Prop. 1988/89:3

Regeringens proposition 1988/89:3

om bidrag vid adoption av utländska barn

Prop.

1988/89:3

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 22 juni 1988.

På
regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Bengt Lindqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ett statligt bidrag till adopfivföräldrar för kostnader i
samband med adopfion av utländska barn. Syftet är att förhindra att ekonomiskt
svaga grupper utestängs från möjligheten att adoptera och att underlätta att adotivbarn
får syskon. Bidraget föreslås uppgå till hälften av en med hänsyn till barnets
ursprungsland schablonmässigt beräknad kostnad för en adoption, dock högst 20
000 kr. Bidragen skall inte vara skattepliktiga. De skall administreras av de
allmänna försäkringskassorna.

Lagstiftningen
om bidragen föreslås träda i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas i fråga om
barn som kommit i adoptivföräldrarnas vård här i landet efter utgången av juni
1988. Kostnaderna för budgetåret 1988/89 beräknas fill 30 milj. kr.

1 Riksdagen 1988189. 1 samt. Nr 3.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1 Förslag till Prpp. 1988/89:3

Lag om bidrag vid adoption av utländska barn

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ I enlighet med vad som föreskrivs i denna lag lämnas bidrag av allmänna medel
fill adoptivföräldrars kostnader vid adoption av utländska barn.

Med
utländska barn avses i lagen barn som inte är svenska medborgare och som inte
är bosatta här i landet när adoptivföräldrarna får dem i sin vård.

2§
Bidrag lämnas till den eller de adoptivföräldrar som har fått tillstånd av svensk
domstol fill en adopfion.

Med
svensk domstols tillstånd jämställs beslut av regeringen, eller av den myndighet
som regeringen har bestämt, om att ett utomlands meddelat beslut om adopfion
skall gälla här i landet.

3§
Som villkor för bidrag skall gälla att adopfivföräldrarna var bosatta här i landet
när de fick barnet i sin vård och när adoptionen blev gilfig här.

4§
För varje barn lämnas bidrag med hälften av genomsnittskostnaden för en
adoption från barnets ursprungsland, dock högst med 20 000 kronor.

5§
Genomsnittskostnaden för adoptioner med avseende på ohka ursprungsländer eller
delar av länder fastställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen
bestämmer.

6§
Bidrag lämnas endast för barn som inte fyllt tio år när adoptivföräldrarna fick
det i sin vård. Bidrag lämnas inte om adoptionen avser eget eller makes barn
eller makes adoptivbarn.

7§
Frågor om bidrag enligt denna lag handhas av riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna.

Beslut
om bidrag fattas av den allmänna försäkringskassa hos vilken adoptivföräldrarna
är inskrivna. Är de inskrivna hos olika försäkringskassor fattas beslut av den
kassa där adopfivmodern är inskriven.

8
§ Adoptivföräldrar som önskar erhålla bidrag skall ansöka därom hos försäkringskassan
inom ett år räknat från den tidpunkt då adoptionen blev giltig här i landet.

Är
adoptivföräldrarna inte ense om annan fördelning tillkommer bidraget dem med
hälften vardera.

9§
I fråga om bidrag enligt denna lag tillämpas även följande bestämmelser -■

i
lagen (1962:381) om allmän försäkring ■ ■_ ■

18
kap. 2§ om fillsyn,

20
kap. 4§ om återbetalningsskyldighet,

20
kap. 5 § om preskription,

20
kap. 9§ om uppgiftsskyldighet,

20
kap. 10-13 §§ om omprövning och ändring av beslut samt om överklagande.

Omprövning
av ett sådant beslut av en försäkringskassa som har fattats av en tjänsteman i ärende
om skyldighet att återbetala bidrag skall göras av socialförsäkringsnämnd.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas i fråga om barn som kommit
i adoptivföräldrarnas vård här i landet efter utgången av juni 1988.

2 Förslag
till Prop. 1988/89:3

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

' 19§'

Till
skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad
som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom
arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst
vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 §
3- mom.;

vinst
i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade

premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid

vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår fill högst 100

kronor; ,

ersättning,
som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas
på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år eller utgör
föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild
författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss
sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om stadigt personskadeskydd
eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för
år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall fillfallit någon på
grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till
skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av
livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så
ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet
undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring
och avser förlorad inkomst av skatteplikfig natur;

ersättning
på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisafioner till den del
ersättningen utgår under de första tretfio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen
och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30
kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp,
som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på
grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning
eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger
dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbruksfastighet, byggnad
på fastighet som avses i 24 § 1 mom., byggnad som är avsedd för användning i
ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av
genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha
influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade
varit att hänföra till intäkt av fastighet

Senaste
lydelse 1988:132.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:3

eller
av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt
av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse;

vinstandel,
återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan
personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring
som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av
skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för
vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning
jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt
understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid
avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av
anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

sfipendium
som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete
som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd
enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbi-drag,
återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7
kap. samma lag samt sådant sårskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning
samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberätfigade
icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av
förevarande slag;

allmänt
barnbidrag och förlängt barnbidrag;,

lön
eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295)
om sjömansskatt;

kontantunderstöd,
som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning
enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt
9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör ersättning för merkostnader samt
hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till
den vårdbehövande;

kommunalt
bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustmfillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension;

kommunalt
bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag
som avses i förordningen (1987:818) om bostadsbidrag till barnfamiljer eller
förordningen (1987:870) om bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn;

bidrag enligl lagen (1988:000) om bidrag vid adoption av utländska barn;

ersättning
som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel fill den som -
utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller annan
myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning
för tidsspillan;

sådan
gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse
ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle
dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse
som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej
ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke
åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter
av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skattskyl-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:3

dige
själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger
5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige
driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta
enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och 2 mom., 69
a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36 § 3
mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);

ränta
som enligt bestämmelserna i 37 § 8 mom. c) och d) taxeringslagen (1956:623)
inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under
ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kr.

Beträffande
vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, skogsbrukare,
yrkesfiskare, renskötare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av
anvisningarna till 21 § och i punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

(Se
vidare anvisningarna.)

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års
taxering.

Socialdepartementet Prop. 1988/89:3

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 juni 1988

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Lindqvist

Proposition om bidrag vid adoption av utländska barn

1 Inledning

Kostnaderna
för att adoptera ett utländskt barn har ökat betydligt under de senaste åren bl.a.
beroende på internationella valutaförändringar. De ökade kostnaderna medför
risk för att ekonomiskt svaga grupper utestängs från möjligheten att adoptera
och risk för att adoptivbarn inte får syskon.

Efter
bemyndigande av regeringen i november 1985 tillkallade jag en särskild
utredare (expeditionschefen Kajsa Hallberg) med uppdrag att undersöka
förutsättningarna för att minska den enskildes kostnader i samband med adoption
av utländska barn (adopfionskostnadsutredningen).

Utredaren
avlämnade i april 1987 betänkandet (Ds S 1987:1) Kostnader i samband med adopfion
av utländska barn. Betänkandet har remissbehandlats.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga 1 utredningens
sammanfattning av betänkandet, dels som bilaga 2 en redovisning, som utredningen
presenterat i betänkandet, om ett statligt bidrag utöver vad utredningen
föreslagit, dels som bilaga 3 en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissynpunkterna.

Riksdagen
har senast under våren 1988 behandlat frågan om adopfions-kostnaderna. I ett av
riksdagen godkänt betänkande (SoU 1987/88:14, rskr. 180) har socialutskottet
förordat att ett bidrag fill adoptionskostnader införs . från den 1 januari
1989. Bidraget bör, enligt utskottet, vara skattefritt och uppgå till 50 % av
kostnaderna, dock högst 20 000 kr. vid varje adoptionstillfälle. Regeringen
förutsätts återkomma till riksdagen med ett förslag om ett sådant bidrag.

Jag
lägger nu fram ett sådant förslag.

2 Allmänt

Verksamheten
med internationella adoptioner har en stabil omfattning.

Varje år adopteras omkring 1 500 utländska barn till Sverige. ■

Den
svenska grundinställningen till internationella adoptioner har varit att de bör
ske i ordnade former utifrån den grundläggande principen att bar-

nets
bästa skall tillgodoses. Verksamheten har reglerats och statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor (NIA) har inrättats bl.a. för att adoptioner
till Sverige skall ske på ett efiskt godtagbart sätt. Verksamheten innebär att
föräldralösa och övergivna barn får möjlighet att växa upp i en familj och att
annars barnlösa familjer ges möjlighet att få barn.

I
adoptionskostnadsutredningens betänkande finns närmare behandlat gällande rätt
om adoptioner och regleringen av adoptionsverksamheten.

