Prop. 1988/89:56

Regeringens proposition 1988/89:56

om stöd till svenska rederier

Prop. 1988/89:56

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 3 november 1988.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sven Hulterström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen foreslås att ett särskilt statsbidrag infors till svenska rederier.
Bidraget skall motsvara sjömansskatten for sjömän sysselsatta på svenska
handelsfartyg i fjärrfart. Statens kostnad för år 1989 beräknas till 250 milj.
kr.

I
Riksdagen 1988/89. 1 samt. Nr 56

Kommunikationsdepartementet P""op-
1988/89:56

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén,
S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg,
Engström, Freivalds, Wallström.

Föredragande:
statsrådet Hulterström

Proposition om stöd till svenska rederier 1 Inledning

Riksdagen
begärde i december 1987 att regeringen skulle lämna forslag till
sjöfartspolitiska åtgärder som innefattade skattebefrielse for sjömän i fjärrfart
samt statliga subventioner for att sänka redarnas sociala kostnader.

Riksdagen
godkände våren 1988 regeringens förslag om ett särskilt statsbidrag till
svenska rederier for att sänka redarnas bemanningskostnader. Bidraget uppgår
för budgetåret 1988/89 till 38000 kr. per helårsanställd sjöman som är verksam
på svenskt handelsfartyg i fjärrfart. Bidraget skall utbetalas årligen i
efterskott efter ansökan. År 1988 är första kvalifi-karionsår (prop.
1987/88:129, TU 27, rskr. 337).

Bidraget
avses reducera redarnas totala kostnad for lagstadgade och avtalsbundna sociala
avgifter med ca hälften. I den nyssnämnda propositionen aviserades vidare ett
förslag från regeringen om befrielse från sjömansskatt vid tjänstgöring ombord
på svenska handelsfartyg i fjärrfart. Redan i propositionen fömtsågs vissa
tekniska komplikationer med en skattebefrielse bl.a. på gmnd av att uppbörden
av lagstadgade socialavgifter från redare är samordnad med och avhängig
redovisningen av sjömansskatt. Därtill kommer att ATP-poängen fastställs med
ledning av redovisningen av sjömansskatt. Ytterligare överväganden av teknisk
natur krävdes därför innan ett färdigt förslag kunde presenteras.

2 Förslag
till bidragssystem såvitt avser sjömansskatt

Prop.1988/89:56

Mitt
förslag: Ett särskilt statsbidrag infors fr.o.m. den 1 januari 1989 till
svenska rederier. Bidragets storlek skall motsvara den del av lönekostnaderna
som avser sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt for sjömän på
svenska handelsfartyg i fjärrfart.

Skälen
för mitt forslag: Regeringen beslöt den 2 juni 1988 att inhämta lagrådets
yttrande över ett förslag till ändringar i bl. a. de forfattningar som skulle
behövas för att en sådan skattebefrielse som riksdagen och de sjöfackliga
organisationerna begärt skulle kunna genomforas.

Den
lagstiftning som finns på socialförsäkringsområdet utgår från att nivån for
såväl sociala avgifter som sociala förmåner är kopplad till faktiskt utgiven
ersättning från arbetsgivaren. En skattebefrielse får med åtföljande sänkning
av ersättningen därför med gällande system direkta konsekvenser för nivån på
det sociala skyddet. Tekniska lösningar for att kompensera för denna effekt
blir med nödvändighet komplicerade och är också från principiell synpunkt
tveksamma. Det har därför inte ansetts rimligt att föreslå så omfattande
förändringar av den generella lagstiftningen på socialförsäkringsområdet som
fordras for att kunna ge sjömännen oförändrade sociala förmåner i kombination
med skattefrihet.

Det
forslag till skattebefrielse m.m. som regeringen överlämnade till lagrådet
innehöll därför endast sådana ändringar — såvitt gäller socialfor-säkringsområdet
— som syftade till att rent tekniskt säkerställa sjömännens rätt till ATP m.m.
på faktiskt erhållen ersättning. Föredraganden framhöll att det fick ankomma på
sjöarbetsmarknadens parter att sinsemellan lösa frågor om ett utvidgat skydd i
forhållande till den allmänna forsäkringen.

För
att uppfylla det primära syftet med en skattebefrielse — nämligen en kostnadsavlastning
for redaren, i det fall denne också är arbetsgivare — utan att
kompensationsnivån inom socialförsäkringsområdet berörs har jag efter samråd
med chefen för finansdepartementet och chefen for socialdepartementet
undersökt ett annat alternativ.

Jag
föreslår att ett särskilt bidrag införs som skall motsvara den skatt som skall
erläggas for viss bmttoinkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt for
sjömän i fjärrfart. Som utgångspunkt bör gäUa att bidraget baseras på den
skatt som följer av sjömansskattetabell. Bidraget bör införas fr. o. m. den 1
januari 1989 och utbetalas i efterskott. Bidraget bör som huvudregel lämnas till
den som haft lönekostnaden, nämligen arbetsgivaren.

Uppbördssystemets
konstmktion, som innebär att den inbetalda skatten till sin storlek inte kommer
att vara känd for myndigheterna förrän en relativt lång tid efter den tid den
avser, kommer att medföra en viss eftersläpning i det av mig föreslagna
bidragssystemet. Min avsikt är dock

att utforma systemet så
att det medger att viss del av bidraget utbetalas Prop. 1988/89:56 redan
under första halvåret 1989.

Mitt
förslag innebär följaktligen att redarna även fortsättningsvis skall inleverera
sjömansskatt till staten enligt dagens systern. Med det redovisade
bidragssystemet följer också att det sociala skyddet for sjömän i fjärrfart kvarstår
i oförändrad omfattning.

Bidraget
bör administreras av nämnden for rederistöd som beslutar om utbetalning.
Bidragssystemets närmare utformning kräver vissa fortsatta överväganden. Det är
regeringen som skall utforma närmare regler for detta bidragssystem.

Det
av mig förordade bidraget avseende sjömansskatten innebär, till- , .

sammans
med det bidrag på 300 milj. kr. som riksdagen tidigare beslutat, att redarnas
totala bemanningskostnader kan sänkas med ca 40% jämfört med dagsläget. Detta
var också det syfte som uttalades i den sjöfartspolitiska propositionen våren
1988. Detta fömtsätter naturligtvis att parterna tar hänsyn till de statliga
åtgärderna i kommande löneförhandlingar.

Jag
beräknar medelsbehovet for det statsbidrag jag här föreslagit till 42 milj. kr.
for budgetåret 1988/89. Kostnaderna bör belasta det under sjätte huvudtiteln
upptagna förslagsanslaget E 8. Bidrag till svenska rederier. För år 1989 beräknarjag
kostnaderna till 250 milj. kr.

3 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att
till Bidrag tiU svenska rederier på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag på 42000000 kr.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det forslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988