Prop. 1988/89:77

Regeringens proposition 1988/89:77

om ändringar i fastighetsbildningslagen (1970:988)m.m.

Prop.

1988/89:77

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 19 januari 1989.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila
Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås olika lagändringar i syfte att effektivisera fastighetsbildningsmyndigheternas
förrättningsverksamhet. Dessutom behandlas vissa frågor rörande gemensamhetsanläggningar.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den I januari 1990.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 36), lagrådets yttrande (s. 111) och
föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 119).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre
delarna.

Propositionens
lagförslag Prop. 1988/89:77

1 Förslag till

Lag om
ändring i jordabalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om jordabalken'

dels
att 7 kap. 28 och 29 §§, 8 kap. 4 §, 9 kap. 23 § samt 20 kap. 13 § skall ha
följande lydelse,

dels
att i balken skall införas en ny paragraf 23 kap. 9 §, samt närmast före denna
en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7
kap.

28 §

Gäller
nyttjanderätt eller servitut Gäller nyttjanderätt eller servilul

efter faslighelsdelning i flera faslig- efter fastighetsbildning i flera faslig

heter, skall vederlag som utgår för heter, skall vederlag som utgår för

rättigheten tillkomma ägarna av rättigheten tillkomma ägarna av

dessa i förhållande till belastningen dessa i förhållande till belastningen

på varje fastighet. på varje fastighet.

29 §

Om
fastighet som besväras av Om fastighet som besväras av

nyttjanderätt eller servitut under- nyttjanderätt eller servitut under

går fastighetsreglering, får rättighe- går fastighetsreglering, får rättighe

ten därefter utövas på område, som ten därefter utövas på område, som

genom regleringen överföres till genom regleringen överföres till

fastigheten. Detta gäller dock icke, fastigheten. Detta gäller dock icke,

om rättighetens utövning genom om rättighetens utövning genom

upplålelseavtalel är begränsad lill upplåtelseavtalet är begränsad lill

viss del av fastigheten eller utöv- viss del av fasligheten eller om ut-

ning av rättigheten på det överför- övning av rättigheten på del över-

da området eljest måste anses stri- förda området eljest måste anses

da mot upplåtelsen. Föreskrift om strida mot upplåtelsen eller är oför

rätt för fastighetsbildningsmyndig- enlig med sådant förordnande som

heten att bestämma nytt område avses i tredje stycket. Föreskrift om

för utövning av nyltjanderäu finns rätt för fastighelsbildningsmyndig-

i fastighelsbildningslagen heten att bestämma nytt område

(1970:988). för utövning av nyttjanderätt finns

i fastighetsbildningslagen

(1970:988).

Nyttjanderätt,
servitut och rätt till elektrisk kraft gäller ej vidare i mark eller byggnad
som genom fastighetsreglering frångår faslighet vari rättigheten upplåtits.
Del åligger den som tillträder sådan byggnad att inom en månad från tillträdet
uppsäga hyresavtal som gällde mot avirädaren. I annat fall gäller avtalet mot
honom.

A11 fastighetsbildningsmyndigheten kan förordna att en rättighet
skall fortsätta att gälla i mark eller byggnad som genom Jdstighetsregle-

'
Balken omtryckt 1971:1209. 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

ring frångår den fastighet vari rättigheten upplåtits föreskrivs i 5
kap. 33 a § och 7 kap. 13 § fastighetsbildningslagen. En sådan rättighet skall
vid tillämpningen av 22 § äga företräde framför en rättighet som enligt första
stycket skulle få utövas i marken eller byggnaden.

8 kap.

4§
Uppsäges arrendeavtal med anledning av att arrenderätten är förverkad, upphör
avtalet all gälla på den fardag som inträffar närmast efter uppsägningen, om
ej rätten finner skäligt ålägga arrendatorn att avflytta tidigare eller annat
följer av 25 §.

Om
arrendeavtal uppsäges av an- Om arrendeavtal uppsäges av an

nan orsak som ger jordägare eller nan orsak som ger jordägare eller

arrendator rätt att frånträda avla- arrendator rätt att frånträda avta

let, upphör avtalet att gälla på den let, upphör avtalet att gälla på den

fardag som inträffar närmast efter fardag som inträffar närmast efter

sex månader från uppsägningen, sex månader från uppsägningen.

Sker uppsägningen innan arrenda- Frånträder arrendatorn avtalet med

torn tillträtt arrendestället, upphör stöd av 7 kap. 30 § andra stycket.

avtalet dock genast att gälla. skall avtalet, om arrendatorn begär

det
i uppsägningen, i stället upphöra att gälla den dag då arrendatorn lill följd
av fastighetsregleringen är skyldig att avträda mark. Sker uppsägningen innan
arrendatorn tillträtt arrendestället, upphör avtalet genast att gälla.

Fardag
är den 14 mars.

9 kap.

23 §

Avräkning
mellan jordägaren och arrendatorn skall ske, när arrendestället avträdes.
Avräkning skall även ske vid tidigare tidpunkt i den mån avtal därom träffats.
I samband med förlängning av arrendeavtalet skall avräkning alltid ske, om mer
än nio år förflutit från tillträdet eller från närmast föregående avräkning.

Avräkning skall också ske i samband med ett förordnande enligt 5 kap.
33 a § fastighetsbildningslagen (1970:388).

Om
ej annat avtalats, skall avräkning grundas på syn vid avräkningsperiodens
början och slut.

Vid
avräkningen skall beaktas om kostnaderna för att avhjälpa de brister som
förelåg vid avräkningsperiodens början har förändrats under perioden.

' Senaste lydelse 1981:784. -'Senaste lydelse 1985:928.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

20
kap.

13 r

Om
det på gmnd av innehållet i Om det på gmnd av innehållet i

protokollet och vad som i övrigt protokollet och vad som i övrigt

framkommit måste antagas, att det framkommit måste antagas att det

påstådda förvärvet ägt mm samt påstådda förvärvet ägt mm samt

att det är giltigt och kan göras gäl- sökanden med hänsyn till vad som

lande, skall den omständigheten att framkommit bör anses som ägare,

endast protokollet åberopas som skall den omständigheten att en-

fångeshandling ej utgöra hinder dast protokollet åberopas som

mot lagfart. fångeshandling ej utgöra hinder

mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet fordras får
dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har lämnats.

Har
i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder sin rätt
från honom innehaft fastigheten med äganderättsanspråk under de tio åren
närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör
omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast om inskrivning eller
anteckning, som gmndar sig på annans äganderätt till fastigheten eller anspråk
därpå, skett i fastighetsboken under nämnda tid.

I
ärende om lagfart som avses i denna paragraf skall, om så finnes erforderligt,
inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut,
varigenom lagfart beviljats.

23 kap.

Övriga
bestämmelser 9§

Kommer en inskriven rättighet till följd av ett förordnande enligt 5
kap. 33 a § eller 7 kap. 13 § fastighetsbildningslagen (1970:988) att gälla i
en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven, skall rättigheten
inskrivas i den andra fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till
företräde som otn den verkställts efter ansökan.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

' Senaste lydelse 1975:1085.

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i
fastighetsmål

Prop.
1988/89:77

Härigenom föreskrivs
att 4§ lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål' skall ha följande
lydelse.

4 §

Nuvarande lydelse

När
mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av själva saken avgöres utan
huvudförhandling är fastighetsdomstol domför utan nämndemännen. / övrigt är
fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren ledamot i
samma utsträckning som föreskrives för tingsrätt.

Föreslagen
lydelse

När
mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av själva saken avgörs utan
huvudförjiandling är fastighetsdomstolen domför utan nämndemännen. /
fastighetsbildningsmål är domstolen i dessa fall domför med en lagfaren
ledamot när enighet om utgången i målet föreligger mellan klaganden samt övriga
sakägare och företrädare för allmänt intresse som hörts över överklagandet,
eller det med hänsyn till målets beskaffenhet är tillräckligt att det avgörs
av en lagfaren ledamot och parterna samtycker till det.

I
övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren
ledamot i samma utsträckning som föreskrivs för tingsrätt.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1990.

Lagen omtryckt 1974:1064.

3 Förslag
till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom
föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)'

dels
att 4 kap. 42 § skall upphöra att gälla,

é>/5all4kap.
8, 11, 12, 15, 17, 18, 25 a, 29, 30 och 39 §§, 5 kap. 3, 5, 10, 17, 18 och
30a§§, 6 kap. 6 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 7 §, 14 kap. 2 och 8 §§, 15 kap. 2-7, 10
och 11 §§, 16 kap. 1-3,9, 11, 12 och 15§§, 17 kap. I och 2 §§, 18 kap. I § samt
19 kap. 3 § skall ha följande lydelse,

dels
att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 4 kap. 10 a, 5 kap. 30 b, 33 a
och 34 a §§, 6 kap. 7 § samt 7 kap. 12 och 13 §§ av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4
kap.

8§

Ansökan om fastighetsbildning Ansökan om fastighetsbildning

göres skriftligen hos fastighetsbild- görs skriftligen hos fastighetsbild

ningmyndigheten. Muntlig ansö- ningmyndighel / länet eller hos

kan som göres vid förrättningssam- överlantmätarmyndigheten. Munl-

manträde skall dock godtagas, om lig ansökan som görs vid förrält-

den väckta frågan lämpligen kan ningssammanträde skall dock god-

prövas vid samma förrättning. tas, om den väckta frågan lämpli-

gen
kan prövas vid samma förrättning.

Sökanden
skall ange den åtgärd som han önskar genomförd saml uppge den eller de
fastigheter för vilka han för talan. I den mån det kan anses skäligt att
sökanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är tillgängliga för honom,
skall han också ange de andra fastigheter som saken angår ävensom namn och
postadress beträffande fastighetsägarna samt de innehavare av servitut,
nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som kan beröras av åtgärden.

Ansökningshandling
skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud.

Till
ansökningshandling skall sökanden i huvudskrifl eller styrkt avskrift foga de
skriftliga handlingar som han innehar och som är av betydelse i saken.

10a§

Om ansökan har gjorts om fastig

hetsbildning för bebyggelse eller an

nat ändamål som kräver medgivan

de enligt naturvårdslagen

(1964:822), får fastighetsbildnings

myndigheten ejter samtycke av sö

kanden begära sådant medgivande.

11§
I den utsträckning som är påkallad med hänsyn lill fastighetsbildningens art
och förhållandena i övrigt skall fastighetsbildningsmyndigheten utreda vilka
som i egenskap av ägare till fastighet eller på annan grund är sakägare. Den
som har lagfart på fastigheten anses som ägare, om det ej visas att fastigheten
tillhör annan.

' Lagen omtryckt 1971:1035. 6

Nuvaratjde lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:77

Ägaren till en fastighet som berörs avförrättningen skall på begäran
av fastighetsbildningsmyndigheten uppge för honom kända innehavare av servitut,
nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft. Underlåter han det utan giltigt
skäl. skall han ersätta den skada som därigenom uppkommer för
rättighetshavaren.

Om det är ovisst vilken av flera som äger en fastighet eller som innehar
en rättighet, behandlas samtliga som sakägare. Har en fastighet bytt ägare
genom ett förvän' som inte är fullbordat, är både överlåtaren och förvärvaren
sakägare.

Om en förrättning angår samfälld mark som förvaltas av en
samfällig-hetsförening, är föreningen sakägare i ställetför delägarna.

12 §

Om god man enligt II kap. 3§ föräldrabalken behöver förordnas, skall
fastighetsbildningsmyndigheten anmäla detta hos rätten.

Omförrättningen rör en
fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning,
får rätten förordna god man som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda
sammanslutningen vid förrättningen.

Om
god man enligt första stycket eller annan god man enligt II kap. 3 § föräldrabalken behöver förordnas, skall
fastighetsbildningsmyndigheten anmäla detta hos rätten.

Finns del anledning
antaga att förrättning kan handläggas helt utan sammanträde, skall ansökningshandlingen
delges sakägare, som ej biträtt ansökningen, och tillfälle lämnas honom alt
yttra sig över denna inom utsatt tid. Därjämte skall byggnadsnämnden
underrättas om förrättningen innan denna avslutas.

Finns det anledning
antaga att förrättning kan handläggas helt ulan sammanträde, skall ansökningshandlingen
delges sakägare, som ej biträtt ansökningen, och tillfälle lämnas honom att
yttra sig över denna inom utsatt tid. Detta gäller inte den som är sakägare endast
därför att han har del i samfäl-lighet, om underrättelse enligt 6 kap. 7 § har
lämnats.

Handläggs en
förrättning utan sammanträde, skall byggnadsnämnden underrättas om förrättningen
innan den avslutas.

- Senaste lydelse 1988:1258.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:77

17§ Såsom
fastighetsbildningsmyndighetens beslut gäller, om förrättnings-männen har olika
mening, vad två av dem säger. Har varje förrättningsman sin mening, gäller
förrättningslantmätarens mening. I fråga om pengar eller annat som utgör viss
mängd skall dock den mening gälla som avser den näst största mängden.

I
beslut skall anges de skäl på vilka avgörandet gmndas, såvida motivering av
beslutet icke kan anses överflödig. Beslut, som meddelas i samband med
förrättningens avslutande eller inställande, och beslut, mot vilket talan får
föras särskilt, skall dessutom innehålla besvärshänvisning.

Meddelas beslut vid
sammanträde, skall det uppläsas för de närvarande. Om i annan ordning meddelas
beslut om förrättningens inställande eller, utan samband med förrättningens
avslutande, beslut mot vilket talan får JÖras särskilt, skall sakägare och
annan som får besvära sig underrättas om beslutet utan dröjsmål. Underrättelsen
lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats
enligt 20 § andra stycket.

I
beslut skall anges de skäl på vilka avgörandet gmndas, såvida motivering av
beslutet inte kan anses överflödig. Beslut, som meddelas i samband med
förrättningens avslutande eller inställande, och beslut, som får överklagas
särskilt, skall dessutom innehålla anvisning om hur beslutet kan överklagas.

Meddelas beslut vid
sammanträde, skall det uppläsas för de närvarande. Om i annan ordning meddelas
beslut om förrättningens inställande eller, utan samband med förrättningens
avslutande, beslut som får överklagas särskilt, skall sakägare och annan som
får överklaga underrättas om beslutet utan dröjsmål. Underrättelsen lämnas
genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats enligt
20 § andra stycket.

Till första sammanträdet
under förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs dock
ej, om det kan antagas att sakägaren ändå infinner sig. År det ovisst vilken av
flera som är sakägare, kallas samtliga. Om del föreligger anledning antaga
att okända sakägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.

Till första sammanträdet
under förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs dock
ej, om det kan antagas att sakägaren ändå infinner sig. Om det föreligger
anledning antaga att okända sakägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.

Kallelse enligt första
stycket behöver inte utfärdas till den som är sakägare endast därför att han
har del i samfällighet, om underättelse enligt 6 kap. 7 § har lämnats. Har
sakägaren framställt yrkande, gäller första stycket.

Kallelse
skall i god tid före sammanträdet delges sakägarna.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:77

25 af Om
byggnadsnämnden vid samråd enligt 4 kap. 25 § anser att tillåtligheten enligt
3 kap. 3 § av fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse kan sättas i
fråga och om det från andra synpunkter finns fömtsättningar för att genomföra
fastighetsbildningen, skall fastighetsbildningsmyndigheten hänskjuta ärendet
till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden att 3 kap. 3 § inte utgör
hinder mot fastighetsbildningen, skall nämnden lämna medgivande till denna.

Beslut varigenom
byggnadsnämnden vägrat medgivande till fastighetsbildningen eller gjort sådant
medgivande beroende av villkor får överklagas hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen.

Beslut
varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande till fastighetsbildningen eller
gjort sådant medgivande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos
länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos
regeringen.

Beslut
av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till
fastighetsbildningen vägrats eller gjorts beroende äv villkor är bindande för
fastighetsbildningsmyndigheten.

29 § Sedan förekommande
ersättningsfrågor avgjorts och alla lill förrättningen hörande göromål
utförts, skall fastighetsbildningsmyndigheten förklara förrättningen avslutad (avslutningsbeslut).

Avslutningsbeslut skall
meddelas på sammanträde eller på tid och plats som myndigheten tillkännagivit
för sakägarna och annan som får besvära sig över beslutet. Sådant
tillkännagivande skall lämnas vid sammanträde eller också genom skriftligt
meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats enligt 20 § andra
stycket.

Avslutningsbeslul skall
meddelas på sammanträde eller på tid och plats som myndigheten tillkännagivit
för sakägarna och annan som får överklaga beslutet. Sådant tillkännagivande
skall lämnas vid sammanträde eller också genom skriftligt meddelande eller i
sådan särskild ordning som beslutats enligt 20 § andra stycket.

Sedan förrättningen
avslutats, skall fastighetsbildningsmyndigheten under be.svärstiden hålla tillgängliga
de handlingar eller andra uppgifter som fordras för att sakägarna skall kunna
inhämta fullständig kännedom om förrätt-ningsresullatet. När sakägare begär det
och del är nödvändigt med hänsyn till förrättningens art och omfattning samt
övriga förhållanden, skall myndigheten före besvärstidens utgång i behövlig
utsträckning

Sedan förrättningen
avslutats skall fastighetsbildningsmyndigheten under den tid överklagande får
ske hålla tillgängliga de handlingar eller andra uppgifter som fordras för att
sakägarna skall kunna inhämta fullständig kännedom om förrättningsresultatet.
När sakägare begär det och det är nödvändigt med hänsyn till förrättningens art
och omfattning samt övriga förhållanden skall myndigheten under den tid
överklagande får ske i be-

s. 10 Kontrollera mot PDF

'
Senaste lydelse 1987:124.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

tillhandahålla
handlingar för hövlig, utsträckning tillhandahålla

granskning på
förrältningsslället handlingar för granskning på för-

eller lämplig plats i
närheten. Vad rättningsstället eller lämplig plats i

som nu föreskrivits gäller
också när närheten. Vad som nu föreskrivits

beslut meddelas under
förrättning- gäller också när beslut meddelas un-

en och talan mot della
skall föras der förrättningen och detta skall

särskilt. överklagas särskilt.

När
fastighetsbildningsbeslut meddelats, skall myndigheten på sakägares begäran
snarast visa de nya gränssträckningarna på marken, om det ej är uppenbart att
visningen skulle vara utan betydelse för sakägaren.

39
§ Om det är av synnerlig vikt för fastighetsbildningen att fråga som är föremål
för prövning i annan ordning först avgöres, får fastighetsbildningsmyndigheten
förklara förrättningen vilande i avvaktan på att frågan avgöres. Vill sakägare väcka
talan för prövning av fråga som icke kan avgöras vid förrättningen och vars
behandling i särskild ordning kan föranleda att förrättningen förklaras
vilande, skall skäligt rådmm lämnas honom.

Har
fastighetsbildningsmyndig- Har fastighetsbildningsmyndig-

helen meddelat beslut i fråga be- heten meddelat beslut i fråga som

träffande vilken talan får fullföljas fär överklagas särskilt, skall förrätt-

särskilt, skall förrättningen vila i de ningen vila i de delar som är bero-

delar som är beroende av frågans ende av frågans slutliga lösning, om

slutliga lösning, såvida icke myn- inte myndigheten finner att förrätt-

digheten finner all förrättningen ningen kan fortsätta utan betydande

kan fortsätta utan betydande olä- olägenhet eller fastighetsdomsto-

genhet eller fastighetsdomstolen len förordnar att den skall fortgå,

förordnar att den skall fortgå.

42
§

Fin
ner fastighetsbildningsmyndigheten att förrättningsbeslut till följd av
skrivfel, felräkning eller liknande misstag innehåller uppenbar oriktighet,
skall myndigheten besluta om rättelse. Detsamma gäller beträffande karta, som
upprättats vid förrättning, samt annan handling till vilken hänvisning skett i
förrättningsbeslutet. Innan rättelse sker, skall den som beröres av åtgärden
få tillfälle att yttra sig.

Rättelse
skall med angivande av dagen för åtgärden antecknas på huvudskriften och såvitt
möjligt på övriga exemplar av den handling som rättelsen avser. Den som beslutet
rör skall omedelbart underrättas om åtgärden och vad som är att iakttaga för fullföljd
av talan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

5
kap.

Rätt att påkalla fastighetsregle- Rätt att påkalla fastighetsregle

ring tillkommer ägare av fastighet ring har ägare av en fastighet som

som beröres av regleringen. berörs av regleringen. En samfällig-

hetsförening får efter beslut av föreningsstämman påkalla fastighetsreglering
som berör samfälld mark under föreningens förvaltning.

Vid
expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering
varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Kommunen
kan påkalla fastighetsreglering som behövs för att mark och vatten skall kunna
användas för bebyggelse på ett ändamålsenligt sätt.

Länsstyrelsen
kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av större
betydelse från allmän synpunkt.

5§

Fastighetsreglering som begärts Fastighetsreglering som begärts

av sakägare får genomföras endast av sakägare får genomföras endast

om den är nödvändig för att sökan- om den är nödvändig för att enfas-

den tillhörig fastighet skall förbätt- tighet som tillhör sökanden skall

ras. förbättras. Kravet på att en fastighet

skall förbättras gäller inte om regleringen har påkallats av en
samfäl-lighetsförening och berör en samfällighet som inte längre är av gemensam
betydelse för delägarfastighe-terna.

Har
regleringen påkallats av annan än sakägare eller innebär ansökan av sakägare
att regleringen, för att ej möta hinder enligt 4 § andra stycket, skall göras
mer omfattande än som krävs för att sökandens fastighet skall förbättras, får
regleringen ej äga rum, om de sakägare som har ett väsentligt intresse i saken
mera allmänt motsätter sig regleringen och har beaktansvärda skäl för det. Vid
prövningen av sådan fråga skall främst deras mening beaktas som har störst
nytta av regleringen.

Andra
stycket gäller icke, om behovet av fastighetsreglering är synnerligen
angeläget.

10§

Om
värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genom fastighetsreglering
tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår
fasligheten, utjämnas skillnaden genom ersättning i pengar. På samma sätt
utjämnas värdeförändring som föranledes av servitutsåtgärd eller av att byggnad
eller annan anläggning genom regleringen övergår till annan ägare. Vad som
frångår fastighet genom inlösen ersattes enligt 8 kap.

"Senaste
lydelse 1987:124. Il

s. 12 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

till
förhållandena vid tillträdet, om ej annat följer av att avträdaren har rätt att
tillgodogöra sig skog eller gröda. I övrigt skall värderingen ske med hänsyn
särskilt till egendomens marknadsvärde.

Om
en nyttjanderätt eller ett ser

vitut skall fortsätta att gälla i ett

markområde tillföljd av ett förord

nande enligt 33 a § eller 7 kap.

13 §, skall likvidvärdet för markom

rådet minskas. Minskningen skall

motsvara den belastning som rättig

heten medför för tillträdaren av

markområdet, i den mån minsk

ning kan ske utan att skada upp

kommer för innehavare av fordran

med bättre rätt än rättigheten. Kan

minskning inte ske fullt ut, skall er

sättning som till följd härav skall

betalas fördelas mellan sakägarna

efter vad som är skäligt med hänsyn

till den nytta som varje sakägare

har av regleringen.

17§

Tillkommer ersättning delägarna Om samfälld mark som förvaltas

i samfälld mark och Jinns för sam- av en samföllighetsförening berörs

fälligheten känd styrelse eller förval- av en förrättning, skall föreningen

tare med befogenhet att för delägar- utge ersättning för mark som tillförs

na uppbära från samfälligheten här- samfälligheten och ta emot ersatt-

flytande medel, kan fastighetsbild- ning för mark som frångår den.

ningsmyndigheten föreskriva att er- Förvaltas samfälligheten av en

sättningen skall tillställas styrelsen styrelse eller förvaltare med befo-

ellerförvaltaren, i den mån den icke genhet att uppbära medel som till

skall inbetalas till myndighet enligt kommer samfälligheten, skall er-

16 § första stycket. sättningen betalas ut till styrelsen

Har
föreskrivits att belopp sålun- eller förvaltaren, om inte någon del-

da skall tillställas styrelse eller för- ägare begär att den ersättning som

valtare för samfällighet, får styrel- belöper på hans andel skall utbeta-

sen eller förvaltaren vidtaga behövli- las till honom. Endast om en sådan

ga åtgärder för att uttaga beloppet begäran framställs, skall fastighets-

hos den betalningsskyldige. bildningsmyndigheten i ersättnings-

beslutet ange varje delägares andel. Ersättning som enligt 16 § första
stycket skall inbetalas till myndighet skall räknas av innan utbetalning sker
till en samfällighetsföre-ning, styrelse eller förvaltare.

I8§
Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt intresse
får avsteg göras i följande avseenden

1. 4
§ första stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fastigheter

som beröres av regleringen medger det,

2. 6
§ andra stycket, 7 och 10—12§§, om de sakägare vilkas rätt är

beroende
av åtgärden samtycker till det, 12

s. 13 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

3. 8 §, om fastighetens ägare och, om fastigheten är
upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren medger det,

4. 13 och 14 §§, om det medges av den som ålägges att
betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen
från bestämmelserna icke sker i otillbörligt syfte.

Avser
regleringen fastighet som svarar för fordran, får avsteg från 10 — 14§§ med
stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det.
Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden
från fastighetsägare och fordringshava-re som i 22 kap. 11 § jordabalken
föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen
är väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares
och tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av
fastighets graderingsvärde skall upprättas skriftligen. Beträffande rätten att
lämna sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast
egendom.

Medgivande eller samtycke enligt första stycket till åtgärd som berör
samfälld mark skall, om samfälligheten förvaltas av en samfällighets-förening.
lämnas av föreningen i ställetför av delägarna.

30 af

Om det på grund av särskilda Om det på gmnd av särskilda

omständigheter är lämpligt, får fas- omständigheter är
lämpligt, får fas

tighetsbildningsmyndigheten med- tighetsbildningsmyndigheten med

ge att tillträde sker utan hinder av ge att tillträde sker
utan hinder av

att fastighetsbildningsbeslutet ej att fastighetsbildningsbeslutet ej

har vunnit laga kraft (förtida tiUträ- har vunnit laga kraft
(förtida tillträ

de). Beslut om förtida tillträde får de). Beslut om
förtida tillträde får

meddelas före förrättningens avslu- meddelas före förrättningens avslu

tande endast om särskild talan får tände endast om fastighetsbild-

föras mot fastighetsbildningsbeslu- ningsbeslutet får överklagas sär-

tel. skih.

Om
det ej är uppenbart all den ersättning som den tillträdande har att utge med
anledning av faslighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, skall fastighelsbildningsmyndigheten
på yrkande av den tillträdande, fastighetsägaren eller annan som beröres av
tillträdet föreskriva att den tillträdande innan förtida tillträde sker skall
utge förskott på den ersättning som slutligt fastställes.
Fastighetsbildningsmyndigheten skall vidare föreskriva att den tillträdande hos
länsstyrelsen skall ställa säkerhet för den ytterligare ersättning jämte ränta
som kan komma att fastställas samt för det skadestånd som kan komma att utgå,
om fastighetsbildningsbeslutet eller beslut om tillträde ändras. I fråga om
sådan säkerhet äger 7 kap. 7 och 8 §§ expropriationslagen (1972:719)
motsvarande tillämpning.

Fastighetsbildningsmyndigheten
skall ange den tid inom vilken den tillträdande senast skall ha fullgjort vad
fastighetsbildningsmyndigheten har föreskrivit. Har åliggandena ej fullgjorts
inom utsatt tid, är medgivandel förfallet. Medgivande till förtida tillträde
får utnyttjas när åliggandena

'Senaste lydelse 1979:900. 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

har
fullgjorts, även om beslutet om förtida tillträde icke har vunnit laga kraft.

Har
förskott bestämls enligt denna paragraf, får den slutliga ersättningen ej
bestämmas till lägre belopp än förskottet. Detta gäller dock endast om
tillträde har skett eller förskottet ändå har betalats.

30
b §

År mark som överförs genom fastighetsreglering belastad med nyttjanderätt,
servitut eller rätt till elektrisk kraft och skall rättigheten enligt 7 kap.
29 § jordabalken inte gälla mot tillträdaren, upphör rättigheten vid den
tidpunkt som enligt 30 eller 30 a § gäller för tillträdet eller vid den senare
tidpunkt som fastighetsbildningsmyndigheten föreskriver. Utgörs rättigheten av
jordbruksarrende, inträder arrendatorns skyldighet att avträda marken dock
tidigast på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det att
arrendatorn fick underrättelse om att regleringen påkallats.

33
a §

Om en nyttjanderätt avser mark som genom fastighetsreglering överförs
till en annan fastighet, skall fastighetsbildningsmyndigheten förordna att •»■yttjanderätten
skall fortsätta att gälla i det överförda markområdet, om någon sakägare
begär det samt åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen.
År ett arrende enligt lag förenat med rätt till Jörlängning, skall ett sådant
förordnande meddelas på yrkande av arrendatorn, om denne visar beaktansvärda
skäl för ett fortsatt arrende samt åtgärden inte i väsentlig mån motverkar
syftet med regleringen.

Ett föirordnande enligt första stycket innebär att upplåtelsen,
såvitt den avser den överförda marken, gäller mot tillträdaren som om denne
förvärvat marken genom en överlåtelse vid vilken har gjorts förbehåll om
upplåtelsen. Fastighetsbildningsmyndigheten får dock föreskriva sådan
jämkning av upplåtelsevillkoren som behövs. Ett förordnande

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

enligt första stycket får meddelas utan att nyttjanderättshavaren har
blivit hörd, om det är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för honom
och det även i övrigt framstår som obehövligt att höra honom. Ett förordnande
enligt första stycket skall redovisas i fastighetsbildningsbeslutet. Om
nyttjanderätten är inskriven i fastighetsboken, skall underrättelse om
förordnandet lämnas till inskrivningsmyndigheten när fastighetsbildningsbeslutet
har vunnit laga kraft.

34
a §

Fastighetsbildningsmyndigheten får föreskriva att en nyttjanderätt som
har tillkommit genom expropriation eller något annat sådant förfogande skall
upphöra, om det är uppenbart att nyttjanderätten inte längre behövs och
upphörandet är av betydelse för regleringen. I annat fallJärföreskrivas sådan
ändring av villkoren för nyttjanderätten som behövs med hänsyn till ändamålet
med fastighetsbildningen, under JÖr-utsättning att syftet med nyttjanderätten
inte därigenom motverkas.

6
kap. 6§

Överföres
mark från samfällighet. Överförs mark från en samjallig-

skall ersättning i pengar eller annat het, utgår ersättning
endast till del

vederlag utgå för marken endast om ägare som har framställt yrkande

yrkande Jramställes under förrätt- om det under förrättningen. Ersätt

ningen eller om det finns anledning ning skall dock utan yrkande fast

antaga alt fastighetens andel i mar- ställas för sådan
andel i marken

ken har ett ej obetydligt värde. vars värde överstiger tre procent av

Uppkommer
fråga om tillämp- det basbelopp enligt lagen

ning av JÖrsta stycket
och har ej i (1962:381) om allmän försäkring

kallelserna till första
förrättnings- som gällde året innan förrättningen

sammanträdet angivits
vad deläga- påbörjades. Ersättning skall alltid

re i den samfällda
marken har att Jästställas utan yrkande när samfäl-

iakttaga om han önskar
framställa ligheten förvaltas av en samfälllg-

ersättningsanspråk,
skall delägarna hetsförening eller när i annat Jall

i god tid JÖre förrättningens
avslu- ersättning enligt 5 kap. 17 § andra

tände delges
underrättelse därom, stycket skall utbetalas till någon

Delgivning får ej ske i sådan sär- som
företräder delägarna,

skild ordning som beslutats enligt

4 kap. 20 § andra stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

7§

Om en samfällighet inte brukas av delägare för gemensamt ändamål och
det är uppenbart att ersättning för samfälld mark enligt 6 § inte behöver
fastställas utan yrkande, får underrättelse om förrättningsansökningen lämnas
till någon eller några av de delägare som inte på annan grund är sakägare i
förrättningen. Fastighetsbildningsbeslut får i sådana fall meddelas och
förrättningen avslutas utan att samtliga delägare i samfälligheten har fått
tillfälle att yttra sig iJÖrrätt-ningen.

1
kap. 5§ Kan i fall som avses i 4 § första stycket olägenheten ej undanröjas
genom ändring, får servitutet upphävas.

Servitut
får även upphävas, om till följd av ändrade förhållanden servitutet ej behövs
för den härskande fastigheten eller nyttan av servitutet är ringa i jämförelse
med belastningen på den tjänande fastigheten. Detsamma gäller, om servitutet
under avsevärd tid ej utövats och omständigheterna även eljest är sådana att
det måste anses övergivet.

Om det är uppenbart att ett servitut är övergivet och att ett upphävande
av servitutet inte minskar den härskande fastighetens värde, får servitutet
upphävas utan att ägaren av denna fastighet har lämnats tillfälle att yttra
sig i förrättningen.

12§

Vid överföring av mark från en fastighet till vilken hör servitut
eller annan särskild rättighet får fastighetsbildningsmyndigheten förordna att
rättigheten skall tillhöra båda de fastigheter som berörs av fastighetsregleringen
eller endera av dem. Meddelas inte något förordnande gäller 2 kap. 5 §.

13§

Vad som föreskrivs i 5 kap. 33 a § om nyttjanderätt gäller också i fråga
om servitut som har upplåtits genom avtal.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:77

8
kap. 7§ När fråga om inlösen av fastighet eller fastighetsdel uppkommer, skall
underrättelse därom delges ägaren och övriga berörda sakägare, innan frågan
företages till slutlig behandling, samt anmälan göras till inskrivningsmyndigheten
för anteckning i fastighetsboken. Delgivning får ej ske i sådan särskild
ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra stycket.

Ägaren
är skyldig att för fastighetsbildningsmyndigheten uppge innehavare av
servitut, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft. Underlåter han det utan
giltigt skäl och uppstår skada för rättighetshavare till följd av
underlåtenheten, skall han ersätta skadan. Ägaren skall erinras om detta i
samband med att underrättelse enligt första stycket lämnas honom.

Förordnande om inlösen
skall upptagas i fastighetsbildningsbeslutet.

14 kap.

2§

Fastighelsbestämning
handläg-ges av fastighelsbildningsmyndigheten vid förrättning. Beträffande
sådan förrättning äger 4 kap. I -24 §§, 28 § första stycket, 31-40§§ och 42 §
motsvarande tillämpning.

Fastighetsbestämning
handläggs av faslighetsbildningsmyndighelen vid förrättning. Beträffande sådan
förrättning tillämpas 4 kap. 1 -24§§, 28 § första stycket och 31-40§§.

Har
fastighelsbestämningen samband med fastighetsbildning, handläg-ges åtgärderna
gemensamt vid en förrättning, om icke särskilda skäl föranleder annat.

Har
fastighelsbildningsmyndigheten meddelat beslut mot vilken talan skall föras
särskilt, skall beslutet samt karta och annan handling som fordras för
klarläggande av beslutets innebörd hållas tillgängliga hos myndigheten under
besvärstiden.

Har
fastighelsbildningsmyndigheten meddelat beslut som får överklagas särskilt,
skall beslutet samt karta och annan handling som fordras för klarläggande av
beslutets innebörd hållas tillgängliga hos myndigheten under den tid beslutet
får överklagas.

15
kap.

Talan
mot fastighetsbildnings- Fastighetsbildningsmyndighe-

myndighetens
beslut föres särskilt, tens beslut skall överklagas särskilt,

om
myndigheten om myndigheten myndigheten

1. avvisat ansökan om
faslighets- I. avvisat ansökan om fastighets-

* Senaste lydelse
1977:362.

2
Riksdagen 1988/89. I saml Nr 77

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1988/89:77

bildning
eller fastighelsbestämning eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat
jäv mot förätlnings-

man,

3. beslutat
i fråga om förskott en

ligt 5 kap. 30 § fjärde stycket.

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller
syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse enligt 4 kap. 42 §,

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt
denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan
lagstiftning,

7. beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av
kostnaderna för gemensamt arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av
sådana kostnader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag all
ombesörja gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget.

Talan
enligt denna paragraforei genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen
inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvär får anföras av
sakägare. Mot beslut som avses i 1,4, 5 och 8 får talanföras även av annan som
beslutet rör.

bildning
eller fastighetsbestämning eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat
jäv mot förättnings-

man,

3. beslutat i fråga om förskott enligt 5 kap. 30 §
Qärde stycket eller tidpunkt för rättighetshavares skyldighet att avträda mark
enligt 5 kap 30 b §,

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller
till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse av förrättningsbeslut,
karta eller annan handling,

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att
fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7. beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnader för gemensamt
arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemensamt
arbete skall skiljas från uppdraget,

9. avvisat överklagande.

Skrivelsen med
överklagande enligt denna paragraf skall ges in till
fastighetsbildningsmyndigheten inom två veckor från den dag då beslutet
meddelades. Överklagande får göras av sakägare. Beslut som avses i 1, 4, 5 och
8 får överklagas även av annan som beslutet rör.

Talan mot tillståndsbeslut
och beslut i fråga om förtida tillträde föres särskilt genom besvär som skall
inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då beslutet
meddelades. Delsamma gäller fastighetsbildnings- och
fas-tighetsbeslämningsbeslut, om fastighetsbildningsmyndigheten förordnar att
talan mot beslutet skall föras särskilt.

Tillståndsbeslut och
beslut i fråga om förtida tillträde överklagas särskilt. Skrivelsen med
överklagandet skall ges in till fastighetsbildningsmyndigheten inom fyra
veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbildnings-
och fastighetsbestämnings-beslul, om faslighetsbildningsmyndighelen förordnar
att beslutet skall överklagas särskilt.

' Senaste lydelse
1977:362.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:77

Förordnande
att talan skall föras särskilt får meddelas om det är lämpligt. Om
fastighetsbildningsbeslut ej innefattar medgivande till fastighetsbildningen i
dess helhet, fordras vidare att tillståndsbeslut meddelas samtidigt eller att
laga-kraftägande sådant beslut föreligger.

Besvär enligt denna
paragraf får anföras av sakägare.

Förordnande att ett beslut
skall överklagas särskilt får meddelas om det är lämpligt. Om fastighetsbildningsbeslut
inte innefattar medgivande till fastighetsbildningen i dess helhet, fordras
vidare att tillståndsbeslut meddelas samtidigt eller att lagakraftägande
sådant beslut föreligger.

Överklagande enligt denna
paragraffår göras av sakägare.

Menar
sakägare att förrättningen onödigt uppehälles genom fastighetsbildningsmyndighetens
beslut eller är han missnöjd med beslut varigenom förordnande enligt 5 kap. 21
§ meddelats eller medgivande enligt 5 kap. 22 § vägrats, får han föra talan
mot beslutet genom besvär hos fastighetsdomstolen. Sådan talan är ej inskränkt
till viss rid.

4 §

Menar
sakägare att förrättningen onödigt uppehälles genom
fastighetsbildningsmyndighetens beslut eller är han missnöjd med beslut
varigenom förordnande enligt 5 kap. 21 § meddelats eller medgivande enligt 5
kap. 22 § vägrats, får han överklaga beslutet. Skrivelsen med överklagandet
skall ges in till fastighetsbildningsmyndigheten. Denna rätt att överklaga är
inte begränsad tiW viss tid.

Talan får ej föras mot
Jastighets-bildningstnyndighetens beslut att gilla invändning om jäv.

Fastighetsbildningsmyndighetens
beslut att gilla invändning om jäv får inte överklagas.

/
annat fall än som avses i 2 — 5 §§ föres talan mot beslut eller åtgärd av
fastighetsbildningsmyndigheten genom besvär som skall inges till
fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då förrättningen förklarades
avslutad eller inställd.

/
Jråga om åtgärd varigenom gräns utmärkts får besvär anföras inom ett år från
den dag då uppgift om fastighetsbildningen eller fastighetsbestämningen
infördes i fastighetsregistret eller, om utmärkning-en gjorts först efter
nämnda dag, från del åtgärden slutfördes.

Besvär
enligt denna paragraf får anföras av sakägare. Den som ålagts att betala
ersättning eller kostnad fär föra talan mot beslutet, även om han ej är sakägare.

6§

Överklagas
i annat fall än som avses i 2 — 5 §§ beslut eller åtgärd av
fastighetsbildningsmyndigheten, skall skrivelsen med överklagandet ges in till
fastighetsbildningsmyndigheten inom fyra veckor från den dag då förrättningen
förklarades avslutad eller inställd.

yrgär varigenom gräns
utmärkts får överklagas inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen
eller fastighetsbestämningen infördes i fastighetsregistret eller, om
utmärkningen gjorts först efter nämnda dag, från del åtgärden slutfördes.

Överklagande enligt denna
paragraffår göras av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller
kostnad får överklaga beslutet, även om han inte är sakägare.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:77

Talan
mot tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslut får föras av byggnadsnämnden
på sätt och inom tid som gäller för sakägare.

7 §

Tillstånds-
eller fastighetsbildningsbeslut får överklagas av byggnadsnämnden på sätt och
inom tid som gäller för sakägare.

Finner
fastighetsregislermyndig-heten att uppgift om fastighetsbildning eller
fastighetsbestämning icke kan införas i registret på gmnd av fel eller oklarhet
i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i 4 kap. 42
§, får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäller, om
myndigheten finner alt registrering i enlighet med förrättningen skulle
äventyra fastighetsredovisningens tillförlitlighet eller på annat sätt
föranleda rättsosäkerhet.

I
fråga om talan enligt denna paragraf äger bestämmelserna om besvär i 16 kap.
motsvarande tillämpning. Talan är ej inskränkt till viss tid.

Finner
fastighetsregistermyndigheten att uppgift om fastighetsbildning eller
fastighetsbestämning icke kan införas i registret på gmnd av fel eller oklarhet
i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i 26 §
förvaltningslagen (1986:223), får myndigheten söka rättelse hos
fastighetsdomstolen. Detsamma gäller, om myndigheten finner att registrering i
enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlitlighet
eller på annat sätt föranleda rättsosäkerhet.

1
fråga om ansökan om rättelse enligt denna paragraf tillämpas bestämmelserna i
16 kap. Rätten att ansöka om rättelse är inte begränsad tiW viss tid.

11§

Har samtliga sakägare och
andra, som har rätt att anföra besvär, genom påskrift på
förrättningsproto-kollel eller i skriftligt meddelande som kommit
fastighetsbildnings-eller fastighetsregistermyndighelen till banda godkänt
förrättning, förrättningsbeslut eller gränsutmärk-ning, får besvär icke
anföras mot vad som godkänts.

Har samtliga sakägare
och andra, som har räll att överklaga, genom påskrift på
förrättningsprolokollet eller i skriftligt meddelande som kommit fastighetsbildnings-
eller fastighetsregistermyndighelen lill hända godkänt förrättning,
förrätl-ningsbeslut eller gränsulmärkning, får vad som godkänts inte överklagas.

16 kap.

1 .4r talan i
fastighetsbildningsmål icke fullföljd på föreskrivet sätt eller inotn rätt tid,
skall den omedelbart avvisas av fastighetsdomstolen. Har besvärsinlagan före
besvärstidens utgång kommit in tillJastighetsbild-ningsmyndigheten, skall den
omständigheten att inlagan först efter

Har
en skrivelse med överklagande kommit in till fastighetsdomstolen, skall
domstolen vidarebefordra skrivelsen till fastighelsbildningsmyndigheten och
samtidigt lämna uppgift om vilken dag som skrivelsen kom in lill domstolen.

' Senaste
lydelse 1973:1157.

Nu
varande lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1988/89:77

utgången
av nämnda tid kommit in till domstolen ej föranleda att talan avvisas.

2§

Vid besvärsinlaga skall fogas två Vid skrivelsen med överklagande

avskrifter av inlagan och därtill hö- skall två avskrifter av skrivelsen och

rande handlingar. Behöver domsto- därtill hörande handlingar bifogas.

len för delgivning eller därmed Behöver domstolen för delgivning

jämförlig åtgärd ytterligare avskrif- eller därmed jämförlig åtgärd ytter-

ter, är klaganden skyldig att tillhan- ligare avskrifter, är klaganden skyl-

dahålla dem. Är avskrifter icke till- dig att tillhandahålla dem. Är av-

gängliga när de behövs, får domsto- skrifter inte tillgängliga när de be-

len ombesörja dem på klagandens hövs, får domstolen ombesörja

bekostnad. dem på klagandens bekostnad.

Första
stycket gäller icke karta, ritning eller annan bilaga av vidlyftig
beskaffenhet, om avskrift av handlingen kan undvaras utan väsentlig olägenhet.

3§

Om fastighetsdomstolen finner Om fastighetsdomstolen finner

att sakägare bör höras över besvä- att sakägare bör höras över överkla-

ren, skall besvärsinlagan med där- gandet, skall skrivelsen med över-

vid fogade handlingar delges sak- klagandet och därvid fogade hand

ägaren och föreläggande meddelas lingar delges sakägaren och förelag-

honom att inkomma med skriftlig gande meddelas honom att inkom-

förklaring. ma med skriftlig förklaring.

Fordras
för målels beredande eller avgörande att yttrande inhämtas från länsstyrelsen,
byggnadsnämnden eller annan myndighet eller från sakkunnig eller att skriftligt
bevis företes, särskilt sammanträde hålles eller annan liknande åtgärd
vidtages, skall domstolen utan dröjsmål förordna därom.

9§'

Har talan fullföljts mot beslut vid Om ett beslut vid en förrättning

förrättning som ej avslutats, kan som inte avslutats har överklagats,

fastighetsdomstolen föreskriva att kan fastighetsdomstolen föreskriva

förrältningshandläggningen skall att förrättningshandläggningen

avbrytas helt eller lill viss del eller skall avbrytas helt eller till viss del

att handläggning som avbmtils eller alt handläggning som avbm-

skall fortgå oberoende av den vid tits skall fortgå oberoende av över-

domstolen JÖrda talan. Sådan före- klagandet. Sådan föreskrift träder i

skrift träder i kraft genast och gäller kraft genast och gäller till dess an-

till dess annat förordnas. nat förordnas.

Om
det på gmnd av särskilda omständigheter är lämpligt, får fastighetsdomstolen
förordna om förtida tillträde. Härvid äger 5 kap. 30 a § andra — Qärde styckena
motsvarande tillämpning.

Fastighetsdomstolen
kan ome- Fastighetsdomstolen kan ome

delbart förordna att beslut av fas- delbart förordna att beslut av fas

tighetsbildningsmyndigheten om tighetsbildningsmyndigheten om

förtida tillträde ej får utnyttjas i av- förtida tillträde inte får utnyttjas

'Senaste lydelse 1977:362. 21

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1988/89:77

bidan på
fastighetsdomstolens prövning av besvär mot beslutet.

förrän
fastighetsdomstolen har prövat överklagandet.

11§

När talan fullföljts av
sakägare, får fastighelsbildningsmyndighe-tens beslut eller åtgärd ändras endast
om övriga sakägare och, när besvären rör allmänt intresse, länsstyrelsen eller
byggnadsnämnden fått tillfälle att yttra sig. Ändring lill fördel för sakägare
får dock ske, även om han icke haft tillfälle att yttra sig. Vad som nu
föreskrivits äger motsvarande tillämpning, när talan fullföljts av företrädare
för allmänt intresse eller av fastighetsregistermyndigheten.

Om
domstolen finner att besvären bör föranleda ändring i avslutad förrättning
eller i fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämnings-beslut mot vilket
talan fullföljts särskilt, får domstolen göra ändring även i del som icke
överklagats, om det behövs för att uppenbar motstridighet eller oenhetlighet
icke skall uppkomma i förrättningen eller beslutet.

Finner domstolen att
beträffande förrättning föreligger sådan omständighet som avses i 15 kap. 10§,
får domstolen besluta om behövlig åtgärd, även om besvären icke avsett
ifrågavarande del av förrättningen.

När överklagande har
gjorts av någon sakägare, får fastighetsbildningsmyndighetens beslut eller åtgärd
ändras endast om övriga sakägare och, när överklagandet rör allmänt intresse,
länsstyrelsen eller byggnadsnämnden fått tillfälle att yttra sig. Ändring till
fördel för sakägare får dock ske, även om han inte haft tillfälle att yttra
sig. Vad som nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning, när överklagande
har gjorts av en företrädare för allmänt intresse eller av fastighetsregistermyndigheten.

Om domstolen finner att
överklagandet bör föranleda ändring i avslutad förrättning eller i fastighetsbildnings-
eller fastighetsbestäm-ningsbeslut som har överklagats särskilt, får domstolen
göra ändring även i del som inte har överklagats, om det behövs för att uppenbar
motslridighet eller oenhetlighel inte skall uppkomma i förrättningen eller
beslutet.

Finner domstolen att
beträffande förrättning föreligger sådan omständighet som avses i 15 kap. 10
§, får domstolen besluta om behövlig åtgärd, även om överklagandet inte har
avsett ifrågavarande del av förrättningen.

12§ Kan
fastighetsdomstolen ej utan olägenhet rätta fel i förrättning, skall domstolen
undanröja fastighelsbildningsmyndighetens beslut och åtgärder i den omfattning
de påverkas av felet samt visa förrättningen åter till myndigheten. Domstolen
kan därvid meddela föreskrifter för vinnande av rättelse.

Har efter förrättningens
avslutande beslut om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning överklär gats
och återkallar den som sökt åtgärden sin ansökan, skall förrättningen
undanröjas i den del som återkallelsen avser, om övriga som fört talan vid
förrättningen eller domstolen och som själva haft rätt

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:77

rätt att påkalla åtgärden
samtycker. I fall som anges i 10 kap. 8 § andra stycket och 11 kap. 2 § andra
stycket fordras alltid samtycke av övriga sakägare.

att påkalla åtgärden
samtycker. I fall som anges i 10 kap. 8§ andra stycket och 11 kap. 2 § andra
stycket fordras alltid samtycke av övriga sakägare.

