Prop. 1988/89:47

Regeringens proposition 1988/89:47

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

Prop.

1988/89:47

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoUet
den 20 oktober 1988 för de åtgärder och de ändamål som framgår av
föredragandenas hemställan.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Kjell-Olof
Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen redovisas en bedömning av den svenska ekonomins utveckling
1988—1990. Bedömningen visar att den höga takten i pris- och kostnadsstegringarna
fortsätter att vara det dominerande ekonomiska problemet.

Regeringen
föreslår insatser för att öka arbetskraftsutbudet och rörligheten på
arbetsmarknaden. Vidare föreslås åtgärder för att begränsa byggverksamheten. I
propositionen aviseras en omläggning av livsmedelspolitiken och tekopolitiken
liksom en utredning om konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin.

1
Riksdagen 1988/89. 1 samt. Nr 47

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den Pp.
1988/89:47 20 oktober 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén,
Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström

Föredragande:
statsråden Feldt, Hellström, Thalén och Lönnqvist

Proposition om vissa ekonomisk —politiska åtgärder, m.m.

Statsrådet
Feldt anför:

1 Den ekonomiska politikens inriktning

De senaste sex åren

De
senaste sex åren har i flera avseenden varit en gynnsam period i den svenska
ekonomins utveckling. Den samlade produktionen, bmttonatio-nalprodukten, har
ökat med 16%. Den höga arbetslösheten i början av 1980-talet har försvunnit och
inflationen har nedbringats.

De
anpassningsproblem som den svenska ekonomin stod inför i början av 1980-talet
har till väsentlig del kunnat minskas. Statens budgetsaldo har förbättrats från
ett underskott på drygt 80 miljarder kr. 1982 till ett beräknat överskott
innevarande år. Samtidigt har underskottet i bytesbalansen reducerats.

Näringslivets
situation har förbättrats påtagligt. Dålig lönsamhet, nedläggningar samt
minskande produktion och sysselsättning i början av 1980-taIet har förbytts i
god lönsamhet, expansion och framtidstro. Investeringsnivån i industrin har
höjts med 70% och kapaciteten ökar nu successivt. Näringslivets sysselsättning
har ökat med 140000 personer under sexårsperioden, vilket kan jämföras med en
minskning med över 100000 personer sexårsperioden dessförinnan.

De
övergripande målen för den ekonomiska politiken som regeringen lade fast hösten
1982 - god tillväxt, full sysselsättning, låg inflation och samhällsekonomisk
balans — har därmed i betydande utsträckning uppnåtts.

Likväl
återstår viktiga problem att lösa. Pris- och kostnadsökningarna är högre i
Sverige än i omvärlden. Produktivitetsökningen i den svenska ekonomin är inte
tillräckligt hög. Det råder överhettning i delar av ekonomin och brist på
arbetskraft. Bytesbalansen visar ånyo ett visst underskott.

Samtidigt stiger
statsutgifterna på vissa områden snabbt, vilket riskerar att Prop.
1988/89:47 åter försämra statsfinansema. Det gäller utgiftema för
sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och bostadssubventionerna.

Utvecklingen de närmaste åren

Konjunkturinstitutet
har i oktober offentliggjort sin årliga höstrapport med en beskrivning av
samhällsekonomins utveckling det närmaste året. Mot denna bakgmnd har en
promemoria utarbetats inom finansdepartementet med en bedömning av den
internationella och svenska ekonomiska utvecklingen under åren 1988, 1989 och
1990. Jag delar den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som har kommit till
uttryck i finansdepartementets promemoria och förordar att riksdagen får ta dd
av promemorians innehåll. Av promemorian framgår bl. a. följande.

Den
internationella konjunkturen har utvecklats starkare i år än vad som förutsågs
i den reviderade finansplanen våren 1988. BNP-tillväxten i OECD-området
beräknas nu bli ca 4% 1988. Farhågor har förekommit att obalanserna i
utrikeshandeln mellan de tre stora industriländerna skulle leda till
recessionstendenser i väridsekonomin. Dessa har dessbättre inte besannats.

De
närmaste två åren fömtses en dämpning av tillväxten i OECD-området. Det är
främst i Förenta staterna som en avmattning förväntas, men även Japan och
Västeuropa kan komma in i en lugnare utvecklingsfas under kommande år.
Prisökningarna internationellt förväntas ligga kvar på nivån 4% per år.
Arbetslösheten väntas förbli hög. Till gmnd för bedömningarna av den svenska
ekonomins utveckling de närmaste två åren ligger vidare antaganden om
oförändrade växelkurser och ett råoljepris på 15 dollar per fat.

Den
svenska ekonomin kännetecknas för närvarande av högt kapacitetsutnyttjande och
brist på arbetskraft. Bmttonationalprodukten beräknas öka med 2,8% 1988, vilket
är avsevärt mer än enligt tidigare prognoser. Tillväxten i år bärs till stor
del upp av stigande investeringar och export. Även den privata konsumtionen fömtses
öka påtagligt, men ökningstakten har dämpats i år jämfört med de senaste två
åren.

Den
för samtliga löntagare genomsnittliga timlönen beräknas i år öka med 7,5% och
konsumentpriserna förutses stiga med ca 6%. Det innebär att pris- och
lönestegringstakten även i år överstiger omvärldens. I längden är en sådan
utveckling inte förenlig med full sysselsättning och samhällsekonomisk balans.
Då urholkas den konkurrensfördel svenskt näringsliv fick med devalveringen
1982. Att de snabbare pris— och löneökningama hittills ändå kunnat kombineras
med stigande export och god lönsamhet beror bland annat på att. svensk industri
gynnats av efterfrågans sammansättning i den starka internationella
konjunkturen.

Den
oflfentliga sektorns sparandeöverskott beräknas i år uppgå till ca 35 miljarder
kr. Trots att det oflfentliga sparandet är positivt är det inte tillräckligt
för att helt kompensera bristen på sparande i resten av ekonomin. Det kommer
till uttryck i att bytesbalansen fömtses uppvisa ett

Tabell 1 Försörjningsbalans

Prop. 1988/89:47

Miljarder

Procentuell volym

iförändring

kr. löpande priser

1987

1987

1988

1989

1990

BNP

1008,5

2,7

2,8

1,7

1,3

Import

307,5

7,0

5,5

5,3

3,4

Tillgång

1316,0

3,7

3,5

2,6

1,9

Privat
konsumtion

525.0

4,1

2,7

1,9

1,5

Offentlig
konsumtion

271,7

0,7

■
1,4

1,7

1,0

Stat

, 74,6

-0,6

0,2

1,4

-0,5

Kommuner

197,1

1.1

1,9

1,8

1,5

Bruttoinvesteringar

190,7

■
6,6

5,6

2,3

1,3

Lagerinvesteringar'

-6,4

-0,3

0,4

0,5

0,3.

Export

335,0

5,1

3,9

3.3

2,6

Användning

1316,0

3,7

3,5

2,6

1,9

Inhemsk
efterfrågan

981,0

3,3

3,3

2,4

1,6

Nettoexport'

27,5

-0,5

-0,5

-0,7

-0,3

Förändring i procent av föregående års BNP.

underskott
på ca 10 miljarder kr. i år. De senaste årens minskning av hushållens sparande
tycks dock ha upphört.

Utvecklingen
1989 och 1990 kommer att bli beroende bl. a. av hur löner och priser utvecklas.
Eftersom löneavtal för hela arbetsmarknaden under dessa år ännu inte slutits,
saknas underlag för egentliga prognoser. Med hänvisning till de löneavtal som
har slutits på vissa delar av arbetsmarknaden samt den höga efterfrågan på arbetskraft
har beräkningama av utvecklingen i den svenska ekonomin baserats på en
schablonmässig framskriv-ning av löneökningarna med 7% per år under
prognosperioden. Konsumentpriserna beräknas med denna fömtsättning stiga med
knappt 6% per år. Det bör understrykas att denna utveckling, om den realiseras,
inte är förenlig med den ekonomiska politikens långsiktiga mål. Politiken kommer
därför att ges en sådan inriktning att inflationstendenser i all möjlig
utsträckning hålls tillbaka.

Den
privata konsumtionen beräknas öka i betydligt måttligare takt de närmaste två
åren. Det sammanhänger med att inköpen av bilar och andra kapitalvaror fömtses
utvecklas i en lugnare takt än under.de
senaste åren. En sådan dämpning har
noterats redan i år för s. k. sällanköpsvaror.

Även
andra delar av efterfrågan väntas få en lugnare utveckling kommande år. Bmttoinvesteringarna
fömtses fortsätta att öka något, men inte alls i samma snabba takt som under
1987 och 1988. Hänsyn har vid bedömningarna tagits till de åtgärder som
redovisas senare. Den oflfentliga konsumtionen väntas fortsätta att öka i
måttlig takt! Inom den kommunala sektorn finns tendenser till en stigande expansionstakt,
men brist på arbetskraft dämpar utvecklingen.

Mot
bakgmnd av de fömtsättningar som redovisats ovan fömtses en avsaktande BNP-tillväxt
de närmaste två åren. Det beror både på den svagare efterfrågeökningen och på
att tillväxten i delar av ekonomin hämmas av brist på arbetskraft. Det
sammanhänger också med den förhållan-

devis
låga produktivitetstillväxten i ekonomin. Arbetslösheten väntas för- Prop.
1988/89:47 bUlåg.

Underskottet
i bytesbalansen fömtses stiga både 1989 och 1990. Impor

ten beräknas öka snabbare än exporten, men till följd av en för Sverige

förmånlig prisutveckling väntas handelsbalansen uppvisa ett stort över

skott både 1989 och 1990. Underskottet i tjänste- och transfereringsba

lanserna väntas fortsätta att öka främst till följd av allt fler utlandsresor

och stigande räntebetalningar till utlandet. ;

Tabell
2 Bytesbalans

Miljarder
kr., löpande priser ;

1987

1988

■, 1989

1990

Export av varor Import av varor Korrigeringspost

281.4 257,4 -1,6

307,3 282,0 -2,0

333,5

307,6

' -2,0

' 355,5
330,5 -2,0

Handelsbalans

22,4

23,3

23,9

23,0

Tjänstenetto Transfereringsnetto

-2,0

-25,8

-4,8 -28,5

-6,3 -31,4

■ -8,1 -33,0

Bytesbalans

Procent
av BNP

-5,4

-0,5

-10,0

-0,9

-13,8

: -1,2.

-18,1

-1,4

Den ekonomiska politiken

Den
mest akuta uppgiften för den ekonomiska politiken är för närvarande att få ned
inflationen.- Pris- och löneökningarna är högre i Sverige än i omvärlden. Om
lönerna även nästa år stiger snabbt samtidigt som inkomstskatten sänks kan det
leda till en kraftig köpkraftsökning som försämrar den ekonomiska balansen. En
åtstramning äv den ekonomiska politiken kan under sådana förhåUanden senare bli
nödvändig.

För
att undvika en sådan utveckling finns det skäl under de kommande åren och med
början redan i höst att med utbudsinriktade och selektiva medel söka motverka
de höga pris- och kostnadsstegringarna. Vidare krävs insatser för att höja
produktivitetstillväxten i den i svenska ekonomin. Åtgärderna bör inriktas mot
att öka arbetskraftsutbudet, förbättra rörligheten på arbetsmarknaden och
stärka konkurrensen, yidare bör överhettningen inom byggverksamheten dämpas.
De nu föreslagna åtgärderna bör senare följas upp genom en stram inriktning av
finanspolitiken i 1989/90 års statsbudget.

Inom
arbetsmarknadspolitikens ram bör åtgärder vidtas för att bättre ta

tillvara flyktingars och andra invandrares vilja till arbete. Stödet till geo

grafisk rörlighet bör utökas och fler platser i s.k. flaskhalsuibildning till

skapas. Behovet av insatser i form av beredskapsarbeten och vissa ung

domsåtgärder minskar därmed. I

Marginaleffekterna
i skattesystemet bör minskas för att stimulera sparande och arbetskraftsutbud
och öka rörligheten på arbetsmarknaden. Det förslag till statlig inkomstskatt
1989 som regeringeii denna dag beslutat förelägga riksdagen (prop. 1988/89:46)
innebär att marginalskatten sänks med 3 procentenheter för i första hand de heltidsarbetande.
Dessa föränd-

ringar motiverar även att
de statliga räntesubventionerna minskas. För en Prop. 1988/89:47 stor gmpp
pensionärer sänks marginaleflfekterna för arbetsinkomster med över 30
procentenheter genom att inkomstprövningen av kommunala bostadstillägg ändras.
Vidare stimuleras pensionärernas sparande genom att det extra avdraget inte
blir lika beroende av förmögenhetens storlek.

Dessutom
har regeringen beslutat att föreslå riksdagen att en avgift på fyllnadsinbetalningar
införs för att uppnå en tidigardäggning av inbetalningarna av skatt och
därigenom förstärka statsbudgeten genom ökade avgiftsinkomster och minskade
ränteutgifter. Avgiften avses bli införd för juridiska personer 1989 och för
fysiska personer 1990.

Byggverksamheten
bör begränsas ytterligare genom att byggregleringen i Stockholms— och
Göteborgsområdena förlängs till 1990, genom att vissa restriktioner införs på
byggandet i resten av landet och genom att snäva ramar för ombyggnad av
bostäder sätts över hela landet samtidigt som subventionsgraden minskas.
Investeringsfonderna bör bara få utnyttjas för miljöinvesteringar och för
investeringar i stödområdet.

Konkurrensen
i näringslivet bör stärkas. Som ett led i detta bör regleringarna inom
jordbruket reduceras. Livsmedelspolitiken bör förändras så att gränsskyddet
sänks med beaktande av GATT-förhandlingarna, att marknadsregleringarna omprövas
och nya medel utvecklas för att uppnå de beredskapsmässiga, regionalpolitiska
och miljömässiga målen. Tekopolitiken bör förändras så att importhindren
avvecklas. En utredning bör tillsättas om konkurrensförhållandena i den svenska
ekonomin.

2 Arbetskraftsutbud

Under
de senaste sex åren har antalet sysselsatta ökat med över 220000 personer och
arbetslösheten bedöms minska till 1,6% som årsgenomsnitt för 1988. Den ökade
efterfrågan på arbetskraft har också stimulerat ett ökat arbetskraftsutbud.
Andelen som ingår i arbetskraften av befolkningen i yrkesaktiva åldrar bedöms
stiga med nära två procentenheter till 84% i år. Vidare har meddarbetstiden
ökat. Det är inte enbart den ökade efterfrågan på arbetskraft som har medfört
denna utveckling. Den sänkning av marginalskatterna som genomfördes mellan 1982
och 1985 liksom den kraftiga utbyggnaden av barnomsorgen torde också ha
bidragit till ett ökat arbetskraftsutbud.

Efterfrågan
på arbetskraft har emellertid vuxit snabbare än sysselsättningen. 1
konjunkturinstitutets konjunkturbarometer uppgav i september över 60% av
industriföretagen brist på yrkesutbildad arbetskraft. Samtidigt finns
påtagliga rekryteringsproblem inom t. ex. byggsektorn och delar av den oflfentliga
sektorn.

På
de delar av arbetsmarknaden där det råder brist på arbetskraft drivs
löneökningstakten upp. Detta leder i sin tur till kompensationskrav på andra
delar av arbetsmarknaden och en allmänt högre löneökningstakt. Arbetskraftsbrist
försvårar således möjlighetema att få ned den nominella löneökningstakten i
nivå med konkurrentländernas.

Den höga efterfrågan på
arbetskraft är till stor del en konsekvens av det Prop. 1988/89:47 allmänt
förbättrade konjunkturläget. Det finns emellertid faktorer som talar för att
svårigheter med personalrekrytering på delar av arbetsmarknaden är ett problem
även i ett längre tidsperspektiv. Tillskottet av ungdomar på arbetsmarknaden
kommer successivt att minska de närmaste åren i takt med att de årskullar som kornmer
in i yrkesaktiv ålder minskar i omfattning. De vuxna kvinnomas ökande
deltagande i arbetslivet, som de senaste decennierna har gett det största bidraget
till arbetskraftens tillväxt, har nu nått en så hög nivå att ökningstakten
kommer att avta framöver. Det finns därför anledning att räkna med att utbudet
av arbetskraft, räknat i antal personer, kommer att växa långsammare än
tidigare.

Det
bör understrykas att tillgången på arbetskraft inte enbart är en fråga om hur
många som finns på arbetsmarknaden och hur mycket dessa arbetar, utan det
handlar också om att arbetskraften utnyttjas eflfektivt och att företagen
förbättrar sin arbetsmiljö. Arbetsmarknadspolitiken måste därför i hög grad
inriktas på att öka rörligheten och anpassningen på arbetsmarknaden samtidigt
som företagen ser över sina arbetsförhållanden så att rekryteringen
underlättas och hög personalomsättning motverkas.

De
senaste åren har en förskjutning skett av tyngdpunkten i arbetsmarknadspolitiken
från efterfråge- och syssdsättningsskapande åtgärder till utbudsinriktade
åtgärder. Antalet personer i beredskapsarbeten och ungdomslag har minskat
medan åtgärder som platsförmedling och arbetsmarknadsutbildning istället fått
ökad vikt. Detta har bidragit till att arbetssökande bättre och snabbare
passats ihop med lediga platser.

Ytterligare
åtgärder bör nu vidtas för att öka arbetskraftsutbudet och rörligheten på
arbetsmarknaden. Trots i många fall mycket goda yrkeskunskaper har flyktingar
och andra invandrare svårigheter att få fotfäste på den svenska
arbetsmarknaden. En rad åtgärder, bl.a. inom ramen för platsförmedlingen, bör
vidtas i syfte att på olika sätt underlätta för invandrare att hitta passande
arbeten.

Ett
ekonomiskt stöd till arbetslösa som flyttar och tar arbete på annan ort än
hemorten, dock ej storstäderna, bör införas. Vidare bör de bidrag till
sökanderesor som idag gäUer för arbetssökande från Finland vidgas till att avse
även arbetssökande från Danmark.

Bristen
på arbetskraft avser ofta särskilt yrkeskunnig arbetskraft. För att underlätta
för redan sysselsatta att vidareutbilda sig bör den s. k. flaskhalsutbildningen
få en större omfattning än idag.

Dessa
åtgärder bör senare följas upp med ytterligare insatser för att öka arbetskraftsutbudet.
I detta syfte bör arbetsmarknadens parter inbjudas till överläggningar.

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag att redogöra mer
detaljerat för dessa förslag.

3 Byggverksamhet

Byggverksamheten
har de senaste två åren ökat mycket kraftigt och byggmarknaden präglas för
närvarande av ett mycket högt efterfrågetryck, fullt

kapacitetsutnyttjande
och en uttalad brist på produktionsresurser. Denna Prop. 1988/89:47 utveckling
har drivit upp pris- och löneökningstakten i byggsektorn. Överhettningen på
byggmarknaden, som tidigare varit koncentrerad till storstadsområdena, har nu
spridits till övriga delar av landet. Bakom det ökade byggandet ligger både en
uppgång av näringslivets investeringar och ett ökat bostadsbyggande. .

Flera
år med hög efterfrågan, god lönsamhet och stigande kapacitetsutnyttjande har
medfört en stark investeringskonjunktur i näringslivet. Näringslivets
byggnadsinvesteringar beräknas 1988 bli nära 25% högre i volym än 1983, då
investeringsuppgången började.

De
senaste årens gynnsamma utveckling med stigande reallöner och sysselsättning
har givit hushållen ökade inkomster och gjort det möjligt för allt fler att
efterfråga en ny bostad. Detta gäller inte minst för ungdomar, vilkas
bostadsefterfrågan sjönk i början av 1980-taIet. Bostadsmarknaden har därför på
några få år vänt från ett överskott av bostäder till en överefterfrågan. År
1984 beräknades drygt 2 1/2% av hyreslägenheterna vara outhyrda. År 1988 är den
andelen under 1/2%. Från en bottennivå 1985, då mindre än 30000 lägenheter påböijades,
har bostadsbyggandet ökat och 1988 beräknas att ca 50 000 nya lägenheter kommer
att påbörjas.

