Prop. 1988/89:33

Regeringens
proposition

1988/89:33

om avgifter för pensionärer vid sjukhusvård

mm

' Prop. 1988/89:33

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 6 oktober 1988.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

G. Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås - i enlighet med tidigare principbeslut av riksdagen -att
det avgiftsfria år som pensionärer med hel ålderspension har rätt till vid
sjukhusvård avskaffas fr.o.m. år 1989. Pensionärer som har hel förtidspension
föreslås få behålla förmånen av ett avgiftsfritt år med hänsyn till deras behov
av egna ekonomiska medel för rehabilitering.

Propositionen
innehåller också förslag om ett nytt avgiftssystem för ålderspensionärerna och
de förtidspensionärer som skall betala avgift för sjukhusvård. Avgiftssystemet
motsvarar i princip det som gäller vid sjukhusvård för sjukpenningförsäkrade.
Avgiften per vårddag skall utgöra en tredjedel av summan av utgående
pensionsförmåner från den allmänna försäkringen före skatt, dock lägst 40 kr.
och högst 55 kr. Med pensionsförmåner avses här ålderspension och
förtidspension i form av folkpension och tilläggspension (ATP) samt pensionstillskott.
Den lägsta nivån, 40 kr. per vårddag, kommer att gälla för alla
ålderspensionärer som inte har någon ATP utan endast folkpension och
pensionstillskott.

För
det begränsade antal pensionärer som på grund av undantagande från försäkringen
för tilläggspension eller till följd av underlåten avgiftsbetalning saknar
eller har reducerat pensionstillskott skall avgiften utgöra 30 kr. per vårddag.

För
utförsäkrade förtidspensionärer innebär det föreslagna systemet med avgift
beräknad på pension en påtaglig avgiftsminskning, då flertalet av dessa enligt
nu gällande avgiftsregler betalar 55 kr. per vårddag. Även för utförsäkrade
ålderspensionärer innebär det föreslagna systemet i många fall en
avgiftsminskning.

1
Riksdagen 1988189. 1 samt. Nr 33

Vårdavgifterna föreslås
tas ut genom avdrag vid utbetalning av nämnda Prop. 1988/89:33
pensionsförmåner. Administrationen av det nya systemet föreslås därför handhas
av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Det förutsätter,
som gäller vid sjukpenningavdrag, att sjukvårdshuvudmännen , dllställer
försäkringskassorna in- och utskrivningsbesked för samtliga pensionärer som
får sjukhusvård. Även det. nya avgiftssystemet föreslås gälla fr.o.m. år 1989.

1 Förslag till

Lag orn ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän
försäkring'

dels att 2 kap. 14 § skall upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 10 och 12 §§, 3 kap. 4 § och 20 kap. 8 §
skall ha följande

lydelse.

Prop.
1988/89:33

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2 kap. 10 §

Frågor om sjukvårdsersättning prövas i andra fall än som
avses i andra stycket av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den
försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt
åldersvillkoret i 1 kap. 4 §. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en
annan försäkringskassa att pröva sådana frågor.

Frågor om sjukvårdsersättning enligt 2, 3 och 5 §§ samt
ersättning enligt 4 § som inte hänför sig till visst vårdtillfälle prövas av
den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde vårdgivaren bedriver sin
verksamhet. Detsamma gäller sjukvårdsersättning i övrigt i de fall där den
försäkrade inte är och inte heller under den förutsättning som sagts i första
stycket skulle ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa.

Frågor
om avgift för sjukhusvård enligt 12 § prövas av den försäkringskassa hos
vilken den försäkrade är inskriven.

12 §

För lid
efter ingången av den månad varunder den försäkrade fyUt 70 år eller
dessförinnan börjat åtnjuta hel ålderspension enligt denna lag, får ersättning
för .sjukhusvård på grund av sjukdom utges för högst 365 dagar. Vad nu sagts
tillämpas även för tid, varunder den försäkrade åtnjuter hel förtidspension,
och skall med sådan lid jämställas efterföljande tid därest förtidspensionen
upphört au utges med månaden näst före den, varunder den försäkrade börjat
åtnjuta hel ålderspension.

Vad i första stycket stadgas med avseende på
förtidspension äger motsvarande tillämpning där den försäkrade skulle hava
kommit i åtnjutande av sådan pension, om han varit svensk medborgare.

För varje dag då en pensionsberät-tigad, som är bosau här
i landet, får sjukhusvård på grund av sjukdom skall försäkringskassan ta ut en
avgift enligt vad som anges i denna paragraf

A vgift
tas ut från den som uppbär hel ålderspension. Avgift tas även ut från den som
uppbär hel förtidspension och som under tid med sådan pension erhållit
sjukhusvård på grund av sjukdom under 365 dagar.

Avgiften
beräknas av försäkringskassan med hänsyn till storleken vid vårdtillfället av pensionsförmåner
i form av ålderspension och förlids-pension enligt denna lag samt pensionstillskott
enligt lagen (1969:205) om penslonstlllskoU. Avgiften skatt, om inte annat
följer av fjärde stycket.

' Lagen omtryckt 1982:120. - Senaste lydelse 1986:861.

1* Riksdagen 1988189. 1 saml. Nr 33

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:33

utgöra en tredjedel av summan av förmånerna räknade per
dag, dock lägst 40 och högst 55 kronor för varje vårddag. Vid beräkningen av
avgiften per vårddag skall förmånernas månadsbelopp delas med 30. Avgiften
per vårddag avrundas lill närmast lägre hela krontal. Avgiften för en
kalendermånad får aldrig överstiga avgiften för 30 vårddagar.

I fall där pensionstillskon till ålderspension eller
förtidspension är reducerat på grund av au undantagande från försäkringen för
tilläggspension har gällt för pensionären eller på grund av aUpensionspoäng
enligt Il kap. 6 § första stycket inte har tillgodoräknats som följd av
underlåten avgiftsbetalning, skall avgiften per vårddag utgöra 30 kronor.

Avgiften tas ut genom avdrag vid utbetalning av sådana
pensionsförmåner som är avgiftsgrundande enligt andra och tredje styckena.
Försäkringskassan beslutar om sådant avdrag. Om avdrag inte kan göras på grund
av att avgiftsgrundande förmåner inte längre lämnas, skall någon avgift inte
tas ut. Inte heller skall avgift tas ut om pensionsförmånerna vid
vårdtillfället eller avdragstillfället är nedsatta enligt 10 kap. 2 § eller
uppbärs av annan än den pensions-berättigade enligt 10 kap. 3 §. Avgifterna
tillfaller den allmänna försäkringen.