Har besvär anförts över
avslutad förrättning, skall fastighetsdomstolen ofördröjligen och senast inom
fyra dagar tillställa fastighetsregistermyndigheten avskrift av besvärsinlagan.

Sedan
domstolens utslag eller slutliga beslut i fastighetsbildnings-mål vunnit laga
kraft, skall förrättningsakten och avskrift av utslaget eller beslutet sändas
till fastighetsregistermyndighelen. Om förrättningen skall fortsättas, sändes
handlingarna i stället till faslighetsbildningsmyndighelen. Fullföljes talan
mot avgörandet i viss del och kan med anledning av domstolens avgörande i
övrigt Jråga uppkomma om registrering, skall handlingarna sändas till
fastighetsregistermyndigheten. Efter registreringsfrågans handläggning skall
myndigheten omedelbart återställa förrätt-ningsaklen.

Mot
fastighetsdomstols utslag eller beslut får, om ej annat är föreskrivet, talan
fullföljas i hovrätten genom besvär som inges till fastig-helsdomstolen. I stället
för den i 52 kap. 1 § rättegångsbalken föreskrivna liden av två veckor gäller
en tid av fyra veckor.

Besvär
Jär anföras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för
allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan vid fastighetsdomstolen.

Om
en avslutad förrättning har överklagats, skall fastighetsdomstolen
ofördröjligen och senast inom fyra dagar tillställa fastighetsregistermyndigheten
en kopia av skrivelsen med överklagande.

Sedan
domstolens utslag eller slutliga beslut i fastighetsbildnings-mål vunnit laga
kraft, skall förrätl-ningsakten och en kopia av utslaget eller beslutet sändas
till fastighets-registermyndigheten. Om förrättningen skall fortsättas, sänds
handlingarna i stället lill fastighelsbildningsmyndigheten. Om avgörandet
överklagas i viss del och om det med anledning av domstolens avgörande i övrigt
kan uppkomma fråga om registrering, skall handlingarna sändas till
fastighetsregistermyndigheten. Efter registreringsfrågans handläggning skall
myndigheten omedelbart återställa förrättningsakten.

kap.

Fastighetsdomstols
utslag eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, överklagas till
hovrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till fastighetsdomstolen.
I stället för den i 52 kap. 1 § rättegångsbalken föreskrivna tiden av två
veckor gäller en lid av fyra veckor.

Överklagande
får göras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för
allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan vid fastighetsdomstolen.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1988/89:77

Talan mot
fastighelsdomslolens beslut enligt 16 kap. 9 § andra stycket yo>«-särskilt.

Talan får
ej föras mot fastighetsdomstolens beslut i dit Jullföljd fråga som avses i 15
kap. 2 § 2 — 4 och 6-8, 3 § beträffande förtida tillträde eller 4 §.

Fastighetsdomstolens
beslut enligt 16 kap. 9 § andra stycket skall överklagas särskilt.

Fastighetsdomstolens
beslut i en fråga som överklagats dit enligt 15 kap. 2 första stycket 2-4, 6-9,
3 § beträffande förtida tillträde eller 4 §får inte överklagas.

Mot hovrätts utslag eller beslut får, om ej annat är
föreskrivet, talan Jul Iföljas i högsta domstolen ge-nom besvär som inges till
hovrätten inom den i 56 kap. I § rättegångsbalken föreskrivna tiden.

Besvär får anföras av sakägare och annan enskild part samt
av sådan företrädare för allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan i
hovrätten.

Mot
hovrättens beslut i dit fullföljd fråga om beslut enligt 16 kap. 9 § andra
stycket får talan ej föras. Talan mot hovrättens beslut i fråga om förtida
tillträde i annat faW föres särskilt.

Hovrätts
utslag eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, överklagas till högsta
domstolen. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till hovrätten inom den i
56 kap. I § rättegångsbalken föreskrivna tiden.

Överklagande får göras av sakägare och annan enskild part
samt av sådan företrädare för allmänt intresse som kunnat överklaga i frågan
i hovrätten.

Hovrättens beslut i en fråga enligt 16 kap. 9 § andra
stycket som har överklagats dit får inte överklagas. Hovrättens beslut i fråga
om förtida tillträde i annat fall överklagas särskilt.

Uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning
införes snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om besvär
anförts, domstolens avgörande vunnit laga kraft.

Utan hinder av att förrättningen ej avslutals skall
uppgift om fastighetsbildnings- eller fastighetsbe-slämningsbeslut, mot vilket
talan skolat föras särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga kraft, om
fastighelsbildningsmyndigheten begär det.

Föres
talan mot beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller föres talan
särskilt mot fastighets-

Uppgift om
fastighetsbildning eller fastighetsbestämning införs snarast möjligt sedan
förrättningen avslutats och denna eller, om den har överklagats, domstolens
avgörande vunnit laga kraft.

Även om
förrättningen inte har avslutats skall uppgift om fastighetsbildnings- eller
fastighetsbe-stämningsbeslut, som skulle ha överklagats särskilt, införas så
snart beslutet vunnit laga kraft, om fastighetsbildningsmyndigheten begär del.

Överklagas
beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller överklagas
fastighetsbildnings- eller fastig-

">
Senaste lydelse 1977:362. " Senaste lydelse 1977:362.

Nuvarande
lydelse

bildnings-
eller fastighetsbestäm-ningsbeslul, får utan hinder därav uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet införas i fastighetsregistret i fråga om
sådan del som uppenbarligen ej beröres av fullföljden. Motsvarande gäller när
talan föres mot domstols avgörande i fastighetsbildningsmål.

Föreslagen lydelse

hetsbestämningsbeslut
särskilt, får uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet införas i
fastighetsregistret i fråga om sådan del som uppenbarligen inte berörs av
överklagandet. Motsvarande gäller när domstols avgörande i ett fastighetsbildningsmål
överklagas.

Prop. 1988/89:77

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Bestämmelserna i 4 kap. 11 § fjärde stycket, 5 kap. 30 b § och 33 a §
samt 7 kap. 13 § skall inte tillämpas beträffande förrättningar som har sökts
före ikraftträdandet.

3. Har fastighelsbildningsmyndigheten meddelat beslut före ikraftträdandet,
gäller beträffande överklagande av beslutet 15 kap. 2 § andra stycket, 3 §
första stycket, 4 § och 6 § första stycket samt 16 kap. 1 § i paragrafernas
äldre lydelse.

4 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning
och legalisering

Härigenom
föreskrivs att 1, 2 och 19 §§ lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och
legalisering skall ha följande lydelse.

Prop.
1988/89:77

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§'

Äganderättsutredning enligt denna lag får ske beträffande område där
äganderätten till fast egendom är oviss, om det från allmän och enskild
synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten undanröjes och åtgärder
härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang. Sådan utredning får även eljest
ske beträffande område där fastighetsägama i betydande omfattning saknar lagfart.
Äganderättsutredning får också ske beträffande en enstaka fastighet, om den
som gör anspråk på fastigheten inte kan erhålla lagfart på grund av oklarhet om
eller brist i föregående ägares åtkomst.

Förordnande om
äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. Innan förordnande meddelas,
skall länsstyrelsen samråda med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter
vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet.

Förordnande om
äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. Uppkommer fråga om utredning
enligt första stycket tredje meningen i en pågående
fastighetbildningsför-rättning meddelas i stället förordnande av
fastighetsbildningsmyndigheten. Innan förordnande enligt detta stycke
meddelas, skall den beslutande myndigheten sam råda med
inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av
betydelse för avgörandet. Framkommer skilda uppfattningar vid samråd enligt
andra stycket eller är ärendet av annan anledning svårbedömt, skall det
överlämnas till statens lantmäteriverk för avgörande.

2 §

Äganderättsutredning
sker vid förrättning, som handlägges av fastighelsbildningsmyndigheten.

öm
äganderättsutredningen är av betydelse för en annan förrättning som handläggs
av fastighetsbildningsmyndigheten, får myndighe-

Senaste lydelse 1979:254.

Nuvarande lydelse

Bestämmelsema
i 4 kap. 1—7, 12 och 13§§, 14 § första och fjärde styckena, 16-24, 28 och 29
§§, 30 § första stycket samt 31, ii--0 och 42 §§ fastighetsbildningslagen
(1970:988) äger motsvarande tillämpning i fråga om äganderättsutredning.

Föreslagen lydelse

ten
handlägga äganderättsutredningen och den andra förrättningen gemensamt.

Bestämmelserna i 4 kap.
1—7, 12

och 13§§, 14 § första och fjärde

styckena, 16-24, 28 och 29§§,

30 § första stycket samt 31 och 33-

40 §§ fastighetsbildningslagen

(1970:988) tillämpas också
i fråga om äganderättsutredning.

Prop. 1988/89:77

Bestämmelserna i 2 §
första stycket och 3 § denna lag samt 4 kap. 1-10, 12-24, 28 och 29 §§, 30 §
första stycket, 31-40och 42§§fastighetsbildningslagen (1970:988) äger
motsvarande tillämpning i fråga om legalisering.

Bestämmelserna i 2 §
första styc

ket och 3 § denna lag saml 4 kap.

1-10, 12-24, 28 och 29 §§, 30 §

första stycket och 31-40§§ fastig

helsbildningslagen (1970:988)

tillämpas också i fråga om legalise

ring.

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1990.

5 Förslag till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom
föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149) dels att
övergångsbestämmelserna till lagen (1974:822) om ändring i anläggningslagen
skall ha följande lydelse, dels att 7, 18, 19, 22 och 35 §§ skall ha följande
lydelse.

Prop.
1988/89:77

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 § '

Gemensamhetsanläggning
får ej inrättas, om ägarna av de fastigheter som skall deltaga i
anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter
sig ål-gärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall
främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen.
Hyresgästerna företrädes av riksorganisation av hyresgäster eller förening,
som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde
fastigheterna är belägna (hyresgästorganisation).

Gemensamhetsanläggning
får ej inrättas, om ägama av de fastigheter som skall deltaga i anläggningen
och hyresgästema i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och
har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening
beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästernareräs av den eller
de organisationer av hyresgäster som har avtal om förhandlingsordning för
berörda fastigheter eller, om förhandlingsordning inte gäller. riksorganisation
av hyresgäster eller förening, som är ansluten till sådan organisation och
inom vars verksamhetsområde fastigheterna ÅT belägna (hyresgästorganisation).
Första stycket gäller icke, om behovet av anläggningen är synnerligen
angeläget.

s. 1987 Kontrollera mot PDF

18 r

Rätt all påkalla
förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet, som avses skola
deltaga i anläggningen eller som enligt en detaljplan helt eller till viss
del skall användas till allmän plats för vilken kommunen inte är huvudman.
Rätt att påkalla förrättning tillkommer också kommunen och hyresgästorganisation.

Rätt att påkalla
förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet, som avses skola
deltaga i anläggningen eller som enligt en detaljplan helt eller till viss
del skall användas till allmän plats för vilken kommunen inte är huvudman.
Rätt all påkalla förrättning tillkommer också kommunen och hyresgästorganisation.
En samfällighets-förening får, efter beslut av föreningsstämman, påkalla en
förrättning som angår gemensamhetsanläggning under föreningens förvaltning.

' Senaste lydelse
1974:822. - Senaste lydelse 1987:126.

s. 1988 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1988/89:77

Länsstyrelsen
kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara
av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid
expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning
för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan
undanröjas, minskas eller förebyggas.

Om
rätt för väghållare att påkalla förrättning enligt denna lag finns bestämmelser
i 20 a § och 25 § tredje stycket väglagen (1971:948).

En
samfällighetsförening som förvaltar en exploateringssamfällighel enligt lagen
(1987:11) om exploateringssamverkan får begära förrättning enligt denna lag, om
åtgärden syftar lill alt genomföra sådan samverkan.

19
r

I fråga om förrättning enligt den- I fråga om förrättning enligt den-

na
lag äger 4 kap. 1-24, 27-40 na lag tillämpas 4 kap. 1-24 och och 42 §§
fastighetsbildningslagen 27 —40§§ fastighelsbildningslagen (1970:988)
motsvarande tillämp- (1970:988). ning.

Har
hyresgästorganisation påkallat förrättningen eller kan den eljest beröra
hyresgästers rätt, skall fastighetsbildningsmyndigheten underrätta organisationen
om tid och plats för sammanträde eller, i fall som avses i 4 kap. 15 §
fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna avslutas.

22
§ Uppkommer fråga om inlösen. Uppkommer fråga om inlösen, äger 8 kap. 7
§ första och andra tillämpas 8 kap. 7 § första stycket styckena
fastighetsbildningslagen fastighetsbildningslagen (i970:988)
motsvarande tillämp- (1970:988). ning.

35
§

Inträder,
sedan fråga som be- Inträder, sedan fråga som be

handlats vid förrättning enligt den- handlats vid förrättning enligt den

na lag slutligt avgjorts, ändrade för- na lag slutligt avgjorts, ändrade för

hållanden som väsentligt inverkar hållanden som väsentligt inverkar

på frågan, kan denna prövas vid ny på frågan, kan denna prövas vid ny

förrättning. Även utan att sådana förrättning. Även ulan att sådana

förhållanden inträtt, får ny förrätt- förhållanden inträtt, får ny förrätt

ning äga rum, om i del tidigare av- ning äga rum, om i det tidigare av-

görandel föreskrivits att frågan får görandet föreskrivits att frågan får

omprövas efter viss lid och denna omprövas efter viss tid och denna

tid utgått. tid utgått eller om i annat fall ett

klart behov av omprövning framkommit.

Vid
den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kretsen av
fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastig-hels andelstal
att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.

'
Senaste lydelse 1974:822. 29

s. 1989 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

Är
vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke påverkar
bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, behöver byggnadsnämndens
medgivande enligt 23 § ej inhämtas.

Denna
lag'' träder i kraft den I januari 1975.

De
nya bestämmelserna äger tills vidare tillämpning

dels i följande kommuner, nämligen Stockholms län: Botkyrka,
Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Sigtuna,
Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Tyresö, Täby. Upplands-Bro. Upplands
Väsby, Vallentuna, Va.xholm och Värmdö komtnuner. Malmöhus län: Bara, Burlöv,
Kävlinge. Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge
kommuner, Hallands län: Kungsbacka kommun. Göteborgs och Bohus län: Göteborg.
Härryda. Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund. Tjörn och Öckerö kommuner.
Ålvsborgs län: Ale och Lerum kommuner

dels i annan kommun, om regeringen förordnar om det på ansökan av
förening som är ansluten till riksorganisation av hyresgäster och inom vars
verksamhetsområde kommunen är belägen.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Härvid
förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) sammanträde

med sakägarna hållits före ikraftträdandet, gäller 7 § anläggningslagen i

dess äldre lydelse och övergångsbestämmelserna lill lagen (1974:822) om

ändring i anläggningslagen.

1974:822.

1989:000. 30

6 Förslag till Prop. 1988/89:77

Lagom ändringi lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter

Härigenom
föreskrivs att 7, 8, 19, 20, 28 och 41 §§ lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7§

Kan delägarna icke enas i fråga Kan delägarna inte enas i fråga
om viss förvaltningsåtgärd, skall om en viss
förvaltningsåtgärd, fastighetsdomstolen på begäran av skall, om någon
delägare begär det, delägare förordna någon att hålla
faslighetsbildningsmyndighelen e\-sammanträde med deVägarnaförav- ler den
som myndigheten förordnar görande av frågan. Förordnande därtill hålla
sammanträde med del-skall dock icke meddelas, om åtgår- ägarna för att
avgöra frågan eller, den med hänsyn till samfällighetens otn
omständigheterna föranleder omfattning och beskaffenhet samt det, anordna
föreningsförvaltning, övriga omständigheter ej bör vidtagas utan att
föreningsförvaltning anordnas.

Har
begäran Jramställls om för- Fastighetsbildningsmyndigheten ordnande
enligt första stycket, får får, om synnerliga skäl föranleder domstolen, om
synnerliga skäl för- det, vidta åtgärd som behövs för att anleder det, /
avbidan på att den säkerställa delägarbeslulet. med förordnandet avsedda
frågan avgjorts utse god man för förvaltning av samfälligheten eller vidtaga
annan åtgärd som behövs för att säkerställa delägarbeslulet.

8§

Den som JÖrordnats att hålla Den som skall hålla sammanträ-

sammanträde
enligt 7 § skall utreda de enligt 7 § skall utreda vilka som

vilka som är delägare. är delägare.

19§
Föreningen skall vid förvaltningen tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa.
Varje medlems enskilda intresse skall även beaktas i skälig omfattning.

Om en samfällighetsförening förvaltar gemensamhetsanläggning som är av
kommunalteknisk natur eller annars av större värde och som är inrättad för
småhusfastigheter eller för sådana fastigheter jämte hyresfastigheter eller
bostadsrättsfastigheter, skall samfällighetsföre-ningen avsätta medel till en
fond för att säkerställa underhåll och förnyelse av gemensamhetsanläggning-

' Lagen omtryckt 1987:128. 31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1988/89:77

en. Föreningens styrelse skall i sådant fall också upprätta en underhålls-
och förnyelseplan som skall innehålla de upplysningar som är av betydelse för
att fondavsättningarnas storlek skall kunna bedömas.

20 § Samfällighetsförening
bildas vid sammanträde med delägarna genom att de antager stadgar och utser
styrelse.

Sammanträde enligt första
stycket hålles av den som fastighetsdomstolen förordnat därtill. Sådant
förordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med
förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen
(1973:1149) eller lagen (1987:11) om exploateringssamverkan
faslighetsbildningsmyndighelen eller, om särskild förrättningsman förordnats
enligt 4 § anläggningslagen, denne hålla sammanträde enligt första stycket
beträffande samfällighet som beröres av förrättningen, om delägare i samfälligheten
begär det eller om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att
samfällighetsförening bildas

1
fråga om samfälligheter enligt 1 § första stycket 5 skall vad som i andra
stycket sägs om förrättning och förrättningsman gälla förrättning och
förrättningsman enligt vattenlagen (1983:291). Om det är av väsentlig betydelse
från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av
en bevattnings- eller vattenreglerings-samfällighel, får domstolen förordna
någon att hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i
samfälligheten inte har begärt del.

Sammanträde
enligt första styc

ket skall, om någon delägare begär

det, hållas av fastighetsbildnings

myndigheten eller den som myndig

heten förordnat därtill. Dock skall i

samband med förrättning enligt

fastighetsbildningslagen

(1970:988), anläggningslagen

(1973:1149) eller lagen
(1987:11) om exploateringssamverkan fastighetsbildningsmyndigheten eller, om
särskild förrättningsman förordnats enligt 4 § anläggningslagen, denne hålla
sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres av
förältningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.

I
fråga om samfälligheter enligt 1 § första stycket 5 skall vad som i andra
stycket sägs om förrättning och förrättningsman gälla förrättning och förrättningsman
enligt vattenlagen (1983:291). Om det är av väsentlig betydelse från allmän
synpunkt att en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av en
bevattnings- eller vallenreglerings-samfällighet, får fastighetsbildningsmyndigheten
hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte
har begärt det.

28 § Stadgar för
samfällighetsförening Stadgar för samfällighetsförening

skall ange

1. föreningens firma,

2. samfällighet som förvaltas av föreningen och grunderna för förvaltningen.

skall ange

1. föreningens firma,

2. samfällighet som förvaltas av föreningen och grunderna för förvaltningen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:77

s. 33 Kontrollera mot PDF

3. den
ort där styrelsen skall ha

sitt säte,

4. hur styrelsen
skall vara

sammansatt och hur den skall utses

samt gmnderna för dess beslutför-

het,

5. hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

6. föreningens räkenskapsperiod,

7. grunderna för sådan fondavsättning som avses i
19§ andra stycket,

8. hur ofta ordinarie föreningsstämma skall hållas,

9. det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom ävensom den tid före
sammanträde då kallelseåtgärd senast skall vidtagas.

3. den
ort där styrelsen skall ha

sitt säte,

4. hur
styrelsen skall vara

sammansatt och hur den skall utses

samt gmnderna för dess beslutför-

het,

5. hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

6. föreningens räkenskapsperiod.

7. hur ofta ordinarie föreningsstämma skall hållas,

8. det säu på vilket kallelse till föreningsstämma
skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom ävensom
den tid före sammanträde då kallelseåtgärd senast skall vidtagas.

Stadgarna
får ej innehålla föreskrift som strider mot denna lag eller annan författning.

41
§

Innan
uttaxering sker, skall styrelsen upprätta utgifts- och inkomststat för
föreningen. Staten förelägges föreningsstämman för godkännande.

Gäller i fråga om
skyldigheten att deltaga i kostnader olika bestämmelser för skilda
verksamhetsgrenar, skall inkomstema och utgiflema för varje verksamhetsgren
beräknas för sig. Gemensamma inkomster och utgifter fördelas på
verksamhetsgrenama efter vad som är skäligt.

Om föreningen skall
göra fondavsättning enligt 19 § andra stycket skall av utgifts- och
inkomststaten framgå de belopp som går åt till fondavsättningen.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

2. Beträffande samfällighetsföreningar som har bildats före ikraftträdandet
skall sådana ändringar av föreningens stadgar som föranleds av 19§ andra
stycket beslutas på den föreningsstämma som äger mm närmast efter sex månader
efter ikraftträdandet.

3
Riksdagen 1988/89 I saml. Nr 77

s. 34 Kontrollera mot PDF

7 Förslag
till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom
föreskrivs att 16 och 20 §§ ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

16§
I fråga om förrättning enligt den- I fråga om förrättning enligt denna
lag äger 4 kap. 1—24, 27 — 35, na lag tillämpas 4 kap. 1—24, 27 — 37-40
och 42§§ fastighetsbild- 35 och 37-40§§ fastighelsbildningslagen
(1970:988) motsvarande ningslagen (1970:988). tillämpning.

Avser
förrättning endast att inskrivet servitut eller inskriven nyttjanderätt
avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning skall förändras till
ledningsrätt, skall dock sammanträde med sakägarna hållas bara om särskilda
skäl talar för det. Vid sådan förrättning behöver ärendet ej hänskju-tas till
byggnadsnämnden enligt 21 §.

Vid
förrättning som avses i andra stycket får inskrivet servitut avseende rätt att
framdraga och bibehålla ledning, som utgör tillbehör till annan fastighet eller
annan inskriven tomtträtt än den där ledningen finns, förändras till
ledningsrätt endast om därvid förordnas att ledningsrätten skall höra lill den
fastighet eller tomträtt till vilken ledningen hör.

Svarar
fastighet för fordran, får inskrivet servitut eller inskriven nyttjanderätt
förändras till ledningsrätt endast om sådana medgivanden som avses i 14§ andra
stycket föreligger. Medgivande av rättsägare behövs dock ej, om förändringen är
väsentligen utan betydelse för honom.

20
§ Uppkommer fråga om inlösen. Uppkommer fråga om inlösen, äger 8 kap. 7
§ första och andra tillämpas 8 kap. 7 § första stycket styckena fastighetsbildningslagen
fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämp- (1970:988).
ning.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

s. 35 Kontrollera mot PDF

8 Förslag
till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i lagen (1987:11) om exploateringssamverkan

Härigenom
föreskrivs att 9§ lagen (1987:11) om exploateringssamverkan skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9§

I fråga om I fråga om

exploateringförrättningar exploateringförrättningar

tillämpas
4 kap. 1—24, 27—40 tillämpas 4 kap. 1—24 och 27—

och 42 §§ fastighetsbildningslagen 40 §§ fastighetsbildningslagen

(1970:988). (1970:988).

Denna
lag träder i kraft den I januari 1990.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:77

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den I december 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Hjelm-Wallén, S. Andersson, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Freivalds,
Wallström

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Lagrådsremiss om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988) m. m.

1 Inledning

I
november 1979 tillkallade regeringen en kommitté med uppdrag alt se över
fastighetsbildningslagstiftningen. Kommittén antog namnet
Fastig-hetsbildningsulredningen.

Utredningen
(hovrättspresidenten Tore Landahl, ordförande, samt riksdagsledamöterna Agne
Hansson och Kurt-Ove Johansson) lämnade i februari 1986 sitt slutbetänkande
(SOU 1986:29) Fastighetsbildning 4 Förrättningsförfarande och boendeinflytande
m.m. Utredningen hade dessförinnan lämnat bl.a. betänkandet (SOU 1983:37)
Fastighetsbildning 1 Avveckling av samfällda vägar och diken. Betänkandena har
remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfattningar
av dessa betänkanden som bilagorna 1 och 2 , dels utredningens lagförslag som
bilagorna 3 och 4 , dels förteckningar över remissinstanserna som bilagorna 5
och 6 .

Sammanställningar
av remissyttrandena har gjorts i justitiedepartementet och finns tillgängliga
i lagstiftningsärendet (dnr 2582 — 83 och dnr 1100-86).

Beträffande
nuvarande förhållanden samt utredningens närmare överväganden hänvisas till
betänkandena.

2 Allmän motivering

2.1 Bakgrund

Fastighetsbildningsulredningen
har haft i uppdrag alt göra en allmän

översyn av fastighelsbildningslagen. Utredningen har behandlat frågor om

sanering av fastighetsindelningen i delbelänkandet (SOU 1983:37) Fastig

hetsbildning 1, Avveckling av samfällda vägar och diken. Vidare har 36

s. 37 Kontrollera mot PDF

utredningen behandlat
frågor om ersättning vid fastighetsreglering i delbe- Prop. 1988/89: 77
tänkandet (SOU 1983:38) Fastighetsbildning 2, Ersättningsfrågor samt frågor om
plangenomförande i delbetänkandet (SOU 1984:72) Faslighets-bildning 3,
Plangenomförande genom inlösenförrättning. I sitt slutbetänkande (SOU 1986:29)
Fastighetsbildning 4, Förrättningsförfarande och boendeinflytande m.m. har
utredningen behandlat frågor om förfarandet vid
fastighetsbildningsförrättningar och vissa frågor som berör gemensamhetsanläggningar.
Samtliga betänkanden har remissbehandlats.

Frågorna
om ersättning vid fastighetsreglering har senare behandlats i
departementspromemorian (Ds Ju 1988:41) Ersättning vid fastighetsreglering.
Även frågorna om plangenomförande genom inlösenförrättning övervägs inom
departementet.

Till
frågorna om avveckling av samfällda vägar och diken skall jag återkomma i ett
följande avsnitt (avsnitt 2.2).

I
sitt slutbetänkande (SOU 1986:29) Fastighetsbildning 4 tar utredningen upp en
lång rad förslag lill justeringar i den fastighetsrättsliga lagstiftningen.
Förslagen berör såväl de materiella reglerna som procedurreglerna. De syftar
lill att effektivisera förrättningsverksamheten. Utredningen lägger också fram
förslag för att uppnå ett ökat boendeinflytande bl. a. vid inrättande och
förvaltning av gemensamhetsanläggningar.

Utredningens
förslag till ändringar i vissa civilrätlsliga regler har i huvudsak fåll ell
gott mottagande, dock med undantag för ett förslag om företrädare för flerägda
fastigheter. Kritikerna har bl. a. gjort gällande att rättssäkerhetsaspekterna
i della fall inte beaktats tillräckligt. Den fråga som utredningen här lar upp
till diskussion, nämligen delgivningsproble-met när en fastighet ägs av flera,
har emellertid delvis redan behandlats i regeringens nyligen avlämnade
proposition om dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet m.m. (prop.
1988/89:9). Med hänsyn härtill och då en allmän översyn av delgivningslagen
inletts inom justitiedepartementet bör utredningens förslag om företrädare för
flerägda fastigheter inte genomföras. Utredningens övriga förslag till
lösningar på olika civilrätlsliga frågor i samband med fastighetsbildning bör
enligt min mening däremot läggas till grund för lagstiftning.

Även
utredningens förslag beträffande vissa frågor om förrättningshandläggningen
och det vidare förfarandet i faslighetsbildningsmål har fått ett positivt
mottagande under remissbehandling och är enligt min mening väl lämpade att
läggas till grund för lagstiftning.

De
övriga frågor som varit föremål för utredningens överväganden rör i olika
avseenden boendeinflytandet vid bildande och förvaltning av gemensamhetsanläggningar.
Remissinstansernas reaktion på dessa förslag är blandad. Även jag ställer mig
tveksam till några av förslagen medan andra är av den karaktären all de enligt
min mening bör genomföras.

I
det följande avser jag att närmare behandla frågorna om

— avveckling av samfällda vägar och diken i avsnitt
2.2,

— vissa civilrättsliga regler i samband med
fastighetsbildning i avsnitt 2.3,

— förrättningshandläggningen och förfarandet i
faslighetsbildningsmål i avsnitt 2.4,

— boendeinflytande vid bildande och förvaltning av
gemensamhetsanläggningar i avsnitt 2.5, samt

— ikraftträdande m. m. i avsnitt 2.6.

Mina kommentarer lill de
enskilda lagbestämmelserna återfinns i specialmotiveringen (avsnitt 4).

Prop. 1988/89:77

2.2 Avveckling av samfällda vägar och diken

Min bedömning:
Regler om generell avveckling av onyttiga samfälligheter för väg- och
dikesändamål bör inte införas.

Utredningens
förslag: Mark som tillhör flera fastigheter gemensamt och som är avsedd för
väg- eller dikesändamål skall utan någon förrättningsåtgärd upphöra att vara
samfälld. Marken skall då automatiskt övergå till den fastighet som ligger
närmast. Om samfälligheten inte är onyttig skall den ersättas med ett
ofiicialservilut.

Remissinstanserna:
Utredningens förslag tillstyrks av många remissinstanser. Flera
remissinstanser har dock ifrågasatt om de eftersträvade
rationaliseringseffekterna på sikt verkligen uppnås och om inte den föreslagna
avvecklingsmetoden kommer att skapa ny osäkerhet och nya problem. Del har
också framhållits alt förslaget inte innehåller någon lösning beträffande de
onyttiga samfälligheter som inrättats för andra ändamål än vägar och diken.
Några remissinstanser har vidare pekat på att den föreslagna
avvecklingsmetoden kan skapa rättsosäkerhet.

Skälen
för min bedömning: Många samfälligheter som har sitt ursprung i äldre
förhållanden har med tiden blivit onyttiga i den bemärkelsen att de inte längre
används för sitt ursprungliga ändamål. 1 stället unyttjas kanske marken av
angränsande fastigheter eller utgör ett "ingenmansland". Enligt
gällande rätt kan en samfällighet oberoende av om den är nyttig eller onyttig
bara avvecklas genom en fastighetsbildningsförrättning. Förfarandet är
omständligt och kan förorsaka kostnader som inte står i rimlig proportion till
markens värde. En spontan avveckling av onyttiga samfälligheter kommer därför
sällan till stånd på delägarnas initiativ. Från allmän synpunkt skulle det
givetvis vara en fördel om onyttiga samfälligheter kunde avvecklas på ett
enklare och billigare sätt än vad som nu är fallet. Genom en generell
avveckling skulle fastighetsindelningen i ökad utsträckning sammanfalla med den
faktiska markanvändningen. Faslig-hetsredovisningen och
förrältningsverksamheten skulle i många fall förenklas.

En
avveckling enligt den av utredningen föreslagna metoden leder i och för sig
till att all mark, som hör till flera fastigheter gemensamt och som är avsedd
för väg- eller dikesändamål, utan förrättningsåtgärder från viss dag upphör att
vara samfälld. Men förslaget reser flera svårlösta frågor.

Om
en väg- eller dikessamfällighel inte är onyttig skall den enligt utredningsförslaget
ersättas av ett officialservitut. Diskussion kan i efterhand

uppstå
om förutsättningar för ett sådant servitut förelåg vid den tidpunkt Prop.
1988/89:77

då
samfälligheten upphörde. Vid framtida fastighetsförrältningar kan det

behövas lika omfattande
utredningar som om den onyttiga samfälligheten

bestått. Inrättandet av
servitut för bestående vägar och diken innebär

knappast
några förenklingar av den löpande förrättningsverksamheten och

kommer dessutom på sikt
att kräva inte obetydliga registreringsresurser.

Att
mark som upphör att vara samfälld enligt förslaget automatiskt skall övergå
till den fastighet som ligger närmast innebär att den nuvarande
fastighetsindelningen i ett mycket stort antal fall förändras. Härtill kommer
att den nu nämnda huvudregeln om marköverföring inte kan tillämpas utan
undantag. Enligt förslaget får fastighetsbildningsmyndigheten, om detta leder
till en lämpligare fastighetsindelning, i efterhand under vissa villkor
korrigera markfördelningen intill dess att registrering skett. Många remissinstanser
befarar att utredningen starkt underskattat behovet av sådana
efterhandskorrigeringar. Jag delar dessa farhågor.

Den
tidigare samfällda markens fastighetstillhörighet kommer i många fall all vara
svävande under avsevärd tid. Förslaget fömtsätter att ändringarna i
fastighetsindelningen i princip skall redovisas i fastighetsregistret först när
de berörda fastigheterna av annan anledning omfattas av en
faslighetsbildningsåtgärd. Även om det således inte uppkommer ett omedelbart
registreringsbehov, kan man inte bortse från att det på sikt kommer att krävas
betydande resurser för detta ändamål. Konsekvensema av den automatiska
marköverföringen blir alt det, till dess omregislrering skett, inte går att
hämta entydiga uppgifter ur fastighetsregistret om fastighetsindelningen. De
onyttiga samfalligheterna undanröjs sålunda till priset av en svävande
fastighetsindelning och en ofullständighel i fastighetsredovisningen. Det kan
inte uteslutas att osäkerheten om den rätta fastighetsindelningen kan påverka
exempelvis fastighetsomsättningen och den frivilliga strukturrationaliseringen
inom jord- och skogsbruket. Det finns också anledning att hålla i minnet att
ett stort antal väg- och dikessamfäl-ligheter finns inom utpräglade jord- och
skogsbmksområden, dvs. inom områden som troligen inte i någon större omfattning
kommer att beröras av fastighetsbildningsåtgärder. Man kan därför inte bortse
från att separata registreringsåtgärder kan behövas för alt säkerställa
faslighelsomsätt-ningen. Utredningen ger inte underlag för att bedöma i vilken
omfattning sådana åtgärder skulle behöva vidtas och vilka resurser som dessa
skulle la i anspråk.

Marköverföringen
skulle i vissa fall ge upphov till ersättningsfrågor. För att stävja
omotiverade ersättningsanspråk har utredningen föreslagit dels att den
ersätlningsberättigade i princip själv skall svara för kostnaderna för
ersätlningsförrättningen och dels att rätten till ersättning skall preskriberas
efter en förhållandevis kort tid. Som jag ser saken måste utredningsförslaget
— för att vara praktiskt genomförbart — innehålla regler som starkt begränsar
ersättningsanspråken. Det är emellertid inte tillfredsställande från
principiell synpunkt att den som genom lagstiftning berövas egendom därutöver
skall drabbas av kostnader för att erhålla skälig och berättigad ersättning för
vad som frångått honom.

Mot
bakgrund av vad jag nu anfört och med hänsyn till remisskritiken 39

har jag funnit att
utredningens förslag till lag om avveckling av samfällda vägar och diken inte
bör genomföras. Problemet med de onyttiga samfalligheterna bör angripas på
annat sätt.

Jag kommer i det följande
att framlägga förslag som i viss utsträckning kan underlätta avvecklingen av
vissa onyttiga samfälligheter (avsnitt 2.3.1.1). Jag kommer även att ta upp
förslag i avsikt alt sanera bort onyttiga servitut (avsnitt 2.3.2.7).

Prop.
1988/89:77

2.3 Vissa civilrättsliga frågor i samband med
fastighetsbildning

2.3.1
Sakägare vid fastighetsbildning

2.3.1.1
Förfarandet vid avveckling av onyttiga samfälligheter av ringa värde

Mitt förslag: Vid
överföring av mark från samfälligheter skall ersättning utgå endast till
delägare som framställt yrkande om det. Även utan yrkande skall dock ersättning
fastställas för sådan andel i marken vars värde överstiger tre procent av
gällande basbelopp. Om samfälligheten inte används för något gemensamt ändamål
och det är uppenbart att ersättning inte skall fastställas utan yrkande, får
kallelseförfarandet ersättas med ett enklare underrättelseförfarande.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
En fixering av värderekvisitet godtas av de flesta remissinstanserna. Några
framhåller dock att även med denna nyordning krävs en översiktlig bedömning av
värdet samt av delägarnas andelstal. Med något undantag godtar
remissinstanserna bestämmelsen om förenklad delgivning.

Skälen för mitt förslag:
Om en fastighetsbildningsåtgärd berör en samfällighet måste delaktigheten i
samfälligheten normalt utredas. Detta är vanligen förenat med inte obetydliga
kostnader eftersom samfalligheterna endast i begränsad omfattning är redovisade
i fastighetsregistret. Den ofullständiga redovisningen gäller framför allt
äldre samfällighetsbildning-ar. 1 den mån dessa inte längre används för sitt
ändamål framstår utredningskostnaderna som meningslösa, i synnerhet om marken
har ett obetydligt värde. Som har framgått i det föregående är jag inte beredd
att lägga fram ett förslag om en generell avveckling av vissa onyttiga
samfälligheter. Däremot är det angeläget att förenkla hanteringen av
samfallighetema i den löpande förrättningsverksamheten i fall då detta är
möjligt utan att rättssäkerheten äventyras.

Enligt
gällande rätt (6 kap. 6 § FBL) skall, om mark överförs från en samfällighet,
ersättning fastställas även utan yrkande om det finns anledning alt anta att
en fastighets andel i marken har ett inte obetydligt värde. Om någon ersättning
inte behöver fastställas underlättas förrättningen, eftersom en detaljerad
utredning om delaktigheten då är överflödig.

Utredningen har funnit att
värderekvisitet i det angivna lagrummet Prop. 1988/89:77 tolkas mycket olika av
olika fastighetsbildningsmyndigheter. I likhet med utredningen anser jag att
värderekvisitet bör preciseras genom en bestämd värdegräns uttryckt i fast penningvärde
— tre procent av basbeloppet. Genom ett entydigt värderekvisit kommer
hanteringen av de värdemässigt små och ofta onyttiga samfalligheterna i många
fall att förenklas. Jag förslår all 6 kap. 6 § FBL ändras på nu angivet sätt.

Den
föreslagna regeln innebär i och för sig att värdegränsen anges som ett exakt
belopp. Avsikten är emellertid inte att delägarfastighetemas andel i den
samfällda mark som omfattas av förrättningen skall beräknas med en matematisk
noggrannhet. Regeln syftar endast lill att ange den nivå där
förrättningsmyndighelen inte kan underlåta att utan yrkande fastställa
ensättning till delägarfaslighet. När del gäller den valda nivån — tre procent
av basbeloppet — vill jag endast framhålla att den inte överstiger vad som på
många håll förekommer i praxis.

I
anslutning härtill kan påpekas att många samfälligheter uppenbarligen har så
lågt värde eller så många delägare att det slår helt klart att någon ersättning
för den samfällda marken inte behöver fastställas ulan yrkande. Som exempel på
sådana samfälligheter kan nämnas bmnnar, stenrösen, linsänken, nätgistplatser,
kolbottnar, smärre upplags- och lastageplatser, utbrutna takter av olika slag,
mindre betydande landvinningar m. m. Som utredningen har anfört ger den
praktiska erfarenheten också vid handen att det är myckel ovanligt att delägare
begär ersättning för sin andel i denna typ av samfälligheter.

Enligt
gällande rätt måste även när det är fråga om obetydliga eller uppenbarligen
värdelösa samfälligheter samtliga delägare kallas till förrättningen. En
fullständig utredning av delägarkrelsen kan visserligen ofta undvaras i dessa
fall, eftersom förutsättningar för kungörelsedelgivning vanligen föreligger.
Men även ett kungörelseförfarande är kostsamt och framstår många gånger som en onödig
formalitet. Med hänsyn till detta skulle det vara en fördel om gällande
delgivningsregler ändras så att samtliga delägare inte skall behöva kallas
eller på annat sätt beredas tillfälle att yttra sig när en förrättning rör
samfälld mark för vilken ersättning, enligt vad som nyss sagts, uppenbarligen
inte behöver fastställas utan yrkande. Ett sätt att förenkla delgivningen
skulle kunna vara all i stället för kallelse av samtliga delägare en
underrättelse om förrättningen lämnas endast till några av delägarna, utvalda
på det sättet att de inte redan på andra gmnder berörs av förrättningen. En
förutsättning för ett sådant enklare förfarande bör dock vara att
samfälligheten inte längre används för gemensamma ändamål.

Genom
att ersätta det normala delgivningsförfarandet med en begränsad underrättelse
skulle förrättningsverksamheten i hög grad förenklas. Systemet leder också till
kostnadsbesparingar. Frågan är emellertid om dessa förrätlningsvinster är
acceptabla från rättssäkerhetssynpunkt.

För
egen del ser jag den saken på följande sätt. Delägare i en onyttig

samfällighet med ringa ekonomiskt värde har inte något egentligt intresse

all bevaka i en förrättning. Genom kravet på underrättelse till någon eller

några som inte på annan gmnd är sakägare skapas garantier för att bedöm- 41

ningen att samfälligheten
är onyttig och av ringa värde är riktig. Används trots allt samfälligheten för
ett gemensamt ändamål eller har marken ett ekonomiskt värde bör detta rimligen
komma fram till förrättningsmyndighelen genom underrättelseförfarandet. Med
hänsyn härtill och då delägarna trots den uteblivna kallelsen inte förlorar
sin ställning av sakägare utan är oförhindrade att framställa
ersättningsyrkande anser jag att rättssäkerheten inte träds för när om
förslaget genomförs.

Jag föreslår därför att 6
kap. FBL kompletteras med en ny bestämmelse (6 kap. 7 § FBL) om
underrättelseskyldighet när det är uppenbart att ersättning inte behöver
fastställas ulan yrkande för andel i en onyttig samfällighet.

Det föreslagna underrättelseförfarandet
bör föranleda konsekvensändringar av reglerna om dels delgivning i vissa fall
av ansökningshandlingarna (4 kap. 15 § FBL), dels kallelse till första
sammanträdet (4 kap. 18 § första stycket FBL). Jag återkommer till dessa frågor
i specialmotiveringen.

Prop. 1988/89:77

s. 42 Kontrollera mot PDF

2.3.1.2
Samfällighetsföreningar såsom sakägare vid fastighetsbildning

Mitt förslag:
Genom uttryckliga bestämmelser klargörs att en samfällighetsförening är
sakägare vid en fastighetsbildningsförrättning och att föreningen får påkalla
fastighetsreglering som berör en samfällighet under dess förvaltning. När en
samfällighetsförening påkallar sådan förrättning görs undantag från det eljest
gällande förbättringsvillkoret i syfte att underiätta saneringen av onyttiga
samfälligheter. Föreningen får också rätt att för samfälljgheten träffa
överenskommelse med övriga sakägare i anledning av fastighetsreglering. — Vid
föreningsförvaltning skall ersättning med anledning av fastighetsreglering
betalas ut lill föreningen. Vid annan särskild förvaltning skall medlen
redovisas lill förvaltningsorganet, såvida inte någon delägare begär att medlen
skall fördelas av fastighelsbildningsmyndigheten.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Utredningens förslag har fått ett gott mottagande. Vissa justeringar av närmast
lagteknisk karaktär har föreslagits av bl. a. hovrätten för Nedre Norrland,
Stockholms tingsrätt och Gävle tingsrätt.

Skälen för mitt förslag:
Förvaltningen av en samfällighet kan ordnas på olika sätt. Om inte annat
bestäms, handhar delägarna förvaltningen gemensamt. Särskild förvaltare eller
liknande kan också utses att handha förvaltningen. I sådana fall är det
alltjämt ägama till de fastigheter som har del i samfälligheten som är sakägare
exempelvis vid en fastighetsbildningsåtgärd som berör samfälligheten. Enligt
lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, SFL, kan emellertid
förvaltningen anordnas på ytterligare ett sätt, nämligen genom en
samfällighetsförening. Denna förvaltnings-

s. 43 Kontrollera mot PDF

form skiljer sig från de
tidigare genom att samfällighetsföreningen är en Prop. 1988/89:77 juridisk
person som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Den kan också
svara inför domstol. Vid tillkomsten av SFL anpassade man inte reglerna i FBL
till den nya lagen. Det är därför oklart om en samfällighetsförening kan ha
ställning av sakägare vid en förättning enligt FBL. Oklarheten gäller främst
beträffande fastighetsregleringsinstitutel.

Enligt
FBL tas initiativet till fastighetsreglering av fastighetsägaren. Denne kan
också i viss utsträckning medge avsteg från de bestämmelser som finns till
skydd för enskilda intressen. Det är svårt alt i dessa fall tolkningsvis
jämställa den samfällda marken med en regislerfastighet och en
samfällighetsförening med en fastighetsägare. Den bestämmelse som behandlar
frågan om befogenheten för styrelse eller förvaltare av samfällighet att
uppbära ersättning som tillkommer delägare i samfälld mark ger vidare närmast
vid handen att en samfällighetsförening inte är sakägare vid en
fastighetsreglering.

I
motsatt riktning talar å andra sidan att det enligt SFL är samfällighetsföreningen
ensam som förvaltar samfälligheten. Förvaltningen sker sålunda för delägarnas
räkning.

Det
motsatsförhållande som här kommer i dagen mellan FBL och SFL bör rättas till.
För all klargöra rättsläget föreslår jag att en särskild bestämmelse i
enlighet med utredningens förslag förs in i fastighetsbildningslagen om att en
samfällighetsförening är sakägare när en fastighetsbildningsför-rätlning berör
samfälld mark som förvallas av föreningen. Jag föreslår vidare all denna
bestämmelse inarbetas i 4 kap. 11 § FBL. Avsikten med förslaget är att
föreningen skall ha sakägarställning när samfälligheten avstår från eller tillförs
mark eller — vid fastighetsbestämning — när den samfällda markens omfattning
och belägenhet är i fråga. Jag vill däremot understryka alt föreningen inte
blir sakägare när förrättningen genomförs bara för att förändra eller bestämma
delaktigheten i samfälligheten.

Med
samfallighetsföreningens ställning som sakägare bör följa att föreningen kan
påföras betalningsskyldighet för mark som tillförs föreningen. På motsvarande
sätt bör ersättningsbelopp som avser mark som samfälligheten avstått från
kunna utbetalas till föreningen. Till skillnad från utredningen anser jag att
detta bör klargöras genom uttryckliga bestämmelser i lagen.

FBL
innehåller redan i dag särskilda regler om utbetalning av ersättning när
särskild förvaltning i form av styrelse eller förvaltare finns för samfälligheten
(5 kap. 17 § FBL). Dessa regler bör jämkas så att ersättningen som regel
utbetalas till styrelsen eller förvaltaren under förutsättning att
förvaltningsorganet har befogenhet att för delägarna uppbära medel som avser samfälligheten.
Begär delägare det, bör dock fastighetsbildningsmyndigheten vara skyldig att
fördela ersättningen mellan delägarna.

All
en samfällighetsförening är sakägare vid fastighetsreglering bör föra

med sig alt föreningen också är behörig all lämna sådana medgivanden

som avses i 5 kap. 18 § FBL. När medgivande avser de fall som regleras i

5 kap. 18 § 1-2 och 4 torde medgivandet endast påverka delägarna i

begränsad utsträckning. Den enskilde delägaren har därtill ett särskilt

skydd i 19 § SFL. Enligt den bestämmelsen skall nämligen föreningen vid 43

s. 44 Kontrollera mot PDF

förvaltningen
av samfälligheten tillgodose inte bara medlemmarnas ge- Prop. 1988/89:77
mensamma bästa utan även i skälig omfattning beakta varje medlems enskilda
intresse. Medgivande enligt 5 kap. 18 § 3 erfordras vid regleringsåtgärd som
påverkar graderi ngs värdet för delägarfaslighet. Ett sådant medgivande kan,
som några remissinstanser påpekat, få högst betydande konsekvenser för enskilda
delägare om det är fråga om en minusjämkning. Särskilt påtagligt är detta när
det rör sig om s. k. andelsfastigheter, dvs. fastigheter som inte består av
annat än en andel i samfälligheten. Men även ett medgivande enligt 5 kap. 18 §
3 bör få lämnas av samfällighetsföreningen. Eftersom det i dessa fall är fråga
om marköverföring kräver ett medgivande slämmobeslut med minst två tredjedelar
av de avgivna rösterna (51 § SFL). Strider beslutet mot 19 § kan det dessutom
klandras (53 § SFL). Jag anser mot bakgrund av del anförda att det inte finns
något hinder mot att en samfällighetsförening, i de fall den är sakägare i
förrättningen i stället för delägarna, får lämna medgivande i alla de fall som
anges i 5 kap. 18 § FBL. Detta bör komma till uttryck i ett nytt stycke i den
paragrafen.

När
del så gäller spörsmålet om samfällighetsföreningen skall jämställas med
fastighetsägare i fråga om rätten att påkalla en fastighetsreglering har några
remissinstanser väckt frågan om det inte bör krävas beslut på föreningsstämman
med kvalificerad majoritet på samma sätt som vid överlåtelse av fast egendom
(51 § SFL).

