Prop. 1988/89:36

Regeringens proposition 1988/89:36

om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Prop. 1988/89:36

Regeringen föreslår
riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 13 oktober 1988.

På regeringens vägnar Ingvar
Carlsson

Sven
Hulterström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att.bestämmelserna i luftfartslagen (1957:297) om tiUståndsprövning
av allmänna flygplatser skall kompletteras med bestämmelser om trafikpolitisk
prövning av flygplatsinvesteringar. Förslaget gäller sådana allmänna
flygplatser som är utriistade för att ta emot flygplan under s.k. instmmentväderförhållanden
- trafikflygplatser. Prövningen skall då även omfatta investeringens lönsamhet
och inverkan på andra flygplatser i regionen. Vidare föreslås att tillståndsgivningen
ay allmänna flygplatser skall omfatta även vissa ombyggnader och förändringar
av driften.

1
Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 36

Förslag
till Prop. 1988/89:36

Lag om
ändring i luftfartslagen (1957:297)

Härigenom
föreskrivs att 6 kap. 4 och 5 §§ luftfartslagen (1957:297)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6
kap.

4§

Flygplatser för allmänt bmk (all- Flygplatser för allmänt bmk (all

männaflygplatser) får inte inrättas manna flygplatser) får inte inrättas

eller drivas utan tillstånd av rege- eller drivas utan tillstånd av rege

ringen eller den myndighet rege- ringen eller den myndighet rege

ringen bestämmer. ringen bestämmer. Delsamma gäl

ler om en allmän flygplats byggs om

eller driften ändras, såvida inte om

byggnaden eller driftsändringen är

av ringa betydelse.

Tillstånd
får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid
prövningen skall hänsyn, fömtom till annat, tas till markförhållandena, till
störningar som kan uppkomma för omgivningen och till totalförsvaret. Vidare
skall hänsyn tas till sökandens tekniska och ekonomiska förutsättningar att
driva flygplatsen.

Avser prövningen inrättandet ay en flygplats som skaU kunna användas
under instrumentväderförhållanden (trafikflygplats),- utbyggnad av en
flygplats tiU trafiikflyg-plats eller ombyggnad av en trafiik- . flygplats,
skall prövningen omfatta även investeringens lönsamhet och dess inverkan på
andra flygplatser i regionen.

Vid
tillståndsprövning skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
tillämpas.

Tillstånd
får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om
syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre
avvikelser göras.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989. Den skall dock inte tillämpas i fråga
om ombyggnader och driftsändringar som påbörjats före ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1986: 166. ■ Senaste lydelse 1987:151.

Kommunikationsdepartementet Prop. 1988/89:36

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström

Föredragande:
statsrådet Hulterström

Proposition om ändring i luftfartslagen (1957:297) I
Inledning

I
regeringens proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet föreslogs
att den nuvarande tillståndsprövningen i samband med flygplatsinvesteringar
skulle kompletteras med en trafikpolitisk prövning av investeringarna. Med
trafikpolitisk prövning avsågs en prövning av investeringens lönsamhet och
flygplatsens inverkan på andra flygplatser i regionen. Syftet med prövningen
skulle vara att förhindra överetablering inom flygsektorn och överkapacitet i
fråga om transportsystemet i stort.

Riksdagen
biföll förslaget i propositionen (TU 1987/88:22, rskr. 249).

I
samband med propositionen anmälde jag att förslag till erforderliga lagändringar
skulle föreläggas riksdagen senare. Jag avser nu att ta upp den frågan.

2 Gällande rätt

I
6 kap. luftfartslagen (1957:297, omtryckt 1986:166, ändrad senast 1987:151, LL)
finns föreskrifter för flygplatser och markorganisationen i övrigt. Enligt 6
kap. 4 § LL får flygplatser för allmänt bruk (allmänna flygplatser) inte
inrättas eller drivas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer. Med flygplatser för allmänt bmk avses flygplatser som
ställts till allmänt förfogande för luftfartygs landning och avgång. Det är i
viss mån oklart när en flygplats skall anses ha upplåtits för allmänt bruk.
Under begreppet faller i alla händelser flygplatser på vilka det bedrivs
regelbunden luftfart av annan än flygplatsinnehavaren (jfr prop. 1957:69 s. 250
och 275).

