Prop. 1988/89:43

Regeringens skrivelse 1988/89:43

med redogörelse för telefönavlyssning vid ' .

förundersökning i brottmål under år 1987 . 1988/89:43

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits iipp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 20 oktober 1988.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Laila
Freivalds

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I
skrivelsen redogörs för tillämpningen under år 1987 av bestämmelserna i
rättegångsbalken om telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål.

Riksdagen 1988/89. 1 samt. Nr 43

Justitiedepartementet Skr. 1988/89:43

utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjdm-Wallén,
Bodström, Göransson, Dahl, R. Carisson, HeUström, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Skrivelse med redogörelse för telefonavlyssning vid förundersökning
i brottmål under år 1987

Bestämmelser
om bl.a. telefonavlyssning som tvångsmedel vid beivrande av brott finns — vid
sidan av de grundläggande reglerna i 27 kap. rättegångsbalken (RB) - i lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och i
lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och
rättegången vid krig eller krigsfara m. m. Sistnämnda lagersätts fr. o. m.
årsskiftet 1988/89 av lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m. m.
Särskilda bestämmelser om telefonavlyssning finns också i lagen (1975:1360) om
tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen). 1952 års lag och
spaningslagen är tidsbegränsade och gäller efter den senast beslutade
förlängningen av gUtighetstiden till utgången av år 1988 (prop. 1987/88:18, JuU
17, rskr. 36, SFS 1987:1077; prop. 1987/88:17, JuU 11, rskr. 35, SFS
1987:1137).

Enligt
vad riksdagen har uttalat (JuU 1981/82:54, rskr. 298) boren åriig redovisning
av tillämpningen av reglerna om telefonavlyssning ske till riksdagen.
Redogörelsen bör avse telefonavlyssning enligt spaningslagen eller motsvarande
lagstiftning och vid förundersökning angående grovt narkotikabrott och grov
varusmuggling av narkotika och därjämte övrig telefonavlyssning enligt de
grundläggande reglerna i RB. Utskottet uttalade i det sammanhanget att det är
angeläget att riksdagens möjligheter till insyn i fråga om telefonavlyssning
vidmakthålls och, om möjligt, byggs ut (se även JuU 1983/84:30, rskr. 343, JuU
1984/85:17, rskr. 163 och JuU 1986/87:12, rskr. 88).

I
skrivelse 1987/88:53 till riksdagen redogjorde regeringen för telefonavlyssningen
under år 1986 enligt bestämmelserna i RB. Regeringen har också helt nyligen i
skrivelse 1988/89:11 till riksdagen redovisat tillämpningen under tiden
augusti 1987 — juni 1988 av bl.a. bestämmelserna om telefonavlyssning enligt
spaningslagen.

Rikspolisstyrelsen
har i en skrivelse till regeringen den 14 oktober 1988 redogjort för
telefonavlyssningen enligt bestämmdsema i RB under år 1987.

Telefonavlyssning
vid förundersökning har enligt rikspolisstyrelsens Skr. 1988/89:43 skrivelse
skett med stöd av bestämmelserna i RB och har huvudsakligen förekommit i
förundersökningar där starka misstankar om organiserad eller annars omfattande
handel med narkotika har förelegat och då andra spaningsmetoder prövats utan
resultat eller redan från början visat sig vara otillräckliga. Huvudsyftet har
liksom tidigare varit att avslöja den mera omfattande smugglingen till och
försäljningen inom landet.

När det gäller
förundersökningar avseende grovt narkotikabrott visar rikspolisstyrelsens
redogörelse att domstol under år 1987 meddelat tillstånd att avlyssna samtal till
eller från telefonapparat som innehafts eller begagnats av sammanlagt 197
misstänkta personer. Antalet sådana fall under åren 1969'—1987 är följande.

1969

28

1970

39

1971

44

1972

34

1973

46

1974

44

1975

42

1976

64

1977

122

1978

102

1979

147

1980

220

1981

277

1982

313

1983

418

1984

414

1985

233

1986

■
213

1987

197

Rikspolisstyrelsen
har vidare anfört bl. a. följande. Antalet telefonavlyssningar med anledning
av grova narkotikabrott ökade kontinuerligt fram till år 1983. Under år 1984
skedde en stabilisering och under de senaste åren har i förhållande till åren
1983 och 1984 en avsevärd minskning skett. Preliminära beräkningar för år 1988
tyder på att antalet begärda tillstånd beträffande grova narkotikabrott kommer
att minska ytterligare.