3 kap.

4r

Om inte annat följer av 10-10 b §§ utgör hel sjukpenning
för dag 90 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med
365. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal.

För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall
sjukpenning enligt denna lag minskas med 55 kronor, dock med högst en tredjedel
av sjukpenningens belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker
avrundas till närmast lägre hela krontal.

Andra stycket gäller inte ifråga om sjukpenning för tid då
den försäkrade uppbär hel ålderspension enligt denna lag.

Senaste lydelse 1987:223.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:33

20 kap.

R5

Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till
ersättning enligt denna lag åligger att, i enlighet med de föreskrifter som
meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, av
riksförsäkringsverket, lämna de uppgifter, som är av betydelse för
tillämpningen av lagen. Beträffande den som är omyndig eller har god man eller
förvaltare enligt föräldrabalken har förmyndaren eller, om det kan anses följa
av uppdraget, gode mannen eller förvaltaren skyldighet att lämna uppgifterna.

Den som driver en sjukvårdsinrättning som är att anse som
sjukhus enligt denna lag är skyldig att meddela den allmänna försäkringskassan
när en patient tas in för vård på sjukhuset och när sjukhusvården upphör.
Sådan uppgift skall utan dröjsmål lämnas tid den försäkringskassa där patienten
är inskriven.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1987/88:124 föreslagna
lydelsen.

2 Förslag till Prop. 1988/89:33

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 17 § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §1

Av patienterna får tas ut vårdavgifter enligt grunder som
landstingskommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet.
Patienter som är bosatta inom landstingskommunen skall därvid behandlas lika.

När sjukhusvård meddelas en pensionär sedan denne under
tid som\ anges i 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring erhållit
sådan vård under 365 dagar, får vårdavgiften bestämmas till högst 55 kronor
per vårddag.

En fordran på vårdavgift preskriberas tre år efter dllkomsten.
I övrigt gäl; ler preskriptionslagen (1981:130) i fråga om sådana fordringar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

1 Senaste lydelse 1986:862.

Socialdepartementet Prop. 1988/89:33

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober
1988

Närvarande: statsministern Carlsson, statsråden Feldt, Sigurdsen,
Hjelm-Wallén, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Johansson,
Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström,
Freivalds, Wallström

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Proposition om avgifter för pensionärer vid sjukhusvård

1 Inledning

Den 1 april 1986 avskaffades systemet med differentierade
vårdavgifter vid sjukhusvård för ålders- och förtidspensionärer vilket hade
införts fr.o.m. år 1982 (prop. 1985/86:43, SoU 9, rskr. 98). Härigenom skedde
en återgång till det tidigare systemet med fasta vårdavgifter. Propositionen
byggde på en överenskommelse mellan företrädare för socialdepartementet och
Landstingsförbundet. I enlighet med överenskommelsen förutsattes att sjukvårdshuvudmännen
- liksom vid den tidigare tillämpningen av systemet med fasta vårdavgifter -
vid behov medgav nedsättning av avgiften, som skulle vara högst 55 kr. per
vårddag.

Ändringen innebar inte någon inskränkning i pensionärernas
rätt till avgiftsfri sjukhusvård under 365 dagar. Däremot anförde jag i
propositionen att denna förmån borde ses över mot bakgrund av att pensionärernas
ekonomiska förhållanden successivt hade förbättrats.

11987 års budgetproposition föreslog regeringen att det
avgiftsfria året för

ålderspensionärer skulle avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1987. Pensionärer med

hel förtidspension borde dock undantas med hänsyn till att deras ekono

miska situation i många fall inte skulle tillåta en kostnadsökning av detta

slag.

Riksdagen delade uppfattningen att det avgiftsfria året
vid sjukhusvård för ålderspensionärer borde slopas. Riksdagen ansåg dock att
det behövdes en begränsningsregel när det gällde avgifterna för pensionärer med
låga inkomster och att en sådan regel måste vara schabloniserad och enkel att
till-lämpa. Den borde, enligt riksdagens mening, utformas efter mönster av det
regelsystem som gäller vid sjukhusvård för sjukpenningförsäkrade. Det borde
ankomma på regeringen att utforma förslag i frågan (SfU 1986/87:14, rskr. 234).

11988 års budgetproposition uttalade jag, mot bakgrund av
vad riksdagen

anfört, att jag under år 1988 avsåg att återkomma till regeringen med förslag

om särskild proposition i denna fråga. Jag angav i anslutning härtill att det

nya avgiftssystemet, som även skulle omfatta utförsäkrade förtidspensionä-

rer, borde innebära att
vårdavgifterna tas ut genom avdrag på pension och Prop. 1988/89:33 administreras
via de allmänna försäkringskassorna. Med hänsyn till den tid som krävdes för
utveckling och genomförande av ett sådant nytt system, ansåg jag att
omläggningen borde kunna ske den 1 januari 1989.

Den
avsedda förändringen beträffande pensionärernas avgifter vid sjukhusvård har
beaktats i den överenskommelse som i november 1987 träffades mellan
representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under åren 1988 och 1989.
Överenskommelsen låg till grund för regeringens proposition 1987/88:63 om vissa
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Proposi-donen har behandlats av
riksdagen (SfU 1987/88:13, rskr. 110).

Jag
tar nu upp frågor om det avgiftsfria året och det nya avgiftssystemet.

2 Nuvarande avgiftsregler vid sjukhusvård

Ersättning
för sjukhusvård utges från den allmänna försäkringen till dem som driver sjukhusen.
Regeringen fastställer med stöd av 2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) grunderna för ersättningen. Fr.o.m. år 1987 lämnas sådan
ersättning till sjukvårdshuvudmännen genom den allmänna sjukvårdsersättningen
med schabloniserade belopp. Till sjukvårdsinrättningar som räknas som sjukhus
men som inte drivs av sjukvårdshuvudmännen lämnas för närvarande ersättning
med 45 kr. per vårddag. Fr.o.m. den 1 januari 1989 skall, med visst undantag,
inte längre lämnas någon ersättning från försäkringen till dessa
vårdinrättningar. Den prestationsbundna ersättningen skall i stället ingå i
den allmänna sjukvårdsersättningen till sjukvårdshuvudmännen (jfr. prop.
1987/88:63, SfU 13,'rskr. 110). Bestämmelserna återfinns i förordningen (1979:849)
om ersättning för sjukhusvård m.m.

