Prop. 1988/89:149

Regeringens skrivelse 1988/89:149

om lokala egendomsnämnder i stiften

Skr. 1988/89:149

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 11 maj 1989

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Margot Wallström

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I
skrivelsen lämnas en redogörelse för frågan om lokala egendomsnämnder i
stiften. I skrivelsen konstateras att något förslag om att inrätta lokala egendomsnämnder
inte bör läggas fram.

1
Riksdagen 1988/89. 1 sami Nr 149

Civildepartementet Skr. 1988/89:149

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 maj 1989.

t

Närvarande:
statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Wallström

Skrivelse om lokala egendomsnämnder i stiften 1 Inledning

Enligt
den nya lagen (1988:183) om förvaltningen av kyrklig jord skall det fr.o.m. den
1 juli 1989 i varje stiftssamfallighet finnas en egendomsnämnd som tar över de
nuvarande stiftsnämndemas och boställsnämnder-nas uppgifter. Egendomsnämnden
skall bl. a. bestämma villkoren för upplåtelser av jordbmksarrenden även för
sådan jordbmksegendom som nämnden inte själv förvaltar, dock inte Lunds
domkyrkas fastigheter och kyrkofondsfastigheter.

Vid
behandlingen i riksdagen av prop. 1987/88:31 om ny organisation på lokal- och
stiftsplanet i svenska kyrkan, m. m. väcktes en fempartimo-tion (mot. 1987/88: K26)
i vilken det framhölls att det är angeläget att stiftsfullmäktige vid val av
ledamöter till egendomsnämnden beaktar behovet av insikt i jordbmks- och skogsbmksfrågor.
I motionen föreslogs vidare att den kompetens som i dag finns i boställsnämndema
tas till vara genom att stiftsfullmäktige fär möjlighet att inrätta lokala
egendomsnämnder.

Konstitutionsutskottet
anförde i sitt yttrande bl.a. följande (KU 1987/88: 30 s. 21).

Utskottet
ansluter sig i princip till den i motionen väckta tanken att stiftsfullmäktige
skall ha möjliet att inrätta särskilda organ under egendomsnämnderna i syfte
att tillgodose behovet av erforderlig lokalkännedom. Såsom även kultumtskottet
framhållit (KrU 1987/88:4) skiljer sig de i motionen föreslagna lokalorganen
från sådana lokala organ som regleras genom bestämmelsema i lagen (1979:408) om
vissa lokala organ i kommunema. I sistnämnda fall rör det sig om kommunala
organ med självständig beslutanderätt enligt samma principer som gäller för
kommunala nämnder vars verksamhet regleras direkt i kommunallagen.

Enligt
utskottet bör frågan om inrättande av lokala egendomsnämnder utan begränsning
av beslutskompetensen närmare övervägas. Det bör ankomma på regeringen att
redovisa överväganden i denna fråga under nästa riksmöte, så att regler om
lokala egendomsnämnder kan träda i kraft senast den 1 juni 1989, dvs. samtidigt
med att den föreslagna lagen om

förvaltningen av kyrklig
jord träder i kraft. Vad utskottet nu anfört bör med besvarande av motion 1987/88:K26
yrkande 2 ges regeringen till känna. '

Skr.
1988/89:149

Riksdagen
följde konstitutionsutskottet (rskr. 181).

Med
anledning av vad riksdagen sålunda hade uttalat uppdrog chefen för
civildepartementet den 20 juni 1988 åt kammarrättsrådet Cari Nor-ström att göra
en översyn av övervägandena beträffande lokala egendomsnämnder i stiften. I febmari
1989 överlämnade Cari Norström sin promemoria om lokala egendomsnämnder.
Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Promemorian
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av deras yttranden bör fogas till protokollet i ärendet som
bilaga 2.

2 Föredraganden

Min
bedömning: Lokala egendomsnämnder bör inte kunna inrättas i stiften.

Promemorieförslaget:
Stiftsfullmäktige får tillsätta lokala egendomsnämnder under
egendomsnämnderna. Om lokala egendomsnämnder tillsätts, skall de inom sitt
verksamhetsområde i huvudsak ha hand om de uppgifter i fråga om den kyrkliga
jorden som ankommer på de nuvarande boställsnämndema.

Remissinstanserna:
Med några få undantag avstyrker remissinstanserna förslaget om att
stiftsfullmäktige skall få inrätta lokala egendomsnämnder under
egendomsnämnderna.

Skälen
för min bedömning: Lagen (1988:183) om förvaltningen av kyrkligjord innebär
att de nuvarande stiftsnämndema och boställsnämndema avskaffas. Deras
verksamhet övertas i stället av de kyrkokommunala egendomsnämnderna som skall
finnas inrättade i varje stiftssamfallighet. Frågan om att inrätta lokala
egendomsnämnder väcktes vid riksdagsbehandlingen av förslaget till den nyss
nämnda lagen (prop. 1987/88:31, KU 30, rskr. 181). Enligt vad
konstitutionsutskottet uttalade är det väsentligt att den kompetens och
lokalkännedom som nu finns hos ledamöterna i boställsnämndema bibehålls. Syftet
med att inrätta särskilda lokala organ under egendomsnämnderna skulle vara att
tillgodose behovet av erforderlig lokalkännedom.

I
dag finns med undantag av Stocksholms stift en stiftsnämnd i varje stift.
Dessutom finns det i stiften boställsnämnder till det antal regeringen bestämmer.
Boställsnämndema består av en ordförande och två andra ledamöter, som utses av
länsstyrelsen. Ledamöterna skall ha insikt i jordbmk. Vid sidan av ordföranden
skall den ene av de två ledamöterna vara arrendator och den andre, som inte får
vara arrendator, skall utses efter förslag av en sammanslutning som företräder
pastoraten i stiften. Boställs-

11 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 149

nämnderna är självständiga
myndigheter med beslutskompetens. De har Skr. 1988/89:149 rådgivande
funktioner gentemot pastoraten och stiftsnämnden i främst jordbmksfrågor. En
central uppgift för dem är att bestämma villkoren för arrendeupplåtelse av
löneboställenas jordbmk.

Frågan
om att avskaffa boställsnämndema har under senare år varit föremål för
överväganden i flera olika sammanhang. Beträffande den tidigare behandlingen av
denna fråga kan hänvisas till redogörelsen i promemorian (bilaga 1).

Med
anledning av riksdagens uttalanden om lokala egendomsnämnder vid 1987/88 års
riksmöte anmälde regeringen frågan till 1988 års kyrkomöte (skr. 1988:1). I en
motion till samma kyrkomöte (mot. 1988:41) togs frågan också upp. Motionären
ansåg att man antingen skulle skjuta på ikraftträdandet av lagen om
förvaltningen av kyrklig jord och behålla stiftsnämnder och boställsnämnder,
eller ändra lagen i enlighet med riksdagens beslut. Kyrkolagsutskottet
hänvisade i sitt betänkande (KL 1988:4) i första hand till sin tidigare intagna
ståndpunkt till förslaget att slopa boställsnämndema (KL 1987:5). Enligt
utskottet kunde i stort sett samma synpunkter läggas på frågan om lokala
egendomsnämnder. Utskottet avstyrkte bifall till motionen. Kyrkomötet följde
utskottet.

1
promemorian har någon ställning inte tagits till behovet av att inrätta lokala
egendomsnämnder för att nå de uttalade syftena med sådana nämnder. I stället
har i promemorian presenterats ett förslag till lagteknisk lösning av frågan.
Förslaget innebär dels en ändring i lagen om förvahning-en av kyrklig jord,
dels en ny lag om lokala egendomsnämnder.

Av
de 17 yttranden över förslaget som har kommit in är 14 kritiska. Bland dessa
negativa remissinstanser märks kammarkollegiet, nio stiftsnämnder. Svenska
kyrkans centralstyrelse, Sveriges Jordbmksarrendato-rers förbund och Lantbmkarnas
Riksförbund (LRF). Bland de kritiska synpunkterna märks främst att inrättandet
av lokala egendomsnämnder innebär att ansvaret splittras, att förutsättningarna
för ett målmedvetet arbete med strukturrationaliseringen mbbas och att det
innebär en ökad byråkrati och ekonomisk belastning på den kyrkliga jorden.
Flera remissinstanser framhåller också att förslaget inte innebär ökade
möjligheter att ta till vara den kompetens som i dag finns hos ledamöterna i boställsnämndema
eller att det tillgodoser behovet av lokalkännedom. I flera remissyttranden,
bl. a. från Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och LRF,
framhålls även att de eftersträvade syftena med lokala egendomsnämnder kan
uppnås inom ramen för den redan beslutade lagstiftningen.

För
egen del vill jag anföra följande.

De
i promemorian presenterade förslagen synes i stort sett godtagbara från
lagtekniska och kommunalrättsliga utgångspunkter. Inrättandet av särskilda
lokala organ under egendomsnämnderna bör följa det mönster som gäller för
lokala organ i kommunerna. Det bör inte komma i fråga att föra över fler
uppgifter på lokala egendomsnämnder än vad som har föreslagits i promemorian.
Att föreskriva särskilda kompetensvillkor för ledamöter i sådana nämnder
skulle strida mot kommunalrättsliga principer. De presenterade förslagen kan
således enligt min mening i och för sig läggas till

grund
för lagstiftning. För lagstiftning krävs dock att kyrkomötet yttrar sig
Skr. 1988/89:149 Över lagförslag i ämnet.

Remissutfallet
ger emellertid klart vid handen att inrättandet av lokala egendomsnämnder inom
ramen för en godtagbar kommunalrättslig reglering inte tillgodoser de syften
som skulle motivera inrättandet av sådana nämnder. I likhet med vad flera
remissinstanser har framhållit anser jag att kompetensen hos de nuvarande boställsnämndema
samt behovet av lokalkännedom kan tas till vara och tillgodoses inom ramen för
den redan beslutade organisationen för förvaltningen av den kyrkliga jorden.
Egendomsnämnderna är sålunda oförhindrade att utse lämpligt sammansatta organ
för beredningen av ärenden om villkoren för arrendeupplåtelser av jordbmksfastigheter
m. m. I sammanhanget vill jag också erinra om att liknande synpunkter har förts
fram vid frågans tidigare behandling. Kyrkomötet har också åren 1986, 1987 och
1988 avvisat tanken på att behålla boställsnämndema eller någon motsvarighet till
dessa.

Det
anförda leder mig till slutsatsen att det inte bör öppnas någon möjlighet för
stiftsfullmäktige att inrätta lokala egendomsnämnder. Något förslag om detta
bör därför inte föreläggas riksdagen.

3 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört i det föregående.

4 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Promemoria om lokala egendomsnämnder Skr. 1988/89:149

Utarbetad
av kammarrättsrådet Carl Norström

Lokala
egendomsnämnder

Enligt
lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord (omtryckt 1987:77) som upphör
att gälla den 1 juli 1989 gäller beträffande boställsnämnder i huvudsak
följande.

Antalet
boställsnämnder i stiften och omfattningen av deras verksamhetsområden bestäms
av regeringen. Länsstyrelsen skall för tre år i sänder utse ordförande och två
andra ledamöter i nämnden. Av de senare skall en vara arrendator och den andre,
som inte får vara arrendator, skall utses efter förslag av stiftsförbundet av
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Antalet boställsnämnder
uppgår enligt uppgift (Ds C 1984:13) till närmare 60.

Villkoren
för upplåtelse av jordbmksarrende skall bestämmas av bo-ställsnämnden. Beslut
om ändrad disposition meddelas beträffande ett löneboställes jordbmk av boställsnämnden.
Om skälet till dispositionsändringen är att ett självständigt jordbruk inte
längre är bärkraftigt eller om den leder till att ett sådant jordbmk inte
längre kan uppehållas, skall dock stiftsnämnden besluta om den. Tillsynen över
pastoratens förvaltning av löneboställen och prästgårdar utövas av boställsnämndema.
Besvär över boställsnämnds beslut enligt lag om förvaltning av kyrklig jord skall
anföras hos stiftsnämnden.

Närmare
bestämmelser om tillsynen finns i förordningen (1971:860, omtryckt 1987:831) om
förvaltning av kyrklig jord. Enligt dessa bestämmelser skall boställsnämndema
se till att pastoraten fullgör vad som enligt lag och förordning ankommer på
dem. Värdebeständig rationalisering, nybyggnad eller väsentlig ombyggnad på ett
löneboställe får ske endast efter boställsnämndens medgivande. Vidare skall boställsnämnden
föreslå arrendevillkoren då kyrklig jord som förvaltas av stiftsnämnden skall
upplåtas till jordbmksarrende. Besvär över boställsnämnds beslut enligt förordning
om förvaltning av kyrklig jord skall anföras hos stiftsnämnden.

Lagen
(1988:183, ändrad 1988:1553) om förvaltningen av kyrklig jord träder i kraft
den 1 juli 1989, varvid lagen (1979:339) om kyrklig jord upphör att gälla.

Frågan
om boställsnämndemas avskaffande har under senare år varit föremål för
övervägande i flera olika sammanhang. I en promemoria upprättad i
civildepartementet i december 1984 (Ds C 1984:13) Översyn av bestämmelserna om
förvaltning av kyrklig jord m. m. föreslogs att boställsnämndema skulle
avskaffas.

