Prop. 1988/89:42

Regeringens proposition 1988/89:42

om vissa socialförsäkringsfrågor

Prop. 1988/89:42

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 20 oktober 1988.

På
regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

G. Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag som avser handikappersättningen inom folkpensioneringen,
sjukpenningen inom arbetsskadeförsäkringen samt försöksverksamheten inom sjukförsäkringsområdet.

För
handikappersättningen föreslås att möjligheten att få förmånen för tid före
ansökningsmånaden vidgas genom förlängning av den maximala retroaktivtiden från
tre månader till två år.

Beträffande
arbetsskadeförsäkringen föreslås i rationaliseringssyfte en förenklad metod för
beräkning av arbetsskadesjukpenning när sjukpenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring tidigare betalats ut för samma tid.

Den
inom sjukförsäkringsområdet bedrivna försöksverksamheten med bl. a. flexiblare
sjukpenning föreslås bli förlängd till utgången av juni 1990.

En
numera föråldrad och praktiskt betydelselös förordning angående ersättning för
sjukresor enligt lagen om allmän försäkring — som har utfärdats med riksdagen —
föreslås bli upphävd.

I
Riksdagen 1988/89. I samt. Nr 42

1 Förslag till Prop. 1988/89:42

Lagom ändringi lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring'

dels
att 16 kap. 5§ och punkt I ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall
ha följande lydelse,

dels
att det i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 15, av följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

16
kap. 5§

Ålderspension
utgår från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år eller,
om han önskar att pensionen skall börja utgå tidigare eller senare, från och
med den månad som angives i pensionsansökningen.

Förtidspension,
handikappersättning och vårdbidrag utgår från och med den månad då rätt till
förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utgår dock
förtidspension från och med månaden näst efter den då beslutet om pension
meddelats.

Efterlevandepension
utgår från och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han vid sin
död uppbar ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter
den då dödsfallet inträffat.

Inträder
rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid annan tidpunkt än som
åsyftas i första och tredje styckena, utgår pensionen från och med den månad då
rätten inträtt.

Pension
må ej utgå för längre tid Pension får inte utgå för längre

tillbaka än tre månader eller, såvitt tid tillbaka än tre månader eller, /

gäller barnpension, två år före an- fråga om barnpension eller handi-

sökningsmånaden. kappersätlning, två år före ansök-

ningsmånaden.

Vid
utbetalning av folkpension för förfluten tid till försäkrad, vars make uppbär
folkpension, skall pensionen så minskas, att det sammanlagda beloppet för båda
makarna motsvarar vad som skall utgå enligt 6 kap. 2 § eller 7 kap. 4 §.

Det
belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension enligt 14
kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställningspension enligt 14
kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt 14 kap. 5 § för den tid som
barnpensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om
barnpension förelegat vid utbetalningen av omställningspensionen eller den
särskilda efterlevandepensionen.

I.
Denna lag träder i kraft den 1 1. Denna lag träder i kraft, ifråga

januari 1990. om 16 kap. 5 § femte stycket den 1

januari
1989, och i övrigt den 1 januari 1990.

Lagen omtryckt 1982:120.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:42

75. Äldre föreskrifter i 16 kap. 5 § femte stycket gäller fortfarande
i ärenden om handikappersättning där ansökan har gjorts före den 1 januari
1989. På grund av de nya föreskrijterna i samma lagrum får handikappersättning
inte utges för lid jöre den 1 oktober 1988.

2 Förslag
till Prop. 1988/89:42

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom
föreskrivs att 3 kap. 5, 5 b och 5 c§§ lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3
kap.

Vid
sjukdom som efter samordningstidens slut sätter ned den försäkrades förmåga
att skaffa sig inkomst genom arbete med minst hälften utgår sjukpenning från
arbetsskadeförsäkringen.

Saknar
den försäkrade förmåga att skaffa sig inkomst, utges hel sjukpenning. I annat faU
utges halv sjukpenning.