För
den som är sjukpenningförsäkrad gör försäkringskassan, enligt 3 kap. 4 § AFL,
ett avdrag på sjukpenningen med 55 kr. för varje dag som den försäkrade får
sjukhusvård. Avdraget får dock uppgå till högst en tredjedel av sjukpenningens
storlek.

För
pensionärer som uppbär hel ålderspension eller hel förtidspension utges enligt
2 kap. 12 § AFL ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för sjukhusvård
under sammanlagt högst 365 dagar. Då dessa pensionärer i regel inte uppbär
någon sjukpenning kan något sjukpenningavdrag inte göras. Inte heller görs
något avdrag från pensionen eller tas ut avgift på annat sätt. Dessa
pensionärer åtnjuter således helt kostnadsfri sjukhusvård under sammanlagt
högst ett år, det s.k. avgiftsfria året.

För
pensionärer som uppbär sjukpenning görs i förekommande fall avdrag på
sjukpenningen vid sjukhusvård enligt bestämmelsen i 3 kap. 4 § AFL. Dessa dagar
betraktas som dagar på det avgiftsfria året.

När
det avgiftsfria året förbrukats ankommer det på sjukvårdshuvudmännen att
själva ta ut vårdavgift med stöd av 17 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Denna avgift får uppgå till högst 55 kr. per vårddag. Möjlighet finns dock att
få avgiften nedsatt vid behov. Enligt den överenskommelse, som träffades mellan
staten och sjukvårdshuvudmännen år 1985 angående

avskaffandet av systemet
med differentierade vårdavgifter, förutsätts att Prop. 1988/89:33 nedsättning
av avgiften skall kunna ske med hänsyn fill pensionärens möjlighet att betala
kostnaden för egen bostad eller för pensionärens behov av medel för särskilda
rehabiliteringsinsatser. Enligt överenskommelsen skall dessutom berörda
pensionärer informeras om möjligheterna till nedsättning av vårdavgiften.

3 F ö redragandens ö verv ä ganden

3.1 Det avgiftsfria året avskaffas för ålderspensionärer

Mitt
förslag: Det avgiftsfria året vid sjukhusvård avskaffas för ålderspensionärer fr.o.m.
den 1 januari 1989. Pensionärer med hel förtidspension får behålla ett
avgiftsfritt år vid sjukhusvård.

Skälen
för mitt förslag: Jag har i budgetpropositionen för såväl år 1987 som 1988
redovisat mina skäl för att avskaffa det avgiftsfria året vid sjukhusvård för
pensionärer med hel ålderspension. Sammanfattningsvis grundar jag mitt förslag
på att pensionärernas ekonomiska förhållanden avsevärt har förbättrats sedan år
1970 då det s.k. fria året blev helt genomfört. ATP-pen-sionärerna har blivit
allt fler och folkpensionsförmånerna har successivt förbättrats. Det är också
rimligt att den som vistas på sjukhus och därigenom inte har utgifter för t.ex.
livsmedel, kläder, tvätt och omvårdnad i hemmet bidrar till att täcka
motsvarande kostnader på sjukhuset. Det är dessutom något svårförklarligt att
en försäkrad som pensioneras vid sjukhusvård får övergå från ett system med
avdrag på sjukpenningen till avgiftsfri vård under ett år och därefter till ett
system med vårdavgifter. Riksdagen har också, mot denna bakgrund, ansett att
det inte finns anledning att behålla den nuvarande generella avgiftsfriheten
och att systemet med det avgiftsfria året vid sjukhusvård för ålderspensionärer
bör avskaffas (SfU 1986/87:14).

Vidare
har jag gjort den bedömningen att pensionärer med hel förtidspension bör få
behålla ett avgiftsfritt år vid sjukhusvård med hänsyn tiU deras behov av egna
ekonomiska medel för rehabilitering. Det är enligt min uppfattning av stor
betydelse att denna kategori pensionärer fillförsäkras en ekonomi som skapar
förutsättningar för särskilda rehabiliteringsinsatser. Riksdagen har inte haft
något att erinra mot denna bedömning.

Det
finns ett begränsat antal ålderspensionärer som fortsätter att förvärvsarbeta
och därmed har rätt till sjukpenning vid sjukdom och som enligt bestämmelserna
får avdrag på sjukpenningen vid sjukhusvård. Omläggningen av avgiftssystemet
innebär att även dessa pensionärer blir avgiftsskyldiga för vården. För dessa
bör dock enligt min uppfattning reglerna utformas så att något avdrag på
sjukpenningen inte skall göras. Jag återkommer i det följande till hur
avgiften för vården i stället bör tas ut.

Den
nya ordningen förutsätter ändringar i 2 kap. 12 § och 3 kap. 4 § AFL. Dessutom
bör 2 kap. 14 § AFL upphävas med hänsyn till att ersättningen för

sjukhusvård numera lämnas
huvudsakligen i form av allmän sjukvårdsersättning.

Prop.
1988/89:33

3.2 Ett nytt avgiftssystem

Mitt förslag: Ett
nytt system med vårdavgifter införs för pensionärer som har att betala avgift,
dvs. pensionärer med hel ålderspension och utförsäkrade förtidspensionärer.
Systemet utformas efter mönster av det regelsystem som gäller vid sjukhusvård
för sjukpenningförsäkrade.

Skälen
för mitt förslag: Riksdagen har förordat ett nytt system med vårdavgifter för
ålderspensionärer och utförsäkrade förtidspensionärer efter mönster av det
nuvarande regelsystemet för sjukpenningförsäkrade. Enligt riksdagen bör reglerna
vara schabloniserade och enkla att tillämpa.

Sjukpenning
och därmed sjukpenningavdrag vid sjukhusvård beräknas på den
sjukpenninggrundande inkomsten, dvs. i princip på den beräknade årliga
inkomsten av förvärvsarbete före skatt. En motsvarande metodik bör kunna
tillämpas även vid beräkning av pensionärers vårdavgift. Avgiftsskyldiga bör
vara pensionärer med hel ålderspension samt utförsäkrade förtidspensionärer
med hel förtidspension. Avgiften bör beräknas med hänsyn till pensionsförmåner
i form av folkpension och tilläggspension (ATP) samt pensionstillskott. Det
system som jag förordar innebär att avgiften skall utgöra en tredjedel av
summan av nämnda utgående pensionsförmåner före skatt, dock lägst 40 och högst
55 kr. per vårddag. Systemets utformning blir härigenom mycket enkel och några
tillämpningssvårigheter torde heller inte behöva uppkomma.