Efter
remissbehandling lades promemorieförslaget till gmnd för förslag om boställsnämndemas
avskaffande. Detta skedde i en skrivelse (1986:3) till kyrkomötet om vissa
ändringar av bestämmelserna om tjänstebostäder för prästema och om förvaltning
av kyrklig jord. Som skäl för förslaget att avskaffa boställsnämndema anförde
departementschefen i skrivelsen bl. a. följande.

Som
ett led i en strävan att förenkla förvaltningen av den kyrkliga egendo- Skr.
1988/89:149 men bör i möjlig mån antalet myndigheter som har att befatta sig
med den Bilaga 1 begränsas. Den tillsyn över den kyrkliga jorden som boställsnämndema
utövar har i dag minskat i betydelse och flertalet övriga uppgifter som åvilar boställsnämndema
kan övertas av andra organ. Behovet av lokalkännedom och tillgång till jordbmksexpertis
kan enligt min mening tillgodoses på enklare sätt än genom de nuvarande
nämnderna, där ordföranden är den som ändå utför merparten av arbetet och ensam
får besluta i åtskilliga ärenden.

Det
stöd som promemorieförslaget har fått i remissyttrandena tyder också på att boställsnämndema
utan olägenhet kan avvecklas. Jag föreslår därför att boställsnämndema
avskaffas och övergår nu till att ta upp frågan om vilka organ som bör överta boställsnämndemas
förvaltnings- och tillsynsuppgifter.

När
det gäller boställsnämndemas tillsynsuppgifter vill jag säga följande. Den
tillsyn över pastoratens förvaltning av prästgårdar och löneboställen som boställsnämndema
nu utövar motiveras av statens intresse att se till att kyrklig egendom
förvaltas för sitt ändamål och i enlighet med gällande bestämmelser för
egendomen. Jag anser i likhet med remissinstanserna att denna tillsyn i
stället bör ankomma på stiftsnämndema. En sådan tillsyn har några av dem redan
i dag i fråga om församlingskyrkomas och Lunds domkyrkas fastigheter. Att ge
stiftsnämnderna uppgiften att ha tillsyn även över förvaltningen av prästgårdar
och löneboställen innebär att omfattningen av deras tillsynsuppgifter ökar. Jag
återkommer till frågan om stiftsnämndemas resurser för dessa uppgifter.

Med
mitt förslag kommer väsentligt större krav än hittills att ställas på pastoraten.
Jag räknar med att det på de flesta håll finns den kompetens som krävs för att
göra de riktiga ekonomiska och tekniska bedömningama. I landsbygdspastoraten är
väl som regel sakkunskap på jordbmksområdet företrädd i pastoratets egna organ.
Pastorat och andra samfälligheter i större tätorter har ofta tillgång till
expertis i fråga om fastighetsförvaltning och byggenskap. Jag utgår emellertid
från att pastoraten också i framtiden i många lägen kan behöva råd för sitt arbete
med jordbmksförvaltningen. Det kan ligga nära till hands att de då begär
bistånd av stiftsnämndema och hos dem tillgänglig expertis.

Omfattningen
och arten av det kyrkliga fastighetsinnehavet växlar starkt mellan de olika
stiften. Det bör därför ankomma på stiftsnämnderna att själva bedöma vilket
behov av biträde som kan föreligga i det egna stiftet. De bör också bäst kunna
avgöra i vilken form ett sådant behov lämpligen skall tillgodoses. På många
håll kan man räkna med att detta åtminstone till en början sker genom att en
eller flera av de nuvarande boställs-nämndsordförandena av stiftsnämnden
förordnas att mot arvode fullgöra uppdrag motsvarande dem som de själva eller boställsnämnden
i sin helhet i dag utför.

Kyrkolagsutskottet
(KL 1986:1) tillstyrkte förslaget och anförde i sitt betänkande bl. a.
följande.

Utskottet
konstaterar till en början att förslaget att avskaffa boställsnämndema och att
låta endast en myndighet på stiftsplanet ha hand om vissa förvaltnings- och
tillsynsuppgifter helt ligger i linje med 1982 års kyrkokommittés förslag i
dess slutbetänkande Framtid i samverkan. Att redan

nu avskaffa boställsnämndema
innebär inte bara en förenkling av den Skr. 1988/89:149 nuvarande förvaUningen,
utan även en förenkling av genomförandet av Bilaga 1 kyrkokommitténs
förslag i denna del.

De
i regeringens skrivelse anförda skälen för en avveckling av boställsnämndema
är enligt utskottets mening bärande. En avveckling av boställsnämndema bör
därför kunna ske utan olägenhet.

Omfattningen
av det kyrkliga fastighetsinnehavet växlar starkt mellan de olika stiften,
liksom också behovet av lokalkännedom och jordbmksexpertis. I motion 1986:65
framhålls behovet av att ta till vara den sakkunskap som i dag finns hos boställsnämndema
samt behovet av samordning när det gäller förvaltningen av det kyrkliga
jordinnehavet. I motionen anges två olika lösningar som kan diskuteras. Den ena
lösningen innebär att boställsnämndema behålls som frivilliga organ i de stift
som har behov därav. .Den andra innebär att boställsnämndemas ordföranden
obligatoriskt förordnas att fullgöra boställsnämndemas nuvarande uppgifter.

Utskottet
vill med anledning av motionens förslag erinra om att boställsnämndema i
likhet med stiftsnämnderna är statliga förvaltningsmyndigheter under
regeringen. Ett system med frivilliga statliga förvaltningsmyndigheter strider
mot den statliga förvaltningsorganisationens uppbyggnad och funktion. Någon
sådan lösning är därför enligt utskottets mening utesluten. När det gäller det
andra angivna altemativet anser utskottet, i likhet med vad som anförs i
regeringens skrivelse, att det bör ankomma på stiftsnämndema själva att bedöma
vilket behov av biträde som kan föreligga i det egna stiftet.

Utskottet
tillstyrker också förslaget att föra över boställsnämndemas tillsynsuppgifter
på stiftsnämnderna.

I
motion 1986:50 föreslås att stiftsnämnderna får till uppgift att föreslå arrendevillkoren
när kyrklig jord, som inte förvaltas av nämnden, skall upplåtas på arrende för jordbmk.
I motionen framhålls att ett framträdande skäl till att boställsnämndema genom
1972 års reform fick hand om arrendesättningen var att tillgodose intresset att
nå enhetliga arrendenormer, att man får räkna med att denna enhetlighet går
förlorad om besluten förs över till dem som förvaltar jorden samt att stiftsnämndemas
tillsyn inte blir effektiv om tillsynsorganet inte får inflytande över
innehållet i arrendeavtalen.

Utskottet
kan för sin del inte dela de farhågor som kommer till uttryck i motionen.
Pastoraten torde på de flesta håll ha den kompetens som behövs att göra de
riktiga ekonomiska och tekniska bedömningarna. Genom en aktiv tillsyn och genom
att bistå pastoraten kan stiftsnämnderna verka för att enhetlighet i fråga om
arrendevillkor m. m. kan uppnås i hela stiftet. Utskottet anser därför att
några särskilda regler om att nämnden skall föreslå arrendevillkoren inte
behövs.

Utskottet
tillstyrker sålunda de av regeringen framlagda lagförslagen såvitt avser frågan
om att avskaffa boställsnämndema.

Kyrkomötet
beslöt i enlighet med kyrkolagsutskottets betänkande (kyrko

mötets skrivelse 1986:6). Regeringen framlade därefter proposition

(1986/87:13) om tjänstebostäder för präster och om förvaltning av kyrklig

jord, vari framlades samma förslag om boställsnämndemas avskaffande.

Med anledning av motioner rörande boställsnämndemas avskaffande fann

riksdagens kultumtskott (KrU 1986/87:8) att det inte fanns skäl att före

gripa den allsidiga prövning av organisationen som riksdagen borde göra

med anledning av den kommande propositionsskrivelsen om ny organisa- 8

tion
på det lokala och regionala planet inom svenska kyrkan. Utskottet Skr.
1988/89:149 avstyrkte därför regeringens förslag om avskaffande av boställsnämnder-
Bilaga 1 na. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr.
1986/87:113). I regeringens skrivelse till kyrkomötet 1987:1 Ny organisation på
lokal-och stiftsplanet i svenska kyrkan, m. m. framlades bl. a. förslag till
lag om förvaltningen av kyrklig jord som bl. a. innebar att boställsnämndema
avskaffas. Departementschefen, som framhöll att förslaget om boställsnämndemas
avskaffande stämde med kyrkokommitténs förslag anförde härvidlag bl. a.
följande.

Genom
de föreslagna obligatoriska stiftssamfälligheterna får svenska kyrkan en
kyrkokommunal organisation på stiftsplanet som representerar församlingarna
(3.2). Stiftssamfälligheterna har möjlighet att bygga upp en sammanhållen
förvaltningsorganisation för både gemensamma kyrkokommunala angelägenheter och
de statliga förvaltningsuppgifter som överlämnas åt samfälligheten. Flera
statliga förvaltningsuppgifter förs enligt mitt förslag över bl.a. från
domkapitlen till stiftsstyrelserna (3.2.5). Den nya sammanhållna organisationen
bör också kunna sköta de frågor som nu stiftsnämnden och boställsnämndema
svarar för. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag att stiftsnämndema
och boställsnämndema avskaffas och ersätts med en obligatorisk kommunal nämnd
i varje stift: egendomsnämnden. Ledamöter och ersättare skall väljas av
stiftsfullmäktige för varje valperiod. Antalet ledamöter skall vara minst fem
och antalet suppleanter minst detsamma som antalet ledamöter.

Den
remissbehandling av departementspromemorian (Ds C 1984:13) som föregick den fömt
nämnda propositionen (prop. 1986/87:13) stödde förslaget att avveckla boställsnämndema.
Uppfattningarna gick däremot isär i frågan om vart deras uppgifter skulle
föras. Jag stannade för en lösning som skulle öka det lokala ansvaret för
förvaltningen av den kyrkliga jorden. Under riksdagsbehandlingen framfördes
synpunkter som har motiverat nya överväganden. Bl. a. uttalades farhågor för
att pastoraten inte skulle komma att bestämma arrendevillkoren på ett
tillräckligt enhetligt och kompetent sätt. Jag ansluter mig därför till kyrkommitténs
förslag att egendomsnämnderna skall överta samtliga de uppgifter som enligt lagen
(1970:939) och förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord ankommer
på de nuvarande stifts- och boställsnämndema. Jag vill då särskilt framhålla
att de nya egendomsnämnderna till skillnad från stiftsnämndema är kommunala
organ, vars ledamöter väljs av företrädare för samtliga stiftets kyrkliga
kommuner. Mitt förslag går därför enligt min mening ändå dem till mötes som
efterlyst ett ökat lokalt inflytande över förvaltningen på stiftsplanet av den
kyrkliga jorden. Samtidigt skapas fömtsättningar för en enhetlig och kompetent
behandling av arrendevillkor m.m. Förslaget stöds med få undantag av de
remissinstanser som yttrat sig över kyrkokommitténs förslag i denna del.

Jag
fömtsätter att de förslag till arrendevillkor, som egendomsnämnden

skall ta ställning till, utarbetas efter samråd med de kyrkliga arrendatorer-

na. Egendomsnämnden har att själv bestämma hur ett sådant samråd skall

gå till. Sådan samverkan förekommer enligt vad jag inhämtat regelmässigt

och i skiftande former bl.a. inom fastighetsförvaltningarna hos några

kommuner och universitetet i Uppsala. Jag delar också den bedömning av

det stora värdet av ett organiserat samråd mellan jordförvaltare och arren-

datorer, som uttrycks i en skrivelse i frågan från Sveriges jordbmksarren- 9

datorers
förbund. Ett sådant organiserat samråd kommer lättare till stånd i Skr.
1988/89:149 egendomsnämndens än i de enskilda församlingamas eller pastoratens
regi. Bilaga 1

Egendomsnämnden
får med mitt förslag i huvudsak följande uppgifter:

— förteckna
och ha tillsyn över den kyrkliga jorden i stiftet,

— förvalta
löneboställens och församlingskyrkors (3.7.3) skogsinnehav, prästlönefondsfastigheter,
domkyrkas fastigheter och biskopsgård,

— företräda
den kyrkliga jorden i ärenden om upplåtelse av vissa nyttjanderätter m. m.,

— besluta
om arrendevillkor vid upplåtelse av kyrklig jord på arrende för jordbmk,

— handlägga
ärenden om tillstånd till köp, försäljning och byte av kyrklig jord.

De
gmndläggande föreskrifterna om egendomsnämndema och om förvaltningen av den
kyrkliga jorden bör ges i en ny lag om förvaltning av kyrklig jord. De
nuvarande principerna för förvaltningen av kyrklig jord påverkas inte av mitt
förslag.

Inget
hindrar enligt min bedömning att stiftssamfälligheten drar nytta av
egendomsnämndens särskilda kompetens och uppdrar åt den att förvalta även
kyrkokommunalt ägd fast egendom som är gemensam för stiftet, t. ex. en
stiftsgård.

