Prop. 1988/89:150

Regeringens proposition 1988/89:150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition)

Prop. 1988/89:150

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 20 april 1989 för de åtgärder och de ändamål som
framgår av föredragandenas hemställan.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Kjell-Olof
Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det
förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90 som lades fram i årets
budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträflfade förändringar
rörande såväl inkomst som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas
en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningen
visar att budgetöverskottet för budgetåret 1988/89 blir ca 11,0 miljarder kr.,
vilket är ett lika stort överskott som beräknades i årets budgetproposition.

För
budgetåret 1989/90 beräknades i budgetpropositionen ett överskott om ca 0,4
miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett överskott på 10,7 miljarder kr.

1
propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av
hur den ekonomiska politiken bör utformas. 1 särskilda bilagor till denna
redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget förår 1989 med kalkyler för den
svenska ekonomin 1990- 1993 samt en långtidsbudget för budgetåren 1989/90-
1993/94. Vidare föreslås en omläggning av den ekonomiska politiken inriktad på
att dämpa efterfrågeexpansionen. Bland annat föreslås en tidsbegränsad höjning
av mervärdeskatten och den allmänna löneavgiften. 1 propositionen redovisas
också vissa åtgärder för att öka tillväxten. Vidare preciseras utgångspunkter
för förnyelsen av den oflfentliga sektorn och anges riktlinjer för en sådan
förnyelse på tre områden, nämligen skolan, äldreomsorgen och
arbetsmarknadspolitiken i vid bemärkelse. Förslag lämnas också om användningen
av de medel som avsattes i budgetpropositionen för Sveriges deltagande i de
Europeiska Gemenskapernas olika forsknings- och utbildningsprogram.

1 Riksdagen 1988/89. 1 .saml Nr 150.

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén,
S.Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Hellström, Johansson,
Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström,
Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.Andersson, Göransson, Gradin, Dahl,
R.Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Thalén,
Lönnqvist, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Persson

Proposition med förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet
Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1988/89:100)
förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90. På de
punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag
därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3
kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till
statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k.
kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. 1
samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska
politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget
tillställas riksdagen. 1 kompletteringspropositionen bör också tas med vissa
andra frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken
m. m. och som bör behandlas av riksdagen under detta riksmöte.

Statsrådet Feldt föredrar
den reviderade finansplanen samt redogör för statsbudgetens utgifter och
beräknade inkomster under nästa budgetår, m.m. Statsråden Freivalds,
Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Feldt, Engström, Göransson, Persson,
Hellström, Thalén, Lönnqvist, Nordberg, Johansson och Dahl föredrar de
ifrågavarande förslagen inom statsrådsberedningens, justitie, social-,
kommunikations-, finans-, utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads-, bostads-,
industri-, civil- samt miljö- och energidepartementens verksamhetsområden.
Anförandena redovisas i underprotokollen för statsrådsberedningen och resp. departement.

Statsrådet
Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen
vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har
hemställt om.

Förslagen
bör behandlas under innevarande riksmöte.

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen
beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underprotokollen skall
bifogas propositionen enligt följande:

Reviderad
finansplan m.m. Bilagal

Statsrådsberedningen Bilaga 2

Justitiedepartementet Bilaga 3

Socialdepartementet Bilaga 4

Kommunikationsdepartementet Bilaga
5

Finansdepartementet Bilaga 6

Utbildningsdepartementet Bilaga
7

Jordbruksdepartementet Bilaga 8

Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga
9

Bostadsdepartementet Bilaga 10

Industridepartementet Bilaga 11

Civildepartementet Bilaga 12 .

Miljö-och
energidepartementet Bilaga 13

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga
1

Reviderad finansplan

Bilaga 1

Reviderad finansplan

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april
1989 Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.
(kompletteringsproposition) såvitt avser reviderad finansplan, m.m.

1 Den ekonomiska politikens inriktning

Bakgrund

Den svenska ekonomin har efter omläggningen av den
ekonomiska politiken hösten 1982 utvecklats mycket gynnsamt. Krisen i slutet av
1970-talet och början av 1980-talet har ersatts av en period med ökad tillväxt
och förnyad framtidstro. Den svenska industrins konkurrenskraft har förbättrats
och exportutvecklingen har varit god. Investeringsnivån har höjts väsentligt.
Obalanserna har minskat.

Särskilt markerad har förstärkningen av den offentliga
sektoms finanser varit. Statens budgetsaido har förbättrats från ett underskott
pä 86,6 miljarder kr. budgetåret 1982/83 till ett beräknat överskott på 11,0
miljarder kr. innevarande budgetär. Det är en betydande framgång för den
ekonomiska politiken att statsfinanserna har sanerats pä detta sätt.

Även hushällens ekonomi har förbättrats påtagligt.
Sjunkande reallöner, stagnerande sysselsättning och stigande arbetslöshet i
början av 1980-talet har förbytts i växande reallöner och god tillgång på
arbetstillfällen. Antalet sysselsatta har ökat med över 200 000 personer sedan
1982 och den öppna arbetslösheten har reducerats till 1,6% 1988. Den ekonomiska
politikens viktigaste mål, den fulla sysselsättningen, har därmed i det
närmaste uppnåtts.

Krisåren i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet
hotade det välfärdssamhälle som byggts upp under efterkrigstiden. Den ökade
tillväxten och de förbättrade offentliga finanserna har dock gjort det möjligt
inte bara

1 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

att bevara
utan även att bygga ut välfärden. Pensioner, sjukpenning, föräldra- Prop.
1988/89:150 penning, arbetslöshetsersättning, barnbidrag och andra
transfereringar till Bil. I hushållen har höjts markant. Samtidigt har
insatsema i sjukvården, bamomsorgen, äldreomsorgen och andra delar av den
offentliga sektom ökat påtagligt.

Det finns emellertid ocksä betydande problem i den svenska
ekonomin. En del av dessa är långsiktiga till sin natur. Produktionstillväxten
är visserligen starkare än tidigare, men svagare än i de flesta andra länder.
Detta sammanhänger främst med att produktiviteten ökar långsammare i Sverige än
i omvärlden. Vidare är det totala sparandet i den svenska ekonomin inte
tillräckligt för att uppnå balans i utrikesbetalningama trots att den
offentliga sektoms finanser har stärkts väsentligt.

Andra och för dagen mycket påträngande problem är att
bristen pä arbetskraft är påtaglig och pris-och löneökningarna högre i Sverige
än i våra konkurrentl änder.

Den ekonomiska politiken har under senare år utformats för
att möta båda dessa typer av problem. Genom att kombinera ulbudsstimulerande
åtgärder med en stram utgiftspolitik har den inriktats pä att samtidigt stärka
tillväxten och dämpa pris- och kostnadsökningarna. Uppgiften har varit att
underlätta för svenska folket att bäde arbeta och spara sig ur krisen.

Den statsbudget för budgetåret 1989/90, som regeringen
föreslog i budgetpropositionen ijanuari, gav uttryck för en fortsatt stram
eflerfrågepolitik. Statsutgifterna beräknades öka med mindre än 1%. För första
gången sedan början av 1960-talet föreslogs en balanserad statsbudget. Vidare
föreslogs en indragning av vinstmedel frän företagen genom en särskild skatt pä
företagsvinsterna under är 1989. Under hösten 1988 hade åtgärder vidtagits för
att ytterligare dämpa överhettningen på byggmarknaden.

Stabiliseringspolitlken

Den ekonomiska aktiviteten och kostnadsutvecklingen har
emellertid inte dämpats i den utsträckning som eftersträvats. Detta
sammanhänger delvis med den internationella konjunkturen, som har varit stark
det senaste året. BNP-tillväxten i OECD-området översteg 4% 1988 och de svenska
företagens exportmarknader väx te mer än tidi gare beräknat. Inflationen i vär
omvärld ökade något och penningpolitiken stramades ät med kraftigt stigande
räntor som följd. Även dollarkursen och oljepriserna har stigit. För närvarande
bedöms en gradvis dämpning av produktionstillväxten under de närmaste tvä åren
vara mest sannolik, men risken finns att inflationstryck och obalanser i
handeln mellan de stora ländema utlöser en mer markerad internationell
konjunkturavmattning.

1 den svenska ekonomin har tendenserna till överhettning
förstärkts de

senaste månaderna. Företagens prishöjningar har varit mer omfattande och

bytesbalansens underskott harblivit större än vad som tidigare förutsetts.

Industrin har pä hemmamarknaden höjt sina priser på bearbetade varor med

ca 10% det senaste året. Bytesbalansens underskott blev hela 15 miljarder kr.

1988. Bristen pä arbetskraft är påtaglig i stora delar av landet. Överhettnings

tendensema är särskilt uttalade i Stockholmsområdet. Överhettningen har nu -,

nätt en
nivå där inte bara industrins fortsatta utbyggnad hämmas utan även Prop.
1988/89:150

centrala
välfärdsfunktioner inom värd och omsorg hotas. De löneavtal som Bil. 1

nu har
slutits för stora delar av arbetsmarknaden innebär att någon markerad

dämpning
av löneökningarna inte sker i är. I budgetpropositionen framhöll

regeringen
att löneökningar i år av samma storlek som under senare är inte är

förenliga
med den ekonomiska politikens långsiktiga mäl och att politiken

såväl under 1989 som därefter kommer att utformas så att
inflationstendenser

hälls tillbaka.

Hög inflation utgör ett allvarligt hinder för strävandena
att nä en rättvis, väl fungerande och balanserad ekonomi. Det har i olika
sammanhang visats att höga pris- och löneökningar är ett hot mot den fulla
sysselsättningen. Konkurrenskraften försvagas öch bytesbalansen försämras.
Inflationen vidgar ocksä de ekohomiska klyftorna.

Mot bakgmnd av att överhettningen i den svenska ekonomin
har stärkts de senaste månadema bör en omläggning nu genomföras av den
ekonomiska politiken, inriktad pä att dämpa efterfrågeexpansionen. Det är
väsentligt att en åtstramning sker innan problemen hinner utveckla sig till en
ny kris. Det gäller att vidta ätgärder pä bred front för att undvika en
utveckling som kan leda till stagnation, ökad arbetslöshet och försämrad
levnadsstandard.

Den omläggning som nu föreslås utgör inte nägot avsteg
från den tredje vägens ekonomiska politik. Liksom tidigare kommer regeringen
inte att acceptera att använda arbetslösheten som ett medel för att fä ned
inflationen. Full sysselsättning fortsätter att vara det övergripande målet. De
ätgärder som nu bör vidtas syftar till att eliminera överefterfrägan på varor,
tjänster och arbetskraft.

Det är ocksä viktigt att understryka åtgärdemas
tidsbegränsade karaktär. En allmän och kännbar åtstramning skall under en
begränsad tid sänka den höga temperaturen utan att långsiktigt minska
tillväxten av produktion och sysselsättning.

Åtstramningen bör inriktas på att dämpa säväl den privata
konsumtionen som löneglidningen. Åtgärdema bör ges en sådan inriktning att de
bidrar till en balanserad regional utveckling. Följande ätgärder föresläs:

-
Mervärdeskatten
höjs med 2 procentenheter under perioden 1 juli 1989--31 december 1990.

-
Skatter pä
alkoholhaltiga drycker och tobak höjs den 9 juni 1989.

-
Den allmänna
löneavgiften höjs med 2 procentenheter under perioden 1 september 1989-31
december 1990.

-
IStockholmsomrädet
höjs den allmänna löneavgiften med ytterligare 3 procentenheter, dvs. med
totalt 5 procentenheter under samma period. Kommuner och landsting undantas
frän den extra höjningen i Stockholmsområdet.

De föreslagna åtgärderna gör det än viktigare art statens
insatser för atl stödja ekonomiskt svaga grupper utformas pä ett ändamålsenligt
sätt. Genomförda studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt atl
stödja bamfamiljer än livsmedelssubventioner. Därför bör
livsmcdelssubvenlioner-

na
avskaffas och barnbidragen höjas. Pensionärer och studerande kommer all
Prop. 1988/89:150 kompenseras automatiskt för de prisökningar som uppstår genom
all pen- Bil. 1 sioner och smdiemedel är knutna till basbeloppet.

Som ett led i den fortgående reformeringen av
skattesystemet bör den statliga inkomstskatten sänkas 1990. Förändringama av
skatteskalan bör ha ungefär samma iruiktning och utformning som den
skattesänkning, som har genomförts i är. Därigenom kan de löneavtal som har
slutils pä delar av arbetsmarknaden realiseras. Dessa avtal innebär en påtaglig
dämpning av de avtalade löneökningama 1990, men för att de totala limlöneökningama
skall kunna nä ned till omvärldens och försvagningen av vär konkurrenskraft
upphöra mäste även löneglidningen reduceras kraftigt. Del är inte sannolikt att
en sådan dämpning realiseras om ekonomin fortsätter all vara överhettad.

De åtgärder som föresläs leder visserligen till att den
uppmätta inflationen tillfälligt stiger under 1989. Samtidigt dämpas
överhettningen och en god gmnd läggs för en lägre inflation under kommande är.
En höjning av mervärdeskatten har i detta sammanhang den fördelen all den har
en bred verkan och inte enbart belastar vissa gmpper. Den medför ocksä all en
del köp av kapitalvaror senareläggs till efter 1990. Sammantaget bör den
åtstramning som nu föresläs leda till en utveckling där bäde löneglidningen och
de sammantagna pris- och löneökningama blir betydligt lägre 1990 än tidigare
år.

Åtgärder för tillväxt

Åtstramningen av inhemsk efterfrägan bör kombineras med
åtgärder inriktade mot ekonomins utbudssida, vilka kan bidra till en fortsatt
tillväxt. Därigenom bör fömtsättningama vara goda för en fortsall gynnsam
utveckling i den svenska ekonomin under 1990-talet.

Av särskild betydelse i della sammanhang är hur
arbetskraftsutbud och produktivitet utvecklas. Bristen pä arbetskraft utgör i
dag ell hinder säväl för industrin atl utvidga sin kapacitet och produktion som
för kommunema att klara vikliga samhällsfunktioner som värd och omsorg. Även i
ett längre tidsperspektiv finns det anledning att räkna med all bristande
tillgäng pä arbetskraft kan komma all utgöra en väsentlig restriktion för
tillväxten. Mot denna bakgmnd är det väsentligt all stimulera till ett ökat
arbetskrafisuibud.

Den politik som regeringen har fört i detta syfte under
senare är måste fullföljas. Mest betydelsefull i della sammanhang är den
skallereform som förbereds inför 1991. Den sänkning av skatten på
arbetsinkomster som planeras torde fä betydande positiva effekter pä
arbetskraflsutbudet. Den arbetsmiljökommission, somnu inlett sin verksamhet,
bör kunna initiera insatser för att minska ulslagningen frän arbetslivet och
nedbringa omfattningen av arbetsskador, långtidssjukskrivningar och
förtidspensioneringar. Härigenom kan arbetslinjen hävdas pä fier omräden.
Ytterligare ätgärder bör vidtas för all öka arbetskraflsutbudet och underlätta
rörligheten på arbetsmarknaden.

Den svaga produktivitetsutvecklingen är elt annal problem
som mäste

lösas. Under senare år har produktivitetstillväxten i näringslivet varit väsent

ligt lägre än i vär omvärld. En snabbare produktivitetstillväxt skulle
förbättra

löntagarnas köpkraft och dämpa inflationen. Den skulle ocksä göra del lättare a

att tillfredsställa
angelägna behov inom den offentliga sektom. Prop. 1988/89:150

Politiken
för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka produktivitets- Bil. 1
tillväxten bör därför drivas vidare. Även pä detta område är den planerade
skallereformen av största betydelse. Åtgärder utreds och förbereds pä elt
flertal andra omräden, bl.a. jordbmks- och iransporlomrädena, miljö- och
energiomrädet, bostads- och byggnadssektorn samt de finansiella marknaderna.

En
väsentlig uppgift för politiken de närmaste åren är att göra Sverige delaktigt
i de integrationssträvanden som nu pågår i Europa. Särskilda resurser bör
avsättas för att underlätta denna process. Senare denna dag lämnas förslag om
användningen av de medel som avsatts i budgetpropositionen för Sveriges
deltagande i EG olika forsknings- och utbildningsprogram.

Den
ofTentliga sektorn

Det
svenska välfärdssamhället är väl utvecklat. Sverige satsar mer av sina resurser
än något aimat land på utbildning, vård, omsorg och annan offentlig service.
Den ekonomiska tryggheten vid sjukdom, arbetslöshet och älderdom är god.
Välfärden är jämnare fördelad än i de flesta andra länder.

Det
finns flera omständigheter som begränsar möjligheterna lill fortsatt utbyggnad
av den offentliga verksamheten. Skaiieiryckei är högre i Sverige än i något
annat land och bör hällas nere. Brislen på arbetskraft gör att del inte är
möjligt alt öka sysselsätmingen i den offentliga sektorn som tidigare.

Vidare
är sparandet i den svenska ekonomin för litet. Bytesbalansen uppvisar betydande
underskott, vilket leder till stigande utlandsskuld och räntebetalningar. Trots
att den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats mycket starkt
sedan början av 1980-lalel har det inte nått upp till nivåerna i början av
1970-talet. 1 synnerhet är sparandel inom AP-fonden nu mindre. Det privata
sparandet är för närvarande negativt och det är inte troligt att del kommer all
öka så mycket att det fyller ekonomins samlade behov. Därför mäste det
offentliga sparandet öka.

Mot
denna bakgrund bör den ekonomiska politiken de närmaste åren inriktas pä att
öka det offentliga sparandel samtidigt som .skattetrycket hälls nere. Utrymmet
för de offentliga utgiftemas expansion blir därmed starkt begränsat.

Inom
den offentliga sektorn finns goda möjligheter att öka uibylel av insatta
resurser. Det är en huvuduppgift de kommande åren att fortsätta arbetet med att
förnya den offentliga sektorn. Organisatoriska och andra förändringar bör genomföras
som gör det möjligt att utveckla och förbättra den offentliga verksamheten.
Genom en effektivare användning av de resurser som avsatts för den offentliga
sektorn kan välfärden i det svenska samhället öka. Vissa utgångspunkter för
della arbete bör nu preciseras främst pä tre omräden. Det gäller skolan,
äldreoinsorgen och arbetsmarknadspolitiken i vid bemärkelse.

Den
ekonomiska situationen i kommunema väntas bli god 1990. Del beror

pä att kommunernas inkomster ökar relativ t snabbt till följd av de senaste

årens kraftiga löneökningar i ekonomin som helhet. Skatteutjämningsavgif-

ten bör höjas så att den
finansierar den automatiska ökningen av skatteutjäm- ftop. 1988/89:150
ningsbidraget. Vidare bör skalleuljämningssyslemet förändras sä alt de Bil. 1
ekonomiska fömtsättningama mellan kommunema utjämnas ytterligare och en
minskning av skillnadema i kommunal utdebitering mellan kommunema underlättas.
Bidragen till bamomsorgen bör vidare öka för all underlätta för kommunerna alt
i enlighet med regeringens och riksdagens beslut nä full behovstäckning under
1991. Ökningen av bidragen bör delvis finansieras med skatteuljämningsavgifier.

2 Den intemationella ekonomin

Utvecklingen
i världsekonomin var övervägande positiv 1988. Produktionstillväxten i industriländerna
var stark. Sysselsättningen ökade kraftigt. Arbetslösheten minskade i flertalet
länder, men den är fortfarande mycket hög, särskilt i Västeuropa. Världshandeln
växte snabbare än pä flera är och obalanserna i handeln mellan de största
industriländerna reducerades ytterligare. Tendenser till ökad inflation i en
del av induslriländema ledde lill en penningpolitisk åtstramning med åtföljande
högre räntor. För mänga av utvecklingsländema förvärrades skuldsituationen
samtidigt som tillväxten i dessa länder sjönk och inflationen ökade.

BNP-tillväxten
i OECD-länderna sammantagna uppgick lill drygt 4% 1988. För Västeuropa blev den
3,5%, den högsta tillväxten ell enskilt är sedan mitten av 1970-talet. Särskilt
positivt är att näringslivets investeringar ökade mycket kraftigt i flertalet
länder. Bakom denna utveckling låg en allmänt stark efterfrägan och förbättrad
lönsamhet.

Det
amerikanska bytesbalansunderskotlet minskade 1988 som andel av landets BNP med
närmare 1 procentenhet lill 2,5%. Det japanska överskottet minskade i ungefär
samma omfattning, medan det västtyska överskottet i stort sett förblev
oförändrat. Samtidigt halverades Förbundsrepublikens bilaterala överskott
gentemot Förenta statema. Däremot ökade obalanserna i handeln inom Västeuropa.

En
gradvis dämpning av produktionstillväxten förutses under återstoden av 1989 och
under 1990. BNP-tillväxten för OECD-länderna sammantagna väntas uppgå till 3% i
är och 2,5% nästa är. Inflationen i OECD-området de närmaste två aren bedöms
uppgå lill 4,5% per är.

Som
ett resultat av att produktionstillväxten mattas av kan sysselsätlningstillväxten
väntas bli lägre. Därmed bryts sannolikt de senaste två årens nedgång i
arbetslösheten. För närvarande uppgår arbetslösheten till inemot 11 % i
Västeuropa och till över 7% i hela OECD-området.

Det
finns emellertid en stor risk för att den internationella utvecklingen blir
betydligt sämre än vad som nyss angetts. Inflationstakten steg under 1988 och
penningpolitiken skärptes. I Storbritannien, Förenta statema och Canada saml i
en del mindre industriländer fiims - trots kvardröjande arbetslöshet -klara
tecken pä överhettning. Den ekonomiska politiken kan komma att stramas ät
ytterligare om det visar sig att inflationen fortsätter all öka. Della kan
medföra en markerad konjunkturavmatming.

Ett
annat osäkerhetsmoment är de kvarvarande externa obalanserna

mellan de stora
industriländerna. Effekterna av tidigare växelkursföränd- Prop. 1988/89:150
ringar torde nu i stort sett vara uttömda. Utjämningen av obalanserna kom-
Bil. 1 mer med nuvarande ekonomisk-politiska inriktning i berörda länder sannolikt
inte att föras mycket längre. Därmed ökar risken för kraftiga förändringar i
valutakurser, aktiekurser och räntenivåer och för att tillväxten avtar.

Det
är en utbredd uppfattning att ytterligare åtgärder bör vidtas i de stora
ländema för alt minska kvarvarande obalanser. Det är därvid väsentligt all
politiken bedrivs i nära samarbete mellan ländema. Åtgärder för att förbättra
sparandet i den amerikanska ekonomin anses nödvändiga för att skapa det
resursutrymme som krävs fören sanering av bytesbalansen. En fortsatt minskning
av det federala budgetunderskottet bedöms vara elt viktigt led i en sådan
politik. Även överskottsländerna bör genom struklurpolitiska och andra ätgärder
bidra till en utjämning av de kvarstående obalanserna i världsekonomin.
Fortsatta strukturpolitiska ätgärder i flertalet industriländer för att få ned
arbetslösheten är väsentliga.

1
utvecklingsländema som grupp uppgick BNP-lillväxlen till drygt 4% 1988. Detta
relativt gynnsamma utfall förklaras främst av en snabb expansion i en rad
asiatiska länder. 1 länder i Afrika och Latinamerika med allvarliga
skuldproblem var tillväxten svag och svårigheterna all tillförsäkra sig extem
finansiering växande. Nyutlåningen frän bankema har helt avstannat. Den
otillräckliga finansieringen medverkade till att nödvändiga anpassningsätgärder
i skuldländema fördröjdes.

Mot
denna bakgrund finns det anledning att välkomna de initiativ som nyligen tagits
dels för att öka stödet lill de fattigaste länderna, dels för att minska
medelinkomstländemas skulder. Pä sistnämnda område har den nya amerikanska
administrationen framlagt förslag om all skuldländer och banker i större
utsträckning skall ingå avtal om frivillig skuldminskning. Intemationella
valutafonden och Världsbanken förutsätts underlätta sådana avtal genom att
delta i finansieringen. Denna medverkan kan emellertid innebära risker för
institutionemas finansiella integritet. Dessutom uppkommer en rad svårlösta tekniska
problem. Det är därför inte möjligt att nu bedöma i vilken utsträckning det
amerikanska initiativet kan komma att lindra de berörda utvecklingsl ändemas
problem.

3 Den svenska ekonomin

3.1 Prognos för 1989 och utblick mot 1990

Den
svenska ekonomin kännetecknades under 1988 av en stark konjunktur och tendenser
till överhettning. BNP-tillväxten\ar drygt 2% 1988, enligt preliminära
nationalräkenskaper. Tillväxten hämmades pä flera omräden av-ett högt
kapacitetsutnyttjande och brist pä arbetskraft.

De
åtgärder, som nu föresläs, väntas fä en återhållande effekt pä efterfrå

gan under 1989 och 1990. Konsumentprisema beräknas till följd av åtgärder

na öka med drygt 2 procentenheter mer under loppet av 1989. Samtidigt

minskar innationstrycket i ekonomin och säväl den underliggande infla

tionen, dvs. inflationen rensad för indirekta skaller och subventioner, som

löneglidningen torde bli lägre. Den privata konsumtionen beräknas öka ca 1 y

procentenhet långsammare
bäde 1989 och 1990. Hänsyn har dä tagils till Prop. 1988/89:150 både att
realinkomsterna blir lägre och alt sparandet kan förväntas öka. BNP- Bil. 1
tillväxten fömtses bli ca 1/2 procentenhet lägre bäde 1989 och 1990. Bytesbalansen
väntas förbättras med ca 2 miljarder kr. 1989 och 8 ä 9 miljarder kr. 1990
jämfört med vad som skulle ha blivit fallet ulan ätgärder. Därigenom kan den
tidigare trenden mot ökande underskott i bytesbalansen brytas. 1 den
beskrivning av den svenska ekonomins utveckling, somredovisas i del följande,
har hänsyn tagits till konsekvensema av de föreslagna åtgärderna.

Den
privata konsumtionen steg förra aret med drygt 2%. Efter avregleringen av
krediimarknaden i slutet av 1985 har hushällen anpassat sig till de bättre
länemöjlighetema och ökat inköpen av varaktiga varor mycket starkt.
Utvecklingen 1988 tyder pä en viss dämpning av expansionen. Den tidigare
kraftiga nedgången i hushällens sparkvot upphörde 1988. Detaljhandelns
försäljning under senare delen av 1988 och de första månadema 1989 tyder på en
fortsatt ökning av den privata konsumtionen i ungefär samma takt som under
1988. Hushällens realinkomster beräknas emellertid som en följd av de nu
föreslagna åtgärderna öka nägot långsammare än i fjol. Den privata konsumtionen
beräknas därigenom öka med knappt 1% 1989.

Tabell
1 Försörjningsbalans

Miljarder
kr. löpande priser

1988

Procentuell
volymförändring

1987 1988

1989

BNP

Import

Tillgång

Privat
konsumtion Offentlig konsumtior Brulloinvesteringar Lagerinvesteringar'
Export Användning

Inhemsk
efterfrägan Nettoexport'

1093,8

335,6

1429,4

569.7

1 294.0

214.4

-2,6

353.9

1429,4

1075.5 18.3

2,4
2,1

6.3 5,5

3.4 2,9

3.8
2,2

1.3 1,4

6.2 5,3

0,1 0,3

2.5 3,0

3.4 2,9

3.7 2,9
-1.2 -0.8

1.6 5,2 2,6

0,8 1,6 4,0 0,4 3,8 2,6

2,1 -0.5

'
Föländring i procent av föregående års BNP

Den
offentliga konsumtionen har under 1980-talet ökat långsammare än under
1970-talet. Det gäller både den statliga och den kommunala konsumtionen. I år
beräknas dock den statliga konsumtionen öka något mer än under de senaste åren,
trots en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna.
Detberorpå att försvarsinköpen beräknas öka förhållandevis starkt. Den
kommunala konsumtionen ökade något mindre 1988 än året innan. Det sammanhänger
sannolikt med att verksamhetens utbyggnad hölls tillbaka av brist pä
arbetskraft. Den kommunala konsumtionen bedöms öka med 1 1/2% 1989.

Bruttoinvesteringarna
har, med undantag för 1986, de senaste fem åren

ökat
med 5-6% per är. Det höga kapacitetsutnyttjandel och den goda lönsam- Prop.
1988/89:150 heten ligger bakom den kraftiga investeringsuppgängen. Den starka
in- Bil. 1 vesleringskonjunkturen har medfört att byggmarknaden har blivit
överhettad trots de ätgärder, som har vidtagits under senare år för att dämpa
efterfrägan inom byggsektorn och bereda plats för mer bostadsbyggande. Även i
är fömtses investeringama öka relativt kraftigt. Främst gäller det
näringslivets och i synnerhet industrins investeringar. Bosiadsinvesteringama
blev 1988 nägot högre än väntat, vilket främst sammanhänger méd att
ombyggnadsinvesleringarna inte minskade så mycket som fömlsells. Under 1989
kommer den beslutade begränsningen av omby ggnadsverkamheten atl resultera i
minskade ombyggnadsinvesteringar. Byggandet av nya bostäder väntas ligga kvar
pä en hög nivå.

By/ejfca/artJCrt
uppvisade ett underskott pä ca 15 miljarder kr. 1988, se tabell 2.
Handelsbalansen förbättrades nägot medan tjänste- och iransfere-ringsbalansen
försämrades med hela 10 miljarder kr.

Tabell
2 Bytesbalans

Miljarder
kr., löpande prisei

1987

1988

1989

Export av varor Import av varor Korrigeringspost
Handelsbalans

Tjänslebalans

Transfereringsnetlo

Bytesbalans

281,4

257,4

-1,5

22,5

-3,8

-25,4

-6,7

304.8

279,7

-1,0

24,1

-10,3 -29,1 -15,3

338,3

307,4

-1,0

29,9

-11,3 -35,6 -17,0

Exporten
av bearbetade varor beräknas öka med drygt 4% i är. Marknadstillväxten för den
svenska exportindustrin beräknas lill drygt 6%, men
kapaciielsbegränsningarmedför att denna tillväxtpotential inte till fullo
kommer all kunna utnyttjas. I den senaste konjunklurbarometcm rapporterade
drygt hälften av företagen brist pä produktionsresurser som det främsta hindret
för Ökad produktion. Importen beräknas forlsälla att öka snabbare än exporten.
Bytesförhållandet väntas förbättras även i är. Sammantaget beräknas
handelsbalansen ge ett överskott pä ca 30 miljarder kr. 1989.

Underskottet
i tjänste- och transfereringsbalansen väntas fortsätta att öka i är lill följd
av ökade turistutgifler och ökade räntebetalningar på en växande utlandsskuld,
vilken sammanhänger med bl.a. en stark ökning av de svenska företagens
utlandsinvesteringar. De svenska direktinvesteringama i utlandet finansieras
till stor del med lån i utlandet, vilka ger upphov lill ränteutgifter, som
registreras i bytesbalansen. En stor del.av avkastningen frän direktinvesteringama,
bl.a. återinvesterade vinstmedel, faller emellertid utanför,
bytesbalansstatistiken. Sammantaget beräknas underskottet i bytesbalansen öka
lill ca 17 miljarder kr. i är.

Del
iola]ifinansiella sparandet i ekonomin försämrades dramatiskt under andra
hälften av 1970-talet och de första åren pä 1980-lalel. Det finansiella
sparandeunderskollet, mätt som underskottet i bytesbalansen, motsvarade

1982
ca 4% av BNP. Därefter har en förbättring skett. En väsentlig orsak är
Prop. 1988/89:150

att den offentliga sektoms, särskilt slalens, sparande har ökat. Bil. 1

Det
förbättrade finansiella sparandet i den offentliga sektorn har emellertid
motverkats av en försämring i den privata sektom. Företagens sparande minskade
relativt kraftigt förra året, främst pä gmnd av ökade investeringar. En
fortsatt försämring väntas i är som en följd av den fortsatt starka investeringsulvecklingen.
Hushällssparandet har utvecklats negativt efter avregleringen av
kreditmarknaden i slutet av 1985. Sparkvoten minskade bäde 1986 och 1987, men
blev i stort sett oförändrad 1988 och väntas bl.a. som en följd av de nu föreslagna
åtgärderna öka nägot i är.

Timlönekostnaderna
ökade med i genomsnitt 7,2% 1988. Detta är ungefär 3 procentenheter mer än
genomsnittet för våra viktigaste konkurrentländer. Även inflationen var högre
än i omvärlden. Förra året steg konsumentpriserna med ca 6%, vilket är ungefär
2 procentenheter mer än i våra viktigaste konkurrentländer.

Pä
vissa delar av arbetsmarknaden finns löneavtal för 1989. Med hänsyn lill alt
avtalsförhandlingar för övriga delar av arbetsmarknaden fortfarande pägår
baseras beräkningarna för den svenska ekonomin pä en schablonmässig
framskrivning av löneökningarna med 7% 1989. Del är samma beräkningsförfarande
som användes i finansplanen ijanuari i är.

Konsumentprisernah cTa.kna.soka.Tn sd drygt
8% under loppet av 1989. Höjningen av mervärdeskatten, den allmänna
löneavgiften och skatlema på drycker och tobak samt avskaffandet av
livsmedelssubvenlionema beräknas bidra till prisökningen under året med drygt 2
procentenheter. Därvid har förutsatts att de föreslagna åtgärderna delvis
övervältras bakåt, dvs. dämpar den underliggande inflationen. Mellan årsgenomsnitten
1988 och 1989 beräknas konsumentprisema öka med drygt 7%.

Sysselsättningen
ökade myckel starkt 1988. Antalet sysselsatta ökade med över 60 000 personer,
vilket är den största ökningen sedan 1979. Den stigande efterfrägan pä
arbetskraft har även haft en god regional spridning. Arbetslösheten har
minskat i samtliga län och i flera regioner som under lång lid upplevt en kärv
arbetsmarknad rapporteras i dag brist pä arbetskraft. Betydande skillnader i
arbetslöshetsnivå kvarstår dock mellan olika delar av landet. Även skogslänens
tidigare ulflyttningsöverskoii vändes 1988 lill ell litet men positivt
inflyttningsnetto.

Efterfrågan
på arbetskraft väntas förbli hög under resten av året, trots den föreslagna
åtstramningen. För innevarande är görs nu bedömningen att sysselsätmingen ökar
med ca 40 000 personer. Arbetslösheten förutses förbli låg.

N'iT
d&t gåUcT utvecklingen 1990 finns ännu mänga oklarheter. Nägon egentlig
prognos kan därför ännu inte redovisas. Däremot görs vissa beräkningar i den
reviderade nationalbudgeien av utvecklingen 1990 givet vissa antaganden om den
intemationella utvecklingen, de svenska timlönerna m.m.

I
dessa beräkningar har antagits att tillväxten i vär omvärld fortsätter, men i
nägot lägre takt än i är. Vidare har antagits att den genomsnittliga limlönen
för svenska löntagare ökar med 4% 1990 och alt den statliga inkomstskatten
sänks i ungefär samma utsträckning som i år. Konsumentprisema beräknas

dä öka med ca 4% under
loppet av 1990 och hushällens realinkomster stiga Prop. 1988/89:150 med
1-1 1/2%. Sparkvoten väntas fortsätta att öka 1990 och den privata Bil. 1
konsumtionens tillväxt begränsas därigenom till ca 1/2%. Även BNP-tillväxten
fömtses dämpas till ca 1%. Bytesbalansens underskott väntas ligga kvar pä nivån
17 miljarder kr.

Dessa
beräkningar tyder pä en markerad avmattning i konjunkturen nästa år.
Försämringen av konkurrenskraften och försvagningen av den externa balansen
skulle upphöra, överhettningstendensema torde minska och utrymme pä
arbetsmarknaden skapas för en fortsatt utbyggnad av industrin och särskilt
viktiga omräden som värd och omsorg.

3.2 De närmaste åren

Pris-
och löneökningstaklen i Sverige har under en följd av år varit högre än i våra
konkurrentländer. Det försämrade relativa pris- och kostnadslägel har än sä
länge fält endast ett begränsat genomslag på bytesbalansen, främst lill följd
av att konkurrenskraften var god efter devalveringen 1982 och all
världsmarknaden sedan dess har vuxit snabbt. Den svenska utrikeshandeln har
ocksä gynnats av prisfall pä olja och en prisuppgäng för skogsindustrins
produkter. Vidare har de senaste årens nedgång i dollarkursen förstärkt
konkurrenskraften bl.a. i förhållande till den tyska industrin. Till detta
kommer att det svenska näringslivet har genomgått en strukturomvandling, som
har förbättrat konkurrensförmägan.

Alt
situationen snabbt kan förändras framgår av de beräkningar som redovisas i den
reviderade nationalbudgeien. Om världsmarknadstillväxlen blir något lägre än
under de senaste åren och den svenska inflationen inte kommer ned i nivå med
omvärldens, kommer den svenska ekonomin att stagnera inom nägra är. Dä ökar
arbetslösheten snabbi samtidigt som sparandet försämras i den offentliga
sektorn och i ekonomin som helhet.

Betydligt
bättre blir utvecklingen om den svenska ekonomin anpassas lill den pris- och
löneökningstakt som råder i våra konkurrentländer. Då finns fömtsättningar för
en fortsall god ekonomisk utveckling under de närmaste åren med en
genomsnittlig ärlig tillväxt pä ca 2% och en forisatt läg arbetslöshet.
Härigenom kan sparandet förbättras och en god grund läggas för en framlida
välståndsökning.,

Den
ekonomiska tillväxten har under de senaste åren begränsats av brist på
arbetskraft trots att arbetskraflsutbudet ökat myckel snabbare än tidigare.
Motsatsen gäller emellertid för arbetskraftens produktivitet. Den har vuxit med
i genomsnitt endast ca 1% per år under de senaste fem åren. Särskilt
bekymmersam förefaller situationen vara i tjänstesektorn. Underlaget för att
bedöma produktiviteten i denna sektor är emellertid osäkert.

Av
de kalkyler för den ekonomiska utvecklingen som redovisas i den reviderade
nationalbudgeien framgår också att tillväxten i de offentliga utgifterna utgör
ett problem under de närmaste åren. De offentliga utgiflema beräknas enligt
dessa framskrivningar stiga som andel av BNP under den närmaste femårsperioden
även vid det mer gynnsamma förlopp där våra priser och löner inte ökar mer än i
omvärlden. Skulle ekonomin stagnera på

det vis som blir fallet
vid en fortsatt hög inflation blir utgiftsutvecklingen än Prop.
1988/89:150 mer problematisk. Det bör understrykas att dessa beräkningar inte
är pro- Bil. 1 gnoser av vad som kommer att ske utan visar vad som händer
om nuvarande tendenser skrivs fram.

3.3 Långtidsbudgeten

Långtidsbudgetens
beräkningar åskådliggör konsekvenser av redan fattade beslut. Beräkningarna
visar att statsbudgetens inkomster under perioden t.o.m. 1993/94 i ett
altemativ med lägre inflation ökar med ca 3% per år i löpande priser. Utgifterna
beräknas stiga med knapp 14% årligen. I ett altemativ med högre inflation
kalkyleras inkomsterna öka med drygt 4% per är, medan utgiftemas ökningstakt
beräknas uppgå till ca 7% ärligen.

De
utgifter som realt skulle öka mest under perioden är främst bidragen till
hushall och kommuner. Den största utgiftsökningen svarar räntebidragen till
bostäder för. Andra stora utgiftsökningar beräknas för bidragen lill
barnomsorgen och skatteutjämningsbidragen. De statliga utgifterna för
konsumtion, dvs, främst utgifter för försvar, utbildning, rättsväsende och
allmän förvaltning, beräknas däremot minska nägot i reala termer.

Pä
statsbudgetens inkomstsida redovisas vissa sociala avgifter netto mot de
utgifter de är avsedda att finansiera. Dessa utgifler - främst sjukförsäkringen
och arbetskadeförsäkringen - fömtses öka kraftigt under kommande femårsperiod.
Detta medför att avgifterna för dessa syslem enligt långtidsbudgeten inte
beräknas täcka utgifterna under perioden. De underskott som därmed uppstår
påverkar statsbudgetens saldo.

Budgetöverskottet
beräknas enligt långtidsbudgeten förbättras i alternativet med läg inflation
frän 10,7 miljarder kr. budgetåret 1989/90 lill 11,5 miljarder kr. 1993/94.1
altemativet med hög inflation försämras saldot till ell underskott pä 29,4
miljarder kr. slulåret i perioden. Skillnaden pä närmare 41 miljarder kr.
mellan alternativen beror i första hand pä att utgifterna för statsskuldräntor
och räntesubventioner lill bostäder blir högre i altemativet med hög inflation.
En utveckling i enlighet med della alternativ medför också högre arbetslöshet,
vilket i sin tur ökar statsbudgetens utgifter.

Socialförsäkringssystemet
visar ett försämrat sparande under den kommande femärsperioden. Ett växande
antal pensionärer, en ökad andel pensionärer med ATP och allt fler med hög
eller full ATP-poäng medför att AP-fondens utgifter växer snabbare än dess
inkomster. Utgiflema för ATP väntas under längtidsbudgetperioden växa realt med
4,8% per är. Sparandet I AP-fonden fömtses i altemativet med läg Inflation dock
inte försämras eftersom inkomsterna har förstärkts med höjd ATP-avgift. I
altemativet med hög inflation förbättras sparandet pä gnmd av högre avgifts-
och ränteinkomster. Om perspektivet förlängs försämras dock sparandet i båda
altemativen. Även kommunsektorns sparande beräknas minska.

Tabell
3 Budgetsaido budgetåren 1982/83-1993/94

Prop. 1988/89:150

Miljarder
kr.. löpande priser

Bil. 1

Budgetär
Inkomster

Utgifter

Stats-

Budget-

Budgetsaido

exkl.
stats-

skuld-

saido

som ajidel

skuldräntor

räntor

av BNP

Utfall

1982/83
191,3

229.7

48,2

-86,6

-13,1%

1983/84
221.1

237,9

60.4

-77.1

-10,3%

1984/85
260,6

253,9

75,2

-68,5

-8,3%

1985/86
275,1

255,4

66,5

-46,8

-5,2%

1986/87
320.1

271,5

63,8

-15,2

-1,6%

1987/88
332,6

283.3

53,4

-4,1

-0,4%

Nuvarande
beräkning

1988/89
364,9

'
300.3

53.6

11,0

1,0%

1989/90
385,8

318,1

57.0

10,7

0,9%

Lägalternativ

1990/91
394.1

332,5

58.0

3,6

0,3%

1991/92
390,5

345,1

56.0

-10,6

-0,8%

1992/93
409,6

357,7

53.0

-1,1

-0,1%

1993/94
431.7

371,2

49.0

11,5

0,7%

Högalternativ

1990/91
409.6

343.0

58,0

8,6

0,6%

1991/92
412,0

366,9

58.0

-12,9

-0,9%

1992/93
430,5

393,8

60.0

-23.3

-1,5%

1993/94
455.3

422,7

62,0

-29,4

-1,8%

s. 14 Kontrollera mot PDF

4 Ekonomisk-politiska åtgärder 4.1 Stabiliseringspolitiken

Den
svenska ekonomin är för närvarande inne i en högkonjunktur. Kapacitetsutnyttjandel
är högt I stora delar av ekonomin och brislen pä arbetskraft utbredd. Pris- och
löneökningarna är snabbare i Sverige än i våra konkurrentländer. Därtill
kommer att bytesbalansen uppvisar stigande underskott.

1 flera avseenden har
tendensema till överhettning förstärkts de senaste månadema. Den intemationella
konjunkturen har varit starkare än vad som tidigare fömtsetts. De svenska
företagen har dock Inte kunnat öka exporten I takt med marknadens tillväxt
eftersom expansionen hållits tillbaka av brist på produktionsresurser. I
stället har företagen höjt prisema relativt kraftigt och förlorat marknadsandelar
I större omfattning än vad som tidigare fömlsells.

Oljepriserna och
dollarkursen har stigit, vilket försvagar den svenska bytesbalansen. Även de
internationella räntenlväema har sligit, vilket medför ökade räntebetalningar
för våra utlandslän. Bytesbalansens underskott har blivit större än vad som
tidigare beräknats.

Även pä hemmamarknaden har
industriföretagens prishöjningar varit omfattande. Producentpriserna pä
bearbetade varor levererade lill hemmamarknaden har det senaste året stigit
med ca 10%, medan importprisema pä bearbetade varor bara har stigit med drygt
4%. Särskilt kraftiga har prisstegringarna varit inom de delar av industrin som
levererar varor till

byggsektom. Prop. 1988/89:150

Sysselsättningen
har de senaste månaderna fortsatt all öka snabbt och Bil. 1 bristen pä
arbetskraft har accentuerats. Två tredjedelar av industriföretagen uppgav I den
senaste konjunkmrbarometem att de hade brist pä yrkesutbildad arbetskraft. Man
får gä tillbaka till mitten av 1970-talet för att finna lika höga bristtal.

överhettningstendensema
pä arbetsmarknaden är särskilt uttalade i Stockholmsområdet. Andelen
industriföretag med fullt kapacitetsutnyltjande och med brist på yrkesarbetare
är där högre än i resten av landet. Efterfrågan på arbetskraft har fortsatt att
växa under första kvartalet 1989 och länsarbetsnämnden I Stockholm har bedömt
att den starka arbelskraftsefterfrågan kommer att bestä under återstoden av
året.

Timlönerna
har under de senaste åren ökat snabbare I Sverige än i våra konkurrentländer.
Till följd av den starka Intemationella konjunkturen och andra gynnsamma
omständigheter har det kunnat ske ulan att sysselsättningen minskat och
arbetslösheten stigit. 1 längden är emellertid en sådan utveckling inte
förenlig med samhällsekonomisk balans. Det är därför av avgörande vikt att
kostnadsökningen anpassas till den utveckling som råder i vår omvärld.

Centrala
avtal om lönerna för 1989 finns nu pä stora delar av arbetsmarknaden. Även om
det ännu mte är möjligt alt göra mer preciserade beräkningar av hur mycket
timlönerna ökar 1989 står det klart att någon markerad dämpning av
löneökningama Inte sker I är.

I
fmansplanen Ijanuari I år underströks all löneökningar av samma storlek som
tidigare är inte är förenliga med den ekonomiska politikens långsiktiga mäl.
Vidare fömtskickades att politiken, såväl under 1989 som under följande är,
skulle utformas sä att inflationstendenser hölls tillbaka.

Den
ekonomiska politiken mäste nu stramas ät för alt dämpa tendensema lill
överhettning och hälla nere pris- och koslnadsstegringama. Åtgärdema bör härvid
inriktas pä att dämpa säväl den privata konsumtionen som löneglidningen.
Syftet är att mildra trycket på produktionsresurser och frigöra utrymme för
ökad export och ökade investeringar. Följande ätgärder bör vidtas.

Mervärdeskatten
bör höjas med 2 procentenheter under perloden fr,o.m, den 1 juli 19891,o.m. den
31 december 1990. Höjningen bör således vara tidsbegränsad och syftar till att
minska överefterfrägan på varor och tjänster.

Skatten
pä sprit, vin, starköl och tobak bör höjas. Försäljningen av dessa varor har
stigit det senaste aret. Tobaksskatten bör höjas med 5 öre per cigarett. En
motsvarande höjning bör ocksä ske för snus och andra tobaksvaror. Skatten på
sprit, vin och starköl bör höjas sä all priserna stiger med I genomsnitt ca 5%.
Höjningama bör ske den 9 juni 1989,

vidare
bör den allmänna löneavgiften höjas tillfälligt med 2 procentenheter,
överhettningen och brislen på arbetskraft är särskilt påtaglig och allvarlig i
Stockholmsområdet, Mot den bakgmnden bör löneavgiften temporärt höjas med 5
procentenheter I Stockholms län. Förhållandena I Norrtälje kommum avviker dock
frän vad som är fallet i länet i övrigt varför Norrtälje bör undantas frän det
förhöjda avglfisuttagel. Med hänsyn till bl.a.

s. 15 Kontrollera mot PDF

de åtgärder rörande
kommunernas ekonomi som redovisas senare bör den Prop, 1988/89:150

extra höjningen I
Stockhohnsomrädet inte omfatta kommun eller landstings- Bil, 1

kommun. De förhöjda
avgiftsuttagen föresläs gälla löneutbetalningar - och

för egenförelagare
inkomster - under perioden fr,o,m. den 1 september 1989

t,o,m, den 31 december
1990. Ett förslag till lag omen tillfällig höjning av

löneavgiften bör granskas
av lagrådet. En proposition med förslaget kan

därefter överlämnas till
riksdagen i början av maj.

Avsikten
med dessa ätgärder är att dämpa överhettningen I ekonomin för att därigenom fä
ned pris- och löneökningama. särskilt under 1990.

De
föreslagna åtgärdema gör del än viktigare all statens insatser för all stödja
ekonomiskt svaga grupper utformas pä ell ändamålsenligt sätt. Genomförda
studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt all stödja
barnfamiljer än livsmedelssubventioner. Därför bör llvsmedelssubventloner-na
avskaffas och barnbidragen höjas,

Livsmedelssubvenlionema
bör avskaffas den 1 juli 1989, Resterande delar av dessa avser endast s,k,
konsumtionsmjölk, S talens utgifter för livsmedelssubventioner beräknades I
budgetproposilionen till 1475 milj, kr, budgetåret 1989/90, vilket innebär en
subvention med 1,15 kr, per liter i partiledet, I konsumentledet motsvarar det
1,73 kr, per liter.

Efter
de överenskommelser som har träffats vid GATT-förhandlingama blir
prishöjningarna pä livsmedel små under del närmaste aret enligt regeringens
förslag. Den kompensation till lantbmket som normalt tas ul I form av höjda
priser kommer Istället att betalas ut direkt till de enskilda lantbrukama. Även
när livsmedelssubvenlionema avskaffas kommer därför prishöjningarna pä
livsmedel att bli måttliga under det närmaste året.

Barnbidragen
bör höjas den 1 juli 1989 med 780 kr, per barn och är. Dessutom bör
studiebidrag till gymnasiestuderande höjas I motsvarande utsträckning. Statens
utgifter ökar därmed med 1580 milj, kr, per är. Genom denna omfördelning mellan
llvsmedelssubventloner och bambldrag kommer barnfamiljerna att gynnas.
Pensionärer och studerande kommer den 1 januari 1990 all kompenseras
automatiskt för de prisökningar som uppstår genom att pensioner och smdiemedel
är knutna till basbeloppet.

Den
statliga Inkomstskatten bör sänkas 1990 genom förändringar av skatteskalan med
ungefär samma inriktning och utformning som för innevarande är. Värdet av
underskottsavdragen bör minskas i samma omfattning. Detta leder till ökade
boendekostnader för egnahem, Boendekosmadema i andra hus än egnahem bör öka I
samma omfattning genom minskning av räntesubventionerna. Regeringen bör
förelägga riksdagen förslag om den närmare utformningen av 1990 års
skatteskalor när avtalsförhandlingar har slutförts på en större del av
arbetsmarknaden.

Penningpolitiken
har under det senaste året stramats ät I flertalet större Industriländer. Detta
har skett mot bakgmnd av ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande och tendenser
till ökad Inflation. De Internationella räntorna har därvid stigit. Den svenska
penningpolitiken har följ t det internationella mönstret med en relativt hög
inhemsk räntenivå. Motivet har varit en önskan att begränsa den starka inhemska
efterfrågetillväxlen och försvagningen av bytesbalansen. Trots detta har
kreditexpansionen varit kraftig.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Det höga
kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin och den i förhål- Prop.
1988/89:150 lande till omvärlden snabba Inflationen motiverar en stram
inriktning av Bil, 1 penningpolitiken,

I
årets finansplan förordades att de kvarvarande delarna av valutaregleringen i
allt väsentligt borde avvecklas och att valutalagsliftningen endast skulle
behällas i beredskapssyfte. Riksdagen har sedermera ställt sig bakom della
synsätt. De minskade hindren för kapitalrörelser innebär att penningpolitiken
I ökad grad mäste Inriktas pä att upprätthälla en fast växelkurs,

Efterfrägan
på arbetskraft väntas vara hög och arbetslösheten fortsatt låg under 1989 och
1990, Sysselsättningen väntas fortsätta au öka men I en lägre takt. En
beredskap kommer emellertid att upprätthållas Inom arbetsmarknadspolitiken för
att om läget så skulle påkalla med utnyttjande av finansfullmakten vidtaga
erforderliga åtgärder för att hålla arbetslösheten på en fortsatt låg nivä.

De
ätgärder som nu föresläs är utformade bl, a, med hänsyn lill den regionala
balansen. Dessa bör inte i sig medföra förändrade behov vad gäller
regionalpoiitiska Insatser, Dock bör, mot bakgrund av besvärliga omställningsproblem
I näringslivet, särskilda Insatser nu göras för Västemorrlands län, bl,a, genom
att medel tillskjuts för bildande av ett regionalt riskkapital-bolag och för
insatser pä bl,a, utbildningsområdet,

4,2 Åtgärder för tillväxt

I
början av 1980-talet var kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin lågt.
När kostnadsläget förbättrades genom devalveringen hösten 1982 och den
inlernationellakonjunkturen stärktes var del därför möjligt all öka
produktionen relativt kraftigt, BNP-lillväxlen har under perioden 1982 -1988
varit i genomsnitt ca 2 1/2% per år. Investeringarna har hällils på en hög nivä
i del svenska näringslivet och sysselsättningen har ökat kraftigt.

Trots
den snabba uppgången i kapacitetsutnytljandet och de omfattande investeringarna
har emellertid den ekonomiska tillväxten de senaste åren varit förhållandevis
svag. Produktiviteten, dvs, produktionen per arbetad timme, har ökat betydligt
långsammare under 1980-ialci än under 1970-talet, Detta har bidragit till att
tillväxten nu på flera områden hämmas av brist pä produktionskapacitet.

Den
ekonomiska politiken bör därför även inriktas mot all stärka tillväxten och
förbättra ekonomins funktionssätt. Det handlar i vissa fall om att undanröja
hinder för arbetskraflsutbudets och produktivitetens tillväxt. I andra fall är
uppgiften att stimulera lill ett ökat arbetskraftsdeltagande eller höjd
produktivitet.

Det
bör understrykas att tillväxt i dessa sammanhang Inte får tolkas snävt. En
ansvarsfull hushållning med naturresurser och en god miljö är aspekter som
självfallet mäste vägas in vid bedömningen av vilka åtgärder som bör vidtas.
Ytterst syftar den ekonomiska politiken lill att åstadkomma en hög välfärd för
medborgama, och därvid mäste hänsyn las även lill de aspekter av välfärden som
inte är direkt mätbara I BNP eller andra ekonomiska mått.

s. 17 Kontrollera mot PDF

ökat arbetskraftsutbud Prop. 1988/89:150

Ril
1 Arbetslösheten I Sverige är mycket låg sedd I ett internationellt perspektiv.

Samtidigt
ingär en mycket stor del av befolkningen i arbetskraften. Vid en

intemationell
jämförelse präglas ocksä den svenska arbetsmarknaden av en

relativt
hög grad av flexibilitet och anpassningsförmåga. Det är tydliga

tecken
pä att arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken har varit

framgängsrika,

I
dag råder det brist pä arbetskraft i stora delar av ekonomin. Delvis är det en
följd av den rådande högkonjunkturen. Det finns emellertid mycket som talar för
att en sådan brist kan komma att utgöra ett problem även i ett längre
tidsperspektiv.

Politiken
har under senare är varit inriktad pä att öka utbudet av arbetskraft.
Marginalskatterna har sänkts och marginaleffektema för pensionärer reducerats.
Åtgärder har vidtagits för att ge flyktingar och andra invandrare möjligheter
att snabbare än tidigare komma ut pä arbetsmarknaden. Andra exempel är
förmedlingsinsatser, utbildning och rörlighetsfrämjande åtgärder. Denna politik
bör nu fullföljas.

Den
vägledande principen för den svenska arbetsmarknadspolitiken är den s,k,
arbetslinjen, dvs, att arbete på den öppna arbetsmarknaden alltid skall ha
företräde framför andra ätgärder. Mot bakgmnd av det läge som idag råder pä
arbetsmarknaden bör arbetslinjen hävdas med särskild styrka och det förbättrade
arbetsmarknadsläget utnyttjas så att möjlighetema ökar även för svaga gmpper
att, efter förmåga, stanna kvar i eller äterkomma lill arbetslivet.

Det
är anmärkningsvärt att trots ettmyckel gotl arbetsmarknadsläge uppskattningsvis
58 000 personer förtidspensionerades under 1988. Sammantaget ärca350
OOOpersonerförtidspensionerade. Samlidigiökade antalet arbetsskador och den
länga sjukfrånvaron. Antalet personer i åtgärder för arbetshandikappade steg
också och omfattade 80 000 personer. Arbets-miljökommissionen har fått
regeringens uppdrag att utreda och föreslä ätgärder mot dåliga arbetsmiljöer.
Rehabiliteringsutredningen har nyligen överlämnat ell belänkande med förslag
till ätgärder som skall öka möjlighetema alt komma tillbaka lill arbetslivet
efler arbetsskada eller sjukdom. Det pågår även ett utredningsarbete om alt
underlätta för förtidspensionärer all återgå till arbete.

Med
hänsyn till de åtgärder som nu föreslås kommer arbetskraft all frigöras inom
vissa arbetsmarknadssektorer. Delta innebär att andra sektorer som I dag har
svårt att rekrytera arbetskraft som t.ex. industrin och värden kan fä sin
rekrytering bättre tillgodosedd. För att ylleriigare tillgodose den stora
efterfrågan pä arbetskraft inom framför allt nämnda omräden gäller det också
att ta till vara pä det utbud av arbetskraft som finns i dag och som bl.a.
utgörs av arbetslösa flyktingar och andra Invandrare samt längtidsarbetslösa
och arbetshandikappade. Dessutom finns fortfarande betydande skillnader I
arbetslöshetsnivån mellan olika regioner och härigenom en outnyttjad
arbetskraft som ocksåvbör tas till vara.

För
att klara denna omställning kommer det arbetsmarknadspolitiska älgärdssystemet
tillsammans med ett offensivt utnyttjande av de regional-

Riksdagen 1988/89. 1 sami Nr 150. Bilaga 1

s. 18 Kontrollera mot PDF

politiska medlen att spela
en viktig roll. De resurser som avsatts härför under Prop. 1988/89:150
nästa budgetär kommer att behöva utnyttjas pä ett effektivt och ändamälsen-
Bil. 1 ligt sätt.

Dämtöver
bör nu ett antal ätgärder vidtas för att öka arbetskraftsutbudet och underlätta
rörligheten pä arbetsmarknaden. Ytterligare Insatser bör göras för att
underlätta inträdet pä arbetsmarknaden för flyktingar och andra Invandrare.
Rörligheten på den nordiska arbetsmarknaden bör stimuleras genom att bidrag
till sökanderesor även kan ges lill arbetssökande från Norge pä samma villkor
som gäller för sökande frän Finland och Danmark, Arbetsförmedlingarna bör
lägga ökad vikt vid att underlätta för förtidspensionerade, som så önskar, att
ätergå till arbete, Rehabilileringslnsalsema för byggnadsarbetare bör ökas.
Inom kommuner och landsting bör åtgärder vidtas för att deltidsarbetande som sä
önskar skall kunna öka sin arbetstid. Arbetsmarknadsutbildningen bör i ökad
omfatming inriktas mot brisiyrken.

Ökad
produktivitet och konkurrens

1
syfte att förbättra produktivitetstillväxten har statsmakterna under senare är.
vidtagit ett antal åtgärder. På flera områden har avregleringar genomförts i
syfte att öka konkurrensen och därigenom stärka produktiviteten och dämpa
prisnivån. Delar av transport- och telekommunikationsområdena har avreglerats.
Beslut har fattats om att ta bort handelshinder på TEKO-området liksom att
reformerajordbrukspolltlken, En utredning om konkurrensförhållandena i den
svenska ekonomin har tillsatts. Industripolitiken har lagts om i en mer
offensiv riktning och de statliga företagen har omslmklurerats.
Arbetsmarknadspolitiken har förskjutits mot Insatser för all öka
arbelskrafls-ulbudet och förbättra arbetsmarknadens anpassningsförmåga.
Krediimarknaden har avreglerats. Valutaregleringen har liberaliserats och
beslut har fallats om att avveckla kvarvarande delar av regleringen samtidigt som
skattekontrollen skall förstärkas. Denna politik med syfte atl öka
produktiviteten och förbättra anpassningsförmågan i ekonomin bör nu drivas
vidare.

För
närvarande ses livsmedelspolitikens mäl och medel över av en parlamentarisk
arbetsgmpp. Avsikten är all förslag om en ny livsmedelspolitik skall lämnas
till riksdagen våren 1990. En utgångspunkt för en ny livsmedelspolitik är att
minska regleringarna. Ett första steg föresläs nu när avregleringen för ägg
inleds. Även prisregleringen pä fisk ses för närvarande över av en särskild
utredare, som skall redovisa sill arbete inom kort.

En
viktig uppgift för näringspolitiken är att förbättra fömtsättningaraa för en
god produktivitetstillväxt. Mot denna bakgrund kommer en särskild delegatlon
att tillkallas med uppgift alt analysera produktivitetsutvecklingen i såväl
Industrin som tjänstenäringama.

Bristen
på yrkesutbildad arbetskraft inom industrin är nu stor. Regeringen

har nyligen föreslagit att en ny tvåårig ingenjörsutbildning inom högskolan

skall ersätta det sista året på gymnasieskolans nuvarande 4-åriga tekniska

linje. Den nya utbildningen skall omfatta närmare 6 500 nybörjarplatser.

Härigenom sker en omfattande förstärkning av landels ingenjörsutbildning

pä mellannlvä, samtidigt som en utbyggnad av bl.a. de mindre och meddel-

stora högskolomas resurser för teknisk utbildning kommer lill stånd. ,
o

s. 19 Kontrollera mot PDF

För att
Sverige skall kunna behälla sin ställning som en första rangens Prop.
1988/89:150 industrination krävs en forskning av hög klass. Regeringen har mot
denna Bil. 1 bakgrund under de senaste åren kraftigt prioriterat
forskningen. Regeringen avser att under 1990 lägga fram en särskild
forsknlngspolilisk proposition.

Genom 1988 ärs trafikpolitiska beslut kommer
transportsektorn att till största delen bli avreglerad. Det gäller bäde
persontrafiken och godstrafiken. Ett undantag är flygtrafiken där dock som en
följd av den internationella utvecklingen en successiv uppluckring har skett av
regleringen. Den utredning om konkurrensforhållandena I den svenska ekonomin,
som regeringen har tillsatt, behandlar även regleringen av flygtrafiken.

En väl fungerande regionalpolitik bidrar lill ett
effektivt utnyttjande av landets produktionsresurser. En parlamentarisk
kommitté ser för närvarande över regionalpolitikens mäl och medel. Regeringen
avser att i början av 1990 lägga fram cn särskild regionalpolitisk proposition.

En stark ekonomi gör det möjligt att väma miljön.
Samtidigt krävs miljöpolitiska ätgärder för att långsiktigt trygga den
ekonomiska utvecklingen. Frisläppen för utnyttjande av investeringsfonder för
miljöinvesteringar bör därför fortsätta.

Under 1990-talet koinmer stora omställningar att ske av
det svenska energisystemet, Kämkraftsavvecklingen har en central betydelse i
denna omställningsprocess. Det är väsentligt att den omställning som föreslär
sker pä samhällsekonomiskt rationella gmnder vilket bl,a, innebär alt ökade
kostnader slår igenom pä prisnivån. Den elintensiva industrins
konkurrensfömtsättningar behandlas för närvarande av en särskild utdredning.
Energipriserna bör äterspegla mte bara energislagens produktions- och
distributionskostnader utan även de olika energlslagens effekter pä miljön.

En parlamentarisk kommitté arbetar för närvarande med alt
analysera fömtsätmingama för att I ökad omfattning använda ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken och lämna förslag till hur sädana styrmedel kan utformas. Inom
miljö- och energidepartementet behandlas frågan om miljöavgifter på bl.a,
svavel i eldningsolja. Miljöavgifter på andra ämnen, bl.a. koldioxid, utreds.
Förslag till riksdagen om införande av miljöavgifter avses bli lämnade dels i
höst i fräga om avgifter pä svavel i olja och organiska klorföre-ningar från
massaindustrin, dels nästa vår när del gäller skaller och miljöavgifter inom
hela energiomrädet.

Inom bostads- och byggnadssektom pägår ell brett upplagt
arbete för att förbättra resursutnyttjandet. Regeringen har nyligen lämnat en
proposition till riksdagen, vilken Innebär att Importen av byggnadsmaterial
frän övriga nordiska länder underlättas. Bostadskostnadsutredningen studerar
bl, a, konkurrensförhällanden inom byggsektorn och byggkostnadernas utveckling.
Utredningen har därutöver till uppgift att analysera och föreslä de
förändringar som kan erfordras i reglema för bostadsfinansiering och bidrag.
Plan- och bostadsverket utreder behovet av förändringar i ombyggnadsbe-1
aningen. Vidare genomförs en utvärdering av plan- och bygglagen saml
namrresurslagen.

De finansiella marknaderna I Sverige har under 1980-lalel
genomgått en mycket omfattande förändring. För närvarande pågår en översyn av
regel-

s. 20 Kontrollera mot PDF

verket för de finansiella
marknaderna. Lagstiftningen mäste i olika avseen- Prop, 1988/89:150 den
anpassas till nya fömtsättningar. Till grund för översynen ligger bl,a. Bil, 1
kreditmarknadskommitténs och försäkrlngsverksamhelskommltténs betänkanden,
Värdepappersmarknadskommittén och hypoteksutredningen väntas senare i är lämna
sina betänkanden. Avsikten är atl med underlag frän bl,a, dessa utredningar
utforma regler som skapar goda fömtsättningar för all svenska finansiella
företag skall kunna fungera effektivt i en alltmer inlernationaliserad
ekonomi, Reglema bör bidra till att skärpa konkurrensen och därmed pressa
prisema på de tjänster som förmedlas.

Reformerat
skattesystem

Det
svenska skattesystemet har förändrats I väsentliga avseenden sedan
regeringsskiftet 1982, Under denna perlod har påtagliga sänkningar av
marginalskatterna genomförts. Samtidigt har värdet av underskoltsavdrag
minskats väsentligt, Självdeklaratlonsförfarandel har förenklats. Ett flertal
åtgärder har därutöver vidtagits för att begränsa möjligheterna till skatteplanering.

Ändå
kvarstår mänga grundläggande brister i värt skattessyslem. Den progresslvitel
som finns i skatteskalorna motverkas av avdragsmöjligheter och luckor I
kapltalbeskatmlngen. Även företagsbeskattningen kännetecknas av förhållandevis
höga skattesatser och omfattande avdragsmöjligheler. Skattesystemet motverkar
ökat arbetskraftsutbud och sparande samt försämrar resursallokeringen I den svenska
ekonomin.

Mot
denna bakgrund pågår ett omfattande arbete med alt reformera värt skattesystem.
Flera parlamentariska utredningar ser för närvarande över skattesystemet.
Avsikten är att utredningsförslagen skall vara klara till juni 1989.
Genomgripande reformer skall dä kunna genomföras frän och med 1991.

Reformarbetet
är inriktat på att ästadkomma lägre skattesatser och bredare skattebaser.
Samtidigt skall beskattningen bli mer neutral och likformig. Skattessystemet
skall ocksä bli enklare. Förändringar av skattesystemet i denna rikming bör
kunna leda till ett mer rättvist skattesystem. De bör ocksä kunna ge ett
verksamt bidrag till den ekonomiska tillväxten både genom att ökat
arbetskraftsutbud och sparande stimuleras och att en effektivare resursanvändning
kommer till stånd.

Forskningssamarbete
med EG

Forskning
kan liksom utbildning spela en viktig roll för den ekonomiska utvecklingen.
Forskningens betydelse för den tekniska utvecklingen har ocksä kommit att
främsta allt tydligare under 1980-talet samtidigt som forskningen
mtemationallserats allt mer.

Vårt
deltagande I FoU-samarbetet med EG ökar den svenska Industrins möjligheter att
hävda sina intressen på den europeiska marknaden. Det ger också Sverige
möjligheter att påverka de för livskvaliteten viktiga europeiska
forskningsprogrammen om t.ex. miljö och hälsa. Frän EG:s sida är Intresset
stort för att fä tillgäng till svenskt kunnande inom olika forsknings- och

teknikområden. Prop. 1988/89:150

1
Sveriges samverkan med EG är FoU-samarbelet av strategisk betydelse. Bil. 1 Det
är ocksä pä detta område våra kontakter med EG har utvecklats längst. Redan nu
utgår över statsbudgeten ca 100 milj. kr, för forskningssamverkan med EG I
olika former, 1 årets budgetproposition reserverades ytterligare medel för att
förstärka forsknings- och ulvecklingssamarbelet med EG. Berörda statsråd kommer
senare I dag atl föreslå hur dessa medel skall användas,

4.3 Fördelningspolitiken

Ett
av de främsta målen för den ekonomiska politiken är att skapa förutsättningar
för en jämn och rättvis fördelning av välfärden. Fördelningspolitiken har ett
brett innehåll. Den innefattar säväl fördelningen av Inkomster och
förmögenheter som tillgången till utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård och
social omsorg av god kvalitet. En rättvis fördelning av välfärden är ocksä ett
medel för att stödja den ekonomiska utvecklingen. Välfärdspolitiken skapar
trygghet, I ett intemationellt perspektiv Intar Sverige idag en unik ställning
när det gäller att åstadkomma en jämn fördelning av välfärden.

Full
sysselsättning är avgörande för en jämn fördelning av levnadsvillkoren,
Sverige har haft en gynnsam utveckling av sysselsättningen sedan
regeringsskiftet 1982. När allt fler har arbetsinkomster utjämnas Inkomstfördelningen,
Beroendet av Inkomststöd, t,ex, socialbidrag, minskar. Även jämställdheten
mellan kvinnor och män förbättras. Full sysselsättning medför ocksä en större
produktlon och därmed ett högre välstånd att fördela.

Den
ekonomiska utvecklingen har stor betydelse för fördelningen av väl färden. Den
ekonomiska krisen I början av 1980-talet tvingade fram omläggningar av den
ekonomiska politiken. Det var nödvändigt att låta företagens vmster stiga för
att stimulera till expansion, nya investeringar och nya arbetstillfällen.
Samtidigt skapade detta fördelningspolitiska spänningar och krav pä höga
nominella löneökningar. För alt motverka dessa effekter har bl,a,
löntagarfonder och fömyelsefonder Införts, som givit de anställda del i
kapitalbildningen. En särskild omsättningsskatt har Införts pä handeln med
aktier och andra värdepapper. Realisationsvinstbeskattningen för aktier har
skärpts. En engångsskatt pä försäkringsbolagens förmögenheler har tagits ul och
en rad llkviditetsindragnlngar har genomförts. Förslag har lagts om en särskild
skatt på företagens vinster 1989,

Låg
Inflation är ocksä avgörande för en rättvis fördelningspolitik. En hög
Inflation omfördelar välfärden I stor skala och på elt sväröverskädligt sätt.
Ofta är det smäsparare och låginkomsttagare som drabbas hårdast. En framgängsrik
antiinflationspolitik är därför väsentlig även när det gäller att utjämna de
ekonomiska villkoren.

Inflationen
har stor betydelse ocksä för reallöneutveckllngen. Reallönen för en
genomsnittlig löntagare sjönk kraftigt mellan 1976 och 1983, Under senare är
har reallönerna emellertid ökat och en stor del av standardförsämringen har
kunnat alertas. Sedan 1983 beräknas reallönen i genomsnitt ha ökat med närmare
10%,

Skatter och avgifter skall
fylla en viktig fördelningspolitisk uppgift, dels Irop, 1988/89:150 genom
att omfördela Inkomster, dels genom all finansiera offentliga tjänster.
Bil, 1 Höga marginalskatter påverkar emellertid arbetskraflsutbudet negativt,
leder till samhällsekonomiskt olämplig resursanvändning och ökar inflationstrycket.
Bristerna i skallesystemel lämnar även utrymme för skatteplanering och
skatteundandraganden.

Den
omfattande skattereform som pl aneras kunna genomföras 1991 har viktiga
fördelningspoliliska syften. Skatter skall omfördelas från arbete till kapital,
marglnalskattema skall sänkas, skattebaserna breddas och en neutral och
likformig beskattning genomföras. Sammantaget är avsikten att reformen skall
leda till en mer rättvis fördelning genom all inflationen dämpas, beskattningen
blir mer effektiv, skatteplanering förebyggs och skatlema i högre grad fördelas
efler bärkraft.

Transfereringarna
spelar en viktig roll när del gäller all jämna ut inkomster mellan olika
inkomstgmpper, äldersgmpper och hushållslyper. Nära 40% av hushållens
disponibla Inkomster utgörs av transfereringar.

Den
ekonomiska återhämtningen har skapat utrymme för reformer inom
iransfereringssystemet med fördelningspolitiskt syfte. Karensdagarna har tagits
bort ur sjukförsäkringen och delpensionen har höjts. Omfattande förbättringar
har genomförts i arbetslöshetsförsäkringen.

Som
ett led i politiken att kompensera pensionärerna för köpkraflsför-svagnlngen
efter devalveringen 1982 höjdes basbeloppet i januari 1989 till 27 900 kr.,
dvs, med 600 kr, mer än vad som motiverades av prisökningama under 1988,
Pensionerna höjdes därigenom med totalt 8,1%, Reglerna för kommunala
bostadstillägg (KBT) har dessutom ändrats så att ålderspensionärers
arbelsmkomster inte påverkar storleken av bidraget.

Situationen
för de studerande förbättras betydligt under 1989 bäde p.g.a. ett reformerat
studiemedelssystem och den extra höjningen av basbeloppet. De maximala
studiemedlen har höjts frän 145 till 170 proceni av basbeloppet per är.

Föräldraförsäkringen
byggs nu ut med målet all läcka en erättningsperiod pä ett och ett halvt är.
Utbyggnaden sker i etapper och skall vara helt genomförd den 1 juli 1991, Den
första etappen, som genomförs den Ijuli 1989, omfattar en utbyggnad med tre
månaders ersättning på sjukpenningnivä.

För
att motverka effekiema på levnadsstandarden för barnfamiljerna av
skattehöjningar, avskaffade llvsmedelssubventloner m,m, bör bambidraget höjas
med 780 kr, per bam och är den 1 juli 1989, Pensionärer och studerande
kompenseras genom att pensioner och studiemedel är knuma tillbasbeloppet.

Även
den verksamhet som bedrivs inom den of fentl iga sektorn är ett viktigt medel i
fördelningspolitiken. Om utbildning, social omsorg och värd av god kvalitet
bara kan erbjudas vissa medborgare skapas stora orättvisor. En förnyelse av den
offentliga sektorn är därför av största betydelse inte minst för
fördelningspolitiken.

Barnomsorgen
skall byggas utför all 1991 nä målet att alla bam skall ha rätt till kommunal
bamomsorg frän ell och ell halvt är till dess de börjar i

s. 24 Kontrollera mot PDF

skolan. För att
understödja utbyggnaden bör bidragen till bamomsorgen nu Fop, 1988/89:150

höjas. Bil. 1

5 Budgetpolitiken

5.1 Den offentliga utgiftsutvecklingen och
samhällsekonomin

Under
efterkrigstiden har en snabb utbyggnad skett av den offentliga sektom.
Samtidigt har det sociala trygghetssystemet blivit allt mer heltäckande. Della
har pä ett genomgripande sätt påverkat människors levnadsvillkor. Trygghet och
jämlikhet har främjats.

Med
de många reformerna har följt ett ökande behov av offentliga intäkler.
Skattetrycket har stigit. Detta utgjorde inte något större problem i en lid när
den totala produktionen I ekonomin växte snabbi. Del var dä möjligt att bygga
ut välfärdsstaten parallellt med att hushällens realinkomster steg.

Sedan
mitten av 1970-talel har situationen emellertid förändrats. Den ekonomiska
tillväxten har blivit lägre. Därmed har det blivit nödvändigt att med allt
större noggrannhet pröva alla offentliga åtag anden. Samtidigt underlättas en
mer restriktiv utgiftspolitik av att den offentliga sektom i dag är väl utbyggd.

Även
utan ytterligare offentliga åtaganden finns faktorer som kan medföra alt de
offentliga utgifterna stiger under de närmaste decennierna. Befolkningsutvecklingen,
främst den omständigheten att en allt större andel av befolkningen blir
pensionärer, medför att utgifterna för pensioner och äldreomsorg ökar. Till
delta kommer all produkt i vi leisii 11 väx ten i den offentliga verksamheten
normalt är mindre än i ekonomin I stort, Della tenderar att leda till alt en
allt större andel av befolkningen sysselsätts inom den offentliga sektom.

Av
de beräkningar som redovisas I den reviderade nationalbudgeien och i
långtidsbudgeten framgår att den offentliga sektorns finansiella sparande
riskerar att bli otillräckligt under den närmaste femårsperioden om de offentliga
utgiflema fortsätter att öka.

Det
privata sparandet är för närvarande negativt. Till detta finns det flera
förklaringar. Del nuvarande skattesystemet rymmer inslag som motverkar en
uppgång i hushällens sparande. Särskilt torde della gälla sparande i finansiella
tillgångar. Med den kommande skattereformen borde denna orsak lill ett lågt
privat sparande komma att bli mindre betydelsefull. Särskilt kan skaltereformen
medföra att hushällen lånefinanslerar konsumtion i mindre omfattning än som nu
är fallet. Del kan dock förväntas la lid innan de genomförda förändringarna
får fullt genomslag. Ytterligare en förklaring lill del förhållandevis låga
hushållssparandel är all en slor del av befolkningen inte förutsätts spara för
att klara sin ålderdom, eftersom de klarar sin ekonomi med lagstadgade och
avtalsreglerade pensioner. Mot denna bakgrund ärdet inte troligt att
hushällssparandet kommer all öka så myckel atl det fyller ekonomins samlade
behov.

Om
det totala sparandet i ekonomin skall bli tillräckligt krävs all del

offentliga sparandet förstärks. Det är bara om sparandet i ekonomin som

helhet ökar som det är möjligt att fä lill stånd den investeringsutveckling som 23

är nödvändig för att
trygga det framtida välständet ulan all skuldsättningen i Prop,
1988/89:150 utlandet mäste öka. Även mot bakgmnd av alt en slor del av de
utgifter som Bil, 1 följer med en åldrande befolkning faller på den
offentliga sektom i form av pensioner, äldreservice och sjukvård bör en
betydande del av det nödvändiga sparandet ske inom den offentliga sektom,

Sverige
har vid en internationell jämförelse elt mycket högt skattetryck. Det skapar
problem när det gäller ekonomins funktionssätt och bidrar till orättvisor till
följd av skatteplanering och skatteundandraganden. Även om dessa problem kan
och bör mildras med den skattereform som planeras till 1991 bör skattetrycket
hällas nere. Kraven på ökat sparande i den offentliga sektom och pä att hålla
nere skattetrycket medför att de offentliga utgiftemas ökning mäste begränsas
de närmaste åren.

Det
finns således starka skäl att begränsa den offentliga utgiftsiillväxien. Detta
gäller säväl I ett långsiktigt perspektiv för att undvika en uppgång i
skattetrycket och ästadkomma en ökning av det offentliga sparandet, som i ett
medellångt perspektiv för att länma utrymme för en ökad kapitalbildning och
begränsa försämringen av bytesbalansen.

Ett
effektivare resursutnyttjande i den offentliga sektorn förutsätter i många fall
ätgärder vilkas effekter är synliga försl pä nägra ärs sikt. Det kan Lex, röra
sig om ändrat huvudmannaskap, nya bidragssystem, en mer effektiv delegering av
arbetsuppgifter etc. Del krävs sålunda ett relativt långt tidsperspektiv när
den offentliga utgiftsutvecklingen analyseras och läggs fast.

En
långsiktig strategi för de offentliga utgiflema bör därför la sin utgångspunkt
I att det offentliga sparandet bör öka. En annan utgångspunkt bör vara all
skattetrycket skall hällas nere. Den totala offentliga utgiftsökningen bör
begränsas och det bör anges hur olika utgiftsområden skall prioriteras, Elt
arbete pägär inom regeringskansliet för att utforma en sådan utgifisstrategi,

5,2 Det reviderade budgetförslaget

Sedan
budgetåret 1982/83 har budgetsaldot förbättrats frän ett underskoll på 86,6
miljarder kr, lill ett beräknat överskott på 11,0 miljarder kr, innevarande
budgetär. Det beräknade budgetsaldot 1988/89 är därmed oförändrat jämfört med
del som redovisades i budgetpropositionen i januari i är. Uttryckt som andel av
BNP motsvarar detta en förändring frän-13,1% 1982/83 lill -i-l,0% 1988/89, Även
det s,k, underliggande saldots utveckling har varit mycket positiv.

En
orsak till att budgetsaldot förbättras innevarande budgetär är att lönerna ökat
förhållandevis snabbt. Höga nominella löneökningar fär på kort sikt en positiv
effekt pä budgetsaldot, eftersom skatlcintäkterna ökar. På längre sikt riskerar
emellertid effekten pä budgetsaldot all bil negaliv till följd av försämrad
konkurrenskraft och långsammare tillväxt. Della framgår ocksä av
långtidsbudgeten som visar atl hög pris- och löneökningstakl ger kraftigt
försämrade budgetsaldon efter nägra år.

En
annan orsak till att det redovisade budgetsaldot Innevarande budgetår förstärks
jämfört med förra budgetåret är att ränleutgifiema för statsskulden under
budgetaret 1988/89 beräknas bli förhållandevis låga, Della beror på all

s. 25 Kontrollera mot PDF

bokförmgsprinclpema
för statsskuldväxlar har förändrats, vilket innevarande Prop, 1988/89:150
budgetär tillfälligt minskar ränteutgifterna med 7,0 miljarder kr. Nästa
Bil, 1 budgetär stiger ränteutgifterna igen.

Tabell
4 Budgetsaldot 1988/89

Miljarder
kr.

Statsbudget juni 1988

Budgetpropositionen jan. 1989

Nuvarande beräkning

Inkomster

347,1

364.2

364,9

Utgifter exkl. statsskuldränlor

299,6

300,4

300,3

Statsskuldränlor

54.0

52,8

53,6

Redovisat
budgetsaido

-6.5

11,0

I
budgetproposilionen beräknades ett mindre budgetöverskott för nästkommande
budgetär pä 0.4 miljarder kr. Budgeten beräknas nu komma all uppvisa ett
överskott pä 10.7 miljarder kr, 1989/90, Förändringen har framför allt sin
grund i de åtstramningsätgärder som nu föresläs. Den föreslagna ökningen av
mervärdeskatten beräknas öka statsintäkterna med drygt 9 miljarder kr.
Skatteinkomsterna ökar ocksä till följd av förslagen om höjd tobaks- och
dryckesskatt,

ATP-avgiftema
täcker idag inte pensionsutbetalningama medan folkpensionernas belastning pä
statsbudgeten successivt avtar. För atl stärka AP-fondens sparande bör
ATP-avgiften höj as med 2 procentenheter 1990 samtidigt som
folkpensionsavgiften sänks lika myckel. Hänsyn har vid budgelberäkningama även
tagits till denna avgiftsväxling och till den föreslagna höjningen av den
allmänna löneavgiften.

Tabell
5 Budgetsaldot 1989/90

Miljarder
kr.

Budgetpro-

Nuvarande

posiuonen

beräkning

jan. 1989

Inkomster

374,9

385,8

Utgifter
exkl.

statsskuldräntor

316,5

318,1

Statsskuldränlor

58,0

57,0

Redovisat
budgetsaido

0,4

10,7

Av
tabell 6 framgär att det beräknade budgetsaldot för 1989/90 är i stort sett
oförändrat jämfört med innevarande budgetär. Statsutgifterna exklusive
statsskuldräntor beräknas bli realt oförändrade jämfört med innevarande
budgetär. Samtidigt ökar dock utgifterna för statsskuldräntor, bl.a. till följd
av all redovisningen av statsskuldväxlar lagts om. Även inklusive statsskuldräntoma
hålls statsutgiftema på i stort sett realt oförändrad nivä.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Tabell 6
Budgetsaido fdr budgetåren 1982/83 och 1987/88-1989/90 Miljarder kr. och andel
av BNP

Prop.
1988/89:150 Bil. 1

1982/83

1987/88

1988/89

1989/90

Inkomster Andel av BNP (%)

191,2 28,6

332.6 33,1

364,9 31,8

385.8 31.0

Utgifter
exkl. statsskuldränlor Andel av BNP (%)

229,6 34.4

283,3 28.2

300,3 26,2

318.1 25,6

Statsskuldiäntor

48,2

53,4

53,6

57,0

Redovisat budgetsaido Andel av BNP (%)

-86,6 -13,1

-4.1 -0,4

11,0 1,0

10,7 0.9

Underliggande budgetsaido Andel av BNP (%)

-10,0 -0.7

0,7 0,1

4,6 0.4

AU budgetsaldot inte försämras mer jämfört med budgetåret
1988/89 beror pä statsinkomstemas utveckling. Inkomstema ökar som näinnts genom
de åtstramningsätgärder som nu föresläs. Att ökningen inte blir större än ca 6
% beror bl, a, på sänkningar av den statliga inkomstskatten och den föreslagna
sänkningen av folkpensionsavgiften 1990,

Att budgetpropositionen - för första gången på över ett
kvartssekel - kimde redovisa en balanserad budget beror pä att
utgifisprövningen hade varit mycket stram, 1 budgeten prioriterades en
utbyggnad av föräldraförsäkringen, vissa Insatser för kulturen samt
inkomstskaliesänkningen 1989, Dämtöver gjordes vissa Insatser Inom
miljöpolitiken, EG-arbetet och för alt förbättra de handikappades situation, I
det reviderade budgetförslaget föresläs ocksä en höjning av barnbidragen, ökade
bidrag lill bamomsorgen saml avveckling av livsmedelssubvenlionema.

Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande
bestar av summan av det fmanslella sparandet I staien, kommunema och
socialförsäkringen. För att fä fram statens finansiella sparande måste
statsbudgetens saldo justeras för bl.a, vissa finansiella transaktioner såsom
återbetalning av lån, affärsverkens avskrivningar och valutavinster eller
valutaförluster. 1 tabell 7 sammanfattas utvecklingen i den samlade offentliga
sektom.

Tabell 7 Finansiellt sparande i stat, kommuner och
socialförsäkring 1982/83 och 1987/88-1988/90

Milj årder kr.

1982/83 1987/88 1988/89 1989/90

Staten

Kommunema

Socialförsäkring

-57.1

0.8

18,3

7.3 -6,7 27.1

14.5 T 10.9 28.5

11.0 -8,8 34,6

Summa

Andel av
BNP (%)

-38,0 -5.7

27.7 2.8

32,1 2.8

36,8 3.0

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statens sparande har
förbättrats kraftigt de senaste åren och är inte längre Prop, 1988/89:150
negativt, Ikommunemahar verksamheten drivits med ell finansiellt sparan-
Bil, 1 deunderskolt och sä beräknas bli fallet även under budgetåret 1989/90,
Socialförsäkringen har länge visat ett positivt finansiellt sparande. Det
härrör nästan uteslutande från uppbyggnaden av AP-fonden,

Långtidsbudgeten
visar att det Inom den offentliga sektorn endast är socialförsäkringen som
uppvisar ett positivt finansiellt sparande över hela den kommande
längtidsbudgetperioden. Det riiinskar dock under de därpå följande åren,
framför allt till följd av att pensionsutbetalningama ökar,

5,3 Kommunemas ekonomi

Bakgrund

Kommunema
fullgör en väsentlig del av den offentliga sektorns uppgifter. De har fält en
allt större betydelse i samhällsekonomin. En viktig utgångspunkt för
regeringens ekonomiska politik är att skapa förutsättningar för kommunema att
klara sina ätaganden ulan all kommunalskaitema behöver höjas.

Samspelet
mellan staten och kommunerna sker i allt större utsträckning genom atl staten
formulerar övergripande mäl för kommunernas agerande. Detta synsätt bör prägla
även framlida förändringar i transfereringarna mellan stat och kommuner. Den
kommunala sjävstyrelsen är av tradition stark i Sverige, När statens
delaljstymlng minskar ökar rörelsefriheten för kommunema. Detta ökar ansvaret
för de enskilda kommunerna all bedriva sin verksamhet i överensstämmelse med
statsmaktemas mäl saml pä elt, ur samhällsekonomisk synpunkt, ansvarsfullt
sätt.

Den
kommtmala verksamheten stär inför stora förändringar de närmaste åren. För
äldreomsorgen övervägs en stmkturell förändring där en huvudman blir ansvarig
för all omsorg om och långvarig värd av äldre. Barnomsorgen skall enligt
riksdagens beslut vara fullt utbyggd under 1991, Inom skolans område bör kommunerna
fä ett ökat drif isansvar. Vidare bör ansvar och befogenheter decentraliseras.
En ny modell för lönebildningen har börjat tillämpas, som medför att de lokala
löneavtalen spelar en större roll för den totala löneutvecklingen och
lönestrukturen. Allt della ställer stora krav pä kommunema att inom
tillgängliga ekonomiska ramar effektivisera verksamhetema,

Kommunemas
ekonomiska situation bedöms vara god under 1990, Della beror pä att inkomsterna
ökar snabbt, till följd av de stora löneökningama i slutet av 1980-taIet,
Kalkyler som tagits fram I samarbete med kommunförbunden visar att om
volymexpansionen och löneökningama kan hållas pä en rimlig nivä förbättras
kommunsektorns finansiella sparande påtagligt under 1990,

Den
kommunala konsumtionen har tmder 1980-talet vuxit med i genomsnitt ca 2% per
är. En sä hög volymtillväxt inom den kommunala sektom är Inte pä längre sikt
förenlig med en balanserad utveckling av samhällsekonomin. Den tilltagande
bristen pä arbetskraft begränsar även kommunernas möjligheter att expandera.
Detta gör det särskilt viktigt all kommunema

s. 28 Kontrollera mot PDF

pä ett bra sätt tar till
vara de befintliga personalresursema. Utbyggnaden på Prop, 1988/89:150
prioriterade omräden mäste framför allt ske genom omprövningar och Bil, 1
omfördelningar av befmtiiga ramar.

Under
senare är har kommunalskatten varit i stort sett oförändrad. År 1989 höjdes
dock utdebiteringen med i genomsnitt 0:24 kr, per skattekrona. Det är
synnerligen angeläget att undvika ytterligare skattehöjningar.

Stora
utdebiteringsskillnader kvarstår mellan kommunerna, trots flera ätgärder för
att minska spridningen. Skillnaden mellan de kommuner som har högst respektive
lägst sammanlagd utdebitering är 1989 6:55 kr, per skattekrona. Det är
angeläget att ytterligare minska spridningen.

Åtgärder
inför 1990

Utgångspunkten
vid avvägningen av möjliga åtgärder är att de skall kunna genomföras med
oförändrat skattetryck, att de skall underlätta för kommunema att klara
utbyggnaden av frainför allt bamomsorgen och atl de skall bidra till att
ytterligare utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan kommunema.

Inom
skalleuljämningssyslemet bör skatteutjämningsavgifien anpassas sä all den
fmansierar den automatiska ökningen av skalteuljämningsbidragel.

De
åtgärder som vidtogs 19891 syfte att utjämna de ekonomiska fömtsättningama I
skatteutjämningssystemet fär full effekt 1990, För att ylleriigare utjämna
skattesatserna bör skatteutjämningsavgifien tas ut endast pä det egna
skatteunderlaget. Detta gyimar kommuner med svag skattekraft.

Vidare
bör alla primärkommuner med en egen skattekraft som överstiger 100% av
medelskattekraften erlägga den särskilda skatieuljämningsavgiften. Avgift bör
dock inte tas ut för den del av skatteunderlaget som understiger det för
kommunema garanterade skatteunderlaget i skatteutjämningssystemet.
Förändringen innebär att de flesta kommuner, som har en sä hög egen skattekraft
att de inte erhåller skatteutjämningsbidrag, fär erlägga avgift. Dessutom
skärps progressivilelen för de rikaste kommunema. Den särskilda
skatteutjämningsavgiften bör inte beröra landstingskommunerna och inte heller
de kommuner som ocksä fullgör landstingsfunklioner.

Statsrådet
Lindqvist kommer senare denna dag att föreslå en kraftig uppräkning av bidragen
till baraomsorgen för att skapa förutsättningar för all infria riksdagens
beslut att alla förskolebam över 1 1/2 års ålder skall ha räll till bamomsorg
senast under 1991, För att delvis finansiera denna uppräkning bör de
primärkommunala skatteutjämningsavgif tema höjas,

6 Den offentliga sektoms förnyelse 6.1 Bakgrund

Grunden
för den generella välfärdspolitiken utgörs av en stark och väl

fungerande offentlig sektor. Det är en medborgerlig rättighet att ha tillgäng

till utbildning, att fä en god vård och omsorg under olika skeden av livet och

att fä en ekonomisk grandtrygghet vid sjukdom, arbetslöshet och älderdom.

Genom att gemensamt organisera och finansiera välfärdsstaten markerar vi »q

s. 29 Kontrollera mot PDF

dess vikt och alla
medborgares lika rättigheter. Rättssäkerhet och allas lika Prop,
1988/89:150 behandling är principer som skall vara vägledande för den
offentliga sektorn. Bil, 1 Genom att upprätthålla en hög och jämn kvalitet
pä de offentliga tjänsterna kan vi ocksä motverka tendenser till segregering.

Stora
gemensamma satsningar görs ocksä på forskning och för att bygga ul
kommunikationerna. Det är nödvändigt för all Sverige skall kunna behålla sin
ställning som en ledande industrination. Över de offentliga budgetarna
finansleras härutöver bl,a, rättsväsende och försvar liksom åtgärder för att
åstadkomma en bättre miljö.

Under
efterkrigstiden har den offentliga sektorn byggts ut i snabb takt. Vård, omsorg
och utbildning av hög kvalitet har kunnat erbjudas på ett sätt som kommit alla
till del. Att I offentlig regi bygga ut och finansiera välfärden har blivit ett
viktigt inslag I fördelningspolitiken. Levnadsvillkoren har kunnat utjämnas.
Denna strävan motiverade även de omfattande soclal-försäkringsreformema.
Levnadsstandarden har kunnat bibehållas även under perioder av arbetslöshet
eller sjukdom saml under ålderdomen,

Reformema
har samtidigt varit en del av en ekonomisk politik som syftat till en god
ekononusk utveckling. Med krispolitiken under 1930-talel ställdes för första
gängen sysselsättningens betydelse i förgrunden. Arbetslösheten bekämpades och
de totala resurserna i ekonomin växte. Efterkrigstidens arbetsmarknadspolitik
har givit utsatta gmpper pä arbetsmarknaden elt starkt stöd samtidigt som den
skapat goda fömtsättningar för en smidig stmkturomvandling till gagn för
resurstillväxten.

Utbildningspolitiken
har haft liknande syften. Uppgiften har varit att erbjuda ungdomen, men också
vuxna, bättre fömtsättningar i arbetslivet och möjligheter till ett rikare Hv,
Genom välfärdsstatens framväxt har ocksä en gmnd lagts för en bättre ekonomisk
utveckling i samhället som helhet. Även familjepolltlken är viktig i detta
sammanhang. Utbyggnaden av bamomsorgen har syftat till att ge en stimulerande
och utvecklande miljö för förskolebarnen samtidigt som föräldrarna fått
möjlighet att förvärvsarbeta eller studera, Della har ocksä bidragit lill den
ekonomiska utvecklingen i samhället.

Exemplen
åskådliggör ett synsätt som varit vägledande för politiken; del gär all förena
ätgärder för att stimulera resurstillväxten med åtgärder för att utjämna levnadsförhållandena
och skapa förutsättningar för ett bättre liv för alla. Med den generella
välfärdspolitiken skapar vi en grund för god ekonomisk utveckling I värt land.

Delta
synsätt bör genomsyra politiken även i skeden när stora utbyggnadsprogram inom
värd, utbildning och omsorg inte förutses eller planeras. Genom en effektivare
användning av de resurser som avsatts för den offentliga sektorn kan positiva
effekter näs Inte bara för individens välfärd utan också för samhällsekonomin.

Den
ekonomiska tillväxten har under de senaste 10-15 åren varit väsentligt lägre
än tidigare under efterkrigstiden. Till skillnad från många andra länder har vi
I Sverige Inte låtit den svagare ekonomiska utvecklingen gä ut över
välfärdspolitiken. Tvärtom har vi fortsatt att utveckla den offentliga servicen
och socialförsäkringssystemen. Det goda utgångsläget till trots

s. 30 Kontrollera mot PDF

kommer
det även fortsättningsvis atl finnas behov av nya insatser inom den Prop.
1988/89:150 offentliga sektom. Tidigare har redogjorts för de ökande behov en
allt äldre Bil. 1 befolkning kommer att medföra. Även inom andra områden kommer
del säkert att formuleras krav och önskemål om fortsatta reformer och anpassningar
lill förändrade behov. En fortsatt snabb utbyggnad av den offentliga sektorn är
emellertid inte förenlig med en samhällsekonomisk balans. Tillgänghga resurser
måste därför användas så effektivi som möjligt. Utrymme för angelägna reformer
måste i ökad utsträckning skapas genom omprioriteringar Inom och mellan
befintliga omräden.

Behovet
av omprövningar gmndas emellertid inte enbart pä atl resurser måste frigöras
för nya angelägna ändamål. Även om sådana behov inte skulle föreligga är det
väsentligt att Inom den offentliga sektorn främja bästa möjliga
resursanvändning. Ett dåligt resursutnyttjande riskerar atl medföra ell minskat
förtroende hos medborgama för den offentliga sektom. Produktivitets- och
effektiviietshöjande ätgärder bör därför eftersträvas. Med effektivitet avses
dä graden av måluppfyllelse, eller annorlunda uttryckt de välfärdseffekter som
verksamheten åstadkommer. Dessa beror i sin lur delvis av produktivitetens -
produktionen per satsad arbetstimme och investerad krona-utveckling. Ju mer
produktiviteten kan förbättras i den offentliga sektorn utan att kraven pä en
god kvalitet åsidosälls, desto mer kan produktionen ökas och desto större blir
möjligheterna atl nå de mål vi satt upp för den offentliga verksamheten.

Ett
utvecklingsarbete med denna Inriktning pägär. Utgångspunkten för delta arbete
är att ökad uppmärksamhet skall riktas mol vad som produceras, mot mäl och
resultat, och atl större frihet skall lämnas när det gäller Au/-resultaten
uppnås. Således minskar nu detaljregleringen frän siaismakiemas sida samtidigt
som kraven pä uppföljning och utvärdering skärps.

Trots
all den offentliga sektom har byggts ut för att tillgodose vikliga krav och
önskemål frän medborgamaräder inom många omräden stora skillnader mellan
medborgamas krav pä den offentliga sektorns tjänster och de ijänsler som
tillhandahålls. Kraven är också av en delvis ny natur. De handlar inte bara om
kvantitet utan i ökad utsträckning också om kvalitet. Medborgama
efterfrägaTbätlTeservicemedökadtlllgänglighetoch valfrihet. All ha möjlighet
alt påverka de offentliga verksamhetema har blivit en allt viktigare dimension.
En fortsatt utbyggnad av den offentliga sektom pä samma sätt och i samma takt
som tidigare framstår mol denna bakgrund inte som ändamålsenlig alldeles
oavsett de finansiella restriktioner som den samhällsekonomiska utvecklingen
Innebär,

Förändrade
behov, en höjd utbildningsnivå och ändrade livsmönster leder till nya krav pä
den offentliga verksamheten. De problem den offentliga sektorn stär inför idag
handlar med andra ord inte alls bara om en brist pä resurser. De är i själva
verket mer komplexa. Inom alli fler områden kan man konstatera alt de brister
som finns snarare hänger samman med föråldrade syslem och rutiner för all styra
verksamheten. Oklar ansvarsfördelning mellan huvudmän eller inom en verksamhet
kan medföra dubbelarbete eller onödig byråkrati och därmed bristande
effektivitet. I arbetet med att utveckla den offentliga sektom kommer därför
frägor om effektiv och ändamålsenlig

s. 31 Kontrollera mot PDF

styming, att ges stort
utrymme, Prop, 1988/89:150

Genom
att utföra olika verksamheter i offentlig regi eller under offentlig Bil, 1
kontroll har garantier skapats för allas lika behandling, för rättssäkerhet och
trygghet. Detta är väsentliga utgångspunkter som självklart alltjämt skall
prägla myndighetsutövning och offentlig service. Ulan att äsidosäiia kravet på
allas rätt till likvärdig behandling bör dock berättigade krav frän medborgarna
på större variationsrikedom och valfrihet kunna tillgodoses i ökad
utsträckning,

6.2 Den offentliga förvaltningen

En
viktig förutsättning för en verksamhet är atl ansvar och befogenheter klargörs
pä ett tydligt sätt. Därför mäste även i den offentliga sektom ansvaret för
ekonomi och utförande följ as ät. Del at ans v ar tenderar all medföra
samordningsproblem och att den egna verksamheten tillgodoses pä bekostnad av helheten.
Inom den offentliga sektom bör därför ansvarsförhållandena mellan stat,
landsting och primärkommun liksom mellan olika myndigheter vara klara och
entydiga. Härigenom kan effektiviteten i verksamheten främjas och medborgama
fär också en bätu-e överblick och bättre möjligheter att tillgodogöra sig de
tjänster den offentliga sektom erbjuder.

Inom
omräden där det ändå kan vara ändamålsenligt med flera huvudmän mäste särskild
uppmärksamhet riktas mot behovet av samordning och samverkan. Det bör även understrykas
.att befintliga organisations- och ansvarigheisförhällanden Inte får leda till
all angelägna omstruktureringar av verksamheten försväras,

Ell
av de främsta medlen för att utveckla den offentliga förvaltningen är att
klarare definiera vilka resultat som bör uppnås. Målstyrningen måste ocksä
följas upp med en resultatrapportering, Metodema för uppföljning och
utvärdering bör så långt möjligt vara anpassade till de skilda
verksamhels-områdena. En mäl- och resultatorienterad styrning bör uttryckas i konkreta
termer,

Elt
arbete med denna inriktning pågår. På det statliga området har detaljregleringen
gentemot myndigheterna minskals. Successivt införs en ny budgetprocess med
fördjupad verksamhetsprövning vart tredje är. En övergång till en mer långsiktig
och flexibel resursslyrning sker genom de s.k. treåriga budgetramarna och den
nya anslagsformen ramanslag. Kraven pä uppföljning och utvärdering skärps.

Även
I kommuner och landsting har utvecklingen mot mål- och resultali-orienlerad
styming och decentralisering pägätt under flera år. Bäde inom stal, kommuner
och landsting återstår dock en hel del arbete innan de nya slyr-formema mer
allmänt funnit sina former.

Decentralisering
och delegering behövs därför all de direkt verksamma på ett område vanligen är
bäst skickade att avgöra hur uppgi fierna skall lösas. De anställda bör få ökat
utrymme och stimulans att förbättra verksamhetens resultat. I stora
organisationer är det svårt atl få lill stånd flexibilitet och anpassning till
de enskilda medborgamas behov. Samma problem följer med en längtgående
centralisering och detaljreglering. Det är den personal som

s. 32 Kontrollera mot PDF

direkt möter medborgama
som ser möjlighetema all förbättra den löpande FYop. 1988/89:150
verksamheten. Genom delegering av ansvar och befogenheter bör persona-
Bil, 1 lens kompetens och initiativförmåga bättre tas till vara.

De
enskilda medborgamas önskemål och behov innebär ofta krav på ett mer varierat
utbud och valfrihet. Om den offentliga sektom skall kunna möta dessa krav är
det nödvändigt med en större flexibllitel i fräga om val av verksamhetsform och
arbetssätt. En sådan flexibilitet är nödvändig för att ge de anställda utrymme
att själva påverka verksamhetemas utformning,

Förutsättningama
varierar mellan olika slag av verksamhet. Inom vissa omräden är det ett starkt
och berättigat önskemål atl tjänstema skall erbjudas på ett likvärdigt sätt för
alla medborgare. Det gäller inte minst bamomsorg och utbildning. Det är en
central politisk uppgift att verka för alt alla bam och ungdomar får en god och
likvärdig uppväxt. Men det gäl ler också bl, a, sjukvård, omsorg och
arbetsförmedling, liksom självfallet för sådana offentliga verksamheter som
Innefattar myndlghetsuiövning. Det bör dock vara möjligt att i betydande grad
öka den lokala friheten att utforma verksamheten och bibehålla de grundläggande
mälsätmingama.

Utvecklingen
stimuleras om olika tlllvägagängssäti kan prövas och användas.
Anbudsförfaranden bör prövas i större utsträckning. Det bör således vara
möjligt att låta offentliga producenter konkurrera sinsemellan om alt bedriva
viss verksamhet. På vissa omräden, t,ex, av teknisk natur, kan det vara
lämpligt att engagera privata entreprenörer. De kan ocksä utgöra ett värdefullt
komplement vid bl,a tillfällig arbetsanhopning.

Det
är i sammanhanget viktigt att skilja pä vem som utför, finansierar resp,
kontrollerar en verksamhet, 1 vissa fall är det tillräckligt all offentliga
myndigheter kontrollerar en privat verksamhet, 1 andra fall kan kravet på
likformighet och likabehandling vara så framträdande all verksamheten bäde bör
produceras och finansleras inom den offentliga sektorn. Valet av verksamhets-
och finansieringsform bör bestämmas sä alt de grundläggande målsättnlngama bäst
uppnås.

Personalpolitiken
är av stor betydelse I arbetet med att förnya den offentliga sektorn.
Utveckling och goda arbetsresultat måste uppmuntras. Personalpolitiken är också
viktig för möjlighetema all rekrytera och behälla personal. Arbetsuppgifterna
inom offentlig sektor är i slor utsträckning kvalificerade. Under 1990-talei
kommer konkurrensen om välutbildad personal att öka. Behovet kommer all vara
stort inom alla sektorer i ekonomin. Samtidigt minskar de årskullar som kommer
ut på arbetsmarknaden under de närmaste åren. Offentlig verksainhet måste kunna
erbjuda attraktiva anställningsvillkor, stimulerande arbetsuppgifter och
utvecklande arbetsformer, både för att kunna behålla redan anställd personal
och för att kunna rekrytera ny.

En
väsentlig del av kommunemas och landslingens verksamheter finansieras med
i/a/5b«<ira, Statsbidragenkan antingen vara allmänna, l.ex.
skatteutjämningsbidrag, eller specialdestinerade för olika ändamål. 1 de flesta
länder utgör de specialdestinerade statsbidragen en mindre del av de totala
statsbidragen för motsvarigheterna till kommuner och landsting. Del förekommer
dock att andra länder istället för specialdestinerade statsbidrag har

s. 33 Kontrollera mot PDF

längtgäende regleringar, 1
Sverige utgör de specialdestinerade bidragen ca Prop, 1988/89:150

80%, Bil, 1

Syftet
med de specialdestinerade statsbidragen kan vara att fä till stånd en viss
verksamhet. Men ambitionen sträcker sig ibland längre och omfattar bäde
innehåll, produktionssätt och omfattning, Specialdestinerade statsbidrag kan
pä så sätt utgöra ett medel för att söka tillgodose I vissa fall mycket
detaljerade ambitioner for utvecklingen i hela landet. Frän kommunemas och
landstingens och därmed ocksä verksamhetens utgångspunkter kan en alltför stor
omfattning av specialdestinerade statsbidrag med omfattande regleringar och
bestämmelser begränsa möjligheterna att välja de lämpligaste sätten för att
uppnå önskade resultat. Mot denna bakgmnd bör inriktningen vara att för
kommuner och landsting reducera Inslaget av specialdestinerade statsbidrag med
omfattande regleringar och bestämmelser.

Detta
är några av de utgängspunkter som bör vara vägledande för arbetet med att
förnya den offentliga sektorn, I det följande redovisas sammanfattningsvis de
förändringar som nu övervägs inom skolan, äldreomsorgen samt beträffande
arbetslinjen och socialförsäkringssystemet,

6.3 Tre aktuella områden

Skolan

Utbyggnaden
av ungdomsskolan är idag genomförd. Under uppbyggnadsskedet har det varit
nödvändigt med en stark styming och reglering av skolan för att garantera alla
elever i hela landet en likvärdig utbildning, I länga stycken har denna styming
varit framgängsrik, VI har Idag en organisatoriskt och geografiskt väl
utbyggd skolverksamhet, med en jämn och hög kvalitet.

För
att ästadkomma en ytterligare utveckling av ungdomsskolan är den hittillsvarande
styrmetoden nu tömd pä sin kraft. Medan den centrala regleringen var nödvändig
och pådrivande i uppbyggnadsskedet, tenderar den när skolan nu är fullt utbyggd
att verka hämmande. Lokala initiativ, entusiasm och uppfinningsrikedom kan inte
tillvaratas fullt ut. För att skolan skall komma längre när det gäller att nä
målet en skola för alla, är del nödvändigt med en ytterligare decentralisering
av ansvar och och beslutanderätt frän central till lokal nivä. Det är ocksä
nödvändigt för atl skapa fömtsättningar för ett effektivare utnyttjande av de
samlade statliga och kommunala resursema för skolan.

En
gnmdläggande fräga är därvid att åstadkomma en klarare fördelning av ansvaret
för skolan. Det är viktigt att det arbete som nu i olika avseenden skall
bedrivas bidrar till en sådan ökad klarhet i ansvarsfördelningen mellan stat
och kommun.

En
viktig del i det fortsatta arbetet, bl.a, när det gäller att öka kommunernas
frihet att utforma skolans organisation, liksom för att ge förutsättningar för
att ästadkomma ett effektivare umyttjande av skolans resurser, är förändringar
i statsbidragssystemet för grundskolan,

I
sammanhanget är ocksä frågan om arbetsgivaransvaret för skolledar-och
lärartjänster av betydelse, I regeringens proposition om skolans utveckling
och styming förra sommaren anfördes, utifrån ett konstaterande att det

3
Riksdagen 1988/89. I samt Nr 150. Bilaga 1

s. 34 Kontrollera mot PDF

finns skäl som talar säväl
för som mot en kommunalisering av tjänstema, all Prop. 1988/89:150
regeringen vid den tidpunkten inte var beredd att föreslä nägon förändring
Bil, 1 när del gäller statlig eller kommunal reglering av tjänstema.

Frågan
om kommunalt huvudmannaskap har diskuterats under mänga år utan att den har
kunnat föras fram till något slutgiltigt ställningstagande, Ell kommimalt
huvudmannaskap innebär att kommunema får ansvaret ocksä för frågor om löne- och
anställningsvillkor för lärare och skolledare. Det finns skäl för en sådan
förändring som en del I decentraliseringen inom skolområdet och utvecklingen mot
ett ökat kommunalt driftsansvar. Inom den offentliga sektom i stort hårde
senaste åren ett ökat lokall ansvar utvecklats också när det gäller
personalpolitiken. De flesta bedömare är ense om alt denna utveckling varit
till gagn för verksamheten och medfört positiva effekter ur säväl ett
arbetsgivar- som arbetstagarperspektiv. Del finns skäl atl anta att så skulle
bli fallet också pä skolområdet. Personalpolitiken är ctt av de viktigast
instrumenten för utvecklingen av verksamheten I skolan.

Viktigt
att beakta när man tar ställning till hur arbetsgivaransvaret för lärare och
skolledare skall utformas, är naturllgvis inställningen hos kommuner och
fackliga organisationer pä skolområdet. Sedan propositionen för snart ett år
sedan lades fram, har frågan om kommunalisering aktualiserats pä nytt genom att
svenska kommunförbundet och Sveriges skolledarförbund har uttalat alt tiden nu
kan anses mogen för alt kommunalisera skolledartjänster-na.

En
mer grundlig analys av Innebörden och konsekvenserna av en kommunalisering har
inte gjorts på länge. Mot bakgrund av vad som nu har anförts är det viktigt att
en sådan analys genomförs för att t,ex, fä klarhet i hur de nationella målen om
kvalitet och likvärdighet skall kunna garanteras också vid ett eventuellt
kommunalt huvudmannaskap. En viktig del I ett sådant analysarbete blir att
klarlägga hur övriga, för staien vikliga slyrinstmment kan utvecklas,
preciseras och göras mer aktiva för att garantera de nationella målen. Det
gäller framförallt läroplanen, men ocksä betydelsen av bl.a. lärarutbildningen,
behörigheten för yrket, fortbildningen, utvärderingen och ett specialdestlnerat
statsbidrag.

Viktigt
1 det sammanhanget blir frågan om hur läroplanema skall utformas för att bli
tydliga som styrlnstmment, och hur utvärdering och uppföljning skall användas i
samma syfte.

En
naturlig konsekvens av decentraliseringen och det ökade lokala ansvarstagandet
för skolan blir förändringar när det gäller skolöverstyrelsens och
länsskolnämndemas arbetsuppgifter. Insatser för stöd, utvärdering och tillsyn
behöver betonas medan andra arbetsuppgifter helt eller delvis kan avvecklas.

Ett
fortsatt förenklings- och avregleringsarbete koinmer också att bedrivas inom
skolområdet. Detta är av stor betydelse för all öka kommuners och enskilda skolors
möjligheter att finna egna lösningar.

Regeringen
har nyligen tillsatt en arbetsgmpp med uppgift att finna nya former för
skolbarnomsorgen. Alt ge skolan elt huvudansvar ocksä för omsorgen om skolbamen
kan leda till eri totalt sett pedagogiskt bättre verk-

s. 35 Kontrollera mot PDF

samhet, samtidigt som
kosmadema kan hällas nere genom t.ex, gemensamt Prop. 1988/89:150

utnyttjande av lokaleroch andra resurser. Bil. 1

Äldreomsorg

Äldreomsorgen
är en viktig samhällsangelägenhet. Den skall erbjuda äldre medborgare en värd
och omsorg av hög kvalitet. De äldre skall kunna känna trygghet och kunna välja
boende- och vårdform. Ett av de viktigaste målen är att de äldre skall kunna
välja att bo kvar hemma även om de har omfattande värdbehov. För äldre som sä
önskar skall det finnas alternativ, som kan erbjuda boende I kombination med
nödvändiga värd- och serviceinsatser,

Sverige
har en förhållandevis hög andel äldre. De allra äldsta, över 80 är, beräknas
öka med 20% under den närmaste tioårsperioden s amtldlgl som antalet personer
över 65 är totalt inte kommer att öka nämnvärt. Behovet av service och värd
väntas öka. För att klara detta mäste äldreomsorgen prioriteras och de
resurser som stär till buds mäste utoyttjas så effektivt som möjligt.

Under
de senaste åren har äldreomsorgen utvecklats snabbt. Hemtjänsten och
hemsjukvården har byggts ut. Antalet platser i särskilda boende- och vårdformer
har ökat. Utvecklingen är emellertid Inte problemfri.

En
viktig fräga är den oklara ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting framför
allt vad avser äldre som har behov både av viss sjukvård och av socialtjänstens
service och omvärdnad. Oklarheten leder till problem för de äldre och deras
anhöriga. Det är svårt att veta vilka krav som kan ställas pä kommun respektive
landsting. Oklarheten leder ocksä till att ansvariga politiker och tjänstemän
försöker påvisa den andre huvudmannens ansvar I stället för att möta kraven
Inom ramen för de egna resurserna. Den nuvarande ordningen framstår inte som
rationell.

Av
tradition tas äldre med ett visst behov av sjukvård om hand Inom sjukvärden.
Vården blir i många fall långvarig bl,a, för alt altemativa värdformer saknas.
En alltför slor del av den somatiska kortlidssjukvärdens resurser ägnas därför
ät äldre mäimiskor som snarare har behov av omvärdnad än kvalificerad
sjukvård. Kommunemas brist på altemativa boende-och vårdformer bidrar således
till att landstingens resurser i alltför hög grad måste användas tlll långvarig
värd av äldre.

Trots
dessa stmkturella problem har ambitioner och ell väl utvecklat

samarbete mellan landsting och kommuner pä mänga håll Inneburit att

arbetsfördelningen utvecklats I önskvärd riktning. Behovet av utbyggnad och

förändring gör det emellertid nödvändigt att underlätta och påskynda den

påbörjade utvecklingen genom att klargöra ansvarsfördelningen mellan de ,

olika
huvudmäimen. Ett system som uppmuntrar en ef fektlv resursanvänd-, ning bör
därför Införas, Systemet bör vara tydligt och lättfattligt bäde för den som
behöver hjälp och for de ansvariga befattningshavarna.

De
ekonomiska resurser inom landstingen, som idag används for långva- , riga
insatser för äldre, bör flyttas över till primärkommunema, Kommunema blir ocksä
ansvariga för att resurser finns tillgängliga och för att nödvändiga
prioriteringar kommer till stånd.

Som
anförts i propositionen om äldreomsorgen inför 90-talet bör lagstift

ning och organisation ändras i syfte att ge primärkommunerna ett samlat s

s. 36 Kontrollera mot PDF

ansvar
for insatser som är likartade eller kompletterar varandra. Äldredelega- Prop.
1988/89:150 tionen har av regeringen fält i uppdrag att analysera och beskriva
de or- Bil. 1 ganisatoriska, juridiska och ekonomiska konsekvensema av en sådan
förändring. Delegationen kommer att lägga fram sin rapport i maj i år,
Äldredelega-tlonens rapport koinmer atl remissbehandlas och regeringen kommer
därefter i början av år 1990 att lägga fram en proposition tlll riksdagen för
behandling senare under våren.

Förändringen
bör medföra att kommunerna kommer att svara för de insatser, som behövs för att
de äldre skall kunna bo kvar hemma samt för de särskilda boende- och
värdformer, som behövs Inom den framlida äldreomsorgen, Kommunema bör
samtidigt fä det praktiska ansvaret som krävs för att insatsema skall få en god
kvalitet. Del innebär att kommunema måste ges bäde befogenhet och skyldighet
att svara också för vissa sjukvärdande Insatser och att kvalificerad
sjukvårdspersonal måste finnas i kommunema för att trygga den medicinska
säkerheten i vård och omsorg. Till kommunerna bör de ekonomiska resurser
överföras, som idag finns inom den långvariga vården av äldre. Detta mäste ske
med hänsyn tagen lill ålderssimktur m,m, i kommunen.

Kommunerna
bör uppmuntras till att ta sitt ansvar också för dem som, ulan att det är
värdmässlgt motiverat, blir kvar inom sjukhusens koriiidsvärd på gmnd av brist
pä altemativa värdresurser. En sådan stimulans kan åstadkommas genom att
kommunema blir skyldiga att betala landslingen för den vård som lämnas I
avvaktan pä att bättre altemativ kan ordnas. Den kommande förändringen bör också
stimulera kommunema alt bygga upp alternativa vårdformer för äldre som vårdas
Inom psykiatrisk och viss annan långtidssjukvård utan att det är medicinskt
motiverat. Även i detta fall kan det ske genom att kommunerna blir
betalningsansvariga gentemot landstingen.

En
lämplig tidpunkt för genomförandet bör vara den 1 januari 1992,

Arbetslinjen
och socialförsäkringssystemet

Socialförsäkringssystemet
är uppbyggt för att ge en trygg och säker Inkomst vid sjukdom och när människor
av olika skäl tvingas lämna arbetslivet. Den främsta funktionen är att ersätta
inkomstbortfall, Kostnadema för de delar inom socialförsäkringen som avser
sjukförsäkring, förtidspension och arbetsskadeförsäkring har under senare är
ökat snabbt och del finns tecken som tyder på att denna utveckling koinmer att
fortsätta.

Del
ersättningssystem som expanderat kraftigast under senare år är arbelsskadeförsäkringen.
Kostnaderna har stigit från 1,8 miljarder kr, 1985 till 7 miljarder kr, 1988.
Den snabba ökningen beror dels på all antalet anmälda arbetsskador har ökat
kraftigt, dels pä att praxis har ändrats sä att en större andel arbetsskador nu
godkänns, Kosmadema för arbetsskador väntas enligt riksförsäkringsverket öka
starkt även under de kommande åren.

Denna
utveckling sker trots att vi i vårt land har en lång tradition inom

arbetsmiljöomrädet för att förbättra arbetsmiljöerna. Inte minst som en följd

av aktiva insatser av arbetsmarknadens parter med slöd i en ambitiös lagstift

ning har arbetsmiljön fortlöpande kunnat göras bättre. Vi kan avläsa detta i og

s. 37 Kontrollera mot PDF

bl,a. i del minskade
antalet svära olyckor och dödsfall. Samtidigt innebär den Prop,
1988/89:150 snabba utvecklingen i arbetslivet atl det ständigt uppstår ny a
risker för Bil, 1 arbetslagamas fysiska och psykiska hälsa och
välbefinnande.

Antalet
förtidspensionärer har ökat kraftigt. Bara under den senaste tioårsperioden har
de ökat frän 273 000 personer till 346 000, Kostnaderna har under motsvarande
period ökat frän 7 till 23 miljarder kr. 1988 eller med 60% I fasta priser.
Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar kommer antalet förtidspensionärer alt
öka successivt och kostnadema riskerar således all fortsätta alt öka.

Inom
sjukförsäkringssystemet är utvecklingen likartad. Antalet ersatta dagar har
ökat med 24 miljoner mellan 1983 och 1988. Del är framför allt de långa
sjukskrivningarna som svarar för ökningen. Statens kostnader för sjukpenning
uppgick år 1988 till 31 miljarder kr. Av dessa svarade de länga
sjukskrivningarna för ca 14 miljarder kr.

De
totala statliga kostnaderna för långvarig sjukskrivning, förtidspension och
arbetsskadeförsäkring uppgick således till nästan 45 miljarder kr. år 1988,
vilket motsvarar ca 4% av BNP.

Bakom
dessa kostnader döljer sig individer som fäll lämna arbetslivet i förlid p.g.a,
sjukdomar, riskfyllda arbetsmiljöer m,m. Att bryta de nuvarande trendema om 50
000 nybevlljade förtidspensioner per år, 100 000 nyinkomna arbelsskadeärenden
per år och allt längre sjukskrivningstider för dem som drabbas av skador eller
sjukdomar i arbetslivet är därför väsentligt utifrån såväl humanitära som
samhällsekonomiska utgångspunkter.

Detta
kräver ökade insatser för att förebygga och förbättra dåliga arbetsmiljöer,
eftersom en sä stor andel av ulslagningen har sin bakgrund i arbetsskador,
Satsningama pä en fullt utbyggd och kvalitativt högtstående förelagshälsovård
mäste fortsätta och arbetsmlljöfrägoraa mäste lyftas fram i företagens
planering. Att regeringens nyligen tillsatt en arbeismiljökommission
understryker vikten av sädana Insatser, Rehabilileringsberedningens förslag
utgör en utgångspunkt för reformer som kan förhindra ylleriigare utslagning.
Men för dem som redan är drabbade eller blir det, trots de åtgärder som vidtas,
mäste möjligheterna öppnas alt via rehabilitering återvända till arbetsmarknaden.

Inom
arbetsmarknadspolitiken har under många är arbetslinjen varit gnmdläggande.
Innebörden är att aktiva ätgärder för all ge arbetslösa arbete, utbildning
eller andra arbetsförberedande åtgärder skall prioriteras framför passiva
utbetalningar av konlantstöd. Härigenom har bäde arbetslösheten och de därmed
förenade kostnadema kunnat hällas nere.

Totalt
är det I dagsläget över en halv miljon människor som pä grund av arbetsskador,
förtidspension och långvarig sjukskrivning slår utanför arbetsmarknaden,
Ulslagningen frän arbetslivet är förenad med betydande kosmader för den
enskilde, för staten och för samhällsekonomin.

Arbetslinjen
bör nu I ökad utsträckning tillämpas inom socialförsäkringssektorn, Utslagning
från arbetslivet bör motverkas genom förebyggande insatser och genom mer aktiva
åtgärder för alt göra det möjligt för redan drabbade alt återgå till
arbetslivet, Målsätmlngen bör vara att genom anpassningsåtgärder och
undanröjande av förvärvshinder göra del möjligt för allt

4 Riksdd.iicii 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga I

s. 38 Kontrollera mot PDF

fler medborgare att delta
i arbetslivet och pä sä sätt svara för sin egen försörj- FYop, 1988/89:150

ning. Bil, 1

Insatsema
bör i ökad utsträckning samordnas i syfte alt göra det möjligt för alla
arbetstagare att kunna arbeta fram till ålderspensionen. Med denna ambition är
det nödvändigt att skapa ett arbetsliv som bygger pä de enskilda individernas
fömtsättningar och behov. Rätten till ett arbete skall gälla för alla.

Ett
arbete har därför Initierats som syftar till atl förändra passiva åtgärder tlll
aktiva rehabiliteringsinsatser, Åtgärdema skall göra det mer allraktlvi för den
enskilde att återvända tlll arbetslivet. Detta kommer att kräva omfattande
förändringar i arbetssätt och regler Inom olika berörda myndigheter. Mycket kan
uppnäs genom ett aktivare resursutnyttjande i linje med den pågående
utvecklingen mot mål- och resultalstymlng. Arbetet Inriktas mol en närmare
översyn av behovet av mer genomgripande förändringar i olika regelsystem för
att underlätta den önskade utvecklingen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsbudgeten och särskilda mT'''''''"

frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1988/89 och 1989/90

1,1 Beräkningsförutsättningar

Vid
beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om
inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverket (RRV)
har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. En sammanfattning av
beräkningen bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. De
antaganden som RRV räknat med redovisas i tabell 1. Under slutskedet i arbetet
med den reviderade nationalbudgeien har en delvis ny bedömning av den
ekonomiska utvecklingen gjorts. Med anledning härav räknar jag nu med andra
antaganden, vilka också framgår av tabell 1.

1
övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkn i ngsfomt-sättningar.

Tabell 1 Antaganden

Procentuell förändring

1988

1989

1990

RRV

Föredraganden

RRV

Föredraganden

RRV

Föredraganden

Lönesumma

9,0

8,6

4,9

4,6

Konsumentpriser,

genomsnut

5,8

6,0

7,2

4,5

6,0

Privat
konsumtion,

löpande priser

8,3

8,0

8,1

6,2

6,6

1
RRV:s beräkningar avseende budgetåret 1988/89 (statsbudgetens inkomster och
utgifter) och 1989/90 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till
beslut som riksdagen fattat före den 20 mars 1989. RRV har även beaktat förslag
från regeringen före denna tidpunkt. Jag har for egen del beaktat även de
riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från
regeringen som lagts fram under denna period. I några fall harjag även beaktat
förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma på riksdagens
finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar som ej kunnat
beaktas.

1,2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1988/89

RRV:s
senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1988/89 utgörs av verkets
budgetprognos nr 5 från den 18 april 1989, Beräkningarna av inkomsterna för
budgetåret 1988/89 redovisas också i verkets inkomstberäkning.

Inkomster

I
sin inkomstberäkning har RRV for budgetåret 1988/89 beräknat inkomsterna till
363 179 milj.kr.

I
enlighet med vad jag har anfört om den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp
inkomsterna med sammanlagt 1 677 milj.kr. Fördelningen över inkomsttitlar
framgår av tabell 2.

Tabell
2 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1988/89

Tusental kr.

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1

Inkomsttitel

RRV:s be-

Förändring

räkning

enligt föredraganden

1411
Mervärdeskatt

85 300000

+ 200000

4138 Återbelalning av tidigare infriade, garantier

52080

+ 1477000

Summa inkomster

363179489

Summa förändringar enligt föredraganden

-1-1677000

RRV:s
beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Justeringen
medför attjag beräknar inkomsterna för budgetåret 1988/89 till 364 856489
milj.kr.

Utgifter

I
statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 353 567 milj.kr. RRV
har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 354 786 milj. kr. Verket
har beaktat beslut om och förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt
1095 milj. kr. Merbelastningen på utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor
beräknas utöver tilläggsbudget till 5465 milj. kr. Tillsammans gör detta att
utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor prognosticeras till 298 829milj. kr. för
1988/89.

RRV
har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till 53,6 miljarder kronor för
budgetåret 1988/89. De valutavinster som gjorts tas här i det närmaste ut av
valutaförluster. Jag delar RRV:s bedömning.

Tabell
3 Räntor på statsskulden budgetåret 1988/89

Miljarder kronor

Budgetår

Statsbudget

Nuvarande
beräkning

Ränior på inhemska län m.
m. Räntor på utländska lån Valutaförluster, netto

Summa

44,5
9.5 0,0

54,0

45,4

8,4

-0,2

53,6

När det gäller den
beräknade belastningen under övriga anslag räknar jag upp Räntebidrag m. m. med
120 milj.kr. jämfört med RRV:s beräkning.

Enligt RRV kommer de
totala anslagsbehållningarna på reservationsanslag under innevarande budgetår
att minska med 357 milj. kr. för att uppgå till 24993 milj. kr. Jag delar RRV:s
bedömning, som bl.a. baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. I
tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren
1987/88 och 1988/89.

Tabell 4 Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren
1987/88 och 1988/89

Miljarder kronor

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1

Huvudtitel

1987/88

1988/89

Utrikesdepartementet

7,6

Kommunikationsdepartementet

5,2

5,6

Arbetsmarknadsdepartementet

2,6

2,9

Industridepartementet

4,6

3,9

Miljö-
och energidepartementet

2.7

2,2

Övriga huvudtitlar

2,7

2,8

Summa

25,4

25,0

Enligt
RRV och min egen bedömning kommer utnyttjandet av rörliga krediter att netto
vara oförändrat under budgetåret 1988/89.

Jag
vill också nämna att RRV för tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 2
miljarder kronor. Jag beräknar tillkommande utgiftsbehov, netto till 1 miljard
kronor.

Sammantaget
räknar jag därmed med att utgiflema under budgetåret 1988/89 kommer att uppgå
till 353 906 milj. kr. Beräkningama sammanfattas i tabell 5.

Tabell
S Statsutgifterna

budgetåret
1988/89

Milj.
kr.

Före-

Statsbudget

RRV

draganden

Ulgiflsanslag
exkl.

statsskuldränlor

292 567

298 829

298 949

Statsskuldränlor

54000

53600

53 600

Förändring
i anslags-

behållningar

1500

357

Andrad
disposition av

rörliga krediter

500

Beräknat
tillkommande

utgiftsbehov, netto

5000

2000

1000

Summa
statsutgifter

353567

354786

353906

Finansfullmakls-

utnytljande

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret Prop, 1988/89:150

1989/90 Bilagal

Inkomster

RRV
beräknar statsbudgetens totala inkomster till 379868 milj.kr. för budgetåret
1989/90. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar som jag
funnit nödvändiga.

Med
anledning av det jag tidigare har anfört om konsumentprisernas och den privata
konsumtionens utveckling 1989 och 1990 räknar jag upp RRV:s beräkning av
inkomsttiteln Mervärdeskatt med 1000 milj. kr. I enlighet med vad jag tidigare
anfört om lönesummans utveckling 1990 beräknas inkomsttitlarna Folkpensionsavgift,
Sjukförsäkringsavgift, netto och Barnomsorgsavgift minska med 59 milj. kr., 63
milj. kr. respektive 13 milj. kr. Inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt
ökar jag med 524 milj. kr. Därutöver räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska
personers inkomstskatt med 293 milj. kr.

I
enlighet med de förslag som jag senare denna dag kommer att framföra om
mervärdeskatten beräknas inkomsttiteln Mervärdeskatt öka med ytterligare 9200
milj. kr. i förhållande till RRV:s beräkning. Inkomsttiteln Skatt på spritdrycker
beräknas öka med 100 milj. kr., inkomsttiteln Skatt på vin med 60 milj. kr. och
inkomsttiteln Skatt på malt- och läskedrycker med 40 milj. kr. i enlighet med
de förslag jag senare idag kommer att framföra beträffande dessa skatter. Med
anledning av de förslag jag senare i dag kommer att lämna beträffande
tobaksskatten räknar jag upp inkomsttiteln Tobaksskatt med 500 milj. kr.

Jag
kommer också senare i dag att framföra förslag beträffande folkpensionsavgiften.
I enlighet med dessa förslag beräknas inkomsttiteln Folkpensionsavgift minska
med ytterligare 3 591 milj. kr. Vidare avser jag att senare i dag framföra
förslag beträffande en höjning av skatteutjämningsavgifterna. Med anledning
därav beräknas inkomsttiteln Skatteutjämningsavgift öka med 1061 milj. kr. Jag
justerar även ner inkomsttiteln Återbetalning av tidigare infriade garantier
med 1477 milj. kr. Med anledning av ny information justerar jag ned
inkomsttiteln Riksbankens inlevererade överskott med 1 600 milj. kr. Dessa
justeringar medför att jag beräknar de sammanlagda inkomstema för budgetåret
1989/90 till 385 843 milj. kr. 1 tabell 6 redovisas en sammanställning av de
justeringar jag gjort av RRV:s inkomstberäkning.

Tabell 6 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens
inkomster budgetåret 1989/90

1 OOO-tal kr.

Prop, 1988/89:150 Bilaga 1

Inkomsttitel

RRV:s beräkningar

Förändringar enl. föredragande

1111 Fysiska personers inkomstskatt

1121 J urid iska personers inkomstskatt

1211 Folkpensionsavgift

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

1231 Barnomsorgsavgifl

1411 Mervärdeskatt

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på malt- och läskedrycker

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2543 Skatteutjämningsavgift

4138 Återbetalning av tidigare infriade

garantier

Summa inkomster Summa förändringar

74004000

524000

25
257000

293000

50565000

3 650000

5 781000

63000

11779000

13000

92
500000

+
10200000

4900000

-1-

500000

5 950000

100000

2460000

60000

2 125000

-\-

40000

7 900000

—

1 600000

4604500

1060500

1478 743

—

1477000

79868235

-f-

5974500

Avslutningsvis
vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomstsida i
förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 (tabell 7).

Tabell 7 Förslag till förändringar i uppställningen av
statsbudgetens inkomster 1989/90

Inkomsttitel Förslag

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till
arbelarskyddsverkel och arbelsmiljöinstitulels verksamhet

2124 Inlevererade överskott av riksgäldskontorels
garantiverksamhet

2517
Trafiksäkerhetsavgift

2547 Avgifter för statens telenämnds verksamhet

Namnändring

Ny inkomsttitel Upphör

Ny inkomsttitel

Utgifter

I
det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 uppgår utgifterna
till 375099 milj,kr.

I årets budgetproposition
upptogs utgifterna för budgetåret 1989/90 till 374 524 milj, kr. Av deUa belopp
svarade minskade anslagsbehållningar, ökad disposition av rörliga krediter och
beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för 7000 milj. kr. Utgiftsanslagen
uppgick sålunda till 367 524 milj. kr.

Sedan riksdagen förelades
budgetpropositionen har dels ett antal propositioner innebärande
anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels riksdagen beslutat om ett antal
anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i
propositionerna ökar de samlade utgiftsan-

slagen
med ca 5 376 milj. kr. 1 samband med min beräkning av anslagskon- Prop.
1988/89: 150 sekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över
föreslagna och i Bilaga 1 förekommande fall beslutade anslagsförändringar på
statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen. Denna specifikation
(bil. 1.5) täcker i princip perioden t.o.m. mars 1989 samt vad som föreslås i
kompletteringspropositionen.

Anslaget
Räntor på statsskulden m. m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret
1989/90 med eU till 58000 milj. kr. beräknat belopp. Belastningen på detta
anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetår för
vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet samt av
bokföringsmässiga valutadifferenser på grund av ändrade växelkurser vid
omsättning eller återbetalning av utlandslån. En beräkning av riksgäldskontoret
ger vid handen att utgifterna för räntor på statsskulden torde bli ca 1 miljard
kronor lägre än vad som beräknades i budgetproposilionen. Provisionskostnader,
kreditavgifter och vissa andra kostnader som tidigare redovisades under detta
anslag redovisas nu under anslaget Kostnader för upplåning och låneförvaltning.
Den inhemska räntekostnaden beräknas nu bli ca I 000 milj. kr. lägre främst
till följd av ett minskat upplåningsbehov. Förslag till inkomst- och
utgiftsstat för anslaget Räntor på statsskulden m. m. framgår av bilaga 1.4.
Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret
1989/90 med 00 miljarder kronor.

Tabell 8 Räntor på statsskulden budgetåret 1989/90

Miljarder kronor

Budgetår Nuvarande

beräkning

Räntor på inhemska

lån m.m. 48,4

Räntor på utländska

lån 8,0

Valutaförluster, netto 0,6

Summa 57,0

Sammantaget
innebär detta attjag beräknar statsbudgetens utgiftsanslag för budgetåret
1989/90 till sammanlagt 372 899 milj. kr.

I
syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen på
statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens utgiftssida
även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition av
röriiga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I
budgetproposilionen hcräknades förbrukningen av anslagsbehållningar komma att
uppgå till 1 500 milj. kr. netto, budgetåret 1989/90. De propositioner
innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar
ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen.
Anslagsbehållningarna beräknas minska med 1 500 milj. kr under budgetåret
1989/90.

Budgetutfallet,
och därmed statens upplåningsbehov, påverkas även av

förändringar i utttyttjattdet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Såda- 44

na
krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa Prop.
1988/89:150 affärsverk, myndigheter och bolag. Dessutom vill jag erinra om att
vissa Bilaga 1 myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet disponerar en
rörlig kredit i riksgäldskontoret. Utnyttjandet av rörliga krediter beräknas
öka med 500 milj. kr. under budgetåret 1989/90.

I
syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en
realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat
tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post görs en
uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på
något annat ställe i budgeten. Tillkommande utgiftsbehov uppskattas uppgå till
200 milj. kr., netto.

I
budgetpropositionen ingick i denna post bl.a. budgeteffekterna till följd av
särpropositioner som senare under riksmötet skulle komma att föreläggas
riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har medel istället beräknats
under berörda anslag och inkomsttitlar.

Tabell 9 Statsutgifterna för budgetåret 1989/90

Miljarder kronor

1989/90

Budget- Ny
beräk-

proposilionen
ning

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

Statsskuldränlor

Förändring av anslagsbehållningar

Ändrad disposition av rörliga krediter

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, nello

Summa statsutgifter

309 524 58000

315899 57000

1500

500

5000

200

374524

375099

1,4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1988/89 och
1989/90

Med
hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget
till statsbudget för budgetåret 1989/90 enligt vad som framgår av tabell 10,

Beräkningen
av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen att budgetöverskottet
för budgetåret 1988/89 blir 11,0 miljarder kronor, vilket är oförändrat,
jämfört med beräkningen i budgetpropositionen.

Statsinkomsterna
nästa budgetår uppskattas nu till 385,8 miljarder kronor. Som framgår av
tabellerna 10 och 11 är det främst inkomsterna som beräknas öka jämfört med
budgetpropositionen. Utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknades i
budgetpropositionen till 316,5 miljarder kronor. Nu beräknas utgifterna till
318,1 miljarder kronor.

Förändringarna
av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget

för budgetåret 1989/90 sedan budgetpropositionen harjag även låtit sam- 45

5 Riksdagen 1988/89. I .saittl. Nr 150. Bilaga I

s. 46 Kontrollera mot PDF

manställa
i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet i detta Prop,
1988/89:150

Bilaga
I

ärende.
(Bil 1.5).

Tabell 10 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren
1987/88-1988/89

Miljarder kronor

1987/88

1988/89

Utfall

Budgetpropositionen

RRV

Ny beräkning

Inkomster

332,6

364,2

363,2

364,9

Utgifter
exkl.

statsskuld-

ränlor

283,3

300,4

301,2

300,3

Statsskuld-

ränlor

■53,4

52,8

53,6

Saldo

-4,1

11,0

8,4

11,0

Tabell 11 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren
1987/88-1989/90

Miljarder kronor

1989/90

Procentuell
föränd

ring

Budget-

Ny be-

Från utfall

Från ny
be-

propo-

räkning

1987/88 till

räkning
1988/89

sitionen

ny beräkning 1988/89

lill ny beräkning 1989/90

Inkomster

374,9

385,8

+ 9,7

+ 5,7

Utgifter
exi.

statsskuld-

ränlor

316,5

318,1

+ 6,0

+ 5,9

Statsskuld-

räntor

58,0

57,0

+ 0,4

+ 6,3

Saldo

0,4

10,7

2 Underliggande budgetutveckling

Den
underiiggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det redovisade
saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med
ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör betonas ätt det ofta är en
bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär
inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningarna i
de enskida fallen inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att
redovisa en beräkning där de extraordinära effekiema exklu-derats så att
statsbudgetens underiiggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har
följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det
underliggande budgetsaldot:

— vissa
engångsvisa skattehöjningar/sänkningar på t.ex. vinster, förmögenhet och löner

— tillfälliga
extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

— utförsäljning
av beredskapslager av olja.

s. 47 Kontrollera mot PDF

På
utgiftssidan har följande effekter beaktats vid framräkning av det Prop,
1988/89: 150

underliggande budgetsaldot: Bilaga 1

— valutaförluster/vinster
som uppstår vid amortering av statens utlandslån

— rena
budgetavlastningar, som t, ex, att kostnaderna för studielånen inte belastar
statsbudgeten från och med år 1989.

— vidare
atl vissa affärsverk finansierar sina investeringar genom lån på
kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare
över anslag på statsbudgeten.

Som
exempel på effekter som inte beaktas vid framräkning av den underliggande
budgetutvecklingen kan nämnas dels att ränteutgifter för statsskulden
periodiseras på olika sätt för olika låneinstmment, dels de särskilda insatser
inom arbetsmarknads- och industripolitik som gjorts med hänsyn till
sysselsättningsläget.

Tabell
12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1987/88-1989/90.

Tabell 12 Underliggande budgetsaido för budgetåren
1987/88-1989/90

Miljarder kronor, löpande priser

_______________________ 1987/88 1988/89 1989/90

Underliggande

budgetsaido -10,0 0,7 4,6

Andel av BNP (%) -1,0% 0,1% 0,4%

3 Statens lånebehov och statsskulden

3,1 Statens lånebehov och statsskuldens förändring

Det
är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin
påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov bestäms dels av
budgetutfallet och vissa kassamässiga korrigeringar av detta, dels av vissa
inkomster och utgifter (utanför budgeten) på statsverkets och
riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Statsskuldens
förändring bestäms av statens lånebehov samt av de skulddispositioner som
riksgäldskontoret gör.

Med
det av RRV redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således en del
justeringar för att erhålla statens lånebehov och statsskuldens förändring. 1
det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är relaterade till
varandra.

Statens
lånebehov

1. Det
av RRV redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalky

len.

2. Korrigeringar
görs då det förekommer skillnader mellan när transak

tioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på

statsverkets
checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att in- 47

s. 48 Kontrollera mot PDF

komster
och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betal- Prop. 1988/89:
150 ningar, dels genom alt vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten. Ett
Bilaga 1 exempel på de sistnämnda är regeländringen den 1 juli 1987 beträffande
statens förskottering av kommunernas kostnader för kommunalt bostadstillägg
(KBT). Ändringen innebär bl.a. en engångseffeki i form av ett minskat lånebehov
för staten i storleksordningen 3,6 miljarder kronor budgetåret 1987/88. Denna
engångseffeki kommer dock inte till uttryck i ett minskat redovisat
budgetunderskott.

3.
Den tillfälliga engångsskatten
på försäkringsbolag överfördes 1987 omedelbart till riksgäldskontoret för
avskrivning mot statsskulden. Detta innebär att skatten inte påverkade budgetutfallet
1987 men däremot medförde den en minskning av statens lånebehov.

4.
En del av statens kreditgivning
går via riksgäldskontoret och redovisas inte på statsbudgeten. Exempel på
detta är vissa krediter till de statliga affärsverken. Dessa krediter måste
dock finansieras via statlig upplåning.

5.
Genom en summering av posterna
1 — 4 erhålls statens lånebehov.

Statsskuldens
förändring

Statsskuldens
förändring påverkas dämtöver av transaktioner av dispositiv karaktär som
riksgäldskontoret gör.

6. Skulddispositioner
utgörs t. ex. av uppköp av statsobligationer, utbe

talningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobliga

tionsvinster samt tillfälliga bokföringstransaktioner som påverkar stats

skuldens storlek.

7. Genom
att skulddispositioner läggs till statens lånebehov erhålls

statsskuldens förändring.

Tabell
13 Statens länebehov (netto) och statsskuldens förändring budgetåren
1987/88-1989/90,

Miljarder
kronor, löpande priser

1987/88

1988/89

1989/90

Budgetsaido

- 4,1

11,0

10,7

Kassamässiga korrigeringar

4,5

Tillfällig förmögenhetsskatt för försäkringsbolag m.
fl.

8,4

Riksgäldskontorets kreditgivning till

vissa
affärsverk m. m.

- 1,7

-2,3

-9,0

Statens
lånebehov

- 7,1

-8,7

-1,7

Skulddispositioner

- 4,4

1,1

— uppköp
obligationer

(- 2,6)

(1,0)

- övrigt

(- 1,8)

(0,1)

Statsskuldens
förändring

-11,5

-7,6

-1,7

3.2 Statsskuldpolitiken

Fömtsättningama
för statsskuldpolitiken har under senare år förändrats.

Den huvudsakliga orsaken är att statens nettoupplåningsbehov i stort sett

upphört i samband med att statsbudgeten numera är i god balans. Denna 48

s. 49 Kontrollera mot PDF

situation
väntas med nuvarande bedömningar av utgifts- och inkomst- Prop. 1988/89: 150
utvecklingen inte förändras på något avgörande sätt under de närmaste Bilaga
1 åren. Även om statens nettoupplåningsbehov kommer att vara marginellt är
bruttoupplåningsbehovel alltjämt stort och tidvis växande bl. a. beroende på
att statsskuldens löptid förkortats under 1980-talet.

Under
dessa förhållanden bör det ställas höga krav på att statsskulden förvaltas så
kostnadseffektivt som möjligt inom ramen för den stramhet som erfordras av
stabiliseringspolitiska skäl. Samtidigt innebär avsaknaden av ett större
nettoupplåningsbehov att tillskottet av statspapper på penningmarknaden blir
begränsat. Marknadens funktion som smidigt redskap för penning- och
statsskuldpolitiken innebär dock att en viss marknadsvolym måste
upprätthållas.

Ett
viktigt inslag i statsskuldpolitiken har varit att stimulera hushållens sparande,
både på kort och lång sikt, genom att erbjuda hushållen attraktiva
sparinstmment. Mot bakgrund av dels den lånesituation som nu föreligger, dels
vunna erfarenheter av instmmentens begränsade effekter på hushållens
finansiella sparande måste ökad vikt läggas vid att statsupplåningen totalt
sett sker i kostnadseffektiva former. Det förslag som nu läggs om att
regeringen skall bestämma räntan på allemanssparandet och att räntesättningen
görs mer flexibel än tidigare skall ses mot denna bakgrund.

I
sin upplåningsverksamhet har riksgäldskontoret att tillgodose riksbankens
behov av valutareserv och av statspapper för marknadsoperationer. Det kan
innebära en upplåning utöver vad som krävs för att täcka statens betalningar
varvid kassaöverskott uppkommer. Staten skall emellertid inte överupplåna på
lång sikt. Detta får dock inte hindra att offentliggjorda upplåningsprogram
fullföljs. Vid utarbetande av ny upplåningsplan skall hänsyn tas till uppkomna
kassaöverskott.

Sammanfattningsvis
är arbetet med att förvalta statsskulden inne i en konsolideringsfas med ökad
prioritet för en låg total upplåningskostnad. För 1989 fömtses inga stora
förändringar av upplåningens fördelning mellan olika upplåningsformer och
marknader. 1 överensstämmelse med vad som anförts i prop. 1986/87:143,
1988/89:FiU4, rskr.30 bör riksdagen ta ställning till de anförda riktlinjema
för statsskuldpolitiken och utfärda bemyndigande för regeringen enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning.