Jag
har övervägt möjligheterna att utforma ett system som bygger på att förvärvsarbetande
och pensionärer med samma nettoinkomst, dvs. inkomst efter skatt, skall betala
lika stor avgift per dag. Ett sådant system skulle dock behöva bygga på alltför
långtgående schabloniseringar, med hänsyn till föreliggande skillnader i
skatteregler mellan pensionärer och förvärvsarbetande. Dessutom kan
förändringar i pensions- och skatteregler medföra komplikationer i systemet
från såväl systemmässig som administrativ synpunkt. Jag har därför avstått från
att föreslå ett sådant system.

Jag
finner, i likhet med vad riksdagen anfört, att det nya avgiftssystemet bör
omfatta även utförsäkrade förtidspensionärer. Av bl.a. administrativa skäl är
det angeläget att inte ha olika avgiftssystem vid sjukhusvård för pensionärer.
Dessutom har det visat sig att möjligheterna till nedsättning av avgiften i
nuvarande system varierat mellan sjukvårdshuvudmännen, vilket varit mindre
tillfredsställande.

Sjukvårdshuvudmännen
använder sig i viss utsträckning av sjukvårdsresurser utanför den egna
sektorn. Bl.a. lämnas vård till lättskötta psykiskt sjuka och långtidssjuka
inom somatisk vård vid enskilda vårdhem, där sjukvårdshuvudmannen betalar
vårdkostnaderna exklusive patientavgiften. Jag

10

anser att patienterna vid
dessa vårdinrättningar inte bör betala avgifter med Prop. 1988/89:33 andra
belopp än de skulle ha gjort om de vårdats på en av offenflig huvudman driven
inrättning eller på ett s.k. förteckningssjukhus. Principerna för det nya
avgiftssystemet bör således av rättviseskäl tillämpas även beträffande
patienter på enskilda vårdhem.

Vid
mina överväganden om de ekonomiska konsekvenserna av det förordade nya
avgiftssystemet har jag med ett undantag funnit att en lägre avgift än 40 kr.
per vårddag inte bör tas ut. Det finns ett begränsat antal pensionärer som
saknar eller uppbär reducerat pensionstillskott, antingen på grund av
undantagande från försäkringen för filläggspension eller till följd av underlåten
avgiftsbetalning. För dessa bör det, enligt min mening, vara motiverat att
sätta en lägre avgiftsnivå. Eftersom flertalet i denna grupp helt saknar
pensionstillskott bör avgiften anpassas härtill. Jag har därför beräknat att
avgiften skall utgöra 30 kr. per vårddag och gälla för alla oavsett i vilken utsträckning
pensionstillskottet är reducerat.

Avgiftsnivån
40 kr. kommer att gälla för alla sådana pensionärer som har hel ålderspension
motsvarande folkpension och pensionstillskott. För utförsäkrade
förtidspensionärer som inte har någon ATP kommer den lägsta avgiften per vårddag
att utgöra 43 kr. räknat på ett basbelopp av 27 300 kr. Jag vill i anslutning
härtill göra klart att med vårddag avser jag i avgiftshänseende även in- och
utskrivningsdagar. De dagar en patient har permission från en
sjukvårdsinrättning skall dock inte betraktas som vårddagar ur avgiftssynpunkt.

I
detta sammanhang önskar jag peka på att flertalet utförsäkrade förtidspensionärer
enligt nuvarande avgiftssystem betalar 55 kr. per vårddag. För dessa innebär
det nya avgiftssystemet en inte oväsentlig avgiftsminskning. De föreslagna
avgiftsreglerna eliminerar, enligt min bedömning, behovet av att ha kvar
möjligheten till individuell nedsättning med hänsyn till särskilda behov.

Jag
är medveten om att det föreslagna avgiftssystemet ger upphov till vissa mindre
marginaleffekter, eftersom avgiften är relaterad till inkomstens storlek. Jag
anser dock att det föreslagna systemet inte på något avgörande sätt ökar de
marginaleffekter som redan finns till följd av reglerna för inkomstbeskattning
och kommunalt bostadstillägg.

Inom
socialdepartementet gjorda beräkningar visar att det föreslagna avgiftssystemet
leder till att mer än hälften av landets ca 1,5 milj. ålderspensionärer får
betala lägsta vårdavgiften, dvs. 40 kr. per dag. För mer än hälften av landets
drygt 0,3 milj. förtidspensionärer blir situationen densamma men den lägsta
vårdavgiften blir några kronor högre beroende på att dessa har dubbla
pensionstillskott.

Sammanfattningsvis
anser jag att det föreslagna avgiftssystemet fyller kraven både vad gäller
jämförelsen med avgiftssystemet för förvärvsarbetande och i fråga om enkelhet i
tillämpningen. Systemet tar också hänsyn till situationen för de sämst ställda
pensionärerna då mer än hälften av samtliga pensionärer beräknas få betala den
lägsta vårdavgiften. Flertalet utförsäkrade förtidspensionärer får lägre
vårdavgifter än för närvarande.

11

Införandet
av det nya avgiftssystemet kräver förutom ändringar i AFL ändring i 17 § hälso-
och sjukvårdslagen.

3.3 Avgiftssystemets administration m.m.

Prop.
1988/89:33

Mitt förslag:
Vårdavgift beräknas och tas ut genom avdrag vid utbetalning av sådana
pensionsförmåner från den allmänna försäkringen som ligger fill grund för avgiftsberäkningen.
Detta sker genom de allmänna försäkringskassornas och riksförsäkringsverkets
försorg.

Skälen
för mitt förslag: Det av mig beskrivna förslaget fill avgiftssystem ligger,
enligt min bedömning, i linje med vad riksdagen anfört både vad gäller schablonisering
och enkelhet i tilllämpning. Det är dessutom fillfredsstäl-lande sett från
försäkringsekonomisk synpunkt.

