Prop. 1988/89:17

Regeringens
proposition

1988/89:17

om upphävande av vissa kyrkoförfattningar, m.m. pp

1988/89:17

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet
den 13 oktober 1988 för den åtgärd och det ändamål som framgår av
föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Margot Wallström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen behandlas frågan om en samlad lagstiftning för svenska kyrkan.

Dessutom
föreslås att ett antal lagar på det kyrkliga området och vissa bestämmelser i
1686 års kyrkolag upphävs. Förslagen rör - förutom sådana föreskrifter som
numera saknar betydelse - bl. a. föreskrifter i ämnen där kyrkomötet med stöd
av lagen (1982:942) om svenska kyrkan får meddela egna föreskrifter.

Författningarna
och föreskrifterna föreslås upphävda vid utgången av år 1988.

1 Riksdagen 1988189.1 saml. Nr 17

Propositionens lagförslag Prop. 1988/89:17

1 Förslag till

Lag om ändring i kyrkolagen

Härigenom
föreskrivs i fråga om kyrkolagen rfe/5att2kap.3,4och8 §§,llkap.l2 §,19kap.6ochl8
§§,21 kap.,22kap. 1 och 2 §§, 23 kap. 1 § samt 26 kap. 6 och 8 §§ skall upphöra
att gälla,

dels
att bestämmelserna i 27 kap. 1 § till den del dessa avser skyldighet att underrätta
regeringen om uppförandet av kyrkobyggnader skall upphöra att gälla.

Denna-lag
träder i kraft den 1 januari 1989.

2 Förslag till

Lag om
upphävande av tio lagar på det kyrkliga området

Härigenom
föreskrivs följande.

Följande
lagar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1988, nämligen

1.
lagen (1898:90 s. 1)
innefattande ändring i 2 kap. 3 § kyrkolagen,

2.
lagen (1910:29 s. 2)
innefattande ändring i 2 kap. 3, 4 och 8 §§ kyrkolagen,

3.
lagen (1925:456) angående
anlitande av kyrkofonden för uppförande av prästgårdar inom vissa delar av
Härnösands och Luleå stift,

4.
lagen (1927:25) innefattande
ändring i gällande stadganden om nattvardsgång,

5.
lagen (1927:26) innefattande
ändring i gällande stadganden om allmänt skriftermål,

6.
lagen (1927:28) innefattande
bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan plats än i
kyrka,

7.
lagen (1942:118) om anordnande
av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst,

8.
lagen (1968:738) med vissa
bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad,

9. lagen
(1975:1190) om andra allmänna gudstjänster än högmässa,

10. lagen (1975:1192) om ändring i kyrkolagen.

Civildepartementet Prop. 1988/89:17

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13
oktober 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Feldt, Sigurdsen, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,
Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström.

Föredragande: statsrådet Wallström

Regeringens proposition om upphävande av vissa kyrkoförfattningar,
m. m.

1 Inledning

De grundläggande föreskrifterna inom den svenska
kyrkorätten finns fortfarande i 1686 års kyrkolag. Under århundradena därefter
har ett stort antal bestämmelser tillkommit i annan lagstiftning utan att
motsvarande föreskrifter i kyrkolagen har upphävts eller ändrats, Genom ändrade
samhällsförhållanden har ett antal föreskrifter i kyrkolagen och anslutande
författningar blivit obsoleta.

Den 1 januari 1983 trädde den s. k. kyrkomötesreformen i
kraft. De då genomförda ändringarna i punkt 9 övergångsbestämmelserna till
regeringsformen innebar dels nya former för beslutande av lag på det kyrkliga
området, dels en ändrad fördelning mellan riksdagen, regeringen och kyrkomötet
i fråga om kompetensen att meddela föreskrifter i vissa kyrkliga ämnen.

Under våren 1983 tillsattes kyrkoförfattningsutredningen
(utredare: hovrättspresidenten Carl Axel Petri) med uppgift att gå igenom och
ställa samman gällande författningar på kyrkans område. Utredningen skulle
också undersöka om de författningar som inte borde upphävas kunde föras in i
andra författningar eller föras samman i helt nya författningar.

I betänkandet (Ds C 1983:18) Kyrkoförfattningar I
presenterade utredningen en sammanställning av 362 formellt gällande
författningar på det kyrkliga området. Av dessa har redan ett drygt hundratal
upphävts eller ersatts med andra författningar (jfr bl. a. prop. 1984/85:63).

I sitt slutbetänkande (SOU 1987:4 och 5) En ny kyrkolag m.
m, har kyrkoförfattningsutredningen lagt fram förslag till en ny kyrkolag, som
innefattar en samlad lagstiftning för svenska kyrkan. Utredningen har därvid
föreslagit att 1686 års kyrkolag samt ytterligare ett antal författningar på
det kyrkliga området upphävs. Kyrkoförfattningsutredningens betänkande remissbehandlades
under hösten 1987. De närmare fyrtio inkomna remissvaren finns i en
sammanställning från civildepartementets rättssekretariat (Ds 1988:31).

Svenska kyrkans centralstyrelse har i framställningar den
16 oktober 1986 och den 17 mars 1988 begärt att lagen (1927:25) innefattande
ändring i gällande stadganden om nattvardsgång, lagen (1942:118) om anordnande
av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst och lagen (1975:1190) om andra 1' Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 17

allmänna gudstjänster än högmässa upphävs, liksom vissa
föreskrifter i kyrkolagen och ändringsförfattningar till lagen. Utöver de
föreskrifter som centralstyrelsen i sina båda skrivelser har begärt upphävda
medför bl. a. den nya kyrkohandboken för svenska kyrkan som 1986 och 1987 års
kyrkomöten har antagit, att ytterligare några föreskrifter i kyrkolagen bör
upphävas (se avsnitt 2.2.1).

Regeringen har den 2 juni 1988 (Reg. Skr. 1988:2) beslutat
att inhämta kyrkomötets yttrande över inom civildepartementet upprättade
förslag till

1.
lag om ändring
i kyrkolagen,

2.
lag om
upphävande av tio författningar på det kyrkliga området,

3.
lag om ändring
i kyrkolagen,

4.
lag om
upphävande av fyra författningar på det kyrkliga området,

5.
lag om
landgille och städja för vissa församlingskyrkors fastigheter i Lunds och
Göteborgs stift.

Vidare beslutade regeringen att bereda kyrkomötet
tillfälle att ta del av vad som hade anförts om en samlad lagstiftning för
svenska kyrkan.

Kyrkomötets yttrande (kyrkomötets skrivelse 1988:12 och
kyrkolagsutskottets betänkande 1988:10) bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 1 och 2.

Kyrkomötet har i sitt yttrande godtagit lagförslagen och
instämt i bedömningen när det gäller en samlad lagstiftning för svenska kyrkan.

Av de till kyrkomötet i Reg. Skr. 1988:2 överlämnade
lagförslagen tar jag i det följande upp endast de två första förslagen
(avsnitten 2.2.1, 2.2.3 och 2.2.4). Förslagen under p. 3 och 4 ovan, som är
avsedda att träda i kraft vid årsskiftet 1989/90, avser jag återkomma med under
våren 1989. Lagförslaget under p. 5 ovan har tagits upp i det
lagstiftningsärende som regeringen tidigare i dag har behandlat och som avser
kompletteringar till reformen av svenska kyrkans organisation pä lokal- och
stiftsplanet.

I det följande tar jag också upp frågan om att upphäva 19
kap. 18 § kyrkolagen (avsnitt 2.2.2). 1988 års kyrkomöte har anhållit att
regeringen föreslår riksdagen att denna bestämmelse upphävs. Kyrkomötets
skrivelse 1988:18 och kyrkolagsutskottets betänkande 1988:13 bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 3 och 4.