Om
inte annat följer av 5 a—5 Om inte annat följer av 5 a—5

c §§ utgör hel sjukpenning för dag c §§ utgör hel sjukpenning för dag

en trehundrasextiofemtedd av den en trehundrasextiofemtedd av den

försäkrades sjukpenningunderlag försäkrades sjukpenningunderlag

enligt 6 §. Sjukpenningen avmndas enligt 6 §. Sjukpenningen avmndas

tiU närmaste hela krontal. till närmaste hela krontal. När sjuk-

penning skall utges tUl den försäkrade för sådan tid, för vilken
denne har erhållit sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, får
sjukpenningen dock beräknas till det sammanlagda belopp som har betalats ut för
samma tid ökat med en niondel. Det sålunda beräknade beloppet avrundas till
närmaste hela krontal.

Som
sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider av
sjukdom som avses i första stycket.

5b P

Om
den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 5 a § svarar mot ett sjukpenningunderlag
i form av enbart inkomst av anställning, skall till grund för beräkningen av
beloppet av hel sjukpenning för dag läggas det tal som erhålls när
sjukpenningunderlaget delas med den försäkrades årsarbetstid enligt 3 kap.
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Skall
sjukpenning utges för endast en dag multipliceras det enligt första stycket
erhållna talet med antalet timmar av ordinarie arbetstid eller däremot svarande
normal arbetstid. Produkten utgör hel sjukpenning för dagen.

Skall
sjukpenning utges för mer än en dag multipliceras det enligt första stycket
erhållna talet med det sammanlagda antalet timmar av ordinarie arbetstid eller
däremot svarande normal arbetstid som belöper på dagarna. Det tal som därvid
erhålls delas med antalet dagar med sjukpenning. Kvoten utgör beloppet av hel
sjukpenning för dag. Skall sjukpenning utges efter olika grader av nedsatt
arbetsförmåga sammanläggs dock de timmar

' Lagen omtryckt 1977:264.

- Senaste Ivdelse 1987:225.

'Senaste Ivdelse 1987:1322. 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:42

som
avser samma grad för sig. Sjukpenning beräknas för varje sådan period för sig.

Det
enligt första stycket erhållna talet avmndas till närmaste hela krontal. Om
antalet timmar enligt andra stycket dier det sammanlagda antalet timmar enligt
tredje stycket inte uppgår till ett helt timtal skall avmndning ske till
närmaste hela timtal, varvid halv timme avmndas uppåt. Sjukpenning avmndas
till närmaste hela krontal.

Vad som sägs i 5 § tredje stycket om sjukpenningberäkning när avräkning
skall ske mot tidigare utgiven sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring
gäller också vid tillämpning av denna paragrafi

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket får meddela
föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och därmot svarande
normal arbetstid.

5c§'

Om den försäkrades sjukpenning Om den försäkrades sjukpenning

i fall som avses i 5 a § svarar mot ett i faU som avses i 5 a § svarar mot ett

sjukpenningunderlag i form av in- sjukpenningunderlag i form av in

komst av såväl anställning som an- komst av såväl anställning som an

nat förvärvsarbete beräknas belöp- nat förvärvsarbete beräknas bdop

pet av hel sjukpenning för dag en- pet av hel sjukpenning för dag en

ligt följande. Den del av sjukpen- ligt följande. Den del av sjukpen

ningen som grundar sig på inkomst ningen som gmndar sig på inkomst

av anställning beräknas enligt 5 b § av anställning beräknas enligt 5 b §

första-fiärde styckena. Den del som första-/ew;e styckena. Den del som

grundar sig på inkomst av annat grundar sig på inkomst av annat

förvärvsarbete beräknas enligt 5 § förvärvsarbete beräknas enligt 5 §

tredje stycket. tredje stycket.

Utan
hinder av föreskrifterna i första stycket samt 5 a och 5 b §§ beräknas
sjukpenning enligt 5 § tredje stycket

1.
när den försäkrade skaU uppbära
sjukpenning med tillämpning av 6 kap. 5 §, och

2.
i fall som avses i 3 kap. 10 c
§ första stycket 1, 2 och 4 samt andra stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas på beslut angående
sjukpenningberäkning som meddelas efter ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1987:225.