Adoptionskostnadsutredningen
föreslår att ett bidrag införs för att minska familjernas kostnader för
adoptioner. Utredningen pekar på de kraftiga kostnadsökningar som inträffat framför
allt åren 1980-1983.

Behovet av ett stöd till
de adopterande familjerna har inte ifrågasatts av remissinstanserna. Inte
heller har det lämpliga i ett stathgt stöd för detta ändamål ifrågasatts.

Jag har vid min bedömning
av frågan utgått från det faktum att internationella adopfioner är en
etablerad verksamhet. Den bör hela fiden bedrivas i kontrollerade former med
barnens bästa som riktmärke. Att införa ett bidrag fill föräldrarnas kostnader
vid adoptionerna strider inte mot detta.

Den
kraftiga kostnadsstegringen under de senaste åren har medfört att kostnader
över 40 000 kr. per adoption inte är ovanliga. Detta är ett vägande skäl för
att införa ett bidrag av detta slag. Det är rimligt att också familjer med
begränsade ekonomiska resurser skall kunna adoptera.

Någon
ersättning för kostnader vid svenska adopfioner lämnas inte: Det bidrag som här
föreslås avser att bidra till de extra kostnader för resor och andra
omkostnader som uppstår vid adoption av utländska barn.

Utredningen
har också föreslagit att NIA skall ges i uppdrag att i samråd med
adoptionsorganisationerna utreda vilka kostnadssänkande åtgärder som kan vidtas
i adoptionsverksamheten. Enligt min mening ingår ett sådant arbete i NIA:s
ordinarie arbetsuppgifter. Något särskilt uppdrag behövs därför inte.

Prop.
1988/89:3

3 Bidragets storlek

Mitt
förslag: Bidrag lämnas med hälften av kostnaderna enligt schabloner för olika
länder eller delar av länder, dock med högst 20 000 kr. per barn. Bidraget
skall inte vara skattepliktigt.

Utredningens
förslag: Ett bidrag på 5 000 kr. per adoptionstillfälle införs för att
kompensera adoptivföräldrarna för statliga avgifter och fördyringar som följer
av den statliga styrningen av adoptionsverksamheten.

Vid
sidan av detta förslag har utredningen skisserat två andra alternativ på en
högre bidragsnivå.

Alternativ
1 = 10 000 kr. vid första adopfionsfillfället och 30 000 kr. vid senare
adoptioner.

Alternativ
2 = 20 000 kr. per adoptionsfillfälle.

Remissinstanserna: Endast
några få remissinstanser förordar utredning- Prop. 1988/89:3 ens förslag.
Det stora flertalet vill ha ett bidrag på en högre nivå. Ett bidrag på 5 000
kr, anses inte medföra en sådan förbättring för blivande föräldrar att
förslaget bidrar till jämlikhet mellan olika inkomstgrupper.

Det
skisserade alternativet 1, med ett högre bidrag vid de senare adoptionstillfällena
i syfte att stimulera adoptioner av syskon, förespråkas av flera remissinstanser.
Flertalet remissinstanser förordar dock ett bidrag som är lika vid alla
adoptionstillfällen.

Några
instanser motsätter sig att bidraget skall bestämmas per adoptionstillfälle
utan hänsyn till hur många barn som adopteras.

Några
instanser anser att bidraget bör värdesäkras och motsvara ett bas- . belopp
- för närvarande 25 800 kr.

Skälen
för mitt förslag: Såsom socialutskottet förordat bör bidraget bestämmas till
hälften av adoptionskostnaderna, dock högst 20 000 kr. Det minskar bördorna på
den enskilda familjen väsentligt även om en adoption också i fortsättningen
kommer att innebära reella ekonomiska uppoffringar. Jag är alltså inte beredd
att godta vissa adoptionsorganisationers förslag att bidraget skall motsvara
ett basbelopp.

Bidraget
är avsett att ersätta familjen för i genomsnitt hälften av deras kostnader vid
adoptionen inklusive de avgifter, som var utredningens motiv för att vilja
införa ett bidrag på 5 000 kr.

Förbundet
Adoptionscentrum föreslår att adoptivfamiljerna utöver bidra

get på 20 000 kr. skall erhålla befrielse från dessa avgifter. Jag är inte
beredd

att biträda detta förslag. Det föreslagna bidraget är avsett att bidra även
till

dessa kostnader. Att införa undantagsregler för adoptivbarn i flera olika re

gelsystem om avgifter skulle belasta lagstiftningen och bli administrativt be

tungande. . _

Utredningen
föreslår att bidrag skall utgå per adopfionstillfälle. Även det av
socialutskottet förordade bidraget har angetts per adoptionstillfälle. Varken
utredningen eller utskottet har närmare behandlat situationen att flera barn
adopteras samtidigt. Ett antal remissinstanser, bland dem socialstyrelsen och
NIA, motsätter sig att bidraget skall beräknas per adoptionstillfälle utan
hänsyn till antalet barn som adopteras. Vid en flerbarnsadoption kan delar av
kostnaderna vara oberoende av antalet barn som adopteras. Det kan gälla
exempelvis adoptivföräldrarnas resekostnader. Förhållandena kan emellertid
variera från ett fall till ett annat. Flera remissinstanser pekar på att andra
kostnader ökar i förhållande till antalet barn. Det gäller t.ex. legali-seringskostnader
och barnens resekostnader. Enligt statistik från NIA berörs räknat per år
30-50 barn av frågan om bidraget skall räknas per adoptionstillfälle eller per
barn, detta under förutsättning att inte väsentliga ändringar i
adoptionsmönstret inträffar. Ett av syftena med det nya bidraget är att
underlätta att adoptivbarn får syskon. Enligt min mening bör därför bidraget
utgå lika per barn oavsett om de adopteras vid samma eller olika tillfällen.

För
att bidragen inte skall bli skattepliktiga föreslår jag en ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4
Förutsättningar för bidrag

Prop.
1988/89:3

Mitt
förslag: Bidraget lämnas till adopfivföräldrar som fått fillstånd av svensk
domstol till adoption av utländskt barn. Med svensk domstols tillstånd
jämställs beslut av NIA att ett utländskt adoptionsbeslut skall gälla här i
landet.

En
förutsättning för rätt till bidrag skall vara att adoptivföräldrarna var
bosatta här i landet, när de fick barnet i sin vård och när adoptionen blev
giltig här.

Bidrag
lämnas endast för barn som inte är någon av adoptivföräldrarnas och som är
under tio år. Bidraget utbetalas när adoptionen är genomförd.

Utredningens
förslag: Bidrag lämnas fill föräldrar som är bosatta i Sverige vid
adoptionstillfället och utbetalas när adopfionen är genomförd. Bidrag lämnas
endast för adoptivbarn som inte fyllt tio år vid adoptionstillfället.

Remissinstanserna:
Frågan om vid vilken tidpunkt adoptivföräldrarna för rätt till bidrag skall
vara bosatta i Sverige tas bara upp av NIA. Nämnden anser att en mera
ändamålsenlig avgränsning av de bidragsberättigade adop-tanterna skulle uppnås,
om bosättning i Sverige vid den tidpunkt föräldrarna fick barnet i sin vård i
stället blev avgörande.

NIA
pekar på att med utredningens förslag undantas sådana adoptioner som är
automatiskt giltiga i Sverige fill följd av att adoptanterna haft hemvist i
beslutslandet vid tiden för adoptionsbeslutet. I de fall det däremot krävs att adopfionen
genomförs i Sverige skulle förslaget dock innebära att personer som under mer
eller mindre varaktig bosättning utomlands i bosättningslandet tagit emot ett
barn för adoption skulle bli berättigade till bidraget, om de flyttat till
Sverige när adoptionen genomförs här. Det skulle också innebära att de som i
Sverige tagit emot ett utländskt barn för adoption exempelvis genom
auktoriserad organisation, men som flyttat utomlands innan adopfionen hunnit
genomföras i Sverige, skulle gå miste om bidraget.

Flertalet
remissinstanser stödjer eller lämnar utan anmärkning utredningens förslag när
det gäller fidpunkten för utbetalning av bidraget. Några
adoptionsorganisationer förordar dock att betalningen sker när barnet kommit
till Sverige.

Några
remissinstanser tar upp frågan om en åldersgräns på tio år för barnet. De vill
ha antingen en högre åldersgräns eller ingen alls.

Skälen
för mitt förslag: Jag delar i frågan om kravet på bosättning här i landet i
huvudsak NIA:s uppfattning. För rätt fill bidrag bör det således vara ett krav
att adoptivföräldrarna är bosatta i Sverige när de får barnet i sin vård. Jag
anser emellertid att det dessutom skall krävas bosättning här i landet när
adoptionen blir giltig här. Jag anser nämligen irite att det finns skäl att
lämna bidrag i de fall då adoptivföräldrarna lämnat Sverige vid adoptionstillfället.
I fråga om den närmare innebörden av bosättningskravet återkommer jag i
specialmotiveringen.

