Prop. 1988/89:154

Regeringens proposition 1988/89:154

om en ny regional statlig förvaltning

Prop.

1988/89:154

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har lagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 25 maj 1989 för den åtgärd och det ändamål som framgår
av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Bengt K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen lämnas förslag om en ny regional statlig förvaltning. Förslaget
innebär atl en ny länsstyrelse bildas. Dessutom föreslås atl formerna för den
nya länsstyrelsens samverkan med i första hand den regionala statliga
förvaltningen i övrigt utvecklas.

Den
nya länsstyrelsens ansvarsområde föreslås omfatta de verksamheter som i dag
bedrivs av länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbmksnämnden samt den nuvarande
länsstyrelsen. Dessutom föreslås att ansvarsområdet även omfattar den del av
länsbostadsnämndens verksamhet som avser bostadsförsörjning och annan
samhällsplanering. I den mån en läns-anknytning blir aktuell för fiskefrågorna
föreslås den nya länsstyrelsen ansvara för dessa frågor.

I
övrigt föreslås all den nya länsstyrelsen får vidgade befogenheter vad avser
kommunikationsområdet, skogsvården och trafiksäkerheten. Därutöver föreslås
ett utvecklat samrådsförfarande vad gäller arbetsmarknadsutbildning,
beredskapsarbeten och vissa andra frågor som rör arbetsmarknaden.

Vissa
särlösningar föreslås för utbildningsfrågorna i den nya myndigheten för atl
tillgodose del nationella skolsystemets krav på rikstäckande tillsyn,
uppföljning och utvärdering.

Inriktningen
och omfattningen av den nya länsstyrelsens verksamhet på lantbruksområdet
kommer all närmare läggas fast i den lill våren 1990 aviserade livsmedélspolitiska
propositionen.

Den
nya länsstyrelsen föreslås få ell starkt förtroendemannainflylande genom all
det vid sidan av länsstyrelsens styrelse finns fem obligatoriska

1 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 154

nämnder:
utbildningsnämnd, nämnd för fysisk planering, lantbmks- Prop.
1988/89:154 nämnd, kommunikationsnämnd och miljönämnd. Nämnderna föreslås ha elva
ledamöter. Ordförande bör vara landshövdingen. Av övriga ledamöter bör fem
utses av landstinget och fem av regeringen.

Vid
den nya länsstyrelsen kommer särskilda tjänster som länsexperter att finnas.
Berörda centrala myndigheter bör medverka vid tillsättningen av dessa ijänsler.

Reformen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

En
central organisationskommitté saml en organisationskommitté i varje län skall
inrättas enligt förslaget,

Lagen
(1985:1073) om försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning föreslås få föriängd
gillighetstid.

Propositionens
lagförslag Prop. 1988/89:154

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1985:1073) om
försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning

Härigenom
föreskrivs att lagen (1985:1073) om försöksverksamhet med en samordnad
länsförvaltning, som gäller lill utgången av juni 1990', skall fortsätta all
gälla lill utgången av juni 1991.

Lagens giltighetstid förlängd senast 1988:974.

Civildepartementet Prop-1988/89:154

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 maj 1989

Närvarande:
statsråden Feldt, ordförande, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin,
Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist, Thalén,
Nordberg, Engström, Freivalds och Persson.

Föredragande:
statsrådet Johansson

Proposition om en ny statlig regional förvaltning 1
Inledning

Riksdagen
beslöt i december 1985 att en försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning
skulle genomloras i Norrbottens län (prop 1985/86:5, BoU 3, rskr. 64). Under
försöksperioden, som startade den I juli 1986 och avsågs pågå i tre år, ingår
flera länsorgan som enheter i länsstyrelsen.

För
alt bereda frågor om en samordnad länsförvaltning tillsattes i juni 1986 inom
civildepartementet en särskild arbetsgmpp (C 1986: C) under ledning av
dåvarande landshövdingen Göte Svenson. Arbetsgmppens överväganden och
slutsatser, som bl. a. byggde på ell flertal seklorsludier saml på
erfarenheterna från försöksverksamhetens första halvår, presenterades i
oktober 1987 i rapporten (Ds C 1987:10) Samordnad länsförvaltning — förslag.
Enligt arbetsgmppen skulle en reform kunna genomföras i hela landet den 1 juli
1989, dvs. då försöksperioden skulle löpa ul.

Under
hösten 1987 aktualiserades frågan om en samordnad länsförvaltning i riksdagen (BoU
1987/88:1, rskr. 29). Den diltillsvarande försöksperioden bedömdes vara för
kort för att kunna tjäna som underlag för en utvärdering. Försöksverksamheten
borde därför följas även under år 1988 och en proposition borde föreläggas
riksdagen tidigast våren 1989.

Med
anledning av riksdagens ställningslagande hösten 1987 förlängdes genom lag
(1988:974) gillighetsriden för lagen (1985:1073) om försöksverksamhet med en
samordnad länsförvaltning med ett år, dvs. till utgången av juni 1990 (prop.
1987/88:148, BoU 17, rskr. 342). I propositionen anmälde dåvarande
civilministern all utredningsarbetet om en samordnad länsförvaltning borde
avslutas genom en parlamentarisk kommitté.

Utredningen
tillkallades den 24 mars 1988. Dess ledamöter var landshövdingen Gösta
Gunnarsson, ordförande, riksdagsledamöterna Marita Bengtsson, Bertil
Danielsson, Kjell Nilsson, Lennart Nilsson, Lars Sundin och Margareta Winberg, f.
d. riksdagsledamoten Tore Claeson saml kommunalrådet Sverker Lindberg.

Utredningen
fick i uppgift atl dels utvärdera den pågående försöksverk-

samhelen,
dels lägga fram förslag om en reformerad statlig länsförvaltning. Prop.
1988/89:154 I enlighet med sina direktiv har utredningen särskilt övervägt

— omfattningen
av en reform,

- former
som garanterar att nationellt fastställda politiska mål och priori

teringar slår igenom i länen samtidigt som fömtsättningar ges all la hänsyn

till regionala förhållanden,

— de
förtroendevaldas inflytande,

- rationaliserings-
och besparingseffekter.

Som
ell led i sin utvärdering av Norrbottenförsöket har utredningen också studerat formema
för regional samverkan i övriga län. Utredningen har vidare anordnat en hearing
med bl.a. cheferna för ell femtontal centrala verk om de nationella målens
genomslag i en samordnad länsförvaltning.

Utredningen
avlämnade i januari 1989 sitt betänkande (SOU 1989: 5 — 6) Samordnad
länsförvaltning. Utredningen var enig om förslagens huvudinriktning. Några
ledamöter reserverade sig dock på vissa punkter.

Tifl
protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfattning av
betänkandet (bilaga 1), dels en förteckning över remissinstansema saml en
sammanställning över remissyttrandena (bilaga 2).

I
september 1986 tillkallades vidare en särskild utredare med uppgift all utreda
uppgifter och arbetssätt vid länsslyrelsemas sociala funktioner. Utredaren, f. d.
landshövdingen Osborne Bartley, överlämnade i januari 1989 sitt betänkande (Ds
1989:9) Länsstyrelsernas sociala funktioner.

Regeringen
gav i febmari 1989 statskontoret i uppdrag att utarbeta ell organisalionsförslag
för en ny länsstyrelse i Stockholms län i de delar som regeringen behöver la stäflning
till. Statskontoret har avrapporterat sitt uppdrag i rapport (1989:31)
Samordnad länsförvahning i Stockholms län. Den del av rapportens sammanfattning
som avser utredningens överväganden och förslag bör fogas till protokollet i
detta ärende (bilaga 3).

Med
anledning av frågans omfattande karaktär villjag först ge en allmän bakgmnd och
närmare redovisa motiven för en reform. Därefter kommer jag alt redovisa mina
överväganden och förslag i fråga om reformens inriktning och omfattning, förtroendemannainflytandet
samt avslutningsvis beröra vissa genomförandefrågor. Jag har i de frågor som
rör övriga departement haft särskilda kontakter med berörda statsråd.

2 Bakgrund

Den
nuvarande statliga länsförvaltningen utformades huvudsakligen under 1940- och
1950-talen då en rad länsnämnder och andra länsorgan med specialiserade
uppgifter inrättades vid sidan av länsstyrelsen. Dessa nya organ motiverades av
alt målmedvetna och effektiva insatser behövdes inom olika samhällssektorer och
all den ekonomiska tillväxten tillät elt genomgripande reformarbete. För att
kunna genomföra olika sociala program utvecklades en sektoriserad organisation
eftersom behovet av kon-

takter
med och formellt inflytande över andra verksamhetsområden be- Prop.
1988/89:154 dömdes vara ringa. När de uppställda reformmålen hade nåtts, skulle
förvaltningsstmkturen bli föremål för nya överväganden.

Med
ett flertal nya länsorgan och en expanderande offentlig verksamhet kom dock den
bristande samordningen av statliga insatser snart alt ställas i förgmnden.

Redan
1950 uppmärksammades samordningsproblemet i länsslyrelseul-redningen (SOU
1950:28 s. 8):

"...den
nuvarande uppdelningen av länsförvaltningen på ell flertal sinsemellan
fristående länsorgan ha medfört ganska allvarliga ölägenheter. Det har för
utredningen framstått som synnerligen angelägel alt länsförvaltningen
organiseras på sådant sätt, atl erforderliga garantier skapas för en verklig
samordning mellan de olika verksamhetsgrenarna. Samtidigt har del varit ett
önskemål alt förenkla metoderna för samarbetet.

En organisatorisk samordning inom länsförvaltningen, innebärande en
koncentration lill länsstyrelsen som del centrala länsorganet av flertalet uppgifter
i länsförvahningen, har utredningen ansett eftersträvansvärd särskih med hänsyn
lill därav följande möjligheter att bättre betjäna allmänheten och även de
kommunala organ, som fiir sin verksamhet äro beroende av kontakter med olika
statliga länsmyndigheter. En dylik koncentration av länsförvaltningen är även
en fömtsättning för alt ytterligare decentraliseringar skola kunna genomfiiras.

Inordnandet
av vissa fristående länsorgan i länsstyrelsen skulle medföra ökad elasticitet
och bättre möjligheter till rationellt utnyttjande av personalen i länsförvaltningen.
Vissa omedelbara besparingar i personal kunna göras, varjämte den ökade elasticiteten
betyder att ökade arbetsuppgifter lättare kunna bemästras utan nyanställningar.
Samtidigt får man genom förändring av länsstyrelsens organisationsform med
oförändrat eller minskal anlal befattningshavare en smidigare och eflfektivare
organisation än den nuvarande."

1960-
och 1970-talens utveckling innebar bl.a. en kraftig betoning av länsförvaltningens
roll inom samhällsbyggandel. Inom länsstyrelserna inrättades tjänster som
länsplanerare och nalurvårdsinlendenler. Elt omfattande utredningsarbete under
1960-lalels andra hälft ledde fram till 1971 års partiella omorganisation av
den statliga länsförvaltningen. Bl. a. läns-arkitektkontoren och de regionala
lantmäteri- och nalurvårdsorganen inordnades i länsstyrelsen. En lekmannastyrelse
inrättades med landshövdingen som ordförande. Styrelsen fick en omfattande
beslutanderätt i viktigare samhällsfrågor, även sådana som handlades av andra
organ än länsstyrelsen. Ett vidgat samrådsförfarande mellan de statliga
länsorganen föreskrevs. Däremot behölls lärisnämnderna som självständiga organ.
Att ambitionen sträckte sig längre än de genomförda förändringarna markerades
av att reformen betecknades som partiell och all reformarbetet skulle fortgå.

Reformen
år 1971 var - liksom länsplaneringen - ett ullryck för behovet av all bättre
samordna de insatser som syftar till alt främja den regionala utvecklingen.
Länsstyrelsen gavs inte bara ell samordningsan-

svar
för statlig regional verksamhet utan också elt ansvar för att statlig och Prop.
1988/89:154 kommunal verksamhet samordnades (prop. 1970:103 s. 140).

"Länsstyrelsen
bör som regionalpolitiskt samordnande myndighet på läns-planet — utifrån de
centralt givna riktlinjerna och inom ramen för dem — ta ställning till frågor
om resursfördelning och resursutnyttjande, lokalisering osv.. Regionalpolitiken
innebär alltså en strävan atl ge den utbyggnad som sker inom de skilda
sektorerna bästa möjliga samlade effekt på fömtsättningarna för bl. a. en mer
balanserad regional utveckling."

De
problem som den regionala statliga förvaltningen ställdes inför under 1970- och
1980-talen krävde ökad samverkan mellan statliga organ samt med kommunerna.
Statsmakternas strävanden mol en utveckling, gmndad på olika regioners behov
och fömtsättningar, mol delegering av beslutsrätt och mot sektorövergripande
problemlösningar borde också komma lill uttryck i den regionala
organisationen. Genom strukturella förändringar skulle man modernisera och effektivisera
den statliga länsförvaltningen och gå vidare i strävandena atl få lill stånd
en samordnad och mer ändamålsenlig organisation.

Olika
åtgärder har också vidtagits i syfte att öka samordningen inom den statliga
länsförvaltningen.

Länsstyrelsens
skyldighet enligt 3 § länsstyrelseinstmktionen atl "ge noggrann akt på
länets tillstånd och behov samt främja länels utveckling och befolkningens
bästa" har kompletterats bl.a. genom förordningen (1982:877) om regionall
utvecklingsarbete. Där betonas länsstyrelsens samordningsansvar för ulvecklingsfrämjande
insatser, bl. a. genom en breddning av den krets av berörda intressenter som
länsstyrelsen skall hålla kontakt med. Förutom kommuner, landsting och
statliga myndigheter i länet skall länsstyrelsen inom ramen för del regionala
utvecklingsarbetet även samarbeta med bl.a. utvecklingsfonden, de fackliga
organisationerna och näringslivels organisationer.

Länsstyrelsen
förfogar inom ramen för det regionalpoiitiska stödet över särskilda medel för
att kunna driva utvecklingsarbete och stödja projekt som drivs av andra organ.
I den regionalpoiitiska propositionen (1984/85:115 s. 10) betonas alt initiativ
och verkställighet inom regionalpolitiken i ökad utsträckning måste ligga
regionalt.

Flertalet
länsstyrelser arbetar aktivi för all förbättra samordningen mellan olika
intressenter i länet. I tidigare sammanhang har de insatser som gjorts i
Södermanlands och Kronobergs län särskilt uppmärksammats.

Länsstyrelsens
ställning har även stärkts genom alt den fåll möjlighet att hos regeringen
påkalla omprövning av en central myndighels beslut om lokalisering av
anläggning eller fördelning av resurser inom elt län, då länsstyrelsen finner atl
beslutet strider mot de regionalpolitiska målen för länet.

Nya
verksamheter av övergripande karaktär har under senare lid lagts

på länsstyrelserna och inte på för ändamålet särskilt inrättade organ. Del

gäller t. ex. del regionala ansvaret för miljövården, den fysiska riksplane

ringen och kullurmiljövården. Plan- och bygglagen (1987:10, omtryckt

1987:246, ändrad senast 1988:955) ger länsstyrelsen i uppgift all bevaka 7

de statliga intressena
gentemot kommunerna. Lagen (1987:12) om hus- Prop. 1988/89:154 hållning med
naturresurser (omtryckt 1987:247, ändrad senast 1988:407) ger länsstyrelsen en
nyckelroll på det regionala planet när del gäller att la tillvara nationella
intressen.

Behovet
av en översyn av den statliga regionala organisationen togs upp i 1983 års
reviderade finansplan (prop. 1982/83:150 s. 70). Där sägs att den statliga
länsförvaltningen kännetecknas av organisatorisk splittring. Stark sektorisering
försvårar ett nEilurligt samband mellan planering och verkställighel. Risken
finns alt man i ell regionall organ väljer lösningar utan tillräcklig hänsyn
till samhällsorganisationen som helhet. Vidare sägs all en organisatorisk
utveckling bör inriktas på att bättre la till vara de stora kunskaper och
resurser som finns i den regionala statsförvaltningen. I finansplanen sägs
vidare (s. 70):

"Ändringar
i fyra avseenden bör...övervägas: organisatoriska förändringar, överföring av
arbets- och ansvarsuppgifler, förbättrad samverkan och ombalansering av
ekonomiska och personella resurser."

Regeringens
uppdrag till statskontoret den 15 december 1983 atl utforma ell förslag lill
konkreta lösningar för en utvecklad samordning av den regionala statliga
förvaltningen var ell uttryck för den i finansplanen redovisade uppfattningen.
Översynen, som skulle behandla behovet av samordning meflan olika i uppdraget
angivna samhälleliga verksamhetsområden, skulle ske med utgångspunkt i
förhållandena i Norrbottens län.

Bland
de områden som har betydelse för samhällsutvecklingen och därför borde omfattas
av länsstyrelsens samordningsansvar nämns i uppdraget näringslivets
utveckling, väg- och bostadsbyggandet, frågor som rör de areella näringama samt
vissa frågor rörande utbildningsväsendets lokalisering och dimensionering.

I
uppdraget anges följande centrala punkter:

—
Flera av dagens länsnämnder tillkom i syfte atl förverkliga och understödja
politiska reformer inom olika sektorer. Dessa reformer är numera lill stora
delar genomförda.

—
Den starka sektoriseringen av
samhällsförvaltningen har under senare år kritiserats för all vara stelbent,
byråkratisk och dyrbar.

—
Många regionala problem är av sektorövergripande
karaktär.

—
1971 års länsslyrelsereform
syftade till all ge länsstyrelsen ansvaret för samordningen av den statliga
verksamheten i länet. Reformen har inte fullt ul lett till det avsedda
resultatet.

—
Dagens ekonomiska situation kräver
atl förvaltningen blir effektivare genom omprioriteringar mellan olika sektorer
och genom bättre utnyttjande av befintliga resurser.

—
Länsstyrelsen bör ha en central
roll i frågor som avser länets utveckling och framlid. Uppgifter som inte naturligen
hör till denna roll, t. ex. skattefrågor, bör fullgöras av andra organ.

Dessutom
underströks behovet av administrativ samverkan mellan de

statliga myndigheterna inom länet, bl. a. för att förbättra samhällsservicen

och för all göra besparingar. 8

Uppdraget lill
statskontoret anmäldes i budgetpropositionen 1984 Prop. 1988/89:154
(1983/84: IOO bil. 15 s. 36). Med statskontorels rapport som gmnd lade regeringen
under våren 1985 fram en proposition (1985/86:5, BoU3, rskr. 64) om en
försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning.

Som
elt led i omstmktureringen av den regionala statliga förvaltningen har också en
sammanhållen skatteförvaltning bildals. I proposition (1985/86:55, BoU 11, rskr.
82) om sammanhållen skalleförvaltning m.m., där förslag om bildandet av nya
regionala skattemyndigheter lades fram, redovisade regeringen även sin gmndläggande
uppfattning om förändringarna inom den regionala förvaltningen.

Länsstyrelsen
bör — enligt propositionen (s. 30 — ges en verkligt ledande ställning när det
gäller frågor som rör länets utveckling och framtid och där utrymme och behov
finns för regionala avvägningar. De ökade regionala strävandena all stärka
sysselsättningen och förbättra den ekonomiska utvecklingen visar enligt
regeringens uppfattning att del finns ell behov av att utveckla länsstyrelsens
roll. Länsstyrelserna har redan betydelsefulla uppgifter i fråga om länets
utveckling, men bör kunna ges vidgat ansvar.

Den
närmare utformningen av den regionala statsförvaltningens organisation borde
dock i sina detaljer prövas i den föreslagna försöksverksamheten i Norrbottens
län (s. 4):

"Utgångspunkten
för förändringama är inte bara atl göra marginella förändringar i formema för
samverkan mellan länsstyrelsen och övriga länsorgan, ulan all skapa en samlad länsförvaltning
inom länsstyrelsens ram med sikte på att främja regionens
utvecklingsmöjligheter. Som en fömtsättning för detta gäller att fristående
länsorgan, helt eller delvis, integreras i länsstyrelsen."

I
budgetpropositionen år 1987 (1986/87:100 bil. 15 s. 85f, BoU 18, rskr. 302)
underströks att en samordnad länsförvahning inte innebär alt de centrala
verkens nationella ansvar för sina sektorer upphör. Ell sådant ansvar skall de
även framdeles ha. Skillnaden blir att länsstyrelserna kommer att fungera som
regionala organ åt ytterligare några centrala verk. Länsstyrelsema skall i
samverkan med seklorföreträdama söka nå resultat som kan accepteras av alla.
Ett sådant arbete underlättas om berörda samhällsfunktioner ingår i en och
samma myndighet på länsplanel.

Riksdagen
har i den mån del varit aktuellt följt regeringens förslag. Inte i något fall,
utöver beslutet om förlängning av ulvärderingsliden för försöket i Norrbollens
län, har riksdagen redovisat någon i förhållande lill regeringen avvikande
uppfattning om behovet och inriktningen av en reformering av den statliga länsförvahningen.

3
Försöksverksamheten i Norrbottens län

Prop.
1988/89:154

Min
bedömning: Försöksverksamheten i Norrbottens län har gett värdefulla
erfarenheter inför en genomgripande reformering av den regionala statliga
förvaltningen

Utredningens
bedömning: Överensstämmer i stort sett med min.

Av
remissinstanserna behandlar endast ell fåtal direkt försöksverksamheten.
Länsstyrelsen i Norrbollens län är positiv. TCO och SACO/SR anser all
försöksverksamhetens utfall inte är sådant att det kan läggas till gmnd för en
reform. Plan- och bostadsverkel påpekar all så stora förändringar beslutats
vad gäller bostadslåneadministrationen att fömtsättningar för en samordnad
länsförvaltning får anses som helt nya.

Förutsättningarna
för försöksverlksamheten i Norrbottens län: 1 propositionen (1985/86:5 s. 6f)
om försiöksverksamhet med samordnad länsförvaltning redovisade dåvarande
civilministern motiven för en samordnad länsförvaltning. De var i huvudsak
följande.

Genom
den omfattande utbyggnaden av förvaltningsorganisationen kom den statliga
länsförvaltningen all präglas av en stark sektorisering, som under senare år
allt mer satts :i fråga. Gmnden för kritiken är framför allt att de ekonomiska
och sociala förändringarna i samhället kräver samordnade insatser från
samhällsorganens sida.

Trots
att man inom länsförvaltningen vidtagit åtgärder i syfte all utveckla synsätt
och metoder brister ofta samordningen när beslut skall verkställas. Denna
bristande samordning kan leda lill all olika insatser inte får önskvärt
genomslag eller all de inte sammanfaller i liden på ell nödvändigt sätt. Ulan
tillräcklig samordning kan det framför allt i gränsområdet mellan olika
myndigheters ansvarsområde uppstå luckor, exempelvis i del arbete som syftar lill
all förbättra sysselssättning, service och miljö.

En
utveckling av den statliga länsförvaltningens arbetsformer och organisation
föreslogs i propositionen ske genom en försöksverksamhet, vars, syfte var att
klargöra hur en samordnad länsförvaltning kan bli effektivare än den gällande
ordningen. Strävandena all utveckla den regionala statliga verksamheten avser
enligt propositionen främst tre huvudområden:

—
Mer samlat uppträdande/Minskad sektorisering

"Genom
minskad sektorisering a v de delar av länsförvaltningen som har uppgifter som
anknyter till frågor om länets utveckling och framtid bör staten kunna uppträda
mer samlat i kontaktema med allmänheten, kommunerna och näringslivet."

-
Eflfektivare/Bättre samordning

"Länsförvahningen
bör kunna bli effektivare genom att investeringar, administrativ service samt
personella och andra resurser samordnas bättre."

"Syftet
med försöket är all förbättra utvecklingsarbetet och atl genom ökad samordning
i länsförvaltningen möjliggöra administrativa rationaliseringar och
besparingar."

10

-
Koncentration på Utvecklingsfrågor/Större regional frihet Prop.
1988/89:154

"Länsstyrelsen
får utifrån regionala behov i kontakt med de centrala myndigheterna större
frihet i de regler som styr verksamhet och budgel och kan därmed koncentrera
sitt arbete på för länet vikliga utvecklings- och framtidsfrågor." Med
hänvisning lill regeringens skrivelse om den offentliga sektoms förnyelse (skr
1984/85:202) sägs vidare atl "en viktig del av försöksverksamheten är att
de centrala sektorsorganen i vissa fall minskar sin regel- och detaljstyrning,
utan att målen för verksamheten förden skull går förlorade".

Riksdagen
biträdde propositionens förslag och antog den lag om försöksverksamhet med
samordnad länsförvaltning som var en del av propositionen (BoU 3, rskr. 64).

Försöksverksamheten,
som från början avsågs pågå under perioden den 1 juli 1986 - den 30 juni 1989,
har föriängts att pågå till och med den 30 juni 1990. Försöket innebär all
flertalet statliga uppgifter som rör länels utveckling och framtid samlats i en
myndighet - länsstyrelsen. De berörda myndigheterna är, utöver länsstyrelsen, länsvägnämnden,
länsskolnämnden, lantbmksnämnden, fiskenämnden och länsbostadsnämnden.
Dessutom har länsstyrelsens uppgifter på kommunikationsområdet vidgats.
Samarbetet med länsarbetsnämnden har stärkts. Statistiska centralbyrån har
förlagt en statistikfunklion lill länsstyrelsen.

För
all behålla ett starkt förtroendemannainflylande har vid sidan av styrelsen
särskilda funktionsstyrelser (delegationer) inrättats. Delegationer finns för
områdena skola, lantbmk, fiske, rennäring och bostadsförsörjning. För
beredande uppgifter inom kommunikationsområdet finns ett kommunikationsråd.

Skälen
för min bedömning: Syftet med försöksverksamheten var, som finansministern
påpekade i proposition 1985/86:55 (s. 4), all pröva den närmare utformningen av
en förändrad organisationsstmktur för den regionala slatsförvakningen.

I
den tidigare nämnda utredningens uppdrag ingick särskilt all redovisa erfarenheterna
från försöksverksamheten. Utredningen har gjort en noggrann prövning av
förhållandena i länet och jag tillmäter dessa slutsatser slor betydelse. Liksom
utredningen pekar de remissinstanser som lar upp frågan på svårighetema all i
en samlad bedömning i alltför hög grad utgå från försöksverksamheten. Jag vill
dock särskilt notera all åtskilliga kritiska omdömen gäller frågor som i
huvudsak rör sättet atl genomföra försöket och inte reformen som sådan.

Även
jag anser atl erfarenheterna från försöket talar för att reformarbetet bör
fortsätta. I vissa frågor har försöket dock endast gett begränsade erfarenheter,
vilket bl. a. kan hänföras lill försökets uppläggning. Det finns nämligen -
just genom att det är ett försök - inslag som försvårat genomslaget för de
bakomliggande idéema. Sammantaget visar dock erfarenheterna all en samordning
av ett flertal statliga länsfunktioner inom en myndighet fungerar väl och
bidrar till ett mer samlat och probleminriktal arbetssätt. Vid elt allmänt
genomförande av reformen bör dock vissa justeringar göras i förhållande till
försöket i Norrbottens län.

Den
gjorda utvärderingen utgör flksom utredningens förslag ett gott II

underlag fören prövning av
de justeringar som bör göras. Jag återkommer lill erfarenheterna från försöket
i anslutning lill min behandling av reformens olika delar.

Prop.
1988/89:154

4 Motiv för en reform

Min bedömning: En
genomgripande reformering av den regionala statsförvaltningen krävs för alt den
skall kunna leva upp lill de krav som i dag ställs och framgent kommer att
ställas. Reformen bör bl.a. bygga på atl en ny länsstyrelse med bredare
verksamhet än dagens bildas.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser, bl.a. länsstyrelserna, biträder utredningens
bedömning. Vissa menar dock all.målen kan förverkligas på annal sätt än genom
en sammanslagning av olika myndigheter.

Skälen för min bedömning:
De motiv som utredningen framfört är grundläggande för en bedömning av en
reformering av den regionala statsförvaltningen. Jag ställer mig i stort bakom
utredningens motiv. Därtill villjag anföra ytterligare skäl. Jfag vill
särskilt peka på det förhållandel att den statliga sektorn i takt med atl den
åtagit sig uppgifter inom alltfler samhällsområden också sekloriserats. För att
tillgodpse nya samhällsbe-hov har i många fall nya myndigheter inrättats. Denna
sektorisering har på länsplanet lett lill all staten finns representerad genom
flera frislående myndigheter med elt eget, strikt ansvar. Sektoriseringen har
motiverats av behovet av kraftsamling inom vissa områden. Della har i viss mån
skett på bekostnad av regional överblick, samordning och samlad slagkraft.

Starka skäl talar enligt
min mening för att statens representation i länen nu bör förstärkas genom all
en myndighet bildas som på ett allsidigt och kompetent sätt kan väga olika sektoriella
intressen mol varandra och — inom ramen för gällande lagstiftning — ta hänsyn lill
regionala förhållanden. En sådan ny myndighet skall verka som ell sammanhållande
regionall statligt organ med ansvar för uppföljning och utvärdering av gjorda
insatser från ell samlat regionalt perspektiv.

Länsstyrelsen fyller i
viss mån denna roll redan i dag. Dock måste såväl länsstyrelsens
verksamhetsområde som dess arbetssätt förändras för att den skall kunna leva
upp lill de nya krav som ställs.

De förändringar jag i del
följande föreslår syftar därför till att bilda en ny myndighet som bättre än
dagens länsstyrelse kan svara mol nuvarande och framtida krav och som bygger vidare
på de tankar som låg lill grund för 1971 års partiella omorganisation. Genom
reformen markerades all länsstyrelsen som centrala uppgifter har att verka som
drivande kraft i den regionala utvecklingen saml la ell regionall ansvar för
den fysiska planeringen.

Inom
det regionalpolitiska området har länsstyrelsen under 1970- och

12

1980-lalen
fåll ytteriigare uppgifter, bl.a. ansvaret för länsplaneringen. Sedan år 1982
har länsstyrelsen att genom elt mer projektinriklat arbetssätt och genom elt
brett kontaktnät verka för en regional utveckling.

Genom
1987 års reform av planlagsliftningen understryks länsstyrelsens rofl som
samordningsorgan för statliga intressen i fråga om fysisk planering och
hushållning med naturresurser.

Del finns dock olika sätt
på vilka 1971 års reform kan fullföljas. För vissa sektorer är de inbördes
verksamhetssambanden i dag så starka all de motiverar att uppgifterna utförs
inom en och samma organisation. 1 andra fall bör andra möjligheter övervägas.
Däri delar jag remissinstansernas synpunkter all det noga måste prövas från
fall till fall om en organisatorisk samordning är den lämpligaste formen eller
om andra åtgärder kan leda till önskat resultat. Del är i första hand sådana
samhällssektorer som har stor betydelse för regionens utveckling och som även
har en stark och naturlig knylning tifl uppgifter som utförs inom dagens
länsstyrelse som - tillsammans med dagens länsslyrelseverksamhet —
organisatoriskt bör samordnas i en ny länsstyrelse.

En genomgripande
förändring av den regionala statliga nivån får också konsekvenser för de
centrala myndigheterna. En starkare regional nivå gör del möjligt för dessa all
i högre grad styra via materiella regler och ekonomiska styrsystem, i stället
för all i detalj styra hur uppgifterna verkställs. Genom all länsstyrelsen blir
en mer allsidigt sammansatt myndighet bör det också vara möjligt att i högre
grad delegera uppgifter lill den regionala nivån.

Jag vill även betona all
reformen inte får ses som ell alternativ till alt ge kommunerna större
beslutsbefogenheter. Syftet är i stället all genom en stärkt och slagkraftig
regional statlig organisation få en ökad närhet till den lokala nivån. Della
synsätt avspeglas — vilket jag senare skall återkomma lill — bl.a. i hur förtroendemannainflytandet
bör organiseras i den nya länsstyrelsen. Ytteriigare ell sätt för staten alt
öka tillgänglighet och förbättra servicen lill medborgarna är all den nya länsstyrelsen
får bättre möjligheteratt bilda lokalkontor.

Prop.
1988/89:154

5 Regionala och nationella mål

Min bedömning: Det
bör inom ramen för den nya länsstyrelsen garanteras arbets- och beslutsformer
som gör del möjligt för myndigheten all tillvarata regionala mål inom de ramar
som lagstiftningen medger.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min.

Remissinstanserna: Det är
i första hand berörda centrala verk som behandlar frågan om de nationella målen.
Skolöverstyrelsen understryker vikten av att länsnivån tillförsäkras den resurs
som erfordras för tillsyns-, uppföljnings- och utvärderingsuppgifler uttryckta
i såväl kvantitativa som

13

kvalitativa termer. Fiskeristyrelsen
tar särskilt upp behovet av atl regio- Prop. 1988/89:154 nalt placerad
personal i vissa fall måste arbeta över ell område som omfattar flera län.

Skälen
för min bedömning: Dagens länsstyrelse har i huvudsak två uppgifter, dels atl
ge noggrann akt på länets tillstånd och behov samt främja länels utveckling och
befolkningens bästa, dels atl som allmän förvahningsmyndighet svara för
myndighetsutövning, tillsyn och rättstill-lämpning enligt ett flertal lagar. I della
arbete har länsstyrelsen att med beaktande av nationellt fastställda mål göra
regionala avvägningar och därvid tillvarata statens intressen. Också inom
länsnämndernas verksamhetsområden vägs regionala aspekter in i besluten. Det
regionala samban-del upprätthålls bl. a. genom atl landshövdingen är ordförande
i flertalet nämnder eller genom formell och informell samverkan kring beslul
och insatser. I den regionalpolitiskt motiverade projektverksamhet som länsstyrelsen
bedriver deltar ofta länsnämnderna.