Eftersom
det föreslagna systemet innebär att vårdavgiften grundas på pensionens storlek
är det också naturligt att avgiften tas ut genom försäkringskassornas och
riksförsäkringsverkets försorg som avdrag på utgående pensionsförmåner. Även
här avser jag ålderspension och förtidspension i form av folkpension och
tilläggspension (ATP) samt pensionsfillskott. Utbetalningarna av dessa
förmåner görs månadsvis genom riksförsäkringsverkets ADB-central. Avdraget för
sjukhusvård bör härigenom normalt sett kunna ske ca 1,5 månad efter det att
vården ägt rum. Som villkor för att avdrag skall göras bör gälla att
pensionären vid såväl värdtillfälle som avdragsfillfälle har pensionsförmåner
som mofiverar avdrag. I vissa fall torde förekomma att pensionen vid
avdragstillfället har upphört, t.ex. då pafienten avlidit, eller att
pensionsförmånerna hunnit bytas ut mot t.ex. sjukpenning. I dessa fall bör
gälla att några krav inte skall riktas mot dödsboet respektive patienten. Enligt
10 kap. 4 § AFL kan en försäkrad ha rätt till hel förtidspension men uppbära
änkepension eller hustrutillägg. I sådana fall är det enligt min uppfattning
rimligt att den utbetalade förmånen blir avgörande för storleken av den
vårdavgift som skall beräknas och tas ut. Jag anser vidare att avgift inte skall
tas ut i fall där pensionen är nedsatt enligt bestämmelserna i 10 kap. 2 AFL
eller när den uppbärs av annan än den försäkrade enligt 10 kap. 3 § AFL.
Riksförsäkringsverket bör utfärda erforderliga föreskrifter för försäkringskassornas
handläggning av ärenden av detta slag.

Pensionärer
som är hdinackorderade i servicehus för äldre människor uppbär som andra
pensionärer själva sin pension. Kommunerna får dock ta ut avgifter. I de fall
dessa pensionärer behöver sjukhusvård anser jag att avdrag för sjukvården
skall ske på pensionen såsom för andra pensionärer. Några nya särregler för dem
i AFL anser jag inte befogade. För den tid pensionären vårdas på sjukhus
betalar han genom det föreslagna avdraget kostnader för mat och viss
omvårdnad. Kommunen har för samma tid lägre sådana kostnader. När avgift för
sjukhusvård betalas i dag tar kommunerna på olika sätt hänsyn till detta så att
pensionären inte drabbas av extra kostnader. Jag utgår därför från att
kommunerna vid sina avgiftsuttag även i fortsättningen beaktar att en
pensionär vistas eller har vistats på sjukhus.Enligt min mening bör avgiften till
kommunerna jämkas med belopp som motsvarar avdraget för sjukhusvård.

Pensionstagare
som uppbär statlig eller kommunal pension får sin all-

12

manna
pension utbetald tillsammans med den statliga eller kommunala Prop.
1988/89:33 kompletteringspensionen. Utbetalningen sker genom statens löne- och
pensionsverk (SPV) och kommunernas pensionsanstalt (KPA). Enligt vad jag har
erfarit är det möjligt för riksförsäkringsverket att utveckla en rutin för
sjukhusvårdsavdrag på pension för samtliga pensionstagare.

Frågor
om avgifter och avdrag enligt de nya reglerna bör lämpligen prövas och beslutas
av den försäkringskassa där den försäkrade är inskriven. Jag vill i anslutning
härtill framhålla att avdraget skall göras så snart som möjligt och att varje
avdragstillfälle skall avse högst en månads vård. Den nya datarutinen kan,
enligt vad verket uppgivit, tas i drift fr.o.m. år 1989. Mot denna bakgrund har
jag bedömt att även avskaffandet av det avgiftsfria året skall ske från den
tidpunkten.

Sjukvårdshuvudmännens
nuvarande arbete med att debitera och uppbära avgifter för sjukhusvård för de utförsäkrade
pensionärerna bortfaller med den nya ordningen fr.o.m. år 1989. Det nya
avgiftssystemet leder till en inte oväsentUg administrativ besparing för
sjukvårdshuvudmännen, medan försäkringskassorna och i någon mån
riksförsäkringsverket behöver ett resurs-fillskott för att klara denna
tillkommande arbetsuppgift. Jag kommer i det följande att närmare redovisa
omfattningen av de personalförstärkningar m.m. som krävs.

Jag
önskar i detta sammanhang understryka att en förutsättning för att det nya
avgiftssystemet skall fungera administrafivt och ekonomiskt år att sjukvårdshuvudmännen
tillställer försäkringskassorna in- och utskrivningsbesked liksom uppgift om
permission för samdiga ålders- och förtidspensionärer som ges sjukhusvård. En
sådan rutin finns redan dels för att möjliggöra för försäkringskassorna att göra
avdrag på sjukpenning för sjukhusvård, dels för kassans beräkning av fidpunkt
för när ålders- och förtidspensionärer förbrukat det avgiftsfria året. Det nya
avgiftssystemet kan leda till en mindre ökning av antalet in- och
utskrivningsbesked till försäkringskassorna. Vad nu sagts gäller också för de
sjukvårdsinrättningar som enligt en av riksförsäkringsverket fastställd
förteckning är att anse som sjukhus enligt lagen om allmän försäkring. Jag
utgår ifrån att riksförsäkringsverket och försäkringskassorna tillsammans med
sjukvårdshuvudmännen utvecklar effektiva administrativa rutiner för detta
informationsflöde.

Mina
olika förslag under detta avsnitt kräver bl.a. ett tillägg i 20 kap. 8 § AFL så
att de nyssnämnda s.k. förteckningssjukhusen blir skyldiga att lämna uppgifter
till försäkringskassorna även efter utgången av år 1988, när dessa vårdinrättningar,
enligt ett tidigare beslut, inte längre erhåller ersättning direkt från
försäkringen.