Med
hänsyn såväl till de ingrepp i samfälligheten som kan ske genom
fastighetsreglering som till det ansvar för förrättningskostnaderna som åvilar
sakägarna — i detta fall samfällighetsföreningen — anser jag det rimligt att
beslut att påkalla fastighetsreglering skall fattas av föreningsstämman. Jag
föreslår att 5 kap. 3 § FBL ändras i överensstämmelse med detta. Att
fastighetsregleringen avser överföring av samfälld mark bör emellertid inte
medföra att beslutet alllid måste fattas méd kvalificerad majoritet. Det finns
nämligen inte anledning all undantagslöst jämställa en minusjämkning genom
fastighetsreglering med en överlåtelse. Gränsdragningen mellan
regleringsåtgärder som förutsätter sakägarnas medgivande och sådana som kan
genomföras tvångsvis framkommer nämligen i allt väsentligt genom bestämmelser
om fastighetsskyddet i 5 kap. 8 § FBL. Dessa bestämmelser tar sikte på
fastigheter — inte samfälligheter — och skall när förrättningen berör samfälld
mark tillämpas med avseende på de enskilda delägarfastigheterna. Detta innebär
att även omfattande marköverföring från en samfällighet redan i dag kan
genomföras utan stöd av medgivande av delägarfastighetemas ägare. En
regleringsåtgärd som kan ske inom ramen för faslighetsskyddet bör därför kunna
beslutas utan kvalificerad majoritet.

Samfallighetsföreningens
rätt all påkalla fastighetsreglering kan antas få

särskilt stor betydelse när det gäller förrättningar av saneringskaraktär,

dvs. förrättningar som går ul på alt avveckla onyttiga samfälligheter.

Enligt min mening är det angeläget att en samfällighetsförening av sane

ringsskäl kan ta initiativ till en fastighetsreglering även om denna inte är

till direkt nytta för delägarfastigheterna. På sikt är en rättvisande fastig

hetsredovisning alltid av värde för berörda fastighetsägare. 1 dessa fall bör 44

alltså göras undantag från
det allmänna villkoret att en fastighetsreglering som har begärts av en
sakägare får genomföras endast om den är nödvändig för att en fastighet som
tillhör sökanden skall förbättras. I fall då samfälligheten används för det
ändamål för vilken den inrättats finns däremot ingen anledning all efterge
förbättringsvillkoret. Bestämmelsen — 5 kap. 5 § första stycket FBL — bör
utformas i enlighet med detta.

Prop.
1988/89:77

2.3.1.3
Andra frågor om sakägare vid fastighetsbildning

Mitt förslag: I en
särskild bestämmelse klarläggs att både överlåtaren och förvärvaren vid
ofullbordade förvärv är sakägare. Om det är ovisst vilken av flera som äger en
fastighet skall samtliga behandlas som sakägare.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Har inte särskilt berört dessa frågor.

Skälen för mitt förslag:
Den som har lagfart på en fastighet anses som ägare till fastigheten om inte
annat visas. Kan den som saknar lagfart styrka sin äganderätt betraktas han som
ägare. Med äganderätten följer befogenheten all som sakägare föra talan rörande
fastigheten. Ägarbyten i anslutning till en fastighetsbildningsförrättning får
därför betydelse vid förrättningen.

Äganderätten till
faslighet som överlåts övergår normall tiU förvärvaren redan i och med att det
avtal som ligger till grund för fånget har ingåtts. Om överlåtelsen är
svävande, exempelvis i avvaktan på tillstånd till förvärvet eller med hänsyn
lill uppställda avtalsvillkor är dock en förvär-vares möjlighet att förfoga
över fasligheten inskränkt så länge överlåtelsen är svävande (se 20 kap. 7 § 13
och 14 jämfört med 7 § 2 och 22 kap. 4 § 1 och 23 kap. 3 § 1 JB). Förvärvarens
möjligheter all under en fastighetsbildningsförrättning genom medgivanden
förfoga över fastigheten får enligt utredningen anses villkorade på samma sätt.

1 förrättningspraxis anses
mot denna bakgrund såväl överlåtaren som förvärvaren vara sakägare så länge
överlåtelsen är svävande. Någon lagregel om detta finns inte.

Som utredningen har
konstaterat är det vanligt alt fastigheter byter ägare i anslutning till ett
förrättningsförfarande. 1 likhet med utredningen anser jag att man i FBL bör
särskilt ange alt både överlålaren och förvärvaren vid ofullbordade
överiålelser är sakägare i den förrättning som berör fastigheten. En
bestämmelse om detta bör tas in i 4 kap. 11 § andra stycket FBL.

Även i andra fall kan del
vara tveksamt vem som i egenskap av sakägare skall företräda en fastighet i en
förrättning. Det kan föreligga konkurrerande äganderättsanspråk, men del kan
också vara så att pretendenten saknar lagfart och därför inte är ensam
sakägare. Är det ovisst vilka av flera som är sakägare, skall enligt gällande
rätt samtliga kallas till första sammanträ-

det (4 kap. 18 § FBL). I
många fall torde sakägarna ha gemensamma intressen eller deras medverkan i
förrättningen vara utan betydelse. I sådana fall möter det inga hinder att
förrättningen genomförs utan att sakägarfrågan slutligt avgörs. Är det däremot
nödvändigt att frågan får sin lösning innan förrättningen fullföljs, finns det
två alternativ. Fastighetsbildningsmyndigheten kan i vissa fall själv utreda
frågan. Alternativt kan myndigheten vilandeförklara förrättningen och hänvisa
pretendenterna till domstol.

Förrättningsformen som
sådan ger således utrymme för att hantera konkurrerande sakägaranspråk. Den
nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 18 § FBL, som bara tar sikte på
kallelseförfarandet till första sammanträdet, bör därför modifieras så, att
det klart framgår att samtliga skall behandlas som sakägare i förrättningen om
det är ovisst vilken av flera som äger en fastighet. Bestämmelsen bör inarbetas
i 4 kap. 11 § FBL, som innehåller bestämmelser om sakägarbegreppet.

Prop. 1988/89:77

s. 46 Kontrollera mot PDF

2.3.1.4
Lagfartssammanträde och äganderättsutredning

Mitt forslag:
Tillämpningsområdet för institutet äganderättsutredning utvidgas så att det
kan användas även i fall då äganderätten till en enstaka fastighet är oviss.
Gränserna för lagfartssammanträde vidgas så alt lagfart, i samma utsträckning
som gäller vid äganderättsutredning, kan meddelas vid ogiltiga fång.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Kritiserar inte förslagen i sak. Några remissinstanser vill dock gå längre och
förordar en sammanslagning av de två instituten. Bl. a. lantmäteriverket och
domstolsverket föreslår ytterligare utvidgningar för att instituten skall
effektiviseras.

Skälen for mitt förslag:
Gällande lagstiftning anvisar två vägar för att klarlägga bestående ovisshet om
äganderätt till fast egendom, nämligen äganderättsutredning och
lagfartssammanträde. De två instituten skiljer sig åt såväl när det gäller i
vilken utsträckning de kan komma till användning som när det gäller vilka
brister som kan botas.

Äganderättsutredningen
handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten vid en särskild förrättning efter
förordnande av länsstyrelsen eller i vissa fall lantmäteriverket. Syftet med
denna typ av förrättning är att utreda äganderätten och
inskrivningsförhållandena inom ett område där antingen äganderätten till fast
egendom är oviss eller fastigheterna i betydande omfattning saknar lagfart.
Förrättningen kan också omfatta legalisering av privata jorddelningar. Är äganderätten
beträffande en enstaka fastighet oviss, kan institutet äganderättsutredning
inte komma till användning! Viss tvekan kan råda om vad som krävs för att någon
skall anses som ägare vid en äganderättsutredning. Varken lagtexten eller
förarbeten ger nämligen något uttömmande svar. 1 9§ första stycket lagen
(1971:1037) om

s. 47 Kontrollera mot PDF

äganderättsutredning och
legalisering stadgas endast att fastighetsbild- Prop. 1988/89:77
ningsmyndigheten skall pröva vem som bör anses vara ägare till varje särskild
fastighet. I samma lagmm föreskrivs också att förvärv vartill fordras tillstånd
av myndighet inte får beaktas förrän tillstånd har erhållits. Motsatsvis torde
man kunna dra den slutsatsen att det — särskilt när äganderättsanspråket stöds
av hävd — i viss utsträckning går att bortse från andra ogiltighetsanledningar
än sådana som gmndar sig på bristande tillstånd enligt förvärvslagstiftningen.
Stöd för en sådan tolkning kan hämtas i förarbetena Ofr SOU 1986:29 s. 800-

Genom
lagfartssammanträde kan osäkerhet kring äganderätten till en enskild fastighet
utredas. Till skillnad från äganderättsutredning krävs det dock vid
lagfartssammanträde att det påstådda förvärvet är giltigt för att lagfart skall
kunna meddelas.

Ansökan
om lagfartssammanträde sker hos inskrivningsmyndigheten. Närmare bestämmelser
om institutet finns i 20 kap. 10— 13§§ JB. Sammanfattningsvis kan sägas att
lagfartssammanträde kan tillgripas i tre olika situationer, nämligen om en
fångeshandling förkommit eller förstörts, om sökanden påslår att ett giltigt
förvärv föreligger men inte vet om en giltig fångeshandling upprättats eller ej
och slutligen om fångeshandlingen är bristfällig utan att bristen medför att
förvärvet är ogiltigt. Står det klart att någon fångeshandling aldrig
upprättats eller att fånget är ogiltigt av annan anledning, exempelvis att
tillstånd saknas enligt förvärvslagstiftningen, kan lagfart inte vinnas genom
ett lagfartssammanträde.

De
avgränsningar som gäller för vart och ett av de båda instituten har fört med
sig praktiska olägenheter. Instituten skulle bli effektivare om
tillämpningsområdet för äganderättsutredningen utvidgas så att ett sådant
förfarande kan tillämpas beträffande en enstaka fastighet samt om hinder för
lagfart kan undanröjas genom lagfartssammanträde även om hindret har sin gmnd i
ogiltighet.

Om
instituten på detta sätt närmar sig varandra uppkommer frågan om det inte är
tillräckligt med ett institut för att i extraordinär ordning fastställa
äganderätten till en fastighet. Emellertid kan behovet av att i sådan ordning
undanröja hinder för lagfart ha olika bakgmnd.

I
många fall när äganderätten till en fastighet är oklar finns det inte anledning
att gå in på själva fastighetsindelningen utan i stället är en utredning av den
rättsliga innebörden av tidigare fång avgörande. En sådan utredning bör
lämpligen vara en uppgift för inskrivningsmyndigheten, som genom sin löpande
handläggning av lagfartsfrågor och med sin tillgång till juridiskt skolad
personal är väl lämpad för det.

Lagfartssammanträde
är en billig och smidig form för att utreda vissa

äganderättsförhållanden. Möjligheterna att undanröja olika former av

ogiltighet bör enligt min mening inte vara mindre vid lagfartssammanträ

de än vid äganderättsutredning. Lagfartssammanträdet som rättsligt insti

tut bör därför utvidgas så att ogiltighet på gmnd av formfel eller fånges

mannens omyndighet e.d. inte utgör ett absolut hinder för lagfart. En

förutsättning för att man på detta sätt i lagfartshänseende skall kunna

bortse från en ogiltighetsgmnd måste självfallet vara att det inte föreligger

konkurrerande äganderättsanspråk. Här bör understrykas att lagfartssam- 47

s. 48 Kontrollera mot PDF

manträde även
fortsättningsvis skall ses som en extra ordinär åtgärd. Prop. 1988/89:77
Brister i en fångeshandling som går att lägga till rätta genom tillägg eller
kompletterande utredning kan inte undanröjas genom lagfartssammanlrä-de.

På
samma sätt som gäller vid äganderättsutredning bör uttryckligt undanlag göras
för fall då ogiltighelen beror på bristande förvärvstillstånd.

En
ovisshet om äganderätten lill fast egendom kan emellertid också ha sin grund i
tilltrasslade fastighetsförhållanden, vilka kan klarläggas endast genom någon
form av lantmäteriförrällning. När fråga är om legalisering av privat
jorddelning kan enligt 21 § lagen om äganderättsutredning och legalisering
äganderätten utredas i förrättningen. Även i andra fall ger förrättningsformen
goda möjligheter att utreda hur marken rent faktiskt hävdas, något som kan vara
av betydelse vid en bedömning av äganderättsanspråk. Institutet äganderättsutredning
bör av dessa skäl kvarstå.

1
en fastighetsbildningsförrättning är det vanligt att äganderätlsfrågorna ställs
på sin spets. Enligt gällande rätt har en utredning i sådana frågor inom ramen
för en fastighetsbildningsförrättning inte status av en äganderättsutredning.
Det ställningstagande som görs i förrättningen saknar därför rättskraft
utanför denna. Från effektivitetssynpunkt är det önskvärt att äganderättsfrågan
rättskraftigt kan avgöras i förrättningen. En sådan möjlighet kan enligt min
mening införas utan all några olägenheter uppkommer.

Jag
anser av dessa skäl att båda instituten bör behållas och att deras
tillämpningsområden bör utvidgas något. Vidare bör en äganderättsutredning få
handläggas tillsammans med annan förrättning om äganderättsutredningen är av
betydelse för denna förrättning. Detta kräver ändring av 20 kap. 13§ JB samt 1
och 2 §§ lagen (1971:1037) om äganderäUsutred-ning och legalisering.

Milt
ställningstagande innebär att den som påstår sig vara ägare till en fastighet
och som vill vinna lagfart på fastigheten i extraordinär ordning i princip får
tillgång lill två alternativ. Det ligger emellertid i sakens natur all sökanden
om möjligt bör välja det billigaste förfarandet, dvs. vanligen
lagfartssammanträde.

Enligt
gällande rätt är det en förutsättning för äganderättsutredning att
länsstyrelsen förordnar om det. Sådant förordnande skall föregås av samråd med
inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av
betydelse för avgörandet. Denna ordning bör gälla även framgent. Förordnande om
äganderättsutredning bör inte meddelas, om syftet med ansökningen kan uppnås
genom ett lagfartssammanträde och detta framstår som lämpligare. Underlag för
bedömningen bör kunna framkomma genom samrådsförfarandet.

En
speciell ställning intar de fall då ovisshet om äganderätten uppkom

mer i en pågående lantmäteriförrällning. I sådana fall är det som jag

tidigare framhållit ofta lämpligt att utredningen görs i form av en ägande

rättsutredning. Det bör enligt min mening ankomma på fastighelsbild

ningsmyndigheten att i en pågående förrättning, efter samråd med bl. a.

inskrivningsmyndigheten, besluta om äganderättsutredning beträffande en

enstaka fastighet. En sådan lösning överensstämmer med vad som i dag 48

gäller
när en äganderättsutredning företas i samband med en legalisering.

2.3.1.5 Företrädare för
upplösta juridiska personer

Prop. 1988/89:77

Mitt
förslag: Berör en lantmäteriförrättning en fastighet som tillhör ett bolag, en
förening eller någon annan sammanslutning som har upplösts, får rätten förordna
en god man att företräda fastigheten. Godmanskapet avvecklas genom att ett
eventuellt överskott efter förordnande av rätlen överförs till allmänna
arvsfonden.

Utredningens
forslag: Överensstämmer med mitt utom så till vida att godmanskapet skall kunna
avvecklas också genom att egendomen överförs till annat allmännyttigt ändamål
än allmänna arvsfonden.

Remissinstanserna:
Är övervägande positiva till utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag:
Om en juridisk person som har upphört att existera står som lagfaren ägare till
en faslighet, finns det ingen som direkt kan företräda fastigheten. Della kan
orsaka problem i den löpande förrättningsverksamheten.

Framkommer det alt en
faslighet tillhör ett upplöst aktiebolag, skall enligt 13 kap. 16 §
aktiebolagslagen (1975:1385) likvidationsförfarandet återupptas. Är en
likvidator inte redan utsedd, skall rätten efter anmälan förordna en sådan.
Anmälan kan göras bl.a. av borgenärer eller andra vilkas rätt kan vara beroende
av att det finns en företrädare för bolaget. Ett återupptagande av
likvidationsförfarandet löser representationsfrågan i förrättningen men innebär
knappast en effektiv lösning av det grundläggande problemet, nämligen att
avveckla den kvardröjande formella äganderätten. Kostnaderna för att på ell
regelrätt sätt fullfölja likvidationen kan komma alt översliga tillgängliga
medel. Bolaget kan då enligt 13 kap. 15 § tredje stycket ABL försättas i
konkurs varvid de begränsade tillgångarna i stället förbmkas i
konkursförfarandet. I huvudsak motsvarande regler gäller för ekonomiska
föreningar.

Beträffande
ideella föreningar saknas lagstiftning. Det finns således ingen möjlighet att
genom förordnande av likvidalor e. d. i en förrättning lösa representationsfrågan
för en fastighet som är lagfaren för en icke verksam förening.

Jag delar utredningens och
remissinstansernas uppfattning att de nu angivna problemen kan lösas genom att
en god man förordnas för en upplöst eller inte längre existerande
sammanslutning. Jag föreslår att FBL kompletteras i enlighet härmed genom en ny
bestämmelse, 4 kap. 11 a §.

Godmanskapet bör kunna
avvecklas genom att egendomen i enlighet med utredningens förslag överförs lill
allmänna arvsfonden. Frågan är emellertid om avveckling bör kunna ske också
genom all egendomen efter förordnande av rätten överförs till något annat
allmännyttigt ändamål.

En sådan möjlighet skulle
kunna vara lämplig i fall då egendomen har tillhört en upplöst ideell förening
och det finns en ny förening som driver samma typ av verksamhet som den
upplösta. Även om den situationen,är tänkbar torde den dock mer sällan vara på
delta sätt renodlad och enkel. Det finns därför en viss risk för att en sådan
avveckling leder till tillämp-

4 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 77

ningsproblem som för sin
lösning kräver utredningar och därmed också kostnader. Enligt min mening måste
förfarandet vara så enkelt som möjligt. Jag föreslår därför att
sammanslutningens egendom skall kunna överföras till allmänna arvsfonden.

Prop.
1988/89:77

2.3.2
Vissa rättighetsfrågor

2.3.2.1
Rättighetshavarnas ställning som sakägare

Mitt förslag: Vid
fastighetsbildning skall fastighetsägaren på myndighetens begäran upplysa om
kända rättighetshavare. Underlåter fastighetsägaren utan skäl att lämna
upplysningar, skall han ersätta den skada som därigenom kan tillfogas
rättighelshavarna.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Godtar överlag förslaget. Vissa detaljanmärkningar framförs dock.

Skälen för mitt förslag:
Vid en fastighetsbildningsförrättning åligger det
fastighelsbildningsmyndigheten all utreda vilka som i egenskap av
fastig-helsägare eller på annan grund är sakägare i förrättningen (4 kap. 11 §
FBL). Beträffande servitut och andra fastighetsanknutna rättigheter följer
rättighetshavarnas sakägarställning av fastighetsinnehavet. Vilka som i övrigt
har sådan ställning framgår enligt gällande rätt av 5 kap. 34 § FBL som innebär
att en innehavare av nyttjanderätt eller elektrisk kraft är sakägare om en
fastighetsreglering har betydelse för honom. Jag har i avsnitt 2.3.1.3 förordat
att denna bestämmelse utan saklig ändring överförs till 4 kap. 11 § första
stycket FBL.

När det gäller
officialrätligheter innehåller fastighetsregistret fullständiga upplysningar
bara för tiden efter år 1972. För liden dessförinnan är
fastighelsbildningsmyndigheten i stor utsträckning hänvisad lill arkivhandlingar.
Inte heller beträffande avlalsrättigheter finns det någon fullständig
regislerföring. Många rättigheter såsom arrende och hyra blir normalt inte
föremål för inskrivning. Fastighetsbildningsmyndigheten är därför vid
fullgörande av sin utredningsskyldighet i stor utsträckning hänvisad lill de
upplysningar som framkommer i förrättningen.

I ansökan om förrättning
skall sökanden ange vilka innehavare av servitut, nyttjanderätt och räll till
elektrisk kraft som berörs av åtgärden. Della gäller dock bara i den mån det
kan anses skäligt att han skaffar fram uppgifter om rättigheterna eller sådana
uppgifter ändå är tillgängliga för honom (4 kap. 8 § FBL). Begränsningen är av
stor praktisk betydelse eftersom många av de rättigheter som kan beröras av
förrättningen inte behöver ha anknytning till sökandens fastighet. Genom
ansökningen får fastighetsbildningsmyndigheten sålunda inte fullständiga
uppgifter om de rättigheter som kan komma att beröras. Andra än sökanden har —
med undanlag för fall då det blir fråga om inlösen - inte någon skyldighet all
lämna uppgifter om detta. Vid inlösen skall däremot berörda faslighets-

s. 51 Kontrollera mot PDF

ägare
lämna upplysningar om rättighetshavare (8 kap. 7 § andra stycket FBL).

En fastighetsreglering kan
genom medgivande enligt 5 kap. 18 § FBL medföra betydande förändringar av
fastigheternas storlek och därmed också beröra rättighetshavarnas ställning.
Situationen kan då likna den som föreligger då fastigheterna byter ägare. 1 det
senare fallet föreligger vid frivillig fastighetsöverlåtelse en skyldighet för
överlåtaren att göra förbehåll om rättigheterna (7 kap. 11 § JB), och vid
expropriation är fastighetsägaren skyldig att upplysa om kända sakägare (5
kap. 7 § expropriationslagen).

De olikheter som
föreligger i fråga om fastighetsägarens skyldighet vid fastighetsbildning och
fall då en fastighet eller del av fastigheten byter ägare bör undanröjas. Jag
anser därför, i likhet med utredningen, alt de fastighetsägare som berörs av en
förrättning alllid — alltså inte enbart när det är fråga om inlösen — skall
vara skyldiga att på myndighetens begäran uppge vilka rättigheter som besvärar
fastigheterna.

En sådan ordning innebär
inte alt fastighetsbildningsmyndighetens skyldighet att utreda vem som är
sakägare faller bort. Det bör även i fortsättningen vara en uppgift för
myndigheten att utreda denna fråga i den omfattning som är påkallad med hänsyn
till fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt. Fastighetsägarens
ansvar sträcker sig inte längre än till att upplysa om de förhållanden som är
kända för honom (jfr 5 kap. 7 § expropriationslagen).

Fastighetsägarens
skyldighet att vid frivilliga överiålelser, vid inlösen eller vid expropriation
upplysa om upplåtna rättigheter är skadestånds-sanktionerad. På motsvarande
sätt bör en fastighetsägare som berörs av en fastighetsbildningsförrätlning
ersätta den skada som uppkommer om han utan giltigt skäl underlåter att på
myndighetens begäran upplysa om vilka som innehar en särskild rätt till
fastigheten.

Bestämmelsen
om fastighetsägarens upplysningsskyldighet bör fogas in i 4 kap. 11 § FBL som
även i övrigt innehåller bestämmelser av betydelse för sakägarutredningen (jfr
avsnitt 2.3.1.3 ovan). Genom den generella upplysningsplikten vid
fastighetsbildning bortfaller behovet av en särskild reglering av
upplysningsskyldighelen vid inlösen, varför 8 kap. 7 § andra stycket FBL kan
upphävas. Detta leder till följdändringar i 22 § anläggningslagen (1973:1149)
och 20 § ledningsrättslagen (1973:1144).

Prop.
1988/89:77

2.3.2.2 In verkan a v
fastighetsreglering på a vtalsrättigheter

Mitt
förslag: Om sakägare begär det, får faslighetsbildningsmyndighelen vid en
fastighetsreglering förordna att en avialsrättighet som gäller i den mark som
överförs genom regleringen skall bestå i del överförda området.
Förutsättningarna för ett sådant förordnande är att åtgärden är lämplig och
inte motverkar syftet med regleringen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

utredningens förslag:
Överensstämmer med mitt utom så till vida all ett Prop. 1988/89: 77
förordnande skall kunna meddelas även utan begäran av sakägare.

Remissinstanserna:
Så gott som alla tillstyrker utredningens förslag.

Skälen
för mitt förslag: Om fastighetsindelningen ändras genom en fastighetsreglering
gäller de avlalsrättigheter som upplåtits i den avstående fasligheten inte
vidare i den mark som överförs genom regleringen (7 kap. 29 § andra stycket
JB). Fastighetsbildningsmyndigheten saknar enligt gällande rätt möjlighet att
göra undantag från denna bestämmelse.

1
de flesta fall leder den nuvarande ordningen till ett rimligt och ändamålsenligt
resultat. Undanlagvis kan den dock medföra vissa olägenheter. Så är exempelvis
fallet om avialsrättigheten mycket väl skulle kunna stå kvar utan att detta
motverkar syftet med regleringen. Detta är inte ovanligt beträffande servitut
och nyttjanderätter för olika sorters ledningar.

I
viss utsträckning kan icke önskvärda konsekvenser av den nuvarande bestämmelsen
undvikas genom att fastighetsbildningsmyndigheten i förrättningen verkar för
frivilliga överenskommelser om rättighetens bestånd eller, i den utsträckning
detta är möjligt, ersätter en avtalsrättighet med ett officialservitut eller en
ledningsrätt. Ofta är emellertid dessa möjligheter otillräckliga. Dessutom
kräver de nästan undantagslöst extra insatser i förrättningen, något som kan
fördyra denna.

Till
saken hör all såväl rättighetshavaren som ägaren till den fastighet dit
marköverföringen sker var för sig kan ha intresse av att rättigheten består.
Rättighetshavaren får då möjlighet att på oförändrade villkor utöva sin
verksamhet. Den tillträdande fastighetsägarens skyldighet att ge ul ersättning
kan minska om rättigheten består. Sakägare kan även ha andra skäl för att en
rättighet bör bestå. Exempelvis kan båtnadsprövningen påverkas och därmed
förulsättningarna för förrättningen.

Enligt
min mening bör fastighetsbildningsmyndigheten ges möjlighet att under vissa
förutsättningar förordna att en avtalsrättighet som upplåtits i den avstående
fastigheten och som utövas inom det område som överförs skall bestå i det
överförda området. En avvikelse från huvudregeln i 7 kap. 29 § andra stycket
bör dock göras bara om del finns ett uttalat enskilt intresse härför.
Fastighelsbildningsmyndigheten bör därför inte meddela ett förordnande av detta
slag på eget initiativ utan först om det begärs av någon sakägare.

En
förutsättning för att avtalsrättigheten skall bestå bör vara att ett
förordnande om della kan anses lämpligt. Om sakägarna är överens om att
rättigheten kan beslå bör fastighetsbildningsmyndigheten — om åtgärden inte är
olämplig från allmän synpunkt (jfr 3 kap. FBL) - förordna att rättigheten skall
bestå. Annorlunda förhåller det sig om sakägarna har skilda uppfattningar i
frågan. Endast undantagsvis kan det då vara lämpligt att rättigheten i strid
mot 7 kap. 29 § andra stycket JB står kvar. Men varje invändning bör inte
förhindra ett förordnande utan endast sakligt grundade invändningar bör beaktas.
Kan en rättighet säkerställas exempelvis genom en ledningsrätt eller ett
officialservitut, kan ett förordnande om avialsrättighetens bestånd vara
lämpligt även om den mottagande fastig-helens ägare inte biträder åtgärden.

En
annan förutsättning för alt avtalsrättigheten skall bestå bör vara att 52

s. 53 Kontrollera mot PDF

syftet med
fastighetsregleringen inte motverkas. Detta syfte är att uppnå Prop. 1988/89:77
en bättre fastighetsindelning för den avsedda markanvändningen. Denna
förbättring skall ha varaktig karaktär. I vissa fall kan det vara utan betydelse
om en avtalsrättighet står kvar i det överförda markområdet, medan en sådan
åtgärd i andra fall kan urholka nyttan av regleringen. Fastighetsbildningsmyndigheten
bör därför även pröva att ett förordnande i det enskilda fallet inte motverkar
syftet med regleringen. Skulle ett förordnande minska eller helt spoliera den
avsedda effekten, bör förordnandet inte meddelas.

Med
hänsyn till vad jag nu anfört föreslår jag att fastighetsbildnings-myndigheten
- på begäran av sakägare - skall förordna att en rättighet som gmndar sig på
avtal skall bestå i ett område som överförs vid fastighetsreglering under
fömtsättning att åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med
regleringen.

Frågan
om en rättighets bestånd kan komma att väckas av den tillträdande
fastighetsägaren i syfte att undgå ersättningsskyldighet gentemot
rättighetshavaren. Det finns då sällan anledning att blanda in rättighetshavaren
i förrättningen. Den nya bestämmelsen bör utformas med hänsyn till detta. Ett
förordnande bör alltså kunna meddelas utan att rättighetshavaren blivit hörd
om det är uppenbart att åtgärden inte kan vara till olägenhet för honom och
hans hörande i övrigt framstår som obehövligt. Härigenom kommer handläggningen
att kunna underlättas i väsentlig mån vid många förrättningar. Detta gäller
inte minst förrättningar som berör ledningsservilut.

Fastighetsbildningsmyndighetens
möjlighet att förordna att en rättighet skall stå kvar i mark som byter
fastighetstillhörighet bör redovisas i två nya paragrafer i FBL, och 5 kap. 33
a § och 7 kap. 13 §.

Om
en rättighet genom ett förordnande av det slag jag nu har förordat

(5 kap. 33 a § FBL) skall stå kvar och gälla mot den tillträdande fastighets

ägaren, måste detta i allmänhet beaktas när likvidvärdel av den överförda

marken skall bestämmas. Detta blir framför allt fallet när rättigheten är av

benefik natur eller när vederlaget har betalats i förskott och lilllrädaren

således inte kan påräkna det utbyte som svarar mot belastningen. Hur

likvidvärdet bestäms har emellertid betydelse inte bara mellan fastighets

ägarna. Värderingen påverkar också inteckningshavarnas räll. Utredning

en har med hänsyn härtill ansett att en reduktion av det likvidvärde som

skall tillgodoräknas den avstående fastigheten inte får göras, om skada

därigenom uppkommer för fordringsägare med bättre rätt än rättighets

havaren. Detta skulle innebära att den tillträdande fastighetsägaren kan få

utge full likvid för markområdet, trots alt detta är belastat av en rättighet.

Han skulle alltså få täcka förlustrisken för fordringshavarna i den avståen

de fastigheten genom att betala mer för marken än den är värd. En

remissinstans har i stället förordat att den ersättning som inte motsvarar

likvidvärdet skall betalas av dem som har nytta av fastighetsregleringsåt

gärden. Medför inte fastighetsregleringen sådan vinst som kan läcka er

sättningen bör den enligt denna remissinstans inte komma till stånd eller i

varje fall inte innehålla ett förordnande om rättighetens bestånd. I en

sådan situation kan del inte uteslutas att rättighetshavaren kan vara be- 53

s. 54 Kontrollera mot PDF

redd
att svara för hela eller del av ersättningen, vilket motiverar att han
Prop. 1988/89:77 inkluderas i den krets som skall stå för ersättningen.

Jag
delar uppfattningen att skyldigheten att betala nu aktuell ersättning fördelas
mellan sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn till den nytta de har av
att regleringen genomförs på ett sätt som kräver ersättning. Jag föreslår
därför att det införs en ny bestämmelse om reduktion av likvidvärde i 5 kap. 10
§ FBL och att den utformas i överensstämmelse med vad jag nu har sagt.

Det
sakrättsliga skyddet för en rättighet är i många fall beroende av att denna är
inskriven. När en rättighet byter fastighetsanknytning genom ett förordnande är
det därför nödvändigt att inskrivningen förs över till den nya fasligheten. En
föreskrift om detta bör tas in dels i en ny paragraf i jordabalken (23 kap. 9 §
JB), dels i den nya 5 kap. 33 a § FBL. Jag avser att senare för regeringen
framlägga förslag om komplettering av fastighetsbildningskungörelsen med
föreskrifter hur denna underrättelseskyldighet skall fullgöras.

Utövas
en rättighet helt inom det område som överförs genom fastighetsregleringen
innebär ett förordnande om rättighetens bestånd inte annat för
rättighetshavaren än vad som skulle ha följt av att den belastade fastigheten
hade bytt ägave. Upplålelseavtalel består och lilllrädaren övertar avträdarens
rättigheter och skyldigheter i förhållande till rättighetshavaren. Om
rättigheten efter förordnandet kommer att belasta såväl upplåtelsefastigheten
som den tillträdande fastigheten, blir effekten i princip densamma som.vid
klyvning eller avstyckning. Bestämmelser om vad som då gäller finns i 7 kap. 28
§ JB. Enligt denna föreskrift skall vederlaget för rättigheten fördelas mellan
ägarna i förhållande till belastningen på varje fastighet. Det nämnda lagrummet
bör justeras så att samma förhållande kommer att gälla när en rättighet
belastar flera fastigheter till följd av fastighetsreglering.

Del
ankommer inte på fastighetsbildningsmyndigheten att vid klyvning och
avstyckning i förrättningen göra en vederlagsfördelning enligt 7 kap. 28 § JB.
Det är i stället ägamas sak att träffa en uppgörelse härom. I sista hand får
frågan avgöras av domstol. Vid fastighetsreglering kan emellertid
vederlagsfördelningen ha betydelse för bestämmande av likvidersättningen.
Frågan bör därför kunna las upp och avgöras av faslighetsbildningsmyndighelen.
Den nya bestämmelsen om förordnandemöjligheten (5 kap. 33 a § FBL) bör ge
utrymme för fastighelsbildningsmyndigheten att föreskriva sådan jämkning av
upplåtelsevillkoren som är ofrånkomlig.

Jag
vill i detta sammanhang slutligen ta upp ytterligare ett förslag som

utredningen lagt fram och som inte endast berör fastighetsreglering utan

även avstyckning och klyvning. En uppdelning av en rättighetsbelastad

fastighet kan bl. a. urholka rättighetshavarens faktiska nytta av rättigheten.

Utredningen har föreslagit - genom ett tillägg till 7 kap. 28 § JB - att

uppsägning av upplåtelseavtalet från en av fastighetsägarna skall ge en

nyttjanderältshavare rätten att frånträda upplåtelsen i dess helhet. Nytt

janderättshavaren löper enligt utredningen därmed inte risken alt vara

bunden av upplåtelseavlalel efter del att han förlorat rätten till en del av

det ursprungliga upplåtelseområdet. 54

För
egen del anser jag att rättighetshavarnas intressen redan är säkerställda inom
det nuvarande regelsystemet. Som utredningen har framhållit tillkommer inte
genom förrättningen någon ny upplåtelse, ulan upplåtelsen gäller mot
fastighetsägarna gemensamt under den återstående upplåtelsetiden. Förlängs
avtalet på grund av lag eller med tillämpning av bestämmelser i
upplåtelseavtalet, innebär inte heller detta att en ny upplåtelse kommer lill
stånd (jfr 7 kap. 7 § 2 st. och 7 kap. 8 § 2 st. JB). En av de båda
fastighetsägarna kan därför inte - med verkan enbart på rättsförhållandet
mellan honom och rättighetshavaren — säga upp avtalet. Vid uppsägning kommer
således avtalet i hela dess vidd att bli föremål för prövning.

Med hänsyn till det
anförda kan jag inte finna alt nyttjanderättshavaren kan förlora rätlen enbart
till en del av det upplåtna området. Det saknas alltså skäl all göra del av
utredningen föreslagna tillägget till 7 kap. 28 § jordabalken.

Prop. 1988/89:77

2.3.2.3
Fastighetsreglering som berör besittningsskyddade arrenden

Mitt förslag: På
yrkande av en arrendator skall besittningsskyddade upplåtelser förbehållas vid
fastighetsreglering, om arrendatorn visar beaktansvärda skäl för detta och
åtgärden inte i väsentlig mån motverkar regleringens syfte.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Utredningens förslag har i huvudsak godtagits av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag:
En huvudprincip i arrendelagstiftningen är att arrendatorn skall ha ett starkt
besittningsskydd. Detta har ansetts motiverat från både sociala och
samhällsekonomiska synpunkter. Det besittningsskyddade arrendet beaktas
emellertid inte särskih i reglerna om fastighetsreglering. Detta innebär bl. a.
att ett jordbmksarrende till följd av bestämmelsen i 7 kap. 29 § jordabalken
upphör att gälla i mark som frångår arrendefastigheten. Delta kan utnyttjas för
att kringgå besittningsskyddet, något som givelvis inte är tillfredsställande.

Jag har tidigare
föreslagit (se avsnitt 2.3.2.2) att fastighetsbildningsmyndigheten i vissa
fall skall kunna förordna om att en avtalsrättighet skall kunna bestå i mark
som överförs genom fastighetsreglering. När det gäller besittningsskyddade
arrenden bör utrymmet för ett sådant förordnande vara något större i fall då
arrendatorn har beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende. Arrendet bör då
bestå, om syftet med fastighetsregleringen inte i väsentlig mån motverkas
genom ett förordnande. Om ett besitt-ningsskyddat arrende berörs av
marköverföring genom fastighetsreglering, bör alltså
fastighelsbildningsmyndigheten på yrkande av arrendatorn kunna förordna all
rättigheten skall bestå i det överförda markområdet, om arrendatorn visar beaktansvärda
skäl för detta och åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med
regleringen.

2.3.2.4 Tidpunkten för
upphörande av en rättighet efter fastighetsreglering Prop. 1988/89:77

Mitt förslag: Vid
fastighetsreglering skall en rättighetshavare vara skyldig att avträda marken
den dag som fastighetsbildningsmyndigheten bestämmer som tillträdesdag. Vid
jordbruksarrende skall arrendatorn dock alltid vara tillförsäkrad en i lag
fastställd omställningstid. Har arrendatorn efter fastighetsreglering rätt att
säga upp den återstående delen av arrendet, får uppsägningen göras till den
tidpunkt då arrendet delvis upphör genom regleringen.

Utredningens
förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Praktiskt taget alla remissinstanser godtar utredningens förslag.

Skälen
för mitt förslag: I gällande rätt finns inte någon uttrycklig regel som knyter
de sakrättsliga verkningarna av en fastighetsbildningsåtgärd till den tidpunkt
då marken har lillträlts. Tillträde sker normalt en kortare eller längre tid
efter det fastighelsbildningsåtgärden blivit registrerad. I vissa fall kan
tillträdet dock ske redan dessförinnan (förtida tillträde).

Frågan
kan ställas vilken sakrältslig betydelse det har att fastighetsbildningsåtgärden
avslutas vid annan tidpunkt än när marktillträdet sker. Enligt utredningen är
det oklart när enligt gällande rätt en rättighet, som belastar mark som
överförs från en fastighet till en annan, faller bort. Frågan bör därför
regleras uttryckligen. En lämpligt lösning är att rättighetshavaren skall vara
skyldig att avträda marken vid den tillträdestidpunkt som bestäms vid
förrättningen, dvs. att de sakrättsliga verkningama med avseende på
rättighetsupplåtelser knyts till tillträdesdagen. En bestämmelse om detta bör
tas in i en ny paragraf, 5 kap. 30 b § FBL.

När
ett arrende till följd av uppsägning upphör före avtalstidens utgång är
arrendatorn enligt bestämmelser i jordabalken tillförsäkrad en viss
omställningstid. Som regel gäller att arrendet skall avträdas på den fardag (14
mars) som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen. Om arrendet i
stället upphör helt eller delvis till följd av fastighetsreglering erfordras
emellertid inte någon uppsägning, och arrendatom erhåller därför ingen
lagstadgad omställningstid.

Enligt
min mening bör en jordbmksarrendator i detta fall inte vara skyldig att avträda
marken före den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det
arrendatom fick underrättelse att regleringen påkallats. Som en remissinstans
har påpekat leder detta visserligen till att arrendatorns ställning i vissa
fall blir tryggare än fastighetsägarens; för den senare gälleratt han måste
avträda marken vid den av fastighetsbildningsmyndigheten bestämda
tillträdesdagen. Jag anser dock för min del inte att detta är något som med
styrka talar mot ett klargörande av den nyss angivna innebörden. Tiden för
omslällningsperioden bör räknas från den dag arrendatom i egenskap av sakägare
fick underrättelse om att regleringen påkallats. I allmänhet blir delta den dag
han delgavs kallelse till det första förrättningssammanträdet eller han på
annat sätt bereddes tillfälle att yttra

sig över
förrättningsansökan. Frågan bör regleras genom en särskild bestämmelse i den
nya paragrafen, 5 kap. 30 b § FBL.

En
föreskrift om rätt att överklaga beslutet bör tas in i 15 kap. 2 § FBL.

När ett arrende delvis
faller bort genom fastighetsreglering är arrendatorn i vissa fall berättigad
att säga upp arrendet till den del del inte berörs av regleringen (7 kap. 30 §
andra stycket JB). Arrendet faller sålunda bort delvis genom regleringen och
delvis genom uppsägning. Någon samordning i tiden för arrendets upphörande på
dessa skilda grunder finns inte. Jag föreslår att en arrendator i samband med
en uppsägning som görs med stöd av bestämmelsen i 7 kap. 30 § andra stycket JB
skall ha rätt att begära att arrendeavtalet skall upphöra samma dag som
arrendatorn till följd av regleringen är skyldig att avträda marken. En
bestämmelse om detta bör tas in i 8 kap. 4 § andra stycket JB.

Prop. 1988/89:77

2.3.2.5
A vräkningsJÖrfarandet vid förändring av ett jordbruksarrende genom
fastighetsreglering

Mitt förslag: Om
partsförhållandet i ett jordbruksarrende ändras genom ett särskilt förordnande
om arrenderättens bestånd i mark som överförs till annan faslighet genom
fastighetsreglering, skall avräkning ske mellan jordägare och arrendator.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Godtar allmänt utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag:
Den ekonomiska kompensationen till en nyttjanderältshavare som lider skada
genom fastighetsreglering kan komma till stånd dels genom jämkning av
vederlaget enligt 7 kap. 30 § JB, dels i vissa fall genom ersättning för
personlig skada enligt 5 kap. 12 § FBL. Jag skall inte här närmare gå in på
dessa ersättningsregler utan vill bara erinra om alt frågan om ändring av
ersättningsreglerna i 5 kap. FBL är aktuell i ett annat sammanhang (se Ds Ju
1988:41 Ersättning vid fastighetsreglering).

Vid jordbruksarrende kan
utöver de nu anmärkta bestämmelserna av-räkningsförfarandet enligt 9 kap. 23 §
JB vara av intresse. Vid avräkning, som normalt grundas på en arrendesyn,
tillgodoräknas arrendatorn för de brister vid tillträdet som han har avhjälpt,
samtidigt som jordägaren på motsvarande sätt gotiskrivs för de brister som
uppkommit under arrende-liden och som han får överta.

Förändras arrendet i
enlighet med de bestämmelser jag har föreslagit i avsnitt 2.3.2.2 (5 kap. 33 a
§ FBL) inträder ett nytt partsförhållande i det avräkningsförfarande som i
framtiden skall ske enligt 9 kap. 23 § JB. Det skuld- och fordringsförhållande
som uppkommer genom förordnandet kan bli ulomordenligt svårt att reglera i
efterhand. Denna olägenhet bör elimineras genom en föreskrift om att avräkning
alltid skall ske i samband med ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § FBL. Denna
nya föreskrift bör tas in i 9 kap. 23 § JB.

2.3.2.6 Jämkning och
upphävande av officialnyttjanderätt genom Jästighetsreglering

Prop. 1988/89:77

Mitt
förslag: Om det är nödvändigt, med hänsyn till ändamålet med en
fastighetsbildning, får villkoren för en s. k. officialnyttjanderätt jämkas
under förutsättning att syftet med tvångsupplåtelsen därmed inte motverkas. Är
det uppenbart all nyttjanderätten inte längre behövs, får fastighetsbildningsmyndigheten
föreskriva all den skall upphävas.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skäl
för mitt förslag: Rättigheter som tillkommit genom expropriation, s. k.
officialrätligheter, påverkas inte av att den belastade fastigheten förändras
genom fastighetsreglering. Till skillnad från avtalsrättigheterna står alltså
officialrälligheterna kvar i del överförda markområdet. Det finns goda skäl tor
denna ordning. En fastighetsbildningsförrätlning är inte det rätta instrumentet
för en avvägning mellan å ena sidan sådana intressen som är knutna till
fastighetsindelningen och å andra sidan sådana samhällsintressen som ulan
särskild fastighetsanknytning ligger bakom den genom expropriation tillkomna
officialnyttjanderätten.

I
vissa fall skulle det emellertid vara praktiskt att kunna använda
faslig-helsregleringsinstitutel när det för en ändamålsenlig
fastighetsindelning endast behövs en mindre jämkning av
officialnyttjanderätten.

Enligt
min mening bör även en officialnyttjanderätt kunna jämkas i en
faslighelsregleringsförrättning under förulsällning att jämkningen inte leder
till ett resultat som är oförenligt med rättighetens syfte. I fall då del är
uppenbart att en officialrätlighet inte längre begagnas bör den även helt kunna
upphävas vid en fastighetsreglering som berör den rättighetsbelasta-de marken.
En bestämmelse om detta bör tas in i 5 kap. 34 § FBL.

2.3.2.7Avveckling
av onyttiga servitut

Mitt förslag: Ett
servitut får upphävas vid en fastighetsreglering utan all serviiutshavaren ges
tillfälle att yttra sig, om det är uppenbart alt servitutet inte har utövats
under en avsevärd tid och att upphävandet inte minskar den härskande
faslighetens värde.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Remisskritiken är blandad. Vissa remissinstanser välkomnar utredningens förslag
och framhåller att detta leder till förenklingar i förrättningshandläggningen.
Andra avstyrker förslaget av rättssäkerhetsskäl.

Skälen för mitt förslag:
Ett servitut gäller normalt utan begränsningar i Prop. 1988/89:77 tiden. Del
upphör inte utan vidare bara därför att ändamålet förfallit. I mycket stor
utsträckning är servituten registrerade. Avlalsservituten har vanligen skrivits
in i faslighetsboken för att därmed få ett sakrättsligt skydd.
Officialservituten skall sedan 1972 redovisas i fastighetsregistret. Eftersom
servituten inte automatiskt förfaller när de inte längre fyller något ändamål,
belastas registren av åtskilliga uppgifter om onyttiga servitut. De onyttiga
servituten utgör också en belastning i den löpande förrältningsverksamheten
eftersom serviiutshavaren alltid är sakägare.

Servitut
kan avvecklas genom fastighetsreglering. Detta gäller inte bara i fråga om
fastighelsbildningsservitut ulan också beträffande andra slags officialservitut
— med vissa begränsningar — saml avtalsservitut. Regler om upphävande av
servitut finns i 7 kap. 5—10 §§ FBL. Den bestämmelse som närmast tar sikte på
de onyttiga servituten är 5 § andra stycket där det stadgas att servitut får
upphävas bl.a. om det under avsevärd lid inte har utövats och omständigheterna
även eljest är sådana att servitutet måste anses övergivet.

För
avvecklingen gäller de regler som är tillämpliga vid fastighetsreglering i
allmänhet. I en sådan förrättning har ägaren av den härskande fastigheten
ställning som sakägare. Han är därtill i princip berättigad till ersättning för
den mistade servitutsrätten. Fastighelsbildningsmyndigheten är skyldig att ta
ställning i ersättningsfrågan även om något ersättningsyrkande inte har
framställts. Också i fall då servitutsrätten har ett endast ringa värde måste
ersättningsfrågan beaktas i förrättningen.

I
realiteten förhåller det sig emellertid så att serviiutshavaren inte har något
sakligt intresse av all yttra sig i saken, om servitutet i verklig mening är
onyttigt. Någon grund för ersättning föreligger inte då.

Enligt
min mening är det angeläget med hänsyn till förrältningsverksamheten och till
intresset att registren inte belastas av onödiga uppgifter att man på ett
enkelt sätt kan upphäva servitut som uppenbarligen inte har någon betydelse. En
regel härom måste emellertid omgärdas med garantier för rättssäkerheten. Kravet
på rationalisering får självfallet inte gå ut över enskildas rätt.

En
förulsällning för att ell förenklat förfarande för upphävandet skall få
tillgripas måste vara all det står utom varje tvivel att servitutet är onyttigt
i den meningen att det inte utövas och omständigheterna är sådana att det får
anses övergivet. En annan förutsättning måste vara att servitutet saknar
ekonomiskt värde. I första hand måste fastighetsbildningsmyndigheten därför
utreda all servitutet sedan länge inte har utnyttjats. Hur det förhåller sig härmed
torde ofta objektivt kunna fastställas genom den kunskap om de lokala
förhållandena som framkommer i varje förrättning. Vid prövning av om det
föreligger behov av en kvarstående servitutsrätt måste
fastighetsbildningsmyndigheten agera med stor försiktighet och omsorg och
utnyttja alla tillgängliga informationskanaler för att skapa sig ett säkert
beslutsunderlag.

Den
normala konsekvensen av att ett servitut på nu angivet sätt förlorat

sin faktiska betydelse är att det saknar värde för den härskande fastighe

ten. Eftersom förslaget syftar till att servitutet skulle kunna upphävas utan 59

alt serviiutshavaren dras
in i förrättningen, bör det åligga fastighetsbildningsmyndigheten att på eget
initiativ pröva om ett upphävande skulle vara oskadligt från ekonomisk
synpunkt. Vid denna prövning bör även beaktas om servitutet skulle kunna bli av
betydelse i framtiden. Endast om det är uppenbart att servitutet saknar
ekonomiskt värde bör fastighetsbildningsmyndigheten underlåta att behandla
serviiutshavaren som sakägare.

Faslighetsbildningsmyndighelen
bör alltså kunna upphäva ett servitut utan att serviiutshavaren ges tillfälle
att yttra sig, om det är uppenbart att servitutet sedan lång tid inte har
utövats och upphävandet inte minskar den härskande fastighetens värde. Med en
på detta sätt utformad regel finns det enligt min mening ingen risk för att
servitutshavarens rätt kränks.

En bestämmelse om rätt
att i vissa fall upphäva ett onyttigt servitut utan att ägaren av den härskande
fastigheten lämnas tillfälle att yttra sig i förrättningen bör tas in i 7 kap.
5 § FBL.