Egendomsnämnden
blir enligt mitt förslag en obligatorisk kommunal nämnd tillsatt enligt en
särskild lagstiftning. Den får specialreglerade uppgifter, som den har ett
självständigt ansvar för. Den får egna beslutsbefogenheter. Med valet av
ledamöter och i viss mån genom sina anslag till den organisation som den specialreglerade
förvaltningen kräver kan stiftsfullmäktige utöva inflytande över verksamhetens
inriktning. Däremot kan stiftsfullmäktige inte ingripa i egendomsnämndens
myndighetsutövning på det specialreglerade området. Dit hör t. ex. något så gmndläggande
som att fastställa årsplan för förvaltningen av den kyrkliga jorden och att besluta
om fördelning av vinst och förlust i skogsförvaltningen. Stiftsnämndemas
kompetens och mtiner förs sålunda oförändrat över till den nya organisationen.

Kyrkolagsutskottet
(KL 1987:5) tillstyrkte, såvitt nu är i fråga regeringens förslag och anförde
med anledning av en i ärendet väckt motion följande.

I
motionen föreslås att boställsnämndema behålls. Frågan om att avskaffa

boställsnämndema behandlades av 1986 års kyrkomöte med anledning av

regeringens skrivelse 1986:3. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag att

avskaffa nämnderna. Kyrkomötet följde utskottet. I sitt betänkande (KL

1986:1) med anledning av regeringens förslag framhöll utskottet att om

fattningen av det kyrkliga jordinnehavet växlar starkt mellan de olika

stiften, liksom behovet av lokalkännedom och jordbmksexpertis. Utskot

tet framhöll vidare att det borde ankomma på stiftsnämndema själva att

bedöma vilket behov av biträde som kan föreligga i det egna stiftet och att

stiftsnämndema bäst kunde avgöra i vilken form ett sådant behov lämpli

gen kan tillgodoses. Enligt utskottets mening gäller de synpunkter som

utskottet framförde föregående år på stiftsnämnderna även egendoms

nämnderna. Det får vidare anses ligga i sakens natur att de nya egendoms

nämndema genom arvodering och delegation tar till vara den sakkunskap

som redan finns i stiftet, inte minst hos de nuvarande boställsnämndsord-

förandena, när nämnden tar över ansvaret för den kyrkliga jorden. Beho

vet av kännedom om de lokala förhållandena kan vidare tillgodoses genom 10

att
stiftsfullmäktige väljer ledamöter i nämnden från olika delar av stiftet.
Skr. 1988/89:149

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen. Bilaga
1

Kyrkomötet
beslöt — bl. a. såvitt gäller boställsnämndemas avskaffande — i enlighet med
kyrkolagsutskottets betänkande (kyrkomötets skrivelse 1987:22).

I
regeringens proposition 1987/88:31 Ny organisation på lokal- och stiftsplanet i
svenska kyrkan, bibehölls förslaget om boställsnämndemas avskaffande.

I
en med anledning av denna proposition väckt motion 1987/88:K 26 av Lennart Bmnander
m. fl. (c, s, m, fp, vpk) yrkades (yrkande 2) att riksdagen ger
stiftsfullmäktige rätt att inrätta lokala egendomsnämnder i enlighet med vad
som framförts i motionen. I motionen anfördes såvitt nu är i fråga följande.

En
annan fråga som tilldragit sig stort intresse i samband med diskussionerna om
avskaffandet av boställsnämndema är hur arrendatorernas inflytande skall kunna
säkras. Föredragande statsråd uttalar sig positivt om värdet av ett organiserat
samråd mellan jordägare och arrendatorer. Likaså att den kompetens som i dag
finns i boställsnämndema bör tas till vara. Enligt vår uppfattning bör detta
kunna lösas genom en i förhållande till propositionen utvidgad organisation. I
de flesta stiften kommer egendomsnämnden att få en mycket stor arbetsbörda när
hela egendomsförvaltningen skall läggas på ett ställe. Likaså befaras
samverkan med arrendatorema och de kunskaper som i dag finns i boställsnämndema
gå förlorade. Förebild till detta kan hämtas från det primärkommunala fältet,
exempelvis lokala organ. På det primärkommunala fältet finns det flera områden
där kommunala nämnder beslutar enligt statlig lagstiftning.

Vi
föreslår därför

att
stiftsfullmäktige under egendomsnämnderna får inrätta lokala egendomsnämnder,

att
ledamöterna i dessa nämnder skall vara minst tre,

att
ledamöterna väljs av egendomsnämnden,

att
arrendatorsorganisationen äger rätt att nominera en ledamot till varje lokal
egendomsnämnd.

Lokala
egendomsnämnden har till uppgift att efter delegation från egendomsnämnden
bestämma arrendeavgift samt övriga avtalsvillkor, att upprätta förslag till
arrendeavtal samt att planera och föreslå investeringar och lämpliga
rationaliseringsåtgärder m. m. I den mån enighet inte kan uppnås mellan arrendator
och lokal egendomsnämnd eller reservation föreligger inom den lokala
egendomsnämnden övergår ärendet till egendomsnämnden.

Vi
utgår från att utskottet formulerar erforderlig lagtext.

Vid
riksdagsbehandlingen inhämtade konstitutionsutskottet yttrande från kuhumtskottet.
Detta utskott anförde i sitt yttrande såvitt nu är i fråga bl.a. följande (KrU
1987/88:4 y).

Utskottet
delar motionäremas uppfattning att det är viktigt med erforder

lig lokalkunskap vid bestämmande av villkor för jordbmksarrende. Likale

des i överensstämmelse med vad motionärerna anfört bör därför möjlighe

ter skapas för att tillgodose detta önskemål. Om så kan ske, skapas större 11

t2 Riksdagen 1988/89. 1 samt Nr 149

garantier
för att rättvisa och enhetliga regler tillämpas vid bestämmande Skr.
1988/89:149

av arrendevillkor. Bilaga 1

De
i motionen föreslagna lokala organen skiljer sig enligt utskottets mening från
sådana lokala kommunala organ som regleras genom bestämmelserna i lagen
(1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna. I sistnämnda fall rör det sig om
kommunala organ med självständig beslutanderätt enligt samma regler som gäller
för kommunala nämnder vars verksamhet regleras direkt av kommunallagen. Som
framgår av motionen skall de föreslagna lokala organen under egendomsnämndema
inte ha samma självständiga ställning. Enligt utskottets mening innebär motionärernas
förslag snarare ett delegationsförfarande än inrättande av självständiga
kommunala organ.

Konstitutionsutskottet
anförde för sin del huvudsakligen följande (KU 1987/88:30).

Utskottet
ansluter sig i princip till den i motionen väckta tanken att stiftsfullmäktige
skall ha möjlighet att inrätta särskilda lokala organ under egendomsnämndema i
syfte att tillgodose behovet av erforderlig lokalkännedom. Såsom även kultumtskottet
framhållit skiljer sig de i motionen föreslagna lokalorganen från sådana lokala
organ som regleras genom bestämmelsema i lagen (1979:408) om vissa lokala organ
i kommunerna. I sistnämnda fall rör det sig om kommunala organ med självständig
beslutanderätt enligt samma principer som gäller för kommunala nämnder vars verksamhet
regleras direkt i kommunallagen.

Enligt
utskottet bör frågan om inrättande av lokala egendomsnämnder utan begränsning
av beslutskompetensen närmare övervägas. Det bör ankomma på regeringen att
redovisa överväganden i denna fråga under nästa riksmöte, så att regler om
lokala egendomsnämnder kan träda i kraft senast den 1 juli 1989, dvs. samtidigt
med att den föreslagna lagen om förvaltningen av kyrklig jord träder i kraft.
Vad utskottet nu anfört bör med besvarande av motion 1987/88:K 26 yrkande 2 ges
regeringen till känna.

Riksdagen
beslöt i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan (rskr. 1987/88:181).
Chefen för civildepartementet, statsrådet Holmberg, uppdrog härefter i
departementsprotokoll 1988-06-20 åt kammarrättsrådet Carl Norström att göra en
översyn av övervägandena beträffande lokala egendomsnämnder i stiften. I en till
skrivelsen fogad promemoria anfördes följande.

Regeringen
har i den fömtnämnda propositionen föreslagit att det i varje stift skall
finnas inrättad en kyrkokommunal egendomsnämnd, vars ledamöter utses av
stiftsfullmäktige i de obligatoriska stiftssamfalligheter som skall bildas fr.o.m.
år 1989. Egendomsnämnden skall enligt förslaget överta de uppgifter som i dag
fullgörs av stiftsnämnden och boställsnämndema.

I
motion 1987/88:K 26 yrkades bl. a. att den kompetens som i dag finns i boställsnämndema
tas till vara genom att stiftsfullmäktige får möjlighet att inrätta lokala
egendomsnämnder, vilkas ledamöter enligt motionen borde väljas av
egendomsnämnden.

Konstitutionsutskottet
anslöt sig i princip till tanken att stiftsfullmäkti

ge skall ha möjlighet att inrätta särskilda lokala organ under egendoms- 12

nämnderna
i syfte att tillgodose behovet av erforderlig lokalkännedom. Skr.
1988/89:149 Enligt utskottet borde frågan om inrättande av lokala
egendomsnämnder Bilaga 1 utan begränsning av beslutskompetensen närmare
övervägas. Det borde ankomma på regeringen att redovisa sådana överväganden
under nästa riksmöte. Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

I
regeringens proposition fömtsättes bl. a. att de förslag till arrendevillkor
för kyrklig jord, som egendomsnämnden skulle ta ställning till, utarbetas
efter samråd med de kyrkliga arrendatorema och att egendomsnämnden själv hade
att bestämma hur ett sådant organiserat samråd skulle gå till. Vidare utgick
föredragande statsrådet från att egendomsnämndema i sin verksamhet på olika
sätt i möjlig mån söker knyta till sig expertis av det slag som finns hos de
nuvarande boställsnämndema.

De
av konstitutionsutskottet föreslagna lokala egendomsnämnderna som stiftsfullmäktige
skulle kunna besluta om erbjuder en möjlig form för organiserat samråd med arrendatorema,
samtidigt som man i en lokal egendomsnämnd kan tänkas tillvarata den kompetens
som finns hos de nuvarande boställsnämndema.

Såsom
konstitutionsutskottet uttalat bör dock frågan närmare övervägas. Därvid bör bl.a.
kompetensfördelningen mellan den obligatoriska egendomsnämnden i stiftet och av
stiftsfullmäktige inrättade lokala organ under denna ingående prövas. Vidare
måste instansordningen vid överklagande av sådana beslut som en lokal
egendomsnämnd eventuellt skall kunna meddela övervägas. Eftersom statliga
förvaltningsuppgifter endast med stöd av lag kan uppdras åt kommunala organ
krävs bestämmelser i lagen (1988:183) om förvaltning av kyrklig jord, om frivilligt
inrättade lokala egendomsnämnder skall ta över förvaltningsuppgifter som enligt
11 — 18 §§ med flera bestämmelser i nämnda lag ankommer på den obligatoriska
egendomsnämnden i stiftet. Bestämmelser behövs vidare om de lokala nämndernas
storlek och om hur ledamöter och suppleanter skall utses. Däremot bör lika
litet som i fråga om de obligatoriska egendomsnämnderna i lag anges några
särskilda kompetenskrav för ledamöterna. En fråga är dock om deras valbarhet
skall kunna lokalt begränsas, eftersom lokalkännedomen har angetts som ett
viktigt skäl för de föreslagna nämndema. Överväganden bör alltså leda fram
till förslag till de ändringar som behövs i lagen.

Lagförslag

Lag
om ändring av lagen (1988:183) om förvaltningen av kyrklig jord

4
a § Har lokal egendomsnämnd inrättats enligt lag (1989:00) om lokala egendomsnämnder
skall den lokala egendomsnämnden inom sitt verksamhetsområde ha hand om de
uppgifter i fråga om kyrklig jord som anges i nämnda lag Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1990.

Lag
(1989:00) om lokala egendomsnämnder

1 §
Stiftsfullmäktige får tillsätta lokal egendomsnämnd med uppgifter

som anges i 4 —6 §§ denna lag.

Fullmäktige
bestämmer lokal egendomsnämnds verksamhetsområde. Inom varje verksamhetsområde
får finnas en lokal egendomsnämnd.

2 § Ledamöter och
suppleanter i lokal egendomsnämnd väljs av stifts- 13

fullmäktige till det antal
som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter Skr. 1988/89:149 får dock inte
vara mindre än tre. Antalet suppleanter bör vara minst lika Bilaga 1 stort
som antalet ledamöter.

Om
suppleantema inte väljs proportionelh skall det vid valet även bestämmas i
vilken ordning de skall inkallas lill tjänstgöring.

Ledamöter
och suppleanter skall vara medlemmar av svenska kyrkan och vara kyrkobokförda
inom stiftet. Den som är underårig eller har förmyndare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken
är inte valbar. Om en ledamot eller suppleant inte längre är valbar, upphör
hans uppdrag genast.

3 §
Följande bestämmelser i församlingslagen (1988:180) tillämpas på

lokal egendomsnämnd, nämligen

7
kap. 8 § om rätt till ledighet för uppdraget, 7 kap. 9 § andra och tredje
styckena om verkan av ledmots avgång, 7 kap. 10 § om ordförandeskapet, 7 kap.
11 § om sammanträden, 7 kap. 12 § om suppleanternas tjänstgöring, 7 kap. 13 §
första stycket om beslutsförhet,

7
kap. 14 § om val av särskild avdelning samt krav på beslut och protokoll, 7
kap. 15 § om mottagande av framställningar m. m., 7 kap. 17 § om reglemente och
delegation, 7 kap. 21 § om förvaring av arkivhandlingar,

7
kap. 22 § första stycket om ersättning till ledamöter och suppleanter, 9 kap. 5
§ om valperiodens längd. Därvid skall följande gälla:

1.
Bestämmelsema om stiftsstyrelsen
skall avse lokal egendomsnämnd.

2.
Bestämmelserna om församlingen,
kyrkofullmäktige och kyrkostämman skall avse stiftssamfälligheten och
stiftsfullmäktige.