De
båda nämnda uppgifterna - att verka utifrån ett enhetligt regionalt perspektiv
och att svara för tillsyn och rättstillämpning — kommer även all finnas i den
nya länsstyrelsen.

Genom
atl den nya länsstyrelsen skall svara för atl det i de beslut den fattar tas
hänsyn till regionala behov i den mån elt sådant utrymme finns i lagstiftningen
bidrar den lill atl lagstiftningens intentioner fullföljs och all mer allsidigt
belysta beslut fattas.

Under
senare år har centrala myndigheter fått, som en allt viktigare uppgift, all
följa upp och utvärdera de nationella målens genomslag och effekter. 1 detta
arbete är en nära kontakt mellan alla berörda nivåer av grundläggande
betydelse. Viklen av att centrala verk svarar för kompetensutveckling och
kunskapsförmedling inom sitt ansvarsområde har också fåll ökad betydelse.

Samverkan
mellan centrala myndigheter och dagens länsstyrelse har till stor del formen av
ett samarbete där information och kunskap utbyts och där del centrala verket
tar sitt ansivar för kompetensutvecklingen. Utvärderingen av Norrbotlenförsöket
visar all kontakterna mellan de berörda centrala verken och den nya
länsstyrelsen inte förändrats på något mer principiellt sätt. Jag vill dock
understryka vikten av all samverkan mellan central och regional nivå även
framgent måste fungera väl och alt det är såväl de centrala verkens som
länsförvaltningens ansvar att se lill att della samarbete fungerar.

Ett
genomslag för de nationella målen kan även garanteras genom sättet att utforma förtroendemannaorganisalionen.
Elt annat sätt all garantera de nationella målens genomslag är atl
sektoransvariga verk, liksom i dag, medverkar vid tillsättningen av s.k.
länsexperter. Jag återkommer lill såväl förtroendemannaorganisalionen som
länsexperternas rofl.

Sammanfattningsvis
menar jag all de former som utredningen anvisar kan användas på sådant sätt att
garantier skapas för all de nationella målen skall få genomslag. Jag avser att
vid genomgången av de olika sektorerna peka på de metoder som har särskild
betydelse för det specifika verksamhetsområdet. Utgångspunkten är dock att
föreslagna metoder inte

14

behöver avvika från de som
centrala myndigheter i dag tilllämpar gentemot länsstyrelserna och all
särlösningar i möjligaste mån skall undvikas.

Prop. 1988/89:154

6 Ny regional förvaltning — allmänna principer

Min bedömning:
Olika metoder måste användas för atl samordna den regionala statliga förvaltningen.
Förutom genom organisatoriska förändringar bör samverkansformema även i övrigt
utvecklas.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min.

Remissinstanserna
ställer sig i flertalet fall positiva till de av utredningen redovisade principema.

Skälen
för min bedömning: Jag anser, som tidigare framgått, att den regionala statliga
förvaltningen behöver reformeras. Innanjag närmare går in på hur reformen bör
utformas inom olika sektorer villjag försl i korthet redovisa dess gmndläggande
drag.

Ell
centralt inslag i reformen är all organistoriska förändringar görs. Syftet med della
är att de frågor som har stor betydelse för länets utveckling och framlid och
som har en naluriig koppling till de verksamheter dagens länsstyrelse bedriver
skall handhas av en och samma organisation — en ny länsstyrelse. Del är också
viktigt all verksamheter av mer marginellt intresse för länels utveckling —
och där lämpligt alternativ finns — handhas utanför den nya länsstyrelsen så
att denna organisation inte i onödan lyngs av verkslällighetsbeslut i ärenden
som inte har direkt samband med dess huvuduppgift.

Reformen
får dock inte stanna vid en förändrad organisation och därmed begränsas till
ett mindre antal myndigheter. Minst lika viktigt är att arbetsformerna inom den
regionala förvaltningen utvecklas. Det gäller både arbetsformer inom den nya
länsstyrelsen och i dess förhållande lill andra regionala intressenter.
Utredningen pekar på alt det i del stora flertalet län har skett en
intensifierad samverkan mellan länsstyrelsen och andra regionall och lokah
verksamma myndigheter och organ. En sådan samverkan kommer atl ha minst lika
stor betydelse i framliden som den har i dag.

Jag
förutsätter att ell väl utvecklat samarbete meflan den nya länsstyrelsen och
andra länsmyndigheter kommer alt finnas i framtiden. Denna samverkan bör dock
kunna etableras ulan några ytterligare författningsmässiga regleringar. 1
något fall kan dock en lagreglering underlätta ell samarbete. Bl. a. kan
företrädare för olika, utanför den nya länsstyrelsen stående länsmyndigheter
ges skyldighet att vara föredragande eller på annal sätt delta i ett ärendes
handläggning i länsstyrelsen. I något fall kan det vara befogal att reglera ett
samrådsförfarande. För länsstyrelsens kontakter med vägförvaltningen finns
sådana regler redan i dag. Del är naturligt atl även affärsverken får, på del
sätt som prövats i Norrbottens län, en skyldighet all lill länsstyrelsen anmäla
investeringar eller andra förändringar som har regionalpolitisk betydelse.

15

7
Reformens omfattning

Prop.
1988/89:154

Mitt
förslag: I den nya länsstyrelsen skall ingå länsvägnämnden, länsskolnämnden,
lantbruksnämnden samt den nuvarande länsstyrelsen. Dessutom skall ingå den del
av länsbostadsnämndens verksamhet som avser bostadsförsörjning och annan
samhällsplanering. I den mån en länsanknylning blir aktuell för fiskefrågorna
skall den nya länsstyrelsen ansvara för dessa frågor.

1 övrigt skall den
nya länsstyrelsen få utvidgade befogenheter i vad avser kommunikationer,
skogsvård och trafiksäkerhet. Dessutom föreslås ett utvecklat samrådsförfarande
vad gäller arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten och vissa andra frågor
som rör arbetsmarknaden.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i sina huvuddrag med mitt.

Remissinstansernas
uppfattning i denna fråga är splittrad. Flertalet anser dock att utredningens
förslag bör genomföras.

Skälen för mitt förslag: I
det uppdrag regeringen år 1983 gav lill statskontoret angavs ett antal
samhällsområden med särskild betydelse för länets utveckling och framlid och
som därför kräver särskild samordning. De angivna områdena var: arbetsmarknad,
sysselsättning, industri, näringsliv, energi, hushållning med mark och vallen,
fysisk planering, bostadsförsörjning, vägbyggande, hälso- och miljöskydd,
naturvård, lantbmk, skogsbruk, fiske och jakt saml skolväsendels utbyggnad och
lokalisering.

De regionala statliga
myndigheter som — förutom länsstyrelsen — i första hand berörs av reformarbetet
är vägförvaltningen, länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbruksnämnden, skogsvärdsstyrelsen,
fiskenämnden, länsarbetsnämnden saml länsbostadsnämnden.

Inget
av de angivna områdena har sedan år 1983 minskat i betydelse på ell sådant sätt
atl de inte längre skulle vara aktuella i reformarbetet. Uppräkningen kan dock
kompletteras med senare tillkomna eller förändrade verksamheter. Så har
exempelvis uppgiften alt regionalt väga samhällets insatser inom olika
kommunikationsslag mot varandra tiflkommil liksom all irafiksäkerhetsarbetet fåll
en ökad betydelse.

Försöksverksamheten i
Norrbottens län syftar till atl i detaljerna pröva omfattningen av en reform.
Erfarenheterna är i dessa avseenden i huvudsak goda. Utredningen föreslår all
de verksamheter som ingår i försöksverksamheten också skall omfattas av en
nationell reform. 1 fråga om bostadsförsörjningen avviker dock mitt förslag
från utredningens. En reform skulle enligt min mening vinna i slagkraft om
endast de delar av länsbostadsnämndens verksamhet som rör bosladsförsörjningsprogram
och annan samhällsplanering ingår i den nya länsstyrelsen. Dessutom vill jag
erinra om att organisationen på fiskets område för närvarande är föremål för en
översyn. I den mån översynen kommer fram lill all en verksamhet med anknytning lill
länen blir aktuell bör den nya länsstyrelsen svara även för dessa frågor. I
övrigt bör således i den nya länsstyrelsen

16

ingå länsvägnämnden, länsskolnämnden,
lantbmksnämnden och den nuvarande länsstyrelsen.

Härutöver kommer jag all
lägga fram förslag som innebär att den nya länsstyrelsens möjligheter all
påverka övriga för länets utveckling och framlid väsentliga frågor regleras på
annat sätt än genom en organisatorisk samordning. Del gäller bl. a. frågor inom
länsarbetsnämndens, skogsvårdsstyrelsens och trafiksäkerhetens områden. 1
denna del skiljer sig mina förslag delvis från den ordning som gällt under
försöksverksamheten.

Jag skall i det följande
presentera motiv och förslag för de olika sektorsområdena och därvid särskilt
uppehålla mig vid de verksamheter inom vilka mer påtagliga förändringar
föreslås. Därför behandlar jag i första hand de verksamheter som idag utförs
inom de berörda länsnämndema. Jag vifl dock påpeka all del inom den nuvarande
länsstyrelsen finns ärenden och uppgifter som inte direkt har beröring med den
nya länsstyrelsens huvudfrågor. Sådan verksamhet bör, om lämpliga altemativ på
sikt finns, föras från den nya länsstyrelsen. Jag behandlar i avsnitt 11 bl. a.
frågan om ansvaret för faslighelsregislreringen, som är en fråga av denna typ.

De samhällsområden jag
särskilt kommer all la upp är utbildning, vari ingår arbetsmarknadsutbildning,
kommunikationer, de areella näringarna saml fysisk planering och hushållning
med naturresurser. Dessutom redovisar jag kortfattat förslag som rör
beredskapsarbeten, statistik och social omvårdnad.

Prop. 1988/89:154

8 Utbildning

Mitt
fiirslag: De uppgifter som i dag länsskolnämnden ansvarar för skall utföras av
den nya länsstyrelsen. Del nationella skolsystemets krav på en rikstäckande
tillsyn, uppföljning och utvärdering gör alt vissa särskilda lösningar måste
genomföras beträffande utbildningsfrågorna i den nya länsstyrelsen.

I
fråga om högskoleutbildningen skall den nya länsstyrelsen ha till uppgift alt
bidra med planeringsunderlag som kan användas av högskolemyndigheterna i deras
arbete.

Den nya
länsstyrelsens roll på arbetsmarknadsutbildningens område vidgas och
förtydligas genom ell reglerat och utvecklat samrådsförfarande vid beslut om
arbetsmarknadsutbildning som har långsiktig eller på annal sätt större
betydelse.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i stort sett med milt.

Remissinstanserna:
Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag under fömtsättning all
garantier skapas för att verkels nationella ansvar får ett konkret genomslag i
den nya regionala organisationen och att sambandet mellan central och regional
nivå inom det som i dag är den statliga skoladminislralionen bevaras.

17

2 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 154

TCO
och SACO/SR anser att länsskolnämnderna bör behållas som Prop, 1988/89:154
självständiga länsorgan.

Enligt
arbetsmarknadsstyrelsen bör länsarbetsnämnden ingå i del samråd som
länsstyrelsen föreslås ha på utbildningsområdet. I della samråd bör även den
regionala AMU-myndighelen ingå i egenskap av den störste ulbildningsanordnaren.
Skolöverstyrelsen menar atl länsstyrelsen bör ges ansvar för alla sådana
utbildningsbeställningar som länsarbetsnämnden i dag svarar för.

Skälen
för mitt förslag: Regeringen har i andra sammanhang uttalat all den regionala ulbildningsplanerinigen
måste samordnas bättre. Uppdrag har också tidigare lämnats till länsstyrelsema
med detta syfte. De samlade utbildningsresurserna har blivit elt allt viktigare
instmment i den regionala utvecklingen. Länsstyrelserna har därför inom ramen
för sitt regionala utvecklingsarbete i slor utsträckning engagerat sig i
utbildningsfrågor, främst på högskolenivå. Ett väl fungerande utbildningssystem
har i många län uppfattats som ett villkor för regionens överlevnad. Detta gör
utbildningsfrågorna till en viktig uppgift för den myndighet som skall vara statens
övergripande organ för samhällsplaneringen på länsnivån.

Stora
krav kommer under 1990-lalel all ställas på vidareutbildning av anställda.
Kraven ställs på såväl företags och ofTentliga organs interna utbildning som på
arbetsmarknadsutbildningen och det reguljära utbildningsväsendet, i synnerhet
vuxenutbildningen och högskolan.

Dessa
förändrade förhållanden gör del enligt min mening väsentligt för den nya
länsstyrelsen, som på del regionala planet skall samordna de statliga
insatserna för den regionala utvecklingen, ges goda möjligheter att delta i den
utbildningsplanering som avser dess ansvarsområde.

Utbildningsplaneringen
måste ur elt regionalt perspektiv behandlas som en del av ulvecklingsplaneringen
för länet. Del faktum att olika ulbild-ningsformer i dag har olika huvudmän får
inte hindra en rationell regional planering.

Jag
går nu över till att i korthet beröra den nya länsstyrelsens arbete med skolfrågor,
högskolefrågor och frågor som rör arbetsmarknadsutbildning.

När
det gäller skolan ser jag väsentliga fördelar i att låta den nya länsstyrelsen
överta de uppgifter som ankommer på länsskolnämnderna. Detta kommer enligt min
mening att skapa bättre möjligheter till en inomregional samordning, främst vad
gäller den del av den nuvarande läns-skolnämndens område som omfattar
planering, dimensionering och lokalisering.

Hämtöver
vill jag erinra om all riksdagen godkänt förslagen till principiella
riktlinjer för ansvarsfördelning och styming på skolområdet (prop. 1988/89:4, UbU
7, rskr. 95). Beslutet innebär en övergång från ett huvudsakligen regelstyrt lill
ett mer målstyrt syslem som skärper kraven på de nationella målen och att
uppgifterna får genomslag på den regionala nivån.

I
kompletteringspropositionen 11989 (1988/89:150 bil 7 s Iff) har statsrå

det Persson tagit upp frågan om den fortsatta utvecklingen av ungdomssko

lan, bl. a. vad gäller förhållandet mellan stat och kommun. I propositionen

aviseras ett omfattande översynsarbete under de närmaste åren. Som ett

resultat av della arbete kommer den framlida ansvarsfördelningen mellan 18

stat
och kommun liksom ansvarsfördelningen mellan statliga organ på cen- Prop.
1988/89:154 trål och regional nivå att preciseras. Detta översynsarbete måste
bedrivas i nära kontakt med arbetet all förbereda den nya länsstyrelsen.

Med
hänsyn till den speciella situationen inom skolans område har utredningen
föreslagit all en miniminivå av förvaltningsanslaget för tillsyn, uppföljning
och utvärdering bör anges i regleringsbrevet för den nya länsstyrelsen. Jag
delar utredningen bedömning att en sådan lösning kan vara motiverad. Jag avser
att efter samråd med statsrådet Persson återkomma lill regeringen i dessa
frågor.

När
del gäller högskoleutbildningen har dåvarande utbildningsministern i propositionen
(1986/87:127) om fortsall decentralisering av högskolan (s 24) redovisat
regeringens syn på samverkan mellan länsstyrelse och högskola. Del bör i
enlighet med della beslul åligga den nya länsstyrelsen att presentera underlag
för högskoleihyndigheternas planering. Fastare former för samarbetet mellan den
nya länsstyrelsen och, i första hand, högskoleenheterna inom länet bör
etableras. Av särskilt intresse är all samverka om utbildningar av stort värde
ur ett regionall perspektiv.

Som
jag tidigare antytt finns det vikliga kopplingar mellan arbetsmarknadsutbildningen
och det övriga skolväsendel. Den nya länsstyrelsen bör därför ha en roll som samordnare
av alla de utbildningar som bedrivs i länet. Jag anser att den nya
länsstyrelsen måste disponera instmment som kan ge önskat resultat.

För
att få avsedd effekt måste arbetsmarknadsutbildningen kunna sältas in med kort
planeringstid. Den kännetecknas av snabb anpassning och stor flexibilitet för
att lösa såväl den enskildes som arbetsmarknadens behov. En väl utvecklad och
genomförd samordning av de utbildningar som bedrivs i länet är dock av stor
betydelse inte bara ur elt regionalt perspektiv utan även från resurssynpunkl.
För alt uppnå en önskvärd samordning av ulbildningsresursema i ett län bör
därför ell reglerat samrådsförfarande ske beträffande sådan
arbetsmarknadsutbildning som är av mer långsiktig karaktär eller som på annat
sätt är av stor betydelse. Detta samråd bör ske med dellagande av bl.a.
länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och regionala AMU-myndighelen. Det bör ankomma
på regeringen alt utforma de närmare föreskrifterna om della
samrådsförfarande.

19

9
Kommunikationer

Prop.
1988/89:154

Mitt
förslag: Den nya länsstyrelsen får ell vidgat ansvar inom kommunikationsområdet
i vid mening. Den skall ha ett sammanhållet ansvar för såväl beredning som
beslut som rör investeringar i regionala trafikanläggningar.

Länsvägnämndens
uppgifter skall ingå i den nya länsstyrelsen som också får ett vidgat ansvar
inom trafiksäkerhetens område.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna
tillstyrker förslaget. Vägverket godtar all den administrativa kansliroll som vägförvaltningen
haft vid handläggningen av länstrafikanläggningsplanerna flyttas över till
länsstyrelsen, om effektiviteten därmed ökas. Denna nya roll påverkar enligt
verket dock inte väg-förvaltningarnas resurs- eller kompetensbehov.

Skälen
för mitt förslag: En mycket stor samstämmighet råder i uppfattningen all den
nya länsstyrelsen måste ha en central roll på kommunikationsområdet i vid
mening.

Av
bl.a. utvärderingen av försöksverksamheten i Norrbottens län framgår alt den
där inrättade kommunikationsfunktionen starkt bidragit till alt stärka
länsstyrelsens möjligheter all spela en aktiv roll inom området. Funktionen har
också inneburit ett viktigt kompelenstillskott lill länsstyrelsen och länet. I
utvärderingen betonas länsstyrelsens roll som "neutral" part.

Investeringar
i infrastmkturen är ett centralt instrument inom regionalpolitiken, inte minst
när del gäller investeringar i trafikanläggningar. Genom 1988 års
trafikpolitiska beslut betonades det regionala perspektivet, bl. a. genom att
länsstyrelserna fick i uppgift att fastställa investeringsplaner. Vidare
framgår av den trafikpolitiska propositionen all om vägverket och länsstyrelsen
inte är överens om innehållet i planen skall regeringen besluta om fastställelse.
Vägförvaltningen svarar för beredningsarbetet.

Jag föreslår att den nya
länsstyrelsens roll förstärks såtillvida alt den även får beredningsansvaret
för investeringar i länstrafikanläggningar. I en sådan beredning krävs ett nära
samarbete med representanter för olika kommunikationsslag. De närmare formerna
för detta samarbete bör varje länsstyrelse själv få välja. Avsikten är
emellertid inte all länsstyrelsen skall överta den expertfunklion som exempelvis
vägverket och banverket i dag fullgör inom sina respektive områden. Länsstyrelsens
roll bör vara sam-ordnarens. Dock instämmer jag i banverkels synpunkt atl
vägverket inte bör ha någon särställning i della sammanhang.

För att understryka den
nya länsstyrelsens roll inom kommunikationsområdet erinrar jag om mitt förslag
all ge de affarsdrivande verken samma skyldighet som statliga myndigheter i
övrigt har att anmäla investeringar och andra förändringar av regionalpolitisk
betydelse.

I de fall då den nya
länsstyrelsen har all falla beslul i vägfrågor bör del ske som nu efler
föredragning a\' vägdirektören i den mån frågorna inte delegerats lill vägförvaltningen.
1 frågor om länslrafikanslag och andra

20

frågor
som innebär en prioritering mellan olika kommunikationsslag bör länsstyrelsens
expert i kommunikationsfrågor vara föredragande.

Den
ändrade arbetsfördelningen mellan länsstyrelsen och vägförvaltningen
aktualiserar resursfrågan. Länsstyrelsen behöver bygga upp en delvis ny
kompetens och lar samtidigt över vissa uppgifter från vägförvaltningen. Denna
kompetensuppbyggnad kan vara möjlig att åstadkomma med hjälp av det resursulrymme
som frigörs lill följd av avregleringen av den yrkesmässiga trafiken. Jag
avser all efler kontakt med kommunikaiionsministern återkomma med förslag i della
avseende.

Den nya länsstyrelsen bör
få en mer markerad roll på trafiksäkerhetens område, bl. a. genom att fungera
som regional samordnare av olika organs insatser för trafiksäkerhetens
främjande, men också genom alt beslutsfunktioner förs över från trafiksäkerhetsverkel.

Liksom
trafiksäkerhetsverket anser jag all den nya länsstyrelsens regionala ansvar
för irafiksäkerhetsfrågorna inte får hindra att verket har en egen regional
organisation för uppgifter såsom förarprov, fordonskontroll och annan teknisk
verksamhet.

Jag vill också stryka
under atl den nya länsstyrelsens roll inom kommunikationsområdet inte enbart
skall omfatta väg- och trafiksäkerhelsfrågor ulan även avse exempelvis luft-
och sjöfart och posl- och telekommunikationer.

De nya uppgifterna
påverkar även formerna för förtroendemanna-medverkan. I Norrbottens län finns
ett kommunikalionsråd som i motsats till funklionsslyrelsema enbart är
rådgivande och beredande. I och med all den nya länsstyrelsen får en mer
markerad roll inom kommunikationsområdet bör en kommunikationsnämnd inrättas.
En sådan nämnd, som bör likställas med övriga nämnder, bör även fullgöra de
uppgifter som i dag ankommer på länsvägnämnden. Jag återkommer till denna fråga
i avsnitt 13.

Prop. 1988/89:154

10 De areella näringarna

Mitt
förslag: Lantbmksnämndens nuvarande uppgifter skall ingå i den nya
länsstyrelsen. Verksamhetens inriktning och omfattning läggs närmare fast i den
till våren 1990 aviserade livsmedelspolitiska propositionen.

I
den mån del inom den framtida fiskeadminislrationen finns en länsanknytning
skall den nya länsstyrelsen svara för verksamheten.

Den nya länsstyrelsen
skall vara beslutande i vikliga övergripande skogliga frågor som rör
markanvändningen och naturvård. Länsjäg-mäslaren föredrar dessa ärenden i
länsstyrelsen.

10.1
Lantbruket

Utredningens
förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna: De
centrala myndigheterna saml berörda organisa-

21

tioner
inom lantbmkets område avvisar utredningens förslag, medan läns- Prop.
1988/89:154 styrelserna delar utredningens uppfattning.

Skälen
för mitt förslag: Lantbmket och landsbygdens utveckling är av slor betydelse
för länen. Som bl.a. lantbmksstyrelsen framhåller i sitt remissvar har del inom
lanlbmksverket gjorts stora insatser, inte minst inom ramen för rådgivningen,
för all bredda möjligheterna lill en utkomst i glesbygden och all hålla
landsbygden levande. Med denna inriktning har lantbmksnämndemas verksamhet fått
allt större anknytning till länsstyrelsernas, som bl. a. genom glesbygdsstöd
och andra regionalpolitiska insatser arbetar för samma mål. I de flesta län har
också ett nära samarbete utvecklats bl.a. genom all lantbmksnämnden tilldelats
beslutanderätt över en del av glesbygdsmedlen. E>el finns enligt min mening
goda skäl att utveckla della samarbete. Stora vinster kan göras genom atl ge en
ny länsstyrelse möjlighet all mer samlat arbeta för landsbygdens utveckling.

Det
finns också andra kopplingar mellan dagens länsstyrelse och lantbmksnämnden
som motiverar all de förs samman i en och samma organisation.

Gmnden
för de areella näringarna är tillgången lill mark och vallen. Ell väsentligt
inslag i den hhtillsvarande livsmedelspoliliken är atl förbättra faslighelsstmkluren
och främja förelagsutvecklingen inom dessa näringar. Åtgärder på della område
har emellertid betydelse även för den regionala utvecklingen och för
hushållningen med naturresurser. En viktig uppgift för den framlida
länsstyrelsen är därför enligt min mening all ha ansvaret för en ändamålsenlig
markanvändning i länet med beaktande av de mål som statsmakterna ställt upp.
För all kunna uppfylla ansvaret krävs både helhetssyn och kunnande.

Vid
beslut om användning av mark- och vattenresurserna skall hänsyn tas lill många
olika intressen. I åtskilliga fall berörs bl.a. jordbmket, skogsbmket, fisket,
jakt- och viltvården och i förekommande fall renskölseln. Del är angeläget atl
den nya länsstyrelsen har en bred kompelens inom dessa områden när övergripande
frågor om markanvändningen behandlas. Lantbmksnämndens personal besitter en
betydande sådan kompelens.

För
att få en levande och fungerande landsbygd behövs en omsorgsfull planering och
en väl utbyggd infrastmktur. Det är därför viktigt alt planeringen för
landsbygdens utveckling utformas i samverkan mellan stat och kommun och att den
sker som ett led i den samlade samhällsplanering som lar sikte på en balanserad
regional utveckling och en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.

Som
lantbmksstyrelsen påpekar finns del starka samband mellan lantbmksnämndemas
myndighetsutövning och den rådgivning nämnderna bedriver. Jag anser del därför
inte vara möjligt att skilja rådgivningen från den övriga verksamheten. Lantbaiksnämnden
bör därför i sin helhet ingå i den nya länsstyrelsen.

Jag
vill dock samtidigt slå fast alt de centrala målen för jordbmkspoliti

ken måste få fullt genomslag i riket oavsett vilken organisation som får

ansvaret för att genomföra den. Regeringen avser all under våren 1990

förelägga riksdagen en proposition om en ny livsmedelspolitik. Ett bered- 22

ningsarbete
med denna inriktning pågår för närvarande inom den livsme- Prop. 1988/89:154
delspolitiska arbetsgmppen i jordbmksdepartementet. Arbetet med att låta
konsekvenserna av en sådan omläggning slå igenom snabbt och enhetligt i hela
landet kommer all prioriteras. Den regionala nivån kommer atl ha en nyckelroll
för möjligheten att genomföra den nationella livsmedelspolitiken.

För
att lyckas med arbetet torde, även om den nya politiken inte formulerats,
omfattande åtgärder komma atl krävas från de myndigheter som skall genomföra
den. En stark ledning av arbetet krävs. Del är i del lägel nödvändigt att lantbmksstyrelsen
ges rätt all — inom de av statsmaklema fastlagda nationefla målen - styra och
följa verksamheten ute i landet. Lantbmksfrågorna bör således ägnas särskild
uppmärksamhet i dessa avseenden. Della kan ske på flera sätt.

Del
är enligt min mening nödvändigt att hithörande frågor under omslällningsperioden
ges en särställning inom den nya länsstyrelsen. Jag anser det således naturligt
all lantbmksstyrelsen under de första åren ges rätt all, inom de av statsmaklema
angivna målen, utfärda riktlinjer för de nya länsstyrelsema när del gäller
genomförandel av den nya politiken. Lantbmksstyrelsen bör också på andra sätt
kunna följa och påverka genomförandet av den nya politiken, exempelvis i form
av en rättighet all föra eventuella lolkningslvisler mellan en länsstyrelse och
lantbmksstyrelsen lill regeringen. Dessa frågor bör särskilt uppmärksammas i
samband med att den till våren 1990 aviserade propositionen om en ändrad livsme-delspolilik
läggs fram.

Det
är också troligt all en ny livsmedelspolitik får konsekvenser för fördelningen
i riket av de resurser som skall användas för dess genomförande. Den
flexibilitet i lantbmksnämndernas organisation som finns i dag måste därför
bevaras under omställningsperioden. Lantbmksslyrelsen måste liksom hittills ha
möjligheter all disponera de personella resurserna på elt så effektivt sätt som
möjligt. Detta innebär all möjlighet måste finnas all omfördela personella
resurser mellan länen och mellan lant-bmksenhelerna och central myndighet även
vad gäller relativt omfattande verksamheter. Inriktningen av en sådan
omfördelning bör behandlas efter det att propositionen om ändrad
livsmedelspolitik har lagts fram.

Lanlbmksnämnderna
har idag rätt atl utnyttja sina intäkter i sin verksamhet. Delta syslem har
varit av stor betydelse för verksamheten vid nämnderna. Enligt min mening bör ell
motsvarande system gälla för lanlbmksfunktionen i den nya länsstyrelsen.

Mitt
förslag innebär för de nordligaste länens del alt även rennäringsfrågorna
kommer all handhas av den nya länsstyrelsen. Dessa frågor har stor regional
betydelse, inte minst när det gäller markanvändningen.

10.2 Fisket

Utredningens
förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.

Remissinstanserna: Fiskeristyrelsen vill helst behålla en sammanhållen

fiskeriadministration, men om en samordnad länsförvaltning genomförs 23

är
del enligt fiskeristyrelsen viktigt all även fiskefrågor handhas inom den Prop.
1988/89:154 nya organisationen och att fiskels intressen inte underordnas
lantbrukels.

Skälen
för mitt förslag: Jag delar utredningens uppfattning all fiskefrå-goma har
många kopplingar lill de verksamheter som länsstyrelsen ansvarar för. Del är
därför i och för sig naturligt atl fiskenämnderna ingår i den nya
länsstyrelsen. Denna uppfattning delas för övrigt av fiskeristyrelsen om man av
andra skäl än fiskeripoliliska anser att förslaget om en samordnad
länsförvaltning skall genomföras.

Den
pågående översynen av fiskeprisregleringen kan emellertid komma all föreslå
betydande förändringar i prisregleringen av fisket. Som en följd av den
översynen kan det därför länkas att organisationen på det fiskeadministrativa
området bör utformas på ell annat sätt än idag. En ökad kommunalisering av
uppgifterna kan inte uteslutas och vissa frågor kan eventuellt föras lill
central nivå. Den anknytning som idag finns lill länen är således inte
självklar. I den mån en sådan länsanknylning blir aktuell bör den nya
länsstyrelsen ansvara for uppgifterna.

10.3 Skogsbruket

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Skogsstyrelsen, liksom domänverket, instämmer i utredningens förslag.

Skälen
för mitt förslag: En viktig uppgift för skogsvårdsstyrelsema är alt utöva liflsyn,
bl. a. genom inventeringar av skogens tillstånd. Dessa inventeringar är av
stort värde för länsslyrelsemas planering.

Skogsvårdsstyrelsernas
volymmässigt största verksamhet är emellertid uppdragsverksamheten. Denna avser
dels skogsvård, framför allt på beställning av länsarbetsnämnden och av
enskilda skogsägare, dels naturvård på uppdrag av främst länsstyrelsen.

En
annan verksamhetsgren är frö- och plantproduklionen, vilken bedrivs på
affärsmässiga gmnder ulan någon form av samhällsstöd. Skogsvårdsstyrelsen är
huvudman för plantskolorna i länet.

Enligt
utredningen är en så stor del av skogsvårdsorganisationens verksamhet ren
produktion atl det inte finns skäl att föreslå alt skogsvårdsstyrelsen eller
del av verksamheten skall föras in i länsstyrelsen. För att den skogliga
kompetensen ändå skall tillgodogöras, föreslår utredningen all länsstyrelsen
får besluta i viktiga övergripande skogliga frågor som rör markanvändning och
naturvård samt atl länsjägmäslaren skall föredra dessa ärenden i länsstyrelsens
styrelse.

Den
av utredningen föreslagna ordningen är enligt min mening en lämplig avvägning
mellan de olika intressen skogsvårdsstyrelsen står för. Jag föreslår därför att
utredningens förslag, som bl. a. biträds av skogsstyrelsen, genomförs.

24

11 Fysisk planering och hushållning med naturresurser

Prop.
1988/89:154

Mitt förslag:
Länsstyrelsen har vikliga uppgifter i frågor om samhällsbyggande och om
användning av mark och vatten. Den nya länsstyrelsen får ansvar för frågor som
i dag länsbostadsnämnden ansvarar för och som rör kommunala
bostadsförsörjningsprogram och annan samhällsplanering. En klarare
ansvarsfördelning gentemot lantmäteriet föreslås.

11.1 Fysisk planering och bostadsförsörjning

Utredningens
förslag avviker delvis från mitt. Utredningen föreslår att länsbostadsnämndemas
samtliga uppgifter bör utföras av den nya länsstyrelsen. All på sikt inrymma
den löpande låneförvaltningen, som betecknas som en artfrämmande verksamhet, i
en ny länsstyrelse är dock inte självklart. Därför fömtsätter utredningen atl
förändringen kan genomföras på ell sådant sätt alt den inte hindrar andra
lösningar för den löpande låneförvaltningen.

Remissinstanserna:
Plan- och bostadsverket framhåller att en organisatorisk samordning mellan länsbostadsnämndema
och länsstyrelserna kan ske tidigast i millen av 1990-talet. Även Statens bostadsfinansieringsaktiebolag
(SBAB) ifrågasätter om länsbostadsnämnderna skall ingå i en samordnad
länsförvaltning.