Prop.
1988/89:77

2.3.2.8
Disposition av servitut vid fastighetsreglering

Mitt förslag:
Överförs mark genom fastighetsreglering från en fastighet lill vilken hör
servitut, får fastighetsbildningsmyndigheten bestämma alt servitutet skall
höra till endera av de berörda fastigheterna eller till båda.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag:
Enligt 2 kap. 5 § FBL gäller ett servitut efter fastighetsreglering till förmån
för samma fastighet som tidigare, såvida inte servitutet varit till nytta
enbart för det område som frångått fastigheten genom regleringen. Om så är
fallet gäller servitutet i stället till förmån för den faslighet till vilken
området överförts. Denna regel är automatiskt verkande.
Fastighetsbildningsmyndigheten kan således inte anpassa servitutet till vad
som är mest ändamålsenligt i det enskilda fallet, exempelvis genom att låta
servitutet gälla till förmån för de båda fastigheter som berörs av
marköverföringen. Om en tillämpning av 2 kap. 5 § leder till ett olyckligt
resultat, finns visseriigen möjligheten att med tillämpning av bestämmelserna i
7 kap. FBL upphäva den urspmngliga servitutsrätten och ersätta den med en
nyinrättad. Ett sådant förfarande tynger emellertid förrättningen.

Enligt min mening bör den
nu angivna olägenheten undanröjas genom all faslighetsbildningsmyndighelen ges
samma möjlighet som vid avstyckning och klyvning all bestämma vilken av de
berörda fastigheterna som efter fastighetsreglering skall vara härskande eller
att de båda skall vara del. En fömtsättning för att
fastighetsbildningsmyndigheten på detta sätt

skall få disponera servitutet
måste dock vara att åtgärden saknar betydelse för belastningen på den tjänande
fastigheten och därför kan företas utan att ägarna till denna fastighet dras in
i förrättningen som sakägare.

Fastighetsbildningsmyndighetens
möjlighet att disponera servitut vid fastigsreglering bör framgå av en ny
paragraf, 7 kap. 12 § FBL.

Prop. 1988/89:77

2.4 Frågor om förrättningshandläggningen och förfarandet i
fastighetsbildningsmål

2.4.1
Ansökan och överklagande

Mitt förslag:
Ansökan om fastighetsbildning skall kunna ges in till valfri
fastighetsbildningsmyndighet inom länet eller till överlantmätarmyndigheten.
Skrivelser med överklagande av fastighetsbildningsmyndigheternas beslut skall
i överensstämmelse med den grundläggande principen i den nya förvaltningslagen
ges in till beslutsmyndigheten. Förvaltningslagens regler om omprövning skall
inte gälla fastighetsbildningsmyndigheterna.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt utom så till vida att utredningen
fömtsatte att omprövningsreglerna i förvaltningslagen även skulle gälla
fastighetsbildningsmyndighet.

Remissinstanserna:
Godtar i sak utredningens förslag.

Skälen
för mitt förslag: Enligt gällande rätt skall fastighetsbildningsförrättning
handläggas av fastighetsbildningsmyndigheten i den ort där marken är belägen
(4 kap. 7 § FBL). Ansökan skall ges in till fastighetsbildningsmyndigheten (4
kap. 8 § FBL).

Lantmäteriverksamheten
är så organiserad att det förutom en regional indelning också finns en
funktionell sådan. Även sakens beskaffenhet påverkar således frågan lill vilken
myndighet en ansökan skall inges.

För
att öka rättssäkerheten och dessutom underlätta allmänhetens kontakt med
myndigheterna bör i fortsättningen gälla alt en ansökan om fastighetsbildning
kan ges in till valfri fastighetsbildningsmyndighet inom länet samt till
överlantmätarmyndigheten. En ny bestämmelse av denna innebörd bör tas in i 4
kap. 8 § FBL.

Den
1 januari 1987 trädde den nya förvaltningslagen (1986:223) i kraft. Lagen
innehåller flera nyheter beträffande handläggningen hos förvaltningsmyndigheter,
bl.a. angående ordningen då ett beslut överklagas. Sålunda skall en skrivelse
med överklagande ges in lill den myndighet som har meddelat det överklagade
beslutet. Myndigheten prövar om överklagandet skett på föreskrivet sätt och i
rätt lid. Om skrivelsen inte avvisas, skall den tillsammans med övriga
handlingar i ärendet överlämnas lill den myndighet som skall pröva
överklagandet. Denna ordning skall tillämpas i den mån inte annat är särskilt
föreskrivet. Genom följdlagstiftning har förfarandet vid överklagande av en rad
myndighelsbeslut anpassats till den nya ordningen (jfr prop. 1986/87:39).

1
FBL finns bestämmelser som innebär att förvaltningslagens ordning Prop.
1988/89:77 inte tillämpas ulan alt en skrivelse med överklagande alltjämt skall
ges in till överinstansen, fastighetsdomstolen. De skäl som anförts för den nya
ordningen gäller emellertid enligt min mening också beträffande fastighetsbildningsmyndighetens
verksamhet. FBL bör därför anpassas till förvaltningslagens ordning. Della
innebär alt ändringar bör göras i 15 kap. 2 § andra stycket, 3 § första
stycket, 4 § samt 6 § första stycket FBL.

En
omläggning av förfarandet när det gäller ingivande av skrivelser med
överklagande medför vissa nya uppgifter för beslutsmyndigheterna. All
fastighelsbildningsmyndigheten måste ta emot och registrera klagandens
skrivelse innebär dock knappast någon ökad arbetsbelastning, eftersom det redan
i dag normalt bör förekomma någon form av registrering när fastighetsdomstolen
rekvirerar handlingar från fastighelsbildningsmyndigheten. De kostnader av
engångsnatur som uppkommer för ändring av blanketter m. m. bör rymmas inom
ramen för tillgängliga medel.

1
FBL anges för olika typer av beslut inom vilken tid ett överklagande skall ske.
Tiderna varierar starkt med hänsyn till ärendenas särpräglade karaktär. Det kan
inte komma i fråga att den enhetliga tiden om tre veckor för överklagande som
föreskrivs i förvaltningslagen (23 § andra stycket) generellt skall gälla beträffande
faslighetsbildningsmyndighelens beslut.

Fastighetsbildningsmyndighelens
handläggning av skrivelser som innehåller ett överklagande bör följa vad som
gäller för underrätt. FBL bör därför kompletteras med en hänvisning till 52
kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken. Redaktionellt hör en sådan bestämmelse hemma
i 15 kap. FBL. Jag föreslår att den las in i en ny paragraf, 12 §. Jag vill här
erinra om att förvaltningslagen (10 §) innehåller bestämmelser om när en
handling skall anses ha kommit in till myndigheten. Har skrivelsen kommit in
för sent skall överklagandet avvisas. Ell avvisningsbeslut bör överklagas
särskilt och jag föreslår att 15 kap. 2 § FBL kompletteras i enlighet härmed.

Om
en skrivelse med överklagande i framtiden av misstag ges in direkt lill
fastighetsdomstolen bör domstolen vidarebefordra skrivelsen lill faslighetsbildningsmyndighelen
med sådana upplysningaratt myndigheten kan pröva om överklagandet skett i rätt
tid. En bestämmelse härom bör ersätta 16 kap. 1 § FBL som i dag innehåller bestämmelser
om fastighetsdomstolens prövning av att överklagandet skett i rätt tid.

Det
nya förfarandet leder till att ytterligare en instans kan pröva ett beslut all
avvisa ell överklagande. Är avvisningsgrunden all överklagandet inte skett i
rätt tid bör del vara fullt tillräckligt all frågan prövas av två instanser. En
sådan ordning gäller enligt 30 § förvaltningslagen om den andra instansen är en
förvaltningsmyndighet. På grund av den avgränsning som gäller beträffande
förvaltningslagens tillämpningsområde gäller emellertid inte den regeln om den
andra instansen är en domstol. Frågan bör därför särregleras i FBL genom ell
tillägg till 17 kap. 2 § andra stycket.

Till
nyheterna i förvaltningslagen hör reglerna om förvaltningsmyndig

heternas befogenhet att ompröva sina beslut i vissa fall. Dessa regler bör

dock inte göras tillämpliga på ärenden hos fastighelsbildningsmyndighe-

terna eftersom dessa ärenden ofta innefattar en prövning av motstående

enskilda eller allmänna intressen. I FBL bör därför göras ett särskilt 62

undantag för 27 — 28 §§
förvaltningslagen. En bestämmelse om detta bör tas in i den nya 15 kap. 12 §
FBL.

Under hänvisning till ett
förslag av rättegångsutredningen (SOU 1982:25-26) om en viss ändring av 33 kap.
2§ rättegångsbalken har fastighetsbildningsutredningen föreslagit en
motsvarande anpassning av

16 kap. 2 § FBL. Den
ändring av 33 kap. 2 § rättegångsbalken som rätte

gångsutredningen föreslagit har emellertid ännu inte genomförts. Jag är

därför inte nu beredd att föreslå någon sådan ändring av 16 kap. 2 § FBL.

I FBL används på ett
flertal ställen uttrycket "besvär" för att ange att ett beslut får
överklagas. Lagen bör på denna punkt anpassas lill det numera hävdvunna
uttrycket "överklagande". Detta leder till redaktionella jämkningar
av följande bestämmelser: 4 kap. 17, 25 a, 29, 30 och 39 §§, 5 kap. 30a§, 14
kap. 8 §, 15 kap. 3-5 och 11 §§, 16 kap. 2, 9, 11, 12 och 15§§,

17 kap. 1 §, 18 kap.
1 § samt 19 kap. 3 § FBL.

Prop. 1988/89:77

2.4.2
Rättelse av skrivfel e. d.

Mitt förslag: Den
särskilda bestämmelsen i FBL om rättelse av skrivfel och liknande utgår. I
stället tillämpas den nya förvaltningslagens bestämmelse i frågan, vilket
innebär att en rällelseåtgärd får vidtas ulan att part dessförinnan bereds
tillfälle att yttra sig om yttrande framstår som obehövligt.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Utredningens förslag lämnas ulan erinran.

Skälen för mitt
förslag: Innehåller ell beslut till följd av skrivfel, räknefel eller liknande
förbiseende en uppenbar oriktighet får den myndighet som meddelat beslutet själv rätta till
felet. Detta gäller numera generellt enligt den nya förvaltningslagen (26 §). Innan rättelse
sker skall dock myndigheten ge part som berörs av åtgärden tillfälle att yttra
sig om detta inte är obehövligt.

Beträffande
felaktigheter i förrättningsbeslut som meddelats av fastighetsbildningsmyndighet
gäller emellertid inte förvaltningslagens regel. I stället tillämpas
specialbestämmelsen i 4 kap. 42 § FBL. Bestämmelsen innebär bl. a. att den som
berörs av åtgärden alltid skall få tillfälle att yttra sig.

Rättelseförfarandet enligt
FBL är enligt min mening onödigt restriktivt i de fall det med fog kan göras
gällande att en rättelseåtgärd inte kan vara till förfång för fastighetsägare
eller rättighetshavare. Exempel på situationer där ell enklare
rättelseförfarande vore önskvärt är när kringskrifter m. m. på kartor är
ofullständiga eller när uppgifter om skattetal är bristfälliga. Dessa typer av
felaktigheter — som behöver rättas närmast av formella skäl eller för att
förtydliga ett beslut — bör kunna rättas ulan krav på att den som berörs av
åtgärden ovillkorligen skall beredas tillfälle att yttra sig. Den ordning som
gäller enligt den nya förvaltningslagen bör alltså gälla i

stället för den nuvarande
särregleringen i FBL. Del bör i sammanhanget framhållas att den här föreslagna
ordningen inte syftar till en utvidgning av självrättelsemöjligheterna ulan
endast till en förenkling av förfarandet i vissa fall.

Förslaget kräver utöver
ett upphävande av 4 kap. 42 § FBL följdändringar i 14 kap. 2 §, 15 kap. 2 §
första stycket punkt 5 och 10 § FBL samt i 2 § lagen om äganderättsutredning
och legalisering, 19 § anläggningslagen och 16 § ledningsrättslagen.

Prop. 1988/89:77

2.4.3
Samordning av tillståndsprövning enligt naturvårdslagen och
fastighetsbildningslagen

Mitt förslag: En
ny bestämmelse införs som ger fastighetsbildningsmyndigheten möjlighet att,
vid fastighetsbildning som kräver medgivande enligt naturvårdslagen, på
sökandens vägnar begära prövning av tillåtligheten enligt den nämnda lagen.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag:
Vid alla våra vatten råder enligt naturvårdslagen (1964:822, NVL) ett s.k.
strandskydd. Det omfattar, om inte annat är särskilt föreskrivet, land- och
vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen och innebär som regel ett
hinder bl.a. mot nybyggnation (16 § NVL). Eftersom fastighetsbildning inte får
ske så att syftet med naturvårdsföreskri fter motverkas (3 kap. 2 § andra
stycket FBL), innebär strandskyddel också ett hinder mot fastighetsbildning för
byggnadsändamål. Uppkommer fråga om nybyggnation inom strandskyddsområde, kan
således såväl nybyggnadsförbudet som förbudet mot fastighetsbildning utgöra
hinder mot åtgärden. Länsstyrelsen kan emellertid dispensera från båda dessa
förbud.

Enligt 16 § tredje stycket
NVL får länsstyrelsen sålunda medge undantag från nybyggnadsförbudet om
särskilda skäl föreligger. Att fastighetsbildning för bebyggelseändamål redan
skett, anses i praxis utgöra särskilda skäl. Enligt 3 kap. 2 § tredje stycket
FBL gäller vidare att länsstyrelsen, likaledes om särskilda skäl föreligger,
får medge fastighetsbildning i strid mot sådana särskilda bestämmelser för
marks bebyggande som strand-skyddet är ett exempel på. Dispens för
fastighetsbildning erfordras emellertid inte om särskilt medgivande har
lämnats till nybyggnad i strid mot bestämmelser hur mark får bebyggas (3 kap. 2
§ andra stycket FBL). Har dispens från nybyggnadsförbudet inom
strandskyddsområde lämnats, erfordras således ingen särskild dispens för en
efterföljande faslighetsbildningsåtgärd.

Det
saknar inte betydelse i vilken inbördes ordning dispensfrågorna prövas.
Visserligen är länsstyrelsen dispensmyndighet i båda fallen, och

det finns därför anledning
att utgå ifrån att motstridiga markanvändningsbeslut inte kommer att fattas.
Emellertid föreligger det en skillnad när det gäller möjligheterna all
överklaga ett dispensbeslut. Dispens enligt 16 § tredje stycket NVL från
nybyggnadsförbudet kan överklagas hos regeringen av naturvårdsverket (40 §
tredje stycket NVL). Så är inte fallet beträffande ett medgivet undantag för
fastighetsbildning enligt FBL. I fall då frågan om dispens från
nybyggnadsförbudet enligt NVL prövas först, uppstår inget problem. Har en sådan
dispens vunnit laga kraft, kan fastighetsbildning — som jag nyss nämnt — ske
utan dispens enligt FBL. Har däremot dispens enligt FBL lämnats utgör detta
endast ett skäl för dispens från nybyggnadsförbudet enligt NVL men ingen
absolut garanti för en sådan dispens. Lantmäteriverket har därför i sina
anvisningar rekommenderat en ordning som innebär att dispens från nybyggnadsförbudet
enligt NVL skall prövas först. Rekommendationen kan dock inte förhindra alt den
omvända ordningen kommer till användning i ett enskilt fall.

Den nuvarande ordningen
kan resultera i motstridiga beslut om markanvändningen inte bara när det
gäller mark inom strandskyddsområden utan också i andra fall när det gäller
särskilda bestämmelser enligt NVL om markanvändningen. Konkurrerande
markanvändningsbeslul kan säkrast undvikas, om frågan om dispens från
nybyggnadsförbudet enligt NVL prövas först. För att säkerställa en sådan
ordning bör fastighelsbildningsmyndigheten ha möjlighet att, innan
fastighetsbildningsfrågan avgörs, för sökandens räkning begära prövning av
frågan om åtgärden kan tillåtas enligt den nämnda lagen. Härigenom uppnås på
ett smidigt sätt en önskvärd samordning av förfarandena. En bestämmelse om
detta bör placeras bland de regler i 4 kap. FBL som handlar om förrättningens
inledande och grunderna för handläggningen, lämpligen som en ny 10 a §.

Prop.
1988/89:77

2.4.4
Vissa förenklingar av handläggningen vid fastighetsdomstol

Mitt förslag: Om
del när ett mål förbereds i fastighetsdomstolen uppkommer enighet mellan
sakägarna och eventuella andra talebe-rälligade om hur del överklagade
förrättningsbeslutet skall ändras, får den lagfarne ledamot som svarar för
beredningen själv avgöra målet i sak.

Utredningens förslag:
Överensstämmer med mitt förslag. Utredningen har dessutom föreslagit dels
bestämmelser om möjlighet för ensamdomare att avgöra målet vid huvudförhandling
eller på handlingarna, dels bestämmelser om att fastighetsdomstolen utan
parternas samtycke skall kunna avgöra saken utan huvudförhandling.

Remissinstanserna:
Godtar i sak utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag:
Jag har tidigare lagt fram en rad förslag som syftar lill all göra
förrältningsverksamheten mer effektiv. Effektiviietskra-

5
Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 77

ven gör sig även gällande
i fall då ett förrällningsbeslut överklagas till Prop. 1988/89:77
fastighetsdomstolen.

Förfarandet
vid fastighetsdomstolen regleras dels i lagen (1969:246) om domstolar i
fastighetsmål, FDL, dels i 16 kap. FBL. Härutöver gäller i tillämpliga delar
vad som är föreskrivet om allmänna domstolar. För den förberedande
handläggningen vid fastighetsdomstolen av ett överklagat förrällningsbeslut
svarar en lagfaren ledamot ensam. Beredningen kan vara skriftlig men kan också
ha formen av ett särskilt sammanträde (16 kap. 3 § andra stycket FBL). I den
sammansättning domstolen har när målet bereds är den inte domför i fråga om
prövning av själva saken. För sådan prövning krävs en sammansättning som
innefattar två lagfarna ledamöter samt en teknisk ledamot. Avgörs målet vid
huvudförhandling skall dessutom två nämndemän della (3 —4 §§ FDL).

Om
det under den förberedande handläggningen uppnås enighet mellan sakägarna och
andra taleberätligade om en lösning, kan målet — till följd av
domförhetsreglerna — inte avgöras av den lagfarne domare som svarar för de
förberedande åtgärderna. Enligt min mening bör domförhetsreglerna mjukas upp
på denna punkt.

Uppnås
vid ett sådant särskilt sammanträde som sägs i 16 kap. 3 § andra stycket FBL
enighet mellan sakägarna eller mellan dessa och annan talebe-rättigad om det
sätt på vilket det överklagade förrättningsbeslutet skall ändras, bör således
målet kunna avgöras vid sammanträdet. Jag föreslår ett tillägg till den nämnda
paragrafen av denna innebörd. Lagtekniskt kräver förslaget även ett tillägg
till 4 § FDL.

En
förutsättning för att en överenskommelse på nu angivet sätt skall kunna läggas
till grund för ett avgörande är att överenskommelsen är förenlig med de
allmänna villkor som måste iakttas vid den ifrågavarande
fastighetsbildningsåtgärden. Att så är fallet måste alltså prövas av ensamdomaren.
Föreligger tveksamhet i fråga om förutsättningarna för ändring i enlighet med
överenskommelsen, bör målet inte avgöras vid sammanträdet.

Enighet
mellan de inblandade fastighetsägarna kan uppkomma även under en skriftlig
förberedelse. Också i detta fall bör, under förutsättning att överenskommelsen
kan accepteras från faslighetsbildningssynpunkt, målet få avgöras ulan
huvudförhandling och av den handläggande ensamdomaren. FBL medger redan nu att
målet i detta fall avgörs ulan huvudförhandling (16 kap. 8 § FBL). Är alla inblandade
ense om en viss ändring i det överklagade beslutet, bör det nämligen normalt
kunna antas att en huvudförhandling saknar betydelse för prövningen. Däremot
medger inte de nuvarande domförhetsreglerna i FDL att ensamdomare i sådant fall
avgör målet efter prövning av själva saken. Reglerna bör enligt min mening ge
möjlighet till detta.

En
särskild fråga i detta sammanhang är vilka möjligheter som bör

finnas för en ensamdomare alt avgöra enklare mål eller mål som rör små

värden. Utredningen har menat att de nuvarande domförhetsreglerna bör

mjukas upp och har därför föreslagit att domstolen skall vara domför med

en lagfaren ledamot om det är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffen

het all målet avgörs i denna sammansättning samt sakägarna och andra 66

taleberätligade samtycker
till del eller saken är uppenbar. Enligt min mening följer emellertid detta
redan av gällande rätt. Enligt 4 § FDL är nämligen fastighetsdomstol vid
handläggning av mål — utom när mål efter prövning av själva saken avgörs utan
huvudförhandling — domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som
föreskrivs för tingsrätt. Detta innebär bl. a. alt bestämmelsen i I kap. 3 §
rättegångsbalken blir tillämplig också i fastighetsdomstolen. Den bestämmelsen
innebär att tingsrätten är domför med en lagfaren ledamot vid huvudförhandling
när del är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet att målet avgörs
av en enda domare och parterna samtycker till det. Med hänsyn till det anförda
kan jag inte se att det finns behov av att på denna punkt ändra reglema om
fastighetsdomstolens domförhet.

Jag
skall avslutningsvis ta upp frågan om fastighetsdomstolen i ökad utsträckning
skall kunna avgöra mål på handlingarna oberoende av sakägares och andra
taleberättigades inställning. Enligt utredningens bedömning bör ett mål alhid
kunna avgöras på handlingama då det är uppenbart att en huvudförhandling är
obehövlig. Jag anser för min del att en regel av sådant innehåll skulle vara
alltför långtgående och föreslår därför inte någon sådan regel.

Prop. 1988/89:77

2.5 Boendeinflytande vid bildande och förvaltning av
gemensamhetsanläggningar

2.5.1
Boendeinflytande för hyresgäster

Mitt förslag: Del
hyresgästinflytande vid inrättande av gemensamhetsanläggning som i dag är
begränsat till storstadsområdena utvidgas till alt gälla hela landet. Vid
utövande av sådant inflytande skall hyresgästerna företrädas av en organisation
av hyresgäster som har avtal om förhandlingsordning för berörd fastighet eller,
om en sådan förhandlingsordning inte gäller, en riksorganisation av hyresgäster
eller en förening som är ansluten till en sådan organisation och inom vars
verksamhetsområde fasligheten är belägen.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Så gott
som alla har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan erinran.

Skälen för mitt förslag:
Vid bostadsbyggande finns det ofta anledning att inrätta anläggningar som är
gemensamma för de boende. Det kan vara fråga om parkeringsanläggningar,
förbindelseleder, gårdsutrymmen, lekplatser, värmeanläggningar, tvättstugor m.
m. Reglerna om sådana gemensamma anläggningar återfinns i anläggningslagen
(1973:1149), AL. Själva inrättandet av en anläggning sker vid en förrättning av
fastighetsbildningsmyndigheten. Rätten att begära förrättning tillkommer i
första hand ägarna till fastigheter som berörs av anläggningen saml
byggnadsnämnden.

Genom
särskild lagstiftning — lag (1974:822) om ändring i anläggnings-

lagen - vilken trädde i
kraft den I januari 1975 och innehåller bestämmel- Prop. 1988/89:77 ser av
försökskaraktär har även hyresgästema i en berörd fastighet tillagts rätt att
påkalla sådan förrättning (18§AL). Hyresgästerna har också i övrigt
tillförsäkrats visst inflytande vid inrättande av gemensamhetsanläggningar (7,
19, 30 och 31 §§ AL). Försöksverksamheten är begränsad till kommunerna i
Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena med rätt för regeringen att efter
särskild framställning från hyresgästhåll förordna att bestämmelsema skall
gälla även i andra kommuner. Någon begäran om sådant förordnande har inte
framställts.

Behov
av att inrätta gemensamhetsanläggningar uppkommer ofta i samband med sanering
av bostadsfastigheter. Saneringsverksamheten är inte koncentrerad till
storstadsområdena utan pågår i ökande utsträckning i hela landet. Detta talar
enligt min uppfattning för att inflytandereglema i AL bör ges en generell
räckvidd. Tillämpningsområdet för bestämmelserna om hyresgästinflytande i AL
bör alltså utvidgas till att omfatta hela landet.

När
det gäller formerna för hyresgästinflytandet innebär AL för närvarande att
hyresgästerna skall företrädas av en hyresgästorganisation, varmed förstås en
riksorganisation av hyresgäster etier enjorening som är ansluien_lilj[ en sådan
organ i satjon och inom vars vgrksam hetsområ_cLe. fastigheterna är bejägna. Av
de lagar som innehåller bestämmelser om hyresgästinflytande är AL numera den
enda som på detta sätt begränsar rätten att utöva hyresgästinflytandel. Enligt
bostadsförvaltningslagen (1977:792), hyresförhandlingslagen (1978:304) och
bostadssaneringslagen (1973:531) får sålunda hyresgästinflytandet utövas också
av en sammanslutning av hyresgäster som står utanför en riksorganisation.

Som
utredningen har konstaterat skiljer sig det hyresgästinflytande som har kommit
till uttryck i AL inte på något avgörande sätt från det som finns reglerat i de
nyss angivna lagarna. Del finns enligt min mening inget skäl att frånkänna en
lokal hyresgästorganisation, som står utanför en riksorganisation, rätt att
utöva hyresgästinflytandel enligt AL.

Frågan
blir då hur hyresgästinflytandel närmare skall utformas. De tidigare angivna
lagarna innehåller, olika lösningar på frågan. Bostads-förvaltningslagen och
hyresför.valfflingslagen innebär att inflytandet utövas av en organisation av
hyresgäster, medan bostadssaneringslagen innebär att inflytandet i första hand
tillkommer eji_organisatigrijom.h,aiLaytal ornjorhandlingsordning för
fastigheten.

Enligt
min mening är det lämpligt med hänsyn till det samband som i

praktiken kan föreligga mellan sanerings- och anläggningsåtgärder att an

läggningslagens bestämmelser anpassas till vad som gäller enligt bosladssa-

neringslagen. En sådan lösning innebär dessutom att fastighelsbildnings

myndigheten inte behöver hysa någon tvekan om vilken sammanslutning

av hyresgäster som får agera i en anläggningsförrättning. Hyresgästinfly

tandet i AL bör alltså i första hand få utövas av den organisation som har

avtal om förhandlingsordning för berörd fastighet. Saknas en sådan för

handlingsordning bör inflytandet liksom för närvarande vara förbehållet

en riksorganisation av hyresgäster eller en förening som är ansluten till en

sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belä- 68

gen.
Vad jag nu har sagt bör komma lill uttryck genom en ändring av 7 § AL.

2.5.2 Boendeinflytande
vid skilda besittningsformer

Prop.
1988/89:77

s. 69 Kontrollera mot PDF

Min bedömning: De
nu gällande omröstningsreglerna för samfällighetsföreningar bör behållas
oförändrade.

Utredningens förslag: För
samfällighetsföreningar som förvallar gemensamhetsanläggningar i integrerade
bostadsområden skall särskilda omröstningsregler gälla. Av två alternativa
förslag — blockröstningsförjarande och individuellt röstningsförfarande —
förordar utredningen del sistnämnda.

Remissinstanserna: Flera
ifrågasätter behovet av särskilda regler för gemensamhetsanläggningar i
integrerade bostadsområden. Även de som anser att ett lagstiflningsbehov
föreligger kritiserar de framlagda förslagen, som anses bl. a. vara alltför
komplicerade.

Bakgrund: Av
bosladssociala skäl har i vissa fall eftersträvats en blandning av olika
boendeformer inom samma bostadsområde. Den längst gående integrationen utmärks
av att man inom ett och samma bostadsområde har bildal fasligheter som bebos
av hyresgäster, bostadsrätlshavare och småhusägare. Det finns också exempel på
att integration har uppstått genom att besitlningsformen i ett från början
enhetligt område har ändrats beträffande några fastigheter. 1 de bostadsområden
som från början planeras för flera upplålelseformer finns vanligen
gemensamhetsanläggningar som har inrättats gemensamt för fastigheterna. Vid
sanering av äldre bebyggelse kan del uppkomma behov av sådana anläggningar för
flera fastigheter.

En gemensamhetsanläggning
förvaltas regelmässigt av en samfällighetsförening enligt lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter, SFL. När olika boendeformer är blandade på förut
angivet sätt kan det orsaka vissa problem vid utövandet av förvaltningen av
gemensamhetsanläggningar genom en samfällighetsförening. Anledningen är att de
skilda kategorierna av boende inte har samma möjligheter all direkt påverka
föreningens verksamhet. Detta hänger i sin tur samman med utformningen av de
rösträltsregler som gäller vid omröstning på föreningsstämman. Det är reglernas
utformning i främst två avseenden som leder till skillnader i boendeinflytande.

För det första är enligt
SFL rösträtten som sådan förbunden med medlemskap i föreningen. Medlemskapet
är i sin tur knutet lill ägandet och inte till boendet. Varje småhusägare är
medlem och har därmed rösträtt. Beträffande bostadsrättsfastigheter är inte
bostadsrättshavarna utan bostadsrättsföreningen medlem. Och beträffande
hyresfastigheter är inte hyresgästerna utan hyresvärden (fastighetsägaren)
medlem.

För det andra är
huvudregeln enligt SFL att varje medlem i föreningen — oavsett om han äger en
eller flera'berörda fastigheter — har en röst. Detta medför att exempelvis en
ägare till ett hyreshus inte har större röstetal än var och en av småhusägarna
i området, trots att hans fastighet bebos av många människor, kanske rentav
fler än det sammanlagda anta-

s. 70 Kontrollera mot PDF

let boende i småhusen. I
frågor av ekonomisk betydelse gäller visserligen Prop. 1988/89: 77

en särskild regel som
innebär att — om en medlem begär det — röstetalet i

stället beräknas efter
delägarfaslighetens andelstal i samfälligheten. Detta

tal fastställs av
fastighetsbildningsmyndigheten vid inrättandet av gemen-

samhetsanläggningen och
bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn

främst till den nytta som
fastigheten har av anläggningen. Regeln om

omröstning efter andelstal
är emellertid försedd med en spärr på del sättet

att en medlems röstetal
inte får överstiga en femtedel av det sammanlagda

röstetalet
för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar.

Skälen
för min bedömning: Vid utformningen av nya bostadsområden är det ofta en fördel
att bryta upp den kategoriindelning som lätt följer med skilda boendeformer. I
viss utsträckning har det förekommit att olika upplålelseformer har samlats i
samma bostadsområde. I sådana fall är del en fördel om de boende själva får
utforma och ta ansvaret för gemensamhetsanläggningar för exempelvis
fritidsaktiviteter och gemensam samvaro. Detta gäller också vid sanering av
befintlig bebyggelse av blandad karaktär.

Integrerade
bostadsområden är i dag inte någon vanlig företeelse. Detta förhållande är dock
i sig inte något skäl att underlåta alt vidta lagstiftningsåtgärder i frågan.
Det skulle enligt min mening vara en fördel om omröstningsreglerna i SFL kunde
utformas så all de inte uppfattas som ett hinder mot inrättandet av önskvärda
gemensamhetsanläggningar. En fömtsättning för ändring i SFL:s
omröslningsregler måste dock vara att man åstadkommer en rimlig lösning på de
problem som har angivits i del föregående.

Utredningen
har anvisat två metoder för att komma till rätta med dessa problem. Av de två
alternativen har utredningen själv förordat ett individuellt
röstningsförfarande. Förslaget innebär att all omröstning skall ske efter
andelstal och att den rösträtt som tillkommer flerbostadsfasligheter-na
fördelas till de boende genom avtal. Praktiskt laget alla remissinstanser har
emellertid avvisat det individuella röstningsförfarandet, oftast med
motiveringen att metoden är alltför tekniskt komplicerad. Jag delar denna
uppfattning. Jag vill dessutom tillägga att hyresgästemas inflytande över sitt
eget boende i övriga sammanhang bygger på avtal mellan hyresvärden och
hyresgästernas organisationer. Enligt min mening finns det inte skäl att
beträffande det inflytande de boende bör ha över förvaltningen av en
gemensamhetsanläggning välja en annan principiell lösning. Inte heller finns
det anledning att i detta sammanhang göra avsteg från den representativa
beslutsordning som gäller för bostadsrättsföreningar.

Frågan
blir då om det andra av utredningen uppställda alternativet

blockröstningsförfarandet är genomförbart. I korthet innebär detta förfa

rande följande: Den nuvarande ordningen med ett fastighetsanknutet

medlemskap i samfällighetsföreningen bibehålls. Huvudtalsmetoden ut

mönstras och röstetalet skall således alltid beräknas utifrån delägarfastig

hetemas andelstal. Småhusägarna skall rösta i block på föreningsstämman,

dvs. som en enhet med ett röstetal som utgör summan av varje småhusfas

tighets andelstal. Den nuvarande röstspärren (49 § första stycket SFL)

bibehålls och görs tillämplig på del för småhusblocket bestämda andelsta 70

s. 71 Kontrollera mot PDF

let.
Hyresgästinflytandel regleras inte i lag utan möjliggörs genom överens-
Prop. 1988/89: 77 kommelse mellan ägaren av hyresfastigheten och en
organisation av hyresgäster.

Även
beträffande detta alternativ är remissinstanserna negativa. Åtskilliga anser
att blockröstningsmetoden är alltför komplicerad och kan försvåra arbetet i
den enskilda föreningen. Kritiska röster finns även bland de remissinstanser
som förordar att de nuvarande omröstningsreglerna ändras. Ett par
remissinstanser förordar att spärregeln helt avskaffas vid
gemensamhetsanläggningar i integrerade bostadsområden, således även vid
blockröstning.

Remisskritiken
visar enligt min bedömning att inte heller ett blockrösl-ningsförfarande enligt
utredningens modell kan genomföras. 1 detta läge uppkommer frågan om det är
möjligt alt tillskapa en bättre balans mellan olika bonendeformer genom
lagändringar som är mindre ingripande än dem som utredningen har förordat ulan
all detta i sig skapar nya nackdelar.

En
möjlighet skulle då, som några remissinstanser har varit inne på, kunna vara
att upphäva den spärregel som gäller vid omröstning enligt andelstalsmetoden.
Regeln innebär som jag tidigare har nämnt att en medlems röstetal inte får
överstiga en femtedel av del sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande
röstberättigade medlemmar. Avsikten är att förhindra att större delägare får
ett dominerande inflytande över samfällighetsföreningen.

Bibehåller
man nuvarande omröstningsregler vid gemensamhetsanläggningar i integrerade
bostadsområden men upphäver spärregeln beträffande fall då omröstning begärs
enligt andelstalsmetoden, förstärks visserligen flerbostadsfastigheternas
ställning i ekonomiska frågor på de små andelsägarnas bekostnad. Enligt min
mening kan man dock inte bortse från risken för all en boendekategori med
särintressen i förhållande till övriga boende inom området skulle kunna
dominera samfällighetsföreningen om spärregeln slopades. Ett slopande av
spärregeln skulle därför inte leda till att omröstningsreglerna innefattar den
lämpliga avvägning mellan motstående intressen som måste eftersträvas.

Jag
kommer därför till slutsatsen att det i delta lagstiftningsärende inte har
framkommit något förslag som innebär en godtagbar lösning på de problem som den
nuvarande ordningen för med sig. Utredningens grundliga analys och de
synpunkter som har framkommit under remissbehandlingen ger alltså enligt min
mening vid handen att del i varje fall för närvarande inte finns något lämpligt
ahernativ till de regler som gäller i dag. Jag förordar därför att dessa regler
bibehålls oförändrade. Det bör dock tilläggas att delta ställningstagande
givetvis inte utesluter all dessa frågor senare övervägs på nytt i ett annat
sammanhang.

2.5.3
Boendeinflytande för småhusägare i s. k. storkvarter

Med
storkvarter avses i det följande en särskild form för småhusbebyggelse

som karaktäriseras av att fastigheterna inom ett kvarter samverkar om

olika gemensamma anläggningar på kvartersmarken. Anläggningarna kan 71

vara sådana som inom andra
slags småhusområden brukar tillhöra varje enskild fastighet, exempelvis garage
och parkeringsutrymmen. Det kan också vara sådana anläggningar som vid mer
traditionell planläggning undantas från kvartersmarken och hänförs till allmän
plats.

Prop. 1988/89:77

2.5.3.1
Småhusägares inflytande vidgemensamhetsanläggningars tillkomst, utjörande och
förvaltning m. m.

Mitt förslag:
Nuvarande bestämmelser om inrättande av gemensamhetsanläggningar inom
storkvarter och om bildande av samfällighetsförening ändras inte.
Fastighetsdomstolens medverkan vid förordnande av förrättningsman överläs i
vissa fall av fastighelsbildningsmyndigheten.

Utredningens
förslag: Vid nyexploatering skall endast nödvändiga anläggningar få inrättas
innan småhusägarna har tillträtt sina fastigheter. Samfällighetsföreningar
skall inte heller få bildas förrän merparten av småhusägarna har tillträtt sina
fastigheter. Fastighetsdomstolens medverkan vid förordnande av vissa
förrättningsmän övertas av fastighelsbildningsmyndigheten.

Remissinstanserna:
Ingen remissinstans tillstyrker utredningens förslag all endast nyttiga
anläggningar skall få inrättas före tillträdet. Ett fåtal instanser tillstyrker
förslaget om en senareläggning av föreningsbildningen.

Skälen
för mitt förslag: När en gemensamhetsanläggning inrättas i befintlig
småhusbebyggelse får de boende i egenskap av fastighetsägare ett direkt
inflytande över, anläggningens utformning. Annorlunda förhåller det sig ofta
när en sådan anläggning inrättas vid nyexploatering. Vid inrättandet är
småhusfastigheterna normalt inte överlåtna till brukarna och det är kanske inte
ens känt vilka dessa blir. Initiativet till anläggningen tas av exploatören.
Alla avgörande beslut kommer därför som regel att fallas ulan medverkan av
småhusägarna. Dessa får vanligen överta en helt färdigkonslmerad anläggning och
en för förvaltningen av denna bildad samfällighetsförening.

En
möjlighet att förstärka de boendes inflytande är, som utredningen har
föreslagit, att endast sådana anläggningar som är nödvändiga för ett
funktionellt boende skall få inrättas under exploateringsfasen och att en
samfällighetsförening skall få bildas först sedan fastigheterna har sålts och
tillträtts.

Att
i de fall då en gemensamhetsanläggning inte är nödvändig inrätta en
kompletterande gemensamhetsanläggning sedan exploateringen avslutats måste
emellertid, som åtskilliga remissinstanser har påpekat, leda till
kostnadshöjningar. Risken är också stor att anläggningar som inte bedöms som
nödvändiga över huvud laget inte blir byggda. Till detta kommer all den
föreslagna uppdelningen i nödvändiga och icke nödvändiga anläggningar inte
garanterar något verkligt inflytande för de boende.

Utredningens
förslag att samfällighetsföreningen inte skall få bildas förrän småhusägarna
har lilllrätt sina fasligheter är visserligen från demokratisk synpunkt
tilltalande. Det finns emellertid avgörande nackdelar med en senarelagd
föreningsbildning. Enligt gällande rätt inträder fastighetsägarnas ansvar för
gemensamhelsanläggningen redan genom anlägg-ningsbeslulet. Detta är praktiskt
betingat och del går inte att skjuta upp ansvaret för anläggningens drift m. m.
genom att senarelägga föreningsbildningen. Till dess en samfällighetsförening
bildats gäller för gemensamhelsanläggningen s.k. delägarförvaltning. Detta är
en mycket osmidig förvaltningsform — i synnerhet om antalet delägare inte
endast är ett fåtal — eftersom samstämmighet krävs för beslut. Enligt min
bedömning är fördelarna med utredningens förslag inte sådana alt de uppväger
dessa nackdelar.

På
grund av det anförda anser jag att utredningens förslag i de delar som nu har
berörts inte bör genomföras.

1
anslutning till sill förslag om en senareläggning av bildandet av samfällighetsförening
aktualiserade utredningen frågan humvida fastighetsdomstolens medverkan vad
gäller förordnande av sammanträdesledare m. m. kan avvaras. Utredningens
förslag till förenklingar på denna punkt har godtagits av de remissinstanser
som har yttrat sig i frågan.

Jag
ansluter mig till detta förslag och föreslår sålunda att bestämmelsen i 20 §
SFL — som innebär att fastighetsdomstolen skall förordna sammanträdesledare
för att hålla sammanträde för bildande av samfällighetsförening — utmönstras
och ersätts med en bestämmelse att fastighetsbildningsmyndigheten utan
särskilt förordnande skall hålla sådant sammanträde när någon av delägarna
begär det. Om en delägare begär att annan än fastighelsbildningsmyndigheten
skall hålla sådant sammanträde — exempelvis av kostnadsskäl — skall den
föreslagne förordnas om han är lämplig för uppdraget, dvs. besitter tillräcklig
erfarenhet och kunskap samt intar en fristående ställning i förhållande till
sakägarna. Jag föreslår också att den befogenhet som fastighetsdomstolen enligt
7 § andra stycket SFL har att vidta vissa interimistiska åtgärder överförs till
fastighetsbildningsmyndigheten. Slutligen föreslår jag att
fastighetsbildningsmyndigheten i stället för fastighetsdomstolen skall förordna
sammanträdesledare vid delägarförvaltning (7 § SFL). Ändringen i 7 § SFL leder
lill en redaktionell ändring av 8 § samma lag.

Prop. 1988/89:77

2.5.3.2
Samfållighetsföreningars skyldighet att göra fondavsättningar

Mitt
förslag: Samfällighetsföreningar som förvaltar en gemensamhetsanläggning för
småhusfastigheter eller för sådana fastigheter jämte hyres- eller
bostadsrättsfastigheter skall, för anläggningar av betydande värden, vara
skyldiga att göra fondavsättningar för anläggningens underhåll och förnyelse.

Utredningens förslag:
Överensstämmer i princip med mitt förslag. Ut- Prop. 1988/89: 77
redningsförslaget avser dock inte endast anläggningar av betydande ekonomiskt
värde.

Remissinstanserna:
Godtar utredningsförslaget. Flera remissinstanser menar dock alt
fonderingsskyldigheten skall inskränkas till att gälla endast anläggningar av
betydande värde.

Skälen
för mitt förslag: Vatten- och avloppsledningar, Qärrvärmesystem,
parkeringsutrymmen och förbindelseleder är exempel på kommunaltekniska
anläggningar som inom storkvarter utförs som gemensamhetsanläggningar.
Anläggningarna är nödvändiga för ett funktionellt boende inom kvarteret. De
kräver under sin tekniska och ekonomiska livslängd ett kontinuerligt underhåll.
De som i dag har fördel av anläggningen bör ha ett ansvar för att den kan
bibehållas eller ersättas. Rättviseskäl talar enligt min mening för att
kostnaderna fördelas över anläggningens livslängd. Jag anser därför att det bör
finnas en skyldighet att göra fondavsättningar för anläggningens underhåll och
förnyelse. Genom en sådan fondering uppnås dessutom en bättre beredskap och ett
större handlingsutrymme för föreningen den dag åtgärder behövs för alt
vidmakthålla anläggningen.

I
första hand bör de nya reglerna omfatta samfällighetsföreningar som förvaltar
gemensamhetsanläggningar inrättade för enbart enskilda småhusfastigheter, dvs.
de typiska storkvartersfallen. Skälen för fondering gör sig emellertid gällande
med samma styrka beträffande samfällighetsföreningar som förvaltar en
gemensamhetsanläggning inom bostadsområden där del utöver enskilda
småhusfastigheter också förekommer hyres- och bostadsrältsfastigheler. I likhet
med vad flera remissinstanser framhållit anser jag att fonderingsskyldigheten
bör inskränkas till gemensamhetsanläggningar av kommunalteknisk natur eller
som annars är särskilt kapital-krävande.

De
gemensamhetsanläggningar som kommer att omfattas av de nya bestämmelserna är av
skiftande karaktär och storlek. Motsvarande kan också sägas om de föreningar
som förvallar anläggningarna. Med hänsyn härtill finner jag det inte lämpligt
att i lagen närmare reglera skyldigheten att göra avsättningar till sådan fond.
Efter förebild av den bestämmelse som finns beträffande bostadsrättsföreningar (44
§ bostadsrällslagen) bör det ankomma på samfällighetsföreningen all själv
fastställa grunderna för fondavsättningen. Grunderna bör anges i stadgarna. Jag
föreslår alt 28 § SFL, som innehåller bestämmelser om vad stadgarna för en
samfällighetsförening skall ange, kompletteras med en föreskrift av detta
slag.

För
att samfällighetsföreningen skall kunna bedöma vilka fondavsättningar som
krävs bör en underhålls- och förnyelseplan upprättas. Planen bör innehålla
närmare upplysningar om anläggningens utförande och standard, liksom uppgifter
om antagen underhållscykel och beräknad livslängd. Lagen om förvaltning av
samfälligheter bör kompletteras med en ny bestämmelse härom (41a §).

De
förslag som jag har tagit upp för att trygga en rättvis och framåtsyf-lande
förvaltning av gemensamhetsanläggningar bör gälla även beträffande äldre
föreningar.

2.5.3.3 Omprövning av
anläggningsbeslut vid ändrade förhållanden

Prop. 1988/89:77

Mitt
förslag: Nuvarande restriktiva bestämmelser om omprövning av ett anläggningsbeslut
mjukas upp något. Omprövning skall således inte kunna ske bara vid ändrade
förhållanden utan också när ett klart behov härav föreligger.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran i sak. Vissa
lagtekniska anmärkningar framförs dock.

Skälen
för mitt förslag: Ett anläggningsbeslut kan, fömtom när det i beslutet särskilt
har föreskrivits att omprövning får ske, omprövas endast om nya eller ändrade
förhållanden av rent faktisk natur har inträtt. Ändrad bedömning av
föreliggande fakta är således inte gmnd för omprövning.

Det
är enligt min bedömning väsentligt att en gemensamhetsanläggning kan verka
långsiktigt och under stabila förhållanden. En viss restriktivitet måste därför
prägla bedömningen av frågan om omprövning av villkoren för anläggningen. A
andra sidan kan man inte bortse ifrån att det efter hand kan framträda ett
klart behov av att kunna modifiera villkoren för anläggningen med hänsyn till
vunna erfarenheter. I likhet med utredningen anser jag därför att utrymmet för
en omprövning bör vidgas något. Bestämmelsen i 35 § anläggningslagen bör alltså
kompletteras så att omprövningsförrättning, förutom i de fall som nu anges i
paragrafen, även skall få äga rum om ett klart behov härav föreligger.

2.5.3.4
Samfällighetsföreningars ställning vid en anläggningsförrättning

Mitt
förslag: En samfällighetsförening ges rätt att ta initiativ till en
anläggningsförrättning rörande den egna gemensamhelsanläggning-

en.

Utredningens förslag:
Överensstämmer med mitt förslag. Dämtöver föreslår utredningen att
samfällighetsföreningen vid vissa omprövningsförrättningar skall vara sakägare
i stället för delägarna.

Remissinstanserna:
Flertalet tillstyrker utredningens båda förslag. Några remissinstanser reser av
rättssäkerhetsskäl invändningar mot förslaget att föreningen skall vara
sakägare i stället för delägarna.

Skälen för mitt förslag:
Myndigheternas handläggning av vissa ompröv-ningsförrällningar enligt 35 §
anläggningslagen skulle förenklas, om samfällighetsföreningen och inte
delägarna är sakägare i förrättningen. Utredningens förslag om detta avser
endast omprövningsförrätlningar som gäller ändring i fråga om kretsen av
fastigheter som deltar i gemensamhetsan-läggningen. Utredningen har framhållit
att förenklingen bör kunna genom-

föras eftersom den
befintliga delägarkretsens intressen vid denna typ av förrättning i allmänhet
bara berörs i begränsad utsträckning.

Utredningsförslaget är
enligt min mening inte helt invändningsfritt från rättssäkerhetssynpunkt. Med
hänsyn lill detta och då rationaliseringseffekten får bedömas som liten anser
jag att förslaget inte bör genomföras.

Däremot anser jag liksom
utredningen att en samfällighetsförening bör ha rätt all ta initiativ lill en
anläggningsförrättning som berör den förvallade anläggningen. Detta ligger i
linje med vad jag tidigare har föreslagit beträffande samfällighetsföreningars
möjlighet att påkalla en förrättning för fastighetsreglering som berör den av
föreningen förvaltade samfällda egendomen (avsnitt 2.3.1.2). En fömtsättning
för att föreningen skall få påkalla en förrättning som angår
gemensamhelsanläggningen bör dock vara att beslut härom fallas av föreningens
stämma. Vad jag nu har förordat bör komma till uttryck genom ett tillägg till
18 § anläggningslagen.

Prop.
1988/89:77

s. 76 Kontrollera mot PDF

2.5.3.5
Samfällighetsföreningars befogenheter

Min bedömning:
Någon förändring i nuvarande bestämmelser om samfällighetsföreningars ändamål
och verksamhet bör inte göras.

Utredningens
förslag: Nuvarande bestämmelse om samfällighetsföreningars ändamål och
verksamhet omredigeras för att möjliggöra en viss uppluckring av gällande
praxis.

Remissinstanserna: Endast
ett fåtal remissinstanser har kommenterat utredningens förslag. Ett par av dem
tillstyrker en något större rörelsefrihet för samfällighetsföreningarna men
ifrågasätter lagförslagets utformning.

Skälen för min bedömning:
Enligt 18 § första stycket SFL är en samfällig-hetsförenings uppgift all
förvalla den samfällighet för vilken den bildats. I linje härmed föreskrivs i
paragrafens andra stycke att föreningen inte får driva verksamhet som är
främmande för det ändamål samfälligheten skall tillgodose.

