Prop. 1988/89:37

Regeringens proposition 1988/89:37

om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall
m. m.

Prop.

1988/89:37

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 20 oktober 1988.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Birgitta
Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås en särskild lag som gör det möjligt att genom
avgiftsuttag från de kärnkraftsproducerande företagen finansiera hanteringen
av visst radioaktivt avfall m. m. som Studsvik AB har ansvaret för. Lagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1989.

I
Riksdagen 1988/89. I samt. Nr 3 7

Förslagtill Prop. 1988/89:37

Lag om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m.

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Avgift skall betalas till staten enligt denna lag såsom kostnadsbidrag

till sådan verksamhet vid Studsvik AB som avser

1. dekontaminering och nedläggning av forskningsreaktorerna R2 och R2—O i
Studsvik med tillhörande byggnader,

2. dekontaminering och nedläggning av kraftvärmereaktorn i Ågesta,

3. dekontaminering och nedläggning av det aktiva centrallaboratoriet, bränslelaboratoriet
och vissa avfallsanläggningar i Studsvik, nämligen förbränningsanläggningen HA,
behandlingsanläggningen HM, förvaringsanläggningen FA, bergrumslagret och det s.
k. aktiva tråget,

4. hantering och slutförvaring av kärnavfall och kärnbränslerester härrörande
från samarbetet med de svenska kärnkraftsföretagen i det svenska kärnkraftsprogrammet
och från sådan verksamhet som avses i 1—3,

5. hantering och slutförvaring av kärnbränsle från forskningsreaktorn Rl
i Stockholm och kraftvärmereaktorn i Ågesta,

6. återställning enligt lag av anläggningen i Ranstad till följd av
tidigare bedriven kärnteknisk verksamhet,

7. strålskyddsåtgärder som enligt lag är nödvändiga till följd av sådan verksamhet
som avses i 1—6.

2 § Betalningsskyldig enligt denna lag är den som har
tillstånd att inneha och driva en kärnkraftsreaktor (reaktorinnehavare).

3 § Avgiften är 0,1 öre per år för varje under året
levererad kilowattimmeelström.

Avgiften
skall betalas till statens kärnbränslenämnd.

4 §
Avgift som har betalats enligt denna lag får användas för att ersätta

kostnader för sådan verksamhet som avses i 1 §.

Statens
kärnbränslenämnd beslutar om den närmare användningen av avgiftsmedlen.

5 §
Studsvik AB — eller efter medgivande av statens kärnbränslenämnd

annan juridisk person —skall upprätta en beräkning över kostnaderna för

sådan verksamhet som avses i I §. I de beräknade kostnaderna skall ingå

dels en uppskattning av kostnaderna för samtliga de åtgärder som kan

anses bli behövliga, dels kostnaderna för de åtgärder som avses bli vidtag

na inom en tidsrymd av minst tre år.

Kostnadsberäkningen
skall ses över årligen samt varje år lämnas till kärnbränslenämnden.

6 § Reaktorinnehavare och den som skall upprätta
kostnadsberäkning enligt 5 § skall på begäran av statens kärnbränslenämnd lämna
de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för
kärnbränslenämndens verksamhet enligt denna lag.

7 § Till böter döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet
lämnar oriktig uppgift eller på annat sätt åsidosätter sina skyldigheter enligt
5 eller 6 §, om gärningen inte är belagd med straffi brottsbalken.

8 § Beslut av statens
kärnbränslenämnd enligt denna lag får överklagas Prop. 1988/89:37 hos
regeringen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

11 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 37

Miljö-
och energidepartementet Prop-1988/89:37

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén,
Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström

Föredragande:
statsrådet Dahl

Proposition om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m. m.

1 Inledning

Jag
har i prop. 1987/88: 90 om energipolitik inför 1990-talet berört finansieringen
av vissa delar av verksamheten vid Studsvik AB, i fortsättningen kallat Studsvik.
I propositionen anmälde jag att jag avsåg att senare återkomma med lagförslag
i ämnet. Jag vill nu ta upp den frågan till behandling.

