Prop. 1988/89:26

Regeringens proposition 1988/89:26

om instansordningen enligt yrkestrafiklagstiftningen, m. m.

Prop.

1988/89:26

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 6oktober 1988.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Sven
Hulterström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att instansordningen för beslut enligt yrkestrafik-lagen
skall vara länsstyrelsen — kammarrätten — regeringsrätten i stället för som nu
länsstyrelsen — transportrådet — regeringen. Beslut om beviljande av tillstånd
till linjetrafik och om omprövning av sådana tillstånd skall dock alltjämt få
överklagas hos transportrådet och regeringen.

Transportrådets
beslut om rätt för en trafikhuvudman att utan tillstånd få driva länsgränsöverskridande
linjetrafik enligt lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik skall
flå överklagas hos kammarrätten.

Instansordningen
enligt lagen (1979:560) om transportförmedling och enligt lagen (1979:561) om
biluthyrning skall vara länsstyrelsen — kammarrätten — regeringsrätten. För
närvarande får beslut enligt dessa lagar överklagas hos transportrådet och
regeringen.

Vidare
föreslås att vissa bestämmelser som i dag har förordningsform skall tas in i yrkestrafiklagen
och lagarna om transportförmedling och biluthyrning. Det gäller bestämmelserna
om åtgärder vid en tillstånds-havares död eller konkurs.

Slutligen
har övergångsbestämmelserna till yrkestrafiklagen förtydligats så att vissa
ytterligare villkor som föreskrivits i ett linjetrafiktillstånd före den nya yrkestrafiklagens
ikraftträdande skall bestå.

Lagarna
om ändring i yrkestrafiklagen, lagen om biluthyrning och lagen om transportförmedling
föreslås träda i kraft den 1 januari 1989. I fråga om tillstånd till taxitrafik
skall gällande ordning dock bestå till den Ijuli 1990. Ändringen i lagen om
rätt att driva viss linjetrafik föreslås träda i kraft den Ijuli 1989.

1
Riksdagen 1988/89. I .samt. Nr 26

Rättelse:
S. 3 rad II nedifrån Står: när ett Rättat till: när antalet när
ett

1 Förslag till

Lagom
ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)

Härigenom
föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1988:263) dels att nuvarande 23 och 24 §§
skaU betecknas 24 och 25 §§ samt nuvarande punkt 7 i övergångsbestämmelserna
skall betecknas punkt 9,

dels att 4, 13 och 18 §§
samt punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse, dels
att rubriken närmast före 23 § skall sättas närmast före 24 §, dels att det i
lagen skall införas en ny paragraf, 23 §, och närmast före 23 § en ny rubrik
samt i övergångsbestämmelserna två nya punkter, 7 och 8, av följande lydelse.

Prop.
1988/89:26

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Frågor om
trafiktillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Frågor om trafiktillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden
är kyrkobokförd eller, om sökanden är en juridisk person, där företagets
ledning finns. Frågor om tillstånd till linjetrafiik som berör flera län skall
dock prövas av transportrådet.

13§
Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om till-ståndshavaren
försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller
under högst ett år räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet. För
verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av
tillståndsmyndigheten. 1 fråga om denne skall 6§ första stycket tillämpas.

Om en föreståndare
inte har anmälts till tillståndsmyndigheten inom två månader från dödsfallet eller
konkursbeslutet, upphör tilf ståndel. Detsamma gäller om föreståndaren inte godkänns
och en annan JÖre.ståndare inte anmäls inom den lid som tillståndsmyndigheten bestämmer.
Godkänns inte heller den andre föreståndaren, upphör tillståndet att gälla tre
veckor efter det att beslutet härom har vunnit laga kraft.

li Frågor om återkallelse
av trafiktillstånd eller om varning prövas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestätnmer.

Frågor
om återkallelse av trafiktillstånd eller om varning prövas av den myndighet
som har meddelat-tillståndet.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:26

överklagande

Tillståndsmyndighetens
beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten, om inte något annat anges
i andra stycket. Beslut om varning får dock inte överklagas.

Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till
linjetrafik och om omprövning av tillstånd enligt 11 § får överklagas hos trans-portrådel.
Transportrådets beslut i sådana frågor får överklagas hos regeringen.

3. Om det i ett
trafiktillstånd som har meddelats enligt den äldre lagen har föreskrivits att
tillståndet gäller endast under viss tid eller, när det gäUer tiUstånd till
beställningstrafik för persontransporter med lättare fordon, viss näringsverksamhet
eller vissa transporter, skall föreskriften flortflarande gälla. Även övriga
villkor och begränsningar som har föreskrivits i ett tillstånd till
beställningstrafik för persontransporter med lättare fordon skall
fortfarande gälla, dock längst till utgången av juni 1990.

3.
Om det i ett trafiktillstånd som har meddelats enligt den äldre lagen har
föreskrivits att tillståndet gäller endast under viss tid eller, när det gäller
tillstånd till beställningstrafik för persontransporter med lättare fordon,
viss näringsverksamhet eller vissa transporter, skall föreskriften flortflarande
gälla. Även övriga villkor och begränsningar som har föreskrivits i ett tillstånd
till beställningstrafik för persontransporter mod lättare fordon skall
fortfarande gälla, dock längst till utgången av juni 1990. I fråga om tillstånd
till linjetrafik som gäller vid ikraftträdandet skall villkor som är ägnade
att motverka sådan skada som avses i 8§ fortfarande gälla. 4. I fråga om
tillstånd till taxitrafik gäller, utöver vad som föreskrivs i den nya lagen,
följande bestämmelser fram tUI utgången av juni 1990.

a)
Tillstånd flår ges endast om
den avsedda trafiken behövs och i övrigt är lämplig. Taxa får föreskrivas.

b)
Tillståndshavaren är skyldig
att på de villkor som gäller för trafiken transportera personer och resgods (trafikeringsplikt).

c)
Ett tillstånd får överlåtas på
någon annan endast om det finns synnerliga skäl.

d) Bestämmelsen
i a) första meningen skall tillämpas även när antalet

fordon i trafiken utökas och när ett tillstånd överlåts. När ett tillstånd

överlåts skall även bestämmelserna i den nya lagen om trafiktillstånd

tillämpas.

e) Tillståndshavare
som bryter mot föreskrift om taxa eller trafikerings

plikt skall dömas till böter.

fi I stället för vad som föreskrivs i 4§ skall frågor om
trafiktillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där trafikområdet skall fimnas.

g)
I stället för vad som föreskrivs i 23§ första stycket första meningen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:26

gäller att länsstyrelsens beslut får överklagas hos iransportrådet och
transportrådets beslut hos regeringen.

7.
Härföre den nya lagens
ikraftträdande en ansökan om trafiktillstånd gjorts hos en länsstyrelse som enligt yrkestraftkförordn
ingen (1979:871) är behörig att pröva ansökningen, skall ansökningen prövas av
den länsstyrelsen även om den inte är behörig enligt den nya lagen.

8.
Ärenden som avser
överklagande av länsstyrelsens beslut och som inte har avgjorts före
ikraftträdandet skall, om överklagandet enligt den nya lagen skall prövas av
kammarrätten, vid ikraftträdandet överlämnas dit. Överklaganden av beslut
som transportrådet har meddelat före ikraftträdandet skall även därefter
prövas av regeringen.

2 Förslag
till Prop. 1988/89:26

Lag om ändring i lagen (1988:266) om ändring i lagen (1985:449)
om rätt att driva viss linjetrafik

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1988:266) om ändring i lagen (1985:449) om rätt
att driva viss linjetrafik dels att 2 § skall ha följande lydelse, e/5 att i
lagen skall införas en ny paragrafl, 8 §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§

Om det finns särskilda skäl, får Om det finns särskilda skäl, får

regeringen eller den myndighet som transportrådet besluta att en trafik-

regeringen bestämmer besluta att huvudman får utan tillstånd driva

en trafikhuvudman får utan till- linjetrafik på bestämda linjer som

stånd driva linjetrafik på bestämda sträcker sig från det län där huvud

linjer som sträcker sig flrån det län mannaskapet gäller in i ett angrän-

där huvudmannaskapet gäller in i sande län.

ett angränsande län.

8§

Transportrådets beslut enligt 2§ får överklagas hos kammarrätten.

3 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1979: 560) om transportförmedling

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1979:560) om transportförmedling

dels att 2 kap. 4 och 6§§,
3 kap. 3§ samt rubriken till 5 kap. skall ha följande lydelse,

dels
att i lagen skall införas en ny paragrafl, 5 kap. 2 §, av följande lydelse.

Prop. 1988/89:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2
kap.

4§

Frågan om tillstånd till
transportförmedling prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen
ut.ser.

Frågan om tillstånd
till transportförmedling prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är kyrkobokförd
eller, om sökanden är en juridisk person, där företagets ledning jinns.

Om tillståndshavaren dör
övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren försätts i konkurs övergår
tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller under högst ett år räknat från
dödsfallet eller konkursbeslutet.

För verksamheten skall det
finnas en godkänd föreståndare. I fråga om denne skall 2 § tillämpas.

Om
tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller
under högst ett år räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet.

För
verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av
tillståndsmyndigheten. I fråga om denne skall 2 § tillämpas.

öm en föreståndare inte
har anmälts till tillståndsmyndighelen inom två månader från dödsfallet eller
konkursbeslutet, upphör tillståndet. Detsamma gäller om föreståndaren inte godkänns
och en annan föreståndare inte anmäls inom den lid som tillståndsmyndighelen bestämmer.
Godkänns inte heller den andre föreståndaren, upphör tillståndet att gälla tre
veckor efter det att beslutet härom har vunnit laga kraft.

3 kap.

3§

Frågan om återkallelse
av tillstånd till transportförmedling eller om varning prövas av regeringen eller
den myndighet som regeringen utser.

Frågan om återkallelse
av tillstånd till transportförmedling eller om varning prövas av den länsstyrelse
som har meddelat tillståndet.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse Prop.
1988/89:26

5
kap. Bemyndiganden 5 kap. Övrigt

2§

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.
Beslut om varning får inte överklagas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989. Ärenden som avser överklagande av
länsstyrelsens beslut enligt denna lag och som inte har avgjorts före
ikraftträdandet skall vid ikraftträdandet överlämnas till kammarrätten.
Överklaganden av beslut som transportrådet har meddelat före ikraftträdandet
skall även därefter prövas av regeringen.

4 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1979: 561) orn biluthyrning

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1979: 561) om biluthyrning dels att 2 kap. 4 och 6§§,
3 kap. 3§ samt rubriken till 5 kap. skall ha följande lydelse, dels att i lagen
skall införas en ny paragraf, 5 kap. 2 §, av följande lydelse.

Prop. 1988/89:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2
kap.

4§

Frågan om tillstånd till
uthyrningsrörelse prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

Frågan om tillstånd till
uthyrningsrörelse prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är kyrkobokförd
etter, om sökanden är en juridisk person, där företagets ledning finns.

Om
tillståndshavaren dör övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller under
högst ett år räknat flrån dödsflallet eller konkursbeslutet. För verksamheten skall
det finnas en godkänd föreståndare. I flråga om denne skall 2 § tillämpas.

6 §

Om
tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller
under högst ett år räknat flrån dödsfallet eller konkursbeslutet. För
verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av
tillståndsmyndigheten. I fråga om denne skall 2§ första stycket tillämpas.

Om en föreståndare inte
har anmälts inom två månader från döds-Jället eller konkursbeslutet, upphör tillståndet.
Detsamma gäller om föreståndaren inte godkänns och en annan föreståndare inte
anmäls inom den tid som tillståndsmyndighelen bestämmer. Godkänns inte heller
den andre JÖreståndaren, upphör tillståndet att gälla tre veckor efter det att
beslutet härom har vunnit laga kraft.

Frågan om återkallelse
av tillstånd till uthyrningsrörelse eller varning prövas av den länsstyrelse
som har meddelat tillståndet.

3
kap 3§ Frågan om återkallelse av tillstånd till uthyrningsrörelse eller om
varning prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5
kap. Bemyndiganden 5 kap. Övrigt

2§

Länsstyrelsens beslut enligt denna lagfiår överklagas hos kammarrätten.
Beslut om varning får inte överklagas.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1989. Ärenden som avser överklagande av
länsstyrelsens beslut enligt denna lag och som inte har avgjorts före
ikraftträdandet skall vid ikraftträdandet överlämnas till kammarrätten.
Överklaganden av beslut som transportrådet har meddelat före ikraftträdandet
skall även därefter prövas av regeringen.