Vidare
anser jag att bidragsrätten bör begränsas fill adoptioner till vilka svensk
domstol givit tillstånd och till utländska adoptioner som NIA har god-

2 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 3.

känt. Därmed kommer bidrag
att lämnas endast i fall när det skett en svensk prövning av adoptionen.

Jag
ansluter mig i fråga om utbetalningstidpunkten till utredningens ståndpunkt.
Praktiska skäl talar för den. Den utgör dessutom en påtryckning att fullfölja
adoptionen. Bidragen skall alltså betalas ut först efter det att adoptionen
har genomförts.,

I likhet med utredningen
anser jag att det för rätt till bidrag bör gälla en åldersgräns på fio år hos
barnet. Motsvarande åldersgräns finns redan i fråga om föräldrapenning för
adoptivbarn. Bidrag skall alltså lämnas endast för barn som inte har fyllt fio
år när adopfivföräldrarna får det i sin vård.

Prop. 1988/89:3

5 Schabloniserad kostnadsberäkning

Mitt förslag:
Genomsnittskostnaden-för adoptioner med avseende på

olika ursprungsländer fastställs schabloniserat av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer. ''

Utredningens förslag:
Utredningen har skisserat en lösning med bidrag beräknade schablonmässigt på
grundval av genomsnittskostnaden för adoptioner. NIA föreslås årligen utarbeta
schabloner för de totala adoptionskostnaderna med avseende på barnens
ursprungsländer. Det förordas att privata adoptioner, dvs. sådana som inte
förmedlas av de auktoriserade organisationerna, inte skall särbehandlas i
detta avseende.

Remissinstanserna:
Principen om att lämna bidrag beräknade efter schablonmässigt fastställda
genomsnittskostnader har inte mött några invändningar.
Försäkringskasseförbundet understryker behovet av ett sådant enkelt
administrativt system för bidraget. Vissa remissinstanser, bl.a. NIA, anser
att bidraget vid privata adoptioner bör beräknas särskilt.

Skälen
för mitt förslag: Jag instämmer i bedömningen att kostnadsschabloner är en
nödvändig förutsättning för en enkel administrafion.

Enligt min mening finns
det inte skäl för att ha en annan ordning vid privata adoptioner än vid dem
förmedlade av auktoriserade organisationer. Svensk lagstiftning accepterar
också privata adoptioner, när förmedlingssättet kontrollerats och när
den,adopterande familjens lämplighet fastställts. Visserligen varierar
kostnaderna vid privata adoptioner beroende på omständigheterna i de enskilda
fallen, men även om det i några fall kan finnas risk för viss överkompensation
väger fördelarna med ett enhetligt schablonsystem enligt min mening över.
Schablonerna och därmed bidragen bör därför vara desamma för båda slagen av
adoptioner,

Min avsikt är att, vid ett
positivt beslut av riksdagen, föreslå regeringen att NIA genom förordning
bemyndigas att utarbeta och fastställa schabloner för olika länder eller delar
av länder. Regeringen bör därvid kunna lämna föreskrifter om hur schablonerna skall
fastställas.

De genomsnittliga
kostnader som har redovisats av utredningen bör vara en grund för NIA:s arbete.
Vidare bör NIA kunna skaffa underlag genom

samråd med de
auktoriserade organisationerna. Adoptioner sker i dag från Prop. 1988/89:3 ett
begränsat antal länder för vilka det ofta finns ett bra underiag för kostnadsberäkningar.
Det finns dock länder från vilka endast enstaka adopfioner sker. Det är givet
att NIA i sådana fall bara skall göra schablonberäkningar när behov uppstår.
Ledning kan man då ha av kostnadsbilden i närliggande länder. Det kan finnas en
risk att ett bidrag minskar organisationernas strävanden att hålla kostnaderna
nere. Det är givetvis angeläget att detta beaktas vid bedömningen av vilka
kostnader som skall räknas in i underlaget och hur schablonerna skall utformas.

Något
skäl att i dessa sammanhang utesluta de övriga nordiska länderna som
föreslagits av några remissinstanser ser jag inte. Att kostnaderna vid adopfion
från grannländerna blir låga får i stället avspegla sig i schablonerna.

6 Administrationen

Mitt
förslag: Bidraget administreras av de allmänna försäkringskassorna.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget har inte mött några invändningar. Det stöds uttryckligen av
riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet.

Skälen
för mitt förslag: Det finns inga delade meningar om att bidragshanteringen bör
anförtros åt försäkringskassorna med riksförsäkringsverket som tillsynsrnyndighet.

Föreskrifterna
i lagen (1962:381) om allmän försäkring om försäkrings

kassornas och riksförsäkringsverkets administration bör i fillämpliga delar

göras gällande för bidragshanteringen. Det innebär bl.a. att ordningen med

omprövning av beslut hos försäkringskassa och klagorätt.fill,försäkrings

domstolarna skall gälla. ' : '

Min
avsikt är att föreslå regeringen att bemyndiga riksförsäkringsverket att
meddela behövliga verkställighetsföreskrifter. Det är naturligt att verket
därvid skall samråda med NIA. Givetvis får verket inte på grund av ett sådant
bemyndigande meddela föreskrifter om hur NIA skall fastställa de schablonkostnader
som jag nyss har behandlat.

Med
hänsyn till adoptionernas begränsade omfattning avser jag inte att föreslå
extra resurser för försäkringskassornas administration. Enligt min uppfattning
bör de nya åliggandena kunna fullgöras inom ramen för befintliga
administrativa resurser.

7
Ikraftträdande

Prop.
1988/89:3

Mitt
förslag: Reglerna om det nya bidraget träder i kraft den 1 januari 1989 och
tillämpas i fråga om barn som kommit i adoptivföräldrarnas vård här i landet
efter utgången av juni 1988.

Utredningens
förslag: Lämpliga övergångsregler bör övervägas så att inte adoptionsverksamheten
avstannar när det blir känt att bidrag kommer att införas.

Remissinstanserna:
Några remissinstanser, företrädande adoptionsorganisa-fionerna, har pekat på
risken att blivande adoptivföräldrar avvaktar ikraftträdandet för att få rätt
till bidrag.

Skälen
för mitt förslag: Ett avbrott i adopfionsverksamheten inför ikraftträdandet
skulle vara olyckligt för de barn som väntar på att adopteras. Det skulle också
innebära allvarliga olägenheter för adoptionsorganisationerna. Mot denna bakgmnd
föreslår jag att reglerna för adoptionsbidraget träder i kraft den 1 januari
1989, men med den övergångsregeln att reglerna skall tillämpas i fråga om barn
som kommit i adoptivföräldrarnas vård här i landet efter utgången av juni 1988,
dvs. ungefärligen när regeringen beslutar avlämna proposition.

8 Kostnader

Mitt
förslag: Ett nytt reservationsanslag, C 7. Bidrag fill kostnader för adoptioner,
införs under socialdepartementets huvudtitel. För budgetåret 1988/89 anvisas
30 milj. kr. på tilläggsbudget I fill statsbudgeten för det nya anslaget.

Förslaget
till ett nytt bidrag för att minska den enskildes kostnader vid adopfioner får
konsekvenser för statsbudgeten för nästkommande budgetår. Ett särskilt anslag
bör tillkomma för det nya bidraget.

Jag har föreslagit
att bidragsreglerna skall träda i kraft den 1 januari 1989 och gälla för barn
som föräldrarna fått i sin vård här i landet efter utgången av juni 1988. Med
hjälp av underlag från NIA avseende föregående år har jag beräknat kostnaderna
för det nya bidraget fill 28 milj. kr. Det är dock inte osannolikt att antalet
adoptioner nu kan öka något. Jag föreslår därför att anslaget beräknas för
tiden den 1 juli 1988 - den 30 juni 1989 fill 30 milj. kr. för budgetåret
1988/89.

s. 1 Kontrollera mot PDF

9
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om bidrag vid adoption av utländska barn.

2.
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Prop. 1988/89:3

Förslaget
under 2 har upprättats i samråd med chefen för finansdepartementet. Detta
förslag avser i och för sig ett ämne som hör till lagrådets granskningsområde.
Med hänsyn till dess enkla beskaffenhet anser jag dock att lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.

10 Specialmotivering

10.1 Förslaget till lag om bidrag vid adoption av
utländska barn

l§

Av
den inledande paragrafen följer att bidrag lämnas till adoptivföräldrars kostnader
vid adoption av utländska barn. Härmed avses barn som inte är svenska
medborgare och som inte är bosatta här i landet, när adoptivföräldrarna får
dem i sin vård. Bakgrunden till denna avgränsning är att kostnader av det slag
som bidraget avser inte uppkommer om barnet redan är bosatt här, när de
blivande adopfivföräldrarna tar det i sin vård. Det har inte heller ansetts
befogat att till de bidragsgrundande adoptionerna hänföra adoptioner av barn
som är svenska medborgare och bosatta utomlands.