1
fråga om det uppdrag som utförts av statens kärnbränslenämnd samt
remissinstansernas yttranden med anledning av nämndens rapport hänvisar jag till
min redogörelse i den nyss nämnda energipolitiska propositionen, s. 87-89 och
251-257.

Jag
ämnar nu närmare utveckla det resonemang som har påbörjats i den energipolitiska
propositionen och lämna förslag till vilka verksamheter vid Studsvik som bör
finansieras på ett sätt som motsvarar finansieringen av de energiproducerande
kärnkraftsföretagens verksamheter enligt lagen (1981: 669) om finansiering av
framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m., den s. k. finansieringslagen.
Jag lämnar också förslag om vilka som skall vara betalningsskyldiga samt om hur
avgifterna skall beräknas.

Regeringen
beslutade den 6 oktober 1988 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till
lag om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m. m. Lagrådet
har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet som bilaga, inte haft någon
erinran mot förslaget.

Utöver
vad jag anförde i det till lagrådet remitterade förslaget ämnar jag i det
följande (avsnitt 2.3) behandla bl. a. vissa frågor om det resursbehov som
uppkommer i den nya finansieringsordningens inledningsskede.

I
övrigt skiljer sig propositionens förslag från lagrådsremissens endast genom
att vissa redaktionella ändringar gjorts. De redaktionella ändringarna i
lagtexten berörs i specialmotiveringen.

2 Allmän
motivering

2.1 Finansierade verksamheter

Prop.1988/89:37

Mitt
förslag: De nya finansieringsbestämmelserna bör omfatta kostnader för viss
verksamhet vid Studsvik, nämligen:

1. dekontaminering
och nedläggning av forskningsreaktorema R2

och R2—O med tillhörande byggnader,

2. dekontaminering och nedläggning av kraftvärmereaktom i Ågesta,

3. dekontaminering och nedläggning av vissa kärntekniska anläggningar i Studsvik,

4. hantering och slutförvaring av kärnavfall och bränslerester härrörande
från samarbetet med de svenska kämkraftsföretagen i det svenska
kärnkraftsprogrammet och från verksamhet som avses i 1-3,

5. hantering och slutförvaring av kärnbränsle från forskningsreaktorn RI
och kraftvärmereaktorn i Ågesta,

6. återställning av anläggningen i Ranstad,

7. de strålskyddsåtgärder som behövs för i punkterna 1—6 nämnda
verksamheter.

Statens
kärnbränslenämnds förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Statens strålskyddsinstitut och Studsvik har i princip tillstyrkt statens
kärnbränslenämnds förslag. Statens kämkraftinspek-tion tar inte ställning.
Övriga remissinstanser avstyrker förslaget. Man vänder sig särskilt mot att
finansieringslagens avgiftssystem skulle komma att tillämpas på angivna
kostnader.

Skälen
for mitt förslag: Jag har redan i den energipolitiska propositionen (prop.
1987/88: 90) angett att de verksamhetsgrenar som är nämnda i mitt förslag kan
komma att beröras av särskilda finansieringsregler. Gemensamt för dessa
verksamheter är att de kan anses ha ett samband med framväxten av det svenska kämkraftsprogrammet.
Den svenska käm-kraftsindustrin har delvis byggt upp sin kompetens och
verksamhet med hjälp av det utvecklingsarbete som genomförts vid Studsvik och
dess föregångare AB Atomenergi. Som jag har nämnt i den energipolitiska propositionen
finns det därför skäl att kostnaderna för de åtgärder som anges i mitt förslag
skall belasta kärnkraftsproduktionen. I sitt av riksdagen godkända betänkande
(NU 1987/88: 40, rskr. 375) har näringsutskottet delat denna bedömning. I likhet
med regeringen anser utskottet att den svenska kärnkraftsindustrin har dragit
nytta av de utvecklingsinsatser och den forskning som har utförts inom Studsvik.
Utskottet har mot den bakgmnden inget att erinra mot vad som anförts i den nu
behandlade delen av propositionen.

Jag
ämnar nu översiktligt beskriva vilka verksamheter som enligt min mening bör
omfattas av den föreslagna finansieringsordningen.