Kommunikationsdepartementet ""p-
1988/89:26

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 1988

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén,
S.Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, R.Carlsson, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström

Föredragande:
statsrådet Hulterström

Proposition om instansordningen enligt yrkestrafiklagstiftningen,
m. m.

1 Inledning

En
ny yrkestrafiklag (1988:263) har antagits av riksdagen (prop. 1987/88:78, TU
15, rskr. 166). Den nya lagen samt vissa följdändringar! andra lagar träder i kraflt
den 1 januari 1989 och innebären flortsatt avreglering av den yrkesmässiga
trafiken. Bl. a. avvecklas den s. k. behovsprövningen av trafiken och ersätts
med ett förenklat tillståndsförflarande.

Europadomstolen
för de mänskliga rättigheterna avgjorde hösten 1987 ett mål mot Sverige
angående yrkestrafiktillstånd. Domstolen fann att frågan om återkallelse av ett
sådant tillstånd måste kunna prövas av domstol.

Den
nya yrkestrafiklagen innehåller inte någon ändring av instansordningen beträflfande
beslut enligt den nuvarande yrkestrafiklagen (1979:559), dvs. länsstyrelsen,
transportrådet och regeringen. I samband med propositionen uttalade jag att det
fanns skäl som talade för att beslut som rör yrkestrafiktillstånd i
fortsättningen skall kunna överklagas till kammarrätten. Jag ansåg dock att
denna fråga borde övervägas ytterligare.

Sådana överväganden
redovisas i en inom kommunikationsdepartementet upprättad promemoria (Ds
1988:29) Instansordningen enligt yrkestrafiklagstiftningen m. m. Promemorian
innehåller förslag när det gäller instansordningen beträflfande beslut enligt

- den
nya yrkestrafiklagen,

- lagen
(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik,

- lagen
(1979:560) om transportförmedling,

- lagen
(1979:561) om biluthyrning.

Vidare
föreslås att till dessa lagar flrån respektive förordning överförs samtliga
bestämmelser om när ett tillstånd upphör eflter dödsfall eller konkursbeslut.

En sammanfattning av
promemorians innehåll samt författningsförslagen bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilagor 1 och 2.

Promemorian
har remissbehandlats. En sammanställning av remissytt-

10

randena,
som också innehåller en förteckning över remissinstanserna, bör Prop.
1988/89:26 flogas till protokollet som bilaga 3.

Regeringen
beslöt den 29 september 1988 att inhämta lagrådets yttrande över inom
kommunikationsdepartementet upprättade förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen
(1988:263), lag om ändring i lagen (1988:266) om ändring i lagen (1985:449) om
rätt att driva viss linjetrafik, lag om ändring i lagen (1979:560) om
transportförmedling och lag om ändring i lagen (1979:561) om biluthyrning. De
sålunda remitterade förslagen bör flogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 4.

Lagrådet
har den 3 oktober 1988 yttrat sig över lagförslagen och har därvid lämnat
förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör flogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 5. Lagrådets granskning har lett till vissa redaktionella
ändringar i lagtexten i förhållande till de remitterade förslagen.

2 Nuvarande ordning

2.1 Yrkestrafiklagen

Redovisningen
i detta avsnitt utgår från den nyligen antagna yrkestrafiklagen (1988:263), (prop.
1987/88:78, TU 15, rskr. 166). Beteckningen YTL avser denna lag.

Begreppet
yrkesmässig trafik enligt YTL

Med
yrkesmässig trafik avses enligt I § YTL sådan yrkesmässig trafik som innebär
att personbilar, lastbilar, bussar, terrängmotorfordon eller traktorer med tillkopplade
släpfordon (traktortåg) jämte förare ställs till allmänhetens förfogande för
transport av personer eller gods. Yrkesmässig trafik kan drivas som

— linjetrafik,

— taxitrafik,

— beställningstrafik
med buss,

— godstrafik.

Linjetrafiik

Linjetrafik
definieras i 2 § YTL som yrkesmässig trafik för persontransporter som är tidtabellsbunden
och för vilken ersättningen bestäms särskilt för varje passagerare för sig,
under förutsättning att trafiken inte ingår som ett led i ett sammanhängande
arrangemang där huvudsyftet är ett annat än själva transporten.

Taxiirafik

Taxitrafik
utgörs av sådan yrkesmässig trafik för persontransporter med personbil eller
lätt lastbil som inte är linjetrafik.

Beslällningstrafik med
buss '■OP- 1988/89:26

Beställningstrafik
med buss definieras som sådan yrkesmässig trafik för persontransporter med, förutom
buss, tung lastbil, terrängmotorfordon eller traktortåg som inte är
linjetrafik.

Godstrafitk

Godstrafik
är yrkesmässig trafik för transport av gods.

Kravet
på tillstånd och tillståndsmyndighet

Yrkesmässig
trafik får enligt 3§YTL bedrivas endast av den som har trafiktillstånd. Enligt 4§
YTL prövas frågor om trafiktillstånd av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt den
nuvarande yrkestrafiklagen (1979:559). Bestämmelser om tillståndsmyndighet har
meddelats i yrkestrafikförord-ningen (1979:871, YTF) såvitt gäller 1979års lag.
Tillståndsmyndigheter är länsstyrelsen eller, såvitt avser linjetrafik som rör
mer än ett län, transportrådet. Den nya yrkestrafiklagstiftningen innehåller inga
ändringar beträflfande tillståndsmyndigheterna.

Tillståndsprövningen

Tillståndsprövningen
avser att så långt möjligt garantera den personliga lämpligheten hos den som
skall driva yrkesmässig trafik. Trafiktillstånd flår sålunda ges endast till
den som med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och
förmåga att flullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt
samt andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva
verksamheten (6§ YTL).

När
det gäller juridiska personer skall motsvarande prövning göras av den eller de
personer som har särskilt ansvar för trafikutövningen (trafikansvariga).
Därutöver skall, utom när det gäller yrkeskunnande, prövningen avse bolaget
resp. föreningen samt verkställande direktören och annan med ledande ställning,
styrelseledamöter och suppleanter med ekonomiska intressen i företaget samt beträflfande
handelsbolag, bolagsmännen. En ny prövning skall göras när utbyte sker av någon
av de personer som lämplighetsprövningen avser (6 och 7§§ YTL).

När
det gäller linjetrafiken föreskrivs i 8§YTL att tillstånd får ges endast om den
avsedda trafiken inte kan antas bli till skada för redan etablerad
järnvägstrafik eller trafik som bedrivs enligt lagen (1985:449) om rätt att
driva viss linjetrafik, dvs. sådan linjetrafik som en trafikhuvudman har rätt
att driva utan trafiktillstånd. Tillstånd får dock ges, om sökanden gör
sannolikt att en avsevärt bättre trafikförsörjning därigenom skulle uppnås (se prop.
1987/88:78 s. 26 och 50).

Alla
trafiktillstånd gäller tills vidare. Om det finns särskilda skäl, kan tillståndet
tidsbegränsas eller avse endast vissa transporter (10§ YTL).

Vidare
finns föreskrifter som innebär att tillstånd till linjetrafik kan 12

omprövas
efter tio år (11 § YTL).

Återkallelse av tillstånd Prop. 1988/89:26

Trafiktillstånd
skall enligt 15 § YTL återkallas om det i den yrkesmässiga trafiken eller i
övrigt vid driften av trafikrördsen eller i annan näringsverksamhet som tillståndshavaren
driver har förekommit allvarliga missförhållanden. Tillstånd skall också
återkallas om förutsättningarna för tillstånd enligt 6§ inte längre föreligger.
Om missförhållandena inte är av allvariig art kan i stället för återkallelse
beslutas om varning. Vidare skall trafiktillstånd som inte används återkallas,
såvida det inte finns särskilda skäl (16§ YTL).

I
18 § YTL föreskrivs att frågor om återkallelse och varning skall prövas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Föreståndare

När
en tillståndshavare dör eller försätts i konkurs har dödsboet resp. konkursboet
enligt 13 § YTL möjlighet att driva trafikverksamheten i ytterligare ett år. En
förutsättning härför är att en föreståndare godkänns av tillståndsmyndigheten.
Tillståndet upphör enligt 5 kap. YTF om ingen föreståndare anmäls eller om
föreslagna föreståndare inte godkänns av tillståndsmyndigheten.

Instansordningen
m. m.

Enligt
2 kap. 1 § YTF meddelas trafiktillstånd av följande myndigheter.

Slag
av trafiik Den tillståndsgivande myndigheten

Godstrafik Länsstyrelsen i det län där sökanden är

kyrkobokförd
eller, om sökanden är en juridisk person, där företagets ledning finns

Beställningstrafik Länsstyrelsen
i det län där trafikområdet

för
persontransporter skall finnas

Linjetrafik,
som rör Länsstyrelsen i länet

endast
ett län

Linjetrafik
som rör Transportrådet

mer
än ett län

Turisttrafik Länsstyrelsen i det län där passagerare

först
skall tas upp

Beställningstrafik
för persontransporter motsvaras i YTL i huvudsak av trafikslagen taxitrafik och
beställningstrafik med buss. Turisttrafiken motsvaras i huvudsak av
beställningstrafik med buss.

Av
6 kap. 2§ jämförd med Ikap. 2§ YTF flramgår att det är samma myndighet som har
meddelat tillståndet som beslutar om återkallelse eller varning.

Enligt
12 kap. 2§ YTF överklagas länsstyrelsens beslut hos transportrå

det. Transportrådets beslut överklagas hos regeringen. Beslut om varning 13

flår inte överklagas.

2.2 Lagen
om rätt att driva viss linjetrafik Prop. 1988/89:26

Enligt
1 § lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik (LTL) i dess nya
lydelse (prop. 1987/88:78, TU 15, rskr. 166, SFS 1988:266) får en trafikhuvudman
inom det egna länet driva linjetrafik utan tillstånd. Om det finns särskilda
skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att
trafikhuvudmannen också får driva linjetrafik på bestämda sträckor från det
egna länet in i ett angränsande län (2§). Enligt prop. 1987/88: 78 är avsikten
att beslutsbefogenheten skall läggas på transportrådet.

Verkan
av ett beslut om länsgränsöverskridande huvudmannatrafik är enligt 4§ att
linjetrafiktillstånd på sådana sträckor som omfattas av beslutet upphör. Denna
verkan inträder två år från det att beslutet vann laga kraflt.
Trafikhuvudmannen är skyldig att lösa in fordon och andra tillgångar som
används i linjetrafik för vilken tillståndet sålunda upphör.

2.3 Lagen om transportförmedling

Begreppet transportförmedling

Med
transportförmedling menas enligt 1 kap. 2§ lagen (1979:560) om transportförmedling
(TEL) att någon i yrkesmässig trafik åt allmänheten

—
samlar ihop eller tar emot
gods till en eller flera upptagsplatser för regelbundna transporter mellan
vissa orter, eller

—
förmedlar anbud om utförande av
regelbundna godstransporter mellan vissa orter eller om tillhandahållande av
gods för sådana transporter.

TEL
gäller endast förmedling av godstransporter med bilar (1 kap. 1 §).

Kravet
på tillstånd och tillståndsmyndighet

För
att få driva transportförmedling krävs enligt 2 kap. I § TEL tillstånd. Enligt
2 kap. 4 § skall frågan om tillstånd till transportförmedling prövas av regeringen
eller den myndighet som regeringen utser. 1 2 kap. 1 § förordningen (1979:
872) om transportförmedling, TFF, föreskrivs att länsstyrelsen i det län där
sökanden är kyrkobokförd skall pröva tillståndsflrågor. Om sökanden är en
juridisk person är det länsstyrelsen i det län där företagets ledning finns som
är tillståndsmyndighet.

Återkallelse
av tillstånd

Om
det i transportförmedlingen har förekommit sådana missförhållanden att tillståndshavaren
inte kan anses lämplig att fortsätta verksamheten, skall enligt 3 kap. 1 § TEL
tillståndet återkallas. Om missförhållandena inte är så allvarliga att det
finns skäl att återkalla tillståndet skall tillståndshavaren tilldelas vaming.