Skälen för mitt förslag:
Genom nalurresurslagen och plan- och bygglagen har reglema om samhällets
kontroll över användningen av mark och vallen moderniserats på väsentliga
punkter. Kommunernas inflytande över lokala miljöfrågor har stärkts samtidigt
som länsstyrelserna fåll ett vidgat ansvar för atl tillvarata övergripande
nationella och regionala intressen i markanvändnings- och naturresursfrågor.
Genom plan- och bygglagen är länsstyrelsen huvudansvarig för information lill
kommunerna beträffande såväl planer som lillståndsbeslul. Det ingår i
länsstyrelsens samordningsansvar att leda den regionala statliga förvaltningens
arbete med att ta fram kunskapsunderlag för naturresurslagens tillämpning. Bland
länsstyrelsens obligatoriska uppgifter ingår atl yttra sig över kommunemas
översiktsplaner och all svara för den statliga kontrollen över områden av
riksintresse m. m. I della arbete krävs alt länsstyrelsen har ell brett
kontaktnät.

Vissa verksamheter som nu
utförs utanför länsstyrelsen har så starka kopplingar till länsstyrelsens roll
enligt den nya planlagsliftningen att de motiverar att uppgifterna utförs inom
en och samma organisation. Detta gäller bl. a. delar av den nuvarande lantbmksnämndens
verksamhet, men också den del av länsbostadsnämndens verksamhet som avser
bostadsförsörjningsprogram och annan samhällsplanering.

Länsstyrelsens
roll inom den fysiska planeringen innebär en sammanvägning av många intressen.
En avsikt med reformen är att samla fler

25

samhällssektorer
som är av slor betydelse för den fysiska planeringen i den Prop. 1988/89:154 nya
länsstyrelsen. Sådana områden är exempelvis miljöskydd, naturvård, kulturmiljövård,
jordbruk, kommunikationer och bostadsförsörjning. För all väga olika seklorsinlressen
mol varandra bör det inom den nya länsstyrelsen finnas en särskild nämnd fcir
fysisk planering. Jag återkommer lill nämndens uppgifter i avsnitt 13.

En
grundprincip i 1971 års länsslyrelsereform var att inget sektorsintresse
skulle överordnas något annat. Della synsätt har särskild betydelse inom den
fysiska planeringen och innebär atl former måste skapas som ger olika seklorsinlressen
likartade mcjiigheler.

Det
fristående bosladsfinansieringsbolaget, SBAB, har fått i uppgift all administrera
och förvalta de statliga bostadslånen. Genom det avtal som inom kort planeras
att slutas mellan SBAB och plan- och bostadsverket kommer länsbostadsnämnderna
på SBAB:s uppdrag all svara för förvaltningen av lånen under avtalsperioden.

Utredningen
har, liksom remissinstansema, utgått från att det i dagslägel inte skulle vara
möjligt atl dela. upp länsbostadsnämndernas uppgifter på flera myndigheter.
Samtidigt som det obestridligt finns ell nära samband mellan länsstyrelsens
uppgifter inom den fysiska planeringen och den planerande delen av
länsbostadsnämnden kan del slås fast all låneförvaltningen är en för den nya
länsstyrelsen — för atl använda utredningens ord — artfrämmande uppgift.

Länsbostadsnämndens
uppgift art bevilja lån och bidrag, har kopplingar både till de planerande
uppgifterna och till låneförvaltningen. I några fall har lånebeviljningen regionalpolitisk
betydelse, men oftast innebär den ell tillämpande av ett regelsystem med få
möjligheter till avvikelser på regionala gmnder.

Enligt
min mening bör de frågor som för närvarande handläggs inom länsbostadsnämnden
och som rör kommunala bosladsförsörjningsprogram och annan samhällsplanering
ulföras inom ramen för den nya länsstyrelsen. Dessa uppgifter utgör resursmässigt
en relativt liten del av länsbostadsnämndens verksamhet. Frågor som rör lånehanleringen
bör utföras utanför den nya länsstyrelsens ram. Del är angelägel all utveckla samarbetsformerna
inom bostadsförsörjningen mellan olika berörda parter.

Under
förberedelserna inför reformeringen av den regionala statliga förvaltningen
måste en precisering - utefter de här angivna riktlinjema -av
uppgiftsfördelningen mellan olika regionala organ ske. 1 sammanhanget bör också
resursfördelningen behandlas.

11.2 Lantmäteriet

Utredningen
lar inte ställning i frågan om lantmäteriets framlida organisation, men menar
alt utgångspunkten för kommande beslul bör vara all lantmäteriet har en länsvis
representation.

Remissinstanserna:
Lantmäteriverket anser atl länsstyrelsens lanlmäle-

rienheter i sin helhet bör föras över till lantmäteriet liksom anslagsmedlen 26

för
fastighetsregistreringen. Vidare föreslår verket all lantmäteriet får anslagsmedel
mot att det åläggs atl tillhandahålla kompelens och resurser för länsförvaltningens
behov och atl inrätta en organisationsenhet i varje residensstad med
huvuduppgift atl tillhandahålla länsförvaltningen service. Chefen för denna
enhet bör åläggas all vara föredragande i länsstyrelsen på motsvarande sätt
som gäller vägdirektören.

Skälen
för mitt förslag: Formerna för samarbete mellan lantmäteriet och länsstyrelserna
har ingående diskuterats på senare år. Det förslag jag här lägger fram bygger
på den förutsättning som utredningen angav, nämligen alt lantmäteriorganisationen
måste ha en länsvis förankring.

Liksom inom
länsbostadsnämndens område är det endast en mindre del av den verksamhet som
bedrivs av länsstyrelsens lantmäterienhet som har betydelse för den nya
länsstyrelsens roll, framför allt inom den fysiska planeringen. Denna del kan
uppskattas lill betydligt mindre än hälften av dagens lantmäterienhet och
omfattar främst bevakning av allmänintresset i fastighetsbildningsförrällningar
och initiativ till förrättningar saml all biträda med lanlmäterikunskap i
länsstyrelsens verksamhet. Dessa uppgifter bör enligt min mening förbli inom
länsstyrelsen. Däremot bör den statliga fastighetsregistreringen kunna flyttas
från länsstyrelsen till lantmäteriets överlanlmälarmyndighel.

Den
nya länsstyrelsen bör tilldelas medel för atl kunna fullgöra sina kvarvarande
uppgifter inom lantmäteriområdet, antingen genom all själv anställa personal
eller, vilket jag förutsätter blir normalfallet, köpa tjänsterna från lantmäteriet.

Uppdelningen
innebär all överlantmätaren enbart blir chef inom lantmäteriet. Därmed försvinner
den dubbelroll han i dag har. Länsstyrelsen bör dock ges möjlighet all kunna
anlita honom som föredragande. Den föreslagna ordningen bör ge större klarhet i
lantmäteriets verksamhet inom länet.

Jag
vill betona atl förslaget bygger på att det i varje län skall finnas en under
lantmäteriverket direkt ansvarig chef med uppgift all ansvara för den lokala
lantmäteriverksamheten i länet och alt verka för samordning mellan lantmäteriets
verksamhet och andra verksamheter i länet.

Prop. 1988/89:154

12 Vissa övriga sektorer

Vid
sidan av den genomgång jag gjort i de närmast föregående avsnitten villjag här
i korthet kommentera ylleriigare några områden.

12.1
Beredskapsarbeten m.m.

Mitt förslag: Länsstyrelsen
ges inflytande över alla beslul om beredskapsarbeten av investeringskaraktär
som har regionalpolitisk betydelse.

1 den mån arbelsmarknadspolitiska
medel beviljas och där en regional flexibilitet i utnyttjandet av medlen finns
garanteras ell inflytande från den nya länsstyrelsens sida.

27

Utredningens
förslag: Överensstämmer i stort med mitt.

Remissinstanserna:
Arbetsmarknadsstyrelsen biträder utredningens förslag. Några remissinstanser anser
all reformen även borde omfatta länsarbetsnämnden i dess helhet.

Skälen
för mitt förslag: Några remissinstanser har föreslagit all länsarbetsnämnden
borde ingå i den nya länsstyrelsen. För egen del anser jag att dess uppgifter
är av den arten att den inte bör inordnas i den nya länsstyrelsen. I stället
bör ett väl utvecklat samarbete mellan den nya länsstyrelsen och
länsarbetsnämnden etableras. Della gäller såväl inom arbetsmarknadsutbildningen,
som jag behandlade i avsnitt 8, som beredskapsarbetena och vissa andra
uppgifter inom länsarbetsnämnden.

Enligt förordningen
(1987:411) om beredskapsarbeten får elt större byggnads- eller
anläggningsarbete (s.k. invesleringsarbete) anordnas som beredskapsarbete
endast om länsstyrelsen godkänt det från regionalpoiitiska och andra
samhälleliga synpunkter. Under senare år har emellertid beredskapsarbetena
ändrat karaktär och avser i minskad omfattning större investeringar. Dessa
investeringar har dock ofta stor betydelse ur regionalpolitisk synvinkel,
varför länsstyrelsens roll i detta sammanhang är av avgörande betydelse. För
att stärka den nya länsstyrelsens inflytande bör den därför ges möjlighet att godkämna
inte bara större investeringar utan alla beredskapsarbeten av invesleringskaraktär
innan länsarbetsnämnden beslutar om dess genomförande. Även i andra fall kan
ett beslut av länsarbetsnämnden ha regionalpolitisk betydelse. Också i dessa
frågor krävs ett väl utvecklat samarbete mellan den nya länsstyrelsen och
länsarbetsnämnden. Former för della samarbete bör på lämpligt sätt regleras av
regeringen.

Prop.1988/89:154

12.2 Statistik

Min
bedömning: Det är viktigt atl statistiska centralbyrån fullföljer sina planer
på en regionalisering av delar av sin verksamhet.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min. Statistiska centralbyrån redovisar i sin
rapport "SCB fram till 1993" följande ståndpunkt:

"Verkels
bedömning är alt sådana kontor kan få slor betydelse för det statliga stalisliksyslemets
efTektivilet. De kan bidra lill alt förbättra användningen av den officiella
statistiken och därmed öka utbytet av den stora informationskälla som nu mest
används centralt. Den regionala närvaron kan också förbättra insamlingsklimatet
i utsatta områden och underlätta intervjuarnas arbete i deras kontakter med
allmänheten. Verket avser all söka regional finansiering för sådana kontor och
i mån av ökat rationaliseringsutrymme vid oförändrad anslagsnivå själv bidra
med investeringar under perioden."

Remissinstanserna är
positiva till utredningens förslag.

Skälen för min bedömning:
Liksom bl.a. statistiska centralbyrån och

28

utredningen kan jag konstatera
atl det finns ell stort värde i en decentralisering av SCB:s verksamhet. SCB
har i sin rapport inför budgetperioden 1990/91-1992/93 anfört all verket avser
alt om möjligt inrätta ytterligare lokalkontor. Antalet kontor är beroende av
bl. a. budgetmedel eller extem finansiering. Jag anser all verkels avsikter i
dessa avseenden har en lämplig inriktning, varför jag inte nu ser någon
anledning till ytteriigare åtgärder från statsmakternas sida.

Prop. 1988/89:154

12.3 Social omvårdnad

Mitt
förslag: Den sociala omvårdnaden skall som sektor inom den nya länsstyrelsen
behandlas på samma sätt som övriga sektorsintressen.

Det
förslag den särskilde utredaren lämnat i denna del överensstämmer med milt.

Remissinstanserna
instämmer i utredarens förslag i denna del. Socialstyrelsen anser bl.a. all
det bör finnas en särskild socialljänstnämnd vid länsstyrelsen. Några
remissinstanser betonar atl länsstyrelsema skall ha slor frihet att själv välja
sin organisation.

Skälen
för mitt förslag: Flertalet av de frågor den särskilde utredaren behandlat
kommer att beredas vidare i andra sammanhang. Den fråga som här är av intresse
är hur området social omvårdnad behandlas inom den nya länsstyrelsen.

Utredarens
förslag all den sociala funktionen skall bilda en egen enhet har mist en del av
sin aktualitet genom del förslag jag senare återkommer lill. Däremot anser jag
all del är viktigt att den sociala sektom behandlas likvärdigt med övriga seklorintressen.
Formerna för delta återkommer jag lill i avsnitt 14. Som framgår av avsnitt 13 ärjag
inte beredd att föreslå en särskild socialljänstnämnd.

13 Förtroendemannamedverkan

Mitt
förslag: Det är viktigt all den nya länsstyrelsen får ett starkt förtroendemannainflylande.
Delta säkras genom alt del vid sidan av länsstyrelsens styrelse finns
obligatoriska nämnder. Dessa är: utbildningsnämnd, nämnd för fysisk planering, lantbmksnämnd,
kommunikalionsnämnd och miljönämnd.

Nämnderna
skall ha elva ledamöter. Landshövdingen är i normalfallet ordförande. Av
övriga ledamöter utses fem av landstinget och fem av regeringen.

29

13.1 FÖrtroendemannaorganisationens struktur Prop. 1988/89:154

Utredningens
förslag: Överensstämmer delvis med mitt. Utredningen föreslår all förtroendemannaorganisalionen
kompletteras med både beslutande och rådgivande nämnder.

Remissinstanserna:
Länsstyrelserna betonar i flertalet fall styrelsens roll och vill i övrigt ha
möjlighet att anpassa nämndorganisalionen till de regionala fömtsättningarna.
De centrala verk som uttalat sig i frågan förordar att även den verksamhet som
de själva representerar skall behandlas i en nämnd.

Skälen
för mitt förslag: Den regionala förvaltningen utmärks av ell starkt förtroendemannainflylande.
Länsnämndema har sedan starten letts av förtroendemän och vid länsstyrelserna
inrättades styrelser år 1971. Förtroendemännens medverkan i de regionala
myndigheterna har varit av stort värde. De har tillfört dem sakkunskap och
medborgerligt omdöme och medverkat vid utvecklingen och inriktningen av
myndigheternas verksamhet. Genom förtroendemännens medverkan har också
besluten kunnat förankras hos skilda intressenter.

Jag
anser all del är av stor betydelse för den nya länsstyrelsen all få en stark förtroendemannamedverkan.
Delta har varit en av utgångspunkterna för reformarbetet och utredningens
förslag utgår från delta synsätt. Utredningens förslag är enligt min mening väl
avvägda när del gäller strukturen för förtroendemännens medverkan.

13.1.1
Styrelsen

I
framliden kommer, som utredningen föreslår, den nya länsstyrelsens styrelse atl
vara del viktigaste forat för förtroendemannainflylande i länsstyrelsen.
Styrelsens kanske viktigaste uppgift är enligt min mening att vara ett
strategiskt organ med ansvar för planering och inriktning av länsstyrelsens
verksamhet. Den bör bl.a. fastställa myndighetens grundläggande syn på
utvecklingen i länet, följa verksamheten inom länsstyrelsen och ta ställning lill
planer eller program för arbetet. Den bör också med hänsyn lill den nya
länsstyrelsens uppgifter, som i slor utsträckning går ut på all väga samman
olika allmänintressen, ha en mer framträdande roll än andra verksslyrelser och
fatta beslut i fler frågor som rör myndighetens verksamhet.

De
beslul som bör fattas av styrelsen är i huvudsak de som i dag åvilar styrelsen
inom den nuvarande länsstyrelsen. Dämtöver bör den avgöra frågor av större vikt
inom de verksamheter som nu finns inom länsnämndernas område. Styrelsen bör
även avgöra de för länets utveckling särskilt vikliga frågorna inom
skogsvårdens och arbetsmarknadspolitikens område. Beslutsbefogenheterna bör
anges mer i detalj i instruktionen.

Del
faktum all remisser inte längre skall beslutas av styrelsen har kom

menterats av vissa remissinstanser. Jag finner inget skäl för atl på denna

punkl avvika från de ställningstaganden som gjorts med anledning av

verksledningsbeslulet. 30

13.1.2
Nämnderna Prop. 1988/89:154

För
all behålla en stark medverkan av förtroendemän har utredningen föreslagit alt
det utöver en styrelsen också bör inrättas ylleriigare förtroen-demannaorgan,
kallade nämnder. Förslaget gmndas på försöksverksamheten i Norrbottens län där
den breddade förtroendemannamedverkan utfallit väl, men kan utvecklas genom
att fler nämnder inrättas och all dessa väljs på annat sätt än under försöket.
Vid sidan av de beslut av översiktlig och inriktande karaktär, som styrelsen
bör falla, kommer del i den nya länsstyrelsen att finnas andra ärenden och
frågor i vilka medverkan av förtroendemän är lämplig. Därför behövs i den nya
länsstyrelsen andra förtroendemannaorgan än länsstyrelsens styrelse.

Mol
denna bakgmnd anser jag, liksom utredningen, att det vid sidan av styrelsen normah
bör finnas fem nämnder, nämligen utbildningsnämnd, nämnd för fysisk planering, lantbmksnämnd,
kommunikationsnämnd och miljönämnd. Tifl della kommer i vart och ett av de tre
nordligaste länen en rennäringsnämnd.

Jag
har, liksom utredningen, betecknat förtroendemannaorganen utöver styrelsen som
nämnder. Med delta vill jag markera att nämndema inte skall verka på delegation
av styrelsen och all de vid sidan av alt vara rådgivande organ även har beslutsbefogenheter.
1 enlighet med verkled-ningsbeslutel bör nämndemas beslutskompelens anges i instmktionen.
Jag vill ändå i korthet redogöra för de uppgifter jag anser all de skilda nämndema
bör få.

I
utbildningsnämnden bör — fömtom de ärendegmpper som behandlas i den nuvarande länskolnämnden
— även frågor som rör högskolan och arbetsmarknadsutbildningen behandlas liksom
andra utbildningsfrågor av större vikt.

I
nämnden för fysisk planering bör behandlas viktigare ärenden som rör samhällsbyggande
och hushållning med naturresurser. Det gäller bl.a. de frågor om kommunala
bostadsförsörjningsprogram och annan samhällsplanering som för närvarande
handläggs av länsbostadsnämnderna. I nämnden bör särskilt behandlas frågor som
avser avvägningar mellan olika intressen. Detta sker bl. a. i samband med
behandlingen av kommunala översiktsplaner och av planer och program för olika
verksamheter som har betydelse för hushållningen med marken, vattnet och den
fysiska miljön i övrigt.

Inom
ramen för försöksverksamheten i Norrbottens län inrättades ett särskilt råd för
kommunikationsfrågor. Dess verksamhet har visat sig vara av stort värde. I och
med att länsstyrelserna sedan beslutet om försöksverksamhet fattades fått i
uppgift atl fördela länstrafikanslaget har länstyrelsens roll inom
kommunikationsområdet markerats ytterligare. Del är därför motiverat att i den
nya länsstyrelsen inrätta en kommunikalionsnämnd. Beslul om fördelning av
länstrafikanslaget bör enligt min mening fattas av styrelsen. Beredningen av
fördelningsbeslutet bör däremot ske i kommunikationsnämnden. Dessutom bör
nämnden behandla och avgöra vissa vägfrågor. I trafiksäkerhetsarbelel bör
nämnden särskilt ägna sig ål

frågor som rör samverkan
mellan regionala intressenter.

31

Under senare år har
länsstyrelsens roll inom miljöområdet markerats. Prop. 1988/89:154 Denna
utveckling motiverar att en särskild miljönämnd inrättas. Ärenden, som bör
behandlas i nämnden kan avse program för både miljöskydd och hälsoskydd samt
anmälningar och ansökningar enligt miljöskyddslagen.

För
de areella näringarna bör finnas en nämnd, lantbmksnämnden, som behandlar
ärenden som rör lantbmk och skogsbmk. Inom lantbrukets område bör exempelvis faslighelsförvärven
behandlas. De viktigare skogsvårdsfrågoma bör beredas i lantbmksnämnden innan
de avgörs i styrelsen. Som jag tidigare nämnt är frågan om fiskeriadministrationens
länsvisa anknytning ännu inte avgjord. I den mån en sådan länsanknylning blir
aktuell bör dessa frågor handläggas i lantbmksnämnden.

1
Norrbollens län finns en särskild rennäringsdelegalion, i vilken de samiska
intressena har ell garanterat inflytande. Denna medverkan från samernas sida
måste beslå framgent. Även i Västerbottens och Jämtlands län bör därför
inrättas särskilda rennäringsnämnder med samisk representation.

De
särskilda förhållandena i Gotlands län — länet saknar exempelvis i dag en
länsbostadsnämnd — motiverar enligt min mening all den nya länsstyrelsens styrelse
fattar de beslut som i andra län skall ankomma på en nämnd för fysisk
planering. Det kan finnas skäl alt även i andra avseenden tillåta en annan nämndorganisation
för länsstyrelsen i Gollands län. Även för andra län kan del i några fall vara
länkbart all tillåta annan nämndorganisation. Dessa frågor bör belysas under
arbetet inför genomförandel av reformen och i lämplig form redovisas för
riksdagen. . Jag vill i delta sammanhang påpeka alt länsstyrelsen redan idag
har rätt all inrätta beredningsgmpper och rådgivande organ. Sådana förekommer också
på flera håll. Dessa gmpper och organ utgör ell viktigt komplement lill
länsstyrelsens styrelse och inget lyder på annat än alt detta behov kommer att
finnas även i den nya länsstyrelsen. Någon förfaltningsmässig reglering av den
här typen av verksamhet erfordras dock inte. Jag vill endast erinra om all en
länsstyrelse inte skall kunna delegera ell beslulsan-svar till en sådan gmpp.

13.1.3
Relationen styrelse — nämnd

Del
är enligt min mening viktigt alt slå fast alt förslaget om särskilda

nämnder inom den nya länsstyrelsen inte innebär att två beslutsnivåer

införs eller att styrelsen skall ha rätt alt överpröva ett beslul som fattats
av

en nämnd. Nämndernas beslut blir slutliga myndighelsbeslut. Om ell

ärende inom en nämnds verksamhetsområde har en för länels utveckling

myckel slor eller principiell betydelse bör dock beslutet hänskjutas till

länsstyrelsens styrelse. I sådana ärenden kan nämnden sägas fungera som

beredande utskott. Styrelsen bör också, på det sätt som gällt under försöket

i Norrbottens län, avgöra ärenden då olika nämnder eller sakområden har

skilda meningar. Jag vill också understryka atl det är styrelsen som bör få

ta över beslutanderätten i denna typ av ärenden. All hänskjuta sådana

ärenden lill någon tjänsteman är enligt min mening inte lämpligt. 32

13.2 Val av ledamöter Prop. 1988/89:154

Utredningens
förslag: Överensstämmer inte med mitt. Del är enligt utredningen lämpligt all
landstinget utser samtliga förtroendemän i länsstyrelsens nämnder i likhet med
vad som gäller vid val av länsstyrelsens styrelse. Nämnderna bör bestå av nio
ledamöter inklusive ordföranden. Landshövdingen eller dennes ställföreträdare
bör enligt utredningen vara ordförande.

Remissinstanserna:
I frågan om valsätt är remissopinionen splittrad. Några länsstyrelser liksom
statskontoret menar atl nämnderna bör utses av länsstyrelsens styrelse. TCO
menar atl förtroendemännen bör utses av regeringen. LO pekar på vikten av all arbelmarknadens
parter finns representerade.

Landstingsförbundet
instämmer i utredningens förslag i fråga om utseendet av ledamöter men anser
att landstinget även bör välja ordförande i nämnderna. Kommunförbundet vill
stärka styrelsens roll för all minska sektoriseringen i den nya myndigheten.
Som ell alternativ till all landstinget utser de förtroendevalda vill
kommunförbundet peka på alt förbundels länsavdelningar kan utgöra
valkorporation.

Skälen
för mitt förslag: Sättet att utse eller välja förtroendemän varierar i de olika
länsmyndigheterna. Länsstyrelsens styrelse väljs, utöver ordföranden, av
landstinget, som även väljer länsvägnämnden. Länsskolnämnden utses av
regeringen, landstinget och länsstyrelsen medan lantbmksnämnden utses av
regeringen och landstinget. Rennäringsdelegationen utses av regeringen,
landstinget och länsstyrelsen. Tre av ledamöterna skall utses efter samråd med samernas
riksförbund. Fiskenämnden utses i sin helhet av länsstyrelsen. Också sättet alt
utse ordförande varierar. I flertalet nämnder är landshövdingen utsedd av
regeringen all vara ordförande.

Under
försöket i Norrbottens län har länsstyrelsens styrelse utsett ledamöterna i
delegationerna. Länsstyrelsen har vall att utse samtliga ledamöter efter
kontakt med de regionala partiorganisationerna. Landshövdingen har vall all
inte vara ordförande i delegationerna.

Utredningen
anser all det är politiskt konsekvent och ett praktiskt enkelt förfarande all
nämnderna utses på samma sätt som styrelsen. Som tidigare nämnts anser inte
utredningen att speciefla krav på representation — fömtom för rennäringsnämnden
— bör föreskrivas. De flesta remissinstanserna kommenterar inte valsättet.
Några anser dock, som tidigare nämnts, all det föreslagna valsättet bör ändras.
För egen del villjag anföra följande.

Sättet
all välja länsstyrelsens styrelse är en praktisk fråga. Landstinget

fungerar som en valkorporation och kan inte ålägga de valda ledamöterna

atl agera på något visst sätt. Oavsett hur ledamöterna utses skall de fungera

som ledamöter i en statlig myndighels styrelse och vara underkastade de

regler som gäller för statlig verksamhet. I praktiken har också systemet

fungerat tillfredsställande. Trots della har under årens lopp kritik riktals

mol valsättet, främst från principiella utgångspunkter. Jag finner dock inte

skäl all i detta sammanhang föreslå någon ändring av sättet att välja

ledamöter i länsstyrelsens styrelse. 33

3 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 154

Jag anser emellertid inte
att motsvarande system bör införas för nämn- Prop. 1988/89:154 derna. Deras
verksamhet blir inte av samma övergripande art som styrelsens. Nämnderna skall
i slor utsträckning tillämpa generell lagstiftning, tillse all nationellt
fastställda mål följs samt följa upp och utvärdera verksamheter. Motsvarande
inriktning gäller för flertalet av nuvarande länsnämnder. Delta återspeglas i
sättet atl välja länsnämnderna. Både den centrala och den regionala nivån
medverkar i de flesta fall.

Jag
anser således atl nämndernas karaktär motiverar ett annal valsätt än del som
utredningen föreslagit. Reglerna för hur nämnderna skall utses bör allmänt
grundas på det vikliga samspelet mellan politisk förankring och sakkunskap inom
seklorområdena. För atl markera den nya länsstyrelsens roll i förvaltningen bör
regeringen medverka vid valet av ledamöter. Även landstinget bör som
valkorporation och representant för länsintressel utse ledamöter. För all få en
lämplig avvägning bör nämndema bestå av tio valda ledamöter. Hälften av dessa
bör utses av regeringen och hälften av landstinget — och i förekommande fall de
kommuner som fullgör lands-lingsuppgifter. Genom ell sådant valsätt uppnås
enligt min mening en lämplig och praktisk avvägning mellan nationella mål och
regionala intressen.

När
del gäller nämndernas sammansättning och ledamöternas bakgrund vill jag här
endast erinra om att regeringens uttalade målsättning är att få en så jämn
könsfördelning som möjligt. Detta bör beaktas när regeringen och landslingen
utser ledamöter.

Några
remissinstanser anser alt landshövdingen inte bör vara självskriven ordförande
i nämndema. Enligt min mening talar emellertid flertalet omständigheter för att
landshövdingen normalt skall fungera som ordförande. Verkschefens funktion i
styrelsen behandlades i verksledningsbeslulet. Då klargjordes atl verkschefen
ansvarar för myndighetens verksamhet inför regeringen. Eftersom ansvar och
befogenheter bör vara nära kopplade till varandra ärdet rimligt alt en
verkschef barett betydande inflytande även i sådana ärenden där han eller hon
inte beslutar självständigt. Delta motiverar enligt min mening atl
landshövdingen, inte bara ingår i styrelsen och nämnderna, utan också är deras
ordförande. Motsvarande syslem gäller för berörda centrala myndigheter. Någon
permanent delegering tifl ställföreträdaren all vara ordförande i en nämnd bör
enligt min mening inte förekomma.

I
något fall kan del emellertid vara lämpligt att annan än landshövdingen är
ordförande i en nämnd. Jag föreslår därför all regeringen - om en länsstyrelse
så begär ~ kan förordna annan än landshövdingen atl vara ordförande. Jag har
erfarit att detta kan bli aktuellt för länsstyrelsen i Norrbottens län.

34

14 Vissa
organisationsfrågor och andra frågor inför ett genomförande

Prop.1988/89:154

Mitt
förslag: Särskilda tjänster som länsexperter skall finnas vid den nya
länsstyrelsen. Berörda centrala myndigheter skall medverka vid tillsättningen
av dessa Ijänsler.

De
nya länsstyrelserna skall ges frihet att organisera sig efter länels behov, bl.a.
genom att la lill vara möjligheterna att bilda lokalkontor.

Del
är viktigt atl de nya länsstyrelserna utvecklar samarbete över länsgränserna.

Reformen
skall genomföras den 1 juli 1991.

För
genomförandearbetet bildas en central organisationskommitté saml en
organisationskommitté i varje län.

Lagen
om försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning i Norrbottens län ges
förlängd giltighetstid.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt. Utredningen föreslår dock all
reformen bör genomföras den 1 juli 1990.

Remissinstanserna
instämmer i stort i utredningens förslag. Dock har tidpunkten för genomförandet
av en reform ifrågasatts.

Skälen för mitt
förslag: Vid genomförandet av reformen aktualiseras en rad frågor. Jag skall
här behandla några sådana.

14.1 Inre organisation

Förhållandet
mellan statsmakterna och myndigheterna diskuterades ingående i samband med verksledningsbeslulet.
Då fastslogs bl. a. atl myndigheterna skall ha en relativt stor frihet atl
själva organisera sin verksamhet och all regeringens styrning av organisationen
skall begränsas till myndighetens grundstruktur.

Samma förhållande bör
gälla för den nya länsstyrelsen. Regeringens inflytande över den nya
länsstyrelsens inre organisation bör enligt min mening begränsas lill att avse
länsstyrelsens expertfunklioner. Del är genom dessa som länsstyrelsen skall
fullgöra sina uppgifter atl se till atl nationellt fastställda mål genomförs
och atl — då utrymme och behov finns — göra regionalt betingade avvägningar.
För att länsstyrelsen skall kunna fullgöra dessa uppgifter och samtidigt vara
ett effektivt organ för uppföljning, utvärdering och tillsyn krävs en god och
allsidig kompelens. Denna kompetens kan säkras på olika sätt. En lämplig form
är enligt min mening att regeringen i instruktionen fastställer all vissa expertfunklioner
skall finnas företrädda vid länsstyrelsen inom följande områden

— regionalpolitiskt
utvecklingsarbete,

— utbildning,

— planväsende
och bostadsförsörjning,

— naturvård
och miljöskydd.

35

— lantmäteri, Prop. 1988/89:154

— livsmedelskontroll
och djurskydd,

— lantbruk,

— fiske,

— kulturmiljövård,

— social
omvårdnad,

— kommunikationer,

— civil
försvarsberedskap och räddningstjänst,

— rennäring
i förekommande fall.

Som
ansvarig för dessa områden bör särskilt utsedda tjänstemän finnas. En lämplig
samlingsbeteckning på dessa ledande tjänstemän är länsexper-ler. Jag vill dock
erinra om vad jaig i avsnitt 11 uttalat om lanlmäterifunk-lionen i den nya
länsstyrelsen.

Genom
att föreskriva all vissa länsexperter skall finnas garanteras att varje viktigt
expertområde finns företrätt i den nya länsstyrelsen. Del är också viktigt att
dessa länsexperter besitter erforderiig sakkunskap för alt på ett bra sätt
kunna företräda området inom länsstyrelsen och i länet. Med tanke på
expertområdenas omfattning kan det emellertid vara svårt för en enskild
länsstyrelse att vid en rekrytering ha fullgod överblick över lämpliga
kandidater. Jag anser därför att tillsättningen av en länsexpert bör ske i
samverkan mellan länsstyrelsen och berört cenlrah verk. 1 något fall kan det
vara aktuellt att samverka med flera centrala verk, exempelvis såsom i dag är
fallet vid tillsättning av länsveterinär.

Enligt
63 och 64 §§ förordningen (1988:971) med länsstyrelseinstmktion (ändrad senast
1988:1411) beslutar länsstyrelsen om tillsättning av motsvarande Ijänsler i de
fall man är överens med berört centralt verk. I annat fall hänskjuts frågan lill
regeringen. Denna ordning har hittills fungerat väl och bör gälla även för den
nya länsstyrelsen.

Länsstyrelsen
ansvarar även för den regionala polisverksamheten. För detta ändamål finns en
länspolischef eller en länspolismästare. Jag vill i detta sammanhang inte
föreslå nägon ändring på della område.

En
utgångspunkt för 1971 års omorganisation var atl inget sektorinlres-se skulle
överordnas något annal. Detta fick till praktisk konsekvens all länsexpertema i
flertalet fall tillika blev enhetschefer. Jag anser all principen har lika
stor giltighet i dag som den hade år 1971. Den nya länsstyrelsens vidgade
ansvar gör det emellertid nödvändigt att få till stånd enkla och rationella mtiner
för administrationen inom länsstyrelsen. Redan inom ramen för dagens
länsstyrelse har dessa frågor diskuterats, bl.a. i avsikt att komplettera
enhetsindelningen med olika typer av organisa-lionsblock, som rymmer flera expertfunklioner.

