Prop. 1988/89:71

Regeringens proposition 1988/89:71

om begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster

Prop.

1988/89:71

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 22 december 1988.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens innehåll

I
propositionen föreslås att rätten till avdrag för reaföriuster på aktier samt
andra värdepapper, andelar och rättigheter som beskattas enligt aktievinst-reglerna
skall begränsas till 40 % redan från första innehavsdagen.

De
nya reglerna föreslås bli tillämpliga på avyttringar som sker efter utgången av
år 1988.

1
Riksdagen 1988189.1 saml. Nr 71

Förslag
till

Lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 3 av anvisningarna lill 36
§ kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Prop. 1988/89:71

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Anvisningar

till 36
§ 3.'Förlust genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) får dras
av i den omfattning som anges i punkt 4 nedan.

Realisationsförlust
skall beräknas på samma sätt som realisationsvinst enligt punkterna 1 - 2 e.
Realisationsförlust på andel i handelsbolag får dock inte beräknas med utgångspunkt
i ett justerat ingångsvärde som bestämts enhgt punkt 2 d andra -fjärde
styckena. Vidare får vid förlustberäkningen en fastighets ingångsvärde inte
beräknas på grundval av ett taxeringsvärde enligt punkt 2 a sjätte eller
sjunde stycket. Inte heller får omräkning som avses i punkt 2 a tionde stycket
ske eller tillägg enligt punkt 2 a tolfte stycket göras. Har den med förlust
avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att, om vinst i stället hade uppstått
vid avyttringen, endast en del av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig
realisationsvinst, är endast motsvarande del av förlusten avdragsgill. Vid
avyttring av andel i handelsbolag är oavsett innehavstiden endast 40 procent
av förlusten avdragsgill. Har förlusten uppkommit vid fastighetsreglering i
fall som avses i punkt 4 av anvisningarna till 35 §, är endast så stor del av
förlusten avdragsgill som belöper på vad den skattskyldige har erhållit i
pengar.

Realisationsförlust
skall beräknas på samma sätt som realisationsvinst enligt punkterna 1 - 2 e.
Realisationsförlust på andel i handelsbolag får dock inte beräknas med utgångspunkt
i ett justerat ingångsvärde som bestämts enligt punkt 2 d andra -fjärde
styckena. Vidare får vid förlustberäkningen en fastighets ingångsvärde inte
beräknas på grundval av ett taxeringsvärde enligt punkt 2 a sjätte eller sjunde
stycket. Inte heller får omräkning som avses i punkt 2 a tionde stycket ske
eller tillägg enligt punkt 2 a tolfte stycket göras. Har den med förlust
avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att, om vinst i stället hade uppstått
vid avyttringen, endast en del av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig
realisationsvinst, är endast motsvarande del av förlusten avdragsgill. Vid
avyttring av sådan egendom som avses i 35 § 3 mom. är oavsett innehavstiden
endast 40 procent av förlusten avdragsgill. Har förlusten uppkommit vid
fastighetsreglering i fall som avses i punkt 4 av anvisningarna till 35 §, är
endast så stor del av förlusten avdragsgill som belöper på vad den skaltskyldige
har erhållit i pengar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen
enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.

De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om avyttringar som
har skett efter utgången av år 1988.

Senaste lydelse 1988:1518.

Finansdepartementet Prop. 1988/89:71

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition om begränsad avdragsrätt för vissa reaförluster

1 Inledning

Under
senare år har skatteplaneringen ökat i omfattning. Den har blivit allt mer
avancerad och bedrivs och utnyttjas dessutom mer systematiskt än tidigare.
Många skattskyldiga med förhållandevis höga bruttoinkomster kan minska sin
skatt kraftigt samtidigt som banker, finansbolag och andra som tillhandahåller
de olika instrumenten för skatteplanering gör stora förtjänster.

Den
tilltagande verksamheten med skatteplanering har därför med rätta fått en
central roll i debatten om det svenska skattesystemet. Regeringen har också vid
flera tillfällen drivit fram lagstiftning för att komma till rätta med olika
slag av skatteplanering. Ett exempel på detta är det nyligen av riksdagen
godtagna förslaget om ändrade reavinslskalteregler för handelsbolagsandelar (prop.
1988/89:55, SkU16, rskr. 65, SFS 1988:1518).

