Prop. 1988/89:66

Regeringens proposition 1988/89:66

om överklagande av vissa förvaltningsbeslut

av
enskilda organ , l

1988/89:66

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 1 december 1988.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen lägger regeringen fram förslag om hur man skall överklaga beslut
som fattats av bolag och andra enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter.
Förslaget innebär att den nya förvaltningslagens ordning för överklagande skall
gälla i de flesta fall. Enligt den ordningen skall överklagandet ges in till
den instans som har meddelat det överklagade beslutet. För vissa enskilda
organ behålls dock den äldre ordningen för överklagande. Den innebär att
överklagandet skall ges in till överinstansen. De nya reglerna avses träda i
kraft den 1 juli 1989.

1 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 66

1 Förslag till Prop. 1988/89:66

Lag om
ändring i rättegångsbalken

Härigenom
föreskrivs att 56 kap. 14 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

56
kap. 14§' Vad i detta kapitel är stadgat äge motsvarande tillämpning i fråga om
besvär, som avses i 8 kap. 8 §; i dylikt mål gälle dock följande avvikelser:

1. Den
som vill anföra besvär 1. Den som vill anföra besvär

skall inom fyra veckor från den skall inom fyra veckor från den

dag, då han erhöll del av beslutet, dag, då han erhöll del av beslutet,

till högsta domstolen inkomma med till advokatsamfundet inkomma

besvärsinlaga. med besvärsinlaga.

2.
Om ej särskilda skäl föranleda
annat, skola klaganden och, då talan föres av justitiekanslern, även motparten
höras muntligen i högsta domstolen.

3.
Tillfälle skall lämnas det
organ inom advokatsamfundet, som meddelat beslutet, att inkomma med skriftlig
förklaring och att, då part höres muntligen, därvid yttra sig.

4. Advokatsamfundets beslut att avvisa en besvärstalan får överklagas
till högsta domstolen genom besvär. Därvid tillämpas 1.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga om beslut som har meddelats före
ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.

Senaste lydelse 1971:218.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på

jordbrukets
område

Härigenom
föreskrivs att 1 a§ lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område'
skall ha följande lydelse.

Prop.1988/89:66

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

la§

Enligt de närmare
föreskrifter som beslutas av regeringen eller efter regeringens bestämmande av
statens jordbruksnämnd får nedan angivna regleringsföreningar i fråga om de
varuslag som omfattas av föreningens verksamhetsområde pröva frågor om bidrag
eller annat stöd i marknads-reglerande syfte.

Förening

Föreningen för
mejeriprodukter, ekonomisk förening Svensk kötthandel, förening u. p. a. Sveriges
oljeväxtintressenter, förening u.p. a.

Sveriges
potatisintressenter, ekonomisk förening

Svensk
sockerhandel, ekonomisk förening

Svensk
spannmålshandel, ekonomisk förening Svensk ägghandel, förening u. p. a.

Varuslag

mjölk och mjölkprodukter

kött
och fläsk oljeväxtfrö och vallfrö

potatis
och potatisprodukter

socker

spannmål och fodermedel

ägg, äggprodukter och
fjäderfäkött

Om
ett beslut i en fråga som avses i första stycket får överklagas, tillämpas
bestämmelserna i 23 — 25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga om beslut som har meddelats före
ikraftträdandet tillämpas dock vad som gällde då.

' Lagen omtryckt 1984:199.

11 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 66

3 Förslag till Prop. 1988/89:66

Lag om
ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets

område

Härigenom
föreskrivs att 1 a§ lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

la§
Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, av statens jordbruksnämnd får regleringsföreningen
Svensk fisk, ekonomisk förening, inom ramen för prisregleringen på fiskets
område pröva frågor om bidrag eller annat stöd i marknadsregle-rande syfte.

Om ett beslut i en fråga som avses i första stycket får överklagas,
tillämpas bestämmelserna i 23—25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Denna
lag frader i kraft den 1 juli 1989. I fråga om beslut som har meddelats före
ikraftträdandet tillämpas dock vad som gällde då.

Lagen omtryckt 1984:200.

4 Förslag
till Prop. 1988/89:66

Lag om ändring i lagen (1976:447) om rätt för erkänd arbetslöshetskassa
att pröva fråga om statsbidrag till fiskeföretag

Härigenom
föreskrivs att lagen (1976:447) om rätt för erkänd arbetslöshetskassa att
pröva fråga om statsbidrag till fiskeföretag skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Erkänd
arbetslöshetskassa får pröva fråga om statsbidrag till sådana fiskeföretag som
har haft fiskefartyg stillaliggande till följd av beslut om fångstbegränsning
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen, eller myndighet som
regeringen bestämmer.

Om ett beslut i en fråga som avses i första stycket får överklagas,
tillämpas bestämmelserna i 23-25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga om beslut som har meddelats före
ikraftträdandet tillämpas dock vad som gällde då.

5 Förslag till Prop. 1988/89:66

Lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Härigenom
föreskrivs att det i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde skall införas en ny paragraf,
14 §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

14§

Om ett beslut som avses i 2 och 12 a—c §§ får överklagas, tillämpas bestämmelserna
i 23—25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga om beslut som har meddelats före
ikraftträdandet tillämpas dock vad som gällde då.

6 Förslag
till

Lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att 15 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande
lydelse.

Prop.1988/89:66

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 kap.

7§

Mot beslut varigenom
myndighet har avslagit enskilds begäran att få ta del av handling eller
lämnat ut allmän handling med förbehåll, som inskränker sökandens rätt att yppa
dess innehåll eller annars förfoga över den, får sökanden fora talan genom
besvär. Om inte annat följer av andra —Qärde styckena förs sådan talan hos
kammarrätten eller, såvitt gäller kammarrätts beslut i där väckt ärende, hos
regeringsrätten. Att prövningstillstånd inte behövs vid fullföljd av talan
mot kammarrätts beslut framgår av 35 § förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Beslut
varigenom myndighet har avslagit enskilds begäran att få ta del av handling
eller lämnat ut allmän handling med förbehåll, som inskränker sökandens rätt
att yppa dess innehåll eller annars förfoga över den, får överklagas av sökanden.
Om inte annat följer av andra—fjärde styckena, överklagas beslutet hos kammarrätten
eller, såvitt gäller kammarrätts beslut i där väckt ärende, hos
regeringsrätten. Har beslutet meddelats åv organ som avses i 1 kap. 8 § andra
stycket tillämpas bestämmelserna i 23— 25 §§ och 30 § första meningen förvaltningslagen
(1986:223) om överklagande. Att prövningstillstånd inte behövs när kaminarrätts
beslut överklagas framgår av 35 § förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Har beslut som avses i
första stycket meddelats av tingsrätt och rör det handling i domstols rättski-pande
eller rättsvårdande verksamhet,/ow talan mot beslutet hos hovrätten. Talan
mot motsvarande beslut av hovrätt i där väckt eller dit fullföljt 'årende JÖrs
hos högsta domstolen. Vid talan mot tingsrätts eller hovrätts beslut
tillämpas i övrigt bestämmelserna i rättegångsbalken om besvär. Vid talan mot
hovrätts beslut skall dock reglerna om prövningstillstånd inte tillämpas.