4 Statliga garantier

4.1 Redovisning av statens garantiåtaganden

1
1989 års budgetproposition redovisades att statens garantiåtaganden per den 1
juli 1988 uppgick till ca 155,2 miljarder kr.

Regeringen
har därefter lagt fram förslag till riksdagen som berör om

fattningen av statliga garantiåtaganden. Förslagen redovisas i tabell 14.

Statens samlade garantiåtagande kommer därmed att uppgå till ca 156,2

miljarderkr. den Ijuli 1989. 49

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1

Tabell 14 Föreslagna förändringar av ramar för statligt
garantiåtagande som redovisades i prop, 1988/89:100 Bil, 1

Milj.
kr.

Proposition

Garantins ändamål

Nuvarande garantiram

Föreslagen garantiram

Förändring

Tidpunkt

för

förändring

1988/89:89

1988/89:104

1988/89:100

SBAB

Stadshypotek

Varvsindustri

1000 17 500 18000

1500 21000 15000

+ 500 + 3 500 -3000

1989-07-01 1989-06-01 1989-07-01

5 Årsbokslut för Staten budgetåret 1987/88

Riksrevisionsverket
(RRV) har överlämnat en förkortad version av den kommande rapporten Årsbokslut
för staten budgetåret 1987/88. Detta årsbokslut omfattar de statliga
myndigheterna inkl. affärsverken samt riksgäldskontoret och övriga myndigheter
under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senare kategorin, ingår dock
endast med grundfonden på 1 miljard kronor. I övrigt ligger riksbankens
tillgångar helt vid sidan av den statliga redovisningen. Riksbankens eget
kapital uppgick vid utgången av år 1987 till 26 miljarder kronor (inkl.
gmndfonden).

5,1
Balansräkning med noter

Balansräkningen
i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i nämnda myndigheters
bokslut, 1 dessa bokslut tas anläggningstillgångarna upp till
anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Kravet på myndigheterna att
redovisa materiella tillgångar är emellertid begränsat. Endast myndigheter vars
verksamhet till övervägande del är finansierad med avgifter (affärsverk och
uppdragsmyndigheter) är skyldiga alt i sina balansräkningar ta upp sådana
tillgångar. Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydande värde
som inte finns med i tillgångsredovisningen.

1 årsbokslutet redovisas
också tillgångarna upptagna till beräknade nu-kostnader. Nukostnad definieras
som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på
detta värde. I beloppen för nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas
nukostnad som värdet av vissa icke bokförda tillgångar.

För att få uppgift om
värdet av oredovisade tillgångar och nukostnad för bokförda tillgångar har RRV
sänt ut förfrågningar till ett stort antal myndigheter. Det därefter inkomna
materialet har bearbetats och sammanställts i kolumnen för nukostnad i
balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl. a. har
underlag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som används inom
försvaret - flygplan, fordon och annan krigsmateriel — inte kunnat erhållas.
Värdet av museisamlingar, bibliotek m. m. ligger också utanför redovisningen.
Den största tillkommande posten bland nukostnadema är värdet av det statliga
vägnätet, som har beräknats och tagits in i balansräkningen.

Per den 30 juni 1988 var
den bokförda nettoförmögenheten drygt - 382 Prop. 1988/89:150 miljarder
kronor. Beräknad till nukostnad var statens nettoförmögenhet Bilaga 1 — 231
miljarder kronor. Balansräkningen återges i något förkortad form i tabell 15.

Tabell 15 Balansräkning för staten, miljarder kronor.

Bokförda värden Beräknad nukostnad'

1988-06-30 1987-06-30 1988-06-30 1987-06-30

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar

O Lager och förråd 13,0 13,2 16,1 17,0

O Skepp,
maskiner och

30,2 84,0

28,5 73,7

57,9

198,5

58,0

330,5

55,6

196,2

58,7

127,2

115,4

327,5

39,4

10,7

150,8

24,6

27,5

10,6

161,1

28,5

39,4

6,9

150,8

24,6

27,5

7,1

161,1

28,5

225,5

227,7

221,7

224,2

352,7

343,1

552,2

■
551,7

481,2 110,1

473,9 128,2

481,2 110,2

473,9 123,9

591,3

602,1

591,4

597,8

65,2 11,7

65,0 10,8

65,2 11,7

65,0 10,8

76,9

75,8

76,9

75,8

2,8

2,5

2,8

2,5

45,7 18,1

45,3 15,5

94,0 18,1

100,0

15,5

63,8

60,8

112,1

115,5

-398,1

-389,8

-239,9

-239,7

+ 9,0

0,2

+ 7,9

-9,5

+ 8,1

+ 1,2

-382,1

-398,1

-230,9

-239,9

352,7

343,1

552,2

551,7

inventarier O Byggnader och mark O Statliga vägar'

Fiitaitsiella tillgångar O Aktier m.m."* O
Skattefordringar O Övriga fordringar' O Likvida tillgångar

Summa tillgångar

SKULDER OCH KAPITAL

Stalssktdden O Lån i Sverige O Lån utomlands

Övriga skulder

O Kortfristiga skulder O Långfristiga skulder

Donation.skapital

Verk.skapital

O Konsoliderande avsättningar i affärsverken m. m.

O Fonder
m.m.

Statens nettoförmögenhet O Vid budgetårets börian O
Förändringar under budgetåret:

— Verksamhetens netto-

förändring'

- Övriga kapital

förändringar

Vid budgetårets slut

Summa skulder och kapital

Ansvarsjörbittdelser

O Gjorda garantiut-

fastelser 124,9 134,7

O Övriga statliga skuld

förbindelser redovi

sade inom linjen hos

riksgäldskontoret 3,7 3,5

' Nukostnad definieras som en tillgångs
nyanskaffningsvärde minskat med avskriv- Prop. 1988/89: 150

ningar grundade pä detta värde. Bilaea 1

" Värderingen av tillgångarna har gjorts enligt samma
metoder som tidigare år. Revideringar av beloppen kan bli aktuella efter hand
som nya principer kommer att tillämpas.

' Värdet på de statliga vägarna har beräknats med
investeringarna.i vägnätet under den senaste 40-årsperioden som underlag. Som
investering har räknats utfallet på anslagen för byggande av statliga vägar.
Till detta värde har lagts 10% av anslagen lill drift av statliga vägar.
Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor andel av anslaget utgöra
värdehöjande förbättringsarbeten. De på detta sätt beräknade investeringsbeloppen
har omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets vägkost-nadsindex. Det
erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar (avskrivningstid
40 år). Anskaffningsvärdet för vägarna minskal med avskrivningar uppgår till
27,7 miljarder kronor. ■* Aktierna är upptagna till sina
anskaffningsvärden.

' Därav lånefordringar 118,7 miljarder kronor.
Lånefordringarna har tagits upp lill sina nominella belopp. Fr. o. m.
budgetåret 1985/86 finansieras och redovisas nya bostadslån av Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB). Utestående bostadslån hos SBAB uppgår
till drygt 24 miljarder kronor.

' 1 de bokförda värdena' enligt riksgäldskontorets
redovisning, har skulder inom staien räknats bort. 1 nukostnadskolumnen har
utlandslånen omvärderats enligt balansdagens valutakurser.

' Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet
affärsverk skulle åleranskaffningen av anläggningstillgångar finansieras med
avskrivningsmedel. Reglerna var så utformade att avskrivningsmedlen skulle
täcka även det ökande behov av kapital för återanskaffning som uppstod vid
inflation. Om inga expansionsinvesteringar gjordes innebar detta i princip att
det av staien tillskjutna kapitalets nominella värde förblev oförändrat, medan
det successivt ökande värdet av anläggningstillgångarna finansierades med
driftmedel. De avsättningar som tidigare gjorts vid affärsverken kvarstår dock
i redovisningen. Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det
kapital som tillskjutits från staten förts till den i balansräkningen redovisade
nettoförmögenheten under det atl kapilal som tillförts från verkens
driftintäkter redovisats som en särskild post i balansräkningen.
Uppskrivningar av statskapitalets värde har hänförts till nettoförmögenheten.

När tillgångarna och skulderna omvärderas lill nukostnad
(av skulderna har enbart statsskulden omvärderats till balansdagens
valutakurser) måste även kapitalposterna omvärderas. * Verksamhetens
nettoförändring framkommer enligt följande.

Milj. kr.

Statsbudgetens underskott —4117

Finansiella transaktioner avseende utlåning m. m. + 613

Investeringstransaktioner +3009

Statsbudgetens nettounderskott — 495

Inkomst från tillfällig förmögenhetsskatt för

livförsäkringsbolag m.n. +8434

Verksamhetens nettoiörändring +7939

5,2 Kommentarer till balansräkningen

5.2.1
Statens nettoförmögenhet

Enligt
balansräkningen ökade statens bokförda nettoförmögenhet under budgetåret
1987/88 med drygt 16 miljarder kronor och uppgick vid budgetårets slut till
drygt -382 miljarder kronor.

Diagram 1, Utvecklingen av statens bokförda
nettoförmögenhet sedan 1972, miljarder Prop, 1988/89: 150

kronor. Bilaga 1

Miljarder kr + 50

Är 1972 73 74 75 76 77 78 79 80 81
82 83 84 85 86 87 88 Källa: Riksrevisionsverket

Den
negativa förmögenheten består i stort sett av ackumulerade nettounderskott i
statsbudgeten. En betydande del av statsbudgetmedlen har dock använts till
investeringar som ej tillgångsredovisas. Så har t. ex. under den senaste
8-årsperioden 55 miljarder kronor gått till investeringar i försvarets
kapitalobjekt och drygt 17 miljarder kronor investerats i vägar. Medel som
anslagits till högre utbildning och forskning kan ses som en investering i
immateriella tillgångar. Under tiden 1980/81-1987/88 har drygt 59 miljarder kronor
gått till detta ändamål.

Det
bokförda värdet av statens nettoförmögenhet kan följas bakåt i tiden eftersom
det nuvarande redovisningssättet i detta avseende i stor utsträckning
överensstämmer med det tidigare. Se diagram I. Av diagrammet framgår att
nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av 1970-talet för att därefter
bli negativ och snabbt fallande fram till år 1986. Den fallande tendensen
började då avta beroende på främst minskande budgetr underskott. Fr.o.m. år
1987 ökar nettoförmögenheten.

5.2.2
Utvecklingen av grupper av balansposter under åtta år

1
diagram 2 har balansräkningens poster sammanförts i gmpper. Diagrammet visar
hur dessa gmpper av balansposter har förändrats under de senaste åtta åren.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Diagram 2. Schematisk översikt över grupper av
balansposter i balansräkningar för Prop. 1988/89: 150

budgetåren 1980/81 -1987/88, Bokförda värden, miljarder kronor. Bilaga 1

Indahing n ttaplarrt

■FUraliahipliar

AvlltlnlngM

Anlflgan,
t>Rg

ö vr
langtr Un

AfilJMO.
tiBg. ■Iinansislia

SiainkuUan

Achumulatat undvtiholl

19eifl2 198383 1?B3&1 1WI05 inor.Oe 108CB7 1 » 7 « e

Källa:
Riksrevisionsverkel

5.2.3
Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och
ackumulerade underskott

I
statlig verksamhet finns det i en helt annan utsträckning än i privat
verksamhet samband mellan finansieringskällor och vissa gmpper av balansposter.
I tabell 16 visas en ungefarlig bedömning av hur statsskulden fördelar sig på
rörelsekapital', anläggningstillgångar och ackumulerat underskott.

Beräkningen
är baserad på antagandet att i myndighetemas balansräkningar postema Skulder
för speciella ändamål och Övrigt under Verkskapital främst finansierar
rörelsekapital samt att långfristiga skulder i övrigt, donationskapital och
affärsverkens konsoliderande avsättningar främst finansierar
anläggningstillgångar. Sjukförsäkringsfonden slutligen har bidragit till att
täcka de ackumulerade underskotten.

Tabell
16 Andel av statsskulden

procent

1980/81

81/82

82/83

83/84

84/85

85/86

86/87

87/88

Rörelsekapital Anläggningstillgångar Ackumulerat
underskott

5 55 40

4 48 48

3 42 55

3 38 59

4 35 61

2 33 65

1 36 63

De finansiella och
materiella anläggningstillgångar som bokförs av myndigheterna utnyttjas till
övervägande del i verksamheter som ger en finan-

' Med
"rörelsekapital" avses varulager och kortfristiga finansiella
tillgångar minskat med kortfristiga skulder.

s. 55 Kontrollera mot PDF

siell
avkastning. Statsskulden motsvarades budgetåret 1980/81 till 55% av Prop,
1988/89: 150 sådana bokförda anläggningstillgångar. Över åren har statsskulden
i alh Bilaga 1 större utsträckning tagits i anspråk för att täcka de
ackumulerade underskotten och 1985/86 hade andelen anläggningstillgångar
sjunkit till 33%. För 1987/88 ökade åter andelen anläggningstillgångar med 3
procentenheter rill 36%.

5,3 Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den
offentliga sektorn

Vid
bedömningen av statens förmögenhet finns skäl att beakta att staten utgör
endast en del av den offentliga sektom, till vilken bmkar räknas även kommunema
och socialförsäkringssektorn.

Årsredovisningarna
från kommunema och socialförsäkringssektorns olika områden avser kalenderår och
är därför inte helt jämförbara med årsbokslutet för staten vilket avser det
statliga budgetåret. De ger dock en viss uppfattning om utvecklingen.

Inom
socialförsäkringssektorn ökade under kalenderåret 1987 AP-fondens egna kapital
med drygt 16 miljarder kronor (därav löntagarfondema 2,9 miljarder kronor) till
i det närmaste 309 miljarder kronor. Ca 27% av fondens tillgångar utgörs av lån
till staten och ca 4% av lån till kommunerna. De erkända arbetslöshetskassomas
egna kapital ökade med 0,2 miljarder kronor under 1987 och uppgick vid slutet
av året till 2,3 miljarder kronor.

Under
samma period ökade den kommunala sektoms egna kapital med 7,2 miljarder kronor
till nära 185 miljarder kronor samtidigt som de långfristiga skulderna endast
ökade med 0,6 miljarder kronor. Investeringar, verksamhetskostnader och
transfereringar inom denna sektor har alltså — med bevarad hög likviditet —
till övervägande del kunnat finansieras genom skatter, avgifter och statliga
bidrag.

En
väsentlig kapitaluppbyggnad sker således i andra delar av den offentliga
sektorn genom skatte- och avgiftsuttag, medan staten till betydande del
finansierar verksamheten genom upplåning. Detta återspeglas i den negativa
statliga nettoförmögenheten.

Tabell
17 ger en översikt över statens, kommunemas, AP-fondens och de erkända
arbetslöshetskassomas ställning vid utgången av resp. räkenskapsår.

Tabell
17 Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av år 1987

Miljarder
kronor.

Tillgångar

Skulder

Eget kapital

Staten

352,7

734,8

-382.1

Kommunerna

273,5

88,5

185,0

AP-fonden

310,5

1,5

309,0

De
erkända arbets-

löshetskassorna

2,6

0,4

2,2

Källa:
Allmänna pensionsfonden, arbetsmarknadsstyrelsen, riksrevisionsverket och

statistiska
centralbyrån. 55

s. 56 Kontrollera mot PDF

6 Finansfullmakten Prop. 1988/89:150

Bilaga
1 Riksdagen har för innevarande budgetår bemyndigat regeringen att, om

arbetsmarknadsläget kräver
det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt

beloppom2
500milj. kr. (prop. 1987/88:100 bil. 1, FiU 20, rskr. 122).

Finansfullmakten
får användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda statliga
investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten. Regeringen
kan också använda den för bidrag till kommunala projekt för investering och
sysselsättning. Bidragsprocenten får därvid fastställas med hänsyn till
ändamålet men inte överstiga 75 %. Vidare får finansfullmakten användas för
bidrag till näringslivet och bostadssektom. 1 dessa sammanhang får gällande
bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75 %. Regeringen har vidare
bemyndigats att utnyttja fullmakten för ytterligare två ändamål, nämligen
arbetsmarknadsutbildning och för arbetsmarknadspolitiska insatser med
anledning av handelsblockaden mot Sydafrika och Namibia.

Regeringen
har hittills inte utnyttjat fullmakten under budgetåret 1988/89. För budgetåret
1989/90 förordar jag att en fullmakt begärs intill ett sammanlagt belopp av 2
500 milj. kr.

7 Försäkringar i statlig verksamhet

För
närvarande råder — med vissa undantag — ett generellt förbud för statliga
myndigheter att teckna försäkring för staten tillhörig egendom eller för att
skydda staten eller i dess tjänst anställd personal mot ansvarighet. Dessa
förhållanden regleras i Cirkuläret (1954:325) med föreskrifter rörande
försäkring av staten tillhörig egendom, m. m. Det bakomliggande motivet till
denna reglering är atl man ansett att staten kan stå risken för sin egendom
genom s. k. självförsäkring.

Ett
antal myndigheter — främst affärsverk och myndigheter med affärsmässiga inslag
i sin verksamhet — har gjort framställan till regeringen om dispens från denna
reglering. Det huvudsakliga skäl som affärsverken och myndighetema framför är
att en förändrad konkurrenssituation och ändrade marknadsfömtsättriirigar här
lett till aft nuvarande riskfinansierings-teknik inte upplevs som helt
tillfredsställande.

Man
kan också konstatera att utvecklingen på försäkringsområdet i

övrigt har varit genomgripande. Det förebyggande skyddet har satts i

förgmnden, komplexiteten i vållandebedömningar, skadevärdering och

skadereglering har ökat. Det finns här anledning att överväga hur de

erfarenheter som vunnits skall kunna överföras till affärsverken och myn

dighetema. Det finns vidare skäl ätt ifrågasätta om de bedömningar som

kom till uttryck i 1954 års cirkulär fortfarande är giltiga. Enligt min

bedömning finns det därför ett behov av att genomföra en översyn av

frågan om försäkring i statlig verksamhet. Jag avser att återkomma till

regeringen med ett förslag till uppdrag inom detta område. 56

s. 57 Kontrollera mot PDF

Hemställan Prop. 1988/89: 150

Jag
hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, atl regeringen °

dels
föreslår riksdagen att

1.
godkänna de allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken som förordats i det föregående,

2.
godkänna de allmänna riktlinjer
för budgelregleringen som förordats i det föregående,

3.
godkänna beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret 1989/90,

4.
godkänna beräkningen av
förändringar i anslagsbehållningar för budgetåret 1989/90,

5.
godkänna beräkningen av
förändringen i dispositioner av rörliga krediter för budgetåret 1989/90,

6.
godkänna beräkningen av
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, /jf/to för budgetåret 1989/90,

7.
anta förslaget till inkomst-
och utgiftsstat rörande Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1989/90,

8.
till Räntor på statsskulden, m.
m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 57000000000 kr.,

9.
godkänna de allmänna
riktlinjerna för statsskuldpolitiken som förordats i det föregående,

10.
bemyndiga regeringen att ta upp
lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,

11.
bemyndiga regeringen att för
budgetåret 1989/90, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i
enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500000000 kr.,

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragandena har anfört om

12.
statliga garantier,

13.
årsbokslut för staien 1987/88,

14.
utnyttjandet av
finansfullmakten,

15.
försäkringar i statlig
verksamhet.

Innehåll: Prop, 1988/89:150

Reviderad
finansplan ''a 1

1
Den ekonomiska politikens
inriktning ................... .... I

2
Den internationella ekonomin ............................ 6

3
Den svenska ekonomin .................................... ... 7

3.1
Prognos för 1989 och utblick
mot 1990 .......... ... 7

3.2
De närmaste åren ...................................... 11

3.3
Långtidsbudgeten ...................................... .. 12

4 Ekonomisk-politiska
åtgärder................................ 13

4.1
Stabiliseringspolitiken ................................... 13

4.2
Åtgärder för tillväxt....................................... 16

4.3
Fördelningspolitiken .................................... 21

5 Budgetpolitiken................................................. 23

5.1
Den offentliga
utgiftsutvecklingen och samhällsekonomin ,, , 23

5.2
Det reviderade budgetförslaget................... ,
, , 24

5.3
Kommunernas ekonomi ............................... 27

6 Den
offentliga sektorns förnyelse ...................... .. 28

6.1
Bakgrund .................................................. 28

6.2
Den offentliga förvaltningen
........................ 31

6.3
Tre aktuella områden..................................... 33

Statsbudgeten
och Särskilda frågor

1 Statsbudgeten
budgetåren 1988/89 och 1989/90 . 39

1.1
Beräkningsförutsättningar ............................ 39

1.2
Statsbudgetens inkomsler och
utgifter under budgetåret 1988/89 39

1.3
Statsbudgetens inkomster och
utgifter under budgetåret 1989/90 42

1.4
Statsbudgetens saldo för
budgetåret 1988/89 och 1989/90 ... 45

2
Underiiggande budgetutveckling........................... 46

3
Statens lånebehov och
statsskulden..................... 47

3.1
Statens lånebehov och
statsskuldens förändring 47

3.2
Statsskuldpolitiken ..................................... 48

4 Statliga
garantier ........................................... 49

4.1
Redovisning av statens garantiåtaganden ..... 49

5 Årsbokslut
för staten budgetåret 1987/88 ........... .. 50

5.1
Balansräkning med noter................................. 50

5.2
Kommentarer till
balansräkningen..................... .. 52

5.3
Förmögenhetsredovisning i
övriga delar av den offentliga sektorn 55

6
Finansfullmakten............................................... .. 56

7
Försäkringar i statlig
verksamhet ....................... .. 56

Hemställan ..................................................... .. 57

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga
1.1

Reviderad nationalbudget 1989

Reviderad nationalbudget

Förord

Den
reviderade nationalbudget, som härmed läggs fram, beskriver och analyserar den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t. o. m. 1993. Den
reviderade nationalbudgeien innehåller i år dels en mer traditionell prognos
för innevarande år och vissa beräkningar för nästa år, dels en medelfristig
analys av den ekonomiska utvecklingen. Detta innebär att de bilagor som i fjol
innehöll en reviderad nationalbudget och s.k. treårskalkyler nu har förts samman
till en gemensam bilaga.

Nationalbudgeien bygger på
material från fackdepartement och olika verk och institutioner. Underlag för
bedömningen av den internationella utvecklingen har erhållits från bl. a. OECD.
Beskrivningen av den svenska ekonomin t.o.m. 1988 baseras främst på material
från statistiska centralbyrån och för 1989 på den prognos som
konjunkturinstitutet publicerade den 29 mars 1989. Institutet presenterade även
översiktliga modellkalkyler avseende utvecklingen under 1990. Bedömningen av
utvecklingen under 1990 har dock i huvudsak gjorts inom finansdepartementet.

Utvecklingen
i ett medelfristigt perspektiv analyseras med hjälp av konjunkturinstitutets
konjunkturmodell, KOSMOS. Med utgångspunkt från modellkalkyler för den svenska
ekonomin under perioden 1990 — 1993, vilka gjorts inom finansdepartementet,
diskuteras olika ekonomiskpolitiska problem: löneutvecklingen, den ekonomiska
tillväxtens bestämningsfaktorer samt den offentliga sektorns
utgiftsutveckling.

Det
ekonomiska rådet och en grupp konjunkturexperter har hörts, men berörda
personer bär inte något ansvar för de bedömningar som görs i nationalbudgeien.

Ansvarig
för den reviderade nationalbudgeien är statssekreteraren Gunnar Lund. Arbetet
har letts av finansrådet Svante Oberg, departementsrådet Karin Slåhlberg och
departementsrådet Lars Heikensten. Kalkylerna avslutades den 19 april 1989.

Prop. 1988/89:150 Bil, 1,1

1 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

1 Sammanfattning Prop. 1988/89:150

Bil.
1.1 1.1 Utvecklingen
1989 och 1990

Den
svenska ekonomin kännetecknades i fjol av en stark konjunktur och tendenser
lill överhettning. På flera områden hämmades tillväxten av ett högt
kapacitetsutnytljande och brist på arbetskraft. Tendenserna till överhettning
har fortsatt de senaste månaderna — fortsatta ökningar kan konstateras för
priser, sysselsättning och bytesbalansunderskott. I de föreliggande
prognoserna har beaktats de åtgärder som nu föreslås för att dämpa
överhettningen i ekonomin. Mot denna bakgrund bedöms BNP-tillväxten i år uppgå
till drygt 1 1/2% och nästa år till 1 %.

Internationella
förutsättningar

Världsekonomins
utveckling 1988 var övervägande positiv. BNP-tillväxten i OECD-länderna
uppgick till drygt 4% och i Västeuropa till 3,5%, vilket för Västeuropas del
var den högsta tillväxten ett enskilt år sedan mitten av 1970-talet.
Bedömningen av utvecklingen i år och nästa år ligger i linje med de bedömningar
som gjordes i den preliminära nationalbudgeien i januari. En gradvis dämpning
av produktionstillväxten förutses under återstoden av 1989 och under 1990.

Inflationen
i OECD-området bedöms öka till ca 4,5% per år de närmaste två åren, vilket är
en högre ökningstakt än under 1988 och mer än vad som förutsågs i januari. Som
en följd av att produktionsutvecklingen förväntas komma in i ett lugnare tempo,
väntas arbetslösheten inte fortsätta atl sjunka. Till grund för beräkningarna
ligger vidare antaganden om oförändrade valutakurser från mitten av april och
ett råoljepris på 17 dollar per fat under prognosperioden, se tabell 1:1.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

1987

1988

1989

1990

BNP i
OECD, %

3,2

4,0

3,0

2,5

Konsumentpriser
i OECD

(KPI årsgenomsnitt), %

3,3

3,8

4,5

Arbetslöshet
i OECD, %

8,0

7,3

—

Råoljepris,
dollar per fat

18,40

14,80

17,00

Dollarkurs
i kr.

6,35

6,15

6,38

6,40

Källor: OECD och finansdepartementet.

Bedömningen
av den internationella utvecklingen är behäftad med osäkerheter av främst två
slag. Den ena osäkerheten sammanhänger med pris-och kostnadsutvecklingen.
Tendenser till ett ökat inflationstryck har gjort sig gällande sedan början av
1988. Om dessa tendenser håller i sig kan det leda till ytterligare en
ekonomisk-politisk åtstramning, med risk för en konjunkturnedgång i
världsekonomin. Ett annat osäkerhetsmoment är de kvarstående externa
obalanserna mellan de tre stora länderna Förenta staterna, Japan och
Förbundsrepubliken Tyskland. Svårigheter i anslutning lill finansiering av
dessa obalanser kan medföra störningar på de

finansiella
marknaderna, vilket kan leda till en konjunkturavmattning i Prop, 1988/89:
150

världsekonomin. Bil, 1,1

Löner
och priser

Timlönerna
ökade med 7,2% i fjol, vilket innebär att ökningstakten var ca 3 procentenheter
över den i våra viktigaste konkurrentländer. Medan ökningstakten i konkurrentländema
under 1980-talet har gått ner från ca 10% till ca 4%, har den i Sverige minskat
med endast ca 2 procentenheter. Även konsumentprisökningama ligger på en högre
nivå än i omvärlden. Förra året ökade konsumentpriserna med ca 6%, vilket är ungefär
2 procentenheter mer än i våra viktigaste konkurrentländer. Det kan noteras att
företagen under 1988 har höjt prisema mer på hemmamarknaden än på
exportmarknaden.

Delar
av arbetsmarknaden saknar ännu avtal för 1989 och 1990. Prog-nosema för den
svenska ekonomins utveckling baseras därför, liksom i den preliminära
nationalbudgeien i januari, på en beräkningsteknisk framskrivning av
löneökningarna med 7% i år. Konsumentprisema beräknas öka med ca 7%, varvid
hänsyn tagits till de åtgärder som nu föreslås. För 1990 baseras prognoserna på
ett antagande att timlönerna stiger med 4%, vilket motsvarar löneutvecklingen i
omvärlden de senaste åren. Konsumentpriserna beräknas öka med 4% under loppet
av nästa år och med 6 % mellan årsgenomsnitten 1989 och 1990.

Försörjningsbalans

BNP-tillväxten
uppgick i fjol till drygt 2%, enligt de första beräkningarna från
nationalräkenskaperna, se tabell 1:2. Därmed blev 1988 det sjätte året i följd
med en relativt god ekonomisk utveckling, se diagram 1:1. Mot bakgmnd av bl. a.
de åtgärder som nu föreslås beräknas tillväxten dämpas i år och nästa år till
drygt 1 1/2% resp. 1 %.

Tabell 1:2 Försörjningsbalans

Miljarder kr.,

Procentuell vo

lymförändring

löpande priser

1988

1987

1988

1989

1990

BNP

1093,8

2,4

2,1

1,6

1,0

Import

335,6

6,3

5,5

5,2

3,1

Tillgång

1429,4

3,4

2,9

2,5

1,6

Privat
konsumtion

569,7

3,8

2,2

0,8

0,5

Otfentlig
konsumtion

294,0

1,3

1,4

1,6

1,5

Stat

78,6

-0,6

0,5

1,7

1,5

Kommuner

215,4

2,1

1,8

1,5

Bruttoinvesteringar Lagerinvesleringar

214,4

6,2

5,3

4,0

0,0

-2,6

0,1

0,3

0,4

0,2

Export

353,9

2,5

2,9

3,8

3,5

Användning

1429,4

3,4

2,9

2,5

1,6

Inhemsk
efterfrågan

1075,5

3,7

2,9

2,1

0,8

' Förändring anges i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

Diagram 1:1 BNP-tillväxt

Procentuell
förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1980
1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet

Den
privata konsumtionen har under 1980-talet ökat mer än den disponibla
inkomsten. Sedan 1986 är hushållens sparkvot negativ. 1 Qol skedde emellertid
en viss uppbromsning i den privata konsumtionens ökningstakt och sparkvoten
slutade all sjunka. Den privata konsumtionen ökade förra året med drygt 2%.
Efter avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985 har hushållen anpassat
sig till de ökade lånemöjligheterna och kraftigt ökat inköpen av varaktiga
varor. Under 1988 skedde dock en viss dämpning av expansionen, framför allt
avseende inköpen av nya bilar.

De
åtgärder som nu föreslås kan förutsättas leda till en fortsatt dämpning av den
privata konsumtionens ökning och en uppgång i hushållssparandet. Även
hushållens ökande skuldbörda bör bidra lill en lägre ökning av den privata
konsumtionen. Den bedömning som nu görs innebär att den privata konsumtionen
beräknas öka med knappt 1 % i år och med 1/2% nästa år.

Den
offentUga konsumtionen har under 1980-talet haft en markant lägre ökningstakt
än under 1970-talet. Den statliga konsumtionen ligger nu på ungefär samma nivå
som 1982.1 år och nästa år beräknas dock den statliga konsumtionen öka något
mer än under de senaste åren, trots en fortsatt minskning av sysselsättningen
inom de statliga myndigheterna. Detta beror på att försvarets inköp fömtses
öka relativt starkt. Den kommunala konsumtionen ökade något mindre 1988 än året
dessförinnan. Detta sammanhängde sannolikt med att sysselsättningen hölls
tillbaka på gmnd av brist på arbetskraft. I år och nästa år väntas den kommunala
konsumtionen fortsätta att öka med 1,5% per år.

Bruttoinvesteringarna
fortsatte i fjol att öka kraftigt. Sedan 1983 har bruttoinvesteringarna ökat
med 5-6% per år med undantag för 1986.

Den goda lönsamheten och
det höga kapacitetsutnyttjandet ligger bakom den relativt starka
investeringsökningen. Även i år väntas dessa faktorer medföra att
investeringarna fortsätter att öka relativt kraftigt. De åtgärder som nu
föreslås beräknas dock få en viss dämpande effekt. Detta gäller särskilt
byggnadsinvesteringarna. Nästa år beräknas de totala investeringarna ligga
kvar på samma nivå som i år.

Industriinvesteringama
ökade mindre i fjol än vad investeringsenkäten i oktober tydde på. Enligt
investeringsenkäten i febmari har i stället de investeringsprojekt inom främst
transportmedels- och jäm- och stålvam-industrin som inte kunde genomföras i
fjol flyttats fram till i år. Bostads-investeringarnas ökningstakt dämpades
inte så mycket i Qol som fömtsågs i den preliminära nationalbudgeien. Detta
sammanhängde med att om-byggnadsinvesteringama inte sjönk så mycket som väntat,
trots de ramar som införts för ombyggnadslån. De kommunala myndighetemas
investeringar ökade relativt kraftigt i fjol, vilket till stor del
sammanhänger med behovet av följdinvesleringar till de ökade
bosiadsinvesteringama.

Den privata konsumtionen
gav 1986 och 1987 stora bidrag till efterfråge-tillväxten, se tabell 1:3.1 fjol
avtog dock bidraget från den privata konsumtionen, en utveckling som förväntas
fortsätta i år och nästa år. Bruttoinvesteringarna har de senaste åren, med
undantag för 1986, gett ett bidrag till efterfrågetillväxlen med ca 1
procentenhet. Även i år väntas investeringarna ge ett ungefar lika stort
bidrag. Nettoexporten däremot har de senaste åren gett ett negativt bidrag till
efterfrågetillväxlen. Som en följd av de åtgärder som nu föreslås väntas
nettoexportens bidrag bli positivt nästa år.

Prop. 1988/89: Bil. 1.1

150

Tabell 1:3 Bidrag till BNP-tillv ä xten

Proceni
av föregående års BNP

1985 1986
1987 1988 1989 1990

Konsumtion

Privat
Statlig Kommunal

Kapitalbildning

Brulloinvesteringar

Lagerinvesleringar

Netloexport

Summa
BNP

2,0

2,7

2,3

1,5

0,9

0.7

1,4

2,3

1,9

1,1

0,4

0,3

0,0

0,2

-0,1

0,0

0,1

0,6

0,2

0,4

0,3

0,1

-1,6

0,1

0,6

0,7

0,3

1,1

-0,1

1,2

1,0

0,8

0,0

0,6

-0,9

0,1

0,3

0,4

0,2

1,7

-0,6

-1,2

-0,8

-0,5

0,1

1,6 1,0

2,1
1,1 2,4 2,1

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Bytesbalans

Bytesbalansen
uppvisade ett underskott på ca 15 miljarder kr. i Qol, enligt preliminära
beräkningar, se tabeU 1:4. Detta är ca 5 miljarderkr. sämre än vad som
förutsågs ijanuari, vilket beror på att tjänste- och transfereringsbalansen
blev sämre än tidigare beräknat. Mellan 1987 och 1988 förbättrades
handelsbalansen med drygt 1,5 miljarder kr., vilket sammanhänger med en
fortsatt förbättring av det svenska bytesförhållandet. Tjänste- och
transfereringsbalansen försämrades kraftigt i Qol, med ca 10 miljarder kr.

Tabell 1:4 Bytesbalans Prop. 1988/89: 150

Miljarder kr., löpande priser Bil, 1,1

1986

1987

1988

1989

1990

Export av varor Import av varor Korrigeringspost
Handelsbalans

Tjänstebalans

Transfereringsbalans

Bytesbalans

265,1

232,6

-1,7

30,8

-4,4

-25,9

0,6

281,4

257,4

-1,5

22,5

-3,8

-25,4

-6,7

304,8

279,7

-1,0

24,1

-10,3
-29,1 -15,3

338,3

307,4

-1,0

29,9

-11,3
-35,6 -17,0

363,3

326,1

-1,0

36,2

-12,3
-40,9 -17,0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken,
konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Försämringen
av tjänste- och transfereringsbalansen beror i huvudsak på en försämring av
ijänslebalansen, men även på en ökning av företagens ränteutgifter i samband
med finansiering av direktinvesteringar utomlands.

Marknadstillväxten
för den svenska exportindustrin var mycket kraftig i fjol, över 8%. Även i år
väntas marknadstillväxten vara fortsatt stark, till följd av den kraftiga
investeringskonjunkturen utomlands. Kapacitetsrestriktioner medförde dock att
de svenska exportföretagen i fjol inte kunde utnyttja hela marknadstillväxten.
Även i år väntas kapacitetsbrist medföra andelsföriuster för exportindustrin. I
den senaste konjunkturbarometern rapporterade knappt hälften av företagen
bristande efterfrågan som det främsta hindret för ökad produktion, vilket är
den lägsta siffran på 14 år. Exporten ökade trots kapacitetsbristen
volymmässigt med 3% i fjol och väntas i år öka med närmare 4%. Samtidigt har
relativpriset för svensk export stigit kraftigt under de senaste åren och
beräknas fortsätta alt stiga även i år. Sammantaget uppgick den svenska
exportindustrins förluster av marknadsandelar till 4% i fjol och beräknas i år
bli 2%. Även nästa år beräknas svensk exportindustri få vidkännas
andelsförluster.

Importen
bedöms fortsätta att öka snabbare än exporten i år. Nästa år beräknas de efterfrågedämpande
åtgärder som nu föreslås leda till en dämpning av ökningstakten. Importen
skulle därmed för första gången sedan 1984 volymmässigt öka mindre än exporten.
Till följd av de åtgärder som nu föreslås och att bytesförhållandet förbättras
beräknas handelsbalansens överskott öka kraftigt i år, med ca 6 miljarder kr.
Nästa år väntas handelsbalansen fortsätta att förbättras med ytteriigare ca 6
miljarder kr. Tjänste- och transfereringsbalansen väntas fortsätta att
försämras i år och nästa år, till följd av ökade turistutgifter och ökade
räntebetalningar på utlandsskulden.

Sammantaget
beräknas underskottet i bytesbalansen öka med knappt 2 miljarder kr. i år och
nästa år ligga kvar på ungefär samma nivå som i år. Som andel av BNP ligger
underskottet i bytesbalansen därmed klart under de nivåer som gällde i slutet
av 1970-talet och början av 1980-talet, se diagram 1:2.

Diagram
1:2 Bytesbalans

Procentandel
av BNP

Prop.
1988/89:150 Bil. 1.1

1970 1974 1978 1982 1986 1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet

Finansiellt sparande

Det totala finansiella sparandet i ekonomin, som
definitionsmässigt är lika med bytesbalansen, försämrades dramatiskt under
andra hälften av 1970-talei och de första åren på 1980-lalet, Detta
sammanhängde främst med de försämrade statsfinanserna. Sedan 1982 har en
förbättring skett, i huvudsak till följd av att statens budgetunderskott har
förbytts i ett visst överskott.

Den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick till
33 miljarder kr. i fjol, se tabell 1:5. Del är en förbättring med ca 40
miljarder kr. sedan 1985. Som en följd av de nu föreslagna åtgärderna väntas
del offentliga sparandet förbättras med nästan 5 miljarder kr. i år för all
nästa år återgå till fjolårets nivå.

Tabell 1:5 Finansiellt sparande

Miljarder
kr., löpande priser

1986 1987

1988
1989 1990

Offentlig
sektor

Hushåll

Företag

Bytesbalans

-6,0 24,2 32,6 37,3 32,1

0,2 -14,3 -18,3 -14,4 -11,7

6,4 -16,6 -29,6 -39,9 -37,4

0,6 -6,7 -15,3 -17,0 -17,0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken,
konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Anin.: Exklusive engångsskatten
på försäkringsbolagen 1987.

Hushållens sparande har de senaste åren försämrats. I år
beräknas denna försämring upphöra, men sparandet är fortfarande negativt. Nästa
år väntas hushållen öka sitt sparande ytterligare.

Företagens
finansiella sparande försämrades relativt kraftigt i fjol, Prop,
1988/89:150 främst på grund av ökade investeringar. Också i år väntas förelagens
Bil. 1.1 sparande försämras, lill följd av de relativt kraftiga
invesleringsökningar som förutses.

Sammantaget
har försämringen av den privata sektorns finansiella sparande under senare år
varit större än förbättringen av den offentliga sektorns, vilket kommer till
uttryck i ett ökat bytesbalansunderskott. De nu föreslagna åtgärderna beräknas
dock medföra ett oförändrat bytesbalansunderskott nästa år.

Sysselsättning

Sysselsättningen
ökade mycket starkt i fjol. Antalet sysselsatta ökade med 62000, vilket är den
största uppgången sedan 1979. Det finns för närvarande få tecken på att
efterfrågan på arbetskraft skulle mattas av. Inflödet av lediga platser har
visserligen minskat något de allra senaste månaderna, men det ligger
fortfarande på en mycket hög nivå. Länsarbetsnämndernas bedömningar i februari
av utvecklingen under 1989 var också över lag positiva. I konjunkturinstitutets
konjunkturbarometer i mars uppgav ca 60% av industriföretagen brist på
yrkesarbetare och över 30% av företagen angav brist även på icke yrkesutbildad
arbetskraft.

De
åtgärder som nu föreslås väntas leda till en viss dämpning av överhettningen
på arbetsmarknaden. Sysselsättningen väntas trots detta fortsätta att öka med
ca 45000 personer. Arbetslösheten skulle därmed sjunka något från den låga nivå
som gällde i fjol. Merparten av sysselsättningsökningen bedöms ske inom den
privata tjänstesektorn. Nästa år väntas sysselsätlningstillväxten dämpas
ytterligare.

1.2 Utvecklingen de första åren på 1990-talet

1
den reviderade nationalbudgeien görs, förutom en mer traditionell prognos för
den ekonomiska utvecklingen innevarande år och vissa beräkningar för nästa år,
också analyser av den ekonomiska utvecklingen i början av 1990-talet. En
utgångspunkt för de senare är en modellkalkyl för den svenska ekonomin 1990—
1993. Modellkalkylen skall ses som en av flera tänkbara utvecklingsvägar för
svensk ekonomi. Den baseras på ett antal samband skattade på historiska data
och analysen sker inom en konsistent ram. Därefter diskuteras några olika
ekonomisk-politiska problem bl.a. utifrån känslighetsanalyser avseende
löneutvecklingstakt. Särskilda avsnitt ägnas åt arbetskraftsutbud och
produktivitet samt åt den offentliga sektorns utgifter. Avsikten med de
medelfristiga bedömningarna och analyserna är att ge ett fördjupat underlag
för stabiliseringspolitiken, inte att ta upp frågor rörande l.ex.
resursanvändningen i olika sektorer. Sådana frågor behandlas i stället i
långtidsutredningarna, som publiceras vart tredje år.

Modellkalkyl för 1990-1993 Prop. 1988/89:150

Beräkningarna
av den ekonomiska utvecklingen för 1990-1993 har gjorts ' ' ' inom
ramen för en konjunkturmodell, KOSMOS, som utvecklats av konjunkturinstitutel.
Modellen innehåller ekonometriskt skattade samband för privat konsumtion,
export och import, arbetskraftsefterfrågan och lönebildning. Dessutom görs
exogena bedömningar.

Till
grund för bedömningarna ligger en BNP-tillväxt i OECD-området på omkring 2,5%
per år 1990-1993. Derta antagande bygger på en förväntad försiktig
finanspolitik i kombination med en viss dämpning av den privata
efterfrågetillväxlen. Det är inte meningsfullt atl utarbeta konjunkturprognoser
i traditionell mening för den internationella utvecklingen för en så lång
tidsperiod som 5 år. Modellkalkylen baseras därför på ett mer schablonmässigt
förlopp med en begränsad försvagning 1990 och 1991 följt av en viss uppgång
lill 1993.

Pris-
och lönebildningen följer historiska beteendesamband. Bakom de lönefunktioner
som använts ligger antaganden om den konkurrensutsatta sektorn som löneledande
för övriga sektorer och att lönernas andel av förädlingsvärdet inom denna
sektor är en funktion av arbetslösheten. Det finns dock indikationer på att
förhållandet mellan löneökningstakt och arbetslöshet ändrats under 1980-talets
senare år. Timlönen har de senaste åren ökat med omkring 7%, trots relativt god
BNP-tillväxt och en arbetslöshetsnivå under 2%. Vid beräkningen av timlönerna
i modellkalkylen har hänsyn tagits till denna utveckling med lägre
timlöneökningar vid en given arbetslöshetsnivå. På kort sikt påverkar även
inflationen och inkomstskatteförändringar löneökningstakten. Det höga
kapacitetsutnyttjandet och den låga arbetslösheten i ekonomin leder till att
löneökningarna beräknas bli 7% 1990. Därefter sker en dämpning av
löneökningstakten till omkring 5% 1992 och 1993, som en följd av den inhemska
konjunktur-avmattningen och en successivt stigande arbetslöshet. De avtagande
löneökningarna beräknas medföra all även prisökningarna avtar.

BNP-tillväxten
beräknas i modellkalkylen bli 1,3% per år i genomsnitt 1990-1993, se tabell
1:6. En avmartning fömtses 1990-1991, främst till följd av en försvagning av
den inhemska efterfrågan. Därefter förväntas en uppgång 1992 och 1993. Den
måttliga internationella konjunklumppgång som förutses mot slutet av perioden
väntas tillsammans med lägre inhemsk inflation och förbättrad konkurrenskraft
leda till en ökad export. Arbetslösheten är ändå vid slutet av perioden
väsentligt högre än idag.

Investeringarna
beräknas öka relativt svagt under perioden 1990—1993,

framför allt lill följd av den, särskilt under de närmaste åren, försämrade

lönsamheten. Den privata konsumtionen beräknas även den öka relativt

måttligt, med i genomsnitt 1,6% per år under perioden, till följd av en viss

ökning av hushållssparandet. Under hela perioden beräknas Sverige förlo

ra marknadsandelar på såväl hemma- som exportmarknaden. Beträffande

exporten av bearbetade varor beräknas andelsförlusterna uppgå till 1,4%

1990 och 1% per år 1991-1993. Handelsbalansen beräknas trots detta

förbättras under perioden, främst till följd av det förbättrade bytesförhål

landet. Underskottet i bytesbalansen väntas dock fortsätta att öka under „

perioden.

Tabell
1:6 Försörjningsbalans och vissa

nyckeltal

Prop. 1988/89:150

Procentuell
förändring i genomsnitt per år 1989— 1993

Bil. 1.1

Endogena

löner

timlön

BNP

1,3

1,8

1,0

Import

4,0

4,4

3,9

Tillgång

2,1

2,5

1,8

Privat
konsumtion

1,6

1,5

Otfentlig
konsumtion

1,1

Bruttoinvesteringar

1,3

2,5

0,8

Lagerinvesteringar'

0,0

0,1

Export

3,8

4,6

3,2

Användning

2,1

2,5

1,8

Inhemsk
efterfrågan

1,4

1,7

1,3

KPI,
årsgenomsnitt

4,5

3,5

5,4

Arbetslöshet,
nivå %

2,0

1,7

2,2

Handelsbalans,
miljarder kr. 1993

38,5

44,0

33,0

Bytesbalans,
miljarder kr. 1993

-26,1

-17,8

-31,7

Brutlosparande,
%-andel av BNP 1993

18,7

19,9

18,3

'
Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källa: Finansdepartementet

Trots
den relativt måttliga konsumtionsökningen fortsätter BNP-tillväxten att vara
konsumtionsledd. En förändring sker dock över tiden så att efterfrågetillväxlen
i ökad utsträckning härrör från kapitalbildning.

Modellkalkylen
visar således bl. a. på negativa effekter för den ekonomiska utvecklingen av
fortsatt höga löneökningar. Först efler några år — när den förhållandevis
snabba inflationsutvecklingen har medfört ett efter-frågeboilfall och en högre
arbetslöshet — anpassar sig löner och priser till omvärlden. Ell betydande
produktionsbortfall har då redan skett samtidigt som en högre
arbetslöshetsnivå har etablerats.

Liknande slutsats
har dragits på basis av bedömningar och konsekvensberäkningar i tidigare
långtidsutredningar och s.k. treårskalkyler. Mot denna bakgmnd analyseras två
frågor; dels varför den ekonomiska utvecklingen hittills varit så gynnsam
trots höga pris- och kostnadsökningar, dels om svensk ekonomi även framöver kan
klara höga pris- och kostnadsökningar och ändå upprätthålla tillväxten och
sysselsättningen.

Löne- och
prisutvecklingen

Del
finns flera orsaker till att den svenska ekonomin, trots höga pris- och
kostnadsökningar, har utvecklats relativt gynnsamt de senaste åren. En av de
viktigare är all Seriges bytesförhållande mot omvärlden förbättrats kraftigt
sedan 1984. Detta sammanhänger med att oljepriserna har fallit, samtidigt som
prisema för den svenska skogsindustrins produkter stigit. Av avgörande
betydelse har också varit atl världskonjunkturen de senaste åren varit starkare
och mer uthållig än vad tidigare bedömningar har pekat

på. Detta har gynnat
svensk export. Sammantaget har dessa faktorer verkat för en bättre
bytesbalansutveckling. Denna har emellertid inte inträffat eftersom den
inhemska efterfrågan, och då framför allt den privata konsumtionen, ökat
mycket kraftigt sedan 1984. DeUa har å andra sidan medfört att tillväxten och
sysselsättningen blivit väsentligt högre än i tidigare gjorda bedömningar
baserade på höga pris- och löneökningar.

Den
internationella utvecklingen torde inte komma att gynna Sverige på samma sätt
som under senare år. Till detta kommer att en betydande del av det
kostnadsförsprång svenskt näringsliv fick i början av 1980-talel nu har
förlorats.

Enligt ett scenario för
den svenska ekonomins utveckling, där lönerna fortsätter att öka snabbare än i
omväriden (med 7% per år jämfört med 4% i omväriden) kommer den svenska
ekonomin alt stagnera inom några år. Samtidigt ökar arbetslösheten till 2,6 %
1993. Denna utveckling orsakas främst av ett fall i marknadsandelar för svenskt
näringsliv, men också av att en fallande lönsamhet medför att
investeringsverksamheten avtar. Bytesbalansen försämras till följd av
marknadsandelsföriuster på hemma-och exportmarknaderna. Försämringen i
bytesbalansen begränsas emellertid av att investeringarna stagnerar.

Om
löneökningstakten i Sverige i stället kommer ned i nivå med omväridens visar
modellkalkylen på en fortsatt relativt god ekonomisk utveckling, med en
genomsnittlig BNP-tillväxt på knappt 2% per år och en fortsatt låg
arbetslöshet. Även i detta alternativ är bytesbalansens saldo negativt, men det
sker en förbättring av bmttosparandet i ekonomin. Kapitalbildningen beräknas
öka, vilket lägger en grund för en fortsatt välståndsutveckling, se diagram
1:3.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram
1:3 Bidrag till BNP-tillväxten 1990-1993

Procent av
föregående års BNP 4% årlig löneökning

4% årlig löneökning

7% årlig löneökning

1.5

BNP

□
Konsumtion '• g Kapitalbildning

Källa: Finansdepartementet.

Produktivitet
och arbetskraftsutbud

Efter
de stora devalveringarna i början av 1980-talet har den ekonomiska tillväxten
varit högre än under andra hälften av 1970-talet. Den högre tillväxten har
kunnat realiseras genom att del totala antalet arbetade timmar har ökat snabbt.
Däremot har produktiviteten fortsatt att öka långsamt.

Den
långsamma produktivitetsökningen i näringslivet sedan mitten av 1970-talet är
ett problem som Sverige delar med flertalet länder i den industrialiserade
världen. Olika förklaringar till denna utveckling har förts fram. Några går ut
på att fömtsättningarna för en snabb produktivitetsutveckling var särskilt
gynnsamma under 1950- och 1960-talen och att senare års ökningslakter därmed
är att betrakta som mer normala.

Enligt
andra förklaringar har industriländemas ekonomier fungerat sämre under senare
år. Effekterna av detta blev enligt ytterligare en förklaring märkbara först i
samband med de kraftiga prisökningama på olja och råvaror vid mitten av
1970-talet. Då föll också kapacitetsutnyttjandet i industriländerna, vilket i
sig tenderar alt medföra en långsammare produktivitetstillväxt.

Produktivitetstillväxten
varierar mellan de två alternativen med olika löneökningar. När priser och
löner ökar långsammare finns det fömtsättningar för en snabbare
investeringsökningstakt, som i sin tur kan förväntas bidra till en högre
produktivitetstillväxt. Även i detta mer gynnsamma alternativ bedöms dock
produktivitetsökningstakten inte bli högre än under de senaste 10—15 åren.

Antalet arbetade timmar
beräknas i modellkalkylen öka med ca 0,6% per år under perioden 1990—1993.
Detta sammanhänger främst med befolkningsförändringar; den del av befolkningen
som är i arbetsför ålder ökar. Även antalet arbetade timmar per sysselsatt kan
förväntas öka till följd av den planerade skattereformen, men i motsatt
riktning verkar den förlängda föräldraförsäkringen och ett införande av en
sjätte semestervecka.

Också antalet arbetade
timmar skiljeir sig åt mellan de olika altemativen. Med lägre pris- och
löneökningar följer en högre sysselsättning. En högre sysselsättning beräknas
även medföra ett ökat arbetskraftsutbud. Detta innebär att skillnaden i
arbetslöshet mellan alternativen inte är så stor som skillnaden i
sysselsättning.

Under senare år har den
genomsnittliga arbetslösheten varit låg. Det är inte troligt att arbetslösheten
ens vid en fortsatt god ekonomisk utveckling kan minska i någon större
utsträckning. För att åstadkomma en snabbare ekonomisk tillväxt än beräknat i
alternativet med fyra procents löneökningar krävs därför antingen en högre
produktivitetstillväxt eller ett ökat arbetskraftsutbud.

Samtidigt kan en snabb
produktivitetstillväxt och ett ökat arbetskrafts-utbud vara en fömtsättning för
att alternativet med 4% löneökningar skall kunna realiseras. Endast om produkt
viteten och arbetskraften växer är det möjligt att undvika kapacitetsbrisit och
flaskhalsar, som annars kan medföra en högre pris- och löneökningstakt.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Offentliga utgifter

Också de offentliga utgiftemas tillväxt utgör ett problem
i elt medelfristigt perspektiv. De ökade kraftigt under hela 1970-talet och de
första åren på 1980-talet. Ökningen av de offentliga utgifterna under
1970-talet bestod till stor del av transfereringar till hushållen och då
framför allt pensionsutbetalningar. De offentliga utgifterna har som andel av
BNP sjunkit från 67,4% 1982 rill 61,5% 1988.

Under perioden 1990-1993 beräknas de offentliga utgifterna
som andel av BNP stiga, även om utgifternas ökning begränsas till vad som
följer av redan gjorda åtaganden och en antagen uppräkning av sådana bidrag som
normall brukar bli föremål för uppräkning, se diagram 1:4. Detta är delvis en
följd av förändringar i eller tillämpning av existerande regelsystem för t. ex.
föräldra- och arbetsskadeförsäkringarna. Till derta kommer att den offentliga
konsumtionen ökar som andel av BNP.

De offentliga utgifterna ökar som andel av BNP även om
löneökningstakten antages komma ner i nivå med omväridens. Skulle
löneökningarna fortsätta på dagens höga nivå ökar de offentliga utgifternas
BNP-andel ytteriigare, som en följd av den sämre tillväxt och ökande
arbetslöshet som då kan förväntas.

Sträcks perspektivet ut ytterligare till i början av
2000-talet kan utgiftsutvecklingen bli dramatisk. Detta sammanhänger i viss
utsträckning med befolkningsutvecklingen, exempelvis kommer antalet pensionärer
i förhållande till de yrkesverksamma att vara högre efter år 2010. Viktigare
är emellertid i detta långa tidsperspektiv den offentliga konsumtionen. Till

Prop.
1988/89: Bil. 1.1

Diagram 1:4 Offentliga utgifter exkl. ränteutgifter

Procentuell
andel av BNP

55
1988 1989 1990 1991 1992

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

1993

följd av att
produktiviteten i den offentliga sektorn ökar långsammare än i Prop.
1988/89:150 ekonomin som helhet tenderar de offentliganställda atl öka som
andel av Bil, 1,1 del totala antalet sysselsatta. Detta medför i sin tur att
utgifterna för offentlig konsumtion ökar som andel av BNP. Ökad produktivitet i
den offentliga sektorns verksamhet kan dock bidra till atl hålla tillbaka uppgången
i de offentliga utgifterna som andel av BNP.

Om
inte produktivitetstillväxten i näringslivet blir högre än den varit under
senare år kan utbetalningarna av ATP och folkpensioner komma att uppgå till en
väsentligt större andel av BNP. Detta understryker betydelsen av en god
tillväxt i ekonomin.

2 Den internationella utvecklingen

2.1 Allmän översikt

Den
ekonomiska aktiviteten i världsekonomin expanderade kraftigt under 1988.
BNP-lillväxlen i industriländerna uppgick till 4%, vilket är den högsta nivån
sedan 1984. Efter sex år av expansion är nu kapacitetsutnyttjandet högre i de
flesta industriländer än det var vid konjunkturtoppar under 1970-talet.
Världshandelsvolymen ökade med omkring 9% 1988.

Den
höga efterfrågan i kombination med bättre lönsamhet har bidragit till kraftigt
ökade investeringar i flertalet länder. Den kraftiga produklivitetstillväxlen
mellan 1987 och 1988 medförde att inflationen, trots del höga efterfrågeläget
och kapacitelsulnyltjandet, ökade endast måttligt. Inflationstakten tenderade
dock atl öka mot slutet av 1988 och denna trend har bestått under inledningen
av 1989.

Vad
gäller de externa obalanserna för de största industriländerna har Förenta
staternas underskott minskal från motsvarande 3,4% av BNP 1987 till 2,5% 1988.
Det japanska överskottet har också minskat, från motsvarande 3,6% av BNP till 2,8%,
medan Förbundsrepubliken Tysklands överskott legat oförändrat kvar på
motsvarande 4,0% av BNP. Dock har Förbundsrepublikens överskoll gentemot
Förenta staterna minskat med ca 40%. Storbritannien har nu det största
bytesbalansunderskottet bland de större industriländerna, motsvarande 3% av
BNP.

Finanspolitiken,
som i flertalet industriländer under flera år varit inriktad på
budgetkonsolidering, hade en i stort neutral effekt på efterfrågan i

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa
OECD-länder

Årlig procentuell förändring

Andel av

1988

1989

1990

OECD-

områdets

totala

BNP i %'

Förenta
staterna

45,5

3,9

2 3/4

2 1/4

Japan

15,3

5,7

4 1/2

Förbundsrepubliken
Tyskland

7,2

3,4

2 1/2

Frankrike

5,9

3,2

2 3/4

2 1/2

Storbritannien

5,2

3,7

2 3/4

Italien

4,1

3,7

3 1/2

Canada

4,0

4,5

3 1/2

Danmark

0,7

-0,3

3/4

1 1/2

Finland

0,6

4,6

2 1/2

Norge

0,7

1,5

2 1/2

Sverige

1,2

2,1

1,6

1,0

Belgien

0,9

4,1

2 3/4

Nederländerna

1,4

2,7

Schweiz

1,1

3,0

2 1/2

Österrike

0,8

4,2

2 3/4

2 1/4

OECD-Europa

33,1

3,5

2 3/4

2 1/2

OECD-totalt

100,0

4,0

2 1/2

' 1985 års
BNP, löpande priser och växelkurser Källor: OECD och finansdepartementet

Tabell
2:2 Konsumentprisernas

1 utveckling
i vissa OECD-länder

Prop, 1988/89:150

Årlig
procentuell förändring i 1

konsumentprisindex

_
Bil, 1,1

1988

1989

1990

Förenta
staterna

4,1

4 1/2

Japan

0,5

Förbundsrepubliken
Tyskland

1,2

2 1/4

Frankrike

2,7

Storbritannien

4,9

6 1/2

5 1/2

Italien

5,0

5 1/2

4 1/2

Canada

4,0

4 1/4

Danmark

4,6

3 1/2

Finland

5,1

4 1/2

Norge

6,7

4 1/2

Sverige

5,8

7,2

6.0

Belgien

1,1

Nederländerna

0,7

Schweiz

1,8

2 3/4

Österrike

2,0

2 1/2

OECD-Europa

4,9

4 1/2

OECD-totalt

3,8

4 1/2

Källor:
OECD och finansdepartementet

de
större industriländerna under 1988, Efter börsfallet i oktober 1987 fördes en
likviditelsstödjande penningpolitik, som resulterade i en markant ökning av penningmängden
och låga räntor. Penningpolitiken började dock stramas ål under våren 1988 och
p,g. a. rädslan för högre inflation ägde en ganska påtaglig åtstramning rum
under andra halvåret. I början av 1989 har räntorna stigit ytterligare och
ligger nu över den nivå de låg på innan börsfallet.

Hållbarheten
i den nuvarande fasen av ekonomisk expansion beror i stor utsträckning på om
och hur tendenserna till högre inflation kan stävjas. Tidigare
konjunkturnedgångar har i allmänhet orsakats av kraftiga penningpolitiska
åtstramningar i syfte att få ned inflationen. Atl åtstramningarna blivit så
kraftiga hänger främst samman med att myndigheterna dröjt alltför länge med
åtgärder då inflationen krupit uppåt.

Hög produktivitetstillväxt
främst orsakad av ett högre kapacitetsutnyttjande bidrog till att inflationen
förblev relativt måttlig under 1988. Prisutvecklingen för råvaror totalt sett
hade också en modererande effekt på inflationen liksom måttliga löneökningar.
Löneökningar släpar dock normalt efter vid en expansionsfas och vid höjd
inflationstakt. Det är därför rimligt att anta att löneökningarna framöver
kommer att bli högre. Samtidigt är utrymmet för produktivitetsökningar genom
ytteriigare ökning av kapacitetsutnyttjandet mycket begränsat. Kostnads- och
inflationstrycket kan därför väntas öka.

Del
är svårt att avgöra om den penningpolitiska åtstramning som har ägt rum under
det senaste året räcker för att dämpa inflationen och inflationsförväntningarna
eller om kraftigare åtgärder kommer att krävas.

Den
penningpolitiska åtstramning som ägt mm under det senaste året bedöms leda till
en dämpning av efterfrågetillväxlen 1989 och 1990. Den kraftiga ökningen av den
privata konsumtionen som ägt mm bl.a. som

Tabell 2;3 Arbetslöshet i några OECD-länder

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade
definitioner

1986

1987

1988

Förenta
staterna

7,0

6,2

5,5

Japan

2,8

2,5

Förbundsrepubliken
Tyskland

8,0

7,9

Frankrike

10,4

10,5

10,2

Storbritannien

11,7

10,3

8,4

Danmark

7,8

8,6

Finland

5,2

5,1

4,5

Norge

2,0

3,2

Sverige

2,2

1,9

1,6

OECD-Europa

10,9

11,0

10,8

OECD-totalt

8,2

8,0

7,3

Prop. 1988/89:150 Bil. 1,1

Källor: OECD och finansdepartementet

följd
av avregleringen av kreditmarknaderna väntas mattas av då hushållen anpassat
sig till avregleringama och ökat sina skulder. Finanspolitiken bedöms också
under 1989 och 1990 få en i stort sett neutral effekt på den ekonomiska
aktiviteten i OECD-länderna.

Samtidigt
finns flera faktorer som talar för en fortsatt god tillväxt. Inkomst- och
förelagsbeskattning har sänkts i flera OECD-länder, lönsamheten i industrin är
hög, restriktionerna på kapitalrörelser mellan länder har avskaffats eller
reducerats och i flera länder har regeringarna på olika sätt försökt öka
marknadernas flexibilitet. Under dessa förhållanden bör investeringarna
fortsätta att utvecklas relativt starkt.

Sammantaget
bedöms BNP-tillväxten i OECD-länderna uppgå till 3% 1989 och till 2 1/2% 1990.
Inflationen väntas som konsekvens av ett fortsatt förhållandevis högt efterfrågetryck
och något högre löneökningar öka lill omkring 4 1/2% 1989 och ligga kvar på den
nivån 1990. Sysselsättningen förutses fortsätta att öka, men trots detta kan
arbetslösheten väntas förbli ungefär oförändrad. Minskningen av de tre största
industriländernas externa obalanser tycks ha stannat av under de senaste
månaderna. Mycket talar för att effekten av de växelkursförändringar som ägde
rum mellan 1985 och 1987, då dollarn deprecrierades kraftigt mol yenen och
D-marken, i stor utsträckning ebbat ut. Det mesta pekar därför mot att
obalanserna kommer att förbli i nuvarande storleksordning under de närmaste
två åren.

Tabell
2:4 Bytesbalanssaldo i några OECD-länder

Miljarder
dollar

1988

1989

1990

Förenta
staterna

-130

-125

Japan

Förbundsrepubliken
Tyskland

Frankrike

-6

-5

Storbritannien

-25

-30

OECD-Europa

-5

OECD-totalt

-60

-50

Källor:
OECD och finansdepartementet

2 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Det finns främst två
osäkra element vid bedömningen av utvecklingen Prop. 1988/89: 150 under de
närmaste två åren. Det första gäller risken för högre inflation. Bil. 1.1 Det
finns tendenser lill överhettning i flera länder bl. a. i Förenta staterna,
Storbritannien och Canada, men inflationen har också ökat i "låginflationsländer"
som Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Den likvidi-tetspåspädning som ägde
rum mellan 1985 och början av 1988 kan, med viss eftersläpning, få en starkare
inflationseffekt än vad man i allmänhet räknar med. Om en markant ökning av
inflationen skulle äga rum skulle med stor sannolikhet en ytterligare kraftig
penningpolitisk åtstramning ske i flertalet industriländer. Detta skulle kunna
resultera i en markant nedgång i världskonjunkturen och en betydligt långsammare
ekonomisk tillväxt. Dessutom riskerar räntehöjningar att bli
"konkurrerande" och generera oro på valuta- och finansmarknader.

Det
andra osäkerhetsmomentet utgörs av de kvarstående externa obalanserna för de
stora länderna. Anpassningen går för närvarande mycket långsamt, och
obalanserna förväntas förbli stora vid gällande växelkurser och givet den
ekonomisk-politiska inriktningen. Riskerna rör främst den fortsatta
finansieringen av det stora underskottet i Förenta staternas bytesbalans.
Minskat förtroende för den amerikanska administrationens förmåga atl reducera
underskottet genom en stramare finanspolitik skulle kunna medföra en
förtroendekris för dollarn. Detta skulle i sin tur kunna tvinga fram en kraftig
penningpolitisk åtstramning, vilket kunde medföra såväl en kraftig
efterfrågeminskning i världsekonomin som kraftiga fluktuationer på
valutamarknader och finansiella marknader med negativa konsekvenser för
investeringar och ekonomisk tillväxt.

2.2 Länderöversikter Förenta staterna

Den
amerikanska ekonomin är inne i sin längsta expansionsfas under efterkrigstiden.
BNP-tillväxten beräknas ha uppgått till nära 4% 1988. Exporten ökade med
närmare 20%, och nettoexportens bidrag lill BNP-tillväxten var 3/4%.
Bytesbalansen, som tidigare försämrats kraftigt under en följd av år,
förbättrades under 1988 med omkring 25 miljarder dollar. Underskottet uppgick
till ca 130 miljarder 1988.

Arbetslösheten
sjönk och sysselsättningen fortsatte att öka under 1988. Arbetslösheten, som
var nästan 10% för fem år sedan, har sjunkit till strax över 5%. Trots den höga
sysselsättningen och det höga kapacitetsutnyttjandel i industrin (omkring 84
%) ökade konsumentpriserna 19881 ungefär samma takl som året innan, eller med
ca 4%.

Efter
en mycket expansiv finanspolitik under första hälften av 1980-talet

har nu det federala budgetunderskottet reducerats under de senaste åren,

från drygt 200 miljarder 1986 till omkring 140 miljarder 1988. Underskot

tet i den konsoliderade offentliga sektorn minskade under samma period

från motsvarande 3 1 /2 % av BNP till under 2 %. Penningpolitiken strama

des åt under loppet av 1988, då de korta räntorna steg med ungefär 2 1/2

procentenheter från mars till december. 18

Den amerikanska
centralbanken, Federal Reserve Board, har stramat åt Prop. 1988/89:150
penningpolitiken ytterligare under de första månaderna 1989 i avsikt att Bil.
1.1 minska inflationsriskerna. Investeringama som ökade kraftigt under föregående
år förväntas öka i betydligt måttligare takl till följd av det höjda ränteläget.
De höga räntorna och en långsammare ökning av den disponibla inkomsten bidrar
till dämpning av den privata konsumtionen. Exporten bedöms fortsätta att öka
under 1989 men i en betydligt långsammare takl än under 1988. Eftersom
ökningstakten för importen väntas dämpas endast marginellt bedöms
nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten reduceras till omkring 1/4%.
Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till knappt 3% 1989. Det höga
kapacitetsutnyttjandet och den höga sysselsättningen bedöms bidra till en viss
ökning av inflationen, till ca 4 1/2% 1989.

Tillväxten
väntas sakta av ytterligare något under 1990. Den strama penningpolitiken
bedöms leda till en dämpning av den inhemska efterfrågetillväxlen, samtidigt
som nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten minskar ytterligare då effekten
av dollardeprecieringen ebbat ul. BNP-tillväxten bedöms uppgå till 2 1/4% 1990,
och inflationen väntas ligga kvar på ca 4 1/2%.

Japan

I
Japan fortsatte expansionen 1988 med en BNP-tillväxt på närmare 6%. Det var framförallt
privat konsumtion, men också industriinvesteringarna, som ökade starkt. Detta
ledde till ökad import, och bytesbalansöverskottet minskade från 87 miljarder
dollar 1987 till 79 miljarder dollar 1988. Trots den höga aktivitetsnivån
förblev priserna i stort sett oförändrade. Detta kan förklaras av sjunkande
oljepriser, den starka yenen samt billiga insatsvaror från andra
sydostasiatiska länder. Arbetslösheten sjönk något under året till en
genomsnittlig nivå på 2,5%. Under 1988 fördes en mycket expansiv
penningpolitik, medan inriktningen på finanspolitiken i stort sett var neutral.

En
stark inhemsk efterfrågan väntas bära upp den ekonomiska tillväxten också under
1989. Den inhemska efterfrågan bedöms dock avta något i styrka, bl. a. mot
bakgrund av den nya omsättningsskatten som införts i april i år, samtidigt som
effekiema av det tidigare stimulanspaktetet väntas klinga av. Tidigare har dock
de direkta skatlema sänkts, och skattereformens effekt på den totala
efterfrågan 1989 väntas bli begränsad. Den nuvarande höga nivån på
industriinvesteringarna fömtses kvarstå åtminstone under första halvåret 1989,
men kan komma att dämpas om den intemationella konjunkturen mattas av. Den
inhemska efterfrågan bedöms öka med knappt 5 %, samtidigt som nettoexporten
även fortsättningsvis verkar återhållande på tillväxten. Den ekonomiska
tillväxten under 1989 väntas därmed uppgå till drygt 4%.

Den
expansiva penningpolitiken och stigande råvampriser har ökat

oron föratt inflationen skall ta fart. Dessutom beräknas skattereformen ha

en samlad priseffekt på drygt 1 %. Det är därför möjligt att den mycket

lätta penningpolitiken som den japanska centralbanken fört de senaste

åren kommer att stramas åt framgent. Prisuppgången 1989 beräknas bli ca 19

2%.

Den
höga tillväxten väntas bestå 1990. Inflationen förblir sannolikt Prop.
1988/89:150 fortsalt låg. De stora överskotten i bytes- och handelsbalansen
förutses Bil. 1.1 kvarstå i sin nuvarande omfattning de närmaste åren.

Västeuropa

Också
i Västeuropa var den ekonomiska aktiviteten hög 1988 med en BNP-tillväxt på 3
1/2%. Detta reflekterar bl.a. en markant ökning av investeringsaktiviteten i
flertalet västeuropeiska länder. Tillväxten i Västeuropa har varit ganska
jämnt fördelad över olika länder. Tillväxten i Förbundsrepubliken Tyskland,
Frankrike, Storbritannien och Italien låg omkring 3 1/2%. Bland de mindre
ländema hade Spanien en tillväxt på 5 1/2% och också länder som Österrike och
Finland kunde tillgodogöra sig den höga efterfrågan på exportprodukter. Däremot
hade Danmark och Norge, som brottats med hög inflation och problem med
externbalansen, låg tillväxt till följd av en restriktiv ekonomisk politik.

I
Förbundsrepubliken Tyskland uppgick BNP-tillväxten till nästan 3 1/2% 1988. Den
starka inlernationella investeringskonjunkturen har varit mycket gynnsam för
den västtyska exporten. Ökad export och förbättrad lönsamhet i industrin har
bidragit till markant ökade investeringar. Den inhemska efterfrågetillväxlen
överskred BNP-ökningen, men till följd av ett förbättrat bytesförhållande ökade
såväl handels- som bytesbalans i löpande priser. Överskottet i bytesbalansen
uppgick till motsvarande nära 50 miljarder dollar 1988.

Penningpolitiken
har stramals åt också i Förbundsrepubliken, vilket väntas bidra till en viss dämpning
av efterfrågetillväxlen. Finanspolitiken kan förutses få en kontraktiv effekt
1989 då man bl.a. höjt ett antal punktskatter. Den förhållandevis gynnsamma
inlernationella utvecklingen talar för en fortsatt god efterfrågan på
investeringsvaror, där västtysk industri har en stark konkurrenskraft. Detta
väntas medföra fortsatt gynnsam exportutveckling och hög
investeringsaktivitet. Sammantaget bedöms detta leda rill en BNP-tillväxt på 2
1/2% 1989. Inflationen har ökat i den västtyska ekonomin jämfört med den myckel
låga nivån 1986 och 1987, och bedöms bli drygt 2% 1989.

Finanspolitiken
väntas få en expansiv effekt 1990, då andra steget i den sedan tidigare
beslutade skattereformen genomförs. Bl.a. kommer inkomstskatterna att sänkas.
Samtidigt kan exportefterfrågan fömtses mattas något i takt med att en något
lägre tillväxt i den intemationella ekonomin väntas. Sammantaget bedöms
BNP-tillväxten 1990 ligga kvar på samma nivå som innevarande år, dvs. omkring 2
1/2%. Också inflationen bedöms ligga kvar på något över 2%.

BNP-tillväxten
i Storbritannien uppgick till 3,7% 1988. De främsta

drivkrafterna bakom den fortsatt höga tillväxten var en stark ökning av

den privata konsumtionen med drygt 6% och en uppgång på drygt 10% i

de fasta investeringarna. Det höga efterfrågetrycket bidrog till stigande

inflation och ett ökat bylesbalansunderskotl. Inflationen uppgick till om

kring 5 % 1988. Bytesbalansunderskottet ökade från 0,6 % av BNP 1987 till

ca 3% av BNP 1988. Arbetslösheten fortsatte att minska 1988 och uppgick 20

i slutet av året lill
7,5%.

Såväl
finans- som penningpolitiken kan betecknas som restriktiv. Rege- Prop.
1988/89: 150 ringen prioriterar inflationsbekämpningen och använder i första
hand Bil. 1.1 penningpolitiken som instrument för alt dämpa efterfrågan och
därmed få ner prisökningstakten. De korta räntorna har sedan i maj 1988 stigit
med 5,5 procentenheter till dagens 13% och väntas leda lill en sänkning av den
inhemska efterfrågetillväxlen under återstoden av 1989.

Den
i mars presenterade statsbudgeten innebär en fortsatt stram finanspolitik med
ett beräknat budgetöverskotl för 1989 på 17 miljarder pund.

Utrikeshandeln
förväntas även under 1989 verka neddragande på BNP-tillväxten.
Importeflerfrågan förutses dämpas som en följd av svagare inhemsk
efterfrågetillväxt. Del höga ränteläget leder lill en fortsatt stark kurs för
pundet, vilket i kombination med stigande arbetskraftskostnader väntas
resultera i en långsam exportlillväxl. Sammanlagt väntas detta leda till att
bytesbalansunderskottet blir oförändrat stort 1989. Mot denna bakgrund och en
förväntad stram finans- och penningpolitik beräknas tillväxten dämpas lill
knappt 3% 1989 och till 2% 1990.

Inflationen
väntas under 1989 i genomsnitt uppgå till 6 1/2 %. För 1990 väntas en dämpning
av inflationen till 5 1/2%.

BNP-tillväxten
i Frankrike beräknas ha uppgått lill drygt 3% 1988. De faktorer som drog upp
tillväxttakten var främst investeringarna, stimulerade av högt
kapacitetsulnyttjande och goda vinstmarginaler. Exporten gynnades av god internationell
efterfrågan och av deprecieringen av francen relativt pundet och dollarn.
Måttliga realinkomstökningar och stigande sparkvot har medfört en långsam
ökning av den privata konsumtionen. Trots den höga ekonomiska aktiviteten har
arbetslösheten minskat endast marginellt till drygt 10%. Löneökningarna, liksom
inflationen, begränsades under 1988 till ca 3%.

Tendenser
till överhettning och ökat inflationstryck har lett lill att räntorna har höjts
i Frankrike och dess viktigaste konkurrentländer. Räntehöjningarna leder till
atl den ekonomiska tillväxten bromsas upp under 1989. Den inhemska efterfrågan
hålls även i fortsättningen uppe av investeringarna, stimulerade av ett högt
kapacitetsutnyttjande och goda vinster inom näringslivet. Den privata konsumtionen
beräknas öka med drygt 2% mot bakgrund av en ökad disponibel inkomst till följd
av ökad sysselsättning och högre löner.

Någon
påtaglig förbättring av bytesbalansunderskotlet, som 1988 uppgick till 0,6% av
BNP, väntas inte på kort sikt. Sammantaget förutses en dämpning av den
ekonomiska tillväxten lill knappt 3% för 1989 och lill 2 1/2% 1990. Mot denna
bakgrund finns en risk att arbetslösheten börjar stiga igen. Inflationstrycket
är f n. märkbart genom importen och genom höjda råvaru- och energipriser. En
fortsatt framgångsrik antiinflationspolitik väntas dock leda lill atl
inflationen stannar kvar vid ca 3% under 1989 och 1990.

Norden Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Den
ekonomiska utvecklingen i Norden de två senaste åren har varit klart svagare än
i övriga OECD-området. Bakgrunden är en kraftigt minskad inhemsk efterfrågan i
Danmark och Norge, lill följd av den åtstramande ekonomiska politik som förts i
syfte all rätta till de omfattande interna och externa obalanserna i
ekonomierna. 1 Danmark fortsatte stagnationen 1988, medan tillväxten i Norge
blev något högre än väntat. I Finland ledde den fortsatta expansionen och höga
efterfrågan lill klara överhettningstendenser.

År
1988 blev ännu elt år av stagnation för Danmark, och totalproduktionen föll
t.o.m. något. Den inhemska efterfrågan sjönk för andra året i följd, bl.a. som
en följd av den fortsatt strama finanspolitiken, och kunde inte uppvägas av den
starka exportutvecklingen. Della gynnade emellertid bytesbalansen, vars
underskott sjönk från 17 lill 12 miljarder danska kronor. Arbetslösheten steg
under året till 8,6 %. Prisökningarna begränsades lill 4,6% i genomsnitt för
1988.

Som
ell ullryck för en fortsatt stram ekonomisk politik kommer de offentliga
utgifterna att minska med ca 1% 1989. Under våren ska en flerårig plan läggas
fram med en omfattande omläggning av det danska skatte- och avgiftssystemet.
Lägre marginalskatter samt lättnader i företagsbeskattningen planeras
samtidigt med en ökad avgiftsbeläggning av offentliga tjänster. Vidare ska
antalet statligt anställda minskas kraftigt. Penningpolitiken kommer även i
fortsättningen primärt att vara inriktad på alt behålla den danska kronans
paritet i förhållande till andra valutor i EMS.

Trots
den strama politiken väntas en viss återhämtning i den danska ekonomin 1989,
med en förväntad BNP-ökning på ca 3/4%. Nedgången i den inhemska efterfrågan
bromsas upp, då en viss ökning i den privata konsumtionen är atl vänta.
Investeringsefterfrågan väntas dock förbli svag. Exporten fortsätter att
expandera med omkring 4%, givet en fortsatt hög internationell aktivitet saml
den något stärkta konkurrenskraften. Trots della är ingen markant förbättring i
bytesbalansen att vänta, bl.a. mot bakgrund av att räntebetalningarna stiger på
den nästan 300 miljarder danska kronor stora utlandsskulden.

Krismedvelande
har präglat årets avtalsförhandlingar, där historiskt låga avtal för 1989 och
1990 förutses. Mot bakgrund av detta väntas inflationslakten komma ned lill 4%
1989 och 3 1/2% 1990. Detta skulle ytterligare förbättra exportindustrins
konkurrenskraft och bidra till att stärka den danska ekonomin.

Under
1990 väntas en ytteriigare återhämtning i den inhemska efterfrågan, då
investeringarna väntas sluta falla och då den privata konsumtionen stimuleras av
högre realinkomster. BNP-tillväxten bedöms sammanlaget öka till 1 1/2%.
Arbetslösheten väntas ligga kvar på en hög nivå.

1
Finland foTtsattc expansionen 1988, med en BNP-tillväxt på nära 5%.

Den s. k. konsumlionsfeslen fortsatte med snabba ökningar av den privata

konsumtionen, och investeringarna ökade med nära 10%. Detta i kombi

nation med de ökande kostnaderna för utlandsturism och utlandsskuld 22

s. 24 Kontrollera mot PDF

ledde
till en fortsatt försämring av bytesbalansen, lill ett underskott på Prop.
1988/89:150 nära 3% av BNP. Konsumentpriserna steg med 5,1%. Arbetslösheten
Bil. 1.1 minskade till i genomsnitt 4,5%, det lägsta talet sedan 1976.

Risken
för ett bylesbalansunderskotl på nära 4% av BNP och en fortsall hög inflation
kommer troligen atl föranleda en stram ekonomisk politik framöver. Utrymmet för
finanspolitiken har dock begränsats av den in-komsipolitiska uppgörelsen från
hösten 1988. Denna innebär att de nominella löneökningarna under 1989
begränsas lill I %, samtidigt som marginalskatterna sänkts som ett första led
i skattereformen. I detta läge har regeringen under våren lagt fram ett
"sparpaket" som ändå möjliggör vissa ulgiflsnedskärningar.

Vidare
har penningpolitikens möjligheter begränsats av de senaste årens avregleringar
på kredilmarknaderna. Upprepade höjningar av bankernas kassareservskyldighet
under 1988 förmådde inte hejda den kredilexpan-sion som enligt många var
orsaken till överhettningen i ekonomin. Till detta kommer alt en sänkning av
grundräntan med en halv procentenhet från den 1 januari 1989 ingick i den
inkomstpolitiska uppgörelsen. Mot bakgrund av det fortsall överhettade läget
höjdes i februari kassareserv-skyldigheten för bankerna till 12%. Några veckor
senare revalverades marken med 4%. Åtgärden kompletterades med en tillfällig höjning
av omsättningsskatten och arbetsgivaravgiften.

Investeringsenkäter
har hittills under året pekat på fortsatt optimism inom centrala sektorer som
skogs- och verkstadsindustrin. För exporten som 1988 ökade med hela 4% bedöms
utsikterna som goda även detta år. Mot bakgrund av den stramare
penningpolitiken väntas dock tillväxten dämpas lill ca 3% 1989. Arbetslösheten
bedöms fortsätta sjunka. Den inkomstpolitiska uppgörelsen bidrar till all
bromsa inflationen.

För
1990förutsesendämpningav tillväxten till ca 2 1/2% lill följdaven svagare
inhemsk efterfrågan. Trots en dämpning av importen och en viss återhämtning i
exporten torde ingen påtaglig förbättring i bytesbalansunderskotlet ske de
närmaste åren.

Tillväxten
i Norge uppgick till 1,5% 1988, tack vare en klar uppgång i exporten inom såväl
oljesektorn som sjöfarten. I den traditionella ekonomin, eller
Fastlands-Norge, ökade BNP med endast 0,4%. Den inhemska efterfrågan var
fortsatt svag; den privata konsumtionen fortsatte att sjunka och uppgången i
investeringarna härrörde endast från skeppsfarten. Pris-och löneökningarna
dämpades under året. Konsumentprisindex steg med 6,7%, och lönerna steg med i
genomsnitt 6%.

Den
fortsall strama ekonomiska politiken har gett resultat i form av en minskning
av det tidigare mycket stora bytesbalansunderskotlet, men samtidigt har
arbetslösheten ökat till i genomsnitt 3,2 %. Med anledning av det försvagade
arbetsmarknadsläget presenterade regeringen i mars ett åtgärdspaket med bl. a.
en ökning av antalet sysselsatta i arbetsmarknads-program och en
tidigareläggning av planerade statliga väg- och byggprojekt.

För
penningpolitiken har huvudmålet sedan flera år varit atl hålla en

stabil valutakurs, vilket krävt ett väsentligt högre ränteläge i Norge än i

omvärlden. Under 1988 har dock centralbanken successivt kunnat sänka 23

räntan, p.g.a. den
förbättrade utrikeshandeln och den lägre inflationen. Prop. 1988/89:150 En
fortsatt gynnsam prisutveckling kan leda till ytterligare sänkningar Bil.
1.1 under 1989.

Inkomstpolitiken
har spelat en stor roll i inflationsbekämpningen och minskningen av
bytesbalansunderskottet. Under våren 1989 träffades ännu en överenskommelse,
som innebär en begränsning av lönepåslagen till 4% under året, jämte vissa
låglönetillägg. Samtidigt sänktes arbetsgivaravgiften och investeringsavgiften
med 0,5 respektive 1 procentenhet.

Under
1989 bedöms utvecklingen mot en förbättrad balans i ekonomin fortsätta.
Underskottet i bytesbalansen väntas minska till 7 miljarder norska kronor,
eller 1,1% av BNP, och exkl. fartyg endast 2 miljarder. Med en fortsall god
internationell konjunktur väntas exportmarknaden fortsätta att utvecklas
positivt, framför allt för olja och gas, samtidigt som en fortsatt dämpad
inhemsk efterfrågan håller importen nere.

Arbetsmarknadsåtgärderna
leder till en något högre offentlig konsumtion under 1989, medan den privata
konsumtionen blir fortsatt låg. Utsikterna för Fastlands-Norges investeringar
är fortsatt dystra. Den starka investeringsuppgången under åren 1984 — 86 samt
fallande inhemsk efterfrågan har lett till en överkapacitet i många näringar.
En fortsatt nedgång i investeringarna är därför att vänta 1989. Oljesektorn
utgör dock ett undantag då investeringarna där planeras alt öka under året.

BNP-ökningen
1989 bedöms uppgå till ca 3 %, och väntas i slor utsträckning härröra från
olje- och gasproduktionen. Tillväxten 1990 beräknas dämpas mol bakgmnd av
utvecklingen i energisektorn. Mot bakgmnd av inkomstuppgörelsen torde pris- och
löneökningama fortsätta att sjunka under de kommande åren.

2.3 Utvecklingen 1991-1993

Världsekonomin
är inne i en ovanligt lång expansionsfas och som tidigare redovisats är det
mycket som talar för att den nu går in i ett långsammare skede. Samtidigt bör
det understrykas alt många faktorer talar för att den underliggande
tillväxtpotentialen är hög. Förbättrade förhållanden på utbudssidan har ökat
fömtsättningama för en god tillväxt på medellång sikt.

Under
1980-lalel har sålunda regeringama i flertalet industriländer tagit sig an
vissa strukturella problem i ekonomierna. Genom en försiktig finanspolitik har
man kunnat sänkta skatterna och såväl genomsnittliga skallesatser som
marginalskatter har sänkts i flera länder. I flera fall har också
företagsbeskattningen sänkts. Ett annat viktigt inslag i regeringarnas politik
har varit minskade subventioner till industrin. För Västeuropas del kan den
förstärkta integrationen och därmed sammanhängande avregleringar bidra till
bättre fungerande ekonomier.

Allt
detta talar för högre flexibilitet i industriländemas ekonomier, vilket i sin
tur bör bidra till en gynnsammare produktivitetstillväxt jämfört med
utvecklingen under de senaste tio till femton åren. De senaste årens kraftiga
ökning av investeringarna bör också kunna bidra till en bättre
produktivitetstillväxt och en högre produktionspotential.

Vad
gäller ekonomins efterfrågesida bedöms den privata konsumtionen 24

s. 25 Kontrollera mot PDF

öka
i en långsammare takl än under de senaste fyra till fem åren. Den Prop.
1988/89:150 exceptionella minskningen av sparkvoten som ägt mm i flertalet
industri- Bil, 1,1 länder väntas stanna upp och i en del fall kan en viss
uppgång bedömas vara trolig, när hushållen nu kan förväntas ha anpassat sig
till avregleringen på kreditmarknaderna.

Den
finanspolitiska strategi som flertalet industriländer föjt under 1980-talet —
konsolidering av budgeten i syfte att hålla nere eller reducera statsskulden i
förhållande till BNP — bedöms fortsätta under 1990-talel. Speciellt i Förenta
staterna väntas en fortsatt budgetkonsolidering på federal nivå. Sammantaget
bedöms därför finanspolitiken få en i stort sett neutral effekt i
industriländerna under perioden 1991—93.

Penningpolitiken
har varit lillväxtslödjande från mitten av 1980-talet då inflationen lill följd
av bl.a. lägre oljepriser sjönk. Den åtstramning av penningpolitiken som ägt mm
sedan våren 1988 visar på en vaksamhet gentemot tecken på ökad inflation. Det
är rimligt att utgå ifrån att man i de flesta länder också framledes kommer att
inta en mycket försiktig attityd och stävja impulser till tilltagande
inflation. Penningpolitiken kan därför väntas stödja tillväxten endast i de
fall då inflationen anses vara under kontroll.

En
väntat försiktig finanspolitik i kombination med en viss dämpning av den
privata efterfrågetillväxlen jämfört med föregående år talar för en
BNP-lillväxl på omkring 2 1/2% per år. Statsmakternas beredskap att stävja
inflationsimpulser bedöms medföra en fortsatt — jämfört med 1970-lalet —
måttlig inflationen om ca 3% per år under perioden 1991 — 93.

De
fortsatt stora externa obalansema mellan de tre största industriländerna utgör
ett potentiellt hot mot den utveckling som skisserats ovan. Ell flertal olika
prognoser bl. a. från Inlernationella valutafonden visar att vid oförändrad
ekonomisk politik och vid rådande växelkurser förblir obalanserna stora också
i ett medelfristigt perspektiv. Det är högst ovisst om ett amerikanskt
bytesbalansunderskott på kanske drygt 100 miljarder dollar kommer att kunna
finanseras år efter år vid gällande räntor och valutakurser.

Den
ekonomiska utvecklingen i Danmark och Norge har under senare år varit svagare
än i andra OECD-länder, p.g.a. de efterfrågedämpande åtgärder som under 1986 —
87 sattes in för att komma till rätta med de externa obalanserna. Den dämpade
tillväxten och det lägre kapacitetsul-nytijandet har gjort att Danmark och
Norge idag inte har samma brist på kapacitet som många andra OECD-länder.
M.a.o. finns här en potential för tillväxt de kommande åren. Detta gäller dock
inte för Finland, där tillväxten varit mycket hög de senaste åren.

Även
i de nordiska länderna har ansträngningar gjorts under 1980-talet för att
förbättra förhållandena på utbudssidan. Omläggningar av skattesystemet
planeras i Danmark, och i Finland ska första fasen av en skattereform, med
bl.a. en marginalskallesänkning, genomföras under 1989. Vidare har
omfattningen av snedvridande industristöd minskal betydligt. Ett fortsatt
arbete på detta område är att vänta de kommande åren.

På
efterfrågesidan är en återhämtning av den privata konsumtionen i 25

s. 26 Kontrollera mot PDF

Danmark och Norge trolig
framöver. Bakgmnden är att de minskande Prop. 1988/89:150
bytesbalansunderskotten inte längre gör det nödvändigt att hålla nere Bil.
1.1 efterfrågan på det sätt som varit fallet under tidigare år. 1 Finland
väntas den pågående åtstramningen så småningom ge effekt i form av en avmattning
i konsumtionstillväxten. För länderna sammantaget är en måttlig ökning av den
privata konsumtionen att vänta de närmaste åren.

Finanspolitiken
i de nordiska länderna bedöms få en förhållandevis stram inriktning även
framöver, i syfte att uppnå balanserad tillväxt och låg inflation. Liksom i
övriga OECD-länder är budgetkonsolidering högt prioriterad hos de nordiska
regeringarna. Möjligen kan de särskilda åtgärderna mot arbetslösheten i Norge
leda lill att finanspolitiken där blir något mindre stram än tidigare planerat.

Under
loppet av 1988 har räntenivån successivt sänkts i Danmark och Norge. Bakgmnden
är den förbättrade utrikesbalansen och lägre inflationen, och under
fömtsättning att denna trend kvarstår kan ytterligare fall vara att vänta, inte
minst föratt stimulera ökade investeringar och tillväxt. Penningpolitiken i
Finland kommer den närmaste tiden att vara inriktad på att minska
överhettningen och stoppa kreditexpansionen.

Således
bedöms en något högre tillväxt vara sannolik i Norge och Danmark jämfört med
de senaste åren, medan det i Finland, efter de två senaste årens högt uppdrivna
aktivietsnivå, fömtses en viss avmattning mot slutet av innevarande år följd av
en något lägre tillväxt de kommande åren. BNP-ökningen i de tre nordiska
ländema sammantaget beräknas uppgå till i genomsnitt 2 1/2% per år under
perioden 1991 —93. Inflationen bedöms komma ned till 31/2-4% under perioden.

Av
stor vikt för en något bättre tillväxt framgent i de nordiska ländema är dock
att pris- och löneökningstakten bringas i nivå med omvärldens. Skulle så inte
ske, kommer konkurrenskraften och tillväxten åter att äventyras.

Utvecklingen
1989 och 1990

3 Utrikeshandeln Prop, 1988/89:150

Bil. 1.1 3.1 Exporten

Importen
av bearbetade varor ökade med ca 10,5% i OECD-länderna 1988. Ökningen blev
därmed dubbelt så hög än vad som förväntades efter börsraset hösten 1987.
Importökningarna var speciellt stora i länder som Japan och Canada som är
tämligen små avsättningsmarknader för svensk exportindustri. I vikliga
avsättningsländer som Danmark och Förenta staterna steg importen endast med ett
par procent samtidigt som importen minskade i Norge. Eftersom drygt en
tredjedel av den svenska exporten av bearbetade varor går lill dessa tre länder
medförde del all marknadstillväxten för svensk exportindustri även 1988 blev
2,5 procentenheter lägre än importökningen i OECD-länderna. Utanför
OECD-området ökade importen i ungefär samma omfattning som i OECD-länderna.
Marknaden för svensk exportindustri växte med drygt 8% 1988.

Under
1989 och 1990 förväntas handeln mellan OECD-länderna öka i något långsammare
takt än 1988. Importen av bearbetade varor i OECD-länderna bedöms öka med ca 8
% 1989 och med 7 % 1988. Utanför OECD-länderna förväntas handeln öka i ungefär
samma takt. Det är främst den höga aktiviteten i de asiatiska
Stillahavsländerna som medför att handeln ökar tämligen kraftigt även de
närmaste åren. En fortsatt låg importökning i Norge och Danmark medför att den
svenska industrins marknadstillväxt blir betydligt lägre än tillväxten i
väridshandeln även under 1989 och 1990. Marknaden för svensk exportindustri
beräknas öka med 5,5-6% per år under de närmaste två åren.

Mellan
1987 och 1988 ökade timlönerna inom svensk exportindustri med ca 8%. Bland våra
viktigaste konkurrentländer inom OECD-området

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser,
marknadsandelar och export av bearbetade varor

Procentuell förändring

1986

1987

1988

1989

1990

Exportmarknadstillväxt

OECD-länder Totalt

8,7 5,8

5,1 4,8

8,2 8,2

6,0 6,0

5,5 5,5

Priser

14
OECD-länders import-priser, SEK

Svenska
exportpriser, SEK Relativpris

-0,3 2,6 2,8

1,3 2,9

1,5

1,3 5,0

3,7

3,3 6,5 3,1

3,0 3,8 0,8

Marknadsandelar,
volym

14 OECD-länder Totalt

-2,4 -2,6

-0,7 -0,6

-4,7 -3,8

-1,8 -1,7

-1,4 -1,4

Exportvolym

14 OECD-länder Totalt

6,1

3,2

4.4 4,2

3,1 4,2

4,0 4,2

4,0 4,0

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av
importökningen av bear

betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som
mottagare

av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman

på motsvarande sätt.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 29

ökade timlönerna med i
genomsnitt 4 — 4,5%, dvs drygt 3 procentenheter Prop. 1988/89: 150 lägre
ökningstakt än i Sverige. Bland våra 14 viktigaste konkurrentländer Bil. 1.1
var det endast i Storbrittanien och Finland som timlönerna ökade mer än i
Sverige under 1988. Samtidigt var produktivitetsökningarna inom svensk industri
lägre än bland konkurrentländerna inom OECD-området, vilket medförde atl
skillnaden i arbetskraftskostnad per producerad enhet mellan Sverige och
OECD-länderna ökade mer än skillnaden i timlöneökning.

De
höga kostnadsökningarna i kombination med ett högt kapacitetsutnyttjande och
god efterfrågan på svenska produkter har medfört att de svenska exportpriserna
på bearbetade varor ökat betydligt mer än i omvärlden. Mellan 1987 och 1988
steg de svenska exportpriserna på bearbetade varor med 5%, vilket kan jämföras
med en genomsnittlig ökning på drygt 1 % i OECD-länderna, dvs en relativ
prisökning på 4% för svenska produkter. Bland våra viktigaste konkurrentländer
var det endast i Finland och Norge som exportpriserna steg i samma takt som i
Sverige under 1988. I vårt viktigaste konkurrentland, Västtyskland, fortsatte
exportpriserna att sjunka för tredje året i rad. Samtidigt apprecierades den
svenska kronan gentemot den tyska marken med drygt 1 %. 1 gemensam valuta steg
del västtyska exportpriset på bearbetade varor med nästan 8% gentemot det
väsUyska 1988.

Trots
att priser och löner stiger mer i Sverige än i omväriden är det en mindre andel
av exportföretagen som uppger att det är efterfrågeläget som begränsar
produktions- och leveransmöjligheterna. Under de sista tre kvartalen 1988 var
det, enligt konjunkturbarometern, endast ca 30% av exportföretagen som uppgav
efterfrågeläget som den faktor som i första hand begränsade produktionen. Det
var under 1988 främst bristen på arbetskraft samt en för liten maskin- och
anläggningskapacitel som begränsade exportleveranserna.

Det
är troligt atl de svenska exportföretagen gynnats gentemot omvärlden av den
goda invesleringskonjunkluren i OECD-länderna under 1988, vilket medfört alt
del högre svenska pris- och kostnadsläget inte haft några mer märkbart negativa
effekter på konkurrenskraften ännu.

För
1989 förväntas limlönerna i svensk industri öka med 7 % medan den
genomsnittliga ökningen i OECD-länderna förväntas uppgå till 4,5 — 5%. De
kraftiga ökningarna av de svenska exportpriserna i början av 1989 i samband med
ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande medför att prisökningarna mellan
helårsgenomsnitten 1988 och 1989 troligen uppgår till ca 6,5%. Bland
konkurrentländerna förväntas inflationstakten tillta något under 1989, eller
från drygt 1 % 1988 till ca 3% 1989, mätt som ökningstakt av exportpriserna på
bearbetade varor. Det svenska relativpriset kan således väntas komma atl öka
med drygt 3% 1989.

För
1990 utgår kalkylerna från ell antagande om att lönerna ökar med 4%, vilket är
något lägre ökningstakt än hos våra konkurrentländer. Det är dock sannolikt att
de svenska exportpriserna kommer att öka något mer än i omvärlden även under
1990, eftersom det erfarenhetsmässigt finns en viss tröghet när det gäller att
dämpa prisökningslakten.

Den
svenska exporten av bearbetade varor ökade med drygt 4% 1988,

vilket innebar andelsförluster på ca 4%. Det är 2 procentenheter större 30

andelsföriusl än vad som
angavs i den preliminära nationalbudgeien. Den större andelsförluslen beror i
huvudsak på atl marknadstillväxten blev betydligt större än vad som antogs. Det
bör dock påpekas att det fortfarande finns en betydande osäkerhet beträffande
marknadstillväxten 1988 p.g.a de förändrade tullhanteringsrutiner som infördes
i början av 1988.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell
3:2 Export av varor

Miljarder
Volymutveckling,

kr. procent per år

Prisutveckling,
procent per år

1988

1989

1990

1988

1989

1990

Bearbetade varor Fartyg

Petroleumprodukter Övriga råvaror

Summa
varor

255,7

3,2

6,0

39,9

304,8

4,2 -21,0 - 6,3

1,2

2,9

4,2 3,0 8,0 0,0

3,7

4,0 7,0 0 1,0

3,4

5,0

5,9

-16,2

8,5

5,2

6,5

5,0

6,0

11,0

7,0

3,8 5,0 2,0 3,0

3,8

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Gentemot
OECD-länderna blev andelsförlusterna hela 5% medan exportindustrin tycks
hållit andelarna utanför OECD-området på 1987 års nivå. Mätt i löpande priser
inskränkte sig dock den svenska andelsförlusten till I %.

Stora
andelsföriuster har uppkommit på samtliga stora avsättningsmarknader för
svensk export utom Storbritannien. 1 Förenta staterna uppgick andelsföriusten
lill hela 8%. Den tre veckor långa arbetsmarknadskonflikten i
verkstadsindutrin under januari-februari 1988 medförde elt exportbortfall på
uppskattningsvis ca 4,5 miljarder kr. under de två första månaderna 1988.
Mellan en tredjedel och hälften av bortfallet togs igen genom ökad produktion
under resten av året. Totalt sett bidrog således konflikten till att
andelsförlusterna blev ca 1 procentenhet större än eljest.

Personbilsexporten
minskade med ca 15% 1988. Bland råvarorna har exporten av ickejärnmetaller ökat
kraftigt samtidigt som stora prisökningar genomförts. Trävaruexporten minskade
dock med 10%, trots en hög efterfrågan från utlandet. En hög efterfrågan från
hemmamarknaden i kombination med en högre prisnivå på hemmamarknaden har
medfört att trävaruindustrin favoriserat leveranserna till hemmamarknaden.
Exporten av pappersmassa ökade endast med knappt 2 % trots en hög efterfrågan.
Massaindustrin råkade ut för ett flertal driftsstörningar under året vilket
bidrog tiil den låga ökningstakten. Totalt sett låg råvamexporten kvar på
föregående års nivå. Den svaga utvecklingen av råvamexporten saml elt kraftigt
fall i fartygsexporten medförde att den totala vamexpor-ten endast ökade med
knappt 3%.

Under
1989 beräknas den svenska industrins marknadsandelar minska med ca 2 %, vilket
medför alt exporten av bearbetade varor ökar med drygt 4%. Andelsförlusten är
delvis hänförbar till att stora delar av exportindustrin nått kapacitetstaket.
Men även det faktum att relativpriset för svensk export av bearbetade varor
stigit kraftigt under de senaste åren och förvän-

Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges
export av bearbetade varor till 14 OECD-länder

Index 1980=100

110 T------------------------------------------------------- ,
110

Prop. 1988/89:150 BiL 1.1

1980
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Källor: Konjunkturinstitutel och finansdepartementet

tas
fortsätta stiga under 1989 kommer alt bidra till andelsföriuslerna. Atl
andelsförluslerna inte blir större beror på atl den svenska exportindustrin
även under 1989 kommer att gynnas av en fortsatt stark investeringskonjunktur
utomlands.

Råvamexporten
beräknas även under 1989 utvecklas svagt trots att efterfrågan fortsätter att
vara hög för såväl skogsprodukter som malm. Exporten av pappersmassa beräknas
kunna öka med 3,5%. En mindre överhettad hemmamarknad bör leda till en minskad
efterfrågan från hemmamarknaden på trävaror vilket troligen medför att
Irävamexporten inte fortsätter minska. Totalt sett beräknas råvamexporten ligga
kvar på föregående års nivå. Den totala vamexporten beräknas öka med 3,7%
1989.

För 1990 beräknas
andelsförlusterna uppgå till 1 1/2%. Industrins ökade investeringar under de
senaste åren samt en betydande avmattning av efterfrågan från hemmamarknaden
bör medföra att produktionskapaciteten inte kommer att bidra till
marknadsandelsförluster 1990. Andelsförlusten är helt hänförbar till att
relativpriset för svensk export steg så mycket under 1988 och 1989. Den svenska
exportindustrin skulle således delvis ha prissatt sig ur marknaden när
konjunkturen och efterfrågan mattas. Råva-ruexporten förväntas endast öka med
knappt 1 %. Sammantaget beräknas varuexporten öka med 3,4% 1990.

3.2 Importen

Den
svenska importen av bearbetade varor ökade i betydligt långsammare takt 1988 än
1987. Ökningen uppgick lill 6,4%, vilket kan jämföras med en ökning på nästan
12% 1987. Den inhemska efterfrågan på bearbetade

varor ökade med 5,4%,
vilket betyder att den svenska hemmamarknadsindustrins marknadsföriuster
inskränkte sig till I %. Andelsföriusten framstår som liten om man beaktar den
kraftiga ökningen av relativpriset för svenska hemmaproducerade varor jämfört
med importvaror. Mellan helåren 1987 och 1988 steg de svenska
hemmamarknadspriserna på bearbetade varor med 7,5%, medan importpriserna ökade
med 5%, dvs. en ökning av relativpriset på bearbetade varor med 2,5%. En orsak
till den låga andelsförlusten är troligen att delar av industrin som levererar
varor lill såväl hemma- som exportmarknaden prioriterat leveranserna till hemmamarknaden
eftersom den inhemska prisnivån år högre än utomlands. Detta har i sin tur
dragit ned exportvolymen i motsvarande grad, dvs. effekten på netloexporten har
varit försumbar. Bland varugrupperna var det främst importen av
konsumtionsvaror och personbilar som ökade i betydligt lägre takl 1988 an de
närmast föregående åren. Importen av konsumtionsvaror låg i det närmaste kvar
på föregående års nivå. Personbilsimporten fortsatte öka relativt kraftigt,
men i betydligt långsammare takt än under 1987, då ökningen uppgick till drygt
40%. För såväl byggvaror som insatsvaror till industrin har däremot importen
ökat mer än under 1987. Råvaruimporten ökade med endast 1/2% 1988. Fortsatta
neddragningar av oljelagren samt den milda vintern medförde all importen av
råolja minskade. Importen av övriga råvaror ökade dock med drygt 3%. Den totala
varuimporten ökade med 4,7% 1988.

Prop. 1988/89:150 Bil, 1,1

Tabell 3:3 Import av varor

Miljarder

Volymutveckling,

Prisutveckling,

kr.

proceni per år

procent per år

1988

1989

1990

1988

1989

1990

Bearbetade
varor

223,4

6,4

5,1

3,7

4,3

4,2

3,2

Fartyg

2,4

- 4,5

3,0

0,0

3,1

5,0

Råolja

9,5

- 7,1

6,0

0,0

-20,8

18,0

0,0

Petroleumprodukter

8,4

5,6

13,0

4,0

-10,8

7,0

3,0

Övriga
råvaror

35,9

3,3

1,0

0,0

9,5

5,0

2,0

Summa
varor

279,7

4,7

5,1

2,9

3,8

4,6

3,1

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

För 1989 beräknas den
importvägda efterfrågan på bearbetade varoröka med 3 1/2%, dvs. en betydligt
lägre ökningstakt än under 1988. Den lägre ökningstakten förklaras främst av
atl den privata konsumtionen förväntas öka i avsevärt lägre takt än under 1988.
De svenska hemmamarknadspriserna beräknas även under 1989 stiga betydligt mer
än importpriserna. 1 februari 1989 var skillnaden i ökningstakt drygt 5% räknat
på 12 månaders basis. Detta talar för atl andelsförlusterna för hemmamarknadsindustrin
blir något större än under 1988. Vad som talar mot ökade andelsföriuster är den
relativt kraftiga orderökningen till den svenska hemmamarknadsindustrin under
loppet av 1988. Hemmamarknadsinduslrin var dessutom tämligen optimistiska
beträffande den framtida orderingången i konjunk-turbaromelern från mars 1989.
Andelsförlusterna antas därför uppgå lill

3 Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 150. Bilaga 1.1

1,5%,
vilket är något mindre än vad enbart relativpriser och en skattad Prop.
1988/89:150

inkomstelasticitet tyder
på. Importen av bearbetade varor beräknas öka Bil. 1.1

med 5% 1989. Importen av
råvaror förväntas öka relativt kraftigt, p.g.a.

att en normalisering av
oljelagren medför ökad import av oljor. Övriga

råvaror beräknas endast
öka obetydligt 1989. Den totala varuimporten

förväntas öka med drygt 5%
1989.

För
1990 förväntas säväl den inhemska efterfrågan som den utländska efterfrågan öka
i långsammare takt än 1989. Den importvägda efterfrågan på bearbetade varor
beräknas endast öka med knappt 2 1/2%, vilket beräknas leda till en
importökning på drygt 3 1/2%. Den lägre efterfrågeökningen förväntas även
medföra att importen av råvaror fortsätter utvecklas svagt även 1990. Totalt
sett beräknas vamimporten öka med ca 3% 1990.

3.3 Bytesbalansen

Enligt
preliminära uppskattningar gav bytesbalansen ett underskott på 15,3 miljarder
kr. 1988. Utfallet blev således ca 5 miljarder kr. sämre än vad som angavs i
den preliminära nationalbudgeien. Mellan 1987 och 1988 ökade underskottet med
nästan 9 miljarder kr. trots en viss förbättring av handelsbalansen.

Överskottet
i handelsbalansen ökade från 22,5 miljarder kr. 1987 till 24 miljarder kr.
1988. Förbättringen kan främst hänföras till att bytesförhållandet fortsatte
att förbättras under året (se diagram 3:3). Det är i huvudsak fallande
oljepriser saml kraftigt stigande exportpriser på skogsprodukter samtjärn och
stål som bidragit till det förbättrade bytesförhållandet.

Försämringen
i bytesbalansen beror på att underskottet i tjänstebalansen ökade med 7
miljarder kr. samt ökade räntebetalningar på utlandsskulden. Utlandsresandet
fortsatte öka i betydande omfattning vilket medförde att underskottet i
resevalutanettot ökade med nästan 3 miljarder kr. Underskottet i denna post har
stigit med nästan 10 miljarder kr. under de senaste 5 åren. Posterna övriga
tjänster och övriga transporter utvecklades mycket svagt mellan 1987 och 1988.
Från att sammanlaget givit ett överskoll på 1 miljard kr. 1987 redovisades
underskoll på 3,5 miljarder kr. 1988. Sammantaget har nettot av dessa poster
försämrats under flera år men del är svårt att urskilja någon klar trend i
utvecklingen. Avkastning på kapilal försämrades med 2,5 miljarderkr.
Försämringen kan dels hänföras till stigande internationell räntenivå, men även
lill att den privata sektorns ökade utlandsupplåning utomlands för
direktinvesleringar medfört ökade räntebetalningar.

För
1989 beräknas överskottet i handelsbalansen stiga med 6 miljarder

kr., trots all importvolymen förväntas öka mer än exportvolymen. För

bättringen beror främst på att bytesförhållandet fortsätter atl förbättras.

Under 1989 beräknas exportpriserna öka med nästan 7% och importpri

serna med 4,5%, dvs. en förbättring av bytesförhållandet med drygt 2%.

Bland vamgrupperna ökar överskottet för bearbetade varor och råvaror

exkl. bränslen. Det stigande överskottet är hänförbart till förväntade kraf

tiga prisökningar på massa, jämmalm och trävaror. Oljenotan ökar dock 34

Diagram 3:2 Handels-
och bytesbalans

Procentandel av BNP

4 3

-1

-2

-3

-4

1985

1970

Handelsbalans

/"i

A
/ \ ./'

........ /
\ /..... '—-'....

j \

/ v

I 1 f t 1

4
,

/ •

<..... ,

m/\7\__.

\\/

/ Bytesbalans

1980

1975

1990

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källor:
Riksbanken och finansdepartementet.

med
drygt 3 miljarder kr. eftersom såväl priser som importvolymen beräknas öka.
Resevalulaneltot fortsätter att försämras, dock i något långsammare takt än
under de närmast föregående åren. Underskottet i posten avkastning på kapilal
beräknas öka med ca 6 miljarder kr. 1989. Merparten av det ökade underskottet
i denna post beror på ökat utflöde via direktinvesteringar och köp av aktier
utomlands samt all dessa poster ger mycket liten avkastning, om man utgår från
vad som registreras i bytesbalansstatistiken. Enkätundersökningar utförda av
riksbanken visar emeller-

Tabell
3:4 Bytesbalans

Miljarder
kr.

1986

1987

1988

1989

1990

Bearbetade varor Råolja 0 petroprod. Övriga råvaror
Fartyg Korrigeringspost

42,3

-16,5

3,7

3,1

- 1,7

32,4

-14,3

4,6

1,3

- 1,5

32,3

-12,0

4,0

0,7

- 1,0

39,2

-15,3

6,3

0,7

- 1,0

44,7

-15,8

7,3

1,0

- 1,0

Handelsbalans

30,8

22,5

24,1

29,9

36,2

Sjöfartsnetto Övriga transporter Resevaluta Övriga
tjänster

6,2 6,6

- 9,0

- 8,2

6,3

5,4

-11,1

- 4,4

6,8

3,0

-13,9

- 6,2

7,2

3,2

-15,5

- 6,2

7,5

3,2

-17,0

- 6,0

Tjänstebalans

- 4,4

- 3,8

-10,3

-11,3

-12,3

Avkastning
på

kapital

Transfereringar

-16,4 - 9,5

-16,6 - 8,8 .

-18,8 -10,3

-24,6 -11,0

-29,3 -11,6

Bytesbalans

0,6

- 6,7

-15,3

-17,0

Källa: Statistiska
centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.

Diagram
3:3 Sveriges bytesförhållande

Exportpris/importpris
Index 1980= 100

Prop.
1988/89:150 Bil. 1.1

— I--------------- 1--------------- 1-------------- 1-------------- 1 —

1980
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartemnetet.

Diagram 3:4 Handelsbalans 1980 -1990

Miljarder kr.

1980

1982

1984

1986

1988

1990

Källor:
Statistiska centralbyrån och finansdepartemnetet.

tid atl vinstema på
direktinvesteringar är betydligt större än vad som Prop. 1988/89: 150
registreras i bytesbalansen. Dessa vinster återinvesteras dock utomlands Bil.
1.1 och redovisas således inte i bytesbalansen. Om dessa återinvesterade medel
skulle redovisas som inkomst i bytesbalansen skulle underskottet i
bytesbalansen vara 7 miljarder kr. lägre 1988 än vad som redovisats. Det bör
observeras att Internationella valutafonden (IMF) rekommenderar att
återinvesterade vinstmedel skall bokföras i bytesbalansstatistiken. Underskottet
i bytesbalansen beräknas 1989 uppgå till 17 miljarder kr. Om de återinvesterade
vinstema skulle medräknas skulle underskottet endast uppgå till 6 miljarder kr.

För
1990 beräknas överskottet i handelsbalansen öka med ca 6 miljarder kr. lill 36
miljarder kr. För första gången sedan 1984 beräknas exportvolymen öka mer än
importvolymen, vilket i kombination med det fortsatta förbättrade
bytesförhållandet, bidrar till det ökade överskottet, se diagram 3:4. Avkastningsnettot
fortsätter dock att försämras kraftigt p.g.a. att skuldstocken ökar. Ökat
underskott i resevalutaposten samt ökat u-landsbistånd ökar underskottet
ytterligare. Underskottet i bytesbalansen beräknas 1990 uppgå till 17
miljarder kr.

4 Konsumtion

4.1 Hushållens disponibla inkomster

Under
de första åren på 1980-talet minskade hushållens realt disponibla inkomsler
lill följd av den svaga ekonomiska utvecklingen. Sedan 1983 har emellertid
hushållens realt disponibla inkomsler ökat varje år. Bakom förbättringen av
hushållen ekonomi ligger dels stigande reallöner och sysselsättning, dels en
stark ökning av inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn. År 1988 steg
hushållens reah disponibla inkomster med 2,3% enligt de preliminära nationalräkenskaperna.
För de närmaste två åren väntas en fortsalt ökning av de realt disponibla
inkomsterna; 1989 med 1,8% och 1990 med 1,2%, se tabell 4:1.

Tabell
4:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Miljarder

kr.

Procentuell forändring

1988

1989

1990

1988

1989 1990

Löpande
priser

Löner

Företagsinkomsler

Räntor
och utdelningar, netto

Inkomstöverföringar
från offentlig

sektor

Övriga
inkomster

Direkta
skatter, avgifter m. m.

473,7

61,5

-15,2

225,8

62,3

257,4

514,4

66,7

-17,8

251,4

68,6

282,2

538,6

70,8

-21,6

279,5

74,1

296,8

9,0 9,5

12,9

6,3

11,2

8,6 4,7 8,6 6,2

11,3 11,2

10,0 8,0

9,6 5,2

Disponibel
inkomst

550,7

601,1

644,8

8,4

9,2 7,3

Privat
konsumtion

569,7

616,1

656,5

8,3

8,1 6,6

1980
års priser

Disponibel
inkomst

299,3

304,5

308,1

2,3

1,8 1,2

Privat
konsumtion

309,6

312,1

313,7

2,2

0,8 0,5

Sparkvot,
nivå i %

-3,5

-2,5 -1,8

Källor:
Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Hushållens löneinkomster
ökade med 9% 1988. För 1989 beräknas lönesumman öka med ca 8 1/2% och 1990 med
drygt 4 1/2%. Bakom dessa ökningar ligger de förutsättningar som gjorts
angående timlön och sysselsättning.

Inkomstöverföringarna från
den oflTentliga sektorn ökade med ca 13% 1988 eller med drygt 6 1/2% i fasta
priser. För 1989 och 1990 väntas en nominell ökning med drygt 11 % per år. I
reala termer beräknas ökningen till nästan 4% 1989 och knappt 5% 1990, se
tabell 4:2. En rad förbärtring-ar av de sociala förmånerna bidrar till den
fortsatt relativt kraftiga ökningen, liksom de ökande utbetalningarna från
arbetsskadeförsäkringen. Pensionsinkomsterna beräknas öka med ca 11% per år
1989 och 1990. Basbeloppet höjdes med 2 100 kr. till 27 900 kr. den 1 januari
1989. Därvid utgör 600 kr. en extra höjning för atl kompensera pensionärerna
för den återstående delen av del devalveringsavdrag som gjordes 1984. Reglerna
för det kommunala bostadstillägget (KBT) ändrades vid årsskiftet 1988/89

Tabell
4:2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Prop.
1988/89:150

Miljarder
kr..

Procentuell
förändring,

Bil.
1.1

löpande

priser

1980 års

priser

1988

1989

1990

1988

1989

1990

Från
staten

96,3

106,8

117,3

3,1

3,4

3,6

Barnbidrag

10,3

11,1

11,9

-4,0

0,5

0,7

Folkpension
och delpension

inkl. KBT

59,5

64,6

69,9

2,2

1,3

2,1

Pensioner
till f. d. anställda

2,7

2,8

3,1

1,6

-2,1

3,0

Arbetsskadeförsäkring

6,9

9,9

12,9'

46,9

33,5

23,0

Övrigt

16,9

18,4

19,5

-1,0

1,5

0,0

Från
kommunerna

20,6

22,1

24,0

4,8

0,5

2,2

Bostadsbidrag

2,9

3,2

3,5

9,1

1,7

2,6

Pensioner
till f.d. anställda

3,8

4,3

5,0

5,3

6,5

8,3

Socialbidrag

4,4

4,6

5,0

-1,0

-2,5

3,5

Övrigt

9,5

10,1

10,6

6,2

-0,9

-1,1

Från
sociairörsäkringssektprn

108,9

122,4

138,3

10,6

4,8

6,5

Allmän
tilläggspension

60,6

69,3

79,2

6,4

6,8

7,8

Sjukförsäkring
m. m.

41,7

46,3

51,0

23,7

3,6

3,9

Arbetslöshetsförsäkring

6,7

6,9

8,1

-15,0

-4,5

11,2

Summa
inkomstöverföringar

225,8

251,4

279,5

6,7

3,8

4,9

Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och
finansdepartementet.

så
all KBT inte minkar för pensionärer som har arbetsinkomst vid sidan av sin
pension. Basbeloppet för 1990 beräknas till 30200 kr.

Utbetalningarna
från sjuk- och föräldraförsäkringen ökade med ca 31 % 1988. Bakom den kraftiga
ökningen ligger dels effekterna av sjukvårdsreformen den 1 december 1987, dels
ökad sjukfrånvaro — främst av lång-tidssjukskrivna.

Föräldraförsäkringen
byggs ut i flera steg. En första utbyggnad sker den 1 juli 1989 genom att tiden
för ersättning på sjukpenningsnivå förlängs med 3 månader. Den I juli 1990 sker
det andra etappen i utbyggnaden, varvid ersättning på sjukpenningsnivå erhålls
i ytterligare 3 månader i stället för ersättning enligt s. k. garantinivå.
Barnbidraget föreslås nu höjas med 780 kr. per barn och årfr. o.m. den Ijuli
1989.

Ett
nytt studiemedelssystem infördes den I januari 1989. Maximala studiemedel
höjdes från 145% lill 170% av basbeloppet. Bidragsdelen ändrades så att 50% av
basbeloppet utgörs av bidrag. Bidraget höjs därmed från ca 2 200 kr. till
13950 kr. per läsår för en heltidsstuderande (vid 1989 års basbelopp).

Vid årsskiftet 1988/89
genomfördes flera förändringar i arbetslöshels-försäkringen m. m.. Högsta
dagpenningen höjdes från 425 kr. till 450 kr. och lägsta dagpenningen
(KAS-beloppet)från 149 kr. lill 158 kr. Samtidigt sänktes ersättningsnivån från
91,7% till 90% av den försäkrades dagsför-tjänsl inom ramen för högsta och
lägsta dagpenning. Samma högsta och lägsta dagpennig skall gälla i alla
arbetslöshetskassor. De tre nivåerna på utbildningsbidraget vid
arbetsmarknadsutbildning höjdes lill 450, 270 och 191 kr. De fem karensdagarna
i arbetslöshetsförsäkringen och del kontanta arbelsmaknadsslödel (KAS)
slopades. Avstängningstiden för den som frivilligt lämnar sill arbete eller
liknande förlängdes med fem dagar.

Fr.o.m.
1990 skall den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen Prop.
1988/89: 150

höjas åriigen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare. Bil.
1.1

Utbetalningarna
från arbetskadeförsäkringen har ökat kraftigt under senare år. Ersättningen
från arbetsskadeförsäkringen omfattar dels arbetsskadesjukpenning, dels
arbetsskadelivränla. Sjukpenningen i arbetsskadeförsäkringen ger full
ersättning för inkomstbortfall lill den som skadas i sitt arbete. En samordning
med den allmänna sjukförsäkringen sker under de första 90 dagarna efter en
skada. Livräntan ersätter inkomstbortfall vid bestående nedsättning av
arbetsförmågan och kompletterar förtidspensionen. Kostnaderna för den senare
redovisas som folkpension och ATP. Endast den kompletterade
arbetsskadelivräntan ingår i arbetsskadeförsäkringen. Antalet
arbelsskadeärenden har stigit snabbt. Mellan 1984 och

1988 ökade
antalet ärenden som prövades hos försäkringskassorna från

drygt 54000 till drygt det dubbla. Samtidigt har frekvensen godkända

arbetsskador ökat succesivt, så alt dessa numera utgör ca 90% av antalet

avgjorda ärenden. Orsakerna till denna utveckling är inte klarlagda. Den

nyligen tillsatta arbelsmiljökommisionen har som en viktig uppgift att

komplettera kunskaperna om arbetsförhållanden som ger upphov till ska

dor och sjukdomar.

Hushållens
räntenetto försämrades kraftigt 1987 och 1988 lill följd av atl skulderna ökade
mer än de finansiella tillgångarna. För 1989 och 1990 väntas ett fortsatt
underskott i det finansiella sparandet, vilket medför en ytterligare försämring
av räntenettot.

Hushållens
inbetalningar av direkta skaller, avgifter m. m. uppgick 1988 till ca 32% av
inkomsterna före skall. År 1989 och 1990 beräknas denna andel vara i stort sett
oförändrad. Den statliga inkomstskatten sänks 1989 med 3 procentenheter för
beskattningsbara inkomster över 75000 kr. (och med 15 procentenheter mellan
70000 kr. och 75000 kr.). Marginalskatten för en genomsnittlig heltidsarbetande
löntagare sänks därmed från 50% till 47% och den högsta marginalskaltesatsen
sänks från 75% lill 72%, vid en kommunal utdebitering av 30 kr. Samtidigt
reduceras underskottsavdragens maximala värde från 50% till 47%.
Förändringarna innebär alt den statliga inkomstskatten minskarmed ca 10
miljarder kr. 1989 jämfört med om 1988 skattesystem hade tillämpats även i år.
Den kommunala utdebiteringen höjdes i år med 24 öre per skattekrona motsvarande
drygt 1 1/2 miljard kr. För 1990 antas den statliga inkomstskatten sänkas med
ytterligare 3 procentenheter. Den statliga inkomstskatten beräknas därigenom
minska med ca 10 miljarder kr. 1990 jämfört med en tillämpning av

1989 års
skattesystem. Den kommunala utdebiteringen antas vara oför

ändrad.

Det
avgiftsfria året vid sjukhusvård för ålderspensionärer avskaffades den I
januari 1989. Avgiften per vårddag skall vara högst 55 kr.. Samtidigt infördes
ett nytt avgiftssystem, som innebär att vårdavgiflerna las ul genom avdrag vid
utbetalning av pensionerna. 1 tabellerna sker emellertid en bruttoförning av
pensionerna och vårdavgiflerna betraktas som en nominell avgift lill
kommunerna.

Reallönen
per timme efter skatt minskade med ca 10% mellan 1979 och

1983, se diagram 4:1. Sedan 1983 har reallönen stigit oavbrutet och 1988 40

Diagram 4:1 Reallön per timme före och efter skatt

1980 års priser, index 1974= 100

115

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1974
1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet

var reallönen efter skatt ca 5 1/2% högre än 1983, År 1989
beräknas reallönen vara i stort sett oförändrad både före och efter skatt.
Nästa år beräknas reallönen minska med ca 2% före skatt och med ca 1/2% efter
skatt.

Löner och pensioner svarar för ca 75 % av hushållens
disponibla inkomster. Den ökade sysselsättningen under perioden 1987— 1990 gör
att lönesumman stiger mer än timlönen, se tabell 4:3. År 1988 var hushållens
löneinkomster i fasta priser efter skatt ca 5 1/2% högre än 1979 trots att den
reala timlönen efter skatt låg ca 5 % lägre än 1979. Pensionsinkomsterna
beräknas öka realt med 3 1/2% 1989 före skatt. Därvid beräknas den extra
höjningen av basbeloppet bidra till ökningen med drygt 2 procenten-

Tabell 4:3 Realinkomsternas förändring

Miljarder kr., löpande priser

Procentuell förändring, 1980 års priser

1988

1989

1990

1988

1989

1990

Lönesumma före skatt Lönesumma efter skatt

473,7 302,7

514,4 330,0

538,6 350,8

3,0

2,3

1,3 1,7

-1,2 0,3

Pensioner före skatt Pensioner efter skatt

139,3 105,3

154.5 115,6

172,0 127,5

4,1

3,2

3,5 2,3

5,0 4,1

Disponibel
inkomst

550,7

600,4

644,8

2,3

1,8

1,2

Anm.:
Lönesummans förändring innefattar förändringar i både timlön och antal arbetade
timmar. 1 pensioner ingår i denna tabell även privata tjänstepensioner. I
beräkningarna av lönesumma och pensioner efter skatt har hänsyn endast tagits
till preliminär A-skatl. Deflatering av lönesumma och pensioner är gjord med
konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och
finansdepartementet.

heter. År 1990 väntas
pensionsinkomsterna öka realt med 5 % före skatt. Att ökningen blir kraftigare
1990 än i år beror huvudsakligen på att inflationstakten väntas gå ned nästa
år.

Pensionerna ökar
regelmässigt i väsentligt lägre takt efter skatt än före skatt. Del beror
huvudsakligen på att det genomsnittliga ATP-beloppet per pensionär ökar och att
skatteandelen av pensionema därmed stiger. År 1990 blir det första år då en
pensionär kan tillgodogöra sig fullt intjänande av ATP (30 år).

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

4.2 Privat konsumtion och sparande

Den
privata konsumtionen har under 1980-talet ökat mer än den disponibla
inkomsten. Under 1980-talets första år försämrades hushållens reala disponibla
inkomster utan en motsvarande försvagning av den privata konsumtionen, se
diagram 4:2. Sparkvoten sjönk med närmare 4 procentenheter mellan 1980 och
1983, vilket har tolkats som att hushållen försökte upprätthålla sin
levnadsstandard genom att minska på sparandet. Efter det att hushållens reala
inkomster 1984 åter började öka steg den privata konsumtionen i allt snabbare
takt. År 1986 översteg konsumtionen de disponibla inkomstema och sparkvoten
sjönk till — 1 %. Under åren 1986 till 1988 var konsumtionslillväxlen 10,8% och
sparkvoten försämrades ytteriigare till -3,5%.

Internationellt
sett är den svenska sparkvoten låg. Detta sammanhänger delvis med att Sverige
har ett väl utbyggt socialförsäkringssystem, vilket medför atl hushållens motiv
till buffertsparande blir mindre. Socialförsäk-

Diagram 4:2 Disponibel
inkomst och privat konsumtion

Miljarder kr., 1980 års
priser

320

220

T — ~n -------- T------- 1------ 1 — [ — r------- 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ T

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

ringssektoms,
försäkringsbolagens och företagens pensionssparande ingår Prop. 1988/89:150
inte i den sparkvot för hushållen som redovisas i nationalräkenskapsberäk-
Bil. 1.1. ningarna. Därför bör man vid en internationell jämförelse av
sparkvoter även beakta detta sparande. Om pensionssparandel inkluderas ökar
sparkvoten år 1988 med ca 9 1/2 procentenheter lill ca + 6%.

Del
är inte enbart i Sverige som hushållens sparkvot har försämrats de senaste
åren. De nordiska ländema, Norge, Danmark och Finland, har genomgått en
liknande utveckling som Sverige med en kraftig expansion av den
lånefinansierade konsumtionen i samband med avregleringen av kreditmarknaden,
vilket har resulterat i sjunkande sparkvoter. Inom OECD har flertalet länder haft
en försämring av hushållens sparkvot. Undantag är bl. a. Japan och Västtyskland
som har haft en stabil sparkvot under hela 1980-talet. Bidragande orsaker
härtill torde vara att båda länderna har en snabb ekonomisk lilllväxt och ett
mindre heltäckande socialförsäkringssystem.

Flera
faktorer har sannolikt medverkat till den under senare år kraftigt försämrade
svenska sparkvoten men huvudorsaken torde ändå vara att hushållen fick större
möjligheter att lånefinansiera sin konsumtion när kreditmarknaden avreglerades
i november 1985. Dessutom torde hushållssektorns starka förmögenhetstillväxt
till följd av värdestegringen på fastigheter och aktier samt hushållens
positiva förväntningar om den egna ekonomin också ha bidragit till att
hushållen ökat sin upplåning.

Året
efter avregleringen av kreditmarknaden ökade hushållens nettoupplåning
kraftigt, se tabell 4:4. Även de finansiella placeringama ökade starkt och var
något högre än upplåningen. Därmed var del finansiella sparandet positivt 1986.
Den nedgång av de reala investeringarna som pågått sedan 1979 fortsatte även
1986. År 1987 var nettoupplåningen och de finansiella placeringarna lägre än
1986. Det finansiella sparandet försämrades från omkring noll 1986 till drygt
minus 14 miljarder kr. 1987. Upplåningen användes således i större utsträckning
än under 1986 till konsumtion och reala investeringar. Sparkvoten sjönk med ca
2 1/2 pro-

Tabell 4:4 Finansieringsanalys for hushållssektorn

Miljarder kr., löpande priser

1983

1984

1985

1986

1987

1988

Disponibel inkomst brutto Nettoupplåning

398,3 37,0

424,4 41,2

467,0 36,1

500,7 ' 89,7

533;8 74,3

579,0 109,0

Tillförda
medel

424,3

465,6

503,1

590,4

608,1

688,0

Konsumtion Reala investeringar Finansiella placeringar

362,7 21,5 40,1

398,4 22,6 44,6

438,7 20,8 43,6

480,5 19,9 90,0

526,3 21,9 60,0

569,7 27,5 90,7

Använda
medel

424,3

465,6

503,1

590,4

608,1

688,0

Antn: Disponibel inkomst brutto inkluderar den i
nationalräkenskaperna kalkylera

de kapitalförslitningen på hushållens kapitalstock. Hushållens andel (6,3 miljarder

kr.) av den tillfälliga förmögenhetsskatten på försäkringsbolag 1987 har i
tabellen lill

skillnad från i nationalräkenskaperna inte dragits bon vid beräkningen av
disponibel

inkomst brutto och finansiella placeringar.

Källor: Konjukturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 43

centenheter.
Förra året ökade nettoupplåningen till ca 109 miljarder kr. Ökingen motsvarades
av en lika stor uppgång i finansiella placeringar och reala investeringar. Det
innebär atl sparkvoten var i stort sett oförändrad. Del finansiella sparandet
försämrades emellertid med ca 4 miljarder kr. jämfört med 1987.

De
vamgmpper som har haft den kraftigaste försäljningstillväxten är bilar och
andra sällanköpsvaror. Under 1986 till 1988 bidrog hushållens inköp av bilar
med 2,4 procentenheter och inköp av andra sällanköpsvaror med 3,8
procentenheter lill den privata konsumtionens ökningstakt på 10,8%, se diagram
4:3. Sannolikt är det hushållens ökade möjligheter att få krediter som är den
främsta orsaken till denna kraftiga uppgång.

År
1988 skedde emellertid en viss uppbromsning i den privata konsumtionens
ökningstakt och sparkvotsförsämringen upphörde. Konsumtions-tillväxten under
1988 blev 2,2%.

Hushållens
förmögenheter har fortsalt att öka under 1988, se diagram 4:4. I april 1989
översteg de genomsnittliga aktiekurserna den nivå som rådde strax innan
börsraset i oktober 1987 med ca 13%. Detta betyder att aktiekurserna sedan
slutet av 1987 stigit med ca 65%. De reala priserna på småhus sjönk under
första hälften av 1980-talel. Mellan 1986, då prisökningarna för första gången
sedan 1979 översteg inflationstakten, och juni 1988 steg småhuspriserna i
stället kraftigt med ca 35%.

I
år fömtses en fortsatt dämpning av den privata konsumtionens tillväxllakl och
en ökning av hushållssparandet. Flera faktorer talar för att hushållens
villighet att ta nya lån avtar. Den anpassning av hushållens tillgångar och
skulder som avregleringen resulterade i bör nu vara i stort sett genomförd.
Dessutom är det idag mindre fördelaktigt att låna till följd av all realräntan
efler skall har stigit, marginalskatten sänkts och avdragsmöjligheterna
begränsats. Den aviserade skattereformen kommer att för-

Diagram 4:3 Privat konsumtion

Bidrag i procent till den årliga utvecklingen

Prop.
1988/89:150 Bil. 1.1

Övrigt

m Uppehållskostnader i utlandet

§
Sällanköpsvaror 0 Bilar

1984 1985 1086 1987 1988

Anm: I
sällanköpsvaror ingår varaktiga och delvis varaktiga varor. Källor: Statistiska
centralbyrån och finansdepartementet

Diagram 4:4 Hushållens tillgångar och skulder

Miljarderkr..
1980 års priser

Prop. 1988/89:150 Bil.
1.1

600

500

400

300

200

100

500 -

Finansiella tillgångar .,../

Småhus y/

400 -

\<''------- '' .-\

,*'"
.p,—- ''''»*-"''

""-- '

300

Skulder

200 100
-

0 -

1970
1973 1976 1979 1982 1985 1988

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Stärka
denna effekt och påverkar troligen dessutom hushållens lånebeteende redan i
förtid. Vidare har hushållens höga netloupplåning under senare år resulterat i
en skuldbörda med alltmer betungande ränior och amorteringar, vilket bör verka
återhållande på hushållens villighet all öka sin skuldslock ytterligare.
Slutligen torde de åtgärder som nu föreslås dämpa hushållens
konsumtionsbenägenhet.

Försäljningsökningen
av bilar under de senaste åren bedöms vändas lill en försäljningsnedgång under
1989. En orsak lill nedgången antas vara atl många hushåll lidigarelagl sina
bilinköp lill 1988 för alt kunna utnyttja den katalysatorrabatt, som utgick
under 1987 och 1988. Fr.o.m. 1989 års modeller skall alla bilar vara utrustade
med katalytisk avgasrening. Dessutom torde bilförsäljningen minska, då
hushållens ersätlningsbehov efter de senaste årens bilinköp nu i stort sett
borde vara täckt. Eftersom bilinköpens andel av den privata konsumtionen är ca
5% betyder ett omslag i bilinköpen från en ökning på knappt 10% 1988 till en
förväntad minskning med 10% 1989 att den privata konsumtionstillväxten
reduceras med 1 procentenhet.

Omsättningen
av detaljhandelsvaror väntas få en fortsatt lägre tillväxt 1989. Det är främst
sällanköpsvarorna som förväntas dra ned tillväxttakten. Under de senaste åren
har hushållen byggt upp en kapitalvamstock, vilket betyder att en viss mättnad
nu torde ha uppstått.

Sammantaget
görs bedömningen att den privata konsumtionen ökar i volym med 0,8% 1989.
Sparkvoten beräknas stiga med ca 1 procentenhet. År 1990 förväntas konsumtionslillväxlen
sjunka ytteriigare lill 0,5%, vilket medför en fortsatt förbättring av
sparkvoten.

4.3
OflFentlig konsumtion

Den
offentliga konsumtionen består av tjänster inom en rad olika områden som
försvar, rättsskipning, utbildning, sjukvård, socialvård, kultur,
kommunikationer m.m. De offentliga tjänsterna karakteriseras av alt de
produceras inom den offentliga sektorn och att de huvudsakligen finansieras
genom skatter. En mindre del av kostnadema för de offentliga tjänsterna täcks
av avgifter från de som utnyttjar tjänsterna. Offentlig konsumtion avser den
del av kostnaderna som finansieras via skatter. Den offentliga konsumtionen
kan indelas i statlig (inkl. socialförsäkring) och kommunal konsumtion. Den
kommunala konsumtionen svarade för ca 73% av den offentliga konsumtionen 1988.
Kommunerna är av statsmakterna ålagda att svara för vissa uppgifter. Mol denna
bakgrund erhåller kommunerna bidrag från staten och socialförsäkringssektorn.
Dessa bidrag motsvarade sammanlagt 32% av den kommunala konsumtionen 1988.

Den offentliga
konsumtionen ökade i genomsnitt med drygt 3% per år under 1970-talet och dess
andel av BNP steg från 21,6% 1970 lill 29,2% 1980. Bakom ökningen låg främst en
kraftig utbyggnad av den sociala omsorgen och sjukvården, se tabell 4:5. Då
huvuddelen av dessa tjänster tillhandahålles av kommuner och landsting var det
inom den kommunala sektorn som den offentliga konsumtionen expanderade. Under
första hälften av 1980-talet skedde en markant dämpning av ökningstakten och
den gällde alla områden av offentlig konsumtion. Den statliga konsumtionen
minskade mellan 1980 och 1985, medan den kommunala konsumtionen

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell
4:5 Offentlig konsumtion fördelad på ändamål

Andel %

1985, löpande priser

Miljarder kr.

Genomsnittlig årlig procentuell förändring, 1980 års
priser

1970-75 1975-80 1980-85 1985-i

Kollektiva tjänster 54,0 22,5 2,2

Allmän
förvahning 20,9 8,7 5,8

Rättsväsende 10,6 4,4 1,9

Försvar 22,5 9,4 0,4

Sociala tjänster 155,3 64,8 3,4

Utbildning inkl. forskning 46,5 19,4, 1,9

Hälso-och sjukvård 62,0 25,9 2,8

Socialvård 46,8 19,5 6,9

Övrigt 30,4 12,7 3,2

Kultur,
rekreation 13,0 5,4 7,0

Samhällsplanering
m.m.' 17,4 7,3 1,1

Totalt 239,7 100,0 3,1

därav
statlig konsumtion 64,9 27,0 2,0

kommunal konsumtion 174,8 73,0 3,7

1,3

3,2

1,7

-0,2

4,2

2,5 4,3 6,4

3,2 3,5

2,8

3,3

1,6

4,2

0,5

2,6

0,7

-1,3

2,4

0,8

2,7 3,6

0,5

1,6 -0,3

1,7 -0,8

2,7

0,9

1,3

1,2

1,3

0,6 1,5

' Inkluderar bostadspolitik, näringslivets främjande och
ofördelade utgifter.

.Anm.: Förändringen mellan 1985 och 1988 är beräknad med
ledning av statens resp. kommunernas andel av

ändamålen
1985.

Källor:
Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

ökade
i betydligt lägre takt än tidigare. De senaste åren har ökningen av Prop.
1988/89: 150 den offentliga konsumtionen avtagit ylleriigare och 1988 uppgick
den Bil. 1.1 offentliga konsumtionen rill 26,9% som andel av BNP.

Den
statliga konsumtionen har i volym legat på ungefär samma nivå sedan 1982.
Antalet anställda har minskat genom de rationaliserings- och besparingskrav som
ställts på de statliga myndigheterna. För 1989 och 1990 väntas en fortsatt
minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Genom att andra
delar av konsumtionen, framför allt försvarels inköp, förutses öka relativt
starkt i volym, beräknas den totala statliga konsumtionen öka med ca 1 1/2% per
år 1989 och 1990.

Primärkommuner
och landsting har planerat för en sysselsättnings- och konsumtionsökning med ca
2% i år. Svårigheter att rekrytera arbetskraft väntas medföra atl ökningen blir
svagare än planerat eller 1 1/2%. Den underliggande ökningslakten är dock
högre, eftersom omfattningen av beredskapsarbeten och ungdomslag väntas
fortsätta minska till följd av det förbättrade arbetsmarknadslägel. Även nästa
år beräknas den kommunala konsumtionen stiga med 1 1/2%.

Hushållens
totala konsumtion kan mätas genom att lill den privata konsumtionen lägga de
delar av den offentliga konsumtionen, som direkt kan hänföras till den enskilde
eller hushållet. Därvid klassificeras huvuddelen av de sociala tjänsterna samt
tjänster inom kultur och rekreation som individuella tjänster. Subventioner
avseende bostad och sjukvård påverkar också direkt konsumenternas standard och
klassificeras också av statistiska centralbyrån som direkt hänförbara till den
enskilde eller hushållet. Jämförelser mellan länder med olika institutionella
förhållanden underlättas genom att dessa subventioner inkluderas i
tolalkonsumlionen.

De
individuella tjänsterna inom offentlig konsumtion ökade sin andel av
totalkonsumtionen kraftigt mellan 1970 och 1980, se tabell 4:6. Den privata
konsumtionens andel av tolalkonsumlionen var i stort sett oförändrad mellan
1980 och 1985. Den starka uppgången av den privata konsumtionen tillsammans med
den svaga ökningen av den offentliga konsumtionen sedan 1985 avspeglas i en
stigande andel för den privata konsumtionen.

Tabell
4:6 Befolkningens totalkonsumtion

Löpande
priser

Miljarder kr.

Procentuell andel

1985-

1970 1975

1980

1985

1988

s. 1983 Kontrollera mot PDF

Privatkonsumtion 438.7
80,1 76,7 71,4 71,0 72,2

Privata tjänster

19,3 0,6

21.8 1,5

26,4 2,2

26,0 3,0

25,0 2,8

100

inom offentlig konsumtion 160,2

Vissa
subventioner' 18,7

Befolkningens totalkonsumtion 617,6

' I tabellen ingår subventioner till apoteken avseende
läkemedel och till privatpraktiserande läkare och

tandläkare
samt räntebidrag till bostäder och subeventioner för täckande av
hyresförluster.

.4nm.:
Privata tjänster inom offentlig konsumtion 1988 är beräknade med ledning av de
privata tjänstemas

andel av
statens resp. kommunernas konsumtion 1985.

Källor:
Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 47

5 Investeringarna Prop. 1988/89:150

Bil.
1.1 Bmttoinvesteringama har sedan 1983, med undanlag för 1986 ökat med ca 5 —
6% per år. Totalt steg investeringama med 5,3% i volym under 1988.
Tillväxttaklen för maskininvesteringarna är högre och dessa har under de två
senaste åren ökat med mellan 7 och 8% årligen. Byggnadsinvesteringarna
utvecklades svagare under förra året än under 1987, då byggnadsinvesteringarna
ökade med drygt 5%. Näringslivets investeringar ökade något mindre än väntat.
Den väntade kraftiga ökningstakten för industrins investeringar halverades,
samtidigt som investeringsaktiviteten inom övriga delar av näringslivet steg
något mer än väntat. Både bostadsinvesteringarna och myndigheternas
investeringar utvecklades starkare än enligt prognoserna i den preliminära
nationalbudgeien.

I
år väntas en fortsatt god investeringskonjunktur men något långsammare
tillväxttakt för de totala investeringama. Maskininvesteringarna väntas även i
år öka avsevärt mer än byggnadsinvesleringama. Den största expansionen väntas
inom näringslivet och då främst inom industrin. Bostadsinvesteringarna antas
falla något till följd av de åtgärder som vidtagits för alt begränsa
ombyggnadsverksamheten. De offentliga myndigheternas investeringsplaner lyder
på en fortsall ökning i ungefär samma takl som i år. Totalt beräknas
bruttoinvesteringarna öka med 4% i år.

De
åtgärder som nu föreslås beräknas dock få en viss dämpande effekt på
investeringarna nästa år. Detta gäller särskilt byggnadsinvesteringarna. Nästa
år beräknas de totala investeringarna ligga kvar på samma nivå som i år.

Tabell 5:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Årlig
procentuell förändring,

kr. 1988, 1980
års priser

priser

1987

1988

1989

1990

Näringsliv

Offentliga
myndigheter

Bostäder

138,5 26,1 49,8

5,4

-0,6

12,9

4,7 5,4 6,7

5,8

5,3

-1,7

-0,4

3,8

-1,0

Totalt

214,4

6,2

5,3

4,0

0,0

därav maskiner

89,4

7,4

7,5

7,0

1,6

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och
finansdepartementet

De
senaste sju åren har de totala bruttoinvesteringarna ökat med drygt

en Ijärdedel i volym. Näringslivet och då främst industrin har bidragit

mest lill ökningen sedan devalveringen 1982. Industrins investeringar

varierar betydligt mer mellan åren än andra sektorers. Industrins investe

ringar har sedan 1982 ökat med 7,3% i genomsnitt per år, medan motsva

rande siffra för de totala bruttoinvesteringarna är 3,3%. Delta betyder att

industrins andel av de totala investeringarna har ökat med drygt fyra

procentenheter sedan 1982 och är nu knappt 20%. Att investeringstillväx

ten varit något högre för näringslivet återspeglas också i att näringslivets

investeringar som andel av BNP har ökat betydligt mer procentuellt sätt

under de senaste sju åren än motsvarande andel för de totala brultoinves- 48

teringarna,
se diagram 5: 1.