Frågan
vad som hör till en samfällighels verksamhetsområde har varit uppe till
prövning i domstol vid ett flertal tillfällen, och en tämligen omfattande
praxis har utvecklats inom della område.

Utredningen, som i och för
sig understryker att utgångspunkten måste vara att en samfällighetsförenings
befogenhet är avhängig av det ändamål som samfälligheten skall tillgodose, har
ifrågasatt om inte en viss uppmjukning av praxis vore önskvärd.

Enligt min mening måste
utgångspunkten även i framtiden vara att en samfällighetsförening inte bör få
driva verksamhet som är främmande för det ändamål samfälligheten skall
tillgodose. Hur gränsen skall dras i enskilda fall kan dock inte gärna fixeras
i lagtext ulan bör i stället liksom hittills avgöras i rättstillämpningen. Den
praxis som hittills har utvecklats är enligt min mening i huvudsak tillfredsställande.
Jag anser därför att det inte föreligger skäl att ändra rättsläget på denna
punkt.

s. 77 Kontrollera mot PDF

2.6 Ikraftträdande m. m. Prop. 1988/89:77

Den
nya lagstiftningen bör träda i kraft den I januari 1990.

För
några fall behövs särskilda övergångsbestämmelser.

Har
en förrättning enligt anläggningslagen avancerat så långt att sammanträde
hållils med sakägarna före ikraftträdande av de föreslagna lagändringarna, bör
det utökade hyresgästinflytandet inte påverka en sådan förrättning, se avsnitt
2.5.1.

För
samfällighetsföreningar, som har bildals före ikraftträdandet och som enligt 28
§ andra stycket lagen om förvaltning av samfälligheter i sina stadgar skall
ange gmnderna för avsättning till fond för underhåll och förnyelse, krävs
stadgeändring. Föreningarna bör ha visst rådmm att genomföra
stadgeändringarna. Dessa bör kunna beslutas senast på den föreningsstämma som
äger rum närmast efter sex månader efter ikraftträdandet.

I
avsnitt 2.4.4 har jag förordat all domförhetsreglerna i fastighetsdomstolen
ändras och all äldre bestämmelser skall tillämpas i mål där huvudförhandling
påbörjats före ikraftträdandet. Detta bör framgå av en särskild
övergångsbestämmelse. Äldre bestämmelser bör också gälla i fråga om formerna
för att överklaga en fastighelsbildningsmyndighets beslut i fall då della har
meddelats före ikraftträdandet, se avsnitt 2.4.1.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justititedepartementet upprättats
förslag till

1. lag
om ändring i jordabalken

2. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål

3. lag om ändring i fastighelsbildningslagen (1970:988)

4. lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och
legalisering

5. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

6. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

7. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144).

Beträffande
lagförslagen under 5 — 7 har jag samrått med chefen för bostadsdepartementet.
Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 7.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i jordabalken, JB

7
kap. 28 §

Paragrafen
innehåller en föreskrift om fördelning av vederlag för en nytt

janderätt eller ett servitut mellan fastighetsägare, när upplåtelsen till följd

av avstyckning eller klyvning (fastighetsdelning) kommit att belasta flera

fastigheter. 77

s. 78 Kontrollera mot PDF

Ordet Jästighetsdelning
ändras nu tiW fastighetsbildning. Denna ändring Prop. 1988/89: 77 är
betingad av fastighetsbildningsmyndighetens möjlighet enligt de nya
bestämmelserna i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § FBL att förordna om avvikelse
från 7 kap. 29 § JB. En rättighet kan därmed komma att belasta flera
fasligheter inte endast vid delning ulan också efter fastighetsreglering.

Den
vederlagsjämkning som kan komma i fråga när en rättighet delas upp genom
fastighetsreglering skall ske i förrättningen. Skälet till detta förfarande,
som avviker från vad som gäller vid avstyckning och klyvning, har redovisats i
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2.2).

7
kap. 29 §

Första
stycket

Besväras
en faslighet av en nyttjanderätt eller ett servitut och tillförs fastigheten
ett markområde genom fastighetsreglering får rättigheten utövas också inom det
överförda området. Härifrån görs dock två undantag nämligen om rättigheten
ursprungligen varit begränsad till visst område av fastigheten eller det eljest
måste strida mot upplåtelseavtalet att rättigheten sträcks ut lill det
Överförda området. Till dessa undanlag har fogats ytterligare ett undanlag.
Enligt 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § FBL kan fastighetsbildningsmyndigheten
förordna all en nyttjanderätt eller ett servitut som avser mark som genom
fastighetsreglering överförs lill en annan fastighet skall fortsätta att gälla
i del överförda området. En nyttjanderätt eller ett servitut som besvärar den
mottagande fastigheten får då inte utövas inom det överförda området om detta
är oförenligt med förordnandet, utan får även efter fastighetsregleringen
enbart utövas inom det ursprungliga området.

Tredje
stycket

I
della stycke, som är nytt, erinras om att fastighetsbildningsmyndigheten enligt
5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § FBL kan förordna all en rättighet skall fortsätta
att gälla i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår den
fastighet vari rättigheten har upplåtils.

Vidare
lämnas en föreskrift med avseende på den konkurrens som uppkommer mellan å ena
sidan rättigheter som upplåtits i den mottagande fastigheten och som enligt
första stycket i förevarande paragraf flyter ul i det överförda markområdet och
å andra sidan sådana rättigheter som upplåtits i den avstående fastigheten och
som enligt fastighetsbildnings-beslutet skall fortsätta att belasta området.

Utan
särskild föreskrift i denna fråga skulle enligt 7 kap. 22 § jordabalken ha
gällt att företrädet mellan dessa rättigheter blev bestämt efter den tidsföljd
i vilken de upplåtils. Här föreskrivs i stället att företräde skall tillkomma
den rättighet som avsetts med förordnandet i fastighetsbildningsbeslutet.

Frågan
har behandlats i avnsill 2.3.2.2 i den allmänna motiveringen. 78

s. 79 Kontrollera mot PDF

8 kap
4 § Prop. 1988/89:77

Paragrafen
handlar om den tidpunkt vid vilken ett arrendeavtal efter uppsägning skall
upphöra att gälla när jordägaren eller arrendatorn av någon orsak har rätt att
frånträda avtalet i förtid. Frågan har i den allmänna motiveringen behandlats
i avsnitt 2.3.2.4.

Andra
stycket

Genom
ell tillägg till detta stycke införs en bestämmelse för del fall arrendatorn
sagt upp avtalet med stöd av 7 kap. 30 § andra stycket JB av den anledningen
alt arrenderätten lill följd av en fastighetsreglering minskat i värde.
Ändringen innebär att arrendatorn får frånträda hela arrendet samtidigt och på
den dag som enligt den nya bestämmelsen i 5 kap. 30 b § FBL skall gälla för
hans skyldighet att avträda mark som genom regleringen upphört att vara belastad
med arrendet.

En
förutsättning för all tidpunkten för arrendets upphörande skall samordnas
skall enligt vad som här föreskrivs vara att arrendatorn begär sådan samordning
i uppsägningen. Annars gäller huvudregeln i andra stycket, dvs. den mark som omfattas
av uppsägningen skall frånträdas på den fardag som inträffar närmast efter sex
månader från uppsägningen.

9 kap.
23 §

Paragrafen
handlar om avräkning mellan jordägare och jordbmksarrendator. Bestämmelsen har
behandlats i avsnitt 2.3.2.5 i den allmänna motiveringen.

Andra
stycket

I
detta nya stycke, som har skjutits in mellan de nuvarande första och andra
styckena, anges att avräkning alltid skall ske i samband med ett förordnande
enligt 5 kap. 33 a § FBL, dvs. ett förordnande om alt arrendet skall bestå i
ett markområde som genom regleringen förs över till annan fastighet.

20
kap. 13 §

Första
stycket

I
första stycket anges vad som krävs för alt lagfart skall kunna beviljas med
stöd av vad som förekommit vid ett lagfartssammanträde. I den allmänna motiveringen
har frågan behandlats i avsnitt 2.3.1.4.

Är
bristerna i en fångeshandling av den karaktären all de kan undanröjas genom
tillägg eller genom kompletterande handlingar skall lagfartsfrågan inte
hänskjutas till ett lagfartssammanlräde. I stället skall sökanden hänvisas till
att på vanligt sätt fullständiga ansökningen om lagfart.

Lagfart
efter lagfartssammanträde förulsälter att det påstådda förvärvet

ägt rum. Härutöver krävs — och detta är en anpassning till vad som gäller 79

s. 80 Kontrollera mot PDF

om
lagfart på grund av en äganderättsutredning — att omständigheterna Prop.
1988/89:77 beträffande det av sökanden åberopade förvärvet ger vid handen all
sökanden bör anses som ägare. Något absolut villkor att förvärvet i alla
avseenden är giltigt uppställs däremot inte längre. I stället skall en
sammanvägning ske av alla de omständigheter som kan tala för att sökanden,
trots de lagfartshinder som faktiskt föreligger, ändå bör erhålla lagfart.
Betydelse bör exempelvis tillmätas den tid som sökanden innehaft fasligheten med
äganderättsanspråk. Normalt bör det krävas en sådan innehavstid att det
framstår som närmast ogörligt att på vanligt sätt undanröja föreliggande hinder
för lagfart. Även formerna för sökandens koppling till fastigheten är av
intresse. Har sökanden exempelvis i taxeringssammanhang eller i andra fall där
ansvaret för ett faslighetsinnehav normalt är kopplat till ägaren konsekvent
agerat som en sådan, kan detta vara en omständighet som talar för lagfart. Om
däremot sådana omständigheter framkommer att sökandens äganderätt kan
ifrågasättas, exempelvis genom att konkurrerande anspråk reses, måste hinder
för lagfart anses kvarstå. I likhet med vad som gäller vid äganderättsutredning
(9 § första stycket ÄULL) föreskrivs genom ett tillägg till första stycket att
förvärv för vilka krävs tillstånd av myndighet inte får läggas till grund för
lagfart förrän sådant tillstånd lämnats.

23
kap. 9 §

Paragrafen
är ny. Den innehåller föreskrifter om inskrivning av en rättighet som till
följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § FBL, eller såvitt gäller servitut
7 kap. 13 § FBL, kommer att belasta en annan fastighet än den i vilken
upplåtelsen skett. Föreskrifterna gäller bara rättigheter som redan är
inskrivna i upplåtelsefastigheten.

Enligt
paragrafens andra mening får inskrivningen, såvitt gäller den nya fastigheten,
samma rätt till företräde som om den verkställts efter ansökan. Della innebär
att företrädesrätten räknas från den inskrivningsdag då inskrivningsmyndigheten
fick underrättelse om förordnandet. Inskrivningen kan därmed få ett sämre
förmånsläge i den nya fastigheten än i den gamla. Detta är emellertid en
ofrånkomlig konsekvens av den föreslagna ordningen. Del bör dock anmärkas att
ändamålet med en inskrivning av en rättighet i första hand är att rättigheten
skall bevaras när fastigheten överiåts frivilligt samt att den skall
tillförsäkras ett skydd mot konkurrerande rättighetsupplåtelser. Detta ändamål
tillgodoses fullt ut genom alt inskrivningen överförs lill den nya fasligheten.
Inskrivningens förmånsläge är däremot av mindre betydelse. Det torde nämligen
vara sällsynt att en inskriven rättighet går förlorad i samband med en exekutiv
försäljning.

s. 81 Kontrollera mot PDF

4.2
Förslaget till lag om ändring i lagen om domstolar i Prop. 1988/89:77

fastighetsmål,
FDL

4§

Andra
stycket

Paragrafen
reglerar de fall när fastighetsdomstolen är domför i förenklad sammansättning.
Enligt detta stycke, som är nytt, är domstolen under vissa fömtsättningar
domför med en lagfaren ledamot vid prövning av själva saken. Endomarkompetens
föreligger i fastighetsbildningsmål när alla parter under särskilt sammanträde
enligt 16 kap. 3 § FBL enas om hur det överklagade beslutet skall ändras.
Frågan har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.4.4.

Tredje
stycket

Till
detta stycke, som är nytt, har förts över den nuvarande andra meningen i
första stycket.

4.3 Förslaget till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen, FBL

4
kap. 8 §

Första
stycket

Paragrafen
innehåller regler om ansökan om fastighetsbildning. I första stycket har
tillagts en bestämmelse som innebär att en ansökan om fastig-helsbildning kan
ges in, förutom till den faslighetsbildningsmyndighet som skall handlägga
förrättningen, även till annan fastighetsbildningsmyndig-het inom länet eller
till överiantmälarmyndigheten. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.4 1 i
den allmänna motiveringen.

Inkommer
ansökan till annan myndighet än den som har att handlägga ärendet, skall
myndigheten efter påstämpling av inkomstdag omedelbart överlämna ansökan till
rätt fastighetsbildningsmyndighet.

Bestämmelsen
är tillämplig även vid anläggnings- och ledningsförrättningar (se 19 §
anläggningslagen, 1973:1149, och 16 § ledningsrättslagen, 1973:1144).

4
kap. 10 a §

Paragrafen
är ny. Den syftar lill att förbättra samordningen mellan prövningen av en
fastighelsbildningsfråga och prövningen av dispens- eller tillståndsfråga
enligt naturvårdslagen (1964:822), NVL.

Regeln
är fakultativ. Om det exempelvis enligt fastighelsbildningsmyn-dighetens
bedömning redan från början står klart att en dispens- eller tillståndsansökan
inte kommer att bifallas — vilket är liktydigt med att inte heller begäran om
fastighetsbildning kommer att bifallas — saknas det

6 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 77

s. 82 Kontrollera mot PDF

självfallet anledning för
fastighelsbildningsmyndigheten att göra någon Prop. 1988/89:77 ansökan
enligt förevarande paragraf

Om
fastighetsbildningsmyndigheten har gjort en dispens- eller tillståndsansökan,
ligger det i sakens natur att myndigheten inte avgör fastig-helsbildningsfrågan
förrän det föreligger ett lagakraftvunnet beslut i ärendet enligt
naturvårdslagen.

Till
faslighetsbildningsmyndighelens ansökan bör fogas de handlingar som getts in i
fastighetsbildningsärendet och som bedöms erforderiiga för ställningstagandet
till dispens- eller tillståndsfrågan. Om det krävs kompletteringar bör
fastighetsbildningsmyndigheten infordra dessa från sökanden.

Om
beslutet i dispens- eller tillståndsärendet går sökanden emot, blir det hans
sak att bedöma om överklagande skall ske och - om så är fallet -ombesörja
detta. Denna fråga skall således fastighetsbildningsmyndigheten inte befatta
sig med. Överklagandet äger mm enligt den ordning som gäller för beslut enligt
NVL.

Samordningsförfarandet
enligt denna paragraf blir tillämpligt även vid förrättningar enligt
anläggningslagen (1973:1149) och ledningsrättslagen (1973:1144). Detta följer
av 19 respektive 16 § i dessa lagar

4
kap. 11 §

Paragrafen
som behandlar sakägarbegreppet har arbetats om och utvidgats. Som tidigare
innehåller den bestämmelser om sakägamlredning och om lagfartens betydelse i
det sammanhanget. Ny är dels en bestämmelse om vem som är sakägare efter en
svävande överlåtelse, dels en föreskrift om all en samfällighetsförening kan
vara sakägare, dels en bestämmelse om fastighetsägares skyldighet att bidra till
sakägamtredningen såvitt gäller rättighetsbelastning. Till paragrafen har
överförts föreskriften i 4 kap. 18 § om vad som gäller när det är ovisst vilka
som är sakägare samt bestämmelsen i 5 kap. 34 § om att nyttjanderältshavare är
sakägare vid fastighetsreglering.

Bestämmelserna
är redigerade i tre stycken. I första stycket anges vilka kategorier som kan
inta sakägarställning. I andra stycket upptas föreskrifterna hur sakägarfrågan
skall behandlas när den som gör anspråk på att vara ägare saknar lagfart. Här
behandlas också sakägarfrågan i del fall en fastighetsöverlåtelse är svävande.
Tredje stycket innehåller föreskrifter om sakägarutredningen.

Första
stycket

Inledningsvis
anges att den som äger en fastighet som berörs av förrättningen eller har
servitutsrätt i en sådan är sakägare. Detta innebär ingen nyhet i sak.

Med
fastighetsägare menas inte bara den som ensam äger en hel register

fastighet. Fastighetsägare, och sålunda även sakägare, är även den som är

delägare i en fastighet eller som innehar en sämjelott eller ett område som

genom en arealöverlålelse kommit i hans hand. När det gäller sämjedelade 82

s. 83 Kontrollera mot PDF

eller på annat sätt
uppdelade fastigheter är det i allmänhet bara ägaren av Prop. 1988/89:77 de
lotter eller områden vilka berörs av förrättningen som skall anses som
sakägare. Vidare kan en fastighetsägare vara sakägare såsom innehavare av
servitut.

Angår
en förrättning samfälld mark, blir enligt nu nämnda huvudregel ägarna av de
fastigheter som har del i samfälligheten sakägare. Härifrån görs dock ett
undanlag i andra meningen beträffande fall då samfälligheten är föremål för
föreningsförvaltning enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter, SFL. I ell sådant fall är i stället föreningen sakägare.
Föreningen och delägarna är således inte samtidigt sakägare när förrättningen
angår den samjällda marken . Rör förrättningen däremot delaktigheten i
samfälligheten är föreningen inte sakägare.

Bestämmelsen om samfallighetsföreningens ställning som sakägare gäller
generellt vid fastighetsbildningsförrätlningar enligt FBL. Samfällighetsföreningen
kan således vara sakägare vid avstyckning, fastighetsreglering och
fastighelsbestämning. Genom hänvisningar i 19 § anläggningslagen (1973:1149)
och 16 § ledningsrättslagen (1973:1144) till förevarande bestämmelse får
samfällighetsföreningen ställning som sakägare även vid förrättning enligt
dessa lagar i den mån förrättningen berör den samfällda marken.

Stycket
avslutas med en bestämmelse att innehavare av nyttjanderätt och rätt lill
elektrisk kraft är sakägare vid fastighetsreglering om förrättningen har
betydelse för honom. Bestämmelsen har ulan saklig förändring förts över från 5
kap. 34 § FBL.

Andra
stycket

Stycket
inleds med den föreskrift som redan nu finns i paragrafen, nämligen att den
som har lagfart på en fastighet anses som dess ägare, om det inte visas att
fastigheten tillhör någon annan. Föreskriften innebär att det riktas ett krav
på bevisning mot den som under förrättningen påstår sig vara ägare men som
saknar lagfart. Han skall för att bli behandlad som sakägare i princip förete
sådana handlingar som kan läggas lill grund för bifall till eller
vilandeförklaring av en lagfartsansökan.

Den
som framställer ett äganderättsanspråk men inte omedelbart kan styrka sin rätt
skall betraktas som sakägare. Detta framgår av andra meningen.
Sakägarställningen består till dess att äganderättsfrågan avgjorts.
Bestämmelsen ersätter den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 18 § FBL om kallelse
till första sammanträdet av samtliga om det är ovisst vilken av flera som är
sakägare.

Föreskriften
om handläggningen när sakägarfrågan är oviss tar sikte på

såväl del fallet att det föreligger en tvist mellan flera pretendenter som det

fallet att den som ensam hävdar ell äganderättsanspråk saknar möjlighet

att styrka detta på vanligt sätt. För båda fallen gäller att det kan finnas

förutsättningar att genomföra förrättningen utan att del behöver träffas

något slutligt avgörande i sakägarfrågan. Det kan också förhålla sig så all

fastighelsbildningsmyndigheten har befogenhet all la ställning till ansprå

ket. När tvist föreligger kan faslighetsbildningsmyndighelen alternativt 83

s. 84 Kontrollera mot PDF

förklara förrättningen
vilande med stöd av 4 kap. 39 § FBL samt hänvisa Prop. 1988/89:77 parterna
att lösa tvisten vid domstol.

Av
hänsyn till tredje man bör det i allmänhet inte accepteras någon osäkerhet om
sökandens.äganderätt och behörighet alt föra talan. Saknar sökanden lagfart,
bör ansökan avvisas och sökanden hänvisas att återkomma efter det han skaffat
lagfart eller på annat sätt kan styrka sin äganderätt.

Tredje
stycket

Detta
stycke inehåller bestämmelser om sakägarutredningen. Hit har från inledningen
av paragrafen i dess nuvarande lydelse överförts bestämmelser om att
fastighetsbildningsmyndigheten skall utreda vilka som är sakägare. Någon
saklig ändring är inte åsyftad. Omfattningen av utredningen beror liksom
hittills av fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt. Det innebär
att det inte alltid är nödvändigt att skaffa fram utredning om alla som
formellt sett tillhör sakägarkrelsen. I avsnitt 2.3.1.1, 2.3.1.5, 2.3.2.1-2
samt 2.3.2.7-8 i den allmänna motiveringen har redovisats förslag vars syften
är att minska behovet av en fullständig utredning av sakägarkrelsen.

Fastighetsbildningsmyndighetens
ansvar för sakägarutredningen kompletteras med en skyldighet för
fastighetsägare som berörs av förrättningen att bidra till utredningen. På
begäran skall fastighetsägare uppge de rättighetshavare som är kända för
honom. Uppgiftsskyldigheten inträder i och med faslighetsbildningsmyndighetens
begäran. Lagen innehåller inga bestämmelser om formerna för denna begäran. Det
bör givetvis på något sätt dokumenteras att en begäran blivit framställd.

Ersättningsskyldighet
inträder för skada som uppkommer lill följd av underlåtenhet att lämna uppgift
om rättighetshavare. Detta gäller dock inte om det har funnits ett giltigt skäl
för underlåtenheten. Så kan vara fallet om fastighetsägaren har haft anledning
att utgå ifrån att myndigheten ändå känt till rättigheten eller om rättigheten
tidigare varit inskriven men inskrivningen har avförts utan fastighetsägarens
vetskap.

Ersättningstalan
enligt detta stycke kan inte prövas vid förrättningen utan skall föras vid
allmän domstol.

4
kap. 11 a §

Enligt
11 kap. 3 § 6 föräldrabalken får egendom ställas under förvaltning av god man
där så är föreskrivet i annan lagstiftning. Ett sådant fall tas upp i denna
paragraf, som är ny.

Första
stycket

Detta
stycke innebär att god man skall kunna förordnas av rätten i anslut

ning till en förrättning enligt FBL i vissa fall när en fastighet tillhör ett

bolag, en förening eller en annan sammanslutning. Med förening menas ,

här
såväl ekonomisk som ideell förening.

Av aktiebolagsregistrel respektive föreningsregistret framgår om ett ak- 84

s. 85 Kontrollera mot PDF

tiebolag
eller en ekonomisk förening med rättslig verkan har upplösts. Prop. 1988/89:77
Ideella föreningar är inte föremål för offentlig registrering. Del måste därför
alllid krävas ell visst mått av utredning innan man med tillräcklig Säkerhet
kan konstatera om en sådan förening är upplöst och förutsättningar därmed
föreligger för att förordna god man. Det bör inte krävas att det framkommer
positiva bevis på föreningens upplösning. Det räcker om det står klart att
föreningen inte längre bedriver någon verksamhet och att del inte finns någon
som är utsedd att företräda den.

Förordnande
får ske om del inte går all utreda vilka som är bolagets, föreningens eller
sammanslutningens rättsägare. En förutsättning är dock all kostnaderna för en
likvidation i enlighet med särskilda bestämmelser om della inte står i rimligt
förhållande till faslighetens värde. Detta rekvisit får närmast betydelse för
aktiebolag och ekonomiska föreningar. De regler som finns i bolags- och
föreningslagstiftningen om kompletterande likvidationsförfarande passar sällan
när det har förflutit lång lid från upplösningen. Det blir framför allt i dessa
fall dé nya reglerna bör komma ifråga.

Godmanskapet
följer bestämmelserna i 11 kap. föräldrabalken och står således under bl.a.
överförmyndarens tillsyn. Även i övrigt gäller samma regler som för
godmansförvaltning i allmänhet. När det gäller avvecklingen av godmanskapet
finns dock särskilda regler i andra stycket.

Andra
stycket

Avsikten
med ett förvaltningsuppdrag enligt första stycket är att möjliggöra en förrättning
enligt FBL. Det är emellertid lämpligt att uppdraget inte automatiskt upphör i
och med att förrättningen avslutas utan all det består så länge det finns
egendom att förvalta. Samtidigt är det angelägel att en avveckling kommer till
stånd.

Med
hänsyn härtill föreskrivs att rätten skall fatta beslut om den fortsatta
förvaltningen sedan förrättningen avslutats. 1 vissa fall kan det vara lämpligt
alt godmanskapet avlöses av ett ordinärt likvidalionsförfarande. Så kan vara
fallet när en rättsägare har gett sig till känna och framställt anspråk på
egendomen eller denna visat sig ha sådant värde att ett ordinärt
likvidationsförfarande kan genomföras. Som regel torde dock den gode mannens
ansträngningar utmynna i att ell likvidationsförfarande inte kan genomföras. I
sådant fall får rätten föreskriva att egendomen skall överlämnas till allmänna
arvsfonden.

4
kap. 15 §

Första
stycket

Den
i bestämmelsen föreskrivna skyldigheten att delge sakägarna ansök

ningshandlingen har inskränkts i fall då förrättningen berör en onyttig

samfällighet och underrättelse har lämnats enligt 6 kap. 7 § fastighetsbild

ningslagen. Ändringen behandlas i specialmotiveringen till detta lagrum

saml i avsnitt 2.3.1.1 i den allmänna motiveringen. 85

s. 86 Kontrollera mot PDF

Andra stycket Prop. 1988/89:77

Stycket
är nytt. Från första stycket har utan ändring i sak överförts bestämmelsen alt
byggnadsnämnden — om det finns anledning anta att förrättningen kan handläggas
utan sammanträde — skall underrättas om förrättningen innan den avslutas.

4
kap. 17 §

Ändringen
i andra stycket är endast av redaktionell karaktär. Den har föranlelts av all
uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen
överklagande.

4
kap. 18 §

Första
stycket

Paragrafen
innehåller i sin tidigare lydelse bl.a. en föreskrift om hur kallelse till
första sammanträdet skall ske när det är ovisst vilken av flera som är
sakägare. Den bestämmelsen har överförts till 4 kap. 11 § andra stycket FBL i
dess nya lydelse.

Andra
stycket

Om
den som är sakägare enbart på den gmnden att han har del i en onyttig
samfällighet har underrättats enligt 6 kap. 7 § fastighetsbildningslagen skall
han inte kallas till första sammanträdet. En bestämmelse härom har tagils in i
ett nytt andra stycke. I den allmänna motiveringen har frågan behandlats i
avsnitt 2.3.1.1. Se även specialmoliveringen lill 6 kap. 7§ FBL.

4
kap. 25 a, 29, 30 och 39 §§

Ändringarna
är endast av redaktionell karaktär. Se specialmotiveringen till 4 kap. 17 §
FBL.

4
kap. 42 §

Paragrafen
upphävs. Som en automatisk följd härav blir i stället reglerna

om rättelse i 26 § förvaltningslagen (1986:223) tillämpliga i fråga om

rättelse i förrättningsakt. Möjligheterna till rättelse förändras inte. Där

emot förenklas i vissa fall det formella förfarandet genom att skyldigheten

att underrätta part om åtgärden inte är obligatorisk. Part skall enligt

förvaltningslagens bestämmelse ges tillfälle att yttra sig om della inte är

obehövligt. 86

s. 87 Kontrollera mot PDF

5 kap. 3 § Prop. 1988/89:77

Första
stycket

Till
första stycket, vari anges all fastighetsägaren äger påkalla fastighetsreglering
som rör hans fastighet, har fogats en föreskrift av innebörd alt även en
samfällighetsförening får göra en sådan ansökan. Fömtsättningen för detta är
dock all regleringen avser samfälld mark som står under föreningens förvaltning.
Bestämmelsen korresponderar i>detta hänseende med 4 kap. 11 § första stycket
andra meningen FBL. Samfällighetsföreningen är således bara behörig att ansöka
om en sådan förrättning som innefattar marköverföring till eller från
samfälligheten men inte en sådan reglering som går ut på alt förändra
delaktigheten i samfälligheten.

Ansökan
om förrättning fömtsätter beslut av föreningsstämman. Det krävs inte att
beslutet fattas med kvalificerad majoritet enbart därför alt regleringen syftar
till en minusjämkning. Först om det blir fråga om medgivande enligt 5 kap. 18 §
3 FBL krävs sådan majoritet (jfr allmänna motiveringen avsnitt 2.3.1.2 och
specialmotiveringen till 5 kap. 18 § fjärde stycket).

5
kap. 5 §

Första
stycket

En
fastighetsreglering, som inte grundas på de berörda fastighetsägarnas
medgivande, måste enligt vad som anges i detta stycke leda till en förbättring
av sökandens fastighet, det s. k. förbättringsvillkoret.

Genom
ett tillägg till förevarande stycke görs undantag från förbättringsvillkoret i
fall då en samfällighetsförening med stöd av 5 kap. 3 § FBL ansöker om
fastighetsreglering. Förutsättningen är dock att samfälligheten inte längre är
av gemensam betydelse för delägarfastigheterna. Avsikten med tillägget är alt
samfällighetsföreningar skall kunna ta initiativ till sanering av
samfällighetsförhållandena. Frågan har i den allmänna motiveringen behandlats
i avsnitt 2.3.1.2.

5
kap. 10 §

Tredje
stycket

I
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2.2) har behandlats ett förslag som gör
det möjligt för fastighetsbildningsmyndigheten att vid fastighetsreglering
särskilt förordna att en nyttjanderätt eller ett servitut skall fortsätta att
belasta den mark som genom regleringen övergår från en fastighet till en annan.
Lagregler om detta återfinns i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § FBL.

Ett
förordnande om rättighetens bestånd bör i vissa fall beaktas vid
likvidvärderingen. Så är exempelvis fallet om rättigheten är av benefik
karaktär eller när vederlaget betalats i förskott, så att tillträdaren inte kan
påräkna någon framtida ersättning som svarar mot belastningen.

Likvidersättningen
skall emellertid inte endast säkerställa rättvisekrav 87

s. 88 Kontrollera mot PDF

mellan fastighetsägama
utan också tillgodose bl.a. inteckningshavarnas Prop. 1988/89:77 intressen.
Likvidersättningen får därför inte reduceras så att det medför skada för
fordringshavare med bättre rätt än rättighetshavaren (jfr vad som gäller enligt
5 kap. 12 § Qärde stycket när likvidersättningen reduceras med ersättningen
till rättighetshavare vilkas rätt enligt 7 kap. 29 § JB fallit bort). Den
ersättning som inte motsvaras av likvidvärde skall betalas av dem som har nytta
av fastighetsregleringsåtgärden. Skulle fastighetsregleringen inte medföra
någon vinst som kan täcka denna ersättning, bör regleringen inte komma till
stånd eller i vart fall inte innefatta förordnande enligt 5 kap. 33 a § FBL. Är
sålunda rättighetshavaren inte beredd att bära en i förhållande till egennyttan
skälig del av kostnadema för minskningen i likvidvärdet innebär det att ett
förordnande enligt 5 kap. 33 a § inte kan komma till stånd.

5
kap. 17 §

I
paragrafen regleras hur ersättning som avser samfälld mark skall betalas ut.
Frågan har behandlats i avsnitt 2.3.1.2 i den allmänna motiveringen.

Första
stycket

Vid
en fastighetsreglering skall fastighetsbildningsmyndigheten i en avräkning
mellan ägarna visa vad som skall tas emot eller utges i ersättning för varje
fastighet (5 kap. 15 § FBL). Berör regleringen en samfällighet kommer
avräkningen att avse delägarfastigheterna. I förevarande stycke föreskrivs ett
avsteg från denna regel beträffande fall då en samfällighet förvaltas av en
samfällighetsförening enligt lagen (1972:1150) om förvaltning av
samfälligheter, SFL. Ersättning som avser den samfällda marken skall i dessa
fall utbetalas lill föreningen.

Bakgrunden
härtill är följande. En samfällighetsförening är enligt SFL en juridisk person,
och den förvaltar självständigt samfälligheten. Enligt 51 § SFL är föreningen
berättigad att sälja den samfällda marken. Den köpeskilling som därvid inflyter
tillkommer i första hand föreningen — inte delägarna. Genom den ändrade
lydelsen av 4 kap. 11 § första stycket FBL är samfällighetsföreningen sakägare
i delägarnas ställe när en förrättning berör den samfällda marken. På samma
sätt som när föreningen säljer samfälld mark skall vid fastighetsreglering
ersättning för mark som upphör att vara samfälld tillkomma föreningen. Någon
redovisning i förrättnings-beslutet av hur ersättningen fördelar sig på
delägarna erfordras inte. Fördelningen är en intern föreningsangelägenhel.

Den
betalningsskyldighet som uppkommer, om samfälligheten tillförs

mark, skall fullgöras av samfällighetsföreningen. Det medelsbehov som

därvid uppkommer får föreningen uttaxera från delägarna enligt vad som

föreskrivs i SFL. 88

s. 89 Kontrollera mot PDF

Andra
stycket Prop. 1988/89:77

En
samfällighetsförening är inte den enda ordnade förvaltningsformen som kan
förekomma för en samfällighet. Förvaltningen kan också vara ordnad exempelvis
genom ett av domstol enligt den numera upphävda bysamfällighetslagen (1921:299)
fastställt reglemente eller genom en på bystämma eller liknande vald
förvaltare. Någon sakägarställning enligt 4 kap. 11 § första stycket FBL
uppkommer inte i sådant fall. Men har styrelsen eller förvaltaren befogenhet
att uppbära medel för samfälligheten, får den i första stycket föreskrivna
ordningen ändå tillämpas. 1 förhållande till gällande rätt innebär detta den
förändringen all direktutbetalning till förvaltningsorganet blir huvudregel.
Någon skyldighet för fastighelsbildningsmyndigheten att i ersättningsbeslutet
fördela ersättningen på delägarna föreligger inte, ulan detta blir en fråga för
förvaltningsorganet. Delägare som anser sig förfördelade får därmed rikta sin
kritik mot förvaltningsorganet.

En
delägare kan emellertid begära att den ersättning som belöper på hans andel i
samfälligheten skall betalas ut direkt till honom. I sådant fall åligger det
fastighetsbildningsmyndigheten all i ersättningsbeslutet redovisa hur den
totala ersättningen fördelar sig på delägarna. Delägare som anser att
fördelningen är felaktig kan då överklaga själva ersättningsbeslutet. En
begäran om individuell utbetalning innebär inte all ersättningen måste betalas
ut individuellt till samtliga delägare. Ersättningen till andra delägare än den
som begärt särskild utbetalning kan betalas ut till förvaltningsorganet.

Är
förvaltningen ordnad på annat sätt än genom föreningsförvallning enligt SFL kan
ersättning, som skall utgå för mark som tillförs samfälligheten, inte
utdebiteras av förvaltningsorganet. Ersättningsskyldigheten åvilar varje
delägare enskilt och efter hans andel i samfälligheten.

I
andra stycket i tidigare lydelse fanns en föreskrift som innebar att om
fastighetsbildningsmyndigheten föreskrivit att styrelse eller förvaltare för en
samfällighet skulle uppbära ersättning för densamfällda marken, så var detta
förvaltningsorgan också berättigat att vidta erforderliga indrivningsåtgärder.
Utan särskild föreskrift måste anses gälla att den som enligt avräkning är
berättigad till betalning också kan vidta indrivningsåtgärder. Bestämmelsen har
därför nu utgått.

Tredje
stycket

Om
en fastighet har del i en samfällighet som minskar i värde genom en

förrättningsåtgärd, påverkar värdeminskningen också fastigheten. Enligt

5 kap. 16 § FBL skall fastighelsbildningsmyndigheten i vissa fall förordna

att ersättning till följd av värdeminskning genom förrättningsbeslut skall

säkerställas för de fordringar som berörda fastigheter svarar för. Ford

ringsägarnas skydd enligt denna bestämmelse måste gälla även om ersätt

ning för värdeminsking enligt första eller andra stycket skall utbetalas

direkt till en samfällighetsförening eller ett förvaltningsorgan. Innan en 89

s. 90 Kontrollera mot PDF

samlad utbetalning sker
skall därför, om detta krävs med hänsyn lill Prop. 1988/89:77 bestämmelsen i 5 kap.
16 § FBL, ersättningsbeloppet räknas fram för fasligheter som svarar för
fordran. Detta undanlag innebär dock inte att något belopp skall utbetalas till
en enskild delägare. Vad som inte betalas ut lill panthavaren skall således
enligt huvudregeln utbetalas till samfällighetsföreningen eller
förvaltningsorganet.

5
kap. 18 §

Paragrafen
innehåller bestämmelser om överenskommelser mellan sak-ägama vid en
fastighetsreglering.

Fjärde
stycket

Genom
ett nytt fjärde stycke klargörs att ett medgivande eller samtycke som rör
samfälld mark under föreningsförvallning skall lämnas av samfällighetsföreningen.
Det är således föreningen och inte delägarna som är sakägare. Frågan har
behandlats i avsnitt 2.3.1.2 i den allmänna motiveringen.

Samfallighetsföreningens
behörighet att lämna medgivande avser också det fallet att regleringsåtgärden
beträffande någon av delägarfaslighetema innefattar ett avsteg från
faslighetsskyddet enligt 5 kap. 8 § FBL. Eftersom medgivandet då innebär
överlåtelse av mark, krävs stämmobeslut med minst två tredjedelar av de avgivna
rösterna (51 § SFL). Föreningens befogenhet skall bedömas enligt
förvaltningsreglerna i SFL, och då närmast enligt 19 §. Enligt den
bestämmelsen skall föreningen tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa men
också i skälig omfattning beakta varje medlems enskilda intressen.

5
kap. 30 a §

Ändringen
är av redaktionell karaktär. Den har föranletts av att uttrycket talan i
lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

5
kap. 30 b §

Paragrafen
är ny. Den innehåller bestämmelser om vid vilken tidpunkt en nyttjanderätt
eller ett servitut upphör att gälla i mark som genom fastighetsreglering förs
över från en fastighet lill en annan. Särskilda bestämmelser i denna fråga
saknas nu.

1
första meningen föreskrivs att rättigheten upphör vid den tidpunkt då tillträde
skall ske enligt 5 kap. 30 eller 30 a § FBL.

En
skyldighet för rättighetsinnehavaren att avträda vid den tidpunkt då

marktillträdet sker enligt nämnda lagmm kan ibland vara oläglig och också 90

s. 91 Kontrollera mot PDF

i vissa fall ge rätt till
ersättning för personlig skada enligt 5 kap. 12 § FBL. Prop. 1988/89:77 Ofta
kan olägenheten undanröjas eller begränsas genom alt skyldigheten att avträda
rättigheten flyttas fram. Bestämmelsen ger utrymme för att
fastighelsbildningsmyndigheten meddelar särskilda föreskrifter om detta. Någon
lidsgräns för sådan framflyttning av avträdesskyldigheten anges inte.
Bestämmelsen i 5 kap. 30 § att tillträde inte utan särskilda skäl skall
bestämmas till senare tidpunkt än ett år från det uppgiften om regleringen
infördes i fastighetsregistret bör dock kunna tillämpas analogt.

För
jordbruksarrende meddelas i andra meningen en särskild regel, som i många fall
automatiskt flyttar fram tidpunkten för avträde. Vid jordbruksarrende infaller
denna tidpunkt tidigast på den fardag som inträffar närmast efter sex månader
från det arrendatorn erhöll underrättelse om att regleringen påkallats.
Eftersom tiden räknas från den dag arrendatom fick underrättelse om
regleringen, kan det många gånger vara lämpligt att han på ell tidigt stadium
delges ansökan om fastighetsregleringen. Möjligheten för
fastighetsbildningsmyndigheten att meddela särskild föreskrift i fråga om
tidpunkten för avträde står öppen också när det gäller jordbuksarren-de.

Bestämmelsen
i denna paragraf gäller när det är fråga om en rättighet som upphör i enlighet
med vad som föreskrivs i 7 kap. 29 § JB. Den gäller däremot inte när ett
servitut eller en oflficialnyltjanderätt upphävs genom
fastighetsbildningsbeslutet. I sådana fall gäller 5 kap. 30 § fastighetsbildningslagen
i fråga om den tidpunkt då rättigheten inte längre får utövas.

Fastighetsbildningsmyndighetens
beslut i fråga om tidpunkten för rättighetshavarens skyldighet att avträda får
överklagas särskilt. En bestämmelse härom finns i 15 kap. 2 § första stycket 3
FBL.

5
kap. 33 a §

Paragrafen
är ny. Den innebär vissa undantag från regeln i 7 kap. 29 § JB om den inverkan
på avtalsrättigheter som en fastighetsreglering har. Frågan har behandlats i
den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.2.2 och 2.3.2.3.

Första
stycket

I
första meningen anges under vilka förutsättningar fastighelsbildningsmyndigheten
får förordna att en nyttjanderätt skall bestå i mark som byter
faslighetstillhörighet genom fastighetsreglering. Fömtsättningen för ett sådant
förordnande är att någon sakägare begär åtgärden samt att denna är lämplig och
inte motverkar syftet med regleringen.

I
många fall är syftet med en fastighetsreglering att tillträdaren skall

kunna la det överförda markområdet i besittning fullt ul. Så är exempelvis

fallet när fastighetsregleringen är påkallad med hänsyn till ändrad markan

vändning. Om besiltningstagandet skulle förhindras eller begränsas på ett

avgörande sätt genom ett fortsatt utnyttjande av nyttjanderätten, får ett 91

s. 92 Kontrollera mot PDF

förordnande inte meddelas.
Om det av någon anledning skulle kunna. Prop. 1988/89:77 accepteras att en
rättighet kvarstår under en begränsad tid men syftet med regleringen gör det
nödvändigt att rättigheten senare upphör, bör lösningen åstadkommas genom ett
beslut om avträdestidpunkten och inte genom ett förordnande om nyiljanderättens
bestånd. Regler om avträdestidpunkten finns i 5 kap. 30 b § FBL.

Att
den begärda åtgärden är lämpligt måste prövas med hänsyn till såväl allmänna
som enskilda intressen. Dessa sammanfaller i fall då förrättningshandläggningen
kan underlättas genom ett förordnande. Förenklingar uppnås om
rättighetshavarens ställning inte påverkas och denne därför inte behöver delta
i förrättningen. Om rättigheten består, slipper fastighetsbildningsmyndigheten
också pröva de många gånger besvärliga ersättningsfrågorna. Det kan vidare
vara av intresse för sökanden alt ersättningsfrågorna inte aktualiseras,
eftersom båtnaden av regleringen därigenom förbättras. I vissa fall kan en
marköverföring, som annars skulle ha varit förbjuden enligt regeln om
byggnadskydd i 5 kap. 7 § fastighetsbildningslagen, genomföras med stöd av ett
förordnande att nyttjanderättshavaren skall ha fortsatt rätt lill den mark som
tas i anspråk för byggnaden. Slutligen betyder ett förordnande att regleringen
inte får en sådan avtals-brytande effekt som i många fall kan vara oskälig mot
en enskild nyttjanderältshavare. Dessa och andra omständigheter kan tala för
att den begärda åtgärden är lämplig.

Mot
de fördelar för främst enskilda intressen som kan följa av ett förordnande
måste emellertid också de olägenheter ställas som den begärda åtgärden kan
medföra. Om rättigheten inte utövas bara inom regleringsområdet, leder
förordnandet till att rätlighetsbelastningen fördelas på flera fastigheter.
Detta saknar betydelse när fastigheterna är i en och samma ägares hand men kan
annars innebära en viss olägenhet för såväl fastighetsägarna som
nyttjanderättshavaren. Andra omständigheter av främst enskilt intresse som
skall vägas in i lämplighetsprövningen kan framgå av nyiljanderättens
beskaffenhet, upplåtelseavtalels innehåll samt förhållandet mellan upplåtaren
och nyttjanderättshavaren. Det allmänna intresse som skall beaktas hänför sig
främst lill den lämplighetsprövning som skall ske enligt 3 kap. FBL. Ell
förordnande får inte motverka syftet med dessa bestämmelser. Det kan i detta
sammanhang också anmärkas alt servitut enligt 14 kap. 4§ JB inte längre får
upplåtas för skogsfång och bete. Med hänsyn till della kan det så gott som
aldrig anses lämpligt från allmän synpunkt att äldre servitut för sådana
ändamål genom särskilt förordnande får kvarstå i mark som överförs genom en
reglering.

Styckets andra mening
innehåller en särskild regel beträffande besitt

ningsskyddade arrenden. Regeln innebär att fastighetsbildningsmyndighe

ten — om arrendatorn begär det och har beaktansvärda skäl — skall

förordna att arrendet skall bestå i del överförda markområdet även om

åtgärden i och för sig skulle motverka syftet med regleringen. Ett förord

nande får dock inte i väsentlig mån motverka delta syfte. Möjligheten att

förordna om arrendets bestånd är således beroende av en avvägning mel

lan arrendatorns intresse av fortsatt arrende och regleringsinlresset, som i

dessa fall ofta torde vara att skapa en mer rationell indelning i bruknings- 92

s. 93 Kontrollera mot PDF

enheter. Sådana
rationaliseringssynpunkter kan i andra sammanhang till- Prop. 1988/89:77 mätas
sådan betydelse att en arrendalors rätt till förlängning av arrendet får vika
(9 kap. 8 § första stycket 4 JB). På motsvarande sätt bör ett förordnande om
fortsatt arrende vid marköverföring genom fastighetsreglering i allmänhet inte
meddelas när omständigheterna är sådana att jordägaren hade varit berättigad
att bryta besittningsskyddet i en förlängningstvist, om della hade varit
nödvändigt för att åstadkomma en bättre arron-dering av marken.

Andra
stycket

Meddelas
ett förordnande om arrendets bestånd i det överförda markområdet innebär detta
alt upplåtelsen gäller mot den tillträdande faslighels-ägaren på oförändrade villkor.
Ell befintligt besittningsskydd kvarstår exempelvis, och arrenderätten kan
därför komma att bestå i regleringsområdet även efter utgången av den löpande
avtalsperioden. Vill lilllrädaren att arrendet skall upphöra, måste han säga
upp arrendet i enlighet med vad som är föreskrivet saml åberopa sådana
omständigheter som är ägnade att bryta besittningsskyddet. Frågor om
föriängning efter arrendeperiodens utgång prövas på sedvanligt sätt av
arrendenämnden.

Genom
ett förordnande övertar lilllrädaren de rättigheter och förpliktelser som
tillkommit upplåtaren i enlighet med upplålelseavlälet. Rättsverkningarna av
förordnandet blir således desamma som om marken hade bytt ägare genom ett köp
vid vilket nyttjanderätten förbehållits.

Alt
förordnandet skall ha samma verkan som om området överlåtits innebär bl.a. att
lilllrädaren i princip inte blir bunden av annat än sådant som han har fåll
kännedom om. Upplåtaren måste således delge lilllrädaren såväl skriftliga
upplålelsehandlingar som muntliga överenskommelser för att undgå
skadeståndsansvar.

När
en rättighet genom förordnandet skall utövas på två fastigheter med skilda
ägare kan det finnas behov av att jämka avtalsvillkoren. Löpande vederlag måste
exempelvis fördelas mellan ägarna i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 28
§ JB. Även i andra avseenden kan uppdelningen av rättigheten förutsätta en
jämkning av avtalsvillkoren. Det bör här anmärkas att en jämkning inte får
innebära att vederlaget eller upplåtelsetidens längd m.m. förändras. De
justerade avtalsvillkoren skall från nyttjande-rätishavarens synpunkt i princip
motsvara de tidigare gällande.

I
specialmoliveringen till första stycket har framhållits att en fördel med

ett förordnande kan vara all förrättningen då i vissa fall kan handläggas

utan att nyttjanderättshavaren behandlas som sakägare. Ett stöd för en

sådan handläggning ges i sista meningen. Där uttalas att förordnande får

meddelas utan att nyttjanderättshavaren blivit hörd, om det är uppenbart

all åtgärden inte är till olägenhet för honom och hans hörande även i övrigt

framstår som opåkallal. Delta innebär all nyttjanderättshavaren ofta kan

lämnas helt utanför förrättningshandläggningen. Att så mera undantagsvis

kan bli fallet när avtalet måste jämkas säger sig självt. Att nyttjanderätts

havaren inte helt kan lämnas utanför behöver emellertid inte betyda all

han måste kallas lill sammanträde. Är jämkningen till förmån för honom 93

s. 94 Kontrollera mot PDF

kan det ofta räcka med att
han bereds tillfälle att yttra sig, så alt säkerhet Prop. 1988/89:77 nås om
att upplåtelsevillkoren är ordentligt och allsidigt utredda.

Tredje
stycket

Ett
förordnande enligt första stycket skall las upp i fastighetsbildningsbe-slulet.
Detta är nödvändigt av olika skäl. Förordnandet har betydelse för
likvidvärderingen enligt 5 kap. 10 § FBL. Fastighetsbildningsbeslutet ligger
till grund för denna värdering. Ett förordnande har också betydelse vid
tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. 30 § JB om jämkning eller uppsägning av
upplåtelseavtalet. Sluligen måste det slå klart all ett förordnande kommer till
stånd i och med att faslighetsbildningsbeslutet meddelas, om det skall vara
möjligt att handlägga förrättningen ulan att betrakta rättighetshavaren som
sakägare.

Genom
att förordnandet skall tas in i fastighetsbildningsbeslutet står det klart att
ett förordnande — och därmed också avsaknaden av ett förordnande — kan
överklagas enligt de regler som gäller för talan mot
fastighels-bildningsbeslul.

1
sista meningen anges att inskrivningsmyndigheten skall underrättas om ett
förordnande som berör en inskriven rättighet. Om inskrivning av rättigheten i
den fastighet som efter regleringen är belastad finns en föreskrift i 23 kap.
9 § JB (jfr även avsnitt 2.3.2.2 i den allmänna motiveringen).