Har
beslut som avses i första stycket meddelats av tingsrätt och rör det handling i
domstols rättski-pande eller rättsvårdande verksamhet, överklagas det hos
hovrätten. Motsvarande beslut av hovrätt i där väckt eller dit överklagat
ärende överklagas hos högsta domstolen. Vid överklagande av tingsrätts eller hovrätts
beslut tillämpas i övrigt bestämmelserna i rättegångsbalken om besvär. Vid
överklagande av hovrätts beslut skall dock reglerna om prövningstillstånd inte
tillämpas.

Första
och andra styckena gäller inte för beslut av riksdagen, regeringen, . högsta
domstolen eller regeringsrätten.

Att
talan mot beslut av statsråd Att beslut av statsråd skall över-

skall yora hos regeringen föreskrivs klagas hos regeringen-föreskrivs i

i 2 kap. 15 § tryckfrihetsförord- 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordning-

ningen. en.

'
Lagen omtryckt 1988:9.

T2
Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 66

Nuvarande lydelse Föreslagen
lydelse Prop. 1988/89:66

'
Angående rätt att JÖra talan mot Angående rätt att överklaga be

beslut av myndighet som lyder un- slut av myndighet som lyder under

der riksdagen är särskilt föreskri- riksdagen är särskilt föreskrivet,

vet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. 1 fråga om beslut som har meddelats före
ikraftträdandet av enskilt organ som avses i 1 kap. 8 § andra stycket tillämpas
dock vad som gällde då.

7 Förslag
till Prop. 1988/89:66

Lagom ändring i lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568)
om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.

Härigenom
föreskrivs att 6§ lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568) om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6§
För specialsjukhus och vårdhem för vuxna gäller fortfarande i tillämpliga
delar 35 § om beredande av vård oberoende av samtycke samt därtill anslutande
bestämmelser i 36 —37a§§ och 39 —54§§ i den upphävda lagen.

En skrivelse med överklagande enligt 44 eller 47§ i den upphävda lagen
tillställs den myndighet som skall pröva överklagandet.

Öm rätten att överklaga är inskränkt till viss tid och skrivelsen med
överklagandet kommer in till överinstansen efter utgången av den tiden, skall
överinstansen avvisa skrivelsen. Skrivelsen skall dock inte avvisas om
förseningen beror på alt underinstansen har lämnat klaganden en felaktig
underrättelse om hur man överklagar. Inte heller skall skrivelsen avvisas, om
den har kommit in till'underinstansen innan ti-■ den för att överklaga
har gått ut.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga om beslut som har meddelats före
ikraftträdandet tillämpas dock vad som gällde då.

8 Förslag
till Prop. 1988/89:66

Lag om
ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom
föreskrivs att 12 kap. 9§ skollagen (1985:1100) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

12
kap. 9§ 1 fråga om personal med statligt reglerad anställning inom utbildningsverksamhet,
som motsvarar det offentliga skolväsendets men bedrivs med enskilt
huvudmannaskap, får beslut som avser myndighetsutövning fattas av huvudmannen
eller av ett särskilt organ för verksamheten, om så föreskrivs av regeringen.

Om ett sådant beslut får överklagas, tillämpas bestämmelserna i 23 —
25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. 1 fråga om beslut som har meddelats före
ikraftträdandet tillämpas dock vad som gällde då.

10

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:66

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 december 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, S.
Andersson, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Tha-lén, Nordberg, Frei valds, Wallström

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Proposition om överklagande av vissa förvaltningsbeslut av
enskilda organ

1 Inledning

Den
1 januari 1987 trädde den nya förvaltningslagen (1986:223) i kraft (prop.
1985/86:80, KU 21, rskr. 202). Den innehåller flera nyheter beträffande
handläggningen hos förvaltningsmyndigheterna, bl. a. om ordningen då ett beslut
överklagas.

Samma
dag trädde lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga
förvaltningsuppgifter i kraft (prop. 1986/87:39, KU 11, rskr. 59). Den gäller
sådana beslut av bolag och andra enskilda organ, som enligt särskilda
bestämmelser får överklagas till regeringen, till en förvaltningsdomstol eller
till en förvaltningsmyndighet. Lagen innebär att den ordning för överklagande
av beslut som gällde enligt den äldre förvaltningslagen behålls då ett beslut
av ett enskilt organ överklagas, om inte någon annan ordning för överklagande
är föreskriven. I motiven till lagen anfördes att reglerna om överklagande av
enskilda organs beslut borde finnas i speciallagstiftningen och inte i
förvaltningslagen men att den särskilda lagen borde införas i väntan på en
närmare genomgång av den nuvarande regleringen i ämnet.

En
sådan genomgång har nu gjorts och förslag till de författningsändringar som
kräver beslut av riksdagen har utarbetats inom justitiedepartementet.

Regeringen
beslutade den 10 november 1988 att inhämta lagrådets yttrande över förslag
till

1. lag
om ändring i rättegångsbalken,

2.
lag om ändring i lagen
(1967:340) om prisreglering på jordbrukets område,

3.
lagom ändring i lagen
(1974:226) om prisreglering på fiskets område,

4.
lag om ändring i lagen
(1976:447) om rätt för erkänd arbetslöshetskassa att pröva fråga om
statsbidrag till fiskeföretag,

5.
lagom ändring i lagen
(1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde, 11

2.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100), Prop. 1988/89:66

3.
lag om ändring i skollagen
(1985:1100).

Lagrådet
har godtagit förslagen men i sitt yttrande anfört att, i de fall den gamla
ordningen fortfarande skall gälla, detta bör framgå direkt i den angivna lagen.
Lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga
förvaltningsuppgifter kan då enligt lagrådet upphöra att gälla. Lagrådets
yttrande bör fogas till protokollet som bilaga. Jag återkommer till lagrådets
yttrande i avsnitt 2.4.

Förslagen
i detta ärende rör lagstiftning som hör till olika departement. Jag har vid
utarbetandet av förslagen samrått med berörda statsråd.

2 Allmän motivering

2.1 Enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter

Den
offentliga verksamheten bedrivs i regel av statliga och kommunala organ. Enligt
11 kap. 6 § regeringsformen (RF) kan dock förvaltningsuppgifter överlämnas
till bolag, föreningar, samfälligheter, stiftelser eller enskilda individer.
Om förvaltningsuppgiften innefattar myndighetsutövning, krävs att överlämnande
sker med stöd av lag.

Möjligheten
att överlämna offentliga förvaltningsuppgifter till enskilda organ har
utnyttjats i ett flertal fall. Motiven för överlämnandet har växlat. Ibland har
motivet varit att åstadkomma en så enkel och billig form som möjligt för en
viss verksamhet. I andra fall har metoden använts för att få till stånd ett
permanent samarbete mellan det allmänna och andra intressenter. Även behov av
affärsmässighet, större rörelsefrihet, mer självständighet och friare
lönesättning har åberopats som motiv för överlämnandet.