I
lagen görs inte någon skillnad mellan privata adopfioner och adoptioner
förmedlade av auktoriserade adoptionsorganisafioner. Båda slagen av adoptioner
är bidragsgrundande om förutsättningarna för bidrag är uppfyllda. Bidragets
storlek är för ett ursprungsland lika i båda fallen.

2 §

För
att bidrag skall lämnas för en adoption förutsätts enligt paragrafen att tillstånd
har lämnats av svensk domstol eller att NIA (eller efter överklagande
regeringen) har beslutat att ett utomlands meddelat beslut om adoptionen skall
gälla här i landet. Utländska adoptionsbeslut som annars auto-mafiskt är
giltiga här har alltså undantagits från att grunda rått till bidrag. Att det
för rätt fill bidrag också krävs bl.a. att adoptivföräldrarna var bosatta här
när de fick barnet i sin vård följer av 3 §.

Lagen
tillämpas givetvis såväl när en person adopterar ensam som när makar adopterar
gemensamt. Bidragets storlek är detsamma i båda fallen.

3 §

Det
krävs att adopfivföräldrarna var bosatta här i landet när de fick barnet i

sin vård. Här avses inte den rättsliga vårdnaden utan den tidpunkt vid vilken

de blivande adoptivföräldrarna fick barnet i sin faktiska vård. För rätt till

bidrag måste kunna förutsättas att adoptivföräldrarna redan vid denna tid

punkt hade för avsikt att adoptera barnet. Bidrag skall alltså inte lämnas om

ett barn av någon annan orsak kornmer i en familjs faktiska vård men långt

senare fråga om adoption uppkommer. jt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Det krävs vidare att
adoptivföräldrarna är bosatta här i landet när adop- Prop. 1988/89:3

tionen blir giltig här. Det har inte ansetts befogat att "exportera"
bidrag till

adopfivföräldrar som lämnat Sverige och bosatt sig utomlands när adoptio

nen blir genomförd, t

Bidraget
skall administreras av försäkringskassorna. De adoptivföräldrar som är bosatta
i riket är i regel inskrivna hos en försäkringskassa. Det är med hänsyn härtill
naturligt att i möjlig mån använda samma bosättningsbegrepp i fråga om
kostnadsbidraget som det som tillämpas av försäkringskassorna enligt lagen om
allmän försäkring. Därför bör i fråga om kravet på bosättning vid de nyss
angivna fidpunkterna tillämpas vad som gäller enligt 1 kap. 3 § första stycket
lagen om allmän försäkring om bosättning här i riket. Det innebär att den som
lämnar Sverige för längst ett år fortfarande skall anses bosatt här.

Meningen
är att bidraget'skall bestämmas schablonmässigt. Att adoptivr föräldrar av
andra orsaker än adoptionen vistas utomlands och att det därför exempelvis inte
uppkommer särskilda resekostnader för dem påverkar alltså inte bidragets
storlek. En förutsättning är dock att kravet på bosättning här, i landet är
uppfyllt. Annars lämnas inte något bidrag.

Den
särskilda bestämmelsen i 1 kap. 3 § fjärde stycket lagen om allmän försäkring
om den som sänds till ett annat land av en statlig arbetsgivare är inte avsedd
att fillämpas i fråga om kostnadsbidraget. För denna kategori av adoptivföräldrar
gäller alltså i fråga om kostnadsbidraget samma bosättningskrav som för andra
adoptivföräldrar; dvs. om utsändningstiden är avsedd att vara längst ett år skall
bosättning här i landet anses föreligga.

4
och 5 §§

1
4 § anges bidragets storlek. Storleken är beroende, av den genomsnittliga
kostnaden för en adoption med avseende på barnets ursprungsland. Av 5 § följer
att genomsnittskostnaden för olika länder fastställs avregeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer. I avsnitt 3 och 5 finns överväganden om
bidragets storlek och om fastställandet av genomsnittskostnaden för olika
länder. Avsikten är att regeringen skall bemyndiga NIA att fastställa genomsnittskostnaderna.
Bemyndigandet bör ske genom en förordning i vilken även kan tas in behövliga
föreskrifter för NIA i detta avseende.

Det
bör understrykas att genomsnittskostnaden och bidragets storlek inte skall
påverkas av om adoptionen är förmedlad av de auktoriserade adoptionsorganisationerna
eller genomförd privat.

6§

Bidrag
lämnas endast för barn som inte hade fyllt tio år när adoptivföräld

rarna fick det i sin vård. Även här avses den fakfiska vården, inte den rätts

liga. . '

Bidrag
lämnas inte om adopfionen avser eget eller makes barn eller makes

adoptivbarn. 14

7-9 §§ Prop. 1988/89:3

I
paragraferna avhandlas administrationen av bidraget. Här kan hänvisas till , ,

avsnitt 6. , ■

Av
8 § andra stycket följer att adopfivföräldrarna i sin ansökan kan ange till vem
av dem bidraget önskas utbetalt. De kan också välja att bidraget utbetalas
delat mellan dem. Är de inte ense om annan fördelning tillkommer bidraget dem
med hälften vardera.

Ikraftträdandebestämmelserna

Av
skäl som framgår av avsnitt 7 avses lagen träda i kraft den 1 januari 1989 men bh
tillämplig också om adoptionsförfarandet påbörjats eller t.o.m. blivit
genomfört dessförinnan. Avgörande är den tidpunkt då de blivande
adoptivföräldrarna fick barnet i sin vård här i landet. Om denna fidpunkt inträffar
efter utgången av juni 1988 avses lagen bli tillämplig. Bidrag kan alltså
lämnas för barn som visserligen kommit i de blivande adoptivföräldrarnas vård
utomlands före den 1 juli 1988 men som kommer till Sverige efter utgången av
juni 1988.

Hår
kan anmärkas att adoptivföräldrarna skall anses ha fått barnet i sin vård här i
landet när de tagit det om hand här för faktisk vård (jfr specialmotiveringen
under 3 §).

Enligt
8 § skall ansökan om bidrag ske hos försäkringskassan inom ett år efter det att
adoptionen blivit giltig här. Om en bidragsgrundande adoption i något fall
blivit giltig här före ikraftträdandet kan alltså ansökningstiden komma att bli
kortare än ett år från lagens ikraftträdande. Att särreglera sådana fall för
att utsträcka ansökningsfiden har ej ansetts motiverat.

10.2 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Lagändringen
innebär att det statliga bidraget vid adopfion av utländska barn inte skall
räknas till skattepliktig inkomst.

Ändring
i samma paragraf har föreslagits också genom proposition (1987/88:176) om
äldreomsorgen inför 90-talet. De båda förslagen behöver samordnas under
beredningen i riksdagen.

11 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till

1.
lag om bidrag vid adoption av
utländska barn.

2.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370), dels att

3. till Bidrag ull
kostnader för adoptioner pä tilläggsbudget I till statsbud

geten för budgetåret 1988/89 under femte huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 30 000 000 kr. 15

s. 16 Kontrollera mot PDF

12
Beslut Prop. 1988/89:3

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposifion
föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning av betänkandet (Ds S 1987:1) Kostnader i
samband med adoption av utländska barn

Enligt
regeringens direktiv har uppgiften för utredningen varit att undersöka förutsättningarna
för att minska den enskildes kostnader i samband med adoption av utländska
barn.

Förmedling av sådana adopfioner
bedrivs huvudsakligen av fem ideella organisationer som erhållit auktorisation
för sin verksamhet av statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA).
Dessa organisationer har bistått med material när det gäller kostnadsstruktur
och kostnadsutveckling för en adoption. Vidare har utredningen genomfört en
enkätundersökning bland adoptivföräldrar i landet. Därutöver har de
representanter som ingått i den särskilda referensgrupp som stått till
utredarens förfogande utifrån sina erfarenheter på området lämnat råd och
synpunkter under arbetets gång.

Totalt finns i dag ca 27
000 utomnordiska adoptivbarn i Sverige. Sedan år 1975 har i genomsnitt 1 600
adoptivbarn kommit till Sverige varje år. De flesta av dessa har förmedlats av
en auktoriserad adoptionsorganisation. År 1985 förmedlades 87 % av samtliga
adoptivbarn genom sådan organisation och övriga genom privata kontakter. Barnen
kommer i regel från Colombia, Indien, Korea eller Sri Länka. År 1985 kom ca 80
% av samtliga adoptivbarn från något av dessa länder. Den helt övervägande
delen av adoptanterna var gifta par. Detta sammanhänger delvis med att barnens
ursprungsländer uppställer som krav för att få adoptera att sökandena skall
vara man och hustru. Endast tre procent av de föräldrar som fick sitt barn
förmedlat genom adop-tionsorganisafion år 1985 adopterade som ensamstående. De
totala adoptionskostnaderna vid adoption av ett utländskt barn uppgick år 1985
till i genomsnitt 40 000 kr. Kostnaden för adoption av ytterligare ett barn
vid ett andra adopfionstillfälle är vanligen lika hög.