3.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får besluta att lokal egendomsnämnds protokoll och
andra arkivhandlingar får förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv.

4 §
Lokal egendomsnämnd skall handha förvaltning och verkställighet

som åligger egendomsnämnd jämlikt lag (1988:183) om förvaltningen av

kyrklig jord enligt följande bestämmelser:

1. 12
§; om värdebeständig rationalisering,

2.
13 § första meningen; om
villkor för upplåtelse av jordbmksarrende,

3.
18 § första meningen; om
dispositionsändring, såvitt gäller löneboställes jordbmk.

5
§ Lokal egendomsnämnd har
tillsyn över pastorats förvaltning av löneboställes och församlingskyrkas
fastighets jordbruk.

6
§ Skall kyrklig jord som
förvaltas av egendomsnämnden upplåtas för arrende för jordbmk skall den lokala
egendomsnämnden föreslå arrendevillkoren.

7
§ Lokal egendomsnämnds beslut
enligt 4 och 5 §§ får överklagas hos kammarkollegiet av den som förvaltar
egendomen.

Kammarkollegiet
får överlämna ett ärende till regeringens avgörande, 14

om
kollegiet anser att särskilda skäl motiverar det. Kammarkollegiet skall
Skr. 1988/89:149

då bifoga eget yttrande i ärendet. Bilaga 1

Kammarkollegiets
beslut i en dit överklagad fråga får inte överklagas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Allmän
motivering

Lag
(1988:183, ändrad 1988:1553) om förvaltningen av kyrklig jord (i det följande
benämnd nya LFKJ) träder i kraft den 1 juli 1989, då lagen (1970:939) om
förvaltning av kyrklig jord (i det följande benämnd äldre LFKJ) upphör att
gälla.

Utgångspunkten
för det nu framlagda lagförslaget är att konstitutionsutskottet i sitt av
riksdagen godtagna betänkande i princip anslutit sig till förslaget i motion 1987/88:K
26 yrkande 2 att stiftsfullmäktige skall ha möjlighet att inrätta särskilda
lokala organ under egendomsnämnderna. Syftet med detta skall enligt
konstitutionsutskottet vara att tillgodose behovet av erforderlig
lokalkännedom. Konstitutionsutskottet har vidare uttalat sig för att sådana
lokala egendomsnämnder skall ha självständig beslutanderätt i de ärenden som de
handlägger. Utskottet har härvid hänvisat till bestämmelserna i lagen
(1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna. Utskottet har inte uttalat sig
närmare angående vilka typer av ärenden som de lokala organen skall handlägga.
Härav får den slutsatsen dras att utskottet i denna del inte haft något att
erinra mot vad som föreslagits i motionen. Där har föreslagits att de lokala
organen skall ha till uppgift att bestämma arrendeavgift och övriga
avtalsvillkor och upprätta förslag till arrendeavtal samt att planera och
föreslå investeringar och lämpliga rationaliseringsåtgärder m.m. Eftersom det
angivna syftet med motionen bl.a. är att bevara och säkerställa den kompetens
som nu finns i boställsnämndema bör utgångspunkten vara att de lokala
egendomsnämnderna i huvudsak skall ha samma ansvar som boställsnämndema nu har
i fråga om jordbmksfastigheter. Ansvarsområdet för de lokala egendomsnämnderna
skulle därmed i huvudsak motsvara den kompetens som enligt nya LFKJ överförs
från boställsnämndema till egendomsnämnderna; medgivande till värdebeständig
rationalisering av löneboställes jordbmk m.m. (12 §), bestämmande av villkor
för upplåtelse på jordbmksarrende av löneboställe eller församlingskyrkas
fastighet (13 § första meningen), fråga om omdisposition av löneboställes jordbmk
utom i sådant fall som innebär att självständigt jordbmk inte längre skall
uppställas på fastigheten (18 § första meningen), tillsyn över pastoratens
förvaltning av löneboställes och församlingskyrkas jordbmk (20 §).

Mot
bakgmnd av förslagen i motion 1987/88:K 26 och konstitutionsutskottets
betänkande bör således nu redovisade åläggande, som enligt äldre LFKJ och FFKJ
åvilar boställsnämndema och enligt nya LFKJ egendomsnämnderna, överföras till
de föreslagna lokala organen.

Inrättande
av lokala egendomsnämnder skall vara frivilligt. Det får

ankomma på stiftsfullmäktige att avgöra detta mot bakgmnd av de lokala

behoven av att inrätta sådana nämnder. Det bör inte heller vara nödvän

digt att, om lokala egendomsnämnder inrättas, tillsätta sådana i hela 15

stiftet.
Behovet av lokala egendomsnämnder kan variera inom stiftet. Skr. 1988/89:149
Behov av sådana nämnder torde främst gälla de delar av stiften där det i Bilaga
1 större utsträckning bedrivs jordbmk. Det får ankomma på stiftsfullmäktige
att besluta om det geografiska verksamhetsområdet för de lokala egendomsnämnderna.
Härvid kan nuvarande ordning i fråga om boställsnämndemas verksamhetsområden
ge vägledning. Det fårgi vetvis endast finnas en lokal egendomsnämnd inom varje
geografiskt angivet område. Har lokal egendomsnämnd inrättats upphör inom denna
nämnds verksamhetsområde den beslutskompetens som enligt nya LFKJ åvilar egendomsnämnden
såvitt gäller sådana ärenden som den lokala egendomsnämnden skall ha hand om.

Enligt
30 § äldre LFKJ och 109 § FFKJ överklagas boställsnämndens beslut genom besvär
hos stiftsnämnden. Överklagande får endast göras av den som förvaltar egendomen.
Med hänsyn till att egendomsnämndema bl. a. genom tillgång till kansliresurser
får förutsättas förfoga över större administrativa och juridiska erfarenheter
än vad som kan finnas hos de lokala egendomsnämnderna, kunde det vara lämpligt
att, om lokal egendomsnämnd inrättas, dess beslut skall kunna överklagas hos
egendomsnämnden och inte direkt till kammarkollegiet. En sådan ordning skulle innebära
att en kommunal myndighets beslut kunde överklagas hos en annan kommunal
myndighet. Detta får anses strida mot allmänna kommunalrättsliga principer,
särskilt som det är samma fullmäktigeförsamling som väljer ledamöter i båda
nämnderna. Den lokala nämndens beslut bör därför överklagas direkt till
kammarkollegiet. Över kollegiets beslut bör talan inte få föras.

Eftersom
syftet med inrättande av lokala egendomsnämnder till stor del är att
säkerställa ett bibehållande av den lokala kompetensen som nu finns hos boställsnämndema
kan ifrågasättas om inte valbarheten borde lokalt begränsas. I annan
lagstiftning som möjliggör inrättande i kommun och landsting av lokala organ
med begränsade uppgifter (se lag 1979:408 om vissa lokala organ i kommunerna
omtryckt 1979:1167 och lag 1985:127 om särskilda organ i landstingskommunema)
har inte tagits in några regler om lokalt begränsad valbarhet till dessa organ.
Denna principfråga har diskuterats av kommundemokratiska kommittén (Ds Kn
1981:8) i fråga om direktvalda lokala organ. Kommittén uttalade därvid i
huvudsak följande. Principiella skäl talar för att valbarheten knyts till
kommundel. Olika praktiska skäl talar däremot för att valbarhetsreglema ges den
enklare utformningen att valbarheten endast knyts till kravet på rösträtt i kommunalvalen.
Kommittén förklarade vidare att det fick fömtsättas att partiema ändå i
huvudsak nominerade personer som var bosatta inom resp. område där uppdraget
skulle utföras.

Såsom
kommunaldemokratiska kommittén uttalat får det fömtsättas att

fullmäktige vid val av ledamöter och suppleanter i lokala egendomsnämn

der beaktar den lokala anknytningen. Det synes i förevarande samman

hang i vart fall inte föreligga tillräckliga skäl att utreda helt nya former
för

val av kommunala förtroendemän. Som framgår av vad tidigare sagts

saknas kommunalrättsliga förebilder i fråga om lokalt begränsad valbarhet

till kommunala nämnder. 16

I
7 - 8 §§ äldre LFKJ ges bestämmelser om boställsnämnds sammansätt- Skr.
1988/89:149 ning och tillsättning av ledamöter. De nu föreslagna lokala
egendoms- Bilaga 1 nämnderna är kommunala nämnder med specialreglerade
uppgifter. Detta innebär att ledamöter och suppleanter inte skall tillsättas
utan väljas enligt bestämmelserna i församlingslagen.

Eftersom
de lokala egendomsnämndemas verksamhet blir mindre omfattande än vad som
gäller för egendomsnämnd bör antalet ledamöter i de lokala nämnderna i princip
vara mindre än i egendomsnämnden. Enligt 7 § äldre LFKJ är antalet ledamöter i boställsnämnd
tre och så har också i motionen föreslagits för de nya lokala organen.

Normalt
lämnas inte föreskrifter om antal ledamöter och suppleanter i kommunala
nämnder. Sådana bestämmelser har inte heller meddelats i nyss nämnda lagar
angående lokala organ i kommuner och landsting. I vissa fall torde föreligga
intresse av att utse fler än tre ledamöter i lokal egendomsnämnd t. ex. för att
tillgodose önskemål om politisk representation. Det synes därför inte lämpligt
att begränsa antalet ledamöter i de lokala nämnderna. I 5 § första stycket nya LFKJ
föreskrivs att antalet ledamöter i egendomsnämnd skall vara minst fem. Mot bakgmnd
härav och vad nyss sagts synes därför lämpligt att antalet ledamöter i lokal egendomsnämnd
bestäms till minst tre. I fråga om val av suppleanter bör gälla motsvarande
bestämmelser som för egendomsnämnd (se 5 § nya LFKJ).

I
förordningen om förvaltning av kyrklig jord (FFKJ) ges olika bestämmelser av
administrativ och formell karaktär. I den utsträckning bestämmelser av
motsvarande slag bör finnas kvar för de lokala egendomsnämnderna ersätts dessa
av bestämmelser i församlingslagen till vilken hänvisning då skall ske i
likhet med vad som enligt nya LFKJ har gjorts med egendomsnämndema (se 6 § nya LFKJ).

Specialmotivering

Lag
om ändring av lagen (1988:183) om förvaltningen av kyrklig jord

4a
§ Har lokal egendomsnämnd inrättats enligt lag (1989:00) om lokala egendomsnämnder
skall den lokala egendomsnämnden inom sitt verksamhetsområde ha hand om de
uppgifter i fråga om kyrklig jord som anges i nämnda lag.

Det
torde vara mest överskådligt att de föreslagna bestämmelserna om lokala
egendomsnämnder tas in i särskild lag till vilken lagen om förvaltningen av en
kyrklig jord hänvisar.

Av
de föreslagna lagbestämmelserna framgår att lokal egendomsnämnd inom sitt
verksamhetsområde övertar de uppgifter som eljest ankommer på egendomsnämnden
såvitt gäller de bestämmelser i nya LFKJ till vilka lagen om lokala
egendomsnämnder hänvisar.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Den
föreslagna 4 a § skall träda i kraft samtidigt med den föreslagna

lagen om lokala egendomsnämnder. 17

Lag (1989:00) om lokala
egendomsnämnder Skr. 1988/89:149

1 §
Stiftsfullmäktige får tillsätta lokal egendomsnämnd med uppgifter

som anges i 4 —6 §§ denna lag.

Fullmäktige
bestämmer lokal egendomsnämnds verksamhetsområde. Inom varje verksamhetsområde
får finnas en lokal egendomsnämnd.

Tillsättande
av lokala egendomsnämnder är frivilligt. Det bör inte finnas något krav på att
lokala egendomsnämnder skall finnas inom hela stiftet. Som framhållits i den
allmänna motiveringen kan de lokala förhållandena föranleda att lokal
egendomsnämnd endast inrättas inom vissa delar av stiftet. Fullmäktige
bestämmer verksamhetsområde för lokal egendomsnämnd. Det skall givetvis endast
finnas en lokal nämnd inom varje område. Detta framgår av lagtexten. Av
lagtexten framgår vidare att om lokal nämnd inrättas så skall den fullgöra alla
de uppgifter som anges i denna lag. Den lokala nämndens kompetens skall således
inte kunna begränsas till vissa av de uppgifter som anges i 4 —6 §§.

2 §
Ledamöter och suppleanter i lokal egendomsnämnd väljs av stifts

fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter

får dock inte vara mindre än tre. Antalet suppleanter bör vara minst lika

stort som antalet ledamöter.

Om
suppleanterna inte väljs proportionellt skall det vid valet även bestämmas i
vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Ledamöter
och suppleanter skall vara medlemmar av svenska kyrkan och vara kyrkobokförda
inom stiftet. Den som är underårig eller har förmyndare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken
är inte valbar. Om en ledamot eller suppleant inte längre är valbar, upphör
hans uppdrag genast.

Skälen
för bestämmande av antal ledamöter har redovisats i den allmänna motiveringen.
I övrigt överensstämmer paragrafen med vad som gäller för egendomsnämndema
enligt 5 § nya LFKJ.