Staten
utövar ett dominerande inflytande genom ägande eller på annat sätt i ett stort
antal aktiebolag sarnt åtskilliga stiftelser, föreningar och andra organ. Även
ett ganska stort antal enskilda organ i vilka staten saknar bestämmande
inflytande har offentliga förvaltningsuppgifter. Av intresse i detta sammanhang
är främst de organ som har uppgifter som innefattar myndighetsutövning,
eftersom det normalt är i dessa fall som beslut kan överklagas. Denna typ av
förvaltningsuppgifter hänför sig till olika ämnesområden som jag översiktligt
kommer att redogöra för i det följande. För vissa av de enskilda organen är de
offentliga förvaltningsuppgifterna den dominerande verksamheten, för andra kan
de utgöra en mindre eller helt obetydlig dél. I de kommunala företagen
förekommer knappast några uppgifter som innefattar myndighetsutövning.

Obligatorisk
kontroll genom teknisk provning utförs vid riksprovplatser och auktoriserade
provplatser. Det finns förutom tre statliga myndigheter fyra aktiebolag i vilka
staten har ett bestämmande inflytande och som i egenskap av riksprovplats
svarar för obligatorisk kontroll. Dessa bolag är AB Svensk Bilprovning, AB
Statens Anläggningsprovning, Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB
och Apoteksbolaget AB.

På
kultur- och forskningsområdet bedrivs åtskillig offentlig verksamhet i

form av stiftelser eller andra enskilda organ. Flera museer, t. ex. Sveriges 12

Tekniska
museum, är stiftelser, medan Operan och Dramaten är aktiebo- Prop. 1988/89:66 lag.
Inom utbildningsdepartementets område har ett stort antal föreningar, samfälligheter
och stiftelser, i vilka staten inte har något bestämmande inflytande,
tilldelats uppgiften att fördela statliga medel till enskilda för kulturaktiviteter
av olika slag eller att dela ut statliga stipendier. Denna . uppgift innefattar
myndighetsutövning. Också till skolor inom det enskilda utbildningsväsendet
har delegerats uppgifter som kan anses utgöra myndighetsutövning, t. ex.
rörande betygssättning och disciplinära åtgärder samt i fråga om statligt
reglerade tjänster..

Stiftelsen
Svenska Institutet är det centrala organet för den statsfinansie-rade allmänna
informationen om Sverige i utlandet. Vid institutet finns statligt reglerade
tjänster. Myndighetsutövning förekommer också i form av stipendie- och
bidragsutdelning. Stiftelsen kan sägas i praktiken fungera som en myndighet.

Inom
ramen för den offentliga prisregleringen på jordbrukets område har
myndighetsutövande uppgifter tilldelats ett antal s. k. regleringsföreningar.
Dessa prövar frågor om bidrag eller annat stöd i marknadsregle-rande syfte. En
regleringsförening med liknande uppgifter finns också på . fiskets område.

Ett
antal enskilda organ har uppgifter inom den statliga närings- och regionalpolitiken.
Det gäller t. ex. AB Svensk Exportkredit, Bokbranschens finansieringsinstitut
AB, Fonden för industriellt utvecklingsarbete. Fonden för industriellt
samarbete med u-länder. Norrlandsfonden, Sveriges exportråd samt de regionala
utvecklingsfonderna. En av uppgifterna för dessa organ är att fördela statligt
ekonomiskt stöd till enskilda företag.

Sveriges
advokatsamfund har tillsyn över advokatväsendet. Till de myndighetsutövande
uppgifterna hör att besluta om disciplinära åtgärder, i sista hand uteslutning,
när det gäller advokater som har åsidosatt sina skyldigheter.

I
vissa fall har myndighetsutövning överlåtits till enskilda individer. Den som
har ett uppdrag som notarius publicus skall såltinda bl. a. officiellt
bestyrka handlingar och ta upp växelprotester. Advokater och biträdande
jurister på advokatbyråer har befogenhet att under vissa förutsättningar
bevilja allmän rättshjälp och vidta vissa andra åtgärder enligt rättshjälpslagen
(1972:429). Även borgerliga vigselförrättare och ordningsvakter m. fl. utövar
myndighet.

I
vissa fall kan ett antal enskilda personer bilda valkorporationer, t. ex. när
arbetstagare och studerande vid högskolor utser ledamöter i styrelser eller
andra organ vid läroanstalterna. Befogenheten att utse en eller flera ledamöter
i styrelsen för ett offentligt organ har i åtskilliga andra fall getts till
olika enskilda organ. Även i dessa fall är det fråga om myndighetsutövning.

13

2.2
Förvaltningslagens regler om förfarandet vid Prop.
1988/89:66

överklagande

Enligt
1971 års förvaltningslag skulle en skrivelse med överklagande ges in till den
förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol som skulle pröva överklagandet.
Det var också den förvaltningsmyndigheten eller förvaltningsdomstolen som
prövade om överklagandet hade kommit in i rätt tid.

I
den nu gällande förvaltningslagen har förfarandet lagts om. Bestämmelser om
detta finns i 23 —25 §§. En skrivelse med överklagande skall ges in till den
myndighet som har meddelat det beslut som överklagas. Den myndigheten prövar om
överklagandet har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen inte avvisas, skall den
tillsammans med övriga handlingar i ärendet överlämnas till den myndighet som
skall pröva överklagandet. För förvaltningsdomstolarnas del har ändringar av
samma innebörd gjorts i 7 § förvaltningsprocesslagen (1971:291), se SFS
1986:224.

Om
en skrivelse med överklagande avvisats på grund av att den kommit in för sent,
får det beslutet enligt 30 § förvaltningslagen överklagas i samma ordning som
beslutet i huvudsaken. Om avvisningsbeslutet efter överklagande har prövats av en
högre instans, får den högre instansens beslut inte överklagas.

Omläggningen
av ordningen för överklagande har samband med den

skyldighet för myndigheterna att ompröva sina egna beslut i vissa fall som

infördes genom den nya lagen. Skyldigheten gäller även om beslutet över

klagas, och myndigheten har då att mot bakgrund av vad som sägs i

skrivelsen med överklagandet ta ställning till om myndigheten själv bör

ändra sitt beslut. Ett annat skäl för omläggningen var att det ansågs

medföra administrativa förenklingar att överklaganden ges in till samma

myndighet som meddelat det överklagade beslutet (se prop. 1985/86:80

S. 11). .

Förvaltningslagen
gäller för förvaltningsmyndigheter och för domstolarnas handläggning av
förvaltningsärenden (1 §). Föreskrifterna i lagen skall dock inte tillämpas om
det i en annan lag eller förordning finns en bestämmelse som avviker från dem.
För vissa myndigheter finns det särskilda regler om förfarandet vid
överklagande som kompletterar eller, ersätter föreskrifterna i förvaltningslagen
och förvaltningsprocesslagen.

I
samband med den nya förvaltningslagen infördes det nya förfarandet vid
överklagande också för vissa förvaltningsmyndigheter som dessa regler annars
inte skulle ha blivit omedelbart tillämpliga på. Det gäller bl. a. arrendenämnderna
och hyresnämnderna (prop. 1986/87:39, KU 11, rskr. 59). Den gamla ordningen
behölls i vissa fall när praktiska eller andra skäl föranledde det, t. ex. på
det kommunala och kyrkokommunala området för kommunalbesvär.