Prop.
1988/89:17

2 Föredraganden

2.1 En samlad lagstiftning för svenska kyrkan

Min bedömning: Regeringen bör inte nu lägga fram något
förslag till en samlad lagstiftning för svenska kyrkan, utan först avvakta att
det pågående reformarbetet pä kyrkans område i huvudsak genomförs.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag: Utredningen har
föreslagit att de centrala reglerna om svenska kyrkan förs samman i en ny
kyrkolag. Lagen föreslås innehålla bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan,
svenska kyrkans organisation och personal, kyrklig egendom samt kyrkliga val.
Lagförslaget innehåller 571 paragrafer fördelade på 21 kapitel. Utanför lagen

har
lämnats begravnings- och folkbokföringsförfattningarna. De grundlag- Prop.
1988/89:1/ gande föreskrifterna om svenska kyrkan som trossamfund och om
kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska kyrkan som finns
intagna i lagen (1982:942) om svenska kyrkan (ändrad senast 1985:868) har av
konstitutionella skäl inte tagits med i lagförslaget. Utredningen har
föreslagit att den nya kyrkolagen skall träda i kraft den 1 januari 1990.

Remissinstanserna: Utredningens förslag om en samlad
kyrkolagstiftning möts positivt av samtliga remissinstanser. Uppfattningarna
går däremot något isär när det gäller omfattningen av, innehållet i och
formerna för en sådan lagstiftning. Några remissinstanser föreslår en senare
tidpunkt för ikraftträdandet.

Kyrkomötet instämmer i min bedömning (KL 1988:10 s. 7, kskr.
12).

Skälen för min bedömning: Kyrkoförfattningsutredningen har
i förslaget till en ny kyrkolag i sak utgått från gällande författningar, som
huvudsakligen endast bearbetats redaktionellt och språkligt. Utredningen har
dock arbetat in de författningsändringar som föreslagits av kyrkomusikerutredningen
(Kn 1980:04) i betänkandet (SOU 1985:55) Musiken i svenska kyrkan, 1982 års
kyrkokommitté (Kn 1982:05) i slutbetänkandet (SOU 1986:17 och 18) Framtid i
samverkan och kyrkobyggnadsutredningen (C 1984:01) i betänkandet (Ds C 1986:11)
Kulturhistorisk tillsyn över den kyrkliga miljön. Sedan utredningen
presenterade sitt förslag våren 1987 har betydande ändringar av
författningsunderlaget beslutats eller aviserats. Dessa får mer eller mindre
påtaglig betydelse för innehållet och dispositionen i en eventuell samlad
kyrkolagstiftning. Jag vill här peka på några sådana områden.

Kyrkokommitténs förslag har överarbetats och i stora delar
tagits in i de sex nya lagar och ändringar i aderton andra författningar som
riksdagen har beslutat om den 8 april 1988 (prop. 1987/88:31 och 67, KU 30, rskr.
181). Detsamma gäller de av kyrkoförfattningsutredningen föreslagna bestämmelserna
om prästämbetet, vilka dock har utvidgats till att avse det kyrkliga ämbetet i
vidare bemärkelse. Lagarna träder i kraft den 1 januari respektive den 1 juli
1989. Organisationsreformen på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan kommer
därefter - som kyrkokommittén också föreslagit - att vara genomförd i alla
delar den 1 januari 1992.

Kyrkomusikerutredningens förslag har överarbetats av en
arbetsgrupp (C 1987: A) inom civildepartementet. Arbetet har resulterat i prop.
1987/88:144 om musiken i svenska kyrkan, som för närvarande behandlas i
riksdagen. I propositionen föreslås en ny lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan.
Lagen avses träda i kraft den 1 januari 1990.

Kyrkobyggnadsutredningens förslag har - med undantag för
dess förslag om s. k. övertaliga kyrkor - arbetats in i 4 kap. lagen (1988:950)
om kulturminnen m. m. Lagen antogs av riksdagen den 8 juni 1988 (prop.
1987/88:104, KrU 21, rskr. 390). Med anledning av vad som har förutskickats i
den proposition som låg till grund för riksdagens nyssnämnda beslut föreslår
jag att vissa föreskrifter i 26 och 27 kap. 1686 års kyrkolag samt lagen
(1968:738) med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad upphävs (se
avsnitt 2.2.3).

Utöver detta pågår ett kompletterande utredningsarbete i
olika frågor på kyrkans område. Inom civildepartementet sker bl. a. en
utvärdering av 1982

års
kyrkomötesreform. Vidare ser en särskild arbetsgrupp (C 1987:C) över de olika
föreskrifterna för de icke-territoriella församlingarna. Jag vill i
sammanhanget också nämna att det för närvarande inom civildepartementet pågår
ett arbete med att se över reglerna för förvaltningen av vissa äldre domkyrkor,
föreskrifterna om den kyrkliga beredskapen samt vissa kyrkliga valfrågor. Under
våren 1988 har under finansdepartementet tillsatts en kommitté som skall utreda
formerna för överförandet av huvudmannaskapet för folkbokföringen till de
lokala skattemyndigheterna och försäkringskassorna under år 1991. I det
utredningsarbetet kommer att ingå frågor av betydelse för lagstiftningen på det
kyrkliga området.

Det omfattande reformarbete som jag kortfattat har
beskrivit beräknas vara i allt väsentligt slutfört och genomfört till år 1992.

Under år
1989 påbörjas och genomförs i stora delar en omfattande förändring av
organisationen på kyrkans lokal- och stiftsplan. Som några remissinstanser har
framhållit finns det flera skäl som talar för att vänta med en samlad
lagstiftning för svenska kyrkan. Det är sålunda enligt min mening lämpligt att
den nya organisationen får genomföras och verka en tid innan de nyligen
beslutade lagarna tas in i en samlad lag för svenska kyrkan. Vidare bör
resultatet av pågående utredningsarbete avvaktas, innan förslag läggs fram om
en samlad kyrkolagstiftning. Därtill bör det, med hänsyn till vad flera
remissinstanser har framhållit, närmare övervägas om det inte går att i en
samlad lagstiftning för svenska kyrkan arbeta in sådana föreskrifter som i dag
måste ges i lagen (1982:942) om svenska kyrkan. Detta förutsätter att begreppet
"lagen om svenska kyrkan" mönstras ut ur övergångsbestämmelserna
till regeringsformen.

Det fortsatta reformarbetet bör vidare ske så, att kyrkan
ges tillräcklig tid att överväga vilka föreskrifter som behövs efter ett
upphävande av 1686 års kyrkolag och därtill hörande författningar.

Jag lägger därför inte nu fram något förslag till en ny
kyrkolag, utan avser att senare komma åter till regeringen i dessa
lagstiftningsfrågor.

Prop.
1988/89:17

2.2 Upphävande av äldre författningar m. m. 2.2.1 Föreskrifter inom kyrkomötets
normgivningskompetens

Mitt förslag: På det kyrkliga området upphävs vid utgången
av år 1988 flera författningar och ett antal föreskrifter i 1686 års kyrkolag.
De gäller sådana ämnen där kyrkomötet har möjlighet att meddela egna
föreskrifter.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag överensstämmer i
huvudsak med mitt (slutbetänkandet del 1 s. 35-43 och 210-213). Utredningen har
dock föreslagit att 1686 års kyrkolag upphävs i dess helhet.

Remissinstanserna: Utredningens förslag i nu aktuella
delar lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Kyrkomötet tillstyrker förslaget (KL 1988:10 s. 7, kskr.
12).