Diagram 5:1

Totala bruttoinvesteringar

Procent av BNP, 1980 års priser

Prop.
1988/89:150 Bil. 1.1

Näringslivets investeringar

Procent av BNP, 1980 års priser

15 T-------------------------------- r 15

1970
1975 1980 1985 1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet
Anm: Skalan är olika i diagrammen

1970 1975 1980 1985
1990

5:1 Näringslivets och myndigheternas investeringar

Efter
en tillfällig försvagning 1986 har näringslivets investeringar utvecklats
relativt starkt de senaste två åren. Investeringsvolymen i Ijol beräknas ha
ökat med 4,7%, trots att industrins investeringar inte ökade i den omfattning
som angavs i statistiska centralbyråns investeringsenkät i oktober förra året.
Enligt investeringsenkäten i febmari har en stor del av investeringama i främst
transportmedels- samtjärn- och stålvaruindustrin flyttats fram ett år. Del rör
sig om stora projekt som är svåra att periodice-ra och där förseningar lätt kan
uppstå. De statliga affärsverkens investeringar sjönk något i fjol. Inom
övrigt näringsliv var utvecklingen expansiv under 1988. De största ökningarna
återfinnes inom energi och samfärdsel samt uppdragsverksamheten.

Kraftiga
andelsförändringar har ägt mm mellan industrins delbranscher under 1980-lalet.
Verkstadsindustrin har ökat sin andel kraftigt och svarar nu för 40% av industriinvesteringarna.
Investeringarna inom verkstadsindustrin har ökat varje år sedan 1983 med
undantag av förra året, då transportmedelsinduslrins investeringar inte ökade
så mycket som planerat. De senaste åren har de svenska företagens
direktinvesteringar utomlands ökat kraftigt. Förra året ökade investeringama i
den Europeiska Gemenskapen särskilt kraftigt.

Bmttoränlabilitelen
inom industrin, mätt som bmttoöverskott i förhållande till kapitalstocken,
sjönk kraftigt under den senare delen av 70-talet.

4 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Under
högkonjunkturen kring 1980 skedde en viss återhämtning. Efter devalveringarna i
böijan av 80-talet steg räntabiliteten kraftigt och har sedan legat på en
förhållandevis stabil nivå. Som en följd av den förbättrade räntabiliteten har
investeringama ökat, vilket gör att kapitalstocken nu är större än vad den var
innan investeringarna började att falla i mitten av 70-talet. Den
kapacitetsutbyggnad som ägt mm avspeglas också i att produktionstillväxten i
förhållande till stocken av fast realkapital har ökat sedan början av 80-talet,
se diagram 5:2.

Den
totala leasingen ökade dramatiskt under det gångna året. Detta kan tänkas ha
inneburit att även industrins leasing och därmed dess totala kapitalanskaffning
har ökat mer än vad som framgår av utvecklingen för industriinvesteringama.
Industrins leasing har ökat mer än industriinvesteringarna under nästan hela
80-talet. Ungefär hälften av industrins leasing beslår av datamaskiner.
Leasing redovisas i nationalräkenskaperna inom branschen uppdragsverksamhet.
Det är dock den leasing som ligger utanför industrin som ökat kraftigast de
senaste åren. Enligt preliminära beräkningar har leasing stor omfattning inom
tjänstesektorerna, lex vam-handel, hotell och restauranger, konsultverksamhet
och maskinuthyming.

1
år väntas industriinvesteringama öka med 10%. Till en del förklaras detta av
att projekt har flyttals över från förra året, men planema enligt
investeringsenkäten i febmari är dessutom uppjusterade jämfört med förra
enkättillfället. Mest expansiv är transportmedelsindustrin där planer med
invesleringsökningar på 40% redovisas. Även inom de flesta övriga delbranscher
redovisas relativt kraftiga ökningar.

Prop.
1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 5:2 Bruttoräntabilitet, investeringar och
produktion relaterade till kapitalstocken

Index
1970=100

1970
1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Anm.: Investeringar och produktion relaterade till
kapitalstocken är uttryckta i 1980 års priser

Källor:
Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Tabell 5:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarder

Årlig procentuell förändring,

kr. 1988,

1980 års

priser

löpande

priser

1987

1988

1989

1990

Industri

38,8

12,6

5,0

10,0

1,9

Basindustri

10,1

21,5

11,6

6,2

3,7

Verkstadsindustri

14,8

11,1

-2,9

14,0

-1,0

Övrig industri

13,9

8,5

9,8

8,5

3,8

Övrigt
näringsliv

99,6

2,9

4,6

4,1

-1,4

Totalt

138,5

5,4

4,7

5,8

-0,4

därav maskiner

81,7

6.6

7,3

7.3

1,3

byggnader

45,2

3.1

0,4

3,6

-3,3

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och
finansdepartementet.

Inom
det övriga näringslivet väntas en fortsatt ökning av investeringarna i år.
Expansionen är koncentrerad till de statliga affärsverken inom samfärdseln. De
statliga affärsverkens investeringsplaner tyder på att deras
anläggningsinvesteringar ökar. Byggnadsinvesleringama inom övriga delar av
näringslivet tycks dock stagnera. De totala investeringarna inom övrigt
näringsliv exklusive de statliga affärsverken beräknas öka mindre i år än i
fjol.

Utvecklingen
för näringslivets investeringar under 1990 är svårbedömd. Faktorer som talar
för en fortsatt tillväxt är den förhållandevis stabila lönsamhetsutvecklingen
under de senare åren samt det höga kapacitetsutnyttjandet. En svagare tillväxt
i ekonomin och minskad utlandsefterfrågan på industrins produktion kan antas ha
en negativ inverkan. Företagens förväntningar om den framtida
kostnadsutvecklingen är en annan faktor som kan påverka investeringsaktiviteten
under nästkommande år. Antas den svenska löneutvecklingen komma ned på en
markant lägre nivå än för närvarande och därmed mer i paritet med omvärldens så
kan det i viss mån förmodas påverka företagens investeringsbenägenhet i positiv
riktning under 1990. Tillväxten i näringslivsinvesteringarna beräknas avta
något nästa år.

Tabell 5:3 Offentliga investeringar

. Miljarder kr. 1988,

Årlig procentuell 1980 ärs priser

förändr

ing,

löpande priser

1987

1988

1989

1990

Statliga myndigheter Statliga affärsverk

7,1 15,8

11,3 6,7

5,8 -4,1

5,3 13,9

7,0

-2,2

Staten
totalt

23,0

8,1

-1,0

11,0

0,7

Kommunala
myndigheter Kommunala affärsverk

19,0

4,7

-4,8 -17,3

5,3 ■ 9,1

5,3 -2,9

2.5 -1,8

Kommunerna
totalt

23,6

-7,5

6,0

3,7

1,7

Källor:
Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

De offentliga
myndigheternas investeringar har trendmässigt fallit under det senaste
decenniet. Denna utveckling bröts förra året då investeringsvolymen för både
de kommunala och statliga myndigheterna steg. Kommunernas svarar för drygt två
tredjedelar av de totala myndighetsinvesteringarna. En förklaring till
trendbrottet i Ijol kan vara behov av följdinvesleringar till det ökade
bostadsbyggandet. Della behov väntas kvarstå i år och även 1990 men då i
minskad omfattning. En anledning till att de statliga myndigheternas
investeringar ökar är de stora väginvesteringar som genomförts under förra
året. Upprustningen av vägnätet väntas fortsätta men i långsammare takt nästa
år. Sammantaget innebär detta alt de offentliga myndigheternas investeringar
bedöms öka i samma storleksordning i år som under förra året. Nästa år väntas
ökningstakten avta.

Prop:1988/89:150 Bil. 1.1

5:2' Bostadsinvesteringar

Efterfrågan
på bostäder har under de senare åren ökat kraftigt. Ett mått på delta är alt
andelen oulhyrda lägenheter har sjunkit markant sedan 1984. Antalet outhyrda
lägenheter var som störst för 5-6 år sedan och i Ijol registrerades den lägsta
siffran under det senast decenniet, se diagram 5:3. Efterfrågeökningen avser
inte enbart storstadsområdena utan är spridd över hela landet. Förändringar i
befolkningssammansättningen, ökad regional rörlighet saml en hög
nelloinvandring är några faktorer som ligger bakom den ökade bosladseflerfrågan.
Den relativt goda utvecklingen av hushållens reala inkomster har också haft
betydelse.

Diagram 5:3 Antal outhyrda hyreslägenheter respektive
totalt antal påbörjade lägenheter

60000 -1-------------- ........... -
-...... - -------------------- .. ---- r
60000

50000

40000

Påbörjade lägenheter

,.- 50000

40000

Antn.: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars
respektive år. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och
småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Tabell
5:4 Bostadsinvesteringar

Prop. 1988/89:150

Miljarder

Årlig procentue!

11
förändr

ing.

"
Bil. 1.1

kr.
1988,

1980 års

; priser

löpande

priser

1987

1988

1989

1990

Nybyggnad

29,1

28,3

30,8

14,1

0,6

Flerbostadshus

14,6

30,9

33,9

19,7

2,9

Småhus

14,4

25,9

27,7

8,4

-2,0

Ombyggnad

20,7

2,5

-13,7

-22,1

-4,0

Flerbostadshus

17,4

9,1

-16,2

-23,1

-4,0

Småhus

3,3

-26,1

1,7

-17,0

-4,0

Totalt

49,8

12,9

6,7

-1,7

-1,0

Anm:
Förändringen i investeringsvolymen skiljer sig från förändringen av antalet
påbörjade lägenheter eftersom investeringsvolymen påverkas av bl.a. bostadsbyggandets
förläggning i tiden och den genomsnittliga investeringskostnaden per lägenhet.
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Mot
bakgrund av den ökade efterfrågan har bostadsbyggandet ökat kraftigt. Under
1987 påbörjades nästan 40000 nya lägenheter, jämfört med ca 30000 lägenheter de
två närmast föregående åren. Förra året steg antalet påbörjade lägenheter till
drygt 50000. I slutet av 1987 vidtogs en rad åtgärder med syfte att dämpa
överhettningen på byggmarknaden och bereda plats åt ökad nyproduktion av
bostäder. Under slutet av förra året skärptes åtgärderna speciellt med avseende
på ombyggnadsverksamheten. De senaste två årens nyproduktion av bostäder har
varit lägre i Storstockholm än i övriga delar av landet.
Produktionskostnaderna för flerbostadshus har stigit mer i Stockholmsområdet
än i övriga delar av landet. Förra året steg faktorprisindex för flerfamiljshus
kraftigt även vad gäller andra kostnader än löner.

Nyproduktionen
av bostäder i år bedöms öka något jämfört med i fjol. En förutsättning är att
kostnadsutvecklingen inte blir så kraftig att den dämpar bostadsbyggandet.
Under nästa år bedöms igångsättningarna minska något.

Ombyggnadsinvesleringarna
sjönk relativt kraftigt i fjol, efter alt ha ökat varje år sedan 1981, se
diagram 5:4. Nedgången i ombyggnadsinvesteringarna är en följd av de åtgärder
som har vidtagits i syfte all bereda plats för en ökad nyproduktion. De flesta
ombyggnader sker med statliga ombyggnadslån. Under 1987 och 1988 sattes ramar
för omfattningen av ombyggnadslånen i storstadsområdena. Detta resulterade i
att antalet lägenheter som beviljades ombyggnadslån i dessa regioner sjönk. 1
slutet av förra året skärptes reglerna i syfte att ytterligare begränsa ombyggnadsverksamheten.
Ramarna för ombyggnadslån i storstäderna skulle fortsätta alt gälla även 1990,
samtidigt som ramar infördes i övriga delar av landet. Subventionsgraden
minskades också i och med att den statligt garanterade räntan för
ombyggnadslånen höjdes. Riksdagsbeslutet innebar en utökning av de föreslagna
övergångsreglerna. Mot bakgrund av detta beräknas ombyggnadsinvesteringarna
minska något mindre i år, än enligt den bedömning som gjordes i den preliminära
nationalbudgeien.

Diagram 5:4 Bostadsinvesteringar

Miljarderkr., 1980 års priser

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1970
1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor:
Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

5:3 Lagerinvesteringar

Under
1988 minskade lagren med totalt 2,5 miljarder kronor. Merparten av
lagerminskningen berodde på en fortsatt neddragning av oljelagren, vilket i
tabell 5:5 främst hänförts lill partihandeln. Totalt sett har lagren minskal
med 50 miljarder kronor sedan 1980. Industrin svarar för två tredjedelar av
neddragningen under denna period. Det är främst industrins lager av varor i
arbete som minskat, men även färdigvamlagren har reducerats i betydande
omfattning. Lagren av insatsvaror har dock inte minskat i samma utsträckning
som de två övriga lagertyperna. Det är i huvudsak industrins ökade krav på
rationella placeringar som lett till en minskad lagerhållning, vilket även medfört
längre kontrakt med underleverantörerna.

Industrins minskade
lagerhållning har samtidigt ökat sårbarheten vid konflikter. Det märktes vid
tjänstemannakonflikten inom verkstadsindustrin under vintern 1988. Många av de
ca 3000 underleverantörerna till de stora konfliktdrabbade exportföretagen blev
då tvungna alt dra ned eller upphöra med produktionen redan efter ett par
dagar, trots att de inte själva var direkt drabbade av konflikten. Även om
produktionen i sig hade kunnat fortsätta fanns det inga lagerutrymmen eftersom
de flesta underleverantörer idag levererar sina varor flera gånger i veckan,
s. k. just-in-time-produclion, vilket medfört att lagemtrymmena minskal
avsevärt under senare år. 1 början av 1980-talet var det vanligt med leveranser
endast 1 — 2 gånger per månad, vilket medförde att behovet av lageriokaler var
betydligt större.

s. 1976 Kontrollera mot PDF

Diagram
5:5 Lagervolymändringar

Miljarder
kr.. 1980 års priser

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

-10

1970
1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Under
1988 var lagerrörelserna tämligen små om oljelagren exkluderas. Industrins
färdigvarulager fortsatte dock att minska. Neddragningarna var mest påtagliga
inom gmvinduslrin,massaindustrin saml järn —och stålverken. Lagren är för
närvarande mycket små i dessa branscher, vilket medför att vid en fortsatt hög
efterfrågan kommer leveranskapaciteten att begränsas även framöver. Även
bilhandeln drog ned sina lager under slutet av 1988 efter en kraftig ökning
under 1987.

För
1989 och 1990 torde det finnas ett visst behov inom delar av industrin att dra
upp lagren något. Emellertid förväntas efterfrågan vara fortsall hög i
förhållande lill produktionskapaciteten 1989, vilket medför art hela
produktionen förväntas bh leveranser även 1989. Under 1990 förväntas den
inhemska efterfrågan öka i betydligt lägre takt, vilket bör medföra en viss
lageruppbyggnad inom industrin. Övriga sektorer förväntas hålla lagerstockarna
på ungefär samma nivå som under 1988 under prognosperioden.

Tabell 5:5 Lagervolymförändringar Miljarderkr., 1980 års
priser

1986
1987 1988 1989 1990

Jord-och
skogsbruk

Industri exkl. varv

Varv

El- och vattenverk

Partihandel

Detaljhandel

Totalt

därav råolja och bränsle

0,1

-0,1

0,1

3,5

-1,5

-0,4

0,6

-1.5

0,2

0,6

-0,3

1,2

-1,1

-2,1

0,2

0,3

-0,2

1,0

-5,1 -4,2 -2,4

-0,2

-1,7

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

s. 1982 Kontrollera mot PDF

6 Produktion

6.1 Industrins produktion och lönsamhet

Industrins
produktionsutveckling präglades av stor ryckighel under 1988. Under första
kvartalet sänktes produktionen med 2%, vilket i huvudsak var en följd av den
tre veckor långa konflikten inom verkstadsindustrin i början av året. Därefter
följde en uppgång med nästan 4% under andra kvartalet. Under tredje kvartalet
minskade produktionen för att åter följas av en uppgång under ijärde kvartalet.
Under Qärde kvartalet 1988 var dock industriproduktionen endast drygt 1 % högre
än under motsvarande period 1987. Mellan helåren steg produktionen med 3,8%,
varav drygt 1 % förklaras av att 1988 innehöll 3 arbetsdagar mer än 1987.

Den arbetsmarknadskonflikt
inom verkstadsindustrin som påbörjades i mitten av januari 1988 med atl drygt
40000 tjänstemän gick ut i strejk medförde kraftiga neddragningar av
produktionen inom verkstadsindustrin under första kvartalet. Konflikten
trappades succesivt upp med lockout och permitteringar och omfattade som mest
nästan 200000 personer under den tredje och sista konfliklveckan. Inom
verkstadsindustrin sjönk produktionen med 7 % under första kvartalet 1988. Inom
transportmedelsindustrin, som var den delbransch som drabbades hårdast av
konflikten minskade produktionen med nästan 20%. Mellan helåren 1987 och 1988
påverkade konflikten den totala industriproduktionen med ca 1 % i neddragande
riktning.

Bland
branscherna ökade produktionen mest i den kemiska industrin samt järn —och
stålverken. Den kemiska industrin drog kraftigt upp produktionen för andra
året i rad. Kapacitetsutnytljandet är dock fortfarande

Prop. 1988/89:150 Bil. 1,1

Diagram
6:1 Orderingången till industrin

1980 års priser

160

150

Från exportmarknaden

140

130

120

Från hemmamarknaden

110

100

Ö U
"f — I — I — I — 1 — I — I — I — T — I — I — T — I — 1 — I — I — I — I — I — I — p — I — I — I — I — t — i — t — i — I — I — I — I — I — r

1980
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Källa: Statistiska centralbvrån

160

150

140

130

120

110

100

relativt lågt i branschen,
vilket gör del möjligt att fortsätta öka produktionen i hög takl om
efterfrågan inte viker. Produktionen inom järn- och stålverken ökade oväntat
myckel efter flera års svag utveckling. Del var den starka
investeringskonjunkturen utomlands som medförde att efterfrågan på stål ökade
under hela 1988. I Sverige var det maskin- och anläggningstillgångarna som
begränsande stålproduktionen efter 1980-ta-lets neddragningar. Inom EG finns
dock fortfarande en betydande överkapacitet bland järn- och stålverken. Här
hölls produktionen tillbaka under första halvåret 1988 genom att delar av det
syslem med produktionskvoter som infördes under krisåreii var i kraft fram till
halvårsskiftet. När kvoterna avskaffades uppstod inte, som många befarat,
övemtbud på marknaden och press nedåt på priserna. Under loppet av 1988 steg
exportpriserna på järn- och stål med nästan 25%. Även verkstadsindustrin har
gynnats av den starka investeringskonjunkturen. Samtliga delbranscher utom
elektroindustrin har dragit upp produktionsnivån kraftigt.

Industriproduktionen
utvecklades betydligt sämre i Sverige än bland övriga OECD-länder från mitten
av 1970-talet till början till början av 1980-talet. Mellan 1975 och 1980 sjönk
den svenska produktionen relativt OECD-ländemas med 21 % och jämfört med de
europeiska OECD-länderna med 17%, se diagram 6:2. Under perioden 1982 till
1987 ökade industriproduktionen i Sverige i samma takt som genomsnittet för
OECD, men i betydligt högre takt än bland de europeiska OECD-ländema. Under
1988 var ökningen dock lägre i Sverige. Den lägre produktionsökningen i Sverige
under 1988 beror dels på arbetsmarknadskonflikten men även på att
kapacitetsutnytljandet och därmed produktiviteten inte ökade lika mycket i den
svenska industrin. Kapacitetsutnytljandet i den svenska

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram
6:2 Industriproduktion

Relativ
utveckling

i
Sverige, OECD och OECD-Europa

1975

1977

1979

1981

1983

1985

1987

Källor:
OECD (Main Economic Indicators), statistiska centralbyrån och finansdepartementet

industrin
var under det Ijärde kvartalet 1988 nästan 90%, vilket är den Prop. 1988/89:
150 högsta siffra som någonsin noterats. 1 genomsnitt var
kapacitetsulnyttjan- Bil. 1.1 det i den svenska industrin 3 — 4
procentenheter högre än bland OECD-länderna.

Under
1989 och 1990 förväntas efterfrågan på svenska industriprodukter inte öka i
samma takt som 1988. Någon mer påtaglig effekt torde det inte få på
produktionen under 1989 eftersom efterfrågan ändå beräknas överstiga produktionskapaciteten.
Orderingången lill industrin ökade med 5% från hemmamarknaden och med 10% från
exportmarknaden under 1988, vilket talar för ett fortsatt gott efterfrågeläge.
Enligt konjunklurbarometcm från mars 1989 tyder företagens produktionsplaner
på alt produktionen kommer atl fortsätta alt öka under 1989. Enligt
konjunklurbarometcm har andelen företag som arbetar med full kapacitet sjunkit
något samtidigt som omdömena om orderslocken förskjutils i negativ riktning
under första kvartalet. Brislen på arbetskraft är dock fortfarande mycket slor
och tycks för närvarande vara den faktor som i första hand begränsar
produktionen. Sammantaget beräknas industriproduktionen öka med 2,5 % 1989 och
med knappt 2 % 1990.

Industrins
lönsamhet fortsatte atl förbättras något 1988. Enligt de lön-samhetsmålt som
här används blev dock förbättringen obetydlig. Marginalen, d.v.s. skillnaden
mellan produktpriset och de rörliga kostnaderna, förbättrades endast med 0,1
procentenhet. Bmttoöverskottets andel av förädlingsvärdet steg från 31,0% till
31,2%. Bmttoöverskotlel är dock historiskt sett fortfarande mycket högt. Under
1970-talet var det endast under 1974 som andelen översteg 30%.

Inom
verkstadsindustrin försämrades dock lönsamheten 1988. Marginalen drogs ned med
1 procentenhet samtidigt som bruttoöverskottsandelen sjönk från 23,3 % till
21,6 %, vilket är betydligt lägre än för genomsnittet av industrin. Nedgången
kan delvis förklaras av att arbetsmarknadskonflikten medförde att produktion
och försäljning drogs ned kraftigt under denna period. Marginalförsämringen
inom verkstadsindustrin är hänföriig lill exportmarknaden, där de två främsta
konkurrentländerna Västtyskland och Japan sänkt priserna under flera år. Della
har medfört alt den svenska verkstadsindustrin inte kunnat höja exportpriserna
i samma takl som löner och övriga kostnader ökat. Delta har man dock delvis
kompenserat genom att dra upp marginaler och priser på hemmamarknaden. Inom
basindustrin har såväl marginalema som bmttoöverskotlsandelen stigit kraftigt
under 1988. Marginalen ökade med 2%, samtidigt som bmtlo-

Tabell6:l Industriproduktion

Procentuell volymändring

1986

1987

1988

1989

1990

Basindustri Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri

Industri,
totalt

-1,0

-0,2 -0,8

-0,5

1,6

3,9 4,9

3,9

1,0

4,2 4,4

3,8

2,0

4,0 0,9

2,5

1,8

Antn: Basindustri omfattar gruvor, sågerk, massainduslri,
pappersindustri samt

järn-, stål- och metallverk. 58

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

Tabell 6:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler
per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel

Procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Insatskostnad
Lönekostnad' Summa rörlig kostnad Produktpris

Marginal

Bruttoöverskottsandel-

3,6 6,2 4,3

3,7

0,6

30,1

1,7 3.0 2,1 2,7

0,6

31,0

6,6 6,0 6,5 6,6

0,1

31,2

7,5 5,3 7,0 7,4

0,4

32,0

Lönekostnad per producerad enhet. - Som andel av
förädlingsvärdet.

Anm: Uppgifterna avser industri exkl.
petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån,
konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Överskottet
steg med 4 procentenheter till drygt 37 %. Den kraftiga
lönsam-hetsförbätlringen inom basindustrin är hänföriig till massaindustrin,
gruvor samt järn-stål och metallverken, vilka dragit fördel av den starka
investeringskonjunkturen och därmed höjt priserna kraftigt. Inom massaindustrin
steg bruttoöverskottsandelen med över 10 procentenheter till knappt 60%.

För
1989 beräknas marginalen stiga med 0,4%, vilket bidrar till alt bruttoöverskottsandelen
stiger med knappt 1 procentenhet till 32%. Verkstadsindustrins andel fömtses
ligga kvar på föregående års nivå. Den förbättrade lönsamheten är liksom under
1988 helt hänföriig till basindustrin som genom stora prisökningar beräknas
dra upp marginalen med 4%. Bruttoöverskottsandelen inom basindustrin beräknas
därmed stiga med 8 procentenheter lill 45%.

Diagram 6:3 industrins bruttoöverskottsandelar

Procent

-20

1970
1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Anm.: Bruttoöverskottsandelen är driftsöverskott brutto
som andel av förädlingsvärdet. Uppgifterna avser industri exkl.
petroleumraflfinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån,
konjunkturinstitutet och finansdepartementet

6.2 Byggnadsverksamhet Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Läget på
byggmarknaden har under det senaste året karaktäriserats av

en
starkt efterfrågan och avsevärd brist på produktionsresurser. Enligt
konjunkturinstitutets byggbarometer i mars var andelen företag som uppgav ett
högt utnyttjande av produktionsresurserna nästan 70%. Denna andel har varit
osedvanligt hög sedan 1987. De genomgående höga bristla-len på arbetskraft
under förra året tycks ha reducerats något, men arbetskraftstillgången är
fortfarande det främsta hindret för ökad produktion. Byggbarometern tyder på
att företagen förväntar sig en fortsatt ökning av byggandet men i reducerad
takt.

Uppgången
i byggeflerfrågan började under 1986, då byggnadsinvesteringarna inom
näringslivet steg kraftigt. Under det följande året fortsatte tillväxten i näringslivets
bygginvesteringar samtidigt som bosladsinvesteringarna ökade starkt.
Sysselsättningen inom byggsektorn har ökat kraftigt under de senaste två åren.
Nästan två tredjedelar av den sysselsättnings-minskning som ägde mm från 1981
till slutet av 1985 har nu återhämtats.

Sedan
1987 har byggverksamheten, speciellt i storstäderna varit föremål för särskilda
regleringar. Syftet med dessa har varit att dämpa överhettningen på
byggmarknaden samt atl bereda ökat utrymme för bostadsbyggande. Regleringarna innebär
bl a att ramar har satts för omfattningen av ombyggnadslån till bostäder.
Vidare skall länsarbetsnämndema i storstäderna utnyttja byggnadstillstånden
för att reducera den totala byggvolymen. I slutet av förra året skärptes dessa
regler,då överheltningstendenser-na hade spridit sig lill övriga delar av
landet. De skärpta reglerna innebar att ramarna för ombyggnadsverksamhelen ska
omfatta hela landet samt att subventionsgraden sänktes för de statliga
ombyggnadslånen genom att den garanterade räntan höjdes. 1 övriga delar av
landet avses begränsningar ske av det opriorilerade byggandet.

Regleringen
på byggmarknaden har medfört en reducering av ombyggnadsverksamhelen samt att
byggprojekt inom storstadsområdena har skjutits på framliden. Byggandet inom
de oprioriterade områdena sjönk något förra året. De totala
byggnadsinvesteringarna ökade något mindre i fjol än under 1987, trots den
kraftiga ökningen i nybyggnadsinvesteringarna. Detta berodde på att
ombyggnadsinvesteringarna minskade.Bland del öv-

Tabell 6:3 Byggnadsverksamhet

Miljarder kr. 1988, löpande priser

Årlig procentuell förändring, 1980 års priser

1987

1988

1989

1990

Byggnadsinvesteringar därav näringsliv offentliga
myndigheter bostäder

113.4 45,2

18,4 49,8

5,2 3,1

- 6,3
12,9

3,5 0,4

3,3

6,7

1.7 3,6

5,8 -1,7

-1,1

-3.3

3,5 -1,0

Reparation
och underhåll

44,3

0,9

2,0

Summa

157,6

3,9

3.1

1,8

-0,2

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och
finansdepartementet. 60

riga
byggandet var det anläggningsbyggandet, och då i första hand vägin- Prop.
1988/89:150 vesteringar och de kommunala affärsverkens investeringar, som ökade
i Bil. 1.1 fjol. Det är naturligt att de kommunala affärsverkens
investeringar ökar i samband med ett ökat bostadsbyggande.

I
år väntas volymen för den totala byggverksamheten exklusive bostäder öka något.
Industrins bygginvesteringar, vilka inte är föremål för åtgärder väntas
expandera i år. Byggeflerfrågan väntas också öka inom anläggningsbyggandet,
framförallt avseende samfärdsel och vägar. Detta innebär att det oprioriterade
byggandet bedöms sjunka något i år. Det ökade bostadsbyggandet väntas medföra
följdinvesleringar under både innevarande och nästkommande år. Sammantaget
väntas den totala byggverksamheten växa långsammare 1989, jämfört med de två
tidigare åren, och vara oförändrad under 1990.

6.3 Övrigt näringsliv och offentlig verksamhet

Tjänsteproduktionens
andel av BNP steg mellan 1970 och 1982 från ca 56 1/2% till ca 62%. Bakom denna
utveckling låg huvudsakligen en kraftig expantion av de offentliga
myndigheternas produktion, men även den privata tjänstesektorns andel av BNP
ökade under perioden. Sedan 1982 har den offentliga tjänsteproduktionens andel
av BNP minskat medan tjänsteproduktionen inom näringslivet har fortsatt att öka
sin andel av BNP. Den privata tjänstesektorns produktion består av tjänster
inom en rad olika områden som t.ex. handel, samfärdsel, fastighetsförvaltning,
bank— och försäkringsverksamhet, uppdragsverksamhet m.m. År 1988 uppgick den
privata tjänstesektorn till 36,7% som andel av BNP. I år beräknas produktionen
inom sektorn öka med ca 1 1/2 % och nästa år med knappt 1 %.

Den
offentliga tjänstesektorns andel av BNP uppgick till 24% av BNP 1988. De
offentliga myndigheternas produktion beräknas öka med ca I % per år 1989 och
1990. Del är en svagare utveckling än vad som beräknas för den offentliga
konsumtionen, se avsnitt 4.2. I produktionen ingår inte, som i konsumtionen,
den offentliga sektorns förbmkning av varor och tjänster utan endast
förädlingsvärdet, som beslår av löner, arbetsgivaravgifter och
kapitalförslitning.

De
statliga myndigheternas produktion väntas minska med ca 1/2% per år medan
produktionen inom de kommunala myndigheterna beräknas öka med 1 1/2% per år.

6.4 Bruttonationalprodukten

BNP-tillväxten
blev betydligt svagare 1988 än vad som angavs i den

preliminära nationalbudgeien. Ökningen uppgick lill 2,1 %, vilket var 0,7

procentenheter lägre än prognosen. Eftersom sysselsättningen, räknad i

arbetade limmar, ökade med 2,7% sjönk produktiviteten i den totala

ekonomin med 0,6%. Under efterkrigstiden har det endast hänt ert gång

tidigare att produktiviteten minskat mellan två år. Mellan 1976 och 1977 61

Tabell
6:4 Produktion och produktivitet

Årlig procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1986

1987

1988

1989

1990

Näringslivet Produktion Produktivitet

0,8 0,4

2.7 0,6

2,3 -0,8

1,8 0,4

1,0 0,5

- Industri Produktion Produktivitet

-0,5 0,2

3,9 4,3

3,8 2,3

2,5 2,2

1,8 1,8

— Privata ijänsler Produktion Produktivitet

2,3 0,8

4,2 2,2

3,0

-1,5

1,5 -0,1

0,8 -0,4

Oflfentliga tjänster Produktion

1,2

0,5

1,2

1,1

1,2

Totalt

Produktion (BNP) Produktivitet

1,1 0,6

2,4 0,9

2,1 -0,6

1,6 0,3

1,0 0,3

Källor:
Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

sjönk produktiviteten med
0,1%, vilket berodde på en kraftigt minskad efterfrågan.

Inom den privata
tjänstesektorn sjönk produktiviteten med 1,5%, trots att produktionen ökade med
3%. Det är svårt alt finna någon direkt förklaring till den fallande
produktiviteten, vilket gör att den redovisade BNP-tillväxten kan visa sig för
lågt beräknad.

För 1989 beräknas BNP öka
med 1,6%. Produktionen inom näringslivet beräknas öka med knappt 2% medan den
offentliga tjänsteproduktionen förväntas öka med drygt 1 %. Under de senaste
åren har produktionstillväxten inom näringslivet i huvudsak kunnat hänföras
till industrin och privata tjänstesektorn. Under 1989 beräknas produktionen öka
mest inom industrin medan den privata tjänstesektorns produktion inte förväntas
öka i samma takt som de närmast föregående åren. Eftersom sysselsättningen
förväntas öka med drygt 1 % 1989 kommer produktiviteten fortsätta atl
utvecklas svagt. Under 1990 beräknas BNP öka med 1,0%. Det är främst
produktionen i näringslivet som förväntas öka i långsammare takt. Den lägre
tillväxten medför en lägre sysselsättningsökning och en fortsalt svag ökning av
produktiviteten.

I tabell 6:3 redovisas
sektorernas andel av produktionen ( uttryckt i producentpriser) 1970, 1976,
1982och 1988. Mellan 1970och 1982ökade tjänstesektorns andel av BNP med drygt 5
procentenheter. Uppgången var i huvudsak hänföriig till den offentliga
tjänsteproduktionen, även om en mindre uppgång kunde registreras för den
privata tjänsteproduktionen. De varuproducerande sektorerna minskade sin andel
i motsvarande grad under denna period, därav sjönk industrins andel av BNP med
4 procentenheter. Sedan 1982 har dock de varuproducerande sektorerna ökat sin
andel av produktionen. Industrins andel av BNP ökade med 1,5 procentenheter,
medan den offentliga tjänsteproduktionens andel minskade i motsvarande grad.

Under
1970-och 1980-talet har BNP-tillväxten varit betydligt lägre i

s. 1982 Kontrollera mot PDF

Diagram 6:4 Relativ BNP-utveckling

Index
1980=100

Prop.
1988/89:150 Bil. 1.1

-T--------- i-------- r-------- 1------- r

1970 1973 1976

— 1---- 1---- 1---- 1---- r~

1979 1982 1985

Källor: Riksbanken, .statistiska centralbyrån och
fitiansdepartementet

Sverige än bland genomsnittet av övriga OECD-länder. Under
perioden 1982-1988 ökade BNP i Sverige med 15%, medan den genomsnittliga
ökningen bland OECD-länderna uppgick till 23%, dvs. drygt 1 % per år mer än i
Sverige. Även jämfört med OECD-Europa var den svenska tillväxten något lägre
under denna period. Industriproduktionen har som tidigare nämnts utvecklats i
ungefär samma takt som OECD-genomsnittel och betydligt bättre än i OECD-Europa.
Den lägre tillväxten i Sverige beror således på atl övrig varuproduktion saml
tjänsteproduktionen inte ökat lika mycket i Sverige som i omvärlden. Sett från
användningssidan kan man konstatera att netloexporten utvecklats betydligt bättre
i Sverige än OECD— genomsnittet under de senaste sex åren. Däremot har den
inhemska efterfrågan inte ökat i samma takt i Sverige. Såväl privat konsumtion,
offentlig konsumtion som investeringar har ökat mer i OECD-länderna än i
Sverige under perioden 1982—1988.

Tabell 6:5 Andel av BNP per produktionssektor 1970-1988

(Mätt i 1980 års producentpriser)

1970

1976

1982

1988

Jord-
och skogsbruk

4,7

3,9

3.3

Industri

27.2

26,1

23.2

24,6

El-gas
och vattenverk

1,9

2.4

2.9

3,5

Byggnadsverksamhet

9.5

8,5

8,2

7,9

Privata
tjänster

35,3

.36,1

36,4

36.7

Oifentliga
tjänster

21,3

23,1

25.5

24,0

Totalt

100

Källa: Statistiska centralbyrån

7 Arbetsmarknaden

7.1 Sysselsättning

Arbetsmarknaden
har under de två senaste åren karaktäriserats av en hög och växande efterfrågan
på arbetskraft. Detta har resulterat i en snabbt stigande sysselsättning och en
påtaglig reduktion av arbetslösheten, men även i ett kraftigt ökat utbud av
arbetskraft.

Under 1988 nyanmäldes vid
arbetsförmedlingarna i genomsnitt drygt 60000 lediga platser varje månad,
vilket innebar en uppgång med 18% från 1987. Efterfrågan på arbetskraft steg
successivt under året och i slutet av 1988 låg nivån på nyanmälda lediga
platser säsongrensat på nära 70000 platser per månad. Under åren 1982 — 83, då
efterfrågan på arbetskraft var som lägst, nyanmäldes drygt 30000 nya platser
per månad. Elt mått på balansen mellan utbudet av och efterfrågan på
arbetskraft utgörs av relationen mellan antalet arbetssökande, såväl
arbetslösa som ombylessökan-de, och antalet lediga platser. Under 1988 var
antalet arbetssökande per ledigt jobb 2 1/2, vilket kan jämföras med 1983 då
det fanns i genomsnitt 5 1/2 arbetssökande per ledigt jobb.

Bristen på arbetskraft är
idag ett allvarligt problem. Del fanns drygt 50000 obesatta vakanser i början
av 1989, vilket var 10% fler än i början av 1988 och nära en fördubbling
jämfört med 1983. Ett annat mått på arbetskraftsbristen ger
konjunkturinstitutets konjunklurbarometer där ca 60% av industriföretagen i
mars 1989 uppgav brist på yrkesutbildad arbetskraft och över 30% av företagen
angav brist även på icke yrkesutbildad arbetskraft. Vakanstiderna för lediga
platser inom industrin har också

Prop.1988/89:150
Bil. 1.1

Diagram 7:1 Lediga platser

Säsongrensat, glidande medelvärden

80000

TriTmnmrTii

iirrnTtmtTHiii

TTiTtTrriinriTrmimnnirnrinrrmnrriTT

1979
1980 1981 1982 1983 1984 1905 1986 1987 1988

Källa: AMS

ni- O

stigit
under de senaste åren, men är väsentligt kortare än vid tidigare
högkonjunkturer, vilket lyder på en relativt hög grad av flexibilitet på
arbetsmarknaden.

Tendenserna
till brist på arbetskraft på olika delar av arbetmarknaden skall inte enbart
ses som en konsekvens av låg arbetslöshet, utan även som ullryck för
strukturella obalanser och all kraven på utbildning och erfarenhet har ökat.
Bristen på arbetskraft har ökat trots en snabb tillväxt av arbetskraft och
sysselsättning. Under 1988 var 62000 fler sysselsatta än under 1987, vilket
innebar en tillväxt på nära 1 1/2%. Hela denna sysselsättningsuppgång avsåg
heltidssysselsatta, medan antalet deltidssysselsatta istället minskade.
Nedgången av antalet deltidsarbetande var särskilt markant för gruppen med
kort deltid. Den genomsnittliga medelarbetsliden räknat per sysselsatt steg med
en halv procent.

Sammantaget
har sysselsättningen de senaste sex åren vuxit med 225 000 personer eller 5 %.
Under sexårsperioden 1976-82 steg sysselsättningen med 145000 personer. Mätt i
limmar har de senaste sex åren sysselsättningsmässigt varit än mer expansiva
eftersom medelarbetsliden, till skillnad från under 1970-talet, stigit sedan
1981. Den totala volymen arbetade limmar är nu tillbaka på samma nivå som i
millen på 1960-lalet. Den stigaride medelarbetstiden under 1980-talet har
emellertid inte gett upphov lill en motsvarande produktionstillväxt. BNP per
sysselsatt har istället vuxit i samma takl som under 1970-talet. Den stigande
medelarbetstiden avspeglas istället i en långsammare produktivitetsutveckling.
Della var särskilt markant 1988 då volymen av arbetade timmar steg mer än BNP.

Jord-
och skogsbrukssektorn svarade 1988 för 3,8% av den totala sysselsättningen,
varav tre fjärdedelar inom jordbruket. Sektorns sysselsättning har trendmässigl
minskat med 3 — 4 000 personer per år och i mitten av 1970-talel var
motsvarande andel 5 112 %. Nedgången har tenderat att vara särskilt snabb under
perioder då efterfrågan på arbetskraft varit stark på andra delar av
arbetsmarknaden. Även under 1989 och 1990 väntas syssel-

Prop, 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 7:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16 — 64 år)

Nivå 1988

Föränd

ring
frän

föregående
år

1985

1986

1987

1988

1989

1990

Sy.s.selsältnittg:

Jord-
och skogsbruk

168

- 6

- 9

- 1

- 3

- 4

- 2

Industri

1018

Byggnadsverksamhet

279

- 1

Privata
tjänster

1562

Kommunal
verksam-

het

1 174

- 1

Statlig
verksamhet

194

- 4

- 7

- 2

- 1

Totalt

4399

Arbetskraften

4471

Arbetslöshet

-12

- 8

-14

-12

- 5

-hlO

% av arbetskraften

1,6

2,4

2,2

1,9

1,6

1,5

1,7

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och
finansdepartmentet.

5 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

sättningen
i sektorn fortsätta minska. Det kan noteras alt av del totala Prop. 1988/89:
150 antalet sysselsatta i åldrarna över 64 år återfinns en förhållandevis
stor Bil. 1.1 andel, ca 30%, i jord- och skogsbrukssektorn, vilket 1988
motsvarade 20000 personer.

Enligt
arbelskraftsundersökningarna har antalet sysselsatta inom industrin, efter en
snabb ökning åren 1984 — 86, de senaste två åren vuxit något långsammare.
Jämfört med högkonjunkluråren 1979 — 80 var 1988 ca 20000 färre personer sysselsatta
inom industrin. De senaste två årens sysselsättningsökning faller helt på
verkstadsindustrin, medan andra delar av industrin minskat sin sysselsättning.

Såväl
sysselsättning som produktion inom industrin hämmas av brist på arbetskraft.
Inom delar av industrin rapporteras mycket höga bristtal, i mars 1989
rapporterade t.ex. nära 90% av företagen i transportmedelsindustrin brist på
arbetskraft. Med hänsyn lill att industriproduktionen väntas växa långsammare i
år och nästa år än vad den gjort under de senaste åren beräknas antalet
sysselsatta inom industrin inte fortsätta växa under 1989 och 1990. Tillväxten
under loppet av 1988 medför dock en uppgång mellan årsgenomsnitten 1988 och
1989.

De
senaste åren har verksamheten inom byggsektorn expanderat kraftigt, vilket
resulterat i en mycket påtaglig sysselsättningsuppgång och reduktion av
byggarbetslöshelen. I februari 1989 var arbetslösheten bland byggnadsarbetare
3,3%, vilket torde vara bland de lägsta arbetslöshetstal som uppmätts för denna
yrkeskategori i februari månad. Sysselsättnings-statistiken för byggsektorn är
förenad med stor osäkerhet, men tillgänglig statistik pekar på en uppgång av
antalet sysselsatta på ca 5 — 6 % under åren 1987 och 1988. Del är sannolikt
alt denna uppgång möjliggjorts genom att grupper som under de svaga åren i
början på 1980-talet lämnade byggsektorn, nu har återvänt. Trots den
utomordentligt starka sysselsättningsuppgången har bristen på arbetskraft i
byggsektorn vuxit till en mycket hög nivå. 1 konjunkturinstitutets
byggbarometer i mars 1989 uppgav 80% av byggföretagen bristen på
byggnadsarbetare som det främsta hindret för en fortsatt expansion. Under 1989
och 1990 beräknas byggverksamheten växa betydligt långsammare än i fjol. Med
hänsyn lill brislen på arbetskraft torde ändå sysselsättningen komma att öka i
år. Under 1990 beräknas dock byggsysselsätlningen vara oförändrad.

Efter
en relativt svag utveckling under 1987 expanderade sysselsättning

en i den privata tjänsteseklorn myckel kraftigt i fjol och stod för två

tredjedelar av den totala sysselsättningsuppgången. Särskilt kraftig var

uppgången i storstadslänen. Den mest expansiva delbranschen var upp

dragsverksamhet m.m., som innefattar konsultföretag, reklambyråer etc.

Den privata tjänstesektorns sysselsättningsutveckling har de senaste åren

visat sig svår alt förutsäga. Såväl den svaga utvecklingen 1987 som den

kraftiga ökningen 1988 var överraskande mot bakgrund av tjänstesektorns

produktionsutveckling med en tillväxt på 4% 1987 och 3% 1988. 1 år och

nästa år väntas den privata tjänstesektorns sysselsättning växa betydligt

långsammare, bl, a. med hänsyn till all en uppbromsning av den privata

konsumtionens tillväxt medför en svagare utveckling inom handeln och

alt den privata tjänsteseklorn i högre grad än andra delar av näringslivet

påverkas av den föreslagna
höjningen av den allmänna löneavgiften.

Efler
en relativt svag utveckling under 1987 expanderade sysselsättning- Prop.
1988/89: 150 en i den privata tjänstesektorn mycket kraftigt i fjol och stod
för två Bil. 1.1 tredjedelar av den totala sysselsättningsuppgången. Särskilt
kraftig var uppgången i storstadslänen. Den mest expansiva delbranschen var uppdragsverksamhet
m.m., som innefattar konsultföretag, reklambyråer etc. Den privata
tjänstesektorns sysselsättningsutveckling har de senaste åren visat sig svår
att förutsäga. Såväl den svaga utvecklingen 1987 som den kraftiga ökningen 1988
var överraskande mol bakgrund av tjänstesektorns produktionsutveckling med en
tillväxt på 4% 1987 och 3% 1988. I år och nästa år väntas den privata
tjänstesektorns sysselsättning växa betydligt långsammare, bl.a. med hänsyn
till att en uppbromsning av den privata konsumtionens tillväxt medför en
svagare utveckling inom handeln och att den privata tjänstesektorn i högre grad
än andra delar av näringslivet påverkas av cfen föreslagna höjningen av den
allmänna löneavgiften.

Efter
stagnationen under åren 1985 och 1986 ökade den kommunala sysselsättningen
återigen under 1987 och 1988. Den totala offentliga sysselsättningen omfattade
1988 31% av alla sysselsatta. Detta är ungefär samma andel som 1982, men 5
procentenheter mer än 1976. Den kommunala sysselsättningen har under de
senaste månaderna utvecklats svagare än under förra året, vilket tyder på att
den allmänt höga efterfrågan på arbetskraft begränsar kommunernas möjligheter
atl expandera sysselsättningen. Både under 1989 och 1990 beräknas den
kommunala sysselsättningen fortsätta växa, men i en långsammare takt än 1988.

Del
finns idag få tecken på all efterfrågan på arbetskraft skulle mattas av. Även
om inflödet av lediga platser har minskal något de allra senaste månaderna,
ligger det fortfarande på en myckel hög nivå. Länsarbetsnämndernas bedömningar
i februari av utvecklingen under 1989 innebar i de flesta fall en fortsatt
stark arbelskraftsefterfrågan och brist på arbetskraft. Mol bakgrund av atl
produktionstillväxten nu förutses bli lägre, bl. a. som en följd av de åtgärder
som nu föreslås, beräknas sysselsättningen växa i en successivt allt
långsammare takt. Förändringen mellan årsgenomsnitten 1988 och 1989 dras dock
upp av den snabba sysselsättningsexpansionen i slutet av 1988 och antalet
sysselsatta väntas öka med 45000 personer. År 1990 begränsas
sysselsättningsökningen lill 25000 personer.

7.2 Utbudet av arbetskraft

Den
starka efterfrågan på arbetskraft under 1988 återspeglades även i en påtaglig
uppgång av arbetskraftsdeltagandet och en snabb tillväxt av arbetskraftsutbudet.
Andelen av befolkningen i yrkesaktiva åldrar (16 — 64 år) som dellog i
arbetskraften steg med 0,6 procentenheter lill 84% och antalet personer i
arbetskraften ökade med 50000.

Även
befolkningsutvecklingen gav under 1988 ett betydande bidrag lill

arbetskraften. Befolkningen i de yrkesaktiva åldrarna ökade med 23000

personer, vilket kan jämföras med 14000 1987 och en i stort sett oföränd

rad befolkning under åren 1985 — 86. Merparten av befolkningsökningen

1988, uppskattningsvis 17000, kan tillskrivas en hög nelloinvandring.

Under loppet av året invandrade 50000 personer, vilket var den högsta

Tabell
7:2 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper

Ärsmedeltal
1987 och förändring i procentenheter

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Nivå 1988

Föränd

ring
frän

föregående år

1985

1986

1987

1988

1989

1990

16-19 år, män kvinnor

45,3 49,5

0,9

1,5

-0,2

-2,2

-2,6 -1,1

0,7 1,1

0,3 0,3

0,2 0,2

20-24 år, män kvinnor

84,2 80,9

0,1 0,6

-1,3 -0,1

-1,1 -1,8

2,3 0,9

1,0 1,0

0,4 0,4

25-54 år, män kvinnor

94,7 90,8

0,3 0,8

0,1 0,9

-0,1 0,1

0,0 0,4

0,0 0,2

55-64 år, män kvinnor

74,9 64,1

-0,2 0,3

-0,5 1,5

1,0

2,7

0,0 0,6

0,1 0,6

0,0 0,4

Totalt

84,0

0,8

0,3

0,1

0,6

0,4

0,3

Källor:
Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet och finansdepartmentet.

invandringen
sedan åren 1969-70. Utvandringen uppgick rill drygt 20000 personer, varför
neltotillskottet till befolkningen blev 30000 personer. Uppskattningsvis tre
fjärdedelar av denna nettoinvandring är personer i yrkesaktiva åldrar.

Även
förskjutningar i befolkningens åldersmässiga sammansättning bidrog positivt
till arbetskraftens tillväxt genom att befolkningen ökade i åldergrupper med
högt arbetskraftsdeltagande, medan den minskade i åldersgmpper med lågt
arbetskraftsdeltagande. Sammantaget motsvarade förändringar i befolkningens
storiek och ålderssammansättning cirka hälften av arbetskraftens tillväxt. Det
bör dock noteras att det bidrag till arbetskraftens tillväxt som härör från
befolkningsutvecklingen sprids ul över flera år. En slor del av
nettoinvandringen består nämligen av flyktingar som kommer in på
arbetsmarknaden först efter en längre tidsperiod.

Befolkningsfaktorns
bidrag till arbetskraftens tillväxt var större under 1988 än vad den varit
tidigare år. Förändringar i befolkningen har under 1970- och 1980-talen
bidragit till arbetskraften med i genomsnirt ca 12000 personer per år. Under
1970-talet svarade förändringar i befolkningen endast för en fjärdedel av
arbelskraftstillväxten, medan bidraget från befolkningsförändringar under
1980-talet svarat för ungefär halva arbelskraftstillväxten.

För
innevarande år och nästa år har nettoinvandringen antagits uppgå till 20000
personer vardera året. Den lägre neltoinvandringen kompenseras av en något
högre inhemsk befolkningsökning. Förskjutningar i ålderssammansättningen
beräknas ge ett något större bidrag lill arbetskraften än under 1988.
Sammantaget innebär detta att befolkningsutvecklingens bidrag till
arbetskraften väntas bli av samma storleksordning som under 1988.

Under
1988 ökade arbetskraftsdeltagandet särskilt markant i ungdomsgrupperna. För
den yngsta åldersgmppen, ungdomar i åldern 16-19 år, steg arbetskraftstalet med
nära en procentenhet 1988. För denna gmpp har arbetskraftsdehagandet under det
senaste decenniet reducerats med mer än 10 procentenheter, till följd av art
fler går i gymnasieskolan. Det

förbättrade
arbetsmarknadsläget kan ha inneburit att fler väljer all förvärvsarbeta och
att arbeta vid sidan av studiema. För de äldre ungdomarna i åldern 20-24 år
utvecklades arbetskraftsdeltagandet mycket svagt under första hälften av
1980-talet, främst lill följd av en kärv arbetsmarknad. Den kraftiga uppgången
av AK-talen 1988 skall ses mot bakgmnd av att ungdomsarbetslösheten reducerats
påtagligt. I prognosen för 1989 och 1990 har antagits att ungdomarnas
arbetskraftsdeltagande fortsätter öka, men i en något mindre omfattning än
1988.

Arbetskraftsdeltagandet
bland de vuxna kvinnoma växer nu i en betydligt långsammare takt än under
1970-talet och början på 1980-talet. Undantaget är kvinnor över 55 år, där
arbetskraftsdeltagandet fortsätter att växa i relativt snabb takt. Denna
utveckling avspeglar att potentialen för ett ökat kvinnligt
arbetskraftsdeltagande successivt minskar i takt med att äldre generationer av
kvinnor med lågt arbetskraftsdeltagande lämnar den yrkesaktiva befolkningen
samtidigt som yngre generationer med högt arbetskraftsdeltagande når upp i
högre åldrar. I prognosen för 1989 antas kvinnomas AK-tal förändras på samma
sätt som under 1988, men något långsammare 1990. För de vuxna männen har
arbetskraftsdeltagandet ökat marginellt 1988 och beräknas bli oförändrat 1989
och 1990.

Sammantaget beräknas
befolkningstillväxt och ökat arbetskraftsdeka-gande ge en tillväxt av
arbetskraften på 40000 personer 1989 och 350001990.

Sedan 1986 omfattar de
månatliga arbetskraftsundersökningaraa inte personer som är 65 år eller äldre.
För gmppen mellan 65 och 74 år görs emellertid en specialundersökning under
fjärde kvartalet varje år. Enligt denna undersökning deltog fjärde kvartalet
1988 74000 personer i åldrar-

Prop, 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 7:2 Arbetslöshet

Procent. 3-månaders glidande medelvärde på säsongrensade
värden

3.5

2.5

0.5

U Tnntiiiiiu n iiiiriiiiiiii nn ririTiiii nn iiiiriiiiiiiiTi MHnu iiiiiiTTiiiiiiiiii n TiiiiiiiiiTtiiiiiiiiiiTTiiiiiiiiiiiiiiiiiiii i riiiiT M iiTiiriiii n tir'
O

1976
1978 1980 1982 1984 1986 1988

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).

Tabell 7:3 Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper

Procentandel
av arbetskraften i respektive åldersgrupp

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1982

1983

1984

1985

1986

1987

1988

16-I9år

9,3

9,2

4,3

4,1

3,6

3,5

3,0

20-24 är

5,1

5,7

5,5

5,3

5,1

4,4

3,5

25-54 är

2,0

2,2

2.0

1,8

1,7

1,4

1,2

55-64 är

1,9

2,4

2,8

2,5

2,1

2,0

1,6

Totalt

2,6

2,9

2,6

2,4

2,2

1,9

1,6

.4nm: Siffrorna för åren 1982— 1986 har reviderats med
hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU),
konjunkturinstitutet och finansdepartementet

na 65-74 år i
arbetskraften, vilket motsvarade 8,8% av befolkningen i dessa åldrar. Detta
innebar en markant uppgång av arbetskraftsdeltagandet, med drygt en
procentenhet, och en tillväxt av arbetskraften med nära 10000 personer i dessa
åldersgmpper, jämfört med motsvarande undersökning 1987..Uppgången i
arbetskraftsdeltagandet var särskilt påtaglig bland de äldre kvinnorna.
Merparten av de sysselsatta i dessa åldersgmpper är egna företagare, men den
kraftiga uppgången 1988 gällde i första hand anställda, vilket kan tolkas som
att allt fler behåller sin anställning efter pensionsåldern.

7.3
Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Den
genomsnittliga arbetslösheten under 1988 uppgick lill 1,6 % av arbetskraften,
vilket motsvarar 72000 personer. Jämfört med 1987 innebar det en nedgång med
0,3 procentenheter och jämfört med 1983, då arbetslösheten var som högst, en
halvering. De senaste månadema har arbetslösheten fortsatt att sjunka och var i
febmari 1989 knappt 1,5% i säsongrensade tal. Förbättringen av
arbetsmarknadsläget 1988 var speciellt påtaglig för ung-domsgmpperna.
Arbetslösheten i åldersgmppen 20 — 24 år reducerades med en hel procentenhet
lill 3,5%.

Det förbättrade
arbetsmarknadsläget har gällt hela landet. Mellan 1987 och 1988 reducerades
arbetslösheten i samtliga län. Skogslänens arbetslöshet minskade t. o. m.
något mer än storstadslänens. Den förbättrade arbetsmarknaden i skogslänen
visade sig också i att arbetskraftsdeltagandet i dessa län steg mer än i
storstadslänen och att det utflyttningsöverskott som regionen haft tidigare
under 1980-talet, vändes till ett litet inflyttningsöverskott. Fortfarande var
dock arbetslösheten 1988 en procentenhet högre i skogslänen än i
storstadslänen, 2,4% mot 1,3%. Arbetskraftsdeltagandet skiljde 3,5
procentenheter, vilket motsvarar ett potentiellt arbetskrafts-tillskott i
skogslänen på över 35000 personer. I åldersgmppema över 55 år var skillnaden i
arbetskraftsdeltagande hela 9 procentenheter men även för ungdomarna kunde
noteras en skillnad på 4 procentenheter.

Den
väntade försvagningen av sysselsättningstillväxten mot slutet av året och under
nästa år beräknas medföra en viss ökning av arbetslösheten

Tabell
7:4 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska

1
åtgärder

Prop.
1988/89:150

Tusental,
genomsnitt per år

Bil.
1.1

1982

1983

1984

1985

1986

1987

1988

Sysselsättnings-

skapande
åtgärder

-
beredskapsar-

bete

—
ungdomslag

-
rekryterings-

stöd

Arbetsmarknads-

utbildning
(AMU)

Företagsutbild-

ning'

Åtgärder
för ar-

bets-

handikappade

Totalt

145

168

200

176

170

161

159

' Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsulbildning m.
m.

Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitut (AMI) och
offentligt skyddat arbete.

Källa:
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)

nästa
år. Räknat som årsgenomsnitt blir dock arbetslösheten 1989 något lägre än förra
året, 1,5 %, medan den nästa år blir 1,7 %.

Trots den starka
efterfrågan finns fortfarande gmpper som kvarstår i arbetslöshet under längre
perioder. Under 1988 hade i genomsnitt 21 % av de arbetslösa, eller 15000
personer, varit utan arbete längre tid än sex månader. Långtidsarbetslösheten
har dock reducerats kraftigt de senaste åren och har minskat även som andel av
den totala arbetslösheten. Jämfört med tidigare år då arbetslösheten har varit
lika låg som under 1988, var dock andelen långtidsarbetslösa högre. Detta
gäller speciellt för de äldre arbetslösa.

Under de senaste åren har
det skett en förskjutning av tyngdpunkten i arbetsmarknadspolitiken mot mer
utbudsinriktade åtgärder. Della innefattar bl. a. en ökad omfattning på
utbildnings- och rehabiliteringsinsatser och en förstärkning av
platsförmedlingen, medan omfattningen på de sysselsättningsskapande åtgärdema
har reducerats kraftigt. Antalet personer sysselsatta I beredskapsarbeten var
ca 14000 personer 1988, vilket var den lägsta nivån sedan 1970. Antalet
ungdomar i ungdomslag, som 1984 — 85 uppgick lill drygt 30000 eller nära 20% av
arbetskraften i åldrarna 18-19 år, var under 1988 ca 10000. Regeringen har
nyligen föreslagit att ungdomslagen ersätts med s. k. inskolningsplatser för de
ungdomar i åldrarna 18-19 år som inte får arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Eftersom inskolningsplatsema avser heltidsarbeten och gäller
hela arbetsmarknaden innebär förslaget en förskjutning av åtgärderna för
ungdomar närmare den reguljära arbetsmarknaden, vilket underlättar en övergång
till ordinarie arbeten vid det arbetsmarknadsläge som nu råder.

Arbetsmarknadsutbildningen
har byggts ul under de senaste två åren och omfattade i genomsnitt drygt 40000
elever 1988 mot 34000 elever 1986. Denna uppgång skall ses mot bakgmnd av den
växande bristen på

arbetskraft och höjda krav
på utbildning och erfarenhet vid rekrytering av Prop. 1988/89:150

arbetskraft. Bil. 1.1

Trots
en stigande efterfrågan på arbetskraft har antalet personer som är sysselsatta
i speciella program för arbetshandikappade fortsatt atl växa, om än i en
långsammare takt än tidigare. Totalt omfattade denna typ av åtgärder 83000
personer 1988, vilket var 15000 fler än 1984. Antalet sysselsatta i Samhall, i
offentligt skyddat arbete eller med lönebidrag har därmed blivit större än
antalet personer som omfattas av sysselsättningsskapande åtgärder och
arbetsmarknadsutbildning tillsammans.

8 Löner och priser

8.1 Löner

Lönesummestatistiken
i nationalräkenskaperna tyder på att timlönerna för samtliga löntagare ökat med
7,2% mellan helåren 1987 och 1988, se tabell 8.1. Den avtalsmässiga
kostnadsökningen beräknas till 4,3% och löneglidningen till 2,9% för hela
ekonomin. Statistiska centralbyråns för-Ijänststatistik för industriarbetare
tyder på en genomsnittlig limförtjänst-ökning för denna kategori på 8,4% mellan
helåren 1987 och 1988.

Avtalsrörelsen 1988 i den
privata sektorn kännetecknades av förbundsvisa förhandlingar. De flesta avtal
inom den privata sektorn var ettåriga. Den totala timlöneökningen inom
LO-SAF-områdel resp. PTK-SAF-området uppskattas till ca 7 1/2-8% mellan helåren
1987 och 1988. Inom de båda avtalsområdena förekommer s.k. överhäng lill 1989,
dvs. kostnadseffekter 1989 som uppkommit till följd av atl löneökningar enligt
1988 års avtal lades ul sent under året. Inom vissa branscher, främst i den
privata tjänstesektorn, gav de förbundsvisa överenskommelserna en avtalsmässig
löneökning 1988 som avsevärt översteg den genomsnittliga. Enligt den s.k.
andrakvartalsslatistiken, som produceras av LO och SAF gemensamt samt parternas
avlalsberäkningar gällande avtalade löneökningar som lagts ut efter andra kvartalet
1988, har lönekostnadsökningarna under 1988 för företag inom
hemmamarknadssektorn betydligt överstigit lönekostnadsökningarna inom
exportindustrin.

Löneavtalet 1988 för den
statliga sektorn var ettårigt och innebar en nivålöneökning om 6,6%. Eftersom
en del av de avtalade löneökningarna för 1988 lades ut under senare delen av
året blev den avtalsmässiga kostnadsökningen för 1988 lägre, ca 4 1/2%. Detta
ger i sin tur en kostnadseffekt, ell s.k. överhäng, tiH 1989. Om den s.k.
struktureffekten, en effekt som främst beror på all lönesystemet innehåller
automatiska påslag efter en viss tids tjänstgöring, inkluderas stiger den
totala kostnadsökning-

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 8:1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Årlig procentuell förändring

Samtliga

löntagare

Industriarbetare

Avtal

Löne-

Tim för-

Avtal

Löne-

Timför-

Sociala

Arbets-

glidning

tjänst

glidning

tjänst

kostnader

kraftskostnader

1980

7,4

1,9

9,3

6,1

3,2

9,3

0,8

10,2

1981

6,2

2,5

8,7

5,9

4,2

10,1

0,5

10,7

1982

4,6

1,5

6,1

4,1

3,5

7,6

0,2

7,8

1983

4,7

1,4

6,1

3,8

2,9

6,7

2,4

9,3

1984

5,7

2,4

8,1

6,2

4,1

10,3

-0,1

10,2

1985

4,2

3,2

7,4

3,8

3,7

7.5

0,2

7,7

1986

6,1

2,1

8,2

3,9

3,5

7,4

0,0

7,4

1987

3,6

2,8

6,4

0,6

7,0

1988

4,3

2,9

7,2

8,4

0,0

8,4

Antn.: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på
lönesummestatstik. Uppgifterna för industriarbetare

grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall
kompletterats med engångsbe

lopp, som ej ingår i SCB:s statistik.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 73

en
för den statliga sektorn lill ca 5% 1988. Det s.k. överhängd till 1989 beräknas
till drygt 2%.

1 den kommunala sektorn
träffades elt tvåårsavtal 1988. Den avtalsmässiga nivålöneökningen 1988 resp.
1989 uppgick till ca 8 1/2% resp. drygt 3%. Även på den kommunala sektorn lades
en del av de avtalade löneökningarna för 1988 ut under senare delen av året.
Den avtalsmässiga kostnadsökningen för 1988 blev därför lägre, ca 5 1/2% vilket
således ger ell s.k. överhäng till 1989. Om den s.k. struktureffekten
inkluderas, stiger löneökningen med ylleriigare ca 1/2% 1988. Den avtalsmässiga
kostnadsökningen 1989 beräknas uppgå till ca 41/2%. På motsvarande sätt skapas
ett visst överhäng lill 1990. Avtalet på den kommunala sektorn innebär vidare
atl förutsättningarna för en mer decentraliserad lönesättning inom kommuner och
landsting ökar. Huruvida delta kommer att leda till ytterligare löneökningar
på det kommunala området kan bedömas först när resultatet av de lokala
förhandlingarna sammanställts.

Enligt
konjunkturinstitutets avlalsberäkningar ger överhängd från de avtalsområden som
har ettårsavlal, ett bidrag till den totala kostnadsökningen om drygt 1 %
1989. Inkluderas även de tvåårsavtal som har slutits för 1988 och 1989 uppgår
bidraget till den totala kostnadsökningen till drygt 2 1/2% 1989. Tvåårsavialen
för 1988 och 1989 beräknas därutöver ge upphov till ett begränsat överhäng lill
1990. Bidraget från dessa till den totala kostnadsökningen uppskattas till ca
1/2% 1990.

Timlöneökningen
i svensk industri ligger på en hög nivå jämfört med OECD-området, se diagram
8:1 (Med OECD-området avses här de länder,

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 8:1 Nominell timlön inom industrin

Årlig procentuell förändring, nationell valuta

1980
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Anm.: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt vae lands
betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden

Källor: OECD, statistiska centralbyrån,
konjunkturinstitutet samt finansdepartementet

exkl.
Spanien och Schweiz, som ingår i den svenska valutakorgen. De s.k. Prop.
1988/89: 150 korgländerna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som
konkur- Bil. 1.1 rent till Sverige på världsmarknaden). Löneökningstakten i den
svenska industrin har under 1980-talet legal kvar i intervallet 6 1/2%- 10% per
år, medan den i OECD-området har sjunkit till drygt 4% 1988: 1 Sverige har
limförtjänsten för industriarbetare sligit med 8,4%, medan den i Förbundsrepubliken
Tyskland och i Japan, vilka är den svenska industrins två viktigaste
konkurrentländer på världsmarknaden, bedöms ha ökat med drygt 4% 1988.1 Förenta
staterna har timlöneökningen för industriarbetare uppgått lill drygt 2% 1988.
För 1989 och 1990 uppskattas timlönen inom industrin i OECD-området stiga med
ca 5% per år.

I
slutet av mars 1989 slöts eU löneavtal för 1989 och 1990 mellan LO och SAF.
(Metallindustriarbetareförbundet och Verkstadsföreningen omfattas ej av
överenskommelsen). Avtalet ger, enligt parterna, en genomsnittlig avtalsmässig
nivåhöjning om ca 5 1/2% 1989 resp. ca 3 1/2% 1990. Lönekostnadsökningen för
1989 blir dock högre då det s. k. överhängd på LO-SAF-området uppgår till ca 1
1/2% 1989. Det finns inga större överhäng till 1990 på LO-SAF-området såsom
avtalet är utformat.

På
några avtalsområden har löneavtal ännu inte slutils för 1989. För 1990 finns
för närvarande enbart överenskommelsen mellan LO och SAF. De löneavtal som
hittills slutits för 1989 innebär att någon markerad dämpning inte sker i år.
Beräkningar för den svenska eknomins utveckling i år baseras därför på en
beräkningsteknisk framskrivning av löneökningarna med ca 7 %. En redan
beslutad höjning av ATP-avgiften drar upp arbetskraftskostnaden med ytterligare
0,3 procentenheter. Vidare har hänsyn tagils till den nu föreslagna
tillfälliga höjningen på 2% av den allmänna löneavgiften fr.o.m. I september i
år och 16 månader framåt. (I Stockholmsregionen föreslås en ytterligare höjning
om 3%. Den kommunala sektorn föreslås undantagen från den extra höjningen).

Bedömningen
avseende den svenska ekonomin 1990 är baserad på ett anlagande all timlönerna
ökar med 4%, dvs. ungefär samma ökningstakt som i våra konkurrentländer på
världsmarknaden.

8.2 Priser

Prisökningstaklen
i Sverige har under större delen av 1980-talet överstigit

omvärldens, se diagram 8:2. 1 diagrammet jämförs prisutvecklingen i

Sverige med prisutvecklingen i hela OECD-området och med 14 s.k.

korgländer, de länder exkl. Spanien som ingår i den svenska valutakorgen.

Ländema är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till

Sverige på världsmarknaden, vilket innebär att låginflationsländer som

Förbundsrepubliken Tyskland och Japan har stor vikt. För hela OECD har

den privata konsumtionen i resp. land använts som vikt. OECD-området

inkluderar några länder med myckel höga inflationslal vilket drar upp

områdets medelvärde. Konsumentpriserna i hela OECD resp. i de 14

korgländema steg med 3,8% resp. 2,5% 1988. Konsumentpriserna i hela

OECD beräknas öka med 4 1/2% per år 1989 och 1990. 1 viktiga konkur

rentländer som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan förväntas konsu-

Diagram
8:2 Konsumentprisindex

12-månaders förändringstal, utfall t.o.m. mars 1989 för Sverige
och februari 1989 för OECD.

Prop.
1988/89:150 Bil. 1.1

Anm.: De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt vae lands
betydelse som konkurrent lill Sverige på världsmarknaden.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinslilutet
samt finansdeparte-■ mentet.

mentprisema öka med ca 2% 1989 och 1990 och i Förenta
Staterna med 4 1/2% per år.

Under loppet av 1988 steg konsumentprisindex (KPI) i
Sverige med 6,1 %, se tabell 8:2. Mellan årsgenomsnitten 1987 och 1988 uppgick KPI-ökningen
till 5,8%. Ijanuari 1987 trädde ett allmänt prisstopp i kraft, som i december
1987 ersattes av en skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar till statens
pris- och konkurrensverk (SPK). Denna förhandsanmälningsskyldighet upphörde
successivt under första halvåret av 1988 och avsåg under andra halvåret endast
byggnadsmaterial där anmälningsskyldigheten kvarstod t.o. m. december 1988.

Tabell 8:2 Konsumentpriser

Årlig
procentuell förändring och bidrag därtill

1985

1986

1987

1988

1989

1990

KPI
dec.-dec.

5,8

3,2

4,9

6,1

8,3

4,0

Därav
hänförs till:

Importpriser

0,0

-1,3

0,7

0,6

1,0

0,6

Jordbrukspriser

0,5

0,3

0,5

0,9

0,0

Bostäder

1,5

0,7

1,2

1,7

1,3

Indirekta skatter

0,2

0,6

1,0

1,9

0,0

Diverse taxor

0,3

0,5

0,4

0,6

0,3

Övriga inhemska

kostnader

3,3

2,8

1,5

1,9

2,6

1,8

KPI
årsgenomsnitt

7,4

4,2

5,8

7,2

6,0

Implicitprisindex

6,9

4,6

5,5

6,0

7,3

6,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

Det
kan noterats att företagen under 1988 höjt priserna mer på hemma- Prop.
1988/89:150 marknaden än på exportmarknaden, se tablå. Detta är ett
prissättnings- Bil. 1.1 mönster som förekommit under de senaste åren.
Sänkningen 1987 torde lill stor del bero på att prisstoppet hållit nere
hemmamarknadspriserna. Det är sannolikt att den högre inhemska
kostnadsutvecklingen och den starka efterfrågeutvecklingen på hemmamarknaden
ligger bakom företagens prissättningsbeteende.

Hemmamarknadspris/exportpris för bearbetade varor

Procentuell förändring mellan årsgenomsnitten

1984 1985 1986 1987 1988

Relativpris 2,0 0,8 1,8 -0,2 2,3

Anm.: Relativpris enligt producentprissystemet. Dessa
priser avviker något från priserna enligt utrikeshandelsstatisliken.

Hittills
under 1989 (mellan december 1988 och mars 1989) har KPI stigit med 2,3%.
Inflationstakten räknad som 12-månaders förändringstal, (dvs. från mitten av
mars 1988 till mitten av mars 1989), uppgår till 6,5%.

Bedömningen
av prisutvecklingen 1989 och 1990 utgår ifrån prognoser och antaganden om
arbetskraftskostnader, produktivitetsutveckling, importpriser m. m. och
innefattar kalkyler av hur dessa faktorer kan tänkas påverka prisutvecklingen.
Timlöneökningen antas, som tidigare nämnts, vara 7% 1989 resp. 4% 1990.
Effekten av den tidigare beslutade höjningen av ATP-avgiften har beaktats.
Vidare har hänsyn tagils till den nu föreslagna tillfälliga höjningen av den
allmänna löneavgiften. Produktivitetsutvecklingen antas stiga tämligen svagt
båda åren. Utvecklingen av importpriserna, fömtom priserna på olja och
petroleumprodukter, förväntas vara måttlig, drygt 4% 1989 resp. knappt 3% 1990.
Priset på råolja förväntas ligga på 17 dollar per fat som årsgenomsnitt båda
åren, vilket är en ökning med ca 15% jämfört med 1988. Hänsyn har tagits till den
nu föreslagna tillfälliga höjningen av mervärdesskatten från 19% till 21% under
perioden 1 juli 1989 — 31 december 1990. Vidare har hänsyn tagits till de nu
föreslagna skattehöjningama på tobak och alkohol vilka föreslås träda i kraft I
juli 1989.

Jordbruksavtalet
för regleiingsård 1988/89 innehåller en prisklausul, den s.k. " \entilen ", som drog upp KPI i början av 1989. GATT-överenskommelsen
som träffades i början av april i år innebär, vad avser jordbmket, all stöd lill
lantbmkarna, t.o.m. 1990 inte kan finansieras via höjda konsumentpriser. Efter
1990 är intentionema i GATT-överenskommelsen att det totala stödet till
jordbmket skall minska. Mjölksubventionerna dras, enligt tidigare
riksdagsbeslut, ned med 250 mkr. 1 juli 1989. Detta har beaktats i prognosen.
Hänsyn har vidare tagits till det nu föreslagna totala slopandet av
mjölksubventlonerna 1 juli 1989.

Med
detta som bakgmnd beräknas prisema stiga med 8,3% under loppet av 1989. Mellan
helåren 1988 och 1989 bedöms prisökningama uppgå till 7,2 %. Inflationen
beräknas uppgå till 4,0% under loppet av 1990 vilket ger en höjning mellan
årsgenomsnitten 1989 och 1990 med 6,0%.

9 Den offentliga sektorn

9.1 Den offentliga sektorn och samhällsekonomin

Under
första delen av 1970-talet hade den offentliga sektorn ett finansiellt
sparandeöverskott, motsvarande i genomsnitt ca 4 % av BNP. Utgifterna
utvecklades parallellt med inkomsterna, se diagram 9:1. Från 1977 steg
utgifterna snabbt medan inkomsterna som andel av BNP var i stort sett
oförändrade, vilket medförde alt den offentliga sektorns finansiella sparande
blev negativt 1978 och därefter försämrades varje år tom 1982. Då uppgick det
finansiella sparandeunderskottet till ca 40 miljarder kr., motsvarande 6,3% av
BNP. År 1983 bröts trenden med snabbt växande utgifter och det finansiella
sparandel började förbättras. Därefter steg inkomsterna relativt snabbt medan
utgifterna sjönk som andel av BNP och 1987 fick den offentliga sektorn ett
finansiellt sparandeöverskott på drygt 40 miljarder kr., vilket motsvarar ca 4
% av BNP. År 1988 minskade det finansiella sparandet med ca 8 miljarder kr. —
exklusive engångsskatten på livsförsäkringsbolagens förmögenheter 1987
förbättades dock det finansiella sparandet med drygt 8 miljarder kr.

Den kraftiga förbättringen
av den offentliga sektorns finansiella sparande sedan 1982 beror dels på en
kraftig ökning av inkomstema, dels på en återhållen utgiftsutveckling, se
tabell 9:1. Den starka inkomstökningen har också medfört att skattenas andel av
BNP (skattekvoten) har stigit från 50,1 % 1982111155,4% 1988.

Bakom den återhållna
utgiftsutvecklingen ligger minskade transfereringar lill förelag (bl.a. har
särskilda industristöd reducerats från ca 10 miljarder kr 1982 till ca 1
miljard kr 1988), minskade ränteutgifter sedan 1985,

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram
9:1 Den offentliga sektorns andel av BNP

1970
1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källa: Finansdepartementet

Tabell 9:1 Reala iorändringar av den offentliga sektorns
inkomster och utgifter

Årlig
procentuell volymförändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1983

1984

1985

1986

1987

1988

1989

1990

Inkomster

4,9

3,1

3,5

5,1

7,8

-0,1

2,7

1,0

E.\kl.
engångsskatt

5,2

2,4

Utgifter

2,7

0,4

3,8

1,4

0,0

1,7

2,1

2,3

Transfereringar
till hushåll

3,1

-1,2

4,7

5,9

5,3

6,7

3,8

4,9

Övriga
transfereringar

6,0

-10,4

3,6

2,7

-10,0

-2,8

1,3

1,0

Räntor

7,8

9,6

12,0

-7,4

-8,9

-10,6

-4,4

-2,4

Konsumtion

0,8

2,4

2,1

1,2

1,3

1,4

1,6

1,5

Investeringar

-0,3

-2,2

-3,7

-2,6

-3,5

5,9

10,1

2,8

Anm.: Förändringslalen för den totala oflfentliga sektorns
inkomster och utgifter redovisas med statsbidrag och andra interna
betalningsströmmar eliminerade (liksom i tabell 9:3). Inkomsler och
transfereringar har deflaterats med KPI. Offentlig konsumtion och
investeringar har deflaterats med respektive implicitdeflator. Källa:
Finansdepartementet.

minskade
investeringar saml en måttlig konsumtionslillväxl. Transfereringarna lill
hushåll har dock ökat i ungefär samma takt som inkomsterna.

I
år och nästa är beräknas utgifterna öka realt med drygt 2 % på år. Den extra
höjningen av basbeloppet i år saml förbättringen av stödet till barnfamiljerna
bidrar till en fortsatt snabb ökning av transfereringarna till hushållen.
Investeringarna inom den offentliga sektorn, som i fjol ökade för första gången
under 1980-talet, väntas fortsätta stiga 1989 och 1990.

För
all belysa hur de reala förändringarna i den offentliga sektorns inkomster och
utgifter påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts under en följd
av år. Med antaganden om marginella import- och konsumtionsbenägenheter kan
multiplikatorer beräknas. De anger hur förändringar av inkomsler och utgifter i
den offentliga sektorn bidrar till förändringar av BNP. Modellen inkluderar inte
de effekter finanspolitiken ger via pris- och lönebildning och kreditmarknad.

Beräkningarna
visar alt den statliga finanspolitiken har haft kontraktiv inriktning
1983-1988, se tabell 9:2. Kommunernas inverkan på ekonomin har varit svagt
expansiv under perioden. De finanspolitiska åtgärder som nu föreslås beräknas
ha en åtstramande effekt motsvarande ca 1/2 % av BNP i år och nästa år. Efter
åtgärderna kvarstår dock en stimulerande inverkan på samhällsekonomin 1990. Den
expansiva effekten nästa år beror delvis på atl den offentliga sektorns
inkomster ökar relativt måttligt trots höjningar av mervärdeskatt, allmän
löneavgift m. m. Den måttliga inkomstökningen beror bl.a. på att
limlöneökningarna i beräkningarna antas gå ned till 4 %, vilket medför atl även
inkomstskatt och arbelsgivar-

Tabell 9:2 Finanspolitiska effekter

Procent av
bruttonationalprodukten i fasta priser

1983

1984
1985

1986

1987
1988 1989 1990

-0,5

Staten inkl. socialförsäkring Kommunerna

Totala offentliga sektorn

1,1

-2,9

-0,6

-1,2

-2,5

-0,8

0,1

0,9

0,6

0,5

0,8

0,2

-0,2

0,9

0,3

0,0

0,1 0,4

0,9

-2,4

0,2
-1,0 -2,7

Källa:
Finansdepartementet.

avgifter ökar långsamt.
Vidare har antagits att den statliga inkomstskatten sänks med ca 10 miljarderkr.
1990. Den expansiva effekten beror också på all transfereringarna lill
hushållen ökar kraftigt - bl. a. stiger pensionerna starkt till följd av
prisökningarna i år.

Del bör påpekas att de
senaste åren har denna typ av beräkningar över-skallat finanspolitikens
expansiva effekter för prognosåren, främst beroende på alt inkomsterna
underskattats.

Prognoserna över inkomster
och utgifter medför att den offentliga sektorns finansiella sparande kan
beräknas till ca 37 miljarder kr. 1989 och 32 miljarder kr. 1990, se tabell
9:3.

Prop.1988/89:150
Bil. 1.1

Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Löpande priser

Miljarder

kr.

Förändr

ing, %

1987

1988

1989

1990

1988

1989

1990

Inkomster

Skatter

Socialförsäkringsavgifter Övriga inkomster

666,5

418,5 137,3 110,7

704,8

452,0

153,8

99,0

775,7 497,2 172,2 106,4

831,0

540,4 179,8 110,8

5,7

8,0

12,0

-10,6

10,1

10,0 11,9

7,5

7,1 8,7 4,4 4,1

Utgifter

Transfereringar
till hushåll

Ränteutgifter

Övriga
transfereringar

Konsumtion

Investeringar'

626,0

199,9 66,6 58,8

273,2 27,4

672,2

225,8

63,0

60,5

294,0

28,9

738,4

251,4 64,6 65,7

321,1 35,8

798,9

279,5 66,9 70,3

343,0 39,2

7,4 12,9 - 5,4 2,9 7,6 5,3

9,8

11,2

2,5

8,6

9,2

23,8

8,2

11,3 3,5 7,1 6,8 9,6

Finansiellt
sparande

Exkl.
engångsskatt

40,5

24,2

32,6

37,3

32,1

Procent
av BNP

Skatter och avgifter Utgifter Finansiellt sparande

55,3,

62,3

4.0

55,4

61,5

3,0

55,7

61,5

3,1

56,1

62,2

2,5

' 1 investeringar ingår investeringar i personalbostäder,
lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning

av fastigheter och mark.

Källor:
Konjukturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och
finansdepartementet.

9.2 Statskulden och den offentliga sektorns finansiella
förmögenhet

Statsskulden
saml den offentliga sektorns finansiella tillgångar och förmögenhet i fast
penningvärde från 1970 lill 1988 framgår av diagram 9:2. De finansiella
tillgångarna har nästan fördubblats under perioden främst genom uppbyggnaden
av AP-fonden. Mellan 1970 och 1976 steg även den finansiella förmögenheten.
Därefter minskade förmögenheten snabbt till följd av de stigande statliga
budgetunderskotten och 1983 uppstod en nettoskuld, som ökade de två följande
åren. År 1986 ökade den finansiella, förmögenheten och var åter positiv 1987.
Bakom de senaste årens förbättring av den offentliga sektorns finansiella
ställning ligger huvudsakligen en kraftig förbättring av statens finanser.
Sedan 1986 har statsskulden minskat och uppgick i slutet av 1988 till 610
miljarder kr. till bokförda värden. Med utlandsskulden räknad till aktuella
valutakurser och med de smärre

Diagram
9:2 Statsskuldens och den offentliga sektorns finansiella förmögenhet Prop. 1988/89:150

700 600 500 400 300 200
100 O

700
600 500 400 300 200 100 O -100

31
december 1970-1988, miljarderkr., 1988 års priser Bil. 1.1

Den offentliga sektorns firiähsiéllå tillgähgäi'

Den .offentliga sektorns':. finansiella förmögenhet
■. netto

-I-- i-- 1- 1- 1- 1- i-- 1- 1- i-- 1- MtI — I — I — 1-+-

-100

1970
1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Källa:
Konjunkturinstitutet

justeringar
finansräkenskaperna gör uppgick slalskulden till 607 miljarder kr., se diagram
9:2.

Staten
har också omfattande finansiella tillgångar. Dessa uppgick vid slutet av 1988
till 276 miljarder kr. Statens finansiella tillgångar består huvudsakligen av
utlåning till företag och hushåll, insatskapital i statliga affärsverk och
aktier i statliga bolag samt skattefordringar. Bostadslånen har minskat sedan
1986, då den statliga nyutlåningen till bostäder överfördes till statens
bostadsfinansieringsaktiebolag. Socialförsäkringens finansiella tillgångar
uppgick till 356 miljarder kr. i slutet av 1988. Huvudelen av denna förmögenhet
utgjordes av obligationer och utlåning. AP-fondens och löntagarfondernas
akieinnehav uppgick sammantagna till 32 miljarder kr. AP-fonden får, sedan
placeringsreglerna ändrats i februari 1988, placera upp till 5 % av fondmedlen
i fasligheter. Riksbankens förmögenhet, som i detta sammanhang räknas till den
offentliga sekloms förmögenhet, motsvaras huvudsakligen av valutareserven och
uppgick lill 57 miljarder kr. Kommunerna hade en nettoskuld på 32 miljarder
kr., se tabell 9:4.

Skillnaden
mellan den offentliga sektorns finansiella tillgångar och skulder utvisar den
offentliga sektorns finansiella förmögenhet. Den uppgick till 50 miljarder kr.
vid slutet av 1988. Det bör noteras att i den finansiella förmögenheten ingår
inte reala tillgångar i form av t. ex. mark, fastigheter och maskiner. Värdet
av statens och kommunernas reala tillgångar torde röra sig om mycket stora belopp.

6 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Tabell 9:4 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet

Miljarder kr. löpande priser

Belopp 31 dec.

1986

1987

1988

Statsskuld

628

613

607

Statens tillgångar Kommunernas tillgångar, netto
Socialförsäkringens tillgångar, netto Riksbankens tillgångar, netto

245 -21 304 51 ■

265

-23

327

276

-32

356

Summa

579

625

657

Offentliga
sektorns finansiella förmögenhet

-49

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källa:
Konjunkturinstitutet

9.3
Statens finanser

Sedan
1982 har del skett en kraftig förbättring av statens finanser. Budgetsaldot
har vänts från ert underskoU 1982 på 83 miljarderkr. (13% av BNP) till ett
överskott 1988 på 7,3 miljarder kr. (0,7% av BNP). De förbättrade
statsfinanserna kommer också till uttryck i atl statens finansiella sparande
förbättrades med 74 miljarder kr. mellan 1982 och 1988. Budgetsaldot påverkas i
större utsträckning än det finansiella sparandet av förändringar i
redovisningsprinciper och innehåll, t.ex. lyftes de statliga bostadslånen ur
statsbudgeten 1986.

Bakom förbättringen av
statens finanser ligger en kraftig ökning av inkomsterna samtidigt som
utgiftsökningen har hållits nere genom en stram budgetpolitik. Det förbättrade
ekonomiska läget har i hög grad bidragit lill den snabba inkomstökningen och
till att insatserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken har kunnat
minskas. Sedan 1985 har ränteutgifterna minskat till följd av sänkt räntenivå
och under 1987 även genom atl slalskulden minskade. År 1988 gjordes en
omläggning av principerna för redovisning av räntor på statskuldsväxlar, vilket
medförde att ränteutgifterna drogs ned med 5 miljarder. Budgetsaldot
förbättrades med drygt 17 miljarder kr., medan det finansiella sparandet
försämrades med ca 3 miljarder kr. mellan 1987 och 1988. Skillnaden beror till
största delen på att inkomsterna av engångsskatten 1987 på livförsäkringsbolagens
förmögenhet påverkar del finansiella sparandet men inte budgetsaldot. I år
väntas en ökning både av statens budgetsaido och finansiella sparande till
följd av de finanspolitiska åtgärder som nu föreslås. För 1990 beräknas det
finansiella sparandet till knappt 5 miljarder kr., se tabell 9:5.

Slalens inkomster beräknas
öka med drygt 10% 1989. Den statliga inkomstskatten sänks 1989 genom att
skattesatserna sänks med 3 procentenheter för inkomster över 75000 kr. och med
15 procentenheter för inkomster mellan 70000 kr. och 75000 kr.
Underskottsavdragens maximala värde reduceras samtidigt från 50 % till 47 %.
Skattesänkningen beräknas medföra ett skattebortfall på ca 10 miljarder kr.
jämfört med en

tillämpning
av 1988 års skatteregler. Nästa år antas skattesatserna sänkas med ylleriigare
3 procentenheter, vilket beräknas medföra ett skattebortfall på ca 10
miljarder kr. Statens skatteinkomster 1990 reduceras dessutom genom en kraftig
ökning av utbetalningarna av kommunalskattemedel. Den särskilda vinstskallen på
1989 års vinster väntas ge skatteintäkter på ca 3,5 miljarder kr. som inbetalas
1990.

Tabell 9:5 Statens inkomster och utgifter

Löpande
priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Prop.
1988/89: Bil. 1.1

Miljarder
kr.

Förändring,'

1987

1988

1989

1990

1988

1989

1990

Inkomster

Skatter

Socialförsäkringsavgifter Övriga inkomster

364,0

260,8 51,5 51,6

373,1

281,8 56,9 34,5

411,5

310,2 62,8 38,5

427,5

332,7

54,7

40,1

2,5

8,1

10,3

-33,3

10,3

10,1 10,5 11,6

3,9

7,3

-12,9

4,2

Utgifter

Transfereringar till hushåll Ränteutgifter Övriga
transfereringar Konsumtion Investeringar

346,3

88,3

58,9

120,5

70,6

7,9

358,4

96,3

56,4

124,3

74,6

6,9

391,7

106,8 56,9

136,1 81,4 10,5

422,8

117,3 59,1

147,7 87,1 11,6

3,5 9,1

- 4,4 3,1 5,6

-13,6

9,3

10,9 1,0 9,5 9,1

52,8

7,9

9,8 3,8 8,6 7,0 10,4

Finansiellt
sparande

17,6

14,7

19,8

4,8

Utlåning m.m. Korrigeringspost

19,8

7,8

0,9 6,5

0,3

9,7

Budgetsaido

Budgetsaido
i % av BNP

-10,0

- 1,0

7,3 0,7

9,8

0,8

I
investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning
av fastigheter och mark. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet,
riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Inkomsterna
från de indirekta skatterna, som svarar för ungefär hälften av statens
inkomster, beräknas öka med ca 11 1/2 % per år 1989 och 1990.
Omsättningsskatten på värdepapper utvidgas i år. Mervärdeskatten föreslås
tillfälligt höjas från 19% lill 21 % fr. o.m. den 1 juli i år t.o. m. den 31
december 1990. Skatterna på tobak och alkohol föreslås också höjas den I juli i
år. Den allmänna löneavgiften föreslås höjas tillfälligt för en period av 16
månader fr. o. m. den I september i år. Avgiften höjs från 0,34 % till 2,34 % i
hela landet. Dessutom höjs avgiften med ytterligare 3 procentenheter lill 5,34
% i Stockholmsregionen. Den kommunala sektorn undantages från den extra
höjningen i Stockholmsregionen.

Statens
inkomster av socialförsäkringsavgifter beräknas minska med 13% nästa år. Minskningen
är en följd av alt folkpensionsavgiflen nu föreslås sänkas med 2 procentenheter
den 1 januari 1990. Genom denna sänkning neutraliseras den samtidigt föreslagna
höjningen av ATP-avgiften.

Statens
övriga inkomster minskade myckel kraftigt förra året lill följd av att
engångsskatten på försäkringsbolagen endast avsåg 1987. Vidare återgår
återbetalningarna för det kommunala bostadstillägget till normal nivå efter en
ändring av betalningsrutinerna. Ändringen innebar alt 1987 och 1988 omfattades
av vardera ett och ett halvt års återbetalningar från kommunerna.

Transfereringarna
till hushållen beräknas öka med ca 10 % per år 1989 Prop. 1988/89: 150 och
1990. Utbetalningarna från arbetsskadeförsäkringen väntas fortsätta Bil, 1.1
alt öka kraftigt. Den extra höjningen av basbeloppet den 1 januari 1989 ökar
statens pensionsutbetalningar. Barnbidraget föreslås nu höjas med 780 kr per
barn och år fr.o.m. 1 juli 1989. Därigenom ökar statens utbetalningar av
barnbidrag med 790 milj. kr. i år och med drygt 1 1/2 miljarderkr. 1990.

Statens
ränteutgifter beräknas öka något 1989 trots att statsskulden minskat. Det beror
på att den positiva engångseffeki, som omläggningen av redovisningen av räntor
på statsskuld växlar innebar 1988, avtar. Nästa år ökar ränteutgifterna genom
att reduceringen lill följd av omläggningen av redovisningen av räntor på
stalsskuldsväxlar bortfaller helt.

Statens
övriga transfereringar beslår till drygt 60 % av transfereringar till
socialförsäkringssektorn och kommuner. 1 övrigt ingår i denna utgiftspost
bl.a. räntebidrag, livsmedelssubventioner och gåvodelen av u-lands-bislåndet.
Räntebidragen väntas stiga relativt kraftigt 1989 till följd av ett ökat
bostadsbyggande och ökade byggnadskostnader. Räntebidragen till bostadsrätts-
och hyreshus begränsas genom en extra upptrappning av de garanterade räntor med
0,1 procentenhet från den 1 juli i år. Mjölksubventionerna föreslås nu slopas
den 1 juli i år.

Den
statliga konsumtionen behandlas i avsnitt 4.3 och statliga investeringar i
avsnitt 5.

9.4 Socialförsäkringssektorns finanser

Socialförsäkringssektorn
omfattar allmän tilläggspensionering (inkl. löntagarfonder), allmän
sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring) saml arbetslöshetsförsäkring. Den
allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter och avkastning
på AP-fondernas tillgångar, som huvdsak-ligen utgörs av räntebärande
tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetalningama varit större än
avgiftsinkomsterna och 1988 uppgick underskottet till ca 10 miljarder kr.
AP-fondernas ränteinkomster ökade med ca 15 miljarder kr. och skatteintäkterna
med ca 5 miljarder kr. mellan 1982 och 1988, vilket medförde att AP-fondernas
sparande ökade med ca 10 miljarder kr. mellan 1982 och 1988.

Reglerna
för finansiering av arbetslöshetsersättningen ändrades den 1 juli 1988.
A-kassorna får i fortsättningen statsbidrag för hela ersättningen. Fr.o.m 1989
skall de medlemsavgifter som tas ut täcka dels förvaltningskostnadema, dels
två nya avgifter, finansierings- och utjämningsavgifter. Finansieringsavgiften
är avsedd att kompensera staten för ökade kostnader när statsbidrag betalas ut
för hela ersättningen. Utjämningsavgiften har införts för att minska skillnaden
i medlemsavgifter mellan olika kassor. A-kassornas fonder upplöstes vid
årsskiftet 1988/89.

Socialförsäkringssektorns
finansiella sparande består i huvudsak av

uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden. Det finansiella sparandet

uppgick lill ca 28 miljarder kr. 1988 och väntas öka till ca 29 miljarder kr.

1989 och 34 1/2 miljarder kr. 1990, se tabell 9:6. 84

Socialförskringssektorns
inkomster av arbetsgivaravgifter beräknas öka

Prop.
1988/89:150

Tabell
9:6 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgift

Bil. 1.1

Löpande
priser

Miljarder 1987

kr. 1988

1989

1990

Förändring, %

1988

1989

1990

Inkomster

Avgifter

Bidrag
från staten

Ränteinkomster
m. m.

Skatter

143,8

85,8

21,2

32,4

4,4

161,9

97,0

24,9

34,8

5,3

180,1

109,4

29,2

36,2

5,4

202,7

125,1

34,4

37,8

5,4

12,7 13,1

17,2

7,3

22,6

11,2

12,8

17,4

4,2

0,2

12,5

14,4

18,0

4,3

0,5

Utgifter

Transfereringar lill hushåll Övriga transfereringar
Konsumtion m.m.

117,5

93,1

20,6

3,8

134,0

108,9

21,0

4,1

151,0

122,4

24,0

4,5

168,2

138,3

25,2

4,8

14,1

17,0 2,1 8,2

12,6

12,4 14,5 10,3

11,4

12,9 4,6 6,2

Finansiellt
sparande

26,3

27,9

29,1

34,5

Källor:
Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket och
statistiska centralbyrån.

med
ca 13% 1989 och ca 14 1/2% 1990. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1989 med 0,4
procentenheter och föreslås nu höjas med 2 procentenheter den 1 januari 1990.
Samtidigt sänks folkpensionsavgiflen så att det samlade avgiftsuttaget av
socialförsäkringsavgifter blir oförändrat.

Statsbidragen
väntas öka med ca 17-18% per år 1989 och 1990. Till viss del beror den kraftiga
ökningen 1989 på en bokföringsomläggning av egenavgiftema till ATP.
Omläggningen innebär att AP-fonden erhåller två års egenavgifter både 1989 och
1990.

AP-fondens
ränteinkomster uppgick till ca 34 miljarder kr. öch aktieut-delningama till ca
1/2 miljard kr. 1988. AP-fonden har fr.o.m. i år gjort aklieplaceringar i
fastighetsbolag. AP-fondens inkomster av vinstdelningsskatten steg mycket
kraftigt 1987 och 1988. Orsaken till dessa kraftiga ökningar torde vara att
företagens möjligheter alt genom bokslutsdisposi-toner reducera skatten avtog.
För 1989 och 1990 väntas inkomstema av vinstdelningsskatten bli i stort sett
oförändrade.

Socialförsäkringssektorns
utgifter består i huvudsak av transfereringar lill hushåll. Dessa ökade
kraftigt 1988 och en fortsatt stark ökning väntas i år och nästa år. Den extra
höjningen av basbeloppet med 600 kr. den 1 januari 1989 medför ökade
ATP-utbetalningar på ca 1,5 miljarder kr. 1989. Det första steget av
förbättringen av föräldraförsäkringen genomförs den 1 juli 1989 och beräknas kosta
1,2 miljarder kr. för helåret 1989 och 2 1/2 miljarder kr. 1990. Det andra
steget genomförs den 1 juli 1990 och beräknas kosta 1/2 miljard kr. för helåret
1990. Den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen höjdes den 1 januari
1989 från 425 kr. lill 450 kr. Fr.o.m. 1990 skall högsta dagpenningen i
arbetslöshetsförsäkringen höjas årligen i takt med löneutvecklingen för
industriarbetare.

9.5
Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn
består av primär- och landstingskorrimuner samt församlingar och
kommunalförbund. Sedan 1985 har sektorn haft ett

negativt finansiellt
sparande. De ackumulerade underskotten i del finansiella sparandet medförde
att likviditeten inom den kommunala sektorn gick ned mellan 1984 och 1988.
Rörelsekapitalets andel av de externa utgifterna minskade från 16 1/2 % i
slutet av 1984 till ca 5 % i slutet av 1988. Variationerna mellan kommunerna är
dock stora.

Enligt
nationalräkenskaperna var kommunernas finansiella sparandeunderskottet 10
miljarder kr. 1988. I år beräknas det finansiella sparandet minska något. För
1990 väntas en förbättring av den kommunala ekonomin främst lill föjd av en
relativt kraftig ökning av inkomsterna. Det finansiella sparandet förbättras
med ca 4 1/2 miljarder kr. 1990, se tabell 9:7. Beräkningarna för 1989 och 1990
har gjorts med utgångspunkt från de beräkningar som den kommunalekonomiska
arbetgmppen (KEA) utfört under mars och april månad i år.

Skalleinkomsterna beräknas
öka med ca 10 % 1989 och med 111/2 % 1990. Den kommunala utdebiteringen ökade
1989 med i genomsnitt 24 öre till 30,80 kr., vilket är den största höjningen
sedan 1983. Den fortsatt kraftiga ökningen av skatteinkomsterna 1990 beror på
eftersläpningen av utbetalningarna av kommunalskatlemedel.

Prop.
1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 9:7 Kommunernas inkomster och utgifter

Löpande
priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarderkr.

Förändring,

Inkomster

Skatter

Bidrag
från staten och socialförsäkringssektorn Övriga inkomster

Utgifter

Transfereringar till hushåll Övriga transfereringar
Konsumtion , Investeringar

Finansiellt sparande

1987

1988

1989

1990

1988

1989

1990

259,8

153,3

274,6

164,9

298,4

181,6

324,2 202,3

5,7

7,5

8,7 • 10,1

8,7

11,4

69,3

37,2 •

68,5 41,2

74,1 42,7

77,4 44,5

-1,1 10,9

8,2 3,6

4,5 4,2

263,2

18,5

26,4

198,9

19,4

284,6

20,6

26,8

215,3

22,0

310,0

22,1

27.5

235,2

25,2

331,4

24,0

28,6

251,2

27,5

8,2

10,9 1,7 8,3

13,0

8,9

7,7

2,6

9,2

14,8

6,9

8,4 4,1 6,8 9,2

-3,4

-7,1

-10,0 -11,7

I
investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även
kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbosläder samt
nettot av köp och försäljning av fasligheter och mark. Källor:
Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverkel och statistiska
centralbyrån.

Statsbidragen består av
allmänna bidrag och specialdestinerade bidrag. De allmänna bidragen utgår dels
som skatteutjämningsbidrag, dels som kompensation för slopandet av
beskattningsrätten av juridiska personer. Fr. o. m. 1989 får kommunerna även
kompensation för inkomstbortfall till följd av den slopade garantibeskattningen
av fastigheter. Skatteutjämningsbidragen finansieras delvis genom en avgift,
som i tabellen frånräk-nas statsbidragen. Skatteutjämningsavgiften för 1989
utgår med 47 öre för primärkommunema och 34 öre för landstingen. Den föreslås
nu höjas till 69 öre för primärkommunema och 46 öre för landstingen för 1990.
De specialdestinerade statsbidragen är kopplade till vissa verksamheter inom
kommunema. Av bidragen till primärkommunema går hälften till skolut-

bildningen, ca 20 % till
barnomsorgen och ca 10 % till äldreomsorgen och Prop. 1988/89: 150 övrig
social omsorg. De speciella statbidragen utvecklas i stort sett i takt Bil.
1.1 med verksamheten i fråga. En kraftig höjning av statsbidragen till barnomsorgen
föreslås nu. Bidragen från socialförsäkringssektorn utgår till sjukvården, som
huvudsakligen bedrivs i landstingens regi.

Övriga
inkomsler beslår till stor del av kapitalförslitning och lillräknade
pensionsavgifter. Dessa poster ingår i nationalräkenskaperna i den kommunala
konsumtionen men medför inte någon utgift för kommunema. Därför läggs de till
på inkomstsidan vid beräkningen av det finansiella sparandet. Ökningen av
vårdavgifter lill följd av avskaffandet av det avgiftsfria året för
ålderspensionärer förs här som en nominell avgift från hushåll. Dessa avgifter
beräknas uppgå till ca 1/2 miljard kr. per år. Ränteinkomsterna förväntas
minska i år till följd av en fortsatt minskning av rörelsekapitalet i
kommunerna.

De
kommunala utgifterna väntas i år öka i något högre takl än förra året och mer
än inkomsterna. Återbetalningarna av det kommunala bostadstillägget till
staten återgår till normal nivå efter den ändring av betalningsm-tinerna, som
tillfälligt höjde nivån 1987 och 1988 med ca 2 miljarder kr. per år. För 1990
väntas en relativt långsam ökning av utgiflema till följd av de förutsedda låga
löne- och prisökningarna. Den kommunala konsumtionen behandlas i avsnitt 4.3
och de kommunala investeringarna i avsnitt 5.

10 Sparande

10.1 Brutto- och nettosparande

Bruttosparandel
i den svenska ekonomin var tämligen stabilt under 1970-lalets första hälft, som
andel av bruttonationalinkomsten (BNI) varierade det mellan 23% och 25%, se
diagram 10:1. Bytesbalansen, som definitionsmässigt är lika med ett lands
totala finansiella sparande, eller skillnaden mellan brutlosparande och totala
investeringar, varierade dock mer under denna period. Detta kan huvudsakligen
förklaras med omslag i lagerinvesteringarna.

Under andra hälften av
1970-talet och de första åren på 1980-talel skedde en dramatisk nedgång i
sparandet. Sparkvoten sjönk från närmare 24% 1975 till drygt 14% 1982.
Samtidigt sjönk'investeringskvoten (uttryckt som summan av bruttoinvesteringar
och lagerinvesleringar i procent av BNI) med ca 6% varför bytesbalansen
försvagades med ca 3,5% räknat som andel av BNI.

Det
försämrade sparandet sammanhängde främst med de försvagade statsfinanserna
under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet. Det höga
kostnadsläget som rådde i Sverige vid 1970-talets mitt medförde att den
konkurrensutsatta sektorn krympte. För atl stimulera efterfrågan

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram
10:1 Sparkvoter och investeringskvot 1970-

Procent av
BNI

1990

~I--- 1--- 1--- 1--- 1---- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1---- 1--- 1--- 1---- 1--- 1--- 1--- T"

1970
1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Anm.: Bruttosparkvot = bruttosparande som procentandel av
bruttonationalinkomst (BNI). Investeringskvot = bruttoinvesteringar och
lagerinvesteringar som procent andel av BNI. Skillnaden mellan brutlosparkvoten
och invesleringskvoten är lika med bytesbalansen som andel av BNI.
Nettosparkvot = skillnaden mellan bruttosparande och kapitalförslitning som procentandel
av BNI. Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet

fördes
en expansiv finanspolitik, vilket tillsammans med den låga tillväx- Prop.
1988/89:150 ten medförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns finansiella
Bil. 1.1 sparande. Denna försämring kompenserades inte av en ökning i den privata
sektorns finansiella sparande. Den försämrade lönsamhetan bidrog lill att
invesleringskvoten föll. Sverige hade således under denna tidsperiod ett
underskott i del finansiella sparandet, samtidigt som invesleringskvoten
minskade. Detta innebar att Sverige lånade utomlands för att finansiera en
ökad konsumtion. Konsumtionskvoten, dvs. privat och offentlig konsumtion i
procent av BNI, ökade med ca 10% 1975 — 1982.

Sparandet
har sedan 1982 delvis återhämtat sig, men har inte nått upp till de nivåer som
rådde i början av 1970-talet. Sedan 1984 har brutlosparkvoten varierat på en
nivå kring 18—19% och beräknas ligga kvar på den nivån även under 1989—1990.
Investeringskvoten har däremot ökat de senaste åren och förutses öka även under
1989. Eftersom brultosparandet inte beräknas räcka till för att finansiera
investeringarna kommer bytesbalansen alt uppvisa underskott även 1989— 1990.
De stigande underskotlen i bytesbalansen 1986—1990 sammanhänger således med att
investerings-kvoten stiger och inte med att sparkvoten faller. I detta
sammanhang bör noteras alt det får anses mer allvarligt om ett land har dl
ökande bylesbalansunderskotl på gmnd av fallande sparkvot än till följd av
stigande investeringar.

Det
ekonomiska läget i Sverige idag skiljer sig avsevärt från situationen vid
1970-talets mitt. Efterfrågan på svensk export är god och industriproduktionen
hålls tillbaka av kapacitetsbegränsningar. Det krävs således en fortsatt hög
investeringsaktivitet. Samtidigt är det angeläget att bytesbalansen
förbättras. För att detta ska kunna förverkligas krävs att bruttosparandet i
ekonomin ökar, vilket kan ske genom alt konsumtionslillväxlen hålls tillbaka.

Sparandets
utveckling i Sverige under de senaste 20 åren blir ännu mer dramatisk om man
studerar neltosparandds utveckling. Neltosparkvoten (uttryckt som skillnaden
mellan bruttosparande och kapilalförslilning i procent av BNI) anger ökningen i
en ekonomis totala förmögenhetsbildning. Vid jämvikt i bytesbalansen visar
nivån på neltosparkvoten hur stora nettoinvesteringar en ekonomi kan
finansiera. Därmed kan den sägas vara ett mått på en ekonomis långsikliga
lillväxttormåga.

Vid
1970-talets början låg neltosparkvoten på en nivå kring 14% och sjönk därefter
till som lägst 2,4% under 1982. Vid en så låg nivå kan del knappt anses vara
möjligt att ens bevara den existerande kapitalslocken via inhemsk finansiering.
Därefter har dock en förbättring inträffat. Neltosparkvoten har legat på
omkring 6 — 7% sedan 1984. Trots att en viss förbättring av netlosparandd har
skett de senaste åren, ligger sparandet idag på en nivå som är betydligt lägre
än vad söm var fallet i 1970-talets början.

10.2 Finansiellt sparande

Finansiellt
sparande utgörs av skillnaden mellan brutlosparande och investeringar (inkl.
lagerinvesteringar). Utvecklingen av del finansiella sparandet för olika
sektorer i den svenska ekonomin framgår av tabell 10:1. Summan av de inhemska
sektorernas finansiella sparande är lika med bytesbalansen.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell
10:1 Finansiellt sparande.

Miljarder
kr., löpande priser

1986

1987

1988

1989

1990

Offentlig
sektor

Hushåll

Företag

Bytesbalans

-6,0 0,2 6.4

0,6

24,2 -14,3 -16,6

-6,7

32,6 -18,3 -29,6

-15,3

38,0 -15,1 -39,9

-17,0

32,1 -11,7 -37,4

-17,0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken,
konjunkturinstitutel och finansdepartementet. Anm.: Exklusive engångsskatten
på försäkringsbolagen 1987.

Den
offentliga sektorn finansiella sparande har förbättrats kraftigt de två senaste
åren och uppgick lill 32,6 miljarder 1988. Förbättringen förklaras i huvudsak
av en förbättring av det statliga finansiella sparandet. Sparandet i den
offentliga sektorn beräknas förbättras med knappt 5 miljarder kr. i år för att
1990 återgå till fjolårets nivå. Minskningen nästa år förklaras huvudsakligen
av att skattebaserna ökar tämligen långsamt samtidigt som transfereringarna
till hushållen fortsätter att öka i snabb takt.

Husshållssektorns
sparande har försämrats de senaste åren bl. a. som en följd av kreditmarknadens
avreglering i slutet av 1985. Flera faktorer pekar dock på att denna utveckling
kommer att vända och atl hushållssparandet ökar igen 1989- 1990. Hushållen bör
nu i huvudsak ha tillgodosett sina, från tidigare år, eftersatta behov av
varaktiga varor och krediter. Hushållens ökade skuldbörda har också sannolikt
medfört en minskad benägenhet hos hushållen att ta nya lån. Vidare är det
troligt alt hushållen börjar anpassa sitt sparande inför den aviserade
skattereformen. Förelagens finansiella sparande har försämrats kraftigt de
senaste åren till följd av den starka invesleringsuppgången. För år 1989
förväntas en fortsatt försvagning av företagens sparande till följd av den
beräknade fortsatta starka investeringsulvecklingen, medan en viss förbättring
av företagens sparande förväntas ske under 1990.

Sammantaget
beräknas det totala finansiella sparandet i den svenska ekonomin försämras i år
med påföljd att bytesbalansunderskotlet ökar något. Nästa år beräknas del
totala sparandet ligga kvar på innevarande års nivå. Det kommer även framöver
att krävas ett fortsatt starkt offentligt sparande och ett förbättrat
hushållssparande om utrymme för ökade investeringar skall kunna skapas utan en
ytteriigare försämring av bytesbalans-

11 Kapitalmarknaden

11.1 Utvecklingen under första kvartalet 1989

Den
internationella ränteutvecklingen har under 1988 och 1989 präglats av å ena
sidan den stigande inflationen och å andra sidan av förväntningar om en
kommande konjunkturavmattning. Detta har gjort marknaderna känsliga för
information om konjunkturiäget. I synnerhet har publiceringen av amerikansk
statistik haft slor genomslagskraft. I de fall då en konjunkiurindikalors
verkliga ulfall avvikit markant från det förväntade utfallet har marknaderna
ofta reagerat kraftigt.

Under de senaste tolv
månaderna har de långa amerikanska räntorna legal på en stabil nivå, exempelvis
har räntan för 30-åriga statsobligationer fluktuerat mellan 8,8 % och 9,4 %.
Efter en topp i slutet av sommaren sjönk de långa räntorna under hösten för att
sedan åter stiga under vintem. De korta amerikanska räntorna har däremot följt
en klart stigande trend och ligger efter första kvartalet 1989 ca tre
procentenheter högre än för ett år sedan. Från nyår fram till febmari var den
amerikanska räntenivån i stort sett fallande. Därefter har den höjts stegvis.
Nivåhöjningarna har framkallats av indikatorer som visat på en fortsatt
tilltagande inflation.

En underliggande orsak
till den högre räntenivån har varit den strama penningpolitik som den
amerikanska centralbanken bedrivit för alt dämpa den ekonomiska aktiviteten och
därmed inflationen. Från februari till slutet av mars steg de långa amerikanska
räntorna med ca 0,4 procentenheter och de korta med ca 0,6 procentenheter.
Detta har inneburit att avkastningskurvan fått en negativ lutning, dvs den
långa räntan är lägre än den korta. Detta bmkar tolkas som att det finns
förväntningar om en

Prop.
1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 11:1 Ränteutvecklingen i olika länder

6-månadersräntor,
procent

1984
1985 1986 1987 1988

Källa: Riksbanken

Diagram
11:2 Ränteutvecklingen samt total dagsomsättning av statspapper

Månadsgenomsnitt

Procent

Mdr kr

100

Prop. 1988/89:150 Bil. 1,1

Statsobligationer,5-år

Statsskuldväxlar,6-mån

SS §

$ §

\ IM

Dagsomsättning,Mdr kr

1989

1988

1987

Källa: Riksbanken

- 40

fallande räntenivå, vilket
överstämmer med de aktuella konjunkturbedömningarna. En effekt av de högre
dollarräntorna och förväntningarna om en fortsatt stram penningpolitik har
varit en stigande dollarkurs. Från nyår lill slutet av mars har den amerikanska
dollarn stärkts från ca 1,77 lill över 1,88 mot D-marken och från ca 124 lill
närmare 133 mot den japanska yenen. Under det första kvartalet 1989 har ett
flertal centralbanker upprepade gånger genomfört samordnade operationer på
valutamarknaden för att dämpa dollaruppgången.

De
svenska räntorna har i stort sett följt den amerikanska utvecklingen. Under
oktober och december föll dock de långa svenska räntorna kraftigare och totalt
sjönk de med ca en procentenhet under hösten och vintern. De korta svenska
räntorna har inte stigit lika kraftigt som de amerikanska. Nivån har
emmellertid etappvis stigit med ca en procentenhet under de senaste tolv
månadema. I början av januari sjönk den svenska räntenivån, varefter den
stabiliserades. Från mitten av febmari till slutet av mars följde en markerad
uppgång. De långa räntorna steg med drygt 0,6 procentenheter och de korta med
över en procentenhet. Därmed fick även den svenska avkastningskurvan en tydligt
negativ lutning. En inhemsk faktor som direkt påverkat räntoma har varit
förväntningarna om valutaregleringens avskaffande. Dessa förväntningar har vid
flera tillfällen drivit ned de svenska räntoma, då det antagits atl den svenska
räntenivån sänks när valutaregleringen avskaffas.

Den
svenska räntenivån steg inte lika mycket som den internationella under början
av första kvartalet 1989, vilket medfört att räntedifferensen minskade till en
jämförelsevis låg nivå. Under febmari var räntan för en

Diagram 11:3 Valutaflöde
och kursindex

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1984 1985

Källa:
Riksbanken

1986

1987

1988

1989

134

svensk
6-månaders statsskuldväxel mindre än en procentenhet högre än motsvarande
euro-dollarränla. Våren 1988 var differensen mellan två och tre procentenheter.
Under mars ökade dock ränledifferensen något. Trots den lägre ränledifferensen
har den svenska kronan varit fortsalt stark och valutaflödena har totalt sett
varit i balans hittills i år.

Aktiekurserna
på väridens börser har i stort haft en gynnsam utveckling under första
kvartalet 1989. Sedan årsskiftet har kursindex stigit med 6% i New York, drygt
8% i Tokyo och 18% i London. Den starka konjunkturen torde vara en gmndorsak
till delta, medan oron för inflation och periodvisa räntehöjningar bidragit
lill en tidvis ryckig kursutveckling.

Stockholmsbörsen,
som var en av de allra starkaste aktiemarknaderna under 1988, har även 1989 utvecklats
positivt. De goda företagsvinsterna och de höjda aktieutdelningarna har
bidragit lill atl höja aktiekurserna. Under de tre första månaderna 1989 steg
kursindex med drygt 11 % medan börsvärdet ökade från 615 miljarder kr. lill 670
miljarder kr. .

Den 19 januari
avskaffades begränsningarna av svenska valutainlänningars handel med utländska
aktier. Resultatet blev att både export och import av utländska aktier ökade
kraftigt under januari t.o.m. mars. Under dessa månader nettoimporterades
utländska aktier för omkring 4,4 miljarder kr. Samma period 1988 uppgick
nettoimporten till drygt 600 miljoner kr.

11.2 Kapitalmarknaden under 1980-talet

Under
1980-talel har kapitalmarknaderna vuxit kraftigt i omfattning både i Sverige
och internationellt. 1970-talets stora oljeprisökningar var en starkt
bidragande orsak till att behovet av internationell kapitalförmedling

Diagram
11:4 Totalindex (VA) och totala omsättningen Stockholms Fondbörs Prop.
1988/89:150

1987-1989 Bjl 11

s. 94 Kontrollera mot PDF

*
Ultimo resp. månad. 1972-12-29=100 ** Endast börsnoterade aktier

växte.
Del var nödvändigt att slussa oljeländernas stora överskott tillbaka lill de
länder som hade underskott i bytesbalansen. Bretton Woods-syste-mets
sammanbrott i början av 1970-talet och den övergång till mer rörliga
växelkurser som därmed skedde medförde vidare att riskerna ökade vid
internationellt ekonomiskt utbyte.

Lågkonjunkturen under
senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet innebar bl. a. kraftigt
ökade statliga budgetunderskott. Många länders statsskuld växte snabbt, kraven
på finansiering blev betydande och som en följd av denna utveckling förändrades
kraven på kapitalmarknaderna. Volymerna som marknadema måste hanlera ökade
betydligt när stora underskoll respektive överskott uppstod i de olika
samhällssektorernas finansiella sparande. Sammantaget bidrog denna utveckling
till att de risker som är förknippade med kreditgivning och upplåning ökade.
För att anpassa marknadernas funktionssätt till de nya kraven avreglerades kapitalmarknaderna
i många länder.

På senare år har de
finansiella obalanserna inte ökat i samma omfattning som tidigare.
Kapitalmarknadernas tillväxt har därmed avtagit. Utvecklingen för ränior och
valutor torde också ha upplevts som stabilare och gjort behovet av
omplaceringar mindre. Vidare kan aktiekursernas kraftiga fall i oktober 1987 ha
dämpat aktörernas riskbenägenhét och därmed volymtillväxten.

En
central fråga för marknademas funktion är aktörernas förtroende för systemet. I
takt med den fortsatta avregleringen och internationaliseringen har också
kraven på gemensamma spelregler, internationell övervakning

s. 95 Kontrollera mot PDF

och kontroll ökat. Även
utvecklingen av Förenta Staternas underskott i Prop. 1988/89: 150 den
federala budgeten och i utrikeshandeln liksom Japans och Förbunds- Bil. 1.1
republiken Tysklands överskoll i utrikeshandeln har haft betydelse för den
aktörernas riksbenägenhet.

I
Sverige skedde en kraftig förskjutning av det finansiella sparandet från den
offentliga lill den privata sektorn under slutet av 1970-talet och början av
1980-talet. Detta ställde självfallet stora anspråk på kreditsystemets förmåga
att hantera större volymer och risker. Finansieringen av statens lånebehov
skedde tidigare delvis via s. k. prioriterade obligationer som de stora
kreditinslitulionerna var ålagda atl hålla. Därmed kom kredilinstitu-tionerna
all få myckel stora portföljer av prioriterade obligationer som låste deras
handlingsfrihet och ökade deras riskexponering. Även andra regleringar befanns vara
oförenliga med den nya situationen. Mol denna bakgrund inleddes en avreglering
av kreditmarknaderna. Det blev då också möjligt för riksbanken att ändra sitt
sätt att bedriva penningpolitik från administrativa regleringar lill att
påverka tillgången och priset på krediter genom att agera direkt på marknaden.

1
mars 1980 utgavs de första svenska bankcertifikaten. Dessa instrument var
avsedda för marknadshandel och dt sätt för bankerna att låna upp kortfristigt.
Bankcertifikaten kan anses utgöra startpunkten för den svenska
penningmarknaden. Ijuli 1982 emitterades de första statsskuldväxlarna och i
november 1983 de första riksobligationerna. Gradvis ökade omsättningen och
antalet aktörer. Del medförde atl likviditeten, dvs hur lätt och billigt del är
atl köpa och sälja på marknaden, förbättrades successivt. Effektiviteten ökade,
bl. a. genom ny teknik och genom atl nya instrument infördes och kunskaper om
dessa spreds. Metod- och produktutvecklingen hade i sig en expansiv effekt på
omsättningen. Marknaderna växte snabbi och i början av 1987 var omsättningen av
statspapper närmare 40 miljarder kr. i genomsnitt per dag.

Även
den svenska aktiemarknaden har haft en kraftig tillväxt under 1980-talel. Nya
marknadsinslrument har introducerats också på aktiemarknaden, vilket bl.a. har
givit aktörerna möjlighet att försäkra sig mot eller spekulera i kursrörelser
och därmed disponera sina innehav på dl mer flexibelt sätt.

Liksom
på många internationella marknader har tillväxttakten för den svenska
kapitalmarknaden avtagit under senare år. Under 1987 och 1988 minskade
omsättningen på såväl aktiemarknaden som på penning- och obligationsmarknaden.
Den viktigaste enskilda förklaringen till detta torde vara att statens
budgetunderskott eliminerats. Även i Sverige torde börsraset i oktober 1987 ha
bidragit till att dämpa marknadernas tillväxttakt. Kreditinstitutens
kreditgivning till allmänheten har däremot utvecklats i motsatt riktning och
ökat starkt under de senaste åren.

11.3 De kommande åren

De
finansiella marknaderna är i hög grad s. k. förvänlningsmarknader, dvs

förväntningar om framtiden styr den prisbildning som sker idag. På en

effektiv marknad är dagens priser salta på gmndval av all tillgänglig °

s. 96 Kontrollera mot PDF

information och det är
endast ny information som kan påverka priset. Prop. 1988/89:150 Vidare
saknar finansmarknaderna i stort de trögheter som är förknippade Bil. 1.1
med exempelvis industriproduktion. Detta innebär att det är mycket svårt, om
alls möjligt, att göra en prognos för t ex ränteutvecklingen, eftersom det
uppenbart inte går alt förutsäga nya och okända händelser.

De
finansiella flödena beror i slor utsträckning på den reala ekonomins
utveckling. Den reala ekonomin ställer krav på att del finansiella systemet
omfördelar kapital och risker. Ett stöd fören bedömning av belastningarna på
det finansiella systemet och dess utveckling kan därför hämtas från de reala
prognosemas resultat vad gäller finansiellt sparande för olika samhällssektorer.
En sektors finansiella sparande är dess WÉ-Houpplåningsbe-hov. Men hänsyn måste
också tas till flöden inom sektorerna och lill upplåning som görs för all kunna
göra motsvarande utlåning. De sistnämnda transaktionerna utgör ingen
netloefterfrågan på kapital, men gör att det finansiella systemet måste
omfördela en större volym än annars.

Den
offentliga sektorn har ställt stora anspråk på det finansiella systemet under
1980-lalet. Under senare år har dessa anspråk minskat. Av de reala, prognoserna
framgår all den trenden kommer att bestå under de närmaste åren. Fram till 1990
beräknas statens positiva finansiella sparande sjunka något,
socialförsäkringssektorn bedöms få ett i stort sett oförändrat sparande och
kommunerna beräknas uppvisa ett mindre negativt finansiellt sparande. Detta
innebär att den offentliga sektorns behov av att utnyttja kreditmarknaden inte
ökar. Det ska emellertid understrykas att även om nettoupplåningsbehovet
sjunker finns betydande stockar av finansiella skulder och tillgångar som
måste hanteras. År 1988 hade staten ett positivt finansiellt sparande på
närmare 15 miljarder kr. medan bruttoupplåningsbehovel var ca 130 miljarder
kr. Stockarnas storlek förklarar del stora brulloupplåningsbehovet. Den sista
december 1988 uppgick statsskulden till 607 miljarder kr. medan statens
finansiella tillgångar var 276 miljarder kr.

Hushållens
upplåning har ökat kraftigt sedan millen av 1980-lalel. En förutsättning har
varit att krediimarknaden blivit mer lättillgänglig. En stor del av upplåningen
har använts lill all öka de finansiella tillgångarna, men då en del har gått
till konsumtion har det finansiella sparandel försämrats. Under 1989 och 1990
torde dock hushållens anspråk på kreditsystemet komma att minska. Dels kan det
antas atl effekterna av det ökade kredilulbudd kommer att avklinga, dels pekar
de reala prognoserna på en ökning av den reala disponibla inkomsten kombinerad
med en dämpning av konsumtionen. Dessutom torde den kommande skattereformen
fördyra hushållens upplåning.

Näringslivet
har under de senaste åren haft en god lönsamhet, vilket tillsammans med det
gynnsamma efterfrågeläget gjort att investeringarna ökat. I prognoserna
förutses en viss dämpning både av vinster och investeringar fram lill 1990. Då
utvecklingen av investeringarna, främst de direkta investeringarna utomlands,
väntas bli förhållandevis starkare blir den sammantagna bedömningen att
näringslivets finansiella sparande försämras.

Totalt
kan det realt genererade behovet av kapilalförmedling mellan 96

s. 97 Kontrollera mot PDF

samhällets
sektorer förväntas minska under de närmaste åren. Bytesba- Prop. 1988/89: 150
lansen, som definitionsmässigt är lika med nationens samlade finansiella Bil.
1.1 sparande, väntas försämras något i år, men ligger nästa år kvar på ungefär
samma nivå. Eftersom staten har som uttalad norm att inte öka sin nettoskuld mot
utlandet kommer finansieringen av bytesbalansunderskotlet även i
fortsättningen att ske genom den privata sektoms upplåning.

En
lugnare internationell utveckling är viktig för stabiliteten på de svenska
marknaderna. Finansieringen av bytesbalansunderskottet och den utestående
utlandsskulden underlättas om de intemationella obalanserna minskar, vilket
också kan förväntas leda till lägre valutarisker och ränterisker.
Valutaregleringens omfattning har successivt minskats och därmed har de svenska
marknadema öppnas ytterligare för konkurrens utifrån. I samma riktning verkar
en eventuell anpassning till EG-områdels lagstiftning. Liksom på
vammarknaderna kan det förväntas att en avreglering leder till ökad konkurrens
och effektivitet, därmed ökar möjligheterna att låna och placera kapital
samtidigt som kostnaderna sjunker. Della ställer ökade krav på de svenska
finansiella företagen. Det har också skett förändringar i finansföretagens
ägarstmktur och verksamhetsområden under senare år.

En
tendens som kan komma att förstärkas under de kommande åren är att även andra
låntagare än staten i ökad utsträckning går över till upplåning genom
värdepapper som handlas på en marknad. Handeln med obligationer utgivna av
bostadsfinansieringsinstitut är redan idag omfattande och det förekommer också
viss handel med instmment utgivna av bl. a. kommuner och större företag.
Potentialen för att ersätta traditionella lån med t.ex. obligationer torde vara
betydande. För en låntagare har upplåning genom marknadspapper den fördelen att
det direkta beroendet av en långivare försvinner och alt det blir lättare att
ta upp elt lån då det placeras hos flera långivare. Detta är också fördelaktigt
för en långivare. Dennes kreditrisk minskar genom att lånet sprids på flera
långivare och genom att den enskilde långivaren enkelt kan lämna sitt åtagande
genom att sälja sin fordran på marknaden. Därigenom kommer långivaren att kräva
lägre ränta än eljest.

Tillkomsten
av derivatmarknader (optioner, terminer etc.) har också gjort det möjligt att
frikoppla innehavet från risken i en placering. Härigenom kan en placerare
skydda sig t ex mot ett tillfälligt prisfall utan atl sälja tillgången ifråga.
Tekniska och organisatoriska innovationer kommer sannolikt även framgent att
göra marknadema effektivare. Exempelvis kommer elektroniska handelssystem att
göra handeln säkrare och billigare, då hanteringen av fysiska värdepapper
ersätts av noteringar på köparens och säljarens konton i systemet.

Sammanfattningsvis
kan det konstateras att efterfrågan på finansiella

tjänster främst bestäms av behovet av kapitalförmedling. Det rör sig här

både om nyupplåning och nyutlåning och om omplacering av stockar av

skulder och tillgångar. Om en ökad balans i sparandet kan uppnås minskar

belastningen på det finansiella systemet och dess stmktur torde förändras.

Stabiliteten i förväntningarna om den framtida utvecklingen spelar också

en central roll för volymutvecklingen. 97

7 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

s. 98 Kontrollera mot PDF

En ökad
intemationalisering kommer också att bidra till att förändra Prop.
1988/89:150 den svenska kapitalmarknaden. Del gör även förändringar i
lagstiftning Bil. 1.1 och regelverk. Sannolikt kommer dessa faktorer atl
innebära en ökad konkurrens och därmed en fortsatt stmkturomvandling.

Även
om det behov av kapitalförmedling som kommer från den reala ekonomins
utveckling minskar är det inte givet atl finansiellt motiverad upplåning och
utlåning också sjunker. Skillnader i förväntad avkastning gör det förmånligt
att låna upp medel som sedan placeras i en annan finansiell tillgång. Detta har
en prisutjämnande effekt. Vidareutveckling av marknadsinstmment samt en ökad
internationalisering främjar denna verksamhet. Också en ökad övergång till
upplåning genom marknadspapper innebär att kapitalmarknaderna ökar i
omfattning. Skulle exempelvis företag och kommuner i stor skala börja ersätta
traditionella lån med marknadsupplåning kan stora volymer tillföras marknadema.
Trots att de reala prognoserna implicerar krympande kapitalmarknader är
utvecklingen ändå inte given. Andra faktorer kan bidra till marknademas
tillväxt och därigenom ge stmkturomvandlingen ett annat förlopp.

Utvecklingen de första åren på 1990-talet

Bil. 1.1

12 Modellkalkyl för 1990- 1993 J; l''' '

Ett
scenario för den ekonomiska utvecklingen i Sverige under perioden 1990- 1993
redovisas i detta kapitel. Det tillgängliga informationsunderlaget är
emellertid inte tillräckligt för att utarbeta konjunkturprognoser i vanlig
mening för en så här lång period, bl.a. är osäkerheten om den internationella
utvecklingen för slor. Modellkalkylen skall ses som en av flera tänkbara
utvecklingsvägar för svensk ekonomi. Den har sill värde främst genom att den
genomförs inom en konsistent ram, där historiska erfarenheter tas tillvara. I
de följande kapitlen redovisas känslighetsanalyser avseende pris- och
löneökningstakten. Därutöver analyseras arbetskrafisuibud,
produktivitetsutveckling och den offentliga sektorns utgiftsutveckling.

Beräkningarna
av den ekonomiska utvecklingen för 1990—1993 har gjorts inom ramen för en
konjunkturmodell, KOSMOS, som utvecklats av konjunkturinstitutet. Modellen
innehåller ekonometriskt skattade samband för privat konsumtion, export av
bearbetade varor lill OECD, import fördelad på varugrupper, efterfrågan på
arbetskraft i industrin samt lönebildningen i olika sektorer. Kalkylerna har
skett i flera beräkningsomgångar och kompletterats med exogena bedömningar.

Den
inlernationella utvecklingen under de första åren på 1990-lalet behandlades i
grova drag i kapitel 2. Den internationella konjunkturen förväntas försvagas
något 1990 och 1991 för atl därefter vända, se tabell 12:1. Importprisökningen
i 14 OECD-länder antages vara konstant under hela perioden. Råoljepriset antas
vara oförändrat, 17 dollar per fat, under kalkylperioden. Inkomstskatteskalorna
har förutsatts bli justerade så att den statliga inkomstskattens andel av
hushållens nettoinkomster ligger kvar vid 1989 års nivå vid inkomstökningar på
upp till 4% per år. Vid högre inkomstökning leder progressivilelen i
skattesystemet till att inkomstskatten som andel av hushållens nettoinkomster
ökar. I skatteberäkningarna har ej tagits hänsyn till den aviserade
skattereformen. Viss hänsyn har dock tagits till de förändringar i ekonomiskt
beleende som den aviserade skattereformen kan tänkas leda till. I
modellkalkylen har också beaktats de nu föreslagna åtgärderna för att dämpa
överhettningen i ekonomin.

I
modellkalkylen analyseras den ekonomiska utvecklingen under förutsättning att
löne- och prisbildningen sker enligt mönster som ges av hislo-

Tabell 12:1 Utvecklingen i 14 OECD-länder 1989-1993

Procentuell förändring

1989

1990

1991

1992

1993

BNP-tillväxt Sammanvägd import av bearbetade varor'
Importpris för bearbetade varor'

3,0 6,0

. 3,3

2,5 5,5 3,0

2,25

5,0

3,0

2,5 5,5 3,0

3,0

7,0

, 3,0

' Sammanvägda efter ländernas betydelse för svensk export.

Källa: Finansdepartementet. 101

Tabell 12:2 Löne-och prisutveckling 1989-1993

Procentuell förändring

1989

1990

1991

1992

1993

Timlön

7,0

6,0

5,0

KPI
årsgenomsnitt

7,2

5,7

4,4

3,7

Exportpris

7,0

4,6

3,9

3,3

Relativpris
för export av

bearbetade
varor till

14
OECD-länder

3,1

1,4

1,0

0,3

0,0

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källa:
Finansdepartementet.

riska
beteendesamband. De viktigaste antagandena bakom de lönefunktioner som använts
är att den konkurrensutsatta sektorn är löneledande saml alt löneandelen av
förädlingsvärdet i denna sektor på lång sikt är en funktion av arbetslösheten.
Det finns dock indikationer på att förhållandet mellan löneökningstakl och
arbetslöshet ändrats under 1980-talets senare år. Timlönen har de senare åren
ökat med omkring 7% trots relativt god BNP-tillväxt och en arbetslöshetsnivå
under 2%. Vid beräkningen av limlönerna i modellkalkylen har hänsyn tagits till
denna utveckling med lägre limlöneökningar vid en given arbetslöshetsnivå. På
kort sikt påverkar även inflationstakten och förändringar av inkomstskatten
löneökningstakten. Det höga kapacitelsutnytljandet och den låga arbetslösheten
i ekonomin leder till att löneökningarna beräknas bli 7% 1990, se tabell 12:2.
Den inhemska konjunkturavmaltningen i kombination med successivt stigande
arbetslöshet under hela perioden leder dock lill en relativt snabb anpassning
nedåt av löneökningstakten tifl omkring 5% 1992-1993.

Den
avlagande löneökningslakten i kombination med all arbetskraftsbristen i
ekonomin beräknas minska medför att även prisökningstakten avlar. Dessutom
medför de nu föreslagna tillfälliga höjningarna av mervärdeskatten och
arbetsgivaravgifterna under del av 1989 och 1990 en tillfällig uppgång i
konsumentpriserna. Skälen lill att konsumentpriserna ökar mer än exportpriserna
är att de svenska producenterna förväntas sänka sina vinstmarginaler på
exportmarknaden relativt hemmamarknaden för att kompensera sig för sin
försämrade konkurrenskraft saml all de utländska exportörerna väntas ta ut ett
högre pris på den svenska marknaden.

Den
försämrade konkurrenskraften kommer till uttryck i utvecklingen av
relativpriset för export av bearbetade varor. År 1990 beräknas de svenska
exportpriserna stiga en procentenhet mer än det genomsnittliga importpriset i
OECD-länderna. Först i slutet av perioden beräknas de svenska exportprisernas
ökningslakt ha kommit ned i nivå med våra viktigaste konkurrentländer.

BNP-tillväxten
beräknas bli ca 1,3% per år i genomsnirt, med en avmattning 1990 och 1991 som
följs av en uppgång 1992 och 1993, se tabell 12:3. Nedgången 1990 och 1991
beror främst på au den inhemska efterfrågan försvagas. Sjunkande lönsamhet
till följd av de höga löneökningarna 1989-1990 medför atl
investeringstillväxlen avlar. Konjunkluruppgång-

102

Tabell 12:3 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal 1989 —
1993

1980 års priser, procentuell förändring

Prop.
1988/89:150 Bil. 1.1

1989

1990

1991

1992

1993

BNP

1,6

0,9

1,2

1,5

1,7

Import

5,2

3,2

■ 4,2

4,0

4,5

Tillgång

2,5

1,5

2,1

2,2

2,5

Privat
konsumtion

0,8

0,5

1,7

2,0

Offentlig
konsumtion

1,6

1,5

1,0

Bruttoinvesteringar

4,0

0,0

1,5

1,7

2,0

därav industrin

10,0

1,9

2,4

4,4

Lagerinvesteringar'

0,4

0,2

0,1

-0,1

0,0

Export

3,8

3,4

3,8

4,5

Användning

2,5

1,5

2,1

2,2

2,5

Inhemsk
efterfrågan

2,1

0,9

1,6

1,7

Arbetslöshet,
proceni

1,5

1,8

2,0

2,1

2,2

Real
disponibel inkomst

1,6

1,1

3,1

2,0

1,8

Bytesbalans,
miljarder kr,

löpande
priser

-17,0

-15,5

-17,9

-23,4

-26,1

Finansiellt
sparande i

offentlig
sektor, miljarder

kr.,
löpande priser

38,0

28,5

11,6

8,7

9,2

' Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källa:
Finansdepartementet.

en
1992- 1993 förklaras främst av att exporten beräknas öka starkt dessa år.
Exportökningen beror dels på en starkare världsmarknadstillväxt, dels på en mer
förmånlig utveckling av relativpriset; det senare en konsekvens av alt
löneökningstakten i Sverige förväntas närma sig den i omvärlden.

Den
beräknade utvecklingen för importen och exporten innebär alt Sverige förlorar
marknadsandelar under hela perioden på såväl hemma-som exportmarknaden.
Importen av bearbetade varor beräknas i genomsnitt stiga med drygt 2% mer än
den importvägda efterfrågan av bearbetade varor. Beträffande exporten av
bearbetade varor så beräknas andelsförluslerna uppgå lill 1,4% 1990 och i
genomsnitt 1 % per år 1991-1993.

Överskottet i
handelsbalansen beräknas öka under kalkylperioden, från 35,7 miljarder kr. 1990
rill 38,5 miljarder kr. 1993, se tabell 12:4. Denna förbättring av
handelsbalansen sker trots att importen av varor i fasta priser ökar snabbare
än exporten av varor. Förbättringen av handelsbalansen 1990— 1991 beror på ett
förbättrat bytesförhållande gentemot omvärlden, eftersom de svenska
exportpriserna antas öka mer än importprisema. Denna prisutveckling leder
emellertid till förluster av marknadsandelar både på den inhemska och utländska
marknaden för svenska företag.

Tabell
12:4 Bytesbalans 1989-

Miljarder kr., löpande priser

1993

1989

1990

1991

1992

1993

Handelsbalans

29,9

35,7

38,5

37,0

38,5

Tjänstebalans ■ Transfereringsbalans därav
räntenetto

-11,3

-35,6 -28,4

-12,3 -38,9 -31,1

-13,0 -43,4 -35,2

-13,5 -46,9 -38,1

-14,0 -50,6 -41,4

Bytesbalans

-17,0

-15,5

-17,9

-23,4

-26,1

103

Källa: Finansdepartementet.

Trots den relativt starka
utvecklingen av handelsbalansen, beräknas Prop. 1988/89:150 bytesbalansen
försvagas under kalkylperioden, i -ån ett beräknat under- Bil. 1.1 skott på 17
miljarder kr. 1990 förväntas underskottet öka till 26 miljarder 1993. Ökningen
av bytesbalansens underskott kan till stor del förklaras av ett försämrat
räntenetto mol utlandet. Räntenettot väntas sjunka med ca 13 miljarder kr.
under perioden. Tjänstebalansen beräknas försvagas med ca 2,5 miljarder kr.
även 1990—1993. Tjänsteimporten i fasla priser beräknas öka med i genomsnitt
3,5% per år, vilket är 0,5 procentenheter mer per år än vad tjänsteexporten
ökar.

Efter
en stark investeringsutveckling under perioden 1984—1989 förväntas
investeringskonjunkturen mattas av 1990. Bmttoinvesteringama stagnerar under
1990 för att sedan gradvis komma upp i en ökningstakt på 2,0% 1993.
Avmallningen i början av perioden förklaras huvudsakligen av att det höga
inhemska kostnadslägel under slutet av 1980-talet kan förväntas börja reducera
företagens vinstmarginaler, vilket beräknas minska deras investeringsvilja. Den
höga löneökningstakten antas även påverka företagens förväntningar om den
framtida kostnadsutvecklingen, vilket också kan antas verka dämpande på
investeringsviljan. De relativt låga investeringarna 1992—1993 förklaras av de
under 1990—1991 fortsatt relativt höga löneökningarna samt av att den
avmattning som beräknas ske både på den inhemska och utländska marknaden
försämrar näringslivets lönsamhet. Eftersom prisökningstakten beräknas avta
under perioden, kommer realräntan successivt att stiga vilket också har en
återhållande effekt på investeringsutvecklingen.

Industrins
maskininvesteringar beräknas öka mer än byggnadsinvesteringarna eller med i
genomsnitt 4% per år perioden 1990— 1993. Ökningen beräknas ske främst mot
slutet av perioden, då industrins kostnadsläge väntas bli bättre och
konjunkturen beräknas vända uppåt. Industrins byggnadsinvesleririgar beräknas
stagnera de två första åren för att sedan öka med 2% per år. Efter en kraftig
uppgång i bostadsinvesteringarna 1987—1989 förväntas dessa ligga kvar på i
stort sett oförändrad nivå hela perioden. De offentliga investeringarna
beräknas öka med i genomsnitt 1,4% per år 1990— 1993. Den lagerneddragning som
pågått under i stort sett hela 1980-talet bedöms upphöra 1990. Avmallningen i
efterfrågetillväxlen torde leda lill en viss ökning av lagren 1990—1991.
Lagerökningen väntas avta i slutet av perioden, som en följd av den ökande
efterfrågan och höga realräntan.

Löne-
och prisutvecklingen i modellkalkylen innebär en oförändrad reallön 1990 och
ökande reallöner under åren 1991 — 1993. Den reala timlönen beräknas därmed öka
med i genomsnitt 1,2% per år under 1990—1993 och den reala disponibla inkomsten
med i genomsnitt 2,0% per år.

De
åtgärder som nu föreslås, antas medföra att den privata konsumtio

nen under 1989 bara ökar med 0,8% och under 1990 med 0,5%. Det finns

även andra faktorer som talar för ell ökat sparande i hushållssektorn de

kommande åren. Efler den starka konsumtionslillväxlen under 1980-talets

andra hälft, kan en viss mättnad tänkas ha uppstått särskilt när del gäller

konsumtionen av varaktiga varor. Den anpassning av hushållens tillgångar . '0

och
skulder som skedde efter kreditmarknadens avreglering och som resul- Prop.
1988/89: 150 terade i ökad skuldsättning för hushållens del beräknas vara
avslutad vid Bil. 1.1 1990-talets början. I ställd väntas den ökade
skuldsättningen som tar sig uttryck i ökade utbetalningar för räntor och
amorteringar leda till ett ökat hushållssparande. Även den kommande
skattereformen bör öka hushållssparandet. Hushållens nettosparkvot beräknas
förbättras med 2,0 procentenheter mellan åren 1989— 1991, för alt därefter
ligga på en nivå av ca — 0,7% av hushållens disponibla inkomster fram till
1993. Den privata konsumtionen skulle därmed komma att stiga med i genomsnitt
1,6% under perioden.

Den
offentliga konsumtionen bedöms öka med i genomsnitt 1,0% per år. Till grund för
denna bedömning ligger ett antagande om atl den kommunala konsumtionen ökar
med 1,5% per år 1990- 1993, medan den statliga konsumtionen väntas minska
något.

Arbetskrajisutbudet
i personer bedöms under perioden 1990—1993 kunna öka med ca 30 000 personer
per år. Vid denna bedömning tas hänsyn till befolkningens storlek och
ålderssammansättning, en förväntad ökning av arbetskraftsdeltagandet samt ett
tillskott i form av nelloinvandring. Dock måste även hänsyn las till hur
sysselsättningen påverkar arbetskraftsutbudet. När sysselsättningen ökar
snabbt bmkar det normalt medföra också ett högre arbetskraftsdeltagande och vice
verca. Här har antagits att den gradvis ökande arbetslösheten medför en något
mindre ökning av arbels-kraftsutbudet mot slutet av perioden, se tabell 12:5.

Sysselsättningsökningen
i antal personer beräknas bli 0,5% 1990 för att sedan avla och ligga på i
genomsnitt 0,5% per år 1991 — 1993. Den i förhållande till den beräknade
produktionsökningen, relativt svaga sysselsättningsökningen 1992-1993 beror på
att produktiviteten inom främst industrin beräknas öka. Den beräknade
utvecklingen av arbetskraftsutbud och sysselsättning ger en gradvis ökning av
arbetslösheten under hela perioden, från 1,8% 1990 till 2,2% 1993.

Diagram
12:1 visar hur olika efterfrågekomponenler och BNP beräknas växa under de två
perioderna 1986-1989 och 1990-1993. Där framgår att BNP-tillväxten under
modellkalkylens år förväntas bli lägre än vad den har varit under de senaste
åren och innevarande år. BNP-tillväxten kan delas upp i bidrag från
konsumtionstillväxt och kapitalbildning. Kapitalbildning utgörs av summan av
de inhemska totala investeringarna och netloexporten. Om BNP i stor
utsträckning används lill kapitalbildning

Tabell 12:5 Arbetskraftsutbud, sysselsättning och
arbetslöshet 1989-1993

Procentuell förändring

1989

1990

1991

1992

1993

Arbetskraftsutbud

i antal
personer

0,9

0,7

0,6

0,5

Sysselsättning

i antal
personer

1,0

0,5

0,6

0,4

Arbetslöshet,
procent

av
arbetskraften

1,5

1,8

2,0

2,1

2,2

Källa: Finansdepartementet. 105

innebär det att den
möjliga framtida konsumtionen blir högre. Som framgår av diagram 12:1 beräknas
en del av tillväxten användas till kapitalbildning under perioden 1990—1993,
vilket är en skillnad jämfört med perioden 1986— 1989 när mer än hela
tillväxten användes till konsumtion.

Prop. 1988/89:150 BiL 1.1

Diagram 12:1 Tillväxten och dess användning 1986 — 1993

Förändring
i procent av BNP föregående år Årliga genomsnitt, 1980-års priser

1.5

Nettoexport

G Investeringar QD Konsumtion

1986-1989

Källa: Finansdepartementet

1990-1993

Investeringskvoten
(uttryckt som summan av bmttoinvesleringar och lagerinvesteringar i procent av
BNI) beräknas vara i stort sett oförändrad under perioden 1989— 1993, se
diagram 12:2. Bmttosparkvolen beräknas sjunka en halv procentenhet under
perioden 1990-1993. Detta medför sammantaget att bytesbalansen, som
definitionsmässigt är lika med ett lands totala finansiella sparande, försämras
från ca —1,4% 1989 till ca -1,8% 1993, som andel av BNI. För att förhindra att
produktionen vid mitten av 1990-talet åter hämmas av kapacitetsrestriktioner,
krävs att invesleringskvoten ökar mer än i modellkalkylen. För att en sådan
investeringsökning skall kunna genomföras utan ökad utlandsupplåning, krävs
emellertid även ett högre bmttosparande än i modellkalkylen.

Den offentliga sektoms
finansiella sparande beräknas minska under kalkylperioden, se tabell 12:6. Det
försämrade sparandet beror främst på ökade utgifter. Under perioden byggs
föräldraförsäkringen ut, pensionema beräknas öka till följd av ATP-systemets
successiva genomförande och den ökande arbetslösheten i modellkalkylen beräknas
leda till högre kostnader för arbetsmarknadspolitiken.