5
kap. 34 §

Den
nuvarande bestämmelsen i denna paragraf om vem som är sakägare vid
fastighetsreglering har förts över till 4 kap. 11 § FBL.

Paragrafen,
som nu har nytt innehåll, behandlar frågan om upphävande eller ändring av
nyttjanderätt som tillkommit genom expropriation eller annan ivångsrätt, s. k.
officialnytljanderätter.

För
att en officialnyttjanderätt skall få upphävas krävs först och främst att det
är uppenbart att rättigheten inte längre behövs. Detta rekvisit är inte
uppfyllt bara av den anledningen att rättigheten inte utövas när frågan om upphävandet
aktualiseras. Som en ytterligare förutsättning måste gälla att man inte kan
förutse något framlida behov av att rättigheten tas i bruk.

Ett
upphävande förutsätter vidare att åtgärden sker i samband med annan
faslighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna. 1 detta hänseende
föreligger således överensstämmelse med vad som enligt 7 kap. 9 § FBL gäller
för vissa servitut.

Nyttjanderättshavaren
skall alltid beredas tillfälle att yttra sig i frågan om rättigheten behövs
eller inte.

All
en officialnyttjanderätt kan upphävas bara när den är obehövlig

innebär alt frågan om ersättning till nyttjanderättshavaren som regel inte

aktualiseras. Den ersättningsregel som annars skulle ha haft tillämpning är

5 kap. 12 § FBL, vilken förutsätter all skada uppkommit. Nytijanderätls- 94

s. 95 Kontrollera mot PDF

havaren kan således inte
räkna sig till godo någon del av den vinst som Prop. 1988/89:77
fastighetsägaren gör genom att belastningen upphävs — en belastning som en gång
berättigat fastighetsägaren till en expropriationsersättning i ett för allt för
en upplåtelse som sträcker sig över obestämd tid.

Någon
vederlagsjämkning enligt 7 kap. 30 § JB blir inte heller aktuell. Utger
nyttjanderättshavaren vederlag till ägaren för rättigheten på det område som är
föremål för fastighetsbildningsåtgärd, får han fömtsättas ha behov av
rättigheten. Förutsättningar för att upphäva nyttjanderätten med stöd av den
föreslagna föreskriften föreligger inte då.

Inte
heller när vederlaget utgjorts av en engångsbetalning vid rättighetens
instiftande föreligger skäl att göra det möjligt att jämka vederlaget.
Engångsvederlaget avser visserligen ett nyttjande av rättigheten för all
framtid. När nyttjanderätten inte längre behövs saknar den emellertid värde,
och engångsvederlaget får anses förbmkat.

Det
bör anmärkas att upphävande av en officialnyttjanderätt inte innebär att
äganderätten lill byggnader och anläggningar som är lös egendom övergår på
fastighetsägaren. Nyttjanderättshavaren får i stället — om inte en
överenskommelse om övertagande träffas — anses ha skyldighet att forsla bort
sin egendom. Kostnaderna för detta bör kunna ersättas som personlig skada
enligt 5 kap. 12 § FBL.

I
andra meningen föreskrivs att fastighetsbildningsmyndigheten får besluta om
ändring av en officialnyttjanderält. Vad som innefattas i begreppet ändring
får i det hänseendet anses vara detsamma som gäller enligt 7 kap. 3 § första
stycket FBL i fråga om servitut. Där föreskrivs att ändring av servitut kan
avse begränsning, flyttning eller annan ändring av det område där servitutet
utövas samt meddelande av nya eller ändrade föreskrifter som föranleds därav.
Belastningen får dock inte minskas eller ökas i nämnvärd mån.

En
ändring av officialnyttjanderätt fömtsätter att ändamålet med fastighetsbildningen
inte motverkar syftet med tvångsupplåtelsen.

När
det gäller frågan om ändringen är tillåten eller ej måste
nyttjande-räiishavarens uppfattning väga tungt. Någon vetorätt för denne
föreligger dock inte.

6
kap. 6 §

Första
stycket

Sker
marköverföring genom fastighetsreglering, skall den värdeförändring

som sker mellan fastigheterna utjämnas genom ersättning i pengar eller

annat vederlag. Värderingen ankommer på fastighelsbildningsmyndighe

ten, som också har att fastställa ersättningen (5 kap. 10 § FBL). I gällande

rätt finns ett undantag från denna officialprövning. Vid marköverföring

från en samfällighet skall, enligt 6 kap. 6 § FBL, ersättning ex officio bara

fastställas för sådan andel i marken som har ett inte obetydligt värde. En

delägare, som bara är berättigad till en obetydlig ersättning för sin andel i

samfälligheten, måste således själv framställa ett ersättningsyrkande.

I lagen preciseras nu den värdegräns vid vilken del ankommer på fastig- 95

s. 96 Kontrollera mot PDF

hetsbildningsmyndigheten
att utan yrkande fastställa ersättning för en Prop. 1988/89:77 fastighets
andel i samfälld mark som överförs genom förrättningen.

En
koppling sker till basbeloppet enligt lagen (1962:38) om allmänna försäkringar.
Avgörande är det basbelopp som gällde året innan förrättningen inleddes.

Andra
stycket

I
vissa fall skall, i enlighet med vad som förordats i avsnitt 2.3.1.2,
ersättning för samfälld mark som fördelas genom fastighetsreglering inte
fastställas separat för varje fastighet som har del i samfälligheten utan i en
post (5 kap. 17 § FBL). Vad som föreskrivs i första stycket om
fastighels-bildningsmyndighetens skyldighet att fastställa ersättning till
enskild delägare vid fördelning av samfälld mark kan uppenbarligen inte
tillämpas i sådana fall. I andra stycket — som i denna del saknar motsvarighet
i gällande rätt — föreskrivs därför att bestämmelsen om yrkande såsom
fömtsättning för ersättning för samfälld mark inte gäller när förvaltningen
ankommer på en samfällighetsförening eller när ersättningen enligt 5 kap. 17 §
FBL skall betalas till någon som företräder delägama.

I
gällande lydelse innehåller andra stycket en bestämmelse om skyldighet för
fastighetsbildningsmyndigheten att särskilt underrätta delägama om deras rätt
att framställa ersättningsanspråk. Bestämmelsen har nu upphävts med hänsyn till
den nyordning beträffande delgivningsförfarandet som framgår av den nya
paragrafen 6 kap. 7 § FBL.

6
kap. 7 §

Paragrafen
är ny. I den allmänna motiveringen har den behandlats i avsnitt 2.3.1.1.

Första
stycket

Bestämmelsen
ger möjlighet till en förenklad handläggningsordning i vissa fall då en
faslighetsbildningsåtgärd berör samfälld mark. Del normala
delgivningsförfarandet kan således ersättas med en underrättelse om förrättningen
till någon eller några delägare, om del är uppenbart att ersättning enligt 6
kap. 6 § första stycket FBL inte behöver fastställas. Om det behövs särskilda
utredningsinsatser för att klarlägga om det angivna värderekvisitet är
uppfyllt eller ej, saknas del i allmänhet anledning att frångå det ordinarie
handläggningsförfarandet. Föreligger det tveksamhet beträffande en dominerande
delägare medan det är alldeles uppenbart att officialprövning inte kan komma i
fråga när det gäller övriga delägare, måste samtliga delges kallelse i vanlig
ordning.

Vem
eller vilka som helst inom delägarkrelsen kan, med ett undantag,

väljas ut som mottagare av underrättelsen. Mollagaren får inte vara sak

ägare i förrättningen på annan gmnd än i sin egenskap av delägare i

samfälligheten. Han får således inte ha intressen som kan slå mot övriga 96

s. 97 Kontrollera mot PDF

delägares. Detta är
typiskt sett fallet om han äger en fastighet till vilken Prop. 1988/89:77
den samfällda marken skall överföras. Valet av mottagare bör om möjligt göras
så att uppgift om förrättningen får största möjliga spridning.

Den
eller de sakägare som mottar underrättelsen intar inte härigenom någon
särställning i förhållande lill övriga delägare. Även de som inte formellt
underrättats om förrättningen är således sakägare och får föra talan för sin
andel i samfälligheten. De som mottagit underrättelsen får inte enbart på denna
grund rätt att föra talan för övriga delägare. Härför krävs i vanlig ordning
fullmakt.

Enligt
14 kap. 4 § andra stycket FBL kan en förrättning genomföras ulan sammanträde,
såvida stridiga intressen inte föreligger. Krävs inte sammanträde, skall dock
ansökningshandlingarna enligt 4 kap. 15 § FBL delges samtliga sakägare.
Eftersom utgångspunkten för del föreslagna under-rätlelseförfarandel är att
delägarna i en onyttig samfällighet med ringa ekonomiskt värde inte har några
egentliga intressen att bevaka i en förrättning som innebär att mark överförs
från samfälligheten, saknas det anledning att dessa sakägare delges
ansökningshandlingarna. Genom underrät-lelseförfarandet är i detta fall rimliga
krav på rättssäkerhet tillgodosedda. Av samma skäl saknas det anledning att
kalla dessa sakägare till första sammanträde när sådant skall hållas. Ett
undantag från skyldigheten all delge ansökningshandlingarna har därför tagits
in i 4 kap. 15 § FBL och ett undanlag från kallelseskyldighelen i 4 kap. 18 §
första stycket FBL.

I
detta sammanhang bör dock anmärkas all en delägare i en samfällighet skall
delges kallelsen, om han efter del underrättelse enligt 6 kap. 7 § lämnats har
framställt ett yrkande eller på annat sätt visat sig ha ett intresse i saken.

Andra
stycket

Den
förenklade handläggningsordning som föreskrivs i första stycket får inte
tillämpas när samfälligheten används av delägarna för ett gemensamt ändamål. I
sådant fall kan de nämligen ha ett intresse i samfälligheten även om detta inte
är av ekonomisk art. Samtliga delägare skall således i vanlig ordning beredas
tillfälle att föra sin talan när det inte rör sig om en onyttig samfällighet.

Med
gemensamt ändamål skall i detta fall förstås inte bara det ändamål för vilket
samfälligheten ursprungligen har inrättats. För all ändamålet skall anses som
gemensamt förutsätts dock att samfälligheten är lill nytta för flera delägare,
även om den inte behöver vara till nytta för samtliga eller ens för ett
flertal.

Med
användning för gemensamt ändamål får också jämställas del fallet att delägarna
mot vederlag har upplåtit nyttjanderätt lill marken. Däremot är det inte fråga
om gemensamt ändamål, om någon delägare eller annan utan formell upplåtelse
brukar marken. Det ligger dock i sakens natur att den som i sådant fall är
brukare på vanligt sätt måste beredas tillfälle att föra sin talan i
förrättningen.

Del
förenklade underrällelseförfarandel kan inte komma till använd- 97

7
Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 77

s. 98 Kontrollera mot PDF

ning när samfälligheten
förvallas av en samfällighetsförening. Delta följer Prop. 1988/89:77 av att
fastighelsbildningsmyndigheten i sådana fall inte med stöd av 6 kap. 6 § första
stycket FBL kan underlåta att pröva ersättningsfrågan (6 kap. 6 § andra stycket
FBL).

7
kap. 5 §

Paragrafen
handlar om upphävande av servitut.

Tredje
stycket

Stycket
är nytt och innebär att servitut, som måste anses övergivet, under vissa
omständigheter får upphävas utan att ägaren av den härskande fastigheten bereds
tillfälle att föra sin talan i förrättningen. Frågan har behandlats i avnsill
2.3.2.7 i den allmänna motiveringen.

Bestämmelsen
anknyter lill andra meningen i andra stycket. Där anges att ett servitut får
upphävas, om del inte utövats under avsevärd tid och omständigheterna även
eljest är sådana alt det måste anses övergivet. Föreskriften om upphävande utan
servitutshavarens hörande gäller således bara när dessa rekvisit är uppfyllda.
Den får inte tillämpas när servitutet fortfarande utövas, även om
omständigheterna skulle vara sådana att upphävandet kan ske utan alt
serviiutshavaren blir berättigad lill ersättning.

Som
ett ytterligare rekvisit för tillämpning av den förenklade handläggningsordningen
anges att det är uppenbart att upphävandet av servitutet inte minskar den
härskande fastighetens värde. Detta rekvisit har — med hänsyn till det som
tidigare uttalats — för det mesta inte någon självständig betydelse. Det kan
emellertid undantagsvis tänkas att just förekomsten av ett servitut, som ännu
inte behövt utnyttjas och därför vid första påseende framstår som onyttigt, kan
ha betydelse för att trygga en framtida ändamålsenlig markanvändning. Upphävs
ett sådant servitut, kan del inte uteslutas all det kan påverka den härskande
fastighetens värde.

Att
ägaren av den härskande fasligheten inte behöver beredas tillfälle att yttra
sig i förrättningen innebär inte att han saknar ställning som sakägare.

7
kap. 12 §

Paragrafen
är ny. Den har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.3.2.8.

1
2 kap. 5 § FBL ges bestämmelser om vilken inverkan på servitut eller annan
särskild rättighet som en fastighetsbildning har när denna gäller den härskande
fastigheten. Genom sin placering i 2 kap. har bestämmelsen tillämpning vid all
fastighetsbildning. Den kompletteras dock av särskilda bestämmelser såvitt
gäller avstyckning (10 kap. 4 §) och klyvning (11 kap. 5 §), bestämmelser som
ger utrymme att under förrättningen bestämma om avvikelse från huvudregeln.

Den
nya paragrafen innebär att fastighetsbildningsmyndigheten vid fas

tighetsreglering får bestämma all rättigheten skall höra till annan faslighet 98

s. 99 Kontrollera mot PDF

än
som eljest automatiskt skulle följa av 2 kap. 5 § FBL. Detta kallas att
Prop. 1988/89:77 servitutet disponeras.

Ägaren
av den tjänande fastigheten blir inte sakägare i förrättningen med anledning av
alt servitutet disponeras. Åtgärden får nämligen inte innebära någon förändring
med avseende på servitutsbelastningen.

Både
avtalsservitut och officialservitut kan disponeras. När det gäller de senare
föreskrivs inte någon inskränkning med avseende på sådana vallenrättsliga
servitut och anläggningsserviiul som omtalas i 7 kap. 9 § FBL.

7
kap. 13 §

Paragrafen
är ny. Den möjlighet som fastighelsbildningsmyndigheten enligt 5 kap. 33 a §
FBL har all förordna att en nyttjanderätt skall bestå i mark som vid
fastighetsreglering överförs från en fastighet till en annan skall, på sätt som
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2.2), också föreligga vid
avtalsservitut. Paragrafen innehåller en föreskrift om della.

8
kap. 7 §

Andra
stycket

Ändringen
innebär att andra stycket upphävs. I 4 kap. 11 § tredje stycket har införts en
generell bestämmelse om fastighetsägares upplysningsplikt vid
fastighetsbildning. Förevarande bestämmelser, som enbart gällt inlösenfallet,
behövs därför inte längre.

14
kap. 2 §

Paragrafen
innehåller grundläggande bestämmelser om handläggning vid fastighelsbestämning.
Eftersom den särskilda bestämmelsen i 4 kap. 42 § om självrätlelse har upphävts
har också hänvisningen till detta lagrum utgått, vilket innebär att självrättelse
skall ske enligt bestämmelserna i 26 § förvaltningslagen.

14 kap.
8 §

Andringen
är endast redaktionell. Den är föranledd av all uttrycken besvär och talan i
lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

15 kap.
2 §

Paragrafen
anger de fall då fastighetsbildningsmyndighelens beslut skall överklagas
särskilt.

Första
stycket

I
5 kap. 30 § FBL finns föreskrifter om tillträde. Ett beslut om tillträde

enligt nämnda paragraf är
att betrakta som ett förordnande om fastighets- 99

s. 100 Kontrollera mot PDF

bildningsbeslulets
verkställande i visst hänseende. Förordnandet får inte Prop. 1988/89:77
överklagas särskilt. En överprövning kan således ske bara i samband med att
själva avslutningsbeslutet överklagas.

1
avsnitt 2.3.2.4 har föreslagils en särskild bestämmelse om tidpunkten för en
rättighetshavares skyldighet all avträda mark som lill följd av
fastighetsreglering upphör att vara belastad av rättigheten. Bestämmelsen är
intagen i 5 kap. 30 b § FBL.

Vad
som gäller i fråga om rätten att överklaga ett tillträdesbeslut enligt 5 kap.
30 § FBL passar inte för ett beslut om rättighetshavarens skyldighet att
avträda mark. En fastighetsägare som är missnöjd med tillträdesbeslu-tel kan få
tillträdet förskjutet genom att klaga på fastighetsbildningsbeslutet. En
rättighetshavare kan däremot sällan anföra någon saklig grund för en talan mot
själva fastighelsbildningsbeslulel. Han bör därför i stället ges möjlighet all
överklaga ett beslut enligt 5 kap. 30 b § FBL särskilt. En sådan möjlighet har
införts genom ett tillägg lill förevarande stycke punkt 3.

Del
bör uppmärksammas att den föreslagna ändringen formulerats så att också ell
beslut varigenom fastighetsbildningsmyndigheten vägrat bifalla en framställan
om särskild avlrädestidpunkt kan överklagas. Rättighetshavaren kan sålunda
överklaga även när tidpunkten för hans skyldighet all avträda marken
sammanfaller med den lilllrädestidpunkt som gäller för fastighetsägarna enligt
5 kap. 30 § FBL.

I
första stycket (punkt 5) har vidare gjorts en ändring med avseende på vad som
föreskrivs beträffande överprövning av beslut om rättelse enligt 4 kap. 42 §
FBL. Ändringen är en följd av att den sistnämnda paragrafen upphävs (avsnitt
2.4.2).

Till
första stycket har även fogats en ny punkt (punkt 9) som innebär att ett beslut
av faslighetsbildningsmyndighelen att avvisa ett överklagande kan överklagas
särskilt. Bestämmelsen motiveras av nyordningen beträffande ingivande av
skrivelse med överklagande (se avsnitt 2.4.1).

Andra
stycket

Ändringen
innebär att ett överklagande skall ges in lill faslighetsbildningsmyndighelen.
Skälen härtill har redovisats i avsnitt 2.4.1. Där har även förfarandet vid
faslighetsbildningsmyndighelen med anledning av över-klagandel berörts. Se även
specialmotiveringen till 15 kap. 12 § FBL.

15
kap. 3-7 §§

De
sakliga ändringarna är föranledda av nyordningen att skrivelse med överklagande
skall ges in till fastighelsbildningsmyndigheten i stället för lill
fastighetsdomstolen. Se även specialmotiveringen lill 15 kap. 2 § andra
stycket.

De
redaktionella ändringarna är föranledda av att ullrycken besvär och

talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande. 100

s. 101 Kontrollera mot PDF

15
kap. 10 § Prop. 1988/89:77

Paragrafen
innehåller bestämmelser om fastighelsregistermyndighetens möjligheter att ta
initiativ för att förhindra att fastighetsregistreringen blir oriktig till
följd av fel eller oklarhet i en förrättning. Den särskilda bestämmelsen om
självrätlelse i 4 kap. 42 § FBL upphävs nu. En sådan åtgärd skall i
fortsättningen vidtas enligt vad som föreskrivs i 26 § förvaltningslagen
(1986:223). I förevarande paragraf hänvisas därför till del sistnämnda
lagrummet.

Ändringen
i andra stycket är endast redaktionell. Se specialmoliveringen till 15 kap.
3-7 §§ FBL.

15
kap. 11 §

Ändringen
är endast redaktionell. Se specialmoliveringen till 15 kap. 3-7 §§ FBL.

15
kap. 12 §

Paragrafen
är ny. Den ersätter delvis bestämmelserna i 16 kap. I §.

Första
stycket

Med
den nya förvaltningslagen (1986:223) gäller som grundregel vid överklagande av
en förvaltningsmyndighets beslut att den handling i vilken överklagandet sker
skall ges in till beslutsmyndighelen. Av den allmänna motiveringen (avsnitt
2.4.1) framgår att denna ordning även skall gälla
fastighetsbildningsmyndighetens beslut, vilket föranlett ändring i 15 kap. 2 §
andra stycket, 3 § första stycket, 4 § och 6 § första stycket FBL.

Nyordningen
innebär att det ankommer på fastighelsbildningsmyndigheten att pröva om
överklagandet har skett i rätt lid och på föreskrivet sätt. Denna prövning
ankom tidigare på fastighetsdomstolen. Bestämmelsen om detta fanns i 16 kap. 1
§, dvs. i kapitlet om förfarandet vid fastighetsdomstolen. Att prövningen nu
flyttats lill fastighelsbildningsmyndigheten har motiverat all bestämmelsen
överförts lill 15 kap. Beträffande fastighetsbildningsmyndighetens handläggning
av en skrivelse med överklagande hänvisas lill vad som gäller för tingsrätt
enligt 52 kap. 2 och 4 §§ RB.

Föreskrift
om när en handling skall anses ha kommit in till myndigheten finns i 10 §
förvaltningslagen.

Om
ett överklagande har kommit in för sent skall faslighetsbildningsmyndighelen
med tillämpning av 52 kap. 2 § RB avvisa den. Beslutet att avvisa överklagandet
kan i sin tur överklagas. En bestämmelse om det har tagits in i 15 kap. 2 §
första stycket 9 FBL.

Fastighelsbildningsmyndigheten
skall utan dröjsmål översända skrivel

sen och handlingarna i ärendet till fastighetsdomstolen. Om överklagandet

innehåller ett inhibitionsyrkande, bör faslighetsbildningsmyndighelen inte 101

s. 102 Kontrollera mot PDF

avvakta all liden för
överklagande löper ut utan genast sända in överklä- Prop. 1988/89:77
gandet.

Andra
stycket

En
myndighet får i vissa fall ompröva sina beslut. Bestämmelser om detta finns i
27 —28§§ förvaltningslagen. I enlighet med vad som förordats i avsnitt 2.4.1
anges emellertid i förevarande stycke att fastighetsbildningsmyndigheten inte
skall kunna ompröva sina beslut.

16kap.
1§

Paragrafen
har fått en ändrad lydelse till följd av den nya ordningen för ingivande av en
skrivelse med överklagande (se avsnitt 2.4.1).

Första
meningen har ersatts med en ny bestämmelse i 15 kap. 12 § första stycket FBL.

Andra
meningen reglerade tidigare vad som skulle gälla om en besvärsskrivelse
felaktigt gavs in lill beslutsmyndighelen. Nu regleras i stället vad som gäller
om skrivelsen med överklagandet felaktigt ges in till överinstansen,
fastighetsdomstolen. Domstolen skall inte pröva om överklagandet skett i rätt
tid. Denna prövning ankommer nu på fastighetsbildningsmyndigheten. Domstolen
skall därför översända skrivelsen till denna myndighet med anteckning om när
den kom in till domstolen.

16
kap. 2 §

Ändringen
är endast redaktionell. De har föranlelts av alt uttrycken besvär och talan i
lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

16
kap. 3 §

Paragrafen
reglerar frågan om fastighetsdomstolens skyldighet att kommunicera
besvärsinlagan och att vidta andra förberedande åtgärder, såsom särskilt
sammanträde (andra stycket).

Första
stycket

Ändringen
är endast redaktionell. Se specialmotiveringen lill 16 kap. 2 § FBL.

Tredje
stycket

Detta
stycke, som är nytt, reglerar frågan i vilken utsträckning ett till

fastighetsdomstolen överklagat faslighetsmål får avgöras vid sådant sär

skilt sammanträde som anges i andra stycket. Uppnår sakägarna och

övriga taleberätligade en överenskommelse under sammanträdet om hur

det överklagade beslutet skall ändras, får målet avgöras under sammanträ

del i enlighet med överenskommelsen. En förutsättning är dock att över- 102

s. 103 Kontrollera mot PDF

enskommelsen
inte strider mot de övriga villkor som gäller för fastighets- Prop.
1988/89:77 bildningsålgärden. Överenskommelsen skall således prövas i sak av
fastighetsdomstolen.

Vid
det särskilda sammanträdet är fastighetsdomstolen domför med en ensam lagfaren
ledamot. Att domstolen i denna sammansättning får avgöra målet i sak under
nyss angivna förutsättningar framgår av lagen (1969:246) om domstolar i
fastighetsmål, 4 § andra stycket.

16
kap. 9, 11, 12 och 15 §§

Ändringarna
är endast redaktionella. De har föranlelts av att uttrycken besvär och talan i
lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

11
kap. 1§

Ändringen
är endast redaktionell. De har föranletts av att uttrycken besvär och talan i
lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

17
kap. 2 §

Paragrafen
innehåller bestämmelser om överprövning av fastighetsdomstolens beslut.

Första
stycket

Ändringen
är endast redaktionell. Se specialmotiveringen till 17 kap. 1 § FBL.

Andra
stycket

Uppräkningen
av de fall där fastighetsdomstolens beslut inte får,överklagas har
kompletterats med en hänvisning till 15 kap. 2 § första stycket 9.

Med
den nya ordning för ingivande av besvärshandling som införts (se avnsill 2.3.2)
har det tillkommit ytterligare en instans. Genom förevarande bestämmelse
inskränks prövningen av om ett överklagande skett i rätt lid lill två
instanser, fastighelsbildningsmyndigheten och fastighetsdomstolen.

18
kap. 1 §och 19 kap. 3 §

Ändringarna
är av redaktionell karaktär. Se specialmotiveringen till 17 kap. I §FBL.

103

s. 104 Kontrollera mot PDF

övergångsbestämmelserna Prop. 1988/89:77

De
föreslagna ändringarna i fastighelsbildningslagen skall enligt huvudregeln i
punkt 1 träda i kraft den I januari 1990.

1
puftkt 2 görs två undantag från huvudregeln. Den nya bestämmelsen i 5 kap. 30 b
§, som anger vid vilken tidpunkt en nyttjanderätt eller ett servilul upphör att
gälla i mark som genom fastighetsreglering förs över ' från en fastighet lill
en annan, skall inte tillämpas vid en förrättning som har sökts före den nya
lagens ikraftträdande. Inte heller skall de nya bestämmelserna i 5 kap. 33 a §
och 7 kap. 13 §, som möjliggör för fastighelsbildningsmyndigheten all förordna
att en avtalsrättighet skall fortsätta att gälla i mark som överförs genom
fastighetsreglering, tillämpas vid förrättning som sökts före ikraftträdandet.

Punkt
3 syftar till all klargöra alt sättet att överklaga ett beslut som meddelats
före lagens ikraftträdande inte påverkas av de nya förfarandereglerna i 15
kap. 2 § andra stycket, 3 § första stycket, 4 § och 6 § första stycket.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om
äganderättsutredning och legalisering, ÄULL

i §

Första
stycket

I
första stycket anges under vilka förutsättningar äganderättsutredning får ske.
Till de två fall som är reglerade i första och andra meningarna fogas i tredje
meningen ytterligare ett fall, nämligen då äganderätten är oviss beträffande en
enstaka fastighet.

Med
fastighet avses i detta fall en hel regislerfastighet. Den som genom
äganderättsutredning vill vinna lagfart på en sämjelott eller annat område av
en registerfastighet bör även fortsättningsvis vara hänvisad lill
legalise-ringsförfarandet och den möjlighet lill äganderättsutredning som
enligt 21 § ÄULL finns inom ramen för detta institut.

Förutsättningen
för äganderättsutredning beträffande en enskild fastighet är, enligt den nya
tredje meningen, att den som gör anspråk på fastigheten inte kan erhålla lagfart
på grund av oklarhet om eller brist i föregående ägares åtkomst. Detta innebär
att äganderättsutredning inte kan inledas beträffande en fastighet som inte
någon gör anspråk på. Inte heller kan en sådan utredning komma lill stånd när
oklarheten hänför sig till den nuvarande innehavarens åtkomst.

Andra
stycket

Från
regeln att en äganderättsutredning förutsätter all länsstyrelsen med

delar ell förordnande om denna gäller ett undantag beträffande fall då

fråga om äganderättsutredning rörande en enstaka fastighet uppkommer i

en pågående förrättning. Fastighelsbildningsmyndigheten får då själv be

sluta om äganderättsutredning. Ell sådant beslut skall, på samma sätt som 104

s. 105 Kontrollera mot PDF

länsstyrelsens
förordnande, föregås av samråd med inskrivningsmyndig- Prop. 1988/89:77
heten och andra myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för frågans
prövning.

Äganderättsutredning
bör inte företas, om syftet med utredningen kan uppnås på ett enklare sätt
genom lagfartssammanlräde. Med denna utgångspunkt blir del framför allt i två
fall som äganderättsutredning bör ha företräde framför lagfartssammanträde. Det
ena fallet är då fastigheten berörs av en lantmäleriförrätlning. Att
lagfartsfrågan får sin lösning inom ramen för förrättningen innebär väsentliga
förenklingar i förhållande till nuläget. Del andra fallet är då
äganderällsfrågan förutsätter en undersökning av hävden. Om hävdeförhållandena
är klara och fastigheten inte berörs av någon lantmäteriförrällning saknas del
som regel anledning att välja äganderättsutredning framför lagfarlssammaniräde.

Äganderättsutredning
är emellertid inte en lämplig form för att slita en tvist om bättre rätt till
en enstaka faslighet. I sådana fall bör parterna hänvisas att väcka talan vid
allmän domstol.

2 §

Enligt
gällande räll kan en äganderättsutredning inte genomföras inom ramen för en
annan lantmäteriförrättning. Ett undantag gäller dock då äganderättsutredningen
företas i samband med en legaliseringsförrättning (21 ÄULL).

Andra
stycket

1
ett nytt andra stycke skapas utrymme för fastighetsbildningsmyndigheten att
handlägga äganderättsutredning gemensamt med en fastighetsbildnings-,
anläggnings- eller ledningsförrällning.

Som
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1.4) utvidgas
tillämpningsområdet för äganderättsutredning, så att sådan utredning skall
kunna omfatta även en enstaka fastighet. Denna utvidgning blir av stor praktisk
betydelse, eftersom äganderättsutredningen då kan handläggas i den
lantmäteriförrällning där behovet av att klarlägga äganderätten uppkommit. Del
nya stycket har således närmast karaktär av konsekvensändring. Det bör påpekas
att samordningsmöjligheten inte är avsedd att minska kravet på att den som
söker en förrättning skall kunna styrka sin äganderätt genom lagfart på den
berörda fasligheten eller på något annat sätt.

Tredje
stycket

Detta
stycke motsvarar det tidigare andra stycket. Hänvisningen lill 4 kap.

42 § FBL har dock utgått eftersom den paragrafen har utmönstrats. Rättel

se i en förrältningsakl skall fortsättningsvis ske på det sätt som föreskrivs i

26 § förvaltningslagen (1986:223) (se avsniu 2.4.2). 105

s. 106 Kontrollera mot PDF

4.5
Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen, AL Prop. 1988/89:77

7§

Första
stycket

I
tredje meningen i delta stycke anges vilken betydelse begreppet hyresgästorganisation
har i lagen. Definitionen har anpassats lill vad som gäller enligt
bostadssaneringslagen (1973:531). Ändringen har behandlats i avsnitt 2.5.1 i
den allmänna motiveringen.

Den
nya lydelsen gäller inte förrättningar där sammanträde med sakägare hållits före
ikraftträdandet, se övergångsbestämmelserna.

18§

I
paragrafen regleras frågan om rätt all la initiativ lill anläggningsförrättning.
Ändringen i första stycket har i den allmänna motiveringen behandlats i
avsnitt 2.5.3.4.

Första
stycket

Till
della stycke har fogals en bestämmelse av innebörd att även en
samfällighetsförening får ta initiativ till en anläggningsförrättning. Förutsättningarna
härför är att initiativet grundar sig på ett slämmobeslut och att förrättningen
angår en gemensamhetsanläggning under föreningens förvaltning.

Av
kravet på alt samfallighetsföreningens initiativrätt skall grundas på ett
slämmobeslut följer all beslutet bör inges samtidigt med föreningens
förrättningsansökan.

En
fastighetsägare som är missnöjd med ell slämmobeslut om ansökan om
anläggningsförrällning har möjlighet att klandra beslutet enligt reglerna om
talan mot föreningsstämmobeslut i lagen om förvaltning av samfälligheter. För
att en förrättningsansökan från samfällighetsföreningen skall tas upp till
prövning måste del därför föreligga en uppgift om att slämmo-beslulel inte har
klandrats inom räll tid eller om att beslutet har fastställts genom ett
lagakraftvunnet domstolsavgörande.

19§

Första
stycket

I
första meningen utgår hänvisningen till 4 kap. 42 § FBL med hänsyn till att
detta lagmm, som behandlade självrättelse, upphävs. Rättelse i
förrätl-ningsakter skall fortsättningsvis ske på det sätt som föreskrivs i 26 §
förvaltningslagen (1986:223), jämför allmänna motiveringen avsnitt 2.4.2.

22 §

Hänvisningen
till 8 kap. 7 § andra stycket fastighetsbildningslagen

(1970:988)
utgår, då denna bestämmelse överförs lill 4 kap. 11 § tredje 106

s. 107 Kontrollera mot PDF

stycket i den lagen. I 19
§ första stycket anläggningslagen finns redan en Prop. 1988/89:77
hänvisning till 4 kap. 11 § fastighelsbildningslagen.

35
§

Paragrafen
anger förulsättningarna för omprövning av anläggningsförrättning. Ändringen av
paragrafen har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.5.3.3.

Till
första stycket har fogals en bestämmelse som medger omprövning i något större
utsträckning än enligt gällande räll.

Ändringen
har i första hand föranletts av önskemål om alt lättare kunna få till stånd
omprövning av anläggningsbeslut som gäller gemensamhetsanläggningar inom
bostadsområden. Ändringen är dock generell, och de utvidgade möjligheterna
föreligger således oavsett vilka förhållanden den tidigare förrättningen
angått.

Övergångsbestämmelserna

Det
såväl geografiskt som sakligt utvidgade hyresgästinflytandel påverkar inte
förrättningar som fortskridit så långt att sammanträde med sakägarna har
hållits före den nya lagens ikraftträdande. Däremot skall de nya bestämmelserna
tillämpas vid förrättningar som har sökts före ikraftträdandet men där första
sammanträdet hålls efter ikraftrrädandet.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen om förvaltning
av samfälligheter, SFL

Paragrafen
innehåller vissa föreskrifter om fastighetsdomstols medverkan vid
delägarförvaltning av samfällighet. Ändringen i paragrafen har i den allmänna
motiveringen behandlats i avsnitt 2.5.3.1.

Första
stycket

Ändringen
innebär att fastighetsdomstolens medverkan vid förordnande

av sammanträdesledare upphör. 1 stället skall faslighetsbildningsmyndig

helen hålla delägarsammanträde när sådant begärs. På begäran av någon

delägare får dock faslighelbildningsmyndighelen förordna annan att hålla

sammanträdet. Sammanträdel skall hållas för avgörande av den tvistiga

frågan eller, om omständigheterna ger anledning därtill, för anordnande

av föreningsförvaltning. 107

s. 108 Kontrollera mot PDF

Andrastycket Prop. 1988/89: 77

Ändringen
innebär all den möjlighet som enligt gällande rätt föreligger för
fastighetsdomstolen all vidta vissa interimistiska åtgärder förts över till
fastighelsbildningsmyndigheten.

Genom
en hänvisning i 21 § lill förevarande paragraf blir den nya ordningen
tillämplig även i fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsförening.

Ändringen
är föranledd av ändringarna i 7 §.

20 §

Paragrafen
innehåller bestämmelser om bildande av samfällighetsförening.

Andra
och tredje styckena

Vad
som föreskrivs i gällande rätt beträffande fastighetsdomstol såvitt gäller
förordnande av sammanträdesledare ändras så att fastighetsbildningsmyndigheten
utan särskilt förordnande skall vara sammanträdesledare. I andra stycket
föreskrivs vidare — för fall då en samfällighetsförening skall bildas ulan
direkt samband med en förrättning enligt FBL eller AL — all
fastighelsbildningsmyndigheten på begäran av delägare får förordna någon till
sammanlrädesledare.,

Ändringarna
har behandlats i avsnitt 2.5.3.1 i den allmänna motiveringen.

28
§

Paragrafen
upptar föreskrifter om vad stadgarna för en samfällighetsförening skall
innehålla. Ändringarna och tilläggen till denna paragraf har behandlats i
avsnitt 2.5.3.2 i den allmänna motiveringen.

Första
stycket

I
en ny punkt 7 föreskrivs alt en samfällighetsförenings stadgar skall ange de
grunder enligt vilka medel skall fonderas för underhåll och förnyelse av
anläggningen. 1 tredje stycket anges vilka typer av samfällighetsföreningar som
skall ha en stadgeföreskrift av della slag.

Det
är en uppgift för den enskilda föreningen att själv utarbeta grunderna för
fonderingen. Dessa grunder bör utformas med hänsyn till anläggningens
omfattning och varaktighet och syfta till en jämn och rättvis fördelning över
tiden av de totala kostnaderna.

Bestämmelsen
gäller även äldre samfällighetsföreningar. Stadgeändring 108

s. 109 Kontrollera mot PDF

skall enligt
övergångsbestämmelserna beslutas på den stämma som inträf- Prop. 1988/89:77
far närmast efter sex månader från lagens ikraftträdande.

För
föreningar med här föreskrivet innehåll i stadgarna ankommer det på styrelsen
att ombesörja att fondavsättning kommer till stånd.

Tredje
stycket

Detta
stycke är nytt. Skyldigheten enligt första stycket 7 att i samfällighetsföreningars
stadgar ange grunderna för fondavsättning gäller inte alla föreningar och inte
heller alla typer av anläggningar.

De
föreningar som avses är sådana som förvallar gemensamhetsanläggningar inom
bostadsområden med småhusfastigheter eller med sådana fasligheter jämte hyres-
eller bostadsrättsfasligheter. Småhusfastigheter kan i detta sammanhang vara
såväl en- eller tvåfamiljefastigheter för permanentboende som
fritidsfastigheter.

Endast
de föreningar som förvallar anläggningar av kommunalteknisk natur eller annars
är av större värde omfattas. Med kommunallekniska anläggningar avses exempelvis
VA- och fjärrvärmenät, förbindelseleder samt lek- och grönområden. När del
gäller övriga anläggningar som bör föranleda fondavsättning går del inte att
ange en värdegräns. Vad som åsyftas är dyrbara anläggningar som inte kan
klassificeras som kommunallekniska. Del kan vara fråga om en simbassäng, en
tennisbana eller en särskild kvarterslokal för lek eller samvaro. En
gemensamhetsanläggning för en mindre installation, l.ex. en TV-antenn, bör
däremot typiskt sett inte föranleda fondering.

41a§

Paragrafen
är ny. Första stycket innehåller bestämmelser om under-hållsplan. 1 andra
stycket föreskrivs alt det av utgifts- och inkomststaten för en förening som är
skyldig att fondera skall framgå de belopp som åtgår lill fondavsättning.
Frågorna har behandlats i avsnitt 2.5.3.2 i den allmänna motiveringen.

Första
stycket

Bestämmelserna
utgör ett komplement till 28 § och vad som föreskrivs där om skyldighet för
vissa föreningar att i sina stadgar ange grunderna för fondavsättning.

Syftet
med underhålls- och förnyelseplanen är att åstadkomma ett beslutsunderlag för
fondavsättningen. Planen bör därför innehålla uppgifter om anläggningens status
och underhåll. Planen bör kontinuerligt ses över.

En
underhållsplan behöver upprättas bara i det fall det är fråga om en anläggning
av kommunalteknisk natur eller annars av större värde.

Andra
stycket

Innan
uttaxering av bidrag från föreningsmedlemmarna kan ske, skall

enligt 41 § SFL en
utgifts- och inkomststal upprättas av styrelsen. Staten 109

s. 110 Kontrollera mot PDF

skall framläggas på
föreningsstämma och godkännas av denna. Medlem- Prop. 1988/89:77 marna bör
av utgifts- och inkomststaten kunna utläsa hur mycket av inbetalda medel som
skall fonderas och i förekommande fall kunna förorda andra belopp än de som
styrelsen föreslagit. Av denna anledning skall belopp för fondering
specificeras.

4.7 Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen, LL

16§

Första
stycket

Hänvisningen
lill 4 kap. 42 § FBL utgår eftersom delta lagrum, som behandlat självrättelseförfarandel,
upphävs. I fortsättningen skall självrättelse ske enligt bestämmelserna i 26 §
förvaltningslagen (1986:223).

20 §

Hänvisningen
till 8 kap. 7 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988) utgår
eftersom denna bestämmelse förs över till 4 kap. 11 § tredje stycket i den
lagen. 1 16§ första stycket ledningsrättslagen finns redan en hänvisning till 4
kap. 11 § fastighelsbildningslagen.

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag
om ändring i jordabalken,

2. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i faslighetsmål,

3. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

4. lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och
legalisering,

5. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

6. lagom ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

7. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144).

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

110

s. 111 Kontrollera mot PDF

Lagrådet Prop. 1988/89:77

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1988-12-22

Närvarande:
f d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla Wadell, justitierådet
Staffan Magnusson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 1 december 1988 har regeringen på
hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om ändring i jordabalken, m. m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bertil Kallner.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål

Del
har under lagrådsföredragningen upplysts att den lydelse av 4 § som har
föreslagits i remissen inte helt tillgodoser del föreliggande reformbehovet.
Avsikten är enligt remissen att förenkla handläggningen i fastighetsdomstolen
i fall då ett överklagat faslighetsbildningsmål är av enklare beskaffenhet
eller då parterna är ense om hur det överklagade beslutet skall ändras.

Huvudregeln
är att fastighetsdomstolen skall hålla huvudförhandling när den i sak prövar
ett överklagat beslut av faslighetsbildningsmyndighelen. Huvudförhandling
behöver dock inte hållas, om del kan antas all en sådan saknar betydelse för
prövningen och sakägare eller företrädare för allmänt intresse inte har begärt
huvudförhandling (16 kap. 8 § första stycket fastighetsbildningslagen).

Bestämmelser
om fastighelsdomslolens sammansättning finns i lagen om domstolar i
fastighetsmål. Fastighetsdomstolen består av två lagfarna ledamöter, en teknisk
ledamot och två nämndemän (§ 3). När ett fastig-hetsbildningsmår enligt den
särskilda bestämmelsen i 16 kap. 8§ första stycket fastighelsbildningslagen får
avgöras ulan huvudförhandling, är dock domstolen domför utan de båda
nämndemännen (4 § första meningen lagen om domstolar i fastighetsmål). 1
övrigt är domstolen domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som
tingsrätt (4 § andra meningen).

Den
sistnämnda domförhetsregeln innebär bl.a. att fastighetsdomstolen

vid huvudförhandling är domför med en lagfaren ledamot när detta är

tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet och parterna samtycker lill

del (jfr 1 kap. 3 § femte stycket rättegångsbalken). Däremot kan domstolen

inte i den sammansättningen avgöra målet utan huvudförhandling. Dom

förhetsregeln i 4 § första meningen i lagen om domstolar i faslighetsmål

gäller nämligen i samtliga fall då ett faslighetsbildningsmål avgörs i sak

utan huvudförhandling. Denna skillnad i domförhet bör enligt vad som

framgår av remissprotokollet undanröjas. Även när ell faslighetsbildnings

mål enligt de särskilda bestämmelserna i fastighetsbildningslagen avgörs

utan huvudförhandling bör fastighetsdomstolen vara domför med en lag- 11;

s. 112 Kontrollera mot PDF

faren ledamot då detta är
tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet Prop. 1988/89: 77 och
parterna samtycker till del. Också i det fallet att det under förberedelsen
uppnås enighet om utgången i målet bör målet enligt remissprotokollet kunna
avgöras utan huvudförhandling av en lagfaren domare.

Det
föreliggande reformbehovet kan enligt lagrådets mening enklast tillgodoses genom
att domförhetsreglerna i 4 § lagen om domstolar i fastighetsmål kompletteras
med särskilda bestämmelser avseende faslighetsbildningsmål av enklare
beskaffenhet eller där parterna är ense. Vidare bör paragrafens andra mening i
dess nuvarande lydelse brytas ut och bilda ett nytt andra stycke. Paragrafen
bör ges följande lydelse:

"När
mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av själva saken avgörs utan
huvudförhandling är fastighetsdomstolen domför utan nämndemännen. I
fastighetsbildningsmål är domstolen i dessa fall domför med en lagfaren ledamot
när enighet om utgången i målet föreligger mellan klaganden saml övriga
sakägare och företrädare för allmänt intresse som hörts över överklagandet,
eller det med hänsyn till målets beskaffenhet är tillräckligt att del avgörs av
en lagfaren ledamot och parterna samtycker till del.

I
övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren
ledamot i samma utsträckning som föreskrivs för tingsrätt."

Med
dessa domförhelsregler saknas del behov av att ändra förfarande-reglerna i
fastighelsbildningslagen. Förslaget i remissen om komplettering av 16 kap. 3 §
med ett nytt tredje stycke bör därför utgå.

Någon
övergångsreglering torde inte behövas. Lagrådet förordar alltså att den
föreslagna övergångsbestämmelsen i punkt 2 utgår.

Förslaget
till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

4
kap. 11 §

Paragrafen
innehåller i sin gällande lydelse dels en bestämmelse om skyldighet för
faslighetsbildningsmyndighelen att utreda vilka som i egenskap av
fastighetsägare eller på annan grund är sakägare i ett
faslighetsbild-ningsärende, dels en regel om att den som har lagfart på en
fastighet i princip skall anses som ägare.

Enligt
remissförslaget skall bestämmelsen om fastighetsbildningsmyndighetens
utredningsskyldighet flyttas till ett nytt tredje stycke i paragrafen, medan
regeln om lagfartens betydelse tas in i ett nytt andra stycke. I första stycket
har tagits in nya bestämmelser om vem som är sakägare. Stycket innehåller till
en början en allmän bestämmelse om att sakägare är den som äger en faslighet
som berörs av förrättningen eller som har servitutsrätt i en sådan fastighet.
Vidare sägs i första stycket dels att en samfällighetsförening är sakägare, om
förrättningen angår samfälld mark som förvallas av en sådan förening, dels att
vid fastighetsreglering innehavare av nyltjanderäu eller rätt till elektrisk
kraft kan vara sakägare. Den sistnämnda regeln har flyttats från nuvarande 5
kap. 34 §.

Lagrådet
har ingen erinran mot att en samfällighetsförening i den angiv

na situationen skall vara sakägare. Lagrådet har också förståelse för att 112

s. 113 Kontrollera mot PDF

man i
övrigt vill precisera sakägarbegreppet. Utformningen av de föreslag- Prop.
1988/89:77

na
bestämmelserna på denna punkt reser emellertid vissa invändningar.

Bestämmelserna
får till följd alt exempelvis innehavare av tomträtt i en

fastighet
som berörs av en fastighetsbildningsförrättning blir sakägare bara

när det är
fråga om fastighetsreglering. En sådan ordning torde inte vara

avsedd.
Det kan ifrågasättas om inte sakägarbegreppet även i övrigt har

blivit
alltför snävt.

Enligt lagrådets mening talar övervägande skäl för att man
behåller den nuvarande, allmänt hållna beskrivningen av sakägarbegreppet i
förevarande paragraf I den mån det behövs preciseringar för olika typer av
fastighetsbildningsförrättningar, bör sådana preciseringar liksom hittills
göras i de särskilda kapitel som handlar om dessa förrättningar.

Med hänsyn till vad som nu har sagts föreslår lagrådet att
man låter del nuvarande innehållet i förevarande paragraf — dvs. bestämmelsen
om fastighetsbildningsmyndighetens skyldighet att utreda vem som är sakägare
och regeln om lagfartens betydelse — bilda ett första stycke, medan den
särskilda bestämmelsen om sakägare vid fastighetsreglering bör stå kvar i 5
kap. 34 §.

Bestämmelsen om faslighetsbildningsmyndighetens
utredningsskyldighet har ett nära samband med de regler omuppgiftsskyldighet
m.m. för fastighetsägare som i remissförslaget har tagits in i tredje stycket
andra och tredje meningarna. Dessa regler bör enligt lagrådets mening bilda ett
nytt andra stycke. Härvid bör emellertid vissa jämkningar göras i förhållande
till den remitterade texten. Den föreslagna skyldigheten för fastighetsägaren
att uppge "sådana för honom kända innehavare av särskild rätt lill
fastigheten som är sakägare" kan enligt lagrådels uppfattning medföra
praktiska problem. Fastighetsägaren bör istället, i likhet med vad som nu är
fallet enligt 8 kap. 7 § andra stycket när det är fråga om inlösen, åläggas att
uppge för honom kända innehavare av servitut, nyttjanderätt och rätt till
elektrisk kraft.

I ett nytt tredje stycke bör enligt lagrådets mening tas
in de bestämmelser som i remissförslaget finns i andra stycket andra och
tredje meningarna och som handlar om bl. a. del fallet att det är ovisst vilken
av flera personer som äger en fastighet.

Slutligen anser lagrådet att den tidigare berörda
bestämmelsen om samfällighetsföreningar bör få bilda ett avslutande fjärde
stycke.

Lagrådet föreslår alltså att den nu behandlade paragrafen
får följande lydelse:

"I den utsträckning som är påkallad med hänsyn till
fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt skall
fastighelsbildningsmyndigheten utreda vilka som i egenskap av ägare till
fastighet eller på annan grund är sakägare. Den som har lagfart på fastigheten
anses som ägare, om del ej visas alt fastigheten tillhör annan.