Enligt
de bedömningar som nu kan göras kommer näringslivets investeringskonjunktur
att vara fortsatt stark de närmaste två åren, även om ökningstakten i
näringslivets investeringar reduceras. Samtidigt kommer bostadsbyggandet att
fortsätta på en hög nivå. Detta medför att även de närmaste åren kommer att
kännetecknas av en stark byggefterfrågan.

En
fortsatt överhettning på byggmarknaden riskerar emellertid att få allvarliga
samhällsekonomiska konsekvenser. Byggkostnadernas ökningstakt riskerar att
ytterligare stiga, vilket kan leda till att det nödvändiga bostadsbyggandet
försvåras samtidigt som kostnaderna bidrar till en ökad inflationstakt, och ger
inflationsimpulser till övriga delar av ekonomin. Den höga löneökningstakten i
byggsektorn kan leda tiU kompensationskrav från andra grupper på
arbetsmarknaden, driva upp det allmänna kostnadsläget och försämra den svenska
konkurrenskraften gentemot utlandet. En alltför långvarig överhettning i
byggsektorn innebär också risk för att produktionskapaciteten anpassas till en
högt uppdriven efterfrågan och byggs ut i en omfattning som efter några år
visar sig vara för stor.

Regeringen
har tidigare vidtagit en rad åtgärder med syfte att dels

dämpa överhettningen på byggmarknaden, dels skapa ett större utrymme

tor nybyggande av bostäder. Hösten 1986 beslutades att länsarbetsnämn

derna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län skulle utnyttja bygg-

nadstillståndsgivningen på ett sådant sätt att den totala byggvolymen i

dessa båda län begränsades 1987 och 1988. Hösten 1987 föriängdes regle

ringen till att avse även 1989. Delegationer har inrättats i de båda område

na för att öka bostadsbyggandet. Vidare har ramar fastställts för statliga

lån tiU ombyggnad av bostäder i storstadsområdena. 1 vissa andra län skall

länsbostadsnämnderna vid beslut om ombyggnadslån ange en rekommen

derad starttidpunkt för ombyggnadsprojektet. Investeringsfonderna är

inte längre frisläppta annat än för miljöinvesteringar samt för investering

ar i stödområdena. 8

Dessa åtgärder bör nu
förstärkas med ytterligare åtgärder i syfte att Prop. 1988/89:47 dämpa
överhettningen på byggmarknaden och skapa utrymme för ett fortsatt högt
bostadsbyggande.

Regleringen
av byggverksamheten i Stockholms-och Göteborgsområdena bör förlängas till att
avse även 1990.1 Stockholm bör delegationen för ökat bostadsbyggande få ett
större inflytande över vilka byggprojekt som genomförs.

Arbetsmarknadsstyrelsen
ges i uppdrag att i övriga landet under 1989 begränsa annat byggande än
bostäder tiU 95 % av 1988 års volym.

Ombyggnaden
av bostäder bör begränsas genom att snäva ramar sätts för statliga lån tiU
ombyggnad i storstadsområdena även imder 1989. Vidare bör ramar för
ombyggnadslån införas även i övriga landet. Subventionsgraden vid ombyggnad av
bostäder bör sänkas.

Cheferna
för arbetsmarknads— och bostadsdepartementen kommer senare i dag att redogöra
närmare för nämnda åtgärder.

För
närvarande är investeringsfonderna frisläppta för investeringar i stödområdena t.o.m.
mars 1989 och för miljöinvesteringar t.o.m. mars 1990. Frisläppet bör förlängas
ett år — dvs. till mars 1990 resp. mars 1991 — och även i fortsättningen
begränsas till dessa typer av investeringar. Under förlängningsperioden bör
investeringsavdrag inte medges vid utnyttjande av investeringsfond för
byggnadsinvesteringar i stödområdena. Jag återkommer inom kort till regeringen
i denna fråga.

4 Konkurrensfrågor

Sedan
hösten 1982 har regeringens politik varit inriktad på att etablera en hög och
stabil ekonomisk tillväxt. Bara ekonomisk tillväxt gör det möjligt att höja realinkomsterna
och bygga ut välfärden. Ekonomisk tillväxt är också nödvändig för att hålla
nere arbetslösheten och bibehålla starka oflfentliga finanser. Därtill kommer
att den ekonomiska tillväxten ökar möjligheterna att göra de insatser som krävs
för att förbättra miljön.

För
att uppnå en tillfredsställande tillväxt i ekonomin krävs att det svenska
näringslivet är konkurrenskraftigt i förhållande till omvärlden. Lönsamheten i
den producerande delen av näringslivet måste vara på en sådan nivå att det
lönar sig bättre att investera i ny produktionskapacitet än i finansiella
tillgångar. Det är också angeläget att den ekonomiska utvecklingen inte hämmas
av konkurrensbegränsningar och regleringar.

De
senaste sex åren har tillväxten varit relativt god. BNP har ökat med drygt 2
1/2% per år mellan 1982 och 1988. Tillväxten under perioden har överstigit den
långsiktiga produktivitetsökningen. Kapacitetsutnyttjandet har ökat och
sysselsättningen stigit kraftigt. De närmaste åren fömtses emellertid en
svagare BNP-tillväxt till följd av både avsaktande efterfråge-ökning och brist
på produktionsresurser.

Under
senare år har regeringen vid olika tillfallen vidtagit åtgärder för att
förbättra fömtsättningarna för hög tillväxt i ekonomin. De inhemska finansieUa marknadema
har avreglerats och vissa lättnader har genomförts i valutaregleringen.
Marginalskatterna har sänkts och en genpmgri-

pande
reform av skattesystemet förbereds. Inom ramen för den statliga Prop.
1988/89:47 budgetprocessen har åtgärder vidtagits i syfte att höja
effektiviteten i den offentliga sektorn. Anslagen till forskning har höjts
kraftigt. Arbetsmarknadspolitiken har förskjutits i riktning från sysselsättningsskapande
åtgärder till insatser för att öka utbudet och underlätta anpassningen på
arbetsmarknaden. Åtgärder har också vidtagits för att skapa ökad konkurrens på
vissa områden, bl. a. inom transportsektorn.

Ytterligare
ett antal åtgärder bör nu vidtas för att stärka konkurrensen i den svenska
ekonomin. Jordbrukspolitiken bör förändras liksom tekopolitiken. En utredning
om konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin bör tillsättas.

Omläggningen av jordbrukspolitiken

Olika
beräkningar som mäter konsumenternas och skattebetalarnas kostnader för att
subventionera livsmedelsproduktionen, visar för Sveriges del på kostnader i
storleksordningen 14 miljarder kr. under senare år. Dessa kostnader är till 95%
att hänföra till prisstödet och betalas aUtså av konsumenterna genom en
förhöjd prisnivå.

Jordbmksprisregleringens
eflfekter inskränker sig emellertid ii\te enbart till prisernas nivå, utan
bidrar genom automatiken i kostnadskompensationen i de olika leden i
livsmedelskedjan även till en snabbare inflationstakt. Vår konkurrenskraft,
och därmed vår produktion och sysselsättning, drabbas. I ett längre perspektiv
reduceras också tillväxtmöjligheterna genom att kapital och investeringar
styrs från lönsam till olönsam användning. Internationella studier pekar på
att stödsystem av det slag som tillämpas i Sverige leder till produktionsbortfaU
i storleksordningen 1,5 — 3% av BNP. Beräkningar av sådana eflfekter speciellt
för den svenska ekonomin har dock inte gjorts.

Trots
mycket höga kostnader totalt är, enligt flera olika studier, livsmedelspolitikens
måluppfyllelse låg. Detta beror bl.a. på att man med i huvudsak ett medel,
prisregleringen, försöker uppnå fiera mål samtidigt. Målen enligt 1985 års
riksdagsbeslut är tryggad livsmedelsförsörjning, bra kvalitet och rimliga
konsumentpriser samt rimlig levnadssstandard för jordbrukarna. Utöver detta skaU
jordbmkspolitiken bidra tiU en tillfredsställande regional utveckling och en god
miljö.

Mot
bakgmnd av den låga måluppfyUdsen krävs en reformering av jordbrukspolitiken så
att den bättre uppnår målen och dämpar inflationen och förstärker den
ekonomiska tillväxten.

Reformarbetet
bör utgå från att de olika livsmedelspolitiska målen konkretiseras och
preciseras samt att nya medel utarbetas för att uppnå dessa mål.

Andra
utgångspunkter är att gränsskyddet sänks med beaktande av det pågående GATT-arbetet,
att marknadsregleringarna omprövas, samt att nya medel utvecklas för att uppnå
de beredskapsmässiga, regionalpolitiska och miljömässiga målen.

Chefen
för jordbruksdepartementet kommer senare i dag att redogöra

för detta mer i detalj. 10

Åtgärder mot det låga virkesuttaget från skogen Prop. 1988/89:47

Enligt
gällande skogspolitiska beslut och senast tillgängliga skattningar är en
avverkningsnivå på 75 miljoner kubikmeter skog (msk) per år både önskvärd och
möjlig. Sedan ett antal år tillbaka ligger avverkningen i intervaUet 60-70 msk
per år. Underavverkningen leder tiU utebliven produktion i såväl primärledet
som skogsindustrin med åtföljande utebliven nettoexport på flera miljarder kr.
per år.

På
förslag av regeringen fattade riksdagen 1986 beslut om ett antal åtgärder för
att stimulera tiU ökad aktivitet inom skogsbmket. Bl. a. förbättrades tiUfälligt
möjlighetema till insättning på skogskonto (SFS 1986:492). Regeringen har nu
föreslagit att dessa regler skall föriängas till att gälla insättningar t.o.m.
1992 års taxering (prop. 1988/89:41).

Regeringen
har vidare i prop. 1988/89:9 om dödsboägande och samägande av jordbmksfastighet
m.m. föreslagit bl. a. att dödsbo som innehar jordbmksfastighet skall vara
skyldigt att avveckla denna senast fyra år efter året för dödsfallet. Dessutom
föreslås i nämnda proposition en ändring i jordförvärvslagen med syfte att
begränsa samägande av jordbmks-fastigheter. Förvärvstillstånd får vägras om
ägandeförhållandena genom förvärvet blir sådana att ett rationellt utnyttjande
av fastigheten försvåras.

Omläggning av tekopolitiken

Sverige
har, liksom flertalet andra industriländer, överenskommit om begränsningar i
handeln med textil— och konfektionsvaror vad avser s.k. lågprisländer. Restriktionema
upprätthålls i regel genom bilaterala överenskommelser, av vilka flertalet
slutits inom ramen för ett särskilt avtal inom GATT, det s.k. internationella multifiberavtalet.
Den nu gällande förlängningen av detta avtal, MFA IV, löper
ut den 31 juli 1991.

Importhinder
leder tiU högre priser för konsumenterna och kan åsamka samhäUet ekonomiska
nettoförluster. En avreglering skulle gynna konsumenterna och bidra till en
dämpning av prisökningarna i samhället. Ett upphävande skulle också kunna leda
till positiva eflfekter för utvecklingsländerna.

En
fullständig avreglering av tekorestriktionerna bör därför genomföras. De
importhinder som finns bör avvecklas. De avtal som f n. är i kraft bör sägas
upp till den 31 juli 1991, då MFA IV löper ut. Sverige bör således
inte för egen del tillämpa ett eventuellt nytt internationeUt regleringsavtal. I
den pågående GATT-mndan bör Sverige verka för att tekohandeln återgår till
normala GATT-regler.

Tekobranschen
har efter en långvarig och djupgående stmkturomvand-ling nu nått ett läge som
är stabilare än tidigare och har förbättrat sin lönsamhet under senare år.
Branschen måste dock ges möjlighet till ytterligare konsolidering.

1
syfte att öka förmågan hos de svenska tekoföretagen att 1991 kunna

möta den ökade konkurrens, som ett frisläppande av importen från de s. k.

lågprisländerna kommer att medföra, avser regeringen att i 1989 års t)ud-

getproposition lägga fram förslag om fortsatta åtgärder till förmån för 11

branschen.
Det gäller framförallt export- och rationaliseringsfrämjande Prop.
1988/89:47 insatser samt stöd till produktutveckling och vissa
utbildningsåtgärder.

Utredning om konkurrensförhållanden

En
typ av åtgärder sorn verksamt kan bidra till att lösa den svenska ekonomins
huvudproblem med låg tillväxt och alltför snabba pris- och lönestegringar är
åtgärder för att stärka konkurrensen.

Bristande
konkurrens sätter ned effektiviteten i ekonomin, vilket minskar våra
tillväxtmöjligheter och leder till en lägre välståndsökning än som ■ annars
hade varit möjligt. De sektorer av ekonomin.som skyddas från utländsk
konkurrens kännetecknas ofta av låg produktivitetstillväxt och bristande
anpassning till konsumenternas behov.

Prisstegringstakten
inom de delar av den svenska ekonomin som är hemmamarknadsorienterade och som
saknar betydande inslag av utländsk konkurrens har under senare år varit
betydligt högre än den genomsnittliga inflationen. Särskilt har detta gällt de
sektorer som omfattas av regleringar och centralt förhandlade priser. Under
senare år har även de avtalade lönerna ökat snabbare i de från utländsk
konkurrens skyddade sektorema. Kostnadsökningarna inom dessa sektorer tenderar
att slå igenom snabbare och i högre grad på prisema.

Ett
ytterligare skäl att skärpa den svenska konkurrenspolitiken är den pågående
västeuropeiska integrationen. Den syftar till en ökad internationell handel
och till att företag i olika länder skall kunna agera på lika villkor över
gränserna. Vid överträdelser av gällande regler skall ett enhetligt
sanktionssystem gälla i de skilda länderna. Mot bakgmnd av denna utveckling är
utformningen av den svenska konkurrenspolitiken av avgörande betydelse.
Utvecklingen på detta område kräver en hög beredskap från svensk sida.

Viktiga
åtgärder har vidtagits under senare år för att stärka konkurrensen i svensk
ekonomi. Inom flera sektorer har betydande avregleringar genomförts. Det gäller
bl. a. kreditmarknaden och transportsektorn: Vissa oflfentliga monopol har lösts
upp.

Vidare
har såväl näringsfrihetsombudsmannen (NO) som statens pris-och konkurrensverk (SPK)
tiUdelats en mer offensiv, konkurrensbefräm-jande roll. SPK har i anslutning tiU
sin nya instmktion fått en mer ändamålsenlig organisation, som mer aktivt skaU
främja konkurrensen inom såväl näringslivet som den oflfentliga sektorn. Enligt
den nya instmktionen skall SPK bl.a. granska hur oflfentliga regleringar
påverkar pris— och konkurrensförhållandena.

Konkurrenspolitiken
bör nu ytterligare förstärkas. Konkurrensfrågorna, såväl nationellt som
internationellt, måste tillmätas en större betydelse. Vissa delsektorer inom
den svenska ekonomin kan behöva avregleras, handelshinder kan behöva tas bort
och konkurrens från utlandet uppmuntras samtidigt som möjligheterna att
motverka inhemska konkurrensbe-gränsande åtgärder förbättras.

Chefen
för civildepartementet kommer inom kort att föreslå regeringen 12

att tillsätta en utredning
om konkurrensförhållandena i den svenska eko- Prop. 1988/89:47 nomin.

Utredningen
bör med ledning av tidigare gjorda analyser av befintliga regleringar och deras
konsekvenser föreslå åtgärder som ökar konkurrensen och därmed stärker
konsumenternas stäUning, bidrar tiU lägre priser och högre ekonomiskt välstånd.
Översynen och åtgärdema bör bl. a. avse livsmedels-, bygg- och
bostadssektorerna. Vidare är det viktigt att de positiva eflfekterna av avregleringen
i ett led inte äts upp av kostnadsökningar i senare led. Även
konkurrensförhållandena i handeln bör därför tas upp av utredningen.

När
det gäller transportsektorn är det angeläget att SPK, NO och transportrådet
noga följer utvecklingen i konkurrenshänseende av redan gjorda och av
riksdagen beslutade avregleringar. Utredningen bör undersöka om det dämtöver
kan finnas områden inom transportsektorn som behöver analyseras med hänsyn till
konkurrenssituationen.

Utredningen
bör få till uppgift att utifrån de erfarenheter som numera vunnits pröva
möjligheterna till en skärpning av konkurrenslagstiftningen i fråga om förbud
mot marknadsbeteenden som särskilt hämmar konkurrensen, t. ex.
marknadsdominans, överenskommelser om prissamverkan och marknadsdelning.
Utredningen bör vidare ha till uppgift att se över konkurrenslagens
sanktionssystem i syfte att göra lagen till ett effektivare verktyg i
samhällets tjänst. För att stärka priskonkurrensen bör utredningen också få
till uppgift att föreslå särskilda regler med krav på en rättvisande och
fullgod prisinformation till konsumenterna.

Statsråden
Hellström, Thalén och Lönnqvist utvecklar härefter närmare de olika frågor som
hör tiU vederbörandes ansvarsområde. Anförandena redovisas i underprotokollen
för resp. departement.

Statsrådet Feldt avslutar: 5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att
regeringen

1. till riksdagen överlämnar den inom
finansdepartementet upprättade promemorian Svensk ekonomi och bereder
riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om den ekonomiska
utvecklingen under åren 1988, 1989 och 1990,

2. föreslår riksdagen att godkänna de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat,

3. förelägger riksdagen vad de övriga föredragandena
har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

13

6
Beslut Prop. 1988/89:47

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen
beslutar vidare att den inom finansdepartementet upprättade promemorian Svensk
ekonomi samt de anföranden som redovisas i underprotokollen för jordbmks-,
arbetsmarknads- och bostadsdepartementen skall bifogas propositionen enligt
följande:

Svensk
ekonomi Bilaga 1

Jordbruksdepartementet Bilaga 2

Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga 3

Bostadsdepartementet Bilaga 4

14

Svensk ekonomi BiV''"'"''"

Förord

Den
promemoria, som härmed läggs fram, har utarbetats inom finansdepartementet.
Den beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m.
1990 och täcker därmed in hela den period, som det kommande förslaget till
statsbudget för nästa budgetår avser. Det huvudsakliga underlaget för
beskrivningen av utvecklingen under 1988 och 1989 är konjunkturinstitutets
höstrapport. Bedömningarna av utvecklingen under 1990 har gjorts inom
finansdepartementet. Arbetet, som har letts av statssekreteraren Gunnar Lund
och departementsrådet Svante Öberg, avslutades den 19 oktober 1988.

15

1 Sammanfattning

Den
svenska ekonomin kännetecknas för närvarande av högkonjunktur med högt
kapacitetsutnyttjande och brist på arbetskraft. BNP-tillväxten beräknas i år
bli 2,8%. De närmaste två åren förutses en dämpning av tillväxten, men fortsatt
högre prisökningar än i omvärlden och stigande underskott i bytesbalansen.
Arbetslösheten väntas förbli låg. Det är huvuddragen i föreliggande prognos för
den svenska ekonomins utveckling 1989 och 1990. Det bör understrykas att
prognosen bara tar hänsyn till de ekonomisk-politiska åtgärder, som redan har
aviserats eller beslutats, om inte annat anges.

Den internationeUa
konjunkturen har varit avsevärt starkare i år än vad som förutsågs i våras.
Särskilt gäller det i Förenta staterna och Japan. För OECD-området uppskattas
nu BNP-tillväxten till ca 4% 1988. De närmaste två åren förutses dock en
dämpning av tillväxten till ca 3% 1989 och ca 2 1/2% 1990. Den genomsnittliga
pris- och löneökningstakten i OECD-länderna bedöms bli fortsatt måttlig. Till
grund för beräkningarna ligger vidare antaganden om oförändrade valutakurser
och ett oljepris på 15 dollar per fat under prognosperioden.