Beträffande
enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter bör det till en början
observeras, att det inte finns någon allmän regel om att beslut av sådana organ
får överklagas. Det normala är att deras beslut inte är överklagbara.
Beträffande enskilda organ som anförtrotts myndighetsutövande eller liknande
uppgifter finns det dock i vissa fall möjlighet till överklagande enligt vad
som föreskrivs i specialförfattningar på vissa

områden
(jfr prop. 1986/87:39 s. 61). Vad som sägs i det följande om Prop.
1988/89:66 överklagande av enskilda organs beslut tar alltså sikte endast på de
fall då besluten enligt någon särskild föreskrift får överklagas.

Den
gamla förvaltningslagen var i viss utsträckning tillämplig även på enskilda
organ med offentliga förvaltningsuppgifter. I lagmotiven fanns ett . uttalande
om att tjänstemän hos andra offentliga organ än myndigheter ibland på grund av
författningsföreskrifter kunde ha fått sådana befogenheter att de
organisatoriskt och funktionellt blev att anse som offentliga förvaltningsmyndigheter.
Som exempel nämndes i propositionen besiktningsmän hos AB Svensk Bilprovning i
fråga om bolagets obligatoriska kontrollverksamhet (prop. 1971:30 s. 317).
Förarbetena till 1971 års förvaltningslag har därför ansetts ge ett visst stöd
för att lagens regler om hur man överklagade beslut av myndigheter skulle
tillämpas också vid överklagande av beslut av enskilda organ, om något annat
inte fanns särskilt föreskrivet.

I
den nya förvaltningslagen har begreppet förvaltningsmyndighet emellertid samma
innebörd som i RF (prop. 1985/86:80 s. 57). Det innebär att lagen inte är
tillämplig på organ som är organiserade i privaträttsliga former. Sådana organ
är inte myndigheter, även om de har anförtrotts • offentliga
förvaltningsuppgifter eller till och med myndighetsutövning med stöd av 11 kap.
6 § RF. Det finns inte längre något utrymme för att betrakta enskilda organ
eller deras tjänstemän (t. ex. besiktningsmän hos AB Svensk Bilprovning) som
förvaltningsmyndigheter i lagens mening (jfr prop. 1973:90 s. 232 f, prop.
1975/76:160 s. 134f, prop. 1977/78:38 s. 41 och prop. 1979/80:2 Del A s. 125).
Det ligger dock i och för sig nära till hands att de enskilda organ som har
offentliga förvaltningsuppgifter analogt tillämpar förvaltningslagens
bestämmelser t. ex. vad gäller samverkan, handläggningsordning, tillgång till
tolk och ombud, jäv och muntlig handläggning m. m.

Det
anförda innebär att reglerna om överklagande i den nya förvaltningslagen inte
utan vidare är tillämpliga i de fall då ett beslut av ett enskilt organ med
offentliga förvaltningsuppgifter får överklagas. Av bl. a. rättssäkerhetsskäl
är det viktigt att det finns klara regler för hur beslut skall överklagas så
att man vet till vilken instans och inom vilken tid överklagande skall ges in.
Det var därför nödvändigt att se över reglerna om överklagande av sådana organs
beslut innan den nya förvaltningslagen trädde i kraft den 1 januari 1987.

En
sådan översyn av reglerna om överklagande av beslut av enskilda organ med
offentliga förvaltningsuppgifter gjordes inom ramen för följd- . lagstiftningen
till den nya förvaltningslagen.

2.3 Lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda
organ med offentliga förvaltningsuppgifter

En
utgångspunkt för den nyss nämnda översynen var att reglerna för

överklagande av enskilda organs beslut i möjligaste mån skulle överens

stämma med vad som gäller enligt den nya förvaltningslagen vid överkla

gande av myndighetsbeslut (prop. 1986/87:39 s. 60 ff., KU 11, rskr. 59). 15

Även
om man alltså borde sträva efter enhetlighet, framhöll föredragande statsrådet
att det inte undantagslöst gick att reglera frågan om överklagande av enskilda
organs beslut efter mönster av den nya förvaltningslagen. Det enskilda organet
måste t.éx. uppfylla vissa krav på tillgänglighet för att kunna ta emot
skrivelser med överklaganden. Frågan i vad mån denna uppgift kunde läggas på
enskilda organ borde bedömas utifrån de förhållanden som gällde på varje
specialområde.

Från
dessa utgångspunkter gjordes en genomgång av ett antal specialförfattningar
som ledde till den nyss nämnda propositionen om följdlagstift-ning till
förvaltningslagen. Uppgiften att pröva om överklagandet hade kommit in i rätt
tid borde enligt propositionen ligga på samma instans som skulle ta emot
skrivelsen med överklagandet. Reglerna om ordningen för överklagande borde stå
i de författningar där reglerna om instansordning finns, dvs. normalt i de
specialförfattningar som också innehåller materiella regler på området (prop.
1986/87:39 s. 64, jfr prop. 1985/86:80 s. 44).

I propositionen föreslogs
regler i vissa specialförfattningar som innebar att den nya förvaltningslagens
bestämmelser för överklagande infördes beträffande några enskilda organ, bl. a.
erkända arbetslöshetskassor och Sveriges exportråd. Det var dock inte möjligt
att gå igenom all den lagstiftning som kunde behöva ses över. För de enskilda
organ, som saknade regler om överklagandeförfarandet i specialförfattningarna,
skulle därför stiftas en särskild lag om överklagande av beslut av enskilda
organ med offentliga förvaltningsuppgifter. Den skulle innehålla regler om hur
beslut överklagas och efter mönster av 12 § i 1971 års förvaltningslag innebära
att den tidigare gällande ordningen för överklagande behölls i väntan på en fullständig
översyn av reglerna i ämnet. Regleringen innebar alltså att ett överklagande
skulle ges in till överinstansen, som också skulle pröva om överklagandet hade
skett i rätt tid. Bestämmelserna skulle inte tillämpas-om det fanns avvikande
bestämmelser i andra lagar eller i författningar som beslutats av regeringen
eller av en förvaltningsmyndighet. Riksdagen antog förslaget till den nya lagen
jämte annan följdlagstiftning till den nya förvaltningslagen.

Prop.
1988/89:66

2.4 Omläggning av förfarandet vid överklagande beträffande
ytterligare enskilda organ

Mitt förslag: Den
nya förvaltningslagens ordning i fråga om överklagande skall gälla som
huvudregel för enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter. Detta sker
genom att bestämmelser införs i de specialförfattningar som innehåller de
materiella reglerna. Den äldre ordningen behålls dock för vissa enskilda organ.

Skälen for mitt förslag:
När den nya förvaltningslagen trädde i kraft den 1 januari 1987 blev dess
regler om förfarandet vid överklagande, som nyss har framhållits, tillämpliga
beträffande endast några få enskilda organ med offentliga
förvaltningsuppgifter. För de flesta sådana organ behölls tills

16

vidare den gamla
överklagandeordningen genom regler i lagen om överklä- Prop. 1988/89:66 gande
av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter.

En
mera fullständig genomgång av reglerna om överklagande av beslut av enskilda
organ med offentliga förvaltningsuppgifter har nu genomförts inom
regeringskansliet. Genomgången visar enligt min uppfattning att man nu kan
fullfölja de tankar som kom till uttryck i följdlagstiftningen till den nya
förvaltningslagen och som går ut på att reglerna för överklagande av enskilda
organs beslut i möjligaste mån skall stämma överens med vad som gäller enligt
den nya förvaltningslagen i fråga om överklagande av myndighetsbeslut (prop.
1986/87:39 s. 64).