De
nya handelsbolagsreglerna innebär bl.a. att endast 40 % av reaförluster på
andelar i handelsbolag skall vara avdragsgilla oavsett innehavstid. Denna åtgärd
tar sikte på det vid skatteplanering vanligt förekommande inslaget att kvitta
bort reavinster med mer eller mindre konstruerade reaförluster. Enligt min
mening har detta inslag i skatteplaneringen tagit sig sådana uttryck på senare
tid att det blivit nödvändigt att vidta mera långtgående åtgärder för att förhindra
fortsatt utnyttjande av de nuvarande reglerna. I det följande tar jag därför
upp frågan om en generell begränsning av avdragsrätten för reaförluster på
aktier, andelar i aktiefonder och andra andelar och rättigheter som beskattas
enligt aktievinstreglerna.

2 Allmänna synpunkter

I
den senaste tidens intensiva debatt om det svenska skattesystemet har det rått
en betydande enighet om att det krävs en mycket djupgående reform för att komma
till rätta med bristerna i det nuvarande systemet. Den bristande likformigheten
i beskattningen av framför allt kapitalinkomster har kommit

att systematiskt utnyttjas för transaktioner som
nedbringar skatteuttaget. De Prop. 1988/89:71 allvarliga bristerna på
kapitalbeskattningsområdet är en viktig utgångspunkt för den inriktning av
reformarbetet som den socialdemokratiska partistyrelsen nyligen ställt sig
bakom. Det är en huvuduppgift för utredningen (Fi 1987:07) om reformerad inkomstbeskattning
(RINK) att finna ett skattesystem som minimerar utrymmet för skatteplanering.

Avsikten är att RINK under nästa år skall redovisa sina
förslag så att nya regler skall kunna slå igenom från inkomståret 1991. Som jag
framhållit i samband med förslag från regeringen om olika åtgärder mot
skatteplanering under de senaste åren kan vi dock inte undvara ingripanden
under det pågående utredningsarbetet. Enligt min uppfattning har utvecklingen
mot alltmer systematiska och affärsmässiga skatteplaneringsaktiviteter snarast
inneburit ett krav på regeringen att öka handlingsberedskapen på detta område.

Nuvarande regler för reavinstbeskattning av aktier,
andelar i aktiefonder m.fl. värdepapper kan i betydande utsträckning användas i
skatteplaneringssyfte. Det olika stora skatteuttaget för värdepapper som har
innehafts kortare respektive längre tid än två år och den symmetri som gäller i
fråga om avdragsrätl för förluster har framkallat olika transaktioner som
motverkar ett skatteuttag efter bärkraft.

Den som undviker att ta hem vinster innan ivåårsgränsen
har passerats och samtidigt vinnlägger sig om att säkra avdragsrätten för
förluster inom tvåårsperioden kan begränsa beskattningen av sina aktieaffärer i
en utsträckning som inte varit avsedd.

Aktörer som i ett längre perspektiv tror på sina
förlustaktier nöjer sig med att i tid "vända" sitt innehav genom att
avveckla detsamma och i nära anslutning lill försäljningen köpa nya aktier av
samma slag. I brist på vinster att kvitta förlusten mot kan denna sparas upp lill
sex år.

Vid sidan av detta utnyttjande av den nuvarande skillnaden
i beskattningen av yngre och äldre aktier kan man också iaktta en ökad
inriktning mot skatteplanering som går ut på att konstruera reaförluster som i
sin helhet kan kvittas mot reavinster.

Handeln med andelar i s.k. utdelningsfonder bygger i stor
utsträckning på att man söker utnyttja en fiktiv till hundra procent
avdragsgill reaföriust genom försäljning efter ett kortvarigt innehav under
vilket utdelning har lyfts.

Den hundraprocentiga avdragsrätten för kortfristiga
reaförluster används också genom att fiktiva förluster skapas i en kedja av
transaktioner t.ex. mellan olika bolag med ägargemenskap och vid handel med s.k.
skalbolag.