Timlönerna har de senaste
åren ökat mer i Sverige än i omvärlden. I år beräknas den genomsnittliga
timlönen för samtliga löntagare öka med 7,5%. Eftersom löneavtal för hela
arbetsmarknaden under dessa år ännu inte slutits, saknas underlag för egentliga
prognoser. Med hänsyn till de löneavtal som har slutits på vissa delar av
arbetsmarknaden samt den höga efterfrågan på arbetskraft har beräkningarna av
utvecklingen i den svenska ekonomin baserats på en schablonmässig framskrivning
av löneökningarna med 7% per år under prognosperioden. Prisökningarna beräknas
1988 uppgå till ca 6%. Åren 1989 och 1990 förutses utifrån dessa antaganden inflationen
ligga kvar på ungefär samma nivå som under 1988.

Prop. 1988/89:47 Bilaga 1

Tabell 1 Försörjningsbalans

Miljarder

Procentuell volymförändring

kr. löpande

priser

1987

1987

1988

1989

1990

BNP

1008,5

2,7

2,8

1,7

1,3

Import

307.5

7,0

5,5

5,3

3,4

Tillgång

1316,0

3,7

3,5

2,6

1,9

Privat
konsumtion

525,0

4,1

2,7

1.9

1,5

Offentlig
konsumtion

271,7

0,7

1,4

1,7

1,0

Stat

74,6

-0,6

0,2

1,4

-0,5

Kommuner

197,1

1,1

1,9

1,8

1,5

Bruttoinvesteringar

190,7

6,6

5,6

2,3

1,3

Lagerinvesteringar'

-6,4

-0,3

0,4

0,5

0,3

Export

335,0

5,1

3,9

3,3

2,6

Användning

1316,0

3,7

3,5

2,6

1,9

Inhemsk
efterfrågan

981,0

3,3

3,3

2,4

1,6

Nettoexport'

27,5

-0,5

-0,5

-0,7

-0,3

' Förändring
i procent av föregående års BNP.

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

16

Hushållens
realinkomster beräknas öka med ca 2,5% 1988. En fortsatt Prop. 1988/89:47 realinkomstökning
förutses de närmaste två åren, ca 3% 1989 och ca 1,5% Bilaga 1 1990. Därvid har
förutsatts att den statliga inkomstskatten sänks med 3 procentenheter 1989 och
justeras med hänsyn till den beräknade inflationen 1990. Den privata konsumtionens
ökningstakt, som de senaste två åren har varit mycket kraftig, har dämpats i
år. Detta framgår av såväl nationalräkenskapernas beräkningar för första
halvåret som utfallet för detaljhandelns försäljning. De senaste årens
försämring av sparkvoten skulle kunna komma att brytas i år. För 1989 och 1990 fömtses
en betydligt svagare ökningstakt för den privata konsumtionen än under de
senaste åren. Till väsentlig del sammanhänger det med en väntad minskning av
bilinköpen från nuvarande rekordhöga nivå och en lugnare expansionstakt för
konsumtionen av varaktiga varor. Hushållens sparkvot skulle därmed förbättras
något de närmaste åren, särskilt under 1989. Det bör dock framhållas att
konsumtionsökningen kan bli betydligt starkare än dessa beräkningar ger vid
handen.

Den
offentliga konsumtionen väntas fortsätta att öka i måttlig takt 1989 och 1990.
Inom den kommunala sektorn finns tendenser till en högre expansionstakt än
under de senaste åren. På gmnd av en ändring i den statistiska redovisningen
blir det en tillfällig uppgång i den statliga konsumtionen 1989.

Investeringarna
tycks ha ökat mer 1988 än enligt den i sig höga prognosen i den reviderade nationalbudgeten.
Även de närmaste åren fömtses en ökning av bruttoinvesteringarna, dock i långsammare
takt än i år. Det höga kapacitetsutnyttjandet och regleringarna av
byggverksamheten i Stockholms- och Göteborgsområdena har medfört köer av
investeringsprojekt, vilka torde medföra att investeringsverksamheten blir hög
flera år framåt, även om produktionstillväxten mattas av något.

Exporten
har också ökat mer 1988 än enligt prognosen i den reviderade nationalbudgeten.
De närmaste åren förutses en lägre marknadstillväxt än i år och vissa
marknadsandelsförluster, vilket medför en lägre exporttillväxt. Importen
beräknas fortsätta att öka i snabbare takt än exporten. Exportpriserna väntas
dock öka mer än importpriserna 1988 och 1989, vilket dämpar försämringen av
bytesbalansen. För 1990 antas inte någon motsvarande förbättring av
bytesförhållandet. Underskottet i bytesbalansen, som 1988 beräknas bli ca 10
miljarder kr., väntas fortsätta att öka

1989 och
1990. De stigande underskotten sammanhänger med en försvag

ning av tjänste- och transfereringsbalansen.

Läget
på arbetsmarknaden kännetecknas för närvarande av ett starkt efterfrågetryck.
Antalet sysselsatta förutses öka med närmare 60000 personer i år och
arbetslösheten beräknas minska till 1,6%. Den starka utvecklingen på
arbetsmarknaden väntas kvarstå de närmaste åren. Antalet sysselsatta beräknas
öka med ca 40000 personer 1989 och ca 30000 personer

1990 och
arbetslösheten beräknas ligga kvar på en låg nivå. Svårigheter att

få tag i arbetskraft är ett växande problem och torde fortsätta att utgöra en

restriktion för produktionstillväxten och kunna medföra fortsatt hög löne

glidning.

17

2 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 47

Den
offentliga sektorns fiinansiella sparandeöverskott uppgick till drygt Prop.
1988/89:47 40 miljarder kr. 1987. I år och de närmaste två åren fömtses en
försvag- Bilaga 1 ning med i storleksordningen 5 miljarder kr. per år. Trots
att det oflfentliga sparandet är positivt är det inte tiUräckligt för att helt
kompensera bristen på sparande i resten av ekonomin, vilket kommer till uttryck
i att bytesbalansen fömtses uppvisa underskott de närmaste åren.

2 Internationell utveckling

Den
ekonomiska aktiviteten i industriländerna har under 1988 utvecklats avsevärt
starkare än väntat. För OECD-länderna sammantagna uppskattas nu tillväxten för
helåret 1988 till ca 4% (jämfört ined en prognos om ca

3 %
för bara några månader sedan). I Förenta Staterna och Japan väntas

produktionen växa med 4 respektive 6%, medan uppgången i Västeuropa

beräknas bli ca 3%.

Olika
indikatorer tyder på att rådande gynnsamma industrikonjunktur håller i sig ett
stycke in på nästa år. Flera av de faktorer som ligger bakom årets mycket goda tillväxtsiflFror,
såsom den tidigare starka kreditexpansionen i många länder liksom kvardröjande
eflfekter av oljeprisfallet, är emellertid troligen av övergående natur. BNP-tiUväxten
i OECD-området de kommande två åren väntas därför bromsas upp.och begränsas tiU
storleksordningen 2,5 till 3% per år.

En
mer markerad dämpning antas äga mm i den amerikanska ekonomin än i övriga länder.
Bedömningen att en tydlig uppbromsning kommer att äga mm i Förenta staterna
görs bl.a. mot bakgmnd av kraven på reducering av det federala
budgetunderskottet och av underskottet i externbalansen. BNP-tiUväxten de
kommande två åren väntas halveras jämfört med tillväxten under 1988.

Även
för industriländerna i övrigt väntas en lägre expansionstakt. Dämpningen fömtses
bli mindre uttalad än i Förenta staterna också mot bakgmnd av att industrins
kapacitetsutnyttjande är lägre och att arbetsmarknaden i allmänhet inte är
lika stark i övriga industriländer. Därmed föreligger inte samma risk för ökad
pris- och lönestegringstakt. Den mycket höga arbetslösheten i flertalet
västeuropeiska länder har inte minskat det senaste året. Storbritannien utgör
dock ett undantag. Det finns en risk att arbetslösheten i Västeuropa åter ökar
från nuvarande nivå på över 10%.

Utrymmet
för stimulansåtgärder anses emellertid mycket begränsat, och flera länder i
Västeuropa fömtses istället strama åt den ekonomiska politiken av
bytesbalansskäl. Beslut har tagits om budgetförstärkande åtgärder i den
västtyska ekonomin, nästa år. Den större skattereform med en mer
tillväxtfrämjande inriktning som beslutats i Förbundsrepubliken träder i kraft
först 1990. För Västeuropa förutses tillväxten de kommande två åren uppgå till
mellan 2 och 2,5 % per år.

Sedan
några år växer den inhemska efterfrågan i Japan snabbt. Denna

utveckling förväntas fortsätta, även om expansionen knappast blir lika hög

som i år. Tillväxten i den japanska ekonomin de närmaste två åren väntas

uppgå till ca 4% per år. 18

Tabell
2 Internationella förutsättningar ""P- 1988/89:47

Bilaga 1

1987

1988

1989

1990

BNP.
% per år

Förenta
staterna

2,9

4

2 1/2

2

Japan

4,2

6

4 1/2

4

Förbundsrepubliken
Tyskland

1,7

3

2

2 1/2

OECD
totalt

3,1

4

3

2 1/2

Nyckeltal

Konsumentpriser
i OECD, %'

3,2

3 3/4

4 1/4

4

Arbetslöshet,
nivå i %

7,9

7 1/2

7 1/2

7 3/4

Dollarkurs
i kr.

6,35

6,19

6,32

6,32

Råoljepris,
dollar per fat

18,4

15

15

15

' KPI, årsgenomsnitt.

Källor: OECD och finansdepartementet.

I
våra nordiska grannländer sammantagna är tillväxten mycket blygsam. Detta beror
främst på den restriktiva politik som sedan en tid förs i såväl Danmark som
Norge i syfte att rätta till stmkturella problem i ekonomierna, bl.a. vad
gäller externbalanserna. I Finland, som innevarande år åtnjuter en relativt
god tillväxt, har regeringen nyligen ingripit för att dämpa pris- och
kostnadsstegringarna. För de närmaste två åren är en mycket återhållen
genomsnittlig tillväxt trolig i våra grannländer, 1 % per år.

Ett
för svensk exportindustri väsentligt inslag i bilden det senaste året är den
expansiva utvecklingen av näringslivets fasta investeringar i OECD-området. Den
starka investeringsuppgången innebär också att kapaciteten byggs ut och att
risken för ökad inflation till följd av flaskhalsproblem begränsas. Tendensen
har annars sedan en tid varit att inflationen till följd av den höga
aktivitetsnivån tilltagit. Mot bakgrund av den vikt som i den ekonomiska
politiken i många länder läggs vid målet om stabila priser -vilket har
demonstrerats av ränteuppgången under sommaren — bedöms risken för en mer
avsevärd ökning av inflationen i världsekonomin vara liten. Vidare har den
tidigare ökningen av råvarupriserna hejdats, och energipriserna är fortsatt
mycket svaga. De närmaste två åren väntas konsumentpriserna i genomsnitt för OECD-länderna
öka med ca 4% per år.

Utsikterna
för världsekonomin på något eller ett par års sikt känneteck

nas av ett stort mått av osäkerhet. I synnerhet finns det en betydande risk

för att tillväxten bromsas upp kraftigare än som antagits här. Denna risk

hänger främst samman med de stora finansiella obalanser som fortfarande

råder mellan de största länderna. De två stora överskottsländerna — Japan

och Förbundsrepubliken Tyskland — har bara i mindre utsträckning om

fattats av den anpassning som hittills ägt rum. Denna bristande symmetri i

anpassningen har medverkat till att flera västeuropeiska länder nu börjat

känna av externbalansproblem. En annan risk är att den nuvarande expan

sionen utvecklas till överhettning främst i Förenta staterna. Även i detta

fall skulle på något års sikt sannolikt tillväxt och sysselsättning påverkas

negativt, inte bara i den amerikanska ekonomin utan även globalt. 19

3 Utrikeshandel Prop. 1988/89:47

Bilaga
1 Världshandelns tillväxt blev betydligt starkare 1988 än vad som fömtsågs i
början av året. Marknaden för svensk export av bearbetade varor beräknas öka
med 7 — 8%, trots den svaga utvecklingen i de nordiska länderna vilka är
viktiga avsättningsmarknader för svensk exportindustri. Den svenska industrin
har gynnats av den oväntat starka investeringskonjunkturen i OECD-länderna.

Den
svenska exporten av bearbetade varor beräknas öka med knappt 5% 1988, vilket
innebär marknadsanddsföriuster på 2-3%. Av denna förlust torde ca I
procentenhet kunna hänföras till att arbetsmarknadskonflikten inom
verkstadsindustrin i början av året medförde neddragna exportleveranser. Råvamexporten
beräknas öka med 3,5% 1988. Ökningen kan i huvudsak hänföras till exporten av
massa och ickejärnmetaUer, som beräknas öka med ca 8 % vardera. Neddragningar
av produktionskapaciteten samt prioriteringar av hemmamarknadsleveranserna har
medfört att trävamexporten minskat kraftigt trots en stark byggkonjunktur
utomlands.

Under
1989 och 1990 förväntas marknadstiUväxten för svensk exportindustri uppgå till
5 respektive 4,5%. Under senare år har de svenska exportprisema ökat ca 2% per
år mer än i konkurrentländerna, vilket erfarenhetsmässigt torde leda till
marknadsförluster av samma storlek under prognosperioden. De förluster av
marknadsandelar som förväntas i år är emellertid troligen i första hand ett
resultat av begränsningar på utbudssidan. Detta framgår bl.a. av den senaste
Konjunkturbarometern där endast drygt en fjärdedel av företagen inom typiska
exportbranscher anger att det är efterfrågan som begränsar produktionen. En
avmattning av den inhemska efterfrågetillväxten samt fortsatt ökad
produktionskapacitet inom industrin beräknas reducera utbudssidans dämpande eflfekt
på exporten framöver. Förlusten av marknadsandelar torde därför inskränka sig till
knappt 1 % 1989 och 1,5% 1990. Exporten av bearbetade varor skulle därmed öka
med 4,2% 1989 och 3% 1990. Det höga kapacitetsutnyttjandet inom massaindustrin
samt fortsatta neddragningar av produktionskapaciteten inom trävamindustrin
väntas medföra en svag utveckling av råvamexporten under perioden.

Den
inhemska efterfrågan på bearbetade varor beräknas öka med 6% 1988. Efterfrågan
dras främst upp av fortsatt kraftigt ökade maskininvesteringar, samt ökad
privat konsumtion. Importen av bearbetade varor beräknas öka med drygt 8 %,
vilket betyder andelsförluster för den svenska hemmamarknadsindustrin med ca
2%. Detta är en betydligt mindre andelsförlust än under 1987. I övrigt har
importen av råolja fortsatt att minska medan övrig råvamimport endast ökat med
ca 2%. Totalt beräknas vamimporten öka med ca 5,5% 1988.

Den
svagare tillväxten av inhemsk efterfrågan de närmaste två åren

fömtses
medföra en betydligt lägre ökningstakt för importen av bearbetade

varor
under 1989 och 1990. Under 1989 motverkas detta av en kraftig

importökning
av råolja och petroleumprodukter som följd av att de lager-

20

Tabell
3 Export och import av varor

Prop. 1988/89:47

Miljarder

kr.

1987

Volymi

itveckl

ling, %

Prisutvi

:ckling.

%

Bilaga I

1988

1989

1990

1988

1989

1990

Varuexport

Bearbetade varor Fartyg

Petroleumprodukter Övriga råvaror

233,7

3,8

7,6

36,3

4,8
-25,0 - 3,0

3,5

4,2 -6,0
-2,0

0

3,0 0 0 1,0

5,0

4,0

-10,0

8,0

5,0

4,0

-2,0

6,5

4,0 4,0 0 3,0

Summa
varuexport

281,4

3,8

3,2

2,5

5,2

5,2

4,0

Varuimpori

Bearbetade
varor

Fartyg

Petroleumprodukter

Råolja

Övriga
råvaror

201,4

2,5

8,9

12,9

31,7

8,2 -40,0

0 - 5,0

2,0

5,5

15,0

15,0

4,0

1,0

4,3

0

1,5

0

1,0

4,2

4,0

-12,0

-18,0

9,5

4,0 6,0
-1,0 2,0 3,0

4,0

4,0

0

0

3,0

Summa
varuimport

257,4

5,4

5,4

3,4

4,0

3,4

3,9

Källor:
Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

neddragningar
som ägt rum under 1987 och 1988 förväntas upphöra. Totalt förväntas vamimporten
öka med nästan 5,5% 1989 men endast 3,5% 1990.

Bytesbalansprognosen
är känslig för det råoljepris som fömtses komma att gäUa under perioden. 1
början av oktober var priset på råolja (spotpriset på Brentolja) 12-13 dollar
per fat. Genomsnittspriset för 1988 beräknas bli ca 15 dollar per fat. Under
1989 och 1990 antas priset ligga kvar på denna nivå. Bytesbalansen förbättras
med knappt 1 miljard kr. om oljepriset faller med I dollar per fat.

Tabell
4 Bytesbalans

Miljarder
kr., löpande priser

1987

1988

1989

1990

Export av varor Import av varor Korrigeringspost

281,4 257,4 - 1,6

307,3 282,0 - 2,0

333,5 307,6 - 2,0

355,5 330,5 - 2,0

Handelsbalans

22,4

23,3

23,9

23,0

Tjänstenetto Transfereringsnetto

- 2,0 -25,8

- 4,8 -28,5

- 6,3 -31,4

- 8,1 -33,0

Bytesbalans

- 5,4

-10,0

-13,8

-18,1

Källor: Statistiska
centralbyrån, konjunkturinstitutet, riksbanken och finansdepartementet.

Trots att importvolymen
beräknas växa snabbare än exportvolymen i år och nästa år ökar överskottet i
handelsbalansen något såväl 1988 som 1989 till följd av en förbättring av
bytesförhållandet dessa år. Överskottet beräknas uppgå till drygt 23 miljarder
kr. 1988 och till 24 miljarder kr. 1989. För 1990 beräknas överskottet minska
något.

En fortsatt kraftig
uppgång för utlandsresandet är den främsta orsaken till att tjänstebalansen
försämras med 3 miljarder kr. 1988. Ett stigande

21

underskott
i resevalutan, dock i lägre takt än under de närmast föregående Prop.
1988/89:47 åren väntas medföra att underskottet i tjänstebalansen ökar med ca
1,5 Bilaga 1 miljarder kr. per år under prognosperioden.

Stigande
genomsnittsränta samt växande nettoskuld gentemot utlandet medför att
räntebetalningarna på utlandsskulden beräknas öka med ca 2 miljarder kr. per år
under såväl 1988 som 1989. De senaste årens kraftiga uppgång av direkta
investeringar i utlandet bidrar också till ett försämrat räntenetto genom att investeringarna
till stor del finansieras med upplåning i utlandet. En förutsatt marginell
dämpning av den internationella räntenivån medför att räntenettot inte väntas
försämras i samma takt 1990.

Underskottet
i bytesbalansen beräknas uppgå till 10 miljarder kr. 1988 och fortsätta att
stiga till 14 miljarder kr. 1989 och 18 miljarder kr. 1990.

4 Arbetsmarknaden

Läget
på arbetsmarknaden har under 1988 fortsatt att förstärkas. Arbetslösheten har
successivt reducerats och låg under tredje kvartalet 1988 säsongrensat på 1,6%
att jämföra med 1,9% vid samma tid förra året. Samtidigt har bristen på
arbetskraft ytterligare accentuerats. Antalet obesatta vakanser vid
arbetsförmedlingarna har i år varit 13% fler än förra året. I
konjunkturinstitutets barometer från september uppgav 63% av industriföretagen
brist på yrkesutbildad arbetskraft, vilket var den högsta andelen sedan mitten
av 1970-talet.

Förstärkningen
av arbetsmarknadsläget har fått spridning till alla delar av landet och till
alla åldersgmpper. Arbetslöshetstalet har det senaste året minskat i samtliga
län och nedgången har varit störst i norra delarna av landet, där nivån på
arbetslösheten är högre än för landet i övrigt. Bland ungdomar i åldrarna 20 —
24 år, där arbetslösheten tidigare legat kvar på en förhållandevis hög nivå,
har arbetslösheten i år reducerats med närmare en procentenhet.