1
Dekontaminering och nedläggning av forskningsreaktorerna R2 och Prop.
1988/89:37

R2-0 i Studsvik

Forskningsreaktorerna
R2 och R2—O är i huvudsak materialprovningsreaktorer. Reaktorerna är placerade
i ett byggnadskomplex bestående av tre sammanhängande byggnadskroppar nämligen
reaktorbyggnad, laboratorieflygel och serviceflygel. Kostnaderna för att riva
dem och ta hand om rivningsavfallet uppskattas till ca 245 milj. kr.

I
likhet med statens kärnbränslenämnd anser jag att det årliga statliga bidraget till
driften av R2-reaktorn bör lämnas utanför det nya avgiftssystemet. Avsikten
med bidraget är att täcka vissa kostnader för den naturvetenskapliga
grundforskningen i neutronforskningslaboratoriet i Studsvik. En sådan gmndforskning
bör inte finansieras på det nu avsedda sättet. ,

2 Dekontaminering
och nedläggning av kraftvärmereaktorn i Ågesta

Reaktordelen
av Ågestaanläggningen ägs och förvaltas gemensamt av Studsvik och statens
vattenfallsverk. De kostnader som avses i denna punkt omfattar endast Studsviks
andel av hanteringen. Bränsleelement från Ågestareaktorn beräknas bli överförda
till det centrala lagret för använt bränsle (CLAB) under den närmaste
femårsperioden enligt särskilt avtal.

Kostnaderna
för att riva reaktorn och omhänderta rivningsavfallet har uppskattats till ca
150 milj. kr. Efter uppräkning till 1988 års penningvärde har Studsvik beräknat
kostnaderna till ca 180 milj. kr. Studsvik skall svara för hälften av dessa
kostnader, eller 90 milj. kr.

3 Dekontaminering
och nedläggning av vissa kärntekniska anläggningar i

Studsvik

De
anläggningar som avses är det s. k. aktiva centrallaboratoriet, bränslelaboratoriet
och vissa avfallsanläggningar.

Del
aktiva centrallaboratoriet uppfördes på 1960-talet för hantering av radioaktivt
material. Laboratoriet består av tre parallella block, varav två block utgör
laboratorieutrymmen och ett tredje block omfattar en apparathall.

Kostnaderna
för dekontaminering m.m. av aktiva centrallaboratoriet har uppskattats tiU ca
74 milj. kr.

Bränslelaboratoriet
och avfallsanläggningarna utnyttjas för omhändertagande av såväl äldre som tiUkommande
radioaktivt avfall.Till avfallsanläggningarna räknas förbränningsanläggningen
HA, behandlingsanläggningen HM, förvaringsanläggningen FA, bergmmslagret och
det s.k. aktiva tråget. Kostnaderna för rivning av bränslelaboraloriet och
avfallsanläggningarna har uppskattats till ca 120 milj. kr.

4 Hantering
och slutförvaring av kärnavfall och bränslerester

Det
avfall och de bränslerester som avses i detta sammanhang kommer från Studsviks
samarbete med de svenska kärnkraftsföretagen i det svens-

ka kärnkraftsprogrammet
och från åtgärder som avses i punkterna 1—3. Prop. 1988/89:37 Den hantering
som avses i denna punkt omfattar behandling, transport och slutförvaring av
rivningsavfall, låg- och meddaktivt avfall samt bränslerester.

Behandlingskostnaderna
för låg- och meddaktivt avfall uppskattas till ca 165 milj. kr.
Slutförvarskostnaden för avfallet har uppskattats till ca 50 milj. kr.
Kostnaden för förvaring av bränslerester uppskattas i punkt 5.

5
Hantering och slutförvaring av kärnbränsle från forskningsreaktorn Rl och Ågestareaktorn

De
bränslerester som avses utgörs av bränsleelement från den sedan länge nedlagda
forskningsreaktorn Rl i Stockholm och Ågestareaktorn. Kostnaden för behandling
och slutförvaring av dessa bränslerester och de bränslerester som avses i
punkt 4 uppskattas till ca 87 milj. kr.