3
Förslagtill Prop. 1988/89:42

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1985:1002) om försöksverksamhet
inom sjukförsäkringsområdet, dels ändring i samma lag

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom
sjukförsäkringsområdet

dels
att lagen, som gäller till utgången av år 1988,' skall fortsätta att gälla till
utgången av juni 1990,

dels
att I § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får med avseende på ersättning
från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt
motsvarande ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd meddela föreskrifter vid
försöksverksamhet enligt denna lag.

Sådana
föreskrifter skall avse vissa avgränsade grupper av personer eller samtliga
personer som är försäkrade eller omfattas av statligt personskadeskydd.

Föreskrifterna
får gälla längst till Föreskrifterna får gälla längst till

utgången av år 1988. utgången av juni 1990.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Lagens giltighetstid senast förlängd 1987:367. = Senaste
Ivddse 1987:367.

4 Förslag
till Prop. 1988/89:42

Lag om upphävande av förordningen (1962:385) angående ersättning
för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring (sj ukreseförordn i ngen)

Härigenom
föreskrivs att förordningen (1962:385) angående ersättning för sjukresor enligt
lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen) skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1988.

Socialdepartementet pp- 1988/89:42

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén,
Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, HeUström, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström

Föredragande:
statsrådet Sigurdsen

Proposition om vissa socialförsäkringsfrågor 1 Retroaktiv
rätt till handikappersättning

Mitt
förslag: Handikappersättning skall kunna utges upp till två år retroaktivt från
ansökningsmånaden.

Skälen
för mitt förslag: Handikappersättning utges till en person som är försäkrad
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och fyllt 16 år och som före
65 års ålder fått sin funktionsförmåga för avsevärd tid nedsatt i sådan omfattning
att han a) i sin dagliga livsföring behöver mer tidskrävande hjälp, b)
fortlöpande behöver hjälp för att kunna förvärvsarbeta eller c) annars behöver
vidkännas betydande merutgifter. Bedömningen av om rätt till
handikappersättning föreligger grundas på det sammanlagda stödbehovet om den
försäkrade har behov av stöd i flera eller i samtliga dessa avseenden. Med
försäkrad som utför förvärvsarbete likställs i vissa fall studerande. Den som
är blind, döv eller gravt hörselskadad har alltid rätt till
handikappersättning. Handikappersättning utges med 34, 50 eller 65 % av
basbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning och memtgifternas storlek.

Den
som vill få handikappersättning måste ansöka om detta hos försäkringskassan.
Enligt 16 kap. 5 § AFL kan handikappersättning inte utges för längre tid
tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden, även om förutsättningarna för
rätt till förmånen varit uppfyllda redan dessförinnan.

Riksdagen
beslöt med anledning av ett motionsyrkande (Sf 1987/88:244) och
socialförsäkringsutskottets betänkande om folkpensioner m. m. (SfU 18, rskr.
197) att ge regeringen till känna att retroaktivtiden för rätt till
handikappersättning borde förlängas till den tid som gällde för barnpension,
nämligen två år före ansökningsmånaden. Motionären hade framhållit att
informationen om rätten till handikappersättning inte alltid fungerade.
Motionären hade påpekat, att för den som fick sjukhusvård aviserades
försäkringskassan om anledningen till vården under förutsättning att patienten
var berättigad till sjukpenning. Genom denna avisering

kunde
försäkringskassan i sin tur informera aktuella patienter om handikappersättningen.
För en patient som inte var berättigad till sjukpenning fanns inte någon
motsvarande avisering. Detta kunde innebära att vederbörande försummade att
ansöka om handikappersättning och på så sätt gick miste om ersättning under en
tid.

Socialförsäkringsutskottet
ansåg det vara otillfredsställande att en person under lång tid kunde gå miste
om handikappersättning på gmnd av bristande information om förmånen. Utskottet
framhöll att problemet inte till alla delar kunde lösas genom utökade
informationsinsatser och förordade därför att retroaktivtiden för rätt till
handikappersättning förlängdes.