Som
jag redan berört har emellertid länsexperternas ställning som enhetschefer
fyllt en viktig funktion i länsstyrelsens uppgift all samordna och sammanväga
olika sektorsynpunkler. En organisation där en länsexpert ges ell chefsansvar
för en annan länsexpert är därför inte lämpligt.

En
länsexpert bör därför även i den nya länsstyrelsen ha ett odelat

ansvar för sill verksamhetsområde. Della bör gälla både i ärendehandlägg

ning, verksamhetsplanering och informationssammanhang. Detta bör

dock inte hindra all den nya länsstyrelsen skall kunna anpassa sina admi- 36

nistrativa
mtiner efler de krav som den nya organisationen ställer. Del är Prop.
1988/89:154 således enligt min mening inte nödvändigt atl samma ansvar för viss
löpande administration åvilar alla enhetschefer. Inte heller behöver personalansvaret
för exempelvis kanslipersonal vara uppdelat på sådant sätt. Del bör tvärtom
vara en fördel all kunna utnyttja särskilda kompetenser och intressen hos chefsljänslemännen
för samordning av sådana administrativa uppgifter som inte har någon självklar
koppling lill länsexperternas ansvarsområden.

Jag
anser del dock vara självklart all den nya länsstyrelsen t. ex. budgeterar
sina resurser på de olika verksamhetsområdena både i vad avser personella och
andra resurser såsom rese- och utvecklingsmedel.

Landshövdingen
är i dag myndighetens chef och ordförande i styrelsen. Inom länsstyrelsen finns
i dag ytterligare en chefstjänsteman, länsrådel, som är landshövdingens
ställföreträdare. 1 Norrbottens län har under försöksperioden funnits två
länsråd. Vid länsstyrelsen i Stockholms län finns en länsöverdirektör och tre
länsråd, tillika avdelningschefer. Övriga länsstyrelser saknar
avdelningsindelning.

Någon
formell ändring av landshövdingetjänslen är enligt min mening inte aktuefl. Den
nya länsstyrelsens roll kommer dock att ställa delvis nya krav på
landshövdingen. Jag avser all senare återkomma till regeringen i denna fråga.
Beträffande den andra chefstjänstemannen, länsrådel, anser jag all det även vid
den nya länsstyrelsen bör finnas en sådan tjänst. Länsrådel bör även i
framliden vara landshövdingens ställföreträdare, vilket bör regleras i instmktionen.
Arbetsfördelningen meflan landshövdingen och länsrådel bör få avgöras vid
varje länsstyrelse. Jag vill dock erinra om vad jag tidigare sagt om
ordförandeskapet i nämndema.

14.2 Lokalkontor

De
av förslaget berörda länsorganen är oftast placerade i residensstaden. Från
genomförandesynpunkt erfordras därför normalt inte några större lokalmässiga
omflyttningar. De olika delarna av den nya länsstyrelsen kommer i flertalet
fall att disponera de lokaler som berörda myndigheter nu disponerar. Eventuella
förändringar vad gäller lokaler bör ske i enlighet med byggnadsstyrelsens prioriteringsordning.
De lokalmässiga omflyttningar som blir aktuella bör planeras av den nya
länsstyrelsen i samråd med byggnadsstyrelsen.

I
några län råder särskilda förhållanden. I Göteborgs och Bohus län.

Älvsborgs län och Skaraborgs län är några av de berörda länsnämnderna

placerade på annan ort än residensstaden. Jaganser i likhet med utredning

en att den nya länsstyrelsen bör behålla dessa slationeringar. De berörda

länsstyrelserna bör även utveckla och bredda sin verksamhet på dessa

orter. Jag anser också alt den nya länsstyrelsen, där så är lämpligt, söker

utveckla sin verksamhet utanför residensstaden. Della gäller särskilt i län

där länsmyndigheter som länsarbetsnämnd och skogsvårdsslyrelse kom

mer att finnas på andra orter, men del kan även i andra län vara aktuellt

all etablera lokalkontor utanför residensstaden. Härvid bör man kunna ta

del av erfarenheterna från bl. a. Uppsala län och Gävleborgs län. 37

Fömtsättningama för en i
länet spridd verksamhet torde enligt min Prop. 1988/89:154 mening vara goda
för den nya länsstyrelsen, bl. a. då den genom lanlbmks-organisalionens slationeringar
får en i länet spridd verksamhet.

14.3 Samarbete över länsgränsema

Inom
flera av de sektorer som föreslås ingå i den nya länsstyrelsen finns ett väl
utvecklat samarbete över länsgränserna. I vissa fall är en specialist-funktion
verksam över flera län. Inom skolans och lantbmkets område har denna verksamhet
så stor omfattning all den bör regleras i instmktion eller på annal lämpligt
sätt. Även inom andra områden skulle länsförvaltningen kunna tjäna på ell
större samarbete över länsgränsema, främst i syfte all utnyttja och
upprätthålla specialistkompetens. Dessa frågor bör studeras närmare i
genomförandearbetet.

14.4 Stockholms län

Regeringen
gav i febmari 1989 stalskontorel i uppdrag all utarbeta ett organisationsförslag
för en ny länsstyrelse i Stockholms län i de delar som regeringen behövde ta
ställning till. Statskontoret har redovisat sitt uppdrag i rapport (1989:31)
Samordnad länsförvaltning i Stockholms län. Som jag tidigare nämnt fogas en del
av utredningens sammanfattning till della protokoll.

Jag
delar i stort del synsätt som statskontoret redovisar, nämligen all avvikelsema
från normalorganisationen bör för Stockholms läns del vara tämligen små, att storstadsutredningens
arbete bör beaktas samt att de flesta frågorna bör kunna beredas och i vissa fafl
avgöras av den regionala organisationskommittén alternalivl länsstyrelsens
styrelse.

14.5 Ikraftträdande

Starka
skäl talar enligt min mening för att reformen bör genomföras först efler den I
juli 1990. Inom några områden pågår ell reformarbete som har betydelse för den
nya länsstyrelsens verksamhet. Det gäller bl.a. inom lanlbmkssektorn, där en ny
livsmedelspolitik avses bli beslutad våren

1990.
Även förhållandena inom skol-
och bostadssektorerna talar för atl reformen skjuls upp något. Jag anser också
att en reform av denna storleksordning bör förberedas väl och all
förberedelsetiden bör vara minst ell år. Med ell ställningslagande lill
reformen först under hösten 1989 blir därför förberedelsetiden alltför kort för
atl reformen skall kunna genomföras den 1 juli 1990. Jag föreslår därför all
reformen genomförs den 1 juli

1991.
Milt förslag innebär också att
lagen om försöksverksamhet med samordnad länsförvahning i Norrbottens län måste
förlängas till utgången av juni månad 1991.

För
all förbereda genomförandet bör enligt min mening en central

organisationskommitté inrättas. [)en bör biträdas av bl. a. länsstyrelsemas

organisationsnämnd, stalskontorel och berörda centrala verk. Inom varje

län bör en regional organisationskommitté bildas. Del är även viktigt atl 38

den
berörda personalen får den utbildning m. m. som erfordras för atl den Prop.
1988/89:154 nya länsstyrelsen skall fungera väl. För detta ändamål kan
särskilda utbildningsinsatser krävas.

Jag
avser senare föreslå regeringen att återkomma lill riksdagen med förslag till
ändringar i berörda lagar samt i fråga om medelstilldelning m. m. Enligt min
mening bör icke oväsentliga besparingar kunna göras på såväl regional som
central nivå. Jag avser atl återkomma i denna fråga liksom lill behovet av
medel för genomförandel.

15 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom civildepartementet upprättats ett
förslag lill lag om fortsall gihighet av lagen (1985:1073) om försöksverksamhet
med en samordnad länsförvaltning.

16 Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen atl

1.
anta förslaget lill lag om
fortsall giltighet av lagen (1985:1073) om försöksverksamhet med en samordnad
länsförvaltning,

2.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för en reform av den statliga regionala förvaltningen.

17 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

39

Kommitténs sammanfattning Prop-1988/89:154

Bilaga
1 Vårt uppdrag

Den
1 juli 1986 inleddes en försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning i
Norrbollens län. Försöket är ell led i regeringens arbete med all förnya den ofTentliga
sektorn.

Vårt
uppdrag har varit att utvärdera den pågående försöksverksamheten och all lägga
fram förslag lill en reformerad statlig länsförvaltning. I våra överväganden
skulle vi särskilt pröva

— omfattningen
av en reform,

— former
som garanterar all nationella politiska mål och prioriteringar slår igenom i
länen samtidigt som förutsättningar ges all ta hänsyn lill skilda regionala
förhållanden,

— de
förtroendevaldas inflytande,

— rationaliserings-
och besparingseffekter.

Till
gmnd för vårt arbete har bl. a. legal statskontorets olika rapporter om Norrbollenprojektet
och rappiorten från civildepartementels arbetsgrupp (C 1986:C) för frågor
rörande samordnad länsförvaltning (Ds C 1987:10). Vi har också studerat de
remissyttranden och synpunkter i övrigt som kommit in med anledning av nämnda
rapporter. Vidare har vi tagit i anspråk kunskaper som finns hos statskontoret,
länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) och berörda centrala verk.

Därtill
kommer annat utredningsmaterial som bygger på erfarenheter från andra län där
nya samverkar sformer provas. Vi har också tillställts åtskilliga skrivelser
från skilda håll. Utöver att följa försöket i Norrbottens län har vi
koncentrerat oss på atl analysera och bedöma tillgängligt maleri-al. Vi har
strävat efter att med principiellt inriktade överväganden belysa de frågor vi
bedömt vara vikliga.

Våra
förslag

Vi
ser del som angeläget all samordnad länsförvaltning fullföljs så snart som möjligt
i hela landet. De förslag vi lägger fram lar sikte på en reform den 1 juli
1990. Förslagen innebär i korthet:

Som
ett led i förnyelsen av den offentliga sektorn går flera statliga länsmyndigheter
samman och bildar nya länsstyrelser i alla län. Staien samlar sina krafter på
regional nivå för all kunna uppträda mer samordnat och för att kunna ge bättre
service lill allmänhet, kommuner, näringsliv, organisationer osv.. Ökad efTeklivitet
och styrka nås på områden som har väsentlig betydelse för länens utveckling och
framlid. Genom ett förstärkt förtroendemannainflylande förbättras
förutsättningarna all ta hänsyn lill skilda regionala förhållanden. En
förstärkt förvaltning främjar dessutom decentralisering av fler
myndighetsfunktioner från central lill regional nivå och och bör få önskvärda
effekter även på den kommunala nivån.

Den
nya länsstyrelsen byggs upp av de verksamhetsområden och resur

ser som i dag finns inom landets länsstyrelser, länsskolnämnder, länsbo

stadsnämnder, länsvägnämnder, lantbruksnämnder och fiskenämnder. Vi 40

konstaterar
därmed att de områdesavgränsningar som gjorts för för- Prop. 1988/89:154 söksverksamhelen
i Norrbollens län, är i stort lämpliga och i huvudsak bör Bilaga 1 gälla
även vid en reform i nationell skala.

Vi
föreslår därutöver

att
länsstyrelsens ansvar och beslutsfunktioner angående trafikplanering markeras i
organisationen bl. a. genom att vissa kanslifunktioner tas över från vägförvaltningen,

att
länsstyrelsens uppgifter i trafiksäkerhetsarbelel i länet preciseras med
avseende på samordningsansvaret,

att
länsstyrelsens uppgifter i planeringen av beredskapsarbeten saml arbetsmarknadsutbildning
tydliggörs och utvidgas,

att
länsstyrelsens styrelse fattar beslut i vikliga övergripande skogliga frågor
med länsjägmäslaren som föredragande.

Vi
anser att den i Norrbottens län prövade modellen för förtroendemannamedverkan
är en framkomlig väg att behålla och förslärka förtroendemannainflytandet på verksamheten.
Länsstyrelsens förtroendemannasly-relse skall liksom nu ha det övergripande
ansvaret på förtroendemanna-nivå för samtliga verksamhetsområden. Förtroendemannainflytandet
kompletteras genom beslutande och rådgivande nämnder inom olika verksamhetsområden,
där det finns motiv för del.

Vi
föreslår följande obligatoriska nämnder som beslutar i vikliga ärenden inom de
olika sektorerna i den mån det inte gäller övergripande frågor:

— utbildningsnämnd

— plan-
och bostadsnämnd

— lantbruksnämnd
(där även frågor på fiskets område behandlas)

— kommunikalionsnämnd

— miljövårdsnämnd

— rennäringsnämnd
(i de tre nordligaste länen)

Dämlöver
skall varje länsstyrelse ha rätt att inrätta de ytterligare nämnder som behövs
med hänsyn lill länets behov.

Varje
nämnd bör bestå av nio ledamöter. Landstinget, som i dag väljer samtliga
förtroendemän i länsstyrelsens styrelse, bör även välja förtroendemännen i
nämnderna. Ordförandeskapet bör utformas på samma sätt som i länsstyrelsens
styrelse, dvs. med landshövdingen som ordförande, för att garantera
sektorssamordningen. Enligt landshövdingens bestämmande bör dennes
ställföreträdare kunna vara ordförande i nämnd.

Reformen
innebär bl. a. att fler centrala verk än för närvarande skall utnyttja länsstyrelsen
som sitt regionala organ. Det förhållandet atl vissa länsnämnder försvinner får
inte innebära all de centrala organen bygger upp nya styrsystem mot regional
och lokal nivå. I stället bör möjligheterna ulnylljas all från central nivå
decentralisera ytterligare uppgifter samt att ge länsstyrelserna bättre
möjligheter atl bedriva sin verksamhet inom givna ramar.

Vi
anser all de förbättrade fömtsättningarna atl ta tillvara regionala intressen
går att förena med bevarade fömtsättningar att säkra de nationella målens
genomslag. Relationen centrala verk — en samordnad länsförvaltning behöver
dock klargöras, bl. a. genom inslmklionsbeslämmel-

41

ser, som tydliggör
ansvarsförhållandet mellan regeringens myndigheter på Prop. 1988/89:154

central och regional nivå. Bilaga 1

En
ny samordnad länsförvaltning med de strukturförändringar som presenterats bör
på ell ändamålsenligt sätt kunna utnyttja sin kompelens för atl inom länet
fördela de olika sektorernas resurser meningsfullt. Detta bör vara lill fördel
när del gäller alt hushålla med statens medel.

Vi
räknar med all reformen på sikt även skall ge mer direkta rationaliserings-
och besparingseflekter, men våra förslag bygger i huvudsak på andra argument.
Viktigt är atl den stärker möjligheten till balanserad regional utveckling
utifrån regionernas egna förutsättningar, under lokall politiskt inflytande.
För ett fullgott resuhat är del angeläget alt inga besparingskrav ställs under
genomförandeskedet.

Vi
ser de försök som pågår i vissa län med lokalkontor och tankarna bakom dem som
synnerligen betydelsefulla och helt i linje med de regionalpolitiska
strävandena. En viktig uppgift är all söka samordnade insatser för bevarad ofTenllig
service. Del är därvid angelägel att ta tillvara möjligheterna lill "glesbygdsanpassade"
lösningar i en länsförvahningsre-form. I vissa län, där länsorgan redan är
lokaliserade lill orter utanför residensorten, bör del vara möjligt atl arbeta
vidare efter en sådan lokalkontorsmodell. Att utveckla kontoren utanför
residensstaden lill "filialkontor" för hela den nya organisationen
bör vara möjliga inslag i en reformerad länsförvaltning.

För
atl förbereda förändringen bör under våren 1989 bildas en central organisationskommitté
och länsvisa organisationskommittéer. En långtgående organisatorisk frihet för
länen eftersträvas sedan statsmaktema lagt gmnden.

Våra
motiv

Förslagen
kan motiveras av förhållanden inom respektive samhällssektor men har sin
huvudsakliga grund i mer generella överväganden. Hur den statliga
länsförvaltningen i framtiden skall se ut bör bedömas med hänsyn till samhällsutvecklingen
i stort. Mycket har hänt sedan staten byggde upp sina starka sektorsorganisationer
för att genomföra stora samhäflsreformer (en skola för alla, en kraftfull
rationalisering åv jordbruket, god tillgång på bostäder med hög standard).
Dessutom är flera viktiga samhällsuppgifter anförtrodda kommuner och
landstingskommuner. Del ler sig i dag i många fall viktigt att över
traditionella områdesgränser finna praktiska lösningar på mångdimensionella
problem. En sektorsuppdelad statlig representation i länen gagnar inte dessa
nutida syften, särskilt inte om den förenas med stark och detaljerad styrning
från centrala myndigheter som svårligen kan ha den nödvändiga överblicken.

Länsstyrelserna
skiljer sig från andra myndigheter under regeringen

genom att i sin beslutsorganisation garantera en lokal demokratisk förank

ring. De har därigenom goda möjligheter att vara en effektiv brygga mellan

den nationella och den lokala politikens krav och förutsättningar. I sin

myndighetsroll företräder de nationellt bestämda mål. Genom sin lokala

förankring kan de finna tillämpningar som stämmer väl överens med 42

skiftande
förhållanden. I jämförelse med försöket i Norrbottens län bör Prop.
1988/89:154 det vara möjligt att ytterligare utveckla förtroendemannainflytandet
på det Bilaga 1 sätt vi föreslår.

Våra
motiv i övrigt överensstämmer i aflt väsentligt med de syften som låg bakom
regeringens uppdrag till statskontoret i december 1983 och statsmakternas beslul
1985 om försöksverksamhet i Norrbollens län. Effektivt utvecklingsarbete på
regionala gmnder, tvärsektoriell problemlösning och administrativ smidighet
tillhörde de krav man då ställde.

Det
innebär att tidigare redovisade bevekelsegmnder för en reform av länsförvaltningen
kvarstår. En reform kan även bidra till att uppfylla vissa särskilda syften på
olika samhällsområden som tonat fram i de senaste årens rikspoliliska beslul
(bättre utnyttjande av de samlade ulbildningsresursema, förstärkt och
förbättrad bostadsplanering, samordnad trafikplanering, landsbygdsutveckling
snarare än jordbmksrationalisering, miljöhänsyn i alla samhälleliga
verksamheter). Vår genomgång av de beslul som statsmakterna fallat inom olika politikomräden
sedan försöket i Norrbollen började pekar i samma riktning.

Regionalpolitikens
mål är att skapa fömtsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i
landets olika delar samt, liksom målen för välfärdspolitiken, att ge människor
tillgång till arbete, service och god miljö oavsett var i landet de bor. De regionalpoiitiska
medlen har efler hand utvecklats så att del inte längre bara är en fråga om atl
fördela, utan jämväl en fråga om all mobilisera resurser utifrån de särskilda fömtsätlningar
som gäller i landsdelen. Båda strategierna, men kanske främst den senare, fömtsätter
en stark och kompetent sammanhållande part i regionerna. Del finns goda fömtsättningar
all ytterligare utveckla länsstyrelsema i den önskade riktningen.

En
förstärkt länsstyrelse bör inte ses som konkurrent lill de självständiga och
numera resursstarka kommunema till vilka en fortsatt decentralisering bör ske.
De utvecklingsuppgifter som bör tillkomma länsstyrelserna bör handla om kommunövergripande
frågor och/eller ha inslag av statlig myndighetsutövning, bl. a. i form av
tillsyn över hur kommunerna bedriver sin verksamhet.

Den
ahemaliva organisationsform som på senare år har aktualiserats från olika håll,
nämligen atl sektorsmyndighetema skapar sina egna regionindelningar, ser vi
inte som acceptabel. Den splittrar länsförvaltningen, försvagar förtroendemannainflytandet,
leder lill ökad sektorisering av den statliga verksamheten och strider i övrigt
mot statsmakternas intentioner bakom reformarbetet med samordnad
länsförvaltning. Däremot kan det för vissa specialuppgifler krävas länsövergripande
samarbete och specialister med ansvar för flera län, men sådana
sektorsspecifika särlösningar bör vara så få som möjligt.

De
olika samverkansformer som växt fram i andra län under senare år ser vi inte
som altemativ ulan som komplement till en länsförvaltningsreform. Även de nya länsstyrelsema
kommer alt ha behov av nära samverkan med andra regionala organ.

Värdet
av Norrbotlenförsöket begränsas av all del just rör sig om elt

försök, med inbyggd fömtsättning alt man lätt skall kunna återgå till del 43

gamla. Detta har fått till
följd atl efTekterna varit begränsade. Vid en Prop. 1988/89:154 landsomfattande
reform bör bättre fömtsättningar skapas för verkligt Bilaga 1 genomslag av de
idéer som ligger bakom samordningen. En viktig beståndsdel är att skapa ett
system för budgetstyrning och resultatåterföring som å ena sidan ger
länsstyrelserna ett reellt beslutsulrymme, å andra sidan garanterar att
riksdagen och regeringen kan styra och följa upp hur nationellt bestämda mål
inom olika områden uppfylls.

Över
huvud taget torde fömtsättningarna för en förändring nu vara bättre än när
försöksverksamheten inleddes i Norrbottens län. En permanent och
landsomfattande reform blir inte låst av de begränsningar som hör till en
försöksverksamhet. I alla län har samarbetet mellan länsorganen förbättrats,
bl. a. som förberedelse för en organisatorisk reform i linje med Norrbottenmodellen.

44

Förteckning
över remissinstanserna och Prop.
1988/89:154

sammanställning
av remissyttrandena '

Inledning

Refererade
delar av remissyttrandena är i huvudsak ordagrant återgivna.

1
stort sett har alla som yttrat sig tagits med i sammanställningen men det är de
mest representativa yttrandena som återges vid respektive frågeställning.

Efter
redovisningen av remissinstanserna finns ett särskilt avsnitt med en kortfattad
sammanställning av remissinstansernas instäflning till reformen.

45

Remissinstanserna

Prop.
1988/89:154

Efler
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av

Överstyrelsen
för civil beredskap

Statens
räddningsverk

Socialstyrelsen

Banverket

Vägverket

Trafiksäkerhetsverkel

Transportrådet

Byggnadsstyrelsen

Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer

Skolöverstyrelsen

Universitets-
och högskoleämbetet

Lantbmksstyrelsen

Skogsstyrelsen

Fiskeristyrelsen

Statens
jordbmksnämnd

Arbetsmarknadsstyrelsen

AMU-styrelsen

Plan-
och bostadsverket, boverket

Statens
lantmäteriverk

Statens
industriverk

Domänverket

Statskontoret

Riksrevisionsverkel

Statistiska
centralbyrån

Statens
arbetsmarknadsnämnd

Länsstyrelsemas
organisationsnämnd

Statens
naturvårdsverk

Länsstyrelsema
i

Stockholms
län

Uppsala
län

Södermanlands
län

Östergötlands
län

Jönköpings
län

Kalmar
län

Gollands
län

Blekinge
län

Kristianstads
län

Malmöhus
län

Hallands
län

Göteborgs och Bohus län

Älvsborgs län

Skaraborgs län

Värmlands län

Örebro län

Västmanlands län

Kopparbergs län

Gävleborgs län

Västernorrlands län

Jämtlands län

Västerbottens län

Norrbottens län

Svenska kommunförbundet

47

Landstingsförbundet Prop. 1988/89:154

Svenska
Samernas Riksförbund

Småförelagens
Riksorganisation

Lantbrukarnas
Riksförbund

Tjänstemännens
Centralorganisation

Centralorganisationen
SACO/SR

Landsorganisationen
i Sverige

Svenska
arbetsgivareföreningen

Statsanställdas
Förbund

Statens
bostadsfinansieringsaktiebolag

Härutöver
har yttrande avgetls av Folkbildningsförbundel Hyresgästemas Riksförbund Poslen

Riksförbundet
Hem och Skola Statensjärnvägar Statens pris- och konkurrensverk Svenska
Cellulosa- och Pappersbruksföreningen Svenska Handelskammarförbundel Svenska Lokallrafikföreningen
Svenska Skogsarbetarförbundet Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag Sveriges
Fastighetsägareförbund Sveriges Fiskares Riksförbund Sveriges Fiskevallenägareförbund
Sveriges lanlbmksuniversilel Sveriges geologiska undersökning Sveriges
Sportfiske- och Fiskevårdsförbund Trädgårdsnäringarnas Riksförbund

Dessutom
har yttranden kommit in från Länsskolnämnden i Jämtlands län

SACO/SR-föreningen
vid länsskolnämnden i Kronobergs län Malmöhus Läns Havsfiskeförening
Sportfiskarnas Skånedistrikt

48

2 Sammanställning av remissinstansernas Prop. 1988/89:154

inställning till reformen 1 Den nya länsstyrelsen

De
flesta remissinstanser är positiva till all den nya länsstyrelsen byggs upp av
de verksamhetsområden och resurser som idag finns inom landets länsstyrelser, länsskolnämnder,
länsbostadsnämnder, länsvägnämnder, lantbruksnämnder och fiskenämnder.

Tillstyrker

Följande
har sålunda tillstyrkt men en del framför synpunkter på enskilda detaljer i
förslaget eller tar upp frågeställningar som bör beaktas inför genomförandet av
reformen:

Överstyrelsen
för civil beredskap, statens räddningsverk, socialstyrelsen, banverket,
trafiksäkerhetsverket, transportrådel, riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer, lantmäteriverket, statens industriverk, statskontoret, riksrevisionsverkel,
statistiska centralbyrån, slalens arbetsmarknadsnämnd, länsstyrelsernas
organisationsnämnd, statens naturvårdsverk, länsstyrelsema i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Golland, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen. Statsanställdas
Förbund, Poslen, Statens järnvägar. Svenska Handelskammarförbundet, Svenska Lokahrafikföreningen
och Sveriges geologiska undersökning.

ViU
skjuta på reformen

Skolöverstyrelsen
vill inte motsätta sig atl länsskolnämnderna inordnas i en samordnad
länsförvaltning men anser att det bör ske först den 1 juli 1991.

Boverket,
Sveriges Allmännyttiga Bostadsförelag och Sveriges Fastighetsägareförbund
anser med hänsyn lill andra pågående förändringar inom bostadssektorn att
inordnandet av länsbostadsnämnderna i en samordnad länsförvaltning kan
aktualiseras tidigast i millen av 1990-talet.

Statens
jordbruksnämnd anser alt man bör avvakta med förslaget att inordna
lantbruksnämnderna i länsstyrelserna.

Tar
formellt inte ställning för eller emot reformen

Följande
remissinstanser har ulan all direkt tillstyrka eller avstyrka reformen fört
fram synpunkter på olika förslag i utredningen:

Vägverket,
universitets- och högskoleämbetet, länsstyrelsen i Kalmar län. Svenska Samernas
Riksförbund, Småföretagens Riksorganisation och slalens pris- och
konkurrensverk.

A
vstår

Fullmäktige
i riksbanken och Svenska Bankföreningen. 49

4 Riksdagen 1988/89. 1 samt Nr 154

Avstyrker Prop. 1988/89:154

Följande
remissinstanser avstyrker men flera av dem för fram synpunkter som bör beaktas
för den händelse all reformen ändå genomförs:

Riksförbundet
Hem och Skola, Statens bostadsfinansieringsaktiebolag. Hyresgästernas
Riksförbund, fiskeristyrelsen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Fiskevallenägareförbund,
Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, lantbruksstyreisén. Lantbrukarnas
Riksförbund, Trädgårdsnäringarnas Riksförbund, TCO och SACO/SR.

2 Ökad samverkan med länsstyrelsen

Vad
gäller utredningens förslag om ett bättre informationsutbyte mellan skogsvårdsstyrelsen
och länsstyrelsen så tillstyrker skogsstyrelsen förslaget om samordnad länsförvaUning
i övrigt genomförs. Även domänverket. Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen
och Svenska Skogsarbe-larförbundel tillstyrker förslaget.

Lantbrukarnas
Riksförbund avstyrker däremot utredningens förslag i denna del och anser att skogsvärdsstyrelsen
bör ingå i den nya länsstyrelsen.

I
fråga om förslagen rörande länsstyrelsens roll i förhållandet till länsarbetsnämnden
gör arbetsmarknadsstyrelsen vissa påpekanden men har i sak intet all invända mol
förslagen. Riksrevisionsverket anser däremot att det råder oklarhet i fråga om
beredskapsarbetena och är tveksam lill om de framlagda förslagen är tillräckliga
beträffande samordningen av arbetsmarknadsutbildning och övrig utbildning.
Även länsstyrelsen i Hallands län anser all förslagen rörande
arbetsmarknadsutbildningen är otillräckliga. AMU-styrelsen är av andra skäl
kritisk mol förslaget och landstingsförbundet anser atl länsarbetsnämnden
skall ingå i den nya organisationen.

3 Övrigt

Följande
remissinstanser har i sina yttranden framfört synpunkter som inte direkt berör
utredningens förslag:

Byggnadsstyrelsen,
Folkbildningsförbundel och Sveriges lantbruksuniversitet.

50

3
Allmänna motiv för en reform av länsförvaltningen

Kapitel
2, 4 och 5 i betänkandet

Prop. 1988/89:154

UTREDNINGEN

•
Den regionala utvecklingen
skall främjas genom alt man stödjer den naturliga utvecklingskraft som finns i regionema.
Det fömtsätter breda ansatser och utvecklat samarbete över sektor- och
huvudmannaskapsgränser

•
En samordnad länsförvaltning
stärker länen som förvaltningsregioner

•
Lokaliseringspolitiken har
vidgats till att bli en politik för regional utjämning och utveckling.
Regionalpolitiken måste då med nödvändighet vara tvärsektoriell

•
En länsförvaltningsreform bör
underlätta kontakterna för förvaltningens avnämare

•
Genom att utveckla lokalkontor
utanför residensstaden kan den nya länsstyrelsens tillgänglighet och service
till medborgarna öka

•
Genom sin demokratiska
förankring har länsstyrelserna goda förulsällningar alt vara en elTektiv
brygga meflan den nationella och den lokala politikens krav och fömtsättningar

•
De olika samverkansformer som
vuxit fram i länen är inte ett alternativ utan ett komplement lill en
organisatorisk samordning av några statliga länsorgan

•
En samordnad länsförvaltning
kan bidra till den decentralisering och den uppbrytning av sektortänkandel som
riksdagen och regeringen vid upprepade tillfallen bedömt vara angelägen

•
Vissa särlösningar när det
gäller mellanregional samverkan och specialister med ansvar för flera län kan
behöva tillgripas men bör bli så få som möjligt

Remissinstanserna

Överstyrelsen
för civil beredskap (ÖCB)

finner förslaget lill
samordnad länsförvaltning gynnsamt för de intressen ÖCB har att företräda.
Förslaget tillstyrks. I sammanhanget kan noteras atl de principer för övergång till
krigsorganisation för länsstyrelserna som redovisats i betänkandet Ds C 1987:8
om samordnad länsförvaltning väl kan tillämpas på den nu föreslagna
organisationen för samordnad länsförvaltning.

Räddningsverket

tillstyrker
utredningens förslag. Förslagen kan i positiv riktning påverka länsstyrelsens
framtida roll, arbetsformer och möjligheter atl samordna den regionala
utvecklingen.

Verket konstaterar alt
betänkandet endast i ringa grad berör länsstyrelsernas uppgifter vad avser
beredskapen mol fredslida olyckor saml kris-och krigshändelser. Dessa frågor
bör beaktas i del fortsalla arbetet.

51

Socialstyrelsen Prop. 1988/89:154

ser
positivt på förslaget alt föra samman flera statliga länsmyndigheter lill

en
mer samlad länsförvahning. Därmed sker en organisatorisk anpassning

till
den förnyelseprocess som idag präglar stora delar av den statliga

förvaltningen.

Vägverket

Den
ofTentliga sektorns produktion måste utformas med hänsyn lill både politiska
målformuleringar och riktlinjer och lill konsumenternas uttryckta behov och
önskemål. Utredningen lar sin utgångspunkt endast i de förstnämnda.

Utredningen
har inte tillräckligt tydligt klargjort fömtsättningama för de roller och del
ansvar som politiska organ resp seklormyndigheler skall ha.

Skolöverstyrelsen
(SÖ)

Då
nu utredningen om samordnad länsförvaltning trots vad SÖ tidigare anfört vall atl
föreslå all länsskolnämndema skall ingå i en ny länsstyrelse och då della
förslag synes ha en bired parlamentarisk förankring, utgår SÖ från utredningens
förslag som en premiss för de slutliga ställningstagandena.

SÖ
vill inte motsätta sig ett inordnande av länsskolnämnderna under en bestämd fömtsättning.
Den är all garantier tillskapas för atl del nationella ansvaret och de
nationella uppgiftema inom SÖs område ges ett konkret genomslag i den nya
länsstyrelseorganisationen och för alt sambandet mellan central och regional
nivå inom vad som i dag är den statliga skoladminislralionen bevaras. Del är
alltså fråga om all tillförsäkra länsnivån de resurser som erfordras för
tillsyns-, uppföljnings- och utvärde-ringsuppgiflerna uttryckta i såväl
kvantitativa som, inte minst, kvalitativa termer.