Flera
skäl talar för en.sådan principiellt enhetlig ordning. De skäl som föranlett en
omläggning av överklagandeförfarandet hos förvaltningsmyn- ■ digheterna
har i allmänhet samma kraft i fråga om enskilda organ med offentliga
förvaltningsuppgifter. Jag tänker bl. a; på att det är enkelt för den enskilde
att ge in överklagandet till samma instans som har meddelat det överklagade
beslutet. Givetvis underlättar det också för allmänheten att orientera sig i
regelsystemet, om reglerna på olika områden av förvaltningen är så enkla och
enhetliga som möjligt. Många och invecklade regler om till vilken instans en
klagande i olika sammanhang skall vända sig är förvillande och kan ge upphov
till förseningar och krångel i handläggningen.

Med
hänsyn till det jag nu har sagt anser jag att den nya förvaltningslagens
ordning för att överklaga bör gälla som huvudregel även när det gäller att
överklaga beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter.

Vad
gäller den lagtekniska lösningen anser jag att man bör hålla fast vid den redan
tillämpade metoden att ta in regler om förfarandet vid överklagande — i regel
i form av hänvisningar till de berörda lagrummen i förvaltningslagen — i de
specialförfattningar som gäller för de enskilda organen eller för de områden
inom vilka de verkar. På så sätt bör det bli enklast för den som skall
överklaga att hitta bestämmelserna.

I
de fall den nya förvaltningslagens ordning för överklagande införs beträffande
ett enskilt organ får detta till följd bl. a. att organet anförtros uppgifter
som innefattar myndighetsutövning. Det gäller uppgiften att pröva om skrivelsen
med överklagandet har kommit in. i rätt tid och eventuella beslut om att den
skall avvisas. Lagtekniskt är det därför också nödvändigt att beakta de
föreskrifter i .11 kap. 6 § RF som innebär att lagstöd krävs för att till ett
enskilt organ lämna över en förvaltningsuppgift som innefattar
myndighetsutövning. I

För
en del enskilda organ vars beslut får överklagas bör man dock tills vidare
behålla den nuvarande ordningen för överklagande. I 6 § lagen (1985:569) om
införande av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl. föreskrivs att vissa bestämmelser i den upphävda lagen
(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda fortfarande
skall gälla. Det gäller t. ex. 44 § enligt vilken beslut bl. a. om att avslå en
begäran om tillstånd att vistas på egen hand utom vårdhem får överklagas hos
psykiatriska nämnden. Enskilt drivna vårdr

17

hem omfattas av denna
bestämmelse. För bl. a. dessas del bör de gamla Prop. 1988/89:66
bestämmelserna gälla.

Lagrådet
har i sitt yttrande ifrågasatt om det verkligen finns sakliga skäl att behålla
den äldre ordningen för överklagande när det gäller de nyss angivna besluten. I
varje fall finns det enligt lagrådets mening inte anledning att behålla den
särskilda lagen enbart för dessa besluts skull. Vill man ha kvar den äldre
ordningen för överklagande på det angivna området borde man enligt lagrådet i
stället göra ett tillägg till lagen om införande av lagen (1985:568) om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Lagen om överklagande av
beslut av enskilda.organ med offentliga förvaltningsuppgifter skulle då enligt
lagrådet kunna upphöra att gälla.

Jag
anser alltjämt att den gamla ordningen bör gälla vid överklagande av beslut
enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Det
stämmer överens med den ordning som gäller vid överklagande enligt lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Däremot kan jag
instämma i lagrådets synpunkt att detta borde framgå direkt av den särskilda promulgationslagen.
Jag är dock inte beredd att föreslå att lagen om överklagande av beslut av
enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter skall upphöra att gälla.
Det kan inte bortses ifrån att det kan finnas ytterligare bestämmelser om
överklagande av beslut av enskilda organ som inte uppmärksammats vid
genomgången inom departementen. Om den särskilda lagen om överklagande upphävdes,
skulle rättsordningen sakna regler om hur överklagande i ett sådant fall skulle
gå till.

Reglerna
i lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga
förvaltningsuppgifter bör därför finnas kvar tills vidare och omfatta organ för
vilka ingen specialreglering skett. I lagen om införande av lagen (1985:568) om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. bör vidare tas in
behövliga regler om överklagande av beslut.

I
det följande skall jag närmare gå in på de olika områden där den nya
förvaltningslagens ordning för.överklagande enligt min mening bör införas.
Alla de organ som skall omfattas av de nya reglerna enligt mitt förslag uppfyller
enligt min mening de krav på tillgänglighet, kompetens, organisatorisk
struktur m. m. som krävs för att uppgiften skall kunna anförtros dem. Om ett
enskilt organ avvisar ett. överklagande därför att detta kommit in för sent,
bör ett sådant beslut också kunna överklagas. Detta bör ske i samma ordning som
beslut i huvudsaken (jfr prop. 1986/87:39 s. 59 f.).

Jag
vill för fullständighetens skull nämna att regeringen genom beslut den 3
november 1988 till riksdagen överlämnat ett förslag om att uppbörden av TV-avgifterna
skall flyttas från televerket till ett särskilt bolag. Radiotjänst i Kiruna
Aktiebolag, RIKAB (prop. 1988/89:18). Bolagets beslut om avgiftsskyldighet och
om påförande av TV-avgifter som ju innefattar myndighetsutövning, får under
vissa förutsättningar överklagas till kammarrätten. Förvaltningslagen är i sin
helhet tillämplig hos bolaget.

Regeringen
beslutade den 17 november 1988 en proposition (1988/

89:60) om kontroll genom teknisk provning och om mätning. I propositio

nen läggs fram förslag till en ny lag som föreslås ersätta bl. a. lagen

(1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. En- 18

ligt
10 § i lagförslaget får regeringen eller den myndighet som regeringen Prop.
1988/89:66 bestämmer överlämna till en riksprovplats som är bolag eller
stiftelse att pröva frågor som gäller godkännande av personal, utrustning,
förfarande, organisation, produkt eller anläggning eller fastställande av
avgift för utförd kontroll. Förvaltningslagens bestämmelser om hur beslut
överklagas skall tillämpas i fråga om sådana beslut.

2.4.1
Beslut av enskilda organ enligt reglerna om utökad handlingsoffentlighet

En
utvidgning av kretsen av enskilda organ, vars beslut får överklagas, har blivit
följden av ändringar i sekretesslagen (1980:100), som träder i kraft den 1
januari 1989 (prop. 1986/87:151, KU 36, rskr. 290, SFS 1988:836). Ändringarna
innebär att reglerna om rätten att ta del av handlingar skall tillämpas i viss
utsträckning hos följande enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter,
nämligen

Folkbildningsförbundet

Handelshögskolan
i Stockholm

Kungliga
Musikaliska akademien

Kungliga
Skogs- och Lantbruksakademien

Kungliga
Svenska Aeroklubben

Länsbildningsförbunden

Notarius
publicus

Regleringsföreningarna
Föreningen för mejeriprodukter, ekonomisk

förening, Svensk kötthandel, förening u.p.a., Sveriges oljeväxtintressen

ter, förening u.p.a., Sveriges potatisintressenter, ekonomisk förening.