Jag
kan för min del ansluta mig till den av riksdagen redovisade uppfattningen.
Det är självfallet otillfredsställande att någon kan gå miste om handikappersättning
enbart på grund av att han inte känt till sina möjligheter att ansöka om
förmånen. Inom barnpensioneringen infördes år 1979 en föriängning av
retroaktivtiden till två år räknat från ingången av den månad varunder
pensionsansökningen har gjorts. Som motivering angav dåvarande
departementschefen önskemålet att undvika rättsförluster till följd av för sent
inkomna ansökningar. Jag anser att samma skäl kan anföras för en förlängning av
retroaktivtiden vad gäller rätt till handikappersättning.

Villkoret
för att handikappersättning skall kunna utbetalas retroaktivt är givetvis att
förutsättningarna för rätten till förmånen är uppfyllda även för den förflutna
tid som avses. Det kan i vissa fall tänkas uppkomma problem att efteråt fastslå
när förutsättningarna för rätten till förmånen varit uppfyllda. I de flesta
fallen lär emellertid medicinsk och annan utredning ge tillräcklig ledning för
frågans besvarande. Jag föreslår således att retroaktivtiden för rätt till
handikappersättning förlängs till att gälla två år före ansökn i ngsmånaden.

Mitt
förslag innebär ändring i 16 kap. 5§ AFL. Lagtekniskt bör det genomföras genom
en lag om ändring i lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Prop.1988/89:42

2 Beräkning av tilläggsutbetalning av arbetsskadesjukpenning

Mitt
forslag: Retroaktiv utbetalning av sjukpenning enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring (LAF) till en person som tidigare erhållit sjukpenning
enligt AFL för samma tid beräknas på det sammanlagda belopp som har utbetalats
ökat med en niondedel.

Riksförsäkringsverkets
fiirslag: överensstämmer med mitt förslag.

Skälen
for mitt fiirslag: Enligt AFL och LAF är sjukpenning en ersättning som skall
beräknas för dag. Hel sjukpenning utgör enligt 3 kap. 4 § AFL för dag 90 % av
den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten (SGI), delad

med 365.Denna föreskrift
skall tillämpas vid beräkning av sjukpenning Prop. 1988/89:42 som grundar
sig på inkomst av annat förvärvsarbete och — när det inte är fråga om timberäknad
sjukpenning för de första 14 dagarna av ett sjukfall — även vid beräkning av
sjukpenning som gmndas på inkomst av anställning.

Om
sjukdomsfallet beror på en arbetsskada utges sjukpenning enligt AFL under de
första 90 dagarna, dvs. under den s. k. samordningstiden. Därefter utges LAF-sjukpenning.
Enligt 3 kap. 5 § LAF utgör hel sjukpenning för dag en trehundrasextiofemtedd
av den försäkrades sjukpenningunderlag enligt 6 §. Föreskriften tillämpas
under samma fömtsättningar som jag nyss redogjort för beträffande 3 kap. 4 § AFL.
Av 3 kap. 6 § LAF framgår att sjukpenningunderlaget utgörs av antingen den
försäkrades SGI eller, om han ej är sjukpenningförsäkrad men likväl har
inkomst av förvärvsarbete, den inkomst som skulle ha utgjort SGI om han hade
varit sjukpenningförsäkrad, dock lägst 6 000 kr.

Enligt
6 kap. 7§ LAF, jämförd med 17 kap. 1 § AFL, skall, om en ersättning utbetalats
enligt AFL eller annan författning och en ersättning enligt LAF senare beviljas
retroaktivt för samma tid, den retroaktiva ersättningen minskas. Minskningen
skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha utgetts om beslut om
båda ersättningarna hade förelegat samtidigt.