Skälen för mitt förslag: Som framgår av avsnitt 2.1 avser
jag inte nu att lägga fram något förslag om att upphäva 1686 års kyrkolag. Jag
föreslår i

stället i det följande att skilda föreskrifter i
kyrkolagen upphävs i samband Prop. 1988/89:17 med att andra tillhörande
eller närstående författningar upphävs.

Den närmare fördelningen av normgivningskompetensen mellan
staten och kyrkan sker genom att riksdagen delegerar normgivningskompetens till
kyrkomötet i de ämnen som anges i punkt 10 övergångsbestämmelserna till
regeringsformen. Normgivningskompetensen delegeras genom föreskrifter i lagen
(1982:942) om svenska kyrkan. Enligt 7 § nämnda lag har kyrkomötet getts
möjlighet att genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:
svenska kyrkans lära, svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament,
gudstjänst och övriga handlingar, kollekter, central verksamhet för
evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni, kyrkomötets
arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyrkomötet. Enligt ett i
riksdagen vilande lagförslag ges kyrkomötet från och med den 1 juli 1989
befogenhet att meddela föreskrifter också om det kyrkliga ämbetet (jfr prop.
1987/88:31 avsnitt 4).

Kyrkomötet har med stöd av det givna bemyndigandet
beslutat bl. a. kyrklig kungörelse (SKFS 1983:3) om Den svenska evangelieboken
(ändrad senast SKFS 1988:5), kyrklig kungörelse (SKFS 1986:2) om antagande av
ny psalmbok för svenska kyrkan samt kyrklig kungörelse (SKFS 1986:3) om
antagande av ny kyrkohandbok för svenska kyrkan (omtryckt SKFS 1987:2).

Jag vill även erinra om att äldre regeringsförfattningar
inom kyrkomötets normgivningsområde viker för nya föreskrifter som har
beslutats av kyrkomötet och dess organ (punkt 3 övergångsbestämmelserna till
1982 års ändringar i punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen). Det
är emellertid förutsatt att regeringen fortlöpande - efter framställningar från
kyrkomötet - upphäver konkurrerande regeringsförfattningar. Jag avser också att
senare efter samråd med svenska kyrkans centralstyrelse föreslå regeringen att
i enlighet med förslag av kyrkoförfattningsutredningen upphäva ett stort antal
sådana författningar.

Förutom upphävande av 1686 års kyrkolag har
kyrkoförfattningsutredningen föreslagit att bl. a. följande sex lagar skall
upphävas den 1 januari 1990, nämligen

1.
lagen (1927:25)
innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång,

2.
lagen (1927:26)
innefattande ändring i gällande stadganden om allmänt skriftermål,

3.
lägen (1927:28)
innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan
plats än i kyrka,

4.
lagen
(1942:118) om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst,

5.
lagen
(1975:1190) om andra allmänna gudstjänster än högmässa,

6.
lagen
(1976:173) om gemensamt nattvardsfirande mellan svenska kyrkan och andra
kristna samfund i landet.

De angivna sex lagarna ligger samtliga inom området för
kyrkomötets normgivningskompetens. Lagarna bör därför i mån av behov ersättas
av en inomkyrklig reglering. Kyrkomötet har redan beslutat om en ny kyrkohandbok,
som i sin helhet trätt i kraft påskdagen 1988. Några av föreskrifterna och
anvisningarna i den nya kyrkohandboken kommer - liksom redan får anses

1 * * Riksdagen 1988/89.1 saml. Nr 17

ha gällt
för 1942 års kyrkohandbok - att stå i strid med vissa bestämmelser i 19 Prop.
1988/89:17

och 21-23
kap. kyrkolagen. Möjligheterna för kyrkomötet att meddela

föreskrifter
om det kyrkliga ämbetet berör bl. a. vissa bestämmelser i 19 kap.

kyrkolagen.
Som anges i prop. 1987/88:31 (avsnitt 4.5) bör föreskrifterna i

lagen
(1982:942) om svenska kyrkan om prästämbetet (13-15 §§) upphävas

när av
kyrkomötet meddelade föreskrifter om det kyrkliga ämbetet träder i

kraft. Jag avser att efter samråd med svenska kyrkans
centralstyrelse

återkomma
till regeringen med förslag i dessa frågor vid ett senare tillfälle.

Efter förslag av svenska kyrkans centralstyrelse har 1988
års kyrkomöte beslutat dels en kyrklig kungörelse (SKFS 1988:2) om firande av
nattvard, m. m. i vilken regleras bl. a. icke prästvigdas medverkan vid
nattvardens utdelande, dels en kyrklig kungörelse (SKFS 1988:3) om platsen för
prästvigning, m. m.

Centralstyrelsen har begärt att bl. a. lagen (1927:25)
innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång och lagen
(1975:1192) om ändring i kyrkolagen skall upphävas vid utgången av år 1988.
Däremot bör enligt centralstyrelsens mening lagen (1976:173) om gemensamt nattvardsfirande
mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund i landet upphävas tidigast vid
utgången av år 1989. Jag lägger därför inte nu fram något förslag beträffande
denna lag.

Eftersom jag, som framgått av avsnitt 2.1, inte avser att
föreslå att 1686 års kyrkolag ersätts med en ny samlad kyrkolagstiftning före
år 1992, har jag inte något att erinra mot att övriga berörda lagar redan nu
upphävs. Det innebär i sin tur att ett antal stadganden i kyrkolagen och
tillhörande ändringsförfattningar samtidigt bör upphävas. De föreskrifter som
berörs är följande:

-
2 kap. 3 §
kyrkolagen om gudstjänster på sön- och högtidsdagar samt veckopredikningar med
tillhörande ändringsförfattningar, lagen (1898:90 s. 1) innefattande ändring i
2 kap. 3 § kyrkolagen och lagen (1910:29 s. 2) innefattande ändring i 2 kap. 3,
4 och 8 §§ kyrkolagen,

-
2 kap. 4 §
kyrkolagen om ottesång,

-
2 kap. 8 §
kyrkolagen om passionspredikningar m. m.,

-
lagen
(1975:1191) om ändring i kyrkolagen,

-
11 kap. 12 §
kyrkolagen om platsen för nattvardens utdelande,

-
19 kap. 6 §
kyrkolagen om villkor för ordination av en präst,

-
21 kap.
kyrkolagen om sätt att ordinera en vald biskop,

-
22 kap. 1 och 2
§§ kyrkolagen om plats för prästvigning och om vigningsakten,

-
23 kap. 1 §
kyrkolagen om installation av kyrkoherde i en församling.

Över vad jag här föreslagit har kyrkomötet yttrat sig och
har därvid tillstyrkt upphävandena.

Jag föreslår alltså att nu berörda lagar och de angivna föreskrifterna
i kyrkolagen upphävs vid utgången av år 1988.

2.2.2 19 kap. 18 § kyrkolagen

Prop.
1988/89:17

Mitt förslag: 19 kap. 18 § kyrkolagen upphävs vid utgången
av år 1988.

Kyrkomötets förslag överensstämmer med mitt (KL 1988:13, kskr.
18).

Skälen för mitt förslag: 19 kap. 18 § kyrkolagen
innehåller föreskrifter om vad en präst skall iaktta om han vill resa bort från
sin församling och om tjänstens uppehållande genom en annan präst i sådant
fall. Paragrafen innehåller också en bestämmelse om straff vid försummelse i
denna del eller vid lång bortovaro från församlingen utan giltigt skäl.

Till behandling vid 1988 års kyrkomöte förelåg en motion
(1988:27) om att öppna möjligheter för församlingspräster att i tjänsten delta
och medverka vid konfirmand- och ungdomsläger samt annan församlingsverksamhet
som förläggs utanför pastoratets gränser samt om möjlighet för domkapitlet att
i förekommande fall därvid utse vikarier och vice pastor.