Företagens finansiella
sparande beräknas förbättras under perioden. Det beror på den relativt svaga
investeringsutvecklingen i kombination med

106

Diagram 12:2 Bruttosparande, investeringar och
bytesbalans 1989 — 1993

Procent av BNI 21

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1989

1990

1991

1992

-2

1993

Anm.: Vänsterskala: bruttosparande och investeringar.
Högerskala: bytesbalans. Bytesbalansen definitionsmässigt är lika med
skillnaden mellan bruttosparande och investeringar

Källa: Finansdepartementet

att företagens
ränteinkomster beräknas öka. Förbättringen motverkas i viss mån av att
vinstnivån väntas sjunka relativt det förväntat höga vinstläget 1989. En annan
faktor som motverkar en ytterligare förbättring av det finansiella sparandet
hos företagen är att företagens återinvesterade vinstmedel i utlandet ej
bokförs som inkomst i bytesbalansen, vilket får ökad betydelse under perioder
då företagens utlandsinvesteringar är stora. Hushållens finansiella sparande
väntas fc'rbällras med ca 7 miljarder kr. under perioden. Det är ändå negati t
sa ■ ra år.

Tabell
12:6 Finansiellt sparande 1989-

Miljarder
kr., löpande priser

1993

1989

1990

1991

1992

1993

Offentlig
sektor

Hushåll

Företag

Bytesbalans

38,0

28,5

11,6

8,7 .

9,2

-15,1

-13,0

- 4,5

- 4,6

- 6,1

-39,9

-31,0

-25,0

-27,5

-29,2

-17,9

-23,4
-26,1

-17,0 -15,5

Källa:
Finansdepartementet

107

13 Lönebildning Prop. 1988/89:150

13.1 Höga löneökningar — varför har det inte gått sämre?

De
svenska lönekostnaderna har stigit snabbt i förhållande till omvärlden. De
senaste åren har de årliga löneökningarna i genomsnitt varit ca 3
procentenheter högre än i våra viktigaste konkurrentländer. Samtidigt har också
de svenska konsument- och exportpriserna ökat snabbare än i övriga
industriländer. Exportandelarna på de utländska marknaderna har stagnerat
eller fallit. Trots detta har utvecklingen för den svenska ekonomin varit
gynnsam. Arbetslösheten är rekordlåg och industrin producerar vid i det
närmaste full kapacitet.

Det
är väsentligt all klarlägga varför den ekonomiska utvecklingen varit så pass
god trots den snabba försämringen av svenskt näringslivs relativa kostnadsläge.
Inte minst framstår denna uppgift som central mot bakgrund av att det i senare
års treårskalkyler och långtidsutredningar har varnats för att alltför snabba
löneökningar hotar den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.

Inledningsvis
bör del dock påpekas att den ekonomiska utvecklingen inte lill alla delar har
varit så gynnsam. Tillväxten i ekonomin är, både jämfört med andra länder och i
ett historiskt perspektiv, relativt låg. Även om investeringarna de senaste
åren ökat snabbt finns det mycket som talar för atl den konkurrensutsatta
sektorn fortfarande är för liten; exempelvis är bytesbalansens saldo negativt
vid full sysselsättning. Tillväxten i kapitalanvändningen har också varit låg
i förhållande till sysselsättningsökningen. Kapitalintensiteten, dvs
kapitalanvändningen per arbetad timme, har med andra ord vuxit långsamt. Bland
annat av della skäl ökar produktiviteten och därmed tillväxten också långsamt.

Bättre
bytesförhållanden

Sveriges
bytesförhållande i varuhandeln, dvs relationen mellan export-och
importprisutvecklingen för varor, har förbättrats med 10,6% sedan 1984. Ett
förbättrat bytesförhållande innebär att landets reala inkomsler stiger. En
given exportvolym kan med andra ord finansiera en större importvolym än
tidigare. Det bör emellertid observeras att snabbt stigande exportpriser (och
därmed ett förbättrat bytesförhållande) kan bero på att de inhemska kostnaderna
stigit snabbt. I så fall har konkurrenskraften försämrats, vilket på sikt
minskar efterfrågan på svenska produkter och medför alt svenskt näringsliv
förlorar marknadsandelar.

Mellan
åren 1984 och 1988 var handelsbalansen i stort sett oförändrad i löpande
priser, trots försämrad konkurrenskraft och tappade marknadsandelar, se tabell
13:1. Bakom detta ligger just ett förbättrat bytesförhållande, en uppgång av
exportpriserna i förhållande till importpriserna. Netloexporten minskade
nämligen kraftigt i volym. Trots att netloexporten krympt volymmässigt har alltså
den s k terms-of-trade effekten medfört totalt sett oförändrade realinkomster
från utrikeshandeln.'

' Terms-of-trade eifekten mäter bidraget till
nationalinkomsten från förändringar i

bytesförhållandet. 108

Tabell
13:1 Handelsbalansen 1984 och 1988 uppdelad på sektorer.

Miljarder kronor.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Handelsbalans:

Löpande priser

1980 års priser

1980 års priser inkl. terms-of-trade elfekt därav:
terms-of-trade elfekt

Bearbetade varor (saldo):

Löpande priser

1980 års priser

1980 års priser inkl. terms-of-trade effekt därav:
terms-of-trade effekt

Råvaror (saldo):

Löpande priser 1980 års priser

Oljeprodukter (saldo):' Löpande priser 1980 års priser

Skogsindustri (.saldo):' Löpande priser 1980 års priser

24,2 18,6

25,1 0,3

0,9 18,3

16,4

2,2

17,0 17,3

0,6 19,5

39,2 26,0

32;3 12,5

- 6,9 -13,5

27,2 1,2

19,9 7,4

- 7,3 6,2

17,6 9,3

- 8,0 -13,3

9,6 - 4,0

27,3 16,1

-12,0

-17,5

15,3 - 1,4

38,4 25,3

49,2 26,2

10,8 0,9

s. 109 Kontrollera mot PDF

' Råolja och petroleumprodukter.

Trävaror, massa, samt papper, papp och träfiberplattor.

Källa:
Statistiska centralbyrån.

De
reala inkomsterna från handeln med bearbetade varor har dock inte ökat.
Handelsbalansens saldo för bearbetade varor har minskat både i reala och
nominella termer. Exportpriserna har emellertid stigit ca 4,8% snabbare än
importpriserna, varför saldot i nominella termer inte minskat lika kraftigt som
i reala termer. Terms-of-trade vinster på 6 miljarder kr. i 1980 års priser
innebär emellertid i della fall — för de bearbetade varorna — troligen inte
några bestående välfärdsvinster, eftersom de i slor utsträckning avspeglar
högre kostnader med åtföljande marknadsandelsförluster.

Däremot har
handelsbalansen för råvaror utvecklats mer entydigt positivt. Inte heller i
detta fall är emellertid volymeffekten positiv. Även för råvaror är det
prisutvecklingen som gynnat svensk handel. Priserna på produkter från svensk
skogsindustri har stigit, samtidigt som oljepriserna gått ned kraftigt. Dessa
förändringar i bytesförhållandena är emellertid gynnsamma eftersom de avser
varor vars priser bestäms på den internationella marknaden. I allmänhet
avspeglar därför inte stigande exportpriser på denna typ av varor en försämrad
konkurrenskraft. Handelsbalansen för råolja och petroleumprodukter har
förbättrats med 15 miljarder kr. mellan 1984 och 1988 samtidigt som den för
skogsindustrin har ökat med 11 miljarder kr. Sammantaget innebär detta att
prisutvecklingen medfört att handelsbalansen förbättrats med drygt 25
miljarderkr.

109

s. 110 Kontrollera mot PDF

Trots
de gynnsamma priseffeklerna har handelsbalansens utveckling Prop. 1988/89:
150 givit dl negativt bidrag till den ekonomiska tillväxten. Det är nämligen
Bil. 1.1 volymutvecklingen som avgör storleken på detta bidrag. Däremot har
effekterna på den inhemska realinkomstutveckllngen dolts av de förbättrade
bytesförhållandena.

Hög
tillväxt i omvärlden

Det
är inte bara priserna i utrikeshandeln som utvecklats förmånligt. I förhållande
till gjorda beräkningar har den faktiska exporttillväxten överträffat prognoserna
med bred marginal. Delta har flera förklaringar.

Den
viktigaste förklaringen är att den svenska exportmarknaden vuxit snabbt. Mellan
1986 och 1988 var tillväxten 4,5 procentenheter högre än vad som antogs i
Långtidsutredningen 1987. Detta har bidragit till att exporten av bearbetade
varor ökade med så mycket som 8,6% jämfört med beräknade 5,1 %. 4,6
procentenheter av prognosfelet kan hänföras lill underskattningen av
världsmarknadstillväxlen. Å andra sidan har försämringen i konkurrenskraften
blivit större än beräknat. Om löneökningarna hade begränsats till den antagna
ökningstakten på 5,9% (i stället för 7,2% som blev del faktiska utfallet)
skulle exporten ha ökat ca 3 procentenheter snabbare, enligt det samband som
utnyttjades vid exportberäkningarna.

Statistiska
studier av exportbeteendet har i allmänhet visat att svenskt näringsliv
förlorar marknadsandelar även vid oförändrade relativpriser. Utvecklingen de
senaste åren antyder emellertid att exporten utvecklas bättre än vad sådana
exportsamband prognosticerar. Detta skulle möjligen kunna förklaras av att en
del av de samband som utnyttjats har haft statistiska brister. Troligen har
emellertid också stmkturomvandlingen i svenskt näringsliv medfört att svenska
produkter blivit bättre anpassade till den internationella marknaden.

Även
konstruktionen av den svenska valulakorgen kan ha gynnat svensk export. Detta
beror på att när dollarn deprecieras gentemot de andra stora valutorna, t ex
D-mark och yen, deprecieras även den svenska kronan mol dessa, eftersom
dollarns vikt i valutakorgen är betydande.

Konsekvenserna
av detta är atl de branscher som konkurrerar med länder vars valuta under
senare år apprecierats i förhållande till dollam vunnit i konkurrenskraft.
Samtidigt förlorar emellertid branscher som tecknar sina kontrakt i dollar,
såsom skogs- och bilindustrin, på denna utveckling. Den samlade effekten på den
totala svenska exporten och importen är därför egentligen försumbar om vikterna
i riksbankens valutakorg korrekt återspeglar vårt konkurrensmönsler. Men om nu
utvecklingen under senare år varit sådan att skogsindustrins priser ändå
stigit och bilindustrin kunnat sälja allt man producerat med goda vinster kan
förändringarna i valutakurserna under just dessa år ha varit gynnsamma för
svensk ekonomi. På litet längre sikt är hållbarheten i en förklaring av denna
typ däremot tveksam.

110

s. 111 Kontrollera mot PDF

Tabell 13:2 Bidrag till efterfrågetillväxten. Prop. 1988/89: 150

Procent av föregående års BNP Bil. 1.1

1980-1982

1982-1984

1984-1988

Konsumtion

0,6

0,4

2,1

Privat konsumtion

0,2

-0,1

1,7

Oifentlig konsumtion

0,5

0,4

Kapitalbildning

-0,4

2,8

0,2

Investeringar

-1,7

0,8

0,9

Nettoexport

1,3

2,1

-1,1

Summa
BNP

0,3

3,2

1,9

Källa: Statistiska centralbyrån

Inhemsk
efterfrågetillväxt

Som
tidigare konstaterats har handels- och tjänstebalansens bidrag till
efterfrågetillväxten varit negativt. Under perioden 1984— 1988 var bidraget
-1,1%, se tabell 13:2. Endast tack vare investeringsuppgången blev bidraget
från kapitalbildningen i sin helhet inte negativt. Det är i stället
konsumtionen, huvudsakligen den privata konsumtionen, som har genererat
efterfrågetillväxten. I genomsnitt växte den inhemska efterfrågan med 3,0%
under denna period, jämfört med en BNP-tillväxt på 1,9%. Den inhemska
efterfrågan steg exempelvis 1,4 procentenheter snabbare än vad som beräknades
för perioden 1986-1988 i Långtidsutredningen 1987.

Även
om det största bidraget till den inhemska efterfrågetillväxten kommer från den
privata konsumtionen, underskattade beräkningama för 1986—1988 även den
offentliga konsumtionstillväxten. Denna ökade med 2,7% mot beräknade 1,5%.
Detta kan synas antyda en mer expansiv finanspolitik än vad som fömtsättes i
kalkylema, men en bedömning av finanspolitikens effekter måste också ta hänsyn
till transfereringarnas och skatteintäktemas utveckling samt
kapacitetsutnyttjandet.

Den
offentliga sektoms finansiella sparande beräknades bli — 11 miljarder kr. 1988
i Långtidsutredningen 1987. Utfallet för detta år blev i stället + 33
miljarder, dvs en skillnad på 44 miljarder kr. Denna förbättring av den
offentliga sektorns finansiella sparande skulle kunna lyda på all finanspolitiken
i själva verket fick en stramare inriktning än beräknat. Eftersom tillväxten
och även kapacitetsutnyttjandel blev väsentligt högre, blev emellertid även
skatteintäktema större, vilket till stor del förklarar det högre finansiella
sparandet.

Kanske
kan utvecklingen under senare år beskrivas som att förbättringen av
bytesförhållandet och den snabba intemationella tillväxten — genom sitt bidrag
till nationens realinkomster — gjort en förhållandevis snabb konsumtionsökning
möjlig utan alltför stora underskott i bytesbalansen. Därmed har tillväxten i
ekonomin och sysselsättningen tillåtits öka väsentligt snabbare än beräknat.
Den höga inhemska efterfrågetillväxten har samtidigt medfört en snabb ökning av
importen som, trots en snabb exporttillväxt, resulterat i ett totalt sett
negativt bidrag till efterfrågeutvecklingen från utrikeshandeln.

Eftersom
kapacitetsutnyttjandel varit högt har det höga inhemska efter

frågetrycket dessutom trängt undan en del av exporten. Näringslivet har 111

s. 112 Kontrollera mot PDF

kunnat
få en tillräcklig efterfrågan utan att tvingas söka sig ut på export- Prop.
1988/89:150 marknaden. Della kan i kombination med den snabba kostnadsutveck-
Bil. 1.1 lingen ha bidragit till förluster av marknadsandelar.

13.2 Utvecklingen 1990-1993

Mot
bakgmnd av utvecklingen de senaste åren är det relevant att ställa frågan om
svensk ekonomi även framdeles kan klara en högre inflation än i omväriden med
bibehållen tillväxt och hög sysselsättning eller om den gynnsamma utvecklingen
kommer att brytas vid fortsatt hög pris- och löneökningslakt.

Enligt
i stort sett alla internationella bedömningar är det inte rimligt att räkna med
ytterligare oljeprisfall. Det mesta tyder i stället på att oljepriserna kommer
att visa en stigande tendens. Den internationella tillväxten bedöms också
dämpas något. En fortsatt draghjälp från omväriden kan därför inte förväntas
motverka marknadsandelsförlusterna i den utsträckning som varit fallet under
senare år. Tillsammans med det faktum att en betydande del av det
kostnadsförsprång som följde med devalveringarna nu är försvunnet talar detta
för att en fortsatt högre inflationstakt kan få ett förhållandevis snabbi
genomslag på produktion och sysselsättning. Även om det naturligtvis inte är
uteslutet att nya gynnsamma omständigheter kan inträffa under de kommande
åren, är det inte lämpligt att basera viktiga ekonomiska beslut på sådana
förhoppningar.

I
dd följande presenteras två scenarier för den svenska ekonomiska utvecklingen.
Det ena fömtsätter en löneökningstakl av samma storleksordning som i
omvärlden, dvs ca 4 procent. Mot detta kontrasteras en utveckling där lönema
antas öka med 7 procent och där någon anpassning nedåt under perioden — på dd
vis som sker i modellkalkylen — inte kommer till stånd. Den valda ökningstakten
i della senare altemativ överenstämmer i stort med den genomsnittliga
ökningstakten de senaste åren.

4%
löneökningar 1990- 1993

Den
samlade produktionen beräknas i alternativet med 4% löneökning per år kunna
växa med knappt 2% i genomsnitt per år under fyraårsperioden 1989-1993, se
tabell 13:3. En viss avmattning bedöms, precis som i modellkalkylen, äga rum
kring 1990.

1
modellkalkylen i föregående kapitel växer emellertid produktionen ännu
långsammare eftersom en sämre lönsamhet, lill följd av en högre
löneökningstakt, ger långsammare investeringstillväxt.

Investeringarna
beräknas öka med knappt 3 % i genomsnitt per år under perioden. De ökar också
snabbare mot slutet av perioden, eftersom behovet av kapacitetsutbyggnad då
tilltar. Vinstutvecklingen blir med den antagna löneutvecklingen god och
förenlig med den kalkylerade investeringstillväxten.

112

Prop.
1988/89:150 Bil. 1.1 .

Tabell 13:3 Försörjningsbalans 1990—1993 och vissa
nyckeltal. Löneökningarna antas bli 4% årligen under perioden 1990-1993.

Procentuell
förändring från föregående år. 1980 års priser.

1990

1991

1992

1993

Medelvärde

Försörjningsbalans:

BNP

Import

Tillgång

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar

därav: industri Lagerförändring.' Export Användniitg

Vissa nyckeltal:' Världsmarknadstill växt- Exportpriser,
bearbetade varor Relativpris, bearbetade varor Konsumentpris Disponibel inkomst
Bytesbalans, miljarder kr. Produktivitet, näringslivet Arbetslöshet, % av
arbetskraften

1,0

1,6

2,0

2,5

1,8

3,1

4,2 ■

4,8

5,4

4,4

1.6

2.3

2.8

3.3

2.5

0,5

1,5

2,0

2,2

1,6

1,5

1,0

1,1

0,0

2,5

3,5

4,0

2,5

4.0

2,4

9,0

9,2

7,1

0,2

0,1

-0,1

0,0

0,1

3,5

4,0

4,9

6,0

4,6

1.6

2.3

2.8

3.3

2.5

5,1

5,0

5,5

7,0

5,7

4,2

2,5

2,4

2,9

1,2

-0,5

-0,6

-0,1

6,0

2,0

3,0

3,5

1,8

2,3

2,2

2,1

14,9

-16,9

-18,9

-17,8

-17,1

0,6

1,3

1,4

1,8

1,3

1,7

' Procent av föregående års BNP.

Sammanvägd import av bearbetade varor för 14 OECD länder.

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet.

Exporten
beräknas öka med 4,6% i genomsnitt per år under perioden. Exportlillväxten blir
emellertid snabbast mot slutet av perioden, till följd av en högre
internationell efterfrågetillväxt och förbättrad konkurrenskraft, som får full
effekt försl med en viss tidseftersläpning. Jämfört nied modellkalkylen
beräknas exporten öka drygt 1 procentenhet snabbare 1992—1993, till följd av
att den inhemska prisökningslakten snabbare anpassas lill den som råder i
omvärlden.

Bytesbalansen blir
fortsall negaliv, vilket förklaras av atl den höga investeringstillväxlen inte
kompenseras av en motsvarande uppgång i det finansiella sparandet.
Relativprisutvecklingen medför dock ökade marknadsandelar och en
exportlillväxl på 6% mot slutet av perioden. Trots detta blir bytesbalansens
saldo mot slutet av perioden lägre än i modellkalkylen. Del totala sparandet
är emellertid högre i detta fall beroende på all investeringarna växer
snabbare.

7%
löneökningar 1990- 1993

1
det andra alternativet förutsätts löneökningarna bli 7% per år under 1990-1993.
Snabbare löneökningar medför en högre inflationstakt och därmed försämrad
konkurrenskraft, se tabell 13:4. Exportlillväxten blir till

113

8 Riksdagen 1988/89. I saittl. Nr 150. Bilaga 1.1

följd av delta
långsammare. BNP-llllväxten beräknas bli 1,0% i genomsnitt för perioden, med
en bottennotering på 0,9% 1993.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 13:4 Försörjningsbalans 1990 — 1993 och vissa
nyckeltal. Löneökningarna antas bli 1", perioden 1990-1993.

Procentuell
förändring från föregående år. 1980 års priser.

årligen
under

1990

1991

1992

1993

Medelvärde

Försörjningsbalans:

BNP

Import

Tillgång

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar

därav: industri Lagerförändring' Export

Användnittg

Vissa nyckeltal: Världsmarknadstillväxt Exportpriser,
bearbetade varor Relativpris, bearbetade varor Konsumentpris Disponibel inkomst
Bytesbalans, miljarder kr. Produktivitet, näringslivet Arbetslöshet, % av
arbetskraften

0,9

1,1

1,0

0,9

1,0

3,2

4,1

3,9

4,5

3,9

1,5

1.9

1,8

2,0

1,8

0,5

1,9

1,7

1,8

1,5

1,0

1,1

0,0

0,7

1,2

0,8

0,9

-0,2

2,0

3,1

0,2

0.1

0,0

0,1

3,4

3,1

2,8

3,4

3,2

1,5

1,9

1,8

2,0

1,8

5,1

5,0

5,5

7,0

5,7

4,3

4,1

4,3

4,2

1,3

1,0

1,3

1,2

7,0

4,0

5,2

5,4

2,2

2,4

1,9

2,1

15,5

-17,8

-24,1

-31,7

-22,3

0,6

1,3

0,9

1,8

2.0

2,3

2,6

2,2

' Procent av föregående års BNP.

Sammanvägd
import av bearbetade varor för 14 OECD länder.

Källa: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet.

Höga
löneökningar medger i början av perioden en något snabbare reallöne- och
konsumtionstillväxt än i alternativet med 4% löneökningar. Den långsamma
produktionstillväxten medför emellertid att konsumtionens ökningslakt avlar
för all mot slutet av perioden öka med 1,8 % per år.

Efter
hand medför de i förhållande till konkurrentländerna snabba löneökningarna att
vinstmarginalerna krymper. Detta medför att investeringsverksamheten avlar.
Ökningstakten beräknas i genomsnitt bli så låg som knappt 1 % under perioden.
Förlorade marknadsandelar och därmed långsam efterfrågetillväxt är också en
viktig bidragande orsak till den långsammare investeringstillväxlen;

Till följd av sämre
lönsamhet och långsammare tillväxt i ekonomin stiger arbetslösheten till 2,6%
1993.

Jämfördse mellan
alternativen

Långsammare
lönetillväxt förväntas inte medföra särskilt mycket högre vinstmarginaler.
Företagen tar för närvarande ut relativt höga priser i förhållande till sina
konkurrenter. Detta är sannolikt en lämplig prisstrategi för många svenska
företag idag eftersom de ändå kan sälja allt de

114

producerar.
Till följd av kapacitetsbrist kan de helt enkelt inte öka produktionen
speciellt mycket mer.

En
internationell konjunkturavmattning — med en lägre efterfrågetillväxt — kan
komma alt tvinga de svenska förelagen atl i större utsträckning ta hänsyn lill
sin konkurrenter när de sätter sina priser. Vid en långsammare inhemsk
lönetillväxt förväntas inflationstakten därför gå ned till den internationella
nivån. En långsammare löndillväxl, där det nuvarande lönebildningsmönstrd
bryts, bör emellertid förbättra tillförsikten om den framtida löne- och
vinstutvecklingen. Detta innebär atl investeringsaktiviteten bedöms bli
relativt hög, även vid en svagare internationell konjunktumtveckling.

1
alternativet med en snabbare lönetillväxt tvingas de svenska förelagen så
småningom att krympa sina vinstmarginaler. Fortsatta höjningar av
exportpriserna utöver den inlernationella prisstegringstakten förväntas få allt
mer kännbara effekter på marknadsandelarna, speciellt med en långsammare
intemationell tillväxttakt. Resultatet blir både en långsam exportlillväxl och
stagnerande investeringar.

Bytesbalansens
saldo förväntas förbli negativt i båda alternativen. Underskotten beräknas
dock bli högre i fallet med en högre löneökningstakt. Skillnaden blir
emellertid inte så stor som man kanske skulle vänta sig. Det hänger primärt
samman med att investeringarna ökar mycket snabbare i alternativet med långsamt
ökande löner. Därmed förbättras i detta fall det totala sparandel.

Skillnaden
mellan altemativen framträder också mycket klart om man studerar olika
efterfrågekomponenters andelar av BNP-tillväxten, se diagram 13:1.
Kapitalbildningens bidrag till BNP-tillväxten, dvs summan av investerings- och
bytesbalansutvecklingen som andel av föregående års BNP, blir i fallet med höga
löneökningar i stort sett noll. Därmed läggs i detta fall en mycket dålig gmnd
för den framtida välståndsutvecklingen.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 13:1 Bidrag till efterfrågetillväxten 1990-1993

Procent av föregående ärs BNP

4% årlig
löneökning 7% årlig löneökning

1.5

BNP

□ Konsumtion

§ Kapitalbildning

Källa:
Finansdepartementet

115

14 Arbetskraftsutbud och produktivitet ™P; ]-

Bil.
1.1 Den ekonomiska tillväxten i Sverige har varit högre under åren efler de
stora devalveringarna i början på 1980-talet än under 1970-talels andra hälft
och de första åren på 1980-talel. Bmttonationalproduklen ökade med 2,4 % per år
under åren 1982 -1988 jämfört med 1,2 % per år under åren 1974-1982, se tabdl
14:1.

De
viktigaste fömtsättningarna för denna förändring har varit den förbättrade
internationella ekonomiska utvecklingen under 1980-lalel och de åtgärder som
vidtagits för att stärka företagens konkurrenskraft, bl.a. devalveringarna. Den
högre ekonomiska tillväxten hade emellertid inte varit möjlig om inte utbudet av
arbetskraft åter ökat. Produktiviteten — beräknad som produktionen inom
näringslivet per arbetad timme — har nämligen utvecklats mindre gynnsamt.

Hur
produktiviteten och arbetskraftsutbudet utvecklas spelar i nuvarande
efterfrågeläge en avgörande roll för den ekonomiska tillväxten. Under senare år
har tillväxten i ekonomin begränsats av brist på kapacitet. Hur del blir under
de närmaste åren beror bl.a. på hur den inlernationella konjunkturen utvecklas.
Om de svenska lönekostnaderna inte anpassas till nivån i våra konkurrentländer
kan efterfrågan också förväntas falla.

14.1 Långsam produktivitetsutveckling

Produktiviteten
i näringslivet har sedan mitten av 1970-tald ökat betydligt långsammare än
tidigare, se diagram 14: 1. Samma utveckling har ägt rum i hela den
industrialiserade världen.

Det
finns olika förklaringar till den långsamma produktivitetsutvecklingen. En
förklaring kan vara att förutsättningarna för en snabb produktivitetsökning
var speciellt gynnsamma under decennierna närmast efler andra världskriget. Det
fanns då ett s k teknologigap) mellan USA och Europa. Samtidigt reducerades
internationella handelshinder genom olika avtal, t. ex. GATT, vilket medförde
en snabb stmkturomvandling, som i sin lur ledde till produktiviletshöjningar.
Den produktivitetstillväxt som skett under senare år skulle enligt della
synsätt vara mer normal.

En
annan förklaring utgår ifrån att industriländernas ekonomier gradvis har kommit
att fungera allt sämre. Prismekanismerna har delvis satts ur spel av höga
skattetryck, regleringar, starka intresseorganisationer och

Tabell
14:1 BNP, sysselsättning och produktion i

Årlig
procentuell förändring

i
näringslivet 1963-

-1988

1963-1974

1974-1982

1982-1988

Bruttonationalprodukt i fasta priser Antal arbetade
timmar Näringslivets produktion per arbetad timme

3,8 -0,6

4,8

1,2 -0,1

1,8

2,4 1,3

1,3

Källa:
Statistiska centralbyrån, finansdepartementet 116

Diagram 14:1 Produktiviteten i näringslivet 1964-1987

Ärlig
procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1964
1967 1970 1973 1976 1979 1982 1985

.Anm.:
Exklusive bostadsförvaltning och inklusive restposten mellan total och
sektor-fördelad sysselsättning Källor: Statistiska centralbyrån och
finansdepartementet

statliga interventioner.
Det har därmed blivit svårare för företag och hushåll all anpassa sig till
olika förändringar, vilket medfört en långsammare produktivitetsutveckling.

Dessa båda förklaringar
borde emellertid ha medfört en gradvis sänkning av produktivitetsutvecklingen.
Istället försämrades produktivitetstillväxten ungefår samtidigt i de flesta
industrialiserade länder i samband med de kraftiga olje— och
råvamprishöjningama vid mitten av 1970-talet.

Därför har en tredje
förklaring förts fram som komplement till de två första. De kraftiga prisökningama
vid 1970-talets mitt antas — i kombination med den myckel strama politik som
därefter bedrevs i de ekonomiskt dominerande västländerna — ha utlöst de
tendenser till en långsammare produktivitetsutveckling som redan fanns.
Lågkonjunkturen och den kon-trakliva politiken medförde atl efterfrågan på
varor och tjänster utvecklades svagt och att produktionen stagnerade.
Företagen fick kapacitetsöverskott och investeringama minskade.

Under 1980-talet har
produktiviteten i Sverige ökat snabbt endast under åren närmast efler
devalveringarna 1981 och 1982. Företagen hade då ledig produktionskapacitet som
kunde utnyttjas när efterfrågan ökade. Efler 1984 har produktivitetsökningen i
näringslivet inte under något år överstigit 1 %. (Under 1988 minskade till och
med den uppmätta produktiviteten i näringslivet. Med tanke på att statistiken
för 1988 ännu är preliminär bör dock denna siffra tolkas försiktigt.) Den
långsamma produktivitetstillväxten under 1970-talet verkar därför vara
bestående.

Åren
1982— 1988 ökade näringslivets bmttoinvesleringar med i genomsnitt 4,6% per
år. Detta kan jämföras med åren 1974-1982 när bmtto-

117

Tabell
14:2 Produktivitetsutveckling i Årlig procentuell förändring

i
modellkalkylen

1974-1987

1990 1991

1992

1993

Näringslivet
1,8

0,7 1,0

1,2

1,5

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källa: Statistiska centralbyrån, finansdepartementet.

investeringarna
minskade med 0,6% per år. Den kraftiga investeringsökningen efter 1982
sammanfaller med en snabb ökning av både produktion och sysselsättning.
Kapitalintensiteten — mängden kapital per arbetad timme — har därför ökat
långsamt trots den snabba investeringsökningen. Det förefaller alltså som om
investeringarna har medfört en utbyggnad av industrin snarare än att de har
ersatt arbetskraft med kapital.

1
modellkalkylen, som presenterats i kapitel 12, har produktiviteten för åren
1990—1993 beräknats med hjälp av historiskt skattade samband. Dessa innehåller
en trendmässig ökning av produktiviteten inom tillverkningsindustrin med 2,8%
per år. Till detta kommer variationer, som beror på produktionens och
reallönernas ökning.

Enligt
de skattade sambanden medför en långsam produktionstillväxt att produktiviteten
tillfälligt kan öka långsammare än den trendmässiga tillväxten. Det är delta
som förklarar den svaga produktivitetstillväxten i näringslivet i början av
1990-talet, se tabell 14:2.

De kraftiga olje—
och råvamprisökningarna vid mitten av 1970-talet medförde stora
relativprisförändringar, vilka troligen innebar att många av de investeringar
som gjordes i böijan av 1970-talet snabbt blev obsole-ta. Den svenska
induslristmkturen är idag troligen bättre anpassad efter inlernationella
konkurrensförhållanden. Fömtsätt att investeringama under 1990-talet inriktas
mot att ersätta arbetskraft med kapital är det därför möjligt att
produktivitetstillväxten kan bli högre än den vi räknat med här även vid en
oförändrad ökningstakt för bmttoinvesteringarna.

14.2 Läiigre arbetstider

Sysselsättningen,
mätt i antal limmar, har minskal trendmässigl ända sedan 1930-lalel. Denna
nedgång fortsatte under 1970-talet, trots att det främst var under detta
decennium som kvinnorna ökade sitt dellagande på arbetsmarknaden. Antalet
arbetade immar per sysselsatt m\nskadt nämligen snabbt, vilket främst berodde
på att många kvinnor valde att arbeta dellid. Även olika reformer som längre
semestrar, ökade möjligheter till tjänstledighet mm bidrog till utvecklingen.

Den reala nettolönen, dvs
lönen efter skatt i fast penningvärde, började sjunka vid mitten av 1970-talet.
Hushållens disponibla inkomsler fortsatte dock all öka fram lill 1980, vilket i
huvudsak förklaras av kvinnornas ökade förvärvsdeltagande och ökade inkomsler
från transfereringar. Efter 1980 minskade emellertid hushållens disponibla
inkomster. Detta medför-

118

Diagram 14:2 Sysselsättning 1963 -1988

Miljoner
arbetstimmar

6800

Prop.
1988/89:150 Bil. 1.1

6800

5600

1--- 1 — "T-- r--- 1--- 1--- i--- 1 —— 1- 1--- 1--- 1-- r

1963 1966 1969 1972 1975
1978 1981 1984 1987

5800

Källa: Statistiska centralbyrån

de
troligen att många hushåll redan då ville öka sina arbetstider för atl
därigenom förbättra sin ekonomi.

Bakom
de minskande arbetstiderna fanns därför antagligen ett element av ofrivillig
arbetstidsförkortning. Den långsamma ekonomiska tillväxten medförde sannolikt
atl många inte hade möjlighet att arbeta så mycket som de önskade. När den
ekonomiska tillväxten efter devalveringarna tog fart, och efterfrågan på
arbetskraft ökade, fick hushållen en sådan möjlighet. Arbetstiden per
sysselsatt började åter öka från och med 1982.

Idag
är det stor efterfrågan på arbetskraft i nästan hela Sverige. Förutsatt att
näringslivets konkurrenskraft och konjunkturen inte försämras blir det därför
inte längre efterfrågan på arbetskraft som kommer att avgöra hur
sysselsättningen förändras under de närmaste åren. Det avgörande blir istället
hur mycket hushållen väljer atl arbeta.

Inom
inkomstskattekommitten har två undersökningar genomförts för att belysa
inkomstskatternas effekter på arbetskraftsutbudet. Resultaten av dessa
undersökningar är entydiga när det gäller riktningen. En lägre beskattning av
arbetsinkomster ökar arbetskraftsutbudet. Undersökningarna ger däremot inte
samma resultat när det gäller hur stora efTekterna på arbdskraftsutbudd blir. I
den ena undersökningen (Aaberge m fl) erhålls endast marginella effekter på
arbetskraftsutbudet, medan man i den andra undersökningen (Blomquist) drar
slutsatsen atl arbetskraftsutbudet ökar markant vid en sänkning av
inkomstskatterna'.

'
Aaberge.R, S Ström och T Wennemo, 1988, Skatt, arbeidstilbud och
inntektsför-delning i Sverige.

Blomqvist, S 1988, Beskattningens éifekt på arbetsutbudet.

119

Tabell
14:3 Arbetskraftsutbud i

Årlig
procentuell förändring

i
modellkalkyien

1990

1991

1992

1993

Antal personer Medelarbetstid

0,7 0,0

0,6 0,0

0,5 0,2

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källa:
Finansdepartementet

1
modellkalkylen antas atl arbetskraflsutbudet ökar med ca 0,7% per år under åren
1990-1993, se tabell 14:3. Ökningen beror främst på atl antalet personer i
arbetskraften beräknas öka med ca 30000 personer per år. Det ökade antalet
personer i arbetskraften beror både på alt antalet personer i arbetsför ålder
ökar (ca 25000 personer per år) och att arbetskraftsdeltagandet bland personer
i arbetsför ålder ökar (ca 5 000 personer per år). Halva ökningen av antalet
personer i arbetsför ålder förklaras av invandring.

Medelarbetstiden
antas öka endast 1993, vilket klart avviker från den hittillsvarande
utvecklingen med en trendmässigt ökande medelarbetstid efler 1981. Att
medelarbetstiden antas stagnera beror på att föräldraledigheten förlängs, och
på atl den ekonomiska utvecklingen under 1990-talels första år bedöms bli
förhållandevis svag.

14.3 Utvecklingen vid olika löneökningstakter

1
kapitel 13 redovisades två känslighetskalkyler, där lönerna ökade med fyra
respektive sju procent per år under åren 1990— 1993. 1 detta avsnitt diskuteras
—utifrån samma känslighetskalkyler — samspelet mellan produktivitetens och
arbetskraflsutbudets utveckling och den övriga makroekonomiska utvecklingen.

1
alternativet med fyra procents årliga löneökningar blir företagens vinster
något större än i alternativet med sju procents löneökningar. Detta medför tillsammans
med en snabbare efterfrågetillväxt, se tabell 14:4, alt investeringarna mol
slutet av perioden blir avsevärt högre. Den snabbare investeringsulvecklingen,
i kombination med en snabbare produktionsökning, medför i sin lur att även
produktiviteten ökar snabbare i alternativet med lägre löneökningar.

Lägre
löneökningar påverkar således företagens kostnader både direkt och indirekt.
Direkt genom alt lönekostnaderna ökar långsammare och indirekt genom att de
stimulerar förelagen till produktivitetshöjande investeringar som sänker
kostnaden per producerad enhet. Jämför man två alternativ med olika
löneökningstakter blir skillnaden i kostnad per producerad enhet större än
skillnaden i löneökningstakt. Tar man inte hänsyn till produktivitetens förändring
underskattar man således de negativa effekterna på företagens lönsamhet av
högre löneökningar.

Del
är möjligt att den långsamma produktivitetsökning som bedömts

ske vid högre löneökningar innebären underskattning. Höga löneökningar

gör det nämligen lönsammare för företagen all ersätta arbetskraft med . 120

Tabell 14:4 Produktivitetsutveckling och investeringar
inom näringslivet

Årlig procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Investeringar
Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7 %-löneökningar

Produktivitet Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7
%-löneökningar

-0,1 -0,1 -0,1

0,7 0,6 0,7

2,2 3,8 0,8

1,0 1,2 0,9

2,6
5,5 1,8

1,2
1,6 0,9

2,7
5,9 1,4

1,5
1,8 0,9

s. 121 Kontrollera mot PDF

Källa:
Finansdepartementet

kapital,
vilket höjer kapitalintensiteten och därmed ökar produktiviteten.

En
förutsättning för detta är dock atl företagens framtidsförväntningar och
lönsamhet även vid högre löneökningstal är så positiva att de motiverar en
fortsatt investeringsuppgång. Utvecklingen under andra hälften av 1970-talet —
med snabba löneökningar och stagnerande produktion och investeringar — visar
dock tydligt att höga löneökningar i sig inte räcker för atl motivera
investeringar méd syftet atl ersätta arbetskraft med kapilal. Om
kostnadsökningama är höga i förhållande till konkurrentländerna riskerar det
istället atl medföra en krympande konkurrensulsalt sektor.

1
alternativet med fyra procents löneökningar växer sysselsättningen snabbare än
i övriga alternativ, se tabell 14:5. Den genomsnittliga ökningen är 0,8 % per
år, mot i genomsnitt 1 % per år för åren 1982-1987. Delta alternativ innebär
alltså en fortsatt snabb expansion av sysselsättningen och en lägre
arbetslöshet.

1
beräkningarna antas att en snabbare efterfrågetillväxt leder till en större
ökning av arbetskraflsutbudet. Skulle arbetskraftsulbudel inte öka snabbare än
i alternativet med sju procents löneökningar, blir arbetslösheten vid lägre
löneökningar ännu mindre (1,0%). På motsvarande sätt förutses
arbetskraftsutbudet växa långsammare när sysselsättningen växer långsammare. Om
inte denna nedgång i arbetskraftsutbudet skulle inträffa skulle arbetslösheten
i alternativet med sju procents löneökningar bli drygt tre proceni 1993,
istället för som beräknats ca 2,5%.

Under
1988 var den genomsnittliga arbetslösheten 1,6%. Det är inte troligt att
arbetslösheten ens vid en fortsatt god ekonomisk utveckling kan minska i någon
större utsträckning. För alt åstadkomma en snabbare årlig tillväxt av
bruttonationalprodukten än i alternativet med fyra procents löneökningar krävs
därför antingen en högre produktivitetsökning än den här antagna eller att
arbetskraflsutbudet under början av 1990-lalel kan öka snabbare än tidigare.

Samtidigt
kan en snabb produktivitetstillväxt och ett ökat arbetskraftsutbud vara en förutsättning
för att alternativet med fyra procents löneökningar skall kunna realiseras.
Endast om produktiviteten och arbetskraften växer är del möjligt att undvika
kapacitetsbrist och flaskhalsar som leder till högre priser och löner.

121

s. 122 Kontrollera mot PDF

Tabell 14:5 Sysselsättning, arbetskraftsutbud och
arbetslöshet Prop. 1988/89: 150

Årlig procentuell förändring Bil. 1.1

1990

1991

1992

1993

Sysselsättning,
antal timmar

Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7 %-löneökningar

0,4 0,6 0,7

0,5 0,7 0,5

0,6 0,7 0,3

0,6 1,0 0,3

Arbetskraflsutbud, antal timmar Modellkalkylen 4
%-löneökningar 7 %-löneökningar

0,7 0,8 0,7

0,7 0,7 0,7

0,6 0,7 0,5

0,7 1,0 0,6

Arbetslöshet

Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7 %-löneökningar

1,8

1,7 1,8

2,0 1,7 2,0

2,1 1,7 2,3

2,2 1,7 2,6

Källa: Finansdepartementet

122

s. 123 Kontrollera mot PDF

15 Offentliga utgifter Prop. 1988/89:150

Bil.
1.1 15.1 Den
offentliga sektorns utgifter under 1970- och 1980-talen

Den
offentliga sektorns utgifter, exklusive ränior, uppgick 1970 till knappt 42% av
BNP, se tabell 15:1. Inklusiveränlor var andelen 43,9%. Utgifterna växte
kraftigt under hela 1970-talet och in på början av 1980-talet. Från en topp på
drygt 60% (67% inklusive räntor) av BNP 1982 har utgifterna därefter fallit och
beräknas 1988 ha uppgått till drygt 55% (61,5% inklusive räntor) av BNP. De
offentliga inkomsterna översteg utgifterna fram till 1977. Därefter följde en
period fram t. o. m. 1986 då den offentliga sektorn uppvisade finansiella
sparandeunderskott som tidvis var ganska stora. Underskotten uppkom inom den
statliga sektorn och ledde bl.a. till en kraftig ökning av statsskulden under
denna period. Efler 1987 har den offentliga sektorn åter redovisat finansiella
sparandeöverskott. År 1988 uppgick överskottet till drygt 34 mdr. kr.,
motsvarande ca 3% av BNP.

Ökningen
av de offentliga utgifterna under 1970-talet bestod lill stor del av växande
transfereringar till den privata sektorn, framför allt till hushållen, se
tabell 15:1. Under hela perioden har ATP-pensionerna ökat kraftigt. Men även
utgifterna för folkpensioner ökade under 1970-tald, dock i en avlagande takt.
Fr.o.m. 1982 har folkpensionsutgifterna minskal som andel av BNP. Andra
transfereringar som ökade kraftigt under 1970-talet är utbetalningarna från
sjuk- och föräldraförsäkringen samt olika typer av arbetsmarknadsbidrag.

Bostadssubventionerna
och olika former av stöd lill förelagssektorn började från mitten av 1970-talet
också kräva allt större resurser. Bostadssubventionerna har fortsatt att öka
men transfereringarna till företagssektorn har trappats ned fr. o. m. 1982.

Tabell 15:1 Offentliga sektorns utgifter, inkomster och
sparande 1970 — 1988, procentuell andel av BNP

1970

1975

1978

1982

1985

1988

Transfereringar
exkl.

räntor.

13,8

19,1

24,5

27,0

26,0

26,2

därav:
folkpension och ATP

5,3

7,0

9,4

10,9

10,7

10,8

sjuk- och föräldraförsäkring

1,8

3,2

3,4

2,9

2,8

3,8

arbetslöshetsförsäkring

inkl. AMU och KAS

0,2

0,3

1,0

1,1

1,0

Räntebidrag till bosläder

0,3

0,7

1,3

1,4

1,3

subv. och bidrag till

företagssektorn

0,4

0,6

1,8

2,8

2,1

3,6

övriga transfereringar

6,1

7,7

8,1

7,9

5,6

Konsumtion

21,6

24,1

28,2

29,5

27,8

26,9

Brutloinv

6,5

4,3

4,5

3,9

3,1

2,6

Utgifter
exkl. räntor

41,9

47,4

57,2

60,5

56,9

55,7

"Ränteutgifter
netto"

-0,6

-1,1

-1,3

1,6

3,2

1,1

Skaller
och avgifter

40,5

43,7

50,5

50,1

50,2

55,4

Övriga
inkomsler exkl.

räntor

5,3

5,0

5,5

6,1

4,4

Finansiellt
sparande

4,5

2,8

-0,5

-6,4

-3,8

3,0

Källa: Statistiska centralbyrån. 123

s. 124 Kontrollera mot PDF

Den offentliga sektorn har
stora ränteinkomster. Dessa utgörs framför Prop. 1988/89:150 allt av
AP-fondens avkastning. Även staten och kommunerna redovisar Bil. 1.1
ränteinkomster. De statliga ränteinkomsterna utgörs i huvudsak av ränior på
sådana lån till bostadssektorn, som gavs innan denna utlåning flyttades över
till ell särskilt bolag Statens bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB).

Under
1970-talels första hälft var de offentliga ränteinkomsterna betydligt större
än ränteutgifterna. Från slutet av 1970-talet blev dock räntebetalningarna på
statsskulden en stor och accelererande utgiftspost. Fr. o. m. 1981 var sektoms
räntenetto negativt och 1985 översteg ränteutgifterna inkomsterna med ca 3,2%
av BNP. De växande ränteutgifterna berodde framför allt på att statsskulden
växte kraftigt, till följd av de stora budgetunderskott som uppstod fr.o.m.
1970-talets andra hälft. Den kraftiga uppgången i marknadsräntorna 1979 och
1980 bidrog också till de ökade ränteutgifterna. Efter 1985 har det offentliga
räntenettot förbättrats, räknat som andel av BNP. Detta beror dels på fallande
marknadsräntor dels på de offentliga sparandeöverskotlen.

Den
offentliga konsumtionen ökade under hela 1970-talel. Ökningen skedde framför
allt inom barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården. Ökningen inom barnomsorg
och äldreomsorg var lill stor del en följd av beslut av statsmakterna. De
ökande sjukvårdskostnaderna är däremot i större utsträckning en följd av en
högre andel äldre inom befolkningen. Det förefaller dock också som om det inom
flertalet konsumtionsområden, under tidsperioden, skett en ökning av den
genomsnittliga resursinsatsen, per individ i olika åldersgrupper, som går
utöver vad som kan förklaras av antingen större reformbeslut eller
befolkningsutvecklingen.

1
långtidsutredningarna har sedan mitten på 1970-talet presenterats s. k.
baskalkyler över den offentliga konsumtionen. I dessa görs ett försök att
beräkna hur mycket offentlig service individer i olika åldersgmpper i
genomsnitt tar i anspråk ell visst år. Statistiken över offentlig konsumtion är
dock inte särskilt väl anpassad till denna typ av beräkningar varför de;; blir
fråga om mycket grova uppskattningar.

Med
utgångspunkt från en befolkningsprognos och uppgifter om genomsnittliga krav
på offentlig service kan en mycket överslagsmässig beräkning av det servicebehov
som behövs i framtiden, till följd enbart av förändringar i befolkningen och
vid en oförändrad servicenivå, göras. En baskalkyl för perioden 1970—1985, se
tabell 15:2, visar att den demografiska utvecklingen under denna period, under
fömtsättning av oförändrad servicenivå, skulle ha medfört alt den offentliga
konsumtionen växt med 0,4% per år. Den faktiska konsumtionsökningen uppgick
emellertid lill 2,7% per år under perioden. Ökningen var störst under
1970-lalet, då en omfattande utbyggnad av den offentliga servicen ägde mm. Men
även under 1980-tald är ökningstakten hög i jämförelse med resultaten från
baskalkylen.

De
offentliga bmttoinvesteringama, mätta som andel av BNP, har stadigt minskal
sedan 1970. Minskningen hänger delvis samman med att bostadsbyggandet fallit
under perioden. En annan förklaring kan vara att en ökad andel av
investeringarna sker inom offentligt ägda bolag, som enligt
nationalräkenskapernas definitioner ingår i företagssektom.

124

Tabell
15:2 Offentlig konsumtion åren 1970-1985: faktisk utveckling och enligt
s.k. Prop. 1988/89: 150

Bil.
1.1

baskalkyl

Årlig
procentuell volymförändring

1970-

1975-

1980-

1970-

1975

1980

1985

Kotntnunal
kon.sutntion

Baskalkyl

0,9

0,7

0,1

0,6

Faktisk
utveckling

3,7

4,2

2,7

3,5

Statlig
kon.suitttion

Baskalkyl

-0,1

0,1

Faktisk
utveckling

2,0

1,6

-0,8

0,9

Offentlig
konsumtion

Baskalkyl

0,6

0,5

0,1

0,4

Faktisk
utveckling

3,1

3,4

1,7

2,7

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Satninanfatlningsvis
kan utvecklingen under perioden delas in i tre faser. Den första sträcker sig
fram till senare hälften av 1970-talet. Under denna period skedde en kraftig
expansion av de offentliga utgifterna. Under 1970-lalets senare hälft minskade
ökningstakten samtidigt som den ekonomiska tillväxten i hela ekonomin
försvagades kraftigt. De offentliga utgifterna som andel av BNP fortsatte
därför att öka. Under första delen av 1980-talel ökade åter den ekonomiska
tillväxten samtidigt som tillväxten av de offentliga utgifterna fortsatte att
avla. Därmed började också de offentliga utgifterna som andel av BNP all
minska. '

15,2 Utvecklingen de närmaste åren.

Två
beräkningar har gjorts av utvecklingen av de offentliga utgifterna som andel av
BNP under perioden fram till 1993, se tabell 15: 3. De är baserade på de
utvecklingsförlopp för ekonomin som helhet som följer med 4% respektive 7%
löneökningar (se kapitel 13).

I
båda alternativen beräknas de offentliga utgiflema exklusive ränior öka något,
som andel av BNP. Ökningen beror framför allt på att utgifterna för pensioner,
föräldraförsäkring (som i tabellen är en del av sjukförsäkringen),
arbetsskadeförsäkring och bostadssubventioner förväntas växa snabbare än BNP.

En
påtaglig skillnad mellan alternativen finns i utvecklingen av utgifterna för
arbetsmarknad.såtgärder. Dessa ökar kraftigt i alternativet med en sämre
ekonomisk utveckling. Mol slutet av perioden märks också effekterna av den
svaga tillväxten, genom att den offentliga konsumtionen utgör en större andel
av BNP än i alternativet med en gynnsam ekonomisk utveckling.

Det
finns en rad förklaringar lill att transfereringarna ökar som andel av BNP.
Inom pensionssystemet ökar ATP-systemet i omfattning på bekostnad av
folkpensionerna allt eftersom andelen pensionärer med full intjä-nandetid i
ATP-systemet ökar. Totalt förväntas pensionernas andel av

125

Tabell
15:3 Offentliga utgifter.

Prop.
1988/89:

150

Procentuell
andel av BNP

Bil.
1.1

1988

1989

1990

1991

1992

1993

Alternativet
med 4%

löneökningar

ATP och
folkpension

10,8

11,0

11,5

11,7

11,6

Sjukförsäkring

3,8

3,9

6,0

4,2

Arbetsskadeförsäkring

0,6

0,8

1,0

1,1

1,2

Räntebidrag
till bostäder

1,3

1,4

1,5

1,6

Arbetsmarknadsstöd

1,0

1,1

1,0

Övriga
transfereringar

exkl. ränteutgifter

8,4

8,3

8,2

Offentlig
konsumtion

och investeringar

29,5

29,7

29,6

29,4

29,2

Utgifter
exklusive räntor

55,7

56,1

56,9

57,2

57,4

57,1

Alternativet
med 7%

löneökningar.

ATP och
folkpension

10,8

11,0

11,5

11,7

11,8

Sjukförsäkring

3,8

3,9

4,0

4,2

4,4

4,5

Arbetsskadeförsäkring

0,6

0,8

1,0

1,1

1,2

1,3

Räntebidrag
till bostäder

1,3

1,4

1,7

1,8

2,0

Arbetsmarknadsstöd

1,0

1,1

1,2

1,4

1,6

Övriga
transfereringar

exkl. ränteutgifter

8,6

8,4

8,3

Offentlig
konsumtion

och investeringar

29,5

29,7'

29,8

30,3

30,7

31,0

Utgifter
exklusive räntor

55.7

56,1

57,1

58,4

59,5

60,4

Källa: Statistiska
centralbyrån och finansdepartementet

BNP öka med 0,8
procentenheter under perioden. Minskningen av folkpensionerna beror dels på
alt del ingår inkomstprövade delar i folkpensionssystemet som minskar till
följd av ATP-systemets utbyggnad, dels på att grundpensionsdelen i systemet i
princip är realt oförändrad över tiden.

Den nyligen beslutade
utbyggnaden av jöräldraförsäkringen beräknas medföra att utgifterna för
föräldraförsäkringen 1993, när reformen är fullt genomförd, blir drygt 60%
högre än om ingen utbyggnad skett. Därmed kan utgifterna räknade som andel av
BNP förväntas öka med knappt 1/2 procentenhet.

För
arbetsskadeförsäkringen har utvecklingen under de senaste åren varit dramatisk.
Del har skett en förskjutning i tillämpningen av gällande regler. Detta har
givit upphov till en ökning av antalet ansökningar om ersättning. För
närvarande är det lång väntetid innan en ansökan blir avgjord. De ansökningar
som kommer in avser skador som uppstått under en relativt lång tidsperiod. Det
är därför troligt att ökningen av utgifterna så småningom avlar, när alla
ansökningar avseende dessa gamla arbetsskador blivit prövade. Enligt en
försiktig prognos kan utgifterna för arbelsskadeförsäkringen förväntas öka med
drygt 1/2 procentenhet, räknat som andel av BNP, fram rill 1993.

En annan utgiftspost som
kan förväntas öka kraftigt under de närmaste åren är räntebidragen till
nyproducerade och ombyggda bostadshus. Bidragens utveckling beror på
ränteutvecklingen och bostadsproduktionens storlek. Vid en gynnsam ekonomiska
utveckling kan de svenska marknads-

126

räntorna
förväntas falla jämfört med dagens nivå. 1 kalkylen som är baserad på 4%
timlöneökning per år har marknadsräntan antagits falla lill drygt 8 % 1993.1
derta fall ökar räntebidragen från 1,3% av BNP till 1,6%. I kalkylen med
snabbare löneutveckling och lägre tillväxt har marknadsräntorna i stället
antagits öka till 13 % 1993. I detta alternativ stiger därför räntebidragen
till 2% av BNP år 1993.

Den
statliga konsumtionen beräknas i genomsnitt minska i volym med knappt 1/2% per
år under perioden fram till 1993. Den kommunala konsumtionen har antagits öka
med 1,5% per år, vilket är betydligt lägre än den genomsnittliga tillväxten
hittills under 1980-lalet. Sammantaget ger detta en genomsnittlig offentlig
konsumtionsökning på 1,2% per år under perioden fram till 1993.
Löneutvecklingen har antagits bli densamma i den offentliga sektorn som i
näringslivet. Räknat som andel av BNP blir den offentliga konsumtionen något
mindre 1993 än 1988 i alternativet med 4% löneökningar. 1 alternativet med 7%
löneökningar ökar den i stället med 1,5 procentenheter. Skillnaden beror i
huvudsak på den långsammare tillväxten i ekonomin i alternativet med 7%
löneökningar.

1
dagslägel uppvisar den offentliga sektorn finansiella överskott. Detta medför
att sektorns finansiella nettotillgångar kan öka dels genom en fortsatt
utbyggnad av AP-fonden, men också genom amorteringar på statsskulden. I de
beräkningar som redovisas i detta kapitel har skattetrycket förutsatts öka lill
56,1 % av BNP år 1990. Från 1991 då de nu föreslagna tillfälliga höjningarna av
mervärdeskatten och arbetsgivaravgifterna upphör, beräknas skattetrycket uppgå
lill 54,7%.

I
beräkningen som grundas på 4% löneökningar bibehålls elt sparande-överskott i
den offentliga sektorn under hela perioden. Därigenom förbättras successivt
den offentliga sektorns räntenetto, se tabell 15:4.

1
alternativet med sämre tillväxt och ökad arbetslöshet minskar den offentliga
sektorns finansiella sparande drastiskt under perioden. Minskningen sker
främst till följd av ökade utgifter för arbetsmarknadsstöd och så småningom
även minskade skatteinkomster till följd av den stagnerande tillväxten. Från
1991 är det finansiella sparandel negativt. Detta medför att den offentliga
sektorns räntenetto åter börjar försämras i slutet av perioden.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 15:4 Offentliga utgifter, räntenetto och
finansiellt sparande.

Procentuell
andel av BNP

1988

1989

1990

1991

1992

1993

Alternativet med 4% löneökningar

Utgifter exklusive räntor Ränteutgifter netto
Finansiellt sparande

55,7 1,1 3,0

56,1 0,9
3,2

56,9 1,1

2,5

57.2 0,8
1,1

57,4 0.5
1,2

57,1 0,3
1,6

Alternativet med 7 % löneökningar

Utgifter exklusive räntor Ränteutgifter netto
Finansiellt sparande

55,7 1,1 3,0

56,1 0,9
3,2

57,1 1,1
2,3

58,4

0.9

-0.1

59.5

0,9

-1,1

60,4

1,0

-2,1

127

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

15.3 Utblick mot 2000-talet. Prop. 1988/89:150

Bil.
1.1 Enligt de redovisade kalkylema kommer de offentliga utgifterna, exklusive

det
offentliga räntenettot, att öka under de närmaste åren som andel av BNP.
Humvida detta avspeglar elt tillfälligt fenomen eller en utveckling som kan
förväntas fortsätta, beror framför allt på hur den offentliga konsumtionen och
pensionsutbetalningarna utvecklas. Konsumtionen svarar för knappt 50% av de
sektoms utgifter exklusive räntor medan motsvarande andel för pensionsutgiftema
är knappt 20%.

Kostnaderna
för den offentliga konsumtionen består till drygt 2/3 av löner. Den resterande
delen utgörs i huvudsak av utgifter för varor som köps från näringslivet.
Eftersom den offentliga konsumtionen är så ar-bdskraftsinlensiv kan den bara
öka obetydligt snabbare än arbetskraftsutbudet, om kostnaderna för offentlig
konsumtion räknat som andel av BNP, skall ligga kvar på dagens nivå. Denna
begränsning blir självfallet mindre bindande om produktiviteten i offentlig
sektor ökar.

Tillgången
på arbetskraft beror lill stor del på befolkningsutvecklingen. Enligt
huvudalternativet i statistiska centralbyråns senaste befolkningsprognos
(bilaga 7 till Långtidsutredningen 1990), kommer Sveriges befolkning under
perioden fram lill år 2025 att fortsätta växa i en successivt avtagande takt.
Om de genomsnittliga medelarbetstiderna för män och kvinnor i olika
åldersgmpper ökar något från 1988 års nivå och kvinnornas
arbetskraftsdeltagande fortsätter all öka till strax under männens nivå år
2000, ger befolkningsprognosen ett arbetskraftsutbud i timmar som i genomsnitt
ökar med knappt 0,65% per år fram till sekelskiftet. Ökningen kan dock bli
lägre eftersom den nyligen beslutade utbyggnaden av föräldraförsäkringen
förväntas dra ner arbetskraflsutbudet med ca 1 %. Om del dessutom införs en
sjätte semestervecka under 1990-talel kan detta ytterligare reducera
arbetskraflsutbudet med ca 1,75%. Tar man hänsyn till dessa två reformer skulle
därför den förväntade ökningen av arbetskraflsutbudet att reduceras lill drygt
0,4% per år under perioden fram till år 2000. Från bötjan av 2000-talet och
fram lill år 2025 kan arbetskraftsutbudet vid dl antagande om oförändrade
medelarbdslider förväntas minska. Den beräknade minskningen uppgår i genomsnitt
till 0,1 % per år under perioden.

Enligt
den praxis som tillämpas i nationalräkenskaperna är produktiviteten i den
offentliga sektorn konstant över tiden. Egentligen mäter man hur stora resurser
som används för atl producera den offentliga konsumtionen — och kostnadema för
dessa — i stället för själva konsumtionens omfattning.

I
tabell 15:5 redovisas en kalkyl av hur "behovet" av resurser lill

offentlig konsumtion kan komma att utvecklas fram till år 2025. Kalkylen

för perioden fram till 1995 grundas på beräkningar som gjordes till LU-87.

1 dessa ryms en utbyggnad av barn- och äldreomsorg enligt de planer som

gäller också idag. För åren efter 1995 anger kalkylen hur stor ökning av den

offentliga konsumtionen som krävs för att bibehålla en från 1995 oföränd

rad resursinsats per individ i olika åldersgmpper (en s. k. baskalkyl). Som

synes är behoven av utbyggnad störst i början av perioden. Detta är delvis 128

Tabell
15:5 Baskalkyl lör offentlig konsumtion

1
åren 1989-

-2025,

Prop. 1988/89:150

Årlig procentuell

1988-1995

förändring

1996-2000

2001-2025

Bil. 1.1

Offentlig konsumtion enligt baskalkyl 0,8

0,4

0,2

Källa:
Finansdepartementet

en
följd av den ovan nämnda utbyggnaden av barn-och äldreomsorgen, men också en
effekt av att befolkningen förväntas växa snabbast då. Behovet av utbyggnad
avtar mot slutet av perioden. Det är dock stort i förhållande till
befolkningstillväxten, till följd av att andelen äldre i befolkningen ökar
kraftigt efter år 2010.

Hittillsvarande
erfarenheter visar dock att den offentliga konsumtionen växer betydligt
snabbare än vad kalkyler av detta slag antyder. I tabell 15:6 redovisas därför
några räkneexempel som visar hur den offentliga konsumtionens andel av BNP i
löpande priser kan utvecklas fram till år 2025 om den växer enligt baskalkylen
i tabell 15:5 samt om den växer med 1,2% per år. Den senare siffran är betydligt
lägre än den genomsnittliga tillväxttakten under perioden 1980-1988.

De
två tillväxttaktema för offentlig konsumtion har kombinerats med anlaganden om
all produktiviteten i näringslivet växer med 1 % respektive 2% per år. 2% är en
något högre produktivitetstillväxt än vi haft under perioden 1974— 1987, då
produktiviteten bara växte med 1,8% per år. De senaste åren har
produktivitetstillväxten i näringslivet varit lägre än 1 % per år. På lång sikt
ger små skillnader i produklivitdutvecklingen stora effekter på BNP:s
utveckling.

Av
beräkningarna framgår atl den offentliga konsumtionen som andel av BNP
förändras marginellt, om den utvecklas enligt baskalkylen. Om den offentliga
konsumtionen i stället växer med 1,2% per år kommer den

Tabell 15:6 Offentlig konsumtion som procentuell andel av
BNP i löpande priser åren 1988-2025.

År

1988

2000

2025

Näringslivets produktivitet växer med 2 %

per
ar.

Tillväxt av konsumtion enligt baskalkyl

Tillväxt av konsumtion med 1,2% per år.

26,9 26,9

26,0 28,0

26,1

37,4

Näringslivets produktivitet växer med 1 %

per
ar.

Tillväxt
av konsumtion

enligt baskalkyl Tillväxt av konsumtion

med 1,2
% per år.

26,9 26,9

26,6 28,8

27,7 39,8

Källa.- Finansdepartementet

129

9 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

däremot
fram till år 2025 att ha ökat med mellan 40% och 50% räknat som andel av BNP.

Utvecklingen av
pensionsutgifterna fram till år 2025 innebär atl ATP-utgifterna fortsätter att
växa samtidigt som folkpensionerna kan förväntas minska, räknat som andel av
BNP. Sammantaget kan pensionsutbetalningarnas andel av BNP förväntas växa
under hela perioden. Omkring år 2010 är ATP-systemet fullt utbyggt. Fram till
dess är utgiftsökningen i huvudsak en följd av utbyggnaden. Därefter förväntas
pensionärernas andel av befolkningen öka, vilket medför en fortsatt expansion
som dock så småningom avtar. På lång sikt kan pensionema t.o.m. komma atl
minska räknat som andel av BNP. Det beror på taket som finns i ATP-systemet
vilket innebär att den pensionsgmndande årsinkomsten är maximerad lill 7,5
basbelopp, dvs. drygt 209000 kr. räknat i dagens penningvärde. Med stigande
reallöner kommer andelen pensionärer med maximal ATP atl öka, varvid
pensionerna som andel av BNP så småningom kommer att minska.

1 tabell 15: 7 redovisas
en kalkyl på pensionemas utveckling som andel av BNP när produktiviteten i
näringslivet ökar med I % respektive 2 % per år. Av tabellen framgår att
tillväxten är av avgörande betydelse för våra möjligheter att finansiera de
framtida pensionerna. Vid en produktivitetsökning på 2 % per år är, med nu
gällande regler, pensionemas ökning, som andel av BNP, förhållandevis blygsam.
I dd fall alt taket i pensionssystemet höjs i takt med reallönema skulle dock
utvecklingen bli mer problematisk. Om näringslivets produktivitet stannar på
en nivå kring 1 % per år förefaller utvecklingen bli mycket problematisk
oavsett om taket i systemet behålls eller tas bort.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell
15:7 ATP och folkpension inkl. KBT, procentuell andel av BNP i löpande priser
åren 1988-2025.

Näringslivets
produktivitet växer med 2 % per år.

Oförändrade ATP-regler Höjt tak i ATP-systemet

Näringslivets produktivitet växer med 1 % per år.

Oförändrade ATP-regler Höjt tak i ATP-systemet

10,8 10,8

10,9 11,0

12,1 12,1

11,7 13,3

15,8 16,6

Källa:
Finansdepartementet

130

Appendix
1 Prop. 1988/89:150

Bil.
1.1

Jämförelse mellan långtidsutredningarnas bedömningar och
utfall

1 Inledning

1 Reviderad
nationalbudget 1989 görs dels detaljerade prognoser för 1989

och 1990, dels mera summariska modellbaserade kalkyler för 1990—1993.

För båda kalkyllypema gäller att överensstämmelsen mellan prognos och

kommande ulfall kommer alt bero på dels hur väl man har lyckats fömtse

utvecklingen av vissa yttre fömtsättningar (såsom internationell ekono

misk utveckling), dels riktigheten på de antaganden man gjort om de

ekonomiska sambanden. Vidare kan avvikelser bero på atl den ekonomis

ka politiken har getts en annan inriktning än vad som fömtsätts i kalkyler

na.

Syftet
med föreliggande appendix är att studera överensstämmelsen mellan de i de
senaste långtidsutredningarna presenterade bedömningarna och den faktiskt
inträffade utvecklingen. Dessutom görs elt försök alt belysa de faktorer som
legat bakom diskrepansen bedömning - utfall.

2 BNP-utvecklingen enligt LU 84 och LU 87

Analysen
i LU 84 utfördes i tre tidsperspektiv. Den stmkturella utvecklingen
behandlades i lidsperspektivet 1980—1990 och konjunkturförloppet i
perspektivet 1983-1987. Det tredje perspektivet avsåg 1990-2000. Genomgången
nedan avser endast det konjunkturella förloppet 1983 — 1987. På samma särt
behandlas endast förloppet 1986-1990 i LU 87. För den faktiska utvecklingen
föreligger uppgifter t.o. m. 1988.

För
perioden 1983—1987 presenterades i LU 84 två alternativa utvecklingsvägar. I
referensallemativet beskrevs utvecklingen de närmaste åren under fömtsättning
att pris- och lönebildningen följde tidigare mönster och att budgetpolitiken
var passiv, i den meningen att hänsyn endast togs till redan fattade beslul och
gjorda åtaganden. Kalkylema visade att under dessa betingelser kunde balans I
ekonomin inte uppnås. Mol denna utveckling ställdes ett annat förlopp
(balansaltemativet) som gradvis närmade sig ett balansläge. Genom att jämföra
de båda förloppen framkom vissa krav på förändringar i ekonomins funktionssätt,
som måste uppfyllas för att de ekonomisk-politiska målen skulle nås. I första
hand avsåg dessa krav förändringar i pris- och lönebildningen.

Också
i LU 87 utarbetades två altemativa förtopp för de närmaste åren. I
balansaltemativet preciserades en löneökningstakt som beräknades leda till
samhällsekonomisk balans. Altemativet med en snabbare pris- och löneökningstakt
byggde på att pris- och lönebildningen följde mönstret från 1970-talet och
början av 1980-tald. I övrigt byggde detta altemativ på samma antaganden som
balansaltemativet.

BNP-utvecklingen
under perioden 1983—1987 har anslutit sig förhållandevis väl till
balansaltemativet i LU 84, vilket framgår av diagram A: I.

s. 1983 Kontrollera mot PDF

Delsamma
kan sägas beträffande utvecklingen under de två första åren av kalkylperioden i
LU 87.

Delta innebär emellertid
inte att långtidsutredningarna kan sägas ha förutsett den kommande ekonomiska
tillväxten på ett tillfredsställande sätt. Som tidigare nämnts skiljer sig
alternativen främst genom olika anlaganden om pris- och lönebildningen. Av
tabell A:l framgår att under perioden 1983- 1987 steg både löner och
konsumentpriser i Sverige avsevärt snabbare än vad som enligt
balansalternativet i LU 84 bedömdes vara förenligt med samhällsekonomisk
balans. De genomsnittliga ökningstakterna låg t. o. m. något närmare
utredningens referensalternativ än balansalternativ. Därmed borde också BNP ha
ökat i en långsammare takt än vad som inträffat.

Ännu större blir
skillnaden för de två första åren av kalkylperioden i LU 87. Från 1986 till
1988 steg nämligen både löner och konsumentpriser betydligt snabbare än enligt
altemativet med högre löner och priser. Med de antaganden och samband som
använts i LU 87 borde detta ha resulterat i en närmast stagnerande
totalproduktion. I praktiken steg BNP under dessa år med i genomsnit 2,2% per
år.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram A:l Bruttonationalproduktens utveckling.
Långtidsutredningarnas bedömningar — utfall

Index 1986=100 112

Index 1983=100 112

112

1983
1984 1985 1986

B-alt.:
Balansalternativet

R-alt.:
Referensallemativet

Källor: LU
84 och statistiska centralbyrån

1987

1986
1987 1988 1989

B-all.: Balansalternativet

H-alt.:
Alternativet med högre priser och löner

Källor: LU
87 och statistiska centralbyrån

1990

Bedömningarna
i LU 87 samt utfallet för 1987 och 1988 -orsaker till avvikelser

De reala kalkylerna i LU
87 avseende åren 1987 och 1988 och utfallet dessa år redovisas i tabell A:2.
Det bör noteras att för 1987 angavs i kalkylernas båda alternativ en identiskt
lika utveckling. Effekterna av en

132

Tabell
A:l Löner och priser

Årlig
procentuell förändring

1983-1987 enl. LU 84

1986-1988 enl. LU 87

B-all. R-alt.

B-alt. H-alt.

Prop. 1988/89:150 Bil.
1.1-

Löner

Bedömning 6,3 9,4
' 4,5 5,9

Utfall 8,1 7,7

Konsumentpriser'

Bedömning 4,5 8,0 3,8 4,9

Utfall 6,3 5,7

'
Lönekostnad för industriarbetare.

'
Implicitpriser för privat konsumtion.

Anm.
B-all.: Balansaltemativet.

R-all.:
Referensalternalivet.

H-alt.:
Alternativet med högre löner och priser.

Källoi:
LU 84, LU 87 och statistiska centralbyrån.

från
balansaltemativds krav avvikande löneutveckling fömtsågs uppträda först fr.o.m.
1988.

Som
tidigare visats steg lönekostnadema 1986-1988 betydligt snabbare än enligt
långtidsutredningens båda alternativ. Som framgår av tabell A:2 hade denna
utveckling emellertid inte den kontraktiva effekt på Sveriges ekonomi som
fömtsågs.

En
viktig faktor bakom den gynnsamma utvecklingen i svensk ekonomi har varit den
starka intemationella tillväxten. Bedömningama i LU 87 utgick från en
BNP-tillväxt i OECD-området på ca 2,5% per år 1987-1990. Den faktiska
tillväxten blev 3,4% 1987 och 4,0% 1988. Detta ledde till en snabbare ökning av
världshandeln än beräknat. Sålunda bedömdes världsmarknaden för bearbetade
varor (avseende 14 OECD-länder) öka med 4,3% i volym 1987 och med 3,8% 1988.
Den faktiska ökningen blev i stället 4,8% respektive 8,2%. Den starka internationella
efterfrågan medförde att den svenska exporten kunde utvecklas relativt
gynnsamt, se tabell A:2, trots förluster i marknadsandelar till följd av
Sveriges höga kostnadsr läge.

Till
den starka exportefterfrågan kom en ofömtsedd stark ökning av den inhemska
efterfrågan. Både den privata och den offentliga konsumtionsvolymen ökade
1986—1988 snabbare än vad som fömtsågs. Speciellt stark var den privata
konsumtionens ökning 1987. Visserligen ökade hushållens reala disponibla
inkomst både 1987 och 1988 något långsammare än beräknats, men samtidigt föll
hushållens sparkvot. Det senare var troligen bl.a. en följd av avregleringen av
kreditmarknaden i slutet av 1985.

Vidare
ökade bmttoinvesteringarna väsentligt snabbare än vad som

fömtsättes i LU 87. Detta gäller i särskilt hög grad industriinvesteringarna.

För dessa fömtsågs en ökning på 12,2% 1987, vilket väl motsvarar utfallet

som blev 12,6%. För 1988 blev skillnaden mellan bedömning och utfall

väsentligt större. Industriinvesteringama fömtsågs då minska med ca 1 %,

medan utfallet blev en ökning på 5 %. '33

10
Riksdagen 1988/89. 1 sami Nr 150. Bilaga 1.1

Tabell
A:2 Försörjningsbalans

Prop. 1988/89:150

Procentuell
volymförändring

Bil. 1.1

Enligt LU 87

Utfall

1987

1988

1987

1988

B-alt.

H-alt.

BNP

2,2

1,8

0,9

2,4

2,1

Import

4,0

3,2

3,5

6,3

5,5

Tillgång

2,7

2,1

1,6

3,4

2,9

Privat
konsumtion

3,0

2,2

3,8

2,2

Offentlig
konsumtion

1,0

0,5

1,3

1,4

Stat

-0,3

-1,0

-0,6

0,5

Kommuner

1,5

1,0

2,1

1,8

Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar

2,5

2,2 .

1,8

6,2

5,3

0,4

0,1

0,3

Export

2,5

3,0

1,2

2,5

3,0

Användning

2,7

2,1

1,6

3,4

2,9

Inhemsk
efterfrågan

2,8

1,8

1,7

3,7

2,9

' Förändring i procent av föregående års BNP. Anm. B-alt.:
Balansalternativet. H-alt.: Alternativet med högre löner och priser. Källor: LU
87 och statistiska centralbyrån.

Till
följd av den starka inhemska efterfrågan ökade sysselsättningen mer än
beräknat. Den sammanlagda ökningen åren 1987 och 1988 blev närmare 100000
personer mot ca 60000 enligt balansalternativet och ca 50000 enligt
alternativet med högre löner och priser, se tabell A:3. Trots att utbudet av
arbetskraft ökade med ca 70 000 personer i stället för beräknade 54000
reducerades därför arbetslösheten kraftigt.

Sysselsättningen
uttryckt i antal arbetade timmar bedömdes i LU 87 öka med 0,8% 1987 och med 0,5
ä 0,6% 1988. I tabell A:4 visas art den i förhållande till långtidsutredningen
snabbare produktionsökning som har ägt mm, helt har möjliggjorts genom en
starkare ökning av sysselsättningsvolymen, medan produktiviteten i hela
samhällsekonomin utvecklats ogynnsammare än vad som antogs.

Tabell
A:3 Arbetskraft, sysselsättning och arbetslöshet

Arbetskraft
(förändring, 1 OOO-tal) Sysselsättning (förändring, 1 OOO-tal) Arbetslöshet
(nivå, %)

+ 30

+ 24

+ 22

+ 50

+ 31

+ 28

+ 20

+ 36

+ 62

2,1"

2,0"

2,2"

1,9

1,6

"
Siffrorna har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU. I LU87

angavs
arbetslösheten för 1987 till 2,6 % och för 1988 till 2,5 % respektive 2,7 %.

Anm.
B-alt.: Balansaltemativet.

H-alt.: Alternativet med högre löner och priser.

Källor: LU
87 och statistiska centralbyrån.

134

Tabell
A:4 Produktion, sysselsättning' och produktivitet

Procentuell
förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Näringsliv
Produktion Sysselsättning Produktivitet

OffenlHga tjänster

Produktion

Sysselsättning

Totah

Produktion (BNP) Sysselsättning Produktivitet

2,2 0,6 1,6

2,1

0,7 1,4

0,9 0,5 0,4

2,7 2,1 0,6

2,3

3,1

-0,8

1,3 1,2

0,6 0,5

0,5 -0,2

1,2 1,5

2,2 0,8 1,4

1,8 0,6 1,2

0,9 0,5 0,4

2,4

1,5

. 0,7

2,1

2,7

-0,6

' I timmar. Jämförelsen mellan LU och utfall är något
missvisande för 1988. LU:s bedömning gjordes utan hänsyn till alt 1988 hade
fler arbetsdagar än 1987. Denna

effekt har beräknats till 0,9 '

Anm. B-alt.: Balansaltemativet.

H-alt.: Alternativet med högre löner och priser.

Källor: LU
87 och statistiska centralbyrån.

Den
starka efterfrågan ledde också till en väsentligt snabbare importökning än vad
som fömtsågs i LU 87:s balansalternativ. Sålunda steg vamimporten 1986-1988
med sammanlagt 12% i volym mot 7% enligt kalkylerna. För tjänsteimporten var
motsvarande tal 15% respektive 11%. Den snabba importökningen ledde i sin tur
till en försämring i handelsbalansen i fasta priser. I LU:s balansallernativ
beräknades handelsbalansen försämras med 5,2 miljarder kr., räknat i 1980 års
priser. Enligt altemativet med högre löner och priser skulle försämringen uppgå
till 8,3 miljarder kr. Enligt nu föreliggande utfallssiffror blev försämringen
ännu större, 8,6 miljarder kr.

Bytesbalansen
för åren 1986-1988 anges i tabell A:5. Eftersom utfallet för 1986 skiljer sig från
de preliminära siffror som låg lill gmnd för LU:s kalkyler är det
förändringarna över tiden och inte de absoluta nivåema som är av intresse i
detta sammanhang. Handelsbalansen försämrades 1986-1988 med 7 miljarder kr. i
löpande priser, dvs. ungefär i samma omfattning som angavs i LU:s
balansalternativ. Försämringen i fasta priser blev emellertid något större.
Överensstämmelsen, räknat i löpande priser, beror på att en betydligt
oförmånligare volymutveckling motverkats av en för Sveriges utrikeshandel
betydligt gynnsammare prisutveckling. De svenska exportpriserna på vissa
produkter, t.ex. jäm, stål och papper, steg relativt kraftigt som en följd av
den höga efterfrågan på dessa varor. På importsidan har främst det låga
oljepriset varit av betydelse. I LU 87 antogs oljepriset under de kommande åren
ligga kvar på samma nivå som ijanuari 1987 (18 dollar per fat). 1 praktiken
sjönk oljepriset till knappt 15 dollar per fat som genomsnitt för 1988.

135

Tabell A:5 Bytesbalans

Miljarder kr., löpande priser

Enligt

LU87

Utfall

1986

1987

1988

1986

1987

1988

B-alt.

H-alt.

Handelsbalans Tjänstebalans Transfereringsbalans
Bytesbalans

-28 8

27 6

-29 4

23 6

-28

24 5

-27 2

31 - 4

-26 1

- 3

-26

- 7

24 -10

-29 -15

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Antn.
B-alt.: Balansalternativet.

H-alt.:
Alternativet med högre löner och priser.

Källoi: LU
87, statistiska centralbyrån och riksbanken.

Totalt
försämrades bytesbalansen från 1986 till 1988 med 16 miljarder kr. I LU 87
beräknades försämringen till 6 ä 7 miljarder kr. Samtidigt ägde mycket
betydande förändringar i de olika sektorernas finansiella sparande rum. Den
offentliga sektorns finansiella sparande förbättrades med 39 miljarder kr.
1986—1988 jämfört med en förutsedd förbättring på knappt 3 miljarder kr. enligt
balansalternativel. Företagens finansiella sparande försämrades med 36
miljarder kr och hushållens med 19 miljarder kr. jämfört med beräknade
försämringar på 3 respektive 7 miljarder kr.

136

Appendix
2 Ekonomiskt kalendarium

Prop.
1988/89:150 Bil. 1.1

1988 januari 1

januari
11

mars
15

mars
16

mars
22

Följande
riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft:

-
kommunala bostadstillägg till
pensionärer blir obligatoriska

-
vinstandelar beläggs med
sociala avgifter

-
basbeloppet blir för 1988 25
800 kr.

-
allemanssparare får sätta in
5000 kr. extra första kvartalet. Nya sparare får en särskild bonus fr. o. m.
april till december

-
börsaktier skall vid
förmögenhetstaxeringen värderas till 75 % och OTC-aktier till 30% av det
noterade värdet

-
investeringsfonder måste till
sin helhet sättas in på räntelöst konto i riksbanken för att bli avdragsgilla

-
fastighetsskatten för hyreshus
beräknas utifrån 55% av taxeringsvärdet.

Regeringen
presenterar budgetpropositionen (prop. 1987/88: IOO). Budgetunderskottet
beräknas för budgetåren 1987/88 och 1988/89 bli 14,7 mdr. kr. resp. 11,9 mdr.
kr. Huvuddragen i den ekonomiska politiken enligt propositionen är kraven på
en återhållsam pris- och kostnadsutveckling i kombination med att sparandet
stimuleras.

Regeringen
presenterar (prop. 1987/88:125) Tilläggsbudget II. För
budgetåret 1987/88 föreslås utgifter motsvarande 376,5 mkr. i tilläggsanslag.
Huvuddelen avser ökning av skördeskadefonden samt sysselsätl-ningsstimulerande
åtgärder.

Riksdagen
godkänner prop. 1987/88:50. Det innebär att bensinskatten höjs med 25 öre per
liter fr.o.m. 1 april. För dieseldrivna bilar höjs kilomderskatten i
motsvarande mån.

Dessutom
höjs kilometerskatten för tyngre lastbilar, bussar och släpvagnar med i
genomsnitt 60% 1 juli. Pengarna skall användas till upprustning av vägar och
järnvägar.

Regeringen
lägger fram prop. 1987/88:114.1 den föreslås en höjning av högsta
dagpenningnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 425 kr. 1 juli 1988 och till
450 kr. 1 januari 1989. Vid samma tidpunkter skall stödbeloppet i det kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS) höjas till 149 kr. resp. 158 kr. Därutöver föreslås
slopade karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen och KAS.

137

april
5 Regeringen presenterar ett förslag om auktorisering
av Prop. 1988/89: 150

kreditgivare
(prop. 1987/88:149). Förslaget omfattar: Bil. 1.1

- alla
företag som ägnar sig åt att ge krediter lill kon

sumenter

—
finansföretag som ägs av bank

—
företag som driver
finansverksamhet, där verksamheten har en sådan omfattning att nettovärdet av
tillgångarna är 50 mkr. eller mer. För auktorisation krävs dl aktiekapital på
minst 5 mkr.

april
27 Regeringen presenterar
kompletteringspropositionen

(prop.
1987/88:150) avseende budgetård 1988/89. En stram finanspolitik är enligt förslaget
nödvändig för atl dämpa konsumtion och löneökningar i ekonomin. Vissa höjda
punktskatter föreslås samt sparstimulerande åtgärder i form av ett särskilt
ungdomsbosparande och en extra insättning på allemansspar i december 1988
-februari 1989 om 5000 kr.

april
28 Riksbanken beslutar att

-
höja diskontot från 7,5 % till
8,5 % fr. o. m. 29 april

-
regeringen begära ett
förordnande angående kassakrav på finansbolag om 4 %

— höja
kassakraven för bankerna från 3% lill 4% med

verkan från Ijuli 1988:

april
28 Nya regler träder i kraft för betalningsvillkoren
vid

kreditköp.
Del gäller krediter som lämnas lill konsument vid köp av varor och tjänster
för eget bruk, dock inte fasligheter och värdepapper. Vid kontoköp skall 40%
betalas varje månad av utnyttjat kreditbelopp föregående månad och minst 10% av
den övriga konto-skulden. Vid bilköp måste 50% av köpesumman eriäggas kontant
vid köpetillfället och resten inom 12 månader. Vid andra kreditköp måste 40%
av kon tantpriset betalas direkt och det resterande inom bestämd lid.

maj
31 Riksdagen antar regeringens förslag (prop.
1987/88:

156)
om en utvidgad skatt på värdepapper. Beslutet innebär all handel med
räntebärande löpande skuldebrev, räntebärande enkla skuldebrev och premieobligationer
omfattas ay omsättningsskatt. De terminskontrakt, köp- och säljoptioner som
gäller skattepliktiga värdepapper beskattas också.

juni
3 Riksdagen beslutar att ca 1 miljard kr. satsas i
ett

Norrbollensprogram
(prop. 1987/88:86). Programmet

avses främja sysselsättningsutvecklingen och på längre 138

sikt
ge länet bättre utvecklingsmöjligheter.

juni 3

Riksdagen bifaller
regeringens förslag (prop. Prop. 1988/89: 150 1987/88:121) art
basbeloppet för 1989 prisomräknas Bil. 1.1 utifrån 1988 års basbelopp plus
600 kr.

juni 14

Riksdagen godkänner
regeringens förslag (prop. 1986/87:150) om likviditetsindragning. Vissa större
företag skall inbetala ett belopp motsvarande 15% av den del av förelagets
likvida tillgångar som överstiger 50 mkr. vid utgången av det räkenskapsår som
avslutas närmast före 1 januari 1988. Inbetalningen skall göras på ett
räntebärande konto i riksbanken.

juli 1

julil

juh
7

Följande riksdags- och
regeringsbeslut träder i kraft:

— Tillfällig
föräldrapenning betalas ut i 90 dagar per barn och år, men beviljas normalt
inte för bam yngre än 240 dagar

— Oljeskatten
höjs från 660 kr. till 860 kr. per kubikmeter. Skatten på kol höjs från 305
lill 400 kr. per ton

— Valularegleringen
föriängs till 30 juni 1989.

Nytt
jordbmksavtal träder i kraft. Total kostnad för avtalet är ca 1,4 mdr. kr.
varav ca 1 miljard tas ut i form av prishöjningar på jordbmksprisreglerade livsmedel.
Mjölksubventionema reduceras med 250 mkr.

Riksdagen
beslutar att skärpa vissa miljökrav. Åtgärderna inriktas bl. a. mol försök att
minska utsläpp av svavel- och kväveoxider samt hårdare krav på att
miljöreglerna verkligen följs. Dessutom avsätts 230 mkr. mer till miljöåtgärder
budgetåret 1988/89 jämfört med tidigare år.

oktober
6 Regeringen presenterar i prop. 1988/89: 33 förslag
om

att det
avgiftsfria år som pensionärer med hel ålderspension har rätt till vid
sjukhusvård avskaffas från och med år 1989. Pensionärer med hel förtidspension
omfattas ej av förslaget.

oktober 13 Regeringen
föreslår i prop. 1988/89:39 att en ny miljö-

skall
på inrikes flygtrafik införs från den 1 mars 1989. Skatten beräknas ge 60 mkr.
per år. Den beräknas på utsläppen av kolväte- och kväveföreningar och avses
leda till minskade utsläpp.

oktober
20 Riksbanken hemställer till regeringen om ett förord-

nande
att förlänga bestämmelserna om räntereglering för livförsäkringsbolagens
utlåning.

139

oktober 26 Regeringen
presenterar i prop. 1988/89:47 ert antal

åtgärder
för att motverka de snabba pris- och kostnadsökningarna samt göra
resursallokeringen i den svenska ekonomin mer effektiv. Förslaget omfattar
bl.a.:

-
elt flyttbldrag på 5000 kr. per
familj i syfte att öka röriigheten på arbetsmarknaden. Danskar som söker
arbete i Sverige skall kunna få flyttbldrag

-
9000 nya utbildningsplatser
inrättas inom i första hand tillverkningsindustrin och vården

-
ambulerande arbetsförmedlingar
vid flyktingförläggningar ska hjälpa flyktingar att snabbare komma ut på
arbetsmarknaden

-
en reformering av
jordbmkspolitiken samt slopande av importrestriktioner på tekoområdet aviseras

-
allt byggande utom
bostadsbyggande dras ner med 5 % nästa år. Byggstoppet i storstäderna föriängs
till 1990

-
begränsning av räntestöd till
ombyggnad införs i syfte att styra resursema till nyproduktion av bostäder

-
sänkning av den statliga inkomstskatten
från inkomståret 1989 i syfte att öka arbetskraftsutbudet och sparandet. En
skattesatssänkning med 15% för beskattningsbara inkomster mellan 70000 kr. och
75000 kr. samt 3% för inkomster över 75000 kr. föreslås. Det innebär att den
högsta marginalskattesatsen sänks från 75% till 72% vid en kommunal
utdebitering på 30 kr. Samtidigt reduceras underskottsavdragens värde från 50%
till 47%

-
det blir mer lönsamt för
pensionärer att förvärvsarbeta. Marginaleffekterna på inkomster för extra arbete
minskas på olika sätt.

Prop. Bil. 1

1988/89:150

oktober
27 Regeringen lägger fram tilläggsbudget I
(prop.

1988/89:25) och begär 118
mkr. i tilläggsanslag.

december 1 Riksbanken
beslutaratt:

-
kortast tillåtna löptid för
mellanhandsinslitutens obligationslån sänks från 5 år till 1 år och för övriga
emittenters obligationslån från 2 år till 1 år

-
kravet att
mellanhandsinslitutens obligationslån skall ha fast ränta upphävs och
instituten medges emittera obligationslån med röriig ränta

-
löptidsbegränsningen på högst
360 dagar för mellanhandsinstitutens certifikatsupplåning upphävs

-
löpande emissioner ("on
tap") medges alla emilten-ler på obligationsmarknaden och kravet att ell
obligationslån skall uppgå tlll minst 100 mkr. avskaffas.

140

december 31

Regeringen föreslår i
(prop. 1988/89:71) att avdragsrätten för reaförluster på aktier begränsas till
40% även vid korta innehav — dvs. innehav under kortare lid än 2 år. Reglerna
föreslås bli tillämpliga på avyttringar som sker efter utgången av 1989.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1989
januari 1

januari
10

Följande
riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft:

— basbeloppd
blir för 198927 900 kr.

— ATP-avgiften
höjs med 0,4 procent

— kommanditbolag
och andra handelsbolag får nya reavinslregler som stoppar så kallade dubbla
avdrag

— skatten
på värdepapper utvidgas. Omsättningsskatt införs på penning- och
obligationsmarknaden. Handel med skuldbrev, premieobligationer, terminskontrakt
och vissa köp- och säljobligationer beskattas

— huvudregeln
att debitering av preliminär B-skatt skall ske med 120% av den slutliga skatt
som påförs den skattskyldige året före inkomståret modifieras så atl B-skatt i
vissa fall får tas ut med ett belopp som motsvarar 110% av den slutliga skatten

— en
avgift på 2% tas ut på fyllnadsinbetalningar som görs den 19 januari —30 april
taxeringsåret. Bestämmelsema gäller alla skattskyldiga utom fysiska personer
och dödsbon. Dessutom höjs den kvarskatte-avgift som erläggs vid
fyllnadsinbetalningar under perioden 1 maj —30 juni taxeringsåret till 4% på
den del av underlag som överstiger 20000 kr.

— ändrade
bestämmelser om extra avdrag för folkpensionärer och kommunalt bostadstillägg
lill folkpensionärer. Ändringen avser minska de marginaleffekter som inkomst-
och förmögenhetsprövningen ger

— studiemedelssystemet
ändras. Studiemedlens totalbelopp höjs till 170% av basbeloppet och bidragsdelen
blir 50% av basbeloppet. Lånedelen i det nya systemet redovisas inte i
statsbudgeten.

Regeringen
presenterar budgetpropositionen (prop. 1988/89:100).

Budgetsaldot
för budgetåret 1989/90 beräknas bli 0,4 mdr. kr. Tre områden prioriteras,
föräldraförsäkringen, kulturen och en inkomstskattesänkning i en i övrigt
stram budgel.

januari 19 Riksbanken
beslutar om nya lättnader i valutaregle-

ringen.
Begränsningar slopas för: — köp av utländska aktier från utlandet

141

— försäljning
av svenska aktier till utlandet

— juridiska
personers köp av fast egendom i utlandet

— direkta
investeringar.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

mars
17

Regeringen lägger fram
prop. 1988/89:132. I den ges förslag om en särskild skall på företagsvinster.
Skatten beräknas i normalfallet på vinslen för del räkenskapsår som börjar den
Ijanuari 1989. Den skall uppgå till 15% av beskattningsunderlaget. I
propositionen föreslås också att vinstdelningsskattens fasta fribelopp höjs
till 2mkr. fr.o.m. 1990 års taxering.

mars
20

Regeringen presenterar
(prop. 1988/89:125) Tilläggsbudget II. I den begärs 632 mkr. i
ökade anslag. De största anslagen går lill kostnader för bilstöd till handikappade
och lokaliseringsbidrag.

mars
22

LO och SAF sluter tvåårigt
avtal. Avtalet ger, enligt parterna, i genomsnitt ca 5 1/2% (inkl.
förtjänstutvecklingsgaranti) i nivåhöjning 1989 samt i genomsnitt ca 3 1/2%
(inkl. förtjänstutvecklingsgaranti) i nivåhöjning 1990. Avtalet innefattar
vidare prisulvecklingsgaranti-erför 1989 och 1990.

Innehåll Prop. 1988/89:150

Bil.
1.1 Förord

1 Sammanfattning............................................... ... 2

1.1
Utvecklingen 1989 och 1990 ..................... ... 2

1.2
Utvecklingen de första åren på
1990 —talet.... ... 8

2 Den
internationella utvecklingen.......................... .. 15

2.1
Allmän översikt.......................................... .. 15

2.2
Länderöversikter ...................................... .. 18

2.3
Utvecklingen 1991-1993.............................. .. 24

Utvecklingen 1989 och 1990

3 Utrikeshandeln................................................. .. 29

3.1
Exporten ............................................... .. 29

3.2
Importen.................................................. .. 32

3.3
Bytesbalansen ........................................ .. 34

4 Konsumtion..................................................... 38

4.1
Hushållens disponibla
inkomsler .................. 38

4.2
Privat konsumtion och
sparande ................. 42

4.3
Offentlig konsumtion ................................. 46

5 Investeringarna............................................... 48

5.1
Näringslivels och
myndigheternas investeringar 49

5.2
Bostadsinvesteringar................................... 52

5.3
Lagerinvesteringar...................................... 54

6 Produktion...................................................... 56

6.1
Industrins produktion Och
lönsamhet ............ 56

6.2
Byggnadsverksamhet ............................... 60

6.3
Övrigt näringsliv och offentlig
verksamhet .... 61

6.4
Bruttonationalprodukten ........................... 61

7 Arbetsmarknaden
........................................... 64

7.1
Sysselsättning ....................................... 64

7:2
Utbudet av arbetskraft............................... 67

7.3
Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder 70

8 Löner
och priser ............................................. 73

8.1
Löner .................................................... 73

8.2
Priser .................................................... 75

9 Den
offentliga sektorn....................................... 78

9.1
Den offentliga sektorn och
samhällsekonomin... 78

9.2
Statsskulden och den offentliga
sektorns finansiella förmögenhet 80

9.3
Statens finanser........................................ 82

9.4
Socialförsäkringssektorns
finanser .............. 84

9.5
Kommunernas finanser .............................. 85

10
Sparande ................................................ 88

10.1
Brutto- och nettosparande ....................... 88
,,,

10.2
Finansiellt sparande.................................... 90

11 Kapitalmarknaden
.......................................... 91 Prop. 1988/89: 150

11.1
Utvecklingen under första
kvartalet 1989 ...... 91 Bil. 1.1

11.2
Kapitalmarknaden under
1980-talel .............. .. 93

11.3
De kommande åren .................................. .. 95

Utvecklingen de första åren på 1990-talet

12
Modellkalkyl för 1990-1993 .............................. . 101

13
Lönebildning ................................................. . 108

13.1
Höga löneökningar - varför har
det inte gått sämre? .... 108

13.2
Utvecklingen 1990-1993 ........................... . 112

14 Arbetskraftsutbud
och produktivitet.................... . 116

14.1
Långsam
produktivitetsutveckling ............... . 116

14.2
Längre arbetstider ................................... . 118

14.3
Utvecklingen vid olika
löneökningstakter.......... 120

15 Offentliga
utgifter............................................ . 123

15.1 Den
offentliga sektorns utgifter under 1970- och

1980-talen
............................................. . 123

15.2
Utvecklingen de närmaste åren .................. . 125

15.3
Utblick mot 2000-talet................................ . 128

Appendix:

1
Jämförelse mellan
långtidsutredningarnas bedömningar och utfall 131

2
Ekonomiskt kalendarium
................................ 137

144

s. 146 Kontrollera mot PDF

Tahpller Prop. 1988/89: 150

BiL 1.1

1:1
Internationella förutsättningar .................. ..... 2

1:2
Försörjningsbalans ................................... ..... 3

1:3
Bidrag till BNP-tillväxten ............................ ..... 5

1:4
Bytesbalans ............................................ ..... 6

1:5
Finansiellt sparande................................ . . . 7

1:6
Försörjningsbalans och vissa nyckeltal .......... .... 10

2:1
Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder . 15

2:2
Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder 16

2:3
Arbetslöshet i några OECD-länder ............... .... 17

2:4
Bytesbalanssaldo i några OECD-länder............ 17

3:1
Exportmarknadslillväxt, relativa priser, marknadsandelar och

export
v bearbetade varor............................. 29

3:2
Export av varor ....................................... 31

3:3
Import av varor ....................................... 33

3:4
Bytesbalans ........................................... 35

4:1
Hushållsssektorns disponibla inkomsler, konsumtion och spa

rande ....................................................... .... 38

4:2
Inkomstöverföringar från offentlig sektor lill hushåll 39

4:3
Realinkomsternas förändring ...................... 41

4:4
Finansieringsanalys för hushållssektorn........... .... 43

4:5
Offentlig konsumtion fördelad på ändamål ...... .... 46

4:6
Befolkningens totalkonsumtion...................... 47

5:1
Bruttoinvesteringar efter näringsgren ......... 48

5:2
Bruttoinvesteringar i näringslivet ................ .... 51

5:3
Offentliga investeringar............................... 51

5:4
Bosladsinvesleringar..................................... 53

5:5
Lagervolymförändringar................................ 55

6:1
Industriproduktion..................................... 58

6:2
Röriiga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad

enhet
samt bruttoöverskottsandel ................ 59

6:3
Byggnadsverksamhet ............................... 60

6:4
Produktion och produktivitet ........................ 62

6:5
Andd av BNP per produktionssektor 1970-1988 63

7:1
Arbetsmarknad......................................... .... 65

7:2
Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper ....... 68

7:3
Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper ..... 70

7:4
Anlal personer i arbelsmarknadspolitiska åtgärder 71

8:1
Timlöner och arbetskraftskostnader ........... 73

8:2
Konsumentpriser .................................... .... 76

9:1
Reala förändringar av den offentliga sektorns inkomsler och

utgifter...................................................... 79

9:2
Finanspolitiska effekter................................. 79

9:3
Den offentliga sektorns inkomster och utgifter. 80

9:4
Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet. 82

9:5
Statens inkomster och utgifter...................... 83

9:6
Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 85

9:7
Kommunernas inkomster och utgifter.............. 86

10:1
Finansiellt sparande .................................. 90

12:1 Utvecklingen i 14
OECD-länder 1989-1993..... 101

12:2 Löne- och
prisutvecklingen 1989-1993 ......... 102

12:3 Försörjningsbalans
och vissa nyckeltal 1989— 1993 103

12:4 Bytesbalans 1989-1993
............................... ... 103

145

12:5 Arbetskraftsutbud,
sysselsättning och arbetslöshet 1989- Prop. 1988/89:150

1993......................................................... 105
BiL 1.1

12:6 Finansidlt sparande
1989-1993..................... 107

13:1 Handelsbalansen
1984 och 1988 uppdelad på sektorer 109

13:2 Bidrag till
efterfrågetillväxten ...................... 111

13:3
Försörjningsbalansen 1990—1993 och vissa nyckeltal. Lönök

ningarna antas bli 4% åriigen under perioden 1990- 1993. ..113

13:4 Försörjningsbalansen 1990—1993 och vissa nyckeltal. Löne

ökningarna antas bli 7% årligen under perioden 1990—1993. 114

14:1 BNP, sysselsättning och produktion i näringslivet 1963—1988 116

14:2
Produktivitetsutveckling i modellkalkylen......... 118

14:3 Arbetsutbud i
modellkalkylen ........................ 120

14:4
Produktivitetsutveckling och investeringar inom näringslivet 121

14:5 Sysselsättning,
arbetsutbud och arbetslöshet 122

15:1 Offentliga sektorns
utgifter, inkomster och sparande 1970 —

1988......................................................... 123

15:2 Offentlig konsumtion
åren 1970—1985: faktisk utveckling

och
enligt s.k. baskalkyl ............................. .. 125

15:3 Offentliga utgifter...................................... 126

15:4 Offentliga utgifter,
räntenetto och finansiellt sparande 127

15:5 Baskalkyl för
offentlig konsumtion åren 1989-2025 129

15:6
Offentlig konsumtion som procentuell andel av BNP i löpan

de priser åren 1988-2025 .......................... 129

15:7 ATP och folkpension
inkl. KBT, procentuell andel av BNP i

löpande
priseråren 1988-2025 ..................... 130

A:l
Löner och priser ................................ .. 133

A:2
Försörjningsbalans............................... .. 134

A:3
Arbetskraft, sysselsättning och arbetslöshet 134

A:4
Produktion, sysselsättning och produktivitet 135

A:5
Bytesbalans ..................................... .. 136

146

s. 147 Kontrollera mot PDF

Diagram Prop. 1988/89:150

1:1
BNP-tillväxt.............................................. 4 ®'' '■*

1:2
Bytesbalans .......................................... 7

1:3
Bidrag till BNP-tillväxten 1990-1993 ............ .... 11

1:4
Offentliga utgifter exkl. ränteutgifter............... .... 13

3:1
Marknadsandel och relativpris ................... .... 32

3:2
Handels- och bytesbalans ■........................ .... 35

3:3
Sveriges bytesförhållande ......................... .... 36

3:4
Handelsbalans ......................................... .... 36

4:1
Reallön per timme för och efter skatt .......... .... 41

4:2
Disponibel inkomst och privat konsumtion........ .... 42

4:3
Privat konsumtion ..................................... .... 44

4:4
Hushållens tillgångar och skulder ................. .... 45

5:1
Totala bruttoinvesteringar och näringslivets investeringar .. 49

5:2 Bruttoräntabilitet, investeringar och produktion relaterade till

kapitalstocken
.......................................... .... 50

5:3
Antal outhyrda hyreslägenheter respektive totalt antal på

började lägenheter .................................... .... 52

5:4
Bostadsinvesteringar................................... 54

5:5
Lagervolymändringar ................................ .... 55

6:1
Orderingången till industrin......................... . 56

6:2
Industriproduktion i Sverige, OECD och OECD-Europa ... 57

6:3
Industrins bmttoöverskotlsandelar ................ 59

6:4
Relativ BNP-utveckling ............................... 63

7:1
Lediga platser........................................... 64

7:2
Arbetslöshet.............................................. 69

8:1
Nominell timlön inom industrin....................... .... 74

8:2
Konsumentprisindex .................................. 76

9:1
Den offentliga sektorns andel av BNP............. 78

9:2
Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella förmögen-

hd
............................................................ 81

10:1
Sparkvoter och investeringskvot ................ 88

11:1
Ränteutvecklingen i olika länder................... 91

11:2
Ränteutvecklingen samt total dagsomsällning av statspapper 92

11:3
Valutaflöde och kursindex ........................ 93

11:4
Totalindex (VA) och totala omsättningen Stockholms Fond

börs ........................................................ 94

12:1
Tillväxten och dess användning 1986-1993 .. 106

12:2
Bruttosparande, investeringar och bytesbalans 1989-1993 . 107

13:1
Bidrag till BNP-tillväxten 1990-1993 .......... 115

14:1
Produktiviteten i näringslivet 1964-1987........ 117

14:2
Sysselsättningen 1963-1988........................ .. 119

A:l
BruUonationalproduktens utveckling ............. .. 132

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1989 147

Bilaga
1.2

Långtidsbudget för perioden 1989/901993/94

Bilaga
1.2

Långtidsbudget för perioden nZ.f''''''

1989/90-1993/94

Inledning — Sammanfattning

Beräkningarna
i långtidsbudgeten visar den inkomst- och utgiftsutveckling för perioden
1989/90 -1993/94 som följer av statsmakternas fattade beslut och gjorda
åtaganden. Långtidsbudgeten är således varken en plan eller en prognos för den
framtida utvecklingen. I stället kan långtidsbudgeten betraktas som en
konsekvensberäkning som bygger på beskriven beräkningsmetodik samt redovisade
antaganden. Långtidsbudgeten kan också rubriceras som en kalkyl över vilka
resurser som kommer att krävas under dén studerade perioden om inga ytterligare
åtaganden görs och ingen omprövning sker av existerande åtaganden.

Utvecklingen
av utgifter och inkomster har bedömts i fasta priser. Uppräkningen till löpande
priser har skett med utgångspunkt från två antagandestrukturer: ett
lågalternativ med låg löne- och prisstegringstakl samt hög tillväxt, och ett
högalternativ med fortsatt höga löneökningar, hög inflation saml svag tillväxt.
Beräkningsresultatet påverkas i hög grad av de antaganden som görs om den
framlida allmänekonomiska utvecklingen. Inkomsternas utveckling är framför
allt beroende av löneantaganden och antaganden om den privata konsumtionens
utveckling. Utgifterna är främst känsliga för antaganden om pris-, löne- och
ränteutveckling samt arbetslöshetsnivå.

Under
perioden fram t.o.m. budgetåret 1993/94 beräknas statsbudgetens inkomster i lågalternalivd
öka med i genomsnitt 2,9% per år, från 385,8 miljarder kronor till 431,7
miljarder kronor och i högalternativet med i genomsnitt 4,2% per år till 455,3
miljarder kronor.

I
löpande priser ökar statsbudgetens utgifter enligt långtidsbudgetens lågalternativ
med i genomsnitt 2,9% per år från 375,1 miljarder kronor till 420,2 miljarder
kronor. I högalternativet ökar utgifterna med i genomsnitt 6,6% per år till
484,7 miljarder kronor budgetåret 1993/94.

I
fasla priser beräknas utgifterna minska med i genomsnitt 0,4% per år. De
utgifter som ökar mest under perioden är bidrag lill hushåll och kommuner. Den
enskilt största utgiftsökningen är räntebidragen till bostäder, som under
perioden beräknas öka med i genomsnitt 7,8% per år. De bidrag till kommuner som
beräknas växa mest är bidragen till barnomsorg resp. social hemhjälp, vilka
väntas öka med 6,8% resp. 8,4% per år. De statliga utgifterna för konsumtion,
dvs. främst utgifter för försvar, utbildning, rättsväsende och allmän
förvaltning, beräknas däremot minska realt med 0,3% per år under de kommande
fem åren.

På
statsbudgetens inkomstsida redovisas vissa sociala avgifter netto mot de
utgifter de är avsedda att finansiera. Dessa utgifter — främst för
sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring — förutses under kommande femårsperiod
i fasta priser öka med 2,3% resp. 5,6% per år. Avgifterna till dessa system
beräknas ej täcka utgifterna under perioden. Dessa underskott påverkar därför
statsbudgetens saldo.

1
Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 150. Bilaga 1.2

Budgetsaldot
förbättras i lågalternalivd från 10,7 miljarder kronor budgetåret 1989/90 till
11,5 miljarder kronor budgetåret 1993/94. I högalternativet försämras saldot
lill elt underskott på 29,4 miljarder kronor slutåret i perioden. Skillnaden
på 40,9 miljarder kronor mellan alternativen beror i första hand på att den
höga pris- och löneutvecklingen i högalternativet medför större arbetslöshet
vilket ökar statsbudgetens utgifter. Ett sämre budgetsaido betyder också dt
ökat upplåningsbehov och växande statsskuldräntor.

Diagram I. Budgetsaldots utveckling 1988/89-1993/94

Miljarder
kronor

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.2

20.,

10-

Lågalternativel
,--

\ ,.--"'

-10

-20-

■

Högallernalivel

-30 B8

/89

09/eo

90/91

91/02 02/93

93/94

En
fullständig bild av hela offentliga sektorns finansiella utveckling kräver
förutom av statsbudgeten även särskilda beräkningar av socialförsäkringssystemets
samt kommunsektorns utveckling. I socialförsäkringssystemet sker en ökad
belastning på försäkringssystemet p.g.a. ett växande antal pensionärer, en ökad
andel pensionärer med ATP och allt fler med hög eller full ATP-poäng.
Utgifterna för ATP väntas under långtidsbudgetperioden växa realt med 4,8% per
år. Sparandel i AP-fonden förstärks dock i och med höjningen av ATP-avgiften
och förutses i lågalternalivd vara drygt 34 miljarder kronor i början och
slutet av perioden. I högalternativet ökar sparandel lill följd av högre
avgifts- och ränteinkomster. Kommunsektorns sparande beräknas utvecklas
negativt. Som andel av BNP försämras sparandet i den offentliga sektorn under
längtidsbudgetperioden. För art undvika en negativ utveckling i det samlade
offentliga sparandet krävs antingen en förbättring av statsbudgetens saldo i
form av ett ordentligt överskott eller motsvarande förbättring av sparandet i
social-försäkri ngssystemel.

Det
finns en rad omständigheter som talar för dl höjt offentligt sparande. Bland
annat konstateras alt det privata sparandet är för lågt även vid full
sysselsättning och fullt kapacitetsutnylljande, varför underskott i bytesbalansen
uppstår. Även prognoser över offentliga utgifter, grundade på
befolkningsutvecklingen, talar för elt ökat offentligt sparande.

Riksdagen har vidare
uttalat atl det totala skattetrycket inte kan skärpas Prop. 1988/89:150
ytterligare. Inkomsterna kan alltså inte öka snabbare än BNP. Eftersom Bilaga
1.2 det offentliga sparandet inte bör försämras, utan snarast förbättras,
följer att de offentliga utgifterna måste anpassas lill den inkomstutveckling
som blir konsekvenserna av en oförändrad eller sänkt skattekvot. Redan i
lågalternativel ökar utgifterna snabbare än vad delta utrymme medger, framför
allt till följd av automatiken i de stora transfereringssystemen. I högalternativet
är denna utveckling tydlig. 1 detta alternativ uppstår — med dessa
förutsättningar — en sparandebrist i statsbudgeten om 56 miljarder kronor vid
långtidsbudgetperiodens slut. Det är att märka att den statliga konsumtionen
beräknas minska realt under de kommande fem åren. Slutsatsen är att det krävs
god kontroll av utgiftsutvecklingen i den offentliga sektorn både på kort och
lång sikt. Nya reformer kräver ytterligare besparingar och omfördelning av den
offentliga sektorns utgifter.

1 Metod

1.1 Antaganden

Långtidsbudgetkalkylen
bygger pä de antaganden om utvecklingen av BNP, priser, löner och räntenivå som
redovisas i tabell 1. Beräkningama i löpande priser är gjorda utifrån två
antagandestmkturer. Lågaltemativet baseras på låg pris- och löneökningstakt,
vilket medför en högre tillväxt, jämfört med idag, fortsalt låg arbetslöshet
och sjunkande räntor. Högalternativet utgår ifrån en hög pris- och
löneökningstakt, varav följer sjunkande tillväxt, en allt högre arbetslöshet
och stigande räntor.

Tabell 1. Antaganden

Lågalternativet

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.2

1989
1990

1991

1992

1993

1994

4,0 4,6
6,0

4,0
4,8 3,3

4,0 4,8
3,0

4,0 5,0
3,0

7,0 8,6

7,2

Timlön

Lönesunima

KPI (årsgenomsnitt)

Nyupplåningsränta,

inhemsk (lång) BNP, volym

11,0 1,6

11,0 LO

10,0

1,7

9,0 2,0

8,0

2,5

8,0

2,5

Högalternativet

1989

1990

1991

1992

1993

1994

Timlön

Lönesumma

KPI
(årsgenomsnitt)

Nyupplåningsränta,

irihemsk
(lång) BNP, volym

7,0

7,2 5,5

13,0 1,0

7,0 7,0 5,6

13,5 0,8

7,0 7,0

5,7

14,0 0,8

7,0 7,0 5,8

14,0 0,8

1.2 Beräkningsmetodik Inkomsterna

Beräkningama
av inkomsterna i långtidsbudgeten gmndar sig på antaganden om utvecklingen av
bl. a. lönesumma, priser och privat konsumtion. Vid beräkningen av framförallt
inkomstskatter, socialavgifter och mervärdeskatt är dessa antaganden av
central betydelse för resultaten.

Vad
beträffar fysiska personers inkomstskatt har, som en beräknings-mässig
fömtsättning, skattens andel av beskattningsbar inkomst 1989 hållits konstant
under långtidsbudgetperioden.

Schablonmässigt
har antagils alt företagens taxerade inkomst ökar under perioden i
lågaltemativet med 10% per år och i högallemativd i en sjunkande ökningstakt.

Skatterna
på alkohol och tobak har räknats upp med den allmänna prisutvecklingen. För
övriga punktskatter antas att skatlesatsema ligger kvar på oförändrad nominell
nivå, dvs. någon justering av dessa skattesatser med hänsyn till
prisutvecklingen har inte lagts in.

utgifterna Prop. 1988/89:150

Beräkningama
av utgifterna utgår från anslagsbeloppen för budgetåret ' 1989/90 enligt
1989 års reviderade budgetförslag. Beräkningama i fasta priser utgår från
oförändrad pris- och lönenivå jämfört med 1989 års budgetproposition.

Följande
principer har i huvudsak tillämpats vid bedömningen av hur utgiflema i fasla
priser utvecklas under perioden:

— Utvecklingen
av s. k. transfereringsanslag beräknas utifrån antaganden om de utgiftsstyrande
faktorema. Exempelvis styr antaganden om bl. a. volymutvecklingen utgifterna
för folkpensionsanslaget och bidrag till drift av gmnd- och gymnasieskola.
Utvecklingen av transfereringsanslagen styrs ofta av automatiskt verkande
regelsystem.

— Anslag
som fömtsätter särskilda beslut av statsmakterna för att utgiftsnivån för
ändamålet skall förändras antas ha en oförändrad anslagsnivå under perioden.

— Vissa
anslag styrs av att statsmaktema lagt fast långsiktiga ramar eller program för
verksamheten. Som exempel kan nämnas utgiftsramen för det militära försvaret
samt olika forsknings- och utvecklingsprogram. I de fall klara uttalanden om
lidsbegränsningar av åtagandet föreligger, har i långlidsbudgetberakningarna
anlagils att utgiflema bortfaller när programmet eller motsvarande upphör. I
övriga fall har i regel schablonmässigt antagits att utgifter för de olika
ändamålen kvarstår under hela långlidsbudgetperioden. Utgifter för
investeringsändamål har behandlats på motsvarande sätt.

— Beräkningen
av utgifterna för arbetsmarknads- och regionalpolitik har i lågalternativet
gjorts med utgångspunkt från att inga nya utgiftsåtaganden görs under
långtidsbudgetperioden. En merbelastning inom dessa områden har dock fömtsätts
i högallemativd.

— I
beräkningarna av anslagen till myndigheternas förvaltningskostnader har
antagits att huvudförslaget, dvs. det produkliviletsavdrag som årligen görs,
tillämpas under långtidsbudgetperioden. Uppräkningen av utgiftsutvecklingen
från fasta till löpande priser har

gjorts
med de antaganden om förändring av priser, löner, m. m. under perioden som
redovisats i tabell 1. Utgifterna har beräknats med två alternativa
antagandestmkturer baserade på två antaganden om löneökningstakten. Dock har
vissa bidragsnivåer kalkylmässigt anpassats till pris-och löneutvecklingen
trots att någon formell indexkoppling inte föreligger. I appendix I ges i den
realekonomiska redovisningen även den historiska utgiftsutvecklingen budgetåren
1982/83-1987/88 i fasta priser. Omräkningen till fasta priser har skett med
olika index för de skilda utgiftsslagen.

2
Statsbudgetens inkomster

2.1 Inledning

Inkomsternas
utveckling är nära kopplad till den ekonomiska utvecklingen och därmed i hög
grad beroende av de antaganden som presenterats i avsnitt 1.1. De beräkningar
som har gjorts inom ramen för långtidsbudgeten bygger i huvudsak på att inga
nya beslut tas som påverkar statsbudgetens inkomstsida. Dock har konsekvensema
av samtliga förslag i kompletteringspropositionen beaktats. Som en
beräkningsmässig fömtsättning har dock skattens andel av beskattningsbar
inkomst för fysiska personer hållits konstant under beräkningsperioden. Vidare
har skatterna på alkohol och tobak räknats upp med den allmänna
prisutvecklingen och mervärdeskatten med konsumtionens utveckling. Övriga
indirekta skatter har beräknats med utgångspunkt från idag gällande
skattesatser.

Inkomsterna
från fysiska personers skatt, juridiska personers skatt, lagstadgade
socialavgifter samt skatt på varor och tjänster svarar för mer än 80% av de
totala statslnkomstema. Framställningen i det följande koncentreras därför
till dessa inkomstslag.

2.2 Resultatet av beräkningarna

Den
beräknade utvecklingen av statsbudgetens inkomster i lågaltemativet framgår av
nedanstående diagram och tabell.

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.2

Diagram
2. Statsbudgetens Inkomster 1989/90 fördelade på olika huvudgrupper.

övriga inko 18;

;a pers. skatt

Övr. indirekta skalterj 17%

Juridiska pers. skatt 7%

Mervärdeskall 27%

Socialavgifter 12%

Prop.
1988/89: Bilaga 1.2

150

c öO-o C> Os

00 o .S 5 f

"•r G .- -2 oo Os

J?
1) c :0 ° '

####

so —' 1/
Os

-5I-

rsj *r

oo_

u-1 Csl
r<-i —

m m

csT

-H 1
-H -(-

-H

-h -H

-H

Os 00 oo —'

.-T
—" VO —T

O I

O so

<2
t

i§

;2,o

ODJ<

C u.

'C i>

■2
"2

ÖJ

•TO .—)

b. •—'

12 s

■
0_ OS (N

—

o so

—

— O v-1
—

O O

Os"

"—

< oo

■ -o rn m rn r--' in — h"

Os 00

oo 00 "

I I "*

—
r--

(N (N r
00

r f

r-l oo
(N *o

oo os

O Tj- o

— H

rA
KTi i/~> Os

rN 00

rsi

— ' Tt uo (N

<n"

oCoo"

Tt"

o W- » oo

C m OO

####

itthg r ä nd 82/8 87/8

. — 0
0,so_ so" Os rl o"

•<

c ;0
< "

(rt C; —
—

-1- + -I--I-

-1-

os r-

rso m

+ +

ert

3 »Cd

tfl

o os

.:<:

2
-a

< .5

>■■

■Q

• T3

fSi

To u

cd Cd

t; «3 « K >

ni —

s -s -5 a E

o .2 £ ;-c o

.i ä u « j > .: « !

C cd < « ,00

cn > tn

Cd :cd

" c"- u.

X! .5 >, u S2J2 E

u- .o J= J O fc- O c

• <

:cd

—

C/3-

Inkomstskatt Prop. 1988/89:150

Inkomstskatterna
utgörs av skatt på fysiska och juridiska personers in- ""S> -
komster och uppgår lill en fjärdedel av statsbudgetens inkomster. Mer än två
tredjedelar av inkomstskatterna på budgeten härrör från fysiska personer. Av
fysiska personers beskattningsbara inkomster utgör den statliga skatten drygt
10% i genomsnitt. Utvecklingen av statens direkta skatteinkomster beror på
faktorer som skattesatser och avdragsmöjligheter samt skattebasens, t.ex.
lönesummans, utveckling.

Inkomstskatterna
från fysiska personer beräknas öka-med i genomsnitt 4,9% per år i
lågalternativet och 8,3% per år i högalternativet under långtidsbudgetperioden.
Att ökningstakten blir högre:i:högalternativet beror på atl lönesumman där
ökar snabbare, vilket ger'högre skatteintäkter. Under perioden 1982/83—1987/88
ökade dessa inkomster med i genomsnitt 16,1 % per år. Den kraftiga
inkomstutvecklingen under den historiska peHoden förklaras i hög grad av den
snabba pris- och löneutvecklingen under dessa år.

Juridiska
personers inkomstskatt utgör ca 7% av statsbudgetens inkomster. Andelen har
vuxit kraftigt under perioden 1982/83 -1987/88. Genomsnittligt ökade dessa
inkomster då med 22,0% per år. Mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88 var de I
stort sett oförändrade. Bedömningen av utvecklingen under denna inkomsttitel är
förenad med stor osäkerhet.iDet beror på all grunden här utgörs av prognoser
dels över företagens vinstutveckling, dels över inbetald skatt i förhållande
till vinsten.

Lagstadgade
socialavgifter

Vid
givna avgiftssatser följer de lagstadgade socialavgifterna lönesummans
utveckling. De svarar för ca en åttondel av de totala Inkomsterna, vilket
innebären sedan budgetåret 1985/86 minskande andel. I tabell 3 redovisas de
olika avgiftssatser som ligger till grund för beräkningarna.

Budgetåret
1989/90 beräknas inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna på
statsbudgeten uppgå lill 48 miljarder kronor. Inkomsterna beräknas minska med i
genomsnitt 2,1 % årligen i lågalternativel oéh öka med 0,5% årligen i
högalternativet under långtidsbudgetperioden. Skillnaden mellan de båda
alternativen beror på att lönesumman ökar snabbare i högallernalivel. Den
långsamma, i lågalternativet negativa, ökningstakten förklaras lill slor del av
sänkningen av folkpensionsavgiften.

Vissa
socialavgifter förs lill fonder utanför statsbudgeten. Dessa avgifter
nettoredovisas i budgeten. Nettoredovisningen innebär att avgiftsinkomsterna
minus de utgifter som avgifterna är avsedda att finansiera tas upp som inkomst
i budgeten. Om fondens utgifter överstiger dess inkomster belastas budgetens
inkomstsida med detta underskott. Så är t. ex. fälld med avgifterna till
sjukförsäkringen och arbetskadeförsäkringen sedan 1987/88. Totalt uppgår inkomsterna
av socialavgifter lill 200 miljarder kronor, utgifterna till 152 miljarder
kronor. Differensen, dvs. ovannämnda 48 miljarder kronor, avses täcka
socialförsäkringens kostnader på statsbudgetens utgiftsida bl. a. för
folkpensioner och barnomsorg.

Tabell
3. Lagstadgade socialavgifter

Prop. 1988/? Bilaga 1.2

19:150

Procentuellt uttag för avgiftsåret

Anlaget

1988

1989

1990-1994

Avgifter vars inkomster.helt redovisas på
statsbudgeten

Folkpensionsavgift Sjukförsäkringsavgifi
Barnomsorgsavgift Vuxenutbildningsavgift Allmän löneavgift

9,45

,io;io

2,20 0,27 0,34

9,45 ,10,10 2,20 0,27 0,34

7,45 10,10 2,20 0,27 0,34'

Avgift vars inkomster delvis redovisas på
statsbudgeten

Arbetsmarknadsavgift

2,16

Avgifter vars inkomster inte redovisas på
statsbudgeten

ATP-avgift Delpensionsaygift Arbetsskadeavgift
Lönlagargaranliavgift Arbetarskyddsa vgi ft Avgift till sjöfolks pensionering

10,60 0,50 '0;90 0,20 0,35

1,20

11,00 0,50 0;90 0,20 0,35

1,20

13,00 0,50 0,90 0,20 0,35

1,20

Summa

37s07

37,47

' För 1990 antas den allmänna löneavgiften uppgå till 5,34
% i Stockholmsområdet

och till 2,34 % i landet i övrigt

' Betalas endast av arbetsgivare som sysselsätter
sjömansskatlepliktig personal

När
det gäller de socialutgifter som nettoredovisas, är utvecklingen inom
arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen av särskilt intresse. Utgifterna
inom dessa områden beräknas öka kraftigt under längtidsbudgetperioden.
Budgetåret 1989/90 beräknas arbetsskadeförsäkringen belasta budgeten med 8,0
miljarder kronor och budgetåret 1993/94 med 12,2 miljarder-kronor i
lågalternativet; i högalternativet ökar budgetbelastningen till 13,8 miljarder
kronor slutåret. Motsvarande underskott för sjukförsäkringen är 5,8 miljarder
kronor budgetåret 1989/90 och 9,8 miljarder kronor budgetåret 1993/94 lenligt
lågalternativel. I högahemativet ökar iunderskottet ytterligare.något till 9,9
miljarder kronorbudgdård 1993/94. Den Ökade belastningen på
sjukförsäkringssystemet beror framför allt på föräldraförsäkringensufbyggnad i
tre steg. För långtidsbudgetperioden har 1 beräkningarna utgått från elt
oförändrat sjuktal, jämfört med 1988.

Skatt
på varor och.tjänster

De
indirekta skatterna på varor och tjänster svarar för drygt 40% av statsbudgetens
inkomster. 'Den största enskilda inkomsttiteln, mervärdeskatten, svarar för ca
25%. Vid en given skattesals bestäms inkomstutvecklingen under denna titel i
huvudsak av antaganden om utveckling av privat och offentlig konsumtion, i
löpande priser. Mervärdeskattens

genomsnittliga
årliga ökningstakt under långtidsbudgetperioden beräknas Prop. 1988/89:150

uppgå lill 3,5% i lågalternativel och 5,1 % i högalternativet. Bilaga
1.2

Inkomsterna
av övriga indirekta skatter ökade under perioden 1982/83-1987/88 årligen med i
genomsnitt 10,6%. Under långlidsbudgetperioden stannar ökningstakten för dessa
inkomster på 1,9% per år i lågaltemativet. Beräkningen utgår huvudsakligen från
idag fastställda skattesatser, i enlighet med traditionell leknik för långtidsbudgelberäk-ningar.
Undantag är skatt på vin, sprit, öl och tobak, som räknats upp med den allmänna
prisutvecklingen.

2.3 Statens totala inkomster

Som
tidigare nämnts har statens inkomster en stark koppling till den realekonomiska
utvecklingen. Under perioden 1982/83—1987/88 var den genomsnittliga årliga
BNP-tillväxten 2,5%, samtidigt som den genomsnittliga årliga ökningen av
statens inkomster var 5,1 % realt. Under långtidsbudgetperioden beräknas den
genomsnittliga reala ökningstakten för BNP bli 2,1% i lågalternativet.
Statsinkomsterna beräknas realt minska med 0,5% i genomsnitt per år.
Statsinkomsterna beräknas således öka långsammare än BNP under
långtidsbudgetperioden, i motsats lill utvecklingen under perioden
1982/83—1987/88, då inkomsterna ökade snabbare än BNP-tillväxten.

I
huvudsak beror detta på att de förväntade utgiftsökningarna inom
sjukförsäkringen och arbelsskadeförsäkringen samt sänkningen av folkpensionsavgiften
innebär att nettoinkomsterna av socialavgifter realt antas minska under
perioden. Slutligen innebär den traditionellt tillämpade metoden att utgå från
antagandel om oförändrade indirekta skatter att de skatter som är uttryckta i
kronor per liter/kilo minskar realt, givet oförändrad konsumtion.

3 Statsbudgetens utgifter Prop. 1988/89:150

- . XT .<- , .. Bilaga 1.2

3.1 Utgifternas utveckling

Statsbudgetens
utgifler exkl. statsskuldräntor minskade under perioden 1982/83-1987/88 med i
genomsnitt ca 1,6% per år i fasta priser. Orsakerna till den reala minskningen
är bl.a. att vissa lån samt affärsverkens investeringsanslag inte längre
belastar budgeten. Inklusive statsskuldräntor minskade statens utgifter under
samma period med i genomsnitt ca 2,0% per år. Denna minskning förklaras främst
— fömtom de ovan nämnda orsakerna — av ränte- och valutakursförändringar.

Under
långtidsbudgetperioden beräknas statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor
i oförändrad pris- och lönenivå genomsnittligt öka med ca 0,5 % per år. Den
viktigaste orsaken till denna årliga reala utgiftsökning är, liksom i förra
årets långtidsbudget, ökningen av kostnadema för bostadssubventionerna i form
av räntebidrag. Ränteläget och det ökade bostadsbyggandet samt
kostnadsutvecklingen inom byggnadssektom medför att anslagsbelastningen stiger
kraftigt. Exkluderas kostnadema för räntebidrag under långlidsbudgetperioden
stannar den årliga ökningen av statens utgifter i oförändrad pris- och lönenivå
vid knappt 0,2%.

I
löpande priser exkl. statskuldräntor begränsas utgiftemas tillväxt i
lågalternativet lill ca 3,9% per år. Orsaken till den förhållandevis låga
utvecklingstakten är antaganden om en markant dämpning av pris- och
löneutvecklingslakten under perioden. Med högalternativets anlaganden beräknas
utgiftemas tillväxt exkl. statsskuldräntor i löpande priser till 7,4% per år.

Utgifterna
för räntorna på statsskulden beräknas till 57,0 miljarder kronor för budgetåret
1989/90. I lågaltemativet beräknas utgiflema för statsskuldräntor minska med
3,7% per år under långtidsbudgetperioden som en följd av att räntesatserna
successivt antas falla samt minskad statsskuld. Detta Innebär att de totala
statsutgiftema, inklusive statsskuldräntor, i lågalternativet ökar med 2,9%
per år.

Uttryckt
som andel av BNP innebär detta att statsutgiftema beräknas minska under perioden
frän 30,2% budgetåret 1989/90 till 27,2% 1993/94 i lågaltemativet.

I
tabell 4 nedan redovisas en jämförelse mellan utgiflema enligt låg- och
högalternativet. Kostnadema för arbetsmarknads- och regionalpolitik är
betydligt större i hög- än i lågaltemativet. En stor skillnad kan även hänföras
till statsskuldräntoma, vilket beror på den betydligt högre räntenivån saml
elt ökande upplåningsbehov i högallemativd. Utgifterna i högalternativet ökar
även till följd av att räntebidragssystemet i bostadssektom är så utformat all
fastighetsägarna kompenseras för de högre räntekostnaderna i detta alternativ.
I övrigt bidrar bl. a. den högre pris-och lönenivån till att utgiflema för
folkpensioner och andra Indexbundna transfereringar ökar snabbare. Även utgiflema
för statlig konsumtion, såsom l.ex. försvaret, blir högre i högalternativet.
Inkomstema ökar i genomsnitt snabbare i högalternativet beroende på en högre
antagen pris-och löneutveckling. Ökningen avstannar dock i takt med att den
minskade

tillväxten
slår igenom, och ökningen av utgiflema överstiger ökningen av inkomsterna.
Sammanlagd beräknas denna utveckling leda lill en försämring av budgetsaldot
för slutåret med drygt 34 miljarder kronor.

Tabell 4. Högalternativet jämfört med lågalternativet

Miljarder kronor, differens

1990/91 1991/92 1992/93 1993/94

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.2

Inkomster Utgifter exkl.

statsskuldränlor
Statsskuldräntor

Budgetsaido

+
15,5 +21,5 +20,9 +23,6

-36,1
-51,5 - 7,0 -13,0

-10,5 -21,8 0,0 - 2,0

-40,9

-22,2

+ 5,0 - 2,3

Statsbudgeten
består av många olika slag av utgifter. För ekonomin i sin helhet har dessa
olika enskilda utgifter mycket olika konsekvenser. Den departementsvisa
uppdelningen är mindre ändamålsenlig som utgångspunkt för en analys i detta
hänseende. Lämpligare är att göra en uppdelning på de realekonomiska
kategoriema konsumtion, investeringar och transfereringar. I nedanstående
diagram visas statsbudgetens utgifter budgetåren 1982/83, 1989/90 samt
kalkylens slutar 1993/94 uppdelade i realekonomiska kategorier. Utgifterna är
uttryckta i 1989/90 års priser. I appendix I finns en mer ingående redovisning.

Diagram 3. Statsbudgetens utgifter budgetåren
1982/83,1989/90 samt 1993/94 fördelade på realekonomiska kategorier

Miljarder
kronor, 1989/90 års priser

1. Konsumtion, investeringar

2.
Transfereringar
till hushåll

3.
Transfereringar
till kommuner

4.
Transfereringar
till förelag

4 5

5.
övriga
transfereringar

6.
StatssUuldräntor

7.
Finansiella
transaktioner

Ä'ä//or
Riksrevisionsverket och finansdepartementet

3.2
Utgiftemas utveckling uppdelade på departementens verksamhetsområden

Beräkningarna
av utgifterna utgår från de anslagsbelopp för budgetåret 1989/90 som redovisas
i budgetpropositionen eller, om förändringar däref-

ter
inträffat på gmnd av särpropositioner m.m., från del reviderade bud- Prop.
1988/89:150 gdförslagd. Enligt beräkningama ökar de totala utgifterna i
oförändrad Bilaga 1.2 pris- och lönenivå (exkl. statsskuldräntor) med ca
0,4% under perioden.

Bland
de utgifter som ökar särskilt kraftigt kan nämnas, inom bostadsdepartementets
verksamhetsområde ökade bostadssubventioner i form av räntebidrag, inom
socialdepartementets verksamhetsområde bidrag till kommunal bamomsorg och
bidrag till social hemhjälp.

Den
utveckling av statsbudgetens utgifter som närmare redovisas i appendix II åskådliggörs
i fasla priser samt enligt låg- och högalternativet i nedanstående diagram.

Diagram 4. Utgifter för olika departements
verksamhetsområden 1989/90 och 1993/94 i fasta priser samt enligt låg- och
högalternativet

Miljarder kronor

Fasta
priser

UE övrigt

Lågalternativet

■
80 D 934

Ju UD Fö

K Fi U

UE övrigt

Högalternativet

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.2

4
Budgetsaldot

De
tidigare presenterade beräkningarna av statsbudgetens inkomster och utgifter
under långtidbudgetperioden har sammanställts i tabell 5. Utöver den
framräknade utvecklingen under långtidsbudgetperioden redovisas utfallen för
budgetåren 1982/83-1987/88 och nuvarande beräkning för budgetåren 1988/89 och
1989/90.

I
långtidsbudgeten görs inga beräkningar av det underiiggande saldot för
långtidsbudgetperioden, eftersom några särskilda åtgärder som under perioden
skulle skapa en skillnad mellan del redovisade och det underliggande
budgetsaldot inte är kända.

Budgetsaldot försämras i
lågalternalivd från ett budgetöverskott på 10,7 miljarder kronor budgetåret
1989/90 till ett budgetunderskott på 8,6 miljarder kronor budgetåret 1991/92.
Lågaltemativets försämring under budgetåren 1990/91 och 1991/92 beror dels på
att inkomstema av den finanspolitiska åtstramningen lill största delen upphör,
dels på att utbetalningarna av kommunalskatlemedel ökar kraftigt. Eftersom
utbetalningarna till kommunema sker med två års eftersläpning, får kommunerna
dessa år tillgodoräkna sig de höga skatteökningar som blev följden av de höga
löneökningama två år tidigare. Därefter förbättras gradvis budgetsaldot och
budgetård 1993/94 beräknas dl överskott på 11,6 miljarder kronor.

1
tidigare långtidsbudgetar har beräkningama visat på liknande utveckling av
budgetsaldot: ett förbättrat saldo i alternativet med låg löne- och
prisutveckling, och ett försämrat saldo i alternativet med höga pris- och
löneökningar. Trots all den historiska utvecklingen inte stannat vid
lågal-lernativens, vad gäller priser och löner, har budgetsaldot förbättrats
sedan 1982/83. Detta har flera förklaringar. En är att medan långtidsbudgettekniken
innebär oförändrade regler vad gäller t. ex. skatter, har i verkligheten

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Tabell
5. Budgetsaido budgetårer

1
1982/83-1993/94

Miljarder
kronoi

-,
löpande priser

Budgetår

Inkomster

Utgifter exkl.

Statsskuld-

Budget-

Budgetsaido

statsskuld-

räntor

saido

som andel

räntor

av BNP

Utfall

1982/83

191,3

229,7

48,2

-86,6

-13,1%

1983/84

221,2

237,9

60,4

-77,1

-10,3%

1984/85

260,6

253,9

75,2

-68,5

- 8,3%

1985/86

275,1

255,4

66,5

-46,8

- 5,2%

1986/87

320,1

271,5

63,8

-15,2

- 1,6%

1987/88

332,6

283,3

53,4

- 4,1

- 0,4%

Nuv.
beräkning

1988/89

364,9

300,3

53,6

11,0

1,0%

1989/90

385,8

318,1

57,0

10,7

0,9%

Lågalt.

1990/91

394,1

332,5

58,0

3,6

0,3%

1991/92

390,5

345,1

56,0

-10,6

- 0,8%

1992/93

409,6

357,7

53,0

- 1,1

- 0,1%

1993/94

431,7

371,2

49,0

11,5

0,7%

Högalt.

1990/91

409,6

343,0

58,0

8,6

0,6%

1991/92

412,0

366,9

58,0

-12,9

- 0,9%

1992/93

430,5

393,8

60,0

-23,3

- 1,5%

1993/94

455,3

422,7

62,0

-29,4

- 1,8%

de
statliga skatterna och avgifterna stigit som andel av BNP; skattekvoten har
alltså sligit. Ytterligare en förklaring är all tillväxten, mätt som den reala
förändringen av BNP, varit hög, framför allt lill följd av den internationella
utvecklingen med höjda priser på för Sverige viktiga exportvaror, sänkt
oljepris, m.m. Delvis till följd av della, har vidare arbetslösheten kunnat
hållas nere, vilket också är en viktig förklaring lill atl statens utgifter för
arbetsmarknads- och regionalpolitik inte ökat så mycket som förutsatts i
tidigare långtidsbudgetars högalternativ.

I
tabell 6 redovisas inkomster, utgifter och budgetsaido uttryckt som andel av
BNP för långtidsbudgetens första och sista år.

Tabell 6. Inkomster och utgifter som andel av BNP, löpande
priser

1982/83

1989/90

1993/94 Lågalt.

1993/94 Högalt.

Inkomster

29,0%

31,0%

28,0%

27,8%

Utgifter
exkl.

statsskuldräntor

34,8%

25,6%

24,0%

26,2%

Statsskuldräntor

7,3%

4,6%

3,2%

3.6%

Budgetsaido

-13,1%

0,9%

0,8%

-2,0%

s. 85 Kontrollera mot PDF

5 Den
offentliga sektorn

De
totala offentliga utgifterna uppgår till ca 900 miljarder kronor (inklusive
inomoffentliga transfereringar) 1989/90. Av dessa hänför sig ca 40% till
statsbudgeten. Långlidsbudgetberakningarna är i huvudsak koncentrerade till
statsbudgeten, men del är belysande att vidga perspektivet till att omfatta
också övriga delar av den offentliga sektorn i ekonomin, dvs.
socialförsäkringssektorn och kommunerna. De offentliga utgifternas ut
veckling!motsvarar förändringar av sekloms storlek I ekonomin. Inkomsterna som
behövs för atl möta utgifts- och sparandekrav motsvarar skattekvotens
utveckling. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn speglar
tillsammans med det privata sparandet bytesbalansens utveckling.

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.2

5.1 Den historiska utvecklingen

Det
finansiella sparandet i den offentliga sektorn har kraftigt förbättrats sedan
budgetåret 1982/83. Orsaken är framför allt att statsbudgetens stora,
underskott successivt minskal för att nu ersättas med överskott. Därutöver har
del finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn vuxit något under
perioden. Inkomsterna av socialavgifterna och AP-fondens ränteinkomster har
således varit större än utgifterna, vilka främst beslår av utbetalning av ATP.

Hur
del finansiella sparandet i den offentliga sektorn utvecklats framgår av
diagram 5.

Diagram
5. Finansiellt sparande i offentlig sektor budgetåren 1982/83-1987/88

Miljarder
kronor, löpande priser

Källor:
Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

40-,

Offentliga y- sektorn

30-

■
y

■
AP-fonden

20-

Staten

10-

, /

/ ...

-10

Kommunerna

-20-

—-

-30-

-40-

-50-

....---'"

-60

82/83 a3,/84

84/85

86/86

86/87

87/88

5.2

Staten

Del finansiella sparandet
i staten under långtidsbudgetperioden avspeglar utvecklingen av statsbudgetens
saldo. Skillnaden mellan sparandel i staten och statsbudgetens saldo beslår
främst av de finansiella transaktioner

(utlåning och
återbetalning av lån) som netto belastar budgeten men inte Prop. 1988/89:150

del finansiella sparandel i staien. Bilaga 1.2

Utvecklingen
i staien framgår av nedanstående tabell.

Tabell 7. Statens ilnansiella sparande 1989/90-1993/94

Miljarder
kronor, löpande priser

1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94

11,0

6,6

-7,4

1,9

15,5

11,0

11,6

-9,7

-20,3

-25,4

Lågaltemativet Högalternativet

5.3 Socialfbrsäkringssektorn

I
socialförsäkringssektorn motsvaras del finansiella sparandet helt av utvecklingen
i AP-fonden'. Stora utgiftsökningar sker i AP-fonden de närmaste fem åren till
följd av allt fler pensionärer med ATP och allt fler med högre ATP-poäng.
Arbetsgivaravgifterna täcker sedan 1982 inte pensionsutgifterna utan även
ränteinkomsterna tas i anspråk. I lågalternativel försämras del finansiella
sparandel kraftigt p.g.a. de ökade utgifterna, vilket visas i tabell 8.

Tabell 8. AP-fondens utveckling 1989/90-1993/94
lågalternativet

Miljarder kronor, löpande priser

1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94

Inkomster

65,6

37,7 5,5

74,1

40,0

5,8

77,6

42,2

6,0

81,4

43,7 6,4

85,5

44,4

6,8

08,8

119,9

125,8

131,5

136,7

74,2

82,8

89,8

96,1

102,5

34,6

37,1

36,0

35,4

34,2

Arbetsgivaravgifter Räntor m.m. Övrigt

Summa

Utgifter

Utbetalda pensioner

Finansiellt sparande

Finansiellt sparande,

högalternativet 35,6 39,7 39,3 38,7 37,4

I
högalternativet uppvägs utgiftsökningarna av högre inkomster beslående dels av
arbetsgivaravgifter, dels av höga ränteinkomster till följd av antaganden om
hög räntenivå.

Statliga
utgifler redovisas som nämnts såväl på statsbudgetens inkomsl-som utgiftssida.
Vid en analys av den offentliga sektorns samlade utgifter,

' 1 nationalräkenskaperna, uppbyggda enligt principerna i
System of National Ac-

counts (SNA; se vidare appendix 1), beslår sociallorsäkringssektorn av
AP-fonden

(inkl. löntagarfonderna), de erkända arbetslöshetskassorna samt de allmänna
försäk

ringskassornas utgifter för sjuk- och föräldraförsäkring. Det finansiella
sparandet i a-

kassorna är sedan 1989 definitionsmässigt lika med noll, och
sparandeunderskottet i

sjukförsäkringssystemet belastar som nämnts statsbudgeten och ingår därmed i
det

finansiella sparandet i staten. Med socialförsäkringssektorn avses därför i
långtids

budgeten enbart AP-fonden. 17

2 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 1.2

är del av intresse att
studera statens utgifter totalt. Dessa utgifter, dvs. inklusive statsbudgetens
socialförsäkringsdel bmtto, uppgår 1989/90 till 446,5 miljarder kronor att
jämföra med 375,1 miljarder kronor netto. Den reala utvecklingen av utgiflema i
statsbudgeten, redovisade netto och brutto, saml i AP-fonden sedan början av
1970-talet och till långtidsbudgetperiodens slut redovisas i diagram 6. Det
bör dock noteras att i statsbudgetens utgifter ingår bidrag till kommuner,
vilka frånräknas vid en redovisning av den konsoliderade offentliga sektorn.

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.2

Diagram 6. Utgiftsutvecklingen i statsbudget och AP-fonden
1969/70—1993/94

Miljarder kronor, 1989/90 års priser

ä"

lill

SiS,,s,s,.K

nniiiiMM!

I il

S § « § s

s §

iii

H,i,i,s

AP-fondcn

Statsbudgeten brutto

Slalsbiidgelen nctlo

Källor:
Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Fram
till första delen av 1980-talet ökade statsbudgetens utgifter mer än de
utgifter som redovisas netto på inkomstsidan samt utgiflema för ATP. Sedan
mitten på 1980-talet har situationen varit den motsatta.

I
lågalternalivd väntas statsbudgetens utgifter öka med 45 miljarder kronor,
vilket i genomsnitt motsvarar 2,9 % per år. De utgifler som redovisas netto på
inkomstsidan väntas öka med i genomsnitt 6,5% årligen. Motsvarande utveckling i
fasta priser beräknas till —0,5% resp. +2,9% åriigen. Tillsammans ökar de
totala utgifterna med 3,5% i genomsnitt per år. Under långtidsbudgetperioden
beräknas ökningstakten för utgiflema i AP-fonden vara betydligt högre än
utgifterna i statsbudgeten. AP-fondens utgifter för pensioner ökar i
lågalternalivd under perioden med 28 miljarder kronor, vilket motsvarar en
ökning med i genomsnitt 8,4% årligen. I fasta priser innebär detta en
genomsnittlig ökning med 4,8% per år. Del bör noteras atl utförda beräkningar för
AP-fonden pekar på ell försämrat sparande efler långtidsbudgetperiodens slut.

5.4
Kommunerna

För att beräkna den
offentliga sektorns finansiella sparande har kalkyler gjorts även för
utvecklingen i kommunerna.

Formellt
gäller att den kommunala budgeten skall balansera. Detta Prop. 1988/89:150
innebär att kommunsektorn inte kan finansiera utgifter för konsumtion Bilaga
1.2 med lån men att så kan ske för investeringar.

Den
kommunala konsumtionen antas i beräkningama realt växa med 2 % varje år under
långtidsbudgetperioden. Som jämförelse redovisas kon-. sumtionsutvecklingen
hittills under 1980-talel i tabell 9.

Tabell
9. Den kommunala konsumtionsutvecklingen

Årlig
procentuell förändring, 1980 års priser

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

1987

1988

3,0

3,1

2,2

2,6

3,0

2,7

0,8

2,1

1,7

Källa:
Statistiska centralbyrån

Av
tabell 10 framgår den kommunala sektorns finansiella sparande under
långtidsbudgetperioden.

Tabell
10. Den kommunala sektorns finansiella sparande

Miljarder
kronor, löpande priser

__________________ 1989/90
1990/91 1991/92 1992/93 1993/94

-11,3

1,7

5,7

- 0,5

-10,1

-11,3

-7,6

-9,4

-15,0

-22,9

Lågalternativel
Högalternativet

Förbättringen
av sparandet de första åren i lågalternativel beror på eftersläpningen av
utbetalningen av kommunalskatlemedel. Kommunerna får dessa år intäkter av
skatter som betalas två år tidigare, då löneökningarna varit relativt höga.
Mot slutet av perioden försämras sparandet kraftigt, särskilt markant i
högaltemativet, beroende på ökande utgifter för den kommunala konsumtionen.
Dessa utgifler svarar för tre fjärdedelar av de totala kommunala utgifterna,
och uppgick 1988 till ca 215 miljarder kronor.