Svensk sockerhandel, ekonomisk förening. Svensk spannmålshandel, eko

nomisk förening och Svensk ägghandel, förening u. p. a. .

Regleringsföreningen
Svensk fisk, ekonomisk förening

Riksprovplatserna
Aktiebolaget Statens Anläggningsprovning, Aktiebolaget Svensk Bilprovning och
Apoteksbolaget Aktiebolag

Skolor
med enskild huvudman och statligt reglerade anställningar

Stiftelsen
Svenska institutet

Stiftelsen
Svensk-norska samarbetsfonden

Stiftelsen
Lantbrukarnas skördeskadeskydd

Stiftelserna
Nordiska museet. Riksutställningar, Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI), Sveriges Tekniska museum och . WHO Collaborating
Center on International Drug Monitoring

Svenska
föreningen Norden

Svenska
institutet i Rom

Svenska
språknämnden.

I
propositionen 1988/89:18 har föreslagits att bolaget Radiotjänst i Kiruna
Aktiebolag, RIKAB, skall ingå i bilagan.

I
lagen har för vart och ett av organen angivits i vilken verksamhet handlingsoffentlighet
skall gälla.

Av
de nya bestämmelserna följer att ett beslut av något av de berörda

organen att avslå en begäran att få ta del av en allmän handling m. m. får

överklagas enligt reglerna i 15 kap. 7 och 8 §§ sekretesslagen. Vid dessa 19

överklaganden
bör enligt min mening den nya förvaltningslagens ordning Prop. 1988/89:66 för
överklagande gälla. Bestämmelsen i 15 kap. 7 § sekretesslagen bör därför
kompletteras med en föreskrift om att förvaltningslagens föreskrifter om
förfarandet vid överklagande skall tillämpas i dessa fall. Också förvaltningslagens
regler om överklagande av beslut om avvisning av för sent gjorda överklaganden
bör tillämpas.

Ärenden
om överklagande enligt sekretesslagen av ett beslut av ett enskilt organ får
givetvis anses höra till den verksamhet som omfattas av offentlighetsprincipen.
Någon justering av sekretesslagens regler om offentlighetsprincipens
tillämpning på enskilda organ behövs därför inte,

2.4.2 Vissa
beslut om stöd av regleringsföreningar

Myndighetsutövande
uppgifter har tilldelats åtta regleringsföreningar, sju på jordbrukets område
(1 a § lagen 1967:340 om prisreglering på jordbrukets område, omtryckt
1984:199) och en på fiskets område (1 a§ lagen 1974:226 om prisreglering på
fiskets område, omtryckt 1984:200).

Regleringsföreningarna
på jordbrukets område har bemyndigats att i fråga om de varuslag som omfattas
av resp. förenings verksamhetsområde pröva frågor om bidrag eller annat stöd i marknadsreglerande
syfte. Närmare föreskrifter om prisreglering på jordbrukets område har
meddelats i förordningen (1984:62) om prisreglering på jordbrukets område.
Enligt 2 § förordningen (ändrad senast 1985:766) får statens jordbruksnämnd meddela
närmare föreskrifter enligt 1 a § lagen om prisreglering på jordbrukets område.
Regleringsföreningarnas beslut får enligt nämndens föreskrifter överklagas hos
statens jordbruksnämnd.

Regleringsföreningen
Svensk fisk, ekonomisk förening har bemyndigats att inom ramen för
prisregleringen på fiskets område pröva frågor om bidrag eller annat stöd i marknadsreglerande
syfte. Ytterligare föreskrifter om prisreglering och prisstöd på fiskets område
har meddelats i förordningen (1986:428) om prisreglering på fiskets område.
Enligt 20 § prövar föreningen frågor om stöd i marknadsreglerande syfte inom
ramen för prisregleringen på fiskets område. Sådana beslut av föreningen får
enligt 31 § överklagas hos statens jordbruksnämnd.

Vid
överklagande av föreningamas beslut tillämpas lagen om överklagande av beslut
av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter. Jag föreslår att den
nya förvaltningslagens ordning för överklagande görs tillämplig i stället. En ändring
bör därför göras i lagarna om prisreglering på jordbrukets resp. fiskets
område.

Även
de nu angivna föreningarna hör till de organ som omfattas av den tidigare
nämnda utvidgningen av handlingsoffentligheten. De berörs alltså också av mitt
förslag att den nya ordningen för överklagande skall tillämpas i det
sammanhanget.

2.4.3 Beslut
av erkänd arbetslöshetskassa om stöd till fisket

Erkända
arbetslöshetskassor har i lagen (1976:447) om rätt för erkänd

arbetslöshetskassa
att pröva fråga om statsbidrag till fiskeföretag bemyndi- 20

gats att pröva frågor om
statsbidrag till sådana fiskeföretag som haft Prop. 1988/89:66 fiskefartyg stillaliggande
till följd av beslut om fångstbegränsning. Närmare bestämmelser härom har
meddelats i förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m.m.
Enligt 14 § förordningen får lån och bidrag lämnas till fiskeriföretag som fått
likviditetssvårigheter på grund av förbud mot fortsatt havsfiske. Frågor om
bidrag enligt 14 § prövas enligt 44 § av Sveriges fiskares erkända
arbetslöshetskassa. Dessa beslut får enligt 46 § överklagas till fiskeristyrelsen.
Därvid tillämpas reglerna i lagen om överklagande av beslut av enskilda organ
med offentliga förvaltningsuppgifter. Även i dessa fall bör man enligt min
mening gå över till den nya ordningen för handläggning av överklagande. Regler
härom bör tas in i den nyss nämnda lagen från år 1976.

2.4.4
Beslut avseende personal med statligt reglerad anställning

Vid
en del enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter finns personal med
statligt reglerad anställning. Därmed avses enligt 2 kap. 1 § lagen (1976:600)
om offentlig anställning (omtryckt 1987:1000) en anställning där enligt lag
eller särskilt beslut av riksdagen avlöningsförmånerna fastställs under
medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (jfr 1 § lagen
1965:576 om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m.,
ändrad senast 1982:101, och 1 kap. 1 § lagen om offentlig anställning).

Enligt
lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde har Nordiska museet (12a§, ändrad
senast 1981:1330), Tekniska museet (12b§, ändrad senast 1985:481) och Svenska
språknämnden (12c§, ändrad senast 1983:512) bemyndigats att i fråga om vid
resp. institution anställd personal fatta sådana beslut som avser
myndighetsutövning i den mån inte annat är föreskrivet.

Vissa
av dessa beslut får överklagas. Reglerna finns i tre förordningar som kungjorts
i Statens kulturråds författningssamling (KRFS 1984:3-5). Reglerna innebär att
beslut om att tillsätta tjänster får överklagas hos regeringen. Den äldre
ordningen för att överklaga skall tillämpas.

Jag
föreslår att den nya förvaltningslagens ordning för överklagande skall
tillämpas även i dessa fall. Föreskrift om detta kan lämpligen tas in i lagen
om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets
område, vilken lag redan innehåller vissa regler om de tre aktuella organen.