Lantbruksstyrelsen

avstyrker
kommitténs förslag, därlr att

— en
självständig organisation på lantbmkets område är nödvändig för alt genomföra 1990-lalels
jordbrukspolitik

— en
självständig organisation behövs för all garantera atl de nationella målen inom
jordbmket får genomslag

— de
statliga insatserna inom jordbruk, trädgårdsnäring och rennäring måste i flera
sammanhang bedrivas över större regioner än länen; detta sker effektivast inom
nuvarande organisation

— en
samordnad länsförvaltning ,ger inte större besparingar än vad som kan
åstadkommas inom nuvarande organisation

Utredningens
beskrivning av lantbruket, som en del av utvecklingsfrågorna inom länet, är
ensidig. Betänkandet redovisar i stort enbart landsbygdsutvecklingen, dvs.
möjligheterna lill dellidsjordbmk och kompletterande sysselsättning. Dessa
frågor har ell nära samband med länsstyrelsens regionalpoiitiska verksamhet men
omfattar bara en mindre del av lantbruksnämndernas arbetsfält.

En
ytterligare förbättrad samverkan med länsstyrelserna är positiv men

en sammanslagning ger i sig inga extra fördelar. 52

Utredningen
har en negativ syn på verksamhet som griper över flera län. Prop.
1988/89:154 Visserligen accepterar utredningen all det finns vissa
specialister, placerade inom ell län som arbetar även inom andra län. I övrigt
kritiseras denna typ av länsövergripande verksamhet.

Skogsstyrelsen

kan
tillstyrka utredningens förslag lill regional samordning av de skogliga frågorna
för del fall förslaget om samordnad länsförvaltning i övrigt genomförs.

Fiskeristyrelsen

Utvecklingsarbetet
på länsnivå sker idag i en fungerande växelverkan med verkels olika enheter.
Från de synpunkter fiskeristyrelsen har alt beakta är styrelsen inte beredd atl
tillstyrka alt fiskenämnden och länsstyrelsen organisatoriskt går samman.

Om
det likväl av andra mer övergripande skäl anses vara en angelägen reform bör
dock även fisket hellre ingå än stå utanför övrig sektorsamordning på
länsnivå.

Fiskeristyrelsen
har då vissa krav och särskilda synpunkter på den nya länsstyrelsen.

För
att fiskefrågoma ska komma in i samhällsplaneringen måste organisationen
naturligtvis utformas så att den passar ihop med övrig samhällsplanering. Fiskeristyrelsen
måste ha kanaler via länsnivån ul till kommunerna där allt större del av samhällets
planering sker. Styrelsen ser dock helsl att dessa kanaler även i
fortsättningen går via fiskenämnder som ingår i fiskeriverket.

I
instmktionen för fiskeristyrelsen och fiskenämndema anges att det är fiskenämnden
i Jönköpings län som svarar för fisket i hela Vättern, fiskenämnden i
Värmlands län som svarar för fisket i hela Vänern och fiskenämnden i
Västmanlands län som svarar för fisket i hela Mälaren och hela Hjälmaren.

De
länsövergripande, men ej rikstäckande uppgifter som det här rör sig om, bör
skötas av personal som nu är stationerad vid de tre berörda fiskenämnderna. De
bör alltså fortsatt vara anställda i del centrala verket, men med oförändrad
placeringsort.

Statens
jordbruksnämnd (JN)

Förslag
till genomgripande förändringar av det statliga engagemanget i fråga om jordbmket,
bl. a. betingade av den inlernationella utvecklingen, diskuteras. Enligt JNs
uppfattning talar della för all man bör avvakta med att göra genomgripande
förändringar av myndighetsstrukturen tills den nya livsmedelspolitiken
beslutats.

Boverket

Syftet
med den föreslagna reformen är angelägel. Boverket vill särskilt

betona behovet av effektiva former för samverkan mellan länsorganen och

kommunema i frågor om naturresurshållning, fysisk planering och plane

ringen av bostadsförsörjningen. Det finns goda skäl för en närmare sam

ordning av länsbostadsnämndemas och planenhetemas arbete. 53

Valet av organisation för
den framlida länsförvahningen bör emellertid Prop. 1988/89:154 bestämmas av
vad som är praktiskt och ändamålsenligt. Enligt boverket ger utredningen inte
någon fullständig bild av de brister i efTeklivitet och måluppfyllelse som kan
utmärka den samordnade länsförvaltningen, om den utvecklas till en slor, ledningskrävande
administrativ apparat.

Boverket
avstyrker ett genomförande av utredningens förslag den 1 juli 1990 vad gäller
länsbostadsnämnderna.

Lantmäteriverket

vill
understryka all del i vissa avseenden blir lättare att fullgöra de uppgifter
inom plangenomförande och landskapsinformation, som statsmakterna ålagt lantmäteriet,
om förslaget till ändrad länsförvaltning genomförs enligt de huvudlinjer som
utredningen angivit.

Statens
industriverk (SIND)

Ansatsen
i betänkandet stämmer väl överens med de senaste årens strävanden inom
regionalpolitiken alt åstadkomma en ökad samordning mellan regionala seklororgan.
SIND delar utredningens uppfattning all della kan underlätta ett bättre
utnyttjande av den samlade kompetensen och de samlade resurserna på regional
nivå.

Som
anges i utredningen återstår myckel all konkretisera. Brislen på analys i della
stadium gör del svårt alt se att just den organisationsform som utredningen
valt är just den mest ändamålsenliga. Till della kommer att endast en mindre
del av de regionala samhällssektorerna föreslås inordnas i den samordnade
länsförvaltningen. Flera lunga samhällssektorer kommer fortfarande atl stå
utanför. I ell kommande steg bör man överväga alt föra in även dessa i den
samordnade länsförvaltningen.

Enligt
SINDs uppfattning, som också påpekas i utredningen, är samspelet mellan
central och regional nivå oklart och behöver konkretiseras. Det är utifrån
regionernas egna förutsättningar, uttryckt i gemensam gmndsyn för varje län,
som arbetet med regional utveckling bör bedrivas. För alt gmndsynen skall få
genomslag även centralt är det av strategisk betydelse all den görs tydlig i
sina ställningstaganden och prioriteringar. SIND ställer sig bakom
huvudinriktningen all minska detaljregleringen från central till regional nivå
och i stället övergå lill målstyrning. Detta kommer att ställa stora krav på
den centrala nivån när det gäller att tydliggöra de nationella målen så all de
blir vägledande i det regionala operativa arbetet.

Statskontoret

Reformen
ger en ny stmktur på del statliga regionala planet som är bättre ägnad all
hantera morgondagens centrala frågeställningar än den nuvarande länsförvaltningsorganisalionen.

Riksrevisionsverket
(RR V)

har
inget att invända mol huvuddragen i den reform som skisseras i

betänkandet. RRV anser atl förslagen i sina konkreta delar, tillsammans

med vissa kompletteringar och klargöranden, kan utgöra en grund för att

uppnå de syften som anges i utredningens direktiv.

Enligt RRVs mening bör en organisatorisk förändring ses som ell av 54

flera
medel att undanröja hinder för att underiätta samordningen i verk- Prop.
1988/89:154 samhelen. RRV vill därför understryka vad utredningen anför om att
en organisatorisk samordning kompletteras av andra former för samverkan inom
länen.

Statistiska
centralbyrån (SCB)

menar
atl en mer sammanhållen länsförvaltning, med ell utökat samordningsansvar inom
vissa sakområden, bör ge bättre förutsättningar för verkets kontakter med och
service till den regionala nivån.

SCB
ställer sig således positiv till utredningens förslag om en ny länssly-relseorganisation.

Statens
arbetsmarknadsnämnd (SAMN)

uttalar
sill fulla slöd för den föreslagna reformen och för de principiella värderingar
och övriga utgångspunkter som den utgår från. Decentraliseringen av ansvar och
befogenheter till nivåer som ligger närmare dem som berörs av olika åtgärder
har i sig ett egenvärde som medel både för en ökad demokratisering och för
förbättrad effektivitet. Erfarenheterna frän försöksverksamheten i Norrbottens
län bekräftar också att en väl genomförd reform, som leder till att förstärkta
länsstyrelser i ökad omfattning kan styra och samordna regional verksamhet, ger
förbättrade möjligheter för den nationellt beslutade politiken all bli
förverkligad och få fullt genomslag. SAMN har inte heller några invändningar mol
alt föreslagna verksamhetsområden och myndigheter ingår i reformen.

Statens
naturvårdsverk (SNV)

ställer
sig positivt lill tanken på att införa en samordnad länsförvaltning. Givet att
en samordnad länsförvaltning skall införas anser SNV dock att i princip
samtliga de olika intressen som är av mer väsentlig betydelse för myndighetsverksamheten
på länsplanel skall samordnas i den nya länsstyrelsen. Della synes också vara
den principiella ståndpunkt som intas av utredningen. Enligt SNVs uppfattning
har dock utredningen i sina konkreta överväganden och förslag inte
tillräckligt konsekvent tagit fasta på denna principiella grundsyn.

Enligt
SNVs uppfattning bör vidare en gmndläggande utgångspunkt för avgränsningen av
den nya länsstyrelsens arbetsuppgifter — givet de syften m.m. som angetts av
statsmakterna för reformeringen av den statliga länsförvaltningen — vara all
samtliga direkta myndighetsuppgifter av samhällsstyrande/-planerande karaktär
på länsplanet skall inordnas i den nya länsstyrelsen. Övrig produktion av
uppdrags- eller allmän servicekaraktär som inte har en sådan direkt myndighetsanknytning
och som idag bedrivs vid olika statliga myndigheter bör även fortsättningsvis
ligga utanför länsstyrelsen och där organiseras på lämpligt sätt.

Länsstyrelserna

anser
i huvudsak att förslaget skapar goda möjligheter atl med ökad

efTeklivitet och styrka arbeta på områden som har väsentlig betydelse för

länens utveckling och framlid.

Flera länsstyrelser pekar på all de seklorområden som nu föreslås bli 55

integrerade
i en ny länsstyrelse är av sådan betydelse för den regionala Prop.
1988/89:154 utvecklingen att de självklart bör ingå i en samordnad
länsförvaltning.

Länsstyrelsen
i Kalmar län

anser
dock all en samordning av den statliga länsförvaltningen inte huvudsakligen
kan ses utifrån organisatoriska utgångspunkter på länsplanet. Om man inte
samtidigt ser över centrala sektormyndigheters uppgifter och befogenheter torde
ändrade organisationsformer på länsplanel i ganska ringa grad kunna påverka
länsstyrelsens möjligheter atl förbättra samordningen på ett kraftfuflt sätt.

Länsstyrelsen
i Älvsborgs län

En
särskild utmaning blir det att med de befintliga statliga regionala resursema
som gmnd tillskapa ell lokalkontor i Borås för den nya länsstyrelsen.

Svenska
kommunförbundet

anser
all det är angeläget med en reformering av den statliga länsförvaltningen. En
samordning av länsförvaltningen bör leda till en minskad sektorisering och
möjliggöra för staten all uppträda mer samlat i kontakterna med kommunerna och
därmed kunna lämna en bättre service. Kommunförbundet fömtsätter också att en
reformering kommer att leda lill påtagliga rationaliseringsefTekter och
besparingar.

Förbundet
har i tidigare sammanhang framfört den uppfattningen atl en decentralisering
från staten lill kommunerna av ansvaret för olika frågor samtidigt leder till
att behovet av självständiga statliga regionala myndigheter (t ex länsskolnämnd
och länsbostadsnämnd) måste ifrågasättas. En reform som den nu föreslagna får
därför inte innebära atl de regionala myndigheterna så atl säga flyttar in i
länsstyrelsen med bibehållande i stort sett av sina uppgifter. Del är viktigt
alt i anslutning lill en fortsalt diskussion om decentralisering och avreglering
renodla vad som är statliga uppgifter och vilka uppgifter som med fördel kan
skötas av kommunerna. Den organisation som skapas inom de nya länsstyrelserna
måste på ell tydligt sätt anpassas till behovet av en minskad detaljstyrning
och sektorisering och inriktas mot länsövergripande frågor och frågor av
riksintresse.

Landstingsförbundet

Den
fråga som utredningen, utifrån sin begränsade diskussion om en samordnad
statlig länsförvaltning, nu aktualiserar, är på intet sätt ny. Den handlar
ytterst om samhällsförvallningens efTeklivitet och demokratiska förankring. Den
rör uppgiftsfördelningen mellan statlig och kommunal sektor och ell urval
mellan cenlralistiska och decentraliserade lösningar.

Förbundet
anser all en långsiktig strävan måste vara atl renodla den

statliga förvaltningens uppgifter till i första hand uppföljning och utvärde

ring av statsmakternas beslul, bevakning av rättstillämpning och till all

riksintressen tillgodoses i olika avseenden. Det är i den rollen som statsför

valtningen skall engagera sig i kommunala frågeställningar. Då det där

emot gäller uppgifter där lokala och regionala politiska avvägningar är

vikliga bör ansvaret ligga på kommuner och landsting. 56

En ny organisation på
länsnivå bör kunna bidra lill att skapa bättre Prop. 1988/89:154 förutsättning
för samverkan och kontakter mellan staien å ena sidan och kommuner och
landsting å den andra. I ett längre perspektiv bör utvecklingen karakteriseras
av en decentralisering av politiska beslul från statlig till kommunal sektor i
de fall besluten är av sådan karaktär all de kräver lokalt och regionalt
politiskt ansvarslagande och engagemang. Del innebär atl det bl. a. är
nödvändigt all regeringen ser över den centrala statsförvaltningen också i det
perspektivet.

Landstingsförbundet
anser sammanfattningsvis att den föreslagna reformen inte utgör något led i en
länsdemokralisk utveckling. En bättre samordning av den statliga länsförvahningen
är emellertid angelägen och styrelsen tillstyrker därför med ovanslående
förändringar del framlagda förslaget som ett led i den regionala
statsförvaltningens förnyelse.

Svenska
Samernas Riksförbund

Riksförbundet
finner det rent allmänt tveksamt om det är en riklig ordning all börja med en
reformering av länsförvaltningen i en tidpunkt då stalsförvahningen i stort
står inför förändringar. Sålunda måste del enligt riksförbundels mening bättre
klargöras vilken funktion de centrala ämbetsverken ska ha i förhållande lill
den regionala förvaltningen.

Småföretagens
Riksorganisation

Organisationen
har svårt alt utifrån del material som redovisas i betänkandet bedöma efTekterna
av förslaget. I avsaknad av en djupare analys i vilken konkreta för- och
nackdelar för olika verksamhetsområden som berör organisationens medlemmar presenteras,
anser vi oss inte kunna la ställning till förslaget.

Småförelagens
Riksorganisation anser generellt all del är en fördel alt politiska beslul, som
rör näringslivels utveckling, fattas nära företagen och de i företagen
verksamma människorna. I en snabb föränderlig omvärld måste möjlighet lill en
snabb regional anpassning finnas.

Någon
närmare analys av de utvecklingsarbeten som bedrivits i Södermanlands län och
Kronobergs län för all förbättra samverkan mellan de statliga länsorganen och
kommunerna återfinns inte i förslaget. De erfarenheter som vunnits i dessa län
skulle kunna återspeglas i ett förslag lill ny organisation av länsförvaltning
som inte nödvändigtvis behöver följa samma modell som Norrbotlenförsöket.

Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF)

anser
all decentralisering och sektorsamordning leder till en förbättrad organisation
av den statliga verksamheten. En decentralisering har otvivelaktigt stor
betydelse för den regionala utvecklingen genom alt centrala myndigheters
uppgifter kan anpassas lill lokala förhållanden. De som berörs av ell statligt beslul
bör på ett tidigt stadium få möjlighet atl redovisa sin uppfattning. Dessa
möjligheter blir större om den statliga förvaltningen decentraliseras.

LRF
avvisar förslaget om atl inordna lantbmksnämnden i den nya länsorganisationen
mot bakgrund av del utomordentligt stora värde som ett frislående organ har för
lantbruket och landsbygden.

Betydelsen
av att decentralisera verksamhet i den nya länsslyrelseorga- 57

nisalionen
bl.a. tifl s.k. lokalkontor framhålls av utredningen vilket LRF Prop.
1988/89:154 principiellt instämmer i.

Tjänstemännens
centralorganisation (TCO)

Försöksverksamheten
i Norrbottens län ger enligt TCOs mening elt alltför torftigt underiag för en
organisatorisk reform av länsförvahningen. Därtill kommer alt förslaget lill
samordnad länsförvaltning, med sin mycket begränsade omfattning, knappast löser
de regionala samordningsbehoven. En reell samordning av den statliga
verksamheten på regional nivå bör ha en annorlunda och bredare ansats. TCO
avstyrker därför förslaget om samordnad länsförvaltning.

Det
finns goda skäl att öka samordningen av den statliga verksamheten på regional
nivå. När del gäller samordning av arbetsmarknads- och näringspolitik har TCO
i detta syfte föreslagit inrättande av samrådsgmpper mellan länsstyrelse,
länsarbetsnämnd och utvecklingsfond, i vilka det också finns facklig
representation. Samordning av länsvisa resurser är viktigt och nödvändigt. Samverkansprojeklen
i Södermanlands och Kronobergs län är enligt utredningen mycket positiva. Dessa
bör i så fall utvidgas för att skapa en solidare gmnd för eventuell framlida
organisatorisk reform.

Statstjänstemannaförbundet
(ST) framför i sill yttrande till TCO alt försök med utlokaliserade länskontor
ser ST som en möjlighet att skapa en mer heltäckande statlig förvaltning även
utanför residensstäderna och samtliga län bör pröva möjligheterna till detta.

Centralorganisationen
SACO/SR

SACO/SR
ser positivt på förnyelsearbetet inom den offentliga sektom och därmed inom den
regionala statsförvaltningen. SACO/SR och dess medlemsförbund har aktivi
arbetat för och bidragit lill det utvecklingsarbete som nu pågår.

I
sitt yttrande 19870515 framhöll SACO/SR all förslaget "Samordnad länsförvaltning"
endast bör genomföras om det klart överväger framför de seklorspecifika och
nationella mål som kan få svårare att göra sig gällande i den nya
organisationen. Fördelama måste vara så tunga all de uppväger de omställningskostnader
som är en del av tolalkalkylen.

Mot
den bakgmnden avstyrker SACO/SR förslaget till "Samordnad länsförvaltning"
enligt Norrbotten smodellen.

Enligt
SACO/SRs mening har utredningen inte på ett övertygande sätt lyckats lösa de
spänningar och målkonflikter som finns mellan en önskad samordnad regional
utveckling och seklorspecifika och nationella mål. Del är ytterst angeläget all
relationer och förhållanden mellan centrala verk och den regionala nivån
klargörs och all ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter och regionala
intressen tydliggörs.

Landsorganisationen
i Sverige (LO)

En
så effektiv samordning som möjligt av de statliga myndigheternas verksamhet på
regional nivå måste vara ett mål i varje region, liksom alt, när man planerar
verksamheter och service till medborgarna, utgå från de fömtsättningar och de
regionala utvecklingsbehov som råder.

Gmndtanken i belänkandet,
att på länsplanel uppnå en samordning

över sektorgränserna är helt riktig. Inte minst gäller della alla de beslut och 58

åtgärder
inom olika sektorer som har vikliga regionalpoiitiska återverk- Prop.
1988/89:154 ningar.

En
samordning löper dock alltid risken atl skapa oklara beslutsansvar och
dubbelkommandon. Utredningen verkar inte ha analyserat dessa problem
tillräckligt. Därför anser vi att det vore riskfyflt att genomföra utredningens
förslag utan vidare övervägande.

Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF)

tillstyrker
att de av utredningen framlagda förslagen genomförs. Den förstärkta lokala
förankringen bör leda till en ökad anpassning lill skiftande förhållanden i
olika delar av riket. Möjligheterna till tvärsektoriella lösningar liksom de
rationaliserings- och besparingseffekter som förslaget medför är andra positiva
inslag som förtjänar alt nämnas.

Statsanställdas
Förbund

delar
utredningens uppfattning att det är angeläget med en reform om samordnad
länsförvaltning. Förbundet har inget att erinra mol att elt sådant förslag
genomförs den 1 juli 1990 efler de principer utredningen angett.

Posten

anser
atl de förslag som utredningen framför är bra och all de bör leda till en
samordning och kraftsamling som ökar efFeklivilelen.

Svenska
Cellulosa- och Pappersbruksföreningen

Del
är nödvändigt med en kraftfull, kompetent och koncentrerad statlig representation
som tillsammans med självständiga och resursslarka kommuner kan della i
utvecklingen, speciellt inom de regioner och landsdelar där skogsbruk och
skogsindustri har avgörande betydelse för välfärden. Vi noterar med
tillfredsställelse att den nya inriktningen skall ha sin tyngdpunkt mera i
regional mobilisering och utveckling och mindre i lokaliseringspolitik och omfördelning
av resurser.

Svenska
Handelskammarförbundet

anser
del värdefullt all den statliga länsförvahningens organisation omprövas på del
sätt som gjorts av utredningen om samordnad länsförvaltning.

Handelskamrarna
anser inte att länsförvaltningen av sysselsältningsskäl bör spridas ut på fler
orter genom etablerandet av filialkontor. En sådan ordning skulle inte
förbättra länsorganisationens eflTektivitet. Däremot ska naturligtvis sådan
verksamhet av servicekaraklär som vänder sig tifl enskilda personer och
förelag i länet, kunna lokaliseras lill platser utanför residensorten.

59

4
Utvärdering av försöket i Norrbottens län

Kapitel
3 i betänkandet

Prop.
1988/89:154

UTREDNINGEN

•
Den avgränsning som gjorts för
länsstyrelsens verksamhet under försöksperioden har i stort visat sig lämplig
och väl motiverad

•
Länsstyrelsens samarbete med de
centrala verken tycks inte ha förändrats

•
Modellen för förtroendemannamedverkan
fungerar i stort sett bra

•
Vissa rationaliseringsvinster
har uppnåtts

Remissinstanserna

Boverket

Sedan
beslul fattades om Norrbotlenförsöket har vissa väsentliga förändringar
beslutats vad gäller bostadslåneadminislrationen, både centralt och regionalt.
Dessa förändringar har avgörande betydelse för möjligheterna all den 1 juli
1990 genomföra en samordnad länsförvahning innefattande länsbostadsnämndema.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län

delar
i allt väsentligt de bedömningar som utredningen gjort. Motiven för en reform
av den svenska länsförvaltningen är starka.

Inom
kommunikationsområdet innebar försöksverksamheten i Norrbottens län atl ett
nytänkande prövades. All bygga upp ett samlat ansvar på länsnivån för de olika
kommunikationsslagen är nödvändigt. Kraven på bättre samordning är väl
motiverade.

Under
försöksverksamheten har den uppfattningen ibland uttryckts att nationella mål
endast kan garanteras genom att en central myndighet har möjlighet all ha
tillsyn över enskilda befattningshavares arbetsuppgifter. Vår erfarenhet är atl
ell effektivt genomförande av nationefll fastställda mål bäst garanteras om den
centrala nivån utvecklar sin skicklighet i att arbeta med målstyming.

Småföretagens
Riksorganisation

En
genomgripande förändring för hela landet föreslås med Norrbotlenförsöket som
mall. Samtidigt konstateras all del genom försöket ej gått alt höja effekti viteten
i den nya organisationen och att endast marginella förändringar i
resursfördelningen kunnat göras. Trovärdigheten för all en väl genomtänkt och
beprövad organisationsmodell införs minskar genom med dessa konstateranden
drastiskt.

En mer genomarbetad
utvärdering bör därför göras av Norrbotlenförsöket för att kunna fastställa
vilka möjligheter som föreligger för att uppnå fastställda mål. En sådan
utvärdering bör konkret och systematiskt redovisa de praktiska effekterna för
del regionala näringslivet.

60

Lantbrukarnas Riksförbund
(LRF) Prop. 1988/89:154

anser
all den nya länsorganisationen inte bör genomföras utan ytterligare försöksverksamhet.
Norrbollenmodellen ligger till gmnd för utredningens förslag. Utredningen har
konstaterat en del brister i denna försöksverksamhet. Ylleriigare några län i
södra och mellersta Sverige bör pröva en länssamordning innan reformen
genomförs i sin helhet. Med hänsyn lill alt de besparingar som beräknas inte är
allför omfattande och alt utredningen påtalat behov av utredningar inom flera
områden, borde en förlängd och utvidgad försöksverksamhet även vara ett
samhällsintresse.

Tjänstemännens
Centralorganisation

anför
att enligt Statstjänstemannaförbundets (STs) uppfattning har försöksverksamheten
inte varit framgångsrik. En genomgående uppfattning bland förbundets medlemmar
vid de länsnämnder som ingår i försöket är atl verksamheten inneburit längre
beslutsvägar, mer byråkrati och en tungrodd administration. ST framhåfler också
i sin utvärdering av försöksverksamheten, att om den nya länsförvaltningen
skall kunna utvecklas lill den framlida drivkraften för länels utveckling krävs
del mer långtgående förändringar än vad en sammanslagning av den nuvarande
länsstyrelsen med ett antal nämnder innebär.

Centralorganisationen
SACO/SR

Försöksverksamheten
i Norrbollen har under utredningens gång utvärderats. Kommittén har mot den bakgmnden
allt för ensidigt tagit ställning för Norrbollenmodellen. Den utvärdering som
Svensk Löntagarkonsult AB på bl.a. SACO/SRs uppdrag ulfört och presenterat i
november 1988, visar all andra former för samordning, där målen kan nås på en
enklare och naturligare väg är att föredra. Rapporten visar också atl de mål
som sattes upp för försöksverksamheten inte har uppnåtts. Del nu föreliggande förslaget
kan i vissa avseenden riskera leda till en överorganisation som kan bli lill
hinder för en sund utveckling.

61

5
Omfattning och inriktning

Kapitel 6 och delar av
kapitel 7 i betänkandet

Prop.1988/89:154

5.1 Utbildningsområdet

UTREDNINGEN

•
Det är ur regional synvinkel
betydelsefullt all kunna påverka vilken typ av utbildning som skall finnas och
hur insatser från olika ulbildningssamordnare kan komplettera varandra

•
Det finns kurser med ungelar
samma innehåll inom högskolan, gymnasieskolan, komvux och AMU. Del understryker
behovet av en sammanhållande instans

•
Samordningen av utbildningen i
länet kopplad till den sektorsövergripande regionalpolitiken kan förverkligas
genom all samordningsansvaret läggs på en ny länsstyrelse med förstärkt kompelens

Remissinstanserna

Skolöverstyrelsen
(SÖ)

Utredningens
beskrivningar av utbildningsområdet och de förändrade förulsällningar för skola
och vuxenutbildning liksom för den statliga skol-adrninistrationen, som blir en
föjd av riksdagens beslut i februari 1989 med anledning av prop 1988/89:4, har
SÖ inget all invända emot. SÖ vill bara understryka att betoningen i riksdagens
beslut av utvärdering, uppföljning och utveckling av skola och vuxenutbildning
i ell av målstyrning präglat system ytterligare skärper kraven på all de
nationella målen och uppgifterna får genomslag på den regionala nivån liksom på
samband och samspel mellan länsskolnämndema och SÖ.

Det
finns idag också andra uppgifter som SÖ samordnar och som fullgörs inom
regioner som omfattar flera län och där länsskolnämnderna medverkar på olika
sätt. Del gäller fortbildning av skolans personal, skolledarutbildning och
vissa utvärderingsuppgifler, f n. främst de ovan berörda som sammanhänger med
försöks- och utvecklingsarbetet i gymnasieskolan. Dessa uppgifter måste också
uppmärksammas i det fortsatta förberedelsearbetet inför en länsförvalt ningsreform.

SÖ instämmer i stort
i utredningen bedömningar och slutsatser beträffande de nationella målens
genomslag i en samordnad länsförvaltning.

Universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ)

Med
tanke på den betydelse som högskolan har för den regionala utvecklingen är del
nödvändigt att fasla former utvecklas för samråd med i första hand
länsstyrelserna. Inom högskolan har på senare lid skilda modeller för ett
sådant samråd vuxit fram. Formerna har varierat beroende på syftet med den
berörda verksamheten och målet för denna. Goda exempel på framgångsrikt
samarbete lämnas bl.a. från satsningar i övre Norrland, Bergslagen, Gotland,
Fyrstad och sydöstra Sverige. Enligt UHÄs mening talar omständigheterna för atl
högskolan även i framtiden bör få finna formerna för samverkan och genomföra
sina regionalpoiitiska åtaganden i

62

flexibla
former, som kan gestaltas olika från fafl till fall med hänsyn lill de Prop.
1988/89:154 krav som den aktuella situationen ställer.

Riksrevisionsverket
(RR V)

granskar
f n. i sin förvaltningsrevision den statliga skoladminislralionen. Därvid
studeras bl.a. länsskolnämndernas relationer till andra regionala organ och lill
skolöverstyrelsen. Ulan att föregripa revisionens resultat kan sägas alt del
hittills inte framkommit några avgörande skäl mol integrering av länsskolnämnderna
i länsstyrelserna. Endast en begränsad del av länsskolnämndernas arbete är
dock av sådan natur all regional samordning är väsentlig. En slor del av
arbetsuppgifterna är av nationell karaktär och kräver viss samordning mellan länsskolnämnderna
och skolöverstyrelsen. RRV vill därför framhålla betydelsen av atl den
nationella samordningen i fråga om utvärdering och tillsyn inte äventyras i en
ny länsstyrelse.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län

Utbildningsområdet
har slor strategisk betydelse för länens fortsatta utveckling. Länsnivåns
arbete med utbildningsfrågorna — såväl inom gmnd-skola, gymnasieskola som
högskola — måste enligt vår erfarenhet utvecklas både beträfTande mål och
arbetsformer. Reformen som nu föreslås ger en grund för sådana förändringar.

Tjänstemännens
Centralorganisation

Starka
skäl talar för ett bibehållande av länsskolnämnderna i nuvarande form. En
inordning av dessas verksamhet under länsstyrelserna innebär en påtaglig risk
för en försvagning av statens och därmed också det nationella politiska
inflytandet på skolans område. Skolan är inte bara en angelägenhet för
kommunen eller länet. Länens behov av utbildning bör kunna tillgodoses bättre
än idag. Men utbildningen bör ytterst styras utifrån nationella mål. Skolan är
en central del av landets infrastruktur och därmed i högsta grad av nationellt
intresse. Därför bör del statliga inflytandet snarast stärkas, inte tvärtom.

Centralorganisationen
SACO/SR

kan
inte finna alt de motiv för all länsskolnämnderna skall föras in i en gemensam
länsförvaltning är tillräckligt starka. Länsskolnämnderna är en professionell
myndighet som bör ytterligare professionaliseras under en klok statlig utbildningspolilisk
ledning.

Riksförbundet
Hem och Skola (RHS)

Det
finns allt fort skäl för all bevara länsskolnämnden som en självständig

regional del av den statliga skoladminislralionen. Vårt motiv är främst att

slå vakt om gmndskolan och dess utveckling och utvärdering. De förslag

som återfinns i betänkandet skapar enligt vår uppfattning inte tillräckliga

garantier på sikt. RHS anser all del finns möjligheter lill och erfarenheter

av atl i annan ordning utveckla eflektiva samverkansformer mellan läns

skolnämnd och länsstyrelse, och andra länsorgan. 63

5.2
Bostadsförsörjning och fysisk planering

Prop. 1988/89:154

UTREDNINGEN:

•
De mål som salts upp för bostadsbyggande
och markanvändning berör varandra

•
Den kunskapsinsamling som är
nödvändig för den fysiska planeringen och bostadsförsörjningen är i vissa
delar gemensam

•
Ansvaret för mark- och bostadspolitiska
instrument har förts samman centralt genom bildandet av boverket

• Alt på sikt inrymma den löpande låneförvaltningen
är inte självklart

Remissinstanserna

Boverket

Del
är inte möjligt atl genomföra utredningens förslag tifl samordnad länsförvaltning
den 1 juli 1990 vad gäller länsbostadsnämnderna. Det beror främst på de nya
förutsättningar för bostadslåneadminislalionen både centralt och regionalt som
beslutals av riksdagen. Förändringar avseende länsbostadsnämnderna kan
aktualiseras tidigast i mitten av 1990-talel under förutsättning av atl
länsbostadsnämndernas arbetsläge då är lillfredsställande.

Riksdagen
har beslutat om uppdelning av administrationen av bidrag och lån mellan
boverket och SBAB. Utredningens förslag medger inte en motsvarande uppdelning
på länsplanet. Del innebär betydande kostnader i systemutveckling och
investeringar i nödvändig dalautmstning för länsstyrelserna. Det innebär
administrativa komplikationer i avtals- och ansvarsfördelningsfrågor mellan
boverket, SBAB och länsstyrelserna saml ökad byråkrati för enskilda låntagare.

Riksdagen
har beslutat om en genomgripande datorisering av låne- och bidragsadminislrationen.
SBAB har nyligen slutit avtal om datorutrustning för länsbostadsnämnderna lill
ca 40 milj kr. Systemet skall kunna las i bruk den 1 juli 1990. Del tar ell
eller flera år all få ett system i denna storleksordning stabilt. Först
därefter kan del syslem utvecklingsarbete påbörjas som krävs för en uppdelning
på länsplanet, vilket lar ett par år i anspråk. Den kan därför ske försl i
millen av 1990-talet.