Det
bör understrykas atl de ovan redovisade underskotten är beräknade med
traditionell långlidsbudgdteknik, och på intet sätt skall ses som prognoser på
faktisk utveckling. Denna leknik fömtsätter oförändrad kommunal utdebitering,
samt oförändrade statliga bidrag till kommunerna. Slutsatsen av
beräkningsresultaten är att den kommunala konsumtionen inte kan öka så myckel
som två procent per år i fasta priser, eftersom kommunerna inte får planera för
underskott i den löpande verksamheten. Speciellt gäller detta om tidigare års
höga pris- och löneökningstakl inte nedbringas.

5.5 Offentliga sektorns finansiella sparande

Utvecklingen
av del finansiella sparandel i den offentliga sektorn enligt beräkningarna i
långtidsbudgeten sammanfallas i diagram 7.

Diagram 7. Finansiellt sparande i den offentliga sektorn
1989/90-1993/94, lågalter- Prop. 1988/89: 150

nativet Bilaga 1.2

Miljarder
kronor, löpande priser

50-,

Offentliga sektorn

40-

\.........
.........

""-.-'

—■

_______

-—

AP-fonden

30-

20-

...-
Staten

10-

..-'*'

0--10-

J;--,-

_-——-—-—

-.-.,
,,--'"'

..-.-- --.

----

Kommunerna

-20-

.■

80/90 90/91

01/92

92/93

93/94

De
växande utgiflema i AP-fonden kompenseras av ökande avgiftsinkomster de
kommande fem åren, lill följd av höjningen av ATP-avgiften.

I
kommunema blir inkomstema förhållandevis höga de första åren p.g.a. den höga
löneökningstakten tidigare år. Om kommunemas konsumtion reah ökar med 2%
årligen försämras dock det finansiella sparandet kraftigt mot slutet av
perioden.

Sammanlagt
ger utvecklingen i de tre sektorema i lågalternativet ett förbättrat
finansiellt sparande i den offentliga sektom. Uttryckt som andel av BNP, faller
emellertid det offentliga sparandet.

I högallernalivel
blir det finansiella sparandet i den offentliga sektorn lägre under de kommande
fem åren. Detta är ett resultat av det försämrade sparandet både i staten och
kommunema. I AP-fonden ligger det finansiella sparandet kvar på samma nivå,
eftersom utgiftsökningarna under långtidsbudgetperioden uppvägs av högre
inkomster.

s. 20 Kontrollera mot PDF

6
Konsekvenser av beräkningsresultaten

Budgetåret
1989/90 motsvarar den offentliga sektoras finansiella sparande 2,8% av BNP.

Det finns en rad
omständigheter som talar för ett förstärkt offentligt sparande under de
kommande åren. Dels finns ett sparbehov för att kunna möta en internationell
konjukturnedgång. En sådan skulle drabba ekonomin och statsbudgeten hårdare
idag än under förra decenniet, eftersom staien idag har betydligt högre
statsskuld och höga ränteutgifter. Problemen med underskotten i bytesbalansen
är inte i första hand ett kostnads- utan ell sparproblem, eftersom underskott
uppstår även vid full sysselsättning och högt kapacildutnyttjande. För att
kompensera ett för lågt privat sparande måste då det offentliga sparandet öka,
jämfört med

idag.
Den ökande andelen äldre av befolkningen som fömtses under de Prop. 1988/89:150
närmaste decenniema, ställer krav på ökande utgifter för både vård/ Bilaga 1.2
omsorg och transfereringar i form av pensioner. Detta gäller speciellt på
längre sikt. Del är emellertid nödvändigt att på gmnd av della öka det
offentliga sparandel redan nu, för att inte alltför stora sparkrav skall behöva
ställas på den förvärvsarbetande delen av befolkningen i framtiden. Del finns
dessutom kortsiktiga, stabillserlngspolitiska skäl för elt ökat finansiellt
sparande i offentlig sektor. Elt medel atl minska den inhemska efterfrågan kan
vara sänkta offentliga utgifter. Med ell oförändrat skalle-och avgiftsuttag
skulle detta innebära dl ökat offentligt sparande via sänkta offentliga
utgifter.

Som
tidigare framgått visar beräkningarna i lågalternativel ell överskott i
statsbudgeten mot slutet av perioden. Samtidigt försämras det finansiella
sparandet i kommunerna kraftigt. Detta medför all endast en mindre förbättring
av det sammanlagda sparandel i den offentliga sektorn åstadkommes. I
lågalternativel sker en försämring av sparandet som andel av BNP. Budgetåret
1993/94 beräknas sparandel fortfarande undersliga 1989/90 års andd.

I
tabell 11 redovisas det finansiella sparande som skulle krävas i staten för att
hålla den offentliga sekloras totala sparande konstant som andel av BNP. I
lågalternativet ger detta ett besparingskrav från budgetåret 1991/ 92, medan
det i högalternativet ger dl allt större behov av ökat sparande.

Tabell 11. Finansiellt sparande i staten för bibehållen
sparkvot

Löpande priser, miljarder kronor

1990/91

1991/92

1992/93

1993/94

Lågalternativet

Sparandebehov Beräknat sparande Differens

-2,4

6,6

-9,0

- 3,5

- 7,4

+ 3,9

5,3

1,9

+ 3,4

18,4

15,5

-h 2,9

Högalternativet

Sparandebehov Beräknat sparande Differens

4,8

11,6

-6,8

9,6 - 9,7 -1-19,3

18,5 -20,3 -f38,8

30,7 -25,4 -h56,l

De offentliga utgifternas
andel av ekonomin beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till drygt 60%. Riksdagen
har uttalat att skattetrycket inte kan skärpas ylleriigare. Av detta följer att
inte heller utgifterna kan öka mer än marginellt, mätt som andel av BNP, då
utgifterna till största delen finansieras med skatter och avgifter. Om det
finansiella sparandet skall hållas konstant, innebär del att de offentliga
utgifterna inte kan öka lika mycket som beräkningama i långtidsbudgeten visar.
Ökningstakten i utgifterna i högaltemativet måste starkt begränsas för att
sparandets storlek jämfört med BNP inte ska minska. Även i lågaltemativet
uppstår ett besparingsbehov.

Långtidsbudgeten
är inte någon prognos. En jämförelse mellan budgetutfall och
långtidsbudgetberäkningar under 1980-talel visar att utgiftsutvecklingen i
verkligheten blivit högre än vad som beräknats. Även in-

komsterna har stigit snabbare
än vad som antagits och dessutom snabbare Prop. 1988/89:150 än utgifterna.
Skattekvoten har stigit. Denna utveckling har räckt både till Bilaga 1.2 att
finansiera stora automatiska utgiftsökningar och nya reformer samt till att
eliminera statsbudgetens underskott.

Om
de offentliga utgifterna inte skall tillåtas växa i förhållande till den övriga
ekonomin, skalletrycket inte höjas och del finansiella sparandet ligga kvar på
nuvarande nivå, måste således utgifterna öka mindre än beräkningarna i långtidsbudgeten
visar. Del gäller särskilt om inte pris-och löneökningstakten nedbringas. Såsom
framgår av tabell 11 krävs i långtidsbudgetens högalternativ under givna
fömtsättningar mycket stora besparingar i statsbudgeten. Även i lågalternativet
blir dock kraven på utgiftskontroll stora. Beräkningarna i långtidsbudgeten
beskriver effekterna av redan fattade beslut. Kalkylerna visar vilka resurser
som kommer att behövas framöver om inga nya åtaganden görs och ingen omprövning
sker av existerande åtaganden. Beräkningarna kan därför sägas ge uttryck för
automatiken i gjorda åtaganden och innebär att utgifterna ökar mer än utrymmet
tillåter. Nya reformer kräver därför ytteriigare besparingar och omfördelning
av offentliga sektorns utgifter.

Appendix
I Prop. 1988/89:150

Bilaga
1.2

Statsbudgetens utgifter fördelade på realekonomiska
kategorier

För
att underlätta analysen av utgiftsutvecklingen i ett samhällsekonomiskt
perspektiv görs i det .följande en uppdelning av utgifterna i realekonomiska
termer. Denna uppdelning, som i huvudsak bygger på det inom
nationalräkenskaperna tillämpade inlernationella.SNA-systemet (System of
National Accounts), innebär attiutgiflerna indelas i utgifter för konsumtion,
investeringar,.transfereringar och finansiella transaktioner. Vid en analys av
utvecklingen i reala termer måste de finansiella transaktionerna särskiljas
frånulgifterna i övrigt; Realekonomiskl betraktas de finansiella
transaktionerna inte som förbrukning av resurser. Det är dessutom viktigt för
analysen attskilja mellan å ena sidan utgifter där staten slutligt förbm-kar
produktionsresurser och å andra sidan utgifter som består av transfereringar
till andrasektorer i ekonomin. Dé statliga konsumtions- och investeringsutgifterna
visar statens direkta förbrukning av reala resurser. Dessa ingår också i
beräkningen av BNP från användningssidan.

Som
konsumtionsutgifter betraktas utgifter för statliga myndigheters produktion av
tjänster inom,t.ex. försvaret, undervisningssektom och rättsväsendel.
Konsumtionsutgifterna består till drygt hälften av lönekostnader, inkl.
sociala avgifter. Återstoden är omkostnader i den löpande verksamheten såsom
inköp av varor, hyror, reparationer och underhåll. Försvarets investeringar,
sominte antas ha någon alternativ civil användning, betraktas i enlighet med
SNA-systemet som konsumtion.

Del
investeringsbegrepp som används skiljer sig i princip inte från det som; gäller
för. den privata sektoruj Som statliga investeringar betraktas utgifter föi-
byggnader och anläggningar samt materielinköp för civila ändamål. Precis som
för övriga utgifter på statsbudgeten belastar investeringarna budgeten vid
tidpunkten för utbetalningen. Investeringsutgifterna periodiseras således
inte. Till skillnad från vad som gäller vid en strikt tillämpning av.
SNArsystemet räknas i långtidsbudgeten även affärsverkens investeringar i den
mån de finansieras över statsbudgeten som statliga investeringar. Under senare
år har dock samtliga sådana investeringar lyfts av. budgeten. Däremot ingår de
i redovisningen för utvecklingen under perioden 1982/83- 1987/88:

Det
bör understrykas att gränsen mellan konsumtion och investeringar i vissa fall
är flytande. Det kan hävdas att utgifterna för t. ex. utbildning och forskning,
vilka klassificeras som konsumtion, dels inkluderar materiella investeringar i
viss utsträckning, dels i sig själva skulle kunna betraktas som
immaleriéllainvesteringar.

Transfereringarna
indelas i undergrupper med utgångspunkt i vilken

sektor av ekonomin som är mottagare av inkomstöverföringen. I långtids

budgeten delas transfereringarna, upp i överföringar till hushåll, kommu

ner, företag samt internationella;transfereringar. I SNA-systemet räknas

ockskränteutgifterför statsskulden som transfereringar. 1 långtidsbudgeten

redovisas dock dessa för sig. 23

Till gruppen ftnansidla
transaktioner hänrörs utgifler för utlåning, rörlig kredit m.m.

Hur statsbudgetens
utgifler utvecklas mellan budgetåren 1989/90 och 1993/94 i en realekonomisk
indelning framgår även av diagram 3 i avsnitt 3.1.

Det är framför allt
utgifterna för transfereringar lill hushåll och kommuner som ökar under
perioden, vilket närmare beskrivs i det följande.

Den
genomsnittliga förändringen per år under perioden 1982/83 — 1987/88 och under
långlidsbudgetperioden framgår av tabell 1.

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.2

Tabell 1. Förändring av utgifter exkl. statsskuldräntor

Genom-

1989/90

Genomsnittlig årlig för-

snittlig

miljarder

ändring

1989/90-1993/94

årlig förändring

kronor

fasta

löpande

1982/83 -

priser

1987/88

lågalt.

högall.

fasta priser

Statlig
konsumtion

och investeringar

- 0,5%

98,2

-0,3%

-h2,5%

-f- 4,9%

Transfereringar
till

hushåll'

+ 2,4%

113,4

-M,3%

-f4,3%

-H 7,2%

kommuner

- 0,6%

69,2

-1-0,0%

-1-4,9%

-h 8,9%

företaga

-12,4%

15,0

-1,1%

-h2,2%

-1-16,0%

övriga

- 1,2%

19,0

-t-2,2%

H-5,7%

+ 7,2%

Finansiella

transaktioner

-23,1%

3,3

-f4,l%

-1-6,8%

-1- 5,7%

Summa
utgifter exkl.

statsskuldräntor

- 1,6%

318,1

-1-0,5%

-1-3,9%

-1- 7,4%

' inklusive räntebidrag för bostäder

' inklusive livsmedelssubventioner

Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. Detta
medför att de realekonomiska fördelningarna i olika

långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

De
utgifler som växer mest är transfereringar till hushåll (Inkl. räntebidrag för
bostäder) som i fasla priser ökar med 5,9 miljarder kronor och transfereringar
till kommuner som ökar med 1,6 miljarder kronor under långtidsbudgetperioden.
Den kraftiga minskningen när det gäller finansiella transaktioner beror för
den gångna perioden på atl bostadslånen då lyftes av budgeten. Förändringarna
kommenteras närmare i avsnitten nedan.

Konsumtion

Utgifterna
för konsumtion på statsbudgeten består till drygt 30% av utgifler för militärt
och civilt försvar, till ca 15 % av utgifler för universitet och högskolor.
Resterande del består i huvudsak av allmän statlig förvahning. Under
långtidsbudgetperioden beräknas de statliga konsumtionsutgifterna minska med i
genomsnitt 0,3% per år i fasta priser. I beräkningama har en fortsalt
tillämpning av det s. k. huvudförslaget schablonmässigt lagts in.

Tabell
2. Konsumtionsutgifternas utveckling

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Genomsnittlig årlig

förändring 1982/83 -1987/88 fasla priser

1989/90

miljarder

kronor

Genomsnittlig årlig förändring 1989/90-1993/94

fasla priser

löpande

priser

lågalt.

löpande

priser

högalt.

Summa konsumtionsutgifter

därav Löner

•4-0,6%

-1,2%

86,8

41,4

-0,3%

-0,1%

-f-2,5% -t-2,6%

-1-4,8%

-1-6,1%

Investeringar

Under
denna mbrik redovisas endast utgifter för statens egna investeringar. De
utgifter som går till övriga sektorer i ekonomin för investeringsändamål, förs
som transfereringar till respektive sektor. Sedan budgetåret 1982/83 har
affärsverkens investeringsanslag lyfts av statsbudgeten, varför de totala
investeringama minskat under den historiska perioden. Under den kommande
femårsperioden väntas utgiflema för investeringar över statsbudgeten minska med
0,3% i volym årligen.

Tabell 3. Investeringar

Genomsnittlig ärlig

förändring 1982/83 -1987/88 fasta priser

1989/90

miljarder

kronor

Genomsnittlig årlig förändring 1989/90-1993/94

fasta löpande priser priser
lågalt.

löpande

priser

högalt.

Summa
investerings-utgifter

-5,7«

11,3

-0,3%

-1-2,6%

-l-5,2«

Transfereringar

Transfereringama
beräknas under budgetåret 1989/90 svara för närmare 60% av statsbudgetens
totala utgifter. Tillsammans minskade transfereringarna med i genomsnitt 0,7%
per år i fasta priser under perioden 1982/83 - 1987/88. Detta beror till
största delen på minskade utgifter för förelagsstöd. Under
långlidsbudgetperioden beräknas dock transfereringama öka realt med 0,8 % per
år.

Transfereringama till
hushåll beräknas realt öka 1,3% per år under långlidsbudgetperioden. Den
dominerande Iransfereringsutgiften till hushållen är folkpensionema, som
svarar för hälften av utgifterna. Dessa

minskas
dock realt eftersom allt fler pensionärer erhåller högre ATP, vilket innebär
att utgiflema på statsbudgeten för pensionstillskott minskar. Under de
kommande fem åren beräknas således folkpensionema minskaimed 0,3% per år i
fasta priser.

Den
ojämföriigt största förändringen gäller räntebidrag för bostäder. Utgiflema för
räntebidragen påverkas av räntenivå och produktionspriser samt av
produktionsvolymer. Med aktuella fömtsättningar motsvarar den årliga
utgiftsökningen för räntebidrag under långtidsbudgetperiodenistort sett
räntebidrag för en ny årgång av ny- och ombyggda bostäder.

Staten betalär skillnaden
mellan en garanterad ränta och marknadsräntan oavsett aktuellt ränteläge på
marknaden. Fastighetsägaren berörs där-med inte av eventuella
ränteförändringar. När antagandestmkturen enligft högalternativet lagts lill
gmnd för framtida utgifter är det därför naturligt att utgifterna för
bostadssubventioner skjuter i höjden.

Tabell 4. Transfereringar till hushåll

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.2

Genomsnittlig årlig

förändring 1982/83 -1987/88 fasta priser

1989/90

miljarder

kronor

Genomsnittlig årlig förändring 1989/90-1993/94

fasta priser

löpande

priser

lågalt.

löpande

priser

högall.

Summa transfereringar till hushåll

därav Folkpensioner Räntebidrag till bostäder

Sjuklorsäkrihg

-f2,4%

-0,2%

+
\,9% -1-6,0%

113,4

58,0

17,7 4,6

-1-1,3%

-0,3%

-1-7,2%' -1-0,8%

-1-4,3%

-t-3,5%

-H9,8-.% -H4,9%

+
7,2%

-1-
5,4%

-t-17,2% -)- 7;o%

Beräkningen är gjord med ett antagande om realränta

Samtliga
statsbudgetens transfereringar lill hushåll redovisas dock inte bland
utgifterna. Vissa transfereringar nettoförs på budgetens inkomstsida. Det
gäller sjukförsäkring inklusive föräldraförsäkring saml utgiflema för
arbetsskador. Dessa utgifter på inkomstsidan.har under senare år vuxit snabbare
än de inkomster mot vilka de nettoredovisas, varför underskott, har uppkommit.
Dessa utgifler har också vuxit snabbare än de transfereringar som redovisas
enbart på budgetens utgiftssida. Även för de kommande fem åren väntas ökningen
bli kraftigare för de nelloredovisade utgifterna, vilket framgår av
nedanstående tabelL. Utgifterna i tabell 5 ingår inte i vare sig
hushållstransfereringarna ovan (tabell 4) eller i totalsumma utgifter (tabell
1). Däremot drar underskotten ner statsbudgetens inkomsler, och försämrar
därmed budgetsaldot.

Tabell
5. Nettoredovisade transfereringar i

till
hushåll'

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Genomsnittlig årlig

förändring 1982/83 -1987/88 fasla priser

1989/90

miljarder

kronor

Genomsnittlig årlig förändring 1989/90-1993/94

fasta priser

löpande

priser

lägalt.

löpande

priser

högall.

Summa
nettoredovisade

transfereringar

till
hushåll -(- 6,2%

därav Sjukförsäkring -1- 2,6%
Arbetsskadeförsäkring -1-10,6%

71,4

59,3 12,1

-1-2,9%

-12,3% -1-5,6%

-1-6,5%

-h5,9% -(-9,2%

-1- 8,9%

-1- 7,9% -fl2,4%

De
statliga transfereringama till kommunerna för konsumtion och investeringar
omfattar dels bidrag avsedda för särskilda ändamål, t. ex. löner för lärare i
gmndskolan och gymnasieskolan, dels allmänna bidrag, främst
skatteutjämningsbidrag. Transfereringama till kommunsektorn beräknas realt öka
med i genomsnitt 0,6% per år. Det är framförallt skatteutjämningsbidraget och
bidraget till bamomsorgen som växer. Delvis motsvaras ökningen i
skatteutjämningsbidraget av skatteutjämningsavgiftens utveckling på budgetens
inkomstsida under långtidsbudgelperioden. Av tabell 6 framgår vilka de största
postema är bland transfereringarna till kommunsektorn. Bidrag till
skolväsendet m. m. avser till över 90% löner till gmndskole- och
gymnasieläraraa.

Tabell 6. Transfereringar till kommuner

Genom-

1989/90

Genomsnittlig årlig för-

snittlig

miljarder

ändring 1989/90-1993/94

årlig förändring

fasta löpande

löpande

1982/83
-

priser priser

priser

1987/88

lägalt.

högalt.

fasta
priser

69,2

Summa
transfereringar

till
kommunerna —0,6%

därav

Bidrag till driften

av grund- och gymnasie

skolor -1-2,2%

Bidrag lill social hemhjälp -1-2,6%

Bidrag till bamomsorgen -1-4,6 %

-1-4,9%

0,0%

-1-8,9%

20,7

-1,6%

-1-3,1%

-f6,l%

3,1

-1-8,4%

-f8,4%

-1-8,4%

10,3

-f6,7%

-1-6,7%

-t-6,8%

s. 28 Kontrollera mot PDF

Transfereringar
tlllVeiag w. m. inkluderar överföringar tlll såväl prlva- Prop. 1988/89:150 ta
som statliga företag. I fasta priser minskar dessa utgifler i genomsnitt Bilaga
1.2 med 1,1% per år under långlidsbudgetperioden. I lågalternativet ökar
transfereringarna med 2,2 % per år. 1 högalternativet ökar utgifterna betydligt
mer bl. a. till följd av ökande utgifter för arbetsmarknads- och regionalpolitiska
åtgärder, vilka kan fömtses bli följden av den sämre ekonomiska utvecklingen i
detta alternativ. Som framgår av redovisningen i appendix II av
arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde har dessa insatser skurits ned
kraftigt sedan budgetåret 1982/83. För långlidsbudgetperioden har några nya
näringspolitiska insatser inte lagts in i beräkningarna.

De
internationella transfereringarna består lill allra största delen av anslag
till utvecklingsbistånd. Utgifterna för biståndet följer
bmtlonatio-nalinkomstens (BNI) utveckling. I fasta priser ökar transfereringama
med 2,4% åriigen i lågalternativet under perioden 1989/90-1993/94. Denna
beräkning baseras på lågaltemativets antagande om en viss årlig volymtillväxt
i BNI. I löpande priser innebär detta en årlig genomsnittlig ökning med 5,7% i
lågaltemativet och med 7,8% i högaltemativet. I högaltemativet blir enligt
antagandena den reala ökningen lägre, och stannar vid 1,6% per år.

Statsskuldräntor

Utgiflema
för statsskuldräntor, m. m., beslår dels av ränteutgifter för lån inom och utom
landet, dels av realiserade valutakursförluster/-vinster till följd av ändrade
växelkurser. Utgifterna beräknas totalt uppgå till 57 miljarder kronor
budgetåret 1989/90. 1 lågalternativel minskar utgiflema för statsskuldräntor
m.m. till 49 miljarder kronor budgetåret 1993/94. I högaltemativet stiger däremot
ränleutgifteraa, vilket till största delen är en följd av de antaganden om
högre räntenivå som gjorts i detta altemativ. Av tabell 7 framgår
utgiftsutvecklingen för statsskuldräntor i löpande priser under
långtidsbudgelperioden.

Tabell 7. Utgifter för statsskuldräntor, m. m.

Miljarder
kronor, löpande priser

1989/90

1990/91

1991/92

1992/93

1993/94

Lågalternativet

Totalt

57,0

58,0

56,0

53,0

49,0

-
räntor på

inhemska lån

48,4

49,9

48,1

44,9

41,2

-
räntor på

utländska lån

8,0

7,6

—
valutakurs-

differenser

0,6

0,5

0,3

0,5

0,2

Högalternativet

Totalt

57,0

58,0

60,0

62,0

-
ränior på

inhemska län

48,4

49,9

50,1

51,9

54,2

-
ränior på

utländska län

8,0

7,6

—
valutakurs-

differenser

0,6

0,5

0,3

0,5

0,2

s. 29 Kontrollera mot PDF

Den
genomsnittliga räntesatsen för nyupplåning på den svenska kredit- Prop.
1988/89:150 marknaden beräknas vid långlidsbudgdperiodens början lill ca 11 %.
I Bilaga 1.2 lågalternativet antas en fallande räntenivå i nominella termer
under långtidsbudgetperioden för att budgetåret 1993/94 uppgå till 8%. Detta
innebär en anpassning till den internationella räntenivån mot slutet av perioden.
1 högalternativet antas den nominella räntan stiga till 13% resp. 14% för kort
resp. lång upplåning mot slutet av långtidsbudgetperioden. Det upplåningsbehov
som blir följden av högalternativet täcks i beräkningarna enbart genom inhemsk
upplåning.

Staien
redovisar i huvudsak inkomster och utgifter kassamässigt. Statsskulden motsvarar
i princip summan av de nominella budgetunderskotten samt riksgäldskontorels
ökade kreditgivning. Värdeförändringar på statens skulder påverkar den
redovisade statsskuldens storlek först när de upptagna lånen omsätts.

Utländska
lån är bokförda till värdet i svenska kronor vid upplånings-tillfället. Om
lånets värde i svenska kronor vid inlösentidpunklen avviker från det bokförda
värdet, uppstår en valutaförlust eller valutavinst. Vid utgången av budgetåret
1987/88 var statens utlandsskuld, bokförd till den kurs som gällde vid
upplåningstillfälld, värderad till 110,1 miljarder kronor. Värderad till
aktuella valutakurser uppgick den lill 109,4 miljarder kronor. .

Fram
till budgetåret 1989/90 har utgifterna för statsskuldränlor inkluderat
provisioner för upplåning och låneförvaltning, vilka från och med detta år
kommer att redovisas under finansdepartementet.

Finansiella transaktioner

1
posten finansiella transaktioner ingår statlig utlåning såsom lokaliseringslån,
förändringar i dispositionen av rörliga krediter m. m. Tidigare ingick bostads-
och studielån i denna grupp men från och med budgetåret 1988/89 redovisas
studielånen utanför statsbudgeten. Av tabell 8 framgår utvecklingen av
finansiella transaktioner i statsbudgeten under långtids-budgetperioden.

Tabell 8. Finansiella transaktioner

Genomsnittlig årlig

förändring 1982/83 -1987/88 fasta priser

1989/90

miljarder

kronor

Genomsnittlig årlig förändring 1989/90-1993/94

fasta priser

löpande

priser

lågalt.

löpande

priser

högalt.

Summa finansiella transaktioner

därav Statliga lån

-23,1%

-25,7%

3,3

3,0

-1-4,1%

-6,1%

-1-6,8%

-H8,8%

-1- 5,7% -1-12,1%

De
finansiella transaktionerna är av stor betydelse vid studier av sparan

dets utveck]ing i ekonomin. Statsbudgetens saldo kopplas härigenom till 29

s. 30 Kontrollera mot PDF

statens finansiella
sparande. Detta definieras som budgetsaldot reducerat Prop. 1988/89:150

dels med nettobeloppet av
finansiella transaktioner, dels med valutaförlus- Bilaga 1.2

ter på budgetens
utgiftssida och amorteringar av statliga lån på budgetens

inkomstsida. Statens
finansiella sparande är en del av det totala finansiella

sparandet i ekonomin. För
en vidare diskussion om sparandeutvecklingen

i stat och övrig offentlig
sektor, se avsnitt 5.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bil.
1.2

Appendix II

Beskrivning av departementens verksamhetsområden

Inledning

I
appendix II redovisas statsbudgetens utgifter uppdelade på
departementens verksamhetsområden, dvs. enligt den traditionella uppdelningen
i statsbudgeten.

För de flesta anslag är
utvecklingen av priser och/eller löner styrande för de framtida utgifterna. I
tabell 2 redovisas utgiftsutvecklingen i löpande priser. Omräkningen till
löpande priser baseras på den utgiftsutveckling i oförändrad pris- och lönenivå
(fasta priser) som redovisas i tabell 1. Till grund för omräkningen ligger de
anlaganden enligt lågaltemativet som presenteras i kapitel 1. För varje anslag
på statsbudgeten beräknas utgifterna utifrån de regler som gäller för de
utgiftsstyrande faktorerna. Sålunda har exempelvis folkpensionsanslaget räknats
upp med antagen basbeloppsutveckling medan beräkningarna av
förvaltningsanslagen baseras på den antagna utvecklingen för löner och priser.
Vissa särskilda utgifler har, som tidigare nämnts, vid beräkningarna i löpande
priser anpassats lill pris- och löneutvecklingen även om någon formell
indexkoppling inte föreligger.

Nedan presenteras en
sammanställning av departementens verksamhetsområden, dels i oförändrad pris-
och lönenivå (tabell 1), dels i löpande priser enligt lågalternativet (tabell
2). Därefter följer en uppdelning på varje enskilt verksamhetsområde i
oförändrad pris- och lönenivå.

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.2

A .S'c: o ■*

c 00 c
-o ON ON " ~ U .S ON m

:ca

oo ON

.Ä...ÄvCiv$-...Ci-P-.P-

— VO m O f* rst —« '■ r-- r- in — OO r ■

O —T o
—'" —" o" O O Ö rsi" o" f ' cT

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.2

IS"
1

c -Q 0

o .Son o o
-2 oo o

+ + + + I

0 —« VO — —' O t r- f*| " fN - O < cT —' cT <n' ■' o" o' Ö <n" o" rn Ö CvT r<r
cT

I +

I I I + I +

00 —
orr-fOO'-''v''~ » 0 N

fN- CNtNmON 00a\<N(NfNO 00

m \o — — Os o C)

++ +11+ l+llll I

OsOOsrv~iiros<z>oQrrrTtrA<c> 0\

rslTtvO(N(NV-i—«
vOrnrNtN o o

I + I + I
I I

+ I I +
I I

TrOQCT000«/O~''O "i

r-osoor-i~-rt\oso r-i — — o "s©

— ■ ON fN r v 00

++1+I++1++111I 1

>Or-00--H/- — rJ-<NOOvO r-

■Tj-000'r- — fNOsOvoofNro o

___sO r- w-—> fNOOO

+ + + +I 1 I I l+l+l I +

vooovotOOsrsivovorsooTj-triTj-
o\

cC'(0><Z}Ooosr-irt-rt\ornrtmr Os

OOONTfOOvloomwONl ©

>/mm>/omoom<iOfNm — (:7\ m

— mo—"fN' (Nr-j —I wr

— m

E
r.

C g;

■•5 5n

S ON

t ■",

a f

— -o ? .5,

ta u u „

c "2 !u

u c c c o c

c . — aj

5 ■— o. a c u

o ° -S

c a R

" S ™

c °-

P c «

ra *j t/i

00-o ■£

s s

_, *- O OJ W

"c IJ u o c

E e £

a> o t: C u ra ra ra D.

IU 1» "O -o T3 V)

(U ■ « b .tt -itf >

5£

fl5 i> cn

— ■" D.

c c w o

U U U T3

E E C '5i

(U QJ OJ uT

M n I» g

"u " h .=

; M 2 :0 t*

; CQ = u So

~r-imrtyrsor-ooas<Zi—'r-\mrt

71 00

A- n c
o ■*

c op c
73 ON On

g = 8 .=
5; ?>

r- .ti o '2 °0 " C t :0 " "

o\ o On r~~-
— ' O O O r-~ Tt ON — (*n oo rn i/-r r rn ri */ tj- r — oo o O —« — '

+ + + + +
+ + + + + + I I I

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.2

3co-

CJ C ON O

o '2 oo ON

a:a-~

<5- a
ö- e-

s s= a-
ö -

-::::--.P--P-.P

oooofNONtr-oo-sOooTj- — icnoN
rn

++++I+++I++II+ +

moomr-isoos- — oo~~tr~~Tt-sooo

Ttm"fN-Ovrn\OTt>/i/mr--

rsooO''<rsi — oo"/
tj- as v>

— ' rn —
(N — (N 0\

+++++++++++++I +

lo —
r-OCNrsmvooor-ONOOwnoo so

-on-io — 'ONrg — i — .rtmmr-

r-0'''rir~- — oown
Tt o

_ m — — —
r ON

+ + + + + + + + + + I++ I +

Ovo — Tj- — voooTj- — mTTTt — oo tTi

ooooso'' — somosrr-i r- oc

rvou-)untinr-jr- mos tt Tt o\

m — — — i —

+
+ + + + + + + + + + ++ t +

Ttmiio — CNmoovoooOvooos oo

Tr » /ONr-IOOONfN<N — Tt — ■\000'/~i "N

(Nvomr-t \om —
fsoo m — mj O

—
NO — fN (N — rl 0

++++I+++I++J 1+ +

NOooNorNOONeNsOsorsooTf>y-'Tr
oo-OOooorsiTj-Tj-vornTfmr- 0'/~iOONTtoO'r--oo>/>/ONr- mmfNouoofi/OfNm — ON —
miO-(NTT rjrs — un

£ T.

,
a

I
g

M O

3 -

l2S

S ii £

(U ra

£ -
S-

(U 1>

E E

OJ u

OJ OJ

T3 "O

<" SS

11 U .Q

OJ ra T3
a VI dj

E C ' öö

OJ U u

■-
1) (U

c E

ä" £

• ssli

c 3

'■ ö "S • o

E 5 O.S iii ti.

'i 2 :0 oi

.SuSO

iiSc

—
r-imii/Nor-ooONO — rim-

i.t

3 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Verksamhetsområden

Varje
departements verksamhetsområde inleds med en tabell som redovisar
utgiftsutvecklingen för de olika utgiftsgrupperna. Redovisningen görs i 1989/90
års priser.

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.2

1. Jilstitiedepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Procen-

Genom-

tuell

snittlig

89/90

90/91

91/92

92/93

93/94

förändring 1989/90 1990/91

procentuell förändring

1989/90-1993/94

Totala
utgifter

5086

-1-45

+ 74

-129

+ 28

+ 0,9%

+ 0,1%

därav

Domstols-
och åklagarväsende

2 595

- 3

- 9

—

- 4

- 0,1%

- 0,2%

Kriminalvård

2214

+ 18

-16

+ 0,8%

0,0%

Allmänna
val

+ 30

+ 98

-129

+ 32

+ 1 500,0%

+ 102,0%

Justitiedepartementets
verksamhetsområde omfattar bl.a. åklagarväsendet, domstolsväsendet och
kriminalvården.

Utgiftsstyrande
faktorer

Resursförbrukningen
inom rättsväsendet är till slor del beroende av brottsutvecklingen och hur stor
andel av brotten som kommer lill polisens kännedom. Brott mot brottsbalken som
har kommit till polisens kännedom har under den senaste tioårsperioden ökat
med i genomsnitt 3,0% per år. År 1987 uppgick antalet anmälda brott mot
brottsbalken till ca 950000. Antalet anmälda brott mot annan lagstiftning (t.
ex. skattebrott, trafikbrott och narkotikabrott) har från en hög nivå år
1981/1982 minskat och uppgick 1987 till ca 143000. I beräkningarna för
långtidsbudgetperioden görs dock ingen prognos av den framlida
brottsulvecklingen.

Domstols- och
åklagarväsendet

I
regeringsförklaringen hösten 1988 har slagits fast atl domstolarnas fömtsättningar
att utföra sitt vikliga arbete måste förbättras. Inom justitiedepartementet
har det nyligen arbetats fram en departementspromemoria (Ds 1989:2) Domstolarna
i framtiden - en idéskiss. Promemorian har sänts ut på remiss under våren
1989.1 promemorian diskuteras t. ex. vilka uppgifter som bör ankomma på
domstolarna och vilka som kan läggas på andra samhällsorgan och hur uppgifterna
bör vara fördelade inom domstolsväsendet. Arbetsformer och organisation är
andra ämnen som tas upp i promemorian. En annan viktig utredning på
domslolsområdd är samtidigt utsänd på

remiss. Det gäller 1987
års domamtrednings betänkande (SOU 1988:53) Prop. 1988/89:150

Domarbanan — utbildning
och meritvärdering. Förslagen innebär bl.a. Bilaga 1.2

att alla domartjänster
fortsättningsvis skall tillsättas med den sökande som

är skickligast. Vidare
föreslås atl liden från det en domaraspiranl börjar i

överrätt lill dess att han
eller hon förordnas till assessor skall bli betydligt

kortare än vad som nu är
fallet. Förslagen är tänkta att leda till all

domarbanan blir mer
attraktiv.

1
likhet med domstolsväsendet har också åklagarväsendet skjutits i förgmnden i
regeringsförklaringen hösten 1988.1 1988 års budgetproposition redovisades
ställningstagandena till åklagarkommilléns betänkande (SOU 1986:26) Åklagarväsendets
lokala organisation m.m. Åklagarväsendet har under flera år varit föremål för
översyn och organisationsförändringar. Härigenom och genom den
försöksverksamhet med treåriga budgetramar som nu pågår hos
åklagarmyndigheterna har åklagarväsendet fått ökade möjligheter lill långsiktig
planering av sin verksamhet. På regeringens uppdrag har riksåklagaren inlett
försöksverksamhet med decentraliserat budgel- och personalansvar.

Också
inom åklagarväsendet fmns betydande svårigheter atl rekrytera och behålla
främst de yngre juristerna. Efter mönster av det framtidsinriktade arbete som
nu pågår beträffande domstolsväsendet kommer det inom justitiedepartementet att
inom kort tas upp en motsvarande diskussion för åklagarväsendets del.

Under
perioden beräknas med den redovisade metodiken en konstant utgiftsnivå för
domstols- och åklagarväsendet. Förändringarna i tabellen sammanhänger bl.a. med
vissa investeringar på dalaområdet.

Kriminalvård

Kriminalvårdens
inriktning styrs av de principbeslut om kriminalvårdens utformning som fattades
av riksdagen år 1973. Under åren 1987 och 1988 har beläggningen vid
kriminalvårdsanstalter och häkten ökat med 13% resp. 25%. Med hänsyn lill
beläggningsutvecklingen har regeringen beslutat att sammanlagt 200 slängda
eller nedlagda anslallsplatser får tas i anspråk. Härigenom utnyttjas
tillgängliga plalsresurser för närvarande fullt ut. Beräkningarna i
långtidsbudgeten fömtsätter en oförändrad beläggning vid anstalter och häkten.

Ökningen
under budgetåret 1990/91 förklaras huvudsakligen av kostnader för utbyte av
televäxeln vid kriminalvårdsstyrelsen.

Allmänna
val

Poslen
innefattar kostnadema för allmänna val. Dessa kostnader följer dl cykliskt
förlopp som styrs av de allmänna valens periodicitet.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

2. Utrikesdepartementet

Milj. kr.,
oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

89/90 90/91 91/92 92/93

93/94

Procen-

Genom-

tuell

snittlig

föränd-

procen-

rmg

tuell

1989/90

föränd-

1990/91

rmg

1989/90

1993/94

,1%

-311 + 1,7%

O ■ 0,0%

O + 0,6%

O -11,7%

Totala
utgifter

därav

Internationelit utvecklingssamarbete

Utrikesförvaltning

Exportfrämjande

Bidrag till vissa internationella organisationer

13548
+147 +199 +240 +311

11467 +196 +200 +240

1333-1 O O

320+2-1 O

428

+ 1,6%

+ 2,0%

0,0%

+ 0,2%

-2,9%

s. 36 Kontrollera mot PDF

Utrikesdepartementets verksamhetsområde omfattar
utrikespolitik, internationellt utvecklingssamarbete och handelspolitik.

Till utrikesdepartementet hör utrikesrepresentationen med
116 lönade utlandsmyndigheter och 425 honorärkonsulat. Under departementet sorterar
myndigheter och andra statsunderstödda organ.

Ett betänkande om utrikesförvaltningens inriktning och
organisation har överiämnats till departementet ijanuari 1989 (SOU 1988:58). Därutöver
har betänkanden om Sverige-information och kultursamarbete samt
utrikesdepartementets pressljänsl överlämnats lill departementet. Dessa
utredningar kommer atl ligga till grund för en handlingsplan inför 1990-lalel
som utarbetas inom departementet.

Andra
områden inom utrikesdepartementets verksamhetsområde som har belysts är
biståndels effektivitet, inriktning och myndighetsstruktur saml slalens roll
vid exportfinansiering.

Utrikespolitik

Ost-väst-relationerna kommer i stort att kvarstå som det
grundläggande elementet i del internationella systemet under 1990-talel. Den
bestämmande faktorn i dessa relationer kommer all vara del bilaterala
förhållandel mellan Förenta staterna och Sovjetunionen. Dessa relationer får
anses befinna sig i dl dynamiskt skede. Del är på nedrustningsområdel som den
positiva utvecklingen varit mest påtaglig.

Omdaningsprocessen
i Sovjetunionen får sannolikt återverkningar på del allmänpolitiska området,
särskilt vad avser utvecklingen inom de baltiska Sovjetrepublikerna och övriga
Östeuropa.

Det alleuropeiska samarbetet inom ramen för Konferensen om
säkerhet

s. 37 Kontrollera mot PDF

och samarbete i Europa
(ESK), rörande bl.a. militära säkerhetsfrågor, Prop. 1988/89:150 ekonomiskt,
vetenskapligt/tekniskt, och miljösamarbete resp. vidgade Bilaga 1.2
mänskliga kontakter och kulturutbyte, kommer sannolikt att intensifieras.
Förhandlingar om nedrustning av konventionella vapen i Europa har nyligen
påbörjats.

Sveriges
säkerhet är i hög grad beroende av den inlernationella utvecklingen, särskilt
utvecklingen i vårt närområde. Nordeuropa och angränsande havsområden kommer
även framdeles all tillmätas fortsatt strategisk betydelse för såväl
Atlantpakten som Warszawapaklen.

FN:s
möjligheter att bidra till en fredlig utveckling i världen och lill atl
undanröja missförhållanden och orättvisor mellan länder kan komma atl stärkas
ylleriigare under åren framöver.

Av
avgörande betydelse för svenskt försvars och för svenskt näringslivs
teknologiska utveckling är fortsatt tillgång till högteknologi från ullandel.
Teknologifrågor utgör viktiga inslag i handelspolitiken och därmed departementets
verksamhet.

I
Västeuropa föreslår stora förändringar. Utvecklingen inom EG kan successivt
väntas skapa ett västeuropeiskt kraftcentrum med ökande attraktionsförmåga.
Det är en viktig uppgift för Sverige alt uppnå dl så nära och omfattande
samarbete med EG som möjligt på alla områden utom det utrikes- och
säkerhetspolitiska.

Det
är ell svenskt säkerhetspolitiskt intresse all värna om folkrättens regler om
respekt för staters suveränitet och territoriella integritet. Främjandet av de
mänskliga rättighetema är dl annat grundläggande element i vår utrikespolitik.
Andra för Sverige vikliga folkrällsliga frågor är havsrälten med tillhörande
avgränsningsfrågor, miljörätten och rymdrällen.

Den
intensiva utvecklingen av de internationella förbindelserna medför att Sverige
årligen ingår ell antal avtal med främmande makter. Förhandlingsarbetet kräver
traktalsrättslig medverkan i betydande omfattning. En annan rättslig fråga av
omfattning är utlänningslagstiftningen.

Kontakter
över gränserna är av avgörande betydelse för samhällsutvecklingen. Impulser
utifrån är ell villkor för svensk forskning och svenskt kulturutbyte. Också för
den svenska utrikeshandeln och turismen är kultur- och informationsutbytet
viktigt.

Internationellt
utvecklingsarbete

Biståndsramen
budgetåret 1989/90 uppgår till 1% av beräknad BNI för

kalenderåret 1989. För de följande budgetåren som omfattas av långtids

budgeten beräknas biståndsramen på motsvarande sätt uppgå till 1 % av

bruttonationalinkomsten (BNI). Delta innebär i fasta priser en årlig ök

ning med ca 200 milj. kr. eller 2%. För hela långtidsbudgetperioden blir

ökningen därmed ca 950 milj. kr. eller drygt 8% i lågalternalivd. Enligt

regeringens förslag för budgetåret 1989/90 fördelas ramen med 29,5% som

bidrag lill inlernationella biståndsprogram, 52% för utvecklingsarbete ge

nom SIDA, och 14,1 % för andra biståndsprogram bl.a. U-krediter, forsk

ningsstöd och särskilt bistånd lill skuldtyngda länder. För biståndels admi

nistration och information beräknas 2,6% av totalramen. 37

s. 38 Kontrollera mot PDF

Väridsekonomin präglas av
stora strukturella förändringar. Samtidigt Prop. 1988/89:150 som vi i många
stycken ser en alltmer integrerad värld ser vi också nya Bilaga 1.2
regionala ekonomiska maklcenlra växa fram. U-ländernas betydelse för en stabil
utveckling av världsekonomin blir allt tydligare liksom hur olika
förutsättningarna är för utvecklingen i olika u-länder eller grupper av
u-länder.

Bl.a.
genom avspänningen mellan supermakterna har en process mot fredliga lösningar
av flera regionala konflikter kommit igång. Både i själva fredsprocessen och i
den återuppbyggnad som behöver följa har biståndet en roll att spela.

Ett
område som också dragit till sig internationell uppmärksamhet under de senast
åren, och där samlade insatser behövs, är miljöfrågorna.

Förändringar
och utvecklingstendenser som nu är uppenbara gör att utvecklingssamarbetet
ställs inför både nya krav och möjligheter. Inom utrikesdepartementets
avdelning för internationellt utvecklingssamarbete bedrivs ett omfattande
analys- och utredningsarbete för alt möta dessa krav och möjligheter.

I
1989 års budgetproposition redovisas ett sådant arbete avseende biståndet lill
Afrika på 1990-talet. Analysarbetet har bl.a. lett fram lill riktlinjer för
biståndet lill Afrika på 1990-talel.

Ell
analys- och utredningsarbete har inletts om FN:s roll på det ekonomiska och
sociala området. 1 1989 års budgetproposition anmäls ett arbete som skall
påbörjas om utvärderingsmetoder och studier av biståndets effektivitet.
Regeringen beslutade vidare i december 1988 om alt tillsätta en kommitté för
all göra en översyn av organisation och arbetsformer i det svenska bilaterala
utvecklingssamarbetet.

Handelspolitik

Sverige
är elt höginduslrialiseral land vars välstånd är avhängigt av atl ett
omfattande och fritt handelsutbyte kan förekomma med omvärlden. Det
grundläggande målet i handelspolitiken är därför att slå vakt om och bidra till
all vidare utveckla nuvarande öppna handelssystem.

Det
inlernationella handelssystemet är framför allt reglerat i GATT. Sveriges stöd
för GATT och för pågående försök att utsträcka det multilaterala regelsystemet
lill nya områden, som t. ex. tjänslehandel, är ett centralt tema i handelspolitiken.
Bland andra inlernationella organisationer av betydelse för världshandel, och i
vilka Sverige medverkar aktivi, bör nämnas OECD och UNCTAD.

Genom
EFTA och frihandelsavtalet med EG har Sverige tillgång till ett

frihandelsområde i vilket drygt 70% av den svenska exporten finner av

sättning. Att utveckla Norden som hemmamarknad är ett av huvudmålen i

del nordiska samarbetet. Del är vidare av mycket stor betydelse att samar

betet med EG kan utvecklas på elt för Sverige positivt sätt, såväl inom som

utom frihandelsavtalets ram. Härmed förstås inte blott åtgärder för att

säkra full tillgång till EG-marknaden utan äveri sådana åtgärder som tar

sikte exempelvis på dellagande i det gemensamma västeuropeiska forsk

ningsarbetet. ' 38

s. 39 Kontrollera mot PDF

Svensk
industri kommer att genomgå stmkturförändringar vilket påver- Prop.
1988/89:150 kar utrikeshandelns sammansättning. Den ökande
internationaliseringen Bilaga 1.2 tenderar att öka vikten i svensk export av
vissa varugmpper med ökande sårbarhet som följd. Detta kan ge effekter på såväl
exportfrämjande i traditionell mening som exportfinansiering.

Exportkreditnämnden
redovisar i sin skrivelse till regeringen angående verksamheten m. m.
regelmässigt en prognos för utvecklingen av verksamheten under den närmaste
treårsperioden. Som framgår av budgetpropositionen beräknas underskott uppstå
under verksamhetsåret 1988/89 med 500 milj. kr. för att de kommande två åren
uppgå lill 250 milj. kr. respektive 300 milj. kr. EKN har också gjort försök
att prognostisera belastningen på statsbudgeten vilken väntas uppgå lill ca
210, 260 respektive 320 milj. kr.

Faktorer
som kan påverka långtidsbudgeten

Kravet
på effektivitet och styming av den offentliga sektom har alltmer accentuerats.
En förbättrad styrning skapar fömtsättningar för utveckling och förnyelse.
Utrikesdepartementet kommer att verka för dessa riktlinjer i den handlingsplan
som kommer att ligga till gmnd för utrikesförvaltningens inriktning under
1990-talet.

Den
största enskilda poslen iriom utrikesdepartementets verksamhetsområde är
internationellt utvecklingssamarbete. Enligt riksdagsbeslut skall biståndsramen
uppgå till 1 % av BNI. Della innebär all BNI:s utveckling är den viktigaste
ulgiftsslyrande faklom inom utrikesdepartementets område. BNI:s
prognostiserade utveckling medför att biståndsramen i fasta priser ökar med ca
950 milj. kr. under långtidsbudgetperioden. Nya krav och möjligheter i del
internationella utvecklingssamarbetet ställer krav på anpassning både vad
gäller biståndsadministrationen och verksamhetsformer genomförande.

Långtidsbudgeten
som avser perioden 1989/90— 1993/94 bygger på de förutsättningar som gäller för
regeringens förslag för budgetåret 1989/90. Några beslul som påverkar
verksamhetens omfattning i förhållande lill 1989 års budgetproposition har inte
fattals.

Vad
gäller Sveriges deltagande i intemationella organisationer fastställs
utgifterna efter förhandling mellan de medverkande staterna och fördelas efter
överenskomna fördelningsnycklar.

Utrikesförvaltningens
inkomster utgörs främst av expeditionsavgifter, till största delen av
viseringsverksamhet.

För
närvarande pågår förhandlingar om kapitalpåfyllnad i IDB avseende åren 1988—
1991. Förhandlingarna avser såväl den totala summan som fördelningen mellan de
bidragsgivande medlemsländerna. En utgångspunkt är för svensk del att ett
alltför dominerande inflytande för något medlemsland bör undvikas. Del medför å
andra sidan krav på större kapitalandelar för övriga medlemsländer.

Sverige
eftersträvar elt så nära samarbete med EG som möjligt på alla

områden utom de utrikes- och säkerhetspolitiska. I första hand är det

genom elt stärkt samarbete inom EFTA och mellan EFTA och EG som 39

s. 40 Kontrollera mot PDF

detta skall uppnås, men på
vissa områden kan det också bli nödvändigt att Prop. 1988/89:150

gå fram nordiskt eller bilateralt. Bilaga 1.2

EFTA
kommer alt behöva stärkas som ell led i elt utbyggt och mer strukturerat
samarbete mellan EFTA-länderna och EG. Oavsett formema för detta innebär
integrationsprocessen ell större mått av utredningsarbete, förhandlingsresor
och deltagande i det västeuropeiska samarbetet.

Vid
sidan av dessa faktorer på utgiftssidan finns dl antal andra av betydande vikt
för verksamheten som sammanhänger med förändringarna i del internationella
klimatet. Detta, och de exempel som omnämnts tidigare, understryker kraven på
effektivitet i organisationen och budgetär flexibilitet.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.2 .

3. Försvarsdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Procen-

Genom-

tuell

snittlig

89/90

90/91

91/92

92/93

93/94

förändring 1989/90 1990/91

procentuell förändring

1989/90-1993/94

Totala
utgifter

33006

+ 189

-489

-69

+ 0,6%

-0,3%

därav

Militärt
försvar

30871

+ 188

-489

-69

+ 0.6%

-0,3%

Civila
sektorer/

funktioner

1663

0,0%

Försvarsdepartementels
verksamhetsområde omfattar utgifterna för totalförsvarels militära och civila
delar saml övrig verksamhet inom totalförsvaret.

Genom
riksdagens beslul (prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 310) i juni 1987 om totalförsvarels
fortsatta utveckling fastställdes mål och planeringsram för perioden
1987/88-1991/92. Budgetåret 1989/90 utgör alltså det tredje året i
försvarsbeslutsperioden. Riksdagen har därefter i senare beslul förändrat de
ekonomiska förutsättningama (prop. 1987/88:100, bil. 6, FöU 11, rskr. 346 och
1987/88:150 bil. 8, FöU 13, rskr. 386). Hämtöver kommer planeringsramarna att
påverkas av förändrade beslul (prop. 1988/89:100, bil. 6 och 1988/89:80, bil.
1). Ett nytt, och med dl år lidigarelagl, tolalförsvarsbeslut föreslås till
våren 1991.

1989 års
långtidsbudget utgår från den inriktning, uppgiftsbeskrivning och
resursfördelning som bestämls i försvarsbeslutet med de ändringar som följer av
senare beslut och de beslut som riksdagen väntas fatta med utgångspunkt i de
propositioner som nyligen lämnats till riksdagen. För budgetåret 1991/92 och
därpå följande budgetår fömtsätts en oförändrad verksamhet i förhållande till
budgetåret 1990/91 med undanlag för vissa tidsbegränsade program och
medelstillskott.

Militärt försvar

Planeringsramama
för del militära försvaret har för budgetåret 1989/90 och 1990/91 angetts till
26 356 resp. 26 565 milj. kr. i pris- och löneläget febmari 1987 (prop.
1987/88:100, bil. 6, FöU 11, rskr. 346). Planeringsramen skall höjas varje
budgetår lill och med budgetåret 1991/92 med 200 milj. kr. (prop. 1986/87:95,
bil. 1, FöU 11, rskr. 310). Riksdagen har beslutat att tillföra del militära
försvaret 700 milj. kr. t.o.m. 1991/92 för skydd mol främmande
undervattensverksamhet (prop. 1987/88:150, bil. 8, FöU 13, rskr. 386).

I
prop. 1988/89:80 föreslås tillskott till ramen på 580 resp. 625 milj. kr.
Prop. 1988/89:150 (prislägel februari 1988) under budgetåren 1989/90 och
1990/91 för utöka- Bilaga 1.2 de repetitionsövningar inom armén och marinen
samt för utökad materielutveckling.

Hämtöver
har planeringsramen justerats med hänsyn lill ett anlal uppgiftsändringar av
mindre ekonomisk omfattning.

Utgiftsramen
för budgetåret 1989/90 och planeringsramen för budgetåret 1990/91 uppgår till
28071 resp. 28 259 milj. kr. i prisläget februari 1988.

Den
militära utgiftsramen priskompenseras med dl försvarsprisindex som fastställts
i 1987 års försvarsbeslut. Försvarsprisindex är en sammanvägning av fem
officiella indexserier. Den förväntade priskompensationen från prisläget
februari 1988 till medelprislägel 1989/90 utgör 2 800 milj. kr. för budgetård
1989/90.

Enligt
försvarsbeslutet 1987 skall totalförsvarets militära del ges följande
huvudsakliga inriktning.

— På
den allmänna vämpliklens gmnd prioriteras åtgärder som syftar till att höja
krigsorganisationens kvalitet och utbildningsnivå samt åtgärder för att
modernisera och komplettera befintliga och beslutade syslem så att dessas
verkan förbättras. Underrättelseljänsten skall förbättras.

— Luftförsvarels
utveckling och verkansmöjllghder prioriteras. Moderna vapen och elektroniska
motmedel samt förbättrad stridsledning och luftbevakning tillförs. Luftvärn med
längre räckvidd utökas. En långsiktig inriktning skall skapas för att
förbättra flygslridskraflemas jakl-beväpning.

— För
att förbättra tillgången på effektiva system för alt bekämpa en angripares
fartyg utökas på sikt antalet ubåtar och tillförs moderna tunga
kustrobotförband. Ubåtsskyddets kvalitet höjs genom ett anlal åtgärder.

Regeringens
analys av underlagd inför 1989/90 års budget visar alt fömtsättningarna för att
genomföra 1987 års försvarsbeslut förändrats. Nästa fleråriga försvarsbeslut
bör därför lidigareläggas till år 1991. Vissa frågor, främst rörande arméns
organisation och utbildningssystem, bör dock prövas av riksdagen redan hösten
1989.

Totalförsvarets
civila del

För
totalförsvarets civila del beräknas den ekonomiska planeringsramen för perioden
1989/90- 1993/94 uppgå till 8 896 milj. kr. i genomförandeprisläge 1989/90.

Den
civila planeringsramen priskompenseras enligt ett civilt prisindex.

Detta index bygger på en sammanvägning av nettopris- och SAV-index.

Utgifterna för totalförsvarets civila del under budgetåret 1989/90 beräknas

totalt uppgå till 3131 milj. kr., varav 1 770 milj. kr. ingår i planeringsra

men och 669 resp. 683 milj. kr. utgör kapitalkostnader resp. övriga kostna

der som beräknas utanför denna ram. Av utgifteraa för totalförsvarels

civila del redovisas i tabellen endast de utgifter som hör till funktioner

under försvarsdepartementets verksamhetsområde (civil ledning och sam- 42

ordning,
befolkningsskydd och räddningstjänst, psykologiskt försvar saml Prop.
1988/89:150 försörjning med industrivaror). Dessa utgifter uppgår för
budgetåret 1989/ Bilaga 1.2 90 till 1 666 milj. kr. Utgifterna för övriga
funktioner redovisas under resp. departements verksamhetsområde.

Den
ekonomiska planeringsramens storlek är styrande för utgifterna inom den civila
delen av totalförsvaret.

1
princip omfattar totalförsvarets civila del all samhällelig verksamhet som
avses fortgå i krig. I budgdsammanhang är dock avgränsningen snävare och avser
endast anslag eller delar av anslag som är direkt riktade mol
beredskapsuppgifler.

För
den civila delen av totalförsvaret innebär försvarsbeslutets inriktning bl.a.
förstärkningar av uthållighet och kapacitet för hälso- och sjukvård i krig, en
fortsatt satsning på förbättrad beredskap vid myndigheterna och på psykologiskt
försvar samt på elförsörjningen i krig, inkl. kommunalleknisk försörjning.

Mot
bakgrund av de i försvarsbeslutet ändrade importantagandena under kriser och i
krig skall beredskapslagringen av olja i samhälld minskas och den statliga
beredskapslagringen omstruktureras. Inriktningen av befolkningsskyddet i krig
förändras i enlighet med försvarsbeslutet. Det framlida skyddsrumsbyggandet
kommer som en följd härav att koncentreras lill sådana områden där mer
betydande risker bedöms finnas för civilbefolkningen.

Tidigareläggningen
av lotalförsvarsbeslutel avses även omfatta totalförsvarets civila delar.

Övriga
verksamheter

Till
sin huvuddel omfattar verksamheten under denna rubrik Sveriges medverkan i FN:s
fredsbevarande arbete samt ersättning till vapenfria Ijänslepliktiga.
Utgiftsramen för budgetåret 1989/90 är 430 milj. kr. En oförändrad
verksamhetsnivå har antagits för resten av perioden som en grund för
medelsberäkningen.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

4. Socialdepartementet

Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändri

ingl

ill

Procentuell

Genomsnittlig

89/90

90/91

91/92

92/93

93/94

föränd-

procen-

ring

tuell

1989/90

föränd-

1990/91

ring

1989/90-

1993/94

Totala
utgifter

105907

+ 2
190

929

+ 527

+622

+ 2,1%

+ 1,0%

därav

Folkpensioner
inkl. KBT

59310

- 45

185

-295

-275

- 0,1%

-0,4%

Bidrag
lill sjukförsäkring

7811

+ 58

+ 63

+ 66

+ 0,7%

+ 0,8%

Ekonomiskt
stöd till

barnfamiljer

16 750

+ 369

410

- 4

- 49

+ 2,2%

+ 1,1%

Bidrag
till barnomsorg

10372

+ 1569

398

+ 556

+ 15,1%

+ 6,8%

Hälso-
och sjukvård

5 273

- 1

—

- 85

0,0%

-0,8%

Äldre-
och handikapp-

omsorg

4161

+ 240

330

+ 292

+ 324

+ 5,8%

+ 6,5%

Inledning

Socialdepartementets
verksamhetsområde omfattar stöd till barnfamiljer, pensioner, sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring,
hälso- och sjukvård, äldre- och handikappomsorg, alkohol- och narkotikafrägor
saml övrig socialtjänst. Huvuddelen av verksamheten inom hälso- och sjukvården
samt socialtjänsten bedrivs av kommuner och landsting.

Socialdepartementets
ansvarsområde innefattar en slor del av den offentliga sektorn. Della gäller
både mätt i utgifler och i anlal anställda.

Nedan
(tabell 3) redovisas socialdepartementets utgifler tillsammans med
socialförsäkringens utgifler. Dessa ger en sammanlagd utgift på ca 250
miljarder kronor. Utöver detta kommer landstingens och kommunernas kostnader
för sjukvård, barnomsorg och sociala insatser. Dessa samlade sociala utgifter
utgör omkring en tredjedel av bruttonationalprodukten och beräknas år 1989
komma atl uppgå lill omkring 365 miljarder kr.

Tabell
3. Totala statliga utgifter inom sociala sektorn

Milj. kr.,
oförändrad pris- och lönenivå

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.2

89/90
90/91

91/92

92/93

93/94

Totala
utgifter

d ä rav

ATP

Folkpensioner inkl. KBT

Delpension

Sjukförsäkring

Arbetsskadeförsäkring

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer inkl. föräldraförsäkring

Bidrag till barnomsorg

Hälso- och
sjuk-

.. " å rd

Äldre- och handikappomsorg

Socialförsäkringsadministration

250651
+ 9579 +8655 +5302 +5259

73735 + 3895 +3560 +3020 +2820

59310

1700

52073

12101

+ +
+ 605

45 - 185 - 295 - 275 575 + 600 + 630 + 665 386 +
404 +423 + 443

635 +667 . + 701

28 106 + 2 325 +2 998 +94 + 25

10372
+1569 + 398 + 556 + 556

5 273
- 1-85-85 O

4 161 +
240 + 330 + 292 + 324

3
820+10 O O O

Faktorer som påverkar utgifterna

Den faktor som har störst betydelse för utvecklingen inom
det sociala området är befolkningsutvecklingen. Ett ökat födelsetal innebär
ökade krav på främst föräldraförsäkring och barnomsorg. En ökning av antalet
äldre innebär höjda utgifter för pensioner och ökade kostnader för vård och
omsorg.

Antalet personer i åldersgruppen över 80 år beräknas öka
kraftigt fram till 1994, vilket påverkar behovet av vård och omsorg. De yngre
pensionärerna blir dock färre samtidigt som del finns tecken på att denna
grupp blir allt friskare, vilket innebär all vården och omsorgen avlastas.
Vidare beräknas i SCB:s nya prognos för 1989 och framåt en relativt stor ökning
av antalet barn i åldersgruppen 0 — 7 år, vilket har stor betydelse för
utvecklingen inom föräldraförsäkring och barnomsorg.

Tabell 4. Befolkningsprognos 1989 — 94

Antal personer (1 OOO-tal)

Ålder

1989

1990

1991

1992

1993

1994

109

104

105

106

107

1- 6

613

630

640

646

649

650

7-15

899

883

875

877

885

898

16-24

1061

1051

1034

1013

997

983

25-64

4294

4 328

4 365

4402

4429

4454

65-79

1 158

1 155

1 149

1 140

1 131

1 123

80-

360

371

381

391

400

409

Källa: Statistiska centralbyrån, prel. uppgifter.

Utvecklingen på
arbetsmarknaden kommer också att ha stor betydelse för möjligheterna alt möta
behoven inom vården och omsorgen. Redan idag finns rekryteringsproblem inom
delar av vård och omsorg. Problemen kan förväntas bli än större när
ungdomskullama minskar och olika typer av ledighder, t. ex. föräldraledighet,
ökar.

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.2

s. 91 Kontrollera mot PDF

Utvecklingen
1989/90-1993/94

Socialdepartementets
utgifter beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till 105,9 miljarder kr., vilket är
ca 34% av statsbudgeten exklusive räntor på statsskulden. Huvuddelen av
socialförsäkringen finansieras utanför socialdepartementets huvudtitel och
beräknas till ca 145 miljarder kr. 1 årets långtidsbudget redovisas för första
gången realekonomiska beräkningar av dessa utgifter. Största delen av den
beräknade utgiftsökningen inom socialdepartementets ansvarsområde under
perioden kommer att inträffa ulan-för själva statsbudgeten men inom socialförsäkringssektom.

Socialförsäkringens
utgifler vid sidan av socialdepartementels huvudtitel beräknas under den
period som långtidsbudgeten omfattar att öka med ca 20 miljarder kr. eller med
ca 13% realt. Den största ökningen inträffar för ATP till följd av all allt
fler pensionärer är berättigade till allt högre pensioner. Även ökningen för
föräldraförsäkringen är betydande.

För
den period som långtidsbudgeten omfattar beräknas, med de antaganden som
gjorts, departementets anslag totalt öka med ca 3,1 miljarder kr. eller 3,0% i
fasta priser. Ökningslakten är något högre under periodens första del.

Diagram
1. Socialdepartementets utgifter på huvudtiteln och sodaUSrsfikringens utgifter
fördelade pä transfereringar och konsumtion. Realekonomisk utveckling. Milj.
kr.

300000 250000 200000 •■ 150000 ■■ 100000
■■ 50000 •■ O

89/90 90/91 91/92 92/93 934

B Förvaltning och övrigt

S Statsbidrag till kommuner och landsting

O Transfereringar till hushåll

s. 46 Kontrollera mot PDF

En mycket
stor del (87%) av socialdepartementets och socialförsäkringens utgifler utgörs
av transfereringar till hushåll. De mest omfattande är ATP, folkpensioner,
barnbidrag, sjukpenning och föräldrapenning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Transfereringar till
kommuner och landsting utgör 11 % av utgifterna. Prop. 1988/89:150 De mest
betydande är statsbidragen lill barn- och äldreomsorg, saml Bilaga 1.2
bidragen till hälso- och sjukvården.

En
liten del av utgifterna (2%) är egen konsumtion, förvaltningsutgifler m.m.

Transfereringarna
till hushåll ökar under perioden. Huvuddelen av ökningen ligger inom
ATP-systemet samt inom områdena ekonomiskt stöd lill barnfamiljer, omsorg om
barn och ungdom samt omsorg om äldre och handikappade. En viss minskning sker
inom området försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom, vilket främst kan
förklaras av sjunkande kostnader för folkpensioner (pensionstillskott) och KBT.

För
statsbudgeten innebär detta att transfereringarna lill hushåll exklusive
folkpensioner ökar under första delen av perioden och sedan minskar något.
Delta är i huvudsak en effekt av den utbyggda föräldraförsäkringen. Kostnaderna
för folkpensioner och KBT minskar lill följd av all allt fler pensionärer är
berättigade till ATP, vilken finansieras utanför statsbudgeten. Mot denna
bakgmnd blir den totala transfereringsökningen över statsbudgeten relativt
måttlig.

Den
viktigaste reformen av betydelse för kostnadsutvecklingen under perioden är
utbyggnaden av föräldraförsäkringen. I övrigt är beräkningarna framskrivningar
av nuvarande syslem.

Transfereringarna
till kommuner och landsting ökar under hela perioden, vilket är en effekt av
en förutsatt utbyggnad av barn- och äldreomsorgen, som en följd av bl. a. den
demografiska utvecklingen.

Förvaltningskostnaderna
ligger konstanta under hela perioden.

Följande
redovisning belyser närmare de viktigare utgifterna inom socialdepartementets
verksamhetsområde.

Stöd
till barnfamiljer

Föräldraförsäkring

Genom
föräldraförsäkringen ges föräldrar rätt till ledighet och ersättning för vård
av barn. Till föräldraförsäkringen räknas föräldrapenning, tillfällig
föräldrapenning och havandeskapspenning. Ersättning utges med belopp som
motsvarar förälderns sjukpenning. För den som ej har någon sjukpenninggrundande
inkomst (SGI) registrerad eller har en låg sådan utges ersättning lägst på en
garanlinivå som är 60 kr. per dag.

Utgifterna
för föräldrapenningen är huvudsakligen beroende av antalet födda barn och
föräldrarnas förvärvsinkomster. Antalet födda barn beräknas öka något under
långtidsbudgelperioden. Riksdagen har nyligen beslutat om en utbyggnad av föräldraförsäkringen
efter förslag av regeringen. Förslaget innebär atl föräldraförsäkringen i tre
etapper byggs ul från motsvarande 9 månader med ersättning på sjukpenningnivån
och 3 månader med ersättning på garantinivån till att omfatta sammanlagt 18
månader med ersättning på föräldrarnas sjukpenningnivå fr.o.m. den 1 juli
1991. Den första etappen, som skall träda i kraft den 1 juli 1989, innebär

en
utökning med tre månaders ersättning på sjukpenningnivån. Den 1 juli

s. 48 Kontrollera mot PDF

1990 sker den andra
etappen i utbyggnaden, varvid tre månader med Prop. 1988/89:150 ersättning
enligt den s. k. garaniinivån byts ut mot ersättning på sjukpen- Bilaga 1.2
ningnivån. Den tredje etappen innebär en ytterligare utbyggnad med tre månader
med ersättning på sjukpenningnivån. Kostnadema för den första etappen skall
finansieras genom ekonomins tillväxt. Kostnaderna för etapperna två och tre
har inräknats i långtidsbudgeten.

Utgifterna
för den tillfälliga föräldrapenningen är utöver antalet barn och föräldrarnas
förvärvsinkomster även beroende av sjukligheten hos barnen i åldrarna upp till
tolv år.

Föräldraförsäkringen
är en integrerad del av sjukförsäkringen såväl vad gäller finansiering som
administration. Finansieringen skall lill 85% ske genom
sjukförsäkringsavgiften, som f n. är 10,1% av avgiftsunderlaget, och till 15%
genom bidrag från statsbudgeten. Inkomsterna från arbetsgivaravgiften
redovisas på statsbudgetens inkomstsida, netto. Mot inkomsttiteln redovisas
också eventuella över- och underskott för enstaka år. Eftersom kostnaderna för
den första etappen av föräldraförsäkringens utbyggnad skall finansieras genom
ekonomins tillväxt, är avgiftshöjning inte aktuell.

Barnbidrag

Ulgiftsslyrande
faktorer för de allmänna barabidragen är del totala antalet bidragsberättigade barn,
antalet bam i varje familj saml bidragets storlek. Den uppgång i antalet födda
barn som inträffade under år 1988 antas beslå varför antalet bidragsberättigade
barn beräknas vara oförändrat över perioden. Bidragen fastställs av
statsmakterna genom särskilda beslut och uppgår fr.o.m. 1 januari 1987 till 5
820 kr. per år och barn under 16 år. Härtill kommer flerbarnstillägg om någon
uppbär barnbidrag för tre eller fler barn. Statsrådet Lindqvist kommer senare
denna dag att föreslå en höjning av barnbidragen med 780 kr per barn och år fr.
o. m. Ijuli 1989.

Bidragsförskott

Barn
vars föräldrar lever åtskilda kan få bidragsförskott. Nivån på bidraget är 40%
av basbeloppet per år. Kostnaderna för bidragsbeloppet beror främst på det
totala antalet barn som lever skilda från någon eller båda av föräldrarna, de
underhållsskyldiga föräldrarnas betalningsförmåga saml underhållsbidragels
nivå.

Vårdbidrag

Föräldrar
lill barn under 16 år kan få vårdbidrag om bamet på gmnd av

handikapp behöver särskild tillsyn och vård. Vid prövningen skall också

beaktas om merkostnad uppstår på gmnd av handikappet. Utgiflema

bestäms av antalet barn som är berättigade till ersättning och av utveck

lingen av basbeloppet. 48

s. 49 Kontrollera mot PDF

Barnpension Prop. 1988/89:150

Till
barn där någon av föräldrarna avlidit utges barnpension. Beräkningen '
" av barnpensionen utgår från reglerna för folk- eller
tilläggspensioneringen. Utgifterna i det senare fallet redovisas inte över
statsbudgeten, ulan finansieras i sin helhet direkt genom ATP-systemet.

Barnomsorg

Statsbidrag
lämnas till kommunerna för driften av olika former av barnomsorg. Riksdagen
beslutade under hösten 1985 på gmndval av propositionen (1984/85: 209) om
förskola till alla barn att senast år 1991 alla barn över ett och ett halvt års
ålder skall ha räll all delta i en organiserad förskoleverksamhet.

De
senaste årens höga födelsetal och den fortsatta ökningen av andelen
förvärvsarbetande kvinnor med förskolebarn, innebär att det krävs en fortsall
kraftig utbyggnad av antalet platser inom bamomsorgen. Den föriängda
föräldraförsäkringen kommer dock att senarelägga den tidpunkt då behovet av
barnomsorg uppslår.

År
1988 infördes ett nytt statsbidragssystem till kommunernas barnomsorg.
Tidigare förändringar av statsbidragen har inneburit att kommunerna i viss
utsträckning har anpassat barnomsorgens organisation lill del nya systemet. Det
nya stalsbidragssystemet utgår från antalet inskrivna bara. Det är således
neutralt i förhållande till barnomsorgens organisation och kostnader, och i
huvudsak också till barnens vistelsetider.

Del
statliga stödd till barnomsorgen beräknas lill 10,3 miljarder kr. för
budgetåret 1989/90. Statens bidrag till barnomsorgen styrs av antalet barn som
får del av verksamheten. Beräkningarna i långtidsbudgeten har gjorts med
utgångspunkt i kommunernas barnomsorgsplaner. Hänsyn har lagils till de senaste
årens höga födelsetal, kvinnors förvärvsfrekvens samt den utbyggnad som behövs
för atl nå målet för full behovsläckning år 1991. Hänsyn har vidare fr.o.m.
budgetåret 1990/91 tagits till de förslag om höjda statsbidrag statsrådet
Lindqvist redovisar senare denna dag.

En
osäkerhetsfaktor i beräkningarna gäller de problem som redan nu finns all
rekrytera personal lill barnomsorgen. Detta kan komma atl påverka den möjliga
utbyggnadstakten och därmed också statsbidraget.

Sjukförsäkring
och arbetsskadeförsäkring

Sjukförsäkring

Sjukförsäkringssystemet
omfattar hela befolkningen. Försäkringen ger rätt dels till sjukpenning vid
sjukdom med 90% av arbetsinkomsten upp lill 7,5 gånger basbeloppd (209 200 kr.
år 1989), dels lill ersättning i samband med läkarvård och annan sjukvårdande
behandling, läkemedelsinköp, landvård, sjukvård saml sjukresor.

Kostnaderna
för sjukpenningen bestäms av antalet sjukpenningförsäk

rade, löneutvecklingen och antalet ersatta sjukdagar (sjuktalet). Antalet

sjukpenningförsäkrade har stigit något under senare år som en följd av den 49

4
.Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

s. 50 Kontrollera mot PDF

ökande
sysselsättningen. För år 1988 beräknas antalet sjukpenningförsäk- Prop.
1988/89:150

rade ha varit 4650000 personer. Bilaga 1.2

Det
genomsnittliga antalet sjukdagar har för år 1988 preliminärt beräknats till
drygt 24 dagar. Under senare år har sjuktalet ökat successivt. Ett oförändrat
sjuktal i förhållande till år 1988 ligger till grund för beräkningarna i
långtidsbudgeten. En förändring av antalet ersatta dagar med en dag motsvarar
för sjukförsäkringen ca 1 400 milj. kr.

Den
allmänna sjukvårdsersättningen lill de offentliga sjukvårdshuvudmännen
fördelas fr.o.m. år 1988 efter en behovsbaserad modell som i korthet innebär
all sjukvårdsområdena delas in i tre behovsklasser med hänsyn till dödlighet,
sjukfrånvaro och förtidspensionering samt andelen ensamboende äldre. Det nya
systemet skall bättre än det tidigare återspegla de olika behov som följer av
befolkningens sammansättning etc. Beloppsmässigt skall skillnaden mellan var
och en av behovsklasserna vara 50 kr. per invånare. Målet är atl denna
fördelning skall vara helt genomförd under år 1990.

Nivån
i dessa ersättningar fastställs efter överläggningar mellan staten och
företrädare för sjukvårdshuvudmännen. En viktig faktor som har betydelse för
nivån är den ekonomiska utvecklingen. Långtidsbudgeten bygger på den
överenskommelse som har träffats för åren 1988 och 1989, vilket innebär att
ersättningarna efler år 1989 beräknas vara oförändrade i förhållande lill det
året.

Vad
gäller läkemedelskostnaderna svarar sjukförsäkringen för kostnaden utöver den
avgift som patienten själv betalar vid inköpstillfället. Denna avgift motsvarar
den faktiska kostnaden, dock högst 65 kr. vid varje inköpstillfälle. Vissa
läkemedel tillhandahålles dock kostnadsfritt för patienten. Försäkringens
utgifter för läkemedel har uppvisat en kraftig ökning under senare år. Inte
minst gäller detta de kostnadsfria läkemedlen och förbrukningsartiklarna.
Kostnadsutvecklingen är beroende dels på volymutvecklingen, dels på
prisutvecklingen för de olika preparaten. De internationella läkemedelspriserna
har därvid stor betydelse för utgiftsutvecklingen. Volymtillväxten har framför
allt skett hos de kostnadsfria läkemedlen. I långtidsbudgeten kalkyleras med en
fortsatt pris- och volymtillväxt.

Vid
en sjukresa betalar den försäkrade ell karensbelopp för varje enkel resa.
Karensbeloppd är 20 kr. för resa med privatbil eller taxi och 15 kr. för resa
med allmänna färdmedel. Kostnader härutöver ersätts av försäkringen.

Försäkringsutgifierna
för sjukresor har sligit påtagligt under de senaste åren. Denna utveckling
beror till slor del på den allmänna prisutvecklingen på resor och i synnerhet
laxitaxans utveckling. De senaste årens snabba höjning av taxilaxan har
dessutom påverkat volymen ersätlningsberättigade resor trots höjd egenavgift.
I långtidsbudgeten förutses en fortsatt volymtillväxt.

Utgifterna
för tandvårdsförsäkringen bestäms av olika faktorer. Försäk

ringen ersätter 40% av landvårdskostnaderna upp lill 2 500 kr. och 75% av

kostnaderna däröver. I årets budgetproposition har förslag lagts fram om

atl denna gräns skall höjas tiil 3000 kr. fr.o.m. den I juli 1989. Nivån i 50

s. 51 Kontrollera mot PDF

tandvårdstaxan
fastställs åriigen av regeringen efter förslag från riksförsäk- Prop.
1988/89:150 ringsverket, varvid hänsyn tas till bl.a. pris- och
löneutvecklingen. Andra Bilaga 1.2 faktorer som påverkar kostnaderna är patienttillströmningen
och antalet landläkare som arbetar inom tandvårdsförsäkringens ram. I
långtidsbudgeten räknas med en fortsatt mindre volymtillväxt.

Sjukförsäkringen
finansieras till 85 % genom arbetsgivaravgift, som f n. är 10,1 % av
avgiftsunderiaget, och egenavgifier som utgör 9,6 % av avgiftsunderlaget saml
till 15% genom bidrag över statsbudgeten. Inkomsterna från socialavgifter lill
sjukförsäkringen redovisas på statsbudgetens inkomstsida, netto.

A
rbetsskadeförsäkring

Arbetsskadeförsäkringen
omfattar alla förvärvsarbetande saml personer som genomgår utbildning i den mån
utbildningen medför särskild risk för arbetsskada. Den som skadas i sitt arbete
får i princip full ersättning för inkomstbortfall upp lill 7,5 gånger
basbeloppet.

Ersättningen
omfattar dels arbetsskadesjukpenning, dels arbetsskadelivränla.
Arbetsskadesjukpenningen är 100% av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Kostnaderna härför redovisas helt inom arbelsskadeförsäkringen.
Arbetsskadelivräntan skall ge ersättning för inkomstförlust vid bestående
nedsättning av arbetsförmågan och kompletterar förtidspensionen. Kostnaderna
för den senare redovisas i folkpensions- och ATP-systemen och endast den
kompletterande arbdsskadelivräntan redovisas inom arbetsskadeförsäkringens ram.
Arbetsskadeförsäkringen ersätter också nödvändiga kostnader för sjuk- och
landvård samt läkemedel och särskilda hjälpmedel. En samordning med den
allmänna sjukförsäkringen sker under de första 90 dagarna efler en skada.

Arbetsskadeförsäkringens
utgifter styrs, förutom av pris- och löneutvecklingen, av antalet som skadas,
den ersättning dessa beviljas samt tillämpningen vid prövning om rätt till
ersättning föreligger. Kostnaderna för arbelsskadeförsäkringen har stigit
mycket snabbi under senare år. Antalet inkomna arbetsskadeärenden har ökat
snabbt. Mellan åren 1987 och 1988 var ökningen 19%. Samtidigt har frekvensen
godkända arbetsskador ökat successivt, så att numera ca 90% av antalet
avgjorda ärenden godkänns som arbetsskador.

Arbelsskadeförsäkringen
finansieras genom en socialavgift som f n. är 0,9% av avgiftsunderlaget. Över-
resp. underskott skall redovisas mol arbelsskadefonden. Fondens kapilal är f n.
förbrukat och utgifter utöver avgiftsinkomsterna belastar statsbudgeten. I
långtidsbudgeten räknas schablonmässigt med en årlig volymökning på 5%. Det
bör dock noteras atl arbetsskadorna de senaste åren ökat väsentligt mer.

Belastningen
på statsbudgeten lill följd av bristande avgiftsfinansiering var år 1988 ca 3,4
miljarder kr.

Pensioner

Under
delta avsnitt redovisas utgifter för folkpension, allmän tilläggspension,
delpension och bidrag till kommunall bostadstillägg lill folkpension (KBT).

Utgifterna på
pensionsområdd är i huvudsak beroende av befolkningsutvecklingen, främst
antalet personer över 65 år, och dödligheten. Långtidsbudgetens beräkningar
bygger på SCB:s befolkningsprognos från 1986.

Tabell 5. Antal personer i december respektive budgetår

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.2

s. 52 Kontrollera mot PDF

1990/91

1991/92

1992/93

1993/94

Ålderspension

1 549000

1553000

1 553000

1553000

Förtidspension

371000

377000

382000

387000

Hustrutillägg

18 100

16 300

14600

13000

Änkepension

59000

57000

55000

53000

Handikappersättning

48 700

49 200

49 600

50000

Barntillägg

36000

30000

25000

21000

Omställningspension

3 200

4200

5 300

6 300

Särskild
efterlevande

300

500

700

pension

Summa

2085000

2087000

2085000

2084000

Därav
pensions-

tillskott

617000

587000

557000

529000

Folkpension

Folkpensionssyslemet
omfattar hela befolkningen. För folkpensionärer som har ingen eller liten
ATP-pension kompletteras folkpensionen med pensionstillskott.
Pensionstillskottet avräknas mol utgående ATP-pension.

De
samlade utgifterna för folkpensioneringen redovisas på statsbudgetens
utgiftssida. För finansiering av folkpensioneringen finns en socialavgift på
9,45% av avgiftsunderlaget. Avgiften föreslås i kompletteringspropositionen
sänkas lill 7,45% fr.o.m. 1990. Denna inkomst redovisas på budgetens
inkomstsida.

Utgiftsutvecklingen
är densamma som anslagsutvecklingen på statsbudgetens utgiftssida.

Kommunala
bostadstillägg tiU folkpension

Kommunall
bostadstillägg (KBT) utges till pensionärer med låg eller ingen ATP. Del är
obligatoriskt för kommunerna att utge KBT. Statsbidrag lämnas för 25 % av
kommunernas bidragsberättigade kostnader. KBT skall utges för minst 80% av
hyreskostnaderna mellan 80 och 1 500 kr. per månad för ensamstående och mellan
80 och 1 650 kr. per månad för ett pensionärspar.

Kostnaderna för KBT
bestäms av antalet pensionärer som med hänsyn lill inkomst och bostadskostnad
är berättigade lill bidrag, men också av hyresnivån i kommunerna och
kommunernas egna ambitioner för bostadstilläggen. Hyreshöjningarna ökar
kostnaderna, men samtidigt medför

s. 53 Kontrollera mot PDF

de
ökande ATP-pensionema en minskning av kostnaderna över statsbud- Prop.
1988/89:150 geten. Sammantaget beräknas kostnadema minska med 2% per år
under Bilaga 1.2 långtidsbudgetperioden. Utgifterna belastar helt och hållet
statsbudgeten.

Allmän
tilläggspension

Den
allmänna tilläggspensionen (ATP) finansieras genom en socialavgift som f n. är
11,0% av avgiftsunderlaget. För perioden 1990-1994 antas avgiften uppgå till
13,0%. Inkomster och utgifler redovisas över den allmänna pensionsfonden. Som
en följd av all utgifterna överstiger in-komsleraa tas också en del av ränteinkomsteraa
för att täcka utbetalningarna lill pensionärerna. AP-fondens kapital var vid
utgången av år 1988 330 miljarder kr. Inga kostnader för ATP redovisas över
statsbudgeten.

Utgifterna
för den allmänna tilläggspensionen beräknas öka med 18% realt över perioden
eller i genomsnitt ca 4 % per år.

Delpension

Delpensionförsäkringen
ger förvärvsarbetande mellan 60 och 65 år möjlighet all minska sin arbetstid
genom alt gå över till deltidsarbete i kombination med delpension.
Delpensionen utgör 65% av inkomstbortfallet.

Delpensioneringen
finansieras genom en socialavgift på 0,5% av avgiftsunderlaget. Över- resp.
underskott regleras mot delpensionsfonden. Kapitalet i denna var vid utgången
av år 1988 ca 5,4 miljarder kr. Inga kostnader för delpensioneringen redovisas
över statsbudgeten.

Socialförsäkringsadministrationen

Riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna svarar för merparten av
socialförsäkringsadministrationen. Riksförsäkringsverkets utgifler finansieras
helt via anslag. För försäkringskassorna finansieras 15% av utgifterna via
anslag och resterande del med socialavgifter. Kostnadema påverkas bl. a. av
ärendebelastningen, effektivitet och det framtida datorstödd. De totala
beräknade utgifterna — inom såväl som utanför statsbudgeten — ökar under
långtidsbudgetens period med 0,3% från 3 820 milj. kr. 1989/90.

Hälso-
och sjukvård

Hälso-
och sjukvården beräknas ha kostat ca 90 miljarder kr. år 1987. Av denna kostnad
finansieras ca 25% över statsbudgeten, ca 10% av patienterna saml inte fullt
65% av sjukvårdshuvudmännen.

Slalens
finansiering av hälso- och sjukvården sker via skatteutjämningsbidraget,
bidraget lill allmän hälso- och sjukvård och bidraget till undervisningssjukhusen.
Vidare ersätter sjukförsäkringen sjukvårdshuvudmännen samt läkemedels- och
tandvårdskoslnader.

Utgifterna
inom hälso- och sjukvården styrs av en rad samverkande och 53

s. 54 Kontrollera mot PDF

svårbedömda
faktorer. En av de viktigaste faktorema är befolkningsut- Prop. 1988/89:150

vecklingen.
Under den period långtidsbudgeten omfattar kommer andelen Bilaga 1.2

av
befolkningen som är över 85 år all öka påtagligt. Slutenvårdskonsum-

tionen
inom den akutsomatiska vården för denna del av befolkningen

ökade
mellan år 1979 och år 1985 med 0,68 vårddagar per person till 8,26

vårddagar.
Detta motsvarar en ökning om 9%. En fortsatt ökning i samma

takt
skulle innebära alt antalet vårddagar per invånare över 85 år skulle bli

ca
9 för år 1995. Beräknat utifrån SCB:s befolkningsprognos skulle antalet

vårddagar
för de äldsta öka med ca 63000 lill ca 181000 mdlan år 1985

och
år 1995, vilket skulle motsvara en ökning om 50 procent. Samtidigt

minskar
gruppen yngre pensionärer och bedömningen är atl denna gmpp

blir
allt friskare. Som tidigare nämnts innebär detta vissa avlastningar

inom
sjukvården.

Del
framlida konsumlionsmönslrd inom somatisk långtidsvård och psykiatri är
beroende av utvecklingen inom den öppna vården saml av olika boendeformer som
lillhör primärkommunernas ansvarsområde. En prognos över konsumtionsmönstret
går därför inte att göra. Utvecklingen kommer att bli starkt beroende av
insatserna att bygga ut olika alternativa boendeformer.

Slulenvårdskonsumtionen
per invånare i åldersgrupperna under 85 år tenderar all sjunka. Anledningarna
är bl.a. att befolkningen tycks bli allt friskare vid jämförelse mellan olika
födelseårgångar, atl resurserna i den öppna vården ökats och atl nya och
effektivare medicinska teknologier har kunnat införas.

Andelen
ensamhushåll och rörligheten i boendet ökar. Allt färre har någon närstående i
form av släkt eller liknande som kan ge stöd vid sjukdom eller
funktionshandikapp, vilket kan öka efterfrågan på hälso-och sjukvård. Den
ökande utbildningsnivån i befolkningen gör också att allt fler är medvetna om
vad den medicinska vetenskapen kan åstadkomma. Det medför att patienterna i
ökad omfattning kräver mer service och högteknologisk diagnostik och
behandling.

Den
medicinska vetenskapen har under de senaste tjugo åren gjort flera genombrott
vilka har kommit till praktisk användning i hälso- och sjukvården. Ofta har
dessa landvinningar inneburit atl avancerad och dyrbar utrustning i allt högre
utsträckning utgör en förutsättning för diagnostik och behandling. Det har
också inneburit att allt mer högutbildad personal krävs för att hanlera och
underhålla den nya utrustningen. Å andra sidan har denna utveckling medfört att
patienter i dag i högre utsträckning kan botas eller få en sådan lindring all
de kan återgå till ett relativt normalt liv.

Kostnaderna
för vården av aids-sjuka kommer att öka betydligt under perioden men denna
ökning torde få liten betydelse jämfört med andra faktorer.

Resultatet
av dessa och andra samverkande faktorer på kostnadsutvecklingen inom hälso-
och sjukvården kan inte bedömas med någon rimlig grad av säkerhet. De största
problemen är den snabba ökningen av vårdbehoven bland de äldsta och brislen på
arbetskraft.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Äldre-och
handikappomsorg Prop. 1988/89:150

Målet
för samhällets äldre- och handikappomsorg är alt förstärka äldres °"83
I- och handikappades delaktighet i samhällsgemenskapen och alt säkerställa
tillgången till boende, service och vård av god kvalitet.

Ansvaret
för äldre- och handikappomsorgen vilar på kommuner och landsting.

Ett
särskilt statsbidrag utges till kommunerna för stöd och hjälp i boendet.
Bidraget, som är neutralt i förhållande till omsorgsform, utges i form av dl
årsarbdarbidrag om 34000 kr. Statsbidrag utges vidare lill färdtjänsten.
Bidraget utgör 35% av bmttodriftkoslnaderna, med vissa begränsningsregler.

Behovet
av äldreomsorg kommer atl öka under perioden. Den främsta orsaken är att
antalet personer 80 år och däröver, med dl genomsnittligt högt vårdbehov,
kommer att öka, liksom antalet ensamstående äldre.

Utöver
den behovsutveckling som följer av befolkningsförändringarna, beror
utvecklingen inom äldreomsorgen i hög grad på det tillgängliga ekonomiska
utrymmet, på möjligheterna att rekrytera personal till verksamheten, på praxis
och ambitionsnivå i primärkommuner och landsting saml på hälsotillståndets
utveckling hos de äldre.

En
återhållande faktor när det gäller ökningstakten kan bli kommande svårigheter
all rekrytera personal i tillräcklig omfattning.

En
annan faktor som påverkar ökningstakten är hur hälsotillståndet för de äldre
utvecklas. Det finns undersökningar som tyder på all de äldre blir allt
friskare i genomsnitt. Av betydelse är också utvecklingen mot mer individuellt
anpassade vårdformer.

En
viktig fråga för den framlida utvecklingen inom äldreomsorgen är uppgifts- och
ansvarsfördelningen mellan primär- och landstingskommuner. Regeringen har
tillsatt en delegation för beredning av denna fråga. Målet för delegationens
arbete är att utreda konsekvenserna av ett mer sammanhållet ansvar för
samhällets insatser genom atl primärkommunerna ges ett samlat ansvar för
insatser som är likartade eller kompletterar varandra. Delegationens arbete
beräknas komma att avslutas under våren 1989.

En
huvudmannaskapsförändring inom äldreomsorgen får bl. a. betydande konsekvenser
för primärkommunernas och landstingens ekonomi.

De
statliga bidragen lill social hemhjälp, färdtjänst och bilstöd till handikappade
uppgår 1989/90 till 3 891 milj.kr. Ökningen under perioden beräknas till 30%,
eller ca 8% åriigen. Den största posten är social hemhjälp.

Alkohol-
och narkotikafrågor

Behoven
av vård för missbmkare bestäms av flera faktorer, bl. a. omfattningen av
alkohol- och narkotikamissbmket, utvecklingen av vård- och behandlingsformer
och vårdpraxis.

Staien lämnar bidrag lill
vården av missbmkare m. m. enligt dl statsbi

dragssystem som infördes 1986. Huvuddelen av bidraget går till primär- 55

s. 56 Kontrollera mot PDF

kommunerna. Det nuvarande
bidragssystemet gäller t.o.m. år 1989 och Prop. 1988/89:150 dl förslag till
nytt bidragssystem har aviserats i budgetpropositionen. För Bilaga 1.2
långtidsbudgeten har antagits oförändrade utgifter på socialdepartementets
anslag Bidrag till missbmkarvård.

s. 57 Kontrollera mot PDF

5. Kommunikationsdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.2

Förändi

ing till

Procentuell

Genomsnittlig

89/90

90/91

91/92

92/93

93/94

förändring

1989/90 1990/91

procentuell förändring

1989/90-1993/94

Totala
utgifter

16486

-677

-18

-25

-127

- 4,1%

-1,3%

därav

Vägar/trafiksäkerhet

9553

-112

0,0%

-0,3%

Järnvägar

3823

- 35

-10

- 10

- 0,9%

-0,4%

•Sjö-
och luft-

transporter

953

- 38

- 5

-15

- 5

- 4,0%

-1,7%

Tjänsteförsändelser

574

-574

- 100,0%

Kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde omfattar väg-, järnvägs-, sjö- och lufttransporter, post- och
telekommunikationer, trafiksäkerhet samt forsknings- och utvecklingsverksamhet
inom dessa områden. Till kommunikationsdepartementet hör bl.a. Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och slalens geotekniska
institut (SGI).

Den
redovisade utgiftsminskningen inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde budgetåret 1990/91 - 677 milj. kr. - är bl. a. en följd av
atl avvecklingen av den statliga tjänstebrevsrälten beräknas vara avslutad per
den 1 juli 1990. Därmed upphör det särskilda anslaget för postens
tjänsleförsändelser. I samband med avvecklingen kompenseras samtliga
förvaltningsmyndigheter engångsvis för den slopade tjänstebrevsrälten.
Anslaget på kommunikationsdepartementets huvudtitel beräknas sammantaget i
stort sett motsvara den myndighetsvisa ersättningen. På sikt bedöms statens
samlade portokoslnader minska genom en effektivare posthantering på
myndighetsnivå. I övrigt redovisas vissa utgiftsminskningar inom
kommunikationsdepartementets område som följer av redan fattade beslut. Det
gäller t.ex. avveckling av slödel till svenska rederier samt en beslutad
tidsbegränsning av bidraget för reningsutrustning lill lastbilar och bussar.

Riksdagen
fattade under våren 1988 beslut om en ny trafikpolitik. Beslutet omfattar
inriktningen av trafikpolitiken inför 1990-talet saml en rad åtgärder inom
transportsektorns olika delar. Trafikpolitiken befinner sig nu i en
genomförandefas.

För
vägväsendet innebär den nya trafikpolitiken en successiv förstärkning av
anslaget t.o.m. budgetåret 1989/90. Efler 1990 baseras långlids-budgetens beräkningar
på planeringsförutsättningar som innebär realt oförändrade anslag.

En
s. k. vägtrafikmodell har införts på järnvägsområdet. Det innebär all det
nyinrättade banverkets investeringar i järnvägens infrastruktur, dvs. i

s. 58 Kontrollera mot PDF

huvudsak
spåranläggningar, finansieras över statsbudgeten. 1 långlidsbud- Prop.
1988/89:150 geten beräknas dessa investeringar ligga på en realt oförändrad
nivå efter Bilaga 1.2 den nivåhöjning som har skett i samband med den nya
trafikpolitiken och införande av väglrafikmodellen. För vissa avialsbundna
investeringar i Stockholmsområdet, liksom för statens järnvägars (SJ)
investeringsbehov, sker finansieringen i första hand med riksgäldsupplåning och
med egenfinansiering. För investeringar i länsjärnvägar, dvs. banor med i
huvudsak lokal och regional betydelse, inkluderas invesleringsmedel i anslaget
för länstrafikanläggningar under vägväsendet.

Under
de senaste åren har trafikutvecklingen varit sådan alt ökningstalen inom flera
sektorer vida överskridit tidigare gjorda prognoser.

Prognosen
från början av 1980-talel pekade på elt ökat bilinnehav fram lill år 2000 på ca
15%, med en motsvarande ökning av persontransportarbelet. De senaste årens
trafikökning överskrider kraftigt de långsikliga prognoser som för närvarande
tillämpas. Bara under de senaste tre åren har således den prognostiserade
trafikökningen fram till sekelskiftet intecknats.

Trafikökningen
innebär ett större slitage på såväl beläggningen som på vägkroppen i övrigt.
Enligt vägverket innebär 1 % i trafikökning i stort sett 15 milj. kr. i ökat
behov av beläggningsunderhåll.

En
större andel tung trafik liksom högre haslighder bidrar också till dl ökat
slitage på vägbeläggningarna. De i framliden till följd av riksdagsbeslut
(bärighets-programmet etc.) tillåtna högre boggielaslerna kommer att innebära
större slitage och påfrestningar på beläggningar och överbyggnad.

1
den senaste budgetproposilionen (1988/89: IOO, bil. 8, s. 39) konstateras att
de behov av medel som vägverket har redovisat för att på sikt säkerställa en
tillfredsställande väghållning och vägstandard i enlighet med de
trafikpolitiska målen är så omfattande all del inte är möjligt att över
statsbudgeten anslå erfoderliga medel. Vägverket har mol denna bakgrund fåll i
uppdrag atl utreda förutsättningarna för alternativa finansieringskällor för
den statliga väghållningen. Vägverket skall bl.a. lämna förslag lill ett system
med avgifter på befintliga och tillkommande motorvägar, motortrafikleder och
broar. Utredningsresultaten skall redovisas under 1989.

Beträffande
järnvägsinvesteringar fastslås i det trafikpolitiska beslutet riktlinjen 10
miljarder kr. i nyinvesteringar under de närmaste tio åren. Denna riktlinje
kommer således att påverka statsbudgeten under den kommande
långlidsbudgetperioden.

De
trafikpolitiska mål som riksdagen fastslagit beträffande regionalpolitiken
kommer under långlidsbudgetperioden att ställa krav på effektivisering av
insatserna genom decentralisering och omfördelning av resurser.

Investeringsutgifter

Investeringsutgiflerna
inom kommunikationsdepartementets verksam

hetsområde är omfattande. De största insatserna avser vägbyggande samt

järnvägs- och teleanläggningar. Dessa svarar för närmare 3/4 av totalutgif

terna som kan beräknas lill drygt 16 miljarder kr. I tabell 6 nedan visas 58

s. 59 Kontrollera mot PDF

departementsområdets
totala investeringsutgifter samt fördelning av dessa Prop. 1988/89:150

för budgetåret 1989/90 oberoende av finansieringskälla. Bilaga
1.2

Tabell 6. Totala investeringsutgifter 1989/90, oberoende
av finansieringskälla

Sektor Investeringsutgifter 1989/90

milj. kr.

Tele

8400

Post

1300

Järnväg

1400

Tågtrafik

1200

Vägar
m.m.

3000

Flyg

950

Sjöfart

110

Summa

16360

De
investeringar i nät och annan utrustning som beräknas inom leleverkskoncernen
uppgår för budgetåret 1989/90 till 8,4 miljarder kronor. För de påföljande åren
under långtidsbudgetperioden beräknas investeringarna ligga på i stort sett
samma nivå. Investeringarna finansieras helt utanför statsbudgeten.

De
beräknade investeringsutgiflerna för poslväsendd uppgår för budgetåret 1989/90
lill ca 1,3 miljarder kronor varav 550 milj. kr. för byggande av posthus.
Investeringarna finasieras med i postverkets rörelse tillgängliga likvida
medel. Enligt nuvarande planer kommer nivån på byggverksamheten alt sjunka
något framöver.

Nyinvesteringar
i järnvägens infrastruktur beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till sammanlagt ca
1,4 miljarder kronor. Förutom nyinvesteringar i stom- och länsjärnvägar, som
finansieras med anslag över statsbudgeten, ingår i della belopp bl.a. investeringar
i Stockholmsområdet och eldrifts-investeringar som finansieras genom upplåning
i riksgäldskontorei. För anskaffning av rullande materiel m.m. till statens
järnvägars affärsrörelse beräknas investeringarna för samma budgetår uppgå till
ca 1,2 miljarder kronor. Dessa investeringar finansieras utanför statsbudgeten
genom upplåning i riksgäldskontoret.

Utgifterna
för vägbyggande och investeringar i kollektivirafikanläggningar i länen
finansieras med anslag över statsbudgeten och kommer totalt för budgetåret
1989/90 all uppgå lill ca 3,0 miljarder kr. Under långtidsbudgelperioden i
övrigt beräknas investeringarna i vägar och kollektivirafikanläggningar vara
oförändrade jämfört med budgetåret 1989/ 90.

Luftfartsverkets
investeringar finansieras utanför statsbudgeten och beräknas för budgetåret
1989/90 uppgå till ca 950 milj. kr. Budgetåret 1990/91 väntas investeringarna
sjunka till ca 900 milj. kr. och ligga kvar på denna nivå under
långlidsbudgetperioden.

Sjöfartsverkels
investeringar finansieras utanför statsbudgeten och beräknas uppgå lill ca 110
milj. kr. under budgetåret 1989/90. Budgetåret 1990/91 beräknas investeringarna
öka till ca 125 milj. kr. Därefter beräknas investeringsvolymen åter sjunka.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

6. Finansdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris-och lönenivå

Förändring
till

Procen-

Genom-

tuell

snittlig

89/90

90/91

91/92

92/93

93/94

förändring

1989/90 1990/91

procentuell förändring

1989/90-1993/94

Totala
utgifter

25099

-13

-1-246

-57

-37

0,0%

-1-0,2%

därav

Bidrag
lill den kommu-

nala sektom; skatte-

utjämningsbidrag och

kompensationsbidrag

18061

0,0%

Skatteadministrationen

3 826

+ 250

0,0%

+ 1,6%

Riksgäldskontorei
och

övriga kostnader för

statsskuldens förvaltning

996

0.0%

0,0%

Tullverket

892

-13

- 6

-55

-35

-1,5%

-3,2%

Finansdepartementels
verksamhetsområde omfattar frågor om ekonomisk politik och skattepolitik och
frågor som rör statens budget och resursfördelningen inom den offentliga
sektorn.

Vidare
omfattar verksamheten frågor om skatteutjämningsbidrag m. fl. generella
statliga bidrag lill den kommunala sektorn och andra kommunalekonomiska
frågor. Till departementets verksamhetsområde hör också tullfrågor utom frågor
om tulltaxan och befrielse från tull. Vidare bereder departementet frågor som
rör statlig lokalförsörjning, bank- och försäkringsväsendet,
värdepappershandeln, statliga lotterier och spel m. m.

Som
en följd av den ändrade arbetsfördelningen i regeringen fr.o.m. den 1 januari
1989 har frågor om konsolidering av utländska skulder samt om
världsbanksgmppen, utom vissa biståndspolitiska frågor, överförts från
utrikesdepartementet till finansdepartementet. Kostnaderna för statsskuldens
förvaltning inklusive riksgäldskontorels förvaltningskostnader kommer fr.o. m.
den 1 juli 1989 att redovisas under finansdepartementets verksamhetsområde.
Någon ökning av utgifterna för denna verksamhet har inte beräknats under
långtidsbudgetperioden.

För budgetåret 1989/90
har regeringen föreslagit all ca 25,1 miljarder kronor anvisas till utgifler
inom finansdepartementets verksamhetsområde.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Skatteförvaltningen
och exekutionsväsendet

Skalleförvaltningens
nuvarande organisation gäller från och med 1987, då länsstyrelsernas
skatteavdelningar bröts ut och bildade länsskattemyndigheterna.
Exekutionsväsendet fick en ny organisation den 1 juli 1988.1 stället för de
tidigare 81 kronofogdemyndigheterna bildades då 24

myndigheter, en i varje
län. Genom riksdagsbeslut (prop. 1986/87:158, Prop. 1988/89:150 1987/88: SkU2,
rskr. 1987/88:2) har bestämls att de lokala skattemyndig- Bilaga 1.1 heterna
fr.o.m. den 1 juli 1991 skall sköta den lokala folkbokföringen. Denna reform
bedöms innebära en merbelastning på statsbudgeten med ca 250 milj, kr. fr.o.m.
budgetåret 1991/92. Detta belopp avser all täcka den totala merbelastningen på
statsbudgeten lill följd av reformen, dvs. även sådana kostnader som kan komma
alt uppstå vid sidan av skatteförvaltningen. I långlidsbudgdsberäkning har
inga förändringar i övrigt antagils. Elt omfattande utredningsarbete pågår i
syfte alt förenkla och förbättra de materiella beskattningsreglerna. Tre
utredningar — en på inkomstskattens, en på förelagsbeskattningens och en på de
indirekta skatternas område — ser över bestämmelsema med inriktning på lägre
skatter, bredare skattebas och förenklingar. Arbetet i dessa utredningar
beräknas i huvudsak bli avslutat under juni 1989.

Tullverket

Ett
intensivt arbete är i gång för atl bygga upp dl datasystem för tullverkets
import-, transit- och exportruliner. För närvarande byggs en central dataenhet
upp i Luleå. Första driftstart för export- och transilsystemet planeras lill
den 1 januari 1990. Tulldalasystemet beräknas vara fullt utbyggt under år 1993.
Samtidigt med arbetet all införa en datorisering av lullverksamheten pågår en
organisationsöversyn hos tullverket där en första avrapportering skall göras
till regeringen under mars 1989.

De
viktigare slatsmaklsbeslut som kan fömtses under långtidsbudgetperioden kommer
alt avse investeringar m. m. för att genomföra datoriseringen av
lullverksamheten. 1 budgetproposilionen 1988 ställde sig statsmakterna i
princip bakom de förslag som tulldatautredningen presenterade i sin förstudie
rörande datorisering av tullens import- och exportrutiner (SOU 1987:40). 1 juni
1989 kommer tulldatautredningen att lämna en slutrapport med huvudstudie m.m.
för tulldalasystemels genomförande som statsmakterna särskilt får la ställning
lill. Under långtidsbudgelperioden redovisas de förväntade besparingarna vid
tullverket till följd av datoriseringen.

Allmänna
bidrag till den kommunala sektorn

Anslaget
omfattar skatteutjämningsbidrag till kommuner och landsting, bidrag till
kommuner med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen
saml bidrag till kommuner och landsting med anledning av avskaffandet av den
kommunala garantibeskattningen m. m.

Del
allmänna bidraget utgör ell ekonomiskt stöd till kommunerna utan förbehåll
beträffande användning och utan koppling lill viss verksamhet. Syftet med
skatteutjämningsbidraget är atl minska de ekonomiska skillnaderna mellan
kommunerna som uppslår lill följd av olika förutsättningar vad avser kostnader
och skattekraft. Bidraget bör också leda lill att skillnaderna i skattesats
minskas.

Skatteutjämningsbidraget
utgår dels som ell ordinarie bidrag, dels som 61

elt extra
skatteutjämningsbidrag. Genom del ordinarie skatleuljämnings- Prop.
1988/89:150

bidraget
garanteras kommunerna och landstingskommunerna ett visst Bilaga 1.2

skalleunderlag
i skattekrona per innevånare (skattekraft) i förhållande till

riksgenomsnittet.
Extra skatteutjämningsbidrag utbetalas tlll kommuner

som
av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Bidrag ges även

till
kommuner i skogslänen och Gotlands kommun som kompensation för

avskaffandet
av statsbidraget till kollekliv landsbygdstrafik. Elt särskilt

extra
skatteutjämningsbidrag lill

slöd
kan även utgå inom ramen för

kommuner
som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred m. m. Övergångsvis ges extra
skatteutjämningsbidrag till kommuner utom skatte-uljämningssyslemd som får ett
påtagligt skattebortfall tlll följd av att beskattning i ulbokommun slopas.

Skatteuljämningsbidragds
utveckling påverkas fömtom av skattesals-ändringar, dels av utvecklingen av det
egna skatteunderlaget i enskilda kommuner eller landstingskommuner i
förhållande till genomsnittet i riket, dels av en förändring av
medelskaltekraflen. Skatteuljämningsbidra-gets storlek beräknas utifrån resp.
kommuns och landstingskommuns skattesats. Den skallesats som används vid
beräkning är maximerad till 16 kr/skr för kommunerna, 13:50 kr/skr för
landstingen och lill 29:50 kr/skr för de kommuner som inte ingår i landsting.
Gmndgarantin som fastställs i lag, kompletteras med tillägg eller avdrag för
kommunernas och landslingens ålderssimktur saml för kommunernas sociala
stuktur. Tilläggen eller avdragen beräknas åriigen och anges i tiondels procent
av medelsskat-lekraften. I beräkningarna för långlidsbudgetperioden antas inga
syslem-förändringar vad gäller bidragen lill det kommunala verksamhetsområdet.

s. 63 Kontrollera mot PDF

7.
Utbildningsdepartementet

Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

89/90

Förändring
till

Procentuell förändring 1989/90 1990/91

Genomsnittlig procentuell förändring

1989/90-1993/94

90/91

91/92

92/93

93/94

Totala
utgifter

därav Obligatoriska skolväsendet Gymnasiala skolor Högre
utbildning,

forskning m. m. Studiestöd

48022

18041 6076

10 560 5 937

-341

-830

+ 74

+ 39

+ 332

+ 65

-293 + 30

+ 60

+ 229

-119

- 61 -162

+ 60

+ 27

+ 190

+ 127 -232

+ 180 + 116

-0,7%

-4.6% + 1,2%

+ 0,4% + 5,6%

-0,1%

-1,5% -J,4%

+ 0,8% + 2,8%

Till
utbildningsdepartementets verksamhetsområde hör ungdomsskolan, den
grundläggande högskoleutbildningen, forskningen och forskarutbildningen,
vuxenutbildningen, studiesociall slöd, kultur samt massmedierna.

Ungdomsskolan

Staien
svarar för knappt hälften av kostnaderna för del obligatoriska skolväsendet i
form av skolledar- och lärarlöner. Resterande kostnader faller på kommunerna.
För vissa skolformer — sameskolan och specialskolan — svarar staten för
samtliga kostnader.

De
viktigaste utgiftsstyrande faktorema för gmndskolebidragd i löpande priser är
— fömtom löneutvecklingen och antalet elever — den genomsnittliga
undervisningsskyldighden för lärarna. Genom att utbetalningen av statsbidraget
fördelas på förskott och slutreglering är belastningen på statsbudgeten
regelmässigt skild från vad kommunerna är berättigade till i statsbidrag för
ett visst läsår. Under långlidsbudgetperioden minskar antalet elever i
gmndskolan (7—15 år) med ca 3,4%. Det innebär all utgiflema i fasla priser
sjunker under perioden.

I propositionen
(1988/89:4) om skolans utveckling och styrning behandlas bl.a. styrnings- och
inflylandefrågor, pedagogiskt utvecklingsarbete inom gmndskolan,
läromedelssituationen och specialpedagogiska frågor i skola och
lärarutbildning. Förslagen kommer all påverka utvecklingen inom gmndskolan
under långtidsbudgelperioden. I varje kommun skall del finnas en av
kommunfullmäktige anlagen skolplan för de skolformer som kommunen är huvudman
för. Skolplan skall upprättas och antas minst vart tredje år. Av skolplanen
skall särskilt framgå de åtgärder kommunen avser vidta för all för skolan
uppsatta mål skall uppnås, bl. a vad gäller lokaler, läromedel och
skolmåltider.

Målsättningen
för gymnasieskolan är all alla ungdomar under 20 år skall erbjudas en plats i
gymnasieskolan. Gymnasieskolans dimensionering re-

s. 64 Kontrollera mot PDF

laieras lill antalet
16-åringar dvs. majoriteten av de sökande resp. budgel- Prop. 1988/89:150 år.
Antalet 16-åringar minskar under perioden från 110800 innevarande Bilaga 1.2 år
till 97 100 år 1993. Antalet intagningsplatser inom gymnasieskolans ram minskas
i motsvarande mån som regeringen redovisat i årets budgetproposition. 1
avvaktan på resultatet av den analys som redovisats i årets budgetproposition
av lilla ramens utbildningsutbud förutsätts nu samma antal platser inom denna
ram dvs. i sådana specialkurser som för tillträde kräver tidigare gymnasial
utbildning, praktik eller viss ålder, som föreslagits för budgetård 1989/90
(32 450).

Kostnaderna
för gymnasieskolan styrs — förutom av planeringsramarna och antalet elever —
främst av löneutvecklingen, lärarnas undervisningsskicklighet, utbildningarnas
art och limplanernas utformning. Den försöksverksamhet med treåriga
yrkesinriktade studievägar som startats innevarande budgetår och som i
budgetpropositionen för 1989/90 föreslagits ökas lill 10000 platser skall
enligt riksdagens beslul pågå lill och med budgetåret 1990/91.

Statsbidrag
utgår fr.o.m den 1 juli 1983 till vissa kommunala åtgärder för ungdomar under
18 år som efler grundskolan inte genomgår reguljär utbildning eller har fast
arbete. Utgifterna styrs av antalet ungdomar som blir föremål för dessa
åtgärder. Antalet ungdomar i de olika delarna av åtgärderna varierar.
Utgångspunkten för medelsberäkningen i årets budgetproposition är att 28 900
ungdomar beräknas omfattas av uppföljningsprogram, 18 200 beräknas inneha
ungdomsplats och 9 100 beräknas delta i utbildningsinslag. 1 avvaktan på
resultatet av den översyn som pågår av de olika åtgärderna inom kommunernas
uppföljningsansvar beräknas oförändrad dimensionering under perioden.

Vu.xenutbildning

Vuxenutbildningen
inom ulbildningsdeparlemenlels område ges i olika former: kommunal utbildning
för vuxna (komvux), grundutbildning för vuxna (grundvux), vuxenutbildning för
psykiskt utvecklingsstörda (särvux), den statliga vuxenutbildningen,
studieförbunden, svenskundervisning för vuxna invandrare, folkhögskolor,
central kursverksamhet och kontakttolkutbildning.

Tilldelningen
av statsbidrag till komvux, grundvux och särvux styrs av en riksram för
timlilldelning. Totalramen uppgår för budgetåret 1989/90 till 3 979 800
undervisningstimmar och anslagels storlek till 1,2 miljarder kr.
Ulbildningsvolymen förväntas inte förändras under långtidsbudgetperioden.

Studieförbunden
bedriver förutom sludiecirkelverksamhet omfattande kulturverksamhet. Del totala
statliga bidraget som för budgetåret 1989/90 beräknas lill 1,1 miljarder kronor
bestäms av beräknad omfattning av sludiecirkelverksamheten för dl visst
budgetår tillsammans med en uppräkning av anslaget med en för varje budgetår
fastlagd bidragsprocent.

Undervisning
i svenska för invandrare (sfi) syftar till att ge grundläggan

de kunskaper i det svenska språket. Statsbidrag utgår lill kommunerna för

grund-sfi enligt elt elevbaserat statsbidragssystem som skall täcka de ge-

s. 65 Kontrollera mot PDF

nomsnitlliga kostnaderna
för kommunerna. Statsbidrag utgår lill stiidie- Prop. 1988/89:150 förbunden
för deras verksamhet med påbyggnads-sfi med dl fast bidrag Bilaga 1.2 för
varje studietimme. Slalsbidragsutvecklingen styrs av dels den allmänna
kostnadsutvecklingen dels av förändringar i invandringens omfattning. Anslaget
för budgetåret 1989/90 uppgår lill 332 milj. kr.

Huvuddelen
av statsbidraget till folkhögskolorna utgår i form av ett allmänt bidrag. Detta
bidrag beräknas med hänsyn till antalet elevveckor under verksamhetsåret och en
viss angiven lärariön. Statsbidraget för de enskilda skolorna regleras i
efterhand utifrån faktiska lärarkoslnader. Det totala antalet elevveckor för
vilket statsbidrag kan utgå fastläggs årligen i regeringens budgetproposition.
För budgetåret 1989/90 beräknas bidraget lill folkhögskolor lill 565 milj. kr.
Folkhögskolan är föremål för utredning. Uppdraget omfattar bl.a. all konstruera
elt nytt statsbidragssystem.

Högre
utbildning, forskning m.m.

De
dominerande ulgiftsslyrande faktorerna för den grundläggande högskoleutbildningen,
exkl. kommunal högskoleutbildning, utgörs dels av de planeringsramar i form av
nybörjarplatser som årligen fastställs av riksdagen, dels utbildningens längd,
kostnaderna per utbildningsplats samt kringkostnader såsom administration vid
högskoleenheterna m.m. Dessa faktorer genererar ca 85% av de totala utgifterna.
För driften av den kommunala högskoleutbildningen lämnar staten bidrag lill
kommuner öch landstingskommuner.

Antalet
gymnasiestuderande förväntas sjunka under perioden. Antalet pensioneringar
bland de högskoleutbildade i den yrkesverksamma delen av befolkningen kommer
atl stiga successivt. Med utgångspunkt i dessa förändringar utreds för
närvarande högskolans framlida dimensionering.

I
proposition (1988/89:65) Om formerna för högskolepoliliken föieslås att
riksdagen fr.o.m. budgetåret 1990/91 skall besluta om treåriga ekonomiska
ramar för högskolans utbildning och forskning. Medel för grundläggande
högskoleutbildning föreslås bli anvisade högskolevis under ett samlat anslag
fr.o.m. budgetåret 1993/94. Vidare föreslås all fr.o.m. samma budgetår medel
för forskning och forskarutbildning anvisas fakulldsvis under ell anslag till
vart och elt av universiteten och lill de högskolor som har
fakulletsorganisation. Från och med budgetåret 1993/94 föreslås även en
övergång till s. k. ramanslag, vilket ger möjligheter till såväl anslagssparande
som anslagskredit. I propositionen föreslås även all anslagen för högskolans
lokaler på sikt skall utformas så att man vid varje universitet och högskola
bättre skall kunna väga kostnader för lokaler mot andra kostnader för
verksamheten.

Anslagen
till forskarutbildning och grundforskning uppgår budgetåret

1989/90 lill sammanlagt ca 5 miljarder kronor. Huvuddelen avser anslag

som går direkt till högskolan. Av resterande medel fördelas merparten via

forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementets verksam

hetsområde. Därtill kommer vissa forskningsinstitut, internationellt forsk

ningssamarbete m.m. Regeringens avsikt är atl en forskningsproposition 65

5
Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

s. 66 Kontrollera mot PDF

skall läggas fram i
februari 1990. Denna proposition skall, i likhet med Prop. 1988/89:150
tidigare forskningspolitiska propositioner, bl.a. behandla resursutveck-
Bilaga 1.2 lingen under en treårsperiod, dvs 1990/91 — 1992/93.

Studiestöd

Utgifterna
för studiesociall stöd styrs framför allt av antalet studerande på gymnasie-
och högskolenivå saml basbeloppels storlek. Beträffande studiehjälpen beräknas
för långlidsperioden en minskning av elevantalet och en därmed sammanhängande
utgiftsminskning om ca 7,5% på anslaget (150 milj. kr.). Anslaget för
studiehjälp uppgår budgetåret 1989/90 lill 2 miljarder kronor. I del treåriga
budgetdirektiv som gavs till centrala studiestödsnämnden (CSN) våren 1988 fick
CSN i uppdrag all under långlidsperioden 1990/91 —1992/93 ägna särskild
uppmärksamhet åt studiehjälpssyslemet. CSN skall lämna en samlad bedömning av
hur studiehjälpssyslemet fungerar och föreslå de åtgärder som kan föranledas av
denna bedömning.

Riksdagen
fattade våren 1988 beslul om ell nytt studiemedelssystem som i hög grad
påverkar utgifter och inkomster under långtidsperioden. De nya studielånen
finansieras inte över statsbudgeten ulan via riksgäldskonloret, vilket
kraftigt minskar utgifterna för studiemedel på statsbudgeten.
Studiemedelsanslagd minskar 1989/90 lill ca 2,1 miljarder kronor. De direkta
statsutgifterna för lånedelen begränsas lill ränte- och avskrivnings-kostnader.
Inga avgörande förändringar under perioden beräknas beträffande sluderandeanlal.
Den totala kostnaden för studielånen är beroende av dels hur många studerande
som upptar studielån, dels hur mycket varje studerande lånar. Den kraftigt
höjda bidragsdelen i det nya studiemedelssystemet beräknas leda lill en
minskad lånebenägenhet, men storleksordningen är svår att beräkna. Räntan på
studielån är knuten lill statens upplåningskoslnader och skall fastställas av
regeringen en gång om året. Ränteinkomsterna är således beroende av
ränteutvecklingen för statens upplåning. Låneälerbetalningen är knuten lill
individens löneutveckling. Återbetalningen skall ske med 4% av den
ålerbdalningsskyldiges inkomst. Härigenom kommer återbetalningen atl påverkas
av samhällets löneutveckling.

Anslaget
till vuxensludiestöd m.m. finansieras av en särskild vuxenutbildningsavgift
som f.n. är 0,27% av lönesumman. För budgetåret 1989/90 uppgår anslaget lill
1,2 miljarder kronor. Förutom vuxensludie-stödsanslagd finansierar avgiften
också timersättning vid vissa vuxenutbildningar, bidrag lill de fackliga organisationernas
centrala kursverksamhet och till en del anslaget Bidrag till studieförbunden.
Vuxenstudieslöds-anslagd innefattar ell särskilt vuxensludiestöd för längre
studier, kortlidsstudiestöd och medel för uppsökande verksamhet på
arbetsplatser. Intäkterna från vuxenulbildingsavgiflen är beroende av
löneutvecklingen. Under de senaste åren har intäkterna ökat med mellan 8 och 11
proceni per år. CSN har våren 1989 fått i uppdrag att göra en särskild översyn
av det särskilda vuxensludiestödd.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kultur- och mediefrågor Prop. 1988/89:150

Inom
kulturverksamheten anslås medel till centrala och regionala myndig- "''S -
heter och institutioner, organisationer och föreningar m. fl. inom områdena
teater, dans, musik, bibliotek, bildkonst, konsthantverk, arkiv, museer och
utställningar samt till konstnärsslöd och samekulturen. Utgifterna styrs
huvudsakligen av löne- och prisutvecklingen. Kullurinslitutionema finansierar
en del av sin verksamhet genom inkomster från entréavgifter m.m. Särskilda
lotterimedel och forskningsmedel utgör också en del av finansieringen av
kulturinsatserna.

För
alt främja förnyelse och utveckling i kulturiivel kommer kulturområdet att
förstärkas med 300 milj. kr. under budgetåren 1989/90 — 1991/92. Insatserna
skall inriktas på all förbättra konstnärernas villkor, på all öka barns och
ungdomars möjligheter att möta kultur och på atl stärka kulturlivet i hela
landet. Under treårsperioden skall också genomföras ell omfattande
översynsarbete inom kulturområdet. Målsättningen är atl detta bl. a. skall
resultera i särskilda satsningar för fortsatt uppbyggnad av den regionala
kulturverksamheten med början budgetåret 1990/91 och all åtgärder för atl
förbättra konstnärernas arbetsvillkor kommer all behandlas inför budgetåret
1991/92. Insatserna för all öka barns och ungdomars möjligheter att möta kultur
kommer all ske främst inom arbetet med kultur i skolan.

Inom
medieområdet är stöden lill dagspressen den största utgiften på statsbudgeten.
Förslag om förändrat bidragssystem för dagspresstödet presenterades hösten
1988 i belänkandet (1988:48) Reformerat presstöd. Betänkandet remissbehandlas.
Sveriges Radio-koncernens verksamhet finansieras med TV-avgiftsmedel. Avgiften
är kopplad till innehav av TV-mottagare. Även de kostnader som televerket och
radionämnden har med anledning av Sveriges Radios verksamhet bekostas med
TV-avgiftsmedel. Undantagen från avgiftsfinansiering är programverksamheten för
utlandet, som finansieras över statsbudgeten. Influtna TV-avgiftsmedel förs
omedelbart över till räntebärande räkning hos riksgäldskontorei. Riksdagen
fastställer årligen vilka belopp som får rekvireras från kontot. Därutöver får
för Sveriges Radio-koncernens räkning rekvireras medel för koslnadskompensalion
enligt särskilda regler. Avgiftshöjningar görs löpande för all läcka ökade
kostnader för rundradiorörelsen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.2

8. Jordbruksdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändi

ing till

Procentuell föränd-

Genomsnittlig procen-

89/90

90/91

91/92

92/93

93/94

ring

tuell

1989/90

föränd-

1990/91

ring

1989/90-

1993/94

Totala
utgifter

3546

-25

-60

-0,7%

-0,6%

därav

Jordbrukets
ratio-

nalisering

498

-20

-60

-4,0%

-4,3%

Jordbruksprisregi.

1 149

• 0

0,0% .

0,0%

Utbildning
och

forskning

946

- 2

-0,2%

-0,0%

Till
jordbruksdepartementet hör frågor rörande jordbruk, skogsbruk, fiske,
trädgårdsnäring och rennäring samt högre utbildning, forskning och försök för
dessa näringar, livsmedelsberedskap, djurskydd, djurens hälso-och sjukvård,
livsmedelskontroll och utsädeskontroll samt jakt och viltvård.

Den
framtida jordbrukspolitiken

Huvudfrågorna
för jordbruksdepartementet under de kommande åren kommer att vara arbetet med
en omläggning av den svenska jordbruks-och livsmedelspolitiken och strävan alt
förbättra livsmedlens kvalitet.

Regeringen
redovisade i oktober 1988 i proposition om vissa ekono-miskpoliliska åtgärder
m.m. (prop. 1988/89:47, bil.2) behoven av en reformering av livsmedelspolitiken.
Den nuvarande politiken kännetecknas av en låg grad av måluppfyllelse.
Samtidigt bidrar den till inflation och begränsar tillväxtmöjligheterna i
ekonomin. Regeringen har därför tillkallat en parlamentarisk arbetsgrupp med
uppgift alt utforma förslag till en ny livsmedelspolitik fr.o.m. år 1990.
Reformarbetet skall utgå från ett sänkt gränsskydd med hänsyn lill GATT,
minskning eller avveckling av de interna regleringarna och utvecklingen av nya
medel för att nå de olika livsmedelspolitiska målen, främst de
beredskapsmässiga, regionalpolitiska och miljömässiga målen. Vidare skall målen
preciseras.

Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område m. m.

Inom
ramen för den existerande jordbmksprisregleringen fastställs priserna på
jordbruksprodukter av statsmakterna, vanligtvis gmndade på förslag från slalens
jordbruksnämnd, efler atl nämnden haft överläggningar med jordbruksnämndens
konsumentdelegation och lantbmkarnas förhandligs-delegation. Dessa priser
upprätthålls genom ett gränsskydd och andra

s. 69 Kontrollera mot PDF

marknadsreglerande
åtgärder. Prisstödet betalas alltså huvudsakligen via Prop. 1988/89:150
priserna, d. v. s. av konsumentema. Ett undantag härifrån utgör de år 1973
Bilaga 1.2 införda livsmedelssubventionerna. Utgifterna för
livsmedelssubventionerna styrs av enskilda beslul som fattas av statsmakterna
saml av konsumtionen av livsmedel. Kostnaderna för livsmedelssubventionerna
föreslås 1989/90 minska med 1 756 milj. kr. Över statsbudgeten utgår budgetåret
1989/90 för prisreglerande åtgärder ylleriigare 435 milj. kr. som särskild
låginkomstsatsning samt — under vissa förutsättningar — ca 200 milj. kr. som
statens delansvar för överskottsarealen.

Marknadsregleringen
finansieras av införselavgiftsmedel, interna avgifter inom regleringssystemet
och stalsbudgdmedel.

Miljöfrågor
inom jordbruket m. m.

Riksdagen
beslutade ijuni 1988 om miljöförbättrande åtgärder i jordbmket m.m. (prop.
1987/88:128, JoU 24, rskr. 374), vilka bl.a. medför att 230 milj. kr. satsas
fr.o.m. den I juli 1988 t.o.m. 30 juni 1991 på bidrag lill utbyggnad av
gödselvårdsanläggningar, försöks- och utvecklingsverksamhet rörande
slallgödselhanlering och fånggrödor samt nalurvårdsålgär-der i
odlingslandskapet. Vidare har regeringen uppdragit ål lantbmksstyrelsen atl
lämna förslag till åtgärder för att ytteriigare minska bekämpningsmedelsanvändningen
efter 1990. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1989. Lantbmksstyrelsen
har till följd av riksdagsbeslutet bl.a. fått i uppdrag all senast den 1 april
1990 inkomma med ett förslag till eventuellt reviderat åtgärdsprogram för
miljöförbättrande åtgärder i jordbruket.

1
syfte att minska användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel erläggs
särskilda avgifter vid omsättning eller ianspråktagande inom landet av
bekämpningsmedel saml för försålda och importerade kvantiteter kväve och
fosfor för växtnäringsändamål. Genom avgiftshöjningen den I juli 1988
fördubblades avgiftsnivån. För budgetåret 1988/89 och 1989/90 har inkomsterna
beräknats till 153 resp. 176 milj. kr. Hänsyn har då tagits till alt
intensiteten i användningen av bekämpningsmedel och handelsgödsel kommer all
dämpas. Det ligger i sakens natur atl det uttalade målet, att minska
användningen av gödsel och bekämpningsmedel, innebär atl avgiftsinkomsterna bör
minska.

Skogsbruks-
och flskefrågor

En
utgångspunkt för skogspolitiken är atl åstadkomma en skogsproduk

tion som möjliggör en långsiktig bmltoavverkning av åtminstone 75 milj.

m'sk. Dämlöver skall strävan vara atl öka produktionen ylleriigare i den

mån detta är möjligt och lämpligt med hänsyn lill andra viktiga samhälls

mål. De senaste beräkningarna av virkesbehovet och den långsiktiga möjli

ga avverkningen visar att 1979 års beslut om skogsproduktionens omfatt

ning kan ligga fast. 69

s. 70 Kontrollera mot PDF

Skogsvårdsavgiften
betraktas som skogsägarnas bidrag till de allmänna Prop. 1988/89:150
insatserna i vid mening för det svenska skogsbmket. Avgiften skall betalas
Bilaga 1.2 för jordbruksfastighet som vid fastighetstaxering åsalts delvärdd
skogsbruksvärde. Avgiften är avdragsgill. För budgetåren 1988/89 och 1989/90
beräknas inkomsterna från avgiften till 460 milj. kr. vardera år.

Fiskpriserna
regleras, i likhet med vad som gäller för jordbmksprodukter, efter
överläggningar mellan företrädare för konsumenterna och för fiskenäringen. Till
följd av de förändringar som skett för svenskt fiske sedan den nuvarande
prisregleringen på fisk infördes har regeringen beslutat att en översyn skall
göras av prisregleringen. Utvärderingen skall ligga lill grund för eventuella
förslag lill förändringar av systemet. Utredningsuppdraget omfattar också en
förutsättningslös översyn av den statliga administrationen på fiskets område
som bl.a. omfattar fiskeristyrelsen, fiskerinämnderna och statens
jordbruksnämnd.

Utbildning
och forskning m.m.

Forskning,
försök och högre utbildning för de areella näringarna bedrivs främst vid
Sveriges lantbruksuniversitet och med stöd av skogs- och jordbrukets
forskningsråd.

Under
perioden kommer en utvärdering av Sveriges lantbruksuniversitet all ulföras.
Utvärderingen syftar i huvuddrag lill att undersöka om dels universitetets
anslagsmedel utnyttjas effektivi, dels om den forskning, utbildning, m. m. som
bedrivs görs i samklang med samhällets ambitioner och önskemål.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

9. Arbetsmarknadsdepartementet

Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Procen-

Genom-

tuell

snittlig

89/90

90/91

91/92

92/93

93/94

förändring 1989/90 1990/91

procentuell förändring

1989/90-1993/94

Totala
utgifter

25746

-591

+
1

-68

-84

-2,3%

-0,7%

därav

Arbetsmarknad
m.m.

11420

-493

-59

-28

- 7

-4,3%

-1,3%

Arbetslivsfrågor

8 847

- 32

-32

-0,4%

Regional
utveckling

1722

- 40

- 4

-2,3%

-0,6%

Invandring
m.m.

3 593

- 26

+ 97

- 7

-45

-0,7%

+ 0,1%

Till
arbetsmarknadsdepartementet hör frågor om arbetsmarknad, arbetsliv,
regionalpolitik, invandring och svenskt medborgarskap.

Arbetsmarknad
m.m.

Arbetslösheten
uppgick lill 1,6% i genomsnitt under år 1988. Långtidsbudgeten har i
lågalternativet baserats på ell sjunkande arbetslöshetstal. En förändring av
arbetslösheten med en procent under en lid av två månader innebär att
utgifterna för arbetslöshetsersättning förändras med ca 680 milj. kr. inom
arbetsmarknadsfonden.

Sysselsättningsskapande
åtgärder avser främst statliga, kommunala och enskilda beredskapsarbeten saml
åtgärder för långlidsarbelslösa och del-lidsarbetslösa. Behovet av
beredskapsarbeten är i hög grad avhängigt konjukturutvecklingen och
sysselsättningsläget. Det innebär alt verksamhetens kostnader kan variera
kraftigt mellan budgetåren. Avgörande för statsutgifterna inom detta område är
dels antalet sysselsällningsdagar, dels kostnaden per sysselsällningsdag. Till
kommunall och enskilt beredskapsarbete av invesleringskaraktär lämnas fr.o.m.
den I juli 1986 statsbidrag (grundbidrag) med normall 60% av lönekostnaderna. I
stödområdena A och B utgår grundbidragd dock med 70%. De statliga utgifterna
för sysselsättningsskapande åtgärder har beräknats till 1,9 miljarder kronor
för budgetåret 1989/90. Härtill kommer 850 milj. kr. för statsbidrag lill de
inskolningsplatser för ungdomar som regeringen har föreslagit i särskild
proposition våren 1989. Della beräknas räcka till ca 9 500 inskolningsplalser.

Kontantstöd
vid arbetslöshet utgår dels i form av ersättning från erkända
arbetslöshetskassor, dels i form av kontant arbetsmarknadsstöd till personer
som står utanför arbetslöshetsförsäkringen. Statsbidragen till
arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter (95%)

s. 72 Kontrollera mot PDF

och genom egenavgifter
från arbetslöshetskassorna (5%). Del kontanta Prop. 1988/89:150

arbetsmarknadsstödet finansieras helt över anslag på statsbudgeten. Bilaga
1.2

Kostnaderna
för arbetsmarknadsutbildningen styrs i första hand av antalet kursdeltagare
samt av utbildningens längd och innehåll. Antalet deltagare styr också
utgifterna för utbildningsbidragen. Antalet deltagare i
arbetsmarknadsutbildningen och utbildningsbidragets storlek fastställs genom
särskilda beslut av stalsmaklerna. Utbildningens innehåll och inriktning bestäms
av arbetsmarknadsmyndigheterna.

Arbetslivsfrågor

Arbetslivsområdet
innefattar bl.a. verksamheten vid arbetsmarknadsinstitutet (Ami), lönebidrag
och Samhallgruppen. Myndigheterna inom arbetsområdet är arbelarskyddsstyrelsen
med yrkesinspektionerna, arbelsmiljöinstitutet och vad gäller AMI och
lönebidrag, arbetsmarknadsstyrelsen.

Lönebidrag
lämnas lill arbetsgivare för all öka möjligheten för arbetshandikappade all få
arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Inom vissa sektorer kan också dl
särskilt introduklionsbidrag lämnas vid anställning av arbetshandikappade.
Vidare lämnas bidrag till arbetshjälpmedel. Utgifterna för dess stödformer
beräknas budgetåret 1989/90 uppgå lill ca 3,8 miljarder kronor. Med hänsyn lill
del goda sysselsättningsläget antas inga volymökningar av stöden. Utgifterna
bestäms av regelsystemet, volymutvecklingen, dvs. av antalet personer som
omfattas av de olika åtgärderna, samt av lönekoslnadsutvecklingen; De högst
subventionerade lönebidragen får endast lämnas inom en viss volymram. För
bidrag med lägre subvenlionsnivåer hos enskilda företag, kommunala arbetsgivare
och affarsdrivande verk finns däremot ingen antalsmässig begränsning. Tendensen
under senare år har varit atl den avtalsmässiga ökningen av de lägst
subventionerade bidragen har varit svag.

Arbetsmarknadsinstituten
har förstärkts med 100 tjänster fr.o. m. innevarande budgetår. Vidare har
riksdagen beslutat (prop. 1988/89:47, bil. 3, FiU 10, rskr. 94) om en
ylleriigare förstärkning med 50 ijänsler för särskilda insatser riktade till
flyktingar och andra invandrare. Förstärkningen och de särskilda insatserna
skall även gälla budgetåret 1989/90.

Utgifterna
för Samhallgruppen beräknas relativt sett sjunka under perioden genom all
verksamheten effektiviseras och försäljningsintäkterna ökar. Statsbidraget till
skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare beräknas ligga på en oförändrad
nivå.

Utombudgetära
frågor inom arbetslivsområdet

En
betydande del av verksamheten inom arbetsmiljöomrädet finansieras

genom arbetarskyddsavgiflen (f n. 0,35%). Av de medel som flyter in

används 8,7% för arbeiarskyddsstyrelsens, yrkesinspektionens och arbels-

miljöinstilutets verksamhet, 54,3% används för att finansiera samhällets

bidrag till företagshälsovården och återstående del (37%) går till arbels

miljöfonden. 72

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bidraget lill
förelagshälsovården utgår per ansluten sysselsatt med en Prop. 1988/89:150
arbetstid om minst 15 limmar per vecka samt med speciella tillägg för Bilaga
1.2 nyanslutria företag och småföretag. Bidragels storiek faställs genom särskilda
regeringsbeslut varje år. Förelagshälsovårdens framlida utbyggnad,
bidragssystemels utformning saml anpassnings- och rehabilileringsverk-samheten
är f n. föremål fören översyn.

Arbdsmiljöfondens
medel disponeras för en lång rad olika ändamål. Medlen disponeras dels genom
särskilda regeringsbeslut (regionala skyddsombud, MBL-medel, bidrag till
finansiering av arbetsmiljöinstilulets och arbetslivscentrums verksamhet m.
m.), dels genom beslul av fonden (anslag till forskningsprojekt,
programsatsningar etc).

Regional
utveckling

Regionalpolitiska
insatser riktade till näringslivet består bl. a. av åtgärder för företags- och
teknikutveckling, stöd i samband med investeringar, glesbygdsinsatser,
transportstöd samt pris- och rationaliseringsstöd till jordbruk i norra
Sverige. Del regionalpoiitiska stödet till förelag inom
arbetsmarknadsdepartementets område syftar främst till all skapa varaktiga
sysselsättningstillfällen i de regioner i landet som drabbats av
under-sysselsättning och arbetslöshet. Ökad vikt har på senare år lagts på
åtgärder för atl allmänt förbättra näringslivsmiljön i de prioriterade
regionerna vad gäller utbildning, kommunikationer, teknisk kompelens m.m. Riksdagen
har beslutat orri en ekonomisk ram för budgetåren 1985/86 — 1988/89 för dessa
stödåtgärder. Ramen uppgår till ca 6,5 miljarder kronor och omfattar bl.a.
lokaliseringsstöd, investeringsbidrag, offertstöd, företagsutvecklings- och
glesbygdsstöd samt sysselsättningsstöd och nedsättning av socialavgifter. I
avvaktan på all utredningen om regionalpolitikens framtida inriktning skall
redovisa sina överväganden har antagits en oförändrad ambitionsnivå. Den
årliga utgiften har beräknats lill i genomsnitt drygt 1,8 miljarder kronor.
Dessa löpande regionalpoiitiska insatser har under senare år kompletteras med
ett flertal särskilda insatser i regioner med omfattande strukturförändringar
inom näringslivet. Inom kommunikationsdepartementets område pågår
genomförandet av den nya trafikpolitiken som riksdagen beslutat om. Inom
utbildningsdepartementets område föreslås bl.a. en fortsatt utbyggnad av den
grundläggande högskoleutbildningen vid de mindre och medelstora högskolorna.
Enligt riksdagens beslut skall en översyn av prisstödd lill jordbruket i norra
Sverige ske vart tredje år. En särskild proposition, där bl.a. denna översyn
behandlas, kommer att föreläggas riksdagen i vår.

Invandring
m.m.

Invandring
m.m. avser överföring och mottagande av flyktingar samt statsbidrag till
kommunerna för omhändertagande av flyktingar.

Förslagen lill anslag för
budgetåret 1989/90 omfattar totalt 3,6 miljarder

kronor varav knappt 2 miljarder kronor avser olika bidrag och Iransfere- 73

6
Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

s. 74 Kontrollera mot PDF

ringar. Omhändertagandet i
förläggningar beräknas kosta 1,3 miljarder Prop. 1988/89:150

kronor. Bilaga 1.2

Kostnadsutvecklingen
styrs av i huvudsak tre faktorer; inströmningen av flyktingar och asylsökande,
den tid dessa måste tillbringa i förläggningar saml den norm enligt vilken
staten ersätter kommunerna för alt dessa upplåter bostäder och social service
åt flyktingar. De flyktingar som förs hit inom ramen för samarbete med FN:s
flyktingkommisarie, s.k. kvot-flyktingar, har under hela åttiotalet legat på
nivån 1 250 personer om året. Däremot har antalet personer som själva kommer
hit och söker asyl ökat drastiskt, från 3000 personer år 1983 till 19 500
personer under år 1988. Ökningen bedöms fortsällningsvis ligga i
storleksordningen 4% per år.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

10. Bostadsdepartementet

Milj. kr.,
oförändrad pris- och lönenivå

89/90

Förändring
till

Procentuell

Genomsnittlig

90/91
91/92

92/93

93/94

förändring 1989/90 1990/91

procentuell förändring . 1989/90 1993/94

Totala
utgifter

därav Räntebidrag

20862
+2194 +1725 +1337 + 991 +10,5% +6,7"!

17700 +2200 +1700 +1300 +1000 +12,4% +7,89

s. 75 Kontrollera mot PDF

Departementels
huvudområde innefattar bostadsförsörjning, planläggning av markanvändning och
bebyggelse, hushållning med naturresurser, energihushållning i bebyggelse,
bostadsväsendel, byggnadsforskning, lantmäteri-, fastighetsdata- och
kartfrågor, frågor om hyra, bostadsrätt och förvaltning av hyresfastigheter
m.m. saml frågor om slöd lill idrotten.

Ränte-
och bostadsbidrag m. m.

Utgifterna
inom bostadsdepartementets huvudtitel dorriineras helt av räntebidrag för
bostadsbyggande. För ny- och ombyggnader läcker räntebidragen skillnaden
mellan den s. k. garanterade räntan och marknadsräntan för bostadslån och
bollenlån. Därutöver lämnas räntebidrag för vissa underhålls-, reparations-
och energibesparingsåtgärder. Utgifterna för räntebidrag påverkas främst av
den allmänna räntenivån, produktionsvolymer och priser inom byggnadssektorn.

I
beräkningarna av statens utgifter för räntebidrag antas nybyggnadsvolymen
omfatta ca 50000 lägenheter per år under långlidsbudgetperioden.

Den
nu rådande snabba kostnadsökningen i nyproduktionen och ombyggnadsverksamhelen
skapar stora svårigheter all upprätthålla den nödvändiga produktionen av bostäder
lill priser som leder till rimliga bostadskostnader. Regeringen har vidtagit en
rad åtgärder för atl därnpa överhettningen inom byggandet. Begränsningar har
även riklats mot ombyggandet av bosläder. Regeringen har också lämnat
riksdagen förslag som avser att öka utbudet av byggmaterial på den svenska
marknaden.

Flertalet
kommuner redovisar bostadsbrist i varierande omfattning och inriktning. Dagens
efterfrågeöverskotl på bostadsmarknaden är en av omständigheterna som
förklarar beräkningarna om en kraftfull real ökning av de statliga
räntesubventionerna under långtidsbudgelperioden. Som tidigare nämnts är
ökningen av räntebidragen den viktigaste orsaken till statens årliga reala
utgiftslillväxt (exkl. statsskuldräntor) om 0,5% under långtidsbudgelperioden;
Exkluderas kostnaderna för räntebidrag under perioden stannar den årliga
tillväxten av statens utgifler i oförändrad pris-och lönenivå vid 0,2%.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Bostadsbidragen
finansieras lill hälften av kommunerna. Fr.o.m. bi- Prop. 1988/89:150 dragsårel
1989 är kommunerna enligt lag skyldiga att lämna bosladsbi- Bilaga 1.2 drag.
Bostadsbidrag lill barnfamiljer beslår dels av ett belopp som beror på antalet
barn i hushållet, dels ell belopp som beror av bostadskostnadens storlek.
Bidraget är inkomstprövat och reduceras med en viss del av den bidragsgrundande
inkomsten. Bostadsbidragen till vissa hushåll utan bam lämnas till den som
fyllt 18 år men som inte är äldre än 28 år. Bidraget är beroende av
bostadskostnadens storlek. Även detta bidrag är inkomstprövat och reduceras
med viss del av den bidragsgmndande inkomsten. 1 avvaktan på att
boendekostnadsutredningen slutförs har regeringen i årets budgetproposition
föreslagit oförändrade villkor för bostadsbidragen under första halvåret 1990.
Bostadsbidrag lämnades under år 1988 till drygt 250000 hushåll.

Utredning
rörande boendekostnaderna m. m.

Elt
arbete med att analysera de faktorer som påverkar byggkostnadsutvecklingen
pågår inom en särskild utredning. Inom ramen för detta arbete studeras
bostadssubventionernas effekter på prisutvecklingen, byggbranschens struktur
saml möjligheterna alt öka konkurrensen och kapaciteten inom byggsektorn. Andra
frågor som avses komma att uppmärksammas rör prisbildningen inom boendet samt
hyreslagstiftningens sätt alt fungera. Inom ramen för översynen kommer också
all behandlas vissa ansvars- och kvalitetsfrågor inom bostadsbyggandet,
däribland de problem med s. k. sjuka hus, vilka sedan hösten 1988 studeras
särskilt i en inom bostadsdepartementet organiserad arbetsgmpp. En icke
oväsentlig del av boendekostnadsutredningens arbete är att överväga de
fördelningspolitiska effekterna av dagens stödsystem, neutraliteten mellan
olika upplåtelseformer samt fördelningen mellan de generella stödformerna som
skatte- och räntesubventioner samt bostadsbidrag. Räntebidragens utveckling
över tiden avses också komma att studeras.

Boendekoslnadema
kommer i hög grad all påverkas även av det som inkomstskatteutredningen (Fi
1987:07) avser redovisa under innevarande år. Inom ramen för skatteutredningens
arbete behandlas bl.a. ett anlal skattefrågor med anknytning till
bostadsbeskattningen. Även finansieringen av de reformer som utredningen
förväntas presentera kommer att ha beröring med bostadspolitiken. Översynen av
boendekostnaderna kommer därför även att innefatta en analys av hur
skattereformen och dess finansiering påverkar fömtsättningama för all uppnå de
bostadspolitiska målen. Översynen planeras att slutföras under hösten 1989.