Enligt
6 kap. 5 § LL får tillstånd beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till
det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn tas till bl.a. markförhållandena,
till störningar som kan uppkomma för omgivningen och till totalförsvaret.
Vidare skall hänsyn tas till sökandens tekniska och ekonomiska förutsättningar
att driva flygplatsen. När tillstånd meddelas, får enligt 6 kap. 6 § LL villkor
föreskrivas för tillståndet. Enligt 6 kap. 8 § LL

får regeringen föreskriva
att det krävs tillstånd för att inrätta och driva även andra anläggningar tr
luftfarten än allmänna flygplatser. Frågor om tillstånd och om villkoren för
detta prövas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

I 6 kap. 9 § LL finns
bestämmelser om att allmänna flygplatser inte får tas i bruk innan de har
godkänts av den myndighet regeringen bestämmer. Regeringen får föreskriva att
detsamma skall gälla i fråga om andra anläggningar för luftfarten. 1 samband
med godkännandet skall fastställas de villkor som behövs. Ett godkännande kan
återkallas.

Genom
luftfartsförordningen (1986:171, ändrad senast 1987:209, LF) har regeringen
delegerat sina befogenheter såvitt gäller tillstånd till och godkännande av
allmänna flygplatser till luftfartsverket (53-59 §§). Med stöd av bemyndigandet
i 6 kap. 8 § LL har regeringen vidare föreskrivit att den som vill inrätta en
flygplats som inte är avsedd för allmänt bruk (enskild flygplats) skall anmäla
detta till luftfartsverket senast 90 dagar innan anläggningsarbetena påbörjas
(60 § LF). Detsamma gäller om någon vill driva en tidigare inrättad enskild
flygplats. Verket kan förbjuda att flygplatsen inrättas eller drivs av sökanden
på likartade grimder som beträffande allmänna flygplatser.

Om
en enskild flygplats uppfyller kraven för en allmän flygplats, kan
luftfartsverket godkänna flygplatsen (godkänd enskild flygplats) enligt 61 § LF.
I fråga om militära flygplatser gäller bl.a. LF och föreskrifter som meddelats
med stöd av förordningen beträffande civil luftfart som bedrivs där(62§LF).

Prop. 1988/89:36

3 Föredraganden

Mitt
förslag: Tillstånd skall krävas även när en aUmän flygplats skall byggas om
eller driften ändras, såvida inte ombyggnaden eller driftsändringen är av
ringa betydelse. När det gäller allmänna flygplatser som är utrustade för att
ta emot flygplan under s. k. instrumentväderförhållanden — trafikflygplatser —
skall.prövningen även omfatta investeringens lönsamhet och inverkan på andra
flygplatser i regionen.

Skälen
för mitt förslag: Som jag framhöll i samband med den trafikpolitiska
propositionen har flygets expansiva utveckling fört med sig ett ökat intresse
för investeringar i befintliga eller nya flygplatser. Detta medför emellertid i
förlängningen en risk för såväl överetablering inom flygsektorn som
överkapacitet inom transportsektorn som helhet. Det är därför angeläget att det
finns möjlighet att förhindra eller begränsa flygplatsprojekt av trafikala
eller trafikekonomiska skäl och på så sätt undvika en för flygsektorn som
helhet kostsam överkapacitet. Riksdagen har ställt sig bakom detta synsätt.

Tillstånd
till att inrätta och driva en allmän flygplats får som nämnts beviljas bara om
hinder inte möter av hänsyn till det allmänna (6 kap. 5 §

första stycket första
meningen LL). Av motiven till den bestämmelsen Prop. 1988/89:36

framgår att det är avsett att medgivande skall lämnas efter företrädesvis .

luftfartspolitiska överväganden (prop. 1957:69 s. 93). Det är emellertid

oklart vad sådana luftfartspolitiska överväganden närmare skall avse. Be

stämmelsen har senare kompletterats med föreskrifter (andra och tredje

meningarna) om att vid prövningen hänsyn skall tas till bl. a. markförhål

landena, störningar för omgivningen, totalförsvaret samt sökandens, tek-. , :■.
;

niska och ekonomiska förutsättningar att driva flygplatsen. Vidare har till ,

paragrafen fogats två nya stycken som anger dels att lagen (t987:12) om:

hushållning med naturresurser m.m. skall tillämpas vid tillståndspröv- ,

ningen, dels att tillstånd i princip inte får ges i strid mot planbestämmel

ser. Härigenom har onekligen det mått av trafikpolitisk prövning som

bestämmelsen i första stycket första meningen urspmngligen kan ha syftat

på skjutits i bakgrunden. Enligt min mening är det därför nödvändigt att

det i LL tas in bestämmelser som direkt tar sikte på den trafikpolitiska

prövning som riksdagen har uttalat sig för.