Riksförsäkringsverket
har i kungörelsen (RFFS 1977:13) med vissa verkställighetsföreskrifter angående
ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) lämnat vissa föreskrifter om
tilläggsutbetalning av arbetsskadesjukpenning. Enligt denna kungörelse skall
sjukpenning som betalats ut enligt AFL:s bestämmelser men rätteligen bort
utbetalas enligt LAF eller LSP dras av från den ersättning som tillkommer den
försäkrade enligt LAF eller LSP. Ersättning som dras av tillgodoförs
försäkringskassans medel för den obligatoriska sjukförsäkringen. Reglerna
innebär således att en omföring skall ske från ersättning enligt AFL till
ersättning enligt LAF eller LSP när ett beslut fattats om godkänd arbetsskada.
Vid utbetalning av sjukpenning enligt LAF måste en jämförelse göras mellan den
sjukpenning per dag som betalats ut enligt AFL och den sjukpenning per dag som
skall betalas ut enligt LAF. För att kunna göra en sådan jämförelse måste försäkringskassan
ha tillgång till sjukkort och SGl-uppgifter för den tidpunkt som beräkningen
avser. Eftersom ofta lång tid har förflutit sedan utbetalningen av AFL-sjukpenning
och beslutet om omföring till LAF-sjukpenning i regel omfattar långa retroaktivtider
och flera sjukperioder innebär detta ett tidsödande arbete hos
försäkringskassorna. Uträkningarna blir i många fall omfattande och felkällorna
många varför ytterligare kontroller ofta måste göras före utbetalning av
ersättningen.

Riksförsäkringsverket
har i skrivelse till socialdepartementet den 1 sep

tember 1988 föreslagit att en förenklad och schabloniserad uträkning av

tilläggsutbetalningarna införs. Enligt förslaget skulle detta kunna ske med

hjälp av microfiche över gjorda utbetalningar, vilka innehåller uppgift om

varje sjukpenningutbetalning med dagantal och utbetalt belopp. Beräk

ningen av tilläggsutbetalningen kan då schabloniseras genom att den utbe- 10

tålda AFL-sjukpenningen
uppräknas från 90 till 100 procent av SGLn för de perioder som enligt
försäkringskassans beslut godkänts som arbetsskada. Detta innebär att
principen om dagberäkning av sjukpenning frångås i dessa fall.

Av riksförsäkringsverkets
skrivelse framgår att den omföring av ersättning som ett beslut om godkänd
arbetsskada medför orsakar ett betydande merarbete hos försäkringskassorna. En
förändring av beräkningssättet vid tilläggsutbetalningar av ersättning i
arbetsskadeärenden skulle, som verket anför i sin skrivelse, betyda en inte
obetydlig rationaliseringsvinst hos försäkringskassorna. Av de uppskattningar
verket gjort angående effekterna av en förenklad och schabloniserad ersättning
enligt förslaget framgår att differensen till den försäkrades för- eller
nackdel kan bli någon krona per dag. I de flesta fall blir dock slutsumman
densamma som vid uträkning dag för dag enligt nuvarande regler.

Mot bakgrund av vad jag nu
anfört anser jag att den av riksförsäkringsverket föreslagna förenklingen och schabloniseringen
av tilläggsutbetalningarna vad gäller ersättning enligt LAF och LSP bör
genomföras. Åtgärden har också betydelse när det gäller att få till stånd en
snabbare handläggning av arbetsskadeärenden hos försäkringskassorna.
Genomförande av förslaget förutsätter ändringar i 3 kap. 5, 5 b och 5 c§§ LAF. LSP
innehåller i nu berörda delar hänvisning till LAF. Mitt förslag får därför betydelse
också för beräkningssättet vid tilläggsutbetalningar som skall göras enligt LSP.

Prop.1988/89:42

3 Förlängning av försöksverksamheten med flexiblare
sjukpenning och ersättning för merkostnader för resor

Mitt fiirslag:
Lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet ges
förlängd giltighetstid till utgången av juni 1990.