Samband
med statbudgetens inkomster m.m.

Skatteregler
som berör bostadssektom påverkar statens inkomster. Den

beskattningsbara inkomsten för egnahemsägare minskar som en följd av

att ränteutgifter för lån med säkerhet i fastigheter är avdragsgilla. För

sådana lån kan skattebortfallet under inkomståret 1989 uppskattas till

drygt 17,5 miljarder kronor. Därav avser 11,5 miljarder kr. bortfall för 76

s. 77 Kontrollera mot PDF

kommuner och landsting.
Statens intäkler av fastighetsskatten från bo- Prop. 1988/89:150 stadshus
beräknas uppgå lill ca 5,7 miljarder kronor under år 1989. Inläk- Bilaga 1.2
terna framöver ökar bl. a. av atl nya bostadshus tillkommer och självfallet
också beroende av ändringar i taxeringsvärdena. För bostadslån utbetalade av
staten före den I juli 1985 sker amortering och inlösen vilka registreras som
inkomsler på statsbudgeten. Dessa inbetalningar kan fr.o.m. budgetåret 1990/91
uppskattas till ca 4,5 miljarder kronor per år under långlidsbudgetperioden.
Fr. o. m. den 1 juli 1985 svarar Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB)
för finansiering av de statliga bostadslånen. Vid slutet av
långtidsbudgetperioden uppskattas samhällets totala subventioner till
bostadssektorn vid dagens räntenivå uppgå till knappt 43 miljarder kronor.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

11. Industridepartementet

Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå

89/90

Förändring till

Procentuell förändring 1989/90 1990/91

Genomsnittlig procentuell förändring

1989/90-1993/94

90/91

91/92

92/93

93/94

Totala
utgifter

2 538

-82

-14

-124

-25

- 3,2%

- 2,5%

därav Exportkrediter m. m Telnisk utveckling m. m.

211 1389

-50 0

-26 14

- 5 15

- 5 0

-23,7% 0,0%

-12,3% + 0,5%

Till
industridepartementels område hör frågor om näringspolitik, industrins
struktur och branscher, små och medelstora företag, industrins finansiering,
bl.a. vissa exportkredilfrågor, teknisk forskning och utveckling, patent och
registreringsverksamhet, teknisk kontroll, provning och mätning,
mineralförsörjning, hantverk och hemslöjd, turism och rekreation samt
flertalet statsägda förelag.

Riktlinjerna
för näringspolitiken framställdes år 1987 (prop. 1986/87:74, NU 30, rskr. 217).

Av
industridepartementets totala budgel för budgetåret 1989/90 omfattades 1 532
milj. kr. av flerårsprogram som löper ut under perioden för långtidsbudgeten.
Budgetåret 1989/90 är del sista i de pågående programperioderna för delar av
verksamheten vid statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling,
rymdverksamheten och informalionsteknologipro-grammel. Del innebär att drygt
60% av huvudtiteln avser kostnader för verksamhet som under år 1990 kommer
underställas riksdagens prövning när det gäller den fortsalla inriktningen
under långtidsbudgelperioden.

Kostnader för
exportkrediter och varvsstödd m.m. avser främst utbetalningar till följd av
tidigare fattade beslut och är därför lill stor del opåverkbara under den
period som långtidsbudgeten omfattar. Dessa kostnader svarar för sammanlagt ca
470 milj. kr., dvs. 18 % av departementets budget för 1989/90. Under
långlidsbudgetperioden beräknas kostnader för exportkrediter och varvsstöd all
minska med ca 150 milj. kr.

De näringspolitiska
insatserna kan också delas in i reguljära stöd och särskilda insatser vid
orlskriser, omstruklureringsinsalser m. m. Stödd till krisdrabbade företag har
skurils ned mycket kraftigt sedan regeringsskiflet 1982. De små kvarstående
kostnaderna är kapitalkostnader på utestående lån och aktiekapital.
Eftersläpande nettokostnader för tidigare stöd lill krisfördag uppgick 1987/88
till en miljard kronor. Nettokostnaderna för all främja tillväxten och
förnyelse (FoU-stöd, exportstöd och småföretagsstöd) saml stöd lill regional
utveckling uppgick lill 3 miljarder kronor. Den restriktiva hållningen lill
krisfördagsslöd torde innebära att kostnaderna

s. 77 Kontrollera mot PDF

för
de särskilda insatserna fortsätter att ligga på en låg nivå under långtids-
Prop. 1988/89:150 budgetperioden. I diagram I redovisas omfattningen av
defensiva resp. Bilaga 1.2 offensiva slöd åren 1980/81-1987/88.

Diagram 2, Industristödet fördelat på insatser för
tillväxt/förnyelse resp. omställnlng/-neddragning

Miljarder kr., 1988 års priser

75/76
77/7B 79 «« ) 81/82 B3/W 85/86 K ä lla: InduBtridBpartomflntet

87/88

C=3Tillv ä xt, f ö muBlsB

3 Hai Iragp., warv

GZaNBddrag-i. SKkl. ■varw

Del beloppsmässigt mest
omfattande slödel av reguljär karaktär, dvs. stöd som lill största delen
administreras av myndigheter med stöd av olika författningar, är stödd lill
teknisk forskning och utveckling med dl anslag för budgetåret 1989/90 på 830
milj. kr. Anslaget för småföretagsutveckling föreslås för 1989/90 uppgå till
182 milj. kr. Här ingår bl.a. de regionala utvecklingfondernas förelagsservice
och administration, nyetablerings-och utbildningsinsatser saml övergripande
instaser inom småföretagsom-rådd.

De statliga
industriföretagen fortsätter all renodla sin verksamhet och
strukturomvandlingen kan förväntas fortsätta under perioden lor långtidsbudgeten.
Den gemensamma nämnaren kan sägas vara koncentration mot centrala och lönsamma
kompetensområden liksom expansion inom dessa fäll.

Prop.

1988/89:

150

12.
Civildepartementet

Bilaga 1.2

Milj.
kr., oförändrad

pris-

och
lönenivå

89/90

Förändring lill 90/91 91/92

92/93

93/94

Procentuell förändring 1989/90 1990/91

Genomsnittlig procentuell förändring

1989/90-1993/94

Totala
utgifter

13544

+ 20

-16

-24

-25

+0,1%

-0,1 %

därav Polisen

Länsstyrelserna Täckningsanslagel

6 828 1248 2 784

0 0 0

0,0% 0,0% 0,0%

Verksamheten inom
civildepartementels område omfattar fr.o.m. år 1989 allmänna frågor om den
statliga förvaltningen, formerna för styrning och organisation av statlig
verksamhet liksom formerna för myndigheternas anslagsframställning och
resultatredovisning, statlig rationalisering och revision, budgetutveckling,
statistik, datafrågor, statlig löne- och personalpolitik, polisväsendet samt
pris-, konkurrens- och konsumentfrågor. På.det regionala och lokala området
avser verksamheten länstyrelserna och polismyndigheterna saml frågor som rör
kommunerna, landstingen och kommunförbunden. Vidare handläggs inom
departementet frågor rörande svenska kyrkan och andra trossamfund,
folkrörelserna och kooperationen, ungdomsverksamhet, jämställdhet mellan
kvinnor och män samt regelförenkling. Verkamhden omfattar även de kungliga hov-
och slottsslaterna.

De anslag iriom
civildepartementets område som främst påverkar statsbudgetens utgiftssida
avser förvaltningskostnader för myndigheterna, täckning av merkostnader för
löner och pensioner samt bidrag till vissa utvecklingsåtgärder, till
Slalshälsan, lill kyrkliga ändamål och lill ungdoms- och
folkrörelseorganisationerna. Pris- och löneutvecklingen är således de främsta
faktorerna som påverkar statsbudgetens utgiftssida inom civildepartementets
område.

Under
perioden fram t.o. m. budgetåret 1993/94 avses ett anlal viktigare beslut alt
fattas som påverkar verksamheten inom departementets område.

Ställningstagandena lill
förslagen om en samordnad länsförvaltning är aviserade lill maj 1989. Anslaget
för anskaffning av ADB-utrustning föreslås budgetåret 1989/90 att uppgå lill
786 milj. kr. Framtida former för finansiering av myndigheternas investeringar
inkl. ADB-utmstning utreds för närvarande.

Riksdagen
har också beslutat om att överföra folkbokföringen från kyrkliga lill statliga
myndigheter fr.o.m. den 1 juli 1991. En ny folk- och bostadsräkning har
föreslagils bli genomförd år 1990.

När del gäller
decentralisering av beslutsfattandet inom och omlokalise- Prop. 1988/89:150
ring av statlig verksamhet pågår elt arbete inom regionalpoiitiska kommit-
Bilaga 1.2 tén, som bl. a. med stöd av statskontoret utvärderar hittillsvarande
omlokaliseringar. Förslag skall läggas fram senare under år 1989, varefter
ställning kan las till inriktningen och omfattningen av arbetet med decentralisering
och omlokalisering.

Budgetprocessen
läggs successivt om för I princip hela den civila statsförvaltningen i syfte
att öka resultatorienteringen och möjliggöra en fördjupad verksamhetsprövning
vart tredje år.

Under
åren 1984 och 1985 genomfördes en omfattande reformering av polisväsendet, som
bl. a. innebar ändrade arbetsuppgifter för rikspolisstyrelsen, en ny regional
polisorganisation i vissa län, nya arbetsformer på lokal och regional nivå och
förbättrad utbildning och rekrytering. I skilda sammanhang har en
vidareutveckling av reformen aktualiserats. En samlad redovisning av olika
polisfrågor kommer atl tas upp i en särskild proposition.

Förslag
om en bättre uppföljning och utvärdering av statens slöd till föreningslivet
samt att treåriga budgetperioder införs har remissbehandlats och en
sammanställning av remissvaren pågår för närvarande. Arbetet med dessa
bidragsfrågor föreslås ske i en projektorganisation med inriktning att lägga
fram förslag om nya principer för slalens stöd lill föreningslivet lill
riksdagen före mandatperiodens slut.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

13. Miljö- och energidepartementet

Milj. kr., oförändrad
pris-och lönenivå

Totala
utgifter

därav
Miljö Energi

Föränd!

ing till

Procentuell förändring 1989/90 1990/91

Genomsnittlig procentuell förändring 1989/90 1993/94

89/90

90/91

91/92

92/93

93/94

1935

-249

-3

+ 2

-25

-12,9%

-3,8%

768 1 125

+ 3 -252

-1 -2

+ 2

-25 0

0,4% -22,4%

-0,8% -6,1%

s. 82 Kontrollera mot PDF

Miljö- och
energidepartementets verksamhetsområde omfattar miljövård - innefattande
naturvård, vallenvård och luftvård, renhållning och avfallshantering,
kemikaliekontroll, miljövårdsforskning — miljöfrågor som kräver särskild
samordning, tillämpning av vallenlagen och lagen om vallenförbund, strålskydd,
energiförsörjning, energianvändning med undantag av det seklorsvisa ansvaret
för energiforskning, energihushållning, konimunalenergiplanering, säkerhet
inom kärnenergi- och elenergiområdena samt beredskap inom energiområdet.

Statsmaktsbeslut som
påverkar verksamheten

Miljöpolitiken
syftar till alt trygga alla människors räll lill en god livsmiljö nu och i
framliden. Miljöpolitiken syftar vidare lill att förebygga miljöstörningar och
där sådana uppslår begränsa dem saml återställa skadad miljö.

Riksdagens
beslut våren 1988 med anledning av regeringens proposition om miljöpolitiken
inför 1990-tald (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373) bildar utgångspunkten för
del fortsatta miljöarbetet. Elt gmndläggande krav på verksamheter med
miljöeffekter är atl de anpassas till vad människan och naturen tål.

Kostnaderna för all minska
miljöskadorna och åtgärda redan uppkomna skador skall bäras av dem som orsakat
skadorna. Den som bedriver miljöfarlig verksamhet skall svara för kostnaderna
för sådana miljöskyddsåtgärder som föreskrivs med slöd av miljölagstiftningen.
Skärpta miljökrav får därför koslnadskonsekvenser inom de flesta
samhällssektorer och stora resurser för miljöinsatser måste därför avsällas av
enskilda, företag, kommuner och olika branschorgan. Insatserna på miljöområdet
över miljö- och energidepartementets huvudtitel är i denna jämförelse av
förhållandevis begränsad omfattning. Statliga medel för miljöinsatser anvisas
dock med hänsyn lill miljöfrågornas seklorövergripande karaktär även över andra
huvudtitlar.

I
målen för det nu pågående aktionsprogrammet mot luftföroreningar

s. 83 Kontrollera mot PDF

och
försurning ingår att de svenska svavelutsläppen skall minska med 65 % Prop.
1988/89:150 under perioden 1980-1995 och med 80% under perioden 1980-2000.
Bilaga 1.2 Kvävedioxidutsläppen skall minska med 30% under perioden 1980 —
1995. Nya avgaskrav för lastbilar och bussar införs obligatoriskt år 1992 för
lätta fordon och år 1994 för lunga fordon.

Enligt
den nuvarande planen mol havsföroreningar skall i ett första steg utsläppen av
stabila organiska klorföreningar från pappers- och massafabriker minskas med
60 — 70%. På sikt skall de upphöra. Utsläppen av närsalter skall minska med
hälften före sekelskiftet i områden som är särskilt känsliga. Ambitionsnivån
för utsläppen från de kommunala reningsverken är att före år 1995 nå en
50-procentig rening vid anläggningarna vid kusterna.

Utsläppen
av kvicksilver och kadmium skall halveras från år 1985 till år 1995. Utsläppen
av övriga,metaller skall också begränsas kraftigt.

Riksdagen
beslöt våren 1988 om en avvecklingsplan för användningen av CFC-föreningar.
Enligt planen skall den svenska användningen av CFC-föreningar halveras före
utgången av år 1990. Till utgången av år 1994 skall de i stort upphöra.

Till
år 1991 planeras en miljöpolitisk proposition med en ny samlad genomgång av
tillståndet i miljön och förslag om de långsikliga och kortsiktiga åtgärder
som behövs för alt de miljöpolitiska målen skall uppnås.

Riktlinjerna
för energipolitiken innebär atl samhällets och industrins behov av en billig
och säker energiförsörjning skall tryggas genom ell energisystem som i största
möjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helsl förnybara och inhemska,
energikällor. En effektiv energianvändning och en intensifierad
energihushållning skall främjas. Stränga krav skall ställas på säkerhet och
omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik. Kärnkraften
skall användas under en övergångsperiod. Senast år 2010 skall den sista
reaktorn las ur drift.

En
handlingsplan för kämkraftsavvecklingens inledning beslutades av riksdagen
våren 1988 (prop. 1987/88:90, NU 40, rskr. 376). Beslutet innebär atl en första
reaktor skall las ur drift år 1995 och en andra år 1996 — en i Ringhalsverket
och en i Barsebäcksverkd. Regeringen kommer år 1990 atl förelägga riksdagen
förslag om vilka två reaktorer i dessa verk som skall tas ur drift åren 1995
resp. 1996. Ett program för elhushållning och en rad åtgärder för
tillförselplanering skall genomföras i enlighet med riksdagens beslut. Vid
behov skall ytteriigare åtgärder vidtas för att åstadkomma nödvändig
elhushållning och för att säkerställa kraftsystemets leveransförmåga. En första
avstämning skall göras i en proposition år 1990.

Nu
gällande mål och inriktning av försörjningsberedskapen inom ener

giområdet inför kriser och krig lades fast av statsmakterna i 1987 års

försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 310). Beslutet innebär en

omfattande omstmkturering av de statliga oljelagren. Omstruktureringen

pågår och beräknas i huvudsak bli genomförd under innevarande budget

år. Del planerade försvarspolitiska beslutet år 1991 kan komma att påver

ka inriktningen och omfattningen av energiberedskapsålgärderna under

nästa programperiod. 83

Det nuvarande treåriga
energiforskningsprogrammet beslutades av riks- Prop. 1988/89:150 dagen år
1987 (prop. 1986/87:80, bil. 12, NU 33, rskr. 292). I en särskild Bilaga 1.2
forsknlngspolilisk proposition våren 1990 avses behandlas såväl energiforskningens
som miljövårdsforskningens framlida inriktning och omfattning.

I
det följande redovisas - i enlighet med långtidsbudget-tekniken -redan
beslutade utredningar eller annal pågående arbete som kan beräknas vara
aktuella under långtidsbudgelperioden.

Faktorer
som påverkar statsbudgetens utgiftssida

En
utredning (ME 1988:04) om översyn av naturvårdslagen m.m. tillsattes under år
1988. Förslag om ny naturvårdslagstiftning skall enligt utredningens direktiv
vara klart senast den 1 april 1990.

Ett
uppdrag till naturvårdsverket och plan- och bostadsverkel om atl
miljökonsekvensbeskrivningar bör tas in i planeringsprocessen har nyligen
lämnats och skall avrapporteras under långtidsbudgelperioden.

Länsstyrelserna
arbetar på regeringens uppdrag med regionala miljöanalyser. Avsikten är all
för samtliga län få en samlad bild av miljöproblemen och förslag lill åtgärder
för att lösa dem. Naturvårdsverket skall enligt uppdraget ställa samman
länsstyrelsernas rapporter och redovisa resultatet till regeringen senast den
15 september 1989. Uppdraget avses ge möjligheter till att bygga upp ett
system med regelbundet återkommande regionala miljörapporter.

För
vissa regioner har regeringen initierat särskilda miljöprojekt. Det gäller
Dalälven, Hisingen/Göteborg, västra Skåne och Sundsvall/Timrå. Projektens
resultat kommer atl redovisas under långtidsbudgetperioden.

En
utredning kommer att tillsättas inom kort med uppgift att se över möjligheterna
lill en samordning av all miljölagstiftning samt att föreslå skärpning av miljöskyddslagen.

Naturvårdsverket
har i uppdrag all till mars 1990 presentera förslag till ny aktionsplan mot
luftföroreningar och försurning. I direktiven läggs speciell vikt vid åtgärder
mot kolväleutsläpp och klimatpåverkan. Tekniska åtgärder, kostnader saml andra
effekter av atl minska svavelutsläppen med 70 — 80% och halvera kväveutsläppen
till sekelskiftet skall klarläggas. Naturvårdsverket skall även analysera den
nuvarande verksamhetens effektivitet och föreslå vilka åtgärder som kan
finansieras av andra samhällssektorer. Aktionsplanen avses behandlas i den
miljöpolitiska propositionen våren 1991.

Naturvårdsverket
har vidare i uppdrag att lägga fram en reviderad aktionsplan mot
havsföroreningar våren 1990. Även denna aktionsplan avses all behandlas i den
miljöpolitiska propositionen år 1991. Planen skall Innehålla förslag avseende
skogsindustri, kemisk industri, kommunala reningsverk samt skogs- och
jordbmksmark. Bl.a. skall en avvecklingsplan för den svenska skogsindustrins
utsläpp av klororganiska substanser tas fram.

Verket
skall dessutom under år 1989 redovisa förslag till allmänna råd

avseende hantering av slam från kommunala reningsverk.

Naturvårdsverket skall
under år 1989 lämna rapporter om importrest- Prop. 1988/89:150 riktioner för
CFC-föreningar, system för återvinning och omhändertagan- Bilaga 1.2 de,
samt eventuella ytterligare åtgärder inom avvecklingsplanens ram.
Naturvårdsverket skall under år 1989 lämna förslag till preciserad avvecklingsplan
för användingen av haloner saml åtgärder för all minska användningen av
metylkloroform och koltelraklorid.

När
del gäller såväl utsläppen av luftföroreningar och utsläpp av koldioxid och
andra växthusgaser inkl. CFC-föroreningar som havsföroreningar blir frågornas
internationella karaktär alltmer uppenbar. Elt intensivt internationellt
förhandlingsarbete inom samtliga områden kan förutses.

Vissa
kvarstående frågor från tidigare utredning om kemikalieinspektionens
verksamhet, samt naturvårdsverkets utredning Avfallet och miljön bereds f n.
inom miljö- och energidepartementet.

Den
som har utövat en miljöfarlig verksamhet är skyldig att vidta
ålerslällningsåtgärder äveri sedan verksamheten har upphört. För budgetåret
1988/89 anvisades naturvårdsverket 50 milj. kr. för vissa återställnings- och
saneringsåtgärder som inte kan genomföras med tillämpning av miljöskyddslagen
t. ex. på grund av all det inte längre finns någon som kan ställas lill ansvar
för skadan. Arbetet med all inventera återställningsfall pågår f n.

Som
underlag för den planerade energipropositionen år 1990 kommer dl anlal
utredningar atl genomföras. Bl.a. har en särskild utredare (ME 1988:05)
tillkallats för alt undersöka hur konkurrensförhållandena för den elintensiva
industrin påverkas under kärnkraflavvecklingen samt redovisa eventuella behov
av åtgärder för all bibehålla rimliga internationella konkurrensvillkor för
denna industri.

Slalens
naturvårdsverk och statens energiverk har fått i uppdrag all klarlägga hur en
miljöanpassad svensk energiförsörjning kan utformas. Vidare har en särskild
arbetsgrupp (ME 1988:06) tillsatts för alt klarlägga kompetens- och
sysselsättningsfrågor i anslutning till kämkraftsavvecklingen. De
samhällsekonomiska kostnaderna vid ulfasningen av de två första kärnkraftverken
skall utredas.

Utredningen
(Fö 1987:01) om kärnkraftsberedskapen beräknas avge slutbetänkande under år
1989. Utredningen omfattar bl.a. strålskyddsinstitutels roll i
beredskapssammanhang.

Anslagen
för energiberedskapen påverkas av bl. a. utvecklingen av den fredslida
oljeanvändningen, kommande försvarspolitiska beslul år 1991 och oljeprisernas
utveckling. 1990 års energipolitiska beslul kan komma all innebära insatser för
energihushållning m. m. (set. ex. NU 1987/88:40 sid. 55).

Elt
program för effektivare användning och ersättning av el har startats.
Programmet har anvisats 150 milj. kr. för innevarande budgetår. Medelsbehovet
under en femårsperiod bedömdes i den energipolitiska propositionen våren 1988
uppgå lill 400 milj. kr. En utvärdering skall göras innan ställning tas till
programmets fortsatta inriktning och omfattning under perioden.

Utgifter som helt eller
delvis redovisas utanför statsbudgeten Prop. 1988/89:150

Kemikalieinspektionens
verksamhet, som budgetåret 1989/90 beräknas °

omfatta
37 milj. kr., finansieras med kemikalieavgifier och bekämpningsmedelsavgifter.

Avgiften
för koncession för uppförande eller innehav av energiproduce-rande reaktor, för
beredskap mot kärnkraftsolyckor och för strålskydds-forskning om sammanlagt 26
milj. kr. för budgetåret 1989/90 finansierar delar av verksamheten inom
slrålskyddsområdd.

Kärnkraflinspektionens
verksamhet, som för budgetåret 1989/90 inkl. kärnsäkerhetsforskning beräknas
omfatta sammanlagt 91 milj. kr., finansieras med avgifter för tillsyn av
kärnenergianläggningar m. m. och avgifter för kärnsäkerhdsforskning.

Statens
kärnbränslenämnds verksamhet, som budgetåret 1989/90 beräknas omfatta 10 milj.
kr., finansieras med avgifter från elproduktion i kämkraftsreaktorer.

Kostnaderna
för den nya kontrollordningen för elektriska material avgiftsfinansieras.
Genomförandel av den nya kontrollordningen sker i ell steg den 1 januari 1990.
Kostnaderna för budgetåret 1989/90 beräknas till 17 milj. kr.

Statens
energiverks kostnader för koncessions- och behöringhetsärenden
avgiftsfinansieras (intäkter om 4 milj. kr. tillförs anslaget).

Investeringarna
för hela Vallenfallkoncernen för åren 1989—1994 beräknas ungefärligen uppgå
lill följande belopp i löpande penningvärde.

1989
5,3 miljarder kronor

1990
6,0 miljarder kronor

1991
7,3 miljarder kronor

1992
8,0 miljarder kronor

1993
8.3 miljarder kronor

1994
8,4 miljarder kronor

Vattenfall
finansierar investeringarna genom internt genererade medel samt genom
upptagande av lån hos riksgäldskonloret.

Faktorer
som påverkar statsbudgetens inkomstsida

Alla
energislag utom inhemska bränslen belastas med differentierade punktskatter.
För budgetåret 1989/90 beräknas den allmänna energiskatten uppgå till 15 730
milj. kr. De särskilda avgifterna och skatterna på svavelhalligt bränsle,
oljeprodukter m.m., viss elektrisk kraft och mot försurning beräknas uppgå till
sammanlagt 2 558 milj. kr. Bensinskatten och kilomderskatten beräknas uppgå
till 15900 resp 3 200 milj. kr.

Kommittén
för indirekta skatter (Fi 1987:06) göt" f n. en översyn av

energibeskattningen och skall bl.a. pröva om energiområdet kan föras in

under momssystemd. Enligt direktiven (Dir 1987:30) torde dock, av

energipoliliska och stalsfinansiella skäl, någon form av styrande punkt

skatter få behållas även om energin omfatlas av mervärdeskatt. Energibe

skattningens framtida nivå och utformning är av stor betydelse från både o

statsfinansiell och energipolitisk synpunkt.

Naturvårdsmyndighdernas
arbete med tillsyn och prövning enligt na- Prop. 1988/89:150 lurvårdslagen
av täklverksamhet finansieras med täktavgifter. Täklavgif- Bilaga 1.2 terna
planeras atl höjas under år 1989 så all intäkterna budgetåret 1989/90 blir 22
milj. kr.

Inkomsler
från försäljning av olja och oljeprodukter från beredskapslager tillförs
budgetens inkomstsida. Inkomsterna påverkas av bl.a. prisutvecklingen på olja
och oljeprodukter.

En
parlamentariskt sammansatt kommitté (ME 1988:03) arbetar f n. med att analysera
förutsättningarna för att i ökad omfattning använda ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken och lämna förslag lill hur sådana styrmedel kan utformas.
Avsikten är all miljöskatter skall införas år 1989 på klororganiska föreningar
och svavel i olja. Förslag om miljöskatt på andra ämnen, bl.a. koldioxid, avses
lämnas under de närmaste åren.

Kämkraftsavvecklingen
innebär all en del av eltillförseln måste ersättas med annan elproduktion.
Behovet av ny elproduktionskapacitd kommer att medföra ökade samhällsekonomiska
kostnader. Del är önskvärt atl dessa ökade kostnader tillåts påverka prisnivån.
Endast då erhålls incitament lill energihushållning. Den nya
produktionskapacitet som kommer alt ersätta kärnkraften blir avsevärt dyrare
vilket kommer att medföra prishöjningar på el. Dessa kan i sin tur leda lill
oskäligt stora vinster i förelag som äger äldre kraftverk med låga produktionskostnader.
En särskild utredning planeras få i uppdrag alt utreda denna fråga.

Vattenfall
finansierar fr.o. m. budgetåret 1988/89 sitt behov av rörelsekapital och
investeringsmedel genom lån över riksgäldskontorei. Denna upplåning belastar
inte statsbudgeten. Förräntningskravel på Vattenfall har för år 1991
fastställts till 12% på justerat eget kapilal. För åren 1989 och 1990 har
förräntningskravel fastställts till 8% resp. 10%. Vattenfalls inleveranser till
statsbudgeten sker genom utdelning, motsvarighet till statlig skatt, amortering
och ränta på statslån.

Effekterna
på statsbudgeten beräknas tillsammans därmed bli enligt följande:

1988/89 4,7
miljarder kronor

1989/90 5,0
miljarder kronor

1990/91 5,5
miljarder kronor

1991/92 5,4
miljarder kronor

1992/93 5,3
miljarder kronor

1993/94 5,3
miljarder kronor

Prop.

1988/89:150

14.
övrigt

Bilaga

il.2

Milj.
kr., oförändrad pris-

och
lönenivå

89/90

Förändring till 90/91 91/92

92/93

93/94

Procentuell förändring 1989/90 1990/91

Genomsnittlig procentuell förändring

1989/90-1993/94

Totala
utgifter

59774

-1800
-3500

-4200

-4900

- 3,0%

- 6,7%

därav

Riksdagen
m.m.

Räntor på statsskulden m.m.

Tillkommande utgiftsbehov m.m.

530

57000

2 201

0
0 -1600 -3 500 - 200 0

-4 200

-4900

0,0%

- 2,8%

- 9,1%

0,0%

- 6,9%

- 2,4%

I
delta avsnitt redovisas de statliga verksamhets- och utgiftsområden som ej har
inordnats i den departementsvisa redovisningen ovan. Dessa områden är kungliga
hov- och slottsslaterna, riksdagen och dess myndigheter, ränior på
statsskulden m. m. saml beräknat tillkommande utgiftsbehov m. m.

Det
sistnämnda utgiftsområdet uppdelas budgetåret 1989/90 i dels ett Beräknat
tillkommande utgiftsbehov, netto om 200 milj. kronor, dels en Beräknad övrig
medelsförbmkning (Minskning av anslagsbehållningar och Ökad disposition av
rörliga krediter) om sammanlagt 2 miljarder kronor samt Oförutsedda utgifter om
I milj. kr. Syftet med poslen Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto i
förslaget till statsbudget 1989/90 är all så långt som möjligt visa en
realistisk budgetbelastning. Vid beräkningen av denna posl har en uppskattning
gjorts av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något
annal ställe i budgeten. I enlighet med den beräkningsmetodik som gäller för
långtidsbudgeten — dvs. att budgetens utveckling under långtidsbudgelperioden
enbart skall följa slalsmaklernas fattade beslut och gjorda åtaganden - har
några tillkommande utgiftsbehov fr.o.m. budgetåret 1990/91 inte beräknats i
långtidsbudgeten.

Utgifterna
för räntorna på statsskulder beräknas till 57 miljarder kr. budgetåret
1989/90.1 fasta priser beräknas utgifterna för statsskuldränlor minska med ca
6,9% per år under långlidsbudgetperioden.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga
1.3

Utdrag ur riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning
för budgetåret 1989/90

REGERINGEN Prop. 1988/89: 150

FINANSDEPARTEMENTET Bilaga 1.3

Riksrevisionsverkets
reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1989/90.

Riksrevisionsverket
(RRV) skall enligt sin instruktion varje år till regeringen lämna en reviderad
beräkning av statsbudgetens inkomsler för del kommande budgetåret, avsedd som
underiag för inkomstberäkningen i komplelteringspropösilionen. RRV redovisar
med denna skrivelse nya beräkningar av inkomsterna för budgetåret 1989/90 på de
större inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar.
I anslutning till beräkningarna har även utfallet för budgetåret 1988/89
bedömts. Underiag för beräkningarna har inhämtats från berörda myndigheter.
För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter utnyttjats dels
fråti RRVs laxeringsstatisliska undersökning avseende inkomståret 1987, dels
från RRVs aktiebolagsenkäl.

I
beräkningarna har hänsyn tagits till riksdagsbeslut saml propositioner och
andra regeringsbeslut som förelåg den 20 mars 1989.

För
vissa titlar avseende budgetåret 1989/90, där RRV nu förordar förändringar,
lämnas kommentarer till förändringarna.

RRVs
inkomstberäkning från hösten 1988 finns utgiven i en separat publikation och
kan tillsammans med den av RRV utgivna Inkomslliggaren användas som ett
komplement till den nu presenterade reviderade inkomstberäkningen.
Inkomslliggaren innehåller utföriiga beskrivningar av vilka inkomsler som
hänför sig lill de olika inkomsttitlarna och vilka bestämmelser som gäller för
dessa.

Beslul
i detta ärende har fallals av generaldirektören Mundebo i närvaro av
avdelningschefen Jönsson, revisionsdirektören Danielsson, avdelningsdirektören
Karison, byrådirektörerna Isberg och Nöjd, revisorn Åberg, saml byrådirektören
Aronsson, föredragande.

Slockholm
den 18 april 1989

Ingemar Mundebo

Birgitta Aronsson

I
Riksdagen 1988/89 I saml. Nr 150 Bilaga 1.3

I. Sammanfattning

Förutsättningar

Riksrevisionsverkets
(RRV) förslag lill reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster under
budgetåret 1989/90 och den nu gjorda uppskattningen av inkomsterna under
budgetåret 1988/89 grundas på den ekonomiska politik som har kommit lill
uttryck i beslut av statsmakterna eller i förslag som har lagts fram av
regeringen i propositioner offentliggjorda före den 20 mars 1989 samt därefter
på antagandet om oförändrad ekonomisk politik. Förutom de institutionella
förutsättningarna är bedömningen av konjunkturutvecklingen betydelsefull för
beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning som regeringen
presenterade i den preliminära nationalbudgeien har utgjort det huvudsakliga
underlagd för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också
haft kontakt med finansdepartementet under det pågående arbetet med den
reviderade nationalbudgeien för år 1989. På grundval härav har RRV valt atl
utgå från följande antaganden för beräkningarna:

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.3

1988 Förändr.

1989 Förändr.

1990 Förändr.

Enl jfr. med

En-
jfr. med

ligt budget-

ligt
budgel-

ligt
budget-

RRV prop.

RRV
prop.

0,2

0,4

0,1

-0,2 -0,15

8,6 6,0
8,0

4,9

4,5

6,2

1,5

11,0

29 500

10000

0,1

0,5

0,6

0,0

-0,6

100

Utbetald lönesumma' Konsumentprisindex

ärsmedeltal' Privat konsumtion,

löpande priser' Privat konsumtion,

volym' Bostadslåneränta Basbeloppp, kr. Basenhet, kr.

0,0

5,8

8,3
-0,4

2,2
11,75 25 800 10000

-0,5 0,15 O O

1,7
11,45 27 900 10000

9,0 -0,3

'Procentuell förändring från föregående år

Sedan
budgetpropositionen lagts fram har följande propositioner och regeringsbeslut
av betydelse för inkomstberäkningarna tillkommit:

Utbyggnad
av föräldraförsäkringen och förstärkt föräldraledighet

(1988/89:69)

Begränsad
avdragsrätl för vissa reaföriuster (1988/89:71)

Ändrade
betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån (1988/89:89)

Anslag
lill statens telenämnd (1988/89:93)

Anslag
lill riksgäldskontorei (1988/89:97)

Allmän
energiskall (1988/89:98)

Skatt
på vissa resor (1988/89:99)

Försäljningsskatt
på vissa motorfordon (1988/89:107)

Särskild
vinstskatt (1988/89:132)

Fullmäktiges
i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1988 (redogörelse 1988/89:15)

Vidare
grundas beräkningama nu på aktuellare uppgifter för inkomstskatterna. RRV har
även genomfört en enkät bland svenska aktiebolag

under februari månad för
atl förbättra underiaget för beräkningen av juridiska personers inkomstskatt.

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.3

Statsbudgetens
totala inkomster budgetåret 1989/90

Enligt
de nu reviderade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster till 379,9
miljarder kr. Del är 4,9 miljarder kr. mer än vad som beräknades i
budgetproposilionen.

STATSBUDGETENS INKOMSTER Budget å ret 1989/90

Fysiska personers inkomstskatt

48%

Ö vriga inkomster 18.43* » /;

Skatt
på varor och Vänster exkl. mervärdeskatt

17.41%

Juridiska personers inkomstskatt 6.65%

I i IIKIiil lill i i ,"!'

' Jj||l i! | I.. M .

24.35%
Mervärdeskatt

Utveckling
av inkomsterna

Statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1988/89 beräknas tlll 363,2 miljarder kr. vilket är
1,1 miljarder kr. mindre än vad som beräknades i budgetpropositionen. För
budgetåret 1989/90 ökar inkomsterna med 4,9 miljarder kr. och Inkomsterna
beräknas till totalt 379,9 miljarder kr. Förklaringen till förändringarna kan
delas upp i tre komponenter som redovisas i efterföljande tablå. En av
komponenterna är de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som ligger lill
grund för beräkningarna. En annan är de föreslagna förändringarna i de lagar
och det regelsystem som påverkar statens inkomster och utgifler. En tredje
komponent, benämnd övrig information, innehåller bl.a. beteendeförändringar,
justeringar med ledning av utfallsdala, förändrade beräkningsmetoder, prognosfel
m. m. Uppdelningen på dessa komponenter kan inte göras på ett entydigt sätt.
Förändringarna kan ibland beslå av kombinationseffekter.

ti
Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 150Bilaga 1.3

I
tablån nedan redovisas de inkomsttitlar som har de största förändring- Prop.
1988/89: 150 arna och orsakerna till dessa förändringar för budgetåren 1988/89
och Bilaga 1.3 1989/90 mellan beräkningarna till budgetpropositionen och RRVs
nuvarande beräkning (milj. kr.).

1988/89

Förändr.

1989/90

Förändr.

Enligt

jfr. med

Enligt

jfr. med

RRV

budgetprop.

RRV

budgetprop.

Totala
inkomster

363179

-1052

379868

4921

Fysiska personer

75 289

377

74004

490

Juridiska personer

22 748

394

25257

1772

Socialavgifter

54461

-3730

51952

-2114

Mervärdeskatt

85 300

- 900

92 500

Energiskatt

14490

- 890

15 730

Riksbankens inlevere-

rade överskott

6600

2600

7 900

3900

Betaln. av tidigare

infriade statl. garantier

1479

1467

Förändring
till följd av

Nya antaganden

-1065

- 20

Propositioner m.m.

- 20

3 399

Övrig information

1542

Inkomsterna
har justerats ned med 1,1 miljarder kr. för budgetåret 1988/89 och ökat med 4,9
miljarder kr. för budgetåret 1989/90.

Den
utbetalda lönesumman antas minska med 0,3 procentenheter för inkomståret 1988
och öka med 0,2 resp. 0,1 procentenheter för inkomståren 1989 och 1990 jämfört
med budgetpropositionen. Utvecklingstakten för den privata konsumtionen
beräknas minska med 0,4 procentenheter för 1988 och öka med 0,1 resp. 0,6
procentenheter för 1989 och 1990. De sammantagna förändringarna i de olika
antagandena beräknas minska inkomsterna med 1,1 miljarder kr. budgetåret
1988/89. För budgetåret 1989/90 beräknas antagandena minska inkomsterna med 20
milj. kr.

De
sammanlagda effekterna av lagda propositioner m. m. beräknas öka inkomsterna
med 3,3 miljarder kr. budgetåret 1989/90. Den föreslagna särskilda vinsiskatien
beräknas öka inkomsterna med 3,0 miljarder kr. För budgetåret 1988/89 uppgår de
sammanlagda nettoförändringarna under övrig information till 33 milj. kr.
Motsvarande förändring för budgetåret 1989/90 uppgår lill 1,5 miljarder kr.

Bruttoredovisning
av statsbudgetens inkomster

På
de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett
mindre antal titlar redovisas även utgifler. För dessa titlar sker en
nettoredovisning, dvs, saldot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens
inkomstsida. I tabell I finns en sammanställning av bruttobeloppen budgetåren
1988/89 och 1989/90. I RRVs prognosarbete ingår att för dessa titlar bedöma
utvecklingen av bmllobeloppen för såväl inkomster som utgifter.

Prop.

1988/89:150

Bilaga 1.3

Tabell
1.

Bruttoredovisning
av statsbudgetens inkomster budgetåren

1988/89-1989/90
(milj. kr.)

Inkomst

Inkomster (brutto)

Utgifter (brutto)

Inkomster på stats-

huvudgri

ipp

budgeten

(netto)

1988/89

1989/90

1988/89

1989/90

1988/89

1989/90

1000

Skatter

734 944

786927

412287

454730

322 657

332 197

varav

1100* Skatt

på inkomst

311040

332488

209824

230112

101224

102 376

1200* Lagstadgade

socialavgifter

189 124

200570

134663

148618

54461

51952

1400 Skatt på

varor och

tjänster

215973

234636

67 800

76000

148 173

158 636

2000

Inkomst av sta-

tens verksamhet

32711

37421

32711

37421

3000

Inkomster av för-

såld egendom

4000

Återbetalning av

lån

5 552

7 576

5 552

7 576

5000

Kalkylmässiga

inkomsler

18099

19404

15 899

16761

2200

2 643

varav

5200* Statliga pensionsavgifter.

netto

16649

17180

15 899

16761

750

419

Summa

791365

851359

428 186

471491

363 179

379868

*
Omföringar mellan statsbudgetens inkomsttitlar är exkluderade.

Den
största differensen mellan bmtto och nettoredovisningen finns på inkomsttypen
1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgmppen 1100 består lill största delen av
preliminärskalter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgifterna utgörs
bl.a. av utbetalningar av kommunalskatlemedel och överskjutande skatt. För
huvudgmpp 1100 beräknas bmlloinkomster-na öka med 6,9% mellan budgetåren
1988/89 och 1989/90. Bmttoutgifter-na beräknas öka med 9,7% för budgetåret
1989/90.

Inkomsterna
på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivaravgifter. I den
tabellariska bmttosammanställningen ingår såväl ATPavgifter som de övriga
arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudgeten.
Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATPsyslemd och olika fonderingar inom
den statliga sektom. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgiftens andel av
sjukförsäkringens kostnader. Bmttoinkomsterna för huvudgmppen 1200 beräknas öka
med 6,0% mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90. Motsvarande utveckling för
utgifterna är 10,4 %.

Bruttoinkomsterna
på huvudgruppen 1400 beräknas till 216,0 miljarder kr. för budgetåret 1988/89
och bmttoulgifterna lill 67,8 miljarder kr. för samma år. Bruttoutgifterna
utgör återbetalningar av mervärdeskatt. För budgetåret 1989/90 beräknas
bmttoinkomsterna öka med 8,6 % och bmt-toulgiflerna med 12,1 % jämfört med
budgetåret 1988/89.

Fysiska personers
inkomstskatt Prop. 1988/89: 150

Inkomstskatterna
för fysiska personer beräknas för budgetåret 1988/891111 °

75,3
miljarder kr., vilket är en ökning med nära 400 milj. kr. jämfört med
budgetproposilionen.

För
budgetåret 1989/90 beräknas fysiska personers inkomstskatt lill 74,0 miljarder
kr., vilket är en ökning med knappt 500 milj. kr. jämfört med
budgetpropositionen.

Lönesumman
för 1988 har justerats ned med 0,3 procentenheter jämfört med
budgetpropositionen. För inkomståren 1989 och 1990 har lönesumman justerats upp
med 0,2 resp. 0,1 procentenheter. Dessutom har pensioner och löner avseende
inkomståret 1987 justerats. Löner har justerats ned med 4 miljarder kr. och
pensionerna har justerats upp med 4 miljarder kr. I och med all
ulvecklingslakterna för pensioner är betydligt högre än utvecklingstakten för
lönesumman medför förändringen att del totala preliminärskalleunderlagd, dvs.
löner plus pensioner, kommer atl öka. Utöver dessa förändringar har RRV haft
tillgång till nya antaganden vad gäller ränteinkomster, ränteavdrag, beskattade
förmåner m. m.

Juridiska
personers inkomstskatt

Juridiska
personers skatter beräknas öka för såväl budgetåret 1988/89 som budgetåret
1989/90 jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen. För budgetåret
1988/89 beräknas inkomsterna till 22,7 miljarder kr., vilket är 394miljoner kr.
mer än i budgetpropositionen. Inkomsterna för budgetåret 1989/90 har reviderats
upp till 25,3 miljarder kr. Detta innebär en ökning med 1,8 miljarder kr. i
förhållande till budgetpropositionen.

Den
beräknade förändringen jämfört med budgetproposilionen är främst en effekt av
en ny kvarskalleavgift på fyllnadsinbetalningar för företagen och uttaget av en
särskild vinstskatt på företagens vinster det räkenskapsår som inleds den 1
januari 1989 eller närmast därefter. Kvar-skatteavgiften har medfört en
omperiodicering av skalteinbdalningaraa så att större delen av de
fyllnadsinbetalningar som skulle gjorts i maj i stället gjorts i januari. Denna
omperiodicering ger även effekter på den kvarstående och överskjutande
skatten.

Lagstadgade
socialavgifter

Inkomsterna
från de lagstadgade socialavgiflema beräknas till 54,5 miljarder kr. för
budgetåret 1988/89 och till 52,0 miljarder kr. för budgetåret 1989/90. Detta
innebär en nedrevidering av inkomstema med 3,7 miljarder kr. för innevarande
budgetår och med 2,1 miljarder kr. för budgetåret 1989/90 jämfört med
budgetproposilionen.

Nedrevideringen
orsakas främst av att lönesumman för 1987 har justerats ned, samt de ändrade
bedömningar som har gjorts av utgiflema för sjukförsäkringen.

Skatt på egendom Prop. 1988/89: 150

Inkomster
av skall på egendom beräknas till totalt 18,8 miljarder kr. för '
budgetåret 1988/89 och lill 19,2 miljarder kr. för budgetåret 1989/90. Del är
en uppjustering med 0,8 miljarder kr. för budgetård 1988/89 resp. 0,4 miljarder
kr. för budgetåret 1989/90.

Skatt
på varor och tjänster

Inkomsterna
av skatt på varor och tjänster beräknas till totalt 148,2 miljarder kr. för
budgetåret 1988/89 och lill 158,6 miljarder kr. för budgetåret 1989/90. För
innevarande budgetår har inkomstema räknats ned med 1,8 miljarder kr. jämfört
med beräkningen i budgetpropositionen. För budgetåret 1989/90 har en
upprevidering gjorts av inkomstema med 0,1 miljard kr. Den beloppsmässigt
största inkomsttiteln under Skall på varor och tjänster är mervärdeskatt.
Inkomsterna av mervärdeskatt har räknats ned med 0,9 miljarder kr. för
budgetåret 1988/89. För budgetåret 1989/90 är inkomsterna av mervärdeskall
oförändrade jämfört med budgetpropositionen. Minskningen beror bl.a. på
ändrade anlaganden om momsbelagd privat konsumtion för inkomståret 1988. På
gmnd av den varma vintern beräknas inkomsterna på energiskatt minska för
innevarande budgetår med 0,9 miljarder kr. jämfört med beräkningarna i
budgetpropositionen.

Övriga
inkomster

Övriga
inkomster på statsbudgeten består av huvudgmpperna Inkomsler av statens
verksamhet, Inkomsler av försåld egendom. Återbetalning av lån och
Kalkylmässiga inkomster. I budgetpropositionen beräknades dessa inkomsler lill
37,6 miljarderkr. förbudgelåret 1988/89 och till 43,4 miljarder kr. för
budgetåret 1989/90.

För
innevarande budgetår har inkomstema räknats upp med 2,8 miljarder kr. För
budgetåret 1989/90 beräknas inkomsterna till 47,7 miljarder kr. vilket är 4,3
miljarder kr. mer än i budgetpropositionen.

Riksbankens
inlevererade överskott har för innevarande budgetår räknats upp med 2,6
miljarder kr. till 6,6 miljarder kr. För budgetåret 1989/90 beräknas
inkomsterna öka med 3,9 miljarder kr. varvid det inlevererade överskottet beräknas
till 7,9 miljarder kr. Orsaken till ökningen är att fullmäktige i riksbanken
under 1988 fastställt nya riktlinjer för riksbankens bokslulsdispositioner och
inleverans till statsverket.

Återbetalning
av tidigare infriade garantier har budgetåret 1989/90 räknats upp med nära 1,5
miljarder kr. Orsaken till uppräkningen är att kvarvarande medel från statliga
garantiåtaganden avseende Uddevalla Shipping skall återföras till
statsbudgeten.

Förslag
till nya inkomsttitlar

I
prop. 1988/89:97 om anslag till riksgäldskontorei föreslås att riksgäldskontoret
fr.o.m den 1 juli 1989 blir en myndighet under regeringen.

Samtidigt
föreslås ett anslag för uppdragsverksamhet för garantiverksamheten inom
riksgäldskonloret. Överskottet av denna verksamhet föreslås inlevereras lill
statsverket.

RRV föreslår därför all en
ny titel 2124 Inleverade överskott av riksgäldskontorets garantiverksamhet
upprättas. Inkomsterna på titeln beräknas för budgetåret 1989/90 till O
kronor.

I prop. 1988/89:93 om
anslag till statens telenämnd budgetåret 1989/90 föreslås all 3,7 milj. kr.
anvisas för läckande av kostnaderna för statens telenämnd samtidigt som
motsvarande belopp tas in genom avgifter.

RRV
föreslår därför all en ny titel 2547 Avgifter för statens telenämnds verksamhet
upprättas. Inkomsterna på titeln beräknas för budgetåret 1989/90 till 3,7 milj.
kr.

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.3

Tabell
2. Jämförelse mellan inkomster enligt budgetpropositionen och RRVs beräkning
fdr budgetåren 1987/88 och 1988/89 (tusental kr).

Inkomsttitel

Enligt Enligt

budgetpro-
RRVs positionen beräkning

Ökning ( +
) Enligt Enligt Ökning (-t-)

Minskning
budgetpro- RRVs Minskning

( —) positionen beräkning ( —)

1000
Skatter:

326581748

322656507

-3925241

331556576

332197201

640625

1100
Skatt pä inkomst:

100452550

101223550

771000

100114200

102376200

2262000

1110
Fysiska personers

inkomstskatt:

74912000

75289000

377000

73514000

74004000

490000

lill
Fysiska personers in-

komstskatt

74912000

75289000

377000

73514000

74004000

490000

1120
Juridiska personers In-

komstskatt:

22354000

22
748000

394000

23485
000

25
257000

7 772000

1121
Juridiska personers

inkomstskatt

22 354000

22
748000

394000

23485000

25 257
000

1772000

/130
Ofördelbara inkomst-

skatter:

1100000

/100000

1100000

1131
Ofördelbara inkomst-

skatter

1 100000

1140
Övriga inkomstskatter:

2086550

2015200

1 141
Kupongskatt

240000

260000

1142
Utskiftningsskatt och

ersättningsskatt

78950

40000

1 143
Bevillningsavgift

5000

1144
Lotterivinstskatt

1762600

1762 600

1710200

1200
Lagstadgade social-

avgifter:

58191000

54461000

-3730000

54066375

51952000

-2114375

1211
Folkpensionsavgift

49213000

48179000

-1034000

50986000

50565000

-421000

1221
Sjukförsäkringsavgift,

netto

-1572000

-3965000

-2393000

-4261000

-5781000

-1520000

1231
Barnomsorgsavgift

11465000

11223000

-242000

11877000

11
779000

-98000

1241
Vuxenutbildningsavgift

1 350000

1325000

-25000

1397000

1388000

-9000

1251
Övriga socialavgifter.

netto

--1481000

-4501000

-20000

-7944000

-7994000

-50000

1271
Inkomsler av arbetsgi-

varavgifter till arbetar-

skyddsverkets och

arbetsmiljöinstitutets

verksamhet

150000

153000

3000

176375

161000

-15375

1281
Allmän löneavgift

2066000

2047 000

-19000

1835000

1834000

-1000

Prop. 1988/89:150

Bilaga
1.3

1988/89

1989/90

Inkomsttitel

Enligt

Ökning (
+ )

Enligt

Enligt
Öl

cning( + )

budgetpro-

RRVs

Minskning

budgetpro-

RRVs Minskning

positionen

beräkning

(-)

positionen

beräkning
(-

)

1300
Skatt på egendom:

17993197

18798956

805759

18819000

19233000

414000

1310
Skatt pä.fast egendom:

6150000

6150 759

759

5 950000

1311
Skogsvårdsavgifter

378000

400000

1312
Fastighetsskatt

5 772000

5 772 759

759

5 550000

1320
Förmögenhetsskatt:

2233197

2464000

2473000

9000

1321
Fysiska personers för-

mögenhetsskatt

2183000

2414000

2423000

9000

1322
Juridiska personers för-

mögenhetsskatt

50197

50000

1330
Arvsskatt och gåvoskatt:

1350000

1410000

1331
Arvsskatt

1 100000

1 150000

1332
Gåvoskatt

250000

260000

1340
Övrig skatt på egendom:

8260000

9065000

805000

8995000

9400000

405 000

1341
Stämpelskatt

3 985000

4465000

480000

4220000

4625000

405000

1342 Skatt
på värdepapper

4 275000

4600000

325000

4 775000

1400
Skalt pä varor och

tjänster:

149945001

148173001

-1772000

158557001

158636001

79000

1410
Allmänna försäljnings-

skatter:

86200000

85300000

-900000

92500000

1411
Mervärdeskatt

86200000

85
300000

-900000

92
500000

1420,

1430
Skatt på specifika varor:

52498001

51605001

-893000

53388001

53526001

138000

1421
Bensinskatt

15600000

15
800000

200000

15900000

16100000

200000

1422
Särskilda varuskatter

1053000

1050000

-3000

1100000

1097000

-3000

1423
Försäljningsskatt på

motorfordon

2126000

1993000

-133000

2185000

2 198000

13000

1424
Tobaksskatt

4 950000

4900000

-50000

4950000

4900000

-50000

1425
Skatt på spritdrycker

5950000

5 950000

1426
Skatt på vin

2420000

2440000

20000

2440000

2460000

20000

1427
Skatt på malt-och

läskedrycker

2120000

2106000

-14000

2139000

2 125000

-14000

1428
Energiskatt

15 380000

14490000

-890000

15
730000

15 730000

1429
Särskild avgift pä svavel-

haltigt bränsle

1431
Särskild skaU för olje-

produkter m.m.

1389000

1 386000

-3000

1461000

1454000

-7000

1432
Kassettskatt

160000

181000

1433Skatt
på videoband-

spelare

240000

220000

-20000

256000

235000

-21000

1434
Skatt på viss elektrisk

kraft

1030000

1010000

1435
Särskild skatt mot för-

surning

80000

86000

340000
270000 -70000

200000
130000 -70000

140000

1912000

1933000

21000

2019000

2030000

11000

423000

438000

1440 Överskott vid försäljning av varor
med statsmonopol: 270000 270000

1441 AB Vin- & Spritcentralens
inlevererade överskott 130000 130000

1442 Systembolagets AB:s inlevererade
överskott

1450 Skatt på tjänster:

1451 Reseskatt

1452 Skatt på annonser och

11000

952000

941000

1000

reklam 859000 870000

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.3

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning( + ) Enligt Enligt Ökning( + )

budgetpro-
RRVs Minskning budgetpro- RRVs Minskning

positionen
beräkning ( —) positionen beräkning ( —)

1453 Totalisatormedel

1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt

1470 Skatt på import:

1471 Tullmedel

1480 Övriga skatter på varor och
tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000 Inkomster av statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade
överskott:

2111 Postverkets inlevererade överskott

2112 Televerkets inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott

2115 Aflfärsverket FFVis inlevererade överskott

2116 Statens vattenfallsverks inlevererade utdelning

2117 Domänverkets inlevererade överskott

2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2119 Statens vattenfalls-verks inleverans av motsvarighet
till statlig skatt

2120 Övriga myndigheters inlevererade
överskott:

2121 Vägverkets inlevererade överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning

2124 Inlevererat överskott av riksgäldskontorets
garantiverksamhet

2130 Riksbankens inlevererade
överskott:

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2150 Överskott från spef verksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

535000 95000 6150000 3 850000 2 300000 2900000 2
900000

535000 105000 6150000 3 850000 2300000 2 900000 2
900000

0 10000 0 0 0 0 0

565000 75000 7150000 3950000 3200000 3100000 3
100000

565000 75000 7150000 3 950000 3200000 3100000 3100000

0 0 0 0 0 0
0

15 000

60000

15000

60000

30273123

32711042

2437919

34327636

37420970

3093334

8139521

10555935

2416414

8580216

12404861

3824645

1606 720

1588669

-18051

1888220

1949490

6/270

47 520

48 290

770

203 500

206800

3 300

245 700

286000

60300

60500

200

49000

90000

41000

783 100

763 100

-20000

500000

196200

198000

1800

170400

186000

15600

70400

70349

-51

48 500

49000

500

583 300

583400

100

120400

126 900

6500

146 000

144 000

-2000

40000

46 500

6 500

43000

101000

-2000

80400

103000

0 0 0 0

4 000000 6600000 2600000 4000000 7900000 3 900000

4000000 6600000 2600000 4000000 7900000 3 900000

2412401 2240366 -172035 2545996 2411371 -134625

1402500 1351119 -51381 1485600 1434
300 -51300

1009901 889247 -120654 1060396 977071 -83 325

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.3

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning( + ) Enligt Enligt Ökning( + )

budgetpro-
RRVs Minskning budgetpro- RRVs Minskning

positionen
beräkning ( —) positionen beräkning (-)

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210 Överskott av fastighetsförvaltning:

2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet

2215 Överskott av generaltullstyrelsens fastighetsförvaltning

2300 Ränteinkomster:

2310.

2320 Räntor på näringslän:

2311 Räntor på lokaliserings

lån

2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån

2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vatlenkraftslån

2317 Ränteinkomster på luft-fanslån

2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre
skeppsfarten

2319 Ränteinkomster på kraftledningslån

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån, Lantbruksstyrelsen

2324 Räntor på televerkets statslån

2325 Räntor på postverkets statslån

2326 Räntor på afTärsverket FFVs statslån

2327 Räntor på statens vattenfallsverks statslån

2330 Räntor pä bostadslån:

2331 Ränteinkomster på egnahemslån

2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för
mindre bemedlade barnrika familjer

293724

1451330

1 501330

50000

293 724

1451330

1501330

50000

293 724

1451330

1 501 330

50000

13454148

13518150

64002

14691980

14337506

-354474

1563414

1560014

-3400

2851185

3000056

148871

140000

145000

5000

130000

180

160

8645

8 645

8920

168

159

8000

7000

145000

125000

-20000

135000

123000

-12000

2 500

2630

261567

256001

261600

5 599

48 290

48290

47260

48 290

1030

29000

23000

23200

200

920000
7300690

931600 7300690

11600 0

2241000 7000680

2395042 6 900680

154042
-100000

7 300000

7300000

7000000

6900000

-100000

180

190

180

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.3

Inkomsttitel

Enligt Enligt

budgetpro-
RRVs positionen beräkning

Ökning ( +
) Enligt

Minskning budgetpro-

(-) positionen

Enligt Ökning ( + )

RRVs Minskning

beräkning
( —)

2334
Räntor på övriga bo-

stadslån. Bostadsstyrel-

sen

500

2340
Räntor på studielån:

8110

16110

8000

7110

15110

8000

2341
Ränteinkomster på sta-

tens lån för universitets-

studier och garantilån

för studerande

110

2342
Ränteinkomster på all-

männa studielän

8000

16000

8000

7000

15000

8000

2350
Räntor på energisparlån:

390000

350000

340000

-10000

2351
Räntor på energisparlån

390000

350000

340000

-10000

2360
Räntor på medel avsatta

till pensioner:

5000

5 000

5000

2361
Ränteinkomster på medel

avsatta till folkpensione-

ring

5000

2370
Räntor på beredskaps-

lagring:

645 239

600200

-45
039

636645

600000

-36645

2371
Räntor på beredskapslag-

ring och förrådsanlägg-

ningar

645239

600200

-45039

636645

600000

-36645

2380, ..

2390
Övriga ränteinkomster:

3541695

3646136

104441

3841360

3476660

-364 700

2381
Ränteinkomster på lån

till personal inom utrikes-

förvaltningen m.m.

2383 Ränteinkomster
på sta-

tens bosättningslån

600

800

200

300

400

IOO

2384
Ränteinkomster på län

för kommunala

markförvärv

2385
Ränteinkomster pä län

för studentkårlokaler

100

2386
Ränteinkomster på lån

för allmänna samlings-

lokaler

15000

2389
Ränteinkomster på lån

för inventarier i vissa

specialbostäder

180

160

2391
Ränteinkomster på mark-

förvärv för jordbrukets

rationalisering

1800

1200

-600

1800

1000

-800

2392
Räntor på intressemedel

15000

2394
Övriga ränteinkomster

90000

100000

10000

70000

80000

10000

2395
Räntor på särskilda räk-

ningar i riksbanken

1900000

2046841

146841

2200000

1 800000

-400000

2396
Ränteinkomster på det av

byggnadsstyrelsen

förvaltade kapitalet

1518945

1466945

-52000

1539000

1565000

26000

2400
Aktieutdelning:

647210

640010

2410
Inkomster av statens

aktier:

647210

640010

2411
Inkomster av statens

aktier

647210

640010

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.3

Inkomsttitel

Enligt Enligt

budgetpro-
RRVs positionen beräkning

Ökning
(-I-) Enligt

Minskning budgetpro-

( —) positionen

Enligt Ökning ( + )

RRVs Minskning

beräkning
( —)

2500 Offentligrättsliga avgifter:

2511
Expeditionsavgifter 2517 Trafiksäkerhetsavgift

2522 Avgifter för granskning av biograffilm

2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning
inom skolväsendet

2527 Avgifter för statskontroll av krigsmalerieltillverkning

2528 Avgifter vid bergsstaten

2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet

2531 Avgifter vid registrering i förenings m.fl. register

2532 Utsökningsavgifter

2534 Vissa avgifter för registrering av körkort och
motorfordon

2535 Avgifter för statliga kreditgarantier

2536 Lotteriavgifter

2537 Miljöskyddsavgift

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel

2539 Täktavgift

2541 Avgifter vid tullverket

2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen

2543 Skatteutjämningsavgift

2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar

2545 Närradioavgifter

2546 Avgifter vid registrering av fritidsbåtar

2547 Avgifter för statens telenämnds verksamhet

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminalvården

2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium

2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet

2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifier

2625 Utförsäljning av beredskapslager

2626 Inkomster vid banverket

5710167

5612226

-97941

6238694

5984689

-254005

542055

552055

10000

538 145

548 145

10000

58698

58 698

4000

4 700

3 700

700

1520

1500

2630

200 2 630

199 0

1 2470

0 0

86070

18600

-67470

91415

21795

-69620

32 120 101600

32 120 101 600

0 0

33 700 106600

0 0

23000

11000

146000

169000

154 150

143150

126 395

3 500

23 700

137922

3 500

44500

11527

20800

127525

3 500

24400

17 525

3 500

135 100

-110000

110700

153 500

11800

111000

146400

13200

100000

-7 100

1400

-11000

186 500

11900

116000

176500

12 600

105000

-10000

700

- 11000

6600 4 281500

6600 4212900

0 -68600

6200 4807000

6200 4604 500

0 -202
500

10258 2 890

10861 4 200

603 1310

13858 2 960

16412 3400

2 554 440

7 500

6900

-600

15000

12 750 3721

-2250 3721

1087222

1131222

44000

1746222

1 554100

-192122

160000

165000

10400

300

70522

82 300

11778

400000 446000

500000 390000

100000 -56000

600000 900000

506 100 790000

-93900
-110000

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.3

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning ( + ) Enligt Enligt Ökning ( + )

budgetpro-
RRVs Minskning budgetpro- RRVs Minskning

positionen
beräkning (—) positionen beräkning (-)

3 500

3000

-500

3 500

1850

-1650

2 500

1100

26500

25400

1000

1 100

26 500

25 400

1000

27000

25500

21000

6000

4 500

5346869

5552
209

205340

6051466

7
575565

1524099

431529

499739

68210

348123

1772 222

1424099

200000

275000

75000

160000

120000

-40000

200000

275000

75000

160000

120000

-40000

37390

30600

-6 790

38094

35450

-2644

548184

306284

241 800

100

431000

2700
Böter m. m.:

2711 Restavgifter

2712 Bötesmedel

2713 Vattenföroreningsavgift

2800 övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:

3110 Affärsverkens inkomster a v lörsålda fastigheter och
maskiner:

3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter
och maskiner

3120 Civila myndigheters inkomsler av försålda
byggnader och maskiner:

3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda
byggnader och maskiner

3122 Vägverkets inkomster av försålda byggnader och
maskiner

3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m. m.

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader

3200
övriga inkomster av

markförsäljning:
3211 Övriga inkomster av

markförsäljning

3300 övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruvegendom

3312 Övriga inkomster av försåld egendom

4000 .återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av närings-lån:

4110 .Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliseringslån

4120 Återbetalning av jordbrukslån:

11434

11712

-200

-78

541131 552565

299231 310943

241800 241600

100 22

400000

34400 59400 25000 32800

6300 5900 -400 6300

6300 5 900

-400

6300

100

300

400

300

567024 18840

318423 12 139

248600 6 800

1 -99

431000

31150 -1650

4650 -1650

4650

300

-7 650

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning ( + ) Enligt Enligt Ökning ( + )

budgetpro-
RRVs Minskning budgetpro- RRVs Minskning

positionen
beräkning ( —) positionen beräkning (-)

500

30100

194139

254

188

20000 O

500

36 890

194139

254

188

20000 O

52080 52080

2826314 2826314

14 14

2 825000 2825000

4122 Återbetalning av statens avdikningslån

4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vattenkraftslån

4132 Återbetalning av luftfartslån

4133 Återbetalning av statens lån till den mindre
skeppsfarten

4134 Återbetalning av kraftledningslån

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga näringslån. Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslån. Lantbruksstyrelsen

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga
garantier

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4211 Återbetalning av lån till egnahem

4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för
mindre bemedlade barnrika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Bostadsstyrelsen

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 Återbetalning av energisparlån

O 350 350 O

-6790 37744 35 100 -2644

O 150029 1616 772 1466 743

O 265 265 O

O 197 197 O

O 15000

O O

O 67

15000 O

O O

67 O

120000
120000

O 121000 121000

1550

1500

1550

1500

12000 1478 743 1466743

O 3501300 3501300 O

OOOO

o 3 500000 3 500000 O

800

500 500 O 500 500 O 1630150
1760150 130000 1759150 1859150 100000

150

10000

9000

1 620000

1 750000

130000

1 750000

1850000

100000

310000

300000

310000

300000

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.3

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning ( + ) Enligt Enligt Ökning ( + )

budgetpro-
RRVs Minskning budgetpro- RRVs Minskning

positionen
beräkning (-) positionen beräkning ( —)

-1623

4500 Återbetalning av övriga

lån: 148876 156006 7130 142893 142893

1800

150

6000

15000

20000

4000

1000

52870

60000

7130

59 743

48000

40000

1995200

2200331

205131

2978410

2643349

-335061

1124835

1392966

268131

2128045

2166984

38939

176400

477000

300600

1075 900

785000

-290900

27000

27 000

49400

50000

600

49400

50000

600

100000

400000

300000

1 026 500

735000

-291500

319400

308400

-11000

332000

331500

-500

319400

308400

-11000

332000

331500

-500

118000

122000

118000 511035 200300

118000 489566 200550

-21469

250

122000 598 145 210500

122000 928484 565512

0 330339
355012

4511 Återbetalning av lån till personal inom utrikesförvaltningen
m. m.

4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv

4514 Återbetalning av lån för studentkårlokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlän och bidrag

4517 Återbetalning från Portugalfonden

4519
Återbetalning av statens

bosättningslån 4521 Återbetalning av lån för

inventarier i vissa

specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5100 Avskrivningar och amorteringar:

5110 .Affärsverkens avskrivningar:

5113 Statens järnvägars avskrivningar

5115 Aflfärsverket FFVs avskrivningar

5116 Statens vattenfallsverks amorteringar

5120 A vskrivningar på jastigheter:

5121 Avskrivningar på fastigheter

5130 Uppdiagsmyndighelers
komplementkostnader:

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader

5140 Övriga avskrivningar:

5141 Vägverkets avskrivningar

311500
-23050

5142 Avskrivningar på ADB-utrustning 256950 237000
-19950 334550

5143 Avskrivningar på förrådsanläggningar för

civilt totalförsvar 53785 52016 -1769 53095 51472

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1,

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning ( + ) Enligt Enligt Ökning ( + )

budgetpro-
RRVs Minskning budgetpro- RRVs Minskning

positionen
beräkning (-) positionen beräkning (-)

813000

5200 Statliga pensionsavgifter, netto:

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

5300 Statliga avgifter

5311 Avgifter för företagshälsovård

SUMMMA INKOMSTER

793000

419000

-374000

750000 -63000

813000

750000

-63000

793000

419000

-374000

57365

57 365

57365

231340

363179489

-1051851

374946888

379868235

4921347

Bilaga
1.4

Beräkningar for anslaget räntor på statsskulden, m.m.,
budgetåret 1989/90

Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden, Prop. 1988/89:150

m.m. Bilaga 1.4

Inledning

I
regeringens proposition 1988/89:100 med förslag till statsbudget för budgetåret
1989/90 upptogs under ulgiflsanslagel Räntor på statsskulden, m.m. ell
preliminärt beräknat belopp på 58miljarder kronor. Någon inkomst- och
utgiftsstat rörande anslaget i fråga presenterades inte. I bilaga 18 till
budgetproposilionen 1989 angående Ränior på statsskulden, m.m. erinrades om all
under senare år förslagen i budgetpropositionerna måst revideras i
kompletteringsproposilionerna och alt avsikten därför var atl återkomma lill
riksdagen i komplelteringspropösilionen med förslag till beräkning av anslag
för stalsskuldränlorna avseende budgetåret 1989/90.

Riksdagen
har beslutat att riksgäldskontoret fr.o.m. den I juli 1989 skall vara en
myndighet under regeringen (prop. 1986/87:143, KU 1987/88:1 och FiU 1988/89:4,
rskr. 30). I prop. 1988/89:97 om anslag lill riksgäldskonloret logs vissa
frågor upp inför del ändrade huvudmannaskapet. Bland dessa var frågan om
riksgäldskontorets anslagsstruktur och anslag för budgetåret 1989/90. Enligt
propositionen bör medel lill riksgäldskonloret anvisas inom en i förhållande
till tidigare budgetår förändrad anslagsstruklur. Bl. a. har anslaget Räntor
på statsskulden, m. m. (sextonde huvudtiteln) renodlats. Provisionskostnader,
kreditavgifter och vissa andra kostnader, som tidigare redovisats under della
anslag, har förts Över till ell nytt anslag under sjunde huvudtiteln,
Riksgäldskonloret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning.

Någon
beräkning av anslaget Räntor på statsskulden, m. m. gjordes inte till prop.
1988/89:97. Delta skulle i stället ske i samband med vårens
kompletleringsproposition. Hänsyn skulle då tas lill all vissa kostnader som
tidigare år - och även i budgetpropositionen 1988/89:100 - redovisats under
ränteanslagel, överförts till sjunde huvudtiteln. Anslaget Ränior på
statsskulden, m. m. har således för budgetåret 1989/90 renodlats till att avse
kostnader för upplånal kapilal, nello.

Riksgäldskonloret
har överlämnat ell förslag lill anslag m.m. rörande ränior på statsskulden
under budgetåret 1989/90. Samtidigt lämnas en beskrivning som syftar till all
belysa statsskuldens kostnader under några år bakåt i tiden samt en förnyad
beräkning av statsskuldens räntekostnader m. m. för innevarande budgetår.

Statsskuldens
kostnader 1984/85-1987/88

I
takt med statsskuldens ökning har utgifterna för densamma stigit. Från att ha
uppgått till ca 8% av de totala statsutgiflerna budgetåret 1979/80 ökade
andelen för Räntor på statsskulden, m.m. till som högst ca 23% budgetåret
1984/85. Budgetåret 1987/88 var andelen 16%.

Den
ojämföriigt största utgiftsposten på anslaget Ränior på statsskulden, m.m. utgörs
av ränteutgifterna. En annan stor posl har varit realiserade
valuladifferenser. För budgetåret 1984/85 var valulaföriuslerna

1
Riksdagen 1988/89. I .saml. Nr 150. Bilaga 1.4

t. o. m. större än
räntebetalningarna på utlandslånen. Förutom utgifler för ränior och
valutaförluster har på nämnda anslag också förts utgifter för provisioner och
avgifter m.m. Vidare redovisas även vissa inkomster, främst ränteinkomster från
riksgäldskontorels ullåningsverksamhet. En del utgifter för statsskulden och dess
hantering finansieras genom andra anslag på statsbudgeten, bl.a.
riksgäldskontorets förvaltningskostnader och vissa emissionskostnader (jfr
riksgäldskontorels verksamhetsberättelse för budgetåret 1987/88).

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.4

Tabell
1 Räntor på statsskulden, m. m.

Miljarder
kronor

Budgetår

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

Räntor
på inhemska lån

Räntor
på utländska lån

ValutadiflTerenser
(netto)

Provisioner

Övrigt
(inkomsträntor m. m.)

Summa

45,7

14,0

14,5

1,1

-0,1

75,2

49,0

12,5

4,2

1,2

-0,4

66,5

51,4

10,0

1,6

0,8

0,0

63,8

48,8 9,8

-5,0 0,7

-0,9

53,4

Utvecklingen
under de senaste budgetåren har inneburit att utgifterna för statsskulden
minskal, både vad gäller räntebetalningar och redovisade ValutadiflTerenser. De
totala utgifterna för statsskulden sjönk med 10,4 miljarder kronor under
budgetåret 1987/88 till 53,4 miljarder kronor. Den ojämförligt största
utgiftsposten är räntebetalningarna. Dessa minskade under 1987/88 med 2,8
miljarder kronor lill 58,6 miljarder kronor, varav de inhemska ränteutgifterna
svarade för 48,8 miljarder kronor, en minskning med 2,6 miljarder på grund av
minskal såväl netto- som bruttolånebehov. Den stora totala förbättringen under
1987/88 berodde i hög grad på utvecklingen av de realiserade
valuladlfferenserna. För 1987/88 redovisades en valutavinst (nello) till ell
belopp av 5,0 miljarder kronor i motsats lill tidigare budgetår då i stället
stora valutaförluster uppkommit.

Räntekostnader
m. tn. 1988/89 och 1989/90

Anslaget
Räntor på statsskulden, m. m. har i statsbudgeten för budgetåret 1988/89
upptagils till 54,0 miljarder kronor och i budgetproposilionen 1989 har för
budgetåret 1989/90 upptagits ell beräknat belopp av 58,0 miljarder kronor. I
tabell 2 redovisas i statsbudgeten för 1988/89 upptaget belopp och en reviderad
beräkning saml i budgetpropositionen 1989 beräknat belopp för budgetåret
1989/90.

Tabell 2 Beräknade räntor på statsskulden, m.m.

Miljarder kronor

Budgetår

1988/89 enl statsbudgeten

Reviderad beräkning

1989/90

Budgetprop

1989

Räntor
på inhemska lån

Räntor
på utländska lån

ValutadiflTerenser
(netto)

Provisioner

Övrigt
(inkomsträntor m. m.)

Summa

44.5

9.5

0.2

0.7

-0.9

54,0

45,2

8,4

-0,2

0.7

-0.5

53,6

58,0'

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.4

Beräknat belopp

En
förnyad beräkning av Ränior på statsskulden, m.m. visar atl utgifterna för
innevarande budgetår blir något mindre än vad som angetts i statsbudgeten, 53,6
miljarder kronor mot i statsbudgeten 54,0 miljarder kronor. Vad beträflfar
räntor på inhemska lån beräknas dessa öka med 0,7 miljarder kronor. Räntorna
för den utländska upplåningen beräknas minska från 9,5 miljarder kronor lill
8,4 miljarder kronor främst på grund av atl den utländska skulden minskal.
Realiserade ValutadiflTerenser (netto) beräknas nu resultera i valutavinst på
0,2 miljarder kronor mot i statsbudgeten upptagen valutaförlust på 0,2
miljarder kronor.

Budgetåret
1989/90

Som
tidigare framgått har regeringen föreslagit all riksgäldskonloret fr.o.m.
budgetåret 1989/90 tilldelas medel genom en delvis ändrad anslagsstruklur, som
bl. a. syftar lill all renodla anslaget Räntor på statsskulden, m. m. till ell
anslag för utgifter och inkomster som avser kapilal.

1
1989 års budgetproposition togs anslaget upp med ett beräknat belopp på 58,0
miljarder kronor. Medel för riksgäldskonloret all anvisas på anslaget Ränior
på statsskulden, m.m. för budgetåret 1989/90 beräknas nu lill 57,0 miljarder
kronor. Specifikation av beräkningarna framgår av tabell 3. Tabellen är
utformad i en förändrad anslagsstruklur jämfört med tidigare. Uppgifterna för
budgetåret 1988/89 har räknats om för all bli jämförbara med anslagsframställan
för budgetåret 1989/90.

Tabell
3 Beräknade räntor på statsskulden, m.m.

Prop. 1988/89:150

Tusental
kr.

Dilano 1 A

-
Diiaga 1 .H

Enligt stats-

Reviderad

budgeten

beräkning

Förslag

1988/89

1989/90

Utgifter

Räntor
inom landet

44480801

45 242000

49 800000

Räntor
utom landet

9 500000

8400000

8200000

Valutaförluster

600000

2400000

1400000

Underkurs
vid emissi-

oner
(kapitalrabatter)

280000

Kursförluster

150000

Summa
utgifter

54580803

56472 000

59400002

Inkomsler

Räntor
inom landet

751001

700000

1 400000

Räntor
utom landet

96000

50000

150000

Valutavinster

400000

2 600000

800000

Överkurs
vid emission

(uppgäld)

210000

Kursvinster

3000

Preskriberade
obl.

kuponger
och vinster

45000

49999

Aktieutdelning
i PMC

Summa
inkomster

1292003

3608000

2400002

Summa
netloutgifter

53288800

52 864000

57000000

Anm.
Vid jämförelse mellan uppgifterna i tabellerna 2 och 3 avseende budgetåret
1988/89 bör observeras att kostnader för provisioner 0,7 miljarder kronor ej
finns med i uppgifterna i tabell 3. Detta har gjorts föratt i tabell 3 anpassa
uppgifterna till 1989/90 års anslagsstruklur.

Som
beräkningsleknisk förulsällning för ränlekalkyleringen ligger elt anlaget
nettoupplåningsbehov för budgetåret 1989/90 på ca 10 miljarder kronor. Statens
refinansieringsbehov på den inhemska marknaden beräknas lill ca 153 miljarder
kronor, varav ränlelöpande obligationslån 8,7 miljarder kronor,
riksobligalionslån 7,0 miljarder kronor, premielån 11,8 miljarder kronor,
sparobligationslån 17,4 miljarder kronor, slatsskuldväxlar ca 108 miljarder
kronor.

Statens
netloupplåning i valutor har beräknats vara noll framöver. Nettoupplåningsbehovet
blir således helt finansierat i svenska kronor. Allemanssparandel beräknas ge
elt neltofinansieringsbidrag om 9,5 miljarder kronor budgetåret 1989/90. Övrig
upplåning har i beräkningen anpassats lill detta.

Ränteutgifterna
för den inhemska upplåningen beräknas öka med 4,6 miljarder kronor jämfört med
innevarande budgetår. Vid denna jämförelse bör dock uppmärksammas alt för
innevarande budgetår medförde en bokföringsleknisk omläggning av redovisningen
av slatsskuldväxelränlor en engångseflfekt av minskad ränta beräknad till 6,8
miljarder kronor. Riksgäldskontorels ränteinkomster på grund av kreditgivning
lill afTärsverk m.fl. beräknas under budgetåret 1989/90 uppgå till 1,4
miljarder kronor, vilket är 0,7 miljarder mer än för innevarande budgetår.

Ränteutgifterna
för utländska lån beräknas mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90 minska med 0,2
miljarder kronor beroende främst på effekten

av
lägre räntesatser efler refinansiering av äldre lån. Uppköp av i utlandet Prop.
1988/89:150 emitterade obligationer beräknas ge inkomsträntor på ca 150 milj.
kr. Bilaga 1.4 Under 1989/90 beräknas realiserade valutaförluster/valutavinster
resultera i en valulaföriust (netto) på 0,6 miljarder kronor.

Känslighetsanalys

Statsskuldräntornas
storlek är självfallet i hög grad beroende av räntenivån. Upplåningens
inriktning på olika låneinstrument är också av betydelse. Kalkyleringen av
ränteutgifterna avseende såväl budgetåret 1988/89 som budgetåret 1989/90 har
skett utifrån räntenivån i mitten av mars 1989.

För
att belysa känsligheten i beräkningama kan del vara äv intresse att något
närmare redovisa efTekterna av ändrade antaganden om räntenivå m. m. En
förändring i räntenivån slår givelvis inte omedelbart igenom på hela
statsskulden ulan endast på låneformer med rörlig ränta och på nyupplåningen.
Efter hand får sådana förändringar eflfekt på upplåning som sker för alt
omsätta förfallande lån med bunden ränta och på obligationslån med s. k.
räntejusteringsklausul allteftersom dessa konverteras att löpa med ny
räntesats.

En
förändring av räntenivån med en procentenhet från den I juli 1989 skulle för
inhemska lån betyda en förändring i ränteutgifterna för budgetåret 1989/90 —
under i övrigt oförändrade förhållanden vad gäller upplåningens storlek och
dess inriktning på olika låneinstrument — med ett belopp i storleksordningen
0,7 miljarder kronor. På lite sikt blir eflTekten givelvis större. Exempelvis
innebär en procentenhets förändrad räntenivå för bruttoupplåningen 1989/90 alt
de inhemska ränteutgifterna förändras med 2,4 miljarder kronor. Den största
delen härav, 1,7 miljarder kronor, påverkar dock försl budgetåret 1990/91.

Vad
beträflfar ränior för de utländska lånen skulle en ränteförändring med en
procentenhet från den 1 juli 1989 leda till att ränteutgifterna, under i övrigt
oförändrade förhållanden, förändras med 0,3 miljarder kronor för budgetåret
1989/90. Valutakursernas utveckling har betydelse både för ränteutgifter och
för realiserade valutaförluster och valutavinster. En förändring av
dollarkursen med 10 öre från beräkningsantagandet om 6:38 kr. per dollar
påverkar ränteutgifterna med ca 36 milj. kr. och valutaresultatet med ca 12
milj. kr. för budgetåret 1989/90.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga
1.5

Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90

Reviderat f

-"m.ret,,,,/,

oga
J. s

■--./p/

"""'''■■o.s,.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret
1989/90

Inkomster

Inkomster Skatter

Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld
egendom Återbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster

Budget-

Senare

Summa

propositionen

ändringar

1
OOO-tal kr.

1 OOO-tal kr.

331556576

-F8631625

340188
201

34
327636

-(-2553834

36
881470

32 800

- 1650

31 150

6051466

+ 47099

6098 565

2978410

- 335061

2643 349

374946888

10895847

385842735

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret
1989/90

Utgifter

Budgetpropositionen
1 OOO-tal kr.

Senare
ändringar 1 OOO-tal kr.

Summa 1 OOO-tal kr.

Utgiftsanslag Kungl. hov- och slottsslaterna Justitiedepartementet
Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet
Kommunikationsdepartementet Finansdepartementet Utbildningsdepartementet
Jordbruksdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Bostadsdepartementet
Industridepartementet Civildepartementet Miljö- och energidepartementet
Riksdagen och dess myndigheter Räntor på statsskulden m. m. Oförutsedda
utgifter

Beräknad övrig medelsförbrukning Minskning av
anslagsbehållningar Okad disposition av rörliga krediter

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Överskot!

44 390

44390

5068444

17600

5086044

13 547 839

13 547
839

30060680

-1-

2945 850

33006
530

104512
306

1395000

105907
306

16478 254

-1-

7721

16485975

21978403

-1-

3 120640

25099043

47757852

-(-

265404

48023
256

5014155

1 468
500

3 545655

25779887

37128

25 742
759

20862403

2 552 820

15000

2 537820

13420313

124089

13544402

1930116

5 300

1935416

514703

14830

529 533

58000000

1 OOOOOO

57000000

1000

Summa

367523565

-)-

5375806

372899371

1 500000

500000

Summa

2000000

5000000

4800000

200000

Summa

374523565

575806

375099371

Summa

423323

-1-10320041

10743364

ti Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 150. Bilaga 1.5

Rättelse: S. 8 rad 4 nedifrån Står: 4 500 Rätlat till: 4
700 S. 9 rad 10 utgår Rad 25

CtSr.
:!(Sf> Rattat till- /"OnRaH 90 » it Ä r- 3771 R ä ttat
till- 3721

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

Specifikation av
statsbudgetens inkomster under budgetåret 1989/90

1100 Skatt på inkomst:

1110
Fysiska personers inkomstskatt:

1111
Fysiska personers inkomstskatt

1120
Juridiska personers inkomstskatt: 1121 Juridiska personers inkomstskatt

1130 Ofördelbara
inkomstskatter:

1131
Ofördelbara inkomstskatter

1140 Övriga
inkomstskatter:

1141
Kupongskall

1142
Utskiflningskatt och ersättningsskatt

1143
Bevillingsskatl

1144
Lotterivinstskatt

1200
Lagstadgade socialavgifter:

1211
Folkpensionsavgifi 1221 Sjukförsäkringsavgifi, netto 1231 Barnomsorgsavgift
1241 Vuxenutbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter, netto 1271 Inkomsler av
arbetsgivaravgifter till arbelarskyddsverkel och arbetsmiljöinstilulets
verksamhet 1281 Allmän löneavgift

1300
Skatt på egendom:

1310
Skatt på Jäst egendom:

1311
Skogsvårdsavgifier

1312 Fastighetsskatt 1320 Förmögenhelsskall:

1321
Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322
Juridiska personers förmögenhetsskatt

1330
Arvsskatt och gåvoskall:

1331
Arvsskall

1332
Gåvoskatt

1340
Övrig skalt på egendom:

1341
Stämpelskatt

1342
Skalt på värdepapper .

74 528000

74528000

25 550000

25550000

1100000

260000

40000

5 000

1710200

2015200

46915000

-5 844000

11766000

1388000

-7 994000

161000

1834000 48226000 48226000

400000

5 550000

5 950000

2423000

50000

2473000

1 150000

260000

1410000

4625000

4775000

9400000

Prop.
1988/89:150

Bilaga
1.5

1989/90

Tusental
kr.

1400 Skatt på varor
och tjänster;

1410 Allmänna
JÖrsälJitingsskatter:

1411
Mervärdeskall

102
700000

102 700000

1420. 1430 Skatt på
specijika varor:

1421
Bensinskatt

16100000

1422
Särskilda varuskatter

1097000

1423
Försäljningsskatt på motorfor-

don

2198000

1424
Tobaksskatt

5400000

1425
Skatt på spritdrycker

6050000

1426
Skatt på vin

2
520000

1427
Skatt på malt- och läskedrycker

2165000

1428
Energiskatt

15
730000

1429
Särskild avgift på svavelhaltigt

bränsle

1431
Särskild avgift för oljeprodukter

m.m.

1454000

1432
Kasseitskalt

181000

1433
Skatt på videobandspelare

235000

1434
Skatt på viss elektrisk kraft

1010000

1435
Särskild avgift mol försurning

86000

54226001

1440 Överskott vid
försäljning av varor med

statsmonopol:

1441
AB Vin-& Sprilcenlralens in-

levererade
överskott

130000

1442
Systembolaget ABs inlevererade

Överskott

140000

270000

1450 Skatt på
tjänster:

1451
Reseskatl

438000

1452
Skall på annonser och reklam

952000

1453
Totalisatorskatt

565000

1454
Skalt på spel

75
000

2030000

1460 Skalt på
vägtrafik:

1461
Fordonsskatt

3
950000

1462
Kilomelerskatt

3200000

7150000

1470Skalt på import:

1471
Tullmedel

3
100000

3100000

1480 Övriga skatter
på varor och tjänster:

1481
Övriga skatter på varor och

tjänster

60000

60000 169536001

Summaskatter 340188201

Prop.
1988/89:150

Bilaga
1.5

1989/90

Tusental
kr.

2000 Inkomster av
statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

2111
Postverkets inlevererade över-

skott

48290

2112
Televerkels inlevererade över-

skott

206800

2113
Slalens järnvägars inlevererade

överskoll

2114
Luftfartsverkets inlevererade

överskott

286000

2115
Aflfärsverket FFVs inlevererade

överskott

90000

2116
Slalens vatlenfallsverks inleve-

rerade
utdelning

500000

2117
Domänverkels inlevererade

överskoll

186000

2118
Sjöfartsverkets inlevererade

överskott

49000

2119
Statens vatlenfallsverks inleve-

rans
av motsvarighet till statlig

skatt

583400

1949490

2120 Övriga myndigheters inlevererade

överskott:

2121
Vägverkels inlevererade över-

skott

43000

2122
Sjöfartsverkets inlevererade

överskoll

2123
Inlevererat överskoll av uthyr-

ning
av ADB-utrustning

101000

2124
Inlevererat överskoll av riks-

gäldskontorets
garantiverksam-

het

144000

2130 Riksbankens inlevererade överskott:

2131
Riksbankens inlevererade över-

skott

6300000

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151
Tipsmedel

1434
300

2152Lotierimedel

977071

2411371 10804861

2200
Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210
Överskott av fastighetsförvaltning: 2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens
fastighetsförvaltning

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.5

2214
Överskoll av byggnadsstyrelsens
verksamhet

2215
Överskott av generaltullslyrelsens
fastighetsförvaltning

2300
Ränteinkomster:

2310.
2320 Räntor på näringslån: 2311 Ränior på lokaliseringslån

2313
Ränteinkomster på statens avdikningslån

2314
Ränteinkomster på lån till
fiskerinäringen

2316
Ränteinkomster på
vallen-kraftslån

2317
Ränteinkomster på luflfartslån

2318
Ränteinkomster på statens lån
till den mindre skeppsfarten

2319
Ränteinkomster på kraftledningslån

2321
Ränteinkomster på skogsväglån

2322
Ränior på övriga näringslån.
Kammarkollegiet

2323
Räntor på övriga näringslån.
Lantbruksstyrelsen

2324
Ränior på televerkets statslån

2325
Räntor på postverkels statslån

2326
Räntor på aflTärsverket FFV:s
statslån

2327
Ränior på statens vatlenfallsverks
statslån

2330
Räntor på bostadslån:

2331
Ränteinkomster på egnahemslån

2332
Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande

2333
Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade barnrika familjer

2334
Ränior på övriga bostadslån.
Bostadsstyrelsen

2340 Räntor på
studielån:

2341
Ränteinkomster på statens lån
för universitetsstudier

2342
Ränteinkomster på allmänna
studielån

501
330 O

1501330

130000

160

8
920

159
19

7000

O
36

123000

2 630

261600

48 290

23 200

2 395042

3000056

6 900000

180

500

6 900680

110

15000

15110

1501330

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.5

2350 Räntor på
energisparlån:

2351 Räntor på energisparlån 2360 Räntor på medd avsatta till pensioner:

2361 Ränteinkomster på
medel avsalta lill folkpensionering 2370 Ränior på beredskapslagring:

2371 Räntor på
beredskapslagring och förrådsanläggningar 2380. 2390 Övriga ränteinkomster:

2381
Ränteinkomster på lån till personal inom utrikesförvaltningen m.m.

2383
Ränteinkomster på statens bosättningslån

2384
Ränteinkomster på lån för kommunala
markförvärv

2385
Ränteinkomster på lån för
slu-denlkårlokaler

2386
Ränteinkomster på lån för allmänna
samlingslokaler

2389
Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder

2391
Ränteinkomster på markförvärv
för jordbrukets rationalisering

2392
Räntor på inlressemedel

2394
Övriga ränteinkomster

2395
Räntor på särskilda räkningar i
riksbanken

2396
Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen
förvaltade kapitalet

340000

5000

5
000

600000

400

100

15000

160

1000

15000

80000

1800000

1565000

3476660

2400 Aktieutdelning:

2410
Inkomster av statens aktier:

2411
Inkomster av statens aktier

2500
Offentligrättsliga avgifter:

2511
Expeditionsavgifter

2522
Avgifter för granskning av filmer
och videogram

2523
Avgifter för särskild prövning
och fyllnadsprövning inom skolväsendet

640010

548145
4700

1520

640010

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.5

2527
Avgifter för statskontroll av
krigsmalerieltillverkning 1

2528
Avgifter vid bergsstaten 2
470

2529
Avgifter vid patent- och
regi-slreringsväsendet 21795

2531
Avgifter för registrering i förenings
m. fl. register 33 700

2532
Utsökningsavgifter 106600

2534 Vissa
avgifter för registrering av

körkort
och motorfordon 169000

2535
Avgifter för statliga garantier 17 525

2536
Lotteriavgifter 3 500

2537
Miljöskyddsavgifl 135100

2538
Miljöavgift på bekämpningsmedel
och handelsgödsel 176 500

2539
Täktavgift 12 600

2541
Avgifter vid tullverket 105000

2542
Patientavgifter vid tandläkarutbildningen 6200

2543
Skatteutjämningsavgifi 5
665 000

2544
Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar 16412

2545
Närradioavgifter 3 400

2546
Avgifter vid registrering av
fritidsbåtar 12 750

2547
Avgifter för statens telenämnds
verksamhet 3 721

7045639

Försäljningsinkomster:

2611 Inkomsler vid
kriminalvården

165000

2612 Inkomster vid
statens rätlske-

miska
laboratorium

10400

2619 Inkomster vid
riksantikvarie-

ämbetet

300

2624 Inkomsler av
uppbörd av felpar-

keringsavgifier

82
300

2625 Utförsäljning av
beredskapsla-

ger

506
100

2626 Inkomster vid
banverket

790000

1554 IOO

Böter m. m.:

2711 Restavgifter

318423

2712 Bötesmedel

248
600

2713
Vatlenföroreningsavgift

567024

7045639

1554100

567024

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.5

1989/90 Tusental kr.

2800
övriga inkomster av statens verksamhet:

2811
Övriga inkomsler av statens

verksamhet 431000___ 431000___ 431000

Summa inkomster av statens verksamhet 36881470

3000
Inkomster av försåld egendom:

3100
Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.:

31I0Affirsverkens
inkomster av försålda

faUigheter och maskiner:

3113 Statens järnvägars inkomster av

försålda fastigheter och maski

ner O

3115
AflTärsverket FFV:s inkomster
av försålda fastigheter och maskiner O

3116
Statens vattenfallsverks inkomsler
av försålda fastigheter och

maskiner ________ O O

3120
Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:

3121 Kriminalvårdsstyrelsens
in

komster av försålda byggnader

och
maskiner 300

3122 Vägverkels
inkomsler av försål

da byggnader och maskiner I 850

3124
Statskontorets inkomster av försålda
datorer m.m. O

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner 2
500 4650 4650

3200
övriga inkomster av markförsäljning:

3211
Övriga inkomster av markför

säljning LOOO____ [000 1000

3300
Övriga inkomster av försåld egendom:

3311
Inkomster av statens gruvegendom 21000

3312
Övriga inkomster av försåld

egendom 4 500____ 25500____ 25500

Summa
inkomster av försåld egendom 31150

Prop.
1988/89:150

Bilaga
1.5

1989/90

Tusental
kr.

4000 Återbetalning av
lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån:

4111
Återbetalning av lokaliserings-

lån

120000

4120 Återbetalning av jordbrukslån:

4122
Återbetalning av statens avdik-

ningslån

350

4123
Återbetalning av lån till fiskeri-

näringen

35
100

35450

4130Återbetalning av övriga näringslån:

4131
Återbetalning av vatlen-

kraftslån

265

4132
Återbetalning av luftfartslån

197

4133
Återbetalning av statens lån till

den
mindre skeppsfarten

15000

4134
Återbetalning av kraftlednings-

lån

4135
Återbetalning av skogsväglån

4136
Återbetalning av övriga närings-

lån.
Kammarkollegiet

121000

4137
Återbetalning av övriga närings-

lån,
Lantbruksstyreisén

1500

4138
Återbetalning av tidigare infri-

ade
statliga garantier

1743

139 772 295222

4200 Återbetalning av bostadslån m. m.:

4211
Återbetalning av lån lill egna-

hem

4212
Återbetalning av lån för bo-

stadsbyggande

3
500000

4213
Återbetalning av lån för bo-

stadsförsörjningen
för mindre

bemedlade
barnrika familjer

800

4214
Återbetalning av övriga bostads-

lån.
Bostadsstyrelsen

500

3501300 3501300

4300 Återbetalning av
studielån:

4311
Återbelalning av slalens lån
för universitetsstudier 150

4312
Återbetalning av allmänna studielån 9000

4313
Återbetalning av studiemedel 1
850000

1859150 1859150

Prop.1988/89:150
Bilaga 1.5

300000

4400 Återbetalning av
energisparlån:

4411
Återbelalning av energisparlån

4500
Återbetalning av övriga lån:

4511
Återbetalning av lån lill personal inom utrikesförvaltningen m.m.

4513
Återbetalning av lån för kommunala
markförvärv

4514
Återbelalning av lån för
slu-dentkårlokaler

4515
Återbetalning av lån för allmänna
samlingslokaler

4516
Återbelalning av utgivna
start-lån och bidrag

4517
Återbetalning från Portugalfonden

4519
Återbetalning av statens bosäll-ningslån

4521
Återbelalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder

4525
Återbetalning av lån för
svenska FN-slyrkor

4526
Återbetalning av övriga lån

300000

150

6000

15000

20000

1000

59743
40000

142893

Summa återbetalning av
lån 6 098 565

5000 Kalkylmässiga
inkomster:

5100
Avskrivningar och amorteringar:

5110
Affärsverkens avskrivningar:

5113
Statens järnvägars avskrivning-

5115
AflTärsverket FFV:s avskrivning-

50000

5116
Slalens vatlenfallsverks av-

skrivningar

735000

785 000

5120 A vskrivningar
på fastigheter:

5121
Avskrivningar på fastigheter

331500

5130
Uppdragsmyndigheters komplement-

kostnader:

5131
Uppdragsmyndigheters m.fl.

komplementkostnader

122000

5140 Övriga
avskrivningar:

5141
Vägverkets avskrivningar

565512

5143
Avskrivningar på ADB-utrust-

ning

311500

Prop. 1988/89:150 Bilaga
1.5

51472

928484

2166984

5144
Avskrivningar på förrådsanläggningar för ekonomiskt försvar

5200
Statliga pensionsavgifter, netto:

419000

5211
Statliga pensionsavgifter, nello

5300
Statliga avgifter:

5311
Avgifter för företagshälsovård

57365

Summa kalkylmässiga inkomster 2643349 STATSBUDGETENS TOTALA
INKOMSTER 385842735

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

Specifikation av förändringar på utgiftsanslag för
budgetåret 1989/90 i förhållande till förslagen i budgetpropositionen

1 OOO-tal
kr.

Huvudtitiel,
anslag

Beräknat belopp i budgetpropositionen

Senare
förslag eller beslut Förändring

Okning(-f) Minskning( —)

Propositio- Anslags-nens eller belopp
utskottsbetänkandets

150 150

//
Justitiedepartementet

Stöd
till politiska partier, förslagsanslag _____ 115 000

Bidrag till stiftelse för utvecklandet av god re

dovisningssed, förslagsanslag zz.

Summa 115000

IV Försvarsdepartemenlel Arméförband:

Ledning
och förbandsverksamhet, förslagsan

slag 7055000

Anskaffning av materiel, förslagsanslag 2
145000

Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag 135000

Marinförband:

Ledning
och förbandsverksamhet, förslagsan

slag 2 221000

Anskaffning av materiel, förslagsanslag 1
891 000

Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag 110000

Flygvapenförband:

Ledning och förbandsverksamhet, förslagsan

slag 3407000

Anskaffning av materiel, förslagsanslag 5
241 000

Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag 377000

Operativ ledning m. m.:

Ledning och förbandsverksamhet, förslagsan

slag 799000

Anskaffning av materiel, förslagsanslag 207
500

Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag 122000

Forskning och utveckling, förslagsanslag 87000

Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag 109480

Försvarets sjukvårdsstyrelse, förslagsanslag 32450

Fortifikalionsförvaltningen, förslagsanslag 184200

Försvarets materielverk, förslagsanslag 761
700

Gemensam försvarsforskning, förslagsanslag 366
580

Anskaffning av anläggningar för försvarets

forskningsanstalt, förslagsanslag 42 850

Försvarets radioanstalt, förslagsanslag 267
300

Värnpliktsverket, förslagsanslag 119000

Försvarets rationaliseringsinstitut, förslagsan

slag 22 555

Försvarshögskolan, förslagsanslag 5 220

Militärhögskolan, förslagsanslag 51
150

Försvarets förvallningsskola, förslagsanslag 13
120

Försvarets läromedelscentral, förslagsanslag 1

Krigsarkivet, förslagsanslag 8 940

Statens försvarshistoriska museer, förslagsan

slag 14870

Frivilliga försvarsorganisationer m.m., för

slagsanslag 105 600

132200 + 17200

400 400 132600 -I- 17600

7 353000

-(-

298000

2 409000

264000

203000

68000

2 363000

142000

2 240000

349000

139000

29000

3 742000

335000

5 304000

63000

356000

21000

826400

27 400

181500

—

26000

152 800

30800

102000

15000

114850

-1-

5 370

34070

1620

187 540

H-

3 340

842660

80960

375 820

9240

82 520

39670

278 500

-1-

11200

125000

-1-

6000

23040

-1-

485

5 550

330

54940

3 790

15 270

2 150

8 130

810

16420

1550

110840

5 240

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.5

Huvudtitiel,
anslag

Försvarets datacentral, förslagsanslag Kustbevakningen,
förslagsanslag Anskaffning av materiel för kustbevakningen, förslagsanslag

Vissa
nämnder m. m. inom det militära försvaret, förslagsanslag Reserv för det
militära försvaret Reglering av prisstegringen fördel militära försvaret,
förslagsanslag

Nämnden
för vapenfriutbildning, förslagsanslag

Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader,
förslagsanslag Drift av beredskapslager, förslagsanslag

Summa

V Socialdepartementet

Allmänna barnbidrag, förslagsanslag

Summa

VI Kommunikation.sdeparlementet Riksfärdstjänst, förslagsanslag Statens
telenämnd. förslagsanslag

Summa

Beräknat belopp i budgetpropositionen

Senare förslå;

Propositionens eller utskottsbetän kandels

i eller
beslut

Anslagsbelopp

Förändring Ökning(-I-) Minskning(-)

nummer

1 197 700

80 80

1 214940

+ +

17 240

45000

56000

11000

16270 165513

80 80

17000 136 208

730 29 305

1600000

2 800000

+ 1 200000

128150

133000

4850

49 500

231 733

28336383

rskr. rskr.

149 149

50500

227 733

31282 233

-H 1000

4000

-1-2945850

10350000 10350000

150

11745000
11745000

+ 1395000 -1-1395000

62400

81 ■93

66400 3721

+ +

4000 3721

7721

62400

70121

VII
Finansdepartementet Tullverket: Förvaltningskostnader, förslagsanslag

Anskaffning
av viss materiel, reservationsanslag

Riksgäldskontoret:

Förvaltningskostnader,
förslagsanslag Vissa kostnader vid emission av statslån m. m., förslagsanslag

Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag

Förvaltningskostnader,
förslagsanslag Garantiverksamhet, förslagsanslag Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag Systemutveckling m. m., reservationsanslag Täckande av förluster
till följd av vissa statliga garantier, förslagsanslag Täckande av förluster
till följd av vissa statliga garantier, förslagsanslag Skatteutjämningsbidrag
m.m., förslagsanslag Bidrag tilll kommunerna med anledning av avskaffandet av
den kommunala garantibeskattningen, förslagsanslag

Summa

874026

150

885 526

-1-

11500

3 775

150

6775

3000

49 786

61600

97 97 97 97 97

936142

51745

7 637

+ + + + +

936 142

51745

7 637

1 14511000

150 150

16258000

1 + 1747000

450000 15950188

150

925000 19070828

+ 475000 + 3120640

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

Huvudtitiel;
anslag

Beräknat

Senare förslag eller beslut

Förändring

belopp i

Ökning( + )

budget-

Propositio-

Anslags-

IVlinskning(-)

proposi-

nens eller

belopp

tionen

utskottsbetän

kandets

nummer

Vill
Utbildningsdepartementet

Bidrag
till driften av gymnasieskolor, förslags-

anslag

5643610

5626910

16 700

Vissa
särskilda utgifter inom högskolan m. m..

reservationsanslag

38 356

150

43 356

5000

Utbildning
för tekniska yrken, reservationsan-

slag

992 522

90, 150

1044422

51900

Utbildning
för undervisningsyrken, reserva-

tionsanslag

854 118

150

859118

5000

Vissa
särskilda utgifter för forskningsändamål.

reservationsanslag

30691

90, 150

32091

1400

Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forsk-

ningsrådet,
reservationsanslag

124354

150

125054

700

Medicinska
forskningsrådet, reservationsan-

slag

249 202

150

250202

1000

Naturvetenskapliga
forskningsrådet, reserva-

tionsanslag

342655

150

345 655

3000

Studiehjälp
m.m., förslagsanslag

2030400

150

2 223400

193000

Bidrag
till Operan, reservationsanslag

186671

rskr. 132

197671

11000

Bidrag
till Dramatiska teatern, reservationsan-

slag

99675

rskr. 132

108 575

8 900

Kulturellt
utbyte med utlandet, förslagsanslag

9090

rskr. 112

10294

1204

. Summa

10601344

10866748

265404

IX Jordbruksdepartementet

Prisreglerande
åtgärder pä jordbrukets områ-

de,
förslagsanslag

1910671

150

435 671

-1

.475000

Främjande
av fiskerinäringen, reservationsan-

slag

2 796

rskr. 156

7 796

5000

Skogs-
och jordbrukets forskningsråd, reserva-

tionsanslag

126734

150

128234

1500

Summa

2 040 201

571701

-1

1468500

X
.Arbetsmarknad.sdeparlernentet
Statsbidrag, till frivilliga försvarsorganisationer, förslagsanslag

Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning, förslagsanslag Statsbidrag
för ungdomslag, förslagsanslag Statsbidrag till inskolningsplatser,
reservationsanslag

Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag,
förslagsanslag Statens invandrarverk, förslagsanslag Statens invandrarverks
förvaltningskostnader, förslagsanslag

Informationsverksamhet, reservationsanslag
Förläggningskostnader, förslagsanslag Översättningsservice, förslagsanslag
Överföring av flyktingar m. m., förslagsanslag Överföring och mottagning av
flyktingar m. m., förslagsanslag

14310

rskr.

138

17310

+
3000

3 826282 1004000

rskr.

. 139 109

3 856 282

+
30000 - 1 004 000

250000

109

812000

+
562000

3914132 122113

109 105

3952132

+
38000 - 122113

19973 200

105 105 105 105 105

259400

1331900

12000

+ 259400 - 19973 + 1331900 200 + 12000

1212000

105

-1212000

Prop.
1988/89:150 Bilaga 1.5

Huvudtitiel,
anslag

Beräknat
belopp i budgetpropositionen

Senare
förslag eller beslut Förändring

Okning( + ) Minskning( —)

Propositio- Anslags-nens eller belopp
utskottsbetänkandets nummer

Bidrag
lill stiftelsen Invandrartidningen, reservationsanslag

Särskilda
regionalpolitiska insatser i Västernorrlands län m. m., reservationsanslag
Arbetsmarknadsservice, förslagsanslag

Summa

XII Industridepartementet Förlusttäckning till följd av
statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg,
förslagsanslag

Europeiskt
forsknings- och utvecklingssamarbete, reservationsanslag

Summa

XIII Civildepartementet

Folk-och
bostadsräkningar, reservationsanslag Polisverksamheten rörande brott mot rikets
säkerhet m.m., förslagsanslag Trygghetsåtgärder för statsanställda m.fl., reservationsanslag

Summa

XIV Miljö- och energidepartementet

Miljövårdsforskning, reservationsanslag

Bidrag till statens strålskyddsinstitut, reserva

tionsanslag

Summa

XV Riksdagen och dess myndigheter

Bidrag till partigrupper, förslagsanslag

Förvaltningskostnader, reservationsanslag

Riksdagens byggnader, reservationsanslag

Summa

Summa förändringar

105

150 150

13858 + 13858

65000

233 601

10553483

227601

10590611

+ 65000 + 6000 - 37128

30000

1000 31000

150

16000 16000

15000 15000

28400

211469

108

257 158

45 689

150

50000 335558

+ +

50000

211469

124089

102 234

150

104734

2 500

24 532 126766

150

27 332 132066

+ +

2800 5300

35 833 200696

18000 254529

f ö rs f ö rs f ö rs

;. 24 ;. 24 ;. 24

39 733 210526

19100 269359

+ + + +

3900

9830

1 100

14830

78669891

85045697

+
6375806

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga 2

Statsrådsberedningen

Statsrådsberedningen Prop. 1988/89:150

Bilaga
2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande:
statsrådet Feldt

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

Förstärkning av forsknings- och utvecklingssamarbetet med
de Europeiska gemenskaperna

Bakgrund

Ijanuari
1986 undertecknades ramavtalet mellan Sverige och de Europeiska gemenskaperna
(EG) om vetenskapligt och tekniskt samarbete. Det godkändes därefter av
riksdagen (prop. 1985/86:89, UU 17, rskr. 240). Avtalet avser samarbete
"inom områden av gemensamt intresse, som är föremål för gemenskapernas och
Sveriges forsknings- och utvecklingsprogram". Tre år tidigare hade EG:s
medlemsländer för första gången fatlat beslut om ett samlat ramprogram för
forskning och teknisk utveckling. I propositionen framhöll regeringen all ramavtalet
ger Sverige ökade möjligheter att på ett tidigt stadium få insyn i det
omfattande forsknings- och utvecklings-(FoU-)arbetet som bedrivs inom EG,
samtidigt som det innebär en bevarad självständighet i det svenska
forskningsarbetet.

År
1987 beslöt EG om ett nytt ramprogram för sitt FoU-samarbete t. o. m. år 1991.
Programmet har för denna femårsperiod en omfattning av ca 6 miljarder ECU,
motsvarande ca 40 miljarder kr. Det är alltså ungefär lika stort som de svenska
statliga satsningarna på forskning och utveckling under treårsperioden 1987—
1990. Tyngdpunkten i forskningsinsatserna i EG:s program ligger på del
lekniskl-induslriella området.

1
november 1988 överlämnade EG-kommissionen lill Europa-parlamentet en rapport
om läget inom europeisk FoU. Rapporten kommer atl vara en del av underlaget för
en revidering av EG:s ramprogram inför 1990-talet.

Kommissionen
identifierar i rapporten några nyckelfrågor för den fortsalla utvecklingen av
europeisk vetenskap och teknik. 1 främsta rummet framhåller kommissionen
nödvändigheten av att den europeiska grundforskningen förstärks. Della är,
sägs det, i första hand ett ansvar för regeringarna, men industrin har också
ett egenintresse av att stödja forskning av grundläggande karaktär.
Kommissionen välkomnar särskilt en utveckling av samarbetet med länderna i
European Free Trade Association (EFTA), med vilka man noterar alt del redan
råder goda förbindelser,

1 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 2

bilateralt såväl som genom
samarbete inom European Cooperation on Prop. 1988/89:150 Scientific and
Technical Research (COST) och genom utvecklingen av Bilaga 2
EUREKA-initialivet. Men det framhålls att även samarbetet med USA och Japan bör
förbättras, och att Europa har ett särskilt ansvar för atl stödja u-länderna i
utvecklingen av deras forskning. Vad gäller huvudinriktningen av de framlida
forskningsinsatserna kan noteras atl miljö och livskvalitetsfrågor i vid
bemärkelse föreslås få en kraftigare framtoning än i del nu pågående
samarbetet. Samtidigt framhålls vikten av fortsatta insatser för all stärka den
europeiska industrins konkurrenskraft.

Från
kommissionens sida har man från början visat ett stort intresse för svensk
medverkan i forskningssamarbetet, och stora delar av EG:s ramprogram är nu
öppna för svenskt dellagande på projekt- eller programnivå. Vid förhandlingar
med kommissionen har det tydligt framgått att den betraktar svensk industriell
kompelens och kvaliteten i svensk forskning som en betydande resurs vid
FoU-programmets genomförande.

Efler
en trevande inledning har också intresset på svensk sida inom industri och
högskola utvecklats myckel starkt. De ställiga satsningarna på FoU-samarbete
med EG inom ramprogrammet har nu uppnått en nivå av ca 100 milj. kr. åriigen.
Även industrins engagemang är betydande. Av de statliga medlen avser omkring
hälften grundforskning inom energiområdet (fusionsforskning), 20 milj. kr.
utgår från styrelsen för teknisk utveckling (STU) som stöd lill företag och
institutioner för dellagande i projekt inom bl.a. European Stralegic Programme
of Research and Development in Information Technology (ESPRIT), omkring 15
milj. kr. fördelas inom informationsleknologiprogrammel (IT4) och i övrigt
utgår medel till satsningar avseende bl.a. råvaruulnylljande inom skogsindustrin
och projekt inom vägtrafikområdet samt inom medicin och hälsovård. Förutom inom
nämnda områden deltar Sverige bl.a. i Research and Development in Advanced
Communication Technology for Europé (RACE) genom televerket m.fl.

Motiv för ett utvidgat samarbete

Det
omfattande inslaget av internationellt samarbete är en styrka i svensk FoU. Det
aren drivkraft för kvalitetsutvecklingen i den svenska forskningen att prövas
mot del bästa av utländsk forskning. Internationell samverkan blir en stimulans
i den enskilde forskarens arbete och ger möjlighet att — i det öppna utbytet på
forskningens internationella fält — hämta kunnande och erfarenheter från
kolleger i andra länder. Det svenska forskarsamhället är alltför litet för alt
vi skall kunna få en motsvarande utveckling inom våra egna gränser. Samtidigt
är del en förutsättning för deltagande i det internationella utbytet all
svensk forskning generellt ligger på en sådan nivå alt vi är intressanta som
partner.

För
svensk industri har den internationella marknaden haft avgörande betydelse för
kvalitetsutvecklingen och för kraften och dynamiken i det tekniska
utvecklingsarbetet. Strävan är atl Sveriges konkurrenskraft skall öka inom
FoU-inlensiva områden. Det är således angelägel all erfarenhe-

terna
från internationell FoU-verksamhet även i fortsättningen tillförs den Prop.
1988/89:150

tekniska basen för den svenska industriella utvecklingen. Bilaga
2

Kontaktnätet
för svensk forskning och industri är världsomspännande. Svensk FoU har l.ex. av
tradition nära förbindelser med nordamerikansk forskning. Utvecklingen i Japan
och Sydostasien innebär nya möjligheter. Den senaste tidens politiska
utveckling i Sovjetunionen öppnar intressanta perspektiv också för svenska
forskare. Det globala utbytet kommer även fortsättningsvis all vara elt
väsentligt inslag i svensk FoU.

Universitetens
utbyte med den mera näraliggande europeiska forskningen bygger på en ännu
djupare historisk tradition. Delsamma gäller vårt näringslivs europeiska
förbindelser. Västeuropa är alltjämt Sveriges största exportmarknad. Denna
traditionella samverkan får nu en ny dimension genom utvecklingen av
gemenskapernas FoU-program.

1
många sammanhang har framhållits de fördelar det medför för svensk industri alt
genom medverkan i EG:s FoU-samarbete förstärka sin närvaro på den europeiska
marknaden. "Att få tillträde till klubben" som fullvärdig deltagare
på programnivå kan ha ett värde betydligt utöver de resultat själva
forskningssamarbetet ger. Den nyorientering som kan skönjas i EG:s
programarbete torde vidare vara av intresse för svensk industri. Miljövänlig
teknik och arbetsvillkor som främjar mänsklig kreativitet är krav som svenska
företag ställs inför också i Sverige.

0.3 Förstärkningarnas huvudprofil

Cheferna
för kommunikations-, utbildnings-, jordbruks-, industri- samt miljö- och
energidepartementen kommer senare idag alt föreslå ytterligare insatser för
samverkan med EG om sammanlagt 33 milj. kr. utöver de satsningar om ca 100
milj. kr. som jag tidigare har redovisat. Förslagen innebär dels en
förstärkning av redan inledda engagemang inom EG:s industriinriktade
forskningsprogram, såsom ESPRIT, Dedicated Road Infrastmcture for Vehicle
Safety in Europé (DRIVE) och Basic Research in Industrial Technologies for
Europe/European Research on Advanced Materials (BRITE/EURAM), dels en viss
nyorientering i linje med den utveckling som nu förbereds inom EG.

En
fortsatt utveckling av det europeiska samhället kräver all den mänskliga
kapaciteten las till vara på ett sätt som leder lill en utveckling av kunnande
och erfarenheter. Samverkansprogram som syftar till ett ökat personulbyle och
förstärkta nätverk mellan forskningsinstitutioner eller mellan högskola och
näringsliv har givits prioritet i det svenska deltagandet. Elt sådant program
inom det naturvetenskapliga och tekniska grundforskningsområdet är Stimulation
des Cooperalions Intemationales et des Exchanges Nécessaires aux Chercheurs
Européens (SCIENCE). Motsvarande inom ekonomisk forskning är Stimulation Plan
for Economic Sciences (SPES).

Förhandlingar
pågår vidare mellan EFTA-länderna och EG-kommissio

nen om dellagande i Community Action Programme for Education and

Training for Technology (COMETT). Programmet innebär en utveckling

av kontaktema mellan högskoleutbildningen och näringslivet. Dellagande 3

i de nämnda programmen
kommer all innebära en betydande stimulans Prop. 1988/89:150 både för
svensk forskning och utbildning och för tillgången på välutbildad Bilaga 2
och erfaren personal inom svensk industri. För att möjliggöra svenskt
deltagande i COMETT kommer chefen för utbildningsdepartementet senare idag atl
föreslå medel för detta ändamål.

Många
av de problem som lyfts fram i EG:s framlidsdiskussion är av sådana dimensioner
att de endast kan bearbetas i internationell samverkan. Hoten mol människans
livsmiljö känner inga gränser. Samhället har tagit på sig ett ansvar att
samordna insatsema för arbetet med frågor som strålskydd och miljövård. EG:s
strålskyddsprogram syftar lill all ta fram metoder för all förebygga och motverka
skadliga effekter av joniserande strålning och radioaktivitet, samt för alt
göra bedömningar av konsekvenser av strålningsolyckor. Programmet Science and
Technology for Envi-ronmental Protection (STEP) är inriktat mol storskaliga
miljöproblem av gränsöverskridande karaktär (hav, luft, kemikalier) och
miljövårdsteknik. Det är angeläget att svensk forskning på ett tidigt stadium
kommer in i den verksamhet som nu utvecklas inom EG:s ram.

Community
Bureau of References (BCR) är ett program som syftar lill harmonisering av
laboratoriers mätmetoder. Enhetliga provnings- och mätmetoder är nödvändigt för
erkännande av provnings- och mätresultat mellan länderna. Det är väsentligt att
Sverige integreras som fullvärdig medlem i detta harmoniseringsarbele.

Regeringen
prioriterar genom de förslag som här läggs fram grundläggande insatser av
infrastruktureli karaktär som avser förstärkning av svenska forskares och
företags europeiska kontaktnät samt harmonisering och standardisering inom del
tekniskt-industriella området. Regeringen ger vidare prioritet åt samarbete av
betydelse för att höja vår livskvalitet genom bevarande och utveckling av
miljön och samverkan inom medicin och hälsovård, livsmedelsforskning m. m.

1
överläggningarna med EG har de svenska företrädarna genomgående eftersträvat en
samverkan på programnivå, som ger möjligheter alt påverka ell programs
huvudinriktning. Regeringens målsättning är även fortsällningsvis att utvidga
deltagandel på programnivå. Sverige kommer fr.o.m. budgetåret 1989/90 att delta
fullt ul i de konlaktuppbyggande programmen SCIENCE och SPES, samverkan i fråga
om mätmetoder och standards i BCR och i miljösamverkan inom STEP och
strålskyddsprogrammet. Sedan tidigare deltar Sverige som fullvärdig medlem i
fusionsforskningsprogrammet saml i programmen för träforskning och avfallsåtervinning.

Vid
mötet mellan EFTA-ländemas statsministrar i Oslo den 14—15 mars innevarande år
rådde enighet om målen att uppnå vidast möjliga samverkan med EG inom
FoU-samarbetet, att utveckla utbytet av studerande, lärare och forskare och
all gå samman med övriga europeiska stater i en gemensam ansträngning att
angripa de stora miljöproblemen. Som framgår av vad jag tidigare har anfört
överensstämmer dessa prioriteringar väl med regeringens förslag om den
fortsalla utvecklingen av Sveriges FoU-samverkan med EG.

Hemställan Prop. 1988/89:150

Jag
hemställer all regeringen bereder riksdagen tillfälle

all
la del av vad som anförts beträffande förstärkning av forsknings- och
utvecklingssamarbetet med de Europeiska gemenskaperna.

Bilaga
3

Justitiedepartementet

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:150

Bilaga
3 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

Andra huvudtiteln

H. Diverse

[1] H 4. Stöd till politiska partier

Riksdagen
har för budgetåret 1989/90 under anslaget H 4. Stöd till politiska partier
anvisat 115 milj. kr. Medlen fördelas enligt lagen (1972:625; ändrad senast
1987:876) om statligt stöd till politiska partier.

Enligt
lagen utgår stödet dels som partistöd, dels som kanslislöd för ett år i tagel
räknat fr. o. m. den 15 oktober. Partistödet utgår som mandatbidrag. Ett
mandatbidrag är för närvarande 239000 kr. Kansllslödet, som i princip är avsett
endast för partier som är företrädda i riksdagen, utgår som grundstöd och
tilläggsstöd. Helt gmndstöd är för närvarande 4 174000 kr. och lilläggsstödet
11 650 kr. för varje vunnet riksdagsmandat, om partiet är företrätt i
regeringen, och annars 17 450 kr. för varje mandat. Samtliga belopp höjdes till
sin nuvarande ni vå år 1987 (prop. 1986/87:150 bil.2, KU 36, rskr 322).
Beloppen har tidigare höjts åren 1975,1977,1981 och 1984.

Avsikten
med del statliga partistödet är att de politiska partierna skall garanteras
tillräckliga resurser för sin opinionsbildande verksamhet. Vid partistödslagens
tillkomst år 1972 fömtsättes atl stödet skulle omprövas med hänsyn till
förändringar i penningvärdet (prop. 1972:126 s. 48 — 49). Mol denna bakgmnd
förordar jag atl stödet nu lämpligen räknas upp med omkring 15% fr.o.m. den 15
oktober 1989. Några andra förändringar av stödet bör inte göras.

Ell förslag lill den lagändring som behövs bör fogas till protokollet
i della ärende som bilaga 2.1.

Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen alt

1.
anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier,

1
Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3

2. till Stöd till
politiska partier för budgetåret 1989/90 utöver vad Prop. 1988/89:150 som
föreslagits i prop. 1988/89:100 bil. 4 anvisa eu förslagsanslag Bilaga 3 på
17200000 kr.

Förslag till - Prop. 1988/89:150

Lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till '

politiska
partier

Härigenom
föreskrivs att 2, 6 och 8 §§ lagen (1972:625) om statligt slöd till politiska
partier' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§

Partistöd utgår som mandalbi- Partistöd utgår som mandatbi

drag. Varje mandatbidrag utgör drag. Varje mandatbidrag utgör

259000 kronor. 2/-/.SJO kronor.

6§

Parti som vid val till riksdagen Parti som vid val till riksdagen

fått minst 4 proceni av rösterna i fått minst 4 procent av rösterna i

hela landet erhåller för varje år för hela landet erhåller för varje år för

vilket valet gäller ett helt gmnd- vilket valet gäller ett helt gmnd

stöd. Helt gmndstöd utgör slöd. Helt gmndstöd utgör

4174 000 kronor. 4 800 000 kronor.

8§

Parti som avses i 6 eller 7 § erhål- Parti som avses i 6 eller 7 § erhål

ler utöver gmndstödet tilläggsstöd ler utöver gmndstödet tilläggsstöd

för varje år för vilket valet gäller för varje år för vilket valet gäller

med II 650 kronor för varje vunnet med
13400 kronor för varje vunnet

mandat, om partiet är företrätt i mandat, om partiet är företrätt i

regeringen, och annars med 17459 regeringen och annars med 20100

kronor för varje vunnet mandat. kronor för varje vunnet mandal.

Denna
lag träder i kraft den 15 oktober 1989.

' Lagen omtryckt 1987:876.

[2] H 6. Bidrag till en stiftelse för utvecklandet av god Prop. 1988/89:150

redovisningssed Bilaga 3.

Nytt
anslag

Normbildningen
på redovisningsområdet

En
särskild stiftelse skall enligt en preliminär överenskommelse bildas gemensamt
av staten genom bokföringsnämnden. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och
Sveriges Industriförbund. Stiftelsen skall ha till ändamål att främja god
redovisningssed. Bakgrunden till överenskommelsen är följande.

Bokföringslagen
(1976: 125) har i viss utsträckning karaktär av ramlagstiftning. 1 dess 2§
föreskrivs att bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som
överensstämmer med god redovisningssed. Med god redovisningssed avses enligt
lagens förarbeten en faktiskt förekommande praxis bland ell från kvalitativ
synpunkt representativt urval av bokföringsskyldiga. Denna praxis modifieras
och vidareutvecklas genom rekommendationer och uttalanden som publiceras av
flera olika organ. I huvudsak är del för närvarande tre organ som är verksamma
på området.

Bokföringsnämnden
inrättades den 1 juli 1976. Nämnden har enligt sin instruktion (1988:1118) till
uppgift atl främja utvecklingen av god redovisningssed i förelagens bokföring
och offentliga redovisning. Enligt instruktionen skall nämnden utarbeta
allmänna råd inom sitt ansvarsområde. Av förarbetena lill bokföringslagen,
liksom av bestämmelserna i förordningen om nämndens sammansättning, framgår all
avsikten är atl nämnden skall utgöra elt i högsta grad auktoritativt
expertorgan när del gäller anvisningar, råd och rekommendationer i fråga om
tillämpningen av bokföringslagen (jfr LU 1975/76:15 s. 36). Del ligger därför
helt i linje med bokföringslagsliflningen alt en näringsidkare, då han har atl
la ställning till vad som är god redovisningssed, fäster större vikt vid elt
utlåtande av nämnden än vid uttalanden från andra organ.

FAR
har sedan lång tid tillbaka utfärdat rekommendationer på redovisningsområdet,
från år 1976 vid sidan av bokföringsnämnden. Dessa rekommendationer har haft
stor betydelse för utvecklingen av god redovisningssed, något som framhölls
redan i förarbetena lill bokföringslagen.

Slutligen
har den av Sveriges industriförbund administrerade Näringslivets Börskommillé
(NBK) varit av slor betydelse beträffande de börsnoterade förelagens externa
information. NBK har främst behandlat börsetiska frågor men har även utfärdat
rekommendationer på redovisningsområdet.

Del
har under senare år allt tydligare framstått som en brist all arbetet

med rekommendationer på redovisningsområdet på detta sätt är splittrat

mellan flera organ. Della gör sig gällande framför allt beträflfande sådana

större företag som sprider information om sin ekonomiska ställning m. m.

till ett stort antal intressenter. 1 fråga om sådana s. k. publika förelag
ställs

särskilda krav på att årsredovisning och annan rapportering utformas på

ett enhetligt sätt. Det har visserligen inte hittills inträffat att direkt
motstri

diga rekommendationer har utfärdats. Del råder dock inget tvivel om atl

del skulle innebära stora fördelar alt tillskapa ett gemensamt auktoritativt 4

organ med förankring hos
de intressenter på redovisningsområdet som har Prop. 1988/89:150 särskild
kompelens och särskilt intresse för redovisningen i publika före- Bilaga 3
tag. Inte minst är del en fördel att man då bättre kan ta tillvara de knappa
expertresurser som står lill förfogande på della område.

Det
är mot denna bakgmnd som bokföringsnämnden, FAR och industriförbundet har
träflfat överenskommelse om att inrätta ett gemensamt organ som skall ha till
uppgift att utveckla de redovisningsnormer som bör gälla för publika förelag.
Organisatoriskt är della avsett all ske på följande sätt.

De
tre initiativtagarna bildar tillsammans en stiftelse vars styrelse består av
representanter för var och en åv stiftarna. Stiftelsens styrelse skall i sin
lur utse ledamöter i ell särskilt råd som skall utgöra ett expertorgan med
huvudsaklig uppgift att utarbeta och utfärda rekommendationer rörande god
redovisningssed i publika företag. Till rådet knyts ett sekretariat som
föreslås av en av stiftelsens styrelse utsedd chef med stort teoretiskt och
praktiskt kunnande på redovisningsområdet. Rådets verksamhet skall finansieras
av sliftelsen.

Med
tillkomsten av det nya organet kommer såväl FAR som NBK att upphöra med atl
utfärda rekommendationer på redovisningsområdet.

Tillskapandet
av det nya organet innebär inte atl bokföringsnämndens auktoritet som
normbildare på redovisningsområdet inskränks. En annan sak är alt
bokföringsnämnden i och med tillkomsten av det nya organet i princip kan
upphöra med att utfärda rekommendationer avseende frågor som direkt lar sikte
på de publika förelagen. Delta betyder inte att bokföringsnämnden skall släppa
kontakten med redovisningsfrågorna för de publika förelagen. Bokföringsnämndens
roll kommer emellertid väsentligen atl vara inriktad på all bevaka
utvecklingen av årsredovisningspraxis saml alt genom representationen i
stiftelsens styrelse påverka inriktningen av del arbete som bedrivs i det nya
organet. I den mån en viss fråga inte behandlas i någon rekommendation av
bokföringsnämnden kommer sålunda innebörden av god redovisningssed i de större
förelagen alt preciseras genom rekommendationer från det nya organet.

Tillskapandet
av det nya organet innebär slutligen att bokföringsnämnden får helt andra
möjligheter än hittills att skapa regler saml ge information och vägledning i
bokföringsfrågor rörande icke-publika förelag.

Bidrag
till stiftelsen

Enligt
den preliminära överenskommelsen mellan bokföringsnämnden, FAR och
industriförbundet skall stiftelsekapitalet uppgå till 150000 kr. Della belopp
betalas med en tredjedel av varje stiftare.

För
budgetåret 1989/90 beräknas stiftelsens driftkostnader uppgå lill 1,2 milj. kr.
Av delta belopp avser 825 000 kr. kostnaderna för lön till chefen för
sekretariatet och en halvtidsanställd handläggare. Lokalkostnaderna för rådels
sekretariat har beräknats lill 75000 kr. Sekretariatet avses anlita extern
expertis och låta göra externa utredningar. Kostnaderna härför har för
budgetåret 1989/90 beräknats till 300000 kr.

Statens
bidrag till stiftelsens verksamhet beräknarjag till 400000 kr. för

budgetåret 1989/90. Jag
föreslår att beloppet betalas från ett särskilt an- Prop. 1988/89:150 slag.
FAR och industriförbundet kommer under samma budgetår vardera Bilaga 3 atl
lämna bidrag med 400000 kr. Bokföringsnämndens andel av stiftelsekapitalet,
50000 kr, bör betalas med medel som finns anslagna för nämndens verksamhet
under budgetåret 1989/90. FAR och industriförbundet bidrar vardera till
stiftelsekapitalet med samma belopp.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna de gmnder för
finansiering av en stiftelse för främjande av god redovisningssed som jag
förordat,

2.
till Bidrag till en stiftelse
för utvecklandet av god redovisningssed för budgetåret 1989/90 under andra
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 400000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga 4

Socialdepartementet

Socialdepartementet Pop. 1988/89:150

Bilaga
4 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande:
statsrådet Hulterström såvitt avser punkt 2 och statsrådet Lindqvist såviti
avser punkterna 1 och 3

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90 m.m.

FEMTE HUVUDTITELN

i Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m. m.

1.1 Cl Allmänna barnbidrag

Barnbidraget
höjdes senast den 1 januari 1987. Chefen för finansdepartementet har tidigare
denna dag föreslagit vissa ekonomisk —politiska åtgärder som innebär
åtstramningar av bl.a. den privata konsumtionen. Mot denna bakgrund föreslår
jag alt barnbidraget höjs med 780 kr. per år fr.o.m. den 1 juli 1989. En
motsvarande höjning bör ske av det förlängda barnbidraget för elever i
grundskolan. Kostnaderna förhöjningarna beräknarjag lill 1 395 milj.kr. för
budgetåret 1989/90.

1.2 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen

dels
all anta inom socialdepartementet upprättade förslag (bil. 4.1 och 4.2) lill

1. lag
om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. lag
om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

dels att utöver vad som redan beslutals (prop. 1988/89: IOO, bil. 7, SoU

17,
rskr. 165)

3. till
Allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 anvisa elt med

1 395000000 kr. förhöjt förslagsanslag.

2 Avgiftsuttag till tilläggspensioneringen och
folkpensioneringen

2.1 Inledning

Försäkringen
för tilläggspension (ATP) finansieras bl.a. genom avgifter som till sin storiek
bestäms genom särskild lag och i övrigt regleras i lagen (1981:691) om
socialavgifter, socialavgiftslagen. Avgifterna skall betalas

.
1 Riksdagen 1988/89. I .saml. Nr 150. Bilaga 4

av
arbetsgivare saml av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om Prop.
1988/89:150

allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete. Avgifterna Bilaga
4

beräknas
på del avgiftsunderlag som anges i socialavgiftslagens 2 kap. om
arbetsgivaravgifter eller 3 kap. om egenavgifter. Försäkringen för tilläggspension
finansieras också av vinstdelningsskall enligt lagen (1983:1086) om
vinstdelningsskall.

Beslut
om avgiftsuttaget för visst år skall fattas senast under året dessförinnan.
Del nuvarande avgiftsuttaget har fastställts i lagen (1987:1318, ändrad
1988:714) om procentsats för uttag av avgift för åren 1988 och 1989 lill
försäkringen för tilläggspension.

Enligt
19 kap. 4 § lagen om allmän försäkring skall riksförsäkringsverket (RFV) vart
femte år föreslå avgiftsuttag för nästföljande sju år i den mån uttaget inte
redan beslutats. RFV har i skrivelse lill regeringen den 18 december 1987 lagt
fram förslag lill avgiftsuttag för liden t.o.m. år 1994.

2.2 ATP-systemet

ATP-systemet
infördes år 1960 och dess omfattning har ökat allsedan dess och kommer att
fortsätta öka under de närmaste årtiondena. Ökningen beror dels på att andelen
personer över 65 år ökar, dels på alt antalet pensionärer med intjänad
ATP-poäng, framför allt kvinnor, ökar. Den hittillsvarande och den beräknade
utvecklingen av antalet ATP-pensionärer framgår av följande tabell.

Antalet
ATP-pensionärer

År

Ålders-

Förlids-

Änke-

Barn-

Totalt

pension

1965

139

1970

258

443

1975

455

177

149

821

1980

792

212

230

1277

1985

994

261

307

1599

1990'

1 170

315

370

1885

1995'

1250

340

400

2020

Prognos

ATP-systemet
är således volymmässigt fortfarande under uppbyggnad. Förutom att antalet
ATP-pensionärer ökar stiger också den genomsnittliga ATP-pensionens storiek,
eftersom de nytillkommande pensionärerna i regel har en högre ATP-poäng än de
redan pensionerade. Sammantaget gör detta atl utgifterna för ATP-pensionerna
kommer atl fortsätta att öka.

ATP-systemet
är i princip ett fördelningssystem, vilket innebär att varje års
pensionsulbelalningar finansieras genom de avgifter som betalas in under samma
år. Under systemets inledningsskede lades dock avgiftsuttaget på en sådan nivå
atl avgiftsinkomsterna översteg pensionsutbetalningama och därigenom haren
betydande fond, AP-fonden, byggts ut.

Avsikten
med AP-fondens uppbyggnad var bl. a. atl anpassa avgiftsuttaget lill de
långsikliga behoven och därigenom undvika kraftiga avgiftshöjningar längre
fram i tiden då pensionsutbetalningama nått större omfattning.

Fondbildningen motiverades
också med all avsättningarna skulle kompensera den förväntade nedgång i
hushållssparandet som befarades när ATP-systemet infördes. Fonden skulle
dessutom utgöra en buflfert mot tillfälliga inkomstunderskoll i systemet.
Däremot kan inte fonden, vilket heller inte har varit avsikten, långsiktigt
ersätta de avgiftsinkomster som behövs för alt klara pensionsutbetalningama.

Fram t.o.m. år 1982
täcktes pensionsutbetalningama av de årliga avgiftsinkomsterna. Under åren
därefter har emellertid avgiftsinkomsterna understigit utgifterna och därmed
har fondens avkastning delvis fått användas för atl täcka
pensionsutbetalningama. AP-fonden har alltså därvid fungerat som den buffert
som var en av avsikterna bakom fonduppbyggnaden. På grund av den tidigare fond
uppbyggnaden och på grund av atl realräntan varit hög under perioden har
fondkapitalet ändå haft en årlig real tillväxt.

Prop.

1988/89:150
Bilaga 4

Avgifter,
pensionsutbetalningar samt fondkapital (milj. kr.)

År

Avgifter

Rän-

Pensions-

Avgifts-

AP-

tor'

utbetalningar

täckning
(%)

uttag (%)

fonden

1982

27 150

19 234

27013

100

■
9,4

202656

1983

29 574

23 306

32467

9,6

222 388

1984

33 283

25 868

36 172

10,0

245 356

1985

35 172

28 535

42 116

10,0

266611

1986

40193

34675

48418

10,0

292 686

1987

45030

36 648

53 801

10,0

320078

1988

50008

38 239

60 558

10,6

350016

'
Inkl. vinstdelningsskatt Prognos

Som
tidigare nämnts är ATP-systemet fortfarande volymmässigt under uppbyggnad.
Samtidigt har avgiftsläckningen i systemet successivt minskat och minskningen
kommer all fortsätta vid ell oförändrat avgiftsuttag.

ATP-systemet
står därför nu inför risken av ell inkomstunderskoll som blir större och mer
långvarigt än vad som kan vägas upp med hjälp av AP-fonden. Visserligen har
ränteinkomsterna från fondmedlen gjort atl AP-fonden kunnat bibehålla och
t.o.m. öka sill reala värde trots inkomstun-derskotlel, men med ell oförändrat
avgiftsuttag och med rimliga antaganden om den ekonomiska utvecklingen kommer
inom några få år pensions-utbetalningarna alt överstiga de sammanlagda
inkomsterna av avgifter och räntor. Det medför all fondkapitalet måste tas i
anspråk för de löpande utbetalningarna. Därför finns anledning atl fortsätta
höja ATP-avgiften i linje med de beslul om avgiftshöjning som logs för åren
1988 och 1989.

2.3 Folkpensioneringen

Kostnaderna
för folkpensioneringen påverkas av utvecklingen av ATP. Detta beror i första
hand på all pensionstillskotten reduceras mot ATP-pensionerna. Även
folkpensionsförmånerna barntillägg och hustrutillägg reduceras på grundval av
ATP-pensionerna. Som en följd av ATP-systemets tillväxt har utgifterna för
folkpensioneringen ökat myckel svagt i fast

penningvärde
under senare år. För åren framöver kommer utgifterna i fast Prop. 1988/89:150

pris atl minska. Bilaga 4

Folkpensioneringen
finansieras dels genom en socialavgift som betalas av arbetsgivare och
egenförelagare, dels direkt över statsbudgeten. Det är inte reglerat hur stor
andel av utgifterna som skall läckas av avgifter. Genom att folkpensioneringens
relativa kostnad har minskal över åren har en allt större del av utgifterna
täckts med en oförändrad avgift.

Avgifter och utgifter för folkpensioneringen (milj. kr.)

År

Avgifter

Utgifter

Avgiftsläckning %

Avgift

1983

29465

39686

9,45

1984

31792

41450

9,45

1985'

32953

44450

9,45

1986

38482

47 544

9,45

1987

41761

49644

9,45

1988

44 752

52 743

9,45

' Inkomstminskning p.g.a omläggning i uppbördssystemet

Denna
utveckling kommer all fortsätta och före sekelskiftet kommer avgiftsinkomsterna
vid ett oförändrat avgiftsuttag atl överstiga pensionsutbetalningarna. Detta
innebär att belastningen på statsbudgeten successivt har minskat under de
senaste åren. Om avgiften förblir oförändrad kommer folkpensionsavgiften att så
småningom ge statsbudgeten en ren inkomstförstärkning.

2.4 Riksförsäkringsverkets förslag

RFV
redovisade i skrivelse av den 18 december 1987 sill förslag tlll avgiftsuttag
till den allmänna tilläggspensioneringen för åren 1990— 1994.

Enligt
verkels mening är det viktigt all ha en långsiktig och integrerad syn på
finansieringen av ATP-systemet. Målsättningen bör vara alt hålla systemet i
långsiktig balans. Finansieringen kan ges en sådan inriktning genom att de
framtida finansieringskraven hålls i sikte samtidigt som AP-fonden används på
ell medvetet sätt som en buffert. Bufferten behövs både för all möta ekonomiska
fluktuationer och den sorts påfrestningar som den demografiska utvecklingen
kring år 2010 och därefter kommer alt innebära. Finansieringsbehovet för ATP
bör också ses i belysning av den finansiella situationen för hela den allmänna
pensioneringen.

En
höjning av ATP-avgiften med 0,4 procentenheter per år under perioden 1990-1994
bör enligt RFV hålla ATP-systemet på en väg mot långsiktig balans.

Vad
gäller folkpensioneringen anför RFV att det för finansieringen av denna, inkl.
pensionstillskotten, kommer att krävas en folkpensionsavgifi på 7 —8 procent
för åren 1990— 1994 med antagande om en, jämfört med dagslägel, oförändrad
andel som finansieras över statsbudgeten. Eftersom nedgången i
folkpensioneringens kostnader i procent av lönesumman är särskilt påtaglig i
början av perioden bör enligt RFV avgiftsuttaget lill ATP kunna tillåtas öka
något mer än vad som svarar mot det genomsnittliga

långsiktiga behovet. En
något högre avgiflsökning under början av 1990- Prop. 1988/89: 150

talet skulle leda till en något större fonduppbyggnad och därmed bidra lill Bilaga
4

atl begränsa
avgiftshöjningarna under senare år.

Mot
bakgrund av de redovisningar som ges i skrivelsen föreslår RFV att avgiften för
åren 1990— 1994 höjs med 0,5 procentenheter per år.

2.5 Avgiftsuttag till försäkringen för tilläggspension och
folkpensionering för åren 1990- 1994

Mitt
förslag: ATP-avgiften höjs med 2,0 procentenheter lill 13,0 procent av
avgiftsunderlaget fr.o.m. år 1990. Denna avgiftsnivå skall gälla för perioden
1990— 1994. Samtidigt sänks folkpensionsavgiften med 2,0 procentenheter lill
7,45 procent av avgiftsunderlaget fr.o.m. år 1990. Det totala avgiftsuttaget
till den allmänna pensioneringen blir därmed oförändrat.

Skälen
for mitt förslag: Del mål som är styrande vid beslut om avgiftsuttag lill ATP
för åren framöver är målet om långsiktig balans i ATP-systemet. ATP-systemet
utgör en gmndläggande del av det svenska trygghetssystemet och det är därför
väsentligt att se till atl de medel som behövs för att uppnå denna balans också
tillförs systemet.

Som
jag tidigare har beskrivit kan inte AP-fonden långsiktigt ersätta de
avgiftsinkomster som behövs för all klara pensionsutbetalningama, utan endast
tillfälligt användas som en buffert för all jämna ut avgiftsuttaget mellan
olika perioder. För atl nå en långsiktig balans krävs därför atl avgiftsuttaget
höjs lill den nivå som behövs för att de årliga avgiftsinkomsterna skall kunna
täcka pensionsutbetalningama i ett renodlat fördelnings-syslem.

Enligt
de kalkyler som gjorts av RFV och inom regeringskansliet krävs för all möta det
framlida finansieringsbehovet en årlig höjning av ATP-avgiften med ca 0,3 — 0,4
procentenheter under en tjugoårsperiod om tillväxten i ekonomin antas bli 2
proceni per år.

På
förslag av regeringen har riksdagen beslutat om höjning av ATP-avgiften med 0,4
procentenheter för åren 1988 och 1989. Jag anser atl ATP-systemet och dess
finansieringsbehov nu är så väl analyserat som kan krävas för ett beslut om
avgiftsuttag för en längre period. Elt sådant beslul är också viktigt tor atl
markera långsikligheten i pensionsåtagandena och viljan att möta de krav som
dessa åtaganden ställer.

Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag därför alt ATP-avgiften höjs med
2,0 procentenheter fr.o.m. år 1990 och att denna avgiftshöjning skall avse
perioden 1990-1994. ATP-avgiften kommer då all utgöra 13,0 proceni av
avgiftsunderlaget t.o.m. år 1994.

Jag
har tidigare berört folkpensionsutgifternas beroende av utvecklingen av
ATP-systemet. Under senare år har avgiftsläckningen inom folkpensioneringen
ökat successivt och budgelbelaslningen har minskal i motsvarande mån trots att
avgiftssatsen inte har ändrats. Denna utveckling kommer att fortsätta och i
slutet av 1990-talet kommer avgiftsinkomsterna att

överstiga utbetalningarna
inom folkpensioneringen. Detta beror huvud- Prop. 1988/89:150

sakligen på att ATP-systemet har tagit över, och kommer att fortsätta att ta Bilaga
4

över,
delar av de utgifter som tidigare belastade folkpensioneringen i form av
pensionstillskott.

Jag
anser alt folkpensions- och ATP-systemen bör betraktas som ell enhetligt och
integrerat pensionssystem. 1 del perspektivet är det finansiella underskottet
i ATP-systemet delvis ett resultat av en obalans inom pensionssystemet som
helhet, där de utgifler som ATP-systemet övertagit från folkpensioneringen inte
har kompenserats av motsvarande inkomstöverföringar. För att rätta till denna
obalans bör delar av folkpensioneringens inkomsler föras över till
ATP-systemet. Detta kan göras genom alt folkpensionsavgiflen sänks i samma mån
som ATP-avgiften höjs under perioden.

Jag
föreslår därför att avgiften till folkpensioneringen sänks med 2,0
procentenheter fr.o. m. år 1990.

Mina
förslag innebär all ATP-systemet får en inkomstförstärkning under perioden som
medverkar till att bevara balansen på lång sikt, samtidigt som del totala
avgiftsuttaget lill den allmänna pensioneringen är oförändrat.

1
enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om procentsats för uttag av
avgift för åren 1990— 1994 lill försäkringen för tilläggspension,

2.
lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter.

Förslagen
avser sådan lagstiftning som faller under området för lagrådels granskning.
Med hänsyn lill förslagens beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle
sakna betydelse.

Förslagen
bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 4.3 och 4.4.

2.6 Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.

3. Omsorg om barn och ungdom

3.1 Statsbidragen till barnomsorgen m. m.

1
årets budgetproposition (prop. 1988/89:100, bil 7, sid 111) anmälde jag all jag
avsåg all återkomma till frågan om statsbidragen till bamomsorgen i samband med
behandlingen av kompletteringspropositionen. Innan jag redovisar mina förslag
vill jag lämna en allmän beskrivning av utvecklingen inom barnomsorgsområdet.
Riksdagen beslutade år 1985 (prop. 1984/85:209, SoU 1985/86:5, rskr. 27) om
riktlinjer för en utbyggnad av barnomsorgen, så alt alla barn fr. o. m. ell och
ett halvt års ålder och fram lill skolstarten skall få rätt atl få del av den
kommunala barnomsorgen. Beslutet var ell principiellt ställningstagande för
alla bams rätt att della i en pedagogisk gruppverksamhel. Genom beslutet slogs
fast principen alt

barn
med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall ha rätt till Prop.
1988/89: 150

plats i kommunala daghem, familjedaghem eller i alternativa barnom- Bilaga 4

sorgsformer.
Barn i familjedaghem eller barn som har sin omsorg ordnad genom en hemarbelande
förälder skall ges möjlighet all delta i organiserad gruppverksamhel inom den
öppna förskolan. Denna möjlighet skall vara öppen för barn i åldrarna 1 1/2
lill 4 år. När dessa barn fyllt fyra år skall de lämpligen i stället erbjudas
plats i dellidsgruppsverksamhet. På della sätt lyfts barnens egna behov fram på
ett tydligt sätt samtidigt som föräldrarnas behov av en trygg och god
omvårdnad för barnen tillgodoses.

