringen
måste därför drivas med största skyndsam-hel nu när ändå en gmndläggande politisk
enighet nåtts och helst enligt förbundets uppfattning vara genomförd före det
av fullmäktige föreslagna datumet.

Förbundet
delar fullmäktiges uppfattning all den skattekontroll för vilken
valutaregleringen utnyttjats därför snarast bör utformas på annat sätt. När det
gäller inhämtande av uppgifter för statistiska ändamål, vill förbundet erinra
om den kritik vi framförde i samband med presentationen och genomförandel av BOK-projektet.

Kostnaderna
för industrin på grund av BOK-redovisningen torde vara

betydande även om någon exakt kostnadsredovisning ej gjorts. En ut

gångspunkt vid den översyn av statisliskfångslen som avvecklingen av

valutaregleringen aktualiserar bör därför vara alt sänka kostnaderna för

uppgiftslämnarna. En väg är att höja beloppet för anmälningsskyldighet,

ett annat att gå över till en annan insamlingsmetod. Förbundet vill erinra 46

om att en sådan enkätmetod
presenterades av SCB i samband med BOK- Prop. 1988/89:142

projektet och förordades av förbundet. Bilaga 3

Förbundet
vill påpeka att valulaförordningens krav om alt betalningar skall gå genom
svenska banksystemet innebär en konkurrensbegränsning på det finansiella
tjänsteområdet som det åtminstone inte finns något kundintresse att behålla.
Även om valutaregleringens transaktionsförbud sålunda helt skulle försvinna
skulle bibehållna begränsningar vid val av transaktionsväg innebära en fortsatt
intemationell konkurrensnackdel för svensk industri. Ett sådant krav leder
också på gmnd av sin konkurrensbegränsande effekt till för höga kostnader för
konsumenterna.

47

Innehåll Prop. 1988/89:142

Propositionen....................................................... .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ........................ .... I

Propositionens förfatlningsförslag
............................ .... 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 30 mars 1989 ... 13

1
Inledning.......................................................... .. 13

2
Förlängning av valularegleringen........................... .. 14

2.1
Riksbankens skrivelse..................................... .. 14

2.2
Remissyttranden .......................................... .. 15

2.3
Valularegleringen........................................... .. 15

3 Skattekontroll ................................................ .. 17

3.1
Allmänt........................................................ .. 17

3.2
Kvarvarande valutarestriktioner
som grund för skattekontrollen 19

3.3
överväganden ............................................. .. 22

3.4
Närmare om kontrolluppgifter .......................... 24

3.4.1
Nuvarande regler .................................. .. 24

3.4.2
överväganden och förslag........................ 25

4
Upprättade författningsförslag ............................. .. 28

5
Författningskommentarer .................................... .. 28

6
Hemställan....................................................... .. 30

7
Beslut ........................................................................... 30

Bilaga
1 Utdrag ur lagrådets protokoll den 30 mars 1989 31

Bilaga
2 Riksbankens framställning om förlängning av valutaregle

ringen ................................................... .. 32

Bilaga
3 Sammanställning av remissyttranden över riksbankens

framställning
om förlängning av valularegleringen 40

Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1989 48