Riksfiirsäkringsverkets
förslag: överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt forslag:
Enligt lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet får i
syfte att möjliggöra en eflfektivare rehabiliteringsverksamhet i anslutning till
sjukdomsfall föreskrivas — med avvikelse från 3 kap. 7 § AFL — dels att den
lägsta grad av nedsättning av arbetsförmågan som fordras för rätt till
sjukpenning skall vara en fjärdedel, dels att ersättning skall kunna utges
också i form av en fjärdedels eller tre fjärdedels sjukpenning. För att
underlätta återgång till arbetet i anslutning till sjukdomsfall får vidare
föreskrivas att ersättning skall lämnas från sjukförsäkringen för den
försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet. Vad som nu har sagts
har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning enligt LAF och LSP.
Riksförsäkringsverket har med stöd av bemyndigande meddelat närmare
föreskrifter om försöksverksamheten.

Försöksverksamhet
med flera ersättningsnivåer inom sjukpenningför-

11

säkringen
bedrivs i begränsad omfattning av Malmöhus allmänna försäkringskassa och av
Gävleborgs och Västernorrlands läns allmänna försäkringskassor. Vidare bedrivs
en försöksverksamhet i hela landet med reseersättning till och från
arbetsplatsen i vissa sjukfall. Lagen om försöksverksamhet gäller sedan dess
giltighetstid förlängts vid ett tillfälle till utgången av år 1988 (prop.
1986/87:133, SfU 22, rskr. 326, SFS 1987:367).

Riksförsäkringsverket har
i en skrivelse till socialdepartementet föreslagit att lagen om
försöksverksamhet förlängs till utgången av juni 1990. Verket har i sin framstäUning
hänvisat till den statliga rehabiliteringsberedningens (S 1985:02) kommande
betänkande. Beredningen kan förväntas lämna förslag till en permanent
lagstiftning från den 1 juli 1990 med i princip samma inriktning som
försöksverksamheten. Det är enligt riksförsäkringsverkets uppfattning angeläget
att försöksverksamheten får fortsätta i avvaktan på en ny lagstiftning i de
aktuella hänseendena.

Jag föreslår mot den
bakgrund som riksförsäkringsverket redovisat i sin skrivelse att lagen ges föriängd
giltighetstid t.o.m. den 30 juni 1990. Vad jag nu anfört föranleder en ändring
i I § lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet.

Prop.1988/89:42

4 Upphävande av förordningen (1962:385) angående
ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen)

Mitt förslag:
Förordningen (1962:385) angående ersättning för sjukresor enligt lagen om
allmän försäkring (sjukreseförordningen) upphävs.

Skälen för mitt fiirslag:
Enligt AFL ersätter sjukförsäkringen resekostnader som den försäkrade haft när
han med anledning av sjukdom erhållit bl. a. läkarvård. AFL innehöll tidigare
en föreskrift om att ersättning för sådana resekostnader skulle utges enligt
vad regeringen med riksdagen förordnade. Den nämnda sjukreseförordningen har i
enlighet härmed utfärdats av regeringen med riksdagen.

Genom en ändring i AFL (prop.
1975:36, SfU 16, rskr. 125) överlämnades åt regeringen att fastställa gmnderna
för resekostnadsersättning. Med stöd av detta bemyndigande — som numera finns i
2 kap. 6 § AFL — har regeringen utfärdat föreskrifter om resekostnadsersättning
från sjukförsäkringen, senast genom förordningen (1987:82) om ersättning vid
sjukresa. Bestämmelserna i 1962 års sjukreseförordning har sålunda ersatts med senare
utfärdade föreskrifter i samma ämne. Förordningen har emellertid inte blivit
upphävd trots att den länge har saknat praktisk betydelse. Den bör nu upphävas.
Mitt förslag fömtsätter av författningstekniska skäl en lag om upphävande av
förordningen.

12

5 Upprättade lagförslag Prop. 1988/89:42

I
enlighet med vad jag anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag
till

1.
lag om ändring i lagen
(1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.
lagom ändringi lagen
(1976:380)om arbetsskadeförsäkring,

3.
lag om dels fortsatt giltighet
av lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet, dels
ändring i samma lag,

4.
lag om upphävande av
förordningen (1962:385) angående ersättning för sjukresor enligt lagen om
allmän försäkring (sjukreseförordningen).

6 Hemställan

Jag
hemställer att regetingen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1988 13