Ägaren till en fastighet som berörs av förrättningen skall
på begäran av

fastighelsbildningsmyndigheten uppge för honom kända innehavare av

servitut, nyttjanderätt och räll lill elektrisk kraft. Underlåter han del utan

giltigt skäl, skall han ersätta den skada som därigenom uppkommer för

rättighetshavaren. 113

8 Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 77

s. 114 Kontrollera mot PDF

Om det är ovisst vilken av
flera som äger en faslighet eller som innehar Prop. 1988/89: 77 en
rättighet, behandlas samtliga som sakägare. Har en fastighet bytt ägare genom
ett förvärv som inte är fullbordat, är både överlåtaren och förvärvaren
sakägare.

Om
en förrättning angår samfälld mark som förvallas av en samfällighetsförening,
är föreningen sakägare i stället för delägarna."

4
kap. 11 a §

I
paragrafens första stycke har tagils in regler om förordnande av god man med
uppgift alt företräda ett upplöst bolag eller en upplöst sammanslutning av
annat slag. Förutsättningarna för ett sådant godmansförordnande är enligt den
föreslagna lagtexten att det inte går att i förrättningen utreda vilka som är
sammanslutningens rättsägare och kostnaderna för en likvidation inte skulle
slå i rimligt förhållande lill värdet av den egendom som tillhör
sammanslutningen.

Om
den sammanslutning som har upphört är ell bolag eller en ekonomisk förening,
torde det i princip alltid vara möjligt att utreda vilka som är
sammanslutningens rättsägare. All förordna god man med hänsyn lill
svårigheterna att få fram rättsägare torde sålunda i första hand bli aktuellt
när del gäller andra sammanslutningar än bolag och ekonomiska föreningar, t.
ex. ideella föreningar och stiftelser. I fråga om dessa sammanslutningar kan
det emellertid uppstå svårigheter att utreda inte bara vilka av flera personer
som är rättsägare utan också om det över huvud taget finns någon rättsägare.
Även i en sådan situation kan det finnas behov att förordna god man.

Vad
som nu har sagts innebär att det föreslagna första stycket i vilket fall som
helst behöver justeras när det gäller förutsättningarna för ett godmansförordnande.
Enligt lagrådets mening är det emellertid onödigt alt i lagtexten ange dessa
förutsättningar. Det får anses tillräckligt att föreskriva att, om en
fastighetsbildningsförrätlning rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag
eller en annan upplöst sammanslutning, rätten får förordna god man med uppgift
att företräda sammanslutningen.

1
det föreslagna andra stycket av förevarande paragraf sägs att, när
förrättningen har avslutats, rätten skall bestämma om den fortsatta förvaltningen
och att rätten därvid får föreskriva att sammanslutningens egendom skall
överlämnas till allmänna arvsfonden. Enligt lagrådets uppfattning får rätten
med dessa bestämmelser alltför stor frihet. En förutsättning för att den
ifrågavarande egendomen skall överlämnas till allmänna arvsfonden måste
rimligen vara att del inte har framkommit rättsägare till sammanslutningen.

Allmänt
sett är det emellertid anmärkningsvärt att man i fastighetsbildningslagen
reglerar vad som skall ske med en fastighet som berörs av en
fastighetsbildningsförrätlning, sedan förrättningen har avslutats. I och för
sig torde det finnas behov av regler beträffande fastigheter till vilka det
inte finns någon ägare. Ett sådant behov finns emellertid oavsett om
fasligheten har berörts av en fastighetsbildningsåtgärd eller ej.

Med
hänsyn till det anförda föreslår lagrådet att de föreslagna bestäm- 114

s. 115 Kontrollera mot PDF

melserna i andra stycket
utgår och att frågan om vad som skall ske Prop. 1988/89:77

beträffande fastigheter
utan ägare blir föremål för reglering i ett annat

sammanhang.

1
lagtekniskt hänseende får del anses lämpligt att den nuvarande bestämmelsen om
godmansförordnande samordnas med regeln i 4 kap. 12 § om anmälningsskyldighet
beträffande vissa andra typer av godmansförord-nanden. Lagrådet föreslår att
bestämmelsen om förordnande av god man med uppgift att företräda vissa
sammanslutningar får bilda ett första stycke i 4 kap. 12 § och all det i andra
stycket av den paragrafen sägs att, om god man enligt första stycket eller
annan god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken behöver förordnas,
fastighetsbildningsmyndigheten skall anmäla detta hos rätten.

Det
sagda innebär att den föreslagna 4 kap. 11 a § utgår och att 4 kap. 12 § får
följande lydelse;

"Om
förrättningen rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan
upplöst sammanslutning, får rätten förordna god man som avses i 11 kap.
föräldrabalken att företräda sammanslutningen vid förrättningen.

Om
god man enligt första stycket eller annan god man enligt 11 kap. 3 §
föräldrabalken behöver förordnas, skall fastighelsbildningsmyndigheten anmäla
detta hos rätten."

4 kap.
18 §

I
andra stycket har tagits in en bestämmelse om att den som är sakägare endast
därför att han har del i samfällighet inte behöver kallas till
förrält-ningssammanträde, om underrättelse enligt de nya reglerna i 6 kap. 7 §
första stycket har lämnats. Kallelse skall dock utfärdas, sägs det vidare, om
sakägaren har framställt yrkande eller visat intresse i saken.

Uttrycket
"visat intresse" är enligt lagrådets mening så pass vagt att det
passar mindre väl i det aktuella sammanhanget. För all fastighetsbildningsmyndighetens
bedömning skall underlättas bör det alltid krävas att sakägaren har framställt
yrkande för att kallelse i det berörda fallet skall utfärdas.

1
första stycket finns en bestämmelse om att kallelse inte behövs, om det kan
antas att den sakägare som det är fråga om ändå infinner sig. Rimligtvis måste
denna bestämmelse gälla även i de fall som regleras i andra stycket. Även om en
sakägare som avses i andra stycket har framställt yrkande, bör kallelse sålunda
kunna underlåtas, om det kan antas att sakägaren ändå infinner sig.

Med
hänsyn till vad som nu har sagts föreslår lagrådet att andra stycket andra
meningen utformas på följande sätt:

"Har
sakägaren framställt yrkande, gäller första stycket."

5 kap.
10 §

1
ell nytt tredje stycke har tagits in bestämmelser om beräkning av

likvidvärde för markområden i vilka en nyltjanderäu eller ett servitut skall

fortsätta att gälla lill följd av ell förordnande enligt de nya reglerna i 5
kap. 115

s. 116 Kontrollera mot PDF

33 a § eller 7 kap. 13 §.
Innebörden av den föreslagna lagtexten är enligt Prop. 1988/89:77 lagrådets
mening inte helt klar. Lagrådet föreslår att tredje stycket får följande
lydelse:

"Om
en nyttjanderätt eller ett servitut skall fortsätta att gälla i ett markområde
till följd av ett förordnande enligt 33 a § eller 7 kap. 13 §, skall
likvidvärdet för markområdet minskas. Minskningen skall motsvara den belastning
som rättigheten medför för tillträdaren av markområdet, i den mån minskning kan
ske utan att skada uppkommer för innehavare av fordran med bättre räll än
rättigheten. Kan minsking inte ske fullt ut, skall ersättning som till följd
härav skall betalas fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt med
hänsyn till den nytta som varje sakägare har av regleringen."

5
kap. 34 §

1
enlighet med vad lagrådet har föreslagit under 4 kap. 11 § bör den nuvarande
bestämmelsen om vem som är sakägare vid fastighetsreglering stå kvar i
förevarande paragraf De bestämmelser som enligt lagrådsremissen skall las in i
5 kap. 34 § bör i stället få bilda en ny 34 a §.

15
kap. 12 §

1
första stycket föreslås i fråga om handläggningen hos fastighetsbildningsmyndigheten
av skrivelser som innehåller överklagande att 52 kap. 2 och 4 §§
rättegångsbalken skall gälla i stället för 24 och 25 §§ förvaltningslagen. Den
föreslagna ordningen stämmer med vad som gäller för arrende- och hyresnämnder
och för va-nämnden. Något skäl till att hänvisa till bestämmelserna i
rättegångsbalken i stället för all låta förvaltningslagens mer utförliga
bestämmelser gälla anfördes inte när reglerna för dessa nämnder infördes (prop.
1986/87:39). Enligt lagrådets mening är del en bättre ordning att låta
förvaltningslagens bestämmelser gälla, vilket de gör om inget annat sägs.

I
andra stycket har tagils in en regel om att förvaltningslagens bestämmelser om
omprövning inte skall gälla för beslut av fastighetsbildnings-myndighet. Enligt
lagrådets mening har det inte anförts bärande skäl för en sådan ordning.
Föreskrifterna om omprövning i 27 och 28 §§ förvaltningslagen innehåller
sådana begränsningar med hänsyn lill den enskilde att del inte kan vara någon
olägenhet alt tillämpa dem på förevarande område.

Vad
som nu har sagts leder till alt den nu diskuterade paragrafen bör utgå.

16
kap. 1 §

1
paragrafen har tagits in en bestämmelse som tar sikte på det fallet att en

skrivelse med överklagande har getts in till fastighetsdomstolen i stället för

lill faslighetsbildningsmyndighelen. Domstolen skall i så fall vidarebeford

ra skrivelsen till faslighetsbildningsmyndighelen och samtidigt lämna upp

gift om vilken dag skrivelsen kom in till domstolen. Denna bestämmelse 116

s. 117 Kontrollera mot PDF

överensstämmer med vad som
för förvaltningsmyndigheters del har före- Prop. 1988/89: 77 skrivits i 24
§ tredje stycket andra meningen förvaltningslagen. Av första meningen i det
angivna stycket följer att faslighetsbildningsmyndighelen inte skall avvisa
skrivelsen med överklagande, om den har kommit in till fastighetsdomstolen inom
överklagandetiden.

Övergångsbestämmelserna

I
4 kap. 11 § har tagits in en regel om att en samfällighetsförening i vissa fall
är sakägare vid en fastighetsbildningsförrätlning (4 kap. 11 § fjärde stycket
enligt lagrådets förslag). Denna regel bör enligt lagrådels mening inte
tillämpas när det gäller förrättningar som har sökts före ikraftträdandet.
Övergångsbestämmelserna bör därför kompletteras så att 4 kap. 11 § fjärde
stycket tas med bland de lagrum som nämns i punkt 2.

Lagrådet
anser vidare att 16 kap. 1 § bör läggas lill i uppräkningen i punkt 3 av de
paragrafer som i vissa fall skall gälla i sin äldre lydelse efter
ikraftträdandet av den nya lagstiftningen.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

28
och 41 a§§

Enligt
remissprotokollel skall samfällighetsföreningar som förvallar vissa angivna
gemensamhetsanläggningar vara skyldiga att göra fondavsättningar för
anläggningarnas underhåll och förnyelse. Med anledning därav föreslås vissa
ändringar i 28 §, som handlar om vad en samfällighetsförenings stadgar skall
innehålla. Vidare införs en ny 41 a §, där det i första stycket sägs att en
underhålls- och förnyelseplan skall upprättas och i andra stycket all de belopp
som går åt lill fondavsättning skall framgå av föreningens utgifts- och
inkomststat.

Enligt
lagrådets mening bör skyldigheten att göra fondavsättningar slås fast genom en
särskild bestämmelse, som lämpligen kan tas in som ell andra stycke i 19 §. 1
detta stycke bör också föras in en regel om upprättande av underhålls- och
förnyelseplan, motsvarande 41 a § första stycket i remissförslaget.

Lagrådet
föreslår alltså ett nytt andra stycke i 19 § av följande lydelse:

"Om
en samfällighetsförening förvallar gemensamhetsanläggning som är av
kommunalteknisk natur eller annars av större värde och som är inrättad för
småhusfastigheter eller för sådana fastigheter jämte hyresfastigheter eller
bostadsrättsfasligheter, skall samfällighetsföreningen avsätta medel lill en
fond för att säkerställa underhåll och förnyelse av gemensamhelsanläggningen.
Föreningens styrelse skall i sådant fall också upprätta en underhålls- och
förnyelseplan som skall innehålla de upplysningar som är av betydelse för att
fondavsättningarnas storlek skall kunna bedömas."

Godtas
vad lagrådet nu har föreslagit, kan 28 § tredje stycket i remiss

förslaget utgå och första stycket punkt 7 ges lydelsen "grunderna för
sådan

fondavsättning som avses i 19 § andra stycket". Lagrådet förordar vidare 117

s. 118 Kontrollera mot PDF

att den regel som enligt
remissförslaget skall tas in i 41 a § andra stycket får Prop. 1988/89: 77
bilda ett nytt tredje stycke i 41 §. Regeln bör lyda; "Om föreningen skall
göra fondavsättning enligt 19 § andra stycket skall av utgifts- och
in-komstslaien framgå de belopp som går åt till fondavsättningen."

Övergångsbestämmelserna

Som
följd av vad lagrådet nyss har föreslagit bör 19 § andra stycket nämnas i
övergångsbestämmelserna i stället för 28 § 7.

Övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar förslagen ulan erinran.

118

s. 119 Kontrollera mot PDF

Justitiedepartementet Prop-1988/89:77

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989

Närvarande;
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Hjelm-Wallén, Bodsiröm, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Proposition om ändringar i fastighetsbildningslagen
(1970:988) m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fatlat vid
regeringssammanträde 1988- 12-01) över förslag lill

1. lag om ändring i jordabalken

2. lagom ändring i lagen (1969:246) om domstolar i faslighetsmål

3. lagom ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

4. lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och
legalisering

5. lagom ändring i anläggningslagen (1973:1149)

6. lagom ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

7. lag
om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag
ansluter mig till vad lagrådet har anfört och biträder lagrådets
ändringsförslag. Milt förslag att upphäva 4 kap. 42 § fastighelsbildningslagen
föranleder följdändringar även i 19 § lagen om äganderättsutredning och
legalisering samt 9 § lagen (1987:11) om exploateringssamverkan.

Också
i övrigt bör vissa redaktionella jämkningar göras i de remitterade
lagförslagen.

2 Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anta dels de av lagrådet
granskade lagförslagen med vidtagna ändringar dels förslaget till 8. lag om
ändring i lagen (1987:11) om exploateringssamverkan.

3 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden

har lagt fram. 119

s. 120 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning av utredningens betänkande
Fastighetsbildning 1

1 direktiven till fastighetsbildningsutredningen uttalas
att kommittén med förtur skall ta upp frågor om sanering av fastighetsindelningen.
Härmed avses att kommittén skall överväga åtgärder för att avveckla sådana
samfälligheter, servitut och andra inslag i fastighetsindelningen som inte
längre fyller något ändamål. Mot bakgrund av detta har kommittén valt att i ett
första delbetänkande behandla frågor om onyttiga samfälligheter. Betänkandet
innehåller sålunda - efter en inledande historik - en beskrivning av nuvarande
samfällighelsförhållanden samt en redogörelse för i vilka hänseenden som dessa
vållar olägenheter i förrältningsverksamheten och i andra sammanhang. Härefter
följer en diskussion om olika tänkbara tillvägagångssätt för att komma till
rätta med eller i vari fall minska olägenheterna. Slutligen redovisas ett
förslag lill avveckling av det slags samfälligheter som oftast vållar
olägenheter, nämligen väg- och dikessam-fällighelerna.

Flertalet av de samfällighter som finns i dag har sitt
ursprung i äldre förhållanden. De flesta har sålunda tillkommit i samband med
skiften under 1800-talet eller i vissa fall ännu tidigare. Andra har bildals
vid hemmansklyvning eller annan delningsförraltning enligt äldre lagstiftning.
Endast ett förhållandevis litet antal samfälligheter har tillkommit efter
jorddelningslagens ikraftträdande 1928.

Det torde inte vara praktiskt möjligt alt ange hur många
samfälligheter som finns i landet. Detta hänger samman med att jordregistrets
redovisning av samfalligheterna är mycket ofullständig. Kommittén har därför
vall att belysa nuvarande samfällighetsförhållanden genom att redovisa e.xempel
från olika håll i landet. Exemplen har valts bland sådana byar som redan varit
föremål för samfällighetsutredning i annat sammanhang.

Vad som främst faller i ögonen vid en granskning av de
redovisade exemplen är att den mark som vid laga skiftet undantagits till vägar
för bydelägarnas gemensamma behov i myckel stor utsträckning alltjämt är
samfälld. Den samfällda vägmärken används till stor del fortfarande som väg.
Därvid ingår den ofta i allmän väg eller har den ibland tagits i anspråk för en
vägförening eller vägsanifällighet enligt lagen om enskilda vägar eller för en
gemensamhetsanläggning. En inte obetydlig del av den samfällda vägmärken har
dock numera upphört att användas till väg eller har överhuvudtaget aldrig
blivit tagen i anspråk för det ändamålet.

1 flertalet av de som exempel redovisade byarna finns
också åtskilliga samfälligheter som bildats för annat än vägändamål, t. ex, för
båtplats.

Prop.
1988/89:77 Bilaga I

s. 121 Kontrollera mot PDF

nätgislplats.
kolbotten, kvarnplats, olika slags takter, m. m. Dessa samfäl- Prop.
1988/89:77 ligheler har till största delen upphört att användas för sitt
ursprungliga Bilaga 1 ändamål. Flertalet av dem används inte heller av
delägarna för något annat gemensamt ändamål.

Den stora förekomsten av onyttiga samfälligheter är till
olägenhet i många avseenden. Att mark är undantagen för att tillgodose
samfällda behov som inte längre föreligger är sålunda ofta ett hinder mot att
marken används på ett ändamålsenligt sätt, Samfalligheterna är ibland också
till olägenhet vid användningen av angränsande fastigheter. Det förekommer
emellertid också att samfälligheter rent faktiskt införlivats med angränsande
fastighet så att t. ex. samfälld vägmark brukas som åker eller ingår i en
bostadstomt. När det gäller dessa fall framstår det allmänt sett som
otillfredsställande att fastighetsindelningen inte bringats i överensstämmelse
med de faktiska brukningsförhållandena. Till detta kommer emellertid att
rättsläget oftast är oklart. Det är sålunda sällsynt att den som utan
fastighetsbildning införlivat samfälld mark med sin fastighet kan åberopa någon
rättslig grund för åtgärden.

Olägenheterna med de onyttiga samfalligheterna kommer ofta
i dagen när den samfällda marken skall bli föremål för fastighetsbildning eller
när den berörs av en förrättning av annat slag. Kommittén har därför närmare
undersökt hur samfällighetsförhållandena belastar
fastighetsbiidningsverk-samheten. Denna undersökning har främst gjorts genom en
enkät till överlantmätarna.

Av enkätsvaren har framgått att onyttiga samfälligheter
berörs vid i genomsnitt nästan var tionde förrättning. Frekvensen är därvid som
regel högre på landsbygden än i tätorterna. I drygt hälften av de fall, vid
vilka en onyttig samfällighet ligger inom förrättningsområdel. företas också
någon åtgärd med denna. Antingen avvecklas den eller också flyttas den till ett
annat läge,

1 några enkätsvar har emellertid påpekats att
samfällighetsförhållandena vållar olägenhet även i andra förrättningar än i dem
där en samfällighet direkt berörs. Detta hänger samman med att samfälligheter i
stor utsträckning inte finns redovisade i fastighetsregister och att i
allmänhet endast de större samfalligheterna finns utmärkta på fastighetskartor.
Det blir därför nästan alltid nödvändigt att i arkivhandlingarna undersöka om
det inom förrättningsområdel finns samfälld väg- eller dikesmark eller någon
annan samfällighet med obetydlig areal.

En samfällighet är i allmänhet svårare att hantera i
förrättningssammanhang än en enskild fastighet beroende på att samfälligheten
har många delägare. För att förrättningen skall kunna genomföras måste ibland
utredas vilka fastigheter som äger del i samfälligheten och hur delaktigheten
fördelar sig mellan dessa. Sådana utredningar, vilka oftast förutsätter
arkivforskning, kan bli mycket omfattande och tidskrävande.

Visserligen lämnar olika bestämmelser i
fastighetsbildningslagen (FBL) ibland utrymme för en förenklad handläggning av
förrättningar som berör samfälligheter. Närde enskilda andelarna i
samfälligheten harett ringa värde och ingen av delägarna begär ersättning under
förrättningen kan sålunda utredning om delaktigheten undvaras under
förutsättning dock att antingen samfälligheten slår under förvaltning av en
samfällighetsförening eller annan

121

s. 122 Kontrollera mot PDF

förvaltningsorganisation
eller delägarkrelsen är så stor att kungörelsedelgiv- Prop. 1988/89: 77

ning kan komma i fråga. Bilaga 1

Åtskilliga förrättningar kan emellertid inte förenklas.
Flertalet överlantmätare har sålunda i enkätsvaren angett alt frågan om
ersättning till samfällighetens delägare måste prövas i 10-20 procent av de
förrättningar som avser överföring av samfälld mark. Högre siffror har
redovisats från storstadslänen. Vidare har del av enkätsvaren framgått att
samfällighetsföreningar och andra ordnade förvaltningsformer är tämligen
ovanliga utom i Övre Norrland och i Dalarna.

När en förrättning som berör samfälld mark inte kan
handläggas i förenklad form uppkommer merkostnader som kan bli ganska
avsevärda. Merkostnader i förhållande lill andra förrättningar av motsvarande
slag uppkommer emellertid också när förenkling är möjlig, t, ex. genom de
kostnader som är förenade med ett kungörelseförfarande. Dessa merkostnader har
av en faslighetsbildningsmyndighet för något år sedan beräknats till ca 600 kr
per förrättning. Kommittén har visserligen inte gjort några egna undersökningar
som belyser merkostnaderna men anser det knappast sannolikt att det angivna
beloppet skulle vara för högt för att utgöra ett genomsnitt för hela Sverige.

Det är således uppenbart att en sanering av
fastighetsindelningen med sikte att ta bort de onyttiga samfalligheterna skulle
förenkla mänga förrättningar. Detta skulle komma att medföra stora besparingar.
En sådan sanering skulle också i många fall främja en mera ändamålsenlig markanvändning
eller undanröja oklara rättsförhållanden.

Ett sätt att åstadkomma den angelägna saneringen är att
systematiskt gå igenom område efter område och genom fastighetsreglering föra
över samfälligheter som inte längre behövs för gemensamt ändamål till enskilda
fastigheter. För sådana systematiska saneringsförrätlningar skulle särskilda
enkla handläggningsregler kunna övervägas.

Ett förslag om sanering genom förrättningar har lämnats i
promemorian (DsJu 1977:12) Uppföljande översyn av
fastighetsbildningslagstiftningen. Förslaget gick ut på att sanering av
fastighetsindelningen skulle komma till stånd genom ett särskilt förfarande som
benämndes utställningsförrättning. Mot förslaget har framförts kritik från både
rättssäkerhetssynpunkt och kostnadssynpunkt.

Fastighelsbildningsutredningen fäster i sin bedömning av
förslaget om utställningsförrättning avgörande vikt vid att kostnaderna för ett
genomförande skulle bli alltför höga. Av hänsyn till kostnaderna anser
kommittén det inte heller möjligt att utforma något alternativt förslag om
systematisk sanering i förrättningsform,

1 Finland, vars fastighetsindelning i stort sett vilar på
samma historiska grund som den svenska, har man försökt en annan metod för att
till en del komma till rätta med motsvarande saneringsproblem. 1 lagen (983/76)
om lägenheters samfällda vägars och avloppsdikens saml med dem jämförbara
områdens upphörande att vara samfälligheter (i allmänhet kallad dikeslagen)
bestämdes sålunda att mark som inrättats såsom samfälld för väg- eller
dikesändamål skulle, utan något föregående förrättningsförfarande, övergå till
angränsande fastighet vid lagens ikraftträdande den 1 mars 1977.

Fastighetsbildningsutredningen har närmare studerat
den finländska

122

s. 123 Kontrollera mot PDF

dikeslagen
och funnit att denna är väl ägnad att tjäna som förebild till en Prop.
1988/89: 77 motsvarande svensk lagstiftning. 1 belänkandet redovisas därför
förslag till Bilaga 1 lag om avveckling av samfällda vägar och diken.
Lagförslaget innebär följande.

Lagen skall äga tillämpning i fråga om marksamfälligheler
som tillkommit före 1972 och som inrättats för väg- eller dikesändamål. Sådan
mark skall omedelbart genom lagens ikraftträdande upphöra att vara samfälld.

Att marken upphör att vara samfälld innebär alt de
hittillsvarande delägarna förlorar sin äganderätt. De blir i stället
berättigade till ersättning i pengar. Ersättningen fastställs av
fastighelsbildningsmyndigheten vid en särskild förrättning
(ersätmingsförrättning). Sådan förrättning inleds endast när det påkallats av
en delägare. Rätlen lill ersättning går förlorad för den som inte inom två år
från lagens ikraftträdande har påkallat ersällningsför-rätlning.

Den samfällda äganderätten till väg- och dikesmark skall
enligt lagförslaget avvecklas även om marken fortfarande används till väg
eller dike. Avvecklingen tar således inte sikte på enbart de i egentlig mening
onyttiga samfalligheterna. Detta är en nödvändig konsekvens av att avvecklingen
inte skall ske genom ett förrättningsförfarande. De ändringar i fastighetsindelningen
som skall inträda automatiskt vid lagens ikraftträdande kan således inte
föregås av sådana utredningar om den aktuella markanvändningen sorh skulle
krävas för att tillämpningsområdet skall kunna begränsas till de onyttiga
samfalligheterna.

Den omständigheten att den gemensamma äganderätten till
samfälld mark upphör skall emellertid inte inverka pä de nuvarande delägarnas
rätt att fortfarande använda marken till väg eller dike. Denna rätt skall
kvarstå såsom servitut under förulsällning att marken är lagen i anspråk för
väg eller dike vid lagens ikraftträdande, Servitut uppkommer dock inte när
delägarnas rätt att använda marken ändå är tryggad, t. ex, genom att marken
ingår i allmän väg eller är upplåten till en gemensamhetsanläggning.

Upphävandet av den samfällda äganderätten skall inte
heller inverka på nyttjanderätt eller servitut som upplåtits i samfälligheten.
Oberoende av om en sådan rättighet upplåtits genom avtal eller den är av
officialkaraktär gäller den alltså fortsättningsvis.

Den mark som omedelbart vid lagens ikraftträdande upphör
att vara samfälld övergår enligt en huvudregel automatiskt till angränsande
fastighet. Gränsar samfälligheten lill flera fastigheter, övergår marken till
den fastighet som ligger närmast. Detta innebär vanligen att samfälligheten
delas mellan tvä fastigheter längs mittlinjen.

Från huvudregeln stadgas undantag med avseende på mark som
ingår i gata eller annan i stadsplan upptagen allmän plats. När det gäller
sådan mark skulle en tillämpning av huvudregeln inte leda till resultat som är
förenliga med en ändamålsenlig fastighetsindelning. Det är således inte
lämpligt att lill fasligheter inom byggnadskvarter överföra mark som enligt
stadsplanen utgör allmän plats. I stället föreskrivs att äganderätten lill
marken skall övergå till kommunen. Denna regel är betingad av alt kommunen
redan med stöd av 43 § byggnadslagen innehar rätten all nyttja marken för det i
stadsplanen avsedda ändamålet.

Samfälld mark som enligt den nämnda undantagsregeln skall
tillfalla

123

s. 124 Kontrollera mot PDF

kommunen kan ofta införlivas med någon till gata eller
annan allmän plats Prop. 1988/89: 77 avsedd fastighet som redan ägs av
kommunen. När detta är möjligt och Bilaga 1 lämpligt, börett sådant
införlivande också ske. Förhållandena kan emellertid ibland vara sådana att kommunen
äger flera inom stadsplaneområdet belägna fastigheter som kan komma i fråga för
en utvidgning med mark som tidigare varit samfälld. Undantagsvis kan det också
vara så att det inte finns någon fastighet som är lämpad till mottagare av den
samfällda marken. Med hänsyn till det sagda är det inte möjligt att med en
lagbestämmelse direkt ange hur den mark som tillfallit kommunen skall inordnas
i fastighetsindelningen. Avgörandet av denna fråga får i stället anstå till
dess att den genom lagen inträffade förändringen av fastighetsindelningen skall
redovisas i fastighetsregister. Kommittén, som förutsätter att erforderliga
registerätgär-der i allmänhet kommer att företas i nära anslutning till lagens
ikraftträdande när det rör sig om områden inom stadsplan, föreslår att
avgörandet får ankomma på fastighetsregistermyndigheten efter framställning
från kommunen.

Huvudregeln om den samfällda markens övergång till
angränsande fastighet äger således tillämpning dels beträffande kvartersniark
inom stadsplan, dels beträffande all samfälld väg- och dikesmark utanför
stadsplan. Det är ofrånkomligt att tillämpningen av huvudregeln i dessa fall
inte alltid kan leda till resultat som är tillfredsställande. Detta gäller
särskilt med avseende på områden med annan detaljplan än stadsplan, inom vilka
det i allmänhet inte är lämpligt att fastigheter för bebyggelseändamål utvidgas
med mark som enligt planen skall användas lill väg. Även utanför planområden
kan del emellertid inträffa att tillämpningen av huvudregeln leder till en
annan fastighetsindelning än den som skulle ha kommit i fråga om
samfalligheterna avvecklats genom ett förrättningsförfarande i stället för
genom en automatiskt verkande lagstiftning. Detta kan t. ex. vara fallet när en
samfälld väg som ligger mellan två fastigheter sedan gammalt varit i
brukningshänseende införlivad med endast den ena fastigheten och därför
lämpligen bort förenas med enbart denna fastighet även med avseende på
fastighetsindelningen.

Med hänsyn till det som nu sagts måste det finnas möjligheter
att på ett enkelt sätt korrigera fastighetsindelningen när resultatet av den
automatiskt verkande regeln om den samfällda markens övergång till angränsande
fastighet i del enskilda fallet blivit otillfredsställande. Kommittén föreslär
att sådan korrigering får göras innan den förändring som med avseende på
fastighetsindelningen inträffat genom lagens ikraftträdande blivit redovisad i
fastighetsregister. Fastighetsbildningsmyndigheten får sålunda enligt förslaget
för särskilda fall besluta att den förut samfällda marken skall inordnas i
fastighetsindelningen på ett annat sätt än som föreskrivits genom lagens
huvudregel. Sådant beslut kallas inordnandebeslui.

Frågan om inordnandebeslui skall meddelas kommer vanligen
att bli föremål för prövning först när den förut samfällda marken någon gång i
framtiden berörs av en förrättning. Den kan därvid aktualiseras av
fastighetsbildningsmyndigheten ex officio, Inordnandebeslui skall emellertid
kunna meddelas även utan samband med förrättning. 'Prövningen kan i sådant fall
påkallas av berörd fastighetsägare. Även länsstyrelsen eller byggnadsnämnden
skall kunna påkalla inordnandebeslui. Härigenom kan

124

s. 125 Kontrollera mot PDF

t, ex.
åstadkommas att all mark som förut varit samfälld inom ett område Prop.
1988/89: 77 med byggnadsplan i ett sammanhang blir inordnad i
fastighetsindelningen pä Bilaga 1 det sätt som är mest förenligt med
planförhållandena.

Fastighetsbildningsutredningen räknar med att den
föreslagna lagen om avveckling av samfällda vägar och diken får stor betydelse
för en rationalisering av förrättningsverksamheten. Vinsterna uppkommer genom
att den samfällda äganderätten upphör omedelbart vid lagens ikraftträdande. En
förrättning som avser mark inom en onyttig samfällighet kan sålunda i framtiden
genomföras ulan att ett stort antal delägare blir berörda.

Det bör emellertid framhållas alt förslaget inte
undanröjer alla olägenheter med de onyttiga väg- och dikessamfälligheterna.
Dessa kommer i viss mån att "spöka" även i framtiden. Sä länge den
förändring av fastighetsindelningen som inträffat genom lagens ikraftträdande
inte blivit föremal för redovisning i fastighetsregistret kan del nämligen
ibland bli nödvändigt att med hjälp av arkivhandlingar ta reda på belägenheten
av mark som förut varit samfälld. Härmed tillkommer emellertid inte något
arbetsmoment som inte förekommer redan i dag när marken fortfarande är
samfälld.

Förslagets genomförande är förenat med vissa kostnader.

Det kan sålunda antas att det i vissa fall blir aktuellt
med ersättningsförrättningar. Kommittén räknar emellertid med - mot bakgrund
av erfarenheterna i Finland - att dessa förrättningar blir fåtaliga. Härtill
kommer att förrättningskostnaderna enligt kommitténs förslag skall betalas av
sakägarna. Kostnaderna drabbar således inte statsverket.

Kostnader för det allmänna uppkommer däremot när den
förändring i fastighetsindelningen som inträffat genom lagens ikraftträdande
skall bli föremål för fastighetsregislrering. Dock bör anmärkas att det inte
rör sig om några nya kostnader i de fall då registreringen får anstå till dess
att den förut samfällda marken berörs av någon förrättningsåtgärd, 1 ett sådant
sammanhang skulle nämligen ändå registerätgärder ha vidtagits.

Detta innebär att de kostnader som har ett mera direkt
samband med förslagets genomförande i första hand kommer att hänföra sig till
sådana fall då registeråtgärder vidtas i ett sammanhang med avseende på
planområden. Kommittén räknar emellertid med all dessa kostnader kommer att bli
obetydliga i förhållande till de fördelar som är förenade med ett upphävande av
den samfällda äganderätten till väg- och dikesmark inom planområdena.

I betänkandet redovisas också förslag till ändring i 10
kap, 5 § FBL och i 18 § jordabalkens promulgationslag.

Förslagen i betänkandet berör inte andra slags
samfälligheter än sädana som inrättats för väg- eller dikesändamäl. De ej
berörda samfalligheterna kommer således även i fortsättningen att belasta
fastighetsindelningen, I förrättningssammanhang vallar emellertid dessa
avsevärt mindre problem än väg- och dikessamfälligheterna. En generell
avveckling är därför inte lika angelägen. Kommittén har i stället för avsikt
att i ett senare betänkande redovisa förslag till förenklingar i reglerna om
avveckling av samfälligheter genom fastighetsreglering.

125

s. 126 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning av utredningens betänkande
Fastighetsbildning 4

Fastiglietsbildningsutredningcn har enligt sina direktiv
haft att se över tastig-hetsbildningslagstiftningen. Inom ramen för detta
uppdrag har i direktiven angetts vissa frågor som utredningen särskilt skall
uppmärksamma. Utredningen har i tidigare deibetänkanden behandlat frågor om
avveckling av samfällda vägar och diken, om ersättning vid fastighetsreglering
samt om plangenomförande genom lantmäteriförrättning, I föreliggande betänkande,
som är utredningens slutbetänkande, tar utredningen upp vissa civilrättsliga
frågor i samband med fastighetsbildning, vissa frågor om förrättningshandläggningen
och det vidare förfarandet i fastighetsbildningsmål samt vissa frågor
omboendeinflytande vid bildande och förvaltning av gemensamhetsanläggning.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 2

Vissa civilrättsliga frågor i samband med fastighetsbildning

Sakägare vid fastighetsbildning m. m.

Enligt 4 kap, 11 § FBL ankommer det på
fastighetsbildningsmyndigheten att utreda vilka som i egenskap av ägare till
fastighet eller på annan grund är sakägare i förrättningen. Sakägarutredningen
vållar ofta fastighetsbildningsmyndigheten mycket arbete när samfälld mark
berörs av förrättningen. Detta har utförligt behandlats i utredningens
delbetänkande (SOU 1983:.7) Fastighetsbildning 1, 1 betänkandet lämnades
förslag om en avveckling av samfällda vägar och diken. Det innehöll emellertid
inte några förslag med avseende på andra slags samfälligheter. Utredningen
återkommer i vissa hänseenden till dessa i förevarande betänkande.

Utredningen
föreslår inte någon generell och systematisk avveckling av onyttiga
samfälligheter utan förutsätter att samfällighetsfrågorna även i fortsättningen
kommer att behandlas vid fastighetsreglering i vanlig ordning efter hand som de
aktualiseras av sakägare. Det finns emellertid enligt utredningens uppfattning
visst utrymme för en förenkling av handUiiiigniiiien. Redan nu gäller i
förenklingssyfte den särbestämmelsen för samfälligheter att fastighetsbildniiigsmyiuligheten
inte behöver fastställa ersättning för en samfällighetsandel med obetydligt
värde, om inte den ersättningsberättiga-de fastighetsägaren särskilt yrkar det.
Utredningen föreslår att denna bestämmelse förses med en precisering av vad som
skall utgöra ohetydllgi värde.

126

s. 127 Kontrollera mot PDF

När
ersättning till samfällighetens delägare inte behöver fastställas, kan Prop.
1988/89:77 som regel utredningen om vilka som tillhör delägarkrelsen undvaras.
Del- Bilaga 2 ägarna kan i sådana fall kallas till förrättningssammanträde
genom kungörelse. Kostnaderna för kungöresleförfarandet är emellertid i dessa
fall ofta högre än de ersättningsbelopp som skulle komma i fråga om någon delägare
skulle inställa sig vid sammanträdet och begära ersättning. Mot bakgrund av
detta och med hänsyn till att det enligt vad utredningen erfarit sällan
förekommer att obetydliga ersättningsbelopp behöver fastställas föreslär
utredningen att kungörelseförfarandet ersätts med en underrättelse om förrättningen
till någon eller några inom den berörda delägarkrelsen. Detta förenklade
förfarande förutsätter dock att samfälligheten inte används för något
gemensamt ändamål. Det skall vidare vara uteslutet när samfälligheten är
föremål för föreningsförvallning.

Regler om förvaltning av samfälligheter finns i en
särskild lag. Denna trädde i kraft den 1 juli 1974. Till det som var nytt i
denna lag hörde möjligheten att överlåta förvaltningen av sainfälld mark på en
särskilt inrättad juridisk person - en samfällighetsförening. Lagstiftningen
föranledde inte någon ändring i fastighetsbildningslagen. Detta innebär att
reglerna i sistnämnda lag fortfarande utgår från att endast delägarna i
samfälligheten för talan när samfälld mark berörs av en förrättning. Det behövs
därför en anpassning av fastighetsbildningslagen till den nya
samfällighetslagstiftningen. Utredningen föreslår regler som klargör att en
samfällighetsförening i vissa fall har ställning som sakägare.

Överlåts en fastighet under förrättningen blir i och med
överlåtelsen förvärvaren sakägare i stället för överlålaren. Behörigheten att
föra talan för en fastighet följer sålunda med äganderätten. Frågan är
emellertid om också överlålaren bör ha ställning som sakägare så länge
överlåtelsen fortfarande är beroende av villkor. Utredningen har funnit
lämpligt att både överlåtaren och förvärvaren behandlas som sakägare när
överlåtelsen är svävande. Så torde man också redan i dag se på sakägarfrågan i
förrättningspraxis. Att en fastighet byter ägare i anslutning till ett
förrättningsförfarande är emellertid en så vanlig företeelse att det framstår
som mindre tillfredsställande att det saknas en lagbestämmelse till grund för
praxis i sakägarfrågan. Utredningen föreslär därför en sådan.

När frågan om äganderätten till en fastighet är oviss, kan
fastighelsbildningsmyndigheten välja mellan att självständigt avgöra vem som
skall anses vara ägare eller att hänskjuta frågan till prövning av domstol.
Härjämte står i vissa fall en tredje möjlighet till buds.
Fastighetsbildningsmyndigheten kan nämligen ibland underlåta att ta ställning i
ägarfrågan genom att behandla samtliga möjliga ägare såsom sakägare vid sidan
av varandra. Utredningen inenar att vad som sålunda gäller i fråga om den
formella handläggningen av sakägarfrågan i samband med fastighetsbildning är
ändamålsenligt. Utredningen föreslår i sammanhanget endast en lagändring av
huvudsakligen redaktionell beskaffenhet.

Frän lantmätarhäll har framförts önskemal om att
tillämpningsområdet för ägunderäiisuiredning .kall vidgas. Detta är nu mskränkt
såtillvida att äganderättsutredning skall avse ett område inom vilket
äganderätten till fast egendom är o\iss. Förrättningsformen anses därmed inte
kunna tillämpas när ovissheten hänför sig till en enstaka fastighet. De
framförda önskemålen

127

s. 128 Kontrollera mot PDF

om lagändring är enjigt utredningens uppfattning
välgrundade. Det finns Prop. 1988/89:77 emellertid ett annat institut än
äganderättsutredning, vid vilket frågan om Bilaga 2 äganderätten till fast
egendom kan prövas och ett lagfartsgrundande avgörande meddelas, nämligen
lagfartssammanträde. Lagfartssammanträde till-lämpas i fråga om enstaka
fastigheter. Även detta institut har emellertid vissa begränsningar i fråga om
tillämpningsområdet. Om det står klart att någon fångeshandling aldrig har
blivit upprättad eller att förvärvet av annan anledning är ogiltigt kan
lagfartssammanträde inte tillämpas. Det förekommer sålunda fall när
lagfartsfrågan för en fastighet inte kan avgöras genom lagfartssammanträde
trots att ett sådant avgörande i och för sig skulle ha kunnat meddelas vid en
äganderättsutredning, om fastigheten varit belägen inom ett område där detta
institut kunnat tillämpas. Detta är inte tillfredsställande. Utredningen har
funnit lämpligast att föreslå ändringar beträffande båda instituten, Sålimda
lämnas förslag om ändring i JB med innebörd att lagfart skall kunna vinnas
genom lagfartssammanträde i samma omfattning som på grund av
äganderättsutredning. Vidare föreslås sådan ändring i ÄULL att det under vissa
förutsättningar blir möjligt att med tillämpning av denna lag utreda
äganderätten beträffande enstaka fastigheter.

En anledning till att sakägarutredningen kan bli
omfattande och arbetskrävande när samfälld mark berörs är den att utredningen
ofta måste avse ett stort antal delägare. Av samma anledning kan
sakägarutredningen ibland kräva mycket arbete när s. k, flerägda fastigheter
berörs. Med begreppet flerägda fasligheter avses i allmänhet fastigheter som
innehas av dödsbo under delägarförvaltning eller av flera personer med
samäganderätt. Problemen med de flerägda fastigheterna hänför sig i första
hand till den omständigheten att kallelser och andra handlingar av formell
beskaffenhet som regel måste tillställas varje enskild delägare för sig. Detta
är en konsekvens av de förvaltniiigsregler som gäller för de flerägda
fastigheterna och som innebär att förvaltningsåtgärden måste beslutas av
delägarna samfällt. De nämnda problemen har på senare tid tagits upp i
betänkanden av dödsboutredningen (SOU 1981:91) och strukturutredningen (SOU 1983:71),
Fastighetsbiklningsutredningen har yttrat sig över båda betänkandena, 1 bilaga
till remissvttrandet över dödsboutredningens betänkande har utredningen
framfört alternativa förslag till lösning av vissa problem som är förknippade
med flerägda fastigheter.

Frågorna om de flerägda fastigheterna är angelägna. De
hänger dessutom nära samman med de sakägarfrågor som i övrigt behandlats i
detta betänkande. En lösning på problemen behövs oberoende av om det i
framtiden införs lagstiftning som är avsedd att motverka flerägandet som
sådant. Med anledning av vad som lui sagts redovisar utredningen i förevarande
betänkande ett förslag som tidigare tagits upp i den nämnda bilagan till
utredningens remissyttrande över dödsboiitredningen. Vad utredningen sålunda
föreslår äi- en ändring i\v delgivtiingshesiämnielscrna i fråga om flerägda
fastigheter imiebäraiide att delgivning alltid kan ske med någon inom
delägarkrelsen för samtliga delägares räkning. Myndigheter och andra som
behöver lämna delägarna meddelanden av formell beskaffenhet befrias diirnied i
åtskilliga ärenden från uppgiften att skaffa fram namn och adress på samtliga
delägare - en uppgift som kan vara ganska betungande särskilt när det gäller
äldre dödsbon. Det får i stället ankomma på den delägare som mottagit del-

128

s. 129 Kontrollera mot PDF

givningshandlingen att informera de övriga om dess
innehåll, Prop. 1988/89: 77

Det förekommer ibland all en fastighet som berörs av en
förrättning se- Bilaga 2 nast lagfarits för ett bolag, en förening eller någon
annan juridisk person som inte längre existerar. När detta är fallet är del i
allmänhet svårt att finna någon som är behörig att som sakägare företräda
fasligheten. Lagstiftningen om bolag och ekonomiska föreningar innehåller
visserligen bestämmelser om likvidalionsförfarande för sädana fall när nya
tillgångar anträffas efter upplösningen. Dessa bestämmelser är emellertid inte
praktiskt användbara när förrättningen äger rum läng tid efter del alt bolaget
eller föreningen upplösts. Härtill kommer att det för ideella föreningar helt
saknas likvidationsregler. Utredningen föreslår den lösningen på frågan att
god man under vissa förutsättningar skall kunna förordnas för en upplöst
juridiska person. Vidare föreslår utredningen en regel som möjliggör att ett
sålunda tillkommet godmanskap kan avvecklas när förrättningen avslutats.

Vissa rättighetsfrågor

En fastighetsreglering angår inte alllid bara de berörda
fastigheternas ägare. Eftersom regleringen kan leda till att rättigheter som
upplåtits i fastigheterna begränsas eller upphör alt gälla, är också
rättighelshavarna sakägare. Utredningen om vilka rättigheter som belastar en
fastighet och berörs av förrättningen ankommer på
faslighetsbildningsmyndighelen. Därvid måste emellertid
fastighetsbildningsmyndigheten i stor utsträckning lita till de uppgifter som
lämnats av fastighetsägarna. Det är därför lätt hänt att en rättighet glöms
bort så att förältningen genomförs ulan att rättighetshavaren fått tillfälle
alt bevaka sina intressen. Utredningen föreslår att fastighetsägare skall
åläggas en skadeståndssankiionerad skyldighet att för
fastighetsbild-ningsmyndiglieten uppge de rättigheter som belastar fastigheten.
Förslaget innebär att det som nu gäller vid expropriation och andra
tvångsförvärv också kommer att gälla vid fastighetsreglering. Detta står också
i överensstämmelse med vad som i JB föreskrivs om skyldighet för en överlåtare
att göra förbehåll om rättigheter som upplåtits i fastigheten.

1 7 kap, 29 § JB finns bestämmelser som anger hur en
fastighetsreglering inverkar på nyttjanderätt och avtalsservitut. Där
föreskrivs bl, a. att mark som genom regleringen överförs från en fastighet
till en annan automatiskt befrias från rättigheter som upplåtits i den
avstående fastigheten. Detta är något som gäller utan undantag, vilket ibland
är opraktiskt. När ändamålet med fastighetsregleringen inte förutsätter att
rättigheten skall upphöra, är det vanligt att de berörda fastighetsägarna är
överens om att rättigheten i stället skall bestå. Detta kräver i så fall att en
ny upplåtelse kommer lill stånd, vilket förutsätter en medverkan från
rättighetshavarens sida.

Utredningen föreslår atl faslighetsbildningsmyndighelen
får förordna au en rättighet skall beslå i mark som överförs från en fastighet
till en annan. Därigenom förenklas förfarandet når fastighetsägarna är överens
om att rättigheten skall bevaras, Rättighetshavaren berörs då i allmänhet inte
av regleringen och behöver därmed inte behandlas som sakägare. Förslaget
innebär emellertid att ett förordnande också skall kunna meddelas på begäran av
rättighetshavaren. Som förutsättning för ett förordnande uppställs att sådan
åtgärd är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen,

129

9 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 77

s. 130 Kontrollera mot PDF

Om en rättighet skall slå kvar och gälla mot tillträdaren,
måste detta som Prop. 1988/89:77 regel beaktas också när likvidersäuningen
för den överförda marken skall Bilaga 2 bestämmas. En föreskrift om delta
föreslås inlagen bland reglerna om bestämmande av likvidersäuningen i FBL.

En rättighet kan efter ett nu ifrågavarande förordnande
komma att belasta såväl den tillträdande som den avstående fastigheten. Del
medför som regel all upplålelsevillkoren måste jämkas. Jämkning torde framför
allt bli nödvändigt med avseende på del utgående vederlaget för rättigheten.
Det måste sålunda bestämmas hur vederlaget skall fördelas mellan ägarna. Det
föreslås därför alt fastighetsbildningsmyndigheten får föreskriva sådan
jämkning av upplåtelsevillkoren som är nödvändig.

En uppdelning av en rätlighetsbelasining mellan flera
fastigheter till följd av förordnande ger upphov till ett problem för den
händelse en av fastighetsägarna säger upp upplålelseavtalel.
Nyttjanderättshavaren riskerar i ett sådant fall fortsalt bundenhet av
upplåtelsen som sådan under en ny avtalsperiod, trots att upplåtelsen skall
upphöra alt gälla i en del av utövningsområdel. För att ge underlag för en
ordning som är ändamålsenlig föreslår utredningen att en uppsägning av
upplåtelseavlalel från en av fastighetsägarna skall ge en nyttjanderältshavare
rän att frånträda upplåtelsen i dess helhet.

Regeln om möjligheten för fastighelsbildningsmyndigheten
alt förordna att en rättighet skall stå kvar i den mark som byter
faslighetstillhörighet kan förorsaka konflikt mellan å ena sidan rättigheter
som gäller i den mottagande fastigheten och som flyter ut i det överförda
området och å andra sidan rättigheter som på grund av ett ifrågavarande
förordnande skall fortsätta att gälla i det överförda området. Utredningen
föreslår den lösningen att de rättigheter som avsetts med förordnandet skall
ha företräde.

Del sakrältsliga skyddet för en rättighet är i många fall
beroende av att rättigheten är inskriven. När en rättighet byter
fastighetsanknylning genom ett förordnande är det därför nödvändigt - om
rättighetshavarens intressen skall bli beaktade - att inskrivningen av
rättigheten i förekommande faW förs över till den nya fastigheten. Utredningen
lämnar förslag i della avseende.

De nu redovisade förslagen angående fastighetsbildnings
verkan på avlalsrättigheter har tagit sikte på sådana rättigheter i allmänhet.
Det finns emellertid vissa slags rättigheter som fordrar en särskild
uppmärksamhet, nämligen de besittningsskyddade arrendena.