Av kyrkolagsutskottets utredning (se KL 1988:13) framgår
att bestämmelserna i 19 kap. 18 § kyrkolagen avser förhållanden som i dag är
till största delen reglerade i annan ordning. Kyrkoförfattningsutredningen har
också i sitt slutbetänkande (SOU 1987:4) En ny kyrkolag m. m. gjort bedömningen
att paragrafen numera saknar praktisk betydelse (s. 39).

Som utskottet visat har kyrkolagsbestämmelsen dock tagits
till intäkt för att präster inte medges rätt att i tjänsten delta i olika typer
av församlingsverksamhet utanför pastoratet. Att olika synsätt råder på
tillämpligheten av ifrågavarande stadgande är enligt utskottets mening inte
tillfredsställande. Utskottet anser inte heller att en gammal bestämmelse i
kyrkolagen skall vara ett hinder för berörda parter på arbetsmarknaden att i
avtal kunna reglera sådant som är angeläget och nödvändigt för ett väl
fungerande församlingsliv. Exempel härpå är det i motionen framförda
önskemålet.

Jag delar kyrkolagsutskottets uppfattning och biträder
kyrkomötets förslag att 19 kap. 18 § kyrkolagen upphävs vid utgången av år
1988. Såsom utskottet påpekat ankommer det sedan på arbetsmarknadens parter att
lösa de frågor som aktualiseras av kyrkomötesmotionen i sedvanliga
arbetsrättsliga former, utan hinder av de begränsningar som synes följa av
nuvarande kyrkolag.

2.2.3 Föreskrifter om kyrkobyggnader och kyrkliga
inventarier

Mitt förslag: Lagen (1968:738) med bestämmelser om
godkännande av kyrkobyggnad liksom föreskrifterna i 26 och 27 kap. kyrkolagen
om godkännande av staten för att uppföra en kyrka eller anlägga en kyrkotomt
eller för att avyttra kyrkliga inventarier upphävs.

Föreskrifterna i 26 kap. kyrkolagen om förvaring av
kyrkliga inventarier upphävs också.

Kyrkomötet tillstyrker förslaget (KL 1988:10 s. 9, kskr.
12). Skälen för mitt förslag: För kyrkobyggnaderna och deras inventarier finns
grundläggande föreskrifter i 1686 års kyrkolag. I 26 kap. 6 § kyrkolagen

stadgas bl. a. ett förbud att överlåta lös egendom som
tillhör kyrkan. I 8 § samma kapitel finns bestämmelser om förvaring av kyrkans
egendom i kyrkokistor. Bestämmelserna i kyrkolagen om kyrkliga inventarier
kompletteras med bestämmelser i förordningen (1942:929) om vården av vissa
kyrkliga inventarier (ändrad senast 1976:501). Enligt 27 kap. 1 § kyrkolagen
skall bl. a. regeringen underrättas då någon ämnar bygga en kyrka eller ett
kapell. I lagen (1968:738) med bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad
föreskrivs emellertid att - utan hinder av nämnda lagrum i kyrkolag - ett
förslag till uppförande av församlings kyrkobyggnad får godkännas av den
myndighet som regeringen bestämmer. Enligt 28 § 2 mom. kungörelsen (1920:744)
med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet (ändrad senast
1968:739) granskas och godkänns förslag till kyrkobyggnader av riksantikvarien
(dvs. riksantikvarieämbetet och statens historiska museer). I samma författning
finns också ytterligare föreskrifter i fråga om till-, på- eller ombyggnad samt
rivning eller flyttning av bl. a. kyrkobyggnader.

Som jag
tidigare har nämnt har riksdagen nyligen antagit lagen (1988:950) om
kulturminnen m. m. 1 dess 4 kap. finns bestämmelser om kyrkliga kulturminnen.
Enligt förarbetena till lagen (prop. 1987/88:104, s. 59 ff) skall statens
tillsyn över kyrkobyggnader och begravningsplatser samt kyrkliga inventarier
begränsas till att tillgodose enbart de kulturhistoriska intressena, inbegripet
de konstnärliga värdena. Däremot skall liksom hittills domkapitlets yttrande
inhämtas över förslag till en ny kyrka eller kyrkotomt. I propositionen anges
att regeringen avser att upphäva bl. a. 1942 års förordning och 1920 års
kungörelse. För att helt genomföra de uttalade intentionerna att öka kyrkans
frihet också på detta område, krävs emellertid att nämnda bestämmelser i 26 och
27 kap. kyrkolagen samt 1968 års lag upphävs i samband med att lagen om
kulturminnen m.m. träder i kraft den 1 januari 1989. Jag föreslår därför att så
sker.

Prop. 1988/89:17

2.2.4 Lagen (1925:456) angående anlitande av kyrkofonden
för uppförande av prästgårdar inom vissa delar av Härnösands och Luleå stift

Mitt
förslag: Möjligheterna till räntefria lån från kyrkofonden för uppförande av
prästgårdar i vissa delar av Härnösands och Luleå stift skall upphöra. 1925 års
lag i detta ämne skall upphävas.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag överensstämmer med
mitt (slutbetänkandet del 1 s. 121-128).

Remissinstanserna: Utredningens förslag har lämnats utan
erinran av remissinstanserna.

Kyrkomötet tillstyrker förslaget (KL 1988:10 s. 8, kskr.
12).

Skälen för
mitt förslag: Enligt lagen (1925:456) angående anlitande av kyrkofonden för
uppförande av prästgårdar inom vissa delar av Härnösands och Luleå stift
(ändrad 1951:576) får regeringen medge att från kyrkofonden lämnas räntefria
lån till pastorat för att bygga prästgårdar i Härnösands och Luleå stift.
Förutsättningen för att ett dylikt lån skall kunna lämnas är att det saknas en tjänlig
prästgård i pastoratet för en kyrkoherde eller komminister som är stationerad
på en ort av utpräglad ödesbygdskaraktär. En ytterligare

10

förutsättning är att
nybyggnaden av en prästgård med hänsyn till de Prop. 1988/89:17 ekonomiska
förhållandena i pastoratet måste anses medföra en oskäligt stor börda för
pastoratet och dess innevånare.

1925
års lag lär i praktiken ha tillämpats endast en gång. Detta skedde år 1967 då
ett lån lämnades till ett pastorat i Härnösands stift. Genom ändringar i lagen
(1970:940) om kyrkliga kostnader (ändrad senast 1987:76) har från och med år
1983 kyrkofonden fått en ny och väsentligt utvidgad funktion när det gäller att
utjämna kostnaderna mellan församlingar och pastorat. Den nya kyrkofondslagen,
som träder i kraft den 1 januari 1989, innebär ingen väsentlig ändring vad
gäller möjligheterna att ge pastoraten allmänt och extra utjämningsbidrag. Till
detta kommer att genom en ändring (SFS 1987:77) i lagen (1970:939) om
förvaltning av kyrklig jord det tidigare tjänstebostads-systemet för präster
reformerats. Pastoraten får numera själva bestämma om en tjänstebostad skall
tillhandahållas en präst. Den nya kyrkofondslagen är därtill avsedd att i
princip uttömmande reglera användningen av kyrkofonden. Det anförda utgör
enligt min mening tillräckliga skäl för att upphäva 1925 års lag.

I
anslutning till upphävandet av 1925 års lag avser jag att, i enlighet med kyrkoförfattningsutredningens
förslag, föreslå regeringen att upphäva ämbetsskrivelsen den 10 december 1971
till statskontoret med provisoriska bestämmelser om lån och anslag ur
kyrkofonden för uppförande av prästgårdar å vissa orter.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom civildepartementet upprättats förslag
till

1.
lag om ändring i kyrkolagen,

2.
lag om upphävande av tio lagar
på det kyrkliga området.