3 §
Följande bestämmelser i församlingslagen (1988:180) tillämpas på

lokal egendomsnämnd, nämligen

7
kap. 8 § om rätt till ledighet för uppdraget, 7 kap. 9 § andra och tredje
styckena om verkan av ledamots avgång, 7 kap. 10 § om ordförandeskapet, 7 kap.
11 § om sammanträden, 7 kap. 12 § om suppleanternas tjänstgöring, 7 kap. 13 §
första stycket om beslutsförhet,

7
kap. 14§ om val av särskild avdelning samt krav på beslut och protokoll, 7
kap. 15 § om mottagande av framställningar m. m., 7 kap. 17 § om reglemente och
delegation, 7 kap. 21 § om förvaring av arkivhandlingar,

7
kap. 22 § första stycket om ersättning till ledamöter och suppleanter, 9 kap. 5
§ om valperiodens längd. Därvid skall följande gälla:

1. Bestämmelserna
om stiftsstyrelsen skall avse lokal egendoms

nämnd.

2. Bestämmelsema
om församlingen, kyrkofullmäktige och kyr

kostämman skall avse stiftssamfälligheten och stiftsfullmäktige. 18

3.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får Skr.
1988/89:149 besluta att lokal egendomsnämnds protokoll och andra arkivhand-
Bilaga 1 lingar får förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv.

Genom
hänvisningar i denna paragraf har vissa bestämmelser i 7 och 9 kap. den nya
församlingslagen gjorts tillämpliga på lokal egendomsnämnd.

Den
lokala egendomsnämnden är en s.k. specialreglerad nämnd vars beslut enligt
denna lag får överklagas förvaltningsvägen. I sådana ärenden gäller
förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser om bl. a. handläggningen av
ärenden, tolk, ombud och biträde samt jäv.

De
specialreglerade uppgifter som har lagts på den lokala egendomsnämnden fömtsätter
normalt en särskild kompetens och insikt hos nämndens ledamöter. Någon
bestämmelse som med hänsyn till detta skulle begränsa valbarheten och
behörigheten för uppdraget i förhållande till vad som gäller för övriga
kyrkokommunala organ har, som framgår av den allmänna motiveringen dock inte
funnits lämplig eller påkallad.

4 §
Lokal egendomsnämnd skall handha förvaltning och verkställighet

som åligger egendomsnämnd jämlikt lag (1988:183) om förvaltningen av

kyrklig jord enligt följande bestämmelser:

1.
12 §; om värdebeständig rationalisering, 2.13 § första meningen; om villkor för
upplåtelse av jordbmksarrende,

3.18
§ första meningen; om dispositionsändring, såvitt gäller löneboställes jordbmk.

De
principiella skälen beträflfande kompetensreglerna för lokala egendomsnämnder
har redovisats i den allmänna motiveringen. Vidare hänvisas i fråga om de
aktuella lagmmmen till specialmotiveringen till nya LFKJ (prop. 1987/88:31 s. 212ff).

Bestämmelsen
i 1. gäller medgivande till värdebeständig rationalisering och motsvarar vad
som nu gäller för boställsnämnd enligt 57 § FFKJ och för egendomsnämnd enligt
12 § nya LFKJ.

Bestämmelsen
i 2. gäller upplåtelse av jordbmksarrende på fastighet som förvaltas av
pastorat (jfr 7 § första stycket nya LFKJ) och motsvarar vad som nu gäller för boställsnämnd
enligt 15 § äldre LFKJ och egendomsnämnd enligt 13 § nya LFKJ.

Bestämmelsen
i 3. gäller, med vissa undantag, som följer av 16 och 17 §§ nya LFKJ,
dispositionsändring som avser löneboställe. Denna uppgift åvilar nu boställsnämnd
enligt 19 § äldre LFKJ och övertas enligt 18 § nya LFKJ av egendomsnämnden. Med
hänsyn till syftet med inrättande av lokala egendomsnämnder har den lokala
nämndens kompetens dock begränsats till att omfatta löneboställes jordbmk.
Föranleds ändringen av att ett självständigt jordbmk inte längre är bärkraftigt
eller kan ändringen leda till att ett sådant jordbmk inte kan bestå, skall
frågan prövas av egendomsnämnden.

5 §
Lokal egendomsnämnd har tillsyn över pastorats förvaltning av lö

neboställes och församlingskyrkas fastighets jordbmk.

Enligt
7 § första stycket nya LFKJ skall pastoraten förvalta löneboställen 19

och
församlingskyrkas fastigheter med undantag av tillhörande skog, samt Skr.
1988/89:149 prästgårdar. Enligt andra stycket i samma paragraf skall
församlingen Bilaga 1 förvalta skogen på församlingskyrkans fastigheter.
Enligt 20 § nya LFKJ skall egendomsnämnden ha tillsyn över sådan förvaltning av
kyrklig jord som pastoraten och församlingarna enligt 7 § första och andra
styckena har hand om.

Med
hänsyn till syftet med inrättande av lokala egendomsnämnder föreslås att deras
tillsyn begränsas till att gälla pastorats förvaltning av löneboställes och församlingskyrkas
fastighets jordbmk.

6 §
Skall kyrklig jord som förvaltas av egendomsnämnden upplåtas för

arrende för jordbmk skall den lokala egendomsnämnden föreslå arren

devillkoren.

Enligt
17 § FFJK skall boställsnämnden föreslå arrendevillkor om kyrklig jord som
förvaltas av stiftsnämnd skall upplåtas för jordbmksarrende. Motsvarande
bestämmelser återfinns av naturliga skäl inte i nya LFKJ eftersom
egendomsnämnden där ersätter stiftsnämnden. I enlighet med vad som föreslagits i
motionen och syftet med denna angående bl.a. av bibehållande av lokal kompetens
bör lokal egendomsnämnd föreslå arrendevillkor för sådan egendom där
egendomsnämnden och inte den lokala nämnden beslutar om avtalsvillkoren.

7 §
Lokal egendomsnämnds beslut enligt 4 och 5 §§ får överklagas hos

kammarkollegiet av den som förvaltar egendomen.

Kammarkollegiet
får överlämna ett ärende till regeringens avgörande, om kollegiet anser att
särskilda skäl motiverar det. Kammarkollegiet skall då bifoga eget yttrande i
ärendet.

Kammarkollegiets
beslut i en dit överklagad fråga får inte överklagas.

Motiven
för att lokal egendoms beslut skall överklagas hos kommerskollegiet har
redovisats i den allmänna motiveringen.

Med
hänsyn till gällande bestämmelser om handläggning av arrendetvister saknas
anledning för annan än den som förvaltar egendomen att enligt denna lag
överklaga den lokala egendomsnämndens beslut. Såvitt gäller beslut enligt 6 §
saknas anledning att ha särskild besvärsrätt.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Enligt
konstitutionsutskottets betänkande skall de föreslagna reglema om lokala
egendomsnämnder kunna träda i kraft senast den 1 juli 1989, dvs. samtidigt med
att lagen om förvaltningen av kyrklig jord träder i kraft. Emellertid torde det
vara nödvändigt att först inhämta yttrande från kyrkomötet enligt 9.
Övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Kyrkomötet avhålls inte förrän i
augusti månad. Det torde därför av formella skäl inte vara möjligt för
riksdagen att lagstifta om lokala egendomsnämnder förrän tidigast under hösten
1989. Lagen torde därmed inte heller kunna träda i kraft förrän vid årsskiftet
1989/90.

20

Förteckning över remissinstanserna och Skr. 1988/89:149

sammanställning av remissyttrandena över ''

promemorian lokala egendomsnämnder

1 Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden avgetts av: kammarkollegiet, stiftsnämndema i Uppsala,
Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Luleå,
Visby, Svenska kyrkans centralstyrelse, Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund och Sveriges Jordbmksarrendatorers förbund.

Lantbmkamas
Riksförbund och Samrådsgmppen för arrendatorsföre-ningarna på och kring
sydsvenska höglandet har på eget intitiativ avgett yttranden.

2 Remissutfallet i stort

Promemorians
förslag har i stort mottagits negativt. Av de 17 yttranden som har kommit in är
14 negativa till förslaget om lokala egendomsnämnder.

Stiftsnämnden
i Västerås och Svenska Kyrkans församlings- och pastoratsförbund har inget att
invända mot förslaget.

Stiftsnämnden
i Visby tillstyrker förslaget.

Förslaget
i promemorian avstyrks helt eller huvudsakligen av kammarkollegiet, stiftsnämndema
i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad och
Luleå, Svenska kyrkans centralstyrelse, Sveriges Jordbmksarrendatorers förbund,
Lantbmkamas riksförbund och Samrådsgmppen för arrendatorsföreningarna på och
kring sydsvenska höglandet. De åberopar som skäl främst att inrättande av
lokala egendomsnämnder motverkar en eflfektiv och lönsam jordbmksdrift.
Organisationen av den kyrkliga jorden blir tyngre och mer byråkratiserad.

3 Allmänna synpunkter

Positiva
remissinstanser

Stiftsnämnden
i Västerås:

Kravet
på lokala egendomsnämnder har kommit från stift med stora innehav av
arrendegårdar. Inom Västerås stift bedömer stiftsnämnden att det bestående
innehavet kommer att i huvudsak finnas i Mälardalen och därmed vara överblickbart
från stiftskansliet.

Om
det skulle bedömas angeläget att tillmötesgå ett önskemål från andra delar av
landet gör stiftsnämnden i Västerås ingen invändning mot det framlagda
förslaget.

Stiftsnämnden
i Visby har som sitt yttrande överlämnat ett yttrande av boställsnämndsordförande
Anders Larsson, som anför:

Jag
ansluter mig i stort till det som i promemorian anföres, att de

föreslagna nämndema innebure en möjlighet att utnyttja den sakkunskap 21

och
lokalkännedom som nuvarande boställsnämndsorganisation besitter. Skr.
1988/89:149 Ett bibehållande av en arrendatorsrepresentation motsvarande den nuva-
Bilaga 2 rande torde också vara ovärderligt, både som sakkunskap och som psykologiskt
betydelsefull faktor i nämndens arbete.

Det
synes lämpligt att de nya nämndema gåves föreslagen kompetens. Helst såge
undertecknad boställsnämndsordf dock att även uppsikten över prästgårdarna bibehölles.

Det
vore att önska, att de lokala egendomsnämnderna finge benämnas boställsnämnder —
mindre otympligt och dessutom inarbetat sedan 1925.

Enar
den föreslagna lagen icke komme att kunna träda i kraft förrän den 1 januari
1990, vore det väl lämpligt, att nuvarande regler angående boställsnämndema
finge tillämpas intill utgången av 1989.

I
övrigt tillstyrker jag promemorians förslag.

Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund:

Förbundsstyrelsen
vill inledningsvis notera att den föreslagna lagstiftningen är av fakultativ
natur, innebärande att varje stiftssamfallighet själv skulle ha att fatta
beslut om inrättande av lokala egendomsnämnder. Med hänsyn härtill vill
förbundet i och för sig inte motsätta sig att det i promemorian upprättade
lagförslaget genomföres.

Förbundsstyrelsen
vill emellertid peka på ett altemativ till det föreslagna frivilliga
anordnandet av lokala egendomsnämnder. Samma syfte, nämligen att ge möjlighet
till motsvarande lokala inflytande som boställsnämndema har idag, kan uppnås
inom ramen för den aktuella lagstiftningen. De kommunalrättsliga reglerna om
delegation i församlingslagen enligt kap. 7 § 17 stycke 2 jämfört med 6 § lagen
om förvaltning om kyrklig jord, är sålunda tillämpliga jämväl inom
egendomsnämndens verksamhet. Det bör dock noteras den begränsning vad gäller
den krets till vilken delegation kan ske, nämligen till avdelning av nämnden,
bestående av ledamöter eller suppleanter, till ledamot eller suppleant samt
till tjänsteman hos stiftssamfälligheten.

Utöver
denna ordning för fattande av beslut föreligger givetvis möjlighet att tillskapa
beredande organ utan formell beslutanderätt. Vad gäller sådana icke lagreglerade
organ finns inte några begränsningar ifråga om personkretsen. Sådana organ har
t. ex. möjlighet att träflfa överenskommelser om exempelvis arrendeavtal för
vars giltighet dock fordras egendomsnämndemas godkännande.

Med
hänvisning till vad ovan anförts har förbundsstyrelsen inte något att erinra
mot förslagets lagtekniska lösning.

Negativa
remissinstanser

Kammarkollegiet:

Den
gmndläggande bestämmelsen för förvaltningen av den kyrkliga

jorden finns i 11 § lagen (1988:183) om förvaltningen av kyrklig jord

(LFKJ). Där sägs att förvaltningen skall inriktas på att egendomens avkast

ningsförmåga tas till vara på ekonomiskt bästa sätt med den inskränkning

en att naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i

skälig omfattning. Stmkturrationaliseringen av den kyrkliga jorden är ett

viktigt led i arbetet med att uppfylla målet för förvaltningen. Den uppdel- 22

ning
av förvaltningen av kyrklig jord på två organ, som blir en följd av Skr.
1988/89:149 inrättandet av lokala egendomsnämnder, innebär en splittring av
ansvaret Bilaga 2 och mbbar fömtsättningarna för ett målmedvetet arbete med stmkturrationaliseringen.
Uppräkning i 4 § av de arbetsuppgifter, som föreslås läggas på de lokala
nämnderna, illustrerar detta. Ett beslut i en lokal egendomsnämnd om t. ex.
nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av hus på ett löneboställes jordbmk eller om
sambmk med en annan kyrklig jordbmksfastighet kan påverka frågan om
bibehållande eller försäljning av bostället, en fråga som ankommer på stiftets
egendomsnämnd och som är ett led i stmkturrationaliseringen i dess helhet bl.a.
med hänsyn till kompensationspraxis enligt jordförvärvslagen.