Riksdagens
beslut om lokalisering av boverket till Karlskrona har medfört extrema övergångssvårigheler.
Ca 95 av verkets avsedda personalresurser i Karlskrona måste nyrekryleras.
Verksamheten är f n. i hög grad beroende av all det finns kompetent och erfaren
personal på länsbostadsnämnderna. Vid ett beslut om samordnad länsförvaltning
som innefattar länsbostadsnämnderna finns risk fiir störningar i verksamheten.

Sambanden
på regional nivå mellan frågor om bostadsförsörjning och fysisk planering
behöver stärkas. Det motiverar ett närmare samarbete mellan
länsbostadsnämnderna och länsstyrelserna. Boverket vill medverka till atl
detta samarbete får ell allsidigt innehåll och alt erfarenhetsutbytet mellan
länsbostadsnämnder och planenheter stimuleras.

Del
krävs emellertid förändringar av de bostadspolitiska regelsystemen för atl
samordningen skall kunna ske genom inordning av länsbostadsnämnderna i länsstyrelserna.
Låneförvaltningen som är artfrämmande för länsstyrelserna utgör idag en
integrerad del av länsbostadsnämndernas

64

verksamhet. En uppdelning
av bankverksamheten och den bosladspolilis- Prop. 1988/89:154 ka bidragsverksamhelen
är tänkbar även på länsplanel, men fömtsätter då ändringar av reglerna för
bostadsstödet.

Boverket
avstyrker ett genomförande av utredningens förslag lill samordnad
länsförvaltning den 1 juli 1990 vad gäller länsbostadsnämnderna.

Länsstyrelsen
i Kalmar län

Den
del av länsbostadsnämnden som avser låne- och bidragsverksamhelen bör enligt
länsstyrelsen inte ingå i en samordnad länsförvaltning. Länsstyrelsen anser i
likhet med utredningen att organisationsförändringen fömtsätter all den
genomförs på ett sådant sätt att del inte hindrar en annan lösning för
låneförvaltningen. Problemen är så komplexa all en fördjupad analys torde vara
nödvändig. Övergångsvis kan länsbostadsnämnden formellt ingå i en samlad
länsstyrelse med bibehållen organisation.

Landsorganisationen
i Sverige (LO)

För
länsbostadsnämndernas del saknas tyvärr i utredningen en diskussion och analys
av konsekvenserna för bostadspolitiken av ett avskaffande av länsbostadsnämnderna.
En sådan analys bör göras innan ställning tas vad gäller länsbostadsnämnderna,
inte minst med tanke på de ännu oklara konsekvensema av genomförandel av det
nya Bo-verket. Elt omfattande och sannolikt ganska besvärligt omorganisalionsarbete
får inte fördröja eller försvaga behövliga bostadspolitiska insatser! vilka
länsbostadsnämnderna är en viktig del.

Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB)

instämmer
i utredningens uppfattning all låneförvaltningen är en artfrämmande verksamhet
i en ny länsstyrelse och alt del inte är självklart att inrymma denna
verksamhet i en ny länsstyrelse. Del finns emellertid enligt SBABs mening skäl
all gå ett steg längre, nämligen all ifrågasätta om det över huvud tagel är
möjligt och lämpligt att föra in länsbostadsnämnderna i länsstyrelsema.

Den
största svårigheten, som SBAB ser del, gäller emellertid de avtalsförhållanden
som måste finnas mellan SBAB och boverket och som reglerar även
länsbostadsnämndernas verksamhet. Sedan mer än tre år tillbaka har bostadsslyrelsen/boverket
och SBAB träffat avtal öm låneförvaltningen. Dessa avtal, som är omfattande
redan idag, gäller i stor utsträckning länsbostadsnämndernas verksamhet. Det är
närmast självklart att sådana avtalsförhållanden skulle bli myckel komplicerade
och svåra att träffa om boverket inte skulle ha myndighetsansvar för
länsbostadsnämndernas förvaltningsanslag.

SBAB
avstyrker mot denna bakgmnd förslaget atl länsbostadsnämnderna skall föras in
i länsstyrelserna.

Hyresgästernas
Riksförbund

Länsbostadsnämnderna
bör även i fortsättningen tillhöra boverket och

inie integreras i länsstyrelserna. Länsbostadsnämndernas bostadspolitiska

uppgift är inte begränsad till frågor som rör nyproduktionen av bostäder

utan handlar också om förnyelse av bostadsområden och slöd lill bostads

anpassning m.m. Del finns således elt behov för länsbostadsnämnderna 65

5
Riksdagen 1988/89. 1 sami Nr 154

att samarbeta med många
olika piarter både på kommunal nivå och läns- Prop. 1988/89:154 nivå.
Behovet av samarbete med de delar av länsstyrelsen som arbetar med frågor kring
fysisk planering kan tillgodoses ulan någon integrering av länsbostadsnämndema.

Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO)

För
SABÖ-företagen är det angeläget att de berörda statliga myndigheterna ger
klara, entydiga och samstämmiga besked i frågor som berör bostadspolitiken och
dess tillämpning. SABO hälsar därför med tillfredsställelse sådana
organisatoriska lösningar som förenklar den bostadspolitiska administrationen.
Med hänsyn lill den sammanläggning på central nivå av bostadsslyrclsen och
planverket som statsmaktema nyligen beslutat om anser SABO det rimligt all
överväga motsvarande samordning även på den regionala nivån.

Länsbostadsnämnderna
är för närvarande utsatta för myckel stark påfrestning, bl.a. genom
statsmakternas beslul all minska ombyggandet och övrigt byggande och öka
nyproduktionen av bostäder. Vidare pågår en genomgripande datorisering av låne-
och bidragsadminislrationen. Därtill sker inom kort en uppdelning av
administrationen av bidrag och lån mellan boverket och SBAB, som utgör en
ytterligare påfrestning på nämnderna. Slutligen bör nämnas, att del nybildade
plan- och bostadsverket väsentligt tillfälligt försvagas genom omlokaliseringen
lill Kariskrona, då personalen lill slor del måste nyrekryleras på kort tid. En
omorganisation av länsbostadsnämnderna kan i della läge få oacceptabla effekter
på l.ex. handläggningstider för låneärenden.

Mot
denna bakgmnd anser SABO all tidpunkten för all besluta om att sammanlägga
länsbostadsnämnderna med länsstyrelserna är illa vald. Enligt SABO bör en
sådan sammanläggning övervägas försl när de nu fattade besluten genomförts och
visar sig fungera tillfredsställande. En sådan sammanläggning bör därför komma
ifråga först i mitten av 1990-talel.

Sveriges
FaslighetsägareJÖrbund

tror
att statens möjligheter att uppilräda samordnat och entydigt gentemot förelag
och enskilda borde kunna förbättras genom en samordnad länsförvaltning. Del
gäller även inom området bostadsförsörjning och fysisk planering.

Idag
är länsbostadsnämndema ovanligt hårt belastade. Del saknas personal och
ärendemängden är myckel slor. Stödet från boverket är samtidigt nästan
obefintligt eftersom tillräckligt med kompetent personal fortfarande saknas på
verket. Boverket kommer troligen inte i godtagbar funktion förrän om några år.
Det finns därför skäl att avvakta en i och för sig vällovlig samordning av
länsbostadsnämnderna åtminstone ell par år.

Sveriges
geologiska undersökning (SGU)

biträder
huvudförslaget all en samordnad länsförvaltning införs i hela

landet.

Del
är viktigt all relationerna inellan centrala verk och en samordnad

länsförvaltning klargörs tydligt genom all ansvarsområden blir inskrivna i

instruktioner m m. SGUs eget arbete är av specialislkaraklär och måste ses

länsövergripande. SGUs ansvarsområden erfordrar ell samlat kunnande

inom en myndighet. 66

Beträffande frågan om en
utbyggd länssslyrelse också skall ha en så kallad länsgeolog knuten tifl sig
hänvisar SGU till utredningen "Ytterligare regionalisering av Sveriges
geologiska undersökning samt behovet av förstärkning av bergsstaten, Dsl
5:3" och verkets remissvar 1986 — 03 — 27 i anslutning lill denna
utredning.

Prop. 1988/89:154

5.3 Kommunikationer

UTREDNINGEN

•
Riksdagens trafikpolitiska
beslut, som ger länsstyrelserna en sammanhållande beslutsfunktion för
investeringar i regionala trafikanläggningar, bör få en motsvarighet i
kansliorganisationen så all länsstyrelsen lar över visst beredningsarbete från vägförvaltningen

•
Länsvägnämnderna bör avvecklas
och nya former för förtroendemannainflytandet utvecklas

•
Länsstyrelserna bör även få ett
sammanhållande ansvar för trafiksäkerhelsfrågor i länet

•
Ett ändrat huvudmannaskap för
bil- och körkortsregistren förutsätter ytteriigare utredning

Remissinstanserna

Banverket

delar
kommitténs förslag om hur beredning av och beslut i kommunikationsfrågor bör
ske på länsplanet.

Vi
ifrågasätter utredningens förslag om atl ge vägförvaltningarna en fortsatt
särställning genom krav på samråd innan man lägger fast besluts-och handläggningsordningen
för kommunikationsfrågorna.

Behovet
av ett samlat regionalt perspektiv gäller inte bara väg och järnväg. Vi anser
därför all del är angelägel atl sjöfarts-, luftfarts- och andra
kommunikationsfrågor kan behandlas på ett likvärdigt sätt av länsstyrelsema
och de föreslagna nämnderna för kommunikationsfrågor. Det bör skyndsamt utredas
hur della kan ske.

Länsstyrelserna bör
också få ett stort inflytande över anslagen lill riksvägar och slomjärnvägar i
syfte all uppnå goda fömtsättningar för kollektivtrafiken.

Vägverket

motsätter
sig inte att den administrativa kansliroll i arbetet med länstrafik-anläggningsplaner
som nu innehas av vägförvaltningen flyttas över lill länsstyrelsen om effektiviteten
därmed ökas. Detta kommer emeflertid inte all påverka vare sig resurs- eller
kompetensbehovet på vägförvaltningen. Det under 1988 genomförda arbetet har
visat atl vägförvaltningarna kunnat lösa uppgiften genom tidsmässig
omdisponering av resurser. Utredningens bedömning är således inte riktig på
denna punkt.

67

Trafiksäkerhetsverket
(TSV) Prop. 1988/89: 154

tillstyrker
utredningens förslag och anser all ansvaret för regional samordning av trafiksäkerhetsarbelel
saml för handläggningen av vissa regionala trafiksäkerhelsfrågor skall
överföras lill länsstyrelsen. Verket förutsätter härvid all den kanslifunktion
som är nödvändig för samordningen också skall överföras, att en klar
gränsdragning mellan myndigheternas verksamhetsområden skall åstadkommas och formaliseras
på lämpligt sätt saml all resursfrågan skall utredas vidare.

Verket
föreslår all den regionala hanteringen av bil- och körkortsregislre-ringen saml
de körkortsfrågor som i övrigt handläggs inom länsstyrelsen, överflyttas från
länsstyrelsen lill TSV.

Transportrådel
(TPR)

är
positiv till förslagen om hur kommunikationsfrågorna skall behandlas i den
framtida länsförvaltningen. TPR anser all det finns starka skäl för atl
utveckla kommunikalionsplaneringen vid länsstyrelsema, eftersom kommunikationerna
i framliden kommer att få ökad betydelse för samhällsutvecklingen.

Riksrevisionsverket
(RR V)

biträder
utredningens förslag om all en särskild funktion för beredning av kommunikationsfrågor
inrättas vid länsstyrelserna. Förslaget ligger väl i linje med riksdagens beslul
om samordnad trafikplanering på regional nivå och markerar kommunikationernas
strategiska betydelse för samhällsutvecklingen i länen.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län

Under
hänvisning till all länsstyrelsen inte anser att del skall ske någon organisatorisk
förändring av förhållandel länsstyrelse/vägförvaltning avvisas tanken på en kommunikationsenhet.
Samordningen av investeringarna för de olika länslrafikanläggningarna kan som
nu med fördel författningsregleras lill all vara ell av den nya länsförvahningens
ansvarsområden. Della innebär all den samordnade trafikplaneringen bör knytas till
regionalekonomiska enheten.

Länsstyrelsen
anser all den myndighetsutövning som är kopplad till bil-, körkorts- och yrkeslrafikregislren
bör ligga nära själva registren. Skälen för della är inte minst förbättrade
möjligheter till personalutveckling.

Enligt
länsstyrelsens uppfattning bör samtliga verksamheter som bygger på de nämnda
registren samordnas. Detta berör TSVs regionala organisation som med fördel
kan knytas lill länsstyrelsen.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län

finner del angeläget att
också sakområdet data- och telekommunikationer

innefattas i
verksamhetsfältet kommunikationer.

Statensjärnvägar

tillstyrker
utredningens förslag om en ny länsorganisation för beslut i

regionala trafikpolitiska frågor.

Den nya trafikpolitiken, som vidgar länsorganens inflytanden och beslul 68

över de olika Irafikmedlens
regionala investeringar och omfattning, kräver en neutral handläggning. Den
nuvarande dominansen av vägtrafikens företrädare är inte längre godtagbar.

En nämnd för
kommunikationsfrågor bör därför inrättas liksom atl beredningar och
föredragningar handläggs av en särskild enhet inom länsstvrelsen.

Prop. 1988/89:154

Svenska
HandelskammarJÖrbundet

Etablerade
kontakter med handelskamrar och l.ex. länsvägnämnder kan komma att försvåras om
kommunikationsfrågorna nu helt förs in i länsstyrelserna under den politiskt lillsalta
styrelsen resp den föreslagna, likaså politiskt tillsatta
kommunikationsnämnden.

Svenska
Lokaltrafikföreningen

konstaterar
att utredningens förslag inom kommunikationsområdet bör bli föremål för
ytterligare överväganden varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas ål vägverkets
och övriga kommunikalionsverks olika roller och uppgifter på riksnivå,
länsstyrelsens, vägförvallningens, banverkels, Ira-fikhuvudmännens och
kommunemas olika uppgifter och roller på länsnivå och lokal nivå.

5.4 Areella näringar och landsbygdsutveckling 5.4.1 Lantbruk

UTREDNINGEN

•
Del är viktigt all planering
för landsbygden sker samlat. Del är därför naturligt att lantbruksnämnden ingår
i den nya länsstyrelsen

•
Framtida alternativa lösningar
av den produktionsmässiga rådgivningen är möjlig

• Länsstyrelsen skall i förekommande fall även
fullgöra de uppgifter som inom lantbruksnämnden ankommer på rennäringsenheten
i de nordliga länen

Remissinstanserna

Lantbruksstyrelsen

Betänkandet
innehåller inte några överväganden om del vikliga arbetet all åstadkomma en
balans mellan jordbmkets produktion och efterfrågan på produkterna. Del är
synnerligen viktigt atl produklionsanpassningen kan drivas vidare på ett effektivt
och rationefll sätt.

Omslällningsarbetet
förutsätter centrala avtal mellan staien och näringen samt en flexibel och
praktiskt inriktad organisation ute på fältet, öm lantbmksslyrelsen inte kan
förfoga över resurserna i länen finns en risk all arbetet i länen inte skulle
fungera.

Utredningen har över huvud
taget inte berört denna för den framlida jordbrukspolitiken ytterst vikliga
fråga. Lantbruksstyrelsen anser för sin del alt arbetet med produklionsanpassning
starkt talar mol en samordnad länsförvaltning.

69

Utredningen har missförslåu
eller underskattat rådgivningens rofl i Prop. 1988/89:154 lantbmksnämndemas
arbete. Del finns inte, som utredningen tycks tro, en skiljelinje mellan
nämndernas myndighetsarbele och dess rådgivning. I allmänhet är båda
funktionerna kopplade lill varandra. Rådgivningen som medel all öka
produktionen, som tidigare var en viktig uppgift för lantbruksnämnderna, har
nu en mera undanskymd plats i verksamheten. Däremot har rådgivningen stor
betydelse i samband med t.ex. nämndernas arbete med miljöfrågor, produklionsomställning
och landsbygd i utveckling. Myndighetsfunktionen förutsätter i allmänhet
informationsinsatser och rådgivning. Det gäller inte bara inom jordbmket utan
även för trädgårdsnäringen och rennäringen. Både för att få trovärdighet i myndig-hetsarbelel
och för att bibehållai kompetensen i organisationen är det viktigt all
rådgivningen finns kvar.

Utredningen
har inte närmare tagit upp den viktiga frågan om de centrala verkens ansvar
för genomförandet av olika nationella mål och program. Den nuvarande ordningen
— med ell uttalat sådant ansvar — har varit mycket effektivt när det gällt atl
genomföra politiska beslut. Styrelsen anser all denna fråga är av sådan vikt
att utredningens förslag inte ulan komplettering kan ligga lill gmnd för ell beslul
av statsmaklema.

Statens
jordbruksnämnd (JN)

Enligt
de riktlinjer som beslutades av riksdagen 1985 omfattar livsmedelspoliliken
produktionsmål, inkomstmål för lantbmkarna, konsumenimål saml miljö- och
resursmål. Ett av de viktigaste medlen för att uppnå dessa mål är de rationaliseringsålgärder
som handhas av lantbruksnämnderna. Della medel är särskilt viktigt för alt
tillgodose atl konsumentprisema på livsmedel kan hållas på en rimlig nivå. Atl
som utredningen föreslår reducera rationaliseringsåtgärdema till att främst utgöra
ett led i den regionala utvecklingen är enligt JNs uppfattning inte rimligt.
Det finns en uppenbar risk att en överbetoning av de regionalpolitiska
aspektema enligt utredningens förslag leder lill högre konsumentpriser på
livsmedel.

Sammantaget
talar en rad skäl för all avvakta med förslaget att inordna lantbruksnämnderna
i länsstyrelserna.

Riksrevisionsverket
(RR V)

Den
aviserade avregleringen av jordbruket och fisket innebär att de areella näringarna
allt mer kommer alt betraktas på samma sätt som andra näringar. Därför är del
enligt RRVs mening naturiigt att de statliga insatserna för dessa näringar
omfattas 2iv länsstyrelsens generefla ansvar för den regionala
landsbygdsutvecklingen och för en ändamålsenlig markanvändning i länen, RRV
tillstyrker därf()r förslaget all lantbruksnämnderna och fiskenämnderna ingår i
den nya länsstyrelsen.

Vad
gäller lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet anser RRV det

inte självklart att en ändrad jordbrukspolitik automatiskt leder lill ökat

behov av statlig rådgivning. De motiv som tidigare anförts för en statlig

rådgivning på detta område är atl den dels varit gratis, dels varit "objek

tiv", dvs. ulan bindning lill några kommersiella inlresssen. Dessa motiv

anser RRV inte längre relevanta. Lantbruksnämndernas rådgivning är

numera till väsentlig del avgiftsbelagd och bedrivs i konkurrens med andra

rådgivare. Framför allt har hushållningssällskapens rådgivningsverksam

het expanderat kraftigt under senare år. RRV ifrågasätter därför om den

statliga rådgivningen lill lantbrukare behövs i nuvarande form. RRV anser 70

all
frågan bör prövas i samband med alt lanlbmksnämnderna infogas i den Prop.
1988/89:154 nya länsstyrelsen.

Svenska
Samernas Riksförbund

finner
alt del saknas nödvändigt underlagsmaterial för all nu kunna la ställning till
på vilket sätt rennäringsfrågorna innefattande förvaltningen av mark anvisad till
samernas uteslutande begagnande skall behandlas inom ramen fören förändrad
länsförvaltning. Riksförbundet hemställerdärföratt del i den vidare beredningen
av frågan inom regeringskansliet tas kontakt med riksförbundet fören närmare belysningav
föreliggande frågeställningar innefattande de rättsliga fömtsättningarna.

Lantbrukarnas
Riksförbund

LRF
avvisar förslaget om att inordna lantbmksnämnden i den nya länsorganisationen mol
bakgrund av del utomordentligt stora värde som elt fristående organ har för
lantbruket och landsbygden. I framställning tifl civildepartementet har LRF hemstäflt
om att regeringen prövar möjligheten att sammanslå lantbruksnämnd och
skogsvårdstyrelse till ett separat länsorgan. Till delta organ, som förslagsvis
benämns landsbygdsnämnd, kan med fördel även andra länsorgan, exempelvis
fiskenämnd, hänföras.

LRF
finner del tillfredsställande alt utredningen föreslår att alla delar av lantbruksnämndens
verksamhet skall finnas kvar i ett samlat organ.

Trädgårdsnäringens
Riksförbund (TRF)

Det
framlagda betänkandet diskuterar och värderar endast med mycket få ord den
nuvarande statliga och regionala jordbrukspolitiken, såsom den idag bedrivs
genom lantbruksstyrelsen och genom lantbruksnämnderna som frislående regional
myndighet. I betänkandet redovisas inte på vilket sätt en i länsstyrelserna
integrerad lantbruksnämnd på ett bättre eller sämre sätt kan uppfylla eller
genomföra samhällets målsättningar inom ramen för denna politik. Trädgårdspoliliken
specifikt berörs inte alls. Utredningen har inte heller i sitt arbete efterhört
erfarenheter och synpunkter från den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. Förbundet
ser detta som en underlåtenhet vilken förstärker intrycket av belänkandet som ell
beställningsverk utifrån ell enbart administrativt/ekonomiskt betraktelsesätt
på de regionala myndigheternas verksamheter. Förbundet menar alt utredningen på
della sätt utelämnar ell väsentligt sakunderlag för de ställningstaganden som
utredningen gör och för remissinstansernas prövning av förslagen i
utredningen.

Förbundet
anser all utredningen underlåter att föra på tal det ansvar för hela landels
försörjning som kan åvila särskilda län. Förbundet kan därför inte se atl
utredningen ens i denna fråga ger underlag för att föreslå en integrering av
nuvarande lantbruksnämnder i de nya länsstyrelserna. Förbundet motsätter sig
därmed utredningens förslag i detta avseende.

Till
skillnad från förhållanden inom jordbmket samordnas i stor ut

sträckning Irädgårdsrådgivningen över hela landet genom lantbruksstyrel

sens försorg. Della har visat sig vara en myckel värdefull och i vissa

avseenden en helt nödvändig uppläggning. Förbundet kan inte för närva

rande länka sig all bryta den uppläggning som härvid utformats och som

idag fungerar till stor belåtenhet för trädgårdsodlingen över hela landet. 71

Även mot denna bakgmnd
måste förbundet därför avvisa utredningens förslag om en integrering av
lantbruksnämnderna i de nya länsstyrelserna.

Prop. 1988/89:154

5.4.2
Skogsbruk

UTREDNINGEN

•
Då en stor del av skogsvårdsorganisationens
verksamhet är ren produktion finns det inte skäl att föreslå att
skogsvårdsstyrelsen eller del av verksamheten skall föras in i länsstyrelsen

•
Länsstyrelsen får besluta då
det gäller övergripande skogliga frågor

•
Länsjägmäslaren skall föredra
ärendena i länsstyrelsens styrelse

Remissinstanserna

Skogsstyrelsen

Att
länsstyrelsen fattar beslut i de regionah sett viktigaste skogliga frågorna rörande
främst markanvändning och naturvård är logiskt och rikligt och i linje med
pågående utveckling i samarbetsformerna mellan myndigheterna.

Domänverket

tillstyrker
i allt väsentligt de framlagda förslagen. Verket vifl särskih understryka
kommitténs motiv för atl inte föreslå atl skogsvårdsstyrelserna inordnas under
länsstyrelserna.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län

En
närmare samordning på sikt bör komma lill stånd även med skogsvårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen
i Hallands län

Vissa
skogliga frågor har ell klart samband med den regionala planeringen och med
miljövårdsarbetet. Del vore därför värdefullt om den föreslagna lantbmksnämnden
kunde vidgas lill en nämnd för samtliga areefla näringar dvs. jord, skog,
trädgård och fiske. Därigenom skulle fömtsättningar skapas för en bättre
samordning av olika intressen på delta område som på lång sikt skulle bli till
nytta för samtliga areella näringar.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län

håller fast vid
uppfattningen all skogsvårdsstyrelsen bör inlemmas i den

nya
länsstyrelsen.

Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF)

Även
skogsvärdsstyrelsen bör ingå i den nya länsstyrelsen i händelse av atl utredningens
förslag fullföljs. Utredningens motiv all inte föreslå della baseras på att skogsvärdsstyrelsen
har en relativt stor uppdragsverksam-

72

het. Enligt LRF är
uppdragsverksamheten inget hinder för alt samordna de berörda myndigheternas
verksamhet.

En samordning med skogsvärdsstyrelsen,
som begränsas lill att länsstyrelsens styrelse fattar beslut i viktiga
skogliga frågor med länsjägmäslaren som föredragande, är otillräcklig.
Betydelsen av samordnade myndighetsfunktioner och därmed sammanhängande
rådgivningsutbud har överhuvud taget inte kommenterats av utredningen. Behovet
av en samordning mellan de areella näringamas sektorsorganisationer är
betydligt vidare och mer påtagligt än behov av enbart del informationsutbyte
mellan länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen som utredningen framhåller. LRF
finner det svårförståeligt all utredningen utelämnar skogsvårdsstyrelsen i den
nya organisationen, då del även i betänkandet konstateras nödvändigheten av all
samordna all verksamhet som berör landsbygdens utveckling.

Prop. 1988/89:154

Svenska
Cellulosa- och Pappersbruksföreningen

Del
är vår bestämda uppfattning att genomförandel av skogspolitiken nu

bäst
gagnas av all nuvarande organisatoriska ramar inte förändras.

Utredningen
föreslår all skogsvärdsstyrelsen hålls utanför den nya samordnade
länsförvaltningen. Vi biträder således med tillfredsställelse della förslag.

Svenska
Skogsarbelarförbundet

Vi
finner att utredningen stannat för ett förslag som innebär att skogsvårdsstyrelsema
läggs utanför en samordnad länsförvahning och vi uttrycker vår
tillfredsställelse över detta.

Beträffande
samrådet mellan länsstyrelse och skogsvårdsslyrelse så finner vi del naturiigt
att della utvecklas i de övergripande markanvändningsfrågor som tillkommer länsstyrelsen
att besluta i.

5.4.3
Fiske

UTREDNINGEN

•
Fiskeribiologiskt kunnande är
viktigt hos den regelutfardande myndigheten

•
Om fiskenämnden ingår i en
samordnad länsförvaltning tillförs den sådant kunnande

• Fisket har en rad kopplingar till verksamheter som
länsstyrelsen har ansvar för; markanvändning, naturvård, sysselsättning i glesbygd,
turism m.m.

Remissinstanserna

Fiskeristyrelsen

Fiskets
produklionsfömlsällningar är i gmnden länsövergripande och i myckel unika
jämfört med övriga areella näringar. Skogsbmk, jordbmk och kreatursuppfödning
sker inom klart avgränsade områden. Fisken däremot, i vart fall de ekonomiskt
viktigaste arterna, styrs vare sig av läns-, nations- eller internationella
gränser. Åtgärder i ell län, exempelvis fångst-regleringar för lax eller
dimensioneringen av fiskeflottan, får effekter i

73

andra län eller t. o. m. i
andra stater. Prop. 1988/89:154

Det
nu sagda gör all behovet av iiverblick i förhållande till de nationella målen
också blir speciellt inom fisket. Detta särdrag för verksamheten leder i sin
lur lill speciella krav på hur man organiserar den statliga administrationen
för fisket.

Stora
delar av fiskels regelsystem är gmndat på intemationella avtal. Fiskenämndernas
kompelens på området måste kompletteras med den sakkunskap som finns vid fiskeristyrelsens
laboratorier, försöksstationer och utredningskontor. Del kunnande som skulle
tillföras länsstyrelsema vid elt samgående mellan fiskenämnderna och länsstyrelsema
är alltså inte tillräckligt för att återföra verksamheten med fiskeförfatiningarna
lill länsstyrelserna.

Fiskeristyrelsen
anser det inte lämpligt att låta elt sektorintresse få överhanden över ett
annat. Styrelsen avstyrker en eventuell lösning där inte fisket och lantbmket
ses som jämbördiga.

Utvecklingsarbetet
på länsnivå sker idag i en fungerande växelverkan med verkets olika enheter.
Från de synpunkter fiskeristyrelsen har att beakta är styrelsen inte beredd atl
tillstyrka att fiskenämnden och länsstyrelsen organisatoriskt går samman.

Om
det likväl av andra mer övergripande skäl anses vara en angelägen reform bör
dock även fisket hellre ingå än stå utanför övrig sektorsamordning på
länsnivå. Fiskeristyrelsen har då vissa krav och särskilda synpunkter på den
nya länsstyrelsen.

Sveriges
Fiskares Riksförbund

anser
all den nuvarande ordningen med fiskenämnderna underordnade fiskeristyrelsen
bör bibehållas. Det försök som genomförts i Norrbottens län med fiskenämnden
underställd länsstyrelsen anser vi ej ha inneburit några förbättringar för
yrkesfisket.

Om
ändå en omorganisation skulle genomföras, får denna inte medföra en försämring
av fiskeseklorn i något avseende. En fömtsättning för detta måste vara all
fisket behandlas i en särskild enhet på varje länsstyrelse.

Sveriges
Fiskevallenägareförbund

Fiskeriverket
och dess regionala organ fiskenämnderna har för närvarande en ny och väl
fungerande organisation med god förankring hos avnämar-grupperna. Förbundet är
av den uppfattningen all den bör bibehållas. Vi menar att det från fiskets
synpunkter, är viktigt att ha en sammanhållen organisation, där en myndighet
med erforderiiga kunskaper och kompetens svarar för fiskeriadministrationen.

Om
trots aflt en samordnad länsförvaltning enligt utredningsförslaget genomförs
får denna inte medföra en försämring för fiskeseklorn i något avseende.

För
all fiskefrågoma skall bli väl belysta och beaktade i planeringen krävs all
fiskeenheten får ell reellt inflytande i behandlingen av alla planärenden av
övergripande natur inom andra enheter.

Sveriges
Sportfiske- och Fiskevårdsförbund

Utredningen
föreslår all den regionala fiskeriorganisationen överförs till

länsstyrelserna och anser att detta medför en besparings- och rationalise

ringseffekt. Förbundet är tveksamt lill att man når en sådan effekt. För- 74

bundet kan acceptera ell
sådant förfarande endast under förutsättning all fisket blir en särskild enhet
på varje länsstyrelse.

Prop. 1988/89:154

5.5 Arbetsmarknad

UTREDNINGEN

•
Umgänget mellan länsarbetsnämnd
och övrig statlig länsförvaltning underlättas av att antalet kontaktpunkter
minskas om utbildningsfrågorna handläggs av en ny länsstyrelse

•
Länsstyrelsens roll när del
gäller beredskapsarbeten tydliggörs och utvidgas lill atl gälla alla
beredskapsarbeten som har regionalpolitiskt intresse

•
Arbetsmarknadsutbildningen bör
kunna påverkas av länsstyrelsen särskilt när del gäller långsiktig
dimensionering och lokalisering .

Remissinstanserna

Skolöverstyrelsen
(SÖ)

konstaterar i vad
avser arbetsmarknadsutbildningen en svaghet eller i vart fall oklarhet i
utredningens förslag. Enligt SÖs mening måste, om en samlad regional
utbildningsplanering skall bli en realitet, den nya länsstyrelsens
beslutsbefogenheter härvidlag bli betydligt konkretare än vad som föreslås i
betänkandet. Skall man åstadkomma en effektivisering av utbildningsutbudet i
länet som utredningen förespråkar bör den nya länsstyrelsen ges ansvar för
alla sådana beställningar av utbildning för vilka länsarbetsnämndema i dag
svarar, på såväl lång som kort sikt.

Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS)

Även
om andelen investeringsobjekt under de senaste åren minskal i betydelse kommer
det även framdeles alt bli aktuellt med beredskapsarbeten som har ell regionalpolitiskt
intresse. Samverkan med länsstyrelsen i sådana ärenden fungerar enligt AMS
uppfattning på ell tillfredsställande sätt genom att länsstyrelsen regelmässigt
alltid yttrar sig över dé invesle-ringsarbelen som kan bli aktuella för
utförande. Den nuvarande förordningen som stadgar att "ett större
byggnads- eller anläggningsarbete får anordnas som beredskapsarbete endast om
länsstyrelsen har godkänt arbetet från regionalpolitiska eller andra
samhälleliga synpunkter " har således redan kommit att gälla alla beredskapsarbeten
av regionalpolitiskt intresse. Denna utveckling visar att det finns goda
möjligheter till en rationell samverkan på länsnivå utan att en lagstiftning om
samarbete måste tillgripas. Utredningen föreslår dock all länsstyrelsens
funktion bör tydliggöras och utvidgas att gälla alla som har regionalpolitiskt
intresse. Della syfte kan enligt AMS mening enklast uppnås genom att de två
första orden i den ovan citerade förordningslexten stryks.

När det gäller
arbetsmarknadsutbildningen är del inte länsarbetsnämnden som har
utbildningsresurserna. Det är i stället de utbildningsanordnare som
länsarbetsnämnden köper utbildningen av. Samordning och strategisk planering
av resursutnyttjandet för utbildning inom länen bör således

75

i
första hand ske mellan utbildningsanördnarna och länsstyrelsen. Prop.
1988/89:154

Genom
sill omfattande kontaktnät med arbetsmarknadens parter och med enskilda
informations- och arbetssökande saml arbetsgivare besitter länsarbetsnämnderna
unika och värdefulla kunskaper på dessa för utvecklingen så avgörande områden.
Dessa kunskaper bör därför på ett mer systematiskt sätt kunna las tillvara av
länsstyrelsen i utvecklat samrådsförfarande.