Sysselsättningen
har ökat mycket kraftigt. Under perioden januari — september i år var enligt
arbetskraftsundersökningarna i genomsnitt 65000 fler personer sysselsatta än
under samma period förra året. Därtill kommer att medelarbetstiden har stigit,
varför sysselsättningen mätt i timmar ökat i snabbare takt än antalet personer.
Den mycket kraftiga sysselsättningsuppgången i slutet av förra året beräknas
dock medföra att förändringen mellan genomsnitten för helåren 1987 och 1988
blir något mindre.

Det
senaste året är det sysselsättningen i den privata tjänstesektorn som

ökat mest såväl absolut som relativt. Detta gäller framför allt delbranschen

uppdragsverksamhet m.m., där sysselsättningen ökat med drygt 10%,

motsvarande nära 20000 personer; Däremot har den utomordentligt kraf

tiga sysselsättningsuppgången i byggsektorn förra året bromsats upp i år.

Tilltagande brist på utbildad arbetsk.aft och de restriktioner som införts

för byggverksamheten främst i storstadsområdena torde ha bidragit till

uppbromsningen. 22

Tabell
5 Arbetsmarknad

1

Prop. 1988/89:47

Tusental
personer i åldrarna 16-

-64 år

Bilaga 1

Nivå

Förändring från föregående år

1987

1986

1987

1988

1989

1990

Sysselsättning:
Jord- och skogsbruk Industri

Byggnadsverksamhet
Privata tjänster Kommunal verksamhet Statlig verksamhet

171 1013

278 1518 1 154

201

- 9

11

0 30

- 1

- 4

- 1 5 15 6 8 4

- 1

6

3

40 17

- 7

- 2

4

2

19

14

1

- 2

0

0

19 13

- 2

Totalt

4337

29

36

58

38

28

Arbetskraften

4421

23

22

46

34

32

Arbetslösa

84

- 8

-14

-12

- 4

4

Arbetslösa,
nivå

i procent av arbetskraften

■1,9

2,2

1,9

1,6

1,5

.1,6

Sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

40

-16

-14

-12

-10

0

Källor:
Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Kommunernas sysselsättning
har varit mer expansiv i år än under 1986 och 1987, medan antalet sysselsatta i
statlig förvaltning har minskat påtagligt. Sammantaget har sysselsättningen i
offentlig förvaltning under de tre senaste åren minskat som andel av den totala
sysselsättningen. Det registrerade antalet statligt sysselsatta påverkas under
1988 och 1989 av institutionella förändringar. När hänsyn tas till detta
beräknas den statliga sysselsättningen minska båda åren med 3 — 4000 personer.

I takt med att det
allmänna läget på arbetsmarknaden har förbättrats har omfattningen på de sysselsättningsskapande
åtgärderna inom arbetsmarknadspolitiken reducerats. I september 1988 var 10000
personer sysselsatta i beredskapsarbete, 8000 i ungdomslag och 4000 med hjälp
av rekryteringsstöd. Sammantaget var detta 12000 personer färre'än i september
förra året. Däremot har antalet elever i arbetsmarknadsutbildning ökat med 8
000 till 43 000 personer.

Arbetskraftsdeltagandet
har ökat markant mellan 1987 och 1988. Ungefar hälften av arbetskraftens
tillväxt beror på ökad förvärvsfrekvens. Detta gäller speciellt för ungdomar
respektive kvinnor i de äldre åldersgrupperna, d.v.s. de grupper där andelen
som är i arbetskraften är lägst. Totalt beräknas andelen som ingår i
arbetskraften av befolkningen i yrkesaktiv ålder stiga med drygt en halv
procentenhet till 84% 1988.

Det finns för närvarande
inga tecken på försvagning av arbetsmarknaden. Inflödet av nyanmälda lediga
platser låg i början av hösten avsevärt högre än i fjol och har i säsongrensade
tal fortsatt att öka under året. Detta talar för att sysselsättningstillväxten
kommer att fortsätta även under nästa år. Förändringen av det genomsnittliga
antalet sysselsätta 1989 beräknas emellertid bli mindre än under 1988 när ett
stort överhäng från 1987 drar upp årsgenomsnittet. Arbetskraftsdeltagandet
beräknas öka

23

även
1989 och 1990, dock inte lika mycket som i år. Hänsyn har tagits till Prop.
1988/89:47 de förslag till åtgärder som föreslås i denna proposition för att
underlätta Bilaga 1 ett ökat utbud av arbetskraft.

Den
svagare produktionstillväxten 1989 och 1990 väntas ge utslag i en avmattning av
sysselsättningstillväxten mot slutet av 1989 och under 1990. Vad beträflfar
byggsektorn väntas de dämpande åtgärder som nu vidtas dämpa
sysselsättningsökningen först under 1990.

5 Löner och priser

En
preliminär uppskattning av utfallet från årets avtalsrörelse ger vid handen en
genomsnittlig avtalsmässig löneökning på drygt 4% mellan helåren 1987 och 1988.
Löneglidningen uppskattas tiU drygt 3% 1988, dvs. ungefär lika mycket som
löneglidningen 1987. Sammantaget ger denna bedömning en total genomsnittlig
timlöneökning på 7,5 % mellan 1987 och 1988.

Tabell 6 Timlön för samtliga löntagare

Årlig
procentuell förändring

_____________ 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Avtal 4,7 5,7 4,2 6,2 3,6 4,1

Löneglidning 1,4 2,4 3,2 2,1 3,5 3,4

Timförtjänst 6,1 8,1 7,4 8,3 7,1 7,5

Anm.: Uppgifterna baserar sig på lönesummestatistik.

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

Eftersom
löneavtal inte har slutits för 1989 och framåt på hela arbetsmarknaden saknas
underlag för egentliga prognoser av löneutvecklingen de kommande två åren.

Arbetsmarknadsläget
bedöms vara fortsatt starkt både 1989 och 1990. En marginell försvagning kan
dock uppstå 1990. För vissa sektorer av arbetsmarknaden, bl.a. för
kommunsektorn, har avtal slutits för både 1988 och 1989. Vidare finns s. k.
överhäng från de avtalsområden som har ettårsavtal, dvs. kostnadseffekter som
uppkommer 1989 till följd av att löneökningar från 1988 års avtal lagts ut sent
under året.

Prognoserna
rörande den svenska ekonomins utveckling de närmaste åren utgår mot denna bakgmnd
från en teknisk framskrivning av löneutvecklingen. Timlöneökningen antas uppgå
till 7% per år 1989 och 1990.

Hittills
i år (t. o. m. september) har konsumentprisindex (KPI) stigit med 5,0%.
Inflationstakten beräknad som förändringen i KPI under de senaste 12 månaderna
uppgår tiU 5,9%. De bedömningar som nu kan göras tyder på en ökning av KPI med
1,3% under årets resterande månader. Således beräknas KPI stiga med 6,3% under
loppet av 1988. Detta ger en ökning av KPI med 5,8 % mdlan hdåren 1987 och
1988.

24

Tabell
7 Konsumentpriser

i

Prop. 1988/89:47

Artig
procentuell förändring och bidrag därtill

Bilaga 1

1985

1986

1987

1988

1989

1990

KPI dec.-dec.

5,8

3,2

4,9

6,3

5,9

5,7

Därav
hänförs till:

Importpriser

0,0

-1,3

0,7 1

0,8

0,7

0,7

Jordbrukspriser

0,5

0,3

0,5

0,5

0,5

0,4

Bostäder

1,5

0,7

1,2

1,7

1,4

1,4

Indirekta skatter

0,2

0,2

0,6

0,9

0,1

0,0

Diverse taxor

0,3

0,5

OA

0,4

0,5

0,5

Övriga inhemska kostnader 3,3

2,8

1,5

2,0

2,7

2,7

KPI
årsgenomsnitt

7,4

4,2

4,2

5,8

6,0

5,8

Implicitprisindex

6,9

4,9

5,0

6,0

5,9

5,9

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

I december 1987 ersattes
det allmänna prisstoppet, som gällde fr.o.m. januari 1987, av en skyldighet att
förhandsanmäla prishöjningar till statens pris- och konkurrensverk (SPK, f d.
statens pris- och kartellnämnd). 1 april 1988 beslutade regeringen att fr. o. m.
maj 1988 begränsa den aUmänna skyldigheten att förhandsanmäla prishöjningar
till att omfatta vam-och tjänsteområden motsvarande ca hälften av den privata
konsumtionen. Enligt regeringsbeslut ijuni 1988 upphävdes
förhandsanmälningsskyldigheten fr. o. m. juU 1988, med undantag för
byggnadsmaterial. Prisstoppet och dess avveckling försköt prishöjningarna från
första halvåret 1987 till hösten 1987 och de första månaderna 1988. Det
medförde att inflationstakten mätt som prisökningen över de senaste 12
månaderna steg under våren och sommaren 1988 för att åter sjunka i början av
hösten 1988.

Prisutvecklingen
för livsmedel har hittills under 1988 legat marginellt under den genomsnittliga
konsumentprisutvecklingen. Prisökningarna för resor och transporter samt
kostnadsökningarna för hyreslägenheter och egnahem har varit större än den
allmänna konsumentprisuppgången. Prisstegringarna på kläder och skor har
däremot varit betydligt lägre än de genomsnittliga.

För
1989 och 1990 har prisutvecklingen bedömts utifrån prognoser och antaganden om
arbetskraftskostnader, produktivitetsutveckling, importpriser m. m.

Timlöneökningen
antas, som tidigare nämnts, vara 7 % per år både 1989 och 1990. För 1989
tillkommer dessutom en höjning av ATP-avgiften med 0,4 procentenheter. På kort
sikt slår utvecklingen av lönekostnaderna främst igenom i posten övriga
inhemska kostnader m. m. På längre sikt påverkar utvecklingen av lönerna även
den kostnadsutveckling som ligger till grund för prisutvecklingen avseende
bostadspriser, jordbmkspriser samt diverse taxor.

Utvecklingen
av importpriserna för prognosåren förväntas vara måttlig. Den åriiga ökningen
beräknas uppgå till 3,5-4,0%. Hänsyn har tagits tiU de åtgärder som aviserats
för att öka konkurrensen inom jordbrukssektorn. Stegringen av jordbrukspriserna
1989 förväntas bli av samma storleksordning som under 1988 för att sedan bli
något lägre 1990. För posten

25

bostäder
ligger i prognosen en antagen hyresutveckling om 7% per år för Prop.
1988/89:47 1989 och 1990. Kostnadsutvecklingen för egnahem förväntas bli
något Bilaga 1 lägre. Prisutvecklingen på posten diverse taxor påverkas
främst av den antagna lönekostnadsutvecklingen 1989 och 1990.

Några
höjningar av indirekta skatter är inte aviserade för 1989 och har inte
inkluderats i prognoserna. En liten höjning uppstår ändå, beräknings-tekniskt, till
följd av ändrade bilaccisregler fr. o. m. 1989 års bilmodeller.

Under
loppet av 1989 och 1990 bedöms inflationen uppgå till knappt 6% per år. Även
beräknat som årsgenomsnitt bedöms prisökningarna bli av samma storleksordning.

6 Hushållens ekonomi och privat konsumtion

Den
privata konsumtionen ökade 1986 och 1987 med drygt 4% per år. Konsumtionen
ökade mer än hushållsinkomsterna, vilket medförde att sparkvoten föll med
ungefär 2 procentenheter per år till —2,5% 1987. Bättre möjligheter att låna
pengar, stigande förmögenheter och optimism rörande den framtida
inkomstutvecklingen bidrog till minskningen av sparkvoten.

I
år har den privata konsumtionens ökningstakt bromsats upp. Detaljhandelns
omsättning har de första nio månaderna i år ökat volymmässigt med ca I,5%jämfört
med motsvarande period i fjol. Både 1986 och 1987 ökade omsättningen med 4,5%.
När det gäller omsättningen av sällanköpsvaror har ökningstakten gått ned från
8 — 9 % per år 1986 och 1987 till 3,5% hittills under 1988. Andra delar av den
privata konsumtionen som utlandsresor och bilinköp har däremot fortsatt att öka
starkt. För helåret 1988 förutses en konsumtionsökning med 2,7%, vilket är
något mindre än vad som beräknades i den reviderade nationalbudgeten.

Tabell 8 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion
och sparande

Miljarder
kr.

Föränd

ring, %

1987

1988

1989

1990

1988

1989

1990

Löpande
priser

Löner

437,4

480,3

520,6

561,8

9,8

8,4

7,9

Inkomstöverföringar

200,4

226,1

252,3

276,5

12,8

11,6

9,6

Övriga
inkomster, netto

.105,3

111,0

119,1

127,0

5,4

7,3

6,7

Direkta
skatter.

avgifter
m.m.

230,7

260,4

284,1

310,9

12,9

9,1

9,4

Disponibel
inkomst

512,4

557,0

607,9

654,4

8,7

9,1

7,7

Privat
konsumtion ''

525,0

571,6

616,8

663,2

8,9

7,9

7,5

1980
års priser

Disponibel
inkomst

295,3

302,8

312,0

317,1

2,5

3,0

1,6

Privat
konsumtion

302,5

310,7

316,6

321,4

2,7

1,9

1,5

Sparkvot,
nivå i %

-2,5

-2,6

-1,5

-1,4

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och
finansdepartementet.

26

Hushållens
realt disponibla inkomster beräknas öka med 2,5% 1988. Prop. 1988/89:47
Prognoserna över inkomster och konsumtion innebär att sparkvoten blir i
Bilaga 1 stort sett oförändrad i år jämfört med i fjol och att de' senaste
årens nedgång av sparkvoten således skulle ha brutits.

År
1989 beräknas de realt disponibla inkomsterna öka med 3%. Vid beräkningarna har
förutsatts att den statliga inkomstskatten sänks med 3 procentenheter 1989.
Vidare har hänsyn tagits till att basbeloppet höjs med 600 kr. extra den I
januari 1989 och till den föreslagna förbättringen av föräldraförsäkringen.
Dessa förändringar bidrar till den starka ökningen av inkomstöverföringarna
från den oflfentliga sektom till hushållen. För 1990 väntas en fortsatt ökning
av de realt disponibla inkomsterna, dock i lägre takt än 1988 och 1989.
Inkomstskatten 1990 har antagits bli justerad genom en indexuppräkning av
inkomstgränserna i den statliga skatteskalan.

Den
nedgång i ökningstakten av den privata konsumtionen som nu äger rum väntas
fortsätta 1989 och 1990. Bl.a. fömtses en minskning av hushållens bilinköp
från 1988 års rekordhöga nivå. Enbart detta omslag från en ökning till en
minskning av bilinköpen väntas dra ned den privata konsumtionens ökningstakt
med nästan 1 procentenhet.

Mot
denna bakgmnd beräknas den privata konsumtionen öka med 1,9% 1989 och 1,5%
1990. Det bör dock framhållas att konsumtionsökningen kan bli betydligt
starkare än de nuvarande beräkningarna ger vid handen. Om den väntade
omsvängningen i bilinköpen uteblir kommer konsumtionsökningen 1989 sannolikt
att bli högre. Prognoserna medför att sparkvoten förbättras med drygt 1
procentenhet meUan 1988 och 1990. Trots den fömtsedda uppgången i sparandet är sparkvoten
fortfarande negativ 1990.

7 Investeringar

År
1987 karaktäriserades av en kraftig ökning av de totala bmttoinvesteringarna
efter stagnationen 1986. Tillväxten på 6,6% är ett av de högsta tillväxttal som
noterats för investeringarna. Det var kombinationen av en god
investeringskonjunktur i näringslivet och ett ökat bostadsbyggande som förklarade
den starka tillväxten av investeringsvolymen.

Expansionen
har fortsatt under 1988 och ser nu ut att bli större än vad som förväntades i
den reviderade nationalbudgeten i april. Prognosen är att investeringsvolymen i
år kommer att vara drygt 5 1/2 % större än 1987. Upprevideringen från
bedömningen i våras avser samtliga delsektorer.

Industrins
maskininvesteringar beräknas i år fortsätta att öka i samma

snabba takt som förra året eller med drygt 13%, medan industrins bygg

nadsinvesteringar bromsas upp markant. 1 likhet med förra året står basin

dustrin och transportmedelsindustrin för en stor dd av investeringsupp

gången. Även de delar av industrin som berörs av den höga efterfrågan i

byggsektorn ökar sin investeringsaktivitet. För hela näringslivet beräknas

byggnadsinvesteringarna i år öka med 2,5%, jämfört med 5% förra året,

medan motsvarande tillväxttal för maskininvesteringarna är 6% respekti- 27

ve
7%. Under 1988 dras näringslivets byggnadsinvesteringar ned av det Prop.
1988/89:47 mycket ansträngda läget på byggmarknaden och av de åtgärder som
vidta- Bilaga 1 gits, speciellt i storstäderna, för att minska
överhettningstendenserna och bereda utrymme för ett ökat bostadsbyggande.

Bedömningen
av näringslivets investeringar 1989 baseras främst på de investeringsplaner för
nästa år som företagen angav i statistiska centralbyråns investeringsenkät i
maj. Med hänsyn tagen till att planerna i maj regelmässigt ligger väsentligt
under det slutliga utfallet tyder enkätsvaren på att investeringarna fortsätter
att öka även nästa år, men i en långsammare takt. För industrins dd innebär
prognosen en fortsatt tillväxt av maskininvesteringarna med 6%, medan
byggnadsinvesteringarna minskar i volym. Det övriga näringslivets
byggnadsinvesteringar väntas däremot ligga kvar på samma nivå som under 1988.

Tabell 9 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder

kr.

löpande

priser

1987

Ärlig procentuell förändring, 1980 års priser

1986

1987

1988 1989

1990

Näringslivet Industri Övrigt näringsliv

125,2 35,2 90,0

- 0,2

- 2,9

0,8

6,7

13,6

4,2

4,7

11,0

2,3

2,1 4,0

1,2

1,3 2,0 1,0

Bostäder Nybyggnad Ombyggnad

42,3 19,8 22,5

- 3,2

-12,8

4,5

11,4

26,3

1,4

7,2 39,2 -19,4 -

0,3

20,0

-28,0

1,3

6,0

-10,0

Offentliga
myndigheter

23,0

- 0,8

-1,5

7,4

6,8

1,3

Totalt

190,1

- 1,0

6,6

5,6

2,3

1,3

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

Utvecklingen
1990 är mer svårbedömd. Den lägre tillväxten i ekonomin talar för en svagare
investeringsutveckling i näringslivet. I samma riktning verkar de i jämförelse
med omvärlden fortsatt höga lönekostnadsökningarna. Det finns emellertid även
flera faktorer som verkar i motsatt riktning, bl. a. det mycket höga
kapacitetsutnyttjandet, den relativt goda lönsamheten under flera år i följd
samt att flera investeringsprojekt på gmnd av överhettningen på byggmarknaden
och restriktionema i främst storstadsområdena fått skjutas på framtiden.
Prognosen innebär att näringslivets investeringar ökar något även 1990. Vid
bedömningen av näringslivets byggnadsinvesteringar 1989 och 1990 har hänsyn
tagits till de åtgärder som nu föreslås för att ytterligare begränsa annat
byggande än bostäder.

Bostadsbyggandet
har under 1988 fortsatt att expandera. Under första

halvåret påbörjades ca 23000 lägenheter, vilket var 40 % fler än under

samma period förra året. För helåret 1988 beräknas 50000 lägenheter

påbörjas, vilket kan jämföras med knappt 40000 1987 och drygt 30000

1986. Denna kraftiga uppgång i bostadsbyggandet har påskyndats av de

åtgärder som vidtagits för att öka utrymmet för bostadsbyggande i stor

stadsområdena, bl. a. rambegränsning av annat byggande än bostäder och 28

ramar
för lån till ombyggnad av bostäder. Även i övriga delar av landet har Prop.
1988/89:47 åtgärder vidtagits som verkar i samma riktning. Till skillnad från situatio-
Bilaga 1 nen under 1987 har i år begränsningarna av ombyggnader av bostäder
fått visst genomslag, vilket beräknas resultera i en reduktion av ombyggnadsvolymen.
De totala bostadsinvesteringama ökar därför inte i samma höga takt som 1987,
trots en högre tiUväxt av nybyggnadsinvesteringarna.