Det
kan nämnas att förvaltningslagen (alltså även reglerna om överklagande) redan
gäller för Stiftelsen Nordiska museet vid handläggningen av ärenden enligt
lagen (1985:1104) om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål. De tre
organen hör också till dem som omfattas av den tidigare nämnda utvidgningen av
handlingsoffentligheten och som alltså berörs av mitt förslag att den nya
ordningen för att överklaga skall tillämpas i det sammanhanget.

I
12 kap. 9§ skollagen (1985:1100) finns en bestämmelse som bemyn

digar regeringen att föreskriva att huvudmannen eller ett särskilt organ 21

inom
utbildningsverksamhet, som motsvarar det offentliga skolväsendets Prop.
1988/89:66 men bedrivs med enskilt huvudmannaskap, får fatta beslut som avser
myndighetsutövning avseende personal med statligt reglerad anställning. Sådan
personal finns bl. a. vid privatskolor, folkhögskolor och riksinternatskolor.
Bestämmelser som rör överklagande av personaladministrativa beslut finns i de
förordningar som utfärdats för att reglera verksamheten vid dessa skolor. För
de nämnda skolorna finns dessa bestämmelser i 54 och 56 §§
privatskolförordningen (1967:270, 54 § ändrad senast 1988:1054,. 56 § ändrad
senast 1987:742), 101 och 102 §§ folkhögskoleförordningen (1977:551, ändrade
senast 1987:712) och 3§ förordningen (1970:333) om riksinternatskolor (ändrad
senast 1983:201), vilken hänvisar till bestämmelserna i
privatskolförordningen. Den gamla förvaltningslagens ordning för överklagande
skall tillämpas. För att möjliggöra att den nya ordningen för överklagande
skall kunna tillämpas bör i 12 kap. 9§ skollagen införas en ny bestämmelse som
anger att 23 — 25 och 30 §§ förvaltningslagen skall tillämpas vid överklagande.

Även
de enskilda skolorna omfattas av den tidigare nämnda utvidgningen av
handlingsoffentligheten. De berörs alltså av förslaget att den nya ordningen
för att överklaga skall tillämpas i det sammanhanget.

2.4.5
Beslut av Handelshögskolan om återkrävande av utbildningsbidrag

Handelshögskolan
har tillagts offentliga förvaltningsuppgifter i 2 § lagen om överlämnande av
förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde.
Högskolan prövar frågor om doktorandstipendier och utbildningsbidrag för
doktorander till studerande vid skolan. Enligt 22 § förordningen (1976:536) om
utbildningsbidrag för doktorander jämförd med 2r§ (22 § ändrad senast
1985:696,21 § ändrad senast 1977:488) får beslut av Handelshögskolan att återkräva
utbildningsbidrag överklagas hos universitets- och högskoleämbetet. Därvid
tillämpas föreskrifterna i lagen om överklagande av beslut av enskilda organ
med offentliga förvaltningsuppgifter. Jag föreslår att den nya ordningen för
att överklaga införs även här. Den ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande
av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets område som jag
föreslagit under punkt 2.4.4 bör omfatta även detta fall.

Handelshögskolan
i Stockholm är vidare ett annat av de organ som berörs av den tidigare nämnda
utvidgningen av handlingsoffentligheten. I det sammanhanget bör, som jag redan
föreslagit, den nya ordningen för att överklaga beslut tillämpas.

2.4.6
Vissa beslut av Sveriges advokatsamfund

1
8 kap. rättegångsbalken (RB) finns bestämmelser om Sveriges advokatsamfund.
Samfundet har bl. a. till uppgift att utöva tillsyn över advokat väsendet.
Stadgar för samfundet fastställs av regeringen.

Samfundets högsta
beslutande organ är fullmäktige, som bl. a. har till

uppgift att välja samfundets styrelse. Styrelsen beslutar på samfundets

vägnar i alla ärenden, om det inte föreskrivs något annat i stadgarna. Inom 22

samfundet finns vidare en
disciplinnämnd, som fattar beslut i fråga om Prop. 1988/89:66 vissa
disciplinära åtgärder mot den som är medlem i samfundet. I disciplinnämnden
ingår två av regeringen utsedda ledamöter (offentliga representanter).
Uppgiftsfördelningen mellan styrelsen och disciplinnämnden framgår av
stadgarna.

De
beslut som är aktuella i detta sammanhang är beslut av styrelsen att vägra
någon inträde i samfundet, beslut av disciplinnämnden i fråga om disciplinära
åtgärder enligt 8 kap. 7 § första, andra eller tredje stycket RB och beslut av
styrelsen i fråga om uteslutning ur samfundet enligt 8 kap. 7 § femte stycket RB.
Dessa beslut kan enligt 8 kap. 8 § RB under vissa förutsättningar överklagas
hos högsta domstolen. Enligt 56 kap. 14§ RB skall reglerna om besvär i samma
kapitel tillämpas, dock med vissa avvikelser. Bl. a. föreskrivs att
besvärsinlagan skall ges in till högsta domstolen inom fyra veckor från den dag
då klaganden fick del av beslutet.

Förfarandet
vid överklagande av advokatsamfundets beslut regleras alltså av RB, inte av
förvaltningslagen. Att överklagandet ges in till överinstansen innebär en
avvikelse, som enligt min mening inte längre är sakligt motiverad, från vad som
gäller i allmänhet vid överklagande både enligt RB och enligt
förvaltningslagen.

Jag
föreslår därför att den berörda föreskriften i RB ändras så att besvärsinlagan
i fortsättningen skall ges in till advokatsamfundet. Det innebär att det blir
samfundet som får pröva om besvärstalan fullföljts på föreskrivet sätt och inom
rätt tid (56 kap. 3 § och 14 § första stycket RB). Enligt stadgarna blir det
styrelsens uppgift att göra denna prövning, eftersom det inte finns några
bestämmelser som gör det möjligt att utse någon annan att göra det. Prövningen
bör emellertid göras i omedelbar anslutning till att besvärsinlagan getts in till
samfundet. Det är därför angeläget att man inom samfundet överväger om det
finns anledning att ändra stadgarna för att säkerställa en ändamålsenlig
beslutsordning.

Advokatsamfundets
prövning av om besvärstalan fullföljts på föreskrivet sätt och inom rätt tid
kan naturligtvis resultera i att besvärstalan avvisas. Sådana beslut bör som
jag tidigare anfört kunna överklagas. Jag föreslår att en uttrycklig regel
därom införs i 56 kap. 14 § RB.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har det inom justitiedepartementet
upprättats förslag till

1. lag
om ändring i rättegångsbalken,

2.
lag om ändring i lagen
(1967:340) om prisreglering på jordbrukets område,

3.
lagom ändring i lagen
(1974:226) om prisreglering på fiskets område,

4.
lag om ändring i lagen
(1976:447) om rätt för erkänd arbetslöshetskassa att pröva fråga om
statsbidrag till fiskeföretag,

5.
lagom ändring i lagen
(1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

6.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100), 23

7.'lag
om ändring i lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568) Prop.
1988/89:66 om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.,

8.
lagom ändring i skollagen (1985:1100).