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att anta de upprättade
lagförslagen

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om en samlad
lagstiftning för svenska kyrkan (avsnitt 2.1).

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och
det ändamål som föredraganden har hemställt om.

11

Prop.
1988/89:17 Bilaga 1

KYRKOM Ö TET KYRKOM Ö TETS SKRIVELSE 1988:12

1988-08-23

REGERINGEN

Kyrkolagsutskottets bet ä nkande 1988:10 med anledning av

regeringens skrivelse om upph ä vande av vissa f ö rfattning-

ar p å det kyrkliga omr ä det m.m. (RegSkr 1988:2)_

./. Med ö verl ä mnande av n ä mnda bet ä nkande f å r jag anm ä la att

kyrkom ö tet det 23 augusti 1988 bifallit vad utskottet hemst ä llt.

G ö ran Å strand

/Bengt T ö rnell

12

Kyrkolagsutskottets betänkande 1988:10

med anledning ay regeringens skrivelse om upphävande av
vissa författningar på det kyrkliga området m. m. (Reg Skr 1988:-2)

Prop.
1988/89:17 Bilaga 2

REGERINGENS SKRIVELSE

Till
utskottet har h ä nvisats regeringens skrivelse till kyrkom ö tet
1988:2, i vilken regeringen har f ö rklarat sig vilja inh ä mta kyrkom ö tets
yttrande ö ver f ö ljande lagf ö rslag:

1.
Lag om ä ndring i
kyrkolagen

2.
Lag om upph ä vande av
tio f ö rfattningar p å det kyrkliga omr å det

3.
Lag om ä ndring i
kyrkolagen

4.
Lag om upph ä vande av
fem f ö rfattningar p å det kyrkliga omr å det

5.
Lag om landgille och st ä dja f ö r vissa f ö rsamlingskyrkors
fastigheter i Lunds och G ö teborgs stift

Regeringen
har dessutom i skrivelsen redovisat sk ä len f ö r att inte nu l ä gga fram n å got f ö rslag
till en samlad lagstiftning f ö r svenska kyrkan.

Betr ä ffande
inneh å llet i regeringens skrivelse h ä nvisar utskottet till de olika avsnitten i den f ö ljande
framst ä llningen.

L ä ron ä mnden har
yttrat sig ö ver regeringens skrivelse. Yttrandet 1988:2 fogas
som bilaga 1 till bet ä nkandet.

De
f ö r yttrande ö verl ä mnade lagf ö rslagen har f ö ljande lydelse.

13

1 Förslag till Prop. 1988/89:17

Lag om ändring i kyrkolagen '

Härigenom
föreskrivs i fråga om kyrkolagen

dels
alt 2 kap. 3. 4 och 8 S§, 11 kap. 12 §. 19 kap. 6 §. 21 kap.. 22 kap. 1 och 2 §§.
23 kap. I § samt 26 kap. 6 och 8 §§ skall upphöra att gälla,

dels
att bestämmelserna i 27 kap. 1 § till den del dessa avser skyldighet ■ att
underrätta regeringen om uppförandet av kyrkobyggnader skall upphöra att
gälla.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1989.

14

2 Förslag
till Prop. 1988/89:17

Lag om upphävande av tio författningar på det kyrkliga ''

området

Härigenom föreskrivs följande.

Följande författningar skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1988, nämligen

1.
lagen (1898:90 s.
1) innefattande ändring i 2 kap. 3 § kyrkolagen,

2.
lagen (1910:29 s.
2) innefattande ändring i 2 kap. 3, 4 och 8 §§ kyrkolagen,

3.
lagen
(1925:456) angående anlitande av kyrkofonden för uppförande av prästgårdar inom
vissa delar av Härnösands och Luleå stift,

4.
lagen (1927:25)
innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång,

5.
lagen (1927:26)
innefattande ändring i gällande stadganden om allmänt skriftermål.

6.
lagen (1927:28)
innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan
plats än i kyrka,

7.
lagen (1942:118)
om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst,

8.
lagen
(1968:738) med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad,

9. lagen (1975:1190) om andra allmänna gudstjänster än
högmässa,

10. lagen (1975:1192) om ändring i kyrkolagen.

15

3 Förslag
till Prop. 1988/89:17

Lag om ändring i kyrkolagen

Härigenom
föreskrivs att 2 kap. 13 § och 14 kap. 1 § kyrkolagen skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1989.

16

4 Förslag
till Prop. 1988/89:17

Lag om upphävande av fem författningar på det kyrkliga Bilaga 2

området

Härigenom
föreskrivs följande.

Följande
författningar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989, nämligen

1.
förordningen den 4 november
1772 angående Sabbatens firande samt vissa helgdagars flyttning eller
indragning,

2.
förordningen (1872:55 s. 2)
angående ändring i gällande stadganden rörande gudstjänst vid häradsting.

3.
lagen (1910:29 s. 2)
innefattande ändring i 2 kap. 13 § kyrkolagen,

4.
lagen (1952:48) angående tiden
för firande av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen,

5.
lagen (1976:173) om gemensamt
nattvardsfirande mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund i landet.

17

5 Förslag
till Prop. 1988/89:17

Lag om landgille och städja för vissa församlingskyrkors '

fastigheter
i Lunds och Göteborgs stift

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Denna lag innehåller
bestämmelser om avgifter för sådana församlingskyrkors fastigheter i Lunds och
Göteborgs stift som skall brukas under en prästgård eller annat visst hemman
och för vilka landgillet och städjan vid ett åbobyle inte har fastställts av
kammarkollegiet efter skattläggning.

2
§ Egendomsnämnden prövar frågor
om storleken av den avgift som skall betalas till församiingsk>rkan.

3 §
Egendomsnämndens beslut får överklagas hos kammarkollegiet.

Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Genom
lagen upphävs Kungl. Maj:ts brev den 8 februari 1867 och

kammarkollegiets kungörelse (1867:9 s. 7) angående landgille och städja

för vissa kyrkolägenheter i Skåne, Halland och Blekinge.

18

Prop.
1988/89:17 Bilaga 2 UTSKOTTET

Utskottet behandlar de olika delarna i regeringens
skrivelse avsnittsvis, i samma ordning som de tagits upp i skrivelsen

1 En samlad lagstiftning f ö r svenska kyrkan

I regeringens skrivelse l ä mnas en redog ö relse f ö r de olika sk ä l
som finns f ö r att inte nu l ä gga fram n å got
f ö rslag till samlad lagstiftning f ö r svenska kyrkan. H ä r n ä mns bl.a.

betydande ä ndringar av
det f ö rfattningsunderlag kyrkof ö rfattningsutredningen har haft att utg å fr å n

kompletterande utredningsarbete som p å g å r inom
kyrkans omr å de

behovet av att n ä rmare
ö verv ä ga f ö rh å llandet mellan en ny kyrkolag och lagen om svenska kyrkan.

Utskottet konstaterar f ö ljande.

Det ankommer inte p å
utskottet eller kyrkom ö tet att pr ö va sk ä len f ö r att regeringen i ett visst l ä ge inte l ä gger
fram ett lagf ö rslag. Med h ä nsyn till den klara och ö vertygande redog ö relsen
i regeringens skrivelse vill utskottet ä nd å uttala att det ä r
utskottets egen bed ö mning att fr å gan om en ny kyrkolag b ö r avvakta inledningsskedet i den f ö rest å ende,
genomgripande reformen p å lokal- och stiftsplanet i svenska
kyrkan.