Plan-
och bostadsverkets enkäter bland kommunerna visar att det finns mycket
expansiva planer för bostadsbyggandet det närmaste året. Prognosen för 1989
och 1990 är att påbörjandet av nya lägenheter ligger kvar på samma höga nivå
som under 1988, vilket medför att investeringsvolymen fortsätter att öka men i
långsammare takt. Ombyggnadsverksamheten väntas bli kraftigt reducerad nästa år
och minska påtagligt även 1990, som en följd av att rambegränsningarna för de
statliga ombyggnadslånen ytterligare skärps i storstadsområdena och vidgas
till att gälla även övriga landet.

De
oflfentliga myndigheternas investeringar väntas öka i år och nästa år efter att
ha minskat sju år i följd. Förändringstalet påverkas båda åren av att delar av SJ:s
investeringar flyttas från aflfärsverkssektom (som räknas som en dd av näringslivet)
till myndighetssektom; detta genom bildandet av statens banverk. Även frånräknat
denna eflfekt ökar emellertid de oflfentliga myndigheternas investeringar,
vilket till viss del kan förklaras av ökade kommunala följdinvesteringar i
samband med uppgången av bostadsbyggandet.

Lagren
beräknas minska med drygt 2 miljarder kr. 1988 (1980 års priser). Hela lagemeddragningen
kan hänföras tiU en minskning av råolje-och bränslelagren. Under 1989 fömtses
en viss fortsatt neddragning av oljelagren. I övrigt torde den lägre
efterfrågan medföra en viss lagempp-byggnad inom industrin såväl 1989 som 1990.
För samtliga år under prognosperioden innebär det att lageromslagen lämnar
positiva bidrag tiU den inhemska efterfrågeökningen.

8 Offentlig sektor

Den
oflfentliga sektorns finansiella sparande blev 1987 positivt efter att ha varit
negativt sedan 1978. År 1988 beräknas det finansiella sparandet uppgå till ca
35 miljarder kr. Det är en minskning jämfört med 1987, men om engångsskatten på
försäkringsbolagens förmögenheter exkluderas är det en förbättring med ca 10
miljarder kr.

År
1989 väntas det finansiella sparandet sjunka med ca 4 miljarder kr. och 1990
med ytteriigare 6-7 miljarder kr. I beräkningama har förutsatts att den
statliga inkomstskatten sänks med 3 procentenheter 1989 och indexjusteras 1990.

Skattekvoten, dvs. de oflfentliga
skatterna och avgifterna som andel av

BNP, beräknas bli i stort sett oförändrad både 1989 och 1990. Inkomst

skattesänkningen 1989 motverkas dels av att transfereringarna till hushål

len ökar starkt och därmed skatteintäkterna, dels av vissa skattehöjningar.

ATP-avgiften höjs med 0,4 procentenheter och basen för värdepappers- 29

Tabell
10 Den offentliga sektorns

;
inkomster och utgifter

Prop. 1988/89:47

Löpand

le
priser

Förändring,
%

Bilaga 1

1987

1988

1989

1990

1988

1989

1990

Miljarder
kr.

Inkomster
666,3

Skatter 418,3 Socialförsäkringsavgifter
137,3 Övriga inkomster 110,7

711,2

458,2

157,1

95,8

766,0

492,7 172,7 100,6

820,0

528,3 186,8 104,9

.6,7

9,5 14,5
-13,5 .

7,7 7,5 9,9 5,0

7,0

7,2 8,2 4,2

Utgifter

Transfereringar
till

hushåll
Ränteutgifter Övriga transfereringar Konsumtion Investeringar'

624,9

200,4 66,4 59,1

271,7 '27,2

676,1

226,1 62.8 64,6

292,0 30,6

735,1

252,3 64,8 66,9

316,7 34,4

795,5

276,5
70,6 70,1

341,2
36,9

8,2

12,8

- 5,3

9,2

7,4

12,2

8,7

11,6 3,2 3,5 8,5

12,4

8,2

9,6 9,0

4,9 7,7 7,3

Finansiellt
sparande

därav
stat

socialförsäkring
kommuner

41,4

17,5 26,4

-2,5

35,1

16,4 28,4 -9,7

30,9

13,2

27,8

-10,1

24,5

1,4 26,1
-3,0

Procent
av BNP

Skatter och avgifter Utgifter Finansiellt sparande

55,1

62,0

4,1

55,9

61,4

3,2

55,8

61,7

2,6

55,9

62,2

1,9

' I investeringar ingår investeringar i personalbostäder,
lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.

Källor:
Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

skatten
breddas. Vidare får vissa skattehöjningar som skedde under 1988 (bensin, olja,
sprit, tobak) full årseflfekt först 1989.

Förbättringen av de
sociala förmånerna som pensionerna, föräldraförsäkringen samt
arbetslöshetsunderstödet bidrar till den relativt kraftiga ökningen av
transfereringarna till hushåll 1989, liksom de ökande utgifterna inom sjuk-
och arbetsskadeförsäkringarna. Utgiftskvoten (den oflfentliga sektorns
utgifter i procent av BNP) ökar 1989 efter att ha sjunkit sedan 1983. En
ytterligare ökning av utgiftskvoten väntas 1990 huvudsakligen p.g.a. att
räntorna på statsskulden åter stiger efter en tillfällig nedgång 1988 och 1989.
Nedgången dessa år är en följd av omläggningen i redovisningen av räntor på
statsskuldsväxlar.

Statens finansiella
sparande väntas uppgå till drygt 16 miljarder kr 1988. Det är betydligt mer än
vad som beräknades i den reviderade nationalbudgeten. Det beror framför aUt på
att skatteunderlaget ökar mer än enligt bedömningen i våras. År 1989 väntas en
mindre nedgång av det finansiella sparandet. En kraftigare försämring beräknas
uppstå 1990 som följd av stigande ränteutgifter och en kraftig ökning av
utbetalningarna av kommunalskattemedel. Socialförsäkringssektorns finansiella
sparande beräknas ligga kvar på nivån ca 28 miljarder kr. 1989, men minska
något 1990.

Kommunernas finansiella
sparande har sedan 1985 varit negativt. År 1988 beräknas underskottet bli ca 10
miljarder kr. För 1989 har kalkylerats med en skattehöjning på 13 öre per
skattekrona. Trots detta väntas under-

30

skottet i det finansiella
sparandet vara ungefär oförändrat mellan 1988 och Prop. 1988/89:47 1989. År
1990 förbättras den kommunala ekonomin pga. den starka ök- Bilaga 1 ningen av
utbetalningar av kommunalskattemedel.

Den
kommunala konsumtionen beräknas öka med 1 1/2 — 2% per år i volym 1988 och
1989. Det är en markant stegring av ökningstakten jämfört med under 1986 och
1987. År 1990 antas konsumtionen stiga med 1,5%. För den statliga konsumtionen
väntas en fortsatt svag utveckling under prognosperioden. I samband med att
statens banverk blir en statlig myndighet (och därmed i nationalräkenskaperna
överförs från näringslivet till den oflfentliga sektorn) uppstår en tillfällig
ökning av den statliga konsumtionen.

31

Jordbruksdepartementet Prop. 1988/89:47

Bilaga
2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20oktober 1988

Föredragande:
statsrådet Hellström

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m. m.

1 Inledning

Riksdagen
fastställde år 1985 riktlinjer för en samlad livsmedelspolitik (prop.
1984/85:166, JoU 33, rskr. 393). Huvudmålet för livsmedelspolitiken är enligt
riksdagsbeslutet att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid
som under avspärrning och krig. Ur detta försörjningsmål härleds produktionsmål
för viktigare produktionsgrenar inom jordbmket. SomlikstäUda delmål under
huvudmålet gäller vidare att konsumenterna får tillgång till livsmedel av god
kvalitet till rimliga priser och att jordbmkarna får en med andra jämförbara gmpper
likvärdig standard. Verksamheten i livsmedelskedjans alla led bör bedrivas såeffektivt
och rationellt som möjligt samtidigt som andra viktiga samhälleliga krav
beaktas. Jordbmket och livsmedelsproduktionen måste således liksom all annan
verksamhet ta hänsyn till kravet på en god miljö och till behovet av en långsiktig
och planerad hushållning med våra naturresurser. Konsumenterna måste vidare
kunna lita på att de produktionsmetoder som används inte innebär några risker
för livsmedlens kvalitet eller för människors hälsa. För att främja en god
regional balans och med hänsyn till den betydelse som jordbmket har för
sysselsättningen i bygder där det råder brist på andra arbetstillfällen, bör jordbmket
liksom hittiUs bedrivas i hela landet. Detta ger också en god
försörjningsberedskap. Enligt riksdagsbeslutet kommer familjejordbmket även i
framtiden att vara den dominerande företagsformen i jordbmket.

Det
livsmeddspolitiska beslutet år 1985 kan således sägas innehålla följande mål,
nämligen ett försörjningsmål eller beredskapsmål, ett konsumentmål, ett
inkomstmål, ett regionalpolitiskt mål samt ett miljö- och resursmål.

I
det följande behandlas de olika målen och diskuteras graden av måluppfyllelse
samt i vad mån det främsta medlet, nämligen prisstödet eller jordbmksprisregleringen,
medverkat till att uppfylla dessa mål. Dessutom redovisar jag vissa samhäUsekonomiska
aspekter på den nuvarande livsmedelspolitiken.

32

2 Livsmedelspolitikens mål Prop. 1988/89:47

Bilaga 2 2.1 Beredskapsmålet

För
att Sverige skall kunna fullfölja sin utrikespolitiska linje under kriser och
krig är det av stor betydelse att vi inom landet har sådana tillgångar av förnödenheter
och en sådan produktionskapacitet att den nödvändiga försörjningen kan
upprätthållas. Huvudmålet för livsmedelspolitiken är därför enligt det
livsmedelspolitiska beslutet år 1985 att trygga vår livsmedelsförsörjning
såväl i fred som under avspärrning och krig.

Inriktningen
av det ekonomiska försvaret och därmed av livsmedelsberedskapen, som gäUde vid
tiden för detta livsmedelspolitiska beslut, var 1982 års försvarsbeslut, som bl.a.
innebar att minimibehovet av livsmedel måste kunna tillgodoses med hög säkerhet
även i långvariga försörjningskriser. Detta var också innebörden av vad som
beslutades i fråga om försörjningen av livsmedel år 1985. Vidare betonades
vikten av en geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion samt
betydelsen av att vi kan trygga vår försörjning med produktionsmedel i en kris.
Beredskapsmålet togs därefter som en utgångspunkt för produktionsmålet i jordbmket.
Resurserna i jordbmket borde därförenligt riksdagsbeslutet i stort sett
överensstämma med vad som behövs för vår fredstida konsumtion, vår
livsmedelsberedskap enligt 1982 års försvarsbeslut och för de utfästelser som
Sverige gjort i det internationella samarbetet mot världssvälten. Enligt de
beräkningar som gjordes inom 1983 års livsmedelskommitté skulle en areal av 2,6
milj. ha åker vara tillräcklig från beredskapssynpunkt, jämfört med de 2,9
milj. ha som i dag bmkas.

Enligt
1987 års försvarsbeslut skall totalförsvaret ha en uthållighet som är
betryggande i förhållande till krigs/neutralitetsskedets planeringsmäs-sigt
uppskattade varaktighet. De nya planeringsantagandena beträffande kriser och
krigs varaktighet och karaktär innebar en inte oväsentlig förändring jämfört
med de fömtsättningar som dittills gällt för livsmedelsberedskapen, bl.a.
borde en mer omfattande utrikeshandeUigga till grund för planeringen. Som ett
resultat av 1987 års försvarsbeslut pågår utförsäljning av samtliga
beredskapslager av handelsgödselmedel, medan lagren av livsmedel byggs ut i
viss omfattning. Den regionala försörjningsförmågan i krig skall ägnas ökad
uppmärksamhet.

1987
års försvarsbeslut och dess betydelse för beredskapsmålet i livsmedelspolitiken
har inte närmare analyserats.

Diskussionen
av beredskapsmålet har bl. a. gällt hur man, med beaktande både av kravet på
tryggad livsmedelsförsörjning och de kostnader som är förknippade med olika
beredskapsåtgärder framför allt på försvars- och jordbrukspolitikens områden,
på bästa sätt skaU uppnå detta mål. Som nyss nämnts är beredskapsrriålet en av
utgångspunkterna för produktionsmålet i jordbmket och därmed för de kostnader
och den nytta som jordbrukspolitiken för med sig. Avvägningen meUan att
upprätthålla produktionskapacitet och att beredskapslagra livsmedel och
insatsvaror har diskuterats, liksom riskerna med en allt mer specialiserad och
intensiv pro-

33

3 Riksdagen 1988/89. 1 samt. Nr 47

duktion med bl. a. ökat insatsvamberoende
och omställningsproblem som Prop. 1988/89:47

följd. Bilaga 2

1
en nyligen publicerad FOA-rapport har en optimal beredskapspolitik diskuterats.
Ett resultat av rapportens beräkningar är att, med hänsyn till kostnaderna för
att hålla olönsam åkerareal i drift, en större användning av kvävegödsel än vad
som hittills antagits i kristid är optimal och att behovet av åkerareal för
livsmedelsberedskapen endast är omkring 2 milj. ha.

2.2 Konsumentmålet

Konsumentmålet
innebär att konsumenterna skall få tillgång till livsmedel av god kvalitet och
till rimliga priser.

Priserna
på livsmedel har sedan år 1970 ökat mer än på övriga varor och tjänster i
Sverige. Speciellt stor är skillnaden under 1980-taIet (1980-1986). Detta kan
delvis förklaras av att livsmeddssubventionema har minskat under 1980-taIet. Livsmeddsprisema
ökade dock mer än totala konsumentprisindex (KPI) även under 1970-taIet, trots
att införandet av livsmeddssubventionema då dämpade livsmedelsprisemas ökning.

Även
i många andra OECD-länder har livsmeddsprisema ökat mer än KPI. Under 1970-taIet
gällde detta relativt många länder, för att under 1980-taIet gälla förhåUandevis
få. Under 1980-talet avviker Sveriges utveckling markant från övriga OECD med
en realprisökning på livsmedel med 16%. Totalt för perioden 1970-1986 har
livsmedlen realt sett stigit i pris med 19 %, vilket är mer än i något annat OECD-Iand.

Mervärdeskatten
utgör i dag 19 % av priserna på livsmedel liksom på de flesta andra produkter.
Momssatsen har inte höjts sedan år 1980, varför momsen inte har påverkat
utvecklingen under 1980-taIet. Under 1970-taIet däremot höjdes momssatsen
relativt kraftigt. Eftersom vissa varor och tjänster i KPI inte är momsbdagda,
eller har reducerad moms, kan momshöjningen ha höjt relativprisutvecklingen på
livsmedel under 1970-taIet.

Parallellt
med livsmedelsprisemas snabba ökning har kvaliteten på livsmedel alltmer
ifrågasatts. Den objektiva kvaliteten på svenska livsmedel är enligt olika
utredningar god. Emellertid har stora brister i framför allt redligheten
uppdagats på senare tid. Redlighet innebär att livsmedlen motsvarar de krav på
t. ex. sammansättning och märkning som lagen föreskriver. Större krav måste
ställas på företagen, samtidigt som samhällets kontroll måste förbättras.

Jag
har för avsikt att senare föreslå regeringen att lägga fram ett förslag om en
effektivare livsmedelskontroll.

Frågor
mnt konsumentmålet har belysts av 1986 års livsmedelsutredning (LMU) i dess
betänkande (SOU 1987:44) Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet.

Utredningen
konstaterar att det är svårt att utpeka någon enskild faktor

som avgörande orsak till livsmedelsprisernas utveckling sedan år 1970.

Utredningen betonar emellertid betydelsen av att jordbmksprisregleringen

i kombination med Sveriges geografiska fömtsättningar i hög grad skyddar

den svenska livsmedelsmarknaden från internationell konkurrens. Detta, i 34

förening med
stordriftsfördelar inom administration och distribution, har Prop.
1988/89:47 lett till en relativt hög grad av marknadskoncentration inom såväl
tillverk- Bilaga 2 ningsindustrin söm partihandeln. Det faktum att jordbmksprisregleringen
lett till en kostnadsanpassad snarare än en marknadsanpassad prissättning är
enligt utredningen ytterligare en del av förklaringen tiU den jämförelsevis
snabba ökningstakten.

Utredningen
pekar på flera funktioner av regleringen som kan verka prisdrivande. Enligt
utredningen påverkar jordbmksprisregleringen dels konkurrensfömtsättningarna,
dels prissättningsbeteendet på såväl livsmedel som jordbmkets
produktionsmedel. Genom regleringen skuUe företagen i livsmedelskedjan betrakta
prisema på jordbmksprodukter som opåverkbara. För produktionsmedlen skulle en
okänslighet i prissättningen kunna bli fallet genom den betydelse produktionsmeddsprisindex
(PM-index) tillmäts i jordbmksprisöverläggningama.

Livsmedelsutredningens
analys betonar alltså den betydelse prisregleringen har eller kan ha för
prisutvecklingen även i andra hänseenden än den ersättning som kommer bmkarna
eller livsmedelsindustrin inom regleringen till dd. Detta är väsentliga
aspekter på det instmment som är det viktigaste medlet att uppnå de av
riksdagen fastställda målen för Hvsme-ddspolitiken.

2.3 Inkomstmålet

Inkomstmålet
syftar till att jordbmkarna skall få en med jämförbara gmpper likvärdig
standard. Inkomstmålet skall i första hand avse heltids-sysselsatta vid rationeUt
drivna jordbmksföretag. En jämnare inkomstfördelning mdlan olika kategorier jordbmkare
skaU främjas. Vid inkomstjämförelser skall hänsyn tas till att jordbmket skall
bära kostnaderna för en produktion utöver den samhäUsekonomiskt motiverade.

Inkomstmålet
är ett medel för att uppnå försörjningsmålet, men det är även ett mål i sig, jämstäUt
med konsumentmålet, vilket geijordbmksnä-ringen en unik ställning.

Det
huvudsakliga medlet för att påverka inkomstförhållandena är prisstödet. Ett
stöd via priset på jordbmksprodukter är emeUertidett tmbbigt medel för att
påverka inkomsterna bl. a. eftersom jordbmkamas inkomster till stor dd härrör
från andra inkomstkällor än jordbmket. Vidare reduceras prisstödets effekter på
nettoinkomstema genom att det skall täcka även kostnaderna i produktionen och
därigenom kapitaliseras i markpriser och priserna på andra insatsvaror. Detta
leder till ytterligare kostnadsökningar.

Även
samhällets stöd till rationaliseringar är ett medel för att påverka såväl
inkomstmålet som konsumentmålet, som tidigare benämndes eflfek-tivitetsmålet.
Produktiviteten i jordbmket har sedan år 1970 ökat mer än i näringslivet i
övrigt.

Det
är förknippat med många problem att söka jämföra jordbmkamas

och andra gmppers standard och betydande arbete läggs ned på detta.

Undersökningar av inkomstsituationen inom jordbmket görs på såväl

individ-, företags- som sektornivå. Vidareundersöks levnadsstandarden 35

för
olika gmpper. Resultatet är att inkomstsituationen i jordbmket uppvi- Prop.
1988/89:47

sar en splittrad bild. Bilaga 2

Statens
jordbmksnämnds sammanfattande bedömning av inkomstmålet är att det, trots det
omfattande arbete som lagts ned på inkomstjämförelser, inte är möjligt att
exakt definiera eller statistiskt fastställa om inkomstmålet har uppfyllts.

Inkomstmålet,
som medel, syftar till att påverka resursinsatsen, främst av arbetskraft, så
att försörjningsmålet kan nås. I denna mening är inkomstmålet uppfyllt,
eftersom resursinsatserna vida överstiger vad försörjningsmålet kräver.