Av svaren på enkäten till
adoptivföräldrar har bl.a: framgått att den genomsnittliga inkomsten för make
i adoptivfamilj som tog emot ett utländskt barn för adoption år 1985 var ca 122
000 kr. Denna inkomst var högre än genomsnittsinkomsten för en industriarbetare
men lägre än för en industritjänsteman. Yrkesfördelningen för adoptivföräldrar
jämfört med fördelningen i den totala befolkningen uppvisar i vissa fall stora
olikheter. Sålunda var år 1985 30 % av adopfivföräldrarna sysselsatta med
arbete inom tekniskt, natur- och samhällsvetenskapligt arbete m.m. medan inom
totalbefolkningen 16 % hade sådan sysselsättning.

År 1985 hade ca 60 % av de
föräldrar som adopterade genom organisation finansierat adoptionen med lån. Det
genomsnittliga lånebeloppet var ca 30 000 kr. Av de föräldrar som adopterat
endast en gång och som tog emot ett utländskt barn för adoption år 1985 ville
66 % adoptera fler barn. Av dem som inte kunde tänka sig att adoptera fler barn
uppgav 74 % kostnadsskäl som grund härtill.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Utredningen har funnit att
förutsättningarna för att minska den enskildes Prop. 1988/89:3 kostnader i
samband med adoption av utländska barn är mycket begränsade.

I
några avseenden torde emellertid förutsättningar finnas att nedbringa kostnaderna
för den enskilde. Sålunda skulle kostnadsminskningar kunna åstadkommas om
organisationerna utökade sitt samarbete framför allt beträffande resorna till
och från barnets ursprungsland. Resekostnaderna utgör en stor utgiftpost vid
en internationell adoption. Utredningen, som avvisar tanken på att staten,
genom NIA eller annorledes, söker att genom förhandlingar uppnå bättre
resevillkor för de adoptionssökande, föreslår att re- . geringen ger NIA i
uppdrag att i samråd med statskontoret granska vilka samordningsinsatser från
organisationernas sida som kan leda fram till minskade resekostnader i samband
med adopfion av utländska barn och därmed begränsa den enskildes kostnader. För
att organisationerna skall inifieras till sådana gemensamma insatser bör en
viss del av nu utgående statsbidrag till organisationerna användas på sådant
sätt att detta syfte främjas.

Adoptionssökandena
får inbetala förskott till organisafionerna i samband

med att de godkänts för adoption. Räntorna på dessa förskott fonderas och

uppgår ibland till betydande belopp. Medlen används i huvudsak för att

täcka större oförutsedda utgifter för föräldrarna. Utredningen pekar på möj

ligheterna fill sänkta kostnader för den enskilde genom att fonderade medel

jämte avkastningen därav i större utsträckning än för närvarande kommer • ■

föräldrarna
till godo i form av minskade avgifter till organisationerna. Utredningen anser
det lämpligt att även denna fråga beaktas i samband med övriga uppdrag till NIA
och statskontoret.

En
annan kostnadspost vid en internationell adoption avser översättning av
handlingar till främmande språk. NIA bör ges i uppdrag att i samarbete. med
organisationerna undersöka förutsättningarna för att anordna en över-' sättningsservice
för alla adoptionssökande. Utredningen föreslår att nu utgående statligt
bidrag, vilket för närvarande är drygt 1 milj. kr. om året, ökas med 500 000
kr. per år för att användas vid inrättande och drivande av en sådan gemensam
service. Om och i vad mån de adopfionssökande skall betala för översättning
bör vara beroende av kostnaderna för servicen.

För
att adopfionsorganisationerna skall erhålla auktorisation ställer staten

vissa krav. Statens möjligheter att mer övergripande påverka adopfivför-

äldrarnas kostnader kan huvudsakligen ske genom en ytterUgare styrning av ,

organisationerna antingen via statsbidraget eller genom uppställande av mer '■

preciserade
krav för auktorisation. Enligt utredningens mening bör staten inte styra adopfionsverksamheten
genom ytterligare regler utöver dem som redan finns. En ökad reglering av organisafionernas
verksamhet är ägnad att fördyra denna verksamhet.

Utredningen
föreslår i stället att adopfivföräldrarna skall befrias från de fördyringar som
det redan befinfiiga och med hänsyn till barnets bästa motiverade
regelssystemet medför för organisafionerna och som i viss mån avspeglas i
deras administrationsavgifter.

Likaså
anser utredningen det vara befogat att staten bidrar till minskning av
adoptionskostnaderna genom att avstå från statliga avgifter för legalisering
och andra stadiga avgifter såsom utdrag ur polisregister, mantalskriv- , .

s. 19 Kontrollera mot PDF

ningsbevis och beslut om
svenskt medborgarskap. En sådan undantagsregle- Prop. 1988/89:3 ring skulle
dock göra adopfionsprocessen mer komplicerad och tungrodd än som redan är
fallet såväl för föräldrarna som för berörda myndigheter.

För
att adoptivföräldrarna inte skall drabbas av statliga avgifter och av fördyringar
som följer av den statliga styrningen av adopfionsverksamheten fö- , -reslår
utredningen att ett nytt statligt bidrag skall införas. Bidraget föreslås utgå
med 5 000 kr. per adopfionstillfälle och bör lämnas direkt till föräldrarna
när adoptionen är genomförd. Bidraget bör utbetalas av de allmänna försäkringskassorna
efter ansökan av adoptivföräldrarna.

Kostnaden
för de föreslagna statliga bidragen beräknas uppgå till sammanlagt 8 milj. kr.
Utredningen föreslår att detta belopp avdelas i samband med en justering av det
familjeekonomiska stödet fill barnfamiljerna.

Utredningen
är inte beredd att föreslå statliga bidrag utöver vad som nu angivits.

För
det fall de överväganden regeringen kommer att göra leder fill att ytterligare
statliga bidrag bör införas redovisar utredningen i bilaga 1 till betänkandet
en teknisk lösning till utformning av ett sådant bidrag till adoptivföräldrarna.
Utredningen presenterar två olika alternativ härför. Det ena alternativen
stöder i första hand adoption av barn vid ett andra adoptionstillfälle under
det att det andra alternativet ger ett lika stort bidrag vid varje adpp-tionsfälle.

1
enhghet med sina direkfiv har utredningen slutligen försökt att bedöma utvecklingen
av adopfionsverksamheten på längre sikt. Utan att kunna ge något säkert belägg
för sin uppfattning uttalar utredningen den förmodan att, i den mån barn finns
tillgängliga för adoption, en ökning av antalet adoptioner är att förvänta om
ett stathgt bidrag införs enligt något alternativ som anges i nämnda bilaga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Bilaga
2 Prop. 1988/89:3

Teknisk utformning av ett utvidgat statligt bidrag till
adoptivföräldrar

Utredningen
presenterar två olika modeller för utformning av ett statligt bidrag utöver
vad utredningen föreslagit. Konkreta belopp har angivits för att därigenom
belysa vilka ställningstaganden som måste göras vid införande av ett utökat
statligt bidrag och avser inte att rekommendera några särskilda belopp.

Alternativ
1

Av
svaren från föräldrarna har framgått att en stor andel av dem som redan adopterat
ett barn av kostnadsskäl avstår från att adoptera ytteriigare barn. Skäl finns
därför att eventuellt statligt bidrag utformas så att ett väsentligt förhöjt
bidrag utgår för det andra adoptivbarnet. Härigenom ökas möjligheterna för
adoptivbarnen att få syskon, vilket kan vara ett värde i sig. För att fillgodose
detta kan ett stadigt bidrag utformas så att 10 000 kr. utgår vid första
adoptionstillfället till samtliga adopfivföräldrar för utgifter i samband med
adoption av utländskt barn och att till adoptivföräldrar som adopterar ytterligare
barn vid senare fidpunkt utgår ett bidrag på högst 30 000 kr. per adopfionstillfälle.

Alternativ
2

Bidraget
kan alternativt bestämmas till högst 20 000 kr. vid varje adoptionstillfälle.
Effekten härav blir densamma som enligt alternativ 1 för föräldrar som
adopterar totalt två barn. Vid adoption av fler barn blir bidraget mindre än
enligt alternafiv 1.