AMU-Styrelsen

Det
är riktigt att arbetsmarknadsutbildningen har effekter på olika områden. Men
avgörande för LANs köp av arbetsmarknadsutbildning måste alllid vara dess arbelsmarknadspolitiska
effekter.

Krav
på formellt samrådsförfarande liksom uppdrag till länsstyrelserna att styra
arbetsmarknadsutbildningen skulle skapa elt dubbelkommando och en ökad
byråkrati som endast kan leda tifl minskad efTeklivitet i arbetsmarknadspolitiken.

Riksrevisionsverket
(RR V)

anser
det angeläget med en samordning mellan arbetsmarknadsutbildning och Övrig
utbildning i länet. RRV anser det tveksamt om de förslag som läggs fram är
tillräckliga för all åstadkomma en sådan samordning.

Utredningen
föreslår vidare atl anordnande av beredskapsarbeten med regionalpolitiskt
intresse skall föregås av elt godkännande av länsstyrelsen. Dessa villkor
gäller redan för vissa typer av beredskapsarbeten. RRV anser att oklarhet
gäller dels om vad som kan betecknas som regionalpolitiskt intresse härvidlag,
dels om vem som regionall skall avgöra om regionalpolitiskt intresse
föreligger eller ej.

Länsstyrelsen
i Hallands län

öm
det skall bli möjligt att tillskapa en övergripande funktion inom den nya
länsstyrelsen med uppgift att samordna alla statliga utbildningsinsatser på
länsnivå på elt helt annal sätt än vad de nuvarande länsskolnämnderna gör, bör
samtliga ärenden om arbetsmarknadsutbildning hänföras till den nya
länsstyrelsen. Det är alltså inte tillräckligt som utredningen föreslår att
komplettera förordningen om arbetsmarknadsutbildningen med en föreskrift om
samråd med länsstyrelsen.

Landstingsförbundet

öm
en minskad sektorisering och ekad samordning skall komma till stånd

inom den statliga länsförvaltningen bör del övervägas om också de statliga

länsarbetsnämnderna kan ingå i den nya organisationen. 76

5.6
Lantmäteri

Prop.
1988/89:154

UTREDNINGEN

•
Lantmäterienheten bör tills
vidare finnas kvar inom länsstyrelsen

•
Utgångspunkten för kommande
beslut om lantmäteriets organisation bör vara all lantmäteriet har en länsvis
representation.

Remissinstanserna

Lantmäteriverket

anser
sig ha visat atl den föreslagna styrningen och organisationsstrukturen inom lantmäteriet,
förutom atl ge administrativa fördelar och produk-lionsfördelar, medför en
förbättrad service lill myndigheterna. Delta gäller myndigheter både på del
regionala och lokala planet. Vidare strider en regionvis styrning av lantmäteriets
regionala och lokala resurser inte mol principerna om förtroendemannainflylande
och länsvis samordning av olika samhällssektorer. Lantmäteriet har nämligen
inte ålagts något självständigt sektoransvar.

Lantmäteriets
verksamhet har karaktären av verkställighets- och serviceuppgifter.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län

är
enig med kommittén när det gäller ställningstagandet lill lantmäteriverkets
organisationsutredning och de skäl som åberopas för att lantmäterienheten
tills vidare bör finnas kvar inom länsstyrelsen.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län

delar
utredningens uppfattning att det inte är bra atl olika sektormyndigheter gör
egna regionindelningar.

Länsstyrelsen
är oroad över all den omorganisation som pågår inom lantmäteriet under
beteckningen försök, föregriper reformen med samordnad länsförvaltning.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län

anser att lantmäterienheten
skall ligga kvar i länsstyrelsen. Däremot kan frågan om faslighetsregislrel
skall föras av länsstyrelsen eller lantmäteriet behöva övervägas i del
fortsatta organisationsarbetet med hänsyn lill dels behovet av en ökad
integrering av fastighetsbildning och fastighetsregislrering, dels de
administrativa bekymmer som bl.a. medelstilldelningen via skilda huvudmän ger.

Länsstyrelsen i Örebro
län

delar
utredningens uppfattning om länsvis organisation men vill samtidigt framhålla
att arbetet med lantmäteriverkets organisation bör slutföras så atl den nya
ordningen för lantmäteriet och den nya länsstyrelsen träder i kraft samtidigt,
dvs. fr. o. m. 1 juli 1990.

77

Länsstyrelsen i
Jämtlands län

anser
all lantmäterienheten bör redovisas av länsstyrelsen. Vidare bör den skyddade
anslagsposten för lantmäterienheten avskaffas och inordnas i länsstyrelsens
förvaltningsanslag.

Prop.
1988/89:154

5.7 Statistikfunktionen

UTREDNINGEN

•
SCBs tjänster bör rent allmänt
komma så nära de regionala användarna som möjligt

•
Det är viktigt att slalistikfunktionen
i länen förstärks om del framgent kommer all bedömas som viktigt all göra
geografiska analyser

•
Möjligheterna lill samutnylljande
av länsstyrelsens och SCBs personalresurser, på sätt som prövats inom ramen
för Norrbotlenförsöket, bör beaktas i fortsalla överväganden om landels
statistikförsörjning

Remissinstanserna

Riksrevisionsverket
(RR V)

ser positivt på all SCB
rent allmänt kommer användarna så nära som möjligt. På så sätt kan SCB lättare
anpassa statistikproduktionen till användarnas anspråk samtidigt som förulsällningarna
för samordning förbättras. Enligt RRVs mening bör dock förslaget om samutnylljande
av SCBs och länsstyrelsernas personalresurser ylleriigare utredas. Risken finns
för sammanblandning av beställarrollen och producenlrollen, vilket skulle kunna
hämma möjligheterna all få en mer behovsanpassad statistik.

Slatistiska
centralbyrån (SCB)

ställer
sig positiv lill förslaget om en ny länsslyrelseorganisalion. En mer sammanhållen
länsförvaltning, med ett utökat ansvar inom vissa sakområden, bör ge förulsällningar
för en vidgad och fördjupad slalistikanvänd-ning och bättre möjligheter för SCBs
service lill den regionala nivån.

SCB framhåller betydelsen
av att det i den nya organisationen ges förutsättningar för fortsatt produklionssamarbete
med verket, sektors-myndigheter och länsslyrelseenheter på utbildnings- och
lantbruksområdet. Samarbetet bör regleras i länsstyrelseinstruktionen.
Lantbruksnämndernas resurser för medverkan i lantbruksstalisliken bör
överföras till länsstyrelsen. Dessa resurser bör inte kunna disponeras för
andra ändamål ulan samråd med SCB eller regerings-/riksdagsbeslul.

I pågående treårsplanering
avser SCB all besluta om att bibehålla kansliet i Norrbollen saml föreslå etablering
av ylleriigare några regionala kanslier, under förulsällning av oförändrad
anslagsnivå.

78

5.8Övrig verksamhet som har tagits upp av Prop. 1988/89:154

remissinstanserna

5.8.1
Räddningstjänst, civilt totalförsvar m. m.

Överstyrelsen
Jör civil beredskap (ÖCB)

vill
utveckla sina synpunkter på den framlida inriktningen av försvarsen-helernas
verksamhet. Den bör vara integrerad med del regionala utvecklingsarbetet i
övrigt. Sammanhang måste finnas mellan det samhälle som växer fram och
möjligheterna för della samhälle att fungera även i onormala situationer av
vilka krig är deri mest extrema. Beredskapshänsyn i samhällsplaneringen är av
stor vikt för den civila beredskapen.

Del
existerande systemet med av ÖCB samordnat centralt underlag för verksamhetsplaneringen
på regional nivå bör utvecklas och byggas ut med ännu mer distinkta priorileringsråd
och även kompletteras med uppgifter om revideringsfrisler för olika planer och
skäliga frekvenser för övningar som länsstyrelsen har all ansvara för.

Räddningsverket

Del
är ell nationellt intresse att beredskapen mol allvarliga olyckor och mol kris-
och krigssituationer är på en acceptabel nivå och rimligt balanserad i olika
delar av landet. Dock får inte seklorsintressel bli så starkt all verksamheten
isoleras från övriga samhällsverksamheter. Styrsystemet måste utformas så att
målen klart framgår men samtidigt frihet lämnas för regionala anpassningar och
val av medel. Uppföljningen av verksamheten är betydelsefull. Del är angelägel
all nuvarande system ytterligare utvecklas i dessa avseenden.

Räddningsverket
har kommit lill den slutsatsen all vi nu står inför ell avgörande vägval när
del gäller försvarsenhelernas framtid. Antingen bibehålls nuvarande
ansvarsfördelning, men då krävs ell påtagligt resurstillskott för all
balansera uppgifterna. Eller görs en strukturförändring med en annan
uppgiftsfördelning och andra arbetsformer. Enligt räddningsverkels mening bör
denna fråga avgöras i anslutning lill länsstyrelsernas övergång till samordnad
länsförvaltning.

Räddningsverket
vill därför föreslå en samlad och noggrann översyn av försvarsenhelernas
verksamhet inom den samordnade länsförvaltningens ram. Därvid bör noga prövas möjlighetema
alt överföra produklionsupp-giflerna lill andra instanser.

Transportrådet
(TPR)

är
ansvarig myndighet för funktionen transporter inom den civila delen av totalförsvaret.
Mol bakgmnd av detta ansvar anser TPR att en samordnad länsförvaltning bör
kunna ge positiva effekter för den civila beredskapen och därmed även för
totalförsvaret. Särskilt genom ökad direktsamverkan med företrädare för
transportsektorn, bör möjligheterna öka att väga in beredskapshänsyn på ett
tidigt stadium i samhällsplaneringen.

5.8.2
Kulturmiljövård

Riksantikvarieämbetet

Inom
kullurmiljövården finns sedan gammalt ell relativt väl utbyggt infor

mations- och samrådssystem. Med en starkare betoning av uppföljnings- 79

och utvecklingsarbetet
inom statsförvaltningen släfls större krav på ett Prop. 1988/89:154 sådant
syslem och på länens medverkan i det sektoriella fömyelsearbetet. Della är även
ett skäl att betona behovet av en utbyggd kullurmiljöenhel. Del är samtidigt
uppenbart alt samrådet mellan del centrala verket och länsstyrelsen inte får
begränsas lill sektorföreträdarna inom länsstyrelsen. För att de nationella
målen skall kunna uppnås behövs en löpande diskussion inom sektorn och med
länsledning och förtroendevalda om sektorns värderingar, om arbetets inriktning
och om resultaten.

5.8.3 Sociala
frågor

Socialstyrelsen

Det
tillkommer åtminstone två större uppgifter inom de närmaste åren för de sociala
funktionerna. Den ena gäller tillsynen enligt lagen om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m fl. Den andra gäller ändrat huvudmannaskap för
sjukhem och hemsjukvård inom äldreomsorgen som förväntas gå över från
landstingskommunal lill primärkommunal verksamhet.

Enligt
socialstyrelsens uppfattning bör en ny länsstyrelse med förstärkt kompelens ha
ansvar för uppföljning och utvärdering på regional nivå av ovanstående
uppgifter. I annal fall kommer såväl länsstyrelsens som socialstyrelsens
möjligheter alt bidra till atl förverkliga statsmakternas intentioner genom
dialog med berörda inom sektorn att försvåras.

5.8.4 Pris-
och konkurrensverksamhet

Statens
pris- och konkurrensverk (SPK)

Priskonloren
arbetar på uppdrag av SPK inom den nationella pris- och konkurrensbevakningen.
I dessa frågor har länsstyrelsen inte beslutanderätt. Länsstyrelsernas
skyldighet är att ställa resurser till förfogande för pris- och
konkurrensverksamheten så att statsmakternas intentioner inom della område kan
utföras. Från SPKs synpunkt är det inte avgörande hur länsstyrelsen är
organiserad. SPKs regionala pris- och konkurrensbevakning torde emellertid i
hög grad underlättas om priskonloren har en så självständig ställning som
möjligt med särskilt funktionsansvar inom sitt verksamhetsområde.

80

6
Formerna för de nationella målens genomslag

Del
av kapitel 7 i betänkandet

Prop. 1988/89:154

UTREDNINGEN

•
Varje länsstyrelse bör ges stor
frihet all delaljulforma sin inre organisation

•
För all säkra sektorintressena
bör man författningsmässigt reglera de sakområden den nya länsstyrelsen skall
hanlera liksom bestämmelser om kompetens och funklionsansvariga inom respektive
sakområden

•
De ökade möjligheterna all ta
tillvara regionala intressen går väl all förena med bibehållet ansvar för de
nationella målen

•
Samtliga förvaltningsanslag
samlas i den nya länsstyrelsen

•
Den speciella situationen inom
skolans område motiverar dock atl en miniminivå av förvaltningsanslaget för
tillsyn, uppföljning och utvärdering särskilt anges i regleringsbrevet

Remissinstanserna

Överstyrelsen
för civil beredskap (ÖCB)

Genom
slalsmaklernas beslut finns uppställda nationella mål för den styrka och den
beredskap som den civila delen av vårt totalförsvar skall ha. Länsstyrelsen är
väsentligen ansvarig för all dessa mål uppnås regionall. Del finns samtidigt ell
krav på all beredskapen i rikets olika delar skall ligga på en likvärdig nivå. Della
är ett viktigt ingångsvärde för regeringens ställningslagande i skilda akuta
hotsituationer.

Enligt
ÖCBs mening medför dessa förhållanden en skyldighet för ÖCB som samordningsmyndighet
för den civila delen av totalförsvaret alt genom vissa styråtgärder ange hur
den beslutade styrkan och beredskapen skall uppnås och en jämn nationell
beredskapsnivå skapas.

ÖCB
vill dock framhålla atl del är länsstyrelsens ansvar att fördela resurserna så
all en god måluppfyllnad uppnås.

ÖCB
vill la upp frågan om benämningen på den enhet som inom den nya länsstyrelsen
skall handha beredskapsfrågorna. Den nuvarande benämningen, försvarsenhel, för
onekligen tankarna tifl det militära försvaret och del är faktiskt så idag att
de flesta medborgare som inte har närmare kontakt med verksamheten ifråga,
lever i den föreställningen atl det rör sig om militär verksamhet.

ÖCB
föreslår atl benämningen beredskapsenhel införs. I konsekvens härmed bör enhetens
chef benämnas beredskapsdirektör.

Statens
räddningsverk

anser
all de nuvarande benämningarna försvarsenhel och försvarsdirektör-är olyckliga.
De ger intryck av verksamhet inom del militära försvaret.

Benämningarna
bör ändras. Möjliga och i vart fall bättre begrepp är beredskapsenhel och
beredskapsdirektör där uttrycket beredskap kan omfatta såväl fredslida som
kris- och krigsrisker. Begreppen bör ändras i samband med övergången lill
samordnad länsförvaltning.

6
Riksdagen 1988/89. 1 sami Nr 154

Banverket Prop. 1988/89:154

För
atl åstadkomma så goda förulsällningar som möjligt för allsidighet och neutralitet
i planerings- och budgeldialogen bör vägverkets stabsroll ses över. Banverket
anser det därvid naturligt att transportrådet som centralt stabsorgan i
kommunikationsfrågor utvecklas så all rådet kan överta för-delningsbeslulen och
det centrala ansvaret (dispositionsrätten) för länsanslagel. Anslagskonslmklionen
bör också ses över i syfte alt ytterligare understryka länsslyrelsemas roll.

Vägverket

ser
positivt på all länsstyrelsens resurser avseende övergripande kommunikationsfrågor
förstärks. För väg- och trafikfrågor har länsstyrelsen redan tillgång lill
kompetens genom vägdirektören. Del finns emellertid behov av all länstyrelsen
utvecklar sin kompelens då del gäller bedömningar av hur insatser inom hela
kommunikationssektorn påverkar länets utveckling. Sådan kompelens finns i viss
mån redan på de regionalekonomiska enheterna, men den bör med hänsyn lill
länsstyrelsernas utvidgade planeringsansvar utvecklas. Hur länsstyrelserna ska
tillföras kompetenser inom järnvägs-, övriga kollektivtrafik-, flyg-, sjöfarts-
och teleområdena bör grundligt utredas.

Vägverket
ser inte några motiv till all försvaga vägdirektörens knylning lill
länsstyrelsen. Vägdirektören bidrar som föredragande i länsstyrelsens styrelse lill
länsstyrelsens arbete med den sakkunskap och de resurser han förfogar över.
Denna samverkan bör bibehållas och vidareutvecklas. Del måste också vara
rationellt all utnyttja den kompetens som finns.

Riksantikvarieämbetet
och Statens historiska museer (RAÄ) Kommitténs överväganden i fråga om
organisationen kan öppna möjligheter för en sammanslagning av enheter med risk
för att funktionsansvarig tjänsteman får minskat utrymme all hävda sektorintressel.
RAÄ anser all enhelsindelningen skall vara inskriven i länsstyrelsens
instruktion. RAÄ finner det vidare myckel viktigt all seklorinlressena blir väl
balanserade och får en jämbördig ställning i en ny organisation.

Skolöverstyrelsen
(SÖ)

För
all de nationella målen och uppgifterna skall få ett genomslag på den regionala
nivån bedömer SÖ del vara nödvändigt att SÖ, efler erforderligt samråd med
länsskolinspektörerna, även i fortsättningen får åriigen eller för ett antal
år, fastställa en för SÖ och länsmyndigheterna gemensam verksamhetsinriktning i
fråga orn tillsyn, uppföljning, utvärdering och utveckling. I denna kan
preciseras behov av insatser centralt och regionalt liksom uppgiftsfördelning
mellan länen i dessa avseenden. En överprövning från respektive länsstyrelses sida
av SÖs beslut i dessa avseenden får inte komma ifråga. Detta måste, vilket
utredningen också synes avse, regleras i instruktion eller genom elt särskilt
bemyndigande av regeringen.

Fiskeristyrelsen

instämmer
helt i utredningens uppfattning all del i en kommande ny

länsstyrelseinstruktion måste anges vilka sakområden den nya länsstyrel- 82

sen ska hanlera, all del
skall finnas kompetens inom dessa sakområden Prop. 1988/89:154 samt att
länsstyrelsen skall ha funklionsansvariga tjänstemän som håller kontakt med den
centrala nivån. Styrelsen finner det ställt utom diskussion, all fisket skall
vara ett sådant sakområde.

Inslansordningen
vid överklagande av beslut som nu meddelas av fiskenämnden bör vara länsslyrelse-fiskerislyrelsen-regeringen,
om inte regeringen för vissa ärendetyper begränsar rätten att överklaga så att
fiskeristyrelsen blir slutinstans.

Alternativt
bör fiskeristyrelsen generellt ges möjlighet atl hos regeringen klaga över
sådana fiskebeslul som styrelsen finner stå i strid mol de nationella målen för
fiskepoliliken.

Statens
industriverk (SIND)

De
centrala myndigheternas kompetensulvecklingsansvar ter sig naturligt för SIND
och ligger väl i linje med del arbetssätt som SIND tillämpar redan idag. En
viktig förutsättning för en utvecklad dialog och samarbete mellan regional och
central nivå är all de centrala organen liksom länsstyrelserna har tillgång
till fria utvecklingspengar med regional inriktning i syfte att befordra elt regionah
agerande. Avsaknaden av sådana resurser medför annars svårigheter att få med
centrala seklororgan i del konkreta utvecklingsarbetet med länen.

Förulsällningarna
för den samordnade länsförvahningen alt få genomslagskraft är dock också lill
viss del beroende av de centrala myndigheternas förmåga alt samordna
verksamheterna sinsemellan. Enligt SIND är det angelägel all man även centralt
mellan myndigheterna utvecklar arbetsformer för ökad samverkan i det löpande
arbetet lill gagn för samverkanssträvandena i länen.

Statens
naturvårdsverk (SNV)

Den
organisation som tillskapas bör utformas så alt den i sitt arbete på ell systematiskt
sätt kan beakta de miljövårdsintressen som aktualiseras i olika
beslutssituationer. Detta blir särskilt viktigt mol bakgrund av bl.a. senare
års stalsmaklsutlalanden om ökad miljöhänsyn inom olika samhällssektorer.

Verket
anser att regeln i länsstyrelseinstmktionen om obligatoriskt samråd mellan
länsstyrelserna och berörda centrala myndigheter vid lillsättan-del av vissa
chefstjänster bör tas bort. SNV avser all i särskild skrivelse lill regeringen
göra en framställan om delta.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län

vill
framhålla nödvändigheten av all ell beslul om en ny länsstyrelse enligt

utredningens förslag följs av beslut om all de sekloranslag som finns inom

de sektorer som länsstyrelsen skall få ansvaret för i högre grad decentralise

ras från de centrala verken och ställs till länens förfogande. Elt utökat

ansvar för länets egen utveckling måste följas av elt beslul om medel som

motsvarar del givna ansvaret. 83

Länsstyrelsen
i Västmanlands län Prop. 1988/89:154

Del
kan övervägas om inte den nya organisationen borde kunna utformas med ännu
större frihet än vad som föreslagits. På detta sätt skulle man än mera
verkningsfullt kunna la lill vara de fördelar som slår att vinna i en anpassning
till de speciella förutsättningar som finns i de enskilda länen.

Landsorganisationen
i Sverige (LO)

Målstyrning
blir allt vanligare inom olika sektorområden. De centrala inslansema måste
tydligt precisera nationella mål, inom t. ex. utbildningsområdet, men sedan ge
utrymme för den lokala nivån all utforma medlen all nå målen. Denna utveckling
är positiv, men den innebär all statsmakterna måste ha både styr- och utvärderingsinstmmenl
som är väl avpassade för verksamheten.

Statsanställdas
Förbund

När
del gäller utformandet av den nya länsstyrelsens organisation är det viktigt
all slor frihet råder. Här finns nu möjlighet att bl.a. bryta det sektortänkande
som så starkt präglat både länsmyndigheternas organisation som dess handlande.
Det fortsalla arbetet med atl skapa denna nya länsstyrelse blir en test på om
staten som arbetsgivare kan leva upp lill målsättningen att personalen är
verksamhetens viktigaste resurs.

84

7 Former
för förtroendemannainflytandet

Kapitel
8 i belänkandet

Prop.
1988/89:154

UTREDNINGEN

•
Länsstyrelsens styrelse skall
liksom nu ha det övergripande verksamhets- och samordningsansvaret

•
De för länet vikliga
utvecklingsfrågorna kanaliseras tifl styrelsen

•
Förtroendemannainflytandet
kompletteras genom beslutande och rådgivande organ för vissa
verksamhetsområden, där del finns motiv för det

•
Utbildningsnämnd, plan- och
bostadsnämnd, lantbmksnämnd (där även frågor på fiskels område behandlas), kommunikalionsnämnd,
miljövårdsnämnd, och rennäringsnämnd i de nordligaste länen bör vara
obligatoriska nämnder

•
Dämlöver bör varje länsstyrelse
kunna inrätta de ytterligare förtroendemannaorgan som behövs med hänsyn til!
länets behov

•
Antalet ledamöter i nämndema
bör vara nio som en allmän norm

•
Landstinget, och i förekommande
fall kommun som inte ingår i landstingskommun, utser samtliga förtroendemän i
länsstyrelsens nämnder

•
Landshövdingen — dennes stäflföreträdare
om landshövdingen så bestämmer — är ordförande i samtliga nämnder

•
Sekretarialsfunktionema bör i normalfaflet
skötas centralt under länsledningen

•
Regeringen avgör genom länsstyrelseinstmktionens
bestämmelser i vilka ärendegmpper styrelsen respektive nämnder beslutar

Remissinstanserna

Överstyrelsen
för civil beredskap (ÖCB)

vill
väcka tanken att en beredskapsnämnd skulle kunna vara ett instmment för alt
effektivare än nu la itu med den ökande sårbarheten i samhället, inte bara
genom att själv delta i beslutsprocessen utan också genom att inom
länsstyrelsens ram föra ul insikten om sårbarhelsproblemen till andra
samhällssektorer och till allmänheten.

Räddningsverket

ser fördelar i en
politiskt tillsatt nämnd för beredskapsfrågor. Del skulle främja medvetenheten
om risk- och beredskapsfrågorna i samhället och stärka möjligheten till
samordnade åtgärder för atl minska samhällets sårbarhet. Möjligheterna lili
sådana nämnder bör prövas.

Socialstyrelsen

Vid
sidan av övriga obligatoriska nämnder bör även en socialljänstnämnd inrättas i
den nya länsförvaltningen. Därmed skulle även skapas fömtsättningar för ett
effektivt samarbete mellan den nya socialstyrelsen och den nya
länsförvaltningen den I juli 1990.

85

Vägverket Prop. 1988/89:154

fömtsätter
att länsstyrelsens styrelse även i framliden kommer att fastställa länstrafikanläggningsplanen.
Det hade varit önskvärt om utredningen kunnat exemplifiera i vilka frågor en kommunikalionsnämnd
kan ges beslutsrätt. Vi har svårt att se läm])liga sådana frågor.

Transportrådet
(TPR)

Förslaget
all vid länsstyrelsen inrätta en beslutande nämnd för kommunikationsfrågor,
förstärker förtroendemannainflytandet och ökar möjligheterna till samordning.
Del räcker emellertid inte enbart med organisatoriska förändringar för att
skapa bättre fömtsättningar för att utveckla kom-munikationema i länen. Det
krävs också alt länsstyrelserna ger den nya kommunikationsorganisationen
tillräcklig politisk tyngd och nödvändiga resurser. En koppling mellan styrelse
och kommunikalionsnämnd ser TPR som viktig för all politiskt förankra och
samordna besluten.

Riksantikvarieämbetet
(RAÄ)

inser
fördelarna med de föreslagna nämnderna men ser häri även en viss problemalik
eftersom nämnderna från vill skilda utgångspunkter skall behandla och besluta i
frågor rörande den fysiska miljön. RAÄ finner det därför viktigt all en
samordning sker i de olika nämndernas beslul och instämmer i att gmndprincipen
bör vara att ärenden alltid skall kunna föras till länsstyrelsens styrelse om
de är av sådan vikt all styrelsen är lämpligt beslulsfomm.

RAÄ
har ingen erinran mot förslaget all inrätta nämnder för plan- och bosladsärenden
samt för miljö- och nalurvårdsfrågor. En gmnd måste emellertid skapas för kulturmiljöenhelens
medverkan. Enheten bör vara representerad i dessa nämnder. Jär
kulturmiljövårdens frågor berörs i nämnderna bör länsantikvarien vara
föredragande.

Lantbruksstyrelsen

Utredningen
föreslår all del fömtom de etablerade förtroendemannaorganen även skall finnas
en nämnd för miljö- och nalurvårdsfrågor. Det är emellertid oklart i vilken mån
jordbmkets och trädgårdsnäringens miljöfrågor skall behandlas där eller i lantbmksnämnden.
Skäl kan anföras för båda lösningarna. Om man väljer atl lägga prövningen på en
särskild miljövårdsnämnd, får detta dock inte gå ul över den helhetssyn på lantbmket
som måste finnas i myndigheten.

Fiskeristyrelsen

Utredningen
anser alt del kan vara motiverat med en särskild nämnd för fisket i de län där
fiskerinäringen är slor och betydelsefull. I andra län menar man all del kan
vara befogat att låta dessa frågor behandlas i en lantbruksnämnd eller en nämnd
för areella näringar.

Styrelsen
avstyrker bestämt förslaget att en nämnd i vissa fall ska kunna ta beslut som
innebär avvägning mol andra sektorer än den egna, t. ex. lantbmksnämnden i
fiskefrågor. Fiskeristyrelsen anser för sin del atl en fiskenämnd skall finnas
i varje länsstyrelse, dvs. samma modell som prövats i försöksverksamheten i
Norrbollen och visat sig fungera.

Om
detta inte skulle anses generellt motiverat bör fiskefrågoma bli 86

behandlade
i en gemensam fiske- och lantbmksnämnd. Ingen av de övriga Prop.
1988/89:154 föreslagna obligatoriska nämnderna kommer alt ha en sådan
verksamhels-riktning att de passar för den areella produktion som fisket är.

Statskontoret

De
nya länsförvaltningarna kommer liksom den nuvarande all vara myndigheter under
regeringen. Utredningens förslag all i landstinget di-reklvälja nämnder inom
länsstyrelsen ser vi som relativt komplikations-fritt under förutsättning atl
nämnderna kommer all behandla ärenden av principiell natur som rör länels
utveckling, dvs. i huvudsak avlasta styrelsen eller bereda frågor för senare
avgörande i styrelsen. Ett förtydligande av en sådan princip kräver dock med
hänsyn lill erfarenheterna från länsstyrelsernas styrelser en tydlig
rollbeskrivning för de blivande nämnderna så atl del klart framgår skillnaden
i förhållande till de kommunala nämnderna.

Om
nämndernas verksamhet får myndighetsutövande inslag vill vi förorda Norrbottenmodellen
med av länsstyrelsens styrelse utsedda delegationer såsom bättre markerande
länsstyrelsens roll som statlig myndighet. Om styrelsen får tillsätta nämnderna
öppnas enligt vår mening också en möjlighet till större variation när del
gäller nämndernas verksamhetsområden och arbetsinriktning. Sådan variation kan
motiveras av skilda förhållanden i olika delar av landet.

Riksrevisionsverket
(RR V)

Del
kan tyckas tveksamt att upprätthålla elt system där vissa seklorföre-trädare
har en egen regional organisation, medan andra är inordnade i en gemensam
regional organisation med beslutande nämnder. På kort sikt kan det vara befogal
med ell system med obligatoriska seklorbundna förtroendemannanämnder enligt
förslaget, men på lång sikt kan andra former för förtroendemannainflylande
möjligen böra prövas. Bl.a. kan ifrågasättas, varför det främst är de områden
som tidigare varit frislående som skall utgöra gmnd för nämnder.

Statens
naturvårdsverk

Landshövdingen
bör ansvara för ledningen av arbetet i såväl länsstyrelsens styrelse som i de
olika nämnderna. För en sådan ordning talar också att vikliga uppgifter för
landshövdingen i den nya länsstyrelsen blir att svara för all en samordning
sker av behandlingen av olika sektorövergripande frågor saml för atl de
övergripande riktlinjer som beslutas av länsstyrelsens styrelse följs inom den
samlade länsorganisationens olika delar.

Oavsett
om den nya länsstyrelsen kommer all innehålla en särskild miljövårdsnämnd eller
inte bör vikliga sektorövergripande frågor med miljöanknytning alllid behandlas
av länsstyrelsens styrelse och inte delege- ' ras ut lill miljövårdsnämnden
eller någon av de övriga seklornämnderna.

Frågan
om lämplig beslutsorganisation med hänsyn bl. a. till fömtsätt

ningarna atl i tillräcklig utsträckning få miljöaspekterna beaktade i den

nya länsstyrelsen bör övervägas närmare i samband med del fortsatta

reformeringsarbelel. Inte minst bör härvid integreringsmöjlighelerna vad

avser frågor om naturvård och miljöskydd i beslut avseende de areella

näringarna (jordbruk, skogsbruk etc) och den fysiska planeringen särskilt

uppmärksammas. 87

Länsstyrelsen
i Uppsala län Prop. 1988/89:154

föreslår
atl regeringen ser på förutsättningarna all minska antalet obligatoriska
nämnder och antalet ledamöter i dem saml lämnar utrymme för anpassning till
särskilda regionala förutsättningar och behov. Om länsstyrelsen får uppgiften atl
utse nämndledamöter bör nomineringen kunna ske främst genom
partiorganisationerna.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län

Det
måste myckel tydligt framgå av den nya myndighetens instruktion vilken
beslutsfördelning som skall gälla mellan nämnderna och styrelsen saml mellan
dessa och tjänstemännen.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län

Namnet
på den föreslagna nämnden för utbildningsfrågor — utbildningsnämnden — är inte
väl vall eftersom det redan finns en nämnd med det namnet på landstinget. Della
borde ersättas med ett annat namn för all undvika förväxlingar.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län

Del
är inte ulan vidare självklart alt seklorfunklioner som enligt förslaget skall
ingå i länsstyrelsen bör ha egna förtroendemannanämnder. Risk finns för all
härigenom i den nya organisationen byggs in ett sektortänkande som i viss mån
motverkar reformens syfte.

Konstmktionen
med två förtroendemannanivåer kan förefalla onödigt omständlig (och dyrbar).
Det kan också ifrågasättas om inte 5 å 7 ledamöter borde räcka i varje nämnd.

Länsstyrelsen
i Kalmar län

Vissa
principer för fördelningen av beslul mellan styrelse, nämnder och länsledningen
bör noga penetreras och avvägas innan ell förslag om samordnad länsförvaltning
läggs. I ärenden där beslutande enhet ej är överens med annan enhet som deltar
i beslutet är regeln idag att beslut fallas av nivån "ovanför". Samma
regler bör gälla för de nämnder som skall ingå i den samordnade
länsförvaltningen.

Länsstyrelsen
anser all landshövdingen skall fungera som ordförande i de olika nämnderna.