3.4 Ekonomiska konsekvenser

3.4.1
BesparingsefTekter

Jag
har tidigare nämnt att konsekvenserna av det nya avgiftssystemets inför

ande redan beaktats i den överenskommelse om ersättningar till sjukvårds

huvudmännen från sjukförsäkringen som träffats för åren 1988 och 1989. 13

Enligt överenskommelsen höjs den allmänna
sjukvårdsersättningen för år Prop. 1988/89:33 1989 med sammanlagt 960 milj. kr.
eftersom sjukvårdshuvudmännen genom det nya avgiftssystemet med avdrag på
pension inte längre uppbär de utförsäkrade pensionärernas vårdavgifter. Denna
utgiftsökning för staten och sjukförsäkringen uppvägs av att de totala
pensionsutgifterna beräknas minska i ungefär motsvarande mån. Slopandet av det
avgiftsfria året för ålderspensionärer beräknas genom uttaget av vårdavgift på
pension leda dll minskade pensionsutgifter på ca 540 milj. kr. per år. Det nya
avgiftssystemet innebär också, som jag tidigare nämnt, att de utförsäkrade
pensionärernas vårdavgifter i regel blir något lägre än i dag. Den sammanlagda
effekten till följd av avskaffandet av det avgiftsfria året och införandet av
det nya avgiftssystemet för ålderspensionärer och utförsäkrade
förtidspensionärer har jag efter avdrag för ersättningen till
sjukvårdshuvudmännen beräknat till ca 445 milj. kr. per år. Avdragen, som
primärt skall utgöras av minskade folkpensionsutgifter, bör särredovisas av
riksförsäkringsverket och i efterhand omföras till sjukförsäkringen.

3.4.2 Administrativa konsekvenser

Jag har tidigare framhållit att adrhinistrationen av det
nya avgiftssystemet kräver särskilda resurser på försäkringskassorna och
riksförsäkringsverket. För försäkringskassornas vidkommande krävs vissa ökade
insatser av engångskaraktär vid omläggningen som sammantaget beräknas motsvara
10 årsarbetare. För den löpande hanteringen med manuella rutiner beräknas ett
särskilt resursbehov vid kassorna på totalt ca 50 årsarbetare. Merparten av
detta bortfaller dock när en gemensam transaktionskod utvecklats av riksförsäkringsverket
så att en maskinell bedömning kan göras av om avdrag skall göras på pension
eller sjukpenning.

Vidare bedöms sammanlagt fyra årsarbetare krävas vid
riksförsäkringsverket för utveckling, förvaltning samt drift av det nya
systemet. Verkets årliga kostnader för utsändning av en informationsblankett
när avdrag första gången görs på pensionen har beräknats fill ca 2 milj. kr.

Sammanfattningsvis krävs således initialt ett
resurstillskott vid kassorna och verket på drygt 60 årsarbetare för
omläggningen och den löpande administrationen av det nya avgiftssystemet.
Efter hand bedöms avsevärt mindre personella resurser åtgå för administrationen
av detta. De ovan angivna kostnaderna för riksförsäkringsverket avseende
information till berörda pensionärer kommer dock inte att minska. När det
gäller administrativa resurser fr.o.m. budgetåret 1989/90 avser jag att
återkomma fill denna fråga i. budgetpropositionen för nämnda budgetår. De
kostnader för administrativa resurser som uppstår redan under innevarande
budgetår bör täckas genom överskridande av anslagen för budgetåret 1988/89.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört har inom
socialdepartementet upprättats

förslag fiU 14

1.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring, Prop. 1988/89:33

2.
lag om ändring
i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Förslaget under 2 avser i och för sig ett ämne som hör till
lagrådets granskningsområde. Med hänsyn till lagförslagets beskaffenhet anser
jag dock att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

2 kap. 10 §

1 ett nytt tredje stycke har föreskrivits att
frågor om avgift enligt de nya reg

lerna i 12 § skall prövas av den försäkringskassa där den försäkrade är inskri

ven. Denna kassa beslutar både om avgifternas storlek och om avdrag på

pensionsförmåner. Verkställigheten av ett beslutat avdrag kan i vissa fall an

komma på annan än försäkringskassan (se motiveringen fill 12 §).

Det har inte ansetts befogat att öppna möjlighet för
inskrivningskassan att uppdra åt annan kassa att fatta beslut i avgiftsfrågor. Iiiskrivningskassan
är den kassa som beslutar om pensionsförmåner åt försäkrade som är bosatta i
landet och avgift enligt de nya reglerna skall endast tas ut av här bosatta.
Inskrivningskassan är också den kassa som skall få anmälan av sjukvårdshuvudmannen
eller vårdinrättningen om sjukhusvården (jfr 20 kap. 8 §).

2 kap. 12 §

Paragrafen, vars nuvarande innehåll föreslås upphävt, har hitfills
begränsat den tid för vilken ersättning lämnas från försäkringen för
sjukhusvård av pensionärer. För försäkrade som fyllt sjuttio år eller dessförinnan
börjat uppbära hel ålderspension har ersättning utgått för sjukhusvård på grund
av sjukdom för sammanlagt högst 365 dagar. Detsamma har gällt den som åtnjuter
hel förfidspension eller helt sjukbidrag (7 kap. 1 § samt 13 kap 1 § AFL). Till
skillnad från personer med förvärvsinkomster, som vid sjukhusvård får avdrag på
sjukpenningen enligt 3 kap. 4 §, har pensionären efter pensioneringen åtnjutit
helt kostnadsfri sjukhusvård under detta s.k. fria år. Sedan denna förmån helt
utnyttjats - det har kunnat ske under en sammanhängande vårdperiod eller vid
flera kortare vårdtillfällen - har pensionären varit utförsäkrad och enligt 17
§ hälso- och sjukvårdslagen haft att själv betala vårdavgift till
sjukvårdshuvudmannen, för närvarande högst 55 kr. per vårddag.

Fr.o.m. år
1987 lämnas inte längre ersättning till sjukvårdshuvudmännen

per vårddag för sjukhusvård utan denna ersättning har lagts in i den all

männa sjukvårdsersättningen som utges från sjukförsäkringen till huvud

männen. Fr.o.m. år 1989 omfattar vidare den allmänna sjukvårdsersätt

ningen till sjukvårdshuvudmännen även de hittills prestationsbundna ersätt

ningar på 45 kr. per vårddag för sluten värd som bedrivs vid enskilda vårdin- 15

rättningar,
vilka är att betrakta som sjukhus enligt 2 kap. 4 § AFL. Undan- Prop.
1988/89:33 tag skall dock gälla för riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn
och Tranås, till vilka ersättning med 45 kr. per vårddag skall lämnas även i
fortsättningen (prop. 1987/88:63 s. 18). För närvarande lämnas den prestationsbundna
ersättningen för pensionärer som uppbär hel ålderspension eller hel
förtidspension enligt 2 kap. 12 § AFL i dess hittillsvarande lydelse för sammanlagt
365 dagars sjukhusvård. Fr.o.m. år 1989 bör den kvarvarande pres-tafionsbundna
ersättningen till riksförsäkringsverkets sjukhus lämnas utan denna begränsning.
Det finns vid nu redovisade förhållanden inte längre skäl att - såvitt gäller
sjukvårdsersättning - ha kvar de nuvarande reglerna i paragrafen om
begränsning av sjukhjälpsfiden.