Liksom
enligt YTL gäller att tillstånd som inte används skall återkallas om det inte
finns särskilda skäl (3 kap. 2§ TEL).

Frågor
om återkallelse eller varning skall enligt 3 kap. 3 § TFL prövas av

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Enligt 5 kap. 2§ 1'*

TFF
skall sådana frågor prövas av den länsstyrelse som givit tillståndet.

Föreståndare Prop. 1988/89:26

När
en tillståndshavare dör eller försätts i konkurs har dödsboet resp. konkursboet
enligt 2 kap. 6§ TFL möjlighet att driva trafikverksamheten ytterligare i ett
år. En förutsättning härför är att en föreståndare godkänns av
tillståndsmyndigheten. Tillståndet upphör om ingen föreståndare anmäls inom
två månader eller om föreslagna föreståndare inte godkänns av tillståndsmyndigheten
(4 kap. TFF).

Instansordningen
m. m.

Enligt
9 kap. 3§TFF flår länsstyrelsens beslut enligt förordningen överklagas hos
transportrådet. Beslut om varning flår dock inte överklagas. Transportrådets
beslut flår överklagas hos regeringen.

2.4 Lagen om biluthyrning

Riksdagen
har antagit en lag (1988:265) om vissa ändringar i lagen (1979:561) om
biluthyrning, BUL. Redovisningen i detta avsnitt utgår från dessa ändringar.

Begreppet
biluthyrning enligt BUL

Med
biluthyrning avses yrkesmässig uthyrning av bilar och terrängmotorfordon utan
förare för en tid som understiger ett år.

Kravet
på tUlstånd och tillståndsmyndighet

Uthyrningsrörelse
får enligt 2 kap. 1 § BUL drivas endast av den som har tillstånd. Kraven på
sökandena är desamma som enligt YTL. I flråga om aktiebolag, handelsbolag och
ekonomiska eller ideella föreningar skall vid prövningen av förhållandena i
tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i YTL (2 kap. 2 och 3 §§).

Enligt
2 kap. 4§ BUL skall frågor om tillstånd till uthyrningsrörelse prövas av
regeringen eller den myndighet som regeringen utser. Enligt 2 kap. 1 §
förordningen (1979:873) om biluthyrning, BUF, är det länsstyrelsen i det län
där sökanden är kyrkobokförd som är tillståndsmyndighet. Om sökanden är
juridisk person är det länsstyrelsen i det län där företagets ledning finns som
är behörig tillståndsmyndighet.

Återkallelse
av tUlstånd

Också
tillstånd till uthyrningsrörelse kan återkallas. Bestämmelsen härom i 3 kap. 1
§ BUL är identisk med motsvarande bestämmelse i YTL. I fall då missförhållandena
inte är av allvariig art kan, liksom enligt YTL och TFL, i stället meddelas
varning.

Ett tillstånd till
uthyrningsrörelse som inte används skall enligt 3 kap. 2 §

BUL återkallas, om inte särskilda skäl talar emot det. '5

Frågor om återkallelse
eller varning prövas enligt 3kap. 3§ BUL av Prop. 1988/89:26 regeringen
eller den myndighet som regeringen utser. Enligt 3 kap. 2 § BUF prövas frågor
om återkallelse och varning av den länsstyrelse som har givit tillståndet.

Föreståndare

När
en tillståndshavare dör eller försätts i konkurs, har dödsboet resp. konkursboet
enligt 2 kap. 6§ BUL möjlighet att driva verksamheten ytterligare i ett år. En
förutsättning härför är att en föreståndare godkänns av tillståndsmyndigheten.
Tillståndet upphör enligt 3 kap. BUF om ingen föreståndare anmäls eller om
föreslagna föreståndare inte godkänns av tillståndsmyndigheten.

Instansordningen
m. m.

Av
10 kap. 2§ BUF framgår att länsstyrelsens beslut enligt förordningen överklagas
hos transportrådet. Beslut om varning får inte överklagas. Transportrådets
beslut får överklagas hos regeringen.

3 Föredraganden

3.1 Inledande synpunkter

Instansordningen
enligt såväl den gällande som den nu antagna yrkestrafiklagen samt enligt
transportförmedlingslagen och biluthyrningslagen innebär att
tillståndsbesluten inte är underkastade domstolsprövning och att regeringen är
slutinstans. Detsamma har förutsatts gälla i fråga om beslut om länsgränsöverskridande
linjetrafik enligt 2§ LTL i dess lydelse enligt SFS 1988:266.

Som
tidigare nämnts har Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna hösten 1987
avgjort ett mål mot Sverige angående yrkestrafiktillstånd ("flallet Pudas").
Domstolen flann att återkallelse av ett sådant tillstånd — i det aktuella
fallet tillstånd till linjetrafik för persontransporter — angick tillståndshavarens
civila rättigheter och skyldigheter. Härav följde att åter-kalldsefrågan enligt
artikel 6 i den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna måste kunna prövas av domstol.

Den
nya lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut trädde i
kraft den I juni 1988. Genom lagen öppnas möjlighet till prövning i
regeringsrätten av sådana beslut av regeringen och andra myndigheter som i
enlighet med Europadomstolens tolkning av artikel 6 måste kunna prövas av
domstol. Den nya lagen är tidsbegränsad och gäller till utgången av år 1991.
Avsikten är att det så småningom direkt i de förflattningar som reglerar tillståndsförflaranden
m.m. skall föras in bestämmelser om domstolsprövning som tillgodoser
konventionens krav.

Riksdagen
antog år 1984 riktlinjer för regeringens beflattning med be- 16

svärsärenden (prop.
1983/84:120, KU 23, rskr. 250). Enligt dessa riktlinjer är utgångspunkten att
överklagande normalt inte skall kunna ske till regeringen annat än när det
behövs en politisk styrning av praxis. I flall där prövningens huvudsakliga flunktion
är att tillgodose ett rättsskyddsbehov bör regeringen vara besvärsinstans
endast om det inte går att ordna en tillräckligt kvalificerad överprövning på
en lägre nivå. Regeringen bör alltså enligt riktlinjerna helst inte pröva
överklagande av beslut om en politisk styrning inte behövs eller är önskvärd.
Med politisk styrning i detta sammanhang avses en sådan styrning som ingår som
ett naturligt led i utövningen av den styrande makt som enligt regeringsflormen
tillkommer regeringen.

Jag anser, mot bakgrund av
det sagda och i likhet med praktiskt taget alla remissinstanser, att starka
skäl talar för att instansordningen i yrkes-trafiklagstifltningen nu anpassas till
Europakonventionens krav och till de nyss nämnda riktlinjerna för regeringens
befattning med besvärsärenden. Jag återkommer i det följande till vad detta bör
innebära beträflfande olika typer av ärenden på yrkestrafikområdet.

Prop.
1988/89:26

3.2 Yrkestrafiklagen

Mitt förslag:
Länsstyrelserna skall flortflarande vara de myndigheter som i första instans
prövar såväl flrågor om beviljande av trafiktillstånd som återkallelse av
tillstånd. Frågor som rör länsgränsöverskridande linjetrafik skall dock prövas
av transportrådet. Tillståndsmyndighetens beslut enligt YTL får överklagas hos
kammarrätten. Beslut om beviljande av linjetrafiktillstånd och omprövning av sådana
tillstånd skall dock alltjämt överklagas hos transportrådet resp. regeringen.
Beslut om varning får inte överklagas.

Promemorians förslag
överensstämmer med mitt, flrånsett att promemorian inte innehåller någon
uttrycklig reglering av flrågan hur beslut om omprövning av
linjetrafiktillstånd enligt 11 § YTL skall överklagas.

Remissyttrandena:
Promemorians förslag har godtagits av alla remissinstanser utom
transportrådet. Sveriges advokatsamfund anser dock att även transportrådets
beslut i fråga om linjetrafik bör få överklagas hos kammarrätten. Domstolsverket
och kammarrätten i Göteborg har vidare ifrågasatt om inte en tvåpartsprocess
med länsrätten som första instans utgör den från rättssäkerhetssynpunkt bästa
ordningen för att pröva frågor om återkallelse av tillstånd och om varning i
dessa flall. Transportrådet anser i första hand att nu gällande ordning skall
bestå och i andra hand att överklaganden av länsstyrelsens beslut skall flå ske
till transportrådet, vars beslut skall få överklagas hos kammarrätten. Beslut
om återkallelse av linjetrafiktillstånd efter ansökan om omprövning från SJ
eller en trafikhuvudman bör dock flå överklagas till regeringen i sista
instans.

Skälen Ibr mitt förslag:
Utgångspunkten för bedömningen av vilken myndighet som skall pröva frågor om
trafiktillstånd bör som tidigare anförts vara dels att dessa frågor skall kunna
bli föremål för domstolspröv-

17

Riksdagen
1988/89. 1 .samt. Nr 26

ning, dels att regeringens
beflattning med besvärsärenden skall begränsas Prop. 1988/89:26 till sådana flrågor
där det behövs en politisk styrning av praxis.

Såväl
den gällande som den nu antagna yrkestrafiklagen innehåller bemyndigande för
regeringen att utse den myndighet som skall ha hand om tillståndsprövningen.
Bestämmelser om tillståndsmyndighet har meddelats i YTF (2 kap. 2§, 6 kap. 2§,
12 kap. 2§). Regleringen innebär att frågor om trafiktillstånd prövas av
länsstyrelsen utom såvitt avser interre-gional linjetrafik, som prövas av
transportrådet. Länsstyrelsens beslut kan överklagas till transportrådet. Detta
gäller dock inte beslut om varning, som inte får överklagas. Transportrådets
beslut som första eller andra instans får överklagas till regeringen.

Tillstånd
till taxitrafik, beställningstrafiik med buss och godstrafitk

Med
YTL förenklas tillståndsprövningen avsevärt genom att den s.k. behovsprövningen,
dvs. prövningen av om den avsedda trafiken behövs och i övrigt är lämplig,
avskaffas för de trafikslag där den flortflarande finns kvar. Detta innebär att
prövningen — inbegripet frågor om återkallelse och varning — i fortsättningen i
princip kommer att omfatta endast sökandens lämplighet. I fråga om
linjetrafiken behålls dock en prövning gentemot vissa andra trafikslag, varom
mera i det följande.

Tillståndsmyndighet
för godstrafiken är enligt YTF länsstyrelsen i det län där sökanden är kyrkobokförd
eller, om sökanden är en juridisk person, där företagets ledning finns. För
beställningstrafik för persontransporter, som i den föreslagna nya lagen
motsvaras av taxitrafik och delvis beställningstrafik med buss, är det
länsstyrelsen i det län där trafikområdet skall finnas, som är
tillståndsmyndighet. I fråga om turisttrafik, som enligt förslaget ingår i
beställningstrafik med buss, prövas tillståndsfrågorna av länsstyrelsen i det
län där passagerare först skall tas upp. Tillståndsmyndigheten handlägger som
nämnts inte bara frågor om tillstånd utan också flrågor om återkallelse och
tilldelande av varning.

När
det gäller frågan om beviljande av tillstånd för nu aktuella trafikslag saknas
anledning att flytta över denna prövning från länsstyrelsen till annan
myndighet. Den administration som har byggts upp vid länsstyrelserna för att
handha dessa frågor är väl lämpad att även fortsättningsvis behandla dem. Sedan
behovsprövningen slopats och därmed trafikområdena, saknas emellertid för
taxitrafiken och beställningstrafiken med buss den anknytning till en viss
länsstyrelse som den gällande lagstiftningen förutsätter. Inte heller kommer
anknytningen mellan turisttrafik, som kommer att ingå i begreppet
beställningstrafik med buss, och den länsstyrelse där passagerare först skall
tas upp att finnas kvar. I stället bör samma regler gälla som för godstrafiken,
dvs. att tillståndsmyndighet är länsstyrelsen i det län där sökanden är kyrkobokförd
eller, om sökanden är en juridisk person, där företagets ledning finns.