Förslaget
belyser inte de ekonomiska konsekvenserna. För att de lokala egendomsnämnderna
skall kunna fullgöra de föreslagna arbetsuppgiftema måste de liksom
egendomsnämnderna ha tillgång till kvalificerad personal för beredning av
ärendena. Utredaren uttalar (s 16) att nuvarande ordning i fråga om boställsnämndemas
verksamhetsområden kan ge vägledning, då stiftsfullmäktige skall besluta om det
geografiska verksamhetsområdet för en lokal egendomsnämnd. Med hänsyn till att
antalet boställsdistrikt i stiften varierar mellan två och sju kan det bli en
kostsam organisation. Inget tyder på att inrättandet av lokala egendomsnämnder
skulle ge ett bättre ekonomiskt resultat än om verksamheten sköts av
egendomsnämnderna. Det blir alltså en ytterligare ekonomisk belastning på den
kyrkliga jorden samtidigt med att avkastningen av denna kritiseras som alltför
dålig.

Stiftsnämnden
i Uppsala:

Föreliggande
PM har tillkommit med anledning av riksdagsmotion 1987/88:K 26. I motionen
föreslogs att stiftsfullmäktige får möjlighet att under egendomsnämndema
inrätta 1 lokala egendomsnämnder bestående av tre ledamöter, som väljs av
egendomsnämnden, varvid arrendatorsorganisationen äger rätt att nominera en
ledamot. Motionärerna hade vidare tänkt sig att beslutanderätten inom den
lokala egendomsnämndens kompetensområde vid oenighet inom nämnden skulle
återgå till egendomsnämnden.

De
framlagda lagförslagen skiljer sig på väsentliga punkter från motionärernas förslag:

— det
ges inga garantier för arrendatorsinflytande i lokal egendomsnämnd

— inga
kompetenskrav anges beträflfande ledamöterna, vilket gör att den eftersträvade
lokalkännedomen inte kan garanteras

— av
partipolitiska hänsyn torde fler än tre ledamöter väljas till nämnderna,
vilket gör den föreslagna organisationen tungrodd och kostsam

— den
obligatoriska egendomsnämndens beslutskompetens upphör inom den lokala
egendomsnämndens verksamhetsområde betr. angivna ärendegrupper, vilket motverkar
en enhetlig praxis inom stiftet i jordbmks-arrendefrågor.

Med
hänsyn till ovan uppräknade negativa konsekvenser vill stiftsnämnden för sin
del bestämt avstyrka den föreslagna lagstiftningen.

Stiftsnämnden
i Linköping:

Enligt
de utredningar, som förevarit med anledning av att lagen

(1970:939) om förvaltning av kyrklig jord skall upphöra den 1 juli 1989,

synes sakliga skäl ligga till grund för att avveckla boställsnämndema. 23

Målet
med omorganisationen har inriktats på att förbättra bl a vissa Skr.
1988/89:149 förvaltningsdelar. Vad beträflfar boställsnämndema konstateras att
genom Bilaga 2 dess avskaffande förenklas förvaltningen, begränsas
myndighetsantalet, ställs större krav på pastoraten och därmed resultatgivande
engagemang. De bedöms också besitta sakkunskap och lokal kännedom.

Stiftssamfällighetemas
egendomsnämnd kan, om de besätts med dugliga ledamöter och personal, få en unik
möjlighet att se stiftet som en helhet och utöva sina åligganden på ett
ekonomiskt rationellt sätt som inte är möjligt med nuvarande organisation. Det fömtsättes
då, att till nämnden knyts expertis som i samråd med pastoraten kan verka för
en enhetlig, ekonomisk och rationell förvaltning, som rätt skött skall kunna
flerdubbla avkastningen. I denna förvaltning kan givetvis ingå även
förvaltningen av den fasta egendom som är gemensam för stiftet - t. ex.
stiftsgårdarna, som säkerligen skulle må väl av en mera professionell
förvaltning.

Motionen
som går emot förslaget måste ha sina anhängare på den kyrkliga arrendesidan.
Misstanke därom föreligger, emedan det måste höra till ovanligheterna att
motparten vid en förhandling har med en representant i det beslutande organet.
Den enhet det talas om, som skulle förloras om boställsnämndema försvinner, är
väl något överdriven. Även om tillsynsorganet försökt verka för enhetlighet i
stiftet, så har medel saknats för att fullfölja strävandena. Motionen hänvisar till
boställsnämndemas funktion och föreslår, att arrendatorsföreningen inom
verksamhetsområdet skall nominera en ledamot i den lokala egendomsnämnden. Gmndtanken
i motionen enligt utskottets mening är, att den lokala nämnden är ett
delegerat organ under egendomsnämnden.

Stiftsnämnden
emotsätter sig på det bestämdaste införandet av lokala egendomsnämnder.

Stiftsnämnden
i Skara:

De
nuvarande boställsnämndema har en mycket god kännedom om boställenas
förhållanden och har därtill överblick över alla löneboställen inom den del av
stiftet som utgör deras verksamhetsområde. Dessutom har de ofta god kännedom om
andra arrendegårdar inom sitt område än kyrkans löneboställen t ex genom att de
även ofta är auktoriserade synemän. Utan tvivel har alltså boställsnämndema en
större kompetens än de enskilda pastoraten. Boställsnämndema representerar en
allmän kompetens som omfattar såväl kännedom om pastoratens arrendeställen som
kunskap i arrende- och jordbmksfrågor. Ändå skall boställsnämndema avskaffas
den 1 juli 1989 och härom har uppenbariigen rått stor enighet.

Frågan
är då om boställsnämndemas kompetens kan förväntas bli överförd till lokala
egendomsnämnder om sådan inrättas. Härtill är stiftsnämnden benägen att svara
nej. Ett skäl är, att lokal egendomsnämnd torde komma att bli en jordägarrepresentation,
och att arrendatorsrepresenta-tionen i tidigare boställsnämnder ej härigenom
kan överföras till lokala egendomsnämnder.

Intet
hindrar enligt stiftsnämndens mening att de nuvarande boställs

nämndemas kompetens tas tillvara under en övergångstid eller t. o. m. på

längre sikt utan att lokala egendomsnämnder inrättas. Om stiftsfullmäkti

ge ges laglig möjlighet att inrätta lokala egendomsnämnder är det risk för

att denna möjlighet okritiskt utnyttjas utan att andra sätt att tillgodogöra 24

sig
boställsnämndemas kompetens övervägs, t.ex. via konsultuppdrag åt Skr.
1988/89:149

de tidigare boställsnämndsordförandena. Bilaga 2

Vissa
betydelsefulla skillnader finns mellan boställsnämnd och lokal egendomsnämnd.
Det framhålles på sid 17 i promemorian att ledamöter och suppleanter i en lokal
egendomsnämnd skall väljas och inte tillsättas. Detta följer av att det är
fråga om kommunala nämnder. Inga formella kompetenskrav kan därför uppställas
för uppdraget. I och för sig kan detta kanske underlätta rekryteringen men om
lokala egendomsnämnder inrättas skulle det vara olyckligt om kravet på
särskild kompetens för uppgiften eftersattes. Eftersom valbarheten således inte
kan begränsas till att avse tidigare boställsnämndsledamöter eller andra
personer med särskild kompetens finns ingen garanti för att just boställsnämndsledamöter
blir valda till lokala egendomsnämnder.

Boställsnämndemas
ordförande har haft uppdrag som arbetande ordförande. Nämnderna har inte haft
någon anställd arbetskraft till biträde utan ordförandena har varit hänvisade
till att antingen själva utföra allt administrativt arbete eller att leja bort
detta mot egen betalning av arbetet. På motsvarande sätt kan inte de lokala egendomsnämndema
förväntas fungera. Uppdrag som ledamot och ordförande i lokal egendomsnämnd
måste bli ett ordinärt förtroendeuppdrag utan verkställande och administrativa uppgifter.
Det ligger i uppdragets natur. Dessutom är nog detta en fömtsättning för att
lämpliga personer över huvud taget skall vara beredda åta sig sådant uppdrag.

Oavsett
om lokala egendomsnämnder inrättas eller inte, måste stiftssamfälligheten ge
resurser såväl personellt som materiellt åt egendomsnämnden för de uppgifter
som boställsnämndema tidigare utfört. För Skara stift torde det vara
nödvändigt, att en särskild tjänst som "jordbruks- och arrendatorssakkunnig"
inrättas som förstärkning av egendomsförvaltningen. Tjänsten är lika nödvändig
om lokala egendomsnämnder inrättas. Skillnaden blir bara att tjänstens innehåll
och arbetssätt blir annorlunda.

Med
iakttagande av syftet att lokala egendomsnämnder skall tillgodose behovet av
lokalkompetens (lokalkännedom?) kan det knappast bli aktuellt att inrätta en
enda "lokal" egendomsnämnd med hela stiftet som verksamhetsområde. I
Skara stift torde man behöva ha lika många lokala egendomsnämnder som boställsnämnder
om den lokala anknytningen skall kunna upprätthållas genom dessa nya nämnder.
Som tidigare framhållits tar det lång tid för nya nämnder på stiftsplanet att skaflfa
sig denna lokalkännedom.

Sammanfattningsvis
vill stiftsnämnden anföra att det är de nuvarande boställsnämndemas kompetens
som finns anledning ta tillvara när boställsnämndema avskaffas, att detta kan
ske bättre på annat sätt än genom inrättande av lokala egendomsnämnder och att
det är under en begränsad tid som denna kompetens kan tillgodovinnas. På längre
sikt kan man inte räkna med att kunna upprätthålla motsvarande kompetens i
lokala egendomsnämnder som man haft i boställsnämndema. Den lokala kännedomen
om arrendeställena finns ändå hos pastoraten.

Stiftsnämnden
avstyrker lagstiftningen att lokala egendomsnämnder skall kunna tillsättas av
stiftsfullmäktige.

Stiftsnämnden
i Strängnäs:

En
av fördelarna med den nya stiftsorganisationen vad beträflfar den del,

som nu handläggs av
stiftsnämnderna och framöver kommer att omhän- 25

derhas av
egendomsnämnderna, är det mera direkta inflytande, som stifts- Skr.
1988/89:149 förvaltningen kommer att få vad beträflfar tillsynen av pastoratens
jord- Bilaga 2 bmksförvaltning, bl. a. arrendesättningen.

Genom
borttagande av boställsnämndema har antalet beslutsnivåer minskats, vilket
möjliggör snabbare beslutsgångar. Detta har under lång tid efterlysts av
personer, som av olika anledningar behöver komma i kontakt med stiftets jordbmksförvaltning.

Inrättandet
av lokala egendomsnämnder skulle därför dels få tillföljd en återgång till den
tidigare rådande splittrade förvaltningen. Dels få menliga ekonomiska effekter
genom:

1. De
rena kostnader, som en omfattande verksamhet med lokala nämn

der för med sig. Arvoden, resor och administration.

2. Den
förhoppningsvis positivt ekonomiska effekt, som närkontakten

mellan pastoratens jordbmksförvaltning och stiftets egendomsförvaltning

skulle få kommer att äventyras eller spolieras om ytterligare en instans

skulle inplaceras i beslutsgången.

Den
nyligen publicerade utredningen över kyrkans egendomar, visar dessvärre att
pastoratens jordbmk inte endast lämnar en dålig avkastning. Kyrkans jordbruk
lämnar dessutom en sämre avkastning än andra mark-ägarkategoriers jordbmk.
Detta i bjärt kontrast till det stiftscentraliserade skogsbmket, som visar
såväl en mycket god avkastning, som en avkastning som är högre än flertalet
jämförda markägarkategorier kan visa upp.

Det
nämns som ett argument till bildande av lokala egendomsnämnder att stiftets
egendomsnämnd skulle bli avlastad arbete, Det troliga resultatet skulle förmodligen
tvärtom bli en större arbetsbelastning för egendomsnämnd och stiftskansli
genom den nämnda ökade administrationen samt de förmodligen mycket omfattande
kontakt- och informationsbehov, som skulle uppkomma.

Bland
egendomsnämndens arbetsuppgifter kommer att ingå utarbetande av planer för
kort- och långsiktig disposition av pastoratens jordbmk och andra boställsfastigheter.
Ett upprättande av lokala egendomsnämnder skulle kunna tänkas medföra att de
direkta kontaktema mellan pastorat och stiftsnämnd skulle försvåras och bli
tyngre och omständligare.

Härtill
kommer — erfarenhetsmässigt — att uppstå svårigheter för stiftsförvaltningen
att få in uppgifter om de lokala egendomsnämndernas planer och verksamhet.

I
argumenteringen för lokala egendomsnämnder nämns bl. a. behovet av utökat
lokalt stöd för kyrkans arrendatorer och hyresgäster. Med tanke på den för arrendatorema
mycket fördelaktiga lagstiftning, som tillkommit på senare år, kan det kanske
med fog ifrågasättas om behovet av ytterligare stöd till arrendatorema
verkligen är särskilt stort.