I
vissa fall understiger den totala adoptionskostnaden 20 000 kr. Detta gäller bl.a.
vid adoption av barn från vissa länder i Europa och Nordafrika. För att undvika
överkompensation skulle ett system kunna utformas så att bidraget utgör en viss
andel av de totala faktiska adoptionskostnaderna med angivande av ett
högstbelopp. Detta skulle göra det nödvändigt att verkställa en utredning
angående kostnaderna vid varje adoption vare sig denna sker genom organisafion
eller genom privata kontakter. En sådan utredning blir administrativt krävande
med hänsyn till svårigheter att bestämma de kostnader som skulle få medräknas i
underlaget.

Mot
denna bakgrund bör schabloner för de totala adoptionskostnaderna

med avseende på barnets ursprungsland årligen utarbetas av NIA efter sam

råd med de auktoriserade adoptionsorganisationerna. Om man väljer alter

nativ 2 bör bidraget i intet fall överstiga hälften av schablonbeloppet. Bidra

get utgår då med 50 % av schablonbeloppet, dock högst bidragets maximi

belopp, 20 000 kr. Om man väljer alternativ 1 bör samma regel gälla vid

adoption av ett första barn, under det att procentandelen vid det andra adop

tionstillfälle bör vara 75 % av schablonbeloppet. Den totala adoptionskost

naden kan förvisso även understiga 10 000 kr. resp. 20 000 kr. särskilt i fall 20

s. 21 Kontrollera mot PDF

adopfivföräldrarna genom
utlandsarbete själva kommit i kontakt med det Prop. 1988/89:3 blivande adopfivbarnet
eller då adoptivföräldrarna kan erhålla kraftigt reducerade resekostnader till
följd av sin anställning. Enligt enkätundersökningen är dock omständigheter av
detta slag mycket ovanliga och särskilda åtgärder för dessa adoptivföräldrar
torde inte böra vidtas, då administrationskostnaden härför skulle överstiga de
besparingar som kunde göras på det totala statliga bidraget.

Ett
statligt bidrag kan utbetalas antingen som ett förskott med därpå följande slutreglering
när adoptionen är genomförd eller i sin helhet först när adoptionen är
genomförd. Bidraget skulle utges fill adopfivföräldrarna, vare sig de adopterar
med hjälp av en organisation eller genom privata kontakter. Då det vid den
tidpunkt då det skulle vara aktuellt att utbetala ett förskott inte är säkert
att barnets ursprungsland är definitivt bestämt kommer svårigheter att uppstå
vid bestämmande av förskottsbeloppet. Mot bl.a. denna bakgrund torde det vara
lämpligt att bidrag utbetalas först när adopfionen är genomförd.

Som
villkor för att bidrag skall lämnas bör krävas att adopfivföräldrarna är
bosatta här i riket vid adoptionstillfället och att adoptivbarnet inte fyllt fio
år vid adopfionstillfället.

Utredningen
vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på frågan om bidrag enligt något
av ovan nämnda alternativ bör utgå vid adoption av barn från de nordiska
länderna.

Bidrag
bör utbetalas av de allmänna försäkringskassorna efter ansökan från
adoptivföräldrarna. NIA och riksförsäkringsverket bör få i uppdrag att gemensamt
utarbeta anvisningar för tillämpningen av reglerna om bidragen.

Om
man inför ett bidrag som utbetalas när den svenska adoptionen är genomförd
föreligger risk för att föräldrarna så snart ett förslag därom blir känt underlåter
att ansöka om adoption trots att barnet redan finns i Sverige. Regeringen bör
därför överväga lämpliga övergångsregler.

Statens
kostnader för ett bidrag kan beräknas uppgå enligt alternativ 1 till 25,0 milj.
kr. och enligt alternativ 2 till 31,2 milj. kr. Dessa kostnader är beräknade
på grundval av 1985 års siffror, dvs. 1 560 adoptivbarn, varav 70 % adopterades
av föräldrar som adopterade för första gången.

Enligt
enkätundersökningen avstår 400-500 föräldrar från att adoptera fler barn på grund
av kostnadsskäl. Om 400 av dessa föräldrar fill följd av införandet av ett
statligt bidrag enligt något av de skisserade alternativen adopterar
ytterligare barn ger detta en ökad kostnad för staten med 12 milj. kr. för
alternativ 1 och med 8 milj. kr. för alternativ 2.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Bilaga
3 Prop. 1988/89:3

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds S
1987:1) Kostnader i samband med adoption av utländska barn

Efter
remiss har yttranden över betänkanden avgetts av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket
(REV), Statens nämnd för internationella adoplionsfrågor (NIA),
riksrevisionsverket (RRV), statskontoret, kammarrätten i SundsvaU, länsstyrelsen
i Södermanlands län. Försäkringskasseförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LÖ),
Centralorganisationen SACÖISR, Sveriges advokatsamfund, Stockholms kommun,
Göteborgs kommun, Sundsvalls kommun, Norrköpings kommun, Förbundet
Adoptionscentrum (AC), Barnen framför allt-Adoptioner (BFA-A), Familjeföreningen
för Internationell Adoption (FFIA), Sri Länka Barns Vänner (SLBV),
Riksföreningen Ensamstående Adoptivföräldrar (EAF) och Föreningen Auktoriserade
Translalorer (FAT).

Därutöver
har synpunkter på betänkandet inkommit från Adoptiönscenl-rum Mellannorrland
och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Stockholms
tingsrätt, Svenska kommunförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen har
anmält att de avstår från att yttra sig över remissen.

Att
utredningen kommit fill stånd har över lag uppfattats positivt. Också utredningsmaterialet
är uppskattat. Så skriver exempelvis BFA-A: "Utredningen beskriver på ett
sakligt tillfredsställande sätt de ekonomiska villkoren för verksamhet med
internationella adoptioner. Flertalet av de föreslagna åtgärderna för att
minska den enskildes kostnader för adoption är också realistiska och
positiva."

Det
bakomliggande materialet kommenteras - såvitt gäller annat än det som är
kopplat till de angivna förslagen — bara i begränsad utsträckning. Socialstyrelsen
konstaterar att det av "utredningen framgår bl.a. att de som adopterat
barn från utlandet,har högre inkomst än genomsnittet för en industriarbetare
men lägre än för en industritjänsteman. Man vet däremot inte hur många som
avstått från att adoptera barn från utlandet av det skälet att de redan på
förhand vet att de inte har råd med det".

Adoptionskostnadsutredningen
föreslår att ett statligt bidrag skall införas för att adoptivföräldrarna inte
skall drabbas av statliga avgifter och av de fördyringar som följer av den
statliga styrningen av adoptionsverksamheten. Bidraget föreslås utgå med 5 000
kr. per adoptionstillfälle.

1
en bilaga skisserar utredningen två alternativ till sitt förslag. Det ena (alt.

1) utformas så att ett statligt bidrag på 10 000 kr. utgår vid första adoptions

tillfället till samtliga adoptivföräldrar för utgifter i samband med adoption

av utländskt barn och att till adoptivföräldrar som adopterar ytterligare barn

vid senare tidpunkt utgår ett bidrag på högst 30 000 kr. per adoptionstill

fälle. Bidraget kan alternativt (alt. 2) bestämmas till högst 20 000 kr. vid

varje adopfionsfillfälle. 22

s. 23 Kontrollera mot PDF

Utredningens förslag om
ett stöd för att täcka de kostnader för avgifter Prop. 1988/89:3 m.m. som
föräldrarna har får stöd av statskontoret som dock inte tycker att stödet skall
överstiga de verkliga kostnaderna av detta slag. Stödet bör därför begränsas
till 2-3 000 kr.

Norrköpings
kommun stödjer också förslaget. I sammanhanget påpekar kommunen att man
reagerar mot att notarius publicus inte har en enhetlig taxa i hela landet för legalisering.

ÄfV
vänder sig mot motiveringen för förslaget och anför: "Riksförsäkringsverket
hyser för egen del starka betänkligheter inför utredningens hänvisning till
den fördyring som följer av den statliga styrningen som ett skäl för att införa
bidraget. Statlig styrning förekommer i många olika sammanhang. Skälen till det
är ofta att förbättra förhållandena för enskilda. Den styrning som här är i
fråga är avsedd att vara till gagn för dem som vill adoptera utländska barn.
Riksförsäkringsverket vill därför inte se dessa kostnader som en belastning för
adoptivföräldrarna. Vidare kan ifrågasättas om de totala adopfionskostnaderna
kan anses ha ökat genom den statliga styrningen. Det förefaller inte osannolikt
att den fillsyn och kontroll som bedrivs av det allmänna bidrar till att
minska kostnaderna i jämförelse med de kostnader som skulle uppkomma om
hjälpverksamheten bedrivs under helt fria former. Den helt övervägande delen av
adopfionskostnaderna ligger också utanför det av utredningen anförda motivet
för bidrag."