I
fråga om handelsbolag, som ofta saknar styrelse, kan det som kammar

rätten i Göteborg påpekar vara oklart vilken länsstyrelse som är tillstånds

myndighet. I sådana fall där bolagsmännen är bosatta i olika län bör

10 kap. I§ tredje stycket rättegångsbalken kunna tillämpas analogiskt, '

vilket
skulle innebära att tillståndsmyndigheten är länsstyrelsen i det län Prop.
1988/89:26 där bolagets förvaltning förs. Om inte heller en sådan regel ger ett
entydigt svar kan ledning hämtas i 3§ handelsregisterlagen (1974:157), där det
anges att handelsbolag registreras hos länsstyrelsen i det län där verksamheten
skall drivas.

När
det gäller återkallelse och varning kan man i likhet med domstolsverket och
kammarrätten i Göteborg ifrågasätta om inte länsrätten är den lämpligaste
instansen att besluta i sådana flrågor. En återkallelse av ett redan meddelat
tillstånd är oflta betydligt mer ingripande för den enskilde än avslag på en
begäran om tillstånd, särskilt om en rörelse har byggts upp på grundval av
tillståndet. För länsrätten talar att det då redan i första instans blir en
domstolsprövning av återkalldsen.

Emellertid
talar också flera skäl för att dessa beslutsflrågor alltjämt skall

handhas av länsstyrelsen. I länsstyrelsens uppgiflter ingår inte bara att

pröva tillståndsfrågor utan också att följa upp tillståndsprövningen genom

en fortlöpande kontroll av tillståndshavarens lämplighet. Det är naturligt

att länsstyrelsen då också har befogenhet att reagera, om det visar sig att

kraven för tillstånd inte längre föreligger. I och för sig skulle det vara

tänkbart med en ordning enligt vilken länsstyrelsen vänder sig till länsrät

ten med sin utredning för att få en prövning av flrågan. Det kan naturiigtvis

hävdas att det flrån rättssäkerhetssynpunkt skulle vara mer tillfredsställan

de om prövningen skedde vid domstol även i första instans. Det kan å

andra sidan inte påstås att länsstyrelsens nuvarande prövning inte tillgo

doser tillbörliga rättssäkerhetskrav. En ordning med prövning hos länsrätt

blir också betydligt mera tungrodd och resurskrävande. Tillståndshava

rens intressen får i alla händelser anses tillräckligt tillgodosedda om pröv

ningen i högre instans förläggs till domstol. Vid en sammantagen bedöm

ning flår det anses lämpligast att nuvarande regler om prövningen i första

instans av återkalldseflrågor behålls. a

Mot
bakgrund av Europadomstolens tolkning av artikel 6 i konventionen om de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är det nödvändigt att
frågor om. i vart fall återkallelse av trafiktillstånd i något skede skall
kunna prövas av domstol. Formellt tillgodoses detta krav genom den nya lagen
(1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, som trädde i kraft
den Ijuni 1988. Lagen har tillkommit för att konventionens krav skall kunna
uppfyllas även innan berörd lagstiftning har hunnit ändras. Avsikten är
nämligen att lagen så småningom — i de fall då det är lämpligt — skall ersättas
med bestämmelser i de olika lagar som reglerar de områden där en
domstolsprövning i fortsättningen bör ersätta en prövning i administrativ
ordning (prop. 1987/88:69 s. 18).

Som
framgår av det tidigare anförda innebär de av riksdagen antagna riktlinjerna
för regeringens befattning med besvärsärenden att regeringen inte bör pröva
överklaganden i ärenden där en politisk styrning inte behövs eller är önskvärd.
Enligt YTL avskaffas den nuvarande behovsprövningen av den sökta trafiken
såvitt gäller tillstånd till taxitrafik och beställningstrafik med buss. För
godstrafiken har behovsprövningen av- skaflfats redan tidigare. I flortsättningen
kommer prövningen att inriktas på sökandens lämplighet och det politiska inslag
som nu otvivelaktigt ligger i

19

behovsprövningen
försvinner. Det finns därför inte något skäl för att ha Prop. 1988/89:26
kvar regeringen som slutinstans i flråga om nu aktuella trafiktillstånd.

Jag
har tidigare konstaterat att länsstyrelsen bör vara kvar som första instans
såväl i flråga om beviljande som återkallelse av tillstånd till taxitrafik,
beställningstrafik med buss och godstrafik. Frågan är då om länsstyrelsens
beslut skall flå överklagas direkt till en domstol eller om transportrådet,
vilket rådet självt har förordat, skall behållas som besvärsinstans närmast
över länsstyrelsen. Om transportrådet behålls som besvärsinstans, flrämjas
otvivelaktigt en enhetlig praxis. Samtidigt flår man emellertid då, om
kammarrätten eller annan meUaninstans på domstolssidan väljs, en prövning i flyra
olika instanser, något som av processekonomiska skäl inte kan anses lämpligt.
Typiskt sett hör vidare frågor om sökandens lämplighet knappast till det område
som faller inom transportrådets mer transportpo-litiskt betonade verksamhet.
Övervägande skäl talar därför för att länsstyrelsens beslut skall kunna
överklagas direkt till en domstol. Denna domstol bör vara kammarrätten.

Jag
förordar alltså att instansordningen såvitt gäller taxitrafik, beställningstrafik
med buss och godstrafik skall vara länsstyrelsen — kammarrätten —
regeringsrätten.

Jag
vill i sammanhanget nämna att kammarrätten i Göteborg har väckt

frågan om inte yrkestrafiklagen och lagarna om transportförmedling och

biluthyrning bör kompletteras med bestämmelser som möjliggör att den

vars tillstånd återkaUas flår rimlig tid på sig att avveckla sin rörelse. För

egen del menar jag att befogenheten att återkaUa ett tillstånd får anses

innefatta även rätten att bestämma när tillståndet skall upphöra att gälla. j,

b
li;

Linjetrafiktillslånd .„,, .

För
linjetrafiken innebär ändringen i yrkestrafiklagstiftningen att behovsprövningen
slopas men att i stället en skadlighetsprövning införs gentemot redan etablerad
järnvägstrafik eller trafik som trafikhuvudmännen bedriver enligt lagen
(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik, LTL (8 § YTL). Enligt
bestämmelsen får dock tillstånd ges om sökanden gör sannolikt att en avsevärt
bättre trafikförsörjning därigenom skulle uppnås.

Enligt
11 § YTL skall ett tillstånd till linjetrafik prövas på nytt om statens järnvägar
eller en trafikhuvudman begär det inom tio år flrån dagen för tillståndet.

Tillståndsmyndighet
för linjetrafik är enligt nuvarande YTF länsstyrel

sen, om trafiken bara rör ett län, och transportrådet, om trafiken rör mer

än ett län. Enligt 4§LTL i dess nuvarande lydelse upphör med några

undantag alla linjetrafiktillstånd som endast rör ett län den I juli 1989 och . g

trafikhuvudmannen
flår rätt att därefter utan tillstånd driva denna trafik inom länet. Något
förbud mot att nya tillstånd meddelas inom ett län finns dock inte. För
tillstånd i dessa fall gäller bestämmelserna för linjetrafik, dvs. en skadlighetsprövning
skall ske enligt 8 § YTL.

Det
finns inte någon anledning att ändra nuvarande ordning när det

gäller
prövningen i första instans av linjetrafiktillstånd. Länsstyrelsen bör

20

alltså flortflarande pröva
frågor om linjetrafiktillstånd inom det egna länet och transportrådet när det
gäller den interregionala linjetrafiken.

När det gäller linjetrafiken
skall som nämnts utöver lämplighetsprövningen göras en prövning av trafikens
skadlighet för järnvägstrafik och huvudmannatrafik. Denna prövning har
otvivelaktigt starka trafikpolitiska inslag. Övervägande skäl talar därför för
att regeringen åtminstone tills vidare behålls som slutinstans vid prövningar
av ansökningar om tillstånd till linjetrafik och vid omprövning av tillstånd
enligt 11 § YTL. När den nya lagen har varit i kraft under några år och praxis
hunnit stabilisera sig kan på nytt övervägas.om regeringen kan befrias även
från dessa tillståndsärenden.

När det gäller ärenden om återkallelse
av linjetrafiktillstånd får Sveriges konventionsåtaganden anses medföra att det
skall finnas möjlighet till domstolsprövning av sådana frågor. Ärenden om återkallelse
av linjetrafiktillstånd enligt 15—17§§ YTL torde i allmänhet sakna
trafikpolitiska inslag. I sådana ärenden bör därför kammarrätten vara andra
instans efter länsstyrelsen resp. transportrådet.

Det föreslås alltså att
instansordningen såvitt gäller tillstånd till linjetrafik blir länsstyrelsen
(trafik som rör endast ett län) — transportrådet — regeringen och i fråga om återkallelse
länsstyrelsen resp. transportrådet — kammarrätten — regeringsrätten.

Prop. 1988/89:26

3.3 Lagen om rätt att driva viss linjetrafik

Mitt förslag:
Transportrådets beslut enligt 2 § lagen om rätt att driva viss linjetrafik flår
överklagas hos kammarrätten.

Promemorians
förslag överensstämmer med mitt.

Remissyttrandena: De
flesta remissintanserna har godtagit förslaget. Kammarrätten i Göteborg,
transportrådet och Svenska busstrafikförbundet har dock ansett att sådana
beslut även flortsättningsvis skall få överklagas hos regeringen.

Skälen för mitt förslag:
Beslut enligt 2§ LTL i dess lydelse enligt SFS 1988:266 om att en
trafikhuvudman får bedriva länsgränsöverskridande trafik utan tillstånd medför
som nämnts att tidigare linjetrafiktillstånd på sträckor som omflattas av
beslutet upphör att gälla två år efter det att beslutet vann laga kraft.
Beslutet är otvivelaktigt av det slaget att det enligt europakonventionen måste
kunna prövas av domstol.

De särskilda skäl som
skall föreligga för att ett beslut enligt 2 § LTL skall få meddelas hänför sig till
befolknings- och näririgsstmkturen inom de områden i de båda angränsande länen
som skall trafikeras. Om dessa sammantagna kan betraktas som en enhet såvitt
gäller behovet av t. ex. arbetspendling, skolresor och resor till köpcentra och
serviceinrättningar, bör tillstånd till länsgränsöverskridande huvudmannatrafik
i princip meddelas (prop. 1987/88:78 s.29).

I promemorian sägs att
utrymmet för politiska bedömningar är litet i dessa ärenden och att det därför
inte finns någon anledning att ett överkla-

21

gande skall kunna prövas
av regeringen. Kammarrätten i Göteborg delar inte denna uppfattning. Enligt
kammarrätten är visserligen utrymmet för rent politiska bedömningar litet men
besluten kommer så gott som uteslutande att fattas på grundval av
intresseavvägningar samt regional- och trafikpolitiska bedömningar.

Transportrådet
och Svenska busstrafikförbundet är inne på liknande tankegångar.

Jag kan såtillvida hålla
med remissinstanserna som att det här rör sig om ett gränsfall där det finns
goda skäl för både den ena och den andra ståndpunkten. Vid mitt
ställningstagande fäster jag avgörande vikt vid det förhållandet att besluten
är av ingripande betydelse för eventuella tillståndshavare på sträckan. Det är
därför angeläget att det sker en omsorgsfull prövning av om de lagliga
förutsättningarna är uppflyllda även om de berörda trafikhuvudmännen är
överens. Jag anser därför att övervägande skäl talar för promemorians förslag,
dvs. att instansordningen blir transportrådet — kammarrätten — regeringsrätten
i dessa fall.

Prop. 1988/89:26

3.4
Transportförmedling och biluthyrning

Mitt
förslag: Länsstyrelsens beslut enligt lagarna om transportförmedling och
biluthyrning skall få överklagas hos kammarrätten.

Promemorians
förslag överensstämmer med mitt.

Remissyttrandena: De
flesta remissinstanserna har godtagit förslaget. Domstolsverket och kammarrätten
i Göteborg har dock ifrågasatt om inte länsrätten bör vara första instans när
det gäller frågor om återkallelse och varning. Transportrådet anser att
nuvarande ordning bör bestå. I andra hand anser transportrådet att
länsstyrelsens beslut bör få överklagas hos transportrådet och transportrådets
beslut hos kammarrätten.

Skälen för mitt förslag:
Tillståndsprövningen enligt TFL och flrån den I januari 1989 även enligt BUL inneflattar
endast en prövning av sökandens lämplighet att driva verksamheten. Samma skäl
i flråga om tillståndsmyndighet och överprövning av beslut kan därför anföras beträflfande
överklagande av beslut enligt dessa båda lagar som beträflfande godstrafik, taxitrafik
och beställningstrafik med buss enligt YTL (avsnitt 3.2). Jag föreslår därför
att länsstyrelsen flortflarande skall vara första instans i flrågor som rör
sådana ärenden och att överklagande i flortsättningen skall kunna ske hos
kammarrätten i stället för som nu transportrådet.