Enligt
förslaget skulle de lokala egendomsnämnderna få beslutsfunktioner, som
markägaren — och stiftets egendomsnämnd — måste överklaga — hos
kammarkollegiet — om överenskomrnelse inte skulle kunna nås. Detta bäddar
knappast för en rationell och ekonomiskt inriktad jordbmksförvaltning.

Att
dessutom ledamöterna i lokala egendomsnämnderna inte garanterat besitter de
kunskaper, som vore önskvärda, skulle också kunna tänkas leda till rent
politiska/lokalpatriotiskt betingade beslut i de lokala nämnderna.

I
de nuvarande boställsnämndema är det utan tvekan så att det är boställsnämndsordförandena,
som dragit det tunga lasset i nämndernas arbete. Inom Strängnäs stift planeras
att ett antal av dessa ordföranden även efter 890701 kommer att anlitas som jordbmksexperter.
Detta blir troligen aktuellt i flertalet stift, varför mycket av den
lokalkännedom och

26

kunskap
om kyrkans fastigheter, som dessa ordföranden besitter, kommer Skr.
1988/89:149

att tas till vara. Bilaga 2

Stiftsnämnden
vill med de framlagda farhågoma allvarligt ifrågasätta om verkligen lokala
egendomsnämnder bör inrättas.

Stiftsnämnden
i Växjö:

I
proposition (1986/87:13) om förvaltning av kyrklig jord föreslås att boställsnämndema
skall avskaffas och deras uppgifter överföras på egendomsnämnden. Problem med boställsnämndsorganisationen
är bl. a. att:

— Arbetet
utföres nära nog på ideell basis vilket begränsar möjligheten att rekrytera
verkligt professionell kompetens.

— En
affärsmässig bedömning och förhandling med arrendatorema försvåras av att en arrendatorsrepresentant
ingår i nämnden. Arrendatoms intressen tillvaratas dessutom nu väl både i
lagstiftning och arrendenämnderna.

— När
det gäller jordbruksförvaltningen på boställena är hela 4 parter inblandade
nämligen fömtom arrendatorn, pastorat, boställsnämnd och stiftsnämnd, detta
bäddar för oklarheter och missförstånd och försvårar en rationell handläggning.

— Den
ekonomiska situationen för jordbmksnäringen är idag bekymmersam och oklarheten
om framtiden är stor. Avkastningen på arren-dejordbmken är mycket låg eller t.
o. m. negativ. En samlad strategi och ett samlat grepp över problemområdet
krävs nu omedelbart för att förbättra situationen. Till detta krävs
kvalificerad jordbmksekonomisk kompetens vilken bäst kan tillgodoses på
stiftsnivå. Departementschefens motiv för att avveckla boställsnämndema var

framförallt
att förenkla förvaltningen genom att begränsa antalet myndigheter som har att
befatta sig med egendomen.

Enligt
förslag i propositionen skall egendomsnämnden ta över boställsnämndemas
uppgifter och detta innebär att flera av de problem som redovisats med nuvarande
organisation ges en större möjlighet till lösning.

I
föreliggande PM föreslås i princip att nuvarande boställsnämnder ersattes med s.
k. lokala egendomsnämnder. Inget av de problemområden som tidigare har angetts
löses därmed utan nya problem tillföres.

Det
huvudsakliga syftet med lokala egendomsnämnder säges vara att tillgodose
behovet av lokalkännedom. Detta är inget relevant skäl eftersom stiftsnämnden
genom kontakter med pastoraten, myndigheter (främst lantbmksnämnden) och arrendatorer
skaffar sig nödvändig kännedom om lokala förhållanden.

Beslut
som fattas av de lokala egendomsnämnderna kan av kommunalrättsliga skäl ej
överklagas till egendomsnämnden utan måste föras till kammarkollegiet. Detta
innebär en utökning av antalet inblandade myndigheter i stället för en
önskvärd minskning. Beslutsvägama blir längre liksom handläggningstiden.

Sammanfattningsvis
kan sägas att föreliggande förslag inte på något sätt bidrar till en lösning av
de problem som finns idag utan i stället innebär en försämring. Förslaget måste
därför avvisas.

Stiftsnämnden
i Lund:

Stiftsnämnden
avstyrker att det på stiftsplanet skall kunna finnas annan

nämnd än egendomsnämnd, som har hand om uppgifter i fråga om kyrklig

jord enligt lagen (1988:183) om förvaltningen av kryklig jord. 27

När
stiftsnämnden 1985-03-26 yttrade sig över promemorieförslaget (Ds Skr.
1988/89:149 C 1984:13) om bl a boställsnämndemas avskaffande och därvid angav
en Bilaga 2 annan än den föreslagna lösningen, var det inte känt att också
stiftsnämnderna skulle komma att avskaffas. Att stiftsnämnden nu ser annoriunda
på frågan om boställsnämnder/lokala egendomsnämnder beror uteslutande på stiftsorganisationsreformen.
— En sak är att bevara en väl inarbetad, låt vara svåröverskådlig, uppdelning
av förvaltningsansvaret; en annan att inte försäkra sig om att en ny reform
verkligen medför den eftersträvade förenklingen av förvaltningen.

Rådgivning
om mark- och byggnadsfrågor för vilken oftast boställs-nämndsordföranden ensam
svarar, är enligt stiftsnämndens uppfattning inte tillräckligt motiv för att
tillskapa ett nytt nämndväsende, som utan tvekan kommer att kräva större
kansliresurser än om egendomsnämnden på annat sätt tar tillvara främst avgående
boställsnämndsordförandes sakkunskap.

Eftersom
lokal egendomsnämnds sammansättning uppenbariigen inte kan göras beroende av
lokalkännedom och insikter i arrendejordbmk, bortfaller ytterligare ett motiv
för inrättande av sådan nämnd.

Vid
arrendesättning blir sakkunskapen och möjligheten att påverka beslut beaktade
om t. ex. en f d. boställsnämndsordförande lägger fram förslag till
arrendevillkor som efter hörande av pastorat och arrendator fastställs av
antingen egendomsnämnden eller dess delegat beroende på vad som tillförts
ärendet.

Det
ligger nära till hands att använda detta förfarande i hela Lunds stift. I
anslutning till detta vill stiftsnämnden uttrycka sin principiella tvekan till
möjligheten att låta delar av ett stift ligga utanför lokal egendomsnämnds verksamhetsområde.

Stiftsnämnden
i Göteborg:

Det
förslag som föreligger om inrättande av lokala egendomsnämnder som

fristående och direkt under stiftsfullmäktige verkande organ kommer, om

det genomförs, att omöjliggöra för egendomsnämnden att eflfektivt leda

rationaliseringsarbetet. Detta fömtsätter ju en översiktlig samordning

inom hela stiftet av fastigheternas långsiktiga disposition. i

Hela
stiftets fömtsättningar måste således vägas samman vad beträflfar investeringar
i fastigheterna, behovet och önskvärdheten av yttre rationalisering och
balansen mellan olika placeringar av prästlönetillgångar.

Besluten
i de lokala egendomsnämndema har egendomsnämnden enligt förslaget inget
inflytande över. Detta innebär att egendomsnämnden inte ens får den möjlighet
till samordning av förvaltningen som stiftsnämnden hittills haft.

Dels
har ju stiftsjägmästaren varit kallad till boställsnämndemas sammanträden dels
har pastoraten kunnat överklaga till stiftsnämnden sådana beslut som gått dem
emot.

Stiftsnämnden
finner inga skäl tala för möjligheten att inrätta lokala

egendomsnämnder i enlighet med det framlagda förslaget. Snarare innebär

förslaget att angelägna åtgärder för rationalisering av jordbmksdriften och

förbättring av avkastningsmöjligheterna väsentligen försvåras. Inte heller

innebär förslaget någon förenkling av förvaltningen i övrigt.

Stiftsnämnden får mot bakgmnd av ovanstående

1 i första hand helt avstyrka förslaget om lokala egendomsnämnder med

särskilda i speciell lag reglerade befogenheter 28

2 /■
andra hand förorda att egendomsnämnden själv vid behov får inrätta Skr.
1988/89:149

lokala organ för beredning av speciella frågor något som torde vara möjligt
Bilaga 2

redan
inom gällande lag

3 /
tredje hand förorda att om lokala egendomsnämnder skall kunna

inrättas mot bakgrund av föreliggande förslag, dessa skall tillsättas av

stiftsfullmäktige efter förslag från egendomsnämnden.

Stiftsnämnden
i Karlstad hänvisar till sitt yttrande över promemorian Översyn av
bestämmelserna om förvaltning av kyrklig jord m. m. (Ds C 1984:131) och anför
bl. a. följande:

Stiftsnämndens
inställning enligt nämnda yttrande gäller i princip också betr möjligheten av att
inrätta lokala egendomsnämnder. En uppdelning av förvaltningsansvaret i den
kyrkliga jordförvaltningen motverkar en effektiv och lönsam jordbmksdrift
samtidigt som organisationen torde bli tyngre och mer byråkratiserad, mindre
enhetlig och möjligheten av tillsyn minskar radikalt enligt förslaget.

Det
är emellertid av stor vikt att t ex förslag till arrendevillkor, som egendomsnämnden
skall ta ställning till, utarbetas efter samråd med de kyrkliga arrendatorema
men det måste ankomma på egendomsnämnden själv att bestämma hur ett sådant
samråd skall gå till. Stiftsnämnden delar därför helt den uppfattningen som
departementschefen ger till känna i regeringens skrivelse till kyrkomötet
1987:1 Ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan där han bl.a.
betr. lokalt inflytande över förvaltningen på stiftsplanet av den kyrkliga
jorden anför följande:

Jag
vill då särksilt framhålla att de nya egendomsnämndema till skillnad från
stiftsnämnderna är kommunala organ, vars ledamöter väljs av företrädare för
samtliga stiftets kyrkliga kommuner. Mitt förslag går därför enligt min mening
ändå dem till mötes som efterlyst ett ökat lokalt inflytande över
förvaltningen på stiftsplanet av den kyrkliga jorden. Samtidigt skapas fömtsättningar
för en enhetlig och kompetent behandling av arrendevillkor m. m.

Stiftsnämnden
i Luleå:

Enligt
stiftsnämndens mening är det av stor vikt att de förvaltningsfrågor som de
föreslagna lokala egendomsnämndema skulle handha blir föremål för en enhetlig
bedömning åtminstone inom varje stift.

Detta
syfte kan bättre nås om egendomsnämnden i stiftet ensam handlägger dessa
ärenden än om förvaltningen delas upp på ett antal lokala egendomsnämnder och
eventuellt även på stiftets egendomsnämnd. I överklagningsärenden skulle
olikheterna i handläggningen framstå särskilt tydligt om lokala egendomsnämnder
inrättades.

Bland
annat mot bakgmnd av här angivna förhållanden beslutar stiftsnämnden att
avstyrka bifall till förslaget om lokala egendomsnämnder.

Svenska
kyrkans centralstyrelse:

1987
och 1988 års kyrkomöten har konstaterat att det inte enligt kyrkomö

tets mening föreligger något behov av lokala nämnder vid sidan av egen

domsnämnden i varje stift. Svenska kyrkans centralstyrelse finner inte att

promemorians överväganden ger anledning att i någon del ompröva detta

ställningstagande. Promemorians förslag avstyrks alltså. Centralstyrelsen

har emellertid ingen erinran mot förslagets lagtekniska lösning som sådan. 29

Innan en eventuell
proposition i ämnet lämnas till riksdagen, fömtsätter Skr. 1988/89:149

centralstyrelsen att kyrkomötet ges tillfälle att yttra sig över förslagen. Bilaga 2

Sveriges
Jordbmksarrendatorers Förbund:

Den
lokala egendomsnämnden skall utses av stiftsfullmäktige. Detta innebär att det
politiska styrkeförhållandet i stiftsfullmäktige kommer att avspeglas i denna
lokala nämnd.

Eftersom
man inte anses kunna ställa kompetenskrav (kunskap i arrendelagen och jordbmk)
på ledamöterna i en kommunal nämnd, innebär den nu föreslagna lokala
egendomsnämnden endast en ytterligare byråkratisering av beslutsprocessen.

Med
hänvisning till vad som anförts ovan är SJA synnerligen kritisk till det i
promemorian presenterade lagförslaget.

Det
urspmngliga syftet med den lokala egendomsnämnden med representanter från båda
parter, var att få en så allsidig belysning som möjligt av parternas krav och
villkor.

Med
representanter från båda parter förebygger man många onödiga tvister.

SJA
föreslår:

Att
arrendesättning skall ske i samråd med de kyrkliga arrendatorema.

Att
den centrala egendomsnämnden utser en arrendevärderingsgmpp, bestående av 2 st.
personer. Varav en skall vara aktiv arrendator, som utses på förslag av
organisation som företräder arrendatorema.

Att
den arrendevärderingsgmppen får till uppgift att föreslå arrendeavgift och
övriga avtalsvillkor.

Att
gmppens arbetsområde bestäms av den centrala egendomsnämnden, så att ledamötema
i denna har god kunskap om de lokala förhållandena inom verksamhetsområdet.