Den
trafikpolitiska prövningen bör i enlighet med vad riksdagen uttalat avse
investeringens lönsamhet och flygplatsens inverkan på andra flygplatser i
regionen. Riksdagen har också godtagit vad jag närmare anfört om hur prövningen
skall ske och vad den skall omfatta (prop. 1987/88:50). Det innebär bl.a. att
prövningen skall göras av luftfartsverket i nära samarbete med kommun- och
landstingsförbunden och berörd länsstyrelse. I övrigt vill jag framhålla
följande.

Om
en planerad investering bygger på antaganden om en framtida trafiktillväxt, som
uppenbarligen inte är realistiska, får hänsynen till det allmänna anses kräva
att den inte kommer till stånd. Tillstånd att inrätta eller bygga om
flygplatsen skall då inte meddelas. Detsamma gäller om en planerad investering
påverkar förutsättningarna för andra flygplatser i regionen på ett oacceptabelt
sätt. Vid bedömningen härav kan även utbyggnadsplaner inom andra delar av
transportsektorn få betydelse. Beträffande de omständigheter som skall beaktas
vid tillståndsgivningen får jag hänvisa till vad jag anförde till nyssnämnda
proposition (s. 324 och 325).

Det
är knappast nödvändigt att prövningen av en investerings lönsam- ■ het
och flygplatsens inverkan på andra flygplatser i regionen görs beträffande
alla flygplatser. Prövningen bör endast avse den kategori flygplatser med mera
avancerad teknisk utrustning, som luftfartsverket i sin verksamhet benämner
trafikflygplatser. Enligt verkets definition är det här fråga om flygplatser,
som kan användas vid instrumentväderförhållanden. Sådana flygplatser uppfyller
vissa krav i fråga om trafikledningstjänst, meteorologisk utrustning,
radio-och belysningshjälpmedel samt räddningsutrustning. På en sådan flygplats
skall landning kunna ske oavsett väderleksförhållandena.

Bestämmelser
om den trafikpolitiska prövningen bör för allmänna flygplatser tas upp i ett
nytt andra stycke i 6 kap. 5 § LL. Prövningen bör också avse flygplatser som
efter investeringen blir trafikflygplatser.

Tillståndsprövningen
enligt 6 kap. 4 § LL omfattar bara inrättande och

drift av allmänna flygplatser. Formellt omfattas sålunda inte ombyggnad

eller förändring av driften av en flygplats som redan är allmän flygplats. I

fråga om enskilda
flygplatser däremot gäller den förenklade prövningen Prop. 1988/89:36 även
ombyggnad och förändring av driften, 60 § tredje stycket LF. För att en
trafikpolitisk prövning skall kunna fylla avsedd funktion bör tillståndsförfarandet
gälla även ombyggnad eller förändring av driften av en flygplats, såvida det
inte rör sig om sådana ombyggnader eller förändringar som är av ringa
betydelse. Ett tillståndskrav för ombyggnader och driftsförändringar bör gälla
generellt för allmänna flygplatser, således inte enbart för trafikflygplatser.
6 kap. 4 § LL bör ändras i enlighet med det sagda. Även enskilda flygplatser
kan vara trafikflygplatser. Det får senare övervägas om motsvarande reglering
bör införas såvitt gäller sådana enskilda flygplatser.

4 Ikraftträdande

Ändringarna
i lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1989. De nya reglerna bör
tillämpas på ansökningar om tillstånd att inrätta och driva allmänna
flygplatser som kommit in till luftfartsverket före den 1 januari 1989 men då
inte slutligt behandlats. Då det gäller ombyggnader och driftsförändringar bör
det föreslagna tillståndskravet bara omfatta sådana byggnadsarbeten och
förändringar som påbörjas efter ikraftträdandet.

5 Upprättat lagförslag

1
enlighet med vad jag anfört i det föregående har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till lagom ändring i luftfartslagen (1957:297).

6 Lagrådets hörande

De
föreslagna ändringarna är enligt min mening av sådan beskaffenhet att lagrådets
hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från lagrådet bör därför inte inhämtas
över förslaget.

7 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå.riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988