22

3.5
Åtgärder när en tillståndshavare dött eller försatts i konkurs

Prop.
1988/89:26

Mitt
förslag: Bestämmelserna om ett tillstånds bestånd efter tillståndshavarens död
eller konkurs flyttas till yrkestrafiklagen och lagarna om transportförmedling
och biluthyrning från yrkestrafik-förordningen och förordningarna om
transportförmedling och biluthyrning.

Promemorians
förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna
har godtagit förslaget.

Skälen
för mitt fiirslag: Som jag tidigare anfört kan ett dödsbo eller ett konkursbo
efter tillståndshavarens dödsfall eller beslut om att han skall försättas i
konkurs fortsätta att driva verksamheten under ett år. En förutsättning för den
fortsatta driften är att en föreståndare godkänns av tillståndsmyndigheten.
Föreståndaren kan vara t. ex. en anställd i firman med lång erfarenhet eller
konkursförvaltaren. Enligt 5 kap. 1 § YTF, 4 kap. 1 § TFF och 3 kap. 1 § BUF
skall anmälan av föreståndare göras till länsstyrelsen inom två månader från
dödsfallet eller konkursbeslutet. Om den anmälde föreståndaren inte godkänns,
finns möjlighet att inom en viss tid anmäla en ny föreståndare. Om någon
föreståndare inte anmälts inom de angivna fristerna eller om den senare
föreståndaren inte heller godkänns upphör tiUståndet automatiskt.

Dessa
regler om anmälan av föreståndare och hur ett tillstånd upphör är av sådan art
att de lämpligen bör tas in i respektive lag. De bör tas in som ett nytt stycke
i den bestämmelse i var och en av lagarna som medger dödsboet eller konkursboet
rätt att fortsätta att driva trafikverksamheten (13 § YTL, 2 kap. 6 § TFL och 2
kap. 6 § BUL).

Enligt
advokatsamfundet bör den tid inom vilken en ny föreståndare skall anmälas
preciseras eller det i vart fall anges en minimitid som dödsboet eller
konkursförvaltare har på sig för anmälan. Jag har förståelse för detta
önskemål. Eftersom en reglering av det slag som samfundet föreslår inte kräver
lagform, bör frågan övervägas i samband med arbetet på nya
tillämpningsföreskrifter till yrkestrafiklagstiftningen.

Busstrafikförbundet
har, liksom taxiförbundet och åkeriförbundet, efterlyst regler om provisoriska
åtgärder när en tillståndshavare blir långvarigt sjuk eller slutar sin
anställning så att inte en sådan händelse äventyrar trafikrörelsens
fortbestånd. För egen dd menar jag att några särskilda regler härom knappast
behövs. Hur det skall förflaras vid tillståndshavarens sjukdom måste rimligen
bedömas flrån flall till flall. Inte ens en långvarig sjukdom medför ju, till
skillnad flrån vad som är fallet vid dödsfall och konkurs, att tillståndet
automatiskt upphör efter en viss tid. Ibland är det sannolikt lämpligast att
rörelsen överiåts till en annan tillståndshavare, vilket när behovsprövningen avskaflfas
kommer att bli lättare. Om tillståndshavaren är en juridisk person möter det
inte något hinder att vid behov en ny trafikansvarig person utses.

23

3.6
Villkor vid linjetrafiktillstånd Prop. 1988/89:26

Mitt
fiirslag: Villkor som föreskrivits i tillstånd och som är ägnade att motverka
skada för trafik som SJ eller trafikhuvudmännen bedriver skall fortfarande
gälla.

Promemorians
förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna
har godtagit förslaget.

Skälen
för mitt förslag: Enligt punkt 2 första stycket första meningen i övergångsbestämmelserna
till YTL gäller trafiktillstånd som har meddelats enligt den äldre lagen som motsvarande
tillstånd enligt den nya lagen. Utgångspunkten är därvid att olika villkor som
kan ha föreskrivits i äldre tillstånd skall upphöra att gälla, om inte annat
anges i övergångsbestäm-mdserna (se prop. 1987/88:78 s. 57). Till de villkor
för linjetrafiktillstånd som därmed upphör hör av tillståndsmyndigheten
fastställda, tidtabeller (2 kap. 1§ gällande yrkestrafiklag).

I
linjetrafikbegreppet ligger bl.a. att trafiken är tidtabellsbunden (2§ YTL).
Tillståndet förutsätter alltså att trafiken går efter tidtabell. Detta gäller
naturligtvis också i fråga om äldre tillstånd. Bestämmelserna i den nya lagen
kan emellertid tolkas på det sättet att det står tillståndshavaren fritt att
ändra på den trafikuppläggning som har förutsatts i det äldre tillståndet.
Detta har emellertid inte varit meningen. En sådan ändring skulle kunna medföra
att trafiken kommer i konflikt med bestämmelserna i 8 § YTL, som innebär att
trafiken i princip inte får vara till skada för redan etablerad järnvägstrafik
eller trafik som bedrivs av en trafikhuvudman.

Lagstiftningens
innebörd på denna punkt bör alltså förtydligas genom en ny
övergångsbestämmelse. Denna bör ange att sådana villkor som är ägnade att
motverka skada som avses i 8§ fortfarande skall gälla. TiU sådana villkor hör
tidtabeller och trafikuppläggningen i övrigt, t. ex. förbud att ta upp
passagerare på någon viss sträcka. Om tillståndshavaren vill flå till stånd en
annan trafikuppläggning, kan han begära omprövning av tillståndet eller söka
ett nytt tillstånd, varvid en prövning enligt 8§ YTL skall göras. Den nya
bestämmelsen bör tas upp under punkt 3 i övergångsbestämmelserna till YTL.

3.7 Lagtekniska frågor

Varken
den nu gällande yrkestrafiklagen eller YTL innehåller några bestämmelser om
tillståndsmyndighet eller om överklagande av beslut om tillstånd eller återkallelse
av tillstånd. Lagarna innehåller i stället bemyndiganden för regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskriflter i dessa
hänseenden. Sådana föreskriflter finns för närvarande i YTF. Samma teknik har
använts i TFL och BUL och, efter den nyligen antagna ändringen, i LTL.

Den
nya ordning som nu föreslås i fråga om behörig tillståndsmyndighet

och om överklagande medför att bestämmelserna kan förenklas avsevärt. 24

Det är vidare önskvärt att
det direkt av resp. lag går att utläsa vad som Prop. 1988/89:26 gäller i
fråga om tillståndsmyndigheter och överklagande. Bestämmelser i dessa
hänseenden föreslås därför bli intagna i resp. lag.

3.8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den
nya yrkestrafiklagen och de redan beslutade ändringarna i BUL träder i kraft
den 1 januari 1989. De nu föreslagna ändringarna i dessa lagar och i TFL bör
lämpligen träda i kraft vid samma tidpunkt. Ändringarna i LTL bör träda i kraft
samtidigt som tidigare i år antagna ändringar (SFS 1988:266), dvs. den I juli
1989. Ikraftträdandebestämmelserna tiU YTL och de tidigare beslutade
ändringarna i LTL kommer att omfatta även de nu aktuella ändringarna. En
särskild ikraftträdandebestämmelse behövs därför endast såvitt gäller TFL och BUL.

Enligt
övergångsbestämmelserna till YTL gäller särskilda regler i fråga om
taxitrafiken fram till den Ijuli 1990.1 sak innebär dessa regler bl. a. att en
behovsprövning av taxitillstånd flortflarande kommer att göras. Med hänsyn till
behovsprövningens art bör transportrådet och regeringen lämpligen vara
överinstanser i ärenden rörande taxitillstånd till dess att denna prövning
slopas. Fram till dess bör alltså länsstyrelsens beslut överklagas hos
transportrådet och transportrådets beslut hos regeringen. Vidare bör den
länsstyrelse där trafikområdet skall finnas fortfarande vara behörig. Bestämmelser
med den innebörden bör tas upp som punkterna 4 f) och g) i Övergångsbestämmelserna
till YTL.

Om
en ansökan om trafiktillstånd före ikraftträdandet har gjorts hos en länsstyrelse
som enligt de nya bestämmelserna inte längre är behörig, bör den länsstyrelsen
få pröva ansökningen även eflter ikraftträdandet. En bestämmelse om detta bör
tas upp som punkt 7 i övergångsbestämmelserna till YTL. Om återkaUelse
aktualiseras hos en länsstyrelse som efter ikraftträdandet inte är behörig, bör
ärendet överlämnas till behörig länsstyrelse. Någon särskild bestämmelse om
detta torde inte behövas.

Efter
ikraftträdandet är det i de flesta fall kammarrätten och inte trans,-portrådet
som skall pröya överklaganden av länsstyrelsens beslut. Om ett beslut har
överklagats hos transportrådet före ikraftträdandet men ärendet inte avgjorts
dessförinnan kan diskuteras om rådet bör pröva överklagandet eller om ärendet
i stället bör överlämnas till behörig kammarrätt. Jag anser för min del att den
nya instansordningen bör slå igenom så snart som möjligt och har därför stannat
för att föreslå att ärendena i dessa fall skall överlämnas till kammarrätten.
Detsamma bör gälla när vid ikraftträdandet skrivelsen med överklagandet ännu
inte sänts vidare från länsstyrelsen till transportrådet Gfr 25 §
förvaltningslagen 1986:223).

När
det däremot gäller ärenden i vilka beslut har meddelats av transportrådet före
ikraftträdandet förordar jag i enkelhetens intresse att såda- na beslut
fortfarande skall prövas av regeringen även om kammarrätten är behörig enligt
den nya lagen.

Bestämmelser
av denna innebörd bör tas upp som punkt 8 i övergångs

bestämmelserna till YTL. Motsvarande bestämmelser bör tas upp även i 25

övergångsbestämmelserna till
de nu aktuella ändringarna i TFL och BUL. Prop. 1988/89:26 Såvitt gäller YTL
bör framhållas att ikrafltträdandet ifråga om taxitrafiken tiU följd av punkt 4
i övergångsbestämmelserna sker först den 1 juli 1990. Fram till ikraftträdandet
bör flullföljdshänvisningar lämnas enligt de äldre bestämmelserna. Det kan
emellertid vara lämpligt att länsstyrelserna samtidigt upplyser om vad som
enligt de nya reglerna gäller om prövning av överklaganden.

3.9 Resursfrågor

Transportrådet
är för närvarande överinstans till länsstyrelserna i ärenden som rör
yrkesmässig trafik. Under 1980 —talet har antalet ärenden hos transportrådet
som avser överklagande av länsstyrelsernas beslut uppgått till genomsnittligt
ca 500 per år, varav 20 — 30 har avsett tillståndsfrågor enligt TFL och BUL.
Antalet ansökningar om tillstånd till interregional linjetrafik, i vilka
ärenden transportrådet är första instans, har genomsnittligt uppgått till ca
50 per år. Enligt den senaste sammanställningen, som avser tiden den Ijuli 1987
— den 30juni 1988, har antalet överprövningar hos transportrådet uppgått till
377, varav 207 har rört behovsfrågor, 106 lämplighetsfrågor och 64 övriga
frågor. Av dessa överprövningär har 10 rört uthymingsrördser. Några ärenden som
rör transportförmedling har inte förekommit under perioden. Antalet ansökningar
hos transportrådet om tiUstånd till interregional linjetrafik har uppgått till
57 under samma tid.

De
nu aktuella förslagen skulle med en i övrigt oförändrad lagstifltning medföra,
att mellan 400 och 500 ärenden om överprövning av länsstyrelsernas beslut
tillförs kammarrätterna. Den nya yrkestrafiklagstiftningen innebär emellertid
avsevärda förenklingar i flråga om tillståndsprövningens innehåll genom att
behovsprövningen avskaflfas. Därmed försvinner det tyngsta momentet i
prövningen. Tillstånd skall i flortsättningen ges till alla sökande som
uppfyller kraven i fråga om personlig lämplighet. När det gäller linjetrafiken
skall det i fortsättningen ske en prövning av om den sökta trafiken är till
skada för redan etablerad järnvägstrafik eller trafik som trafikhuvudmännen
bedriver. När det gäller sådana frågor behålls emellertid den nuvarande
instansordningen, dvs. länsstyrelsen — transportrådet — regeringen.