6
Återställning av anläggningen i Ranstad

Anläggningen
i Ranstad uppfördes mellan åren 1960 och 1965 av dåvarande AB Atomenergi
(numera Studsvik AB) för utvinning av uran. Anläggningarna användes för detta
ändamål under slutet av 1960-talet och utnyttjades senare för
processutveckling. Återställningen omfattar

— genomförande av återställningsarbeten i dagbrott
och avfallsområde m.m.,

— rivning av anläggningar inom industriområdet,

— uppföljning och kontrollåtgärder.

Det
slutliga återställningsarbetet beräknas starta under budgetåret 1989/1990 och
pågå under en treårsperiod med ett uppföljande kontrollprogram under
ytterligare en tioårsperiod. Kostnaderna uppskattas till ca 100 milj. kr.

7
Strålskyddsinsatser

I
samband med de verksamheter som anges i punkterna 1—6 behöver strålskyddsåtgärder
vidtas. Åtgärder krävs bl.a. för strålskyddsövervakning, utsläppskontroll,
omgivningskontroll, transportsäkerhet, beredskap m.m. Kostnaden för
strålskyddsverksamheten uppskattas till ca 165 milj.kr.

Som
framhållits av flertalet remissinstanser passar en finansiering genom
kärnkraftsföretagen av de kostnader som anges i mitt förslag inte in med
uppbyggnaden av finansieringslagen. En annan teknisk lösning bör därför väljas.
Jag återkommer till detta när jag redogör för hur debiteringen bör ske.

2.2
Betalningsskyldiga företag och avgiftens storlek

Prop.1988/89:37

Mitt
förslag: Kostnaderna i fråga skall betalas av de kärnkraftsproducerande
företagen. Den årliga avgiften bör vara 0,1 öre per levererad kWh.

Statens
kärnbränslenämnds förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinstansernas uppfattning vad gäller betalningsskyldigheten motsvarar
deras inställning i frågan om finansierade verksamheter, se avsnitt 2.1.
Remissinstanserna har i allmänhet inget att erinra mot beloppen som sådana.

Skälen
för mitt förslag: Det är en given utgångspunkt att de fyra kärnkraftsproducerande
företagen skall vara betalningsskyldiga. I fråga om avgiftens storlek vill jag
anföra följande.

I
10 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) föreskrivs att
den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet skall svara för att de
åtgärder vidtas som behövs bl.a. för att på ett säkert sätt avveckla och riva
anläggningar som inte längre används. I 1 och 2 §§ finansieringslagen har
preciserats vilket kostnadsansvar som har ålagts innehavare av
kärnkraftsreaktor som följd av nyss nämnda bestämmelser i kärntekniklagen. 1 5
§ samma lag finns föreskrifter om en årlig avgift som reaktorinnehavaren skall
betala till staten. Avgiften skall betalas i förhållande till den från
reaktoranläggningen levererade energin. Detta innebär att avgiften betalas med
visst belopp per levererad kilowattimme (kWh). Den årliga avgiften skall
bestämmas så att det sammanlagda belopp som betalas under reaktorns drifttid
täcker alla kostnader för de åtgärder som behövs för att i reaktorn använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall från detta skall kunna hanteras och
slutförvaras samt reaktoranläggningen avvecklas och rivas på ett säkert sätt.

De
framtida kostnaderna fr. o. m. år 1988 för de åtgärder som skall bekostas genom
finansieringslagen har av statens kärnbränslenärhnd uppskattats till 38,1
miljarder kr. i 1988 års penningsvärde under förutsättning att varje reaktor
drivs i 25 år.

Regeringen har på
förslag av statens kärnbränslenämnd beslutat om följande avgifter för år 1988.