2 Upph ä vande av ä ldre f ö rfattningar inom omr å det f ö r kyrko

m ö tets normgivningskompetens

I regeringens skrivelse f ö rtecknas ett antal f ö rfattningar,
samt vissa f ö reskrifter i 1686 å rs kyrkolag, som nu b ö r upph ä vas. I skrivelsen anf ö rs flera olika sk ä l.
Vissa av f ö reskrifterna ö verensst ä nuner
inte med den av kyrkom ö tet antagna kyrkohandboken. Betr ä ffande andra har Svenska kyrkans centralstyrelse
gjort framst ä llning d ä rf ö r att de
hindrar f ö rslag som centralstyrelsen l ä gger fram f ö r
kyrkom ö tet. Ytterligare andra kan redan nu
upph ä vas som en f ö ljd av kyrkof ö rfattningsutredningens
f ö rslag.

Utskottet tillstyrker de f ö reslagna upph ä vandena, som å terfinns i lagf ö rslagen
1 och 2.

3 1867 å rs kung ö relse ang å ende landgille och st ä dja

I regeringens skrivelse redog ö rs f ö r den
historiska bakgrunden till brukningsr ä tten
till lokalkyrkornas jordar mot landgille och st ä dja. Regeringens f ö rslag i
denna del ä r att egendomsn ä mnden, i st ä llet
f ö r som nu f ö rsamlingen, skall pr ö va storleken av dessa nyttjandeavgifter. Den sakliga bakgrunden, ä r att f ö rsamlingen,
fr å n och med ikrafttr ä dandet av den nya lagen om f ö rvaltningen av kyrklig jord, inte l ä ngre skall f ö rvalta
jorden p å f ö rsamlingskyrkas fastigheter. I avv ä gningen
mellan att l å ta best ä mmander ä tten
i fr å ga om landgillena ö verg å antingen
till pastoraten eller till egendomsn ä mnden,
har regeringen f ö reslagit det senare.

19

Prop.
1988/89:17 Bilaga 2

Utskottet tillstyrker det
genom skrivelsen framlagda lagförslaget

(p.
5).

4 R ä ntefria l å n f ö r uppf ö rande av vissa pr ä stg å rdar

I regeringens skrivelse f ö resl å s att den s ä rskilda m ö jligheten
till r ä ntefria l å n ur kyrkofonden enligt lagen (1925:456) ang å ende anlitande av kyrkofonden f ö r uppf ö rande
av pr ä stg å rdar inom vissa delar av H ä rn ö sands och Lule å
stift skall upph ö ra och att lagen d ä rf ö r upph ä ves. Lagen, som l ä r
ha till ä mpats en g å ng sedan 1925, saknar tydligen betydelse, s ä rskilt med h ä nsyn
till kyrkofondsreformen och f ö r ä ndringarna i tj ä nstebostadssystemet.

Utskottet tillstyrker det framlagda lagf ö rslaget, som å terfinns
i p.2.

5 F ö reskrifter om de allm ä nna helgdagarna

I dag finns ett antal f ö rfattningsregler
om helgdagar - kyrkliga s å v ä l som borgerliga helgdagar.Kyrkof ö rfattningsutredningen
har f ö reslagit en lag om allm ä nna helgdagar. Enligt den f ö reslagna lagen skall med helgdagar avses s ö ndagar, l å ngfredagen,
annandag p å sk, Kristi Himmelsf ä rdsdag, annandag pingst, midsommardagen och alla helgons
dag samt, i den m å n de inte infaller p å s ö ndagar, ny å rsdagen, trettondag jul, f ö rsta maj, juldagen och annandag jul. I Kyrkof ö rfattningsutredningens f ö rslag å terfinns
inte de som s.k. kyrkliga helgdagar betecknade kyndelsm ä ssodagen, Marie beb å delsedag, p å skdagen, pingstdagen och mickelsm ä ssodagen. De infaller i och f ö r sig p å
s ö ndagar, varf ö r den nya regleringen inte inneb ä r n å gon ä ndring i sak.

I regeringens skrivelse anm ä ls att regeringen har f ö r avsikt att
l ä gga fram f ö rslag till riksdagen om en lag om allm ä nna helgdagar i ö verensst ä mmelse med kyrkof ö rfattningsutredningens
f ö rslag. F ö r att ge kyrkom ö tet
tillf ä lle att f ö rbereda och besluta egna f ö reskrifter i ä mnet
b ö r de f ö rfattningar som reglerar de kyrkliga helgdagarna
upph ä vas.

Utskottet konstaterar att det principiellt sett viktiga
sambandet mellan kyrkans helgdagar och det borgerliga samh ä llets nu uppl ö ses
i formellt avseende. I praktiken uppst å r
det inte nu n å gon saklig f ö r ä ndring, utan
sambandet best å r. De kyrkliga ben ä mningarna kommer att best å ä ven i den
nya borgerliga regleringen. Kyrkof ö rfattningsutredningen
kommenterar detta p å f ö ljande s ä tt:

"Enligt v å r
mening b ö r begreppet helgdag, ä ven om det ocks å
har en kyrklig ineb ö rd, kunna anv ä ndas i en borgerlig reglering. Helgdagsbegreppet ä r v ä l f ö rankrat i det allm ä nna medvetandet i dess betydelse av vilodag. Att ers ä tta det med ett annat begrepp torde endast skapa f ö rvirring. Ett bibeh å llande av begreppet helgdag i lagen och andra f ö rfattningar inneb ä r
dessutom att f ö ljd ä ndringar inte beh ö ver g ö ras i de borgerliga f ö rfattningar
som i dag anknyter till detta begrepp.

I lagens inledning b ö r
f ö reskrivas att lagen endast
behandlar vad som ä r helgdag i lag eller f ö rordning. Till ä mpningsomr å det f å r h ä rigenom en uttrycklig begr ä nsning till ä mnen
inom riksdagens eller regeringens normgivningskompetens. Vilka dagar som skall

20

Prop.
1988/89:17

Bilaga
2

anses som helgdagar i rent kyrkligt h ä nseende best ä ms
av kyrkom ö tet genom kyrklig kung ö relse." (SOU 1987:4, s. 115)

Rent teoretiskt skulle emellertid sambandet omedelbart
kunna brytas med stora konsekvenser f ö r
kyrkans verksamhet, om det borgerliga samh ä llets
villkor f ö r ä ndrades s å att t.ex. s ö ndagar inte l ä ngre
vore allm ä nna helgdagar. Utskottet vill
uttala f ö rhoppningen att det nuvarande
sambandet i fr å ga om best ä mningen av helgdagarna skall best å , ä ven om
lagstiftningens r ä ckvidd begr ä nsas. Utskottet f ö ruts ä tter att svenska kyrkans centralstyrelse uppm ä rksamt f ö ljer
fr å gans utveckling, s å att det nuvarande sambandet s å l å ngt m ö jligt bevaras.

Utskottet tillstyrker det framlagda lagf ö rslaget, som å terfinns i p.4.

6 F ö reskrifter om r ä tteg å ngsgudstj ä nst

I dag finns det ett flertal f ö rfattningsbest ä mmelser
om r ä tteg å ngsgudstj ä nster - den grundl ä ggande i 2 kap. 13 § kyrkolagen.

I regeringens skrivelse h ä nvisas till kyrkof ö rfattningsutredningen
ä ven i denna del. M ö jligheten att h å lla
r ä tteg å ngsgudstj ä nst skall finnas kvar, men det beh ö vs enligt regeringens uppfattning inte regler i lag
om en skyldighet f ö r svenska kyrkan att h å lla r ä tteg å ngsgudstj ä nst.
Det ä r, enligt f ö redragande statsr å det,
tillfyllest att kyrkom ö tet meddelar egna f ö reskrifter om s å dana
gudstj ä nster.

Utskottet g ö r f ö ljande kommentar.