När
det gäller andra grova brott som enligt 27 kap. 16 § RB grundar rätt till telefonavlyssning
har enligt vad rikspolisstyrelsen upplyser telefonavlyssning under år 1987
använts i 15 fall. Det har huvudsakligen gällt förundersökningar angående mord
och grova rån. Motsvarande siffror för de närmast föregående åren var 17
(1983), 13 (1984), 6 (1985) och 15 (1986). Jag vill i sammanhanget beträflfande
1986 års siffror nämna att den telefonavlyssning som ägt rum i utredningen av
mordet på statsminister Olof Palme — av skäl som redovisades i regeringens
skrivelse 1987/88:53 till riksdagen - inte ingår i undertaget.

Rikspolisstyrelsens
redogörelse omfattar samtliga fall av telefonavlyssning enligt RB under år
1987. Redogörelsen hår fr. o. m. 1985 års redovisningsperiod byggts ut i
förhållande till tidigare redovisningar för att bättre kunna tillgodose de
anspråk riksdagen har ställt.

Enligt
den av rikspolisstyrelsen utbyggda redogörelsen var den genomsnittliga
avlyssningstiden i dagar räknat 60 (1985), 53' (1986) och 54

'Möjligheten att tillgripa telefonavlyssning vid misstanke
om grova narkotikabrott

tillkom är 1969. • '

(1987). En granskning av
handlingarna visar att avlyssningstiderna vari- Skr. 1988/89:43 erar
åtskilligt. Det finns ärenden där avlyssningen pågått bara under någon dag men
också några enstaka fall där avlyssningen pågått sex månader. I ett fall har
avlyssning pågått så länge som drygt två år. När det gäller frågan i vilken mån
telefonavlyssningen fyllt avsett ändamål framgår att avlyssningen har haft
betydelse för förundersökningen i fråga om den misstänkte i ca 77 procent av
fallen år 1985, 64 procent år 1986 och 68 procent år 1987.

Det
framgår vidare att det utider åren 1985-1987 inte har förekommit något fall där
domstol lämnat en ansökan om telefonavlyssning utan bifall. Däremot har
rikspolisstyrelsen vid förhandsprövning år 1987 av ärenden om telefonavlyssning
med anledning av grova narkotikabrott lämnat negativt besked i tre fall och
begärt kompletteringar i ett tiotal ärenden. Utfallet av denna prövning ligger
på samma nivå som för åren 1984— 1986 och belyser värdet av gällande praxis att
anmäla dessa ärenden för rikspolischefen (jfr prop. 1980/81: 76 s. 277 och
278).

För
egen del kan jag med anledning av rikspolisstyrelsens redovisning till en
början konstatera att den tidigare ökningen av antalet telefonavlyssningar på
grund av misstanke om grov narkotikabrottslighet har bytts till en betydande
minskning under åren 1985 — 1987. Siflfran för år 1987 är den lägsta under
1980-talet. År 1984 inträflfade en kraftig minskning av antalet registrerade
brott mot narkotikastraflHagen (1968:64). Antalet registrerade brott under
åren 1985 och 1986 visade inte några större förändringar i förhållande till år
1984. År 1987 inträffade emellertid en ökning med 10 procent av antalet
registrerade brott mot. narkotikastraflflagen. Också antalet för grova
narkotikabrott lagförda personer ökade under år 1987.

Att
antalet fall av telefonavlyssning har minskat kan troligen åtminstone delvis
förklaras av att narkotikaspaningen har blivit alltmera resurskrävande och
svår att genomföra och att spaningsresurserna därför har fått koncentreras till
färre fall. Även med denna inriktning är det givetvis väsentligt att ett så
ingripande tvångsmedel som telefonavlyssning används restriktivt. Som
framhållits i tidigare redogörelser till riksdagen kan sådan avlyssning
uppenbarligen inte avvaras i kampen mot narkotikabrottsligheten och annan
särskilt grov brottslighet, men det är angeläget att åtgärden så långt det är
möjligt begränsas både när det gäller antalet avlyssnade telefonapparater och
den tid som avlyssning pågår.

Jag
kan i sammanhanget nämna att frågor rörande förutsättningarna för att få
använda telefonavlyssning tagits upp bl. a. av tvångsmedelskommittén i
betänkandet (SOU 1984:54) Tvångsmedel-.A.nonymitet-Integritet. Betänkandet
övervägs nu i justitiedepartementet med sikte på att en proposition skall kunna
överlämnas till riksdagen vintern 1988/89.

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som i
det föregående har anförts om tillämpningen av bestämmelserna i RB om
telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål.

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.