Flertalet
remissinstanser anser att det av utredningen föreslagna beloppet är
otillräckligt och att nivån i stället bör ligga kring den i bilagan angivna. Detta
gäller socialstyrelsen, NIA, Försäkringskasseförbundet, LO, SACO/SR,
Stockholms och Sundsvalls kommuner, AC, BFA-A, FFIA, SLBV, EAF,
Adoptionscentrum Mellannorrland och Sverige socialdemokratiska kvinnoförbund.

NIA
anser att "ett bidrag med 5 000 kr. per adoptionstillfälle är ett steg i rätt
riktning men enligt nämndens mening ofillräckligt i förhållande till kostnaden
- år 1985 i medeltal mellan 30 000-40 000 kr. - för en adoption av utländska
barn".

Länsstyrelsen
i Södermanlands län anser att bidraget bör vara större än det av utredningen
föreslagna.

A
C och EAF anser att adoptivföräldrarna — utöver ett bidrag av den typ som
beskrivits i bilagan — skall befrias från samhälleliga avgifter.

När
det gäller de två i bilagan utformade alternativen förordas alternafiv 1 - 50 %
av kostnaderna dock högst 10 000 kr. för första barnet och 30 000 kr. för de
följande barnen - av följande remissinstanser: Försäkringskasseförbundet,
SACO/SR, Stockholms och Sundsvalls kommuner, BFA-A, EAF och Adoptionscenlrum Mellannorrland.

BFA-A
anser att "båda alternativen är bra, men alternativ 1 förordas då det
alternativet bättre stimulerar till adoption av ett andra barn".

Norrköpings
kommun anför: "Det är positivt och nyttigt för barn att växa upp med
syskon och syskon är som regel en tillgång under hela livet. Detta gäller i hög
grad de utländska adoptivbarnen. Ett utvidgat bidrag bör därför i första hand
underlätta för föräldrar att genomföra en andra adoption."

Alternativ
2 - lika bidrag för alla barn - föiordas av följande remissin-

s. 24 Kontrollera mot PDF

stanser:
socialstyrelsen, NIA, LO, SACO/SR, AC, FFIA, SLBV och Sveriges Prop.
1988/89:3 socialdemokratiska kvinnoförbund.

LO
motiverar sitt ställningstagande på följande sätt: "Mot bakgrund av att
kostnaderna för adopfion är lika stora för första barnet som för syskon bör
bidraget enligt vår uppfattning vara lika stort, dvs. 20 000 kr. vid varje adoption."

AC,
BFA-A, SLBV och EAF anser att beloppet bör motsvara ett basbelopp och därmed
vara värdesäkrat. Också socialstyrelsen anser att beloppet bör värdesäkras.

Ett
antal remissorgan motsätter sig utredningens tanke att bidrag skall utgå per
adoptionstillfälle oavsett hur många barn som då adopteras. Det gäller:
socialstyrelsen, NIA, AC, BFA-A och FFIA.

BFA-A
anför: "Vi anser att utredningen faktiskt redovisar att det är så mycket
dyrare för en familj som adopterar syskon att de bör få bidrag för två eller i
förekommande fall fler adopfioner. Om ett bidrag i storleksordningen max ett
basbelopp införs kommer den föreslagna regeln att bidraget inte skall överstiga
50 resp. 75 % av schablonbeloppet garantera att familjen inte överkompenseras.
Syskon är svårplacerade och skulle med ett oförmånligt bidrag kunna bli än mer svårplacerade.
Det är viktigt att syskon kan placeras tillsammans, och det är vikfigt att
adoptivbarn får syskon."

När
det gäller avgränsningen av bidragskretsen föreslår utredningen en åldersgräns
på fio år när det gäller de barn som adopteras. De remissinstanser som berör
frågan är negativa till denna åldersgräns och vill antingen ha en högre
åldersgräns eller ingen alls. Det gäller: socialstyrelsen, NIA, Försäkringskasseförbundet,
AC, BFA-A och FFIA.

AC
anför: "Om bidrag ges endast när barnet är under tio år riskerar det att
drabba ett antal familjer orättvist. Det äldsta barnet i en syskongrupp kan t.ex.
vara tio eller elva år. Åldersgränsen bör därför sättas högre."

Utredningen
föreslår att bidraget utgår når adoptionen är genomförd och endast till
föräldrar som är bosatta här i riket.

NIA
behandlar denna avgränsning utförligt och konstaterar: "Med utredningens
förslag undantas sådana adoptioner som är automafiskt giltiga i Sverige till
följd av att adoptanterna haft hemvist i beslutslandet vid fiden för adoptionsbeslutet.
I de fall det däremot krävs att adoptionen genomförs i Sverige skulle förslaget
dock innebära att personer som under mer eller mindre varaktig bosättning
utomlands i bosättningslandet tagit emot ett barn för adoption skulle bli
berättigade till bidraget, om det flyttat till Sverige när adoptionen genomförs
här. Det skulle också innebära att de som i Sverige tagit emot ett utländskt
barn för adoption exempelvis genom auktoriserad organisation, men som flyttat
utomlands innan adoptionen hunnit genomföras i Sverige, skulle gå miste om
bidraget.

NIA
anser att en mera ändamålsenlig avgränsning av de bidragsberättigade adoptanterna
skulle uppnås, om bosättning i Sverige vid den tidpunkt föräldrarna fick barnet
i sin vård i stället blev avgörande. Det är alltså den faktiska vården som
avses, inte den rättsliga vårdnaden. Merparten av adoptionskostnaderna
uppkommer ju i allmänhet såsom reskostnad i samband med att adoptivföräldrarna
övertar den faktiska vården av barnet och har

s. 25 Kontrollera mot PDF

inte något samband med att
adoptionen genomförs juridiskt i Sverige. Bidra- Prop. 1988/89:3 get bör
emellertid inte betalas ut förrän adopfionen är genomförd i Sverige."

Några remissinstanser vill undanta barn från de nordiska länderna från
bidrag: Det gäller socialstyrelsen, NIA och AC.

Att
bidrag skall utgå också för sk. privata adoptioner ifrågasätts inte av någon.
NIA och A C tar dock upp problem med att bestämma bidrag i dessa fall. NIA
anför: "Enligt NIA:s mening bör naturligtvis adoptioner som förmedlats
genom de auktoriserade adopfionsorganisationerna omfattas av bidraget. Lika
klart är det att adoption av eget barn eller av andra makens barn eller
adoptivbarn bör falla utanför. - Beträffande den stora grupp adoptioner som
därefter återstår måste begränsningar ske, i vart fall vid ett utvidgat bidrag
och särskilt om ett sådant skall beräknas på schablonmässiga grunder. Vid många
av de adoptioner som faller inom ramen för utredningsförslaget skulle annars
ett schablonmässigt bestämt statligt bidrag till adoptivföräldrarna på kanske
20 000 kr. framstå som mycket generöst. En begränsning skulle kunna bestå i att
rätten till bidrag prövades i varje enskilt fall. En sådan prövning skulle
emellertid fordra ett omfattande utredningsarbete hos försäkringskassorna eller
NIA och är därför inte lämlig. Det är också möjligt att låta ett belopp, lika stort
för alla, utgå i dessa fall. Slutligen kan man tänka sig ett annat sätt för
beräkning av bidraget som innebär att försäkringskassorna får betala ut ett
bidrag av en procentandel av visade kostnader bl.a. för att föra barnet fill
Sverige. Resekostnaderna är ju nästan alltid den största enskilda posten vid en
adoption."

Liknande
synpunkter framförs av AC.

Socialstyrelsen
anser det vara tveksamt om fullt bidrag skall betalas ut till föräldrar som av
olika anledningar haft mycket låga kostnader för adoptionen t.ex. på grund av
anställningsförhållanden eller vid en släktingadoption. Vid en släktingadoption
torde föräldrarna rimligen ha lägre utgifter än vid en adoption av ett okänt
barn.

Utredningens
förslag om att schabloner för de totala adoptionskostnaderna med avseende på
barnets ursprungsland årligen utarbetas av NIA efter samråd med de
auktoriserade adopfionsorganisationerna har i övrigt inte mött något motstånd
vid remissbehandlingen.

Försäkringskasseförbundet
understryker vikten av en så enkel administration som möjligt av det nya
bidraget. Ansökningsförfarandet och utbetalningsrutinerna bör vara enkla och
snabba att handlägga. Den föreslagna schabloniseringen är därför ätt föredra
framför en kostnadsutredning av varje adoptionsärende.

Utredningen
föreslår att bidraget lämnas när adoptionen är genomförd.

Detta
förslag tillstyrks av socialstyrelsen. Försäkringskasseförbundet och BFA-A.

AC,
FFIA och SLBV vill i stället att bidraget utbetalas samtidigt somdet första
barnbidraget för barnet betalas.