R ä tteg å ngsgudstj ä nsten ä r en traditionsrik och levande gudstj ä nstform som kan ge uttryck å t sambandet mellan kristen tro och r ä ttvisa eller mellan r ä ttsv å rd och den r ä ttf ä rdigg ö relse som finns i den kristna k ä rleken. Utskottet ser med tillfredsst ä llelse att regeringen i denna del fr ä mst betonar att m ö jligheten
att h å lla r ä tteg å ngsgudstj ä nst skall finnas kvar. Det s ä kraste s ä ttet
att sl å vakt om denna m ö jlighet vore, enligt utskottet, att bibeh å lla n å got av den
reglering som finns i dag.

Utskottet vill emellertid inte mots ä tta sig en avreglering som ä r en konsekvens av kyrkof ö rfattningsutredningens principer. Fr å gan b ö r ist ä llet regleras i en kyrklig kung ö relse i enlighet med vad regeringen antagit.

Utskottet tillstyrker d ä rf ö r det framlagda f ö rslaget
(p.4).

7 Kyrkliga kulturminnen

I regeringens skrivelse f ö resl å s, som en konsekvens av huvudsakligen
den nya kulturminneslagen, att best ä mmelser
om godk ä nnande av kyrkobyggnad m.m. skall
upph ä vas.

Utskottet tillstyrker det framlagda f ö rslaget, som å terfinns
i p. 1 och 2.

HEMST Ä LLAN

Under å beropande av
vad s å lunda anf ö rts f å r utskottet
hemst ä lla

21

Prop.
1988/89:17 Bilaga 2

att
kyrkom ö tet med anledning av regeringens skrivelse 1988:2 hos regeringen anm ä ler att
kyrkom ö tet tillstyrker de framlagda lagf ö rslagen.

Stockholm
den 19 augusti 1988 P å kyrkolagsutskottets v ä gnar

Karl-Erik
Johansson

Sture
Johansson

N ä rvarande:
Karl-Erik Johansson, ordf., Lars Svensson*, Bengt Ljungqvist, Karl-Axel
Johansson, Solveig Fridh, Gunnar Lindberg, Thomas S ö derberg,
Solveig Eriksson, Sune Holgersson, Yngve Engstr ö m*, Karin Olin, Ingemar Bj ö rck, Carl
Gustaf von Ehrenheim, Per Wihlborg och Ege Eghammer

* ej
n ä rvarande vid slutjusteringen.

22

Prop. 1988/89:17
Bilaga 3

KYRKOM Ö TET

KYRKOM Ö TETS SKRIVELSE 1988:18 1988-08-24

./.

Kyrkolagsutskottets
bet ä nkande 1988:13 med anledning av
motion

offl ö kade m ö jligheter f ö r f ö rsamlingspr ä st att som tj ä nst r ä kna

verksamhet utanf ö r eget pastorat________________

Med ö verl ä mnande av n ä mnda bet ä nkande f å r jag anm ä la att kyrkom ö tet den 24 augusti 1988 bifallit
vad utskottet hemst ä llt.

G ö ran Å strand

é [J~'ihi<M

;ng

/Bengli
T ö rnell

Kyrkolagsutskottets f ™-''

betänkande
1988:13

med anledning av motion om ökade möjligheter för församlingspräst
att som tjänst räkna verksamhet utanför eget pastorat.

Till utskottet har h ä nvisats
motion 1988:27 av Eric Lundqvist i vilken hemst ä lls att kyrkom ö tet hos regeringen anh å ller om s å dan
ä ndring i best ä mmelser och f ö rfattningar,
att f ö rsamlingspr ä st medges r ä tt
att i tj ä nsten deltaga och medverka vid konfirmand-och
ungdomsl ä ger samt annan f ö rsamlingsverksamhet, som f ö rl ä ggs utanf ö r pastoratets gr ä nser
och att domkapitlet i f ö rekommande fall f å r utse vikarier och vice pastor.

Betr ä ffande den n ä rmare motiveringen h ä nvisas till motionen.

R Ä TTSL Ä GET

Den i motionen angivna best ä mmelsen i kyrkolagen 19 kap 18 § reglerar
å tg ä rder vid pr ä sts bortresa. Kyrkof ö rfattningsutredningen har i sitt slutbet ä nkande "En ny kyrkolag mm.", SOU 1987:4,
sid 39 anf ö rt f ö ljande om detta stadgande: "Enligt vad vi inh ä mtat saknar paragrafen numera praktisk betydelse.
Regleringen av olika å tg ä rder i samband med en pr ä sts
tj ä nstledighet ä r numera ersatt av kollektivavtalsbest ä mmelser om pr ä sts
tj ä nstg ö ringsskyldighet (tj ä nstef ö rteckningsavtal f ö r
kyrkliga tj ä nster, TFK)." TFK ä r numera ersatt av avtal f ö r kyrkliga tj ä nster
(AKT). Enligt AKT 9 kap 27 § har pr ä st vid tj ä nsteresa
och f ö rr ä ttning r ä tt till ers ä ttning enligt s ä rskilda
best ä mmelser. Dessa best ä mmelser finns i sin tur intagna i allm ä nna reseavtalet (ARA) med anslutande best ä mmelser.

Den av motion ä ren
aktualiserade fr å gest ä llningen har ocks å varit f ö rem å l f ö r regeringens st ä llningstagande.
Regeringen vidtog inte n å gon å tg ä rd med anledning av en f ö rsamlings framst ä llning
om avtalsreglering av r ä tten f ö r pr ä st till ers ä ttning vid deltagande i l ä gerverksamhet utanf ö r pastoratet, regeringsbeslut 1986-10-09, i ä rende KY 779/86. Motiveringen h ä rf ö r framg å r av ett i ä rendet
avgivet yttrande av statens arbetsgivarverk enligt f ö ljande:

"Fr å gan om s ä rskild
ers ä ttning till pr ä st som deltar i konfirmandl ä ger har inte behandlats mellan parterna p å det statligt reglerade avtalsomr å det p å annat s ä tt ä n att den i
f ö rbig å ende har n ä mnts i samband med diskussioner
mellan SAV och SACO/SR om huruvida en pr ä st
har r ä tt till traktamente under ett
konfirmandl ä ger. SAV konstaterade d å att det inte f ö rel å g n å gon
skyldighet f ö r en pr ä st att delta i konfirmandl ä ger utanf ö r
f ö rsamlingen och att fr å gan s å ledes l å g utanf ö r
det omr å de som kunde bli f ö rem å l f ö r avtalsreglering. N å gon f ö r ä ndring i detta f ö rh å llande har inte skett.

I avvaktan
p å att regeringen tar st ä llning till om arbetsskyl-digheten f ö r pr ä st skall
utvidgas till att omfatta skyldighet av ovan angivet slag f ö resl å r SAV att
regeringen l ä mnar Huddinge

24

Prop. 1988/89:17 Bilaga 4 f ö rsamlings framst ä llning utan å tg ä rd."

Enligt vad utskottet inh ä mtat grundar sig detta st ä llningstagande
p å den best ä mmelsen i 19 kap 18 § kyrkolagen.

FRAGANS TIDIGARE BEHANDLING

Fr å gan har behandlats vid ett flertal
tillf ä llen vid tidigare kyrkom ö ten, senast 1985.