2.4 Det regionalpolitiska målet

Riksdagens
beslut från år 1985 om livsmedelspolitiken innebär bl. a. att de speciella
förhållandena i norra Sverige skall särskilt beaktas vid utformningen av jordbmkspolitiken.
Det finns enligt beslutet flera skäl för en geografiskt väl diflPerentierad jordbmksproduktion
av i stort sett oförändrad storlek i norra Sverige. Med hänsyn bl. a. till jordbmkets
stora betydelse för befolkning, sysselsättning, service och miljö men även
från beredskapssynpunkt är det angeläget att behålla ett regionalpolitiskt
motiverat stöd till näringen i denna dd av landet. Däremot är det enligt
riksdagsbeslutet inte möjligt att fömärvarande ha som mål att ytterligare öka
jordbruksproduktionen i norra Sverige. Det är inte heller enligt riksdagsbeslutet
möjligt att med hänsyn till den fortsatta rationalisering som sker i jordbruket,
garantera att en viss resursmängd behålls inom jordbmket i detta område.

Stödet
till jordbruket i norra Sverige utgår främst som prisstöd och
rationaliseringsstöd. Prisstödet skall enligt riksdagsbeslut justeras med hänsyn
till kostnadsutvecklingen och en närmare översyn skall genomföras vart tredje
år. Statens jordbmksnämnd harfått i uppdrag att göra en sådan översyn inför den
I juli 1989 där bl.a. stödets eflfekter på omfattning och lokalisering av
produktion och sysselsättning skall tas upp. Översynen skall redovisas senast
den 1 december 1988.

Våren
1987 beslutade riksdagen om ett särskilt åtgärdsprogram förjordbruket i norra
Sverige. Sysselsättningen sätts där i centmm och en rad insatser har gjorts för
att stödja tillkomsten av kombinationsföretag, där jordbruk ingår som en del.
Totalt 200 milj. kr. har stäUts till program-, mets förfogande under en
treårsperiod, vilka bl. a. används som stöd för investeringar, utbildning och
rådgivning samt forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Diskussionen
om det regionalpolitiska målet har främst gällt hur det

generella prisstödet verkar från regionalpolitisk synpunkt. Beräkningar av

bl. a. jordbruksnämnden visar att stödet, som en följd av jordbmksarea-

lens lokalisering, avkastningsförhållanden samt produktionsinriktning, tiU

ca 90% hamnar i södra och mellersta Sverige. Det generella prisstödet

kommer därför i konflikt med bl. a. det regionalpolitiska rnålet och är inte

ett eflfektivt medel för att nå regionalpolitiska mål. Olika former av selek- 36

tiva
stöd lämnas därför inom ramen för jordbrukspolitiken för att kom- Prop.
1988/89:47

plettera det generella stödet och utgör ca 5 % av det totala stödet. Bilaga
2

2.5 Miljömålet

Genom
1985 års riksdagsbeslut om livsmedelspolitiken har ett miljö- och resursmål
införts, vilket innebär att jordbmket och livsmedelsproduktionen måste ta
hänsyn till kravet på en god miljö och till behovet av en långsiktig och
planerad hushållning med våranaturresurser. En omställning av den förda
politiken i riktning motett mindre intensivt, resurssnålt jordbruk har
påbörjats. Sedan år 1984 tas en miljöavgift ut på handelsgödsel och
bekämpningsmedel i syfte att minska användningen. De medel som flyter in
används för rådgivning, forskning och i en del fall bidrag för att stimulera en
miljövänlig jordbmksdrift.

Ett
handlingsprogram har utarbetats för att minska riskerna för hälsa och miljö vid
användning av bekämpningsmedel i jordbmket. Det skall ske genom övergång till
medel med mindre risker, föreskrifter, utbildning och en halverad användning av
bekämpningsmedel till år 1990. Regeringen har i september 1988 givit
lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket, kemikalieinspektionen och
arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att utreda möjligheterna att ytterligare
reducera användningen av bekämpningsmedel efter år 1990. Myndigheterna skall
senast den Ijuni 1989 redovisa sina förslag till regeringen.

Riksdagen
antog tidigt i somras regeringens proposition 1987/88:128 om miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket, m. m. (JoU 24, rskr. 374). Enligt beslutet skall
åtgärder vidtas som syftar till att reducera växtnä-ringsläckaget, främst
kväve, med 50% före år 2000. Målet skall nås genom bl. a. regler för
djurhållning, lagring och spridning av stallgödsel, åtgärder för att öka
andelen höst- och vinterbevuxen åkermark samt åtgärder för att minska
användningen av handelsgödsel, tgärdsprogrammet skall i huvudsak genomföras
till år 1995 och bedrivas i etapper.

Det
svenska odlingslandskapet har genomgått stora förändringar under efterkrigstiden.
Strukturrationaliseringar för att gynna stordrift och hög produktivitet har
inneburit att flera naturtyper och därmed delar av det svenska kulturlandskapet
riskerar att försvinna.

För
att mildra eflfekterna på odlingslandskapet av denna utveckling finns sedan den
1 juli 1986 möjlighet för det enskilda jordbruksföretaget att få ekonomiskt
stöd för vård av värdefulla naturtyper. Genom riksdagens beslut i våras om
miljöförbättrande åtgärder i jordbruket har ytterligare medel anvisats för
åtgärder iodlingslandskapet.

Som
ett ytterligare led i regeringens strävan att minska jordbrukets negativa
miljöpåverkan har regeringen beslutat lämna ett omläggningsstöd till s. k.
alternativ odling.

Lantbrukets
djurhållning och djuruppfödning har utvecklats mot en

ökad specialisering och stordrift. Denna utveckling har i vissa fall föränd

rat djurens miljö i negativ riktning och även påverkat odlingslandskapet.

Våren 1988 beslutade riksdagen om en ny djurskyddslag som innebär att 37

4 Riksdagen 1988/89. 1 .samt. Nr 47

djurens hälsa och
naturliga beteende sätts i förgrunden på ett, helt annat Prop. 1988/89:47

sätt än tidigare. Bilaga 2

Behovet
av de åtgärder som jag nu har nämnt vittnar dock om de problem som nuvarande
prisstöd för med sig. Eftersom stödet betalasvia priserna skapas incitament för
jordbmkarna att öka intensiteten i produktionen. Därmed blir insatser av
handelsgödsel och bekämpningsmedel mera lönsamma.

FAO
konstaterar i en nyligen framlagd rapport att de framgångar jordbruket i
Västeuropa har åstadkommit de senaste 40 åren med avseende på ökad produktion
också har orsakat avsevärda miljöproblem. Det slås fast att en ny orientering
av politiken behövs som bättre speglar det hänsynstagande till miljön som
krävs för att skapa en hållbar utveckling. Enligt FAO är sannolikt den
viktigaste enskilda åtgärden för att åstadkomma en sådan utvecklingatt gå från
prisstöd till direkt inkomststöd.

2,6 Samhällsekonomiska aspekter

Det
nuvarande stödsystemet medför avsevärda samhällsekonomiska kostnader.
Gränsskyddet leder för det första till samhällsekonomiska förluster partiellt
inom jordbruks- och livsmedelssektorerna.

För
det andra medför nuvarande system att incitamenten för jordbruket och livsmedelsindustrin
att hålla nere kostnadsutvecklingen försvagas. Detta skadar näringens
långsiktiga utveckling och riskerar att leda tiU högre prisökningar på
livsmedel än annars. Vissa internationeUa studier visar också på ett samband
mellan graden av protektionism och inflationstakt. En hög inflation försvagar
Sveriges konkurrenskraft och leder på sikt till en lägre tillväxt i ekonomin
som helhet.

För
det tredje har stödsystemet en negativ inverkan på tillväxten i samhället
eftersom tillgängliga resurser skulle kunna användas på ett för samhället
lönsammare sätt. Marken — en resurs som har begränsad alternativ användning —
tenderar att undemtnyttjas mätt i areal, medan andra produktionsfaktorer, inte
minst kapital, används i högre omfattning. I ett samhällsekonomiskt perspektiv
måste också de negativa externa eflfekterna i form av miljöförstöring,
förorsakad av den tillämpade produktionstekniken, beaktas.

Stödsystemet
medför betydande inkomstöverföringar, i första hand från konsumenter till
producenter. Prisstödet kostar dock konsumenterna betydligt mer än vad som
kommer jordbmkarna till dd. Genom bl.a. omfattande läckage i form av kapitalisering
och exportförluster reduceras nettot förjordbmkarna.

Det
prisstöd som konsumenterna betalar via priserna ger också upphov till fördelningspolitiska
eflfekter. Eftersom livsmedel upptar en förhållandevis stor andel av
låginkomsttagares hushållsbudget, har nuvarande prisstöd med största
sannolikhet regressiva eflfekter. Även barnfamiljer drabbas relativt sett
hårdare än andra grupper.

38

3 Den internationella utvecklingen Prop. 1988/89:47

Bilaga 2 Under
1970-talet ökade den globala jordbruksproduktionen med ett par

procent
årligen. En relativt snabb ökning av befolkning och inkomst gav upphov till en efterfrågeökning
av samma storleksordning för sektorn som helhet även om obalans uppstod för
enstaka varor och tidsperioder. Under 1980-talet har efterfrågan avtagit
samtidigt som produktionsökningarna fortsatt. Både på animalie- och vegetabiliesidan
har utbudsöverskotten och lagren ökat och prisema sjunkit. Problemen har varit särskih
märkbara i de stora exporterande i-länderna och i Västeuropa vars jordbmkspo-litik
i ovanligt hög grad isolerat de inhemska marknadema från världsmarknadens
fallande priser och incitament till produktionsanpassningar. Snarare har deras jordbmkspolitik
med subventioner knutna till producerad volym varit den kanske främsta orsaken
till utbudsöverskotten.

Jordbruksstödet
och dess stora samhällsekonomiska kostnader har inte bara uppmärksammats på
nationell nivå. Dels har det givit upphov till flera allvarliga handdskonflikter
mellan främst EG och USA, dels har insikten ökat om nödvändigheten av
gemensamma internationella ansträngningar för att lösa problemen. Vid OECD:s
ministermöte år 1987 — där jordbmksfrågorna spelade huvudrollen — var man enig
om behovet av en reform av jordbrukspolitiken. De principer som antogs härför
innebar bl. a. en ökad marknadsanpassning genom en progressiv och samordnad minskning
av jordbrijksstödet, en minskning av rådande obalanser genom en sänkning av
garantipriser och andra produktionsincitament samt en övergång från
prisgarantier och andra produktionsrdaterade stödformer till direkt
inkomststöd.

En
av de viktigaste anledningarna till OECD-ländernas syn på behovet av en reform
och dess inriktning var det analysarbete som skett inom OECD sedan början av 1980-taIet
och som fortfarande pågår. Syftet har främst varit att finna en för alla
acceptabel metod som medger jämförelser mellan ländernas starkt divergerande
och komplicerade subventionssystem samt att analysera eflfekterna av en
gradvis minskning av subventionerna. Bland resultaten kan noteras att subventionerna
— som åren 1984—1986 i genomsnitt utgjorde nästan 40% av produktionsvärdet — spelar
högst olika roll bland OECD-länderna. Högst ligger Japan. Därefter följer de
nordiska länderna följda av EG, medan bl. a. USA och Australien ligger relativt
lågt. Vidare har det visat sig att subventionsgraden ökat väsentligt under 1980-taIets
första hälft.

Även
Världsbanken har uppmärksammat problemen inom jordbmks-sektorn. I årsrapporten
1986 analyseras både i- och u-ländernas politik. Det konstateras att många u-länder
för en politik som hämmar jordbmks-produktionen medan i-ländernas produktion
ökar i skydd av allt högre handelshinder. Resultatet blir att större delen av
världens livsmedelsexport produceras i i-länderna, där produktionskostnaderna
är höga, och konsumeras i u-länderna, där kostnaderna är lägre. En reformering
av jordbrukspolitiken är dock inte enbart av handelspolitisk betydelse. Enligt Världsbanken
kommer reformeringen att i stor utsträckning bestämma

39

den ekonomiska tiUväxten i
många av de fattigaste u-ländema och lev- Prop. 1988/89:47 nadsförhållandena
på landsbygden där flertalet av världens fattigaste bor. Bilaga 2

De
viktigaste internationeUa överläggningarna om jordbmkspolitiken sker inom de påpående
multilaterala handdsförhandlingama i GATT. De inleddes med ett ministermöte i Umguay
år 1986.

Man
enades där bl.a. om att liberalisera handeln, förbättra konkurrenssituationen
genom ökad disciplin vid tillämpningen av GATT:s regelverk och gradvis
neddragning av stöd och skydd till jordbmket.

I
förhandlingarna har USA föreslagit att allt stöd till jordbmket som påverkar
handeln skall avvecklas inom en tioårsperiod. Endast direkt inkomststöd skall
därefter tiUåtas. Cairns-gmppen som består av 14 nettoexportörer (Australien,
Nya Zeeland, Argentina, Brasilien, ASEAN m.fl.) har liknande men ej lika precis
målsättning på lång sikt. Man skall övergå till att endast ha tullar som
gränsskydd. Dessa skall sedan dras ned och helst avvecklas. På kort sikt skall
stödet frysas och dras ned med 10% årligen. På senare tid har USA kommit att
närma sig Cairns-gmppen.

EG
har koncentrerat sig på åtgärder på kort sikt och vill frysa stödet på 1984/85
års nivå. Långsiktigt vill EG ha en substantieU neddragning och möjlighet tiU
omfördelning av stöd och skydd. EG vill dock inte uttala sig om slutmålet mer
precist. Även Japan har på senare tid uttalat sig för frysning och neddragning
av jordbmksstödet och är villigt att gå vidare med den avveckling av stöd och
skydd som man redan har inlett men viU behålla en viss basproduktion.

Norden
vill ha överenskommelse om både långsikts- och kortsiktsåtgär-der. Kortsiktig frysning
och neddragning av stöd förespråkas av Norden i likhet med övriga.

Alla
viktiga deltagare ovan är överens om att den mätmetod som utvecklats i OECD,
med viss korrigering, skall användas som hjälpmedel i förhandlingarna för att
jämföra jordbruksstöd i olika länder. Exakt vilken roll mätmetoden skaU ha är
ännu oklart.

Inför
det ministermöte som förestår i GATT-mndan i december står huvudmotsättningarna
mellan USA och EG. USA kräver utfästelser om slutmålet för förhandlingen som EG
inte kan ge. Man vill också från USA:s och Cairns sida ha åtaganden om specifika
åtgärder, medan EG förordar neddragning av den totala stödnivån. Frysning av
stöd kan komma att bli ett resultat av ministermötet. För frysningen liksom
fortsatta förhandlingar om neddragning av stöd och skydd kommer det mest han-delssnedvridande
stödet, dvs. det produktrdaterade, att stå i fokus.

4 Sammanfattning

Av
det anförda framgår att den nuvarande livsmedelspolitiken känneteck

nas av en låg grad av måluppfyUelse samtidigt som den bidrar till inflation

och begränsar tillväxtmöjligheterna i den svenska ekonomin. Utifrån våra

egna nationella mål behöver politiken reformeras. Behovet av en reform

förstärks av de pågåendehanddsförhandlingarna i GATT. Dessa förhand- 40

lingar är inriktade på en
minskning av det totala jordbmksstödet genom Prop. 1988/89:47 minskat stöd
via produktpriserna och en övergång till olika former av Bilaga 2
direktstöd utan handdssnedvridande eflfekter.

Reformarbetet
måste utgå från att de olika livsmedelspolitiska målen konkretiseras och
preciseras samt att nya medel utarbetas för att uppnå dessa mål.

En
utgångspunkt för arbetet bör vara ett lägre gränsskydd än i dag. Därvid skall
det pågående arbetet i GATT beaktas. Någon ensidig neddragning av gränsskyddet
är inte aktuell för svensk del. En fömtsättning är att andra länder visar prov
på samma ansträngningar.

En
andra utgångspunkt bör vara att de interna regleringama, som i Sverige är mer
omfattande och svårgenomträngliga än i andra länder, minskas i omfattning och i
vissa fall avskaflfas. Därvid börtekniken med pris- och avsättningsgarantier
omprövas.

För
det tredje bör nya medel utvecklas för att uppnå de beredskapsmässiga,
regionalpolitiska och miljömässiga målen.

Tidsplanen
för reformarbetet bestäms utifrån dels 1985 års livsmedelspolitiska beslut,
dels GATT-förhandlingarnas förlopp. 1985 års beslut innebar att staten under en
övergångsperiod av fem år skulle ta ett delansvar för spannmålsöverskottet.
Vidtagna anpassningsåtgärder för att minska överskottet skall utvärderas till
år 1990. GATT-förhandlingarna är inriktade på vissa beslut redan i december i
år vid det s. k. MTR-mötet i Montreal. Vid dettamöte kan kortsiktiga beslut
komma att fattas som skulle påverka vår egen livsmedelspolitik redan under
nästa år. Vidare kommer att diskuteras hur man under år 1989 och första
halvåret 1990 konkret skall föra de fortsatta förhandlingarna och vilken
inriktning dessa bör ha.

Mot
bakgmnd av såväl inhemska som internationella omständigheter avser jag föreslå
regeringen att tillkalla en parlamentarisk arbetsgmpp som skall fungera.som en livsmeddspolitisk
beredning. Dess uppgift skaU vara att dels utvärdera 1985 ärs beslut, dels
utforma förslag tiU en ny livsmedelspolitik fr.o. m. år 1990 i ljuset bl.a. av
GATT-förhandlingamas resultat. Arbetsgmppen skall även behandla en eventuell
provisorisk lösning för år 1989 i den mån en dylik blir nödvändig med hänsyn
till GATT. Konsumenter och producenter skall tillförsäkras goda möjligheter att
tillföra gmppen sina erfarenheter och synpunkter.

5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att
ta del av vad jag har anfört om livsmedelspolitikens mål och medel.

41

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1988/89:47

Bilaga
3 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1988

Föredragande:
statsrådet Thalén

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m.

Åtgärder inom arbetsmarknadsdepartementets
verksamhetsområde

Inledning

Den
svenska ekonomin befinner sig för närvarande i en högkonjunktur med snabb
produktionstillväxt och högt kapacitetsutnyttjande i näringslivet.
Arbetsmarknaden kännetecknas av en hög efterfrågan på arbetskraft, en snabbt
stigande sysselsättning och en lägre arbetslöshet än tidigare under 1980-talet.
Arbetslösheten låg tredje kvartalet 1988 på 1,7 %.

Efterfrågan
på arbetskraft har emeUertid viixit snabbare än sysselsättningen och vi står
nu inför en tilltagande obalans på arbetsmarknaden. Nära två tredjedelar av
industriföretagen anger enligt konjunkturinstitutets senaste barometer, att de
har brist på yrkesarbetare och en tredjedel har brist på andra arbetare.

Länsarbetsnämndernas
höstprognos visar på en fortsatt stor efterfrågan på arbetskraft i så gott som
hela landet framför allt inom byggnads- och tillverkningsindustrin men också
inom vårdsektom.

1
syfte att dämpa överhettningen på byggarbetsmarknaden och skapa utrymme för ett
fortsatt högt bostadsbyggande kommer jag senare föreslå regeringen att
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) ges i uppdrag att inom ramen för sitt
planeringssystem för byggverksamheten minska volymen annat byggande än
bostadsbyggande med 5 % under nästa år jämfört med i år. Jag kommer vidare
föreslå regeringen att nuvarande byggbegränsningar i Stockholms och Göteborgs
och Bohus län skall fortsätta under år 1990.

Efterfrågan
på arbetskraft avspeglas i att antalet nyanmälda platser till arbetsförmedlingen
har ökat med 18% hittills under året. Trots detta har vakanstidema för de
lediga platserna kunnat hållas kvar på tidigare nivå. Detta visar att
arbetsförmedlingen på ett eflfektivt sätt har klarat att passa ihop
arbetssökande och lediga platser. Andelen platser som kräver utbildning
och/eller erfarenhet är emeUertid fortfarande hög.

Den
höga efterfrågan på arbetskraft har tilltagit under hösten. Krav har

framförts att situationen bör mötas med en ökad arbetskraftsinvandring.