Lantbrukarnas
Riksförbund:

Departementschefen
har i regeringens skrivelse till kyrkomötet 1987:1 fömtsätt att samråd skall
ske med de kyrkliga arrendatorema vid utarbetande av nya arrendevillkor. LRF
anser att detta samråd är mycket viktigt och bör ske i organiserad form mellan
egendomsnämnderna och de kyrkliga arrendatorema.

Egendomsnämnden
får ett relativt stort geografiskt område att arbeta i och det är därför
viktigt att lokal expertis i jordbmks- och arrendefrågor knyts till
egendomsnämnden. En typ av expertis eller resurspersoner är de som tidigare
arbetat i boställsnämndema. För att undvika tvister är det mycket viktigt att arrendatorema
på ett tidigt stadium får komma med i diskussionema angående de enskilda arrendeupplåtelserna.

Syftet
med lokala egendomsnämnder torde vara att dels få en lokal anknytning men också
ett kompetenskrav där den lokala egendomsnämnden består av sakkunniga personer
i arrendefrågor. Eftersom det nu konstateras att även den lokala
egendomsnämnden är en kommunal nämnd som väljs politiskt anser LRF att en sådan
lokal nämnd enbart ökar byråkratiseringen. LRF anser att den lokala
anknytningen kan tillgodoses via ett utökat samråd och att några lokala
egendomsnämnder ej bör tillsättas. Ett förslag till utökat organiserat samråd
är att egendomsnämnden utser en värderingsnämnd typ den modell som Uppsala
Universitet har.

Ledamöterna
i denna nämnd kan lämpligtvis utses så att arrendatorema 30

har
en representant, jordägaren utser en representant t.ex. tidigare leda- Skr.
1988/89:149 mot av boställsnämnden och de två gemensamt utser en tredje
ledamot. Bilaga 2

Värderingsnämndens
uppgift är att föreslå arrendeavgift och övriga avtalsvillkor till
egendomsnämnden.

Samrådsgruppen
för arrendatorsföreningarna på och kring sydsvenska höglandet:

I
de fall då lokala egendomsnämnder inrättas är det angeläget att reglema för
dess arbete i möjligaste mån anknyter till vad som gällt för boställsnämndema.
Antalet ledamöter i nämnderna bör enligt samrådsgmppens mening fastställas till
tre.

Nämndens
arbete består till stor del av besiktningar och undersökningar ute på jordbmksfastighetema.
Vid sådana arbeten har det visat sig innebär ra nästan oöverstigliga
svårigheter att hålla samman en större gmpp. Det är också utifrån dessa
erfarenheter som såväl boställsnämnder som arrendenämnder har tre ledamöter.

Det
kan på goda gmnder antas att pastoraten också i fortsättningen kommer att vara
representerade vid förrättningama på gårdarna med ett antal ledamöter.

Därjämte
har det varit vanligt att stiftsnämndema företrätts av en eller flera personer.
Våra medlemmar redovisar ofta att boställsnämndemas besiktningar inneburit
besök av ett tiotal personer. Den enskilde arrendatorn som ofta har
svårigheter att klargöra vem var och en representerar, har upplevt det som
slöseri med personalresurser och penningmedel. Vad som uträttas är ju vad den enskilde
självägande bonden klarar av mitt under sitt arbete ute bland gårdens jord och
djur.

I
de allmänna motiveringarna konstateras att konstitutionsutskottet inte uttalat
sig närmare om vilka typer av ärenden som de lokala organen skall handlägga.
Därav dras den slutsatsen att utskottet inte haft något att erinra mot vad som
föreslagits i motionen. På samma sätt bör man se på frågan om att organisation
som företräder arrendatorema bör ha rätt att nominera en ledamot till varje
lokal egendomsnämnd. I motionen finns detta klart uttalat.

Det
har inte från något håll ens antytts att arrendatorernas medverkan i förvaltningen
skulle innebära annat än fördelar. Tvärtom har det värdefulla samarbetet
mellan kyrkan som ägare och arrendatorema som brukare intimt kunnat vägas och
vävas samman. I de frågor där ägare- och bmkare-intressena möjligen skulle stå
på var sin sida t ex om villkoren för en arrendeupplåtelse, har det visat sig
vara av utomordentligt värde att arrendatorema haft företrädare i boställsnämnden.
Här kan man således peka på samma eflfekter som blivit följden av anställdas
representation i företagens styrelser. Inom arrendeområdet har detta också
visat sig genom att endast ett mycket litet antal fall förts till avgörande av
arrendenämnd.

Samrådsgmppen
menar således att det vore att ta ett stort steg bakåt om ledamöter i de lokala
egendomsnämnderna tillsättes utan att en ledamot nomineras av arrendatorssidan.
En sådan regel bör skrivas in i den lag som kommer att styra den lokala
egendomsnämndens verksamhet.

31

4
Synpunkter på lagförslaget Skr. 1988/89:149

Bilaga 2 Kam markollegiet:

1§

Enligt
lagförslaget får det inte finnas mer än en lokal egendomsnämnd inom ett
verksamhetsområde. Det finns däremot inget formellt hinder mot att inrätta en
lokal egendomsnämnd för hela stiftet även om det kan sägas ligga i själva
beteckningen lokal nämnd att den skall omfatta endast en del av stiftet. Detta
är väl också syftet med tanken på lokala egendomsnämnder. Om lagförslaget
genomförs, bör det därför framgå av lagtexten eller åtminstone av uttalanden i
en blivande proposition att en lokal egendomsnämnds verksamhetsområde skall
utgöra en del av stiftet. Självfallet kan detta dock i realiteten göras
illusoriskt, eftersom man inte kan på detta sätt detaljreglera omfattningen av
verksamhetsområdena. Problemet illustrerar svagheten i förslaget som helhet.

4§

I
anslutning till 4 § punkten 3 i lagförslaget föreslår kollegiet en ändring av 18
§ LFKJ. Enligt 7 § samma lag förvaltar pastoratet jordbruken till både löneboställe
och församlingskyrkas fastighet. Dispositionsändringar av dessa jordbmk prövas
enligt 18 § första meningen av egendomsnämnden när det gäller löneboställe och
av pastoratet när det gäller församlingskyrkas fastighet. Det bör gälla samma
förvaltningsbestämmelser för alla jordbmk som pastoraten förvaltar. Kollegiet
föreslår därför att bestämmelserna i 18 § första meningen ändras så att
egendomsnämnden skall pröva dessa frågor även avseende församlingskyrkas
fastighets jordbmk. I så fall bör en konsekvensändring också göras av
föreslagna 4 § punkten 3.

6§

Enligt
förslaget skall den lokala egendomsnämnden föreslå villkoren när kyrklig jord,
som förvaltas av egendomsnämnden, skall upplåtas på arrende för jordbmk.
Avsikten synes vara (s 22) att den lokala egendomsnämnden skall föreslå
arrendevillkor för sådana jordbmk som är belägna inom den lokala nämndens
verksamhetsområde. Om stiftsfullmäktige beslutar inrätta lokala egendomsnämnder
som inte täcker hela stiftets verksamhetsområde, får egendomsnämnden besluta
om arrendevillkoren på egen hand för vissa jordbmk medan arrendevillkoren för
jordbruk inom en lokal egendomsnämnds område i praktiken kommer att fastställas
av den lokala nämnden. Det förefaller rimligt att egendomsnämnden själv beslutar
om arrendevillkoren för alla jordbruk som nämnden förvaltar. Kollegiet
föreslår därför att 6 § utgår.

Kammarkollegiet
kan med stöd av 7 § Qärde stycket LFKJ komma att överlämna förvaltningen av
kyrkofondsfastigheter åt egendomsnämnden och kan då utfärda särskilda
föreskrifter för förvaltningen. Om regeringen skulle finna skäl att låta 6 §
stå kvar, bör det klart framgå att bestämmelsen i paragrafen inte gäller
kyrkofondsfastigheter och att den bara gäller jordbmk belägna inom en lokal
nämnds verksamhetsområde.

Stiftsnämnden
i Linköping anser att följande bör beaktas, om promemorie

förslaget genomförs: 32

§1 Skr. 1988/89:149

"Stiftsfullmäktige
får på förslag från egendomsnämnden tillsätta..." Bilaga
2

Syftet
med lagen skulle vara att tillgodose lokalkännedomen. Tidigare sa man att den
satt ju pastoraten själva inne med, men lagen kräver varken sakkunskap eller
lokalkännedom av ev ledamöter. Lagen skall vara frivillig. Detta uttalande
vittnar om stor osäkerhet om förslaget i sin helhet. Det kan innebära, att om
det tillsätts en lokal nämnd för ett visst område, då har egendomsnämnden inget
bestämmande där, vilket kan få till följd helt olika avtalsvillkor på dels det
område egendomsnämnden förvaltar, dels på det den lokala nämnden förvaltar.

Fastigheterna
bör i många fall ses som helheter när det gäller såväl investeringar som
rationaliseringar, varför det vore fel att avhända egendomsnämnden styrmedlen.

§2

Inga
krav på ledamötema ställs. Valet kan medföra att samtliga är kyrkliga arrendatorer.
Egentligen borde ingen i den ev lokala egendomsnämnden få vara kyrklig arrendator.
Vart tog den lokala kännedomen vägen?

§3

Olämpligt
att lägga ut dessa bestämmelser på dessa nämnder.

§6

Om
det ej finns lokal egendomsnämnd inom området, vem föreslår då?

§7

Skall
arrendatorn ändå få gå till Arrendennämnden, när Kammarkollegiet

eller Regeringen beslutat
i ärendet?

Stiftsnämnden
i Lund:

Lagom
ändring av lagen (1988:183) om förvaltningen av kyrklig jord.

4a§

Eftersom
det kan finnas arbetsuppgifter för lokal egendomsnämnd också i en ny FFKJ, bör
bestämmelserna inte bara hänvisa till lagen utan också till bestämmelser, som
har meddelats med stöd av lagen.

Lag
(1989:00) om lokala egendomsnämnder.

1 §.
Stiftsnämnden har ovan framhållit, att om stiftsfullmäktige beslutar tillsätta
lokal egendomsnämnd, bör verksamheten bedrivas i hela stiftet.

Första
stycket lyder då: "Stiftsfullmäktige får tillsätta lokal egendomsnämnd
med uppgifter i fråga om kyrklig jord inom stiftet som anges i 4-6 §§ denna
lag.

4
§ Boställsnämndens prövning av värdebeständig rationalisering, arrendevillkor
och dispositionsändring bmkar inte anses innebära förvaltning och verkställighet.

Därför
föreslås formuleringen: "Lokal egendomsnämnd fullgör egen

domsnämndens åliggande enligt lagen (1988:183) om förvaltningen av

kyrklig jord såvitt gäller följande bestämmelser: " 33

Stiftsnämnden
i Göteborg: Skr. 1988/89:149

Enligt
förslaget skulle beslut av lokal egendomsnämnd överklagas till ""äga
z kammarkollegiet.

Det
är enligt stiftsnämndens mening orimligt att kammarkollegiet som första
remissinstans avgör tvist om t.ex. utbyggnad av ladugård, ombyggnad av
svinstallar, lämplig arrendesumma och andra arrendevillkor som kan avse
begränsning i djurhållningen.

Stiftsnämnden
i Karlstad:

Enligt
lagförslaget skall inrättande av lokala egendomsnämnder vara frivilligt. Detta
gäller även antalet sådana nämnder i varje stift. Rent principiellt tror inte
stiftsnämnden på en sådan lösning. Antingen skall de inrättas eller inte
inrättas. Detta är viktigt för att få en rimlig förvaltningsmodell och för att
få en enhetlig tillämpning med de fömtsättningar som ges såväl inom ett stift
som för hela riket.

(2
§) I motionerna, som initierat hela frågan om inrättande av lokala
egendomsnämnder har arrendatorernas medinflytande genom representation i lokal
egendomsnämnd berörts.

Även
om detta inte återfinns i lagförslaget finner stiftsnämnden det angeläget att
påpeka att en lokal egendomsnämnd representerar jordägaren. Av den anledningen
skall det inte finnas någon arrendatorsrepresentation i den lokala
egendomsnämnden. Om tvist uppstår, får den avgöras i vanlig ordning i
arrendenämnden, där denna representation finns.

(4
§) Som tidigare berörts, skulle egendomsnämndens verksamhet ur såväl förvaltnings-
som tillsynssynpunkt avsevärt försvåras i lagförslaget skall handhas —
självständigt och inom eget verksamhetsområde — av lokal egendomsnämnd.

(7
§) F. n. kan stiftsnämnden överpröva boställsnämnds beslut under fömtsättning
av att jordägaren/pastoratet överklagar beslutet. Enligt lagförslaget
försvinner den möjligheten för egendomsnämnden visavi en lokal egendomsnämnd av
de skäl som framgår av förslaget. Eftersom en lokal egendomsnämnd avses få en
självständig ställning med eget ansvarsområde gentemot egendomsnämnden torde
egendomsnämndens möjligheter till en enhetlig förvaltning av stiftets kyrkliga
jordinnehav bli än sämre än enligt nuvarande ordning.

Samrådsgruppen
för arrendatorsföreningarna på och kring sydsvenska höglandet:

Samrådsgmppen
menar att första stycket i paragraf 2 i förslaget bör ändras så, att innebörden
blir att antalet ledamdöter skall vara tre med lika många personliga
suppleanter. Det bör också fastslås att en ledamot och suppleant för denne
skall nomineras av arrendatorssidan.

Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1989 34