AC
anför: "Utredningens förslag att bidrag ska utbetalas först när adoptionen
fullföljts enligt svensk lag kan drabba vissa familjer orättvist. - I vissa länder
genomförs den formella adoptionen först sedan familjen lämnat landet. Dessa
familjer skulle då inte kunna få bidrag förrän efter ett halvt år

s. 26 Kontrollera mot PDF

eller
i extrema fall flera år. Familjens verkliga utgifter däremot inträffar före Prop.
1988/89:3 adopfionen när de betalar förskott till organisationen och köper sin
resa. -Bidraget bör därför utbetalas efter kyrkobokföringen samtidigt som
föräldrapenning och barnbidrag börjar utbetalas."

Länsstyrelsen
i Södermanlands /önföreslår att bidraget betalas i förskott.

Kammarrätten
i SundsvaU påpekar att bidrag av den art som behandlas i betänkandet utan
särskild reglering torde bli atthänföra till skattepliktig inkomst.
Kammarrätten vill också understryka betydelsen av att det när frågan om bidrag
i någon form tas upp till behandling i denna inryms en bedömning av
bidragsfrågan i skattetekniskt hänseende.

Adoptionsorganisalionerna
tar upp frågan om ikraftträdande om ett bi- • drag införs./IC anför:
"Utredningen har inte fillräckligt uppmärksammat de problem som kan uppstå
vid införandet av ett bidrag. Om ett bidrag införs så att det blir en period
mellan beslut och införande kan en grupp föräldrar tvingas välja mellan att
adoptera så snart de kan och att uppskjuta sin adoption för att få ett bidrag.
Organisationernas verksamhet kan då skadas oeh det kan bli svårt att hitta
föräldrar till barn. Övergångsbestämmelserna bör därför utformas så att de som
tar emot sina barn från det en proposition lagts fram, får bidraget."

Liknande
synpunkter framförs av BFi4-A, Ff//4 och SLBV.

Utredningens
förslag att bidraget skall administreras av försäkringskassorna har inte mött
några invändningar i remissbehandlingen. Det tillstyrks uttryckligen av REV,
NIA, Försäkringskasseförbundet och SLBV.

Förutom
förslaget om ett särskilt bidrag för kostnader vid internationella adoptioner
finns i utredningen förslag om att NIA i samarbete med statskontoret och de
auktoriserade adopfionsorganisafionerna skall ges i uppdrag att utreda
möjligheterna till ytterligare samordning bl.a. vad gäller resor, översättning
etc. Förslagen har i allmänhet mottagits väl. Några synpunkter har dock
framkommit. Statskontoret och RRV anser att statskontoret inte skall delta i
denna utredningsverksamhet.

NIA
anför: "Nämnden fillstyrker förslaget att regeringen uppdrar åt NIA att i
samråd med statskontoret granska vilka samordningsinsatser från organisationernas
sida som kan leda fram till minskade kostnader för resor. Av uppdraget bör
klart framgå ätt arbetet skall utföras tillsammans med organisafionerna.
Nämnden tillstyrker också att ett belopp avsätts som stimulans för att få
gemensamma insatser fill stånd. Nu utgående statsbidrag bör därför utökas med
lämpligt belopp så att inte stödet fill organisafionerna i form av statsbidrag
urholkas."

AC
motsätter sig inte ett sådant arbete men pekar på en lång rad hinder mot
ytterligare samordning.

När
det gäller översättningsservice anför f>l 7 följande: "En samordnad översällningsservice
hos organisationerna själva kan vara en god utväg, om vissa förutsättningar är
uppfyllda. Helt väsentligt i sammanhanget är nämligen - både med hänsyn till
kostnaderna och till kvaliteten

-
att man inte skapar en fördyrande mellanhand) vilket en fristående översättningsförmedling
eller -byrå erfarenhetsmässigt utan undantag allfid blir, den må sedan vara
statlig, halvstatlig eller privat.

s. 27 Kontrollera mot PDF

- att man även i
fortsättningen direkt vänder sig till de av statligt organ Prop. 1988/89:3 kompetensprövade
auktoriserade translatorerna, eftersom de är till för bl.a. uppgifter av det
här slaget, eller - om någon sådan inte skulle finnas tillgänglig — fill annan
välrenommerad översättare."

Föreningen
påpekar vidare: "Redan nu,finns flera av de handlingar som skall bifogas
adoptionsansökan färdigöversatta till engelska och spanska, vilket är av
betydelse. Även andra handlingar och formulär bör kunna standardiseras och
sedan översättas till aktuella språk. Också rekommendationsbrev, intyg och
andra utlåtanden bör kunna avfattas på färdiga standardformulär, vilket
avsevärt kommer att förbilliga översättningen av den individuella texten på
sådana formulär.".

AC
tar upp en fråga som berörts i utredningsarbetet nämligen om en begränsning av
antalet utlandskontakter också skulle begränsa kostnaderna. ' Förbundet finner
detta resonemang delvis felaktigt. Plötsliga förändringar i utlandet kan
medföra att adoptionerna från ett land stoppas. För att trygga verksamheten på lång
sikt arbetar AC hela tiden med nya adoptionskontakter. AC måste också anpassa
sig till den struktur adopfionsverksamheten har i ett land, antingen den är
centraliserad till en eller ett par organisafioner eller den är utspridd över
hela landet.

I
utredningens betänkande konstateras att det kan diskuteras hur stora adoptionsorganisationernas
fonder skall fillåtas bli innan de kommer föräldrarna till godo i form av
minskade avgifter till organisafionerna.

Uti"edningen
tar upp tanken på ett uppdrag fill NIA också när det gäller

denna fråga. '

Förslaget tillstyrks av socialstyrelsen, NIA, statskontoret och
Stockholms kommun.

AC
anför: "AC anser att adoptionsverksamhet är så ekonomiskt riskfylld och
osäker att fonder som täcker mer än några månaders verksamhet behövs. Denna
uppfattning har även framförts av AC:s revisorer. - AC ifrågasätter behovet av
en utredning av NIA och statskontoret om fondernas storlek, men kommer
självfallet att medverka om ett sådant uppdrag ges."

BFA-A
ifrågasätter om statsmakterna skall reglera hur stora fonder organisationerna
får/bör ha.

RRV
påpekar att: "Kostnaderna för adoption av utländskt barn genom adoptionsorganisafion
varierade år 1985 från 25 000 kr. till 55 000 kr. Detta faktum indikerar att en
klar redovisning av de kostnadseffekter som de olika adoptionsmöjligheterna
leder till för de adoptionssökande ökar möjligheterna att minska kostnaderna
för adoption för den enskilde. RRV föreslår därför att NIA tillsammans med adopfionsorganisafionerna
arbetar fram en sådan redovisning."

Slutligen
tas frågan om statsbidrag fill organisationerna upp av några
adoptionsorganisationer. AC anför att utlandskontakterna har olika krav på de
blivande adoptivföräldrarna (t.ex. ålder, äktenskapets längd, barnlöshet-sintyg).
Adoptionscentrum kan hjälpa så gott som alla slags sökande att adoptera
eftersom organisafionen har ett så omfattande kontaktnät i utlandet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Det svenska samhället har
ett intresse av att de flesta adoptionerna för- Prop. 1988/89:3 medlas av
organisationer.

•
Organisationerna ger de sökande
en rådgivning som de inte kan få på andra håll.

•
Organisationerna tar ansvar för
att lagar och etiska regler i utlandet följs.

•
Organisationerna hjälper
familjer som saknar resvana och språkkunskaper,

•
Organisationerna är
diskussionspartners för utländska myndigheter och organisationer, så att
verksamheten kan följas upp och hela tiden förbättras.

Den
deklaration om fosterbarnsvård och adoption som Sverige röstat för i FN
förutsätter också att "placeringar som regel görs genom ansvariga myndigheter
eller organisationer."

Staten
bör därför stödja organisafionernas verksamhet med ett särskilt bidrag. Även
de krav NIA ställer på rapportering, samordning och andra åtgärder motiverar
statsbidraget.

AC
har i en särskild statsbidragsansökan till NIA visat att statsbidraget har
urholkats avsevärt sedan 1980.

AC
anser att statsbidraget bör höjas till minst 1,5 milj. kr.

FFIA
framhåller följande i frågan:

-
Vi anser att det nu utgående
statsbidraget är alldeles för lågt.

-
Vi anser att det bör utgå full
kostnadstäckning till de auktoriserade adopfionsorganisationerna för deras
administrativa kostnader. Detta som kompensation för de uppgifter som organisafionerna
utför i samhällets tjänst.

-
Skulle motsvarande uppgifter
utföras av samhället skulle det endast kunna ske till avsevärt högre kostnader.

Innehållsförteckning

Prop. 1988/89:3