Forsmarks Kraftgrupp AB

OKG AB

Vattenfall

Sydsvenska Värmekraft AB

1,9 öre/kWh 1,7 öre/kWh
1,9 öre/kWh 2,2 öre/kWh

Statens
kärnbränslenämnd har uppskattat storleken av de kostnader som omfattats av den
nya finansieringsordningen till ca 1,1 miljarder kr. fr.o.m. 1989 t.o.m.
2020-talets utgång, vilket skulle motsvara en höjning av avgiften enligt
finansieringslagen i storleksordningen 0,1 öre/kWh. Enligt min mening är det
därför lämpligt att bestämma avgiften enligt den nya finansieringsordningen
till 0,1 öre per levererad kWh elström.

Som
jag tidigare nämnt bygger beräkningen ay den avgift som de kärnkraftsproducerande
företagen skall betala på en uppskattning av kostnader

för åtgärder som skall
genomföras under ca 30 år. Det ligger i sakens natur att en sådan uppskattning
är något osäker. Det är därför väsentligt att avgiften ses över kontinuerligt
och att den, när skäl föreligger, justeras av riksdagen. Det bör ankomma på
statens kärnbränslenämnd att årligen till regeringen anmäla om avgiften behöver
ändras. En sådan ordning gäller redan enligt förordningen (1981: 671) om
finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.

Prop.1988/89:37

2.3 Resursbehov under den nya finansieringsordningens inledningsskede
m. m.

Mitt
förslag: Statens kärnbränslenämnd får disponera en rörlig kredit av högst 50 milj.
kr. i riksgäldskontoret under en treårsperiod för de resursbehov som uppkommer
i ett inledningsskede av den nya finansieringsordningen.

Skälen
för mitt förslag: Min avsikt är att senare återkomma med förslag till tillämpningsföreskrifter
för den nya finansieringsordningen. Enligt min mening bör
tillämpningsföreskrifterna utformas efter mönster av vad som gäller beträffande
avgiften enligt finansieringslagen. I huvudsak bör följande gälla beträffande
debitering m. m. av den nya avgiften.

För
att kunna bedöma avgiftens storlek bör Studsvik årligen till statens kärnbränslenämnd
redovisa planerade åtgärder och beräknade kostnader för sådan verksamhet som
täcks av den nya finansieringsordningen. Avgiften bör betalas in kvartalsvis i
efterskott till statens kärnbränslenämnd. I likhet med vad som gäller enligt
finansieringslagens system bör vidare kärnbränslenämnden sätta in avgiftsmedlen
på étt räntebärande konto i riksbanken. Utbetalning av avgiftsmedel bör ske i
efterskott per kalenderkvartal för att täcka kostnaderna för sådana åtgärder
för vilka betalningsskyldighet inträtt under det gångna kvartalet. Det bör
ankomma på statens kärnbränslenämnd att besluta om utbetalningar.

De
som är betalningsskyldiga enligt den nya ordningen bör enligt min mening ha
möjlighet att kontrollera att den verksamhet som skall finansieras bedrivs på
ett effektivt sätt och att de kostnadsuppskattningar som ligger till grund för
beräkningen av avgiften är rimliga. Någon form av insyn i och kontroll av den
berörda verksamheten bör därför utformas. Min avsikt är att senare, i samband
med utformningen av tillämpningsföreskrifterna, återkomma i den frågan.

Det
nya finansieringssystemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1989. Samtidigt
upphör de statliga anslagen till Studsvik för de aktuella verksamheterna.

Som
jag nyss nämnt skall reaktorinnehavarna betala in den nya avgiften till statens
kärnbränslenämnd kvartalsvis i efterskott. Detta innebär att uppskattningsvis
40 milj. kr. kommer att betalas in under år 1989 och 50 milj.kr. underår 1990.
Statens kärnbränslenämnd har beräknat kostnaderna för av Studsvik planerade
åtgärder under år 1989 till ca 50 milj.kr. Motsvarande kostnader under år 1990
uppskattas till ca 65 milj. kr. Av det

sagda följer att det i ett
inledningsskede av den nya finansieringsordningen Prop. 1988/89:37 uppkommer
ett resursbehov. Jag förslår därför — efter samråd med chefen för
finansdepartementet — att statens kämbränslenämnd under en treårsperiod fr.o.m.
den I januari 1989 tillåts disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret av
högst 50 milj. kr.

3 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom miljö- och energidepartementet
upprättats förslag till lag om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m.