I sitt bet ä nkande KL1985:9
behandlade utskottet fr å gan om r ä tt f ö r pr ä st att f ö reta
tj ä nsteresa till kontraktssamlint,-r
och i bet ä nkandet KL1985:18 behandlades bl a
f ö rordnande av vice pastor i vissa
fall samt r ä tt f ö r f ö rsamlingspr ä st att i tj ä nsten
fullg ö ra uppdrag utanf ö r f ö rsamlingen.
I det f ö rsta fallet bif ö ll kyrkom ö tet
utskottets hemst ä llan om att hos regeringen beg ä ra att en f ö rsamlingspr ä st samt pastorats- och kontraktsadjunkt f å r å tnjuta ers ä ttning f ö r
tj ä nsteresa h ö gst fyra g å nger
per å r f ö r resor till kontraktskonvent i det kontrakt vederb ö rande tj ä nstg ö r, kskr 1985:4. I det senare fallet gick kyrkom ö tet delvis emot utskottets hemst ä llan och anh ö ll
hos regeringen om ä ndring i g ä llande best ä mmelser
s å att f ö rsamlingspr ä st
i ö kad omfattning f å r i tj ä nsten
vistas utanf ö r f ö rsamlingen, kskr 1985:22. I b ä gge
fallen har regeringen beslutat att inte vidta n å gra å tg ä rder i anledning av kyrkom ö tets
framst ä llningar.

UTSKOTTET

Utskottet kan med h ä nvisning
till vad ovan redogjorts f ö r, konstatera att r ä ttsl ä get synes n å got oklart.

Kyrkof ö rfattningsutredningen
anser att kyrkolagen 19 kap 18 § numera
saknar praktisk betydelse. Om detta antagande ä r riktigt, och best ä mmelsen s å lunda m å ste
betraktas som obsolet, medf ö r detta att
det inte finns n å got lagligt hinder f ö r pr ä st att i tj ä nsten deltaga i olika aktiviteter utanf ö r pastoratets gr ä nser.
Detta kan ocks å uttryckas p å s å dant s ä tt att pr ä st
har denna r ä tt under f ö ruts ä ttning att
han blir beordrad d ä rtill i tj ä nsten. D ä rmed
ä r det ocks å en s å dan fr å ga som kan och, enligt utskottets uppfattning, b ö r l ö sas i f ö rhandlingar mellan de avtalsslutande parterna i
sedvanlig arbetsr ä ttslig ordning.

Tidigare omn ä mnt
regeringsbeslut kan emellertid enligt utskottets mening inte tolkas p å annat s ä tt
ä n att kyrkolagen 19 kap 18 § fortfarande ä ger
sin giltighet. Under s å dana f ö rh å llanden kan
pr ä st inte medges r ä tt att i tj ä nsten
deltaga i olika typer av f ö rsamlingsverksamhet utanf ö r pastoratet. Utskottet ä r dock medvetet om att man av praktiska sk ä l i olika sammanhang inf ö rt best ä mmelser
som med en strikt tolkning av kyrkolagen, inte st å r i ö verensst ä mmelse med denna. Exempel h ä rp å ä r inneb ö rden
i begreppet " å kning i tj ä nsten" enligt specialbest ä mmelserna i ARA.

Utskottet kan s å lunda
konstatera att det finns olika syns ä tt
p å till ä mpligheten av nu aktuellt stadgande i kyrkolagen. Detta ä r enligt utskottets mening inte tillfredsst ä llande. Utskottet anser inte heller att en gammal
best ä mmelse i kyrkolagen skall vara ett

25

Prop.
1988/89:17

Bilaga
4

hinder
f ö r ber ö rda parter p å arbetsmarknaden att i avtal kunna reglera s å dant som ä r angel ä get och n ö dv ä ndigt f ö r ett v ä l fungerande
f ö rsamlingsliv. Exempel h ä rp å ä r det i motionen framf ö rda ö nskem å let om r ä tten f ö r en f ö rsamlingspr ä st att i
tj ä nsten f å deltaga och medverka i olika typer av f ö rsamlingsverksamhet
utanf ö r pastoratets gr ä nser.

Mot
nu angivna bakgrund finner s å lunda utskottet att det finns starka sk ä l som
talar f ö r att f å best ä mmelsen upph ä vd. Detta kommer i och f ö r sig att
ske i och med tillkomsten av den av kyrkof ö rfattningsutredningen f ö reslagna
nya kyrkolagen. Emellertid ä r dess ikrafttr ä dande intt f ö reslagen
f ö rr ä n den 1 januari 1990 och, enligt vad utskottet
erfarit, talar mycket f ö r att ikrafttr ä dandet kommer att framflyttas ytterligare n å got eller
n å gra å r.

Utskottet
har funnit de ö nskem å l som framf ö rs i motionen s å

angel ä gna att
det inte finns sk ä l att avvakta reformens genomf ö rande

i
dess helhet. Av denna anledning f ö resl å r utskottet att initiativ

till
denna begr ä nsade lag ä ndring tas redan nu.

D ä rest f ö rslag om
upph ä vande av nu aktuell best ä mmelse l ä ggs redan

vid detta kyrkom ö te torde
det vara m ö jligt att f å det genomf ö rt

redan
den 1 januari 1989. H ä refter har sedan arbetsmarknadens parter

m ö jlighet
att l ö sa fr å gan i sedvanliga arbetsr ä ttliga
former,

utan
hinder av de begr ä nsningar om pr ä sts skyldighet att tj ä nstg ö ra

utanf ö r
pastoratets gr ä nser som synes f ö lja av nuvarande kyrkolag.

HEMST Ä LLAN

Med
h ä nvisning till vad s å lunda anf ö rts hemst ä ller utskottet

att
kyrkom ö tet med anledning av motion 1988:27 hos regeringen

hemst ä ller om f ö rslag
till riksdagen om upph ä vande av 19 kap 18 § kyrkolagen i enlighet med
bilagda lagf ö rslag.

Stockholm den 21 augusti
1988 P å kyrkolagsutskottets v ä gnar

Karl-Erik
Johansson

Patrik
Tibbling

N ä rvarande:
Karl-Erik Johansson, ordf., Rune Norberg, Karl-Axel Johansson, Solveig Fridh,
Gunnar Lindberg, Thomas S ö derberg, Torsten Gustafsson*, Sune Holgersson, Berith
Ö hrnberg,
Ingemar Bj ö rck, Carl Gustaf von Ehrenheim, Per Wihlborg, Urban
Gibson, Thure Jadestig och Solveig Eriksson.

*ej
n ä rvarande vid slutjusteringen

26

Prop.
1988/89:17 Bilaga 4

F ö rslag
till

Lag om ä ndring
i kyrkolagen

H ä rigenom f ö reskrivs
att 19 kap 18 § kyrkolagen skall upph ö ra att g ä lla vid
utg å ngen av ä r 1988.

27

Innehåll p-p ''''''■■''

Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... I

Propositionens
lagförslag..................................... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1988

1
Inledning..................................................... ...... 3

2
Föredraganden............................................. ...... 4

2.1
En samlad lagstiftning för
svenska kyrkan.... ...... 4

2.2
Upphävande av äldre författningar
och föreskrifter 6

2.2.1
Föreskrifter inom kyrkomötets normgivningsområde
6

2.2.2
19 kap. 18 § kyrkolagen ................... 9

2.2.3
Föreskrifter om kyrkobyggnader
och kyrkliga inventarier 9

2.2.4
Lagen (1925:456) angående
anlitande av kyrkofonden för uppförande av prästgårdar inom vissa delar

av
Härnösands och Luleå stift ........... .... 10

3
Upprättade lagförslag..................................... .... 11

4
Hemställan................................................... .... 11

5
Beslut ........................................................ 11

Bilaga
1 Kyrkomötets skrivelse 1988:12.................. 12

Bilaga
2 Kyrkolagsutskottets betänkande 1988:10.... .... 13

Bilaga
3 Kyrkomötets skrivelse 1988:18.................. .... 23

Bilaga
4 Kyrkolagsutskottets betänkande 1988:13.... 24

gotab Stockholm 1988 15856

28