Som
jag framhöll i samband med propositionen om avreglering av yrkestrafiken (prop.
1987/88:78 s. 43) bör de resurser som kan frigöras genom att de tillståndsgivande
myndigheternas roll i fråga om trafikförsörjningen tas bort och
behovsprövningen slopas användas till en förstärkt lämplighetsprövning och
uppföljning av lämpligheten. Detta kan tänkas leda till att antalet ärenden om återkalldser
ökar något. Det kan emellertid knappast röra sig om annat än en marginell
ökning.

Eftersom
behovsprövningen slopas kan man räkna med att det antal ärenden som kammarrätterna
övertar från transportrådet blir avsevärt mindre än det antal ärenden av
motsvarande slag som transportrådet prövar enligt nuvarande yrkestrafiklagstifltning.
Att döma av den senaste statistiken från transportrådet torde det komma att
röra sig om mellan 100

och
150 ärenden om året. Genomsnittligt är mål som enbart rör sökandens Prop.
1988/89:26 lämplighet enklare att handlägga än mål som avser prövning av
trafikbehovet.

Av
det sammanlagda antalet trafiktillstånd är ca 35 % meddelade av länsstyrelser
inom kammarrättens i Göteborg domkrets, 25 % inom kammarrättens i Stockholm
domkrets, 23 % inom kammarrättens i Sundsvall domkrets och 17 % inom
kammarrättens i Jönköping domkrets. De förstärkningar som kan behövas inom
kammarrättsorganisationen uppvägs mer än väl av de resurser som kan frigöras
hos transportrådet.

4 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom kommunikationsdepartementet upprättats
förslag till

1. lag
om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263),

2.
lagom ändring i lagen
(1988:266) om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik,

3.
lag om ändring i lagen
(1979:560) om transportförmedling,

4.
lag om ändring i lagen (1979:561)
om biluthyrning. Larace? har granskat lagförslagen.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

27

Sammanfattning
av promemorian (Ds 1988:29) Pop.
1988/89:26

Instansordningen
enligt yrkestrafiklagstiftningen •
aga

m.m.

Enligt
den nya yrkestrafiklagen som har antagits av riksdagen (prop. 1987/88:78, TU
1987/88:15, rskr. 1987/88:166) prövas frågor om trafiktillstånd och återkallelse
av tillstånd samt varning av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt den nuvarande yrkestrafiklagen
(1979:559). Motsvarande ordning gäller i fråga om tillstånd enligt lagen
(1979:560) om transportförmedling och lagen (1979:561) om biluthyming.

Enligt
yrkestrafikförordningen (1979:781) och förordningarna (1979:872) om
transportförmedling och (1979:873) om biluthyrning är det länsstyrelsen som i
första instans prövar dessa flrågor utom vad avser interregional linjetrafik,
som prövas av transportrådet. Enligt förordning- ■ arna överklagas
länsstyrelsens beslut hos transportrådet, om klagorätt finns. Transportrådets
beslut överklagas hos regeringen.

Mot
bakgrund av ett riksdagsbeslut år 1984 om riktlinjer för en systematisk
översyn av reglerna om rätten att överklaga ärenden till regeringen och bestämmelserna
i Europakonventionen angående skydd för de mänskliga • rättigheterna och de
grundläggande friheterna om rätten till domstolspröv- • ning av vissa beslut,
föreslås att länsstyrelsens beslut i frågor om yrkestrafiktillstånd och återkallelse
av tillstånd skall kunna överklagas hos kammarrätten. Frågor om tillstånd till
linjetrafik skall dock även i fortsättningen överklagas i administrativ
ordning, dvs. till transportrådet och regeringen. Det föreslås vidare att
frågan vilken myndighet som är behörig att pröva dessa frågor i fortsättningen
skall regleras i lag.

Vidare
föreslås att bestämmelser om åtgärder när en tillståndshavare dött eller
försatts i konkurs flyttas över till yrkestrafiklagen och lagarna om transportförmedling
och biluthyrning från resp. förordning.

De
nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I januari 1989.1 fråga om taxi
skall dock hittillsvarande ordning tillämpas fram till den Ijuli 1990.

28

Författningsförslag i promemorian (Ds 1988:29) Prop.
1988/89:26 Instansordriingen enligt yrkestrafiklagstiftningen Bilaga 2 m.m.

1 Förslag till

Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:000)

Härigenom
föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1988:000)'

dels
att nuvarande 23 och 24 §§ skall betecknas 24 och 25 §§ samt nuvarande punkt 7
i övergångsbestämmelserna skall betecknas punkt 8,

dels
att 4, 13 och 18§§ samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna skall ha följande
lydelse,

dels
att det i lagen skall införas en ny paragraf 23 §, närmast före 23 § en ny
rubrik samt i övergångsbestämmelserna två nya punkter, 4f) och 7, av följande
lydelse.

Lagen
kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då den träder i kraflt.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4§

Frågor om trafiktillstånd prövas Frågor om trafiktillstånd prövas

av regeringen eller den myndighet av länsstyrelsen i det län där sökan-

som regeringen bestämmer. . den är kyrkobokförd eller, om sö-

kanden är en juridisk person, där företagets ledning finns. Frågor om tillstånd
till linjetrafik som berör fiera län .'skall dock prövas av trans-porirådet.

I3§
, Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller
under högst ett år räknat flrån dödsfallet eller kpnkursbeslu-tet. För
verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av
tillståndsmyndigheten. I fråga om denne skall 6§ första stycket tillämpas.

Tillståndet upphör om en föreståndare inte har anmälts till tillståndsmyndighelen
inom två månader från dödsfallet eller konkursbe-' slutet.. Om föreståndaren
inte godkänns och en annan föreståndare inte anmäls inom viss lid som tillståndsmyndighelen
bestämmer, upphör tillståndet också att gälla. Godkänns inte heller den andre
föreståndaren, upphör tillståndet att gälla tre veckor efiter det alt beslutet
vunnit laga kraft.

• Lydelse enligt prop. 1987/88:78, TU 1987/88: 15,'rskr.
1987/88:166.

' Omtryck
av lagen förutsätts ske i samband med att nu aktuella ändringar promulge-

ras. 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:26

Bilaga
2

18§

Frågor
om återkallelse av trafik- Frågor om återkallelse av trafik

tillstånd eller om varning prövas av tillstånd eller om
varning prövas av

regeringen eller den myndighet som den myndighet som har meddelat

regeringen bestämmer. tillståndet.

23§

Överklagande

Tillståndsmyndighelens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten,
om inte annat anges i andra stycket. Ett beslut om varningfår inte överklagas.

Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av linjetrafiktillslånd fiår
överklagas hos transportrådet. Transportrådets beslut i sådana frågor får
överklagas hos regeringen.

2.
Trafiktillstånd som har meddelats enligt den äldre lagen gäller som motsvarande
tillstånd enligt den nya lagen. Därvid skall tillstånd till beställningstrafik
för persontransporter med tyngre fordon och till turisttrafik anses som
tillstånd till beställningstrafik med buss och tillstånd till beställningstrafik
för persontransporter med lättare fordon anses som tillstånd till dels
taxitrafik, dels beställningstrafik med buss med villkor om högst 3,5 tons
totalvikt'på bussen.

Om
ett turisttrafiktillstånd innefattar rätt att i trafiken använda personbil,
skall tillståndet i den delen anses som tillstånd till taxitrafik med de begränsningar
som följer av tillståndet.

I
flråga om tillstånd till linjetrafik I fråga om tillstånd till linjetrafik

som
gäller vid ikraftträdandet skall som gäller vid ikraftträdandet skall

vid tillämpning av 11 § som dag för villkor som är ägnade att motverka

tillståndet anses den 1 januari sådan skada som anges i 8§ fortfia-

1989. ra«ea7/a. Vid tillämpning av 11 §

skall
i fråga om sådana tillstånd som dag för tillståndet anses den 1 januari 1989.

4fi I stället för vad som JÖreskrivs i 23§ första meningen gäller att länsstyrelsens
beslut får överklagas hos transportrådet och transportrådets beslut hos
regeringen. Detta gäller även efter utgången av juni 1990, om beslut iförsta
instans har meddelats dessförinnan.

7. HarjÖre den nya lagens ikrafit-

irädande en ansökan om trafiiktill-

stånd gjorts hos en länsstyrelse som

enligt yrkestrafiikförordningen

(1979:871)
är behörig att pröva an

sökningen, skall ansökningen prö

vas av den länsstyrelsen även om.

den inte är behörig enligt den nya 30

lagen.

2 Förslag
till Prop. 1988/89:26

Lag om
ändring i lagen (1988:000) om ändring i lagen Bilaga 2

(1985:449)
om rätt att driva viss linjetrafik

Härigenom
föreskrivs i flråga om lagen (1988:000)' om ändring i lagen (1985:449) om rätt
att driva viss linjetrafik dels att 2§ skall ha följande lydelse, dels att i
lagen skall införas en ny paragraf 8 §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§

Om det finns särskilda skäl, flår Om det finns särskilda skäl, får

regeringen eller den myndighet som iransporlrådet besluta att en trafik-

regeringen bestämmer besluta att huvudman får utan tillstånd driva

en trafikhuvudman får utan till- linjetrafik på bestämda linjer som

stånd driva linjetrafik på bestämda sträcker sig från det län där huvud

linjer som sträcker sig flrån det län mannaskapet gäller in i ett angrän-

där huvudmannaskapet gäller in i sande län.

ett angränsande län.

8§

Transportrådets beslut enligt 2§ får överklagas hos kammarrätten.

' Lydelse enligt prop. 1987/88: 78, TU 1987/88:15, rskr.
1987/88:166. 31

3 Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1979: 560) om transportförmedling

Härigenom
föreskrivs i flråga om lagen (1979: 560) om transportförmedling

dels att 2 kap. 4 och 6§§,
3 kap. 3§ samt rubriken till 5 kap. skall ha följande lydelse,

dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 2 §, av följande lydelse.

Prop.
1988/89:26 Bilaga 2 , .

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2
kap. 4§

Frågan om tillstånd till
transportförmedling prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen
utser.

Frågan om tillstånd till
transportförmedling prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är kyrkobokförd
eder, om sökanden är en juridisk person, där förelagets ledningfinns.

Om
tillståndshavaren dör övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller under
högst ett år räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet. För verksamheten skall
det finnas en godkänd föreståndare. I fråga om denne skall 2§ tillämpas.

6§

Om
tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller
under högst ett år räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet. För
verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av tillståndsmyndighelen.
I fråga om denne skall 2§ tillämpas.

Tillståndet upphör om
en föreståndare inte har anmälts till lill-slåndsmyndigheten inom två månader
från dödsfallet eller konkursbeslutet. Om föreståndaren inte godkänns och en
annan föreståndare inte anmäls Inom viss tid som tillståndsmyndigheten
bestämmer, upphör tillståndet också all gälla. Godkänns inte heller den andre
föreståndaren, upphör tillståndet att gälla tre veckor efter det att beslutet vann
laga kraji.

3
kap. 3§

Frågan om återkallelse
av tillstånd till transportförmedling eller om varning prövas av regeringen eller
den myndighet som regeringen utser.

Frågan om återkallelse
av tillstånd till transportförmedling eller om varning prövas av den länsstyrelse
som har meddelat tillståndet.

Nuvarande lydelse 5
kap. Bemyndiganden

Föreslagen
lydelse 5 kap. Övrigt

Prop.
1988/89:26 Bilaga 2

2 §

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.
Ett beslut om varning får inte överklagas.

Denna
lag träder i kraflt den I januari 1989.

3 Riksdagen 1988/89. 1 samt. Nr 26

33

4 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1979: 561) om biluthyrning

Härigenom
föreskrivs i flråga om lagen (1979: 561) om biluthyrning dels att 2 kap. 4 och 6§§,
3 kap. 3§ samt rubriken till 5 kap. skaU ha följande lydelse, dels att i lagen skall
införas en ny paragrafl, 5 kap. 2 §, av följande lydelse.