Jag är efter samråd med statsrådet G. Andersson inte beredd att i det

avseendet föreslå några ändringar i nuvarande ordning. Jag vill erinra om 42

att det inom ramen för nu gäUande
regler finns vissa möjligheter att tillåta Prop. 1988/89:47

invandring av arbetskraft för speciella arbetsuppgifter. Bilaga
3

Regeringen
avser att bjuda in arbetsmarknadens parter till överläggningar kring frågor om
den ökade efterfrågan på arbetskraft.

Det
finns ett betydande potentiellt arbetskraftsutbud i Sverige, regionalt, bland
flyktingar och andra invandrare, bland arbetssökande som trots det goda
arbetsmarknadsläget har svårigheter att få arbete samt blarid det stora antalet
deltidsarbetslösa.

Arbetskraftsutbudet
måste nu tas tillvara för att undvika och undanröja flaskhalsar i produktionen,
vilka begränsar tillväxten och därmed sysselsättningen även för de
yrkeskategorier som det inte råder brist på. Det är av största vikt att
industrins behov av arbetskraft tillgodoses för att förhindra inflationsdrivande
flaskhalsar. Även rekryteringen till vårdsektom måste underiättas. Detta
innebär krav på röriighet och anpassning på arbetsmarknaden samtidigt som
företagen måste se över sina arbetsförhållanden så att rekryteringen underiättas
och hög personalomsättning motverkas.

Även
de regionalpolitiska stöden vars syfte är att främja en expansion av sysselsättningen
inom vissa regioner där det råder undersysselsättning spelar en viktig roll i
detta sammanhang. Regionalpolitiken kan också verksamt bidra till att minska
flaskhalsproblem och överhettningstendenser i ekonomin.

Den
nuvarande situationen måste utnyttjas för att hjälpa de arbetssökande som
trots den goda efterfrågan ändå har svårigheter att få arbete. De arbetsmarknadspolitiska
insatserna måste samtidigt utnyttjas för att stimulera ett Ökat
arbetskraftsutbud och tillgodose behovet av arbetskraft.

Under
de senaste åren har platsförmedlings- och utbildningsinsatserna förstärkts
samtidigt som de sysselsättningsskapande åtgärderna har minskats. Statsmakterna
har också avsatt särskilda medel för aktiva insatser för sökandegmpper som
varit i behov av särskilt stöd för att kunna få en fast förankring pä
arbetsmarknaden.

Vikten
av att snabbt tillsätta de lediga platsema och att tillvarata människors
önskan att arbeta måste nu betonas starkare. För att även uppnå
fördelningspolitiska mål vill jag nu ytteriigare markera att arbetslinjen
gäller. Kontantstöd och åtgärder som beredskapsarbete skall minimeras och
större prioritet ges åt aktiva insatser för i första hand flyktingar och andra
invandrare samt arbetshandikappade. De deltidsarbetslösas önskan om ytterligare
arbetstid måste också tillvaratas.

För
att göra detta möjligt viU jag föreslå vissa omprioriteringar och förstärkningar
inom ramen för de befintliga arbetsmarknadspolitiska resurserna. Den
yrkesmässiga och geografiska rörligheten skall underlättas och ytteriigare
resurser anslås för insatser för att underlätta för flyktingar och andra
invandrare att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.

Dessa
åtgärder kan genomföras genom att anslag för sysselsättningsska

pande åtgärder minskas och genom omfördelningar inom anslag. Om

riksdagen godkänner de förslag som jag strax kommer att redovisa avser

jag att senare föreslå regeringen att 99 milj. kr. skall föras bort från
anslaget

för beredskapsarbeten och 75 milj. kr. från anslaget för inskolningsplatser. 43

Jag
bedömer att detta är möjligt mot bakgmnd av den goda tillgången på Prop.
1988/89:47 lediga arbeten på den reguljära arbetsmarknaden. Sysselsättningsskapande
Bilaga 3 åtgärder skall inte behöva tillgripas i en högkonjunktur annat än i
undantagsfall.

För
att motverka de ökande rekryteringsproblemen och flaskhalsarna inom
tillverkningsindustrin och vården kommer jag föreslå att den s. k. ftaskhalsutbildningen
ökas. Genom sådan utbildning kan arbetsgivarna internt klara en del av
rekryteringen till mer kvalificerade arbetsuppgifter och andra arbetsuppgifter
frigöras som bättre stämmer överens med de arbetslösas kvalifikationer.

Svårigheten
att passa ihop sökanden och platser handlar ofta om att sökanden och platserna
finns på olika orter. De människor som trots arbetsförmedlingens insatser inte
kan finna ett lämpligt arbete på sin hemort men som är beredda att flytta till
arbeten på andra orter skall inte ensamma behöva stå för den merkostnad som
flyttningen orsakar dem. Jag kommer därför att föreslå införandet av ett
merkostnadsbidrag som i vissa fall skall kunna utgå till arbetslösa som tar
arbete på annan ort, dock ej i Stockholms län, Malmö och Göteborgs kommuner.

Sedan
länge finns en möjlighet för arbetsförmedlingen att ersätta resekostnaderna
för personer från Finland som söker arbete i Sverige. Mot bakgrund av det ökade
intresset hos danska arbetssökande för att söka arbete i Sverige kommer jag att
föreslå att sökanderesor skall kunna beviljas även från Danmark till Sverige.

För
att underlätta för flyktingar att snabbt komma i arbete så snart deras arbets-
och uppehållstillstånd är klart kommer jag att föreslå att särskilda ambulerande
arbetsförmedlingar organiseras. Dessa skall arbeta i direkt anslutning till
flyktingförläggningarna. Förmedlingen bör i första hand utnyttja de ordinarie
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Extra medel bör dämtöver avsättas för att
stödja dessa ansträngningar med att ge flyktingarna arbete.

Även
inom arbetsmarknadsinstituten finns betydande erfarenheter av arbete med
invandrare och flyktingar, som bör kunna utnyttjas, så att dessa ges en bättre
förankring på arbetsmarknaden. Jag kommer därför att föreslå en förstärkning av
resurserna härför.

För
riksdagens kännedom vill jag efter samråd med statsrådet G. An

dersson beröra en fråga som gäUer de asylsökande som vistas i statens

invandrarverks förläggningar. De som inte fått sina ansökningar om uppe

hålls- och arbetstillstånd avgjorda slutligt tillåts inte ta ett arbete under

väntetiden. Denna ordning bör inte ändras. De asylsökandes problem

under väntetiden måste lösas på annat sätt. I syfte att motverka de nega

tiva eflfekter som en passiv tillvaro har på många asylsökande kommer en

arbetsgrupp att få i uppdrag att undersöka hur man kan organisera me

ningsfulla verksamheter för dem som väntar på besked i tillståndsfrågan.

Huvudmålet för regeringens insatser är emellertid att drastiskt nedbringa

väntetiderna. I alltför många fall är handläggningstiderna fortfarande

långa. Det omfattande arbete som inletts för att minska väntetiderna

förväntas ge resultat under år 1989. Jag har i de delar som mina förslag

berör flyktingar och andra invandrare samrått med statsrådet G. Anders- 44

son.

B 1.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader Prop.
1988/89:47

Bilaga 3 På
statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsmbrik

anvisats
ett ramanslag på I 900,6 milj. kr. varav 1 724,7 milj. kr. till
förvaltningskostnader. Av medlen får 15,3 milj. kr. användas för en under
budgetåret 1988/89 tillfällig förstärkning av förmedlingsservicen för flyktingar.

Utländska
medborgares situation på arbetsmarknaden är väsentligt

sämre än situationen för svenska medborgare. Enligt arbetskraftsunder

sökningarna (AKU) uppgick arbetslösheten under år 1987 i medeltal till

4,4% för utländska medborgare mot 1,9% för svenska. Utländska medbor- .;

gare
har samtidigt ett lägre arbetskraftsdeltagande än svenska medborgare, 74% resp.
83%. Arbetskraftsdeltagandet för utländska medborgare har sjunkit under hela
1980-talet.

För
att förbättra invandrarnas, i synnerhet relativt nyligen inflyttades, möjlighet
att finna vägar in på den svenska arbetsmarknaden, föreslår jag att
arbetsförmedlingen tillförs ytterligare resurser som skall användas för att
förkorta väntetiden mellan beslutet om uppehålls- och arbetstillstånd å ena
sidan och kommunplacering och arbete å andra sidan. I dag finns ca 3000
flyktingar och invandrare på flyktingförläggningarna som väntar på en
kommunplacering. För att stödja flyktingar med kommunplacering har sedan flera
år förmedlingsresurserna förstärkts genom särskilda flyktingförmedlare.

Det
tillskott till arbetsförmedlingen som jag nu föreslår skall användas för en
rörlig förmedlingsstyrka som skall arbeta direkt med dem som vistas vid de
olika mottagningsförläggningama som en förstärkning av de insatser som statens
invandrarverk och AMS tillsammans redan gör.

Denna
förmedlingsstyrka skall bestå av arbetsgmpper om förslagsvis tre personer, en arbetsvägledare,
en platsförmedlare och en representant för det regionala näringslivet, som t.
ex. kan vara en person från en företagarförening, utvecklingsfonden eller
kommunens näringslivssekretariat. Personerna i gruppen bör ha erfarenhet från
arbete med flyktingar och invandrare. Arbetsgrupperna skall i nära samarbete
med personalen på förläggningarna, de lokala arbetsförmedlingskontoren och det
lokala och regionala näringslivet, aktivt arbeta med platsförmedling och därvid
använda platsutbudet i hela landet. Önskvärt är att kommunplacering och arbete
erbjuds samtidigt. Arbetet skall därför ske i samråd med invandrarverket och
komplettera de insatser som verket gör för att förmå kommunerna att öka sitt
flyktingmottagande utöver gällande avtal.

Jag
bedömer att totalt ca 25 personer bör engageras i detta arbete under andra
hälften av budgetåret 1988/89. Kostnaderna härför utgörande löner m.m. beräknar
jag till 3 125 000 kr.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader på tilläggs

budget I till statsbudgeten för budgetåret 1988/89 under tionde 45

huvudtiteln anvisa ett ramanslag på 3 125 000 kr.

5 Riksdagen 1988/89. 1 samt. Nr 47

B 2.
Arbetsmarknadsservice Prop. 1988/89:47

På
statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsmbrik anvisats
ett förslagsanslag på 130,1 milj. kr., varav 120,8 milj. kr. för flyttningsbidrag.

Merkostnadsbidrag

De
flyttningsbidrag som finns i dag är, med undantag för starthjälp för s. k. nyckelpersoner,
avsedda att täcka faktiska kostnader i form av resor, bohagstransporter m. m.
Det finns i dag inget generellt bidrag som ersätter de merkostnader på
inflyttningsorten som lätt uppstår vid en flyttning.

Ett
problem som jag tidigare har pekat på är att den efterfrågade arbetskraften
ofta inte finns på samma ort som de lediga arbetena. Det är mot denna bakgrund
viktigt att de arbetslösas vilja att flytta för att ta arbete på en annan ort
inte hindras av en oro för de ekonomiska konsekvensema av en sådan flyttning.
Jag anser därför att det nu är tid att införa ett merkostnadsbidrag som skall
ge viss ersättning för de merkostnader som kan väntas uppstå vid etableringen
på den nya orten.

Jag
föreslår att bidraget skall vara 5 000 kr. och kunna utgå till en arbetslös som
har anvisats arbete på annan ort genom arbetsförmedlingen. Först skall
emellertid förmedlingen ha försökt att lösa den arbetssökandes sysselsättningssituation
på hemorten. Om förmedlingen inte har lyckats med detta under ca två månader
skall merkostnadsbidrag få utgå vid en anvisning till arbete på annan ort.
Bidrag bör inte få lämnas vid flyttning till arbeten i Stockholms län, Malmö
och Göteborgs kommuner. Ej heller bör bidrag få lämnas vid tillträde av den
första anställningen efter avslutad utbildning om inte utbildningen är en
fullföljd arbetsmarknadsutbildning. I likhet med vad som gäller för
bohagstransporter bör som villkor för merkostnadsbidraget gälla att den nya
anställningen beräknas vara minst sex månader. Bidraget bör utbetalas med
hälften vid flyttningen och resten efter tre månaders anställning.

Jag
bedömer att ca 10000 bidrag kan komma att beviljas under andra hälften av
innevarande budgetår. Kostnaderna härför beräknar jag till 50 milj.kr.

Sökanderesor
från Danmark till Sverige

Flyttningsbidrag
enligt förordningen (1987:407) om flyttningsbidrag m. m. kan bl. a. lämnas i
form av s. k. sökanderesa för den som söker arbete på annan ort. Mellan Sverige
och Finland får ersättning för sådana resor utgå. Inflyttningslandet står för
kostnaderna.

AMS
har i skrivelse den 16 augusti 1988, mot bakgmnd av det intresse

som finns hos danska arbetssökande att arbeta i Sverige, föreslagit att på

försök under budgetåret 1988/89 sökanderesor skall få beviljas dansk

arbetskraft som söker arbete i Sverige på samma villkor som gäller för

arbetssökande från Finland. AMS har dessutom föreslagit att ersättning

för bohagstransport skall få lämnas, vilket inte gäller vid flyttningar från 46

Finland. Enligt AMS
motiverar den rekrytering som nu sker av arbetskraft Prop. 1988/89:47 från
Danmark en vidareutveckling av förmedlingssamarbetet mellan län- Bilaga 3
derna för att få resultat av rekryteringsinsatsema och förbättra tryggheten och
möjligheten till flyttningar av arbetsmarknadsskäl.

Jag
delar AMS uppfattning att förmedling av arbetskraft mellan nordiska länder bör
ske under trygga former genom ökad förmedlingsmedverkan. Erfarenheterna av
förmedlingssamarbetet i detta avseende mellan Sverige och Finland visar också
att arbetsmarknadsmotiverade flyttningar som sker med hjälp av
arbetsförmedlingen ger bättre resultat i form av bl. a. varaktigare
anställningar och tryggare ekonomiska förhållanden. Ett verksamt medel för att
kanalisera arbetskraften genom arbetsförmedlingen är möjligheten att lämna
bidrag till arbetssökandet i form av bl. a. sökanderesa.

Mot
denna bakgmnd tillstyrker jag AMS förslag att under innevarande budgetår
personer från Danmark som söker arbete i Sverige skall kunna få flyttningsbidrag
i form av sökanderesa och traktamente enligt samma regler som gäller för
arbetssökande från Finland. Däremot kan jag inte tillstyrka förslaget att
ersättning för bohagstransport skall kunna lämnas. Samråd i denna fråga har
skett med Arbejdsministeriet i Danmark. Jag beräknar att verksamheten kan komma
att omfatta ca 1 500 arbetssökande under andra hälften av innevarande budgetår.
Kostnaden härför uppskattar jag tiU 3750000kr.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna
förslaget om merkostnadsbidrag,

2. godkänna förslaget om sökanderesor från Danmark till Sverige,

3. till Arbetsmarknadsservice på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 53
750000 kr.

B 3. Arbetsmarknadsutbildning

På
statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsmbrik anvisats
ett reservationsanslag på 2 660,4 milj. kr. varav 219 milj. kr. avser bidrag
enligt förordning (1984:518) om bidrag tiU utbildning i företag. Medlen för
utbildning i företag har beräknats för 26000 deltagare.

Som
jag tidigare redovisat råder det en stark efterfrågan på utbildad arbetskraft
inom främst tiUverkningsindustrin som riskerar att leda till inflationsdrivande
flaskhalsar i produktionen. Även inom vårdsektorn råder det stor efterfrågan på
arbetskraft inom flera yrkesgmpper.

Enligt
min mening finns det en god möjlighet att på förhållandevis kort tid tillgodose
delar av den efterfrågade kompetensen genom att öka omfattningen av den s. k.
flaskhalsutbildningen inom ramen för utbildning i företag.

Fömtom
att utbildningen leder till en ökad kompetens inom företagen 47

uppstår
också en företagsintern rörlighet som leder till vakanser som kan Prop.
1988/89:47 vara lättare att fylla. De motprestationer i form av anställningar
som Bilaga 3 företagen förväntas göra får därmed gynnsamma eflfekter för de
arbetslösa. Detta har särskilt gällt utbildning inom offentlig verksamhet där
motprestation är ett krav för att bidrag skall utgå. I nuvarande
konjunkturläge bör dessutom större krav på motprestation i form av anställning
av arbetslösa ställas på de industriföretag som erhåller bidrag. I detta sammanhang
måste möjligheten för flyktingar och andra invandrare att komma in i
arbetslivet särskilt uppmärksammas.

Mot
denna bakgmnd föreslår jag att ytterligare 77 milj. kr. anvisas för bidrag till
utbildning i företag. Detta innebär att ytterligare ca 9000 personer kan medges
utbildning i företag under innevarande budgetår. Den nu föreslagna ökningen
skall inriktas på de områden som har den mest framträdande bristen på
arbetskraft, dvs. tiUverkningsindustrin och vårdområdet. 1 fråga om bidrag till
vårdområdet bör gälla att den erforderliga motprestationen skall kunna
fullgöras genom att arbetsgivaren omvandlar deltidstjänster till
heltidstjänster. Jag föreslår vidare att bidrag — samma sätt som gäller i dag
för tekobranschen — får lämnas till arbetsgivare inom nämnda områden som
tillhandahåller utbildning åt nyanställda som anvisats av förmedlingen. Något
krav på motprestation bör då inte gälla.

Kostnaderna
för denna ökning av bidrag till utbildning i företag beräknar jag således till
77 milj. kr. Dessutom tillkommer 38 milj. kr. för bidrag tiU lönekostnader.
Detta senare bidrag finansieras över anslaget B 4. Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag som jag strax återkommer tiU.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna
förslagen till ändrade regler för utbildning i företag,

2. till
Arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudget I till statsbud

geten för budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag på 77 000000 kr.

B 4. Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag

På
statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsmbrik anvisats
ett förslagsanslag på 4051,5 milj.kr. varav 3477,5 milj.kr. avser utbildningsbidrag
vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering.

Jag
har nyss under anslaget B 3. Arbetsmarknadsutbildning redovisat

kostnaderna för bidrag till lönekostnader i samband med utbildning i

företag. Jag kommer strax att under anslaget C 4. Yrkesinriktad rehabilite- 48

ring föreslå åtgärder för
flyktingar och invandrare inom arbetsmarknads- Prop. 1988/89:47 institutens
ram. Kostnaderna för de utbildningsbidrag som utgår i sam- Bilaga 3 band
därmed uppgår till 3,5 milj. kr. Den sammanlagda kostnaden uppgår således tiU
41,5 milj. kr.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag på till-läggsbudget I tiU
statsbudgeten för budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag på 41 500000 kr.

B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder

På
statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsmbrik anvisats
ett reservationsanslag på 2432,5 milj. kr. varav 22 milj. kr. till insatser för
flyktingar och invandrare. Av sistnämnda medel bekostas en försöksverksamhet
för att underlätta inträdet för flyktingar och invandrare på arbetsmarknaden
och förkorta sökandetiden.

Under
anslaget B I. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader har jag föreslagit en
rörlig förmedlingsstyrka som skall arbeta med flyktingar och andrå invandrare
med uppehålls- och arbetstillstånd vilka vistas på förläggningar i väntan på kommunplaceriiig
och arbete. Syftet med dessa ambulerande arbetsgmpper är att underlätta och
därmed påskynda flyktingarnas inträde på den reguljära arbetsmarknaden.

Det
är min uppfattning att detta arbete kommer att kräva ett stort mått av
okonventionella grepp och åtgärder för att påverka attityder och viljan att
anställa flyktingar. Denna förmedlingsstyrka bör därför disponera medel som
kan utnyttjas för åtgärder som inte ryms inom de ordinarie regelsystemen.
Naturligtvis skall dessa medel kunna användas också för ordinarie åtgärder i
den mån andra medel för sådana åtgärder inte förslår. Arbetet med dessa
insatser skall ske i nära samverkan med berörda myndigheter och
organisationer. Jag beräknar behovet av medel som bör stå till denna särskilda
förmedlingsstyrkas förfogande till 30 milj. kr. Dessa medel bör finansieras
genom en omfördelning inom detta anslag av motsvarande belopp från de medel
som redan har anvisats för beredskapsarbeten.