4 Specialmotivering

Avsikten
med lagen är att finansiera vissa delar av Studsviks verksamhet med anknytning
till kärntekniska anläggningar. Av denna inledande paragraf framgår vilka
verksamheter vid Studsvik AB som skall finansieras genom lagen.

I
förhållande till det förslag som remitterades till lagrådet har en redaktionell
ändring gjorts i punkt 3. Ändringen innebär,ett förtydligande av vilka
avfallsanläggningar som omfattas av paragrafen. Förtydligandet överensstämmer
med vad som anges i avsnitt 2.1, punkt 3 rörande avfaUs-anläggningar.

2§

I
paragrafen föreskrivs vilka som är betalningsskyldiga enligt lagen. Som anges i
avsnitt 2.2 är det de fyra kärnkraftsföretagen som skall betala avgifter.
Enligt kärntekniklagen avses med uttrycket kärnkraftsreaktor en anläggning för
utvinning av kärnenergi.

3§

I
paragrafens första stycke anges storleken av den avgift som skall betalas enligt
lagen. Genom att avgiften anges i förhållande till mängden levererad elström,
uppnås en beräkning av avgiften som överensstämmer med regleringen i
finansieringslagen.

Enligt
andra stycket skall avgiften betalas in till statens kärnbi nämnd. Samma
ordning gäller beträffande avgifter enligt finansieringslagen.

4§

I
paragrafen regleras användningen av avgiftsmedlen. Det ankommer på statens
kärnbränslenämnd att besluta om sådana utbetalningar som behövs för de ändamål
som anges i 1 §. En sådan ordning gäller redan beträffande de avgiftsmedel som
skall betalas enligt finansieringslagen.

5§

I
paragrafen, som motsvarar 3 § finansieringslagen, föreskrivs en skyldig

het att lämna uppgifter till statens kärnbränslenämnd om beräknade kost- 10

nåder
för verksamheter enligt 1 §. Uppgifterna är nödvändiga för att Prop.
1988/89:37 kunna bedöma om avgiften enligt 3 § behöver ändras. Kärnbränslenämnden
behöver vidare uppgifterna för att kunna besluta om användning och utbetalning
av avgiftsmedel enligt 4 § andra stycket. Skyldigheten att upprätta
kostnadsberäkning åligger i första hand

Studsvik.
Statens kärnbränslenämnd kan emellertid medge att annan juridisk person
fullgör skyldigheten.

Närmare
föreskrifter om kostnadsberäkningen får meddelas i administrativ ordning.

6§

I
denna paragraf föreskrivs skyldighet för kärnkraftsföretagen och den som är
skyldig att upprätta kostnadsberäkning enligt 5 § att lämna uppgifter och
tillhandahålla handlingar. I allmänhet torde de uppgifter som erhålls vid
tillämpningen av finansieringslagen vara tillräckliga för att kontrollera efterlevnaden
av den nya lagen och för att bedöma om det finns skäl att ändra
avgiftsbeloppen. I den mån särskilda frågor kommer upp som anknyter till den
nya lagen kan dock förevarande paragraf tillämpas.

7§

Paragrafen,
som innehåller straffregler, motsvarar 12 § finansieringslagen.

8§

Paragrafen
innehåller en bestämmelse om överklagande av statens kärnbränslenämnds beslut.

5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta
förslaget till lag om finansiering av hanteringen av visst radioak

tivt avfall m.m.,

2. medge
att statens kärnbränslenämnd under åren 1989—1991 får

disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret om högst 50 milj. kr. för det

ändamål som jag har angett i det föregående.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

Il

Lagrådet . Prop. 1988/89:37

Bilaga

Utdrag ur protokoll vid
sammanträde 1988-10-10

Närvarande:
justitierådet Nils Mannerfelt, justitierådet Bertil Freyschuss, regeringsrådet
Åke Bouvin.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 1988 har regeringen på
hemställan av statsrådet Sven Hulterström beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m. m.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats Jen-der.

Lagrådet
lämnar förslaget utan erinran.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 19B8 12