Prop. 1988/89:26 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Frågan om tillstånd
till uthyrningsrörelse prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är kyrkobokförd
eller, om sökanden är en juridisk person, där företagets ledning finns.

2
kap 4§ Frågan om tillstånd till uthyrningsrörelse prövas av regeringen eller
den myndighet som regeringen utser.

6§

Om tillståndshavaren dör
övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren försätts i konkurs, övergår
tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller under högst ett år räknat flrån
dödsfallet eller konkursbeslutet. För verksamheten skall det finnas en
godkänd föreståndare. I fråga om denne skall 2§ tillämpas.

Om
tillståndshavaren dör, övergår tillståndet till dödsboet. Om-tillståndshavaren
försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller
under högst ett år räknat från dödsflallet eller konkursbeslutet. För verksamheten
skall det finnas en föreståndare som har godkänts av tillstånds-myndigheten. I
fråga om denne skall 2första stycket tillämpas.

Tillståndet upphör om en föreståndare inte har anmälts inom två veckor
från dödsfallet eller konkursbeslutet, öm föreståndaren inte godkänns och en
annan föreståndare inte anmäls inom viss tid som tillståndsmyndigheten
bestämmer, upphör tillståndet också all gälla. Godkänns inte heller den andre
föreståndaren, upphör tillståndet att gälla tre veckor efter det att beslutet vann
laga kraft.

3
kap. 3§ Frågan om återkallelse av till- Frågan om återkallelse av tillstånd
till uthyrningsrörelse eller om stånd till uthyrningsrörelse eller varning
prövas av regeringen eller varning prövas av den länsstyrelse den myndighet
som regeringen ut- som har har utfärdat tillståndet, ser.

Nuvarande
lydelse 5 kap. Bemyndiganden

Föreslagen
lydelse 5 kap. övrigt

Prop.
1988/89:26 Bilaga 2

2 §

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag fiår överklagas hos kammarrätten.
Ett beslut om varning får inte överklagas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

35

Sammanställning
av remissyttrandena över Pp. 1988/89:26

betänkandet (Ds 1988:29) Instansordningen enligt '' yrkestrafiklagen
m. m.

Efter
remiss har yttranden över departementspromemorian (Ds 1988:29) avgetts av
domstolsverket, kammarrätten i Göteborg, transportrådet, länsstyrelserna i
Stockholms, Malmöhus och Norrbottens län, länsstyrelsernas organisationsnämnd,
Sveriges advokatsamfund, Svenska lokaltrafikföreningen.
Biluthyrningsbranschens riksförbund. Svenska busstrafikförbundet, Svenska
taxiförbundet. Svenska transportarbetareförbundet samt Svenska åkeriförbundet.

Instansordningen enligt yrkestrafiklagen, lagen om transportförmedling
och lagen om biluthyrning

De
förslag som har lämnats i betänkandet i fråga om instansordningen enligt yrkestrafiklagen,
lagen om transportförmedling och lagen om biluthyrning har godtagits av
samtliga remissinstanser utom transportrådet. Sveriges advokatsamfund anser
dock att det ur rättssäkerhetssynpunkt är riktigt att transportrådets beslut
jämväl i fråga om tillstånd till linjetrafik får överklagas till kammarrätten.
Vidare har domstolsverket och kammarrätten i Göteborg ifrågasatt om inte en tvåpartsprocess
med länsrätten som första instans utgör den bästa ordningen för att pröva flrågor
om återkallelse av tillstånd och om varning i dessa fall. Domstolsverket har
därvid anfört att en återkallelse av ett redan meddelat tiUstånd ofta är
betydligt mer ingripande för den enskilde än avslag på en begäran om tillstånd.
Ur rättssäkerhetssynpunkt är det i sådana situationer, där enskilda intressen strider
mot allmänna, mer tillfredsställande om prövningen sker vid domstol även i
första instans. De fördelar detta förfarande medför, såsom förtroendevalda
lekmäns deltagande i beslutsfattandet samt bättre möjligheter till muntligt
förfarande och bevisdokumentation torde överväga nackdelarna. Denna ordning
överensstämmer för övrigt med vad som redan gäller beträffande exempelvis återkallelse
av körkort och luftfarts-certifikat.

Transportrådet
föreslår i första hand att nuvarande instansordning, länsstyrelse -
transportrådet - regeringen skaU kvarstå. Den möjlighet till prövning i
regeringsrätten som numera gäller bör tillgodose rättsskyddsbehovet.

I
andra hand föreslår transportrådet att instansordningen när det gäUer tillstånd
till taxitrafik, beställningstrafik med buss, godstrafik, transportförmedling
och biluthyrning skall vara länsstyrelse — transportrådet — kammarrätten —
regeringsrätten. Samma instansordning bör gälla länsstyrelsens beslut i fråga
om tillstånd till linjetrafik. Transportrådets föreskrifter (TPRFS 1985:2) om
krav på yrkeskunnande enligt yrkestrafiklagstift-

36

ningen
styr näringen mot bättre förhållanden. Genom även andra åtgärder Prop.
1988/89:26 verkar transportrådet för att praxisen i landet skall bli enhetlig. Bibehål-
Bilaga 3 landet av transportrådet som besvärsinstans skulle otvivelaktigt
främja en enhetlig praxis. Frågor om en tillståndshavares lämplighet faller
inom transportrådets övriga trafikpolitiska verksamhet. För att de trafikpolitiska
intentionerna skall genomföras är det nödvändigt att transportrådet kvarstår
som besvärsinstans. När det gäller återkallelse av eller ändringar i
linjetrafiktillstånd bör regeringen vara slutinstans om återkallelsen är föranledd
av att statens järnvägar eller trafikhuvudman begärt att tillståndet skall
omprövas.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län har anfört att det är av vikt att transportrådets stora kunskapsflond
också i fortsättningen utnyttjas, förslagsvis genom att rådet vid behov kan
fungera som kammarrättens remissorgan i vissa frågor (t.ex. beträflfande
kurskrav eller dispens flrån detta vid en lämplighetsbedömning).

Instansordningen enligt lagen om rätt att driva viss linjetrafik

Domstolsverket,
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Norrbottens län, länsstyrelsernas
organisationsnämnd, Sveriges advokatsamfund. Svenska lokaltrajikJÖreningen,
Svenska taxiförbundet. Svenska transportar-betarejörbundet och Svenska åkeriförbundet
har godtagit förslaget i betänkandet. Kammarrätten i Göteborg, transportrådet
och Svenska busstrafiik-förbundet har avstyrkt förslaget.

Kammarrätten
i Göteborg har anfört att ett beslut enligt 2 § lagen om rätt att driva viss
linjetrafik (länsgränsöverskridande trafik) får bl.a. den verkan att gällande
linjetrafiktillstånd på sådana sträckor som omfattas av' beslutet upphör att
gälla två år efter det att beslutet vunnit laga kraft. 1 promemorian slås fast
att utrymme för politiska bedömningar i ett sådant beslut är litet och att det
inte finns någon anledning att ett överklagande skall kunna prövas av
regeringen. Det förordas därför att instansordningen skall vara transportrådet
— kammarrätten i Stockholm — regeringsrätten. I prop. 1987/88:78 (s. 27 —30)
säger departementschefen att en förutsättning för att trafikhuvudmannen skall
medges rätt till länsgränsöverskridande linjetrafik bör vara att ifrågavarande
trafikområden i de angränsande länen sammantagna kan betraktas som en enhet
såvitt gäller behovet av t. ex. arbetspendling och skolresor samt av resor till
köpcentra och serviceinrättningar. Medgivande bör kunna ges till endera av
trafikhuvudmännen eller till båda. Avgörande bör enligt departementschefen vara
vad trafik-huvudmännen själva kommer överens om. Enligt de riktlinjer för
regeringens befattning med besvärsärenden som riksdagen antog år 1984 bör
sådana ärenden där rättsfrågan är huvudsak prövas av domstol, medan ärenden i
vilka lämplighetsbedömningar dominerar skall prövas i administrativ ordning,
dock att mindre avsteg härifrån bör kunna göras i båda riktningarna. Enligt
kammarrättens mening kan man svårligen komma flram till att beslut enligt 2 §
lagen om rätt att driva viss linjetrafik i huvudsak rör rättsfrågor. Fastmera
förhåller det sig så att besluten kom-

37

4
Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 26

mer att fattas så gott som
uteslutande på grundval av intresseavvägningar Prop. 1988/89:26 samt regional-
och trafikpolitiska lämplighetsbedömningar. Sådana över- Bilaga 3 väganden är
domstolarna normalt inte särskilt väl skickade att göra. Även om, som det sägs
i promemorian, utrymmet för rent politiska bedömningar kanske är litet så
måste en bättre tingens ordning vara att dessa beslut prövas i administrativ
ordning, dvs. att transportrådets beslut får överklagas hos regeringen.

Kammarrätten
delar bedömningen i promemorian att besluten i frågan otvivelaktigt är av det
slaget att de enligt europakonventionen måste kunna prövas av domstol. Som sägs
i propositionen 1987/88:69 (s. 18) om europakonventionen och rätten till
domstolsprövning i Sverige är det emellertid tydligt att det inte är möjligt
att låta domstolsprövningen ersätta överprövning i administrativ ordning beträflfande
alla de förvaltningsbeslut som enligt europakonventionen kräver en
domstolsprövning. Ett beslut enligt 2 § lagen om rätt att driva viss
linjetrafik är enligt kammarrättens mening ett exempel på när överprövning i
administrativ ordning bör behållas och rätten till domstolsprövning
tillhandahållas i form av det nyligen införda rättsprövningsinstitutet.

Enligt
Svenska busstrafikförbundet kan beslut enligt lagen om rätt att driva viss
trafik bli av avgörande betydelse för gränsdragningen mellan det övergripande
statliga trafikförsörjningsansvaret och det ansvar för lokal och regional
kollektiv persontrafik, som lagstadgat åvilar kommuner och landsting i särskilt
huvudmannaskap. Även om bedömningsgrunderna finns ganska väl angivna i
förarbetena till bestämmelsen i LTL kan sådana tveksamma flall uppkomma som bör
ge möjlighet till regeringsprövning.

Övriga frågor

Kammarrätten
i Göteborg, länsstyrelsen i Malmöhus län. Svenska lokaltra-fitkföreningen.
Bilbranschens riksförbund. Svenska busslraftkförbundet. Svenska taxiförbundet
och Svenska åkeriförbundet har godtagit de övriga förslag som har lagts flram i
betänkandet.

Länsstyrelsernas
organisationsnämnd och transportrådet har tillstyrkt förslaget såvitt rör
åtgärder när en tillståndshavare dör eller försätts i konkurs. Sveriges
advokatsamfund har föreslagit att en precisering eller i vart fall en minimering
av den tid, som tillståndsmyndigheten skall bestämma för anmälan av en ny
föreståndare om rättidigt anmäld föreståndare inte godkänns. Svenska busslrafiikförbundet
har förordat att temporära ordningar skall införas vid t. ex. en anställnings
upphörande eller vid långvarig sjukdom i analogi med vad som gäller vid
dödsfall eller konkurs vid risk för att en trafikrörelses fortbestånd eljest
skulle kunna äventyras. Svenska taxiförbundet och Svenska åkeriförbundet har
instämt i vad busstrafikförbundet har anfört.

Kammarrätten
i Göteborg har påpekat att det i handelsbolag endast undantagsvis organiseras
en styrelse i ett handelsbolag och att ledningen eller förvaltningen handhas i
normalfallet gemensamt av bolagsmännen. Om bolagsmännen är bosatta i olika län
kan man inte med ledning av det

38

är behörig att pröva dessa
frågor. Av lagtexten eller förarbetena bör flramgå Prop. 1988/89: 26 att rätt florum
för ett handelsbolag bör vara det län i vilket handelsbolaget Bilaga 3 är eller
hade bort vara registrerat. Vidare har kammarrätten anfört att det är rimligt
att den, vars tillstånd till yrkesmässig trafik, biluthyrningsverksamhet eller
transportförmedling återkallas, flår skälig tid på sig att avveckla sin
rörelse. Kammarrätten har därför väckt frågan om inte de aktuella lagarna bör
kompletteras med bestämmelser som ger myndigheterna befogenhet att fatta
sådana beslut.