Riksdagsbeslutet
innebar också atl mål och riktlinjer för förskolans verksamhet lades fast.
Utifrån målen demokrati, solidaritet, jämlikhet, trygghet och ansvar formas
barnomsorgens uppgift att tillsammans med hemmet skapa goda fömtsättningar för
varje bams utveckling i fysiskt, socialt, emotionellt och intellektuellt
avseende. Verksamheten skall ge kunskaper, erfarenheter och upplevelser i
omvärlden som är anpassade till barnens ålder och utvecklingsnivå, genom att
låta dem arbeta, leka och lära i meningsfulla sammanhang.

Socialstyrelsen
har haft regeringens uppdrag atl utifrån dessa och vissa andra allmänna mål
utarbeta ett pedagogiskt program för förskolan som skulle utgöra en gemensam
ram för verksamheten i hela landet. Ett sådant pedagogiskt program redovisades
i början av år 1987. Socialstyrelsen fortsätter att med slöd av en forskargmpp
och en expertgmpp utforma ell kompletterande material till det pedagogiska
programmet som är speciellt utformat för de äldre förskolebarnen. Detta
material kommer alt redovisas under innevarande år.

Sedan
år 1984 har genom statlig medfinansiering ett omfattande utvecklings- och
förnyelsearbete bedrivits i kommunerna. Förnyelsearbetet, som för närvarande
omfattar ca 500 projekt, berör såväl pedagogiska som strukturella och
ekonomiska frågor.

I
nu gällande statsbidragssystem har särskilda medel avdelats för fortbildning
av förskolans personal. Även om fortbildningsinsatserna initialt inte fåll
fullt genomslag i alla kommuner är del min uppfattning att dessa insatser
sammantaget medverkat till en förbättrad kunskap samt en ökad entusiasm och
framtidstro bland personalen inom barnomsorgen och därmed till en högre
kvalitet i verksamheten.

När
den nämnda propositionen om förskola för alla bam lades fram för riksdagen
beräknade min företrädare all ca 307000 barn skulle efterfråga plats i daghem
eller familjedaghem år 1986. Utbyggnadsbehovet i daghem och familjedaghem under
perioden 1987- 1991 beräknades till ca 55000 inskrivna barn. Jag kan i dag
konstatera atl landets kommuner väl svarat upp mot den förväntade utbyggnaden.
Redan år 1988 hade närmare 40000 nya platser tillkommit i daghem och
familjedaghem. Trots detta visar den senaste barnomsorgsundersökningen att del
fortfarande finns en kö på ca 55000 barn som efterfrågar plats. Huvudorsaken
härtill är en fortsatt ökad förvärvsfrekvens bland kvinnor, en god arbetsmarknad,
en kraftig ökning av antalet födda under senare år saml en bl. a. i
efterfråge-undersökningarna klart manifesterad tilltro till den kommunala
barnom-

sorgen.
Utbyggnaden av daghem och familjedaghem måste därför fortsätta Prop.
1988/89:150

i oförminskad takt även under de kommande tre åren. Bilaga 4

På
motsvarande sätt beräknades utbyggnadsbehovet i dellidsförskolor och öppna
förskolor till ca 170000 barn. När del gäller dessa verksamhetsformer påverkas
dock utbyggnadsbehovet direkt av all en allt större andel av förskolebarnen är
inskrivna i daghem. Della har lett till alt antalet barn inskrivna i
dellidsgrupp har minskat från 78000 år 1985 lill 67000 år 1988. Den öppna
förskolan har däremot byggts ul kraftigt, från 800 enheter år 1985 lill i dag
ca I 200 enheter som beräknas la emot 150000 barn.

Jag
vill i sammanhanget också enrinra om den plan för föräldraförsäkringens
utbyggnad som redovisas i propositionen (1988/89:69) om utbyggnad av
föräldraförsäkringen och förstärkt föräldraledighet och vars första steg
riksdagen nyligen har beslutat om (SfU 12, rskr. 137). Genom delta bpslut och
del tidigare beslutet om full behovsläckning i barnomsorgen har riksdagen tagit
ställning för en sammanhållen familjepolitik där barns och föräldrars behov slår
i centrum.

Även
om del i dag inte är möjligt all säkert bedöma i vilken omfattning den utökade
föräldraförsäkringen kommer att utnyttjas för en sammanhängande ledighet i
samband med barns födelse eller för en senare förkortning av arbetstiden torde
dock reformen få betydelse för efterfrågan av daghems- och
familjedaghemsplalser för de yngre barnen. Sammanfattningsvis gör jag den
bedömningen atl det är fullt möjligt att nå målet om en förskola för alla barn
år 1991. För att detta skall bli verklighet krävs dock fortsatta ansträngningar
främst från kommunernas men också från statens sida.

Kommunerna
måste, som ansvariga arbetsgivare, öka sina insatser för all rekrytera och
behålla väl kvalificerad personal. Olika studier, bl. a. vid högskolan för
lärarutbildning i Stockholm, visar all barnomsorgspersonalen upplever
osäkerhet om verksamhetsmålen och om vilket slöd de kan få av den
administrativa och politiska ledningen i kommunen. Jag finner del angelägel alt
ledningsfrågorna ägnas speciell uppmärksamhet i del fortsatta arbetet. Jag har
vid mina diskussioner med företrädare för Svenska kommunförbundet uppfattal atl
förbundet är berett att ta ett fördjupat ansvar för personalutvecklingsfrågorna
inom barnomsorgssektorn. Detta kommer även att innefatta de ledningsfrågor jag
nyss berört.

En
kontinueriig fortbildning för personalen är inte bara ell sätt att utveckla den
enskilde individen eller verksamheten. Fortbildningen har också stor betydelse
för alt klargöra och utveckla verksamhetens mål och innehåll samt atl skapa
trivsel, omväxling och förnyelse i arbetet. Riksdagen har nyligen hemställt
hos regeringen om en uppföljning av kommunernas användning av de särskilda
fortbildningsmedel som avdelats inom statsbidragets ram och vilka åtgärder som
erfordras (1988/89: SoU 18, rskr 166). Som ell led i en sådan uppföljning
kommer socialdepartementet och Svenska kommunförbundet bl. a. all gemensamt
anordna konferenser omkring olika fortbildningsfrågor under nästa budgetår.
Jag räknar med alt kunna redovisa hittills vunna erfarenheter av
fortbildningsverksamheten i den kommande budgetpropositionen.

Jag
vill i detta sammanhang hänvisa lill att chefen för utbildningsdepar- °

tementet i bil. 7 föreslår
alt särskilda medel anvisas för ulbildningsåtgär- Prop. 1988/89:150

der för all inom högskolans ram anordna kurser för tidigare utbildad Bilaga
4

barnomsorgspersonal
som har lämnat men nu vill åtemppta sitt tidigare yrke.

Självfallet
är det den enskilda kommunen som har de bästa såväl praktiska som
planeringsmässiga fömtsättningarna för all lösa utbyggnadsfrågorna. Jag avser
emellertid att tillsätta en särskild arbetsgrupp som skall ha till uppgift att
undersöka om det finns statliga regler eller normer som kan utgöra hinder i
dessa avseenden. Arbetsgmppen skall också få i uppdrag atl se över
tillämpningen av de regler som finns beträffande förskoleverksamheten inom
bl.a. arbetsmiljö- och livsmedelslagstiflningen.

Regeringen
gav den 24 mars 1988 riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att kartlägga och
analysera de mellan olika kommuner starkt varierande avgifterna inom bl. a.
barnomsorgen. RRV har nyligen redovisat uppdraget till regeringen i rapporten
(1988:219) Avgifter och service inom färdtjänst, hemhjälp och barnomsorg.

RRV
konstaterar alt de kommunala variationema är betydande både när del gäller
service och avgiftsuttag. 1 rapporten diskuteras länkbara åtgärder som syftar
till att minska de kommunala avgiftsskillnaderna. Oavsett om någon av dessa
åtgärder kommer all vidtas anser RRV att socialstyrelsen bör sammanställa och
sprida information om service- och avgiftsskillnader mellan kommuner i syfte
att påverka kommunerna i utjämnande riktning.

Vidare
har statskontoret under år 1988 bedrivit ett utvecklingsarbete inom området
uppföljning/utvärdering av kommunal verksamhet. Nyligen avlämnades en rapport
(1988:36) Bättre uppföljning av kommunal verksamhet —Sandvikenmodellen. I
rapporten redovisas en principmodell för en ny datainsamling som skulle ge
förutsättningar för stat och kommun all bygga upp ell gemensamt bassystem för
uppföljning och utvärdering inom barnomsorgen. Dessa data bör enligt rapporten
vara utformade så att de ger möjlighet till framtagande av årliga nyckeltal som
skulle ge instrument för meningsfulla jämförelser mellan olika kommuner och mellan
olika enheter i en kommun.

Också
delegationen för social forskning (DSF) har uppmärksammat behovet av
metodutveckling inom barnomsorgen. Inom delegationen har nyligen utarbetats ett
program för forskning om bamomsorgen i ett samhällsekonomiskt perspektiv. I
programmet framhålls all det föreligger ett behov av metodutveckling,
utveckling av analysinstmmenl och förbättrat statistiskt underlag inom
barnomsorgsområdet.

Jag
delar uppfattningen att del är viktigt all sträva efter effektivare analys- och
utvärderingsinstmmenl inom barnomsorgsområdel. Jag delar också RRV:s
uppfattning att en redovisning av årliga jämförelsetal kan ha en utjämnande
effekt på olika kostnadsskillnader mellan kommunerna.

Chefen
för socialdepartementet har tidigare denna dag givit socialstyrel

sen i uppdrag att utreda informationsstmkturen för socialtjänsten. Avsik

ten är att därigenom bättre kunna tillgodose statens och kommunernas

krav på underlag för planering och ledning av verksamheten samt för

uppföljning och utvärdering. 9

Med
de åtgärder som nu föreslås skapas goda förutsättningar för alt Prop. 1988/89:
150

infria riksdagens mål om att nå full behovstäckning senast år 1991. Frågan Bilaga
4

om
en lagstadgad räll lill förskola för alla barn behandlas inom regeringskansliet.

Sammanfattningsvis
kan jag notera att svensk barnomsorg befinner sig i elt dynamiskt
utvecklingsskede. Sedan år 1982 har ytterligare ca 95000 förskolebarn kunnat
erbjudas plats i daghem och familjedaghem. Även den öppna förskolan har byggts
ut kraftigt och kan i dag erbjuda verksamhet för ca 150000 barn. Verksamheten
för skolbarn byggs ul i ökande omfattning. Under lidsperioden har samtidigt
stora insatser gjorts för att utveckla barnomsorgens kvalitet. Bl.a. har
riksdagen fastställt mål och innehåll för förskolan och för skolbarnsomsorgen.
Detta har följts upp med särskilda pedagogiska program för de olika
verksamheterna. Ett omfattande utvecklingsarbete har bedrivits i kommunerna
för att förnya arbetet inom barnomsorgen. Särskilda medel har avdelats inom statsbidragets
ram för fortbildning av barnomsorgens personal.

Jag
övergår nu till atl behandla statsbidragen lill barnomsorgen.

3.2 Nuvarande regler

Statsbidrag
för barnomsorg lämnas enligt förordningen (1987:860) om statsbidrag till
kommunerna för barnomsorg. Bidrag lämnas för följande omsorgsformer och med
följande belopp.

Bidrag
kr.

per
år

Daghetn

För varje femtonlal
inskrivna barn

445000

— varav för barn med
behov av särskilt stöd

15000

— varav för fortbildning
av anställda i:

*daghem

15000

»familjedaghem

10000

*deltidsförskola/öppen
förskola

5000

Därutöver för varje
nattöppen avdelning

150000

Fritid.shem

För
varje femtonlal inskrivna barn 195 000

—
varav för öppen
fritidsverksamhet 25 000

—
varav för barn med behov av
särskilt slöd 15 000

—
varav för fortbildning av
anställda i fritidshem/öppet fritidshem 10000

Dehidsgrupp

För
varje femtonlal inskrivna barn 30000

Öppen
JÖrskola

För
varje enhet som hålls öppen minst tre dagar per vecka 30000

Familjedaghem

För
barn inskrivna minst 7 tim./dag 16 500

För barn inskrivna mindre
än 7 lim./dag 7 500

Statsbidragen
lill alternativa daghem och fritidshem beräknas enligt Prop. 1988/89:150

Bilaga
4

samma
regler som för kommunalt driven verksamhet. De delar som avser insatser för
barn med behov av särskilt stöd resp. fortbildning förmedlas av kommunen lill
den som driver barnomsorgen endast i den mån denna har kostnader för den
verksamhet som avses.

Statsbidragen
beviljas och betalas ul av socialstyrelsen. Förskott lämnas med 75 procent av
statsbidraget för året före bidragsåret. Förskottet betalas ut med en
fjärdedel i vardera april, juli och oktober under bidragsåret samt i januari
året efter bidragsåret. Slutavräkning sker i april året efter bidragsåret.

3.3 Nya regler

Mitt förslag:
Statsbidrag för barnomsorg lämnas fr. o.

m.
år 1990

med
följande belopp per år

idrag kr.

per
år

1. Daghem

För
varje femtonlal inskrivna barn

475000

-
varav för barn med behov av särskilt slöd

20000

-
varav för fortbildning av anställda i:

*daghem

15000

»familjedaghem

10000

*dellidsförskola/öppen
förskola

5
000

Därutöver
för varje nattöppen avdelning

150000

Därutöver
för varje avdelning med förlängt öppethål-

lande

75000

2. Fritidshem

För
varje femtonlal inskrivna barn

210000

—
varav för öppen fritidsverksamhet

25000

—
varav för barn med behov av särskilt stöd

20000

-
varav för fortbildning av anställda i fritidshem/öp-

pet
fritidshem

10000

3. Dehidsgrupp

För
varje femtonlal inskrivna bam

50000

4. Öppen förskola

För
varje enhet som hålls öppen minst tre dagar per

vecka

50000

5. Familjedaghem

För
barn inskrivna minst 7 tim./dag

18000

För
barn inskrivna mindre än 7 lim./dag

8000

Skälen för mitt förslag:
För all underiätta den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen bör
slalsbidragsbeloppen räknas upp kraftigt. Huvuddelen av uppräkningen bör vara
av generell natur och omfatta såväl daghem och fritidshem som familjedaghem.
Bidraget till daghem bör således räknas upp från 445000 kr. lill 475000 kr. för
varje femtonlal inskrivna barn. Bidraget till fritidshem bör räknas upp från
195000 kr. till 210000 kr. för

varje femtonlal inskrivna
barn. För barn inskrivna minst 7 lim./dag i Prop. 1988/89: 150

familjedaghem bör bidraget räknas upp från 16 500 kr. till 18000 kr. och Bilaga 4

för
barn i familjedaghem inskrivna mindre än 7 lim./dag bör bidraget räknas upp
från 7 500 kr. till 8000 kr.

De
statliga bidragen för deltldsgmpper och öppna förskolor har procentuellt sett
varit avsevärt lägre än övriga bidrag. Dessa båda verksamhetsformer är viktiga
när del gäller att ge alla bam möjlighet att delta i en pedagogisk
gmppverksamhel. Jag föreslår därför alt bidraget för dellids-grupper räknas upp
från 30000 kr. lill 50000 kr. för varje femtonlal inskrivna barn. En
motsvarande uppräkning från 30000 kr. lill 50000 kr. bör vidare ske av bidraget
för den öppna förskolan.

Regeringen
gav den 12 mars 1987 socialstyrelsen i uppdrag all belysa orsakerna till den
sociala snedrekryteringen till kommunal barnomsorg. Socialstyrelsen har nyligen
redovisat uppdraget lill regeringen i rapporten Den sociala snedfördelningen
inom barnomsorgen. 1 rapporten redovisar styrelsen flera olika förklaringar
till alt tjänslemannafamiljerna utnyttjar den offentliga barnomsorgen i större
utsträckning än arbetarfamiljerna. Bl.a. konstaleras all ramar, regler och
rutiner på daghemmen är bättre anpassade till Ijänstemannafamiljen än till
arbetarfamiljen. Det gäller inte minst daghemmens tidsorganisalion.

Socialstyrelsen
framhåller i rapporten att mer än var fjärde småbarnsförälder arbetar på s. k.
obekväm tid eller med oregelbundna tider. Nästan var tionde småbarnsförälder
har därutöver regelbundna men förskjutna arbetstider.

1987
års barnomsorgsundersökning visar all för 21 000 barn efterfrågades barnomsorg
på tidig morgontid-kl. 05.00-06.30. För 18000 barn efterfrågades omsorg på
kvällstid-kl. 18.30-21.00. För 16 600 barn efterfrågades barnomsorg på
lördagar och/eller söndagar. Socialstyrelsens sammanställning visar dessutom
all en stor del av dessa föräldrar är ensamstående.

Del
är en självklarhet atl arbetarfamiljerna måste få samma möjligheter som
tjänslemannafamiljerna alt ordna sin barnomsorg på det sätt de själva anser
vara bäst. I många familjer där föräldrarna har oregelbundna arbetstider
ordnas barnomsorgen genom familjedaghem. Men även de kommunala daghemmen måste
enligt min mening göras så flexibla att de inte utestänger vissa bam från
möjligheten atl delta i verksamheten.

Fr.o.m.
år 1988 lämnas ett särskilt statsbidrag till natlöppna daghemsavdelningar. Jag
förordar att elt särskilt statsbidrag införs även för daghemsavdelningar med
föriängt öppethållande. Daghemmen har oftast öppet mellan kl. 06.30 och kl.
18.00. Jag föreslår att ett bidrag med 75 000 kr. per avdelning och år utgår
vid ett dagligt öppethållande som är tre limmar längre än det normala. Bidrag
lämnas således om den sammanlagda öppethållandetiden—på tidig morgon eller
kväll —överstiger normalliden med minst tre limmar per dag.

Jag
föreslår vidare att ett motsvarande bidrag på 75000 kr. lämnas för
daghemsavdelningar som är öppna under lördagar och söndagar. Kravet bör i detta
fall vara atl avdelningen är öppen minst sju limmar varje lördag och söndag.

Förklarhelensskull
vill jag tillägga att det särskilda bidraget vid förlängt Prop. 1988/89:150

öppethållande inte bör utgå i kombination med det bidrag som utgår till Bilaga 4

natlöppna
daghemsavdelningar. För atl bidraget vid lördags- och söndags-öppet skall
lämnas bör å andra sidan inte ställas krav på förlängt öppethållande
måndag—fredag.

Av
enhetsbidraget till daghem och fritidshem är ett visst belopp, för närvarande
15 000 kr., avsett för särskilda insatser för bam med behov av särskilt stöd.
Beloppet har varit oförändrat sedan år 1986. Jag förordar all denna del av
enhetsbidraget höjs till 20000 kr.

3.4 Kostnader och finansiering

Den
totala merkostnaden för de föreslagna bidragshöjningarna beräknar jag lill 900
milj. kr. för helt år. Härav utgör höjningen av daghemsbidraget ca 490 milj.
kr., familjedaghemsbidraget ca 145 milj. kr., frilidshemsbidra-gel ca 105 milj.
kr., dellidsgmppbidragel 75 milj. kr., bidraget till öppna förskolor 30 milj.
kr. och del nya bidraget vid förlängt öppethållande 55 milj. kr.

Enligt
gällande regler betalas statsbidrag ut i efterskott genom en slutavräkning i
april året efter bidragsåret. Förskoll lämnas dock under bidragsåret, men
beräknas med hänsyn lill föregående års bidrag. Detta innebär att den
föreslagna bidragshöjningen fr.o.m. år 1990 påverkar statsbudgeten först
fr.o.m. budgetåret 1990/91. Jag avser därför att återkomma i 1990 års
budgetproposition med förslag lill medelsanvisning.

Beträffande
finansieringen av reformen vill jag hänvisa lill vad chefen för
finansdepartementet har anfört i bilaga 7 angående den kommunala ekonomin.

3.5 Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna de riktlinjer som jag
har angett för höjning av statsbidragen till daghem, familjedaghem,
fritidshem, deltidsgmpp och öppen förskola,

2.
godkänna de riktlinjer som jag
har angett för statsbidrag till förlängt öppethållande samt lördags- och
söndagsöppeihållande vid daghem.

Bilaga
4.1 Prop. 1988/89:150

Förslag till Bilaga 4

Lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag

Härigenom
föreskrivs atl 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§

För barn, som är svensk medbor- För bam, som är svensk medbor

gare och bosatt i riket, skall av all- gare och bosatt i riket, skall av all

männa medel såsom bidrag lill bar- manna medel såsom bidrag till bar

nets uppehälle och uppfostran utgå nets uppehälle och uppfostran utgå

allmänt barnbidrag med 5820 kro- allmänt barnbidrag med 6600 kro

nor om året i enlighet med vad ned- nor om året i enlighet med vad ned

an närmare stadgas. an närmare stadgas.

Allmänt
bambidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt bara, som icke är svensk
medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i
riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader
vistas i riket.

En
barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om
utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Medföljande bam lill den som
av en statlig arbetsgivare sänds till ett annal land för arbete för
arbetsgivarens räkning, skall under ulsändningsliden anses bosatta i Sverige.
Medföljande bam till en svensk missionär eller präst, som i annal fall är
anställd i utlandet, skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen
är avsedd alt vara längst tre år.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

'
Lagenomtryckt 1973:449.

Senaste
lydelse 1986: 382. 14

Bilaga
4.2 Prop. 1988/89:150 Bilaga 4

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag

Härigenom föreskrivs
all I § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En elev i grundskolan har
rätt lill föriängt barnbidrag av allmänna medel med 485 kronor i månaden från
och med kvartalet efler del under vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma gäller
elever som deltar i motsvarande utbildning i sameskolan, en riksinternatskola
eller en sådan frislående skola som avses i 9 kap. 1 eller 2§ skollagen (1985:
1100).

En elev i grundskolan har
rätt lill förlängt bambidrag av allmänna medel med 550 kronor i månaden från
och med kvartalet efler det under vilket eleven fyllt 16 år. Delsamma gäller
elever som deltar i motsvarande utbildning i sameskolan, en riksinlernatskola
eller en sådan fristående skola som avses i 9 kap. 1 eller 2§ skollagen (1985:
1100).

Denna lag träder i
kraft den 1 juli 1989.

Senaste lydelse 1986:383.

Bilaga4.3 Prop. 1988/89:150

Förslag till Bilaga 4

Lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990— 1994
till försäkringen för tilläggspension'

igenom föreskrivs all
det i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § lagen (1981:691) cialavgifter nämnda
avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspen-call utgöra 13,00 procent
för åren 1990-1994.

Härigenom
föreskrivs att det i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § lagen (1981:691)

om socialr■•"•'■*- '--- ;<■"—♦»—* *;"
<-~.„:;i..;---- c-a. -.ii-.:

sion
skall

Senaste lag i ämnet 1988: 714. 16

Bilaga 4.4 Prop. 1988/89:150

Förslag till Bilaga 4

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom
föreskrivs all 2 kap. 1 § och 3 kap. I § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1§'
En arbetsgivare skall på del avgiftsunderlag som anges i 3 — 5 §§ för varje år
betala

1. sjukförsäkringsavgift
med 10,10 procent,

2.
folkpensionsavgift med 9,45
pro- 2. folkpensionsavgift med 7,45 procent, cent,

3.
tilläggspensionsavgift efter
den procentsats som anges i särskild lag,

4.
ddpensionsavgift med 0,50
proceni,

5.
barnomsorgsavgift med 2,20
proceni,

6.
arbetsskadeavgift med 0,90
proceni,

7.
arbetsmarknadsavgift med 2,16
proceni,

8.
arbetarskyddsavgift med 0,35
proceni,

9.
vuxenutbildningsavgift med
0,270 proceni samt

10. lönegarantiavgift
med 0,20 proceni.

Arbetsgivare
som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast
tilläggspensionsavgifl. Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

3 kap.

En
försäkrad som avses i I kap. 2 § skall på del avgiftsunderlag som anges i 3 — 5
§§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift
med 9,60 procent,

2.
Jblkpensionsavgift med 9,45
pro- 2. folkpensionsavgijt med 7,45 procent, cent,

3.
tilläggspensionsavgift efter
den procentsats som anges i särskild lag,

4.
delpensionsavgift med 0,50
proceni,

5.
barnomsorgsavgift med 2,20
proceni,

6.
arbetsskadeavgift med 0,90
procent saml

7.
arbetarskyddsavgift med 0,20
procent.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1987:266. Senaste lydelse 1987:266.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 17

2 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 4

Bilaga
5

Kommunikationsdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 20 april 1989 Föredragande: statsrådet G. Andersson

Prop.
1988/89:150 Bilaga 5

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

Sjätte huvudtiteln

I. Transportforskning

I 4. Transportforskningsberedningen

Statsrådet
Feldt har tidigare denna dag redogjort för de övergripande motiven för
regeringens ställningstagande till förstärkning av samarbetet med de Europeiska
Gemenskaperna (EG) på forsknings- och utbildningsområdet.

Forsknings-
och utvecklings (FoU)-samarbetsprogrammet Dedicated Road Infraslruclure for
Vehicle Safety in Europé (DRIVE) initierades av EG genom ell minislerbeslut den
29 juni 1988. DRIVE är ett omfattande FoU-program i samarbete med europeisk
industri som löper under åren 1989—1991. Dess syfte är all genom introduktion
av avancerad informationsteknologi och telekommunikation öka trafiksäkerheten,
förbättra kapaciteten och effektiviteten i vägtrafiksystemet samt reducera de
negativa miljöeffekterna av vägtrafiken i Europa. DRIVE är särskilt fokuserat
kring frågor om infrastruktur och de statliga myndigheternas roller i
utvecklingen. För deltagande forskare från EG-medlemsländer finns möjlighet
att få bidrag från EG-kommissionen ur den ram på 60 milj. ECU, motsvarande ca
420 milj. kr., som ställts till förfogande för DRIVE-programmet. Icke
medlemsländer får delta i olika DRIVE-projeki men forskarna från dessa länder
saknar möjlighet atl få bidrag från EG-kommissionen.

Flera
svenska myndigheter, bl.a. vägverket, Iransportforskningsberedningen (TFB) och
styrelsen för teknisk utveckling, har funnit del lämpligt att stödja svenskt
deltagande i DRIVE. Jag delar deras bedömning i denna fråga. TFB har som
sektorsorgan för Iransportforskningen samordningsansvaret för svenska
forskningsinsatser inom DRIVE och har avsatt särskilda resurser för att
möjliggöra svenska forskares deltagande i projekt inom ramen för DRIVE-samarbelel.
För insatser under budgetåret 1989/90 har TFB således avsatt 3 milj. kr. Med
hänvisning till vad statsrådet Feldt tidigare anfört föreslår jag att
ytterligare 1,5 milj. kr. anvisas till TFB budgetåret 1989/90 för FoU-samarbete
med EG.

1 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 5

Hemställan Prop. 1988/89: 150

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen

föreslår riksdagen

atl
till Transportjbrskningsberedningen — utöver vad som föreslagits i prop.
1988/89:100 bil. 8 - för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare 1500000 kr.

NorsledtsTryckeri, Stockholm 1989

Bilaga
6

Finansdepartementet

Finansdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande:
statsrådet Feldt och, såviti avser avsnitt 8, statsrådet Engström

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m. m. såvitt avser
finansdepartementets verksamhetsområde

1 Allemanssparandet

Ll Räntan på allemanssparkonton

Mitt
förslag: Räntesatsen på allemanssparkonto skall i fortsättningen beslutas av
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Räntan skall motsvara
lägst diskontot minus tre procentenheter.

Skälen
fiir mitt förslag: Statens budgetunderskott och därmed även statens lånebehov
har minskat kraftigt under senare år, under åren 1987 och 1988 skedde till och
med en viss amortering av statsskulden. Denna utveckling har medfört all
riksgäldskonloret fått ökat utrymme att genom aktiv skuldförvaltning uppnå en
effektiv fördelning mellan olika upplåningsformer. Vad gäller
allemanssparkonton har riksgäldskontoret emellertid ingen kontroll över vare
sig volym eller ränlesällning. Avsaknaden av denna möjlighet för
riksgäldskonloret att styra upplåningen på allemanssparkonto utgör därmed elt
hinder i strävan all effektivisera förvaltningen av statsskulden.

Gällande
ränta på allemanssparkonto är fastställd i 9§ lagen (1983:890) om
allemanssparande till all motsvara det av riksbanken fastställda diskontot.

Sedan
lagen antogs har diskontots betydelse vad avser marknadsräntan reducerats.
Bankernas upplåningskostnad i riksbanken är sålunda inte längre knuten lill
diskontot och diskontot har numera inte heller någon central operativ funktion
i riksbankens politik.

Della
förhållande jämte behovet av en effektiv fördelning mellan olika statliga
upplåningsformer för att uppnå en rationell förvaltning av statsskulden talar
enligt min mening för att räntesatsen för allemanssparkonto i fortsättningen
skall bestämmas genom föreskrifter som beslutas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer. Därigenom kan räntesättningen bli mera
flexibel. De föreskrifter det här gäller kräver inte lagform.

Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 6

När allemanssparandel
infördes ansåg jag all spararen i normalfallet borde erhålla en positiv
realavkaslning på sitt sparande (prop. 1983/84:30, S.34). Jag anser atl denna
princip alltjämt bör gälla som en riktlinje när räntan bestäms. I lagen bör
dock fastställas en lägsta räntenivå som inte får underskridas. För att
nödvändigt handlingsutrymme skall uppnås anser jag alt den lägsta räntenivån
bör fastställas till diskontot minus tre procentenheter.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

1.2 Antalet andelsägare i allemansfonderna

L2.1
Bakgrund

Vissa
frågor som rörde allemanssparandet och allemanssparandets utformning
behandlades i propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop.
1986/87:60). Där lämnades också en redogörelse för huvuddragen i gällande
regler som jag hänvisar lill.

1
propositionen föreslog regeringen — efter en framställning från Sveriges
Värdepappersfonders Förening — att högsta tillåtna antalet andelsägare i varje
fond skulle höjas från 75000 till 100000. Riksdagen biföll regeringens förslag
(FiU 9, rskr. 105, SFS 1987:1315). Som huvudskäl för en höjning (föreningen
hade föreslagit en höjning till 150000 andelsägare) anfördes från föreningens
sida atl antalet allemansfondsparare ökat kraftigt och atl kostnaderna för att
starta nya fonder varit stora samtidigt som del varit svårt att rekrytera
kompetenta ledamöter till de olika fondstyrelserna.

Föreningen
återkommer nu i en skrivelse till regeringen i samma fråga. Föreningen anför
att de tidigare framförda argumenten mot en alltför snäv andelsgräns gäller om
möjligt i än högre grad i dag. Föreningen pekar på att ytterligare ett stort
antal allemanssparare anslutit sig till allemansfondsparandet. Per den 31 mars
1988 fanns t.ex. 1191400 konton i s.k. allmänna allemansfonder, en ökning med
närmare 300000 konton sedan september 1987. Föreningen anför vidare atl antalet
fonder nu är så stort på marknaden att kravet på mångfald och valmöjligheter
för spararna torde vara väl tillgodosett varför maximigränsen vad gäller
antalet sparare i varje fond bör slopas helt.

1.2.2
överväganden och förslag

Mitt förslag: Gränsen för
högsta tillåtna anlal andelsägare i allemansfond höjs från 100000 lill 150000.

Skälen
för mitt förslag: Den begränsning av antalet andelsägare i varje fond som infördes
vid allemanssparandets tillkomst motiverades av hänsyn till kapitalmarknadens
funktionssätt och med hänvisning tlll andelsägarnas möjligheter atl utöva ett
inflytande på fondernas förvaltning.

Antalet
sparare i allemansfonder har nu åter nått en sådan omfattning i vissa fonder
att det tak som senast saltes vid 100000 andelsägare närmar

sig.
I vissa fonder har också taket nåtts och nya fonder har måst startas. Prop.
1988/89:150 Vid behandlingen av frågan om höjningen av gränsen i prop.
1987/88:60 Bilaga 6 framförde föredraganden all en fördubbling av del dåvarande
taket på 75000 andelsägare framstod som alltför långtgående varför gränsen bestämdes
till 100000 delägare. Med hänsyn till den ökning av antalet andelsägare som
skett därefter - den 31 januari 1989 fanns 1367 600 konton - ärjag emellertid
beredd all föreslå alt gränsen höjs ånyo.

Sveriges
Värdepappersfonders Förening föreslår att gränsen slopas helt. I samband med
den aviserade skattereformen som avses gälla fr. o. m. år 1991 kommer allemanssparandel
all ses över i elt större sammanhang. I avvaktan på en sådan översyn är jag
inte beredd all helt slopa en övre gräns. Gränsen bör enligt min mening
lämpligen sällas vid 150000 andelsägare per fond.

1.3 Upprättat lagförslag

1
enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag lill

lag
om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.

Förslaget
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.1.

Förslaget
till ändring i 11 § faller inom lagrådets område. Förslaget är emellertid
sådant att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

1.4 Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

2 Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

2.1 Inledning

Allmänna
pensionsfonden förvaltas av första — tredje fondstyrelsema, fjärde och femte
fondstyrelsema (den femte fondstyrelsen som inrättats fr.o.m. den 1 juli 1988
har dock inte ännu påbörjat någon verksamhet) samt första — femte
löntagarfondstyrelsema. Förvaltningen av fondens medel regleras i lagen
(1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden. Fondstyrelsernas
placeringsbestämmelser har ändrats vid ett flertal tillfällen sedan de tre
första fondstyrelserna inrättades år 1960, inte sällan efter framställningar
från fondstyrelserna. Anledningen till dessa ändringar beror bl. a. på det
ökade anspråk på god riskspridning och hög avkastning som under de senaste åren
gjort sig alltmer gällande när del gäller förvaltningen av fondens medel. Även
avregleringen av kapitalmarknaden och tillkomsten av nya finansiella instmment
på marknaden ställer ökade krav på en anpassning av fondstyrelsemas
placeringsbesläm-melser till de möjligheter som föreligger för marknadens
övriga aktörer.

1 della avsnitt lar jag
upp några nya och förnyade framställningar från första — tredje fondstyrelserna
och ijärde fondstyrelsen om ändringar i reglementet för allmänna
pensionsfonden.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

2.2 Första — tredje fondstyrelsernas rätt att förvärva
aktier i fastighetsbolag

2.2.1
Bakgrund

I
en skrivelse från första — tredje fondstyrelserna som kom in lill finansdepartementet
den 23 februari 1989 har fondstyrelserna hemställt om en ändring i reglementet
for allmänna pensionsfonden i syfte att underlätta för aktieförvärv i
fastighetsbolag. Skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 6.2. Ändringen avser all kravet på atl fondstyrelserna måste förvärva
samtliga aktier i ell fastighetsbolag slopas så atl fondstyrelserna ges
möjlighet lill delägande i fastighetsbolag men med ett bevarat undvikande av
s.k. portföljinvesteringar.

Frågan
om fondstyrelsernas möjlighet alt i placeringssyfle förvärva fastigheter och
aktier i fastighetsbolag behandlades — efter en framställning från
fondstyrelserna — i propositionen om ändringar i allmänna pensionsfondens
reglemente (prop. 1987/88:11). Vid remissbehandlingen av framställningen
framförde riksbanken vissa betänkligheter mot det framförda förslaget. 1
propositionen — som i allt väsentligt följde riksbankens linje — fastställdes
som villkor för fondens innehav av ell fastighetsbolag all bolaget måste vara
lill 100% ägt av de tre fondstyrelserna. Riksdagen biföll regeringens förslag i
denna del (NU 1987/88:10, rskr. 111).

Fondstyrelserna
anför nu i sin skrivelse att den införda begränsningen till sin verkan blivit
så omfattande att den — utöver all upprätthålla en klar distinktion gentemot
placeringslillgången aktier — också på ell negativt och förmodligen inte
avsett vis påverkar fondens möjlighet all effektivt förvärva och förvalta
fastigheter.

Riksbanken
har yttrat sig över fondstyrelsernas skrivelse.

2.2.2
överväganden och förslag

Mitt
förslag: Kravet på all fondstyrelserna måste förvärva samtliga aktier i ell
fastighetsbolag slopas.

Fondstyrelsernas
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Riksbankens
yttrande: Riksbanken har — under de förulsällningar som fondstyrelserna angett
— ingen erinran mol förslaget.

Skälen
för mitt förslag: När möjligheten för fondstyrelserna att förvärva aktier i
fastighetsbolag infördes och samtidigt kravet att förvärvet skulle avse
samtliga aktier i ett bolag uppställdes, var avsikten med detta krav främst att
fondstyrelserna skulle tillförsäkras möjligheten att ensamma bestämma
inriktningen på elt fastighetsbolags verksamhet. De nackdelar som fondstyrelserna
— mot bakgrund av vunna erfarenheter — pekat på

med
nuvarande utformning av reglementet anser jag dock ha sådan tyngd Prop.
1988/89: 150

all en ändring bör göras i reglementet. Bilaga 6

Fondstyrelserna
har anfört att en lägre ägarandel i ett fastighetsbolag än 100% mycket väl går
all förena med kraven på Iångsiktighet och ägarenga-gemang. Enligt
fondstyrelserna är del inte meningsfullt att precisera en bestämd gräns för
styrelsernas engagemang utan det är bättre atl se till syftet med förvärvet och
fondens faktiska ställning som aktiv ägare. Jag har ingen erinran mot
fondstyrelsernas bedömning i denna del. Som fondstyrelserna också uttalat bör
elt förvärv få ske endast i renodlade fastighetsbolag. Jag vill särskilt
markera all aktieinnehavet skall syfta lill en långsiktig placering och
innebära elt ägarengagemang. Någon öppning mol portföljinvesleringar kan
således inte accepteras. Utifrån dessa utgångspunkter får en bedömning av
fondens syfte med förvärvet och fondens faktiska ställning som aktiv ägare
göras. Som fondstyrelserna också anfört har såväl regering som riksdag
möjlighet all kontinuerligt utvärdera fondstyrelsernas engagemang.

2.3 Fjärde fondstyrelsens rätt att förvärva aktier i bank-
och försäkringsbolag samt utvidgade möjligheter att förvärva utländska aktier

2.3.1
Bakgrund

1
en skrivelse som kom in lill finansdepartementet den 6 mars 1989 har fjärde
fondstyrelsen hemställt om ändringar i allmänna pensionsfondens reglemente för
att möjliggöra aktieförvärv i bank- och försäkringsbolag saml att fondstyrelsen
ges en väsentligt utökad möjlighet all placera i utländska aktier och i andelar
i utländska aktiefonder. Fondstyrelsens skrivelse bör fogas lill protokollet i
della ärende som bilaga 6.3. Som skäl för att upphäva förbudet för fondstyrelsen
alt förvärva aktier i bank- och försäkringsbolag anför fondstyrelsen att
förhållandena på den svenska aktiemarknaden är annorlunda i dag än när
fondstyrelsen tillskapades år 1974. Med hänvisning lill alt
valutareslriktionerna i fråga om utländska portföljinvesteringar slopats
föreslår fondstyrelsen vidare att den — för att anpassa
placeringsbeslämmelserna lill vad som gäller för övriga institutionella
placerare — ges en väsentligt utökad möjlighet att placera i såväl utländska
aktier som andelar i utländska aktiefonder.

När
fjärde fondstyrelsen tillskapades undantogs i reglementet för fondstyrelsen
placeringar i penningförvaltande institut som försäkringsbolag och
bankaktiebolag. Undanlaget hade samband med all reformens syfte var atl förse
näringslivet och då främst industrin med riskvilligt kapilal (prop. 1973:97, s.
39).

Genom
en ändring i allmänna pensionsfondens reglemente i samband med all
löntagarfonderna infördes fick fjärde fondstyrelsen möjlighet atl placera en
proceni av de tillgångar som fondstyrelsen förvallar i utländska aktier.

Frågan
om en utvidgad rätt all förvärva aktier i utländska aktiebolag behandlades i
prop. 1987/88:11 efter en framställning från fondstyrelsen.

Föredraganden anförde då —
med hänvisning till att syftet med fjärde fondstyrelsens verksamhet var atl
stödja svenskt näringsliv med riskkapital — all vad styrelsen anfört lill stöd
för sin begäran enligt hans mening inte utgjorde tillräckliga skäl för all
föreslå en förändring.

Fondstyrelsens nu
aktuella skrivelse har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och en sammanställning över remissyttrandena bör fogas lill protokollet i
detta ärende som bilaga 6.4.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

2.3.2
överväganden och förslag

Mitt
förslag: Förbudet för Ijärde och femte fondstyrelserna atl förvärva aktier i
bank- och försäkringsbolag tas bort.

Fjärde
och femte fondstyrelserna ges räll all av de medel som respektive styrelse
förvallar placera tio procent i utländska aktier och andelar i utländska
aktiefonder.

Fjärde
fondstyrelsens förslag: Överensstämmer med mitt förslag förutom alt
fondstyrelsen vill hålla frågan om en begränsning av rätten all förvärva
utländska aktier öppen.

Remissinstanserna:
Den övervägande andelen remissinstanser tillstyrker förslagen eller lämnar dem
utan erinran; Bankföreningen dock med vissa inskränkningar. SAF och
Industriförbundet ställer sig dock helt avvisande till förslagen.

Riksbanken
anser atl frågan om utländska portföljplaceringar för fondstyrelserna bör bli
föremål för ytterligare beredning, men tillstyrker — i avvaktan på en samlad
översyn av fondreglementel — atl ramen för Ijärde fondstyrelsens innehav av
utländska aktier vidgas. Bankinspektionen, TCO och LO anser all fondstyrelsens
räll att förvärva utländska aktier — trots atl en utvidgning bör ske — alltjämt
bör begränsas genom en uttrycklig ram.

Skälen
för mitt förslag: Det förbud för fjärde fondstyrelsen ätt förvärva aktier i
försäkringsbolag och bankaktiebolag som funnits sedan fondstyrelsen bildades
år 1974 var ursprungligen motivettat av all dess huvudsakliga syfte var atl
främst förse den svenska industrin med riskvilligt kapilal. Della syfte gör sig
enligt min mening inte lika starkt gällande i dag. Som fondstyrelsen anför i
sin skrivelse är närnligen förhållandena på den svenska aktiemarknaden numera
aniiorlunda.'Omsättningen på fondbörsen överstiger 100 miljarder kronor per år
och emissionsvolymerna ligger mellan 3 och 5 miljarder kronor per år;
Näringslivels tillgång lill riskkapital är därför en helt annan i dag än vid
millen av sjuttiotalet. Om fjärde fondstyrelsen får räll alt förvärva aktier i
försäkringsbolag och bankaktiebolag skulle della — som fondstyrelsen framför —
kunna bidra till eri väl fungerande kapitalmarknad lill gagn för näringslivefs
utveckling. Fondstyrelsen får därutöver möjlighet till — förutom att
långsiktigt erhålla en bättre avkastning på förvallade medel — en ytterligare
riskspridning i portföljförvaltningen. De skäl som ursprungligen anfördes för
begräns-

ningarna
i fjärde fondstyrelsens placeringsregler har i dag inte samma Prop.
1988/89:150 bärkraft som när de infördes. Fjärde fondstyrelsen är också såvitt
är mig Bilaga 6 bekant den enda institutionella placeraren av betydenhet som
har ett sådant förbud. Mot denna bakgmnd anser jag att förbudet bör upphävas.

Bankföreningen
har inte något att erinra mot alt den nuvarande begränsningen för fjärde
fondstyrelsen alt förvärva aktier i bank- och försäkringsbolag tas bort. En
förutsättning för en sådan ändring måste dock enligt Bankföreningen vara alt
AP-fonden vid utövande av sin rösträtt i ell enskilt bank- eller
försäkringsaktiebolag skall betraktas som en ägare varför nuvarande
bestämmelser i bank- och försäkringslagstiftningama om fondstyrelsernas
särbehandling i detta avseende bör ändras. I vart fall bör, med hänsyn till det
inflytande som det allmänna redan har i ett bankaktiebolag, AP-fondens
reglemente ändras på så sätt att AP-fondens samlade aktieinnehav i ett
bankaktiebolag alltjämt inte får uppgå till 30% eller mer av samtliga aktier i
bolaget, eller, om aktierna har olika röstvärde, att röstetalet för aktierna
inte får uppgå till 30% eller mer av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.

För
AP-fondens innehav av aktier i aktiebolag gäller i dag att fjärde och femte
fondstyrelserna saml löntagarfondstyrelsema tillsammans inte kan förvärva så
många vid fondbörsen inregistrerade aktier i ett bolag att dessa uppgår till
50% eller mer av samtliga aktier i bolaget eller, om aktierna har olika
röstvärde, atl röstetalet för aktierna uppgår till 50% eller mer av röstetalet
för samtliga aktier.

I
9 kap 3§ aktiebolagslagen (1975:1385) regleras fondstyrelsernas deltagande som
aktieägare vid bolagsstämma. Samma reglering finns för övrigt — som
Bankföreningen också påtalat — i bankaktiebolags- och försäkringsrörelselagstiftningarna.

Något
skäl att särreglera fondstyrelsernas aktieinnehav i bank- och försäkringsaktiebolag
jämfört med innehav i andra aktiebolag finns enligt min mening inte. Att banker
och försäkringsbolag i flera avseenden regleras mer ingående än andra
aktiebolag ändrar inte denna bild. Samma regler bör därför gälla för fjärde och
femte fondstyrelsernas aktieinnehav oavsett i vilket slag av bolag som det är
fråga om.

Den
ökade möjligheten för svenska institutionella placerare all — sedan
valulareslriklionerna slopats beträffande köp av utländska aktier — placera
förvallade medel utomlands bör enligt min mening tas till vara. Rätt utnyttjat
innebär della vidgade möjligheter till eflTektivitet och riskspridning.
Särskilt värdefull bör utvidgningen vara för de placerare som på grund av sin
storlek eller sina placeringsbestämmelser är begränsade i möjligheterna att
uppträda på den svenska marknaden utan alt riskera atl marknaden påverkas på
ell inte önskvärt sätt. En vidgad möjlighet att placera medel på de utländska
marknaderna ger också utrymme för ett breddat kunnande om de olika marknadernas
funktionssätt; ett kunnande som det enligt min mening är nödvändigt att ta till
vara i dén alltmer internationaliserade kapitalmarknaden.

Mot
denna bakgrund anser jag att fjärde fondstyrelsen bör ges utvidgade

möjligheter atl placera förvaltade medel i utländska aktier. Fondstyrelsen

bör också ges möjlighet att förvärva andelar i utländska aktiefonder. '7

Någon
principiell skillnad mellan aktier och andelar i sådana fonder finns inte
enligt min mening i della sammanhang.

Mol bakgrund av det
huvudsyfte som ligger lill grund för fjärde fondstyrelsens verksamhet bör
fortfarande en övre gräns för utländska placeringar vidhållas. Den bör enligt
min mening lämpligen sättas till tio procent av värdet av de medel som
styrelsen förvaltar. Enligt bokslutet för år 1988 uppgick fjärde fondstyrelsens
fondkapital till i det närmaste 8 miljarder kronor. Fondkapitalet beräknas
enligt 16§ AP-fondens reglemente efler anskaffningskostnaden. Ramen för
utländska placeringar skulle alltså motsvara 800 milj. kr. Fondstyrelsen vill
för egen del hålla frågan om en beloppsbegränsning öppen men pekar på att
styrelsen kommer alt föra en restriktiv och försiktig placeringspolilik. Även
med den begränsning som jag föreslår anser jag självfallet alt fondstyrelsens
placeringspolitik skall präglas av försiktighet på detta område.

De
ändringar beträffande fjärde fondstyrelsen som jag förordat i del föregående
avses också gälla för femte fondstyrelsen när den startar sin verksamhet.

Prop.
1988/89:150 Bilaga 6

2.4 Upprättat lagförslag

1
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättals förslag till

lag
om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.
Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.5.

2.5 Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen all anta lagförslaget.

3 Mervärdeskatt

Mitt
förslag: Mervärdeskatten höjs under en begränsad lid från 19 111121%.

Skälen
för mitt förslag: Mervärdeskatt tas ut enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt
(omtryckt 1979:304, ändrad senast 1988:1152). Skatten tas ul vid omsättning
inom landet av skallepliktiga varor och Ijänsler och dessutom vid import av skattepliktiga
varor.

Skatten
las för närvarande ul med 19% av beskattningsvärdet. Denna skattesats har
tillämpats sedan den 1 januari 1983. 1 beskattningsvärdet inräknas fömtom
vederlaget för varan eller tjänsten även mervärdeskatt och annan statlig skatt
eller avgift. Del innebär alt nu gällande mervärde-skattesats motsvarar ell
pålägg på priset före skatt om 23,46%.

I
vissa fall tillämpas dock reduceringsregler som innebär all den effektiva
skattesatsen blir lägre. För hotell- och serveringstjänster samt för byggnadsentreprenader
och omsättning av monleringsfärdiga hus tillämpas en 60-procenlsregel som
innebär att skallen motsvarar 11,4% eller, uttryckt

som
pålägg på priset före skatt, 12,87%. För vissa anläggningsarbeten Prop.
1988/89:150 m. m. tillämpas en 20-procenlsregel som innebär att skatten
motsvarar Bilaga 6 3,8% eller, uttryckt som pålägg på priset före skalt,
3,95%.

Med
hänvisning till vad som anförts tidigare i denna proposition förordar jag atl
skattesatsen höjs från 19% till 21 %. Detta innebär att skatten och
skattepålägget på priset före skalt blir följande:

skattesats skattepålägg

Oreducerad skatt 21% 26,58%

60-procentsregeln 12,6% 14,42%

20-procentsregeln 4,2% 4,38%

Höjningen
av mervärdeskatten från 19% lill 21% skall vara begränsad lill liden den 1 juli
1989-den 31 december 1990. Skattskyldighet till mervärdeskall inträder när en
vara levereras, en tjänst tillhandahålls eller ett uttag görs. Om betalning för
en beställd vara eller tjänst tas emot dessförinnan inträder skattskyldigheten
när betalningen inflyter. Dessa bestämmelser innebär att några särskilda
övergångsregler inför skattesats-ändringarna inte erfordras. Med hänsyn till
att höjningen av mervärdeskallen endast är tillfällig bör denna regleras i en
särskild lag, lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten.

Den
nu förordade höjningen av skattesatsen innebär alt konsumtionen minskar. Till
följd härav beräknarjag att intäkterna på statsbudgeten ökar med ca 11
miljarder kr. för helt år räknat.

3.1 Upprättat lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag
om tillfällig höjning av mervärdeskatten.

Förslaget
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.6.

Förslaget
är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande
från lagrådet behöver därför inte inhämtas.

3.2 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

4 Dryckesskatt

Skatten
på drycker utgår enligt lagen (1977:306) om dryckesskatt (omtryckt 1984:158,
ändrad senast 1988:114). Skatten på spritdrycker och vin utgår med en
gmndavgift och en procenlavgifl, som beräknas på detalj-handelsprisel, exkl.
mervärdeskatt. På vin med en alkoholhall av högst 7 volymprocent utgår dock
ingen procentavgift. Skatten för sådant vin tas ut som en grundavgift per liter
på samma sätt som för malt- och läskedrycker. Skatterna på spritdrycker och
starköl höjdes senast den 6 april 1988 och på starkvin och lättvin den 1
januari 1987. Den 6 april 1988 infördes en

lägre
skatt på lättvin vars alkoholhall ej överstiger 7 volymprocent. Samtidigt
avskaffades skatten på lättöl. Skatten på läskedrycker har varit oförändrad
sedan den I maj 1982 och på öl sedan den 1 januari 1983.

För
närvarande gäller följande skattesatser. Procentavgiften för spritdrycker är
60% och för viner 39%. Grundavgiften är för spritdrycker 1 kr. 17 öre för varje
volymprocent alkohol och liter, för starkvin 17 kr. 50 öre per liter och för
lällvin med en alkoholhalt överstigande 7 volymprocent 7 kr. per liter. Skatten
på vin med en högsta alkoholhalt på 7 volymprocent är totalt 9 kr. 50 öre per
liter.

För maltdryckema utgår
endast en gmndavgift med visst belopp per liter. Den senaste skattehöjningen
har lett till att skatten på starköl numera är 9 kr. 50 öre per liter och på öl
2 kr. 20 öre per liter. Lättölet är som tidigare nämnts numera inte beskattat.
Skatten på läskedrycker utgår med 40 öre per liter för kolsyrade drycker och
med 20 öre per liter för övriga läskedrycker.

Statistiken över
alkoholförsäljningen för år 1988 visar på en fortsall minskad
sprildrycksförsäljning. Minskningen var 2,8% jämfört med motsvarande tid under
föregående år. Vinförsäljningen ökade däremot under motsvarande period med
3,0%. Ökningen för lältvinet var 3,4% medan starkvinet minskade med 1,2%.
Försäljningen av starköl och öl (klass II) ökade
med 12,6% resp. 7,3% under år 1988 jämfört med år 1987. Totalt har
försäljningen av alkoholdrycker ökat med 2,8% under året.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Höjd skatt

Mitt förslag:
Skatten på spritdrycker, vin och starköl höjs så att prisei på dessa varor
stiger med ca 5 %.

Skälen för mitt förslag:
Genom 1977 års alkoholpoliliska beslut slogs fast att skatteinstrumenlel skall
användas som ett aktivt alkoholpolitiskl instrument. Priserna skall vara höga
och följa den allmänna prisutvecklingen. För atl motverka hamslring och
undvika andra alkoholpolitiska olägenheter är del vidare önskvärt att
prisändringama görs relativt ofta. Skatterna på spritdrycker och starköl höjdes
senast den 6 april 1988. Höjningen innebar all spritdryckernas pris anpassades
till konsumentprisutvecklingen för andra varor. Både starkvin och lällvin
följde denna utveckling mer än väl. Någon skallehöjning var därför inte
nödvändig på vin. Trots att starkölet också följde prisutvecklingen föreslogs
med hänvisning till att starkölet särskilt attraherar ungdomen en
skaltehöjning som skulle ge en ca 10%-ig prishöjning. Riksdagen godtog
regeringens förslag. (Prop. 1987/88:91, SkU 22, rskr. 158.)

Konsumentprisindex har
under perioden maj 1977 —mars 1989 stigit med drygt 153%, Priset på
spritdrycker har under motsvarande tid stigit med drygt 151 %, slarkvin med 141
%, lällvin med drygt 164% och starköl med drygt 211 %. Trots en allmän
prishöjning på alkoholdryckema den 30 mars 1989 släpar alltså priset på
spritdrycker och starkvin efler den allmänna konsumentprisutvecklingen.

Som framgått av det
föregående har försäljningen av alkoholdrycker Prop. 1988/89:150 stigit under
år 1988. Detta bör särskilt noteras mot bakgrund av regering- Bilaga 6 ens och
riksdagens tidigare ställningstagande om alkoholkonsumtionens utveckling. Trots
att alkoholkonsumtionen sedan 1977 har sjunkit väsentligt ligger den på en hög
nivå. Stora ansträngningar måste göras för all WHO-målet om en väsentlig
sänkning av alkoholkonsumtionen skall kunna uppnås lill sekelskiftet. Det är
glädjande alt den nedåtgående trenden för spritdryckerna kvarstår. Myckel
oroande är dock den kraftiga volymökningen för starkölet som i stor
utsträckning konsumeras av ungdomar. Trots skattehöjningen i fjolvåras har
starkölet en fortsalt stigande försäljning. Starkölels andel av
lolalförsäljningen ökar för varje år. Även vinet visar, efter all under några
år ha haft en långsamt ökande trend, en något större ökning under år 1988
jämfört med motsvarande tid 1987.

Del
är mot den nu beskrivna utvecklingen synnerligen angeläget att en skattehöjning
genomförs snarast. Utgångspunkten för skallehöjningen bör som tidigare vara en
anpassning av skallen så all priserna på alkoholdryckerna i vart fall följer
den allmänna prisutvecklingen. För atl motverka den uppåtgående trenden bör
skallen på samtliga alkoholdrycker generellt höjas så att priset stiger med ca
5%. För att främja en övergång till alkoholsvagare drycker bör skatten på öl inte
höjas.

Den
nu avsedda prishöjningen bör åstadkommas genom all gmndavgiften höjs.
Grundavgiften på spritdrycker bör höjas till 1 kr. 24 öre per liter och
volymprocent alkohol, på starkvin lill 19 kr. 25 öre per liter, på lällvin med
alkoholhalt överstigande 7% lill 7 kr. 70 öre per liter. Skatten på starköl och
på lällvin med en alkoholhall understigande 7% bör höjas lill 10 kr. 35 öre per
liter.

De
nu förordade skattehöjningarna innebär att priset på spritdrycker stiger med 7
—8 kr., på starkvin med 3 —4 kr. och på lättvin med 1—2 kr., allt räknat per
helbutelj och starkölet med ca 1 kr. 20 öre per liter.

Med
hänsyn lill att skalteändringarna påverkar försäljningsvolymen anser jag del
befogal alt räkna med atl höjningen ger en ökning av skattein-läklerna med
endast 200 milj. kr. för helt år räknat.

De
nya skattesatserna bör träda i kraft så snart som möjligt. Detta kan ske den 9
juni 1989.

4.1 Upprättat lagförslag

I
enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag
om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt.

Förslagen
bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 6.7.

De
föreslagna ändringarna är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle
sakna betydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför inte inhämtas.

4.2 Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget. ''

5
Tobaksskatt

Mitt
förslag: Skatten på cigarretter höjs med 5 öre/st, på röktobak med 15 kr. per
kg och på snus med 3 kr. per kg.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Skälen för mitt förslag:
Enligt lagen (1961:394) om tobaksskatt (omtryckt 1984:155, ändrad senast
1988:353) utgår skatt på cigarrer, cigaril-ler, cigarretter, rök- och tuggtobak
samt snus. Skatten utgår som en vikt-skall i fråga om tobak och snus och som en
styckeskatt i fråga om cigarrer, cigariller och cigarretter. Skallesatserna
höjdes senast den 6 juni 1988. Priset på lobaksvaror bör i stort följa
konsumentprisutvecklingen på varor och tjänster i allmänhet. Jag anser det
lämpligt atl skallen på lobaksvaror höjs nu.

Cigarrer och cigariller
har under en lång följd av år varit utsatta för kraftiga prishöjningar och en
alltmer minskad efterfrågan. Skallen på dessa varor bör därför inte höjas.

Skatten
på cigarretter bör höjas med 5 öre per styck, vilket innebär att priset stiger
med ca 10%. Skatten för de minsta cigarretterna skulle då öka från 39 till 44
öre per styck.

En motsvarande höjning av
skallen på röktobak, tuggtobak och snus bör också göras. Skatten på röktobak
bör därför höjas från 140 till 155 kr., skallen på luggtobak från 45 till 50
kr. och skatten på snus från 25 till 28 kr., allt beräknat per kg.

Höjningen
av tobaksskatten beräknas vid en oförändrad konsumtion leda lill merinläkter
för statsverket på ca 600 milj. kr. Till följd av en förväntad
konsumtionsminskning beräknarjag nettoeffekten till 500 milj. kr. för helt år
räknat.

De
nya skattesatserna för tobaksvaror bör träda i kraft så snart som möjligt.
Delta kan ske den 9 juni 1989.

5.1 Upprättat lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen
(1961:394) om tobaksskatt. Förslagen bör fogas lill protokollet i della ärende
som bilaga 6.8 De föreslagna ändringarna är av sådan beskaffenhet att lagrådets
hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför inte
inhämtas.

5.2 Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen alt anta lagförslaget.

6
Schablontullen på alkoholdrycker och tobak

Miff
forslag: Schablontullen på alkoholdrycker och tobaksprodukter höjs i samma mån
som skallen på de enskilda produkterna.

Prop.
1988/89:150 Bilaga 6

Skälen
för mitt förslag: I samband med tidigare höjningar av skatterna på
alkoholdrycker och tobaksprodukler har en motsvarande höjning också gjorts av
den s.k. schablonlullen som tas ut för dessa varor vid bl.a. resandes införsel.
Efler samråd med statsrådet Gradin förordar jag att så sker även denna gång.
Även denna ändring bör träda i kraft den 9 juni 1989.

6.1 Upprättat lagförslag

1
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag
om ändring i lulltaxelagen (1987:1068).

Förslaget
har upprättats i samråd med statsrådet Gradin.

Förslaget
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.9.

Den
föreslagna ändringen är av sådan beskaffenhet all lagrådets hörande skulle
sakna betydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför inte inhämtas.

6.2 Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

7 Den kommunala ekonomin inför år 1990

I årets finansplan
redovisade jag min avsikt all efler ylleriigare beredning av de
kommunalekonomiska frågorna återkomma i 1989 års komplelteringsproposilion
till de åtgärder som erfordras för atl få till stånd en balanserad utveckling i
den kommunala sektorn. Efter överläggningar med företrädare för kommuner och
landstingskommuner avser jag nu atl närmare redovisa mina överväganden och
förslag i fråga om den kommunala ekonomin infor 1990.

s. 14 Kontrollera mot PDF

7.1 Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn

Kommunsektorn
beräknas, under nuvarande förutsättningar, få en betydligt bäUre finansiell
situation år 1990 än under slutet av 1980-lalel. Orsaken till deUa är atl
inkomsterna ökar snabbare än utgifterna. Vid en låg kostnadsutveckling och en
inkomstutveckling om drygt 8%, samtidigt som volymutvecklingen begränsas lill 1
%, kommer del finansiella sparandel au förbättras med ca 9 miljarder kr. i
förhållande till 1989.

Kalkyler som lagils fram i
samarbete med de båda kommunförbunden Prop. 1988/89:150 visar prognoser för den
finansiella utvecklingen i kommunsektorn åren Bilaga 6 1990 och 1991.1 ett
alternativ har förutsatts en kommunal konsumtions-ökning om 1 % åren 1990 resp.
1991. Finansiellt sparande är det begrepp som i nationalräkenskaperna används
för att beteckna skillnaden mellan löpande inkomster och utgifler, exkl.
upplåning och amortering under elt visst år. Enligt dessa beräkningar som
bygger på en måttlig pris- och löneutveckling (4%) begränsas del negativa
finansiella sparandet 1990 till ca 1 miljard kr. och 1991 blir del ett
finansiellt sparandeöverskott med ca 10 miljarder kr. Vid högre pris-, löne-
och volymökning visar beräkningarna en betydligt ogynnsammare finansiell
utveckling. Som exempel kan nämnas att 1% högre volymutveckling år 1990
försämrar det finansiella sparandel med ca 2 miljarder kr. och 1 % högre
löneutveckling, med åtföljande prisökning, ger ungefär lika stor försämring.
Den finansiella situationen i kommunsektorn är således i hög grad beroende av
hur löner och volymer utvecklas.

Den
kommunala konsumtionen har under huvuddelen av 1980-lalet haft en genomsnittlig
årlig tillväxt på ca 2%. Endast under två år var tillväxten lägre, nämligen
åren 1986 och 1988 då den var 0,8% resp. 1,8%. Tillväxten har framför allt
skett inom områden som har givits hög prioritet av statsmakterna, dvs barn och
äldreomsorg. En så hög volymtillväxt inom den kommunala sektorn är inte på
längre sikt förenlig med en balanserad utveckling av samhällsekonomin.
Statsmakterna har vid flera tillfällen de senaste åren uttalat att tillväxten i
den kommunala konsumtionen bör begränsas till 1 % per år. Den tilltagande
brislen på arbetskraft begränsar kommunernas möjligheter att expandera. Del är
inte acceptabelt atl kommunsektorn använder sina inkomstökningar till att
tillgodose behovet av personal genom all locka med stora nominella lönepåslag.
För kommunerna är del istället viktigt att tillvarata de befintliga
personalresurserna och nedbringa personalomsättningen. Utbyggnaden av
prioriterade områden måste ske genom omprövningar och omfördelningar av
befintlig verksamhet.

Den
kommunala verksamheten slår inför stora och omvälvande förändringar inom de
närmaste åren. För äldreomsorgen övervägs en strukturell förändring så att
endast en huvudman blir ansvarig för all omsorg om och långvarig vård av äldre.
Barnomsorgen skall enligt uppställda mål vara fullt utbyggd under 1991. Inom
skolans område bör kommunerna få ell ökat driftansvar. Vidare bör ansvar och
befogenheter decentraliseras. En ny lönebildningsmodell har börjat tillämpas
som medför atl de lokala löneavtalen spelar en större roll för den totala
löneutvecklingen och lönestrukturen. Allt detta ställer stora krav på
kommunerna all inom tillgängliga ekonomiska ramar effektivisera
verksamheterna.

Ett
exempel på möjligheter all genom effektiviseringar begränsa volym

ökningarna lämnas i ESO-rapporten "Effektiv realkapitalanvändning". 1

denna rapport rekommenderas kommunerna att göra en systematisk ge

nomgång av sina realtillgångar. Ofta finns del tillgångar som inte används

idag och troligen inte kommer att användas i framtiden. En avyttring av

sådant realkapital bör kunna frigöra väsentliga resurser. Detta är en av 14

s. 15 Kontrollera mot PDF

slutsatserna i rapporten.
Dessutom kan realkapitalet utnyttjas bättre med Prop. 1988/89: 150

en utvecklad ekonomistyrning. Bilaga 6

Del
är också viktigt att staten visar slor återhållsamhet med att ställa krav på ny
verksamhet i kommuner och landsting och istället vidtar åtgärder som gor det
möjligt för dessa alt bättre utnyttja de befintliga resurserna. Mindre av detaljstyrning
och mer av resultatstyrning, där krav på uppföljning och utvärdering får en
betydligt större vikt, bör prägla statens agerande.

De
förhållanden som råder i storstadsregionerna är i flera avseenden speciella.
Svårigheten att rekrytera arbetskraft till vård- och omsorgssek-lorn är större
än på andra håll. Dessa förhållanden kan kräva särskild uppmärksamhet. De
generella åtgärder för all dämpa överhettningen i ekonomin som jag tidigare
idag föreslagit bör på olika sätt underlätta för kommuner och landsting i
storstadsregionerna att bedriva sin verksamhet. Bl.a. bör rekryteringen av
arbetskraft tifl angelägna områden underiättas.

Sammanfattningsvis
kan konstateras alv den finansiella situationen i kommunsektorn är god under
fömtsättning av en låg stabil pris- och löneutveckling. Min bedömning är dock
att variationerna mellan kommunerna fortfarande är stora. De stora
skillnaderna i utdebitering kvarstår i stort sett, trots flera åtgärder för alt
minska spridningen av skattesatserna.

Jag
har tidigare idag föreslagit generella åtgärder för att dämpa överhettningen i
ekonomin för atl därigenom få ned pris- och löneökningstaklen. Dessa åtgärder
får effekter även för den kommunala ekonomin. Jag föreslår därför inga
ytteriigare generella indragningar från kommunerna. Utgångspunkten för de
åtgärder jag i del följande kommer att redovisa är att en del av de kommunala
inkomstökningarna skall fördelas om för atl göra det möjligt för
högskallekommunerna atl sänka skatten och för övriga atl behålla en oförändrad utdebitering.
Inför 1990 bedömer jag det som mycket angeläget att motverka kommunala
skattehöjningar och samtidigt begränsa konsumtionsökningen. Den kommunala
konsumtionen bör inte öka med mer än 1 % per år under de närmaste åren.

Åtgärderna
bör vidare underlätta för kommunerna att klara utbyggnaden av framförallt
barnomsorgen.

Jag
avser i det följande att föreslå ändringar i sättet att beräkna skalteutjämningsavgiften.
Samtidigt föreslår jag atl avgiften höjs, dels för att neutralisera
kosinadsaulomatiken i skatteuljämningssystemet, dels för att delvis finansiera
stalsbidragsökningen lill barnomsorgen. Jag kommer vidare att föreslå att den
särskilda skalteutjämningsavgiften vidgas lill att omfatta fler kommuner. Några
primärkommuner och landsting har i olika sammanhang framfört till regeringen
atl ekonomin inte tål ytteriigare ingrepp eller all behov av tillskott för att
undvika skattehöjningar är nödvändiga. Jag bedömer att dessa kommuner genom
föreslagna åtgärder i allt väsentligt blir tillgodosedda.

s. 15 Kontrollera mot PDF

7.2 Skatteutjämningssystemet Prop. 1988/89:150

Bilaga 6 Systemet
för kommunal skalleutjämning ändrades fr.o.m. 1989. Andringen innebär att man
inom en i stort sett oförändrad ram får en kraftig utjämningseffekt på
skallesatserna och en mer påtaglig regionalpolitisk inriktning. Medlen fördelas
om så att en större andel ges lill kommuner och landsting i de norra delarna av
landet. Till de kommuner och landsting som drabbas särskilt hårt av ändringarna
utgår en kompensation under första året för den bidragsminskning som överstiger
0:50 kr/skr. Del betyder att effekterna av det reformerade
skatteutjämningsbidraget slår igenom fullt först fr.o. m. 1990.

7.2.1
Allmän skatteutjämningsavgift

I
syfte atl neutralisera den automatiska ökningen av kostnaderna för skatteutjämningsbidraget
beslöt riksdagen (prop. 1984/85:150 bil.l, FiU 29, rskr. 406, SFS 1985:533) att
kommuner och landsting skulle eriägga en skatteutjämningsavgift, beräknad på
det totala skalleunderlaget med 0:14 kr./skr. Med totalt skatteunderlag avses
summan av del egna taxerade skalteunderiaget och tillskott av skatteunderlag
enligt skatteutjämnings-lagen. Denna avgift har av samma skäl höjts med 0:10
kr./skr. för vardera åren 1987 och 1988. Fr.o.m. 1987 höjdes dessutom
skalteutjämningsavgiften med 0:13 kr./skr. för kommunerna för atl ersätta en
utebliven besparing på utbildningsbidragen.

Jag
föreslår nu all man övergår lill all beräkna skatteutjämningsavgiften på enbart
det egna skatteunderlaget. Mitt motiv för detta är alt den i skatteutjämningssystemet
avsedda utjämningseffekten får full genomslagskraft först när inte effekten av
del garanterade tillskottet av skatteunderlag reduceras till följd av uttag av
skatteutjämningsavgift på delta underlag. Förslaget gynnar sålunda kommuner och
landsting med låg skattekraft. De kommuner som idag har den högsta garanterade
skattekraften, vinner på förslaget motsvarande knappt 0:40 kr./skr. För de
kommuner som inte får skatteutjämningsbidrag höjs avgiften motsvarande 0:05
kr./skr.

Mitt
förslag innebär atl avgiften, för att inkomsterna skall uppgå lill oförändrat
belopp, höjs med 0:05 kr./skr. för kommunerna och 0:04 kr./skr. för
landstingen. Avgiften på tillskottet av skatteunderlag bortfaller därmed.

Genom
kopplingen lill medelskallekraften följer skatteuljämningsbidragen automatiskt
skatteunderiagets förändringar. Bidragets storlek styrs på detta sätt av
förändringar i främst lönesumman två år tidigare. Den allmänna
skatteutjämningsavgifien las som jag nämnde tidigare ut för att neutralisera
ökningen av bidraget. Ökningen mellan åren 1989 och 1990 är beräknad till ca
875 miljoner kr. netto. Del ordinarie skatteutjämningsbidraget beräknas öka
med 1 350 milj. kr. och skalteuljämningsavgifterna ökar med sammanlagt ca 475
milj. kr.

För 1990 föreslår jag att
den allmänna skalteutjämningsavgiften höjs

med 0:08 kr./skr. för alt neutralisera ökningen av kostnaderna i skatte

utjämningssystemet mellan 1989 och 1990. Avgiften beräknas därmed 15

inbringa totalt ca 5,6 miljarder kr. 1990.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Statsrådet
Lindqvist kommer senare idag att föreslå en kraftig höjning Prop.
1988/89:150 av statsbidraget till barnomsorgen. För all delvis finansiera denna
satsning Bilaga 6 på barnomsorgen föreslår jag all den allmänna
skalteutjämningsavgiften för kommunema höjs med ylleriigare 0:09 kr./skr. 1
denna fråga har jag samrått med statsrådet Lindqvist.

Avgiften
kommer, efler föreslagna förändringar, att fr. o. m. 1990 uppgå till 0:69
kr./skr för kommunerna och lill 0:46 kr./skr. för landstingskommunerna.

7.2.2
Särskild skatteutjämningsavgift

Avsikten
med skatteuljämningssystemet är all utjämna de ekonomiska förutsättningarna för
kommunerna och därmed på sikt också utjämna skattesatserna. Om de kommuner som
har hög skattekraft inte kan påverkas genom bidragssystemet kommer skillnaderna
i skallesals alt beslå. Dessa skillnader är för närvarande betydande. Delta
framgår av följande redovisning av skattekraft och skattesats för kommuner
"inom" resp. "utom" skatteuljämningssystemet. Bidragen är
inte viktade med hänsyn lill storieken på kommuner.

Skattekraft Skattesats

i % av medel kr./skr.

skattekraften

Kommuner med skatteutjämningsbidrag 87,8 16:68

Kommuner utan skatteutjämningsbidrag 110,9 15:12

Fr.o.m.
1986 tas den särskilda avgiften ut av kommuner med mycket hög skattekraft.
Denna avgift som är progressiv ändrades senast för år 1989. För närvarande är
sex kommuner med en skattekraft över 125% av medelskattekraften skyldiga att
erlägga avgift.

Befolkningens
sammansättning har stor betydelse för kostnaderna för många verksamheter i
kommunerna. I skalleutjämningssystemet får kommunerna avdrag resp. tillägg
beroende på om dess ålderssammansättning är gynnsam eller ej. Summan av alla
tillägg skall motsvaras av samtliga avdrag. 1 praktiken uppnås inte denna
utjämning då inte alla kommuner ingår i bidragssystemet. Kommuner med hög
skattekraft har i regel också en gynnsam ålderssimktur. Det betyder att om de
hade varit med i systemet för skatteutjämningsbidrag, skulle de fåll ett
avdrag för den gynnsamma åldersstmkiuren som år 1989 motsvarar drygt 500 milj.
kr.

Jag
föreslår därför all den särskilda avgiften fr.o.m. år 1990 skafl omfatta alla
kommuner med ett skalleunderlag som överstiger medelskattekraften. Avgiften
bör tas ul på den del av del egna skatteunderlaget som överstiger 100% av medelskattekraften,
dock inte för den del av skatteunderlaget som understiger det för kommunen
garanterade skatteunderlaget enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag.
Avgiften föreslås utformas enligt följande uppställning.

17
2 Riksdagen
1988/89 I samt Nr 150. Bilaga 6

s. 17 Kontrollera mot PDF

Skattekraften

Avgiften per skattekrona

av
medelskattekraften

i intervallet

100-109.99

1:-

110-119.99

—

120-124,99

—

125-129.99

—

130-134,99

—

135-139,99

—

140-144,99

145-149.99

150-

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

s. 18 Kontrollera mot PDF

Av
landstingskommunerna är det endast Stockholms läns landsting som har en
skattekraft som överstiger 100% av medelskallekraften. Det betyder att endast
detta landsting skulle få erlägga avgift med föreslagna förändringar. Stockholms
läns landsting finansierar ett inomregionall skatteutjämningssystem som f n
kostar drygt 450 milj. kr. Mot denna bakgrund föreslår jag att den särskilda
skatteutjämnningsavgiflen tills vidare inie las ul av landslingen och inte
heller av de kommuner som fullgör landstingsfunktioner.

Om
förslaget hade tillämpats för 1989 hade 38 av de 45 kommuner som inte erhåller
skatteutjämningsbidrag omfattats av den särskilda skalteutjämningsavgiften.
Totalt beräknas avgiften, efler föreslagna förändringar, inbringa ca 590 milj.
kr 1990, en ökning med ca 335 milj. kr.

7.3 Extra skatteutjämningsbidrag

Enligt
7§ i lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag får regeringen efter ansökan
bevilja extra skatteutjämningsbidrag. Bidragen syftar till all hjälpa kommuner
och landsting som av skilda anledningar kommit i ekonomiska svårigheter.
Bedömningen av bidragsbehovel görs mot bakgrund av den samlade
kommunalekonomiska situationen i kommunen. 1 bedömningen ingår också
utvecklingen inom näringslivet i kommunen, befolkningsutvecklingen och andra
faktorer av större betydelse för kommunens ekonomi. Som en sådan faktor skall,
enligt regeringsbeslut 1 988-06-22, ingå ekonomiska förluster i kommunala
eldningsanläggningar for inhemska bränslen.

Del
extra skatteutjämningsbidraget uppgick 1989 till 300 milj. kr. Ca 70 , milj. kr
avsåg en engångskompensalion 1989.1111 de.kommuner som drabbades särskilt hårt
av övergången lill del nya skatteuljämningssystemet. Jag föreslår därför all
del extra skatteutjämningsbidraget för 1990 skall uppgå till 230 milj. kr.

s. 19 Kontrollera mot PDF

7.4 Upprättade
lagförslag Prop. 1988/89:150

Bilaga
6 1 enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
lill

1.
lagom ändring i lagen
(1987:560) om skatteutjämningsavgifi

2.
lag om ändring i lagen (1987:561)
om särskild skatteutjämningsavgifi

Förslagen
bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 6.10. De faller inte under
området för lagrådets granskning.

7.5 Författningskommentarer

Lagen
om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift

2§

I
paragrafen föreslås att skaileuljämningsavgift inte längre skall las ul på

del skatteunderlag som
lillskjuts enligt lagen om skatteutjämningsbidrag.

Lagen
om ändring i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift

1§

Den
nedre gränsen för uttagande av särskild skatteutjämningsavgifi sänks. Dessutom
föreslås alt sådan avgift inte skall las ut av landstingskommun och kommun som
inte ingår i landstingskommun.

3§

1
paragrafen regleras uttag av särskild skatteutjämningsavgifi enligt en
progressiv skala. Vidare föreslås alt särskild avgift aldrig skall tas ul på
skattekraft som garanteras enligt lagen om skatteutjämningsbidrag.

7.6 Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen all anta förslagen till

1.
lag om ändring i lagen (1987:
560) om skatteutjämningsavgifi

2.
lag om ändring i lagen
(1987:561) om särskild skatteutjämningsavgifi

7.7 Anslagsfrågor

SJUNDE HUVUDTITELN

E. Bidrag
och ersättningar till kommunerna

E 1.
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

1987/88
Utgift 13 752 297866 1988/89 Anslag 14511000000 1989/90 Förslag 16 263000000

Iprop.
1988/89:100(bil.9s. 73) har regeringen föreslagit riksdagen alt, i Prop.
1988/89: 150 avvaktan på särskild proposition i ämnet till
Skatteutjämningsbidrag till Bilaga 6 kommunerna m.m. beräkna ell
förslagsanslag av 14511 milj. kr. Jag lar nu upp denna fräga.

Från
anslaget betalas skatteutjämningsbidrag till kommuner och landstingskommuner
enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag, samt lagen (1982:221) med
särskilda bestämmelser angående del kommunala skatteunderlaget m.m. Ytterligare
föreskrifter för bidragsgivningen finns i förordningen (1988:494) om
skatteutjämningsbidrag. Vidare betalas kostnaderna för
skalleuljämningsnämnden, som är rådgivande organ i fråga om extra skatteutjämningsbidrag,
från detta anslag.

De
förändringar som förelogs i skalteutjämningssyslemet inför 1989 får full effekt
försl 1990. Jag ser därför inte nu någon anledning all föreslå ytterligare
förändringar av detta system.

Med
utgångspunkt i 1989 års skattesatser och en viss anlagen höjning av
skatteunderlaget samt atl åldersstrukturen är densamma som för 1989 bedöms del
ordinarie skatteutjämningsbidraget uppgå till 16681 milj. kr. 1990.

Utöver
ordinarie skatteutjämningsbidrag kan extra skatteutjämningsbidrag beviljas.
Extra skatteutjämningsbidrag beviljas efler ansökan sådana kommuner och
landsting som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Bidrag utgår
också till de kommuner som drabbats av bestående effekter lill följd av slopad
utbobeskaltning. Vidare utgår bidrag för all trygga kollektivtrafiken i
glesbygden sedan statsbidraget för detta ändamål slopats saml efler ansökan
lill de kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred, översvämningar
och andra naturolyckor.

Anslagsbehovet
för 1990 beräknas till 230 milj. kr.

Medelsbehovet
under budgetåret 1989/90 avser bidrag som utbetalas under andra hälften av 1989
och första hälften av 1990. Bidragen under 1989 uppgår lill 15 616 milj. kr.
och beräknas för 1990 lill 16911 milj. kr. Hälften av beloppen för resp.
kalenderår 1989 och 199016263 milj. kr. utbetalas under budgetåret 1989/90. Jag
föreslår all anslaget förs upp med delta belopp.

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

1.
bemyndiga regeringen atl utge
extra skatteutjämningsbidrag för år 1990 i enlighet med vad jag förordat

2.
till Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m. m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag av 16
263 000 000 kr.

E 2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet
av den kommunala företagsbeskattningen

1987/88

1242
884901

1988/89

879172000

1989/90

879172000

I
prop. 1988/89:100 (bil.9 s. 74) har regeringen föreslagit riksdagen atl, i

avvaktan på särskild proposition i ämnet lill Bidrag till kommunerna med

anledning
av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen be- Prop. 1988/89:
150

räkna ett förslagsanslag av 879 milj. kr. Jag lar nu upp denna fråga. Bilaga
6

Från
anslaget betalas bidrag lill kommunerna som kompensation för del
iniäktsbortfall som uppstått i samband med att den kommunala beskattningen av
juridiska personer upphört (prop. 1983/84:133 bil.l FiU 39, rskr. 422, SFS
1984: 504). Första bidragsåret var 1985. För år 1986 beslöt riksdagen (prop.
1984/85:150, FiU29, rskr. 29) all kompensationen skulle reduceras med 30
kr./inv: En ylleriigare reducering med 90 kr./inv. beslutade riksdagen om
förår 1988 (FiU 1986/87:29, rskr. 343). Regeringen har i september 1988
fastställt beloppet för år 1989 till sammanlagt ca 879 milj. kr.

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att
till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala
företagsbeskattningen för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag av 879
172 000 kr.

E 3. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet
av kommunala garantibeskattningen m. m.

1987/88
Ulfall

1988/89
Anslag 450000000

1989/90
Förslag 925 246000

1
prop. 1988/89: 100 (bil.9 s. 74) har regeringen föreslagit riksdagen all, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet lill Bidrag till kommunerna med anledning
av avskalfandet av den kommunala garantibeskattningen m. m. beräkna ett
förslagsanslag av 450 milj. kr. Jag lar nu upp denna fråga.

Från
anslaget betalas bidrag lill kommunerna, landstingskommunerna och de kyrkliga
kommunema som kompensation för netlobortfallel av intäkter till följd av alt
den kommunala garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter och del
extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastighet har slopats (SFS
1986:473). Riksdagen beslöt (prop. 1987/88:100 bil. 9, Fiu 19, rskr. 244) all
den kommunala sektorn skulle kompenseras för inkomstbortfallet. Regeringen har
i september 1988 fastställt beloppet för år 1989 till sammanlagt ca 925 milj.
kr.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
lill Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala
garantibeskattningen m.m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag av
925 246000 kr.

8 Utsökningsavgifter

Den
del av kronofogdemyndigheternas verksamhet som avser verkställighet i enskilda
utsökningsmål finansieras genom utsökningsavgifter. Utsök-ningsavgiften är 125
kr i mål där det endast begärs utmätning av överskjutande skall och 250 kr i
andra mål. Avgiftsbeloppen har varit oförändrade sedan den 1 januari 1981. För
riksdagens kännedom vill jag nämna atl jag

3
Riksdagen 1988/89. I sami Nr 150. Bilaga 6

avser att föreslå
regeringen alt avgifterna höjs med verkan från den 1 Prop. 1988/89:150 oktober
1989 så atl de i stort sett motsvarar 1981 års nivå i fasta priser. Bilaga 6
Den högre avgiften skall liksom hittills tas ul när sökanden begär fullständig
lillgångsundersökning, medan den lägre avgiften skall las ut när sökanden
begär mera begränsade åtgärder. Dessa bör dock innefatta inte bara utmätning av
överskjutande skall utan även utmätning av andra fordringar på återbelalning
av skatt m. m. saml utmätning av lön. Härigenom torde verkställigheten,
särskilt i mål som avser mindre fordringsbelopp, i ökad utsträckning kunna
styras mot mindre arbetskrävande åtgärder från kronofogdemyndighetens sida.
Detta torde leda till att avgiftshöjningen inte får ell sådant genomslag att
statens inkomsler blir lika stora i fasta priser som de var 1981.
Avgiftshöjningen beräknas ge en årlig inkomstökning med ca 50 milj. kr.
Avgifterna har tidigare bestämls enligt principen om full kostnadstäckning
(jämför prop. 1980/81:20 Bil. 14). 1 praktiken torde dock full kostnadsläckning
inte ha uppnåtts genom 1981 års avgiftshöjning och inte heller uppnås genom den
nu aviserade höjningen. Vilka justeringar i avgiftssystem och avgiftsnivå som
av den anledningen eller i övrigt kan behöva göras på längre sikt fordrar
emellertid ylleriigare överväganden.

8.1 Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag
anfört i det föregående om utsökningsavgifter.

Bilaga
6.1 Prop. 1988/89: 150 Bilaga 6

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom
föreskrivs att 9 och 11 §§ lagen (1983:890) om allemanssparande' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9§
De medel som sätts in på elt allemanssparkonto skall överföras från banken till
riksgäldskontoret.

På
de medel som satts ln på ett På de medel som satts in på elt

allemanssparkonto utgår ärlig ränta allemanssparkonto utgår årlig ränta

enligt en räntefot som motsvarar del .som skall motsvara lägst det av

av riksbanken fastställda, vid varje riksbanken fastställda, vid varje tid

tid gällande diskontot. gällande diskontot, minskat med

tre procentenheter. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om vilken räntesats som vid varje tidpunkt skall
gälla.

Antalet
andelsägare i en alle- Antalet andelsägare i en alle

mansfond får inte överstiga mansfond får inte överstiga

100 000. 150000.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

'
Lagen omtryckt 1986:522.

2 Senaste lydelse 1987;
1315. 23

s. 24 Kontrollera mot PDF

Allmänna pensionsfonden

Första,
andra och tredje fondstyrelserna 1989 — 02 — 03

Bilaga
6.2 Prop. 1988/89: 150 Bilaga 6

Till
Finansdepartementet

Ang. ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden avseende fondstyrelses rätt att förvärva fast egendom.

Allmänna
pensionsfondens tre första fondstyrelser hemställer om ändring i sitt
reglemente (15 a §) i vad avser fondens räll att förvärva aktier i fastighetsbolag.
Denna rätt begränsades i proposition 1987/88:11 med frångående av
fondstyrelsernas förslag lill att gälla förvärv av samUiga aktier i
vederbörande bolag. Syftet med denna begränsning var all förhindra atl fondens
aktieinnehav i ell fastighetsbolag skulle bli en portföljinvestering. Kravet
på helägande av fastighetsbolag innebär emellertid en längre gående begränsning
av fondens möjligheter att indirekt förvärva ett fastighetsbestånd än vad som
krävs för att uppnå det angivna och av fondstyrelserna delade syftet. Kravet på
100-procenligl ägande hindrar också fonden att ingå i samarbete med två eller
flera parter som numera är vanligt för att genomföra större projekt på
fastighetsmarknaden.

Fondstyrelserna
hemställer därför atl reglementet ändras i överenstämmelse med
fondstyrelsernas urspmngliga förslag, vilket ger möjlighet lill delägande i
fastighetsbolag med bevarat undvikande av portföljinvesleringar.

Den
2 april 1987 hemställde Aflmänna pensionsfonden, första-tredje fondstyrelserna,
om vissa ändringar i fondreglementel. Hemställan avsåg:

— möjlighet
för Allmänna pensionsfonden all lämna lån utan krav på säkerhet av statlig
eller kommunal borgen

— möjlighet
att som placeringstillgång förvärva fastigheter. Dessa förutsattes förvärvas
antingen genom direkt ägande hos fondstyrelserna eller genom indirekt ägande
via förvärv av aktier i fastighetsförvaltande bolag

— möjlighet
att belåna förvärvade fastigheter.

Fondstyrelsernas
begäran om reglemenlsändring remissbehandlades under våren 1987. Den övervägande
delen av remissinstanserna tillstyrkte hemställan. Ell undantag var fullmäktige
i riksbanken som redovisade tveksamhet mot förslaget i den del som avsåg
indirekt ägande av fasligheter genom förvärv av aktier. Riksbanken anförde
främst två skäl för sin tveksamhet på denna punkl. Det första var alt
invändningar skulle kunna resas mot AP-fondens förvärv av fastighetsbolag om
fastighetsbolagen också hade andra tillgångar än fastigheter liksom om fonden
tilläts förvärva delar av fastighetsbolag. I båda fallen riskerade
placeringslillgången fastighet att omvandlas till placeringstillgången aktie.

Riksbanken
hade även synpunkter på den begränsningsregel som före- 24

s. 25 Kontrollera mot PDF

slagils för fondens
totala fastighetsinnehav. Genom att denna förutsattes Prop. 1988/89:150
tillämpas på bokförda fastighetsvärden skulle den enligt riksbankens upp-
Bilaga 6 fattning kunna bli obestämd när den tillämpades på indirekta förvärv.
Riksbanken föreslog därför all begränsningsregeln i stället skulle hänföras
till anskaffningskostnaden.

Propositionen
följde på dessa punkter i allt väsentligt riksbankens linje. Den viktigaste
ändringen i förhållande till fondstyrelsernas förslag var all möjligheten för
fondstyrelserna all förvärva aktier i fastighetsbolag därmed begränsades till
att ett sådant bolag måste vara till 100% ägt av de tre fondstyrelserna.

För fondstyrelserna är det angeläget att framhålla all ingen av de av
riksbanken föreslagna ändringarna stod i någon principiell motsättning till
syftet med fondstyrelsernas hemställari. Fondstyrelserna har därför inte heller
haft någon invändning mol valet av anskaffningsvärden i stället för bokJÖrda
värden för all fastställa gränserna för fondens faslighetsinnehav. Inte heller
har fondstyrelserna någon invändning mot atl bestämningen av fastighetsbolag
begränsas till all gälla bolag som har lill ändamål att äga eller förvalla fast
egendom i stället för det urspmngligen föreslagna huvudsakligt ändamål. Den
tredje av riksbanken initierade förändringen innebär att fondens engagemang i
fastighetsbolag får ske endast i form äv 100-procenligl ägande av ifrågavarande
bolag. Förändringen hade lill syfte all klart och tydligt skilja
placeringstillgången fastigheter från placeringstillgången aktier. Inte heller
i della fall stod själva syftet med ändringen av fondstyrelsernas ursprungliga
förslag i någon motsättning lill styrelsernas hemställan. Däremot påverkas
fondens placeringsmöjligheler av denna ändring mer än vad som sannolikt avsetls
och på elt för fonden negativt sätt. Fondstyrelserna får därför hemställa att
reglementet i denna del ändras så att det överensstämmer med styrelsernas
ursprungliga förslag.

Den
införda begränsningen har lill sin verkan blivit så omfattande, att den -
utöver alt upprätthålla en klar distinktion gentemot placeringstillgången
aktier — också på ell negativt och förmodligen inte avsett vis påverkar fondens
möjlighet att effektivt förvärva och förvalta fastigheter.

En
arbetsform, som idag är vanlig på fastighetsmarknaden, innebär nämligen ofta
all två eller flera parter går samman i ell projekt. De i samarbetet ingående
aktörerna är t. ex. finansiärer, byggherrar och markägare. Sådana grupper
genomför projekt av ofta betydande storlek. Denna metod alt genomföra
fastighetsinvesteringar har kommit atl spela en allt större roll för
institutionella fastighetsägare. Nuvarande utformning av reglementet förhindrar
fondstyrelserna atl deltaga i sådana samarbeten. Någon motsvarande inskränkning
gäller heller inte för t. ex. försäkringsbolagen, vilka i övrigt har likartade
förutsättningar som fondstyrelserna i sin förvaltning.

Kravet
på helägande av ell fastighetsbolag utgör därutöver en långtgåen

de begränsning, när det gäller möjligheterna att förvärva ett bestånd via

köp av elt befintligt bolag. Enligt fondstyrelsernas uppfattning kan en lägre

ägarandel än 100 procent myckel väl förenas med kraven på långsiktighet

och ägarengagemang. Del är enligt fondstyrelsernas uppfattning ej me

ningsfullt eller rationellt alt diskutera vid vilken preciserad ägarandel som 25

s. 26 Kontrollera mot PDF

gränsdragningen
gentemot placeringstillgången aktier blir tydlig. 1 stället Prop. 1988/89:150
för att precisera en sådan andel är det bättre att se till fondens syfte med
Bilaga 6 förvärvet och fondens faktiska ställning som aktiv ägare. Från delta
kan en utvärdering göras, om fonden som en av ett fåtal stora ägare i ett
faslig-helsbolag uppfyller de nämnda kraven. Fondstyrelserna vill här också
framhålla all genom de utökade möjligheter till granskning och kontroll av
fondstyrelsernas verksamhet, som tillkommer regering och riksdag, kan
fondstyrelsernas engagemang kontinueriigt utvärderas.

Den
restriktion som nuvarande utformning av i reglementet innebär, medför atl
syftet och intentionerna bakom reglementet — all fondstyrelserna får möjlighet
atl på sikt utvecklas lill en betydande fastighetsägare -inte kan fullföljas.
Det krävs för all avhjälpa ovanstående brister endast en smärre justering av
fondreglementet innebärande en återgång till fondstyrelsernas ursprungliga
förslag. Det är alltså Inte fråga om någon ändring i del ursprungliga och
accepterade syftet med inrättandet av möjligheten för Allmänna pensionsfonden
alt placera medel i placeringstillgången fastigheter.

Reglementets
paragraf 15 a, p 2 bör med hänvisning lill del ovan anförda ändras från "förvärva
samtliga aktier i ... (fastighetsbolag)" till "förvärva aktier i ...
(fastighetsbolag)". Av motiven till den föreslagna ändringen skall framgå
all sådant förvärv av aktier skall ske i renodlade fastighetsbolag.
Aktieinnehavet skall vara långsiktigt och innebära ett ägarengagemang och
således inte innebära någon öppning lill portföljinvesteringar. Denna
restriktion synes enklast kunna framgå av motiven och inte behöva formaliseras
i själva författningstexten.

Allmänna
pensionsfonden, första-tredje fondstyrelserna, hemställer alt regeringen
förelägger riksdagen förslag till ändring i reglementet för allmänna
pensionsfonden enligt bifogat förslag.

ALLMÄNNA
PENSIONSFONDEN Första, andra och tredje fondstyrelserna Krister Wickman

Beslut
i detta ärende har faltals av

i
första fondstyrelsen: ordföranden Gösta Gunnarsson, ledamöterna Margot
Wikström, Ingegerd Ekberg, Sigvard Marjasin, Olof Bergvall, Walter Slunge och
Jörgen Ullenhag.

i
andra fondstyrelsen av: ordföranden Hans Alsén, ledamöterna Olof Ljunggren, Bo
Rydin, Rune Molin, Per-Olof Edin, Inge Granqvist, Nils Holgersson och Rolf
Trodin.

i
tredje fondstyrelsen av: ordföranden Rolf Wirtén, ledamöterna Gustaf Piehl,
Thorstén Nilsson, Erik Ramberg, Harry Fjällslröm, Hans Billström, Sture Nordh
och Åke Lundqvist.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bilaga
6.3 Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Allmänna pensionsfonden

Fjärde
fondstyrelsen

Dnr
10.344/89

Finansdepartementet
103 33 Slockholm

Allmänna
Pensionsfonden, Fjärde fondstyrelsen får härmed anhålla att regeringen måtte
föreslå riksdagen följande ändringar i lagen med reglemente för Allmänna
Pensionsfonden (SFS 1983:1092 med senare beslutade ändringar).

1.
Förbudet att placera i aktier i svenska aktiebolag som driver bank- eller
försäkringsrörelse (§ 35).

Fjärde
AP-fonden är icke tillåten alt placera i aktier i bank- och försäkringsbolag.
Förbudet föreslogs av 1968 års kapilalmarknadsutredning och infördes sedan i
lagstiftningen och har sedan dess varit i kraft.

Den
svenska aktiemarknaden var under sextio- och sjuttiolalen liten. Omsättningen
på fondbörsen uppgick sålunda under perioden 1966 — 70 lill i genomsnitt c:a
800 miljoner per år och nyemissionerna för börsnoterade förelagen lill i
genomsnitt ett par hundra miljoner kronor per år. Ett viktigt syfte med alt
inrätta Fjärde AP-fonden var därför all tillföra näringslivet och i första
hand industrin riskvilligt kapital.

Förhållandena
på den svenska aktiemarknaden är numera annoriunda. Omsättningen på fondbörsen
överstiger 100 miljarder kronor per år och emissionsvolymerna rör sig mellan 3
och 5 miljarder per år.

Fjärde
AP-fondens tillgångar lill marknadsvärden uppgick vid senaste årsskifte till
nära 17,5 miljarder kronor alt jämföra med ett tillskjutet belopp på 2.350 mkr,
vilket uppindexerat med konsumentprisindex motsvarar 4.9 miljarder kronor.
Fondens investeringar i industriförelag (verkstäder, kemisk industri,
skogsindustri, utvecklingsbolag) motsvarar 70% av portföljvärdel jämfört med
drygt 50% för marknaden.

Fondens
värdepappersportfölj av svenska nolerade aktier utgör c:a 2,9% av det totala
börsvärdet vid Stockholms fondbörs exkl bank- och försäkringsaktier. Härmed är
fonden en av de största institutionella placerarna på den svenska
aktiemarknaden. Fondens aktieportfölj är av naturliga skäl koncentrerad främst
till de större börsförelagen, vilka ofta var för sig ingår med en kapitalandel
på 3 — 5% i aktieportföljen och i vissa fall med 7-10%.

Fr
o m halvårsskiftet 1988 uppgår medelsramen för Fjärde AP-fonden

till 1 % av det sammanlagda anskaffningsvärdet vid utgången av närmast

föregående kalenderår på de medel som Första-Tredje fondstyrelserna 27

s. 28 Kontrollera mot PDF

förvallar. Medelsramen är
redan den 1 januari 1989 3 290 mkr att jämföra Prop. 1988/89:150

med hittills lyfta 2 350 mkr. Bilaga 6

Fondstyrelsen
anser all möjligheten att göra investeringar i aktier i svenska bank- och
försäkringsaktier - efter samma regler som gäller för övriga svenska
börsnoterade aktier — skulle kunna bidraga till att uppfylla del primära målet
för fondens verksamhet som är att långsiktigt erhålla en god avkastning på
förvallade medel och därjämte bidraga lill en ytteriigare riskspridning i
portföljförvaltningen. Deltagande i nyemissioner i nämnda institut kan också
vara en av flera former för fonden all bidra till en väl fungerande
kaplialmarknad lill gagn för näringslivels vidareutveckling. Med hänsyn till
fondens resurser kan delta enligt styrelsens uppfattning ske utan att efterge
den tonvikt fonden lägger på investeringar i industriföretag.

Fjärde
och Femte AP-fondema är såvitt bekant de enda institutionella placerare som är
uteslutna från att placera i bank- och försäkringsaktier.

Allmänna
Pensionsfonden, Fjärde fondstyrelsen anhåller atl förbudet att placera i aktier
i svenska aktiebolag, som driver bank- eller försäkringsrörelse måtte
upphävas.

2. Ramen
för innehav av utländska värdepapper (§ 35).

Fonden
har sedan 1984 rätt atl placera ett belopp motsvarande 1% av värdet av de medel
som styrelsen förvaltar (= del bokförda fondkapitalet) i utländska värdepapper.
Della innebar 1988 en placeringsram på c:a 67 mkr.

Sedan
dess har valutareslriktionerna i fråga om utländska portföljinvesteringar
slopats.

För
att möjliggöra en bättre anpassning av reglema för fonden till vad som gäller
för övriga svenska institutionella placerare vill fondstyrelsen föreslå att fonden
ges en väsenligl utökad möjlighet all placera i såväl utländska aktier som
andelar i utländska aktiefonder. Fondstyrelsen vill medvetet hålla frågan om en
beloppsbegränsning öppen. Det skall emellertid understrykas att styrelsen
kommer att föra en restriktiv och försiktig placeringspolitik.

3. Allmänt.

Fondstyrelsen
har vid sin behandling av fondens placeringsinriktning- och politik berört de
placeringsregler som nu gäller för institutionella placerare i allmänhet och
uttryckt ell önskemål om att placeringsinriktning - och regler borde utformas
på ett mera likformigt sätt än vad som i dag är fallet.

Stockholm
1989-03-01

ALLMÄNNA
PENSIONSFONDEN Fjärde fondstyrelsen

Sören
Mannheimer Bertil Danielsson 28

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bilaga
6.4 Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Sammanställning av remissyttranden över en skrivelse från
allmänna pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen, om ändringar i lagen (1982:1092)
med reglemente för allmänna pensionsfonden

1 Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över skrivelsen avgivits av bankinspektionen, fullmäktige
i Sveriges riksbank. Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges Industriförbund,
Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Landsorganisationen i Sverige LO, Svenska Arbetsgivareföreningen SAF, Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam.

2 Remissyttrandena

2.1 Förslaget i allmänhet

Den
övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem
utan erinran; Bankföreningen tillstyrker dock endast under vissa angivna
fömtsätlningar. SAF och Industriförbundet ställer sig helt avvisande till
förslagen. Bankinspektionen, TCO och LO anser atl fondstyrelsens rätt att
förvärva utländska aktier alltjämt bör begränsas i allmänna pensionsfondens
reglemente.

2.2 Möjlighet för fjärde och femte fondstyrelsema att

förvärva aktier i aktiebolag som driver bank-eller

försäkringsrörelse

2.2.1 Bankinspektionen

Bankinspektionen
instämmer i fondstyrelsens beskrivning av aktiemarknadens utveckling. I likhet
med fondstyrelsen anser inspektionen att möjligheten lill investeringar i
svenska bank- och försäkringsaklier skulle kunna bidra till god avkastning,
ytterligare riskspridning och näringslivets utveckling. Inspektionen har inte
några invändningar mot atl fjärde AP-fonden tillåts agera efter samma
fömtsättningar som andra institutionella placerare på marknaden. Inspektionen
har således ingen erinran mol alt fonden ges möjlighet all bli delägare i bank-
och försäkringsbolag.

2.2.2 Riksbanken

Förbudet
mot atl placera i aktier i bank- och försäkringsbolag har gällt

alltsedan fondstyrelsens tillkomst. Den urspmngliga tanken var all AP-

fonden i första hand skulle kanalisera riskvilligt kapital lill industrin. De

undantagsbestämmelser som placeringsreglemenlet i detta avseende upp- 29

4 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 6

s. 30 Kontrollera mot PDF

lar har dock efter hand
kommit atl framstå som otidsenliga. Det framgår Prop. 1988/89: 150 av
skrivelsen all fjärde och femte fondstyrelserna är de enda större institu-
Bilaga 6 tionella placerare som är uteslutna från att placera i bank- och
försäkringsaktier. De övriga aktieplacerande fondstyrelserna inom AP-fonden —
löntagarfondstyrelsema - har t ex inte motsvarande begränsningsregel.

Fullmäktige
kan konstalera att fjärde fondstyrelsen tidigare inte har aktualiserat frågan
om alt i della avseende ändra gällande reglemente. När så nu sker har
fullmäktige inget att invända. Möjligheten alt placera i aktier i bank- och
försäkringsbolag kan lämpligen öppnas för såväl fjärde fondstyrelsen som femte
fondstyrelsen inom Allmänna pensionsfonden.

2.2.3
Svenska Bankföreningen

Fjärde
fondstyrelsen inrättades den 1 januari 1974. Syftet med fondstyrelsens
verksamhet angavs vara att förse näringslivet med riskvilligt kapital. Della
skulle ske genom att AP-fondmedel placerades i aktier i svenska aktiebolag. Del
uppställdes inte något krav på att ell bolag måste vara börsregistrerat för all
fondstyrelsen skulle få engagera sig i delta. Däremot tilläts fondstyrelsen
inte placera medel i aktier i bankaktiebolag eller försäkringsaktiebolag.
Enligt kapitalmarknadsutredningen, vars betänkande (SOU 1972:63) Näringslivets
försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden låg till grund för
fondstyrelsens tillkomst, hade förbudet beträffande bankaktiebolag och
försäkringsbolag samband med all syftet med fjärde fondstyrelsen var att
tillföra näringslivet, främst industrin, riskvilligt kapital. I propositionen
konstaterade departementschefen all aktier i bankaktiebolag och försäkringsbolag
skulle vara uttryckligen undantagna från fondstyrelsens verksamhetsområde, med
förklaring all "del bör inte heller komma i fråga all kanalisera fondmedel
till andra penning-förvahande institutioner".

År
1984 inrättades löntagarfondstyrelsema. Också dessa fondstyrelser skulle I
första hand placera medel i aktier i svenska aktiebolag. Här gjordes emellertid
inte något undantag beträffande aktier i bankaktiebolag och
försäkringsaktiebolag. Någon närmare motivering för denna skillnad i
förhållande till fjärde fondstyrelsen lämnades inte i propositionen.

—
Vid senare företagna ändringar i reglementet för AP-fonden, där det kunde ha
övervägts en utvidgning av fjärde fondstyrelsens placeringsmöjligheler till
att också omfatta aktier i bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag, har
frågan över huvud taget inte berörts. Inte heller i samband med att den femte
AP-fondstyrelsen inrättades den 1 juli 1988 togs frågan, upp lill behandling.
Det kan därför med visst fog ifrågasättas varför det nu finns anledning alt ändra
reglementet på det sätt som fjärde fondstyrelsen har begärt.

Å
andra sidan torde av det ovan sagda framgå all det aldrig har redovi

sats några sakliga skäl för den skillnad som råder mellan löntagarfondsty

relserna och Ijärde — femte fondstyrelserna i fråga om möjligheten att

placera medel i bank- och försäkringsbolagsaklier. För samtliga dessa

fondstyrelser anges i 34 § reglementet för AP-fonden, att fondstyrelserna

skall, inom ramen för vad som gagnar försäkringen för tilläggspension och 30

s. 31 Kontrollera mot PDF

är
förenligt med den allrnänna ekonomiska politiken samt med beaktande Prop.
1988/89:150 av kreditmarknadens funktionssätt, förvalta anförtrodda medel genom
Bilaga 6 placeringar på riskkapilalmarknaden. Placeringama skall enligt bestämmelsen
syfta lill att förbättra riskkapitalförsörjningen lill gagn för svensk
produktion och sysselsättning. Mot bakgmnd av det nu sagda skulle del således
ändå kunna vara motiverat all tillstyrka framställningen från fjärde
fondstyrelsen.

För
att bankföreningen inte skall motsätta sig att fondstyrelsens förslag genomförs
måste emellertid en väsentlig fömtsättning bli uppfylld. Av 37 §
AP-fondreglementel framgår att en löntagarfondstyrelse inte får förvärva så
många vid fondbörsen registrerade aktier i ett aktiebolag all dessa uppgår till
sex procent eller mer av samtliga aktier i bolaget. För fjärde och femte
fondstyrelserna är motsvarande begränsning fastslagen till tio procent för
vardera fondstyrelsen. Bakgmnden till dessa begränsningar är atl det inte har
ansetts lämpligt att en fondstyrelse ikläder sig ett faktiskt ägaransvar i de
företag där fondstyrelsen har engagerat sig (prop. 1983/84:50, s. 79).
Bestämmelsen får bland annat till effekt att AP-fonden samlat aldrig kan inneha
50 procent eller mer av samtliga aktier eller av röstetalet i ett enskilt
aktiebolag.

Om
nu fjärde — och femte — fondstyrelserna skulle få möjlighet all

placera medel i bankbolagsaktier skulle detta kunna medföra att AP-

fonden blev innehavare av drygt 49,9 procent av aktierna eller röstvärdet i

ett bankaktiebolag. Med beaktande av del mycket starka inslag av inflytan

de från det allmännas sida som redan i dag gäller beträffande bankema

skulle del enligt bankföreningens mening vara direkt olämpligt om dessa

härutöver skulle kunna bli föremål för statligt ägande i den omfattning

som sålunda skulle vara möjlig. Del har visserligen återkommande häv

dats från lagstiftarens sida att varje fondstyrelse skall betraktas som en

självständig enhet när det gäller placering av AP-fondmedel. Det finns

emellertid inte något förbud mot att flera fondstyrelser — antingen i

samråd eller var för sig — engagerar sig i ett och samma företag. Till della

kommer att löntagarfondstyrelsema är skyldiga att — på begäran — till det

lokala facket avstå hälften av sina röster i det berörda förelaget. För fjärde

— femte AP-fondstyrelsema finns inte någon motsvarande skyldighet

inskriven i AP-fondreglementel. Fjärde fondstyrelsen tillämpar emellertid

frivilligt ett motsvarande förfarande. Detta innebär således, atl en lokal

facklig organisation skulle kunna komma i besittning av närmare 25 pro

cent (5x6/2 + 2 X 10/2) av röstetalet i ett enskilt bank- eller
försäkringsbo

lag. Inte heller detta vore acceptabelt. En utvidgning av fjärde och femte

fondstyrelsemas placeringsmöjligheler lill att också avse bank- och försäk

ringsbolagsaktier kan därför inte godtas utan all del samtidigt införs en

begränsning för AP-fonden i dess helhet av rösträtten i ett enskilt bank-

eller försäkringsaktiebolag. Detta fömtsätter atl bestämmelsema i 8 kap 3 §

fjärde stycket bankaktiebolagslagen och 9 kap 3§ fjärde stycket försäk

ringsrörelselagen angående fondstyrelsernas särbehandling som aktieägare

upphävs. Elt sådant förfarande ligger för övrigt helt i linje med det förhål

landet all allmänna pensionsfonden ju faktiskt är en juridisk person, låt

vara all dess medel förvallas av tio olika fondstyrelser. 31

Om nyss angivna krav inte
kan tillgodoses bör i vart fall bestämmelserna Prop. 1988/89:150 i 37 §
AP-fondreglementel kompletteras med särskilda regler om fondsty- Bilaga 6
relsernas innehav av aktier i ett enskilt bankaktiebolag. Enligt nu gällande
ordning får de fem löntagarfondstyrelsema vardera inte förvärva sex procent
eller mer av de vid fondbörsen inregistrerade aktierna i ell bankaktiebolag,
efler, om aktierna har olika röstvärde, så många aktier att röstetalet uppgår
till sex proceni eller mer av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.
AP-fondens samlade innehav av aktier eller röstetalet i ett enskilt bankaktiebolag
kan således aldrig uppgå till 30 procent eller mer av samtliga aktier eller av
röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Med hänsyn tlll vad som har angivits
ovan om det allmännas redaii i dag myckel starka inflytande i ell
bankaktiebolag finns det inte någon anledning alt för AP-fonden totalt sett
förskjuta denna gräns uppåt, även om nu också Qärde och femte fondstyrelserna
får möjlighet att förvärva bankaktier. Gränsen för AP-fondens samlade
aktieinnehav i ett bankaktiebolag bör således även fortsällningsvis vara 30
procent av samtliga aktier eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.
Delta förutsätter en omfördelning mellan de sju fondstyrelserna.

2.2.3
Svenska sparbanksföreningen

Styrelsens
första förslag är atl del skall bli tillåtet för fondstyrelsen att placera i
svenska aktiebolag som bedriver bank- eller försäkringsrörelse.

Mol
detta har Svenska sparbanksföreningen inga invändningar under förutsättning all
fonden även ges möjlighet att placera i andra riskbärande papper som ges ul av
banker. Föreningen avser främst garanlifondbevis i enlighet med det förslag som
Kreditmarknadskommittén (SOU 1988:29) lagt och som just nu är ute på
remissbehandling.

2.3 Utvidgad rätt för Qärde och femte fondstyrelsema att
förvärva utländska aktier

2.3.1
Bankinspektionen

Bankinspektionen
har i ett yttrande den 11 febmari 1987, över en framställning från fjärde
fondstyrelsen, ansett att en höjning av utrymmet för utländska placeringar från
en lill två procent kunde vara motiverad. En sådan utvidgning bedömdes på sikt
öka möjligheterna att upprätthåfla de allmänna placeringskraven, inte minst
kravet på riskspridning. Bankinspektionen gör fortfarande samma bedömning. Del
förhållandet all fondens placeringar i första hand skall syfta lill atl
förbättra riskkapitalförsörjningen lill gagn för svensk produktion och
sysselsättning bör enligt inspektionens mening inte lägga hinder i vägen för
en begränsad höjning av ramen för innehav av utländska värdepapper. De
lättnader i valutarestriktionerna i fråga om portföljinvesleringar som nu genomförs
talar också för atl en viss ökning av fondens utländska investeringar bör
tillåtas. Fondstyrelsen framhåller atl den kommer att föra en restriktiv och
försiktig placeringspolilik. Enligt bankinspektionens mening bör emellertid en
ram anges

för placeringar i
utländska värdepapper, förslagsvis högst fem proceni av Prop. 1988/89:150
det bokförda fondkapitalet, mol bakgrund av fondens syfte all främst Bilaga
6 stödja svensk näringsliv med riskkapital.

2.3.2
Riksbanken

Skrivelsen
berör även den ram för innehav av utländska värdepapper som reglementet f n
uppställer (motsvarande I % av det bokförda fondkapitalet). Fondstyrelsen
hemställer här om en väsentligt utökad möjlighet att placera i såväl utländska
aktier som andelar i utländska aktiefonder, men håller frågan om
beloppsbegränsningens storlek öppen.

Fullmäktige
är medvetna om all den pågående avregleringen på valutaområdet har slor
betydelse för den portföljförvallning olika institutionella placerare bedriver.
Frågan om Allmänna pensionsfondens möjligheter till utländska
portföljplacerlngar i ett avreglerat läge berör emellertid samtliga tio
delfonder inom systemet. Fullmäktige anser därför alt frågan bör bli föremål
för ytteriigare beredning innan ställning tas. 1 avvaktan på en samlad översyn
av nu gällande fondreglemente i detta avseende tillstyrker fullmäktige att
ramen för fjärde fondstyrelsens innehav av utländska värdepapper vidgas.
Motsvarande regel bör gälla för femte fondstyrelsens placeringar.

2.3.3 Svenska
Bankföreningen

Bankföreningen
anser det naturligt att, sedan valutareslriktionerna avseende utländska
portföljinvesteringar slopats, fjärde och femte fondstyrelserna får utökade
möjligheter att placera medel i utländska värdepapper. Bankföreningen har
således inte något atl erinra mot Qärde fondstyrelsens begäran i denna del.

2.3.4 Tjänstemännens
Centralorganisation TCO

TCO
är kritiskt till atl kraftigt utöka fondens möjligheter atl friare placera sina
medel i utländska värdepapper. TCO tillstyrker emellertid att en viss utökning
görs i fondens möjligheter till utländska placeringar. TCO föreslår en ny
placeringsram motsvarande 2 proceni av värdet av de medel som styrelsen
förvaltar.

2.3.5 Landsorganisationen
i Sverige LO

Vad
gäller det andra önskemålet talar övervägande skäl för all nuvarande mycket
snäva placeringsram avseende utländska aktier vidgas. Utan alt ta ställning
till den exakta utformningen bör del dock även i fortsättningen framgå av
placeringsreglemenlet atl den helt övervägande delen av fondkapitalet ska
placeras i svenska aktier.

s. 34 Kontrollera mot PDF

fiz/fla 6.5 Prop. 1988/89:150

Förslag till Bilaga 6

Lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
allmänna pensionsfonden

Härigenom
föreskrivs att 15 a och 35 §§ lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna
pensionsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse

15a§'

En
fondstyrelse får förvärva fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt för alt
bereda styrelsen lokaler för verksamheten eller för att bereda bostad åt någon
som är anställd hos fondstyrelsen.

En
styrelse får dessutom, för att tillgodose kravet på en ändamålsenlig
förvaltning av de medel som styrelsen förvaltar, själv eller genom bolag som i
sin helhet innehas av fondstyrelsen eller flera fondstyrelser gemensamt

1. förvärva
oCh till nyttjande upplåta fast egendom eller tomträtt samt

2. förvärva
samtliga aktier i elt 2. förvärva aktier i ett bolag som

bolag som har lill ändamål atl äga har till ändamål att äga eller förval-

eller förvalla sådan egendom (fas- ta sådan egendom (fastighetsbolag),

tighelsbolag).

Det
sammanlagda värdet av varje fondstyrelses innehav av tillgångar som förvärvats
enligt andra stycket får uppgå till belopp som motsvarar högst fem procent av
del totala anskaffningsvärdet av de tillgångar som styrelsen förvaltar. Vid
beräkningen skall tillgångar som förvärvals enligt I tas upp till
anskaffningskostnaden och tillgångar som förvärvals enligt 2 till den andel av
anskaffningskostnaderna för fastigheterna i bolaget som motsvarar styrelsens
innehav av aktier i bolaget.

35
§2 Fjärde och femte fondstyrelserna får placera de medel som styrelserna
förvallar

1. i
aktier i svenska aktiebolag 1. i aktier i svenska aktiebolag,

med undantag av aktiebolag som

driver bank- eller försäkringsrörelse.

2.
i standardiserade köp- och 2. i
standardiserade köp- och säljoptioner avseende aktier i såda- säljoptioner avseende aktier i svens-na aktiebolag
som avses i 1. ka aktiebolag,

3.
i sådana konvertibla skulde- 3. i
sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med brev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning som har optionsrätt lill nyteckning som har utfärdats av
aktiebolag som avses i utfärdals av svenska aktiebolag,

4. i aktier i
utländska aktiebolag 4. i aktier i utländska aktiebolag

saml i sådana konvertibla skulde- eller andelar i utländska aktiefon-

brev eller skuldebrev förenade med der saml i sådana konvertibla skul-

' Senaste
lydelse 1988:1545. - Senaste lydelse 1988:747

s. 35 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 150

Bilaga
6 optionsrätt lill nyteckning som har debrev eller skuldebrev förenade
utfärdats av utländska aktiebolag, med optionsrätt till nyteckning som

har
utfärdats av utländska aktiebolag,

5.
som riskkapital i svenska
ekonomiska föreningar samt

6.
i andelar i svenska kommanditbolag.

Fondstyrelserna
får inte förvärva Fondstyrelserna får inte förvärva

värdepapper enligt första stycket 4 i värdepapper enligt första stycket 4 i

sådan omfattning atl värdepappe- sådan omfattning atl värdepappe

rens sammanlagda värde kommer rens sammanlagda värde kommer

att översliga en procent av värdet atl översliga tio proceni av värdet

av de medel som respektive styrelse av de medel som respektive styrelse

förvaltar. förvallar.

Allmänna
pensionsfonden får inte vara komplementär i ett kommanditbolag.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Bilaga 6.6 Prop. 1988/89: 150 Bilaga 6 Förslag till

Lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten

Härigenom
föreskrivs följande.

Skatt
enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt utgår under liden den 1 juli 1989-den
31 december 1990 med 21 procent av beskattningsvärdet. Vid införsel av
monteringsfärdigt hus utgår dock skallen med 12,6 procent av
beskattningsvärdet.

Denna
lag träder i kraft den 9 juni 1989.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bilaga
6.7 Prop. 1988/89:150

Förslag till Bilaga 6

Lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt

Härigenom
föreskrivs att 10 och 11 §§ lagen (1977:306) om dryckesskatt' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

10 f

Skatten
på spritdrycker och vin utgår med en gmndavgift och en procenlavgifl, om annat
inte sägs i femte stycket.

Grundavgiften
utgör per liter i Grundavgiften utgör per liter i

fråga
om fråga om

1.
spritdrycker 1 krona 17 öre 1.
spritdrycker I krona 24 öre för varje hel volymprocent alkohol, för varje hel volymprocent alkohol,

2.
starkvin 7 7 kronor 50 öre, 2.
starkvin 79 kronor 25 öre,

3.
lättvin med en
alkoholhalt 3. lättvin med en alkoholhall över 7 volymprocent 7
kronor, över 7 volymprocent 7 kronor 70

öre.

4. annat
lättvin 9 kronor 50 öre. 4. annal lättvin 10 kronor 35

öre.

Procentavgiften
utgör för spritdrycker 60 proceni och för vin 39 procent av
detaljhandelsprisel.

Med
detaljhandelspriset förstås del pris som detaljhandelsbolagel till-lämpar vid
försäljning över disk, exklusive beloppet av pant och skatt enligt lagen
(1968:430) om mervärdeskall.

För
lällvin med en alkoholhalt av högst 7 volymprocent utgår dock ingen
procenlavgifl.

11 §3 .

Skatten
på malt- och läskedryc- Skatten på malt- och läskedryc

ker utgår per liter med ker utgår per liter med

2 kronor 20 öre för öl, 2 kronor 20 öre för öl,

9 kronor 50 öre för starköl, 10 kronor 35 öre för starköl,

40 öre för kolsyrad läskedryck, 40 öre för kolsyrad läskedryck,

20 öre för annan läskedryck. 20 öre för annan läskedryck.

Denna
lag träder I kraft den 9 juni 1989.

'
Lagen omtryckt 1984:158.

Senaste lydelse 1988:114.

Senaste lydelse 1988:114. 37

s. 38 Kontrollera mot PDF

Bilaga 6.8 Prop. 1988/89:150

Förslag till Bilaga 6

Lag om ändring i lagen (1961: 394) om tobaksskatt

Härigenom
föreskrivs att 2§ lagen (1961:394) om tobaksskatt' skall ha följande lydelse.

2 §2

Nuvarande
lydelse

För
tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet
bestämda belopp, nämligen:

Varuslag Vikt for 1 st. gram Belopp
for

1 st. öre 1 kg kr.

Cigarrer och cigariller

grupp I.............. t.o. m. 1,7 13,5

II ............ över 1,7 t.o.m. 3,0 18,0

III ........... " 3,0 " 5,0 21,5

IV .......... " 5,0 30,0

Cigaretter

grupp I.............. t.o.m. 0,85 39

II ............ över 0,85 t.o. m.
1,20 46

III
"
1,20 " 1,55 51

IV
"
1,55 " 1,90 56

V ............. " 1,90 60

Röktobak .............. 140:-

Tuggtobak............... 45:-

Snus ..................... ....... . 25: —

Föreslagen
lydelse

För
lobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet
bestämda belopp, nämligen:

Varuslag

Vikt för 1 st. gram

Belopp för

1 st. öre

1 kg kr.

Cigarrer
och cigariller

grupp I..............

II
......................

III .....................

, . t.o.m. 1,7 . . över 1,7 t.o.m. 3,0 . .
" 3,0 " 5,0 . . " 5,0

, . t.o.m. 0,85 . . över 0,85 t.o.m. 1,20 . . "
1,20 " 1,55 . . " 1,55 " 1,90 .
" 1,90

13,5 18,0 21,5 30,0

44 51 56 61 65

IV
......................

Cigaretter

grupp I..............

II
......................

III .............................

IV
......................

V .......................

Röktobak
...........

Tuggtobak.............

Snus ...................

755.-50:-28:-

Denna
lag träder i kraft den 9 juni 1989.

' Lagen omtryckt 1984:155.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:141. ,„

Senaste lydelse 1988:353. 38

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bilaga6.9
Prop. 1988/89: 150

Förslag till Bilaga 6

Lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068)

Härigenom
föreskrivs all 22 och 24 kap. lulltaxelagen (1987:1068)' skall ha följande
lydelse.

22
kap. Drycker, sprit och ättika

Nuvarande
lydelse

Anm.
För spritdrycker, vin eller starköl, som införs i den ordning som anges i I8§
3, 4, 6 eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår, om tullfrihet
inte åtnjuts, tull med följande belopp per liter:

Spritdrycker
enligt tulltaxenr 22.08 ............... 790.-

Vin:

musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 vo

lymprocent ........................................... 56: —

ej
musserande, med en alkoholhalt överstigande 7 men inte

15
volymprocent .................................... 28: —

ej
musserande, med en alkoholhalt om högsl 7 volympro

cent ....................................................... 13: —

Starköl.......................................................
71-

Tullsals
som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82
§ lullagen (1987:1065).

Föreslagen
lydelse

Anm.
För spritdrycker, vin eller starköl, som införs i den ordning som anges i 18§
3, 4, 6 eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår, om tullfrihet
inte åtnjuts, tull med följande belopp per liter:

Spritdrycker
enligt tulltaxenr 22.08 .............. . 200:-

Vin:

musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 vo

lymprocent ............................................ . 62:
—

ej
musserande, med en alkoholhalt överstigande 7 men inte

15
volymprocent .................................... 30;
—

ej
musserande, med en alkoholhall om högst 7 volympro

cent ....................................................... 75.—

Starköl
.................................................... 75.-

Tullsats
som anges ovan tillämpas även när lullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82
§ tullagen (1987:1065).

'
Lagen omtryckt 1987: 1186.

Senaste lydelse 1988:115. 39

s. 40 Kontrollera mot PDF

24
kap. Tobak samt varor tillverkade av tobaksersättning Prop.
1988/89:150

Nuvarande
lydelse Bilaga 6

Anm.
För lobaksvaror som införs i den ordning som avses i 1 § andra stycket lagen
(1961:394) om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
13§ andra punkten lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m. utgår, om tullfrihet inte
åtnjuts, tull med följande belopp:

Cigarrer
och cigariller:

vikt
högst 3 g per styck .............. 22 öre per styck

vikt
högre än 3 g per styck............ 42 öre per styck

Cigaretter:

vikt
högsl 0,85 g per styck............. 48 öre per styck

vikt
högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck . 57 öre per styck

vikt
högre än 1,20 g per styck ..... 64 öre per styck

Andra
slag av färdiga tobaksvaror ... .. 775. — per kg

Tullsats
som anges ovan tillämpas även när lullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82§
luflagen (1987:1065).

Föreslagen
lydelse

Anm.
För lobaksvaror som införs i den ordning som avses i 1 § andra stycket lagen
(1961:394) om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
13§ andra punkten lagen (1987:1069) om tuflfrihet m. m. utgår, om tullfrihet
inte åtnjuts, tull med följande belopp:

Cigarrer
och cigariller:

vikt
högst 3 g per styck .............. 22 öre per styck

vikt
högre än 3 g per styck............ 42 öre per styck

Cigaretter:

vikt
högsl 0,85 g per styck............. 55 öre per styck

vikt
högre än 0,85 men högsl 1,20 g per styck . 63 öre per styck

vikt
högre än 1,20 g per styck ..... 70 öre per styck

Andra
slag av färdiga lobaksvaror .... . 792. — per kg

Tullsats
som anges ovan tillämpas även när lullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82§
tullagen (1987:1065).

Denna
lag träder i kraft den 9 juni 1989.

'
Senaste lydelse 1988:354. 40

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bilaga
6.10 Prop. 1988/89: 150

1 Förslag till Bilaga 6

Lag om ändring i lagen (1987:560) om
skatteutjämningsavgift

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1987:560) om skalleutjämningsavgift dels att 5 §
skall upphöra all gälla, dels att 2-4 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§
Avgiftsunderlaget utgörs av anta- Avgiftsunderlaget utgörs av antalet
skallekronor enligt taxerings- let skattekronor enligt laxerings-nämndens
beslut vid taxeringen lill nämndens beslul vid laxeringen lill kommunal
inkomstskall närmast kommunal inkomstskall närmast föregående år samt
det antal skat- föregående år. tekronor som tillskjuts för året enligt
lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag

3§

Avgiften utgör för landstings- Avgiften utgör för landstings

kommun 34 öre per skattekrona. kommun 46 öre per skattekrona.

4§

Avgiften utgör för kommun 47 Avgiften utgör för kommun 69

öre per skallekrona. öre per skattekrona.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången i fråga om
skatteutjämningsavgifi för år 1990.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987: 561) om särskild
skatteutjämningsavgift

Härigenom
föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgifi
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§

Landstingskommun
och kom- Kommun skall erlägga särskild

mun skall erlägga särski]d
skatte- skatteutjämningsavgift om antalet

utjämningsavgift om
antalet skal- skattekronor enligt laxeringsnämn-

tekronor enligt
taxeringsnämndens dens beslul vid laxeringen lill kom-

beslut vid taxeringen till
kommunal munal inkomstskatt föregående år

inkomstskatt föregående år
översti- överstiger vad som motsvarar
700 41

Nuvarande lydelse

ger
vad som motsvarar 725 procent av medelskaltekraflen.

Föreslagen lydelse

procent
av medelskallekraften. Kommun som inte ingår i landstingskommun skall dock
inte erlägga särskild skatteutjämningsavgift.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Den
särskilda skalteutjämningsavgiften är 6 kronor per skattekrona till den del
underlaget överstiger vad som motsvarar 125 men inte överstiger vad som
motsvarar 135 procent av medelskattekraften, 8 kronor per skattekrona till
den del underlaget överstiger vad som motsvarar 135 men inte överstiger vad
sotn motsvarar 145 procent av medelskattekraften, IO kronor per skattekrona
till den del underlaget överstiger vad som motsvarar 145 procent av medelskattekraften
men inte överstiger vad som motsvarar 155 procent av medelskattekraften, 12
kronor per skattekrona tdl den del underlaget överstiger vad som motsvarar 155
procent av medelskatte-krafen.

3 §

Den
särskilda skatteutjämningsavgiften erläggs med följande belopp per
skattekrona för de delar av skatteunderlaget som ligger inom angivna procent av
medelskattekraften.

Krona per

Procent av

skattekrona

medelskatte-

kraften

100-109,99

110-119,99

120-124,99

125-129,99

130-134,99

135-139,99

140-144,99

145-149,99

150-

Särskild

skatteutjämningsavgift

skaU
dock inte erläggas för den del av skatteunderlaget som understiger det för
kommunen garanterade skatteunderlaget enligt lagen (1988:491) om
skatteutjämningsbidrag

Denna lag träder i
kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången i fråga om särskild
skatteutjämningsavgifi för år 1990.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga
7

Utbildningsdepartementet

utbildningsdepartementet maT'"'''''

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande:
statsrådet Göransson såvitt avser frågorna under littera D; statsrådet Persson
såvitt avser frågorna under littera B och E.

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90 m.m.

Åttonde huvudtiteln

B. Skolväsendet

Utveckling av ungdomsskolan

Statsrådet
Feldt har tidigare redovisat vissa riktlinjer för utvecklingen av den
offentliga sektorn. Jag kommer all närmare redovisa hur jag ser på skolan i
della sammanhang.

Utbyggnaden
av ungdomsskolan är idag genomförd. Under uppbyggnadsskedet har det varit
nödvändigt med en stark styrning och reglering av skolan för alt garantera alla
elever i hela landet en likvärdig utbildning. I långa stycken har denna
styrning varit framgångsrik. Vi har idag en organisatoriskt och geografiskt
väl utbyggd skolverksamhet, med en jämn och hög kvalitet.

För
alt åstadkomma en ytterligare utveckling av ungdomsskolan är den
hittillsvarande styrmetoden enligt min mening nu tömd på sin kraft. Medan den
centrala regleringen var nödvändig och pådrivande i uppbyggnadsskedet,
tenderar den när skolan nu är fullt utbyggd atl verka hämmande. Lokala
initiativ, entusiasm och uppfinningsrikedom kan inte tillvaratas fullt ul. För
all skolan skall komma längre när det gäller alt nå målet en skola för alla, är
det enligt min mening därför nödvändigt med en ytterligare decentralisering av
ansvar och beslutanderätt från central till lokal nivå. Del är också nödvändigt
för atl skapa fömtsättningar för ell effektivare utnyttjande av de samlade
statliga och kommunala resurserna för skolan.

Genom
riksdagens beslul (1988/89: UbU 7) i februari i år med anledning av regeringens
proposition (1988/89:4) om skolans utveckling och styrning (styrproposilionen)
har grunden lagts för en sådan utveckling. Beslutet bör enligt min mening ses
som en plattform för den nya inriktningen av skolpolitiken. Utifrån denna
behöver under de närmaste åren vidtas en rad åtgärder i form av utredningar och
ytterligare beslul. Jag anger nu översiktligt vissa sådana områden för fortsatt
arbete.

1
Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 7

Rättelse:
S. 7 rad 2 nedifrån står: 1989/90: 100, bil. 10 för Rättat till: 1988/89: 100,

---- för

En grundläggande fråga är
att åstadkomma en klarare fördelning av Prop. 1988/89: 150 ansvaret för skolan
mellan stal och kommun. 1 enlighet med riksdagsbeslu- Bilaga 7 tet menar jag
all inriktningen därvid bör vara att riksdag och regering skall ange målen för
skolan medan kommunerna skall ha ell samlat driftansvar. För all garantera en
fortsatt kvalitet och likvärdighet bör staien svara för vissa grundläggande
förutsättningar liksom för utvärdering och tillsyn. Det är enligt min mening
viktigt all det arbete som nu i olika avseenden skall bedrivas bidrar lill en
sådan ökad klarhet i ansvarsfördelningen mellan stat och kommun.

En
viktig del i det fortsatta arbetet, bl. a. när det gäller atl öka kommunernas
frihet atl utforma skolans organisation, liksom för att ge fömtsätlningar för
att åstadkomma ell eflfektivare utnyttjande av skolans resurser, är
förändringar i statsbidragssystemet för gmndskolan. Sådana förändringar bör
syfta lill förenklingar och ökad frihet i medelsanvändningen, men samtidigt
garantera likvärdighet och nationella mål. Jag räknar med all återkomma med
förslag till riksdagen i denna fråga under det kommande budgetåret.

Utifrån
de principer om skolledningsorganisationens utveckling som lagts fast av
riksdagen har ett arbete inletts i utbildningsdepartementet. Min avsikt är atl
detta arbete skall avslutas innevarande år. Syftet är atl ge förutsättningar
för en skolledningsorganisation så flexibel att den lätt kan anpassas lill
olika lokala behov och skilda fömtsättningar. Försl då kan
ledningsorganisationen få sin eflTektivaste utformning.

1
detta sammanhang är självfallet frågan om arbetsgivaransvaret för skolledar-
och lärartjänster av betydelse. I styrproposilionen angav föredragande
statsrådet Bengt Göransson, utifrån ett konstaterande atl del finns skäl som
talar såväl för som mol en kommunalisering av tjänsterna, all han vid den
lidpunkten inte var beredd att föreslå någon förändring när det gäller statlig
eller kommunal reglering av tjänstema.

Frågan
om kommunall huvudmannaskap har diskuterats under många år utan atl den har
kunnat föras fram lill något slutgiltigt ställningstagande. Ett kommunalt
huvudmannaskap innebär att kommunerna får ansvaret också för frågor om löne-
och anställningsvillkor för lärare och skolledare. För min del ser jag skäl
för en sådan förändring som en del i decentraliseringen på skolområdet och
utvecklingen mot ett ökat kommunall driftansvar. Inom den oflfentliga sektorn
i stort har de senaste åren ett ökat lokalt ansvar utvecklats när det gäller
personalpolitiken. Jag tror de flesta bedömare är ense om alt denna utveckling
varit till gagn för verksamheten och medfört positiva effekter ur såväl ett
arbetsgivar- som arbetstagarperspektiv. Det finns skäl alt anta all så skulle
bli fallet också på skolområdet. Personalpolitiken är ett av de viktigare
instmmenten för utveckling av verksamheten i skolan.

Viktigt
all beakta nar man tar ställning lill hur arbetsgivaransvaret för

lärare och skolledare skall utformas, är naturligtvis också inställningen hos

kommuner och fackliga organisationer på skolområdet. Sedan propositio

nen för snart ett år sedan lades fram, har frågan om kommunalisering

aktualiserats på nytt genom all bl. a. svenska kommunförbundet har utta

lat all liden nu kan anses mogen för alt kommunalisera skolledartjänster- 2

na.

En
bred analys av innebörden och konsekvenserna av en kommunalise- Prop. 1988/89:
150 ring har inte gjorts på länge. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört är det
Bilaga 7 viktig all en sådan analys genomförs för atl l.ex. få klarhet i hur de
nationella målen om kvalitet och likvärdighet skall kunna garanteras också vid
ett ev. kommunall huvudmannaskap. En viktig del i ell sådant analysarbete blir
att klarlägga hur övriga, för staien viktiga, styrinstrument kan utvecklas,
preciseras och göras mer aktiva för all garantera de nationella målen. Jag
tänker då framförallt på läroplanen, men också betydelsen av bl. a.
lärarutbildningen, regler för behörighet lill läraryrket, fortbildningen,
utvärderingen och ett specialdestlnerat statsbidrag.

Vid
sidan av de särskilda frågor jag nu har redovisat är det min avsikt alt
fortsätta del förenklings- och avregleringsarbete inom skolområdet som redan
påbörjats. Nyligen har en ny förordning om meritvärdering vid tillsättning av
lärartjänster utfärdats. Den innebär atl möjligheterna att ta hänsyn till
lokala förhållanden och behov vid tillsättningen ökar avsevärt. Den innebär
också en avsevärd förenkling genom all förordningen som omfattar ca 4 sidor
författningstext väsentligen ersätter 17 särskilda föreskrifter och allmänna
råd med tillsammans mer än 100 sidor text.

Genom
en fortsatt systematisk genomgång av författningarna inom skolområdet bör det
enligt min mening vara möjligt att på della sätt avsevärt minska och förenkla
regleringen. Härigenom kan vikliga steg tas för atl öka kommuners och enskilda
skolors möjligheter att finna egna lösningar.

En
väsentlig del i uppföljningen av riksdagsbeslutet m. a. a. styrproposilionen
är förändringar när del gäller SÖ och länsskolnämnderna. En minskad
detaljreglering, ökad målstyrning och ökad lokal frihet gör det möjligt att
helt eller delvis avveckla vissa arbetsuppgifter. En följd av decentraliseringen
blir att SÖ:s och länsskolnämndernas roller och uppgifter ändrar inriktning mol
ökade insatser för slöd, utvärdering och tillsyn. Jag räknar med all ett
fortsatt beredningsarbete skall bedrivas under del kommande budgetåret och all
jag därefter skall kunna återkomma till regeringen med förslag.

Som
jag redan nämnt ser jag utvärdering som en väsentlig förutsättning för all ett
styrsystem för skolan som bygger på ökat lokall ansvarstagande inte skall leda
till minskad kvalitet och likvärdighet. Utvärderingen måste bli en naluriig del
av del dagliga arbetet i skolan, den är en förutsättning för att kommunerna
skall kunna la på sig ell ökat driftansvar för skolverksamheten och den blir
en av de viktigaste delarna av de statliga insatserna på regional och central
nivå. Som komplement till en löpande intern utvärdering bör externa
utvärderingar också göras. Jag räknar med att senare i vår återkomma till
regeringen med förslag till alt närmare utreda hur de samlade
utvärderingsinsatserna inom skolområdet skall utformas.

Grunden
för utvärderingen liksom för ett mer målstyrt skolväsende

överhuvudtagel, är alt målen för skolan är tydliga. Som slyrberedningen

påpekade lämnar dagens läroplaner och andra måldokument en del övrigt

all önska i detta avseende. Mol bakgmnd av vad jag nyss anfört om en

analys av konsekvenserna av huvudmannaskapsförändringar, och inför de

ändringar av läroplaner för samtliga skolformer som enligt min mening

under alla omständigheter kommer atl behöva göras under 1990-talet, är 3

ti Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 7

det
viktigt att utreda vilka närmare krav som bör ställas på måldokument Prop.
1988/89:150 på skolområdet. Viktigt bl. a. i det sammanhanget är frågan om
samverkan Bilaga 7 mellan skolan och barnomsorgen.

Ett
led i detta synsätt är regeringens nyligen fattade beslut om direktiv för en
arbetsgmpp med uppgift atl finna nya former för skolbarnomsorgen. All ge
skolan huvudansvaret också för omsorgen om skolbarnen utanför den direkta
lektionstiden är enligt min mening viktigt av flera skäl. Härigenom blir det
möjligt att utforma en totalt sett pedagogiskt bättre verksamhet. Del bör också
bli möjligt all genom att utnyttja skolans lokaler bedriva verksamheten till en
lägre kostnad. Till dessa skäl kommer också att samverkan mellan skolan och
skolbamomsorgen, som jag hoppas, kan bli ell bra exempel på de positiva
effekter som kan nås med ell ökat kommunall ansvar också på skolområdet.

Bidrag till sociala avgifter

Socialminislem
har tidigare föreslagit att ATP-avgiften höjs med 2 procentenheter till 13 %
fr.o.m. år 1990 samtidigt som folkpensionsavgiften sänks med 2 procentenheter
till 7.45 % av avgiftsunderlaget.

I
de statsbidrag som lämnas lill huvudmännen för det kommunala och
landstingskommunala skolväsendel och vissa andra skolformer ingår bidrag lill
ATP-avgifter och i regel även folkpensionsavgifler. Till gmnd för bidraget till
ATP-avgifter ligger ett riksdagsbeslut från år 1963 (prop. 1963:92, SU 82,
rskr. 197). Bidrag lill folkpensionsavgifler infördes genom beslut av 1974 års
riksdag (prop. 1974:1 bil. 10 p. D 9, UbU 7, rskr. 91). Bidraget utgör sedan
redovisningsåret 1977/78 8.3% (prop. 1976/ 77:100 bil. 12 p. D 11, UbU 16,
rskr. 157) och läcker således inte hela folkpensionsavgiften.

För
att förslaget till omfördelning av avgifter inom pensionssystemet skall vara
kostnadsneulrall i förhållandet stat och kommun bör det ankomma på regeringen
att göra erforderiiga justeringar i statsbidragssystemet inom skolväsendel.

Hemställan

msläl
all inom skolväsendet.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all
godkänna vad jag förordat om statsbidrag lill sociala avgifter

D. Högskola och forskning Prop. 1988/89:150

Bilaga 7 Inledning

I
det följande föreslår jag insatser inom den högre utbildningen vid högskolan i
Sundsvall/Härnösand saml vissa särskilda utbildningsåtgärder för
barnomsorgspersonal. Vidare föreslår jag insatser beträffande europeiskt
forsknings- och utbildningssamarbete.

Min
företrädare har i prop 1988/89:100, bil 10. redovisat vissa frågor avseende
Sveriges intemationella gmndforskningssamarbele. Han tillkännagav därvid sin
avsikt att återkomma lill den närmare fördelningen av de särskilda resurser som
avsatts i finansplanen för bl. a. dellagande i en rad av de europeiska
gemenskapemas (EG) forskningsprogram.

Utöver
del omfattande samarbete som initierats av forskarna själva har regeringen
tagit initiativ till att ingå olika avtal för att möjliggöra och utveckla
forskares deltagande i intemationellt samarbete, främst vad gäller EG. Även EG
har markerat ett stort intresse för ett utökat samarbete med Sverige.

Inom
det naturvetenskapliga och tekniska området kommer samarbetet med EG inom det
s.k. SCIENCE-programmet, som syftar lill att öka forskamtbylet och forskarnas
rörlighet i Europa, att komma i gång i full omfattning under det kommande
budgetåret. Årskostnaden är cirka 10 milj. kr. och deltagandel finansieras t.o.m.
budgetåret 1989/90 inom ramen för medel som står till industri-, utbildnings-,
jordbmks- och utrikesdepartementens förfogande.

Statsrådet
Feldt har tidigare denna dag redogjort för de övergripande motiven för
regeringens förslag lill förstärkning av samarbetet med EG på forsknings- och
utbildningsområdet. Genom de förstärkningar jag nu föreslår kan svenska
forskare, i många fall på samma villkor som forskare inom EG, utveckla sina
kontakter med övrig europeisk forskning. Utöver de medel som anvisas för
samarbete inom ramen för EG:s stora ramprogram föreslås också att vissa medel
anvisas för ell bilateralt samarbete med Spanien.

De
resursförstärkningar för forsknings- och utbildningssamarbete med EG, som jag i
del följande kommer att föreslå uppgår till sammanlagt 9, 7 milj. kr. Jag utgår
från all berörda myndigheter på samma sätt som hittills skett inom ramen för
befintliga resurser frigör medel för angelägna projekt. Regeringen avser atl
återkomma till resursfrågan för liden efler budgetåret 1989/90 i 1990 års
proposition om forskning. Jag vill i della sammanhang erinra om de direktiv som
regeringen meddelat inför arbetet med anslagsframställningar i fråga om
forskning för budgetåren 1990/91 — 1992/93. Berörda myndigheter skall lämna
förslag om den fortsatta utvecklingen av svensk medverkan i inlernationelll
forskningssamarbete, varvid utvecklingen inom EG särskilt skall beaktas.

Som
statsrådet Feldt tidigare i dag anfört pågår också överläggningar

mellan EFTA-länderna och EG-kommissionen om deltagande i CO

METT, programmet för utveckling av kontakterna mellan högskolan och

näringslivet. Deltagandet kommer att innebära en betydande stimulans

både för svensk utbildning och för tillgången på välutbildad och erfaren 5

personal inom svensk
industri. Programmets syfte är all universitet och Prop. 1988/89:150 högskolor
skall vara motorer i moderniseringen av det europeiska närings- Bilaga 7 livet.
Ett nätverk skall skapas för företag och högskolor. Inom della nätverk skall
organiseras personal- och sluderandeulbyte, utbildning i samverkan och
utveckling av nya former av undervisning t ex med hjälp av den nya
informationsteknologin och genom distansundervisning. Jag kommer i det följande
att föreslå särskilda medel för det svenska deltagandet i programmet.

D 6. Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m.

Jag
har nyss redogjort för överiäggningama mellan EFTA-länderna och EG om
deltagande i programmet för utveckling av kontakterna mellan högskolan och
näringslivet, COMETT. Enligt min mening är del angeläget både för svensk
industri och för högskolan att elt samarbete kan komma till stånd med
COMETT-programmet. Jag har beräknat medel för delta (5 milj. kr.) under
förevarande anslag, anslagsposten till regeringens disposition.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Vissa särskilda utgifler inom högskolan m. m. utöver vad som föreslagits i
prop. 1988/89:100, bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytterligare 5000000
kr.

D 7. Utbildning för tekniska yrken

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag alt föreslå särskilda
regionalpolitiska insatser i Västernorrlands län och i samband därmed redovisa
bakgmnden lill förslagen. Jag kommer här att föreslå insatser inom den högre
utbildningens område.

Utbildningen
vid högskolan i Sundsvall/Hämösand har utvecklats och förstärkts under de
senaste åren. Den tekniskt-naturvetenskapliga utbildningen omstmkturerades i
samband med att sjöbefälsutbildningen i Härnösand lades ned i mitten på
80-talel.

Vid
högskolan bedrivs nu utbildning på drifttekniker- och
produktions-teknikerlinjema samt på driftingenjörslinjen, vilka alla är
tvååriga allmänna utbildningslinjer. Dessutom ges utbildning på den tvååriga
aflmänna data- och elektroniklinjen samt på industriell tekniklinjen (YTH).

Inom
det naturvetenskapliga området ges utbildning på den treåriga kemistllnjen. I
1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100, bil. 10, s. 232) framhöll min
företrädare atl det är angeläget att den nuvarande kompetensen inom detta
område vid högskolan bibehålls och ges möjlighet till fortsatt utveckling.

Regeringen
har nyligen lagt fram förslag om en tvåårig ingenjörsutbildning på mellannivå
(prop. 1988/89:90). Denna utbildning föreslås etableras vid högskolan och
lokaliseras till Sundsvafl, Hämösand och Ömskölds-

vik.
På samtliga dessa orter pågår utbildning med maskinteknisk inrikt- Prop.
1988/89: 150

ning som försök. Bilaga 7

En
förstärkning av högskoleutbildningen inom områden som ansluter lill
näringslivet i länet är nu motiverad för att höja den lokala kompelen-sen och
ge ungdomarna möjlighet att stanna kvar och arbeta i länet. Det är också
viktigt att fortbildningen och vidareutbildningen inom sådana områden ökar.