Länsstyrelsen
i Gotlands län

Länen
är sinsemellan myckel olika bl.a. beträfTande antalet kommuner, avvägningen
mellan tätorter och landsbygd, näringslivels struktur och antalet innevånare. Ärendebelaslningen
är därför kraftigt varierande. Mol denna bakgrund är del mindre lämpligt med ell
så stort antal obligatoriska nämnder som utredningen föreslår. Lantbruksnämnden
och länsskol-nämndens starka sakinriktning motiverar obligatorium medan del i
övrigt bör ankomma på respektive länsstyrelse all besluta om flera nämnder
skall finnas.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län Prop. 1988/89:154

Den
förslagna kombinationen av författningsmässigt reglerade nämnder och särskilda
nämnder är oklar. Regleringen av förtroendemannainflytandet måste därför
preciseras i författning eller instruktion.

Länsstyrelsen
i Hallands län

framhåller
all del borde vara möjligt att i större utsträckning uppdra åt länstyrelsen
själv, via styrelsen, alt bestämma vilka nämnder som skall förekomma och hur
många ledamöter respektive nämnd skall ha. Det är enligt vår uppfattning i det
här avseendet ingen nackdel med olika lösningar från län lill län.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län

pekar
på ett särskih problem i länet när ledamöter skall utses lill nämnd/ nämnder
för areella näringar. Eftersom dessa näringar inte har samma aktualitet för
Göteborg som för landstingsområdet är det önskvärt med en särskild reglering av
hur många ledamöter som Göteborgs kommun resp Bohuslandslinget skall utse.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län

Del
finns en risk för att vissa av de föreslagna obligatoriska nämndema kommer all
få svårt att finna sin roll med kompetenslvisler med kansliet som följd.
Viktigare är dock att en för stark ställning för seklororganen innebär en risk
för att styrelsens överordnade roll kan ifrågasättas med en ökad sektorisering
som följd.

Länsstyrelsen
anser emellertid all förtroendemannainflytandet är viktigt all få med i de
olika sektorföreträdarnas arbete med de länsulvecklande frågorna. Länsstyrelsen
förordar därför stående beredningsgmpper, valda av styrelsen. Ledamöterna bör
kunna väljas dels bland den nya styrelsens ledamöter och suppleanter och dels
bland övriga förtroendevalda från länet. Till beredningsgmpperna bör även
knytas de tjänstemän som är funktionsanvariga inom berörda ämnesområden. Här
bör särskilt noteras all lanlbmksdireklören och länsbostadsdirektören numera är
ledamöter i respektive nämnd. Till ordförande i respektive beredningsgmpp bör
styrelsen välja någon av ledamöterna.

Arbetsgmppens
förslag om elt gemensamt kansli för sektornämnderna avvisas. Della kommer att
leda lill onödigt dubbelarbete.

Länsstyrelsen
i Örebro län

poängterar
att del samlade ansvaret skall ligga hos styrelsen. Om styrelsen

vid sidan av sitt arbete vill inrätta särskilda råd, där viss sakkunskap kan

knytas lill verksamheten eller om styrelsen önskar delegera vissa frågor lill

utskott eller delegationer bör detta vara en sak som länsstyrelsens styrelse

själv har alt besluta om. Sådana råd, utskott och delegationer torde pga.

skilda regionala fömtsättningar och efter frågornas betydelse över liden

komma att variera. Den lösning som föreslås i betänkandet är ej tillräckligt

flexibel och därför mindre lämplig. 89

7 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 154

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län Prop. 1988/89:154

Frihet
måste finnas all anpassa nämndernas storlek efter behov. En flexibilitet på 5
till 11 ledamöter kan utgöra elt rimligt handlingsutrymme.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län

Antalet
obligatoriska nämnder bör begränsas så långt som möjligt och länsstyrelsens
styrelse ges en kraftfull roll som samordnande och övergripande organ. Om
ytterligare nämnder behövs kan dessa utses av länsstyrelsen och erhålla
beslutsdelegation.

Vidare
skall ledamötema i nämnderna utses av länsstyrelsens styrelse i stället för av
landstinget. Del skall även vara fritt för länsstyrelsens styrelse att utse vem
som ska vara ordförande i respektive nämnd.

Svenska
kommunförbundet

Del
är förbundels uppfattning alt beslul som rör de tidigare seklormyndig-helernas
områden med fördel bör kunna fattas av länsstyrelsens styrelse med bistånd av
den nödvändiga expertis som enligt förslaget i framliden skall finnas inom
länsstyrelserna. En sådan lösning borgar för den ökade samordning över seklorgränserna
som är reformens gmndläggande syfte och därmed också en minskad riisk för
revirbevakning. Den föreslagna reformen är enligt förbundets mening inte
tillräckligt framåtsyftande, särskilt i betraktande av statsmakternas klart
uttalade intentioner om en fortsatt decentralisering lill kommunerna och en
minskad statlig detaljstyrning.

Som
ell alternativ lill de föreslagna nämndema vill förbundet istället peka på
möjligheten atl tillsätta tillfälliga beredningar beslående av förtroendevalda
med uppgift atl bereda vissa ärenden till länsstyrelsens styrelse.

Beträffande
de nämnder som föreslagils vill förbundet ifrågasätta behovet av plan- och
bostadsnämnden och utbildningsnämnden. Skälen är dels atl planfrågorna är av
utpräglad sektorövergripande karaktär, dels atl bostads- och skolfrågoma utgör
de främsta exemplen på områden där nuvarande länsnämnder sedan länge
ifrågasatts. Det är förbundels uppfattning att landshövdingen inte bör vara
självskriven ordförande i nämnderna, därest de inrättas. Det kan tvärtom i
vissa fall visa sig vara en fördel för den önskade seklorsamordningen om
landshövdingen inte är involverad i de beslut som fallas i nämnderna.
Ordföranden bör istället hämtas från de förtroendevaldas skara.

Utredningen
föreslår all landstinget skall välja de förtroendevalda i nämnderna. Det finns
praktiska skäl som talar för detta — fömtsätt atl landstinget då fungerar
enbart som valkorporation. Ell annat alternativ är kommunförbundets länsavdelningar.
Från och med 1990 kommer sannolikt dessa all utgöra självständiga juridiska
personer med egen styrelse samt politiska beredningsorgan för områden som i
flera avseenden motsvarar nämndernas.

Landstingsförbundet

Val
av lokala politiker till statliga nämnder som en metod all stärka det

lokala och regionala inflytandet, eftersom del anses motverka en klarare

ansvarsfördelning mellan stal, landsting och kommun, motiveras enbart

som ett sätt att tillföra statsförvaltningen ökad fackkunskap och underlätta

samarbete och informationsutbyte mellan olika nivåer i samhällsförvall- 90

ningen. Prop. 1988/89:154

Förbundet
är inte berett att tillstyrka all landshövdingen eller dennes ställföreträdare
automatiskt ska vara ordförande i de föreslagna nämnderna. Landstinget bör
därför även välja ordförande i respektive nämnd.

Förbundet
anser alt benämningen "utbildningsnämnd" är olycklig eftersom det
redan finns en sådan för landstingels utbildningar på gymnasie-och
högskolenivå.

Småföretagarnas
Riksorganisation

Den
betoning på ökat förtroendemannainflylande som finns i förslaget anser
organisationen är bra. Bättre förutsättningar måste dock skapas för att
garantera mångfalden i sammansättningen av de förtroendevalda. Dessa måste ha
ekonomiska möjligheter all kunna delta i del politiska arbetet. Betänkandet i
dess helhet förmår dock inte övertyga organisationen om atl en samordnad
länsförvaltning dvs. ökad centralisering i realiteten främjar decentralisering
eller på annat sätt förbättrar verksamhetsbetingelserna för småföretag.

Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF)

understryker
betydelsen av att alla frågor, bl. a. miljöfrågor rörande lantbruket, även i
fortsättningen hanteras inom lantbruksnämnden för att uppnå en helhetssyn på lantbmket
och landsbygden, som är en förulsällning för alt utveckla landsbygden.
Utredningens organisationsförslag kan enligt LRF leda lill en utökad byråkrati.

Vissa
ärenden hänskjuts f n. till eller blir föremål för omprövning av lantbruksstyreisén.
Även om länsstyrelsen har elt övergripande ansvar bör vissa frågor, t ex
jordförvärvsärenden, delegeras lill nämnderna ulan att ytterligare prövning av
besluten måste ske i länsstyrelsens styrelse. Nämndernas kompetens måste vara
sådan atl delegering är naluriig. Elfeklerna av den samordnade
länsförvaltningen får inte bli längre ärendehanteringslider och omfattande
byråkrati.

LRF
delar reservanten Sverker Lindbergs uppfattning, atl landshövdingen eller dennes
ställföreträdare inte bör inneha ordförandeposten i nämnderna. Risken är slor atl
besluten eljest låses fast innan länsstyrelsens styrelse prövat frågan.

Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO)

Utredningens
tankar om elt förstärkt förtroendemannainflylande anser TCO vara positivt.
Ledamöterna i de olika nämnderna bör dock utses av regeringen och inte av
landstingen. TCO vill i detta sammanhang också aktualisera alt allmänintresset,
däribland de fackliga organisationerna, bör ges representation i länsstyrelsens
styrelse.

Centralorganisationen
SACO/SR

Inom
flera områden, t. ex. plan- och bostad, är inrättandet av en beslutande
facknämnd tveksamt. Länsstyrelsens förskjutna roll mol översiktliga
planeringsfrågor och samordning av statliga intressen talar emot förslaget.

Landsorganisationen
i Sverige (LO) Prop. 1988/89:154

ser
det som naturligt all staien, som ansvarig för nationella politiska mål och
prioriteringar, också har verktyg all låta dessa slå igenom på länsnivå. Detta
innebär att staten bör utse ledamöter i de organ som skall fatta beslul på
regional nivå.

Utgångspunkten
för nämndernas sammansättning måste vara att ledamöternas medverkan skall leda
till all beslut som fallas är väl underbyggda och förankrade i verksamheten. LO
kan konstatera atl utredningen inte tänkt sig representation från
arbetsmarknadens parter i någon av nämnderna. Det innebär att man därmed avhänder
sig de kunskaper och den information dessa besitter av betydelse för
regionalpolitikens genomförande och för utbildningsplaneringen i regionen.

LO
kan hysa viss förståelse för all utredningen ur samordningssynpunkt anser att
landshövdingen bör vara ordförande i samtliga nämnder. Del finns dock skäl som
talar emot detta, bl. a. all förtroendemannainflytandet bör förslärkas.

Svenska
Cellulosa- och PappersbruksJÖreningen

Med
hänsyn dels lill skogsnäringens myckel stora betydelse för den regionala
utvecklingen och dels till all det inom skogsnäringen finns mycket slor
kompetens och intresse för regional utveckling, anser vi att det i skogslänen
är nödvändigt med skoglig kompelens såväl inom länsstyrelserna som inom
miljövårds-, lantbruks- och rennäringsnämnderna och att regeringen bör
föreskriva sådan representation i sin instmktion.

Svenska
Handelskammarförbundet

Vad
vi saknar är en beskrivning av hur näringslivet och andra vikliga intressegrupper
utanför den politiska sfären ska kunna ges rimliga möjligheter att på ett
organiserat sätt framföra sina synpunkter i för dem viktiga ärenden. Detta
skulle enklast åstadkommas genom att näringslivet genom handelskamrarna
bereddes möjlighet alt utse representanter i länsstyrelsernas styrelser och
berörda nämnder, främst plan- och bostadsnämnden, kommunikalionsnämnden och
miljövårdsnämnden. I utbildningsnämnden bör också näringslivet vara
representerat.

Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag

understryker
vikten av atl den föreslagna plan- och bostadsnämnden inom länsstyrelsen får
del direkta inflytande och den kompetens och sammansättning som
bostadsfrågornas vikt motiverar.

Sveriges
Fastighetsägareförbund

kan
inte inse varför man i samband med en önskvärd förvallningsreform också
utvidgar möjligheterna för elt ökat landslingskommunall inflytande i frågor där
tidigare primärkommunerna varit suveräna. Förslaget all införa särskilda
nämnder inom vissa verksamhetsområden är därför enligt förbundet helt
oacceptabelt.

Del
kan rimligen inte vara länsstyrelsens uppgift atl genom landstings-

valda nämnder mera allmänt "arbeta fram och stadfästa en gemensam

grundläggande syn för utvecklingen i länet samt atl la ställning till olika 92

planer och program samt
riktlinjer för verksamheten". Kommunernas Prop. 1988/89:154 frihet att
själva besluta om sin egen utveckling måste ligga fast. De principiella beslul
som rör de tidigare seklormyndighelernas områden bör i stället med fördel som
hittills kunna avgöras av länsstyrelsens styrelse med bistånd av de experter
som finns inom länsstyrelsen.

Sveriges
Fiskares Riksförbund

Enligt
förslaget skulle fiskenämnderna sammanslås med lanlbmksnämnderna och
ledamöterna utses av landslingen, förmodligen i relation till
styrkeförhållandena mellan de politiska partierna. 1 ett sådant syslem finns en
uppenbar risk all yrkesfisket kommer all förlora sin representation i många
nämnder. Dessa går då miste om den sakkunskap som representationen från fisket
utgör och yrkesfisket får också väsentligt minskade möjligheter atl framföra sina
synpunkter vid behandlingen av frågor som rör näringen. Yrkesfisket måste
tillförsäkras representation i de organ som kan komma att ersätta de nuvarande
fiskenämnderna.

Sveriges
Fiskevallenägareförbund

anser
all de ärenden som faller inom nuvarande fiskenämnds kompelens-område bör inom
länsstyrelsen handläggas av en egen nämnd. Till denna bör också kunna överföras
andra fiskeärenden som idag avgörs hos andra enheter på länsstyrelsen, t.ex. fiskesladgor.
Nämnden måste få sina resurser anpassade efter de uppgifter som tillförs
nämnden så att handläggningstiden efler ell inordnande i länsstyrelsen inte
förlängs. Det är enligt förbundels uppfattning synnerligen angeläget och
viktigt atl fackmanna-inflytandel i beslutsfattandet bibehålls.

Sveriges
Sportfiske- och Fiskevårdsförbund

ställer
sig helt avvisande till att fisket fortsättningsvis skall behandlas i en lantbruksnämnd
som knappast kan inrymma erforderlig kompelens inom fiskefrågorna. I den
föreslagna nämnden bör liksom i fiskeristyrelsen och de nuvarande nämnderna,
ingå företrädare för avnämarna. Nämnden bör således inte ha en politisk
sammansättning.

93

8
Rationaliserings- och besparingseffekter

Kapitel
9 i betänkandet

Prop. 1988/89:154

UTREDNINGEN

•
Effektivitets- och
rationaliseringseffekter kan nås på sikt både i administrativt hänseende och
för ett bättre resursutnyttjande

•
Ell nytt syslem för
budgetstyrning och resultatuppföljning utvecklas

•
Statsmakterna prioriterar bland
länsförvaltningens uppgifter och tydliggör rationaliseringskraven

•
Länsförvaltningen får ett
flerårigt ramanslag med möjlighet all föra under- och överskott mellan
budgetåren

•
Särskilda medel utgår för
genomförande och omslällningsarbele

Remissinstanserna

Skolöverstyrelsen
(SÖ)

Enligt
SÖs bedömningar skulle en samordnad länsförvaltning inte ge större
besparingseffekter hos SÖ än att verket bör kunna tillgodogöra sig denna marginella
besparing inom ramen för det huvudförslag som gäller för myndighetsanslaget.

Lantbruksstyreisén

Utredningen
har gjort vissa beräkningar av de besparingar som på sikt kan följa av en
samordnad länsförvaltning. Enligt lantbruksslyrelsens mening kan samma
besparing för lanlbmksverkels del ske även ulan en samordnad länsförvaltning.

När det gäller de
ekonomiska effekterna av en samordnad länsförvaltning måste också intäktssidan
beaktas. Utredningen tycks betrakta kravet på intäkler närmast som en
belastning för verksamheten. Enligt styrelsens uppfattning har kravet fömtom
ekonomiska effekter haft en stimulerande inverkan på verksamheten. I sin
uppdragsverksamhet har lantbruksnämnderna hittills alllid nått upp lill det inläktsmål
som stalsmaklerna släflt upp för verksamheten (30,6 milj kr per år). Utan
tvekan skulle en integrering i länsstyrelserna försämra inöjlighelen all klara
inläklskravet. Del utvecklingsarbete som fordras för att ta fram
rådgivningsprogram m. m. leds ofta, eller hålls i vart fall samman av lantbmksstyrelsen.
Om styrelsen och nämnderna skiljs åt organisatoriskt, upphör styrelsens ansvar
för nämndernas budget och ekonomiska resultat. Sannolikt minskar då också styrelsens
engagemang i den affärsverksamhet som bedrivs ute i länen. Även detta kan leda till
minskade intäkter och försämrade ekonomiska resultat.

Fiskeristyrelsen

Förslaget
kommer endast alt få marginella besparingseffekter för fiske-riverkel. A andra
sidan kommer ett resurstillskott all behövas speciellt för kunskapsspridningen.

94

Statens
jordbruksnämnd (JN) Prop. 1988/89:154

Enligt
JNs uppfattning borde klara effektiviserings- och besparingseffekter kunna
påvisas jämfört med de efTektiviseringar som kan uppnås inom nuvarande
organisation. Del bör i delta sammanhang erinras om all lanlbmksverket under
senare år gjort besparingar inom sin verksamhet. Statsmakterna har också bedömt
att fortsatta besparingar är möjliga inom den nuvarande organisationen under
den närmaste treårsperioden. Det bör här också erinras om de försök som gjorts
med samarbete mellan lantbmksnämnderaa och skogsvårdsstyrelserna för att minska
administrationen.

Riksrevisionsverket
(RR V)

konstaterar
atl frågan om hur anslagssystemet skall utformas ej lösts i detalj. RRV har bl.
a. genom redovisningsrevisionen erfarenheter av an-slagssyslemets effekter i
Norrbottens län. Dessutom har RRV ulfört ell regeringsuppdrag avseende anslagssyslemet
i Norrbotten.

Oavsett
hur anslagssystemet kommer atl utformas är del viktigt att RRVs rapportering av
de statliga myndigheternas ekonomiska utfall på verksamhetsgrenar och ändamål
kan fortsätta. Av det skälet är det nödvändigt all ordna länsslyrelsemas
redovisning så att utfallet på de olika verksamhetsområdena löpande går all
särskilja. RRV är berett all medverka för all åstadkomma detta.

Länsstyrelserna

Sju
länsstyrelser har särskilt pekat på lokalfrågan. Det är viktigt från effektivitets-
och ralionaliseringssynpunkt att den nya myndigheten kan inrymmas "under elt
tak". Besparingseffekterna blir delvis beroende av hur väl man integrerar
verksamheten lokalmässigt.

Länsstyrelsen
i Kalmar län

föreslår
att förvaltningen och ansvar för lokaler överförs från byggnadsstyrelsen lill
respektive länsstyrelse. Genom denna åtgärd kan länsstyrelsen teckna hyresavtal
direkt med hyresvärden utan kringgående rörelser över byggnadsstyrelsen. Ell
effektivare utnyttjande av befintliga lokaler kan uppnås genom all
länsstyrelsen har det totala ekonomiska ansvaret för länsförvaltningens
lokalförsörjning i länet. Mycket talar för all betydande ekonomiska vinster
slår all vinna med en ändrad ansvarsfördelning.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län

anser
inte att del nu är möjligt att överblicka de besparingar och rationali

seringsvinster som kan åstadkommas med den föreslagna organisations

förändringen på regional nivå. Det kommer sannolikt alt la tid innan

organisationsförändringen får fullt genomslag när det gäfler anpassning till

delvis nya förhållanden. Länsstyrelsen anser det därför rimligt atl den nya

länsstyrelsen under uppbyggnadsskedet avlastas de besparingskrav som

drabbat länsstyrelsen under 1980-talel. 95

Länsstyrelsen i Jämtlands
län Prop. 1988/89:154

Det
finns uppenbara svårigheter att realisera besparingar i inledningsskedet. För
all genomföra en så här omfattande reform behövs det snarare i inledningsskedet
elt resurstillskott. För all reformen inte bara skall bli en lill de yttre
formerna förändrad organisation är det nödvändigt alt resurser satsas på frågor
som inre organisation, arbetssätt, samarbetsformer, integration och enhetligt
uppträdande.

96

9
Genomförandefrågor

Kapitel 10 i betänkandet

Prop.
1988/89:154

UTREDNINGEN

•
En särskild
organisationslösning — med utgångspunkt från de allmänna förslagen i
utredningen — är motiverad i Stockholms län

•
En central
organisationskommitté bildas för att samordna och förbereda de beslut som
regeringen ska falla samt sköta kontakterna med byggnadsstyrelsen, SAV och
andra berörda centrala verk. Kommittén bör även initiera utbildnings- och
informationsinsatser saml i övrigt arbeta med frågor som är gemensamma för
länen

•
Förberedelsearbetet på regional
nivå bör utföras av en regional organisationskommitté

•
Reformen bör genomföras den I
juli 1990.

Remissinstanserna

Byggnadsstyrelsen

har
under budgetåret 1986/87 genomfört översiktliga förstudier vad gäller möjligheterna
till lokalmässig samordning på de olika ortema med utgångspunkt i
Norrbottensmodellen. En redovisning härav har senast gjorts i bilaga 6 till
verkets AF för bå 1989/90, på sidorna 23-33. Denna redovisning gäller i sina
huvuddrag fortfarande.

Samtidigt
måste påpekas alt ett genomförande av omorganisationen med den tidplan som
utredningen anger initiah innebär ell övertagande av befintliga splittrade
lokaler, där den långsikliga målsättningen är en lokalmässig integration i den
takt och med den ambitionsnivå som fömtsättningarna i respektive län och
tillgången på invesleringsmedel medger.

Skolöverstyrelsen
(SÖ)

bedömer
att utredningen underskattat behovet av förberedelser i vad avser såväl
omfattning som lid inför en så betydande reform som en samordnad länsförvaltning
innebär. SÖ förordar att en ny länsförvaltning genomförs först 1991-07-01.

SÖ ser det med hänsyn
tifl de särskilda förhållandena inom SÖs område som nödvändigt att verket
bereds möjlighet att delta i förberedelsearbetet inom ramen för den centrala
organisationskommittén, eventuellt också genom särskilda uppdrag tifl SÖ. På
motsvarande sätt måste länsskolnämnderna bli representerade i de regionala
organisationskommittéerna.

Lantbruksstyrelsen

utgår
från atl styrelsen blir representerad i en eventuell central organisationskommitté
med uppgift att förbereda genomförandet. Lanlbmksnämnderna är den ojämförligt
största organisation som ingår i den föreslagna nya länsförvaltningen och
deras verksamhet torde också vara den mest komplexa. Det är därför nödvändigt
att styrelsen kan aktivt della i arbetet med atl planera och samordna alla de
stora och vikliga frågor som den centrala kommittén skall svara för.

97

Fiskeristyrelsen Prop. 1988/89:154

räknar
med all deha i arbetet i den centrala organisationskommittén. Styrelsen utgår
vidare från att länsfiskekonsulenterna eller den de sätter i sill ställe skall
medverka i de regionala organisationskommittéerna.

Riksrevisionsverket
(RR V)

Förslagen
är inriktade på en organisationsförändring. Erfarenheter från tidigare
länsreformer (t ex den partiella länsreformen 1970) visar all sekloriseringsproblemen
tenderar alt leva kvar trots organisationsförändringar. RRV anser därför atl
en organisatorisk reform successivt bör följas upp.

Statistiska
centralbyrån

utgår
ifrån all del inför genomförandel av ny länsförvaltning ges tillfälle atl
behandla berörda frågor i överiäggningar mellan verket, aktuella sektormyndigheter
samt de centrala och regionala organisationskommittéer som utses all genomföra
den nya organisationen.

Statens
arbetsmarknadsnämnd (SAMN)

Den
föreslagna reformen avses bli genomförd i alla län, vilket innebär atl många
chefer blir involverade. Länsstyrelsemas chefer har från bildandet av länsskattemyndighetema
en ganska färsk erfarenhet av förändringsarbete, även om den förändringen från
länsslyrelsemas synpunkt hade en helt annan inriktning än den nu aktuella.
Andra berörda chefer har inte motsvarande erfarenhet.

Att
genomföra en fullständig utbildning för alla i "förändringsarbele" är
givetvis inte länkbart, om man beaktar reformens omfattning och den lid som
står till förfogande. Man bör emellertid enligt SAMNs uppfattning så snart som
möjligt under år 1989 ge ett mindre anlal särskilt utvalda nyckelpersoner
(chefer) från berörda myndigheter en särskild central utbildning som är
anpassad till den aktuella förändringen och som inriktas på att göra deltagarna
särskilt komjjetenta all arbeta med den inom sina län eller centrala
myndigheter. En sådan utbildning bör genomföras vid sidan av och utöver de
konferenser för ömsesidig information om myndigheternas verksamhet, läget i
genomförandeprocessen etc som givetvis också måste anordnas vid flera
tillfällen.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län

Modellen
med en central organisationskommitté saml en regional motsva

righet i varje län är myckel tilltalande. Länsstyrelsen fömtsätter all de

regionala kommittéerna får största möjliga frihet och att dess ordförande,

dvs. landshövdingen, kan anses företräda den nya myndigheten innan

denna har bildals. Omfattningen av en eventuell riskförklaring bör t. ex.

kunna beslutas av den regionala kommittén alternativt landshövdingen.

Representanter för personalen böi' på lämpligt sätt knytas till kommittéer

na. 98

Länsstyrelsen
i Norrbottens län Prop. 1988/89:154

hälsar
med tillfredsställelse förslagen om alt särskilda organisationskommittéer
skall ansvara för genomförandel. Det var en tidig iakttagelse i vår försöksverksamhet
all denna lösning borde ha valls.

Tjänstemännens
centralorganisation (TCO)

Om
förslaget ändå genomförs måste de synpunkter som redovisas i ell bilagt
yttrande från Statstjänstemannaförbundet beaktas. Statstjänstemannaförbundet
(ST) instämmer i kommitténs uppfattning alt personalen måste vara delaktig i
processen för att förnyelsen skall bli reell. ST vill särskilt understryka
viklen av atl del avsätts resurser för att arbeta med gen om föra n d efrågorn
a.

ST
utgår från all fackliga företrädare för den berörda personalen bereds plats i
såväl den centrala som de länsvisa kommittéerna liksom i de eventuella
arbetsgrupper eller dylikt som bildas i länen.

Särskilda
åtgärder för personalutveckling/utbildning behöver också vidtas i
genomförandefasen för all skapa delaktighet och positiv inställning hos de
berörda. Även framgent måste utvecklingsåtgärder planeras och genomföras. SAMPU-verksamhelen
bör här utnyttjas ännu bättre än för närvarande.

Centralorganisationen
SACO/SR

Del
föreligger ell stort behov av utbildnings- och informationsinsatser direkt
kopplade lill en ev reforms genomförande. Särskilda omorganisa-lionsmedel måste
i så fall avsättas centralt för della ändamål. Det är myckel viktigt all de
fackliga organisationerna motiveras all della och får representation i den
centrala och de regionala organisationskommittéerna.

Statsanställdas
Förbund

Utredningen
föreslår all genomförandel av samordnad länsförvaltning läggs på en central och
regionala organisationskommittéer. Förbundet har inget alt erinra mol detta. Vi
fömtsätter dock att de fackliga organisationerna bereds plats i såväl den
centrala som de regionala organisationskommittéerna.

99

Del av sammanfattningen i Statskontorets rapport Prop-1988/89:154

(1989:31) Samordnad länsförvaltning i Stockholms "

län

1.3 Överväganden och förslag

Vi
bedömer all de avvikelser som fordras i Stockholms län från normalor-ganisalionen
för länsstyrelserna iir tämligen små. Den anpassning som krävs med tanke på stmkturen
i länet med många aktörer och en komplex planeringssituation kan väl klaras ut
av en kommande regional organisationskommitté i samarbete med länsstyrelsens
styrelse.

För
närvarande arbetar även en utredning, den s. k. storstadsutredningen
(Utredning om livsmiljön och det politiska deltagandet i storstädema. Dir
1988:64), med frågan om storstädernas politiska stmktur och den där rådande
komplexiteten i offentliga sektorn. Vårt uppdrag har i flera fall tangerat den
utredningens frågeställningar.

Vi
har funnit det vara av stor vikt all de tillkommande förtroendemannaorganen
inte bidrar lill atl öka komplexiteten i den ofTentliga sektorn i Stockholms
län. Vi föreslår därför atl storstadsutredningens förslag avvaktas innan förtroendemannaorganisalionen
i Stockholms läns länsstyrelse slutligt fastställs. Därefter bör länsstyrelsens
styrelse, altemativt en regional organisationskommitté efter hörande av
styrelsen, kunna lämna förslag om närmare utformning av fcirtroendevalda organ
inom länsstyrelsen lill regeringen.

Vad
del gäller länsstyrelsens inre organisation föreslår vi:

— atl
regeringen avstår från att närmare reglera organisationen,

— atl
en regional organisationskommitté får mandal att fastställa organisationen
under ledningsnivån även i Stockholm,

— att
ledningsorganisationen vid länsstyrelsen i Stockholms län bör vara större än
vad utredningen föreslår som normalfall,

— att
den regionala organisationskommittén får i uppdrag att föreslå antalet
chefstjänster samt utformningen av ijänstemas arbetsinnehåll när huvuddragen i
basorganisationen har fastställts,

— att
ledningsfunktionens utformning vid länsstyrelsen i Stockholm prövas bland
annat med avseende på behovet av en särskild länsöverdirek-lörstjänst.

100

Innehåll Prop. 1988/89:154

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Propositionens lagförslag....................................... ... 3

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 25 maj 1989 .... 4

1
Inledning ..................................................... 4

2
Bakgrund ...................................................... 5

3
Försöksverksamheten i
Norrbottens län ............... .. 10

4
Motiv för en reform ......................................... 12

5
Regionala och nationella mål ............................. .. 13

6
Ny regional förvaltning —
allmänna principer.......... .. 15

7
Reformens omfattning....................................... 16

8
Utbildning ...................................................... 17

9
Kommunikationer ............................................ 20

10 De areella näringarna........................................ 21

10.1
Lantbruket ............................................... 21

10.2
Fisket...................................................... 23

10.3
Skogsbruket ............................................. 24

11 Fysisk planering och
hushållning med naturresurser. .. 25

11.1
Fysisk planering och
bostadsförsörjning ......... .. 25

11.2
Lantmäteriet .......................................... .. 26

12 Vissa övriga sektorer........................................ .. 27

12.1
Beredskapsarbeten m.m............................... .. 27

12.2
Statistik................................................... .. 28

12.3
Social omvårdnad ...................................... .. 29

13 Förtroendemannamedverkan
.............................. .. 29

13.1.............................................................. FÖrtroendemannaorganisationens
struktur 30

13.1.1
Styrelsen.......................................... .. 30

13.1.2
Nämnderna........................................ 31

13.1.3
Relationen styrelse-nämnd................... 32

13.2.............................................................. Val
av ledamöter 33

14................................................................. Vissa
organisationsfrågor och andra frågor inför ell genomföran

de ................................................................ 35

14.1
Inre organisation ....................................... 35

14.2
Lokalkontor .............................................. 37

14.3
Samarbete över länsgränserna...................... 38

14.4
Stockholms län.......................................... 38

14.5
Ikraftträdande ............................................ 38

15
Upprättat lagförslag ......................................... 39

16
Hemställan...................................................... 39

17
Beslut ......................................................... 39

101

Bilagal
Sammanfattning av belänkandet SOU 1989:5-6 Sam- Prop. 1988/89:154

ordnad
länsförvaltning............................... 40

Bilaga
2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet

SOU
1989:5-6......................................... .. 45

1
Remissinstanserna ......................................... 47

2
Sammanställning av
remissinstansernas inställning till reformen 49

3
Allmänna motiv för en reform av
länsförvaltningen 51

(Kapitel
2, 4 och 5 i belänkandet)

4 Utvärdering
av försöket i Norrbottens län ........... 60

(Kapitel
3 i belänkandet)

5 Omfattning
och inriktning................................. 62

(Kapitel
6 och delar av kapitel 7 i betänkandet)

5.1
Utbildningsområdet......................................... 62

5.2
Bostadsförsörjning och fysisk
planering ............. .. 64

5.3
Kommunikationer ........................................... 67

5.4
Areella näringar och
landsbygdsutveckling........... 69

5.4.1
Lantbruk...................................................... .. 69

5.4.2
Skogsbruk.................................................... 72

5.4.3
Fiske........................................................... .. 73

5.5
Arbetsmarknad ............................................. 75

5.6
Lantmäteri.................................................... 77

5.7
Statistikfunklion............................................. .. 78

5.8
Övrig verksamhet som har lagils
upp av remissinstanserna ... 79

5.8.1
Räddningstjänst, civilt
totalförsvar mm.............. .. 79

5.8.2
Kuhurmiljövård ............................................. .. 79

5.8.3
Sociala frågor............................................... .. 80

5.8.4
Pris- och konkurrensverksamhel ....................... .. 80

6 Formerna
för de nationella målens genomslag...... .. 81

(Kapitel
7 i betänkandet)

7 Former
för förtroendemannainflytandet............... 85

(Kapitel
8 i betänkandet)

8 Rationaliserings-
och besparingsefTekler............. 94

(Kapitel
9 i betänkandet)

9 Genomförandefrågor
...................................... 97

(Kapitel
10 i betänkandet)

Bilaga
3 Sammanfattning av statskontorets rapport 1989:31 Sam

ordnad länsförvaltning i Stockholms län ........ 100

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 102