Som
också följer av den allmänna motiveringen föreslås det s.k. fria året vid
sjukhusvård för ålderspensionärer bli avskaffat. Dessa pensionärer jämte
förtidspensionärer som åtnjutit 365 dagars fri vård föreslås få betala avgift
genom att försäkringskassan vid sjukhusvård gör avdrag på fill pensionärerna
utgående pensionsförmåner. Dessa nya avgiftsregler föreslås införda under
förevarande paragraf samtidigt som regeln i 17 § andra stycket hälso- och
sjukvårdslagen om avgifter för pensionärer fill sjukvårdshuvudmännen för
sjukhusvård föreslås upphävd.

I
det nya första stycket föreskrivs allmänt att försäkringskassan skall ta ut en
avgift för varje dag då en pensionsberättigad erhåller sjukhusvård. Med sjukhusvård
avses enligt 2 kap. 4 § vård på sjukhus som lämnas där intagen försäkrad.
Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall räknas som sjukhus. Hittills
har fill sjukhus räknats sjukhus som drivs av staten eller sjukvårdshuvudman saml
sjukvårdsinrättning som är att anse som sjukhus enligt en av riksförsäkringsverket
fastställd förteckning. Avsikten är att begreppet sjukhus enligt 2 kap. 4 §
skall ha en motsvarande omfattning också i fortsättningen. Det har betydelse i
fråga om för vilken vård avgift skall tas ut enligt de nu föreslagna reglerna i
förevarande paragraf och även för andra regler som gäller sjukhusvård, t.ex.
sjukpenningavdrag och ersättning för resekostnader vid sjukresor.

Som
också följer av första stycket är endast sjukhusvård på grund av sjukdom avgiftsplikfig.
De föreslagna avgifterna skall endast tas ut av pensionärer bosatta här i
landet. Bakgrunden till sistnämnda avgränsning är de särskilda förhållanden
som gäller i fråga om utlandsboendes rätt till sjukhusvård och rätt till
ersättning från sjukförsäkringen samt i fråga om deras skyldighet att erlägga
avgifter till sjukvårdshuvudmännen. Enligt min mening bör i fråga om deras
vårdavgifter eftersträvas en överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen om ett
nytt enhetligare system utanför socialförsäkringssystemet.

I
andra stycket anges närmare från vilka pensionärer som avgift skall tas ut. Här
avses pensionärer med hel ålderspension eller hel förfidspension enligt lagen
om allmän försäkring. Innan avgift får tas ut från en förtidspensionär skall
pensionären - liksom enligt nuvarande regler - ha utnyttjat sin rätt att som
pensionär med hel förfidspension ha vårdats 365 dagar på sjukhus på grund av
sjukdom. Fastän så inte uttryckligen föreskrivs i denna paragraf förutsätts
såsom i nuvarande praxis att den som uppbär helt sjukbidrag lik-

16

ställs
med den som uppbär hel förtidspension och att det som sägs om förtids- Prop.
1988/89:33 pension också skall gälla helt sjukbidrag. För försäkrade som uppbär
pension från försäkringen men inte hel ålders- eller förtidspension eller heU
sjukbidrag föreskrivs inte här någon avgiftsskyldighet. I den mån en pensionär
har rätt till sjukpenning tillämpas föreskrifterna i 3 kap. 4 § om sjukpenningavdrag,
såvitt inte hel ålderspension lämnas (jfr specialmotiveringen till förslaget
om ändring i 3 kap. 4 §). Det innebär t.ex. att den som har delpension och har
rätt till sjukpenning får ett sjukpenningavdrag vid sjukhusvård.

Enligt
tredje stycket beräknar försäkringskassan avgiften med hänsyn till storleken
vid vårdfillfället av pensionärens pensionsförmåner i form av ålderspension
och förtidspension enligt AFL samt pensionstillskott enligt lagen (1969:105)
om pensionstillskott. Både folkpension och tilläggspension räknas med. Hänsyn
tas inte till andra förmåner, såsom familjepension, hustrutillägg,
handikappersättning, barntillägg, kommunalt bostadstillägg eller förmåner
utanför den allmänna försäkringen.

Avgiftens
storlek är en tredjedel av summan av de angivna avgiftsgrundande förmånerna
räknat per dag före skatt, dock högst 55 kr. och lägst 40 kr. för varje
vårddag. I vissa fall som anges i fjärde stycket är avgiften 30 kr. per
vårddag. Vid avgiftsberäkningen skall förmånernas månadsbelopp delas med 30
oavsett vilken månad det gäller. Avgiften för en kalendermånad får aldrig
överstiga avgiften för 30 vårddagar.

Pensionärens
ekonomiska situafion i övrigt skall inte alls påverka avgiftens storlek utan
avgiften fastställs schablonmässigt av försäkringskassan med hänsyn till
storleken av de angivna förmånerna. Inte heller är avsikten att avgiften skall
kunna jämkas med hänsyn fill särskilda individuella behov. Pensionärens
eventuella behov av medel för bostadskostnader, rehabilitering etc. får
tillgodoses i annan ordning.

Av
10 kap. 4 §, som inte föreslås ändrad i detta lagsfiftningsärende, följer att
änkepension och hustrutillägg i visst fall skall anses som hel förtidspension
vid tillämpning av 2 kap. 12 §.

Avsikten
är att pensionsförmånerna skall vara skattepliktiga som hittills, alltså utan avdrag
för avgifterna. Motsvarande tillämpas redan i fråga om sjukpenning vid
sjukhusvård. Skatt beräknas på sjukpenningen före sjukpenningavdraget enligt 3
kap. 4 § andra stycket.

Enligt
fjärde stycket skall i vissa fall avgiften sättas lägre än den lägsta nivå, 40
kr., som anges i tredje stycket. Det gäller pensionärer som har fått pensionstillskott
till ålderspension eller förtidspension reducerat antingen på grund av att
undantagande från försäkringen för tilläggspension har gällt för dem eller på
grund av att pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § första stycket inte har
tillgodoräknats som följd av underlåten avgiftsbetalning. Dessa pensionärer
har till följd av reglerna om pensionstillskott en begränsning i rätten till
denna förmån som inte motsvaras av någon rätt till tilläggspension. För att
skydda dem mot ett alltför högt avgiftsuttag föreskrivs att avgiften per vårddag
skall vara 30 kr.