En
tvåårig ingenjörsutbildning inom kemiområdet bör etableras i Sundsvall hösten
1990.1 anslutning därtill bör utbildningen profileras mot t. ex.
organisk-kemisk processindustri och/eller cellulosaindustri med särskild
inriktning mot miljövänlig processteknik. Kompetensen på kemist-linjen bör
kunna användas och utvecklas i denna riktning.

Den
maskintekniska tvååriga utbildningen bör inriktas bl.a. mot
elek-tronik/reglerteknik saml hydraulik i anslutning tifl näringslivsstrukturen
i länet och de kompetenscentra som finns där. Även utbildningarna på
underhålls- och produktionsområdet bör vara av intresse i ett sådant
sammanhang.

De
nämnda tvååriga utbildningama bör kompletteras med kurser för all förstärka
kompetensen ytterligare. Utbildningen bör vända sig till både nyexaminerade och
yrkesverksamma och bör också kunna organiseras som påbyggnadsblock. Mol bakgmnd
av atl kvinnorna, fömtom ungdomarna, är överrepresenterade i neltoulflyltningen
från länet bör möjlighetema att rekrytera kvinnor till utbildningama
uppmärksammas särskilt.

Högskolan
bör också i sill utbildningsutbud stödja den utveckling mol ökat småföretagande
som kan bidra till en diflferentiering av näringslivet i länet.

Jag
räknar med all resurserna för utbildningen vid högskolan i Sundsvall/Härnösand
permanent behöver förslärkas med sammanlagt 9000000 kr. inkl. lokalkostnader.
Jag beräknar dessutom en extra förstärkning av utmstningen vid högskolan om 11
OOOOOO kr.

Högskolan
bör få i uppdrag alt lägga fram en plan för utbyggnaden. Medlen, som också bör
kunna användas för planerings- och utvecklingsarbete, bör tills vidare ställas
lill regeringens disposition.

I
detta sammanhang vill jag redovisa, att enligt utbildningsutskottets förslag
till ställningstagande lill frågan om lokalisering av joumalistlinjen (UbU
1988/89:23) skall 30 nybörjarplatser på denna linje föriäggas lill . högskolan
i Sundsvall/Härnösand från och med budgetåret 1990/91.

Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

atl
till Utbildning för tekniska yrken utöver vad som har föreslagits i prop.
1989/90:100, bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare 20000000 kr.

D 10. Utbildning för undervisningsyrken Prop. 1988/89:150

Bilaga 7 Statsrådet
Lindqvist har tidigare i dag aviserat olika åtgärder för att

underlätta
utbyggnaden av barnomsorgen. Efler samråd med statsrådet

Lindqvist
villjag nu anföra följande.

En
ökad satsning på förskolan i enlighet med riksdagens intentioner kräver en
fortsall kraftig utbyggnad av såväl daghem och familjedaghem som av
deltidsförskolan och den öppna förskolan. Detta medför ett ökat behov av
utbildad personal under de närmaste åren. Regeringen har redan i årets
budgetproposition (prop. 1988/89:100, bil. 10) föreslagit att antalet platser
på förskollärarlinjen ökas.

Enligt
min mening är del viktigt alt utbilda ny personal till barnomsorgen. Samtidigt
är det angeläget att lill yrket kunna återrekrytera tidigare utbildade
förskollärare.

.Det
finns i dag ett betydande antal utbildade förskollärare som av olika
anledningar valt all sluta sitt arbete inom barnomsorgen. Jag är övertygad om
alt många som arbetat inom barnomsorgen men nu finns inom andra verksamheter
vill återuppta sitt tidigare yrke. Ett hinder för all återgå till ett arbete
inom barnomsorgen kan vara en osäkerhet inför vilka krav som ställs och rädslan
för stt sakna aktuella kunskaper i yrket. Kurser som vänder sig till tidigare
utbildad barnomsorgspersonal bör därför anordnas inom högskolan. Jag beräknar
medel som skall göra det möjligt för 500 personer atl genomgå en fristående
kurs om 10 poäng på halvfart.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att
godkänna vad jag har förordat om särskilda utbildningsåt

gärder för barnomsorgspersonal,

2. atl
till Utbildning Jör undervisningsyrken utöver vad som före

slagits i prop. 1988/89:100, bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa

ylleriigare 5000000 kr.

D 28. Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål

Genom
förslag i proposition 1988/89:125 har innevarande budgetår 400000 kr. anvisats
för ell utvidgat forskningssamarbete mellan Sverige och Spanien. Medlen är
avsedda för forskarutbyte och annat bilateralt forskningssamarbete. Jag anmälde
härvid min avsikt att återkomma med förslag till motsvarande förstärkning även
för budgetåret 1989/90. Jag beräknar en ökning av anslagsposten 4,
Internationalisering under förevarande anslag med 400000 kr.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål utöver vad som föreslagits
i prop. 1988/89:100, bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare 400000
kr.

D 30. Humanistisk - samhällsvetenskapliga Prop. 1988/89:150

forskningsrådet Bilaga 7

Som
elt resultat av pågående diskussioner mellan Sverige och EG föielig-ger ell
utkast till avtal rörande medverkan i del europeiska forskningssamarbetet SPES
(European Stimulation Plan for Economic Science). Programmet syftar lill att
stimulera forskarutbildning och samarbete inom ekonomisk forskning och medlen
används för stipendier, kontaktverksamhet, vetenskapliga möten och projekt.
Jag har beräknat 540000 kr. för detta ändamål.

European
University Institute (EUI) är ett av EG bildat forskningsinstitut, beläget i
Florens, Italien. Institutet bedriver forskning och forskarutbildning inom
olika samhällsvetenskapliga områden. Institutet är enligt samstämmiga
bedömningar av stort intresse för svenska forskare. Sverige kan få möjlighet
atl sända ett begränsat antal forskare lill institutet för i allmänhet längre
perioder.

Jag
avser att senare återkomma till regeringen med uppdrag åt
humanis-lisk-samhällsvelenskapliga forskningsrådet att ansvara för de svenska
kontakterna med EG i dessa avseenden.

Jag
beräknar för angivna ändamål sammanlagt 700000 kr.

Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

all
till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet utöver vad som
föreslagits i prop. 1988/89:100, bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa
ytteriigare 700000 kr.

D 31. Medicinska forskningsrådet

Programområdet
Livskvalitet (Quality of life) utgör ett av de prioriterade områdena inom EG:s
forskningsprogram. Det har betonats i det senaste programmet och kan sägas
balansera den i övrigt starka inriktningen på tekniskt — industriella områden.
Medicinska forskningsrådet (MFR) stöder sedan år 1984 svensk medverkan i
projekt inom EG:s medicinska forskningsprogram. Det gäller bl a forskning om
AIDS, cancer, åldrande och nutrition. MFR har genom omprioriteringar inom
befintliga resurser kunnat avsätta medel för olika former av samarbete med EG.
Jag beräknar 1 milj. kr. för att möjliggöra en utökning av det medicinska
forskningsrådets EG-samarbete.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt
till Medicinska forskningsrådet utöver vad som föreslagits i prop. 1988/89:100,
bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare 1 OOOOOO kr.

D 32. Naturvetenskapliga forskningsrådet Prop. 1988/89:150

Bilaga 7 Huvuddelen
av EG:s samlade forskningsinsatser inriktas mot forskning

och
utveckling för atl förbättra Europas industriella konkurrenskraft. Del innebär
att del inom de naturvetenskapliga och tekniska områdena finns många samarbelsmöjligheler
av intresse för svenska forskare och för svensk industri. De största insatserna
har inriktats mot högteknologiska områden som är i snabb utveckling, t. ex.
informationsteknologi (ESPRIT) och materialteknik (BRITE/EURAM). EG:s egna
forskningsinsatser, som endast utgör en ringa del ay medlemsländernas samlade
forskning, har därigenom kommit atl bli ett komplement till de nationella
insatserna i form av fronllinjeforskning inom vikliga områden.

Det
är ännu inte möjligt för Sverige atl della i de nämnda programmen i deras
helhet. Dellagande sker därför på projektnivå. Beslut om deltagande bör fattas
av forskningskompetenta organ efter en individuell prövning av intressanta
projekt. Jag förordar därför atl 3 milj. kr. ställs lill naturvetenskapliga forskningsrådets
förfogande för dellagande i olika projekt inom i första hand
informationsleknologiområdet (ESPRIT), materialteknikom-rådel (BRITE/EURAM) och
miljövårdsforskning.Utöver de medel som nu anvisas till NFR kommer chefen för
industridepartementet senare denna dag att föreslå att II, 5
milj. kr. anvisas för medverkan i bl. a. ESPRIT och BRITE/EURAM. Jag
förutsätter all användningen av dessa medel på lämpligt sätt koordineras med de
åtgärder NFR stöder. Jag har i denna fråga samrått med chefen för industridepartementet.

Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att
lill Naturvetenskapliga forskningsrådet utöver vad som föreslagits i prop.
1988/89:100, bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare 3000000 kr.

E, Studiestöd m. m.

E 3.
Studiehjälp m.m.

l 1989 års
budgetproposition (prop. 1988/89:100, bil. 10) har under denna

rubrik beräknats ett
förslagsanslag av 2030, 4 milj. kr. Av detta belopp

utgör
studiebidrag till gymnasiestuderande 1 435 milj. kr. Studiebidraget

är beloppsmässigt
samordnat med det allmänna barnbidraget och betalas

således ut med 485 kr. per
månad till studerande som är mellan 16 och 20

år och går i gymnasial
utbildning.

Statsrådet
Lindqvist har nyss föreslagit att barnbidraget skall höjas med

65 kr. per månad. Jag
föreslår motsvarande höjning av studiebidraget

inom studiehjälpen.
Studiebidraget bör alltså utbetalas med 550 kr. per

månad fr.o.m. den 1 juli
1989. Förslaget kräver ändring av 3 kap. 6 §

studiestödslagen
(1973:349).

Elt inom utbildningsdepartementet
upprättat förslag lill lagändring bör Prop. 1988/89: 150

fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 7.1. Bilaga 7

Jag
beräknar kostnaderna lill följd av höjningen lill ca 192 milj. kr. för
budgetåret 1989/90.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

1. anta
ett inom utbildningsdepartementet upprättat förslag lill

lag om ändring av studiestödslagen (1973:349),

2. till
studiehjälp m. m. utöver vad som föreslagits i prop.

1988/89:100 bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare

192000000 kr.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 7.1 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom
föreskrivs att 3 kap. 6 § studiestödslagen (1973: 349)1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3
kap. 6§

Studiebidrag
utgår med 485 kro- Studiebidrag utgår med 550 kro

nor i månaden. nor i månaden.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

i L.agen omtryckt 1987:303.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 12

Bilaga
8

Jordbruksdepartementet

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 20 april 1989 Föredragande: statsrådet Hellström

Prop.
1988/89:150 Bilaga 8

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

NIONDE HUVUDTITELN

C. Jordbruksprisreglering

C 3. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

Chefen
för finansdepartementet har tidigare denna dag bl. a. redogjort för de olika
åtgärder som bör vidtas för atl komma till rätta med den ekonomiska obalansen
i landet på kort och på lång sikt. Bland de åtgärder som föreslås är ell
borttagande av subventionerna på konsumtionsmjölk fr.o.m. den Ijuli 1989 och
som kompensation härför ett ökat slöd lill barnfamiljerna. Belastningen på
förevarande anslag skulle därmed fr. o. m. den Ijuli 1989 minska med 1 756
milj. kr. för helt år räknat. Förändringen innebär en höjning av partipriset på
mjölk med ca 134 öre/liter.

Jag
återkommer senare denna dag med förslag till provisorium för
prisregleringsperioden den 1 juli 1989 — den 30 juni 1990. Jag kommer därvid
föreslå att belastningen på förevarande anslag blir beroende av hur mycket
införselavgifter som flyter in under regleringsåret 1989/90.

1988/89

Beräknad ändring 1989/90

Föredraganden

Anslag

Ersättning
till följd

av
livsmedelssubvenlioner

1756000000

-1756000000

Låginkomstsatsning
m. m.

inom
jordbruket

435000000

Samhällets
delansvar

för
överskotlsarealen

1000

—

Särskilda
undersökningar

670000

Summa

2191671000

-1756000000

Således
bör anslaget för budgetåret 1989/90 föras upp med ett belopp av 435 671000 kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
lill Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1989/90
anvisa ett 1 475000000 kr. lägre belopp än vad som begärts i prop. 1988/89:100
bil. 11.

1
Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 150. Bilaga 8

G. Utbildning och forskning Prop. 1988/89:150

Bilaga 8 G 4. Skogs- och jordbrukets forskningsråd

Europeiskt
forskningssamarbete

Statsrådet
Feldt har tidigare denna dag redogjort för de övergripande motiven för
regeringens ställningslagande till förstärkning av samarbetet med de Europeiska
gemenskapema (EG) på forsknings- och utbildningsområdet. Den forskning som
faller inom jordbmksdepartementets område rör de areella näringarna.

Flera
av EG: s forskningsprogram är av intresse för dessa. För närvarande är det
emellertid endast ett fåtal som är öppna för svenskt deltagande på program-
eller projektnivå.

Ett
program med särskilt intresse för svensk del är Food-Limiled-Agro-Industrial
Research (FLAIR). Programmet pågår fr.o. m. år 1989 och fem år framåt. Del är
öppet för deltagare från icke medlemsstater på projektnivå. Något projektstöd
till företag och forskningsinstitutioner från dessa länder utgår dock inte från
programmets budget. Programmets innehåll koncentreras huvudsakligen till
livsmedelssektorn och särskilt lill kedjan förädling-distribulion-konsumenl.
Livsmedelshygien, mätning och förbättring av livsmedelskvalilet och närings-
och sundhetsaspekter är exempel på delområden som ingår i programmet.
Programmets innehåll och inriktning överensstämmer med målsättningen i del
svenska livsmedelsforskningsprogrammet. Ett dellagande från svensk sida är
möjligt mol bakgmnd av den breda kompelens på området som finns hos t. ex.
forskargrupper vid universiteten i Lund och Göteborg och inte minst vid
Sveriges lantbruksuniversitet. För nästa budgetår bör under jordbmksdepartementets
huvudtitel anvisas 1,5 milj. kr. för projeklmedverkan i FLAIR. Medlen bör
anvisas lill skogs- och jordbmkets forskningsråd. Givelvis bör de möjligheter
ulnylljas som finns att inom ramen för tillgängliga anslag avdela ytterligare
medel för angelägen projektmedverkan. Chefen för industridepartementet har för
avsikt alt senare denna dag ta upp frågan om ytterligare projektmedel för
ändamålet.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all
till Skogs- och jordbrukets forskningsråd för budgetåret 1989/90 - utöver vad
som föreslagits i prop. 1988/89:100 bil. 11 -anvisa ytterligare I 500000kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga 9

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsimarknadsdepartementet Prop. 1988/89:150

Bilaga
9 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande:
statsrådet Thalén

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

Tionde huvudtiteln 1 Inledning

Inriktningen

Efterfrågan
på arbetskraft väntas vara hög och arbetslösheten fortsatt låg under åren 1989
och 1990. Sysselsättningen väntas fortsätta atl öka men i en lägre takt. Som
finansministern tidigare i dag har anfört kommer vissa ekonomisk/politiska
åtgärder att vidtas för all motverka den pris- och kostnadsutveckling som
föreligger. De förslag som finansministern lämnat kan efter en tid komma att
påverka läget på arbetsmarknaden. En beredskap kommer emellertid att
upprätthållas för alt om läget så skulle påkalla med utnyttjande av
finansfullmakten vidtaga erforderliga åtgärder för all hålla arbetslösheten på
en fortsatt låg nivå.

Inom
flera branscher och yrkesområden råder mycket slor efterfrågan på arbetskraft.
För all bl.a. bereda plats för och utnyttja de yrkeskunskaper som flyktingar
och andra invandrare tillför landet kommer jag därför att föreslå vissa
regeländringar inom arbetsmarknadsutbildningen.

Jag
kommer också att föreslå en möjlighet till en mindre omfördelning inom anslaget
B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder för atl möjliggöra en ökning av
rehabiliteringsinsatserna för byggnadsarbetare inom den s.k. Galaxen.

Dessa
förslag är ägnade att utgöra ett tillskott lill de i budgetpropositionen
föreslagna och av riksdagen nyligen antagna utbildnings- och rehabiliteringsåtgärderna
för att främja utbudet av och för att ta tillvara arbetskraften inom landet,
och föratt underlätta för dem som har svårigheter, att få en fast förankring på
arbetsmarknaden.

För
att bidra till att läcka bristen på personal inom vissa utsatta yrkesområden
kan emellertid som en andrahandsålgärd rörligheten på den fria nordiska
arbetsmarknaden underVåttas. Jag kommer därför all föreslå att bidrag lill
sökanderesor skall kunna beviljas arbetssökande från Norge på samma villkor som
gäller för sökande från Finland och Danmark.

1 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 9

Även
i nuvarande arbetsmarknadsläge råder regionala skillnader på Prop.
1988/89:150 arbetsmarknaden. Del är därför viktigt atl bedriva en aktiv
regionalpoli- Bilaga 9 lik.

Som
elt led i regeringens regionalpolitiska satsningar för alt stärka utvecklingen
i Västernorrlands län kommer jag att föreslå, alt medel lillskjuts för bildande
av elt regionall investmentbolag och att särskilda resurser tilldelas länet för
kompelenshöjande insatser och regionala utvecklingsprojekt. Vidare kommer jag
alt redogöra för ett antal andra åtgärder som bör ha en positiv effekt för
utvecklingen i Väslernorrlands län.

Vissa
konkreta mål för arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår kommer också all
redovisas.

Arbetsmarknadspolitiken
och statsmakternas möjligheter att påverka utvecklingen på arbetsmarknaden och
i arbetslivet är emellertid inte endast en fråga om insatser av resurser i
form av pengar och personal. De välfärdseffekter som olika system och
verksamheter kan åstadkomma kan påverkas av ansvarsförhållanden,
samarbetsformer, regelverk, anslagslek-nik och incitament.

Medborgarnas
anspråk och förväntningar på den offentliga sektorn ställer höga krav på
effektivt resursutnyttjande och kvalitetsutveckling, samt på flexibilitet och
anpassning lill individuella och kollekliva önskemål.

Den
fortsatta utvecklingen och förnyelsen av arbetsmarknadspolitiken är därför en
fråga dels om all utforma, dimensionera och samordna lämpliga åtgärder utifrån
ett helhetsperspektiv, dels om att pröva olika regel- och åtgärdssyslem med
anknytning lill arbetslivet i vid mening så att dessa, även om syften och mål
är tydligt formulerade och önskvärda, ändå inte motverkar varandra.

Problemen
på arbetsmarknaden och inom arbetslivet är sammanflätade och komplicerade.
Problemområden som hörsamman kan oftast inte lösas var för sig. Det är därför
många gånger nödvändigt att försöka spränga traditionella ramar för olika
politikområden och oförväget och med fantasi angripa problemen inom hela
arbetslivet.

Mot
bakgrund av bl.a. arbelsmiljökommissionens uppdrag, den debatt om arbetslinjen,
arbetsmiljö och rehabilitering som pågått under senare lid samt en skrivelse
från AMS den 10 mars 1989, kommer jag atl redovisa mina överväganden rörande
inriktningen av reformarbetet i ett bredare och längre perspektiv än vad som
påkallas av de konkreta förslag till förändringar av anslag och regelverk för
nästa budgetår, som jag strax återkommer lill.

Jag
ser del som ell första steg i en handlingsplan tor alt hävda arbetslinjen inom
hela arbetsmarknads- och arbelslivspoliliken under 1990-talel.

Målen
är flerfaldiga. Del gäller all ta vara på de möjligheter som det

förbättrade läget på den öppna arbetsmarknaden erbjuder. Ell viktigt mål

är också all stimulera till ökade arbetsinsatser och förbättrad produktivitet

genom all förslärka ekonomiska incitament och underiätta för alla grupper

att utveckla sin yrkeskompetens. Det handlar vidare om all främja rehabi

litering och återgång i arbete, att motverka utslagning, samt att underlätta 2

inträdet på arbetsmarknaden.

Medlen
är mer ensartade. De kan sammanfattas med; aktivitet och inte Prop.
1988/89:150 passivitet. Genom en ytteriigare satsning på arbetslinjen -
arbetsförmed- Bilaga 9 ling, utbildning, rehabilitering och förebyggande
åtgärder — inom hela arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken kan såväl
fördelningspolitiska som tillväxlpolitiska mål nås. Därmed kan också den
offentliga sektorn avlastas betydande kostnader för passiva åtgärder.

AMS
framställning

AMS
har i skrivelse den 10 mars 1989 redovisat sin bedömning av den förväntade
utvecklingen på arbetsmarknaden och behovet av insatser utöver dem som har
föreslagits i årets budgetproposition. AMS lar upp frågor av olika karaktär.
Något behov av ytterligare anslag av konjunkturella skäl anges inte föreligga.
Med arbetslinjen som utgångspunkt presenterar AMS förslag till en
ulbudsstimulerande politik för 1990-lalet. Utgångspunkten är en mer aktiv
användning av de ekonomiska resurser som i dag står lill förfogande för all
trygga individens försörjning.

Det
bör enligt AMS vara möjligt alt slå vakt om inkomsttryggheten och samtidigt
mycket starkare fokusera på det som är allra viktigast, nämligen hälsa, arbete
och utbildning.

Styrelsen
vill därför kasta om bevisbördan mellan aktiva och passiva åtgärder, dvs. alla
aktiva åtgärder skall vara noga prövade innan ofta långvariga inkomslsiödjande
åtgärder vidtas.

För
att uppnå detta bör de kritiska punkterna i arbetslivet angripas och nya
möjligheter skapas. Incitamenlstmkluren behöver ändras så att den bättre
underlättar inträdel i och återgången lill arbetslivet, och motverkar
utslagning och bidragsberoende.

Del
gäller enligt AMS alt frigöra sig från traditionella bindningar i hela
utbildningsväsendet. Billiga överdimensionerade utbildningar blir dyra om de
inte leder till arbete utan lill omskolning eller arbetslöshet.
Under-dimensionerad utbildning leder till brislproblem och köer, och till löneglidning,
inflation och utebliven produktion.

Men
del handlar också om att vidga synen på och bedömningen av människors
hälsostatus och arbetsförmåga. Hinder som bevarar människor i en viss kategori
helt eller delvis utanför arbetslivet, och som formellt eller psykologiskt
försvårar för dem atl arbeta, måste brytas ner effektivare.

Det
gäller enligt AMS, atl i stället skapa bättre möjligheter och incitament för
den enskilde, för arbetsgivaren och för försäkringssystemen, som gör atl
anställda kan stanna kvar i arbetslivet och som förhindrar utslagning. På
samma sätt gäller det all underlätta stegel in på arbetsmarknaden för de
nytillträdande och steget tillbaka till arbetsmarknaden för dem som en gång har
lämnat den.

Försäkringssystemen
bör enligt AMS utformas så att de också blir en viktig länk tillbaka till
aktivt arbete. Del gäller alt öppna slussar och skapa övergångar från
ekonomiskt och mänskligt kostsam passivitet till produktiv och utvecklande
aktivitet och delaktighet.

AMS redovisar förslag till
förändringar av änslagsteknik och vissa regel- Prop. 1988/89:150 ändringar inom
arbetsmarknadsutbildningen samt en förändring av bidrag Bilaga 9 till
utbildning i förelag till en ny stödform som benämns stöd lill förelagens
personalutbildning. Vidare föreslår AMS en administrativ förenkling innebärande
atl arbetsprövning får användas av arbetsförmedlingens arbetsvägledare, utan
all de sökande behöver bli föremål för en formell inskrivning vid
arbetsmarknadsinstitut (Ami). Dessutom föreslår AMS ytterligare 15 milj. kr.
lill stmkturslödel för byggarbelsmarknaden (Galaxen). Anslaget för
yrkesinriktad rehabilitering föreslås i fortsättningen anvisas i form av ett
ramanslag, och medlen för lokalkostnader räknas upp. Vidare föreslås en
utvidgning av försöken med flexibelt lönebidrag, och alt försöken även skall
innefatta vissa unga och gravt handikappade ungdomar under 25 år. Den
särskilda ramen för arbetsbiträde i kombination med lönebidrag bör tas bort,
och ramen för särskilt lönebidrag bör ändras. Ett förslag lill syslem för
vilande pensionsrättighet las slutligen upp.

Ytterligare
ett antal skrivelser har kommit in till regeringen angående ändringar eller
förstärkningar av de arbetsmarknadspolitiska åtgärdema.

2 Föredragandens överväganden

Jag
bedömer att mina förslag i budgetproposilionen i allt väsentligt svarar mot de
behov av resurser för arbetsmarknadspolitiken som för närvarande kan fömtses
för nästa budgetår. De justeringar som jag strax mer utförligt kommer att
redovisa innebär främst vissa regeländringar inom arbetsmarknadsutbildningen,
bidrag tifl sökanderesor från Norge, en möjlighet lill omfördelning av medel
för all öka resurserna inom den s.k. Galaxen saml vissa åtgärder i
Väslernorrlands län.

De
förslag som kommit in och som jag inte lar upp i det följande harjag inte
funnit anledning all tillstyrka.

Som
jag inledningsvis påpekade anser jag emellertid, att det nu också kan vara lämpligt
att utveckla några av mina övergripande uppfattningar om arbetsmarknads- och
arbelslivspoliliken. Ell inlerdepartementalt samarbete pågår rörande skilda
arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor. Tillsammans med arbetsmiljökommissionens
arbete kommer della att utgöra en viktig gmnd för den närmare konkretiseringen
av vissa av mina överväganden och för arbetet inom arbetsmarknadsdepartementet
under den närmaste tiden.

Förstärkning
av arbetslinjen inom arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken

Del
ambitiösa målet om arbete åt alla har ställt stora krav på arbetsmark

nadspolitiken under regeringens två första mandatperioder. Med begrep

pet "arbetslinjen" som ledstjärna haren förnyelse av politiken
genomförts.

Ålgärdsuppsällningen har ändrats. Nya medel har införts allt efler att

fömtsättningar och behov har skiftat. Personalökningar har medgivils.

Arbetsmarknadsverket har blivit en mer slagkraftig och effektiv organisa

tion. Ny teknik har introducerats och nya och effektivare arbetsformer har

utvecklats för att förmedlingen på bästa sätt skall kunna motsvara de krav

och
önskemål som ställs från arbetssökande och arbetsgivare i dag och på Prop.
1988/89: 150

1990-talet. Bilaga 9

Arbetslinjen
har stärkts. Sysselsättningen är högre än någonsin. Arbetslösheten har
tvingats ner till den lägsta nivån under 1980-talet. 1 några län har
arbetslösheten pressats ner till 1960-talets nivåer.

Den
aktiva arbetsmarknadspolitiken har ett brett slöd inom landet. Inlernationelll
tilldrar sig denna politik ett större Intresse än någonsin tidigare.

Arbetsmarknaden
har under några år kännetecknats av hög efterfrågan på arbetskraft. Detta har
lett till all företag och förvaltningar på sina håll mött svårigheter atl
rekrytera arbetskraft och all behålla sin personal. Ell minskat inflöde av
ungdomar lill arbetsmarknaden och därmed minskad total rörlighet kan väntas
accentuera della ytterligare under de närmaste åren.

I
linje med den svenska arbetsmarknadspolitikens tradition har därför skett en
omorientering med fokusering på ulbudsstimulerande insatser, främst förmedling,
utbildning och rehabilitering.

Den
starka efterfrågan på arbetskraft har samtidigt blottställt problem, som vid
ett sämre läge tenderar alt hamna i bakgrunden. Det gäller frågor som brister
inom arbetsmiljön, produktivitetsutvecklingen, kostnadsrelationen mellan
aktiva och passiva åtgärder inom arbetslivet etc.

Jag
kommeri det följande atl behandla sådana frågor uttryckt som ell första steg i
en handlingsplan för alt ytterligare stärka arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken
och för all få till stånd samma synsätt inom arbelslivspoliliken. Min
redogörelse kommer atl beröra viktiga spörsmål rörande arbetsmiljön, utbudet av
arbetskraft, rehabilitering contra inkomsttransfereringar, kompetensutveckling
för ökad produktivitet och tillväxt, situationen för flyktingar och andra
invandrare saml frågor rörande vilande förtidspension.

Brister
i väljarden

Ambitionerna
inom arbetsmarknadspolitiken är inte enbart eller primärt av kvantitativ
karaktär. I direktiven (dir. 1988:63) till arbelsmiljökom-missionen, som
tillsattes hösten 1988, pekade regeringen på allvarliga brister i välfärden.

Det
föreligger en oroande utveckling när det gäller arbetsskador, långtidssjukskrivningar
och förtidspensioneringar. Bakom detta döljer sig oacceptabla förhållanden,
som i många fall leder lill utslagning från arbetsmarknaden.

1
direktiven påpekas all såväl individuella och sociala som ekonomiska skäl talar
för atl kraftfulla insatser bör göras från många olika håll för atl vända denna
utveckling. Kommissionens uppgift är all föreslå ändringar av sådana
förhållanden i arbetslivet, som orsakar mänskligt lidande och försämrad
livskvalité, och som i stor utsträckning också leder lill förtidspensionering.

Samtidigt
understryks att del gäller att genom aktiva åtgärder öka möj-

tl Riksdagen 1988/89. 1 .saml Nr 150. Bilaga 9

ligheterna för de drabbade
all komma tillbaka lill ett lämpligt arbete. Del Prop. 1988/89:150

synsätt som arbetslinjen ger uttryck för skall tillämpas. Bilaga
9

Tillsättandet
av arbelsmiljökommissionen skall ses som en accentuering av välfärdsdimensionen
i arbetsmarknads- och arbelslivspoliliken. Kommissionens arbete skall vara
avslutat i juni år 1990.

Fler
människor i arbete

De
anspråk som kommer att ställas från olika delar av den svenska ekonomin under
1990-lalel indikerar att en hårdnande konkurrens om arbetskraften kan
förväntas. Faktorer som redan högt kvinnligt arbetskraftsdeltagande, krympande
kullar av yngre nyinlrädande och fler medelålders personer på arbetsmarknaden
innebär att det finns anledning att räkna med växande tröghet och
rekryteringsproblem på flera delarbels-marknader. Della kan i sig komma all
utgöra en restriktion för tillväxten i ekonomin.

Utvecklingen
får emellertid också lill konsekvens atl tillförseln av ny kunskap reduceras.
Sammantaget skärper detta kraven på arbetsmarknadens anpassningsförmåga och
funktionssätt. Det förstärker dessutom behoven av vidareutbildning.

Arbetsmarknadens
omställningsförmåga och flexibilitet måste bibehållas och utvecklas
ytterligare. Della är ur konkurrenssynvinkel utomordentligt viktigt.

Den
generella ekonomiska politiken är betydelsefull för att hålla fömyel-selaklen i
näringslivet på en hög nivå. Den måste emellertid kompletteras med en aktiv
arbetsmiljö-, arbetsmarknads- och regionalpolitik.

Jag
ser della som investeringar. Aktiva åtgärder inom nämnda politikområden är
produktiva investeringar för att utjämna regionala obalanser och ge fler
människor arbete och för atl få bättre arbeten. Arbetslinjen, återanpassning
och rehabilitering skall också på alla sätt prövas som alternativ lill passiv
socialförsäkringsersättning. Alla behövs på arbetsmarknaden och därför skall
vägarna in på arbetsmarknaden vara breda och lättillgängliga.

Satsningarna
är nödvändiga för att rusta upp för individen dåliga och för samhället
kostsamma arbeten, för att gynna anpassning och rörlighet på arbetsmarknaden,
för atl tillgängliga resurser i hela landet skall kunna utnyttjas optimalt och
effektivi och för att främja produktivitet och tillväxt i hela ekonomin. Della
kan och skall ske utan avkall på de fördelningspolitiska ambitionerna.

Målen
om tillväxt, god arbetsmiljö och rättvis fördelning är ömsesidigt

beroende av varandra. Tillväxten förutsätter elt bättre utnyttjande av

arbelskraflstillgångarna. Det innebär bl. a. krav på att alla arbetskraftsre

surser mobiliseras. Utformningen av arbetsmiljöer och arbetsförhållanden

i vid mening ställs därigenom i fokus. Orsakerna lill frånvaro och utstöt-

ning från arbetsmarknaden, exempelvis till följd av dåliga arbetsförhållan

den och arbetsmiljöer, arbetsskador etc, måste angripas. Definitiv utslag

ning och förtidspensionering måste så långt möjligt förhindras genom elt

aktivt sökande efter alternativ. Inkomst från produktivt arbete är gmnd- "

läggande
för en rättvisare fördelning.

Rätten
till arbete och arbetslinjen skall vara gmnden för hela arbets- Prop.
1988/89: 150

marknads- och arbelslivspoliliken. Bilaga 9

Enligt
min mening har AMS redan i dag fömtsättningar och resurser för att verka i
denna riktning. Det genomgripande förnyelsearbetet, den nya tekniken och
arbetsmetoderna, omfördelningen av resurser från central till lokal nivå och
prioriteringen av utåtriktade aktiviteter som skett och fortgående utvecklas
har skapat ökat utrymme för all hävda arbetslinjen. Det är viktigt att AMS
fortsätter på den inslagna vägen.

De
handlingsprogram för olika problemområden och branscher som AMS och parterna på
arbetsmarknaden gemensamt har utformat är goda exempel på den inriktning som
verksamheten nu har fått. Den rekommendation som AMS och de kommunala parterna
undertecknat, i syfte att ge alla deltidsarbetslösa inom kommuner och landsting
den arbetstid de vill ha, är ett annat exempel. Fantasi och konstmktivt
nytänkande är nödvändigt för atl minimera det i sig orimliga förhållandel att
tusentals människor inom vård och omsorg är delvis arbetslösa samtidigt som
bristen på arbetskraft inom dessa sektorer blir alltmer besvärande.

Problemen
inom och kraven på del privata näringslivet är likartade. Brister och svagheter
i arbetsmiljö och arbetsorganisation kommer tydligare till uttryck i ett läge
med knapphet på arbetskraft.

Det
är elt överlevnadsvillkor för industrin all kunna rekrytera ungdomar. Del
kräver en realistisk inställning till och förståelse för ungdomarnas anspråk
och attityder. Det kräver nytänkande och elt snabbt agerande, eftersom det tar
tid att ändra på arbetsförhållanden och återvinna ungdomarnas förtroende.
Problemen finns inom stora delar av industrin, och kan endast lösas av
Företagen själva.

Arbetslinjen
visavi socialförsäkringssystemet

Som
ett led i den generella välfärdspolitiken ges via olika försäkringssystem
inkomslskydd och ersättning vid sjukdom, olyckor, arbetslöshet etc. Systemen
utgör ett av fundamenten för välfärdssamhället. Dessa rättigheter skall
bevaras.

Inkomsttryggheten
via försäkringssystemen för personer i produktiv ålder bör emellertid betraktas
huvudsakligen som elt självklart delmål. Ur mänsklig och ekonomisk synvinkel
bör ambitionen enligt min mening vara högre. Människor i produktiv ålder bör så
långt möjligt återigen beredas plats i en arbetsgemenskap. Aktivitet och inte
passivitet är kännetecknet för den svenska arbetsmarknads- och
arbetslivspolitiken.

Arbetslinjen
bör således gälla som mål även i gränslandet mellan arbetsmarknadspolitiken
och socialförsäkringssektorn. Så många som möjligt måste bislås med att komma
tillbaka in i arbetslivet långt innan diskussioner om förtidspensionering blir
aktuella. Försäkringssystemen bör utformas så att de också blir en viktig länk
tillbaka till produktivt arbete.

Den
nuvarande utvecklingen av långtidssjukskrivningar och förtidspension måste
således brytas. Ingen är fullt arbetsför efter all ha varit overksam en längre
tid. Efter ett antal månader kan sjukskrivningstidens längd i sig många gånger
vara elt större hinder för återgång lill arbetet än den

urspmngliga
sjukdomsorsaken. Den starkaste rehabiliterande kraften är Prop. 1988/89: 150
oftast kontakten med arbetsplatsen, känslan av att det är där man behövs
Bilaga 9 och känslan av atl vara efterfrågad.

Del
är därför viktigt att satsa på bättre arbetsmiljöer, arbetsinnehåll och
utvecklingsmöjligheter på arbetsplatserna i alla sektorer av arbetslivet för
alt förhindra att arbetsolycksfall, arbetssjukdomar och utslagning uppkommer.

Ansvaret
för della vilar på arbetsgivaren. I enlighet med tradition och lagstiftning på
den svenska arbetsmarknaden bör utvecklingsslrävandena ske i nära samarbete med
de anställda och deras fackliga företrädare.

Företagshälsovården
är en betydelsefull resurs i arbetet med att förebygga skador och ohälsa i
arbetslivet. Dess uppgifter är i huvudsak tekniskt, medicinskt och psykosociall
förebyggande samt i viss utsträckning sjuk vårdande och rehabiliterande. Den är
en utredande och rådgivande expertresurs åt arbetsgivare och arbetstagare. Ca
75% av de anställda har nu tillgång till företagshälsovård. Del är viktigt alt
förelagshälsovårdens kompetens och resurser tas tillvara i arbetsmiljöarbetet.
Jag vill i sammanhanget erinra om att en arbetsgmpp inom
arbetsmarknadsdepartementet nu ser över förelagshälsovården tillsammans med
företrädare för arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter. Bl. a.
överväger gmppen hur man skall kunna komma närmare målet förelagshälsovård ål
alla genom en ökad anslutning till företagshälsovård.

Det
är viktigt atl i yrkesinspektionens tillsynsverksamhet poängtera arbetsgivarens
ansvar för skyddsverksamheten.

I
första hand måste man söka förebygga arbetsskador och utslagning. De som ändå
drabbas måste få rehabiliterande och andra stödinsatser som gör det möjligt att
vara kvar på arbetsplatsen. Om den fysiska och psykiska belastningen på
arbetsplatsen inte kan förändras på ett sådant sätt all den anställde kan vara
kvar i arbetet, är del en viktig uppgift för samhället — bl. a. via samverkan
mellan arbetsförmedling och försäkringskassa — all medverka till att den
enskilde kan finna ett annat och lämpligare arbete.

Solidaritet
med de svaga, med dem som riskerar utestängning eller utslagning från
arbetsmarknaden, innebär att alla aktiva åtgärder och
rehabiliteringsmöjligheter måste prövas noggrant innan ofta långvariga
inkomststöd kommer i fråga.

Det
är enligt min mening därför angeläget att se över samspelet mellan
socialpolitiken och arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken för atl därmed
förbättra arbetslivet i stort. Som nämnts innebär direktiven lill arbetsmiljökommissionen
en markering av all arbetslinjen skall gälla också i
rehabiliteringsverksamheten. Där understryks tydligt arbetsgivarens ansvar för
att förebygga arbetsskador och utslagning, liksom ansvaret för att anpassa
arbetsplatserna efter individernas förmåga.

Det
är en uppenbar nackdel med nuvarande socialförsäkringssystem att de i mycket
liten grad uppmuntrar den enskilde att återvända till arbetslivet.
Rehabilitering, sjukvård och utbetalning av ersättning handhas dessutom av
olika myndigheter och olika huvudmän vilket försvårar en samordning.

Del
måste bli enklare och attraktivare att på nytt pröva ett produktivt 8

arbete.
Därför krävs mer av en helhetssyn inom offentlig verksamhet. Det Prop.
1988/89:150 ligger också väl i linje med del arbete som inletts för all fömya
och Bilaga 9 utveckla den offentliga sektorn. Resurserna skall satsas på de
verksamheter och välfärdssystem som visar sig ge det största utbytet i form av
rättvis fördelning, välfärd och trygghet.

Remissbehandlingen
av rehabilileringsberedningens förslag, (SOU 1988:41) Tidig och samordnad
rehabilitering, pågår. En interdepartemental arbetsgmpp har inlett en översyn
av de åtgärder som krävs för alt via samspel mellan arbetsmarknadspolitiken och
socialförsäkringssystemen skapa incitament lill och underlätta för den enskilde
att snabbt återvända till arbetslivet. Jag avser att senare, och efter samråd
med socialministern, återkomma lill regeringen med de förslag som kan bli
aktuella inom arbetsmarknadspolitiken.

KompetensutveckUng
för ökad produktivitet och tillväxt

Arbetet
är viktigt för den personliga utvecklingen och identiteten. Intressanta och
förkovrande arbeten främjar engagemang och delaktighet i arbetslivet och i
samhällsgemenskapen i övrigt.

Del
framlida arbetslivet kommer alt ställa ökade krav på utbildning och kunnande.
En hårdnande intemationell konkurrens gör ökad produktivitet lill en
fömtsättning för fortsatt tillväxt och ett villkor för företagens överlevnad.
Allt större tonvikt kommer därför att behöva läggas på utvecklingen av
arbetsorganisationen och på kompetensutveckling och intemut-bildning i förelag
och förvaltningar.

Vid
konkurrens om arbetssökande blir möjligheter till utveckling genom
internutbildning ett starkt rekryteringsargument. Arbetstagare som ges
möjlighet lill fortbildning kan också mycket bättre än andra delta i och aktivt
bidra lill de snabba förändringarna i teknik och arbetssätt.

En
satsning på kompetensutvecklande internutbildning är en konkret handling som
ger trovärdighet åt uppfattningen att personalen är den viktigaste resursen i
produktionslivet. Detta är inte minst viktigt när det gäller vidareutbildning
av äldre.

Det
är emellertid inte enbart utbildning i form av kurser och konferenser som är
betydelsefullt för fortbildningen. Ungdomens fordringar på morgondagens
arbetsmarknad reser krav på ett närmande mellan produktion och utbildning — ett
arbetsliv som inte enbart tar i anspråk kunskaper, utan som i sig ger
kunskaper.

Att
förverkliga visioner och skapa ny företagskultur i traditionsbundna
förvaltningar och företag är en komplex uppgift. Del ställer krav på en
omprövning av hierarkiska stmkturer, av delegerings- och rotationsstrate-gier,
av belöningssystem för både prestation och kompetens m. m.

De
dominerande ulbudsbegränsningama är obenägenhet att byta bostadsort och
bristfällig utbildning. De lokala och intema arbetsmarknaderna får därför allt
större betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt och för den ekonomiska
tillväxten.

Det
är angeläget all arbetsgivama uppmärksammar delta. Inlem kompetensutveckling
tillhör främst deras ansvarsområde. Frågans betydelse

för tillväxt och
stmkturomvandling och fördelningen mellan olika gmpper Prop. 1988/89: 150 gör
den emellertid också till ell samhällsintresse. Den måste därför ses i Bilaga 9
sammanhang med andra utbildnings- och arbelsmarknadspolitiska insatser. Den
kartläggning och utredning rörande personalutbildning i arbetslivet som jag
aviserade i budgetpropositionen kommer atl utgöra utgångspunkten för mina
överväganden om former, inriktning och resurser för att stimulera en allmän
kompetensutveckling i arbetslivet. Jag återkommer till regeringen senast under
hösten i år med förslag till direktiv tfll en sådan utredning.

Flyktingar
och andra invandrare

Flyktingar
och andra invandrare är högt prioriterade gmpper inom arbetsmarknadspolitiken.
Både sociala och ekonomiska skäl motiverar della. De utgör dessutom ett viktigt
arbelskraftstillskott.

AMS
antog år 1986 ell arbetsmarknadspolitiskt program för invandrare, "Öppna
dörrama för invandrare", som syftar lill att klargöra verkets policy och
roll när det gäller service till invandrare.

Arbetslinjen
skall självfallet gälla också för flyktingar och andra invandrare. Väntetiden
från del att uppehålls- och arbetstillstånd beviljats och lill dess ett arbete
kan påbörjas måste göras så kort som möjligt. Del är viktigt framför allt ur
mänsklig synvinkel. Kostnadsaspekten är emellertid också betydande. I samband
med utplacering i kommun av flyktingar och andra personer som erhållit
uppehålls- och arbetstillstånd är tillgången på arbete en allt viktigare
aspekt. Starka skäl talar således för att utnyttja resursema på ett aktivare
sätt som påskyndar och förenklar anpassningen lill del nya hemlandet.

AMS
har därför fåll särskilda medel för åtgärder som underlättar dessa gmppers
inträde på arbetsmarknaden. Jag bedömer all de resurser som totalt ställts till
förfogande bör medge kraftfulla insatser för att bereda invandrare och
flyktingar ökade möjligheter all delta i arbetslivet på likvärdiga villkor med
svenskar.

Jag
har av statsrådet Lööw erfarit att det pågår en översyn äv nu gällande ordning
för ersättning till kommunema för mottagande av flyktingar m.fl. Syftet med
översynen är att skapa ett enkelt system som stimulerar tifl aktiva åtgärder
för flyktingama, för att underlätta för dem att så tidigt som möjligt få
fotfäste på arbetsmarknaden.

Jag
har vidare av statsrådet Persson erfarit all skolöverstyrelsen (SÖ) har
påbörjat en utvärdering av svenskundervisningen för invandrare.
Riksrevisionsverkel (RRV) har dessutom fått i uppdrag att analysera om del i
systemet för svenskundervisning för invandrare (sfi) finns inbyggt sådana
hinder all invandramas möjligheter att snabbt komma in i det svenska samhället
försvåras. Förslag till åtgärder kan bli aktuella under hösten.

Möjligheterna
till egen försörjning kan väsentligen förbättras om social

tjänst och arbetsförmedling har ett nära lokalt samarbete. Genom förslaget

till ny organisation av invandrarverket (prop. 1988/89:105) kommer en

regionalisering av verksamheten att äga mm, vilket bör underiätta och 10

förbättra
ett sådant samarbete. Redan under studietiden på grund-sfi bör Prop.
1988/89:150 information om den svenska arbetsmarknadens villkor och
möjligheter Bilaga 9 lämnas. En preliminär handlingsplan bör vara upprättad
innan grund-sfi-studierna är avslutade. Alla möjligheter till att varva
svenskstudier med arbetslivserfarenhet bör utnyttjas.

Som
jag redan nämnt i årets budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 12, s. 33)
har regeringen givit socialstyrelsen och AMS i uppdrag all gemensamt la
initiativ lill insatser som förstärker och utvecklar samarbetet mellan
arbetsförmedling och socialtjänst. Uppdraget skall redovisas senast den 1
januari 1990.

Del
är angelägel både för den enskilde invandraren och för del svenska samhället
all bättre än hittills ta tillvara den yrkeskunskap invandraren har från sill
hemland. I det syftet tillsattes år 1987 en arbetsgrupp för bedömning,
värdering och prövning av utländsk utbildning, examina och yrkeskunskap.
Arbetsgruppen beslår av representanter för AMS, SÖ, SIV, UHÄ m.fl. och arbetet
pågår fortfarande. Utvecklingsarbetet med bl.a. Yrkesprövning för invandrare
(YPI) som AMS genomför inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen har g-vit goda
resultat beträffande prövning och värdering av utländsk yrkeskompetens. Det bör
drivas vidare.

Arbete
åt förtidspensionerade

Antalet
förtidspensionerade har fortsall all öka under del senaste årtiondet. Ca 50
000 nya förtidspensioner inkl. sjukbidrag beviljas årligen. Den ökande andelen
äldre i befolkningen liksom ökningen av antalet sjukdagar och
arbetsskadeanmälningar indikerar atl ökningstakten av förtidspensioneringarna
kan komma att bli ännu högre framöver.

Samtidigt
kan konstaleras all ca 70% av de förtidspensionerade är 50 år eller äldre och
ca 40% är i åldern 60 — 64 år. Förtidspensionerade har skador eller sjukdomar,
som begränsar arbetsförmågan. Del innebär inte att de är helt arbelsoförmögna.
De behöver emellertid hjälp med atl finna lämpligt arbete och
arbetsförhållandena måste anpassas lill deras förutsättningar. Om en tiondel
av de förtidspensionerade skulle kunna få halvtidsarbete, skulle detta
innebära elt arbelskraftstillskolt motsvarande 17 000 årsarbetskrafter.

Alternativa
tekniska lösningar kan diskuteras för atl underlätta för förtidspensionerade
att återgå i arbete. Den lösning som AMS har förordat är, att pensionen sätts
ned med ett belopp som motsvarar den arbetade liden (hellid eller halvlid) och
all förtidspensionen omvandlas lill ett lönebidrag som lämnas lill
arbetsgivaren i relation till den anställdes arbetsförmåga. Den som får en
sådan lönebidragsanställning skall kunna ha sin pension vilande under den lid
anställningen varar. Pensionen skall således kunna återfås ulan ny prövning,
när arbetet upphör.

Jag
vill erinra om alt det med nuvarande regler finns möjlighet all verka

för
det syfte som förslagen har. De arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som

står
lill förmedlingarnas förfogande, bör kunna användas för all underlätta

för
förtidspensionerade, som så önskar, all återgå i arbete. Pensionen kan

vara vilande i upp lill
två år för den, som vill pröva elt arbete. Man kan Prop. 1988/89:150

således få pension på nytt, om man inte klarar alt arbeta. Bilaga
9

Möjligheten
all låta en pension vara vilande vid en återgång i arbete har hittills
utnyttjats i myckel liten utsträckning. Del kan finnas flera förklaringar till
della, bl.a. all arbetsmarknaden inte varit öppen för att la tillvara
förtidspensionerades arbetsutbud. En annan förklaring kan vara att reglerna
inte ger tillräcklig stimulans för den enskilde att återgå i arbete.

AMS
förslag ligger principiellt i linje med den inställning jag förordar. Aktiva
insatser för att människor skall kunna delta i arbetslivet är bättre än passiva
konlantstöd till försörjningen. Det gäller att utgå från människors
arbetsförmåga och inte från hindren för arbete. I åtskilliga fall skulle många
av dessa människor kunna göra en insats, om arbetslivet var bättre anpassat
lill deras förulsällningar.

Emellertid
behöver olika frågor utredas ytterligare. De förslag som har lagts fram av
rehabiliteringsberedningen kan också få betydelse i sammanhanget och del kan
finnas anledning atl återkomma till riksdagen i dessa frågor.

Vissa
mål fiir nästa budgetår

I
årets budgetproposition utlovade jag att jag skulle återkomma lill regeringen
med en ylleriigare precisering av vissa mål för arbetsmarknadspolitiken under
budgetåret 1989/90.

Den
inriktning som jag redovisade i budgetpropositionen ligger fast.
Huvudinriktningen är:

— att
tillgodose arbetskraftsbehovet inom industrin, vården och omsorgen, och

— att
samtidigt utnyttja den stora efterfrågan på arbetskraft till atl stödja svaga
grupper som trots del goda arbetsmarknadsläget har svårigheter alt få arbete.

Följande
mål är, som jag nämnde i budgetpropositionen, särskilt angelägna:

— de
arbetslösa, särskilt de långtidsarbetslösa, skall ges en sådan service atl de
snabbare får arbete och deras arbetslöshetstider därmed minskas

— vakansliderna
för de lediga platserna bör minskas eller hållas oförändrade

— det
nuvarande konjunkturiäget måste utnyttjas för atl ylleriigare motverka
arbetslösheten bland dem som har särskilt svårt alt få ell arbete. Jämfört med
innevarande budgetår bör fler invandrare, arbetshandikappade och
långlidsarbelslösa ges ett arbete eller en lämplig arbetsmarknadsutbildning

— för
atl ylleriigare öka möjligheterna atl arbetsplacera arbetshandikappade bör
övergångarna från arbete med lönebidrag till arbete utan lönebidrag öka,
speciellt inom offentlig sektor och bland de allmännyttiga organisationerna

— inriktningen
av arbetsmarknadsutbildningen skall bättre anpassas till arbetsmarknadens behov
och resurserna utnyttjas effektivare

-
de arbetsmarknadspolitiska medlen skall i ökad utsträckning användas Prop.
1988/89:150

för att motverka en könsuppdelad arbetsmarknad. Bilaga 9

På
vissa punkter villjag nu ytterligare precisera målen.

Minskade
arbetslöshetstider

En
stark prioritering av resurserna lill de sökande med en svag ställning på
arbetsmarknaden bör leda till atl arbetslöshetstiderna kan sänkas.

Vakanstiderna
för de lediga platserna bör minskas

Trots
den myckel stora efterfrågan på arbetskraft har inte vakanstiderna för de
lediga platserna förlängts nämnvärt, vilket har varit vanligt vid tidigare
konjunkturuppgångar. Detta är mycket positivt.

Det
platsinriklade arbetssättet har bidragit till atl platser har kunnat tillsättas
snabbt och väl. Arbetsgivarna har också visat tendens till att jämka sina krav
för att få lämplig arbetskraft. 1 budgetpropositionen angav jag atl målet borde
vara atl vakansliderna åtminstone hölls oförändrade. Del bör nu vara möjligt
att skärpa målet till alt vakanstiderna skall ytterligare minskas. De
arbelsmarknadspolitiska resursema bör nu utnyttjas för all öka
arbetskraflsutbudet och underlätta rörligheten på arbetsmarknaden så atl
flaskhalsar motverkas framför allt inom industrin, vården och omsorgen.

Flyktingar
och andra invandrare

Arbetslösheten
bland utländska medborgare är ungefär dubbelt så hög som bland svenska
medborgare. Samtidigt slår en betydande del av de utländska medborgarna
utanför arbetsmarknaden. År 1988 tillhörde 84% av alla personer i åldern 16 —
64 år arbetskraften — dvs. de arbetade eller sökte arbete. Bland utländska
medborgare från andra länder än de nordiska var arbetskraftsdeltagandet 67%.

Insatser
måste göras så att invandrarna bereds likvärdiga möjligheter att delta i
arbetslivet som den övriga befolkningen. Arbetskraftsdeltagandet bland
utländska medborgare bör inte avvika nämnvärt från den nivå som gäller för
befolkningen i övrigt. Arbetslösheten bland invandrarna måste sänkas.

De
resursförstärkningar som regeringen föreslog i budgetpropositionen möjliggör
elt än mer aktivt arbete för atl ta tillvara invandrarnas önskan all arbeta.
Detta bör leda till atl, jämfört med innevarande budgetår, antalet flyktingar
och andra invandrare som får arbete eller utbildning skall öka med minst 6000
personer. Invandrarnas andel av de arbetslösa vid arbetsförmedlingen skall
närma sig deras andel av samtliga arbetssökande vid förmedlingen. Detta kan
bl. a. uppnås genom tidigare och koncentrerade insatser vid flyktingförläggningar
och ell intensifierat samarbete mellan kommunernas flyklingmollagning,
sfi-ansvariga och arbetsförmedlingarna.

Arbetshandikappade Prop. 1988/89: 150

Under
de senaste budgetåren har antalet arbetshandikappade som erhållit Bilaga 9
arbete genom arbetsförmedlingen ökat. Samtidigt har dessutom antalet
arbetshandikappade som genomgår arbetsmarknadsutbildning eller skrivits in vid
arbetsmarknadsinstituten ökat. Framför allt under år 1988 har väsentligt fler
arbetshandikappade kunnat erbjudas arbete eller utbildning. Det goda
konjunkturläget måste nu utnyttjas för ytterligare insatser för denna gmpp.
Under budgetåret 1989/90 skall antalet arbetshandikappade som erhåller arbete
eller utbildning öka med minst 15 % jämfört med innevarande budgetår.

Den
starka prioriteringen av insatser för arbetshandikappade bör få lill resultat
atl sökandetiderna för dessa minskas. Självfallet behövs det dock tid för
kartläggning och arbetsförberedelse innan denna gmpp kan komma ul i arbete.

För
all få lill stånd ett effektivare utnyttjande av de arbelsmarknadspolitiska
resurserna måste uppföljningsrutinerna effektiviseras för personer som är
placerade i mer långsikliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Övergångarna från
arbete med lönebidrag till arbete utan lönebidrag bör öka också inom offentlig
sektor och bland de allmännyttiga organisationerna. Arbetsmarknadsverkets
uppföljningsmtiner måste skärpas, så att en löpande uppföljning av personer som
placerats i arbete med lönebidrag görs, för bedömning av hur placeringarna
fungerar och vilket fortsatt ekonomiskt stöd som är nödvändigt. En bättre
uppföljning bör leda till ökad omsättning på lönebidragsplalserna vilket i sin
lur leder lill ökade möjligheter att arbetsplacera andra arbetshandikappade.

Insatser
för långtidsarbetslösa

Arbetsmarknadsverkets
prioritering av insatser för de långlidsarbelslösa har gett mycket goda
resultat. Det mål som regeringen satte upp för en minskning av antalet
långlidsarbelslösa lill väl under 25000 personer första halvåret 1988 har
uppnåtts med god marginal. Fortsatta insatser måste dock göras för denna gmpp
och då bör särskilt de äldre långtidsarbetslösa ges stöd i sitt sökande efter
arbete. Andra kvartalet 1990 bör de arbetssökande vid förmedlingen som varit
anmälda mer än sex månader inte överstiga 12000 personer.

Insatser
för att främja otraditionella yrkesval och motverka en könsuppdelad
arbetsmarknad

Riksdagen
antog under år 1988 en handlingsplan för jämställdhelspolitiken åren 1988-1993
(prop. 1987/88:105, AU 17, rskr. 364). I denna handlingsplan fastslogs bl.a.
att ett uppbrytande av den könsuppdelade arbetsmarknaden är av avgörande
betydelse för jämställdheten i såväl arbetsliv som familj, och att del är
viktigt att bättre ta tillvara kvinnornas och männens utvecklingsmöjligheter över
hela arbetsmarknaden.

Jag
finner del angeläget att fastställa konkreta mål för förmedlingens arbete för
att bidra lill all delta mål uppnås. Alla arbetsmarknadspoliti-

kens
olika medel måste användas för att stödja män och kvinnor atl söka Prop. 1988/89:150
sig till olraditionella områden. Arbetsförmedlingspersonalen bör vara ly-
Bilaga 9 hörd för de sökandes önskemål men också aktivt informera om olraditionella
yrken och branscher.

Inom
arbetsmarknadsutbildningen skall andelen otraditionella yrkesval öka med 30%
mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90. En jämnare könsfördelning bör
eftersträvas inom samtliga yrkesinriktade kurser inom arbetsmarknadsutbildningens
ram. Kvinnor bör i ökad utsträckning erbjudas arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som riktar sig mot del privata näringslivet såsom rekryteringsstöd,
inskolningsplatser i näringslivet och Olraditionella beredskapsarbeten.

Inriktningen
av arbetsmarknadsutbildningen

Arbetsmarknadsutbildningen
skall anpassas ytteriigare till arbetsmarknadens behov och resurserna
utnyttjas effektivare. En kontinuerlig uppföljning av förändringarna på den
lokala/regionala arbetsmarknaden bör ske så att resurserna inriktas mol områden
med slor efterfrågan. En större flexibilitet än nu bör eftersträvas vid upphandlingen
av arbetsmarknadsutbildning. Vid beviljandet av arbetsmarknadsutbildning inom
det reguljära utbildningsväsendet är det också angelägel atl
arbetsmarknadssituationen i större utsträckning än hittills beaktas vid
bedömningen av inriktningen av utbildningen.

3 Anslagsfrågor m. m.

B. Arbetsmarknad m. m.

B 2. Arbetsmarknadsservice

Flyttningsbidrag
enligt förordningen (1987:407) om flyttningsbidrag m.m. kan bl. a. lämnas i
form av s. k. sökanderesa för den som söker arbete på annan ort. Ersättning för
sådana resor får i vissa fall lämnas till sökande som reser mellan Sverige och
Finland saml, efter beslul av riksdagen med anledning av prop. 1988/89:47 bil.
3 (FiU 10, rskr. 94), från Danmark till Sverige.

AMS
har i skrivelse den 10 febmari 1989 föreslagit alt, under år 1989, sökanderesor
på försök skall få beviljas norsk arbetskraft, som söker arbete i Sverige, på
samma villkor som gäller för arbetssökande från Finland. AMS motiverar
förslaget med det intresse som nu finns hos norsk arbetskraft alt söka arbete
i Sverige på gmnd av arbetsmarknadsläget i Norge. Syftet med sökanderesorna
skall vara atl kanalisera invandringen från Norge, som nu till slor del sker
spontant, genom arbetsförmedlingen, vilket bör förbättra såväl tryggheten för
de sökande som resultaten av förmedlingens insatser.

De
skäl som jag anförde i prop. 1988/89:47 bil. 3 för förslaget om sökanderesor
från Danmark lill Sverige gäller enligt min mening i lika hög grad sökanderesor
från Norge till Sverige.

Jag tillstyrker således
att personer från Norge som söker arbete i Sverige Prop. 1988/89:150 skall
kunna få flyttningsbidrag i form av sökanderesa och traktamente Bilaga 9 enligt
samma regler som gäller för arbetssökande från Finland och Danmark. Jag
föreslår att verksamheten skall få omfatta hela budgetåret 1989/90. Kommunal-
og arbeidsdepartemenlet i Norge har informerats. Jag beräknar att verksamheten
kan komma att omfatta ca 6000 arbetssökande under nästa budgetår. Kostnaden
härför beräknarjag lill 6 milj. kr.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna vad jag förordat om
sökanderesor från Norge till Sverige,

2.
lill Arbetsmarknadsservice för
budgetåret 1989/90 utöver i prop. 1988/89:100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett
förslagsanslag på 6000000 kr.

B 3. Arbetsmarknadsutbildning

Som
jag tidigare har redovisat råder det stark efterfrågan på arbetskraft. Jag
anser att det för närvarande inte finns anledning att föreslå någon ökning av
antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning utöver vad riksdagen nyligen beslutat
i anledning av budgetpropositionen.

Det
innebär att jag inte är beredd att tillstyrka ett förslag av AMS att, inom
ramen för arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet, få
utbilda ett fritt anlal deltagare mot vissa yrken, eller med handikapp eller i
allmän rehabilitering. Min bedömning är att utbildningsbidrag för utbildning i
det reguljära utbildningsväsendet bör få beviljas för totalt högst 580000
veckor, vilket med en genomsnittlig utbildningstid på 29 veckor motsvarar ca
20000 personer. Inom denna ram bör såväl utbildningar inriktade mot de mest
uttalade bristområdena som utbildningar av slor fördelningspolitisk betydelse
kunna genomföras.

AMS
har vidare begärt att få upphandla elevsocial service av andra kursanordnare än
AMU-gmppen, och samtidigt begärt ylleriigare 6,5 milj. kr. för sådan
upphandling. AMS bör inom ramen för tillgängliga medel för upphandling av
arbetsmarknadsutbildning kunna göra även denna upphandling. Jag är inte beredd
att tillstyrka AMS förslag om särskilda medel härför.

Jag
har tidigare redovisat min syn på behoven av yrkeskunnande och kvalifikationer
i arbetslivet, och på kompetensutvecklingens och intemut-bildningens betydelse
för produktivitet, stmkturomvandling och tillväxt. Jag erinrar också om min
avsikt att initiera en kartläggning och utredning av personalutbildningen.

AMS
har föreslagit ett helt nytt system för utbildning i företag. Detta

förslag måste tillsammans med den utvärdering som RRV nyligen presen- 16

terat
om del nuvarande regelverket och den aviserade utredningen sältas Prop.
1988/89:150 ln i ett större sammanhang rörande framlida syslem för att
stimulera Bilaga 9 kompetensutvecklingen i arbetslivet. Jag avser därför alt
senare återkomma till regeringen i denna fråga.

AMS
har föreslagit all reglerna för svenskundervisning för invandrare ändras för
att påskynda dessas inträde på arbetsmarknaden. Förslaget är ägnat all ge
flyktingar och invandrare med gångbar yrkesutbildning större möjligheter att
genomgå svenskundervisning i fackspråk.

Del
bör enligt min mening införas en möjlighet att, som AMS föreslår, bevilja
flyktingar och invandrare med utländsk yrkesutbildning svenskundervisning i
fackspråk som arbetsmarknadsutbildning med inriktning på del yrke de är
utbildade för och ulan direkt anknytning till ytterligare yrkesutbildning.
Genom denna justering av nuvarande regler blir del möjligt alt på ett bättre
sätt än i dag la tillvara de yrkeskunskaper som flyktingar och andra invandrare
har med sig från sina hemländer och därigenom få lill stånd en snabbare
arbetsplacering.

AMS
har också förordat en vidgad användning av utbildningsbidraget så atl bidraget
skall kunna beviljas även sökande som genomgår praklik/ar-belsprövning utan all
denna är ett led i en arbetsmarknadsutbildning eller en yrkesinriktad
rehabilitering vid ett arbetsmarknadsinstitut.

Min
företrädare har avstyrkt della förslag i 1987 års budgetproposition (prop.
1986/87:100 bil. 12, s. 124). För egen del är jag inte beredd alt förorda en
ändring av den då redovisade ståndpunkten.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all
godkänna den av mig förordade ändringen i reglerna för arbetsmarknadsutbildning.

B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder

AMS
har i sin skrivelse begärt att 15 milj. kr. skall — om AMS finner det
nödvändigt — kunna föras över från medlen för beredskapsarbeten till
anslagsposten för stmkturstöd för byggarbetsmarknaden (Galaxen). I årets
budgetproposition harjag beräknat 85 milj. kr. för Galaxen under nästa
budgetår. Antalet personer som sysselsätts Inom Galaxen är för närvarande ca
640. För att ge ekonomiskt utrymme under nästa budgetår för minst denna volym
föreslår jag i likhet med AMS att högst 15 milj. kr. får föras över från
beredskapsarbeten lill stmkturstöd för byggarbetsmarknaden. Jag avser senare
föreslå regeringen att antalet personer i genomsnitt varje månad under nästa
budgetår inte får överstiga 700 personer.

Hemställan Prop. 1988/89:150

Bilaga
9 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
godkänna vad jag nu har anfört om överföring av medel från

beredskapsarbeten
till strukturstöd för byggarbelsmarknaden.

C. Arbetslivsfrågor

Åtgärder
för arbetshandikappade

Under
år 1988 ökade antalet sökande med arbetshandikapp vid arbetsförmedlingarna
relativt kraftigt. Den uppsökande verksamheten bland unga handikappade med
förtidspension/sjukbidrag har inneburit en ökning med ett par tusen personer.
Dessutom har antalet ombytessökande med arbetshandikapp ökat. Ell
förhållandevis stort anlal sökande har således en anställning, som de av olika
skäl vill lämna för ett nytt arbete.

Detta
kan vara elt tecken på all arbetsmiljö och arbetsförhållanden i övrigt inte är
anpassade till dessa arbetstagares förutsättningar i tillräcklig utsträckning.
Ökningen av antalet arbelsskadeanmälningar och långtidssjukskrivningar har
medfört all brister i arbetsmiljön i vid bemärkelse har kommit i fokus. På
många håll — på arbetsplatserna, hos de arbetsmiljöansvariga myndigheterna,
inom arbelsmiljökommissionen — pågår nu arbete med atl på elt bättre sätt söka
förebygga all arbetsskador uppkommer.

Det
är också ytterst angelägel all förbättra möjligheterna för anställda, som av
olika skäl har drabbats av funktionsnedsättningar atl vara kvar i
anställningen. Om man ändå inte lyckas med all lösa problemen på arbetsplatsen,
är del viktigt atl den enskilde får hjälp av förmedlingen med att finna ett
lämpligare arbete. Detta kan exempelvis gälla anställda vid mindre
arbetsställen med få omplaceringsmöjligheler.

Del
är glädjande atl kunna konstatera att trots atl de sökande med arbetshandikapp
har blivit fler, så har inte den lid de är anmälda vid arbetsförmedlingen ökat.
Fler arbetshandikappade har kunnat placeras i arbete, i flertalet fall utan att
särskilda bidrag har lämnats av arbetsmarknadsmyndigheterna. Arbetslösheten
bland arbetshandikappade har sjunkit. I den följande figuren visas antalet
arbetshandikappade som placerats i arbete eller olika åtgärder under perioden
juli—januari budgetåren 1986/87, 1987/88 resp. 1988/89.

s. 19 Kontrollera mot PDF

RNTflL RRBETSHFMDIKFPPFIIE SOM PLFCERflTS

I ARBETE, AMI ELLER R-LTTB. FR Ö N KflT 1-4

Pn F » ?BETSFqRMEDLINGEN
UNDER PERIODEN

JULI- JRNURRI RESPEKTIVE BUDCETrR

ANTRL

■

1
Pw

1 B

300G0 -

nmflMi

II fl-UTB

20000 -

CZai ARBETE SfMHflLL

10000

SSfflI ARBETE L Ö NEBIDR Å G

Zai ARBETE SflMm ARBG

II ARBETE

___ NYn ARB

19867 1987/88 1988/99

AKM NYTT ARB = NYTT ARBETE LTTRN SUBV.

Ökningen av antalet arbetshandikappade ombytessökande
tolkar jag som all tilltron lill förmedlingens möjligheter ökat. Förhållandet
alt arbelskraftsundersökningarna (AKU) visar en minskning av antalet latent
arbetssökande tyder också på all sökande, som tidigare inte aktivt sökt arbete
därför alt del inte trott sig ha möjlighet atl få arbete, i det rådande
arbetsmarknadslägel börjat aktivt söka arbete. Bland dem finns sannolikt många
arbetshandikappade. Det är i så fall en positiv utveckling, som ökar möjligheterna
all la tillvara de arbetskraftsreserver som finns i landet.

Prop.
1988/89:150 Bilaga 9

C 5. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning

AMS föreslår all ytteriigare fem län skall få omfattas av
försöksverksamheten med flexibelt lönebidrag under budgetåret 1989/90.
Dessutom bör ungdomar, som omfattas av projektet Arbete åt unga handikappade,
kunna ingå i försöket med flexibla lönebidrag, oberoende av var i landet de
finns.

Den hittillsvarande försöksverksamheten, som bedrivits i
Kopparbergs och Kronobergs län, har gällt ell förhållandevis litet anlal
sökande, men i huvudsak gett positiva erfarenheter. Mest positivt är, enligt
AMS, en ökad frihet och smidighet vid förhandlingar om bidraget. Med ett
flexibelt syslem är del lättare all förmedla arbete för gravt handikappade
ungdomar på den öppna arbetsmarknaden. Det underiättar för förmedlingen atl
följa upp lönebidragsanslällningar.

Nackdelar som rapporterats är, atl del i några fall tagit
litet längre tid vid förhandlingar med organisationer, eftersom beslutet då
måste förankras i organisationernas styrelser.

1 båda försökslänen anser man atl det ännu är för tidigt
all dra mer långtgående slutsatser från försöket men man vill fortsätta
försöksverksamheten.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Mol bakgrund av de positiva
erfarenheter, som redovisats från försöket Prop. 1988/89:150 med flexibelt
lönebidrag, anser även jag att försöksverksamheten bör Bilaga 9 breddas på
det sätt som AMS har föreslagit. Bl.a. bör försöket kunna belysa om
handikappades valmöjligheter på arbetsmarknaden härigenom kan breddas.

Med
tanke på alt den hittillsvarande försöksverksamheten tyder på att unga personer
med grava handikapp lättare kan placeras med flexibelt bidrag, bör den breddade
försöksverksamheten även omfatta ungdomarna i projektet Arbete ål unga
handikappade, samt även andra gravt handikappade unga. Riksdagen har nyligen
(prop. 1988/89:100 bil. 12, AU 12, rskr. 139) fallat ett beslul med denna
innebörd, varför något särskilt förslag från min sida inte behövs i denna del.
För denna utvidgning av verksamheten har 30 milj. kr. anvisats.

Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen

all
godkänna vad jag har förordat om en utvidgad försöksverksamhet med flexibelt
lönebidrag i ylleriigare fem län.

D. Regionalpolitik

Dll. Särskilda regionalpolitiska insatser m.m. i
Västernorrlands län

Nytt
anslag

Jag
föreslår att ell anslag förs upp på statsbudgeten för vissa insatser i
Västernorrlands län. Innan jag går in på förslagen till åtgärder vill jag
redovisa bakgrunden till dessa.

Västernorrlands
län har sedan år 1980 haft en nedgång i befolkningstalet. Denna utveckling har
länet delat med övriga skogslän. År 1987 bromsades emellertid övriga skogsläns
negativa utveckling upp och år 1988 har utvecklingen i riket gått mot en förbättrad
regional balans. Befolkningssiffrorna visade för år 1988 ell positivt netto i
samtliga län utom Västernorrlands.

Inom
Västernorriands län förstärks obalansen genom att det är inlandskommunerna
saml Örnsköldsviks kommun som har haft de största befolkningsminskningarna.
Ungdomar och kvinnor är överrepresenterade i nel-loulflyttningen. Till denna
långsiktiga utveckling kommer vissa strukturförändringar inom befintligt
näringsliv som ger negativa sysselsättningseffekter.

Jag
bedömer därför all vissa åtgärder behöver vidtas för att påbörja en process i
riktning mot en positiv näringslivs- och befolkningsutveckling i
Västernorriands län.

Länets
näringsliv domineras av offentliga tjänster och industri med 32

resp. 23% av de sysselsatta i resp. näringsgren. Under perioden 1975- 20

1985
har industrisysselsättningen minskat sin relativa andel med fem Prop.
1988/89:150 procentenheter eller med drygt I 500 personer. 1 länels
industrislmklur Bilaga 9 dominerar de stora processindustrierna. Länels
utveckling har under en följd av år till stor del präglats av basindustriernas
stmkturrationalisering-ar.

Eftersom
en stor del av länet ligger inom stödområdet har del regionalpolitiska slödel
medverkat till förnyelse av länets näringsliv. Sedan år 1982 har
regionalpolitiskt stöd lämnats till företag i länet med närmare 600 milj. kr.
De projekt som fått stöd beräknas ha gett närmare 1 600 arbetstillfällen. Det
s. k. länsanslagel har från budgetåret 1982/83 ökat från 26,4 milj. kr. lill 70
milj. kr. budgetåret 1988/89. Länels ram för lokaliseringslån har under
innevarande budgetår höjts.

Till
de industriprojekl som har fått slöd kan läggas projekt för teknikspridning,
turism och rekreation saml utflyttning av tjänsteföretag från
Stockholmsregionen. Jag kan också konstatera alt länet genom en kombination av
regionalpoiitiska medel saml andra nationella, regionala och lokala insatser
lyckats bygga upp en arkivverksamhet med slor bredd och kompelens.

Länsstyrelsen
i Västemorrlands län har bl.a. i länsrapport 1988 lämnat förslag lill åtgärder
som skulle kunna gagna länets utveckling.

Vidare
har länets båda socialdemokratiska partidistrikt i början av året överlämnat
elt omfattande, gemensamt program för länets utveckling.

AMS
och länsarbetsnämnden i Väslernorrlands län har lämnat förslag till åtgärder
för att lindra effekterna av stmkturrationaliseringar och neddragningar som
har aviserats, och som stödjer en positiv sysselsättningsutveckling på längre
sikt. Flera kommuner inom länet har lämnat in projektansökningar m. m.

Flera
av de förslag som såväl länsorgan som partidistrikt har lämnat bearbetas och
beaktas i aktuella utredningar, t. ex. den regionalpoiitiska utredningen,
REK-87. Förslag från REK-87 kommer enligt uppgift alt föreligga i början av
juni månad i år.

Regeringen
har i olika sammanhang tagit hänsyn till utvecklingsbehoven i Väslernorrlands
län. Jag vill därför i del följande kortfattat redovisa genomförda och
planerade åtgärder med slor betydelse för länet och dess regionala utveckling.

En
insats som kommer atl få stor infrastmklurell betydelse är förbättringen av
väg E4 mellan Sundsvall och Härnösand. Regeringen har tillsammans med
länsarbetsnämnden medverkat lill all tidigarelägga denna investering med
hänsyn lill bl.a. behovet av arbetspendling mellan Sundsvall — Timrå —
Härnösand.

I
mars månad i år förelade regeringen riksdagen en proposition om rättshjälpens
organisation m.m. Som lokaliseringsort för den nya rättshjälpsmyndigheten
föreslås Sundsvall.

Regeringen
har givit byggnadsstyrelsen ett uppdrag alt utarbeta ett byggnadsprogram för
en om- och tillbyggnad av Sandö U-centmms förläggnings- och kurslokaler i
Kramfors kommun. Uppdraget skall vara slutfört till den I oktober i år.

Särskilda insatser inom
gymnasieskolan samt inom vuxenutbildningen Prop. 1988/89: 150 och högskolan
har genomförts eller planeras i enlighet med riksdagens Bilaga 9
ställningslagande till regeringens förslag om särskilda regionalpolitiska
insatser i delar av Bergslagen och norra Sveriges inland (prop. 1987/88:64 bil.
2, AU 14, rskr. 147). I Västernorrlands län berörs Ange, Sollefteå och delar av
Örnsköldsviks kommuner.

En
viktig framlidsfråga för länet är utvecklingen av elenergiprisema. Länets
processindustrier är starkt elkraftsberoende. En utredning (dir. 1988:75) har
tillsatts av regeringen med uppdrag all lill år 1990 redovisa konsekvensema för
den elintensiva industrin av kärnkraftsavvecklingen. 1 fråga om
konkurrensvillkoren för elintensiv industri anges att utredaren bör kartlägga
behovet av särskilda insatser inom arbetsmarknads-, regional- eller
industripolitiken i orter och regioner som är särskilt beroende av elintensiv
industri.

I
slutet av febmari i år tillkallade regeringen en delegation som skall ta
initiativ lill och samordna åtgärder som kan väsentligt förbättra miljön i
Sundsvall-Timråregionen inom en tioårsperiod. Delegationen skall senast den 1
december 1990 till regeringen redovisa sina initiativ och förslag lill
åtgärder. Den kompetens på bl.a. det tekniska området som finns i länet kommer
enligt min mening att vara regionen tifl slor nytta när det gäller bl. a.
industrins anpassning till de krav på hushållning med och omsorg om miljö- och
naturresursema som nu ställs på all industriell verksamhet.

Västernorrlands
län rymmer många positiva möjligheter för industriell utveckling. Länet är
centralt beläget. På nordisk bas har detta tagit sig ullryck i det s. k.
Mittnordensamarbetet mellan Sverige, Norge och Finland. Inom ramen för detta
har elt positivt samarbete utvecklats mellan Jämtlands och Västemorrlands län.

Länet
har ocksä en stabil ortsstruktur med strategiska servicefunktioner även i
mindre inlandsorter.

Länets
storindustri har attraherat en betydande kompetens på del tekniska området.
Det är framför allt den processtekniska kompetensen som är stor.

Länets
industri står inför en omfattande förnyelse. Gammal teknologi och verksamhet i
anslutning härtill slås ut. Teli:s telefonapparatslillverk-ning i Sundsvall är
ett exempel på denna process. Förnyelsen av industrin sker främst i basindustrierna
med ökad produktivitet som följd. Någon rekrytering av ytteriigare personal
behövs sällan. Däremot är behovet av kompetenshöjning av den befintliga
personalen stort. För att möta en omfattande omvandling krävs åtgärder inom
många områden.

Jag
har redovisat flera beslut inom olika områden, vilka kommer att få betydelse
för en positiv utveckling i länet. Problemen har dock den omfattningen att jag
har föreslagit regeringen att vidta ylleriigare åtgärder. Chefen för
utbildningsdepartementet har tidigare i dag föreslagit en förstärkning av
utbildningen vid högskolan i Sundsvall-Hämösand. Denna förstärkning är bl. a.
motiverad av behovet hos näringslivet i Västemorrlands län. Det är främst inom
områdena kemi och maskinteknik som en utveckling och specialisering av
utbildningen föreslås. Som framgått av vad

utbildningsministern
tidigare har redovisat kommer vidare 30 nybörjar- Prop. 1988/89:150 platser
på journalistlinjen all förläggas till högskolan i Sundsvall —Härnö- Bilaga 9
sand från och med budgetåret 1990/91.

För
all ytterligare stödja utvecklingsprocessen i Väslernorrlands län föreslår jag
all medel anslås för särskilda utvecklingsinsatser. Jag kommer i del följande
atl föreslå all sammanlagt 70 milj. kr. avsätts härför, varav 65 milj. kr. bör
anvisas under detta anslag.

För
att förbättra tillgången på riskkapital beräknar jag 40 milj. kr. Bakgrunden är
följande.

Länets
basindustrier har utomordentligt slor betydelse i näringsstrukturen. Det finns
dock en risk all dessa kan ha en hämmande inverkan på differentieringen av
näringslivet. Länets småföretagande är svagt utvecklat.

Därför
bör medlen jag föreslagit disponeras för bildandet av ell investmentbolag med
syfte att tillföra mindre och medelstora förelag i regionen riskkapital och
förelagsledningskompelens. Den statliga kapitalinsatsen bör motsvaras av en
insats av bundet eget kapital från privata intressenter eller förelag i
regionen, som skall vara minst lika stor som den statliga insatsen. Ell sådant
bolag bör förutom Västernorrlands län även ha Jämtlands län som sitt
verksamhetsområde. Därmed kan flera samarbelsför-delar i dessa båda län
utnyttjas. Under fömtsättning av riksdagens bifall kommer förhandlingar all
genomföras för att få till stånd ell investmentbolag enligt de intentioner som
jag här har redogjort för. I uppdraget skall ingå alt undersöka
förutsättningarna för att integrera Z-invesls verksamhet i det nya bolaget.

Vidare
föreslår jag atl sammanlagt 25 milj. kr. anvisas för olika utvecklingsprojekt
i länet. Jag beräknar att 10 milj. kr. av dessa medel bör tillföras
länsstyrelsen för all bestrida kostnaderna för utvecklingsprojekt som
länsstyrelsen prioriterar. Dessutom avser jag senare atl föreslå regeringen
att Västernorrlands län prioriteras vid fördelningen av medel för regionala
utvecklingsinsatser m. m.budgetåret 1989/90 och tilldelas ytterligare 5 milj.
kr. härför.

Jag
beräknar vidare all 15 milj. kr. av nämnda medel bör tillföras
arbetsmarknadsverket för åtgärder i Väslernorrlands län för all dels motverka
de negativa effekterna av de strukturförändringar och neddragningar som
aviserats, dels stödja en positiv sysselsättningsutveckling på längre sikt.
Medlen bör i huvudsak användas för köp av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning
och för utbildning i förelag i kompelenshöjande syfte.

Ifrågavarande
medel om 25 milj. kr. har omprioriterats från anslaget B 5.
Sysselsättningsskapande åtgärder. Jag kommer senare atl föreslå regeringen att
motsvarande belopp förs bort från nämnda anslag.

Del
bör ankomma på regeringen att närmare besluta om formerna och villkoren för de
åtgärder jag nu har föreslagit.

Hemställan Prop. 1988/89:150

Bilaga 9 Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen

all lill Särskilda
regionalpolitiska insatser m. m. i Västernorrlands län på statsbudgeten för
budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag på 65000000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga 10

Bostadsdepartementet

Bostadsdepartementet Prop. 1988/89: 150

Bilaga
10 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande:
statsrådet Lönnqvist

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m. m.

Elfte huvudtiteln 1 Inledning

Chefen
för fmansdepartementet har I det föregående redogjort för sina överväganden
rörande inkomstbeskaimingen för år 1990. Enligt den bedömning som han redovisat
bör ytterligare steg nu las i syfte all sänka skatteuttaget inom
inkomstbeskattningen. Därvid minskas också utbytet av underskotts-avdrag.
Sammantagna iimebär sådana ändringar att hushållens disponibla inkomster ökar,
samtidigt som hushåll i bl. a. egnahem får bära en större andel av sina egna
bostadskostnader än tidigare.

Jag
vill här redovisa mina överväganden I fråga om hur förändringar I
inkomstbeskattningen bör påverka stödet tlll boendet år 1990. Jag tar också upp
frågan om kostnadsprövningen vid belåningen av s. k. låntagarbyggda egnahem.

2 Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990

Min
bedömning: Förändringar Inom Inkomstbeskattningen som påverkar
boendekostnaderna i bl. a. egnahem bör följas av motsvarande minskningar av
räntebidragen under år 1990 för andra hus än egnahem.

Av
samma skäl bör den garanterade räntan vid nybyggnad och i vissa fall ombyggnad
av hyres- och bosiadsrättshus höjas för de projekt för vilka preliminärt beslut
om bostadslån meddelas efter utgången av år 1989.

Skälen
för min bedömning: De förändringar I fråga om den statliga inkomstbeskattningen
som chefen för finansdepartementet har aviserat I det

1 Riksdagen 1988/89.1 saml. Nr 150. Bilaga 10

-föregående
Iimebär att marginalskatten ytteriigare kommer atl sänkas. Ändringarna kommer
att beröra huvuddelen av löntagarna. Samtidigt minskas vid detta tillfälle
värdet av avdrag för bl. a. räntor på bostadslån och underliggande krediter
för egnahem. I della sammanhang måste det enligt min mening betraktas som
grundläggande alt neutraliteten bibehålls mellan upp-låtelseformeraa.
Förändringar som påverkar boendekosmadema I egnahem bör därför föranleda
minskningar också i fråga om räntebidragen för andra upplåtelseformer.

Ett
minskat värde av underskottsavdrag för bl. a. räntor på bostadslån och
underliggande krediter till egnahem motiverar även att den garanterade räntan
höjs för sådana ny- och ombyggnader av hyres- och bostadsrättshus som
fortsättningsvis beslutas. I fråga om ombyggnad bör ändringen avse endast
sådana ombyggnadsålgärder för vilka enligt riksdagens beslut (FiU 1988/89: 10,
rskr. 94 och BoU 1988/89: 3, rskr. 100) räntesubventionema inte tills vidare skall
begränsas på annal sätt. Vad jag nu har sagt bör gälla de projekt för vilka
preliminärt beslut om bostadslån meddelas efter utgången av år 1989.

Jag
avser att återkomma med utarbetade förslag i dessa frågor i samband med att
regeringen inför höstens riksmöte redovisar sma förslag om den statliga
inkomstskatten för år 1990.

Prop. 1988/89: 150 Bilaga
10

3 Kostnadsprövningen för låntagarbyggda egnahem

Mitt
förslag: En produklionskostnadsprövnlng återinförs vid nybyggnad av
låntagarbyggda egnahem som får slafliga bostadslån.

Skälen
för mitt förslag: Riksdagen beslutade på grundval av förslag i prop. 1985/86:
95 (p. 2.6) om ändring av reglema för produktionskosl-nadsanpassad belåning m.
m. vid beslul om slafliga bostadslån (BoU 13, rskr. 171) all slopa produklionskosmadsprövnlngen
vid nybyggnad av s. k. styckebyggda småhus - numera kallade låntagarbyggda
egnahem. Den nya ordningen, som trädde I kraft den 1 maj 1986, var mollverad
bl. a. av strävandena att begränsa länsbostadsnämndernas arbete.

Lån
och räntebidrag för låntagarbyggda egnahem begränsas av atl låneunderlaget vid
nybyggnad alltid fastställs på schablonmässiga grunder. De kan således inte
produktionskostnadsbelånas. Lån lämnas vidare i princip Inte för hus som är
större än 180 m. Räntebidrag lämnas högst för lån Inom det låneunderlag som kan
beräknas för ett hus på 120 m, även om huset i verkligheten är större.

Från
skilda håll, bl. a. från länsbostadsnämnderna I storstadsområdena, har
rapporterats att den nuvarande höga efterfrågan på bostäder har lett till atl
produktionskostnaderna - inte minst markpriserna - för låntagarbyggda egnahem i
många fall kraftigt överstiger vad som godtas för motsvarande säljarbyggda
egnahem, dvs. vad som tidigare kallades gmppbyggda småhus.

Del
medför all värdet av de slafliga subventionerna Inte kommer de boende tfll
Prop. 1988/89: 150

del, utan I stället diskonteras I tidigare led. Bilaga
10

En
sådan ordning kan enligt min mening inte accepteras.

Jag
förordar mol denna bakgrund alt en produktlonskoslnadsprövning återinförs vid
nybyggnad av låntagarbyggda egnahem. Den bör utföras på samma sätt som gällande
kosmadsprövnlng för andra hus. Det Innebär all bestämmelserna I 22 §
nybyggnadslåneförordningen för bostäder (1986: 692) bör tillämpas även för
låntagarbyggda egnahem. Enligt dessa krävs det för bostadslån att den beräknade
kostnaden för byggnadsprojektet är skälig med hänsyn till
produktionsförhållandena och projektets allmänna kvalitet. Därvid skall beaktas
sådana kvaliteter som medför bättre bosladsfunkiioner eller som minskar de
framtida drifts- och underhållskostnadema. Vidare skall beaktas om det för
projektet i annat avseende gäller särskilda förhållanden.

Bestämmelsema
ger utrymme för att beakta alla de omständigheter som skäligen kan motivera
kostnadema i det enskilda fallet. Lånemyndighetema bör dock särskilt ges
möjlighet att i skälig utsträckning beakta olika omställningsproblem som kan
uppkomma I samband med att kosmadsprövningen återinförs, exempelvis för den som
redan förvärvat sin tomt. Mot denna bakgmnd bör de föreslagna bestämmelserna
kunna tillämpas direkt, även i ärenden där låneansökan har kommit ln tlll
lånemyndighetema före ikraflU"ädan-del. Jag förordar därför att den
föreslagna kostnadsprövningen skall göras alla ärenden där lånebeslut meddelas
efter utgången av juni månad 1989.

4 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

all
godkänna vad jag har förordat I fråga om kosmadsprövnlng för bostadslån för
låntagarbyggda egnahem (avsnitt 3). Jag hemställer vidare att regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt har anfört (avsnitt
2).

Bilaga
11

Industridepartementet

Industridepartementet

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 20 april 1989 Föredragande: Statsrådet Nordberg

Prop.
1988/89:150 Bilaga 11

s. 1982 Kontrollera mot PDF

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

Tolfte huvudtiteln

E. Statsägda företag

Samordning mellan de statliga skogsföretagen

Bakgrund

Frågan
om samordning mellan statens skogsförvaltande och skogsindustriella
verksamheter behandlades första gången i en proposition år 1968 (prop.
1968:103, JoU 32, rskr. 269) där regeringen föreslog vissa riktlinjer för
domänverkels verksamhet och samordningen mellan AB Statens Skogsindustrier
(ASSI) och domänverket. Enligt riksdagens beslut skulle gälla elt gemensamt
ekonomiskt mål för företagen och ske en samordning av deras verksamheter.
Eftersom det saknades beröringspunkter på viktiga områden, avskrevs frågan om
sammanslagning av företagen. Samordningen avsågs i stället i första hand ske
via företagens ledningar, bl. a. genom representation i varandras styrelser. En
ylleriigare fömtsättning för elt effektivt statligt skogsföretagande var enligt
riksdagen all domänverket och ASSI gavs samma betingelser för ell affärsmässigt
handlande som konkurrerande enskilda företag. Affarsverksformen för domänverket
behölls med hänsyn till främst behovet av insyn i markförvallningen saml
svårigheter att överföra statens fastigheter till ett bolag. Vissa ändringar i
affärsverksformen skedde dock i syfte all öka verkets möjligheter till
affärsmässigt handlande. Riksdagsbeslutet initierade vidare att ett långsiktigt
virkesförsörjningssamarbele mellan domänverket och ASSI etablerades.

Samordningen
mellan domänverket och ASSI har även därefter varit föremål för vissa
överväganden. Några ytteriigare konkreta samordningsåtgärder har dock inte
kommit till stånd.

Del
föredragande statsrådet konstaterade dock i propositionen om rekonstruktion av
Stalsföretagsgruppen (prop. 1982/83:68, NU 25, rskr. 105) atl arbetet mot en
ökad samordning mellan företag där staten är majoritetsägare fortsättningsvis
borde drivas vidare.

1
propositionen om näringspolitik inför 1990-lalet (prop. 1986/87:74, NU 41,
rskr. 331) konstaterade del föredragande statsrådet all de gällande formerna
för samarbetet även fortsällningsvis borde bli seriöst prövade.

1
Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 150. Bilaga 11

ASSI:s
kapitalbehov Prop. 1988/89:150

ASSI
erhöfl år 1982 genom beslul om rekonstmktion av Statsförelagsgmp- bilaga 11
pen (prop. 1982/83:68, NU 25, rskr. 105) ett kapitaltillskott på 2 miljarder
kronor. Tillskottet har använts för alt finansiellt rekonstmera företagel efter
ett anlal år med negativt resultat.

ASSI
har därefter genomfört en stmklurering av verksamheten, som inneburit en
koncentration lill förpackningspapper och förpackningar. Företagets engagemang
inom andra verksamhetsområden har under ett antal år avvecklats. Delvis som ett
resultat av denna stmklurering och koncentration har koncernens lönsamhet
förbättrats avsevärt. ASSLs styrelse har bedömt all del fram lill år 1993
finns ett ytterligare investeringsbehov om 5 miljarder kronor för att
fullfölja slmktureringen. Utöver reinvesteringar ingår i programmet bl.a.
ökning av vidareförädlingen i ASSI Karlsborg samt ökning av kapaciteten i ASSI
Kraftliner.

För
att ASSI skall kunna genomföra investeringsprogrammet bedömer bolagets styrelse
all det är av största vikt alt de offensiva satsningarna sker under finansiell
balans, vilket innebär att relationen mellan lånat kapital samt kapital
genererat genom vinster och tillfört av ägarna inte bör underskrida koncernens
soliditetsmål om 40%. Styrelsen bedömer därför en förstärkning av ägarkapitalet
med 1 miljard kronor som nödvändig. Två oberoende fondkommissionärsföretag har
värderat ASSI. Mot bakgmnd av dessa värderingar bedöms bolaget vara värt 2 600
milj. kr.

Importandelen
för ASSL.s industrier i Norrbotten är för närvarande över 40%. Importveden är
för tillfallet endast något dyrare än inhemskt virke, men osäkerheten om priser
och leveranser i framliden gör att ASSLs styrelse anser all det inte är
försvarligt all göra större investeringar i Norrbollen om inte försörjningen
med inhemskt virke förbättras avsevärt.

ASSLs
styrelse beslutade den 6 april 1989 alt föreslå bolagsstämman i ASSI alt rikta
en nyemission om 2 250000 aktier å nominellt 100 kr. lill en kurs av 289 kr.
lill domänverket. Det innebär att domänverket skall eriägga 650250000 kr. för
all uppnå en ägarandel av 25% av bolaget. Styrelsen i domänverket har förklarat
sig beredd all teckna nyemissionen på nämnda villkor. Bolagsstämman i ASSI den
14 juni 1989 kommer att fatta slutligt beslut om emissionen.

Domänverkets
ägarengagemang i ASSI kommer också alt kombineras med successivt ökande
leveranser av massaved till ASSLs enheter i Norrbollen. Enligt vad jag
inhämtat avser de båda bolagen att träffa avtal som innebär all ASSLs
importandel minskar.

Den
information om kapitalbehov som ASSI har utarbetat för nyemissionen och
årsredovisningshandlingarna är offentliga och ASSI kommer att tillställa
riksdagens ledamöter detta material.

Domänverkets
situation

Domänverket
har all på företagsmässiga villkor driva skogsbmk och virkesförädling,
förvalla statens skogar, marker och vallen samt driva annan

därmed
sammanhängande verksamhet. Skogsbmket är den dominerande Prop. 1988/89:150
verksamhetsgrenen och svarar för 55% av domänkoncernens totala faktu- Bilaga
11 rerade försäljning på 3 380 milj. kr. år 1988. Den virkesförädlande delen
svarade samma år för 29 % av omsättningen.

Domänverket
är Sveriges största markägare med drygt 10 miljoner ha varav ca 4 miljoner ha
utgör produktiv skogsmark vilket motsvarar 20% av landels produktiva skogar. Av
domänverkets massavedsleveranser från Luleå region går samtliga till ASSI medan
endast ca 10% av massaveds-leveransema från Umeå region går till ASSI.

Under
de senaste åren har domänverket ökat integreringen mellan skogsbmket och
vidareförädling av skogsråvaran genom expansion av sin sågverksrörelse. Detta
kommer enligt verkets planer atl fortsätta. Domänverket har som stor
virkesleverantör dock märkt en försämrad lönsamhels-situation för massaveden
mol bakgmnd av bl.a. de senaste stmkture-ringama inom de privata
skogsindustriema. För alt stärka sin position på råvarumarknaden behöver
domänverket därför få närmare knylning lill efterföljande förädlingsled. Genom
att teckna aktier i ASSI kommer domänverket att uppnå detta saml få en stärkt
position på råvammarknaden samtidigt som ASSI får tillgång till nödvändig
råvara.

Enligt
24§ förordningen (1988:366) med instmktion för domänverket får verket efter
bemyndigande av regeringen i varje särskilt fall bl.a. förvärva aktier i redan
befintliga bolag. Vidare får domänverket enligt 21 § samma förordning utnyttja
medel innestående på investeringsfonden för sådana investeringar. Domänverket
har därför möjlighet atl finansiera nyemissionsteckningen i ASSI genom likvida
medel eller genom att ianspråktaga investeringsfondens medel.

Föredragandens
överväganden

Skogsindustrin
har under senare år visat en stark expansionskraft. Särskilt tydlig har denna
varit i skogsindustriföretag med tillgång lill egen skog. Dessa företag har
inte bara en tryggad försörjning av råvara i produktionen utan kan även, i
syfte att finansiera offensiva investeringar, fördelaktigt disponera
betalningsslrömmama och eventuella dolda värden som dessa tillgångar har.

Staten
äger två företag, domänverket med skogsresurser och ASSI med en industri med
utvecklingspotential. Företagens strategiska situation på marknaden är sådan
att ASSI behöver kapilal saml ökad tillgång på inhemsk vedråvara för all kunna
genomföra fortsatta offensiva investeringar, medan domänverket för att
försvara sin position på råvammarknaden behöver få närmare knylning till
efterföljande förädlingsled även i fråga om massaveden.

Jag
anser alt samma krav skall ställas på domänverket och ASSI som på andra
skogsindustrier när det gäller ansträngningar för att upprätthålla balans på
virkesmarknaden. Det är därför av vikt att domänverket i likhet med övriga
skogsägare ökar sina awerkningsstimulerande åtgärder. Effekterna på
virkesmarknaden av domänverkets successivt ökade leveransåta-

tl
Riksdagen 1988/89. I saml Nr 150. Bilaga 11

gande
gentemot ASSI bör enligt min mening väl kunna hanteras av ASSI, Prop.
1988/89: 150

domänverket och övriga berörda parter på marknaden. Bilaga
11

Jag
anser att det är av vikt för såväl ASSI som domänverket alt arbetet med
samordningen drivs vidare. Den nu föreslagna emissionen och leveransavtalet är
ett viktigt steg i delta avseende. Det ankommer på regeringen som företrädare
för ägaren att tillsammans med de båda företagen Överväga den fortsatta
integrationen mellan förelagen. Några planer på att förändra resp. koncerns
fristående ställning föreligger inte från ägarnas sida.

Enligt
vad jag inhämtat från domänverket kommer leveransema av timmer till sågverken
inte totalt sett att påverkas av domänverkets ökade leveranser av massaved till
ASSI.

Jag
avser att under hösten 1989 föreslå regeringen all lämna förslag tifl riksdagen
att ASSI, genom en nyemission till de båda ägama, skall tillföras ylleriigare
ca 350 miljoner kronor. Därigenom får ASSI den nödvändiga kapitalbas som
erfordras för att bolaget skall kunna genomföra sitt investeringsprogram.

Riksdagen
har givit regeringen till känna som sin mening, att försäljning av aktier i av
staten direkt ägda bolag — eller andra åtgärder som leder lill ett minskat
ägarinflytande för staten i sådant bolag — bör underställas riksdagens prövning
(NU 1986/87:17, rskr. 114).

Domänverket
är i egenskap av ett affärsverk en del av staien och förvallar för statens
räkning bl.a. skogsmark. Del innebär att domänverkels nyteckning av emissionen
i ASSI inte minskar statens ägarinflytande i bolaget. Med hänsyn härtill anser
jag att staten genom industridepartementet kan avstå från att delta i ASSLs
nyemission till fördel för staten genom domänverket utan att frågan behöver
underställas riksdagens prövning. Jag anser dock, med hänsyn till att frågan
om samordningen av de statliga förelagen är av sådan principiell vikt och det
faktum atl den tidigare har varit föremål för riksdagens överväganden, att
riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av vad jag anfört i denna fråga.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

att
regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
samordningen mellan de statliga skogsföretagen.

F. Teknisk utveckling m. m. Prop. 1988/89:150

Bilaga
11 F 7. Europeiskt
forsknings- och utvecklingssamarbete

Statsrådet
Feldt har tidigare i dag redogjort för de övergripande motiven fö.- regeringens
ställningstagande till förstärkning av samarbetet med de Europeiska
Gemenskaperna (EG) på forsknings- och utbildningsområdet.

Ett
huvudmål för EG:s ramprogram för forskning och utveckling (FoU) är alt stärka
den europeiska industrins konkurrenskraft. Inom de industriellt inriktade
delarna av EG:s FoU-program kommer del att växa fram system, koncept och
standarder som är avsedda för den kommande inre marknaden. Den inre marknaden
blir av stor betydelse för svensk industri, som således har ett starkt intresse
av att kunna delta i den europeiska teknologiutvecklingen och därigenom behålla
och stärka sina positioner.

De
kontaktnät som utvecklas inom programmen har också betydelse för hur industrin
på sikt utvecklas. I dessa kontaktnät diskuteras framtida produktutveckling,
komponentutveckling, köp, försäljning och sammanslagningar. Det är av
strategisk betydelse för svensk industri atl medverka i dessa kontaktnät.

EG-företag
som deltar i projekt inom EG:s FoU-program erhåller upp lill 50% bidrag ur EG:s
FoU-budget för projektkostnaden. Svenska förelag erhåller motsvarande stöd från
EG i de fall Sverige deltar i ett program i dess helhet genom elt avtal på
regeringsnivå. Då samarbetet sker i andra former, t. ex. genom projeklvis
deltagande måste svenska deltagare själva sörja för hela finansieringen.
Svenska staten bör ge stöd lill svenskt dellagande även vid dessa former av
FoU-samarbete med EG.

Jag
finner det särskilt angeläget att svenska företag och institutioner ges
förstärkta möjligheter all medverka i program som rör informationsteknologi,
ESPRIT (European Stralegic Programme of Research and Development in
Information Technology), modemisering av tillverkningsindustrin, BRITE (Basic
Research in Industrial Technologies for Europé), avancerade material, EURAM
(European Research on Advanced Materials), flygteknik och livsmedelsteknik,
FLAIR (Food Linked Agro Industrial Research). För dessa program gäller atl
svenska företag och institutioner kan delta på projektnivå. Dessutom finner
jag det väsentligt atl Sverige deltar i EG:s referensbyrå för harmonisering av
laboratoriers mätmetoder, Community Bureau of Reference (BCR). För dessa
ändamål beräknarjag medelsbehovel till 15 milj. kr.

EG:s
program för informationsteknologi, ESPRIT, har som mål att ge europeisk
industri den tekniska gmnden för att vara internalionellt konkurrenskraftig
under 1990-talet, att stimulera industriellt samarbete, samt all bidra till
utvecklingen av internationell standardisering. Programmet omfattar dels
basteknologier som mikroelektronik, programvamteknologi och avancerad
informationsbehandling, dels teknologi för att använda dessa.

Programmet
för att modernisera tillverkningsindustrin, BRITE/ EURAM, omfattar gmndläggande
teknisk forskning på områden som laserteknik, nya provningsmetoder, CAD/CAM
(datorstödd konstmktion resp. tillverkning) och matematiska modeller, membranteknik,
katalys-

och partikelteknik m.m. En
stor del av programmet gäller forskning på Prop. 1988/89: 150

avancerade material. Även ett flygtekniskt program ingår. Bilaga
11

Del
livsmedelstekniska programmet, FLAIR, syftar lill all samordna forsknings- och
industriinsatser med konsumentintressen. Områden som omfattas av programmet är
livsmedelskvalilet, näringsvärde, hygien, säkerhets- och riskaspekter m. m.
FLAIR berör såväl industridepartementels som jordbruksdepartementels område och
chefen för jordbruksdepartementet har tidigare denna dag föreslagit
projektmedel för delta ändamål.

EG:s
referensbyrå, BCR, är ett program som syftar till harmonisering av
laboratoriers mätmetoder när del gäller analyser av livsmedel och jordbruksprodukter,
analyser på miljö- och hälsoområdet samt analyser av metaller. Samordning av
tillämpad metrologi utgör en stor del av programmet. Enhetliga provnings- och
mätmetoder är en fömtsättning bl. a. för effektiv kvalitets- och miljökontroll,
och en nödvändig förutsättning för ömsesidigt erkännande av provnings- och
mätresultat mellan länderna. Del är väsentligt att Sverige integreras i detta
harmoniseringsarbele. Sverige kan bli fullvärdig medlem i EG:s referensbyrå
genom att betala en avgift som är relaterad tifl BNP. Avgiften uppgår för år
1989 tifl 3,5 milj. kr. Som framgått av programmets inriktning berörs
myndigheter under flera departement av Sveriges deltagande i EG:s
referensbyrå.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt
till Europeiskt Jbrsknings- och utvecklingssamarbete - utöver vad som
föreslagils i prop. 1988/89:100 bil. 14 - för budgetåret 1989/90 anvisa
ytteriigare 15000000 kr.

Nyinvestering i storskalig EMC-anläggning

Problemen
med elektromagnetisk störning blir allt större med elektronik i fler kritiska
tillämpningar i maskiner, kommunikationssystem, fordon m. m. EMC (Electro
Magnetic Compalibility) definieras som en utmst-nings förmåga alt fungera
tillfredsställande med avseende på elektromagnetisk miljö. För all en
utmstning skall vara elektromagnetiskt kompatibel krävs såväl att den fungerar
i den miljö den är avsedd för som att den ej verkar störande på annan
utmstning.

Inom
EG utarbetas för närvarande direktiv avseende EMC, som troligen fastställs
under våren 1989. Direktivet gäller all elektroleknisk utmstning, tele- och
radioulmstning m.m. och har större räckvidd än nu gällande svenska
författningar (som bara gäller radioslömingar). Detta innebär att behovet
kommer att öka även för svenska företag när del gäller teknisk utvärdering och
provning för utveckling och undersökning av hela system.

Resurser
för småskalig EMC-provning finns vid slalens provningsanstall (SP) i Borås och
hos några industrier och institutioner. En anläggning för storskalig
EMC-provning av konstmktioner och system, t. ex. fordon, saknas i Sverige.
Svenska företag måste i dag vända sig utomlands för

systemprov.
Detta innebär problem vad gäller tillgänglighet, samordning, Prop.
1988/89:150

sekretess och kompetensutveckling. Bilaga 11

SP
har undersökt fömtsättningarna för all bygga en storskalig EMC-anläggning i
Sverige. En nationell EMC-anläggning i SP:s regi har väckt stort intresse i
svensk industri. En gemensam resurs ger högt kapacitetsutnyltjande och hög
kostnadseffektivitet, vilket är nödvändigt på gmnd av de stora
investeringskostnaderna. Vidare ges goda fömtsättningar för nationell leknik-
och kompetensutveckling liksom möjlighet att påverka det internationella
arbetet med standarder och provningskrav. Verksamheten ligger väl i linje med
SP:s nuvarande inriktning och kompetens och är viktig för SP:s vidare
utveckling.

Anläggningen
avses byggas och drivas i SP:s regi. SP hyr ut provningstid till induslrikunder
och övriga intressenter. SP har träffat avtal om beläggningsåtaganden, priser
m.m. med de större kunderna så att ca 80% av anläggningens kapacitet är belagd
genom långtidskonlrakl (fem år). Resterande del har tills vidare reserverats
för förelag med mindre frekvent provningsbehov och för FoU-projekt och
kompetensuppbyggnad.

Investeringskostnaden
har beräknats lill 65 milj. kr. Projekterings- och byggtid beräknas lill ca 2,5
år. Anläggningen beräknas således vara driftklarden Ijanuari 1992.

SP
har hemställt att en låneram uppgående till 65 milj. kr. ställs lill SP:s
förfogande för finansiering av det beskrivna EMC-projektet.

Jag
har tidigare (prop. 1988/89:100 bil. 14 s. 89) föreslagit atl SP bör få
finansiera sina ersättnings- och nyinvesteringar med de avskrivnings- och
överskottsmedel som verksamheten genererar. Jag angav då atl större investeringar
normall inte inryms i denna ram.

Jag
förordar att SP får möjlighet att finansiera investeringen i en nationell
storskalig EMC-anläggning utanför statsbudgeten genom en marknadsmässig
upplåning i riksgäldskonloret.

Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

1. medge
atl statens provningsanstah lämnas elt beställningsbe

myndigande på högst 65000000 kr. för en storskalig EMC-anlägg

ning,

2. slalens
provningsanstalt ges rätt till marknadsmässig upplå

ning utanför statsbudgeten hos riksgäldskonloret inom en ram om

65000000 kr.

Tele-X

De
nu gällande riktlinjerna för Tele-X-projektet lades fast genom beslut av
statsmakterna år 1983 (prop. 1982/83:168, NU 53, rskr. 390).

Avtal
tecknades med Norge den 11 april 1983, benämnt Överenskommelse mellan Sverige
och Norge om samarbete på telesatellitområdet. Detta avtal redovisades för
riksdagen i nyss nämnd proposition. Vidare har avtal tecknats med Finland den
29 oktober 1983, benämnt Överens-

kommelse
mellan republiken Finlands regering och konungariket Sveriges Prop.
1988/89:150 regering om samarbete vid genomförandet av Telesatellitprojektet
Tele-X. Bilaga 11

Enligt
den svensk-norska överenskommelsen skall samarbete bedrivas inom ramen för
"Nordiska Telesatellitkonsortiet" där Tele-X skall ingå som ett
första projekt.

Enligt
Telesatellitkonsortiets stadgar skafl följande organ ingå i konsortiet.

a)
Församlingen

b)
Styrelsen

c)
Inköpsbolaget

d) Driftbolaget

Församlingen
skafl bestå av sex ledamöter från varje land och vara ett rådgivande organ med
uppgift att avge utlåtanden om styrelsens planer beträffande genomförandet av
gemensamma projekt och därmed förknippade kommunikalionspolitiska,
industripolitiska, mediapolitiska och andra faktorer.

Församlingen
skall enligt stadgarna sammanträda två gånger om året. Den har dock hittills
aldrig sammanträtt.

Styrelsen
har enligt stadgarna ansvaret för atl de åtgärder vidtages som erfordras för
all samarbetets syften skall kunna uppnås samt för att parternas insyn i
samarbetet säkras.

Styrelsen
skall vidare utfärda överordnade direktiv för konsortiets och aktiebolagens
verksamhet, besluta om ändringar i aktieägaravtalen för Inköpsbolagel och
Driftbolaget samt i efterhand granska de beslut som fatlats i aktiebolagen.
Styrelsen äger vidare besluta i fråga som uppkommit mellan Inköpsbolaget och
Driftbolagel och vilken endera aktiebolaget hänskjutit till den.

Styrelsen
skall slutligen lämna information till församlingen och inhämta församlingens
yttrande över samarbetets genomförande.

Styrelsen
beslår av fyra ledamöter utsedda av Sveriges regering saml två ledamöter
utsedda av Norges regering. För varje ledamot finns en personlig suppleant.
Beslut i konsortiestyrelsen fordrar enighet mellan dem som deltar i beslutet.

Inköpsbolaget
har lill uppgift all via Svenska rymdaktiebolagel upphandla Tele-X-syslemet
och i övrigt i samverkan med Driftbolaget ha det samlade ansvaret för
genomförande av Tele-X-programmet. Inköpsbolagel är ell i Sverige registrerat
aktiebolag — Nordiska Salellitaktiebolaget (NSAB). Bolaget ägs tlll 85% av den
svenska staten genom industridepartementet och till 15% av den norska staten.
Bolaget skall enligt regerings-överenskommelsen ej ha verkställande direktör
eller anställd personal. Styrelsen för Inköpsbolaget är personmässigt densamma
som konsortiesly-relsen.

Enligt
överenskommelsen skall elt Driftbolag vara verkställande organ i

del framtida samarbetet om operativa telesatellitprojekt och ha till ända

mål att på kommersiella villkor åt teleförvaltningarna tillhandahålla lele-

salelliler och för dessa nödvändig satellitkontroll samt driva av teleförvalt

ningarna gemensamt ägda jordstalioner för sändning och mottagning via

sådana telesatelliter. 8

För
ändamålet har bildats ett i Sverige registrerat aktiebolag. Nordiska Prop.
1988/89:150 Telesatellitaktiebolaget (NOTELSAT) som till lika delar ägs av de
svenska Bilaga 11 och norska televerken. Vardera ägaren utser två ordinarie
styrelseledamöter och en suppleant.

Tele-X-projeklets
fömtsättningar förändrades markant under år 1988. Det klargjordes då att det
TV-utbyte mellan de nordiska länderna, vilket utretts i nordiska ministerrådets
regi, ej skulle komma till stånd. För att klarlägga hur projektet skulle
vidareföras inleddes diskussioner mellan Sverige och Norge under år 1988. Som
en följd härav enades den svenska regeringen och den norska regeringen om all
skapa en ny ägar- och driflor-ganisalion för Tele-X.

Tele-X-satelliten
sköts upp den 2 april 1989 kl. 04.28 svensk lid. Alla manövrer för att placera
satelliten i bana har gått mycket bra och mindre bränsle har förbmkats för
positioneringen än planerat. Detta kan innebära alt satellitens livslängd ökar
utöver de 5 — 7 år som ursprungligen planerats.

Elt
avtal mellan Sverige och Norge som reglerar den nya inriktningen avses träffas
under våren 1989. Det nya avtalet innebär att den svenska staien övertar den 15
%-iga aktiepost som den norska staten nu innehar i NSAB. Som kompensation för
detta får den norska staten dispositionsrätt till en TV-lransponder. Avtalet
innehåller inga nya ekonomiska åtaganden för staterna i övrigt. Genom avtalet
kommer vissa markstationer som tidigare planerats placeras i Norge atl placeras
i Sverige. Bl.a. kommer delta sysselsättningen i Kimna tillgodo genom att
systemets trafikkont-rollslation kommer att placeras där. Genom avtalet upphör
NOTELSAT:s roll i projektet. I Sverige avses Svenska rymdaktiebolaget få ansvar
för drift av systemet och marknadsföring av systemets data/video-tjänster, I
Norge är avsikten att norska televerket skall ges ansvar för drift av norsk
markutmslning och marknadsföring av systemels tjänster i Norge,

Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen bereder riksdagen tillfälle

att
ta del av vad jag har anfört om Tele-X-projektets ändrade inriktning.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga
12

Civildepartementet

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 20 april 1989 Föredragande: statsrådet Johansson

Prop, 1988/89:150 Bilaga
12

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering
av statsbudgeten för budgetåret 1989/90 såvitt avser civildepartementets
verksamhetsområde

1 Statlig personalpolitik 1,1 Statlig kompetensförsörjning

Min
bedömning: Det är viktigt att staten nu stärker sin kompetensförsörjning inför
de förhållanden på arbetsmarknaden som kan förutses för 1990-talet.

Bakgrund:
1 enlighet med förslagen i årets budgetproposition (prop. 1988/89: 100 bil.2,AU
I4,rskr. 126) kommer arbetsgivarfunktionen inom statsförvaltningen all
samordnas och stärkas bl.a. genom att statens arbetsgivarverk (SAV) fr.o.m.
den 1 juli 1989 tillförs uppgifter inom del personalpolitiska området som för
närvarande åvilar statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN). Som konsekvens härav
kommer SAMN att upphöra från samma tidpunkt.

Genom
samordningen av arbetsgivarfunktionen får SAV bättre möjligheter all — vid
sidan av bl.a. pågående utveckling av mer flexibla lönesystem, mer
decentraliserad förhandlingsordning, löpande revision av centrala avtal och
slöd till myndigheterna som arbetsgivarpart — även mer direkt lämna stöd i
frågor om t.ex. rekrytering, omplacering, personalrörlighet,
personalutveckling, rehabilitering, jämställdhet mellan kvinnor och män i
statsförvaltningen och slöd i samband med omorganisationer och andra
strukturförändringar.

Det
fortsalla utvecklingsarbetet inom del personalpolitiska området bör nu enligt
min mening främst inriktas mot all lösa de problem med kompetensförsörjningen
som kan förutses för 1990-lalel.

Skälen
för min bedömning: Staten är landels största arbetsgivare med ca 400000
anställda. Staten sysselsätter inemot 10% av arbetskraften, som kan beräknas
till ca 4,3 milj. förvärvsarbetande.

Den
största gruppen eller ca en tredjedel av de statsanställda är födda på
1940-lalel. År 2000 är denna grupp i övre medelåldern. De ungdomskullar som
träder in på arbetsmarknaden de närmaste åren minskar. År 2000 kommer
20-åringarna alt vara 20% färre än i dag enligt statistiska cenlral-

1 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 12

byråns prognoser. De
grupper som kommer in på arbetsmarknaden efter Prop. 1988/89:150 fuflgjord
utbildning (åldern 20-24 år) minskar från 618000 år 1987 till Bilaga 12
497000 år 2000.

Vi
kan enligt min mening förutse ökade behov av kompetensutveckling för de redan
anställda och samtidigt en fortsatt hög konkurrens om framför allt
högulbildade ungdomar.

Personalplanering
och uppföljning: Alla myndigheter behöver kunskap om både förhållandena på
arbetsmarknaden och de egna behoven av rekrytering och kompetensutveckling.
Del ger förutsättningar alt föra en verksamhetsanpassad personalpolitik med
hänsyn lill förändringarna i statsförvaltningen. Del är också viktigt atl
effekiema av olika personalpolitiska åtgärder följs upp och utvärderas. Enligt
min uppfattning saknas emellertid för närvarande ett tillräckligt centralt
stöd för myndigheternas personalplanering och uppföljning.

Jag
avser därför all i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om
uppdrag lill SAV att utveckla metoder för en förbättrad personalplanering och
uppföljning lill slöd för i första hand myndigheternas interna ledning och egna
utvecklingsinsatser.

Kompetensutveckling
inom statsförvaltningen: Kompetensutveckling bör enligt min mening ses som ett
komplement till — och ofta en förutsättning för — övriga utvecklingsinsatser
inom myndigheterna, som t.ex. organisationsutveckling eller administrativ och
teknisk rationalisering. Förändringsarbete som är kunskaps- och atlilydmässigl
förankrat hos den berörda personalen har också goda förutsättningar all ge
avsedda effekter för verksamheten.

Flera
centrala myndigheter har uppgifter som har betydelse för kompetensutvecklingen
inom sina respektive ansvarsområden. De s.k. stabsmyndigheternas roll
behandlades särskilt (avsnitt 6) i prop. 1986/87:99 om ledningen av den statliga
förvaltningen (KU 29, rskr. 226). Där påpekas bl. a. alt SAV har en viktig
roll när del gäller all stödja myndigheterna som arbetsgivare, i
personalförsörjningsfrågor och vid avtalstillämpningar. Den nära kopplingen
mellan å ena sidan personalfrågor och å andra sidan ekonomi- och
organisationsfrågor ställer krav på samverkan med myndigheter som
riksrevisionsverkel (RRV) och slalskonloret.

Jag
vill i sammanhanget också peka på all bl.a. statens löne- och pensionsverk,
statens arbetsmiljönämnd, länsstyrelsernas organisationsnämnd och Slalshälsan
inom sina områden medverkar till kompetensuppbyggnaden inom
statsförvaltningen. Vidare har länsstyrelserna regeringens uppdrag atl samordna
personalutbildningsbehoven och söka regionala lösningar för myndigheterna inom
respektive län. Tilläggas kan att flera myndigheter numera också med stöd av
statens förnyelsefonder bedriver verksamhetsanpassad kompetensutveckling.

Men
det är framför allt statens institut för personalutveckling (SIPU) som i dag
ger myndigheterna slöd i utvecklingen av personalens kompelens.

SIPU inrättades den 1 juli
1979 som cenlrah organ för personalutveck- Prop. 1988/89: 150 ling med uppgift
all utveckla och genomföra personalutbildning för stals- Bilaga 12
förvaltningen. SIPU inrättades som en uppdragsmyndighet. SIPU skulle också i
egenskap av stabsmyndighet svara för vissa övergripande uppgifter som
kartläggning av utbildningsbehov, bedriva visst utvecklingsarbete, följa
utvecklingen inom vuxenpedagogiken, bevaka statsförvaltningens intresse i
förhållande lill det allmänna utbildningsväsendet m.m. Dessa uppgifter
finansieras över anslag.

SIPU:s
verksamhet beslår i dag dels av sådan verksamhet som är att hänföra lill rollen
som centralt organ för personalutveckling i statsförvaltningen, dels av den
renodlat efterfrågestyrda uppdragsverksamheten. Den förra delen består både av
verksamhet som sker på direkt uppdrag av regeringen och av verksamhet där SIPU
själv har viss möjlighet atl ange den närmare inriktningen. Till del sistnämnda
hör behovsundersökningar och viss utvecklingsverksamhet som inte är direkt
styrd och finansierad genom myndigheternas efterfrågan. Den efterfrågestyrda
delen omfattar utbildning, konsultinsatser, utbildningsmaterial,
bokningsservice och kursgårdsverksamhel.

Den
fortsatta utvecklingen och effektiviseringen av den statliga sektorn är i hög
grad beroende av all vi även i framliden har kompetenta, välutbildade och
engagerade medarbetare. Della är i första hand de enskilda myndigheternas
ansvar. Men förändrade kompetensbehov och fortsalt konkurrens om arbetskraften
ställer också höga anspråk på all staten har en effektiv och väl samordnad
organisation för centralt stöd för myndigheternas kompetensutveckling.

Mol
denna bakgrund och mot bakgmnd av att myndigheterna får större möjligheter all
agera inom givna ramar bör enligt min mening en samlad översyn göras av den
centrala stödfunktionen för myndigheternas kompetensutveckling. Översynen bör
omfatta funktionens inriktning, organisation, finansiering och frågor om huvudmannaskap.
Samordnings- och finansieringsaspekierna bör särskilt lyftas fram i
översynsarbetet.

Högskolan
svarar i dag för huvuddelen av den kvalificerade grundutbildningen för
statsanställda. I samband med översynen kan del därför finnas anledning att
också studera de krav behovet av kvalificerad fortbildning av vissa
statsanställda kan ställa på högskolan. Kompletterande utbildning skulle t.ex.
kunna genomföras som uppdragsutbildning vid någon eller några högskolor.

Jag
räknar med atl översynen skall kunna göras inom civildepartementet och i
kontakt med berörda myndigheter och de statsanställdas huvudorganisationer.
Översynsarbeiet bör bedrivas i sådan takl att förslag i vissa delar kan
föreläggas riksdagen i nästa års budgetproposition.

ti Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 12

1.2 Finansiering av de statliga kompletteringspensionema

Prop. 1988/89:150 Bilaga
12

Min
bedömning: Frågan om den framlida finansieringen av den statliga
kompletteringspensionen bör utredas.

Skälen
för min bedömning: Den statliga tjänstepensionen beslår av folkpension, aflmän
tjänstepension (ATP) och en kompletleringsdel, kallad statlig
kompletteringspension.

Staien
betalar åriigen ut ca 6 miljarder kronor i statlig kompletteringspension.
Kostnaden täcks av en del av lönekostnadspålägget, som varje år påförs
anställningsmyndighetema för della ändamål.

Föreskrifter
om lönekostnadspålägg finns i kungörelsen (1969:54) om beräkning och
redovisning av lönekostnadspålägg (ändrad senast 1977:474).

Det
finns i dag ingen god redovisning av hur pensionsåtagandet fördelar sig på
olika områden och över liden. Dagens finansieringssystem bygger på en balans
mellan antalet aktiva anställda och antalet statspensionärer. En förskjutning
mot elt större anlal pensionärer I förhållande till antalet aktiva kan leda
lill behov av atl la ul högre lönekostnadspålägg för alt betala de ökade
pensionskostnaderna.

Som
jag tidigare har antytt, är bland de statsanställda nästan hälften i dag mellan
35 och 50 år gamla. Tyngdpunkten ligger mellan 40 och 45 år. Åldersstrukturen
kommer att leda till stora pensionsavgångar under en begränsad period en bit in
på nästa århundrade och till en förhållandevis stor ökning av antalet
statspensionärer.

Bl.
a. för att förbättra beredskapen inför denna situation bör enligt min mening
finansieringen av den statliga kompletteringspensionen ses över redan nu.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas möjligheterna att ge en bättre bild än för
närvarande av framtida pensionsåtaganden, att minska effekterna av förskjutningar
i antalsförhållandet meUan aktiva statsanställda och statspensionärer, att
förlägga kostnaderna för kompletteringspensionen tifl den tid då arbetskraften
är aktiv och att bidra till värdesäkringen av de statliga
kompletteringspensionema.

Arbetsmarknadsparterna
på den statliga sidan förhandlar för närvarande om del statliga
pensionsavtalet. Utgången av 1989 års avtalsförhandlingar kan därför ha en
viss betydelse för i vilken takt utredningsarbetet kan bedrivas. Jag avser all
i annal sammanhang återkomma lill regeringen i denna fråga.

1.3 Sjuk- och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde

1.3.1
Bakgrund

Regeringen
har i den reviderade finansplanen 1987 (prop. 1986/87:150, FiU 30, rskr. 363)
anmält atl vissa frågor i samband med sjuk- och föräldrapenning vid
arbetsgivarinträde skulle beredas i syfte att minska ölägenheterna för
myndigheterna i samband med personalens sjuk- och

föräldraledigheter. Med
myndigheter avses i det följande statliga myndigheter under regeringen
exklusive affärsverken.

Olägenheterna hänger
samman med att arbetstagare med statligt reglerade anställningar omfattas av
s. k. arbetsgivarinträde. Det innebär all arbetstagarna vid sjuk- och
föräldraledigheter får lön enligt kollektivavtal från arbetsgivaren i stället
för sjuk- och föräldrapenning från försäkringskassorna.

Ersättningen från
försäkringskassorna regleras i förordningen (1984:1014) om myndigheternas
uppgiftsskyldighet till de allmänna försäkringskassorna, m.m. (ändrad senast
1987:706). Enligt förordningen betalas ersättningen för arbetstagare vid bl. a.
affärsverk och försäkringskassor till verket respektive försäkringskassan.

För arbetstagare vid
myndigheter samt för lärare och skolledare vid grundskolor, särskolor,
gymnasieskolor, kommunal vuxenutbildning samt folkhögskolor betalas
ersättningen däremot lill en inkomsttitel på statsbudgeten Statliga
pensionsavgifter, netto. För dessa arbetstagare betalas en lägre ersättning för
arbetsgivaravgifter. Arbetsgivaravgiftema motsvaras av ett s.k.
lönekostnadspålägg som för närvarande uppgår till 39 % av utbetalad lön
(kungörelsen 1969:54 om beräkning och redovisning av lönekostadspålägg, ändrad
senast 1977:474). I samband med att löneutbetalningen bokförs skall
lönekostnadspålägget omföras till den nämnda inkomsttiteln på statsbudgeten.

När del gäller
föräldrapenning vid barns födelse, är all märka att SAV och de statsanställdas
huvudorganisationer den 6 maj 1988 har slutit ett ramavtal om löner 1988 för
statstjänstemän m. fl. (RÄLS 1988). Beträffande avlöning vid föräldraledighet
innebär RÄLS 1988 all arbetsgivarinträdet slopas såvitt avser föräldrapenning.
Denna uppbärs i stället av arbetstagaren själv.

Arbetstagarna skall enligt
RÄLS 1988 vid föräldraledighet med föräldrapenning över garantinivån även i
fortsättningen vara tillförsäkrade lön utan avdrag. Parterna skall fortsätta
att diskutera de tekniska och andra frågor som måste lösas i sammanhanget.
Ändringen träder i kraft den 1 juli 1989 eller den tidigare dag som parterna
enas om.

Prop. 1988/89:150 Bilaga
12

1.3.2
Finansieringen

Min
bedömning: Arbetsgivarinträdet slopas för föräldrapenning vid barns födelse den
I juli 1989. En omfördelning bör därför göras av lönekostnadema för statligt
reglerade anställningar inom ramen för oförändrad belastning på statsbudgeten.
För statliga myndigheter bör detta göras med en höjning av lönekostnadspåläggel
med ca en procentenhet. För statsbidragen till lärarlöner bör en sänkning ske
med 230-250 milj.kr.

Skälen
for min bedömning: För myndigheterna innebär RÄLS 1988 att lönekostnaden under
en föräldraledighet minskar med den föräldrapenning som tjänstemannen uppbär
enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-

ring (ändrad senast
1989:100). För alt uppnå kostnadsneutralitet förstals-budgeten måste bortfallet
av föräldrapenningen på inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto
kompenseras. Vilken modell för kompensationen som bör väljas beror på hur
lönekostnaderna finansieras.

Myndigheter
med förvaltningsanslag: Föräldrapenning vid bams födelse uppgick budgetåret
1987/88 lill 202 milj. kr. för arbetstagare vid statliga myndigheter för vilka
arbetsgivarinträde gäller.

Med antagandel att
underlaget för lönekostnadspåläggel är ca 29 miljarder kronor bör
lönekostnadspåläggel höjas med ca en procentenhet. Den mer preciserade
beräkningen av lönekostnadspåläggets storlek bör göras av RRV.

Bidragsfinansierad
verksamhet: De arbetstagare med statligt reglerade löner som finansieras med
sådana statsbidrag som berörs av finansieringen är i huvudsak lärare och
skolledare vid gmndskolor, särskolor, gymnasieskolor, kommunal utbildning för
vuxna (gmndvux, komvux och särvux) saml folkhögskolor. Statsbidraget till dessa
skolformer utgör bidrag till lönekostnader som huvudmannen haft under ett
budgetår. 1 sådana lönekostnader inräknas också kostnader för vikarier.

RÄLS 1988 medför att
huvudmännens lönekostnader för lärare minskas. Statsbidragen till lärarnas
lönekostnader bör därför justeras. Jag räknar med all veckolimprisema
(motsvarande) för respektive skolform av detta skäl måste sänkas. Preliminärt
beräknar jag en sänkning med en proceni, vilket motsvarar en minskad kostnad i
storleksordningen 230— 250 milj. kr. Jag har i denna fråga samrått med
statsrådet Persson.

Prop. 1988/89:150 Bilaga
12

1.3.3
Lokalvård vid myndigheterna

Min
bedömning: Myndighetema bör få ekonomisk kompensation för att undanröja
budgelmässiga hinder för konkurrensneutralitet mellan lokalvård i egen regi
respektive på entreprenad.

Skälen
för min bedömning: Arbetsgivarinträdet kan innebära ekonomiska problem för
myndighetema, om frånvaron för vissa personalkategorier är hög. Då försvåras
nämligen myndighetemas möjligheter alt bedriva verksamhet till kostnader som är
jämförbara med dem som uppkommer för verksamhet som bedrivs i privat regi, t.
ex. inom lokalvården. Det är enligt min mening angeläget att inom ramen for
gällande anställnings- och trygghelsregler för lokalvårdspersonalen undanröja
de budgelmässiga hindren för en konkurrensutsatt verksamhet.

Jag
anser därför att de myndigheter som betalar sjuklön till statligt anställda
lokalvårdare bör kompenseras i den mån sjukfrånvaron överstiger den
genomsnittliga för statsförvaltningen. Detta bör ske i form av medgivanden om
överskridanden — efter regeringens prövning från faU till fall - av de anslag
som belastas med lokalvårdamas sjuklönekostnader. Inom det militära försvaret
bör utgiftsramen höjas i motsvarande mån.

Det
ankommer sedan på myndighetema och de avtalsslulande parterna Prop.
1988/89:150 atl vidta de ytterligare åtgärder som bedöms erforderliga för att
skapa Bilaga 12 konkurrensneutralitet mellan lokalvård i statlig respektive
privat regi.

1.3.4
Förändringens effekter

En
finansiering med höjning av lönekostnadspålägget med ca en procentenhet
genereflt innebär att alla myndigheter får bidra till täckningen av det
inkomstbortfall som statsbudgeten åsamkas genom den uteblivna föräldrapenningen
och genom ökningen av statsutgifterna lill följd av viss kompensation av
lokalvårdarnas sjuklönekostnader. Jag räknar dock med alt belastningen på
statsbudgeten i stort kan hållas oförändrad.

Myndigheternas
och försäkringskassomas handläggning av ärenden om föräldraledigheter kommer
avsevärt att förenklas i och med slopandet av arbetsgivarinträdet för
föräldrapenning. Den nuvarande handläggningen fömtsätter nämligen all
myndigheten och respektive försäkringskassa har omfattande och formaliserade
kontakter för att såväl rätten till föräldrapenning enligt lagen om allmän
försäkring som rätten till tjänstledighet och löneavdragets storlek enligt de
statliga lönebestämmelsema skall kunna bedömas.

1.3.5
Genomförande

Förändringarna
bör tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1989.

Det
ankommer på regeringen att besluta om ändringar av såväl lönekostnadspåläggel
som statsbidragen lill lärarlönema.

1.4 Trygghetsåtgärder för statsanställda m. fl.

I
RÄLS 1988 enades parterna om behovet av ett kontinuerligt fömyelse-och
trygghetsarbele. Partema var bl.a. eniga om att se över nuvarande
trygghetsavtal i riktning mot ett starkt förenklat system med konkreta
lösningar anpassade till varje situation. Samtidigt avsatte parterna preliminärt
50 milj. kr. för budgetåret 1989/90 för förnyelse- och trygghetsverksamheten i
avvaktan på resultatet av elt nytt trygghetsavtal'. De förhandlingar som för
närvarande pågår förs med inriktningen alt ett nytt system skall kunna börja
tillämpas den 1 juli 1989.

Ett
nytt reservationsanslag benämnt Trygghetsåtgärder för statsanställda m.fl. bör
därför föras upp på statsbudgeten under trettonde huvudtiteln. För budgetåret
1989/90 bör anslaget föras upp med 50 milj. kr. motsvarande del belopp som
parterna har avräknat i RÄLS 1988.. Anslaget bör disponeras av
civildepartementet i avvaktan på alt parterna träffar ett nytt trygghetsavtal.

1.5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen

dels
bereder riksdagen tillfälle all ta del av vad jag har anfört om statlig
kompetensförsörjning (avsnitt 1.1),

finansiering
av de statliga kompletteringspensionerna (avsnitt 1.2) och

sjuk-
och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde (avsnitt 1.3),

dels
föreslår riksdagen att lill Trygghetsåtgärder för statsanställda m.Jl. under
trettonde huvudtiteln för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag på
50000000 kr.

Prop. 1988/89: Bilaga 12

150

2 Omläggningen av budgetprocessen

Min
bedömning: Omläggningen av budgetprocessen är en viktig del i utvecklingen av
styrningen av den statliga verksamheten. Det är angeläget att riksdagen
fortlöpande hålls informerad om utvecklingsarbetet. För all bli framgångsrikt
måste lösningarna verksam-helsanpassas och arbetet präglas av verklighetsförankring
och pragmatism. Huvuddelen av ansvaret för utvecklingsarbetet inom respektive
område måste därför ligga hos verksamhetsansvariga inom departement och
myndigheter.

De
stöd-, utvecklings- och utbildningsinsatser som sker inledningsvis behöver
successivt ändra karaktär för all nå en högre grad av verksamhelsanpassning.
Delta förutsätter också att departement och myndigheter i betydande
utsträckning själva tar initiativ till och ansvarar för utvecklingsinsatser.

Skälen
för min bedömning: Omläggningen av budgetprocessen följer de riktlinjer för
utveckling av styrningen av den statliga verksamheten som regeringen redovisade
för riksdagen i 1988 års kompletteringsproposition (prop. 1987/88: 150 bil. 1,
FiU 30, rskr. 394). Denna omläggning har nu påbörjats.

Den
nya budgetprocessen innebär att all statlig verksamhet skall genomgå en
fördjupad prövning vart tredje år. Myndigheterna har därför delats upp i tre
gmpper. Fördjupad verksamhetsprövning genomförs för den första gruppen
myndigheter inför budgetåret 1991/92. En betydande del av dessa kommer att ges
myndighelsspecifika direktiv senast i juni 1989.

Regeringen
redovisar i årets budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 15, underbilaga
15.1) hur de myndigheter och andra organ som lämnar anslagsframställning har
delals in i tre gmpper som successivt går in i den nya budgetprocessen. Med
utgångspunkt i denna indelning har regeringen i direktiv för myndigheternas
anslagsframställningar för budgetåret 1990/91 den 16 februari 1989, angett när
respektive myndighet skall gå över lill den nya budgetprocessen. Information
och utbildning m.m., till slöd främst för de verksamheter som först berörs av
omläggningen, har inletts under våren 1989.

Cheferna för de
myndigheter som ingår i den första gmppen kallades till Prop. 1988/89:150 ett
endagsseminarium i febmari. Därefter har totalt fem tvådagarssemina- Bilaga 12
rier genomförts med dellagande av en grupp från varje berörd myndighet.
Verkscheferna har uppmanals att verka för all denna grupp blir allsidigt
sammansatt av ekonomir, planerings-, personal- och verksamhetsansvariga
personer. Riksrevisionsverkel och statskontoret har gemensamt haft
huvudansvaret för dessa utbildningar.

Civildepartementet
har vidare anordnat totalt fyra seminarier för personal inom
regeringskansliet. Handläggare, rättssakkunniga och enhetschefer i
regeringskansliet med ansvar för verksamhet som ingår i den första gruppen
myndigheter samt personal vid planerings- och budgetsekretaria-len och
finansdepartementets budgetavdelning har deltagit.

Riksrevisionsverket
fick den 22 december 1988 i uppdrag atl i samverkan med statskontoret utarbeta
förslag lill de föreskrifter och vägledningar till den nya budgetprocessen som
behövs för att ersätta den nuvarande budgelhandboken. Verkels förslag till
föreskrifter och lill vägledningar har utnyttjats som utbildningsmaterial vid
de genomförda seminarierna. Jag avser alt inom kort föreslå regeringen atl
besluta de föreskrifter som successivt skall ersätta budgethandboken när myndigheterna
går över lill den nya budgetprocessen. Liksom hittills har gällt beträffande
budgethandboken bör enligt min mening riksrevisionsverkel ges i uppdrag all,
utöver sedvanlig publicering i SFS, tillhandahålla myndigheterna föreskrifterna
samt de vägledningar som regeringen har låtit utarbeta.

Regeringen
aviserade i 1988 års komplelteringsproposilion (prop. 1987/88:150 bil. I, FiU
30, rskr. 394) en utredning med uppgift att se över budgetpropositionens
innehåll och utformning. Utredningen, som är ell led i utvecklingsarbetet,
skall bl.a. lämna förslag lill riktlinjer för och exempel på hur information om
olika verksamheter skall redovisas i budgetproposilionen. En huvuduppgift för
utredningen bör vara alt utreda och lämna förslag lill hur information om
regeringens förslag om olika verksamheters innehåll, inriktning, resurser och
resultat, baserat på en fördjupad verksamhetsanalys, bör utformas i
budgetpropositionen i anslutning lill beslul för en kommande treårsperiod.
Regeringen har den 23 februari 1989 beslutat om en sådan utredning med
landshövding Björn Molin som ordförande och med parlamentarisk medverkan (Dir.
1989:13).

Utvecklings-
och informationsinsatserna kommer efler hand atl behöva ökas som en konsekvens
av all nya myndigheter varje år går in i den nya budgetprocessen.
Stabsmyndigheterna arbetar successivt fram och deltar i olika former av
stödinsatser för både myndigheterna och regeringskansliet. Det kan gälla
exempelvis metodutveckling, tillämpning av metoder, allmän rådgivning och medverkan
i utbildning.

För
alt bli framgångsrikt måste utvecklingsarbetet präglas av verklig

hetsförankring och pragmatism. Den statliga verksamheten är omfattande

och verksamheterna varierar i storiek och karaktär, vilket kräver verksam-

hetsanpassade lösningar. En viktig förulsällning för utvecklingsarbetet är

därför att verksamhetsansvariga inom departement och myndigheter tar

ett huvudansvar för förändringsarbelet inom sina respektive områden. 9

Della
i sin tur förutsätter ett aktivt deltagande och en slor bredd i arbetet. Prop.
1988/89:150 De stöd-, utvecklings- och utbildningsinsatser som sker
inledningsvis be- Bilaga 12 höver successivt ändra karaktär för alt nå en högre
grad av verksamhelsanpassning. Della förutsätter också alt departement och enskilda
myndigheter i betydande utsträckning själva tar initiativ lill och ansvarar
för utvecklingsinsatser. Stabsmyndigheterna och civildepartementet blir då mer
inriktade på att stödja, snarare än all driva myndighets-, departements- eller
sektorvisa utvecklingsprojekt. Elt alternativ kan också vara all ett utvecklingsprojekt
drivs gemensamt av en eller flera stabsmyndigheter tillsammans med en eller
flera andra myndigheter.

I
del fortsalla förändringsarbelet är det således enligt min mening viktigt att
aktivt söka lämpliga former för atl stödja sådana insatser som departement
eller myndigheter tar initiativ till. Stödet kan vara av olika karaktär,
exempelvis finansiella resurser, kompelens och resurspersoner eller lämpliga
former för samverkan.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

all
ta del av vad jag nu har anfört om omläggningen av budgetprocessen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 10

Miljö- och energidepartementet

Bilaga
13

Miljö-
och energidepartementet

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 20 april 1989 Föredragande: statsrådet Dahl

Prop.
1988/89:150 Bilaga 13

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

Fjortonde huvudtiteln

B. Miljö

Statsrådet
Feldt har tidigare denna dag redogjort för de övergripande

motiven för regeringens ställningstagande tifl förstärkning av samarbetet

med de Europeiska Gemenskaperna (EG) på forsknings- och utbildnings

området. ,

B. 4 Miljövårdsforskning

Bakgrund

EG:s
nuvarande miljöforskningsprogram löper under åren 1986-1990. Programmet är
öppet för deltagande av tredje-land. För att komma i fas med EG:s allmänna
ramprogram för forskning och utveckling sker för närvarande en omförhandling av
det nu löpande miljövårdsprogrammet. Det nya programmet har fått benämningen
STEP (Science and Technology for Environmenlal Protection). Programmet beräknas
pågå t.o.m. år 1992. Ett formellt beslut om STEP väntas tas av EG:s ministerråd
under sommaren 1989. EG-parlamentet väntas ta ställning tifl STEP under hösten
1989.

En
svensk anslutning till STEP leder med stor sannolikhet till en ökad
effektivisering av forskningen inom prioriterade områden. Det råder stor
överensstämmelse mellan EG:s och Sveriges forskningsplaner, vilket ger goda
organisatoriska fömtsättningar för ett effektivt utnyttjande av de samlade
forskningsresurserna. Ett viktigt skäl för en svensk anslutning till STEP är
vidare den möjlighet det ger att komma fram tifl likartade synsätt i viktiga
miljöpolitiska frågor.

Sammanfattningsvis
gäller att Sverige genom att deha i EG:s forskningssamarbete kan både få del
av den forskning som bedrivs inom EG samt dessutom bidra till, och i viss mån
genom eget aktivt forskningsarbete, påverka utvecklingen i en riktning som
stämmer väl med de svenska miljöpolitiska målen.

1
Riksdagen 1988/89:. Nr 150. Bilaga 13

Svensk
anslutning till STEP Prop. 1988/89: 150

Formellt
kan förhandlingarna om ett svenskt deltagande inledas efter EG- '"Sä pariamenleis
beslut hösten 1989 och svensk anslutning kan ske tidigast under våren 1990.
Sverige kan dock bli med i programmets rådgivande kommitté redan efter EG-rådets
beslut.

Svenska
kostnader

Kostnaderna
för dellagande i STEP beräknas i proportion till BNP. Kostnaderna för ell
svenskt deltagande blir enligt kommissionens beräkningar ca 20 milj. kr. för
hela programperioden.

Kostnaden
per år bhr därmed för Sveriges del ca 5 milj. kr. Under budgetåret 1989/90 kan
man räkna med kostnaden för fullt medlemskap först från den 1 januari 1990. För
budgetåret 1989/90 erfordras alltså 2,5 milj. kr. Till detta kommer den svenska
delen av projektkostnaderna som statens naturvårdsverk räknar med att kunna
rymma inom befintliga ramar.

Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

alt
lill Miljövårdsforskning - utöver vad som föreslagits i prop.

1988/89:100
bil. 16 - för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare

2 500000 kr.

B 12. Bidrag till statens strålskyddsinstitut

Bakgrund

EG
genomför under perioden 1985—1989 ett femårigt forskningsprogram inom sirålskyddsområdet.
Programmet omfattar drygt 200 forskningsprojekt med en total volym av ca 300
milj. kr. Ett nytt strålskyddsprogram för perioden 1990 — 1991 har nu börjat
framförhandlas i EG. Programmet kan komma alt förlängas till att omfatta
femårsperioden 1990- 1994.

Syftet
med programmet för år 1990-1991 är "att ta fram data och metoder som
behövs för att förebygga och motverka skadliga effekter av joniserande strålning
och radioaktivitet samt att göra bedömningar av konsekvenser av
strålningsolyckor. Speciell uppmärksamhet skall fästas vid utvärderingen av
nyligen inträffade olyckor och missöden och de lärdomar som kan dras av
dessa".

Följande
områden prioriteras i det nya programmet:

A. Människors
exponering för strålning och radioaktiva ämnen

B. Biologiska/medicinska
konsekvenser av strålning

C. Riskbedömningar

Deltagande
m. m. Prop. 1988/89: 150

Ansökningshandlingarna
avseende programmet 1990-1991 skall vara EG-sekreiarialet tillhanda ijuni 1989
och beslut om fördelning av medlen meddelas i slutet av september 1989.

Jag
har inhämtat att EG-sekretariatet är angeläget att Sverige deltar i
forskningsprogrammet för strålskydd. Då Sverige inte formellt kan anslutas lill
programmet förrän under hösten 1989, har EG föreslagit att strålskyddsinstitutet
skickar ut ansökningsformulär till svenska forskningsinstitutioner, varefter
svenska forskare i sin tur sänder in ansökningar till EG som om Sverige deltog i
programmet. Sverige inbjuds vidare att delta i den rådgivande kommittén som
observatör under arbetet med projektansökningarna sommaren 1989 - informellt
kommer dock de svenska delegaterna att ha samma inflytande som de övriga.

För
perioden 1990-1991 blir kostnaden för Sverige 2,8 milj. kr. per år. Programmet
löper kalenderårsvis, varför inga medel betalas in till EG förrän under
kalenderåret 1990. Nästa möjlighet till anslutning inträffar troligen först år
1995, eftersom det nu planerade programmet med största sannolikhet kommer att
förlängas t. o. m. år 1994.

EG:s
strålskyddsprogram omfattar centrala delar av strålskyddsinstitutels
ansvarsområde. Programmet är ur svensk synvinkel mycket omfattande. Genom att
delta häri får Sverige omedelbar och full tillgång till forskningsresultat som
uppnås inom hela EG:s forskningsprogram på strålskyddsområdet, och svenska
forskare får betydligt förbättrade möjligheter att delta i avancerad och högkvalitativ
forskning ocksä utomlands.

Jag
har fått veta att strälskyddsinstitutet bedömer ett svenskt deltagande i EG:s
forskningsprogram vara så värdefullt att institutet är berett att omprioritera
sin verksamhet så att institutet av anvisade forskningsmedel kun finansiera de
svenska projektkostnaderna.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär
riksdagen

att
lill Bidrag till statens strålskyddsinstitut - utöver vad som har

föreslagits
i prop. 1989/90:100 bil. 16 - för budgetåret 1989/90

anvisa
ytteriigare 2800000kr.

tedt» Tryckeri, Stockholm 1989