Enligt min uppfattning är det nödvändigt att i avvaktan på
skattereformen vidta åtgärder mot de nu redovisade metoderna för
skatteplanering. Tidigare erfarenheter visar att ingripanden som riktar sig
specifikt mot en viss företeelse är svåra att utforma heltäckande och dessutom
att sådana punktinsatser ganska snart leder in skatteplanerarna på nya metoder.
Det finns därför anledning att överväga åtgärder som har en mer generell
karaktär. Detta är påkallat även om det inte är givet vilken bedömning som
skulle göras vid en prövning i förvaltningsdomstolarna av vissa av de nyss
nämnda transaktionerna.

Jag
har kommit fram till att en reducering av avdragsrätten för reaförluster Prop.
1988/89:71 på aktier och annan egendom som beskattas enligt reglerna i 35 § 3
mom. kommunalskattelagen (1928:370), KL, till 40 % oavsett innehavstiden är den
mest verkningsfulla åtgärden samtidigt som den ligger väl i linje med den inriktning
som reformarbetet har. Jag har vid upprepade tillfällen uttryckligt klargjort
att nuvarande generösa bestämmelser för såväl underskottsavdrag som
reaförluster måste omprövas. Det är min bestämda uppfattning att en begränsning
härvidlag är nödvändig för att en marginalskattesänkning skall kunna genomföras
med bibehållna fördelningspolitiska ambitioner. En åtgärd av del slag jag nu
förordar fyller den dubbla funktionen att förhindra användningen av ett antal
skatteplaneringsmetoder och vara ett lämpligt avvägt ingrepp för att åstadkomma
en smidig övergång till ett nytt skattesystem.

3 Reaförluster på yngre aktier m. fl. värdepapper

Mitt
förslag: Reaförluster på aktier samt andra värdepapper, andelar och rättigheter
som beskattas enligt reglerna i 35 § 3 mom. KL skall vara avdragsgilla enbart till
40 % även om innehavstiden är kortare än två år.

Skälen
för mitt förslag: En utvidgning av den nyligen genomförda begränsningen av
värdet på reaförluster avseende andelar i handelsbolag till aktier, andelar i
aktiefonder m.fl. tillgångar som anges i 35 § 3 mom. KL bidrar till att
motverka oönskad skatteplanering och till att aktievinstbeskatt-ningen blir
mera effektiv.

De
invändningar som har rests mot att inte tillåta avdragsrätl för reaförluster i
samma utsträckning som motsvarande vinster beskattas anser jag inte har
tillräcklig tyngd. Kapitalvinstkommitténs genomgång av hur de nuvarande
reglerna fungerar i praktiken ger en bild som väsentligt avviker från den
symmetriska behandling som lagstiftningen syftar till (SOU 1986:37 s. 115 ff.).

Det
brukar ibland framhållas att nuvarande kvittningsmöjligheter är en betydelsefull
riskutjämningsfaktor som i många fall har utgjort en förutsättning för att
privatpersoner skall våga placera sparmedel på aktiemarknaden. Mot detta
påstående vill jag uttala den bestämda uppfattningen att den genomsnittlige
aktiespararen i ringa utsträckning ägnar sig åt kortfristiga affärer av det
slag som blir mindre lönande genom mitt förslag.

Det
är svårt att beräkna de statsfinansiella effekterna av mitt förslag. En viss
ökning av skatteintäkterna bör bli följden av att undandragandet av skatt genom
diverse transaktioner som ligger utanför den traditionella aktiehandeln
försvåras.

Mitt
förslag föranleder en ändring i punkt 3 av anvisningarna till 36 § KL.

4 Ikraftträdande Prop. 1988/89:71

De
nya bestämmelserna bör för att förhindra störningar i aktiehandeln och transaktioner
i skatteundandragande syfte tillämpas från och med dagen efter det att
propositionen överlämnas till riksdagen. Detta kommer att ske den 31 december
1988. De nya reglerna bör således tillämpas i fråga om avyttringar som sker
efter utgången av år 1988.

5 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till

lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Förslaget
är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

6 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.