Avgiften
skall enligt femte stycket tas ut genom avdrag vid utbetalning av sådana
pensionsförmåner som är avgiftsgrundande. Avdraget behöver inte göras vid
utbetalning av just de pensionsförmåner som belöper på vårdda-

17

garna. Utbetalningsreglerna torde tvärtom innebära att
avdrag måste ske på Prop. 1988/89:33 senare utbetalda förmåner. Det förutsätts
dock att avdraget görs så snart det är möjligt och att varje avdragstillfälle
avser högst en månads vård. Om avdrag inte kan göras därför att förmånerna har
upphört skall någon avgift inte tas ut. Det har inte ansetts motiverat att vid
sidan av det schablonmässiga förfarandet införa särskilda och kostsamma
administrativa rutiner för kravverksamhet i sådana fall, exempelvis när
förmånerna har upphört därför att en pensionär har avlidit. Avgift skall
således överhuvudtaget inte tas ut om pensionären vid avdragstillfället inte
längre är berättigad till förmåner som grundar avgiftsplikt vid sjukhusvård.
Uppbär pensionären inte längre hel pension skall alltså avgift inte tas ut. Om
avdrag får göras skall dock allfid avgiftens och avdragets storlek beräknas med
hänsyn fill förmånernas belopp vid vårdtillfället. Om en pensionär i efterhand
genom ett retroaktivt beslut får förmåner eller förhöjda förmåner, bör dessa
inte läggas fill grund för avgift.

Det har heller inte ansetts rimligt att avgift skall tas
ut om pensionsförmånerna vid vårdtillfället eller avdragstillfället är
nedsatta enligt 10 kap. 2 § eller uppbärs av annan än den pensionsberättigade
enligt 10 kap. 3 §.

Det är försäkringskassan som beslutar om avgiften och
avdragets storlek samt att avdraget skall verkställas. För de fall då pension
på grund av den allmänna försäkringen betalas ut av annan, det kan gälla
Kommunernas pensionsanstalt och statens löne- och pensionsverk, verkställs det
av kassan beslutade avdraget vid utbetalningen därifrån.

Avgifterna tillfaller enligt femte stycket den allmänna
försäkringen. De skall alltså inte tillfalla vårdgivaren.

För försäkringskassans beslut om avgift och avdrag enligt
nu föreslagna regler skall föreskrifterna i lagens 20 kapitel om ändring,
omprövning och överklagande tillämpas. Det har inte ansetts kräva någon
särskild lagändring.

I likhet med vad som gäller vid sjukpenningavdrag utgör
avdrag för sjukhusvård en minskning av förmånerna som går före andra avdrag
som kan ifrågakomma vid utbetalningen, exempelvis avdrag enligt 20 kap. 4 § och
avdrag på grund av införsel.

2 kap. 14 §

Paragrafen ger för närvarande försäkringskassan möjlighet
att besluta att ersättning för sjukhusvård inte längre skall lämnas för en
försäkrad. Det gäller när bestämmelserna i 2 kap. 12 § i dess nuvarande lydelse
inte är tillämpliga men den försäkrade har fyllt 65 år och ersättning har
lämnats under 365 dagar.

Paragrafen föreslås upphävd till följd av att ersättning
för sjukhusvård av försäkrad i allmänhet inte längre skall beräknas per vårddag
utan ingå i den allmänna sjukvårdsersättningen.

18

3 kap. 4 § Prop. 1988/89:33

I
ett nytt tredje stycke i paragrafen föreskrivs att sjukpenningavdrag enligt andra
stycket för sjukhusvård inte skall göras för en försäkrad som uppbär hel
ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. En sådan pensionär skall i
stället betala avgift för vården enligt de föreslagna föreskrifterna i 2 kap.
12 §.

20
kap. 8 §

För
att kunna bestämma avgift för sjukhusvård enligt de nya reglerna och för att
som hittills göra sjukpenningavdrag behöver försäkringskassorna uppgifter om
sådan vård från sjukhusen. Uppgifterna behövs även för att fastställa när en
förtidspensionär förbrukat det avgiftsfria året. Sådana upp gifter behövs även
om vård på enskilda sjukvårdsinrättningar som är att anse som sjukhus enligt
lagen om allmän försäkring. Dessa sjukhus skall fr.o.m. år 1989 inte längre
erhålla ersättning direkt från försäkringen, utan ersättning lämnas i form av
allmän sjukvårdsersättning åt sjukvårdshuvudmännen (jfr. specialmotiveringen
till 2 kap. 12 §.) Med hänsyn härtill föreslås i förevarande paragraf ett nytt
andra stycke så att även dessa sjukhus blir uppgiftsskyldiga i fortsättningen.
Verkställighetsföreskrifter om uppgiftsläm-nandet och ev. erforderliga
definitioner av permissionsdag m.m. kan meddelas av riksförsäkringsverket med
stöd av nuvarande bemyndiganden. Givetvis bör verket samråda med i första hand
Landstingsförbundet om det prak-fiska förfarandet.

5.2 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763)

17
§ andra stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) föreslås upphävt till följd
av den föreslagna ordningen att pensionärerna erlägger avgifter för sjukhusvård
genom avdrag vid utbetalning av pensionsförmåner.

6 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen fill

1.
lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

2.
lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763).

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
tram.

19

Innehållsförteckning Prop. 1988/89:33

Sid

Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... 1

Lagförslag........................................................ 3

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde

den 6 oktober 1988 ......... :............................. 7

1
Inledning .................................................... 7

2
Nuvarande avgiftsregler vid
sjukhusvård ........ 8

3
Föredragandens överväganden........................ 9

3.1
Det avgiftsfria året avskaffas
för ålderspensionärer ... . 9

3.2
Ett nytt avgiftssystem...........................
10

3.3
Avgiftssystemets administration
m.m......... 12

3.4
Ekonomiska konsekvenser........................ 13

3.4.1
Besparingseffekter ....................... 13

3.4.2
Administrativa konsekvenser........... 14

4
Upprättade lagförslag.................................... 14

5
Specialmotivering......................................... 15

6
Hemställan.................................................. ..... 19

7
Beslut......................................................... 19

gotab Stocktiolm 1988 87721 20