Lagförslagen
under 2 — 4 har upprättats efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet,
lagförslagen under 5 och 8 efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet
och lagförslaget under 7 efter samråd med chefen för socialdepartementet.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Ändringen
avser reglerna i 56 kap. 14 § RB om förfarandet då ett beslut som meddelats av
ett organ inom Sveriges advokatsamfund med stöd av bestämmelser i 8 kap.
överklagas hos högsta domstolen. Innebörden av ändringen är att besvärsinlagan
skall ges in till samfundet i stället för sorri hittills till högsta domstolen.
Saken har behandlats i avsnitt 2.4.6.

Sedan
advokatsamfundet har fått in besvärsinlagan har samfundet att handlägga
överklagandet på samma sätt som gäller för hovrätt enligt 56 kap. RB. Samfundet
skall alltså pröva om besvärstalan är fullföljd på föreskrivet sätt och inom
rätt tid (3 §). Som påpekats i den allmänna motiveringen bör prövningen göras i
omedelbar anslutning till att besvärsinlagan getts in till samfundet. Om
samfundet inte avvisar besvären, skall handlingarna i ärendet utan dröjsmål
översändas till HD (5 §).

I
en ny fjärde punkt har uttryckligen klargjorts att advokatsamfundets beslut att
avvisa en besvärstalan får överklagas till högsta domstolen. Av fjärde punktens
andra mening framgår att sådana besvär är underkastade samma regler som besvär
mot beslutet i själva saken. Besvärsinlagan skall således även i dessa fall ges
in till samfundet inom fyra veckor från det att klaganden delgavs beslutet.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:340) om

prisreglering på jordbrukets område

Ändringen
innebär att det i 1 a § har förts in ett nytt andra stycke i vilket föreskrivs
att 23-25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas vid
överklagande av beslut av de regleringsföreningar som avses i lagen. Saken har
behandlats i avsnitt 2.4.2.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:226) om

prisreglering på fiskets område

Ändringen
innebär att det i 1 a § har förts in ett nytt andra stycke med

föreskrift att 23 — 25 och 30 §§ förvaltningslagen skall tillämpas vid över

klagande av de beslut av Svensk fisk, ekonomisk förening, som avses i

lagen: Saken har behandlats i avsnitt 2.4.2. 24

4.4 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1976:447) om rätt Prop. 1988/89:66

för erkänd arbetslöshetskassa att pröva fråga om statsbidrag

till fiskeföretag

Ändringen
innebär att det i lagen, som saknar paragrafindelning, har förts in ett nytt
andra stycke i vilket föreskrivs att 23 — 25 och 30 §§ förvaltningslagen skall
tillämpas vid överklagande av de beslut av erkänd arbetslöshetskassa som avses
i lagen. Saken har behandlats i avsnitt 2.4.3.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:1046) om

överlämnande av förvaltningsuppgifter inom

utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Ändringen
innebär att det i lagen har införts en ny paragraf, 14 §, med föreskrifter om
att 23 — 25 och 30 §§ förvaltningslagen skall tillämpas vid överklagande av
enskilda beslut av vissa av de organ som avses i lagen. I praktiken förekommer
beslut som är överklagbara för närvarande endast vid fyra av de i lagen nämnda
enskilda organen, nämligen Handelshögskolan (2 §), Nordiska museet (12 a §),
Sveriges Tekniska museum (12 b §) och Svenska språknämnden (12 c §). Det är
därför dessa organs beslut som åsyftas i den nya paragrafen. Saken har
behandlats i avsnitt 2.4.4 och 2.4.5.

4.6 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Ändringen,
som har behandlats i avsnitt 2.4.1, innebär att det i 15 kap. 7 § första
stycket har förts in en föreskrift om att 23-25 §§ och 30 § första meningen
förvaltningslagen skall tillämpas vid överklagande av beslut av de enskilda
organ som avses i bilagan till lagen.

Eftersom
instansordningen framgår av bestämmelsen har inte andra meningen i 30 § gjorts
tillämplig. Detta skulle nämligen inneburit att ett avvisningsbeslut inte
skulle kunna komma under regeringsrättens prövning.

Vidare
har vissa redaktionella ändringar gjorts.

4.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:569) om

införande av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda m. fl.

Ändringen
innebär att det i 6 § i lagen om införande av lagen om särskilda

omsorger om psykiskt utvecklingsstörda har tagits in bestämmelser om

överklagande enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utveck

lingsstörda. De har utformats på samma sätt som i lagen (1966:293) om

beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Bestämmelserna omfattar

beslut både av enskilda organ och av myndigheter. Överklagande enligt

44 § i de fall som numera kan bli aktuella är inte inskränkt till viss tid.

Bestämmelsen i 47 § avser endast beslut av myndigheter. Någon särskild

reglering av överklagandetiden behövs därför inte för dessa fall. 25

4.8
Förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) Prop. 1988/89:66

Ändringen
innebär att det i 12 kap. 9 § har lagts till ett nytt andra stycke med
föreskrift att 23 — 25 och 30 §§ förvaltningslagen skall tillämpas vid överklagande
av beslut av en skola med enskild huvudman. Saken har behandlats i avsnitt
2.4.4.

5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag
om ändring i rättegångsbalken,

2.
lag om ändring i lagen
(1967:340) om prisreglering på jordbrukets område,

3.
lag om ändring i lagen (1974:226)
om prisreglering på fiskets område,

4.
lag om ändring i lagen
(1976:447) om rätt för erkänd arbetslöshetskassa att pröva fråga om
statsbidrag till fiskeföretag,

5.
lag om ändring i lagen
(1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

6.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),

7.
lag om ändring i lagen
(1985:569) om införande av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m. fl.,

8.
lag om ändring i skollagen
(1985:1100).

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag föredraganden har lagt fram.

26

Lagrådet Prop. 1988/89:66

Bilaga
Utdrag ur Protokoll vid sammanträde 1988-11-15

Närvarande:
f d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla Wadell, justitierådet
Staffan Magnusson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 1988 har regeringen på
hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m. m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av departementssekreteraren Madeleine
Gabrielson.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

När
det gäller ordningen för överklagande av beslut som har fattats av bolag och
andra enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter finns provisoriska
bestämmelser i lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ
med offentliga förvaltningsuppgifter. Bestämmelserna innebär att samma ordning
är tillämplig som enligt den äldre förvaltningslagen.

De
lagändringar som föreslås i lagrådsremissen går ut på att man i stället skall
tillämpa den nya förvaltningslagens ordning för överklagande när det gäller de
ifrågavarande organens beslut. Från denna princip skall enligt remissen bara
ett undantag finnas, nämligen såvitt avser vissa beslut enligt den numera
upphävda men i vissa delar alltjämt gällande lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda. I fråga om dessa beslut skall lagen
1986:1142 fortfarande vara tillämplig.

Lagrådet
ifrågasätter om det verkligen finns sakliga skäl att behålla den äldre
ordningen för överklagande när det gäller de nyss angivna besluten. I varje
fall finns det enligt lagrådets mening inte anledning att behålla lagen 1986:1142
enbart för dessa besluts skull. Vill man ha kvar den äldre ordningen för
överklagande på det angivna området bör man i stället göra ett tillägg till de
övergångsregler varigenom lagen 1967:940 har fått fortsatt tillämpning i vissa
delar. Lagen 1986:1142 kan då helt och hållet upphöra att gälla.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 27