39

Lagrådsremissens
förslag Prop. 1988/89:26

1 Förslag till Bilaga. 4

Lag om
ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)

Härigenom
föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1988:263)

dels
att nuvarande 23 och 24 §§ skall betecknas 24 och 25 §§ samt nuvarande punkt 7
i övergångsbestämmelserna skall betecknas punkt 9,

dels
att 4, 13 och 18 §§ samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23 §, närmast före
23 § en

ny rubrik samt i övergångsbestämmelserna fyra nya punkter, 40, 4g), 7

och 8, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Frågor om trafiktillstånd prövas Frågor om trafiktillstånd prövas

av
regeringen eller den myndighet av länsstyrelsen i det län där sökan-

som regeringen bestämmer. den är kyrkobokförd eller, om sö-

kanden är en juridisk person, där jÖretagets ledning.fimns. Frågor om tillstånd
lill linjetrajik som berör jlera län skall dock prövas av transportrådet.

13§
Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller
under högst ett år räknat flrån dödsflallet eller konkursbeslutet. För
verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av tillståndsmyndigheten.
I flråga om denne skall 6 § första stycket tillämpas.

Tillståndet upphör om en föreståndare inte har anmälts lill tillståndsmyndighelen
inom två månader från död.sfällel eller konkursbeslutet. Öm JÖreståndaren
inte godkänns och en annan föreståndare inte anmäls inom den tid som liU-slåndsmyndlgheten
bestämmer, upphör tillståndet också alt gälla. Godkänns Inte heller den andre
föreståndaren, upphör tillståndet att gälla tre veckor efter det att beslutet vunnit
laga kraft.

18§

Frågor om återkallelse av trafik- Frågor om återkallelse av trafik

tillstånd eller om varning prövas av tillstånd eller om varning prövas av

regeringen eller den myndighet som den myndighet som har meddelat

regeringen bestämmer. tillståndet.

23§

överklagande

Tillståndsmyndighelens
beslut

enligt denna lag får överklagas hos

kammarrätten, om inte något annat 40

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

anges
i andra stycket. Ett beslut om varning får dock inte överklagas.

Länsstyrelsens beslut i
frågor om beviljande av linjetrafiktillslånd och om omprövning av tillståttd
enligt 11 § får överklagas hos iransporlrådet. Transportrådets beslut i sådana
frågor får överklagas hos regeringen.

Prop. 1988/89:26 Bilaga 4

2.
Trafiktillstånd som har meddelats enligt den äldre lagen gäller som motsvarande
tillstånd enligt den nya lagen. Därvid skall tillstånd till beställningstrafik
för persontransporter med tyngre fordon och till turist-trafik anses som
tillstånd till beställningstrafik med buss och tillstånd till
beställningstrafik för persontransporter med lättare fordon anses som tillstånd
till dels taxitrafik, dels beställningstrafik med buss med villkor om högst 3,5
tons totalvikt på bussen.

Om
ett turisttrafiktillstånd inneflattar rätt att i trafiken använda personbil,
skall tillståndet i den delen anses som tillstånd till taxitrafik med de begränsningar
som följer av tillståndet.

I
fråga om tillstånd till linjetrafik I fråga om tillstånd till linjetrafik

som
gäller vid ikraftträdandet skall som gäller vid ikraftträdandet skall

vid tillämpning av 11 §
som dag för tillståndet anses den 1 januari 1989.

villkor
som är ägnade all motverka sådan skada som anges i 8 § fortfarande gälla. Vid
tillämpning av 11 § skall i fråga om sådana tUlstånd som dag för tillståndet
anses den 1 januari 1989.

4fi I stället för vad som JÖreskrivs i 4 § skall .frågor om
trafiktillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där trafikområdet skall
finnas.

4 g) I stället för vad som föreskrivs i 23 § första stycket första
meningen gäller att länsstyrelsens beslut får överklagas hos transportrådet och
transportrådets beslut hos regeringen.

7. Härföre den nya lagens ikraft

trädande en ansökan om trafiktill

stånd gjorts hos en länsstyrelse som

enligt yrkestrafiikförordningen

(1979:871)
är behörig all pröva ansökningen, skall ansökningen prövas av den
länsstyrelsen även om den inte är behörig enligt den nya lagen.

Nuvarandelydel.se Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:26

Bilaga 4 8. Ärenden som avser överklagande av länsstyrelsens beslut
och som inte har avgjorts jöre ikraftträdandet skall, om överklagandet enligt den
nya lagen skall prövas av kammarrätten, vid ikraftträdandet överlämnas dit.
Överklaganden av beslut som transportrådet har meddelat före ikraftträdandet
skall även därefter prövas av regeringen.

42

2 Förslag
till Prop. 1988/89:26

Lag om
ändring i lagen (1988:266) om ändring i lagen Bilaga 4

(1985:449)
om rätt att driva viss linjetrafik

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1988:266) om ändring i lagen (1985:449) om rätt
att driva viss linjetrafik dels att 2 § skall ha följande lydelse, dels att i
lagen skall införas en ny paragraf, 8 §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§

Om det finns särskilda skäl, får Om det finns särskilda skäl, får

regeringen eller den myndighet som transportrådet besluta att en trafik-

regeringen bestämmer besluta att huvudman får utan tillstånd driva

en trafikhuvudman får utan till- linjetrafik på bestämda linjer som

stånd driva linjetrafik på bestämda sträcker sig flrån det län där huvud

linjer som sträcker sig flrån det län mannaskapet gäller in i ett angrän-

där huvudmannaskapet gäller in i sande län.

ett angränsande län.

8§

Transporlrådels beslut enligt 2 § får överklagas hos kammarrätten.

Denna
lag träder i kraft den Ijuli 1989.

43

3 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1979: 560) om transportförmedling

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1979:560) om transportförmedling

dels att 2 kap. 4 och 6 §§,
3 kap. 3 § samt rubriken till 5 kap. skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skaU
införas en ny paragraf 5 kap. 2 §, av följande lydelse.

Prop. 1988/89:26 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap. 4 §

Frågan om tillstånd till
transportförmedling prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen
utser.

Frågan om tillstånd till
transportförmedling prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är kyrkobokförd
eller, om sökanden är en juridisk person, där förelagets ledningfinns.

6 §

Om tillståndshavaren dör
övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren försätts i konkurs övergår
tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller under högst ett år räknat från
dödsfallet eller konkursbeslutet. För verksamheten skall det finnas en
godkänd föreståndare. I fråga om denne skall 2 § tillämpas.

Om
tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller
under högst ett år räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet. För
verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av
tillståndsmyndigheten. I fråga om denne skall 2 § tillämpas.

Tillståndet upphör om en föreståndare inte har anmälts till tillståndsmyndigheten
inom två månader från dödsfallet eller konkursbe-slutel. Om föreståndaren inte
godkänns och en annan föreståndare inte anmäls inom den tid som tillståndsmyndigheten
bestämmer, upphör tillståndet också att gälla. Godkänns inte heller den andre
föreståndaren, upphör tillståndet att gälla tre veckor efter det att beslutet vann
laga krafit.

3
kap. 3§ Frågan om återkallelse av till- Frågan om återkallelse av tillstånd
till transportförmedling eller stånd till transportförmedling eller om
varning prövas av regeringen om varning prövas av den länssty-eller den
myndighet som regeringen relse som har meddelat tiUståndet. utser

44

Nuvarande
lydelse

5
kap. Bemyndiganden

Föreslagen
lydelse 5 kap. Övrigt

Prop.
1988/89:26 Bilaga 4

2 §

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.
Ett beslut om varning får inte överklagas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989. Ärenden som avser överklaganden av länsstyrelsens
beslut enligt denna lag och som inte har avgjorts före ikraftträdandet skall
vid ikraftträdandet överlämnas till kammarrätten. Överklaganden av beslut som
transportrådet har meddelat före ikraftträdandet skall även därefter prövas av
regeringen.

45

4
Förslag till

Lag om ändring i lagen
(1979: 561) om biluthyrning

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1979: 561) om biluthyrning dels att 2 kap. 4 och 6
§§, 3 kap. 3 § samt rubriken till 5 kap. skall ha

följande
lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 2 §, av följande

lydelse.

Prop. 1988/89:26 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Frågan om tillstånd till
uthyrningsrörelse prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

Frågan om tillstånd till
uthyrningsrörelse prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är kyrkobokförd
eller, om sökanden är en juridisk person, där företagets ledning finns.

Om tillståndshavaren dör
övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren försätts i konkurs, Övergår
i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller under högst
ett år räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet. För verksamheten skall det
finnas en godkänd föreståndare. I fråga om denne skall 2 § tillämpas.

Om tillståndshavaren dör,
övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren försätts i konkurs, övergår
tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller under högst ett år räknat flrån dödsflallet
eller konkursbeslutet. För verksamheten skall det finnas en föreståndare som har
godkänts av tillståndsmyndighelen. I fråga om denne skall 2 § första stycket
tillämpas.

Tillståndet
upphör om en föreståndare inte har anmälts inom två månader från dödsfallet
eller konkursbeslutet. Om föreståndaren inte godkänns och en annan föreståndare
inte anmäls inom den lid som lillslåndsmyndigheten bestämmer, upphör
tillståndet också att gälla. Godkänns inte heller den andre föreståndaren,
upphör tillståndet att gälla tre veckor efter det att beslutet vann laga kraft.

3 kap.

3§

Frågan om återkallelse
av tillstånd till uthyrningsrörelse eller om varning prövas av regeringen
eller den myndighet som regeringen utser.

Frågan om återkallelse
av tillstånd till uthyrningsrörelse eller varning prövas av den länsstyrelse
som har meddelat tillståndet.

Nuvarande
lydelse 5 kap. Bemyndiganden

Föreslagen
lydelse 5 kap. Övrigt

Prop. 1988/89:26 Bilaga 4

2 §

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.
Ett beslut om varning får inte överklagas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989. Ärenden som avser överklaganden av
länsstyrelsens beslut enligt denna lag och som inte har avgjorts före
ikraftträdandet skall vid ikraftträdandet överlämnas till kammarrätten.
Överklaganden av beslut som transportrådet har meddelat före ikraftträdandet
skall även därefter prövas av regeringen.

47

Lagrådet Prop. 1988/89:26

Bilaga
5 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-10-03

Närvarande:
f d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla Wadell, justitierådet
Staflfan Magnusson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 29 september 1988 har regeringen på
hemställan av statsrådet Sven Hulterström beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263), m.m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gunilla Eng-berg.

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

48

Innehåll

Propositionens
huvudsakliga innehåll......................... 1

Lagförslag.......................................................... 2

1.
Lagom ändring i yrkestrafiklagen
(1988:263)........ 2

2.
Lag om ändring i lagen
(1988:266) om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss trafik ............................................. 5

3.
Lag om ändring i lagen
(1979:560) om transportförmedling 6

4. Lagom
ändring i lagen (1979:561) om biluthyrning 8

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 1988 .. 10

1
Inledning ........................................................ . 10

2
Nuvarande ordning............................................. ... Il

2!l
Yrkestrafiklagen ........................................... ... II

2.2
Lagen om rätt att driva viss
linjetrafik............... . 14

2.3
Lagen om transportförmedling.......................... 14

2.4
Lagen om biluthyrning.................................... 15

3 Föredraganden
................................................. . 16

3.1
Inledande synpunkter ................................... . 16

3.2
Yrkestrafiklagen ........................................... 17

3.3
Lagen om rätt att driva viss
linjetrafik............... . 21

3.4
Transportförmedling och
biluthyrning................. . 22

3.5
Åtgärder när en tillståndshavare
dött eller försatts i konkurs .. 23

3.6
Villkor vid
linjetrafiktillstånd m. m...................... 24

3.7
Lagtekniska flrågor........................................ . 24

3.8
Ikrafltträdande- och
övergångsbestämmelser .... . 25

3.9
Resursflrågor................................................ . 26

4
Upprättade lagförslag......................................... 27

5
Hemställan ...................................................... 27

6
Beslut ............................................................ 27

Bilagor

1
Sammanfattning av
departementspromemorian (1988:29) om instan sord ningen enligt yrkestrafiklagstiftningen
m.m................................ 28

2
Promemorians
författningsförslag.......................... 29

3
Sammanställning över
remissyttrandena................. 36

4
De remitterade förslagen .................................... 40

5
Lagrådets yttrande ........................................... 48

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 49