AMS
har i skrivelse den 19 september 1988 begärt ätt få utnyttja viss del

av anvisade medel för beredskapsarbete mer flexibelt. Mot bakgmnd av de

goda erfarenheterna av flexibelt utnyttjande av arbetsmarknadspolitiska

medel i bl. a. östra Norrbotten föreslår jag att av redan anvisade medel för

beredskapsarbete högst 50 milj. kr. får utnyttjas enligt de regler som bl. a.

gäller i östra Norrbotten. 49

Hemställan Prop. 1988/89:47

Bilaga
3 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att 30000000 kr. av medlen för beredskapsarbeten får
utnyttjas för insatser för flyktingar och invandrare i enlighet med vad jag nu
har anfört,

2. godkänna vad jag i övrigt har anfört om utnyttjande av medlen för
beredskapsarbeten.

C 4. Yrkesinriktad rehabilitering

På
statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsmbrik anvisats
ett reservationsanslag på 607,1 milj. kr. Anslaget avser i huvudsak kostnader
för arbetsmarknadsinstitutens (Ami) verksamhet.

Verksamheten
vid Ami är i hög grad inriktad på att hjälpa enskilda sökande att göra ett bra
yrkesval och att få och behålla ett lämpligt arbete. Den rådande starka
efterfrågan på arbetskraft bör kunna ge möjlighet för många, som på gmnd av arbetshandikapp
eller av andra orsaker behöver särskild vägledning, att hitta passande arbeten.
Det gäller t. ex. alltför många invandrare och flyktingar. Särskilt för utomnordiska
medborgare gäller att de inte sällan behöver få bättre kunskaper om den svenska
arbetsmarknaden och särskilt stöd i valet av arbete. Inom Ami finns betydande
erfarenheter av arbete med invandrare och flyktingar, som bör kunna utnyttjas,
så att dessa nu kan ges en bättre förankring på arbetsmarknaden. Ami har också
särskild sakkunskap när det gäller att stödja människor i en
omställningssituation.

Mot
bakgmnd av vad jag har anfört förordar jag att Ami-organisationen förstärks
under andra hälften av innevarande budgetår med 50 tjänster för arbete med den
angivna inriktningen.

Genom
förstärkningen bör ytterligare uppemot 1 000 sökande kunna skrivas in vid Ami.
Jag räknar därvid med att inskrivningstiden genomsnittligt kommer att vara
något kortare än vad som gäller för hela gmppen inskrivna. Kostnaderna för
utbildningsbidrag till de inskrivna har beaktats i medelsberäkningen under
anslaget B 4. Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag.

Anslaget
bör för innevarande budgetår räknas upp med 5,5 milj. kr. för löner m. m. Vid
medelsberäkningen har jag också tagit hänsyn tiU att kostnader kan tillkomma
för resor, anordnande av studiebesök och liknande.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Yrkesinriktad rehabilitering på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för
budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 5
500000 kr.

50

Bostadsdepartementet

Utdrag
ur protokoU vid regeringssammanträde den 20 oktober 1988 Föredragande:
statsrådet Lönnqvist

Prop.
1988/89: 47 Bilaga 4

Anmälan till proposition om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m. m.

1 Åtgärder för att öka tillgången på byggresurser för nyproduktion
av bostäder

Mitt
förslag: För att öka tillgängen pä byggresurser för nyproduktion av bostäder
dämpas tills vidare verksamheten med ombyggnader av bostadshus. BI. a.
halveras det direkta räntestödet för sådan ombyggnad som genomförs med stöd av
stadiga bostadslån.

De
nya räntebidragsvillkoren tillämpas i ärenden i vilka preliminärt beslut om
bostadslån lämnas efter den 26 oktober 1988. Hittillsvarande regler tillämpas
dock dels för bostadslån till bostadsanpassning, dels i fråga om bostadshus som
i huvudsak var evakuerade vid denna tidpunkt samt - efter medgivande av
regeringen - i vissa pågående projekt.

Ramen
höjs för tilläggslän tiU ombyggnad av hyreshus som är yngre än 30 är.

Skälen
för mitt förslag: Mot bakgrund av den utveckling som dä hade skett i
storstadsområdena, vidtog regeringen i november 1986 en rad åtgärder för att
hälla tillbaka efterfrågan pä byggsektorns tjänster, bereda resurser för
nybyggandet av bostäder och pä sikt dämpa prisutvecklingen inom byggandet

I dessa ätgärder ingick en
mer aktiv användning av förordningen (1986: 777) om byggnadstiUständ ,
varigenom bl. a. påbörjandet av andra byggen än bostäder begränsades i storstadsomrädena.
Efter bemyndigande av riksdagen (prop. 1986/87: 48, BoU 7, rskr. 93) beslutade
regeringen vidare att inom samma områden begränsa längivningen till ombyggnad
av bostäder och införa temporära produktionsbidrag för sädana bostäder som påbörjas
före utgången av är 1988.

51

Samtidigt tillkallade
regeringen tvä delegationer - en för vardera Prop. 1988/89: 47 Stockholms-
och Göteborgsområdena - med uppgift bl. a. att samordna Bilaga 4 statens och
kommunemas åtgärder för att öka nybyggandet av bostäder i dessa områden.

Bostadsbyggandet
har nu ökat betydligt. Prisutvecklingen är dock fortfarande besvärande.

Efterfrågan
i den svenska ekonomin är fortsatt hög. Högkonjunkturen i byggandet omfattar nu
hela landet Överefterfrågan och knapphet pä resurser visar sig i byggandets
alla led, frän tiUgängen pä byggklar mark och byggmaterial till resurserna för
projektering och byggande, inklusive tiUgängen på byggarbetskraft. Detta utgör
ett allvarligt hot mot möjlighetema att upprätthålla en hög nyproduktion av
bostäder.

Som
chefen för finansdepartementet har redovisat tidigare denna dag är det därför päkallat
att omedelbart genomföra ytterligare ätgärder för att minska överhettningen.
Dessa åtgärder måste ocksä få genomslag i landet i dess helhet.

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet har tidigare denna dag anfört att hon för sin
del funnit att det mot denna bakgmnd är motiverat att ytterligare begränsa päböijandet
av oprioriterade byggnadsprojekt. Hon kommer därför senare i annat sammanhang
att återkomma till regeringen med förslag om att de nuvarande byggbegränsningama
i Stockholms- och Göteborgsområdena förlängs till att omfatta även är 1990 och
att det oprioriterade byggandet i landet i övrigt minskas med 5 % i förhällande
till 1988 ärs nivå.

För
egen del avser jag att senare i annat sammianhang föreslä regeringen att de
båda nämnda delegationerna fär ökade möjbgheter att påverka byggandets inrikming
inom sina regioner. De bör sålunda bl. a. fä ett ökat inflytande i samband med byggnadstillståndsgivningen.
De bör vidare ges möjligheter dels att påverka den inomregionala fördelningen
av bostäder och arbetsplatser, dels att koppla olika former av villkor till de
rekommendationer om byggnadstillstånd som delegationen ger till
länsarbetsnämnderna. Jag har i denna fråga samrätt med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet.

Som
ett led i ansträngningaina att minska övercftcrfrägan inom byggsektorn och
frigöra resurser för nyproduktion av bostäder krävs ocksä att takten i
ombyggandet av bostäder dämpas ytterligare. Jag kommer därför senare i dag att föreslä
regeringen att besluta om rambegränsningar för den statliga längivningen till
ombyggnad av bostäder inom hela landet under är 1989.

I
syfte att snabbt minska efteifrägan pä byggkapacitet for sådana uppgifter bör
även villkoren för län till ombyggnad av bostäder nu förändras:

Jag
förordar därför att stödet till räntekosmader för sädana arbeten som finansieras
med bostadslän till ombyggnad begränsas tills vidare. Det bör göras pä sådant
sätt att subventionerna i form av räntebidrag till nya ombyggnadsprojekt
halveras, sett över hela bidragstiden. Det innebär att den garanterade räntan
vid ombyggnad av bostadsrättshus och allmännyttigt ägda hyres-

52

hus
för första aret av länetiden höjs frän 2,6 % till 5,25 %. För enskilt ägda Prop.
1988/89: 47 hyreshus höjs den garanterade räntan frän 2,35 % till 5,1 %. 1 fråga
om Bilaga 4 bostadslän till ombyggnad av egnahem bör den garanterade räntan,
med beaktande av underskottsavdragens effekter, höjas frän 4,9 % till 10,0 %.

De
ändrade villkor för räntebidrag som jag nu har förordat bör tUIämpas i fråga om
ombyggnader för vilka preliminärt beslut om bostadslån lämnas efter den 26
oktober 1988.1 fråga om hus som i huvudsak var evakuerade redan före denna
tidpunkt, bör hittillsvarande räntebidragsviUkor tillämpas oförändrade, även om
lånebeslutet meddelas efter den 26 oktober 1988. Detsamma bör, efter
medgivande av regeringen, kunna gälla i fråga om sädana etapper i pågående
projekt för vilka ansökan om bostadslän har lämnats in före denna tidpunkt. De
nya vUlkoren bör inte heller tillämpas för sädana bostadslän till ombyggnad som
lämnas för bostadsanpassningsändamål.

De
sammanlagda godkända kostnaderna för ombyggnader till vilka preliminära beslut
om bostadslän lämnades under förra budgetaret uppgick tiU ca 13 miljarder kr.
Jag räknar med att de ätgärder som jag nu har föreslagit kommer att medföra att
antalet ombyggnader minskar kraftigt. Jag fömtser vidare att åtgärdema i de hus
som byggs om kommer att begränsas väsentiigt. Man kan därför utgä frän att
förslaget inte nämnvärt kommer att päverka hyresläget i bostadsbeståndet.
Besparingarna för staten i form av minskad tillväxt av räntebidragsutgiftema, konmier
således inte att övervältras pä de boende, utan speglar i stället främst en
reellt minskad resursanvändning inom bostadssektorn.

Även
i fortsätmingen kommer emellertid vissa genomgripande och socialt mycket
angelägna uppmstningar att behöva genomföras inom det s.k. miljonprogrammets
bostadsområden. Begränsningen av subventionerna kommer att medföra att
kostnaderna för dessa arbeten kommer att bli betungande för företagen och de
boende. Redan i dag länmas, efter särskild prövning av regeringen, särskilda ränte-
och amorteringsfna tiUäggslän till sädana objekt för ombyggnadskosmader som
fastigheten inte kan förränta.

Även
om strävan i den nu rådande situationen mäste vara att begränsa den totala
omfattningen av ombyggnadsverksamheten, bör angelägna sädana arbeten ocksä fortsätmingsvis
kunna utföras. Behovet av tilläggslän i de projekt som genomförs kommer därvid
att öka. Jag förordar mot denna bakgrund att ramen för beslut om tilläggslän tiU
bostadshus som Sr yngre än 30 är under innevarande budgetär ökas med 50 milj.
kr. till 165 milj. kr.

53

2
Minskade räntesubventioner för hyras- och Prop. 1988/89:47

bostadsrättshus Bilaga 4

Mitt
förslag: De stadiga räntesubventionerna i form av räntebidrag och räntelän för hyres-
och bostadsrättshus minskas med 300 milj. kr. för tiden frän den 1 juli 1989.

Den
garanterade räntan vid nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus höjs med 0,1
procentenheter för de projekt för vilka preliminärt länebeslut meddelas efter
utgången av är 1988.

Skälen
för mitt förslag: De förslag till förändringar i fråga om den stadiga
inkomstbeskattningen som regeringen denna dag har beslutat förelägga riksdagen
innebär att marginalskatten sänks. Ändringama kommer att beröra huvuddelen av
löntagarna. Samtidigt minskas vid dena tillfälle värdet av avdrag för bl. a.
räntor pä bostadslån och underliggande krediter för egnahem. Dessa förändringar
motiverar att de sammanlagda statliga räntesubventionerna för hyres- och
bostadsrättshus i beståndet minskas i motsvarande män, med 300 milj. kr. Jag
förordar att sä sker.

Av
samma skäl förordar jag att den garanterade räntan vid nybyggnad av hyres- och
bostadsrättshus höjs med 0,1 procentenheter. Den garanterade räntan under
första året av länetiden blir därmed 2,45 % för konventionellt beskattade
hyreshus och 2,7 % för övriga hyres- och bostadsrättshus.

Minskningen
av räntesubventionerna i beståndet bör enligt min mening läggas ut på sådant
sätt att pariteten vad gäller kapitalkosmadema för olika årgångar förbättras.

Räntesubventionssystemet
omfattar bl. a. hyres- och bostadsrättshus byggda eller ombyggda under åren
1958-1974. Antalet lägenheter i sådana hus uppgår f. n. ull 490 000.

Räntesubventionerna
för hus byggda eller ombyggda före år 1968 lämnas huvudsakligen i form av
ärliga räntelän enligt räntelänekungörelsen (1967: 553). I vissa fall lämnas i stäUet
räntebidrag enligt punkt 9 i övergångsbestämmelserna till
bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946). Räntelän som avser tid efter är
1974 avskrivs. Totalt beräknas räntelän och räntebidrag för dessa hus uppgå tiU
ca 100 milj. kr. under innevarande budgetär.

Räntesubventioner
för hus byggda cHer ombyggda under aren 1968-1974 lämnas i form av räntebidrag
enligt 33 § bostadslänekungörelsen (1967: 552) eller punkt 8 i övergängsbestämmelsema
tiU bostadsfinansieringsförordningen. Räntebidrag för dessa hus beräknas uppgå
till ca 625 milj. kr. under innevarande budgetär.

Jag
avser att i annat sammanhang återkomma med närmare förslag om hur minskningen
skall läggas ut pä olika årgångar av bostadshus. För sammanhangets skull vill
jag dock redan nu anmäla att jag därvid avser att föreslä

54

bl.a.
att kvarvarande räntesubventioner dras in helt för hus som byggts eller byggts
om med stöd av räntelänekungörelsen eller motsvarande äldre stödformer- dvs. i
huvudsak hus byggda eller ombyggda före är 1968.

Räntesubventionerna
påverkar enligt gällande regler även tidpunkten för när amorteringen av
statslänet skall påbörjas. Denna ordning är, med hänsyn till de allmänt ändrade
fömtsätmingama för längivningen, enligt min mening numera mindre lämplig. Jag
avser därför att efter hörande av lagrådet återkomma med förslag till lag om
ändrade amorteringsvillkor i första hand för de lån som lämnats enligt äldre
läneformer frän tiden före är 1975. Jag kommer därvid att föreslå att
amortering skaU ske efter fasta amorteringsplaner och inledas vid en
förutbestämd tidpunkt, efter det att räntesubventionerna har upphört.

De nu aviserade ändringama
av villkoren för äldre hus avses gälla räntebidrag, räntelän och amorteringar
som hänför sig till tiden fr. o. m. den 1 juli 1989. De ändrade villkoren
kommer därmed, såvitt gäller det statliga lånet, att tillämpas första gången
vid den avisering som sker vid årsskiftet 1989-1990.

Ändringen
av de garanterade räntorna vid nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus bör
tillämpas i fråga om hus för vilka preliminärt beslut om bostadslån lämnas
efter utgängen av är 1988.

Prop. 1988/89: 47 Bilaga 4

3 Låneförvaltningen

Mitt
förslag: Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag ges i uppdrag att utveckla ett ADB-system
för läne- och bidragshantering m. m. inom plan- och bostadsverket och
länsbostadsnämnderna.

Skälen
för mitt förslag: Riksdagen har pä grundval av förslag i prop. 1987/88: 115 om
anslag till plan- och bostadsverket, m. m. beslutat om en omläggning av
förvaltningen av bostadslän m. m. (BoU 16, rskr. 273). Beslutet iimebär bl. a.
att staten skall uppdra ät Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) an
svara för förvaltningen av bostadslän m. m., medan beslut om län och bidrag
samt utbetalning av räntebidrag och andra bidrag skall handhas av plan- och
bostadsverket och länsbostadsnämnderna.

Som föredraganden betonade
vid sin anmälan av den nämnda propositionen behövs det ett väl utvecklat
datorstöd pä central och regional nivå, både för en rationell läneförvalming
och för myndighetemas beslut om län och bidrag samt utbetalning av bidrag.
Systemet skall säkra en tillfredsställande hantering av län och bidrag. Det
skall även ge ett allmänt stöd för rationalisering och medge att de uppgifter
som finns lagrade kan utnyttjas för verkets behov av statistisk analys.

55

Beslutet om ändrade former
för läneförvaltningen fömtsätter att SBAB för Prop. 1988/89: 47 egen del
utvecklar ett nytt ADB-system för utbetalning och avisering av län. Bilaga 4 Motsvarande
ändringar måste ske i myndighetemas ADB-system. Det ligger i sakens natur att
utvecklingen av SBAB:s och myndighetens ADB-system samordnas.

Mot
bakgmnd av vad jag nu har sagt finner jag det naturligt att SBAB ges huvudansvaret
för utvecklingen av ADB-systemet.

Regeringen
bör inhämta riksdagens godkännande att träffa avtal med SBAB om att bolaget
skall utveckla det ADB-system m. m. som behövs för plan- och bostadsverkets
centrala hantering av räntesubventioner och andra bidrag för bostadsändamål
samt för länsbostadsnämndemas hantering av län och bidrag för samma ändamål och
för kontorsrationalisering i övrigt inom nämndema. De närmare formerna för
samordningen av det utvecklingsarbete som bedrivs inom SBAB och verket bör
regleras genom överenskommelser direkt mellan SBAB och veiket

Enligt
den offert som har lämnats av SBAB åtar sig bolaget att mot en fast ersättning
av 31,2 milj. kr. svara för utveckling av systemet, konvertering och
installation samt för utbildning av verkets och nämndemas personal.

För
att läneförvaltningen skall kunna läggas om pä avsett sätt den 1 juli 1989 har SBAB
påbörjat visst utvecklingsarbete inom en kostnadsram av 10 milj. kr. Beloppet
ingår i det nyssnämnda beloppet av 31,2 milj. kr.

SBAB
avses vidare komma att svara för de nödvändiga investeringarna i datorer och
programvara. Kostnaderna härför avses komma att regleras inom ramen för det
avtal om läneförvalmingen, som riksdagens tidigare beslut fömtsätter.

Jag
förordar att ersättningen till SBAB för bolagets kostnader för utveckling av ADB-system
m. m. för plan- och bostadsverket och länsbostadsnämnderna betalas genom
överskridande av det i statsbudgeten för innevarande budgetår uppförda
förslagsanslaget B 2. Länsbostadsnämnderna.

4 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag an regeringen föreslår riksdagen
an

1. godkänna
vad jag har förordat i fråga om räntebidrag tiU ny- och ombyggnad av
bostadshus,

2. medge
att beslut om tilläggslän till åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 är fär
meddelas inom en ram av 165 OCX) 000 kr. under budgetåret 1988/89,

3. godkänna
an regeringen träffar avtal med Statens Bostadsfinan

sieringsaktiebolag om att bolaget skall utveckla ett ADB-system för

läne- och bidragshantering m. m. hos plan- och bostadsverket och

länsbostadsnämnderna.

56

4. medge att det under
elfte huvudtiteln i statsbudgeten för budgetåret Prop. 1988/89: 47 1988/89
uppförda förslagsanslaget B 2. Länsbostadsnämnderna får Bilaga 4 belastas med
utgifter för ADB-system för plan- och bostadsverket och länsbostadsnämnderna.

57

Innehållsförteckning Prop. 1988/89:47

Sid.

1 Den ekonomiska politikens inriktning ...................... ... 2

2 Arbetskraftsutbud ............................................. ... 6

3 Byggverksamhet................................................ ... 7

4 Konkurrensfrågor............................................... ... 9

5 Hemställan....................................................... .. 13

6 Beslut ............................................................. .. 14

Bilagal
Svensk ekonomi ....................................... 15

Bilaga
2 Jordbmksdepartementet............................. 32

Bilaga 3
Arbetsmarknadsdepartementet ................... .. 42

Bilaga 4
Bostadsdepartementet .............................. 51

58