Bestämmelserna i JB om fastighetsreglerings inverkan på
rättigheter och reglerna i FBL gör inte någon skillnad mellan besittningsskyddade
arrenden - jordbruksarrenden, utom s, k, sidoarrenden med kort upplålelselid,
bostadsarrenden och fiskearrenden - och andra rättigheter. Detta innebär all
en fastighetsreglering i vissa fall kan få konsekvenser som inte är förenliga
med arrendelagstiftningens ändamål. Fastighetsreglering som grundas på
medgivande kan t. o. m. användas i syfte att kringgå bestämmelserna om
besittningsskydd. Utredningens förslag om att fastighelsbildningsmyndigheten
får förordna att en rättighet skall bestå i mark som överförs från en fastighet
till en annan får särskild betydelse för de besittningsskyddade arrendena. Når
det gäller dessa arrenden föreslås att utrymmet för förordnande skall vara
större än annars. Vidare föreslås beträffande jordbruksarrenden att avräkning
mellan jordägare och arrendator, enligt vad som närmare är föreskrivet i JB.
skall ske även i samband med ett ifrågavarande förordnande.

130

s. 131 Kontrollera mot PDF

Vad som nu
föreskrivs i 7 kap. 29 § JB om att en rättighet upphör alt gälla Prop. 1988/89:
77 i mark som överförs från en fastighet till en annan skall trots det nyss
redovi- Bilaga 2 sade förslaget fortfarande vara huvudregeln. När denna
huvudregel är till-lämplig och rättigheten således skall upphöra med anledning
av fastighetsbildningen uppkommer frågan från vilken tidpunkt upphörandet
skall gälla. Lagen är oklar i della hänseende. Utredningen föreslår en särskild
bestämmelse om tillträde lill mark som är belastad med en rättighet som skall
upphöra.

När fastighetsregleringen innebär att en rättighet upphävs
till viss del. blir rättighetshavaren under vissa förutsättningar enligt 7 kap.
30 § JB berättigad att frånträda upplåtelsen också med avseende på rättigheten
i övrigt. Därvid ligger del i allmänhet i rättighetshavarens intresse att
rättigheten får upphöra samtidigt i det område som berörs av regleringen och
upplåtelseområdet i övrigt. Nuvarande lagstiftning innefattar inga garantier
för alt della skall bli fallet. Utredningen föreslår därför med avseende på
arrende att arrendeavtalet, om arrendatorn begär det i samband med sin
uppsägning, skall upphöra samtidigt som tillträde sker enligt
fastighetsbildningsbeslutet.

Bestämmelserna om hur fastighetsreglering inverkar på
rättigheter gäller i fråga om rättigheter som upplåtits genom avtal. I fråga om
s. k. officialrätligheter, dvs. rättigheter som tillkommit genom beslut av
myndighet, gäller alt de står kvar oberoende av hur fastighetsindelningen ändras.
Om rättigheten utgörs av ett officialservitut, kan emellertid
fastighetsbildningsmyndigheten med tillämpning av bestämmelsen i 7 kap, FBL i
allmänhet likväl förordna all rättigheten skall upphöra, om detta är
ändamålsenligt med hänsyn till fastighetsregleringens syfte. Däremot har
fastighetsbildningsmyndigheten inte någon möjlighet att hantera officialnyttjanderätt
på motsvarande sålt. Utredningen föreslår en bestämmelse som öppnar en sådan
möjlighet,

Servitut är en rättighet som i allmänhet gäller för
obegränsad tid, Della är en omständighet som gör att många servitut kvarstår
som formellt gällande trots att ändamålet med servitutsupplåtelsen sedan länge
förfallit. De onyttiga servituten vållar problem i olika avseenden. De belastar
i onödan fastighetsböcker och fastighetsregister och medför därmed ibland att grava-tionsbevis
och registerutdrag blir svåröverskådliga och lämnar en missvisande bild av en
fastighets verkliga belastning. Vidare är de onyttiga servituten till olägenhet
i förrättningssammanhang. Innehavaren av servitutet blir i allmänhet formellt
sett sakägare när den belastade fastigheten berörs av en fastighetsreglering
och han skall därför kallas till sammanträde eller på annat sätt beredas
tillfälle alt yttra sig. Upphävandet av onyttiga servitut är en angelägen
saneringsuppgift. Utredningen föreslår - i syfte att underlätta servi-tutssaneringen
och förenkla förrättningshandläggningen i övrigt - att ett servitut som inte
används och som uppenbarligen är obehövligt och utan värde för den härskande
fastigheten får upphävas utan att serviiutshavaren bereds tillfälle att ytira
sig.

Ett servitut berörs inte bara av fastighetsbildning som
gäller den tjänande fastigheten. Sålunda kan en fastighetsbildning med avseende
på den härskande fastigheten leda lill att servitutet i fortsättningen gäller
till förmån för en ny fastighet. Detta följer av olika bestämmelser i FBL,
Sålunda regleras i 2 kap. 5 § vad som skall gälla vid fastighetsbildning i
allmänhet. Särskilda regler om avstyckning och klyvning finns i 10 kap. 4 §
respektive 11 kap, 5 §,

131

s. 132 Kontrollera mot PDF

Enligt
dessa båda sist nämnda regler får faslighetsbildningsmyndighelen i Prop.
1988/89:77

samband
med avstyckningen eller klyvningen besluta att servitutet skall gäl- Bilaga
2

la på
annat sätt än som annars skulle ha följt vid en tillämpning av lagens

bestämmelser. Detta kallas att servitutet disponeras. Vid
fastighetsreglering

saknas
möjlighet alt disponera servitut. Utredningen lämnar förslag som

öppnar en
sådan möjlighet.

Vissa frågor om förrättningshandläggningen och det vidare
förfarandet i fastighetsbildningsmål

Utredningen har tidigare behandlat olika frågor
beträffande förrätlningsför-farandet och det vidare förfarandet i faslighetsbildningsmål.
Här tas nu upp några ytterligare frågor av nämnt slag.

Vissa frågor om förrättningsförfarandet

Enligt gällande bestämmelser skall ansökan om
fastighetsbildning göras hos fastighelsbildningsmyndigheten. Härmed förstås den
fastighetsbildningsmyndighet som är behörig alt handlägga förrättningen.
Behörig är fastighetsbildningsmyndigheten i den ort där marken som avses med
förrättningsansökan är belägen. Ligger marken under flera faslighetsbildningsmyndig-heter
är endera myndigheten behörig att handlägga förrättningen. Tolkningen av
nämnda behörighetsregler påverkas av lantmäteriets organisation. Regionalt
indelas riket i lanimäteridislriki och varje sådant distrikt utgör
verksamhetsområde för en fastighetsbildningsmyndighet. Förutom en regional
indelning finns emellertid även en funktionell sådan. Särskilda fastighetsbildningsmyndigheter
har således inrättats för fastighetsbildningsuppgifter som sammanhänger med
jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och liknande uppgifter, för
fastighetsbildningsuppgifter som rör utvecklingen av tätbebyggelse samt för
andra särskilda uppgifter, I flera kommuner har inrättats kommunala fastighelsbildningsmyndigheier
för ärenden som rör utvecklingen av tätbebyggelse inom kommunen. Det nu sagda
innebär att inte enbart en fastighets fysiska belägenhet är avgörande för
vilken myndighet som är behörig handlägga förrättningen. Även sakens beskaffenhet
inverkar på frågan om vilken fastighetsbildningsmyndighet som är behörig. För
den som vill ansöka om fastighetsbildning kan del således vara svårt att veta
vilken myndighet som är behörig att handlägga förrättningen. Om en ansökan ges
in lill annan myndighet än den som är behörig kan detta i vissa fall få
negativa konsekvenser. Det gäller exempelvis en ansökan som rör fastighetsbildning
på grund av överlåtelse av fastighetsdel. Inkommer inte en sådan ansökan till
behörig faslighetsbildningsmyndighet inom den i JB angivna tiden - sex månader
från dagen för överlåtelsehandlingens upprättande — är överlåtelsen ogiltig, I
syfte att motverka rättsförlust och alt förenkla allmänhetens kontakter med
myndighetssidan föreslår nu utredningen alt ansökan om fastighetsbildning är
rätt gjord när ansökan inkommit till vilken fastighetsbildningsmyndighet som
helst inom länet eller till överlantmätarmyndigheten. Förslaget överensstämmer
med ell motsvarande förslag

132

s. 133 Kontrollera mot PDF

som framlades i departementspromemorian (Ds Ju 1977:12)
Uppföljande Prop. 1988/89:77

översyn av faslighetsbildningslagstiflningen. Bilaga 2

I 15 kap. FBL behandlas frågan om fullföljd lill fasiighetsdomsiolen.
Av kapitlets inledande paragraf framgår att behörig fastighetsdomstol för prövning
av ett överklagat förrättningsavgörande är den domstol inom vars domkrets den i
målet berörda marken är belägen. Ligger marken under flera fastighetsdomstolar
upptas talan av den domstol under vilken huvuddelen ligger. När fullföljd sker
skall besvärsinlagan normalt inges till fastighetsdomstolen inom den i det
särskilda fallet gällande besvärstiden. Fastighetsdomstolen skall avvisa talan
om den inte är fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, 1 ett
särskilt fall anses fullföljd ha skett inom rätt tid fastän besvärsinlagan har
kommit in till fastighetsdomstolen efter besvärstidens utgång. Det är när
besvärsinlagan har kommit in till den fastighetsbildningsmyndighet som
handlagt förrättningen före besvärstidens utgång. Som förebild för den nu
beskrivna ordningen i FBL har tjänat förvaltningslagens motsvarande system.

Regeringen har pä grundval av förvaltningsulredningens
betänkande (SOU 1983:73) Ny förvaltningslag, i proposition 1985/86:80 med
förslag till ny förvaltningslag förordat att ordningen vid överklagande av
förvaltningsbeslut läggs om. Det föreslås sålunda, på samma sätt som i dag
gäller för rättegångsmålens del enligt rättegångsbalken, att klaganden i fortsättningen
vänder sig till den instans som har fattat beslutet och inte som nu direkt till
den högre instansen. Har klagoskriften felaktigt getts in till överinstansen
skall den emellertid ändå prövas, under förutsättning att den ingetts dit inom
överklagandetiden. Fastighetsbildningsutredningen har funnit befogat att ha en
ordning för överklagande av beslut enligt FBL som överensstämmer med vad som i
framtiden är avsett att gälla beträffande överklagande av andra slags
förvaltningsbeslut. Utredningen föreslår därför beträffande beslut enligt FBL
en motsvarande omläggning av ordningen för överklagande som förordats i den
nämnda propositionen. Liksom i proposi-fionen föreslås dessutom att
beslutsinstansen prövar om överklagandet har kommit in i räu tid och om tiden
är överskriden avvisar överklagandet.

Utredningen tar upp ytterligare ett spörsmål angående
fullföljd av talan. Det gäller den i 16 kap. 2 § FBL föreskrivna skyldigheten
för klaganden i fastighetsbildningsmål alt tillhandahålla avskrifter av
besvärsinlagan och handlingar som fogals vid denna. Utredningen föreslår att
den i nämnda paragraf intagna regeln om att rätten - i fall antalet kopior av
en inlaga inte räcker - skall anmana ingivaren att tillhandahålla kopiorna och
att annars på partens bekostnad göra en avskrift av handlingen, utmönstras ur
paragrafen. Frågor om hur rätten skall förfara når kopior saknas bör enligt
utredningens mening i stället lösas genom allmänna bestämmelser i
expeditions-kungörelsen. En motsvarande utmönstring har föreslagits beträffande
?>3 kap, 2 § RB av rättegångsutredningen i betänkandet (SOU 1982:25-26)
Processen i tingsrätt.

Det är oundvikligt att smärre/e/insmyger s\gi en förräiiningsakt.
Det gäller ofta uppgifter som är ulan egentligt intresse för sakägarnas
bedömning av förrältningsresultatet. Rättelse av ett förrättningsbeslut som
blivit oriktigt på grund av skrivfel, felräkning eller liknande misstag kan
ske enligt reglerna i 4 kap. 42 § FBL, Från förrättningsmannahåll har anmärkts
att regler-

133

s. 134 Kontrollera mot PDF

na är
alltför formalistiska, vilket ofta medför att rättelsearbetet blir onödigt Prop.
1988/89: 77

arbetskrävande.
Utredningen föreslår nu sådan ändring all rättelse skall Bilaga 2

kunna
genomföras på ett enkelt sätt, utan kontakter med sakägarna om detta

är
obehövligt. Förslaget genomförs lagtekniskt på det sättet att reglerna i 4

kap. 42 § FBL upphävs varigenom reglema om rättelse i
förvaltningslagen

automatiskt
blir gällande beträffande förrättningsbesluten. Förslaget kräver

följdändringar i 14 kap. 2 § och 15 kap. 2 § första
stycket punkten 5 FBL

samt i 2 §
ÄULL, 19 § AL och 16 § LL.

Under förevarande avsnitt behandlar utredningen även
frågor om proto-kollföring och aktbildning i förrältningsärenden samt frågor om
delgivnings-och underräitelseförfarandet vid fastighetsbildning. Utredningens
överväganden i dessa hänseenden utmynnar dock inte i några
författningsförslag.

Fråga om samordning av tillståndsprövning enligt
naturvårdslagen och fastighetsbildningslagen i visst hänseende

För att ål allmänheten trygga tillgången till platser för
bad och friluftsliv råder enligt 15 § NVL ett generellt strandskydd vid havet,
insjöar och vattendrag. Strandskyddet omfattar normalt land- och vattenområdet
intill 100 meter från strandlinjen vid normall medelvaltenstånd. Området i
fråga benämns strandskyddsområde. För att tillgodose syftet med strandskyddet
har markanvändningen inom strandskyddsområde underkastats begränsningar i fråga
om bebyggelse m, m. Enligt vad som sägs i 16 § NVL får sålunda inom ett
ifrågavarande område i princip bl, a. inte ny byggnad uppföras eller befintlig
byggnad ändras för att tillgodose ell väsentligt annat ändamål än det vartill
byggnaden tidigare varit använd. Från nämnda förbud får emellertid
länsstyrelsen eller - efter delegation - kommunal myndighet lämna dispens, när
särskilda skäl föreligger.

Att ett område är slrandskyddsområde har inte enbart
betydelse från bebyggelsesynpunkt. Det inverkar också på möjligheterna att
fastighetsbilda inom området. Av innehållet i 3 kap, 2 § FBL följer att när
särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning gäller skall
fastighetsbildning ske så att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Till
sådana bestämmelser räknas bl, a. reglerna i naturvårdslagen angående strandskyddsområde.
Det nu sagda innebär att om en begärd faslighetsbildningsåtgärd skulle
motverka den möjlighet alt bada och idka annat friluftsliv inom
strandskyddsområden som ål allmänheten tryggats genom 15 § NVL får åtgärden
inte äga rum. Det nu sagda gäller som huvudregel. Enligt 3 kap. 2 § FBL får
emellertid länsstyrelsen - eller efter dess förordnande byggnads-näniden -
lämna dispens från strandskyddsbestämmelserna, om särskilda skäl föreligger.

Mellan regeln om dispens i 3 kap, 2 § FBL och regeln om
dispens i 16 § NVL föreligger i vissa fall konkurrens. Det gäller exempelvis
när fråga är om fastighetsbildning för nybyggnadsändamål. I sådana fall ligger
det i sakens natur att fastighetsbildningen kan få komma till stånd bara under
den förutsättningen att bebyggelsen tillåls. Sakägaren kan, om han så önskar,
inleda förfarandet med att söka dispens enligt 16 § NVL. Lämnas dispens kan
sakägaren därefter söka fastighetsbildning. Någon prövning enligt 3 kap, 2 § FBL
av huruvida den sökta fastighelsbildningsåtgärden motverkar

134

s. 135 Kontrollera mot PDF

strandskyddsbestämmelsernas
syfte behöver då inte ske, Prop. 1988/89:77

Sakägaren kan även gå lill väga på del sättet att han
börjar med alt ansöka Bilaga 2 om fastighetsbildning. Innan faslighetsbildningsmyndighelen
avgör frågan huruvida fastighetsbildningen motverkar slrandskyddsbestämmelsernas
syfte torde faslighetsbildningsmyndighelen genom samråd göra sig underrättad
om länsstyrelsens inställning. Om länsstyrelsens samrådsvis avgivna yttrande
ger vid handen alt länsstyrelsen anser att fastighetsbildningen motverkar strandskyddsbeslämmelsernas
syfte kan frågan om dispens enligt 3 kap. 2 § FBL aktualiseras. Lämnar
länsstyrelsen dispens enligt nämnda lagrum kan sakägaren påräkna att
länsstyrelsen även kommer alt lämna dispens från byggnadsförbudel i 16 § NVL.

Oavsett vilken av de två redovisade vägarna en sakägare
väljer anses utgången böra bli densamma, I åtminstone ett avseende kan
emellertid valet av förfaringssätt få betydelse. Del sammanhänger med alt
bestämmelserna om fullföljd är olika i ett speciellt hänseende beträffande
beslut om dispens enligt 16 § NVL och ett motsvarande beslut enligt 3 kap. 2 § FBL.
Olikheten beslår däri att statens naturvårdsverk har tillagts rätt an besvära
sig till regeringen mot ett beslut enligt del förra lagrummet men inte enligt
det senare. Om en sakägare väljer all inleda förfarandet med att ansöka om
fastighetsbildning kan nu nämnda skillnad i värsta fall leda lill två slutliga
markanvändningsbeslut beträffande samma markområde som är oförenliga, nämligen
dels ett beslut om att medge fastighetsbildning för bebyggelseändamål och dels
ett beslut om att inte medge undantag från det för markområdet gällande
generella byggnadsförbudel.

En nu nämnd komplikafion skulle inte behöva inträffa om
sakägaren inlett förfarandet med att söka dispens enligt 16 § NVL, Utredningen
har därför funnit lämpligt alt i FBL meddela en föreskrift angående
handläggningsordningen för faslighelsbildningsärenden som berör mark för
vilken strandskyddsbestämmelser gäller. En sådan föreskrift är emellertid lika
befogad beträffande fastighelsbildningsärenden som berör mark för vilken även
andra slags naturvårdsföreskrifter gäller. Utredningen föreslår all om en
ansökan om fastighetsbildning har gjorts för ett ändamål som kräver medgivande
enligt NVL får fastighelsbildningsmyndigheten för sökandens räkning begära
prövning av frågan enligt nämnda lag.

Frågor om vissa förenklingar beträffande handläggningen av
fastighetsbildningsmål vid fastighetsdomstolen

Utredningen har fått del av önskemål från faslighetsdomarhåll
om vidtagande av vissa ändringar av de för fastighetsbildningsmålen gällande processuella
bestämmelserna i syfte att förenkla handläggningen av sådana mål vid fastighetsdomstolen.
De bestämmelser som önskas ändrade är dels reglerna om fastighetsdomstolens domförhet,
dels reglerna om fastighetsdomstolens möjligheter att avgöra mål i sak utan
huvudförhandling.

Vad först beträffar fastighetsdomstolens domförhet har
hävdats all de nu gällande domförhetsreglerna framstår som alltför stelbenta.
Man har menat att utrymmet för att avgöra mål med en enda lagfaren domare bör
ökas. Det gäller först och främst sådana fall där det under målets förberedande
handläggning uppkommer enighet mellan sakägarna och andra taleberätligade

135

s. 136 Kontrollera mot PDF

om att ett
överklagat beslut från fastighetsbildningsmyndigheten skall ändras Prop.
1988/89: 77 på visstsätt. Även sådana fastighelsbildningsmål som kan anses vara
av enkel Bilaga 2 beskaffenhet eller angår små värden har man menat borde få
avgöras av ensamdomare.

Vad härefter angår möjligheten att avgöra
fastighetsbildningsmål i sak utan huvudförhandling har framförts önskemål om
att sådant avgörande borde få äga rum i större utsträckning oberoende av
sakägares eller företrädares för allmänt intresse inställning än vad som för
närvarande medges.

Enligt utredningens mening skulle ändringar av de gällande
reglerna om domförhet och om avgörande av mål utan huvudförhandling i enlighet
med vad som nu önskats innebära en förenkling av verksamheten vid fastighetsdomstolarna
utan att de rätlsäkerhetskrav som är befogade att ställa på rättskipningen
sattes ål sidan. På grund härav och eftersom det med hänsyn fill det rådande stalsfinansiella
läget måste bedömas som angeläget att möta en ökande arbetsbelastning för
domstolarna med förenklade handläggningsregler har utredningen ansett sig böra
lägga fram de förslag till tämligen begränsade ändringar av förfarandereglerna
som önskats från faslighetsdomarhåll.

I fråga om domförheten föreslår utredningen sålunda för
det första all om det under målets förberedande handläggning uppkommer enighet
mellan sakägarna eller mellan dessa och annan taleberältigad om på vilket sätt
det överklagade förrättningsbeslutet skall ändras får målet avgöras av en lagfaren
domare. Uppkommer enigheten vid sådant särskilt sammanträde som sägs i 16 kap.
3 § FBL får målet avgöras vid sammanträdel. För det andra föreslår utredningen
all vid avgörande av mål vid huvudförhandling eller på handlingarna är
fastighetsdomstolen domför med en lagfaren domare när det är tillräckligt med
hänsyn till målets beskaffenhet om sakägarna och andra taleberätligade
samtycker fill det. Vidare föreslår utredningen att när målet är av sådan
beskaffenhet att del i och för sig kan avgöras av ensamdomare skall jämväl den
tekniske ledamoten få della i avgörandet, om det är lämpligt.

Beträffande frågan om möjligheten att i ökad utsträckning
kunna avgöra mål på handlingarna oberoende av sakägares och andra taleberättigades
inställning föreslår utredningen att ett faslighetsbildningsmål allfid får
avgöras utan huvudförhandling om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig.

Som förebild till utredningens nu framlagda förslag har
delvis tjänat den reform av reglerna i rättegångsbalken angående tingsrätts domförhet
och överrätts möjlighet att avgöra mål ulan huvudförhandling som skedde genom
den i juli 1984 ikrafllrädda lagen (1984:131) om ändring i rättegångsbalken.

136

s. 137 Kontrollera mot PDF

Vissa
frågor om boendeinflytande vid bildande och Prop- 1988/89:77

förvaltning
av gemensamhetsanläggning '

Hyresgästers ställning enligt anläggningslagen

Enligt 20 § AL har hyresgäster, i egenskap av innehavare
av särskild rätt fill fastighet som tas i anspråk för gemensamhetsanläggning,
ställning som sakägare vid anläggningsförrättningen, om deras rätt berörs. Kort
tid efter anläggningslagens ikraftträdande ansågs emellertid denna sakägarställning
inte i tillräcklig utsträckning tillgodose hyresgästernas intressen vid anlägg-ningsförrältningar.
Genom lagen (1974:822) om ändring i anläggningslagen, som trädde i kraft den 1
januari 1975, infördes därför i 7,18,19, 30 och 31 §§ AL bestämmelser som gav
hyresgästerna ett ökat inflytande vid bildande av gemensamhetsanläggningar. Vid
utövande av delta inflytande skall hyresgästerna vara företrädda av sin
organisation. Med hyresgästorganisation menas i detta sammanhang
riksorganisation av hyresgäster eller förening som är ansluten till sådan
organisation och inom vars verksamhetsområde de fastigheter som skall della i
anläggningen är belägna. De nya bestämmelserna, som hade karaktären av försöksverksamhet,
gäller tills vidare dels i kommunerna i Stockholms-, Göteborgs- och
Malmöområdena, dels i annan kommun om regeringen förordnar om det på ansökan av
förening som är ansluten lill riksorganisation av hyresgäster och inom vars
verksamhetsområde kommunen är belägen. Något beslut om utvidgning av
tillämpningsområdet har inte meddelats av regeringen.

Vad som i detta sammanhang tilldrar sig intresse är dels
att de ifrågavarande inflytandereglema har begränsad geografisk giltighet,
dels alt rätten att utöva inflytandet är förbehållen riksorganisation av
hyresgäster eller förening som är ansluten till sådan organisation och inom
vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna. Det sistnämnda innebär att
hyresgäströrelsen i praktiken innehar en monopolställning i nämnda hänseende.

Utredningen föreslår nu alt tillämpningsområdet för inflytandebesiäm-melserna
utvidgas till att omfatta hela landet och all jämväl en utanför hyresgäströrelsen
stående lokal organisation, som utgör en rättskapabel ideell förening med
uppgift alt ta till vara medlemmarnas intressen i hyresfrågor, tillerkänns
rätt alt utöva hyresgäslinflytandet. Beträffande ulövanderätlen föreslås mera
konkret att inflytandet i första hand får utövas av den organisafion som har
avtal om förhandlingsordning för berörd fastighet. Saknas förhandlingsordning
bör ulövanderätlen liksom för närvarande vara förbehållen riksorganisafion
eller förening som är ansluten till sådan organisation och inom vars
verksamhetsområde fastigheterna är belägna.

Boendeinflytande på förvaltning av gemensamhetsanläggning
i bostadsområde där skilda besittningsformer till bostäderna förekommer

1 de sammanhang där samhälls- och bosiadsbyggnadsplanering
förekommer anses del ibland lämpligt att av bl. a. bostadssociala skäl utforma s,
k, integrerade bostadsområden. Som en följd härav har på en del platser i
landet

137

s. 138 Kontrollera mot PDF

vuxit upp
områden inom vilka olika boendeformer har blandats. I några fall Prop.
1988/89: 77 har integrationen uppkommit utan föregående planläggning genom att
be- Bilaga 2 sittningsformen ändrats beträffande vissa fastigheter i ett
från början enhetligt bostadsområde. Integrationen kan vara av olika grad. Den
längst gående utmärks av att det inom ett och samma bostadsområde finns
fastigheter som bebos av hyresgäster, bostadsrätlshavare och småhusägare.

I nämnda områden förekommer anläggningar som inrättats
gemensamt för fastigheterna. Anläggningarna förvaltas regelmässigt av en eller
flera samfällighetsföreningar.

När olika boendeformer är blandade på nu redovisat sätt
kan förvalt-ningsuiövning genom samfällighetsförening förorsaka problem.
Anledningen härtill är alt de skilda kategorierna boende inte har samma
möjligheter att direkt påverka samfallighetsföreningens verksamhet. Detta
hänger i sin tur samman med utformningen av de röstningsregler i SFL som gäller
vid röstning på föreningsstämma. Det är reglernas utformning i främst två avseenden
som leder till skillnader i boendeinflytande.

Det ena har sin grund i att rösträtten är förbunden med
medlemskap i föreningen. Rösträtt tillkommer medlem i föreningen. Medlemskapet
är fastighetsanknutet. vilket i detta sammanhang betyder att del är knutet till
ägandet - varmed jämställs tomlräitsinnehav - och inte till boendet. I ett
område med sådant blandat boende som här avhandlas innebär delta följande i
rösträttshänseende. Varje småhusägare ar medlem och har därmed rösträtt.
Varken en bostadsrätlshavare eller en hyresgäst är medlemmar i samfällighetsföreningen.
Medlemskapet tillkommer nämligen ägaren till den fastighet i vilken
bostadsrätt är upplåten, dvs. bostadsrättsföreningen respektive ägaren till
hyresfastigheten. 1 det förra fallet utövas rösträtten av bostadsrättsföreningens
styrelse eller av särskilda firmatecknare, I det senare fallet är det ägaren
till hyresfastigheten som utövar rösträtten. Är denne ett allmännyttigt
bostadsföretag eller eljest en juridisk person tillkommer rösträtten styrelsen
eller särskilda firmalecknare.

Del andra avseendet i vilket röstningsreglernas utformning
leder till skillnader i boendeinflytande har att göra med de två metoder - huvudtalsmetoden
och andelstalsmetoden - som används för att bestämma röstetalet. Röstning efter
huvudtalei medför att en bostadsrättsförening och en ägare till en
hyresfastighet inte har större röstetal än envar av ägarna till småhus i
området, fastän bostadsrättsföreningen och hyresfastighetsägaren företräder
fastigheter i vilka antalet boende ofta uppgår lill betydligt fler än det
sammanlagda antalet boende i småhusen. Röstning efter andelstalet medför att de
två förstnämnda ägarkategorierna, till skillnad från småhusägarna, i de flesta
fall måste finna sig i att rösta efter ett modifierat röstetal på grund av en
särskild spärregel som finns i SFL,

Det enklaste sättet alt begränsa uppkomsten av de nämnda
röstningsproblemen vore naturligtvis att undvika att planera för integration
utan gemensamhetsanläggningar eller att planera för särskilda gemensamhetsanläggningar
för varje boendeform inom bostadsområden. Huruvida detta är lämpligt har
utredningen inte att bedöma. Det finns anledning tro alt det kommer alt finnas
blandade besillningsformer även i framtiden. Utredningen har därför ansett att
det föreligger behov av alt ändra röslningsreglerna i SFL på ett sådant sätt
att därigenom tillskapas en bättre balans mellan olika

138

s. 139 Kontrollera mot PDF

boendeformer,
när del gäller inflytande på förvaltningen av gemensamhets- Prop. 1988/89: 77
anläggningar. Den lösning utredningen funnit bäst tillgodose ett sådant syfte
Bilaga 2 och som på grund härav framläggs här innebär följande. Den nuvarande
ordningen med ett fastighetsanknutet medlemskap i samfällighetsföreningen
bibehålls. Huvudtalsmetoden utmönstras, vilket medför att röstetalet alltid
skall bestämmas med utgångspunkt i delägarfastighetemas andelstal. Lägen-hetshavarna
i hyres- och bostadsrättsfastigheter tillerkänns Individuell rösträtt på samfallighetsföreningens
stämma om de andelstal som åsätts hyres-och bostadsrättsfastigheterna har fördelats
på de olika lägenheterna genom en förhandlingsöverenskommelse i enlighet med
reglerna i hyresförhandlingslagen respektive genom ett beslut vid
bostadsrättsföreningens stämma. Tillämpningsområdet för förfarandet med
individuell röstning skall inte vara inskränkt till enbart samfällighetsföreningar
av integrerad beskaffenhet. Förfarandet skall äga tillämpning även beträffande
samfällighetsföreningar vars medlemmar utgörs av enbart en eller flera
hyresfastighetsägare eller en eller flera bostadsrättsföreningar. Individuellt röslningsförfarande
skall gälla även i fråga om äldre samfällighetsföreningar av nämnd
beskaffenhet.

Småhusägares boendeinflytande beträffande gemensamhetsanläggningar
inom s. k. storkvarter

Med slorkvarter avses i förevarande sammanhang en särskild
form för småhusbebyggelse som karaktäriseras av alt fastigheterna inom ell
kvarter samverkar om olika gemensamma anläggningar på kvartersmarken. Anläggningarna
kan vara dels sådana som inom andra slags småhusområden brukar tillhöra varje
enskild fastighet t. ex. garage och parkeringsulrymme, dels sådana som vid
mera traditionell planläggning brukar undantas från kvartersmarken och
hänföras till allmän plats.

Del finns således väsentliga skillnader mellan storkvarter
och traditionell småhusbebyggelse. Dessa förorsakar särskilda proö/ew för dem
som bor i ett storkvarier.

Sålunda har gjorts gällande att det mellan småhusägare
inom storkvarier och småhusägare inom traditionella kvarter kan uppstå en
orättvis kostnadsfördelning. Småhusägaren inom storkvarteret betalar
kostnaderna för driften av gemensamhetsanläggningarna inom kvarteret. Dessutom
betalar han i form av kommunalskatt en del av kostnaderna för driften av de
anläggningar som kommunen har ansvaret för. Småshusägare som bor i områden
ulan storkvarter belastas däremot enbart med den sistnämnda kostnadsdelen. Man
har menat att del på grund härav är lätt att komma i konflikt med den kommunala
likställighetsprincipen, vilken innebär att alla kommuninvånare skall
behandlas lika.

Utöver frågan om slorkvarlerens förenlighet med den
kommunala likställigheten har även påtalats problem som är förknippade med
själva bddandet och förvaltningen av gemensamhetsanläggningar i sådana kvarter.

När det gäller bildande och förvaltning av gemensamhetsanläggningar
i samband med nyexploatering regleras detta i normalfallet i exploateringsavtal.
Härvid brukar anges hur anläggningskostnaderna skall fördelas mellan kommunen
och exploatören. Det vanligaste är att exploatören utför och bekostar alla
anläggningar på kvartersmark saml lämnar ett bidrag till kommu-

139

s. 140 Kontrollera mot PDF

nens
kostnader för områdesanläggningar. Exploatörens kostnader läggs in i Prop.
1988/89: 77 försäljningspriset för de färdigbildade fastigheterna och överförs
således på Bilaga 2 fastighetsägarna. Dessa har inget inflytande på
kostnadsfördelningen utan får finna sig i att betala vad kommunen och
exploatören ålägger dem. Denna avsaknad av inflytande uppfattas ofta som en
brist.

Vidare föreskrivs ofta i exploateringsavtalen all
exploatören skall föranstalta om inrättande av gemensamhelsanläggningen och om
bildande av en samfällighetsförening för dess förvaltning. Normalt betyder
detta att de som flyttar in i ett nybyggt område inte har kunnat påverka
innehållet i del som skall vara gemensatnt. Alla avgörande beslut är i regel
fattade före faslighets-köpet. Ofta övertar småhusägarna i dessa fall en i det
närmaste färdigkonslmerad anläggning och en redan bildad samfällighetsförening.
Sedan anläggningsförrättning väl skett är småhusköparnas möjligheter att ändra
på vad som bestämts vid förrättningen begränsade,

1 exploateringsavtalen finns regelmässigt även
bestämmelser om de tekniska krav m, m. som uppställs för gemensamhetsanläggningarna.
Erfarenheten visar emellertid att dessa bestämmelser ofta är otillräckliga.
Detta medför alt anläggningarna inte sällan utförs med för låg standard, något
som i sin tur försvårar en rationell drift och leder till högre
driftskostnader.

En annan fråga - med viss anknytning lill den sist nämnda
- gäller möjligheterna för samfällighetsföreningar som förvaltar storkvarlersanläggning-ar
alt i ekonomiskt hänseende möta anläggningarnas behov av underhåll och
förnyelse. Det har härvid framförts som önskvärt att föreningarna/o/tc/erar
medel för att därmed alltid ha tillgång till erforderliga medel. Man har emellertid
uppmärksammat att benägenheten att bygga upp fonder hämmas av innehållet i
gällande skattelagstiftning.

Ett ytterligare problem som kommit i dagen gäller
förvaltande samfällighetsförenings tillgång lill sådana tekniska resurser och
kunskaper som krävs för alt föreningen på ell godtagbart sätt skall kunna sköta
de många gånger tekniskt komplicerade nyttigheter, vilka ingår i en storkvartersanläggning.
Del har visat sig att flera föreningar saknar sådana tillgångar.

De problem som nu berörts har bl. a. påtalats i en av
Sveriges villaägareförbund och Småhusägarnas centralorganisation den 18 juli
1978 avlåten skrivelse till regeringen, I skrivelsen hemställde de båda
organisationerna om en översyn av samfällighetslagstiftningen förebärande
nämnda problem, I de av regeringen sedermera utfärdade direktiven för
fastighetsbildningsutredningen har uppdragits åt utredningen att överväga vad
som anförts i skrivelsen.

Flera av de frågor som nu dragits upp föranleder - i den
mån de aktualiserar lagstiftningsåtgärder - överväganden som rör andra lagstiflningsom-råden
än fastighetsbildningslagstiftningen. Utredningen har emellertid, efter samråd
med chefen för bostadsdepartementet, endast tagit upp de frågor till behandling
som utredningen ansett kunna lösas genom lagstiftningsåtgärder som berör faslighetsbildningslagstiftningen.
Utredningens härvid gjorda överväganden har utmynnat i följande förslag.

Beträffande frågan om småhusägares inflytande över frågor
rörande gemensamhetsanläggningars tillkomst, utförande och förvaltning
föreslår utredningen till alt börja med att det dras en skiljelinje mellan
olika nyttigheter av gemensamhetskaraktär i så måtto att endast gemensamhetsanläggningar

140

s. 141 Kontrollera mot PDF

bestående
av sädana nyttigheler som är nödvändiga för alt ett funktionellt Prop. 1988/89:
77 boende skall kunna äga rum — exempelvis vatten- och avloppsanläggningar.
Bilaga 2 värmeanläggningar saml förbindelseleder - får inrättas under pågående
exploatering. Andra nyttigheler — exempelvis simbassänger, tennisbanor och
andra liknande idrottsanläggningar samt kvartersstugor - får,inrättas först
sedan småhusen sålts. Härigenom överlämnas åt de boende att själva avgöra
huruvida sådana nyttigheter överhuvudtaget skall inrättas. Utredningen
föreslår vidare all som huvudregel skall gälla alt en samfällighetsförening,
vilken skall förvalla gemensamhetsanläggning inom område där exploatering för
bostadsbebyggelse pågår, inte får bildas förrän till försäljning utbjudna
fastigheter sålts och lillträlts av köparna, I detta sammanhang passar
utredningen även på alt lägga fram ett förslag som innebär en viss avby-råkratisering
dels vid utseende av sammanträdesledare vid delägarförvaltning och dels vid
bildande av samfällighetsförening. Utredningen föreslår alt de gällande
reglerna i SFL om fastighetsdomstols medverkan i dessa hänseenden utmönstras.

När del gäller frågan om fondering föreslår utredningen
att fondavsättning för säkerställande av underhåll och förnyelse blir
obligatorisk för samfällighetsföreningar som förvaltar storkvartersanläggningar,
1 föreningens stadgar skall anges grunderna enligt vilka medel skall avsättas.
För att föreningen skall kunna bedöma vilka fondavsättningar som erfordras
torde det som regel vara nödvändigt att upprätta en underhållsplan. Utredningen
föreslår en regel som föreskriver en sådan skyldighet.

Utredningen lägger även fram förslag rörande möjligheterna
alt få till stånd omprövning av anläggnings förrättning. Förulsättningarna för
alt få till stånd sådan omprövning har ansetts för restriktiva. Utredningen
föreslår därför ett tillägg till de nu gällande reglerna i 35 § AL som innebär
att förutom i de situationer när ändrade förhållanden som väsentligt inverkar
på frågan föreligger eller när omprövningsföreskrift meddelats, omprövningsför-rältning
även eljest skall få äga rum, om ett klart behov härav föreligger.

Utredningen för vidare fram två förslag angående samfällighetsförenings
ställning vid anläggningsförrällning, som utredningen funnit både praktiska och
ändamålsenliga. För det första föreslås att vid omprövningsförrättning enligt
35 § AL som gäller ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltar i gemensamhelsanläggningen
skall samfällighetsföreningen och inte den befintliga delägarkrelsen betraktas
som sakägare. För det andra föreslår utredningen att samfällighetsförening får
ta initiativ till en anläggningsförrättning. Som en förutsättning härför skall
dock gälla att en majoritet av föreningens medlemmar är för ett sådant
initiativ.

Slutligen föreslår utredningen en ändring av reglerna i SFL
angående sam-fälligheisförenings beslutanderäa i syfte att mjuka upp rättspraxis
i detta avseende, vilken enligt utredningens mening har blivit för restriktiv
i vissa hänseenden.

141

s. 142 Kontrollera mot PDF

Utredningens lagförslag i betänkandet Fastighetsbildning 1

Förslag till

Lag om avveckling av samfällda vägar och diken

Härigenom föreskrivs följande

Prop.
1988/89:77 Bilaga 3

1§

Mark som sedan liden före den 1 januari 1972 hör till
flera fastigheter gemensamt och är avsedd till väg eller dike upphör att vara
samfälld när denna lag träder i kraft.

2§

Mark som upphör all vara samfälld övergår till den
fastighet som ligger närmast, om inte annat följer av 3 §. Gränsen mellan
fastigheter på samma sida av samfälligheten skall dock förlängas obruten.

En samfällighet som skall bestå likställs med fastighet
vid tillämpningen av första stycket.

3§

Mark som
upphör all vara samfälld och som ingår i gata eller annan i

stadsplan
upptagen allmän plats tillfaller kommunen.

4§

Används
mark, som upphör att vara samfälld, till väg eller dike när lagen träder i
kraft, skall rätt att använda marken för sådant ändamål fortfarande tillkomma
de delägande fastigheterna. Denna rätt utgör servilul.

Servitut
uppkommer dock inte i mark som ingår i gala eller i en vägförenings vägar eller
som har tagits i anspråk för allmän väg eller är upplåten för en gemensamhetsanläggning
enligt anläggningslagen (1973:1149) eller motsvarande äldre lagstiftning.

5§

En delägare i mark som upphör att vara samfälld har rätt
till ersättning med ett belopp som motsvarar hans andel av samfällighetens
marknadsvärde. Ersättningen skall betalas av den som blir ägare till marken.

142

s. 143 Kontrollera mot PDF

6§ Prop. 1988/89:77

Fråga om ersättning prövas av fastighelsbildningsmyndigheten
vid särskild Bilaga 3 förrättning (ersätmingsförrättning). Beträffande en
sådan förrättning, överklagande av beslut under förrättningen samt rättegången
i mål som föranletts av överklagande gäller fastighelsbildningslagen
(1970:988).

Kostnaderna för en ersättningsförrältning betalas av
sökanden. Har annan sakägare genom sin inställning till ersättningsanspråket
föranlett särskild utredning eller annan åtgärd som inverkat på
förrättningskostnaderna, skall han dock i skälig omfattning bidra till
betalningen,

7§

Rätten lill ersättning är förlorad, om ansökan om
ersättningsförrättning inte

har gjorts inom två år från det att lagen trätt i kraft.

Mark som upphör att vara samfälld svarar inte längre för
fordran som besvärar delägande fastighet.

Nyttjanderätt eller servilul som belastar den samfällda
marken vid lagens ikraftträdande består. Rättighet som upplåtils i viss delägarfaslighet
består dock endast om marken enligt 4 § är belastad med servilul och
rättigheten omfattar servitutets ändamål.

9§

Den ändring i fastighetsindelningen som uppkommer enligt 2
§ redovisas i fastighetsregistret innan ersättningsförrättning avslutas eller
annars när det är lämpligt med hänsyn till sökt fastighetsbildning eller annan
förrättnings-åtgärd. Registrering skall också ske när det i ansökan till fastighelsbildningsmyndigheten
begärts av fastighetsägare eller av länsstyrelsen eller byggnadsnämnden.

Servitut som uppkommer enligt 4 § redovisas i faslighetsregislrel
i lämplig omfattning.

De uppgifter som behövs till underlag för registrering
lämnas av fastighetsbildningsmyndigheten. Kostnaden för att upprätta ett sådant
underlag skall inte påföras sakägare.

10 §

Faslighetsbildningsmyndighelen får, när regislreringsunderlag
upprättas, besluta att mark som upphört alt vara samfälld skall inordnas i
fastighetsindelningen på ett annat sätt än enligt 2 §. Sådant beslut (inordnandebeslui)
får meddelas, om det inte är lill förfång för fastighetsägare och det medför
lämpligare fastighetsindelning eller underlättar redovisningen i fasiigheisre-gistrel.
Beslutet las in i regislreringsunderlaget. Inordnandebeslui får avse

1.
att mark skall
övergå till en fastighet på annat sätt än som stadgas i 2§,

2.
att mark som
förvaltas av en vägförening eller en samfällighetsförening skall såsom särskild
faslighet tillhöra föreningen, eller

3.
att mark som
upplåtits för en gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (1973:1149)
eller motsvarande äldre lagstiftning skall vara

143

s. 144 Kontrollera mot PDF

samfälld för de fasligheter som deltar i anläggningen, Prop. 1988/89: 77

Har planförhållandena ändrats efter det att lagen trätt
i kraft, får Bilaga 3 inordnandebeslui meddelas med hänsyn till den plan
som gäller.

11 §

I fråga om överklagande av inordnandebeslui eller beslut
varigenom en framställning om inordnande lämnats ulan bifall saml angående
förfarandet i mål som föranletts av överklagande gäller fastighelsbildningslagen
(1970:988).

12 §

Mark som enligt 3 § tillfaller kommunen skall på
framställning av kommunen upptas i faslighelsregistrel såsom ingående i en
kommunen tillhörig fastighet eller såsom en särskild faslighet,

13 §

När mark som upphört att vara samfälld registrerats såsom
särskild fastighet, skall lagfart utan ansökan meddelas för ägaren. Det
ankommer pä fastighetsregistermyndighelen att lämna inskrivningsmyndigheten det
underlag som behövs i lagfartsärendel.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningsiagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 5 § fastighelsbildningslagen
(1970:988) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 5 §

Bestämmelserna om bildande av samfällighet och servitut
genom fastighetsreglering äger motsvarande tillämpning vid avstyckning såvitt
avser förhållandet mellan styckningsdelarna.

Vid avsryckning av ägovidd från faslighet som har del i
samfälld väg kan styckningslolten såsom servitut i stamfasiigheien tilläggas
rätt alt nyttja vägen. Sådant servilul får dock ej bildas, om stvckningslotiens
behov av väg kan tillgodoses bättre på annat sätt.

Denna lag träder i kraft den

144

s. 145 Kontrollera mot PDF

Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya Bilaga 3

jordabalken

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1970:995) om
införande av nya jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 § Har fastighetsgräns under minst tjugo år oklandral
hävdats i annan sträckning än den skulle ha enligt lag och framgår av
omständigheterna att hävden grundats på överenskommelse som före balkens
ikraftträdande ingåtts mellan ägarna pä ömse sidor, gäller den sträckning i
vilken gränsen sålunda hävdats.

Har mark som avses I lagen 11983:000) om aveckluig av
samfällda vägar och diken hävdals för viss fastighet medan i stället annan
näraliggande mark lagils i anspråk för del avsedda samfällda ändamålet, gäller
bestämmelsema I första stycket även om hävden inie grundals på överens-kommelse.

Denna lag träder i kraft den

145

10 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 77

Utredningens lagförslag i betänkandet Fastighetsbildning 4

Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Prop.
1988/89:77 Bilaga 4

Härigenom
föreskrivs i fråga om jordabalken' dels att 7 kap, 28 och 29 §§, 8 kap, 4 §, 9
kap, 23 § samt 20 kap, 13 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken
skall införas en ny paragraf, 23 kap. 8 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

28 §

Gäller
nyttjanderätt eller servitut Gäller nyttjanderätt eller servitut

efter fastighetsdelning i flera fastig- efter fastighetsbildning i flera fastig

heter, skall vederlag som utgår för heter, skall vederlag som utgår för

rättigheten tillkomma ägarna av rättigheten tillkomma ägarna av

dessa i förhållande till belastningen dessa i förhållande lill belastningen

på varje fastighet. på varje fastighet. Skall en
nyttjan-

derätt efter uppsägning från en av ägarna upphöra att
gälla i dennes fastighet, får nyttjanderättshavaren samtidigt frånträda
upplåtelsen även med avseende på övriga fastigheter.

29 §

Om fastighet som besväras av nyttjanderätt eller servitut
undergår fasfig-hetsreglering, får rättigheten därefter utövas på område, som
genom regleringen överföres till fastigheten. Detta gäller dock icke. om
rättighetens utövning genom upplålelseavtalel är begränsad till viss del av
fastigheten eller utövning av rättigheten på det överförda området eljest
måste anses strida mot upplåtelsen. Föreskrift om räll för faslighetsbildningsmyndighelen
alt bestämma nytt område för utövningen av nyttjanderätt finns i fastighelsbildningslagen
(1970:988).

' Balken omtryckt i SFS 1971:1209

146

Nuvarande lydelse

Nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft
gäller ej vidare i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår
fastighet vari rättigheten upplåtits. Det åligger den som tillträder sådan
byggnad alt inom en månad från tillträdet uppsäga hyresavtal som gällde mot avträdaren.
I annat fall gäller avtalet mot honom.

Föreslagen lydelse

Nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft
gäller ej vidare i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår
fastighet vari rättigheten upplåtits, såvida annat inte förordnats i faslighetsbildningsbeslutet.
Det åligger den som tillträder sådan byggnad alt inom en månad från tillträdet
uppsäga hyresavtal som gällde mot avträdaren. 1 annat fall gäller avtalet mot
honom även ulan särskilt förordnande.

En
rättighet som enligt andra stycket skall fortsätta att gälla i mark eller
byggnad som frångår den fastighet vari rättigheten upplåtits skall vid till-lämpningen
av 22 § äga företräde framför en rättighet som enligt första stycket skulle få
utövas i marken eller byggnaden.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 4

8 kap. 4§

Uppsäges
arrendeavtal med anledning av alt arrenderätten är förverkad, upphör avtalet
att gälla pä den fardag som inträffar närmast efter uppsägningen, om ej rätten
finner skäligt ålägga arrendatorn alt avflytta tidigare eller annat följer av
25 §.

Om
arrendeavtal uppsäges av annan orsak som ger jordägare eller arrendator rätt
att frånträda avtalet, upphör avtalet att gälla på den fardag som inträffar
närmast efter sex månader från uppsägningen. Sker uppsägningen innan arrendatorn
tillträtt arrendestället, upphör avtalet dock genast att gälla.

Om
arrendeavtal uppsäges av annan orsak som ger jordägare eller arrendator räll
alt frånträda avtalet, upphör avtalet att gälla på den fardag som inträffar
närmast efter sex månader från uppsägningen. Sker uppsägningen innan arrendatorn
tillträtt arrendestället, upphör avtalet dock genast att gälla. Frånträder arrendatorn
avtalet med stöd av 7 kap. 30 § andra stycket, skall detta i stället, om arrendatorn
begär del i uppsägningen, upphöra aU gälla den dag då arrendatorn till följd av
fastighetsregleringen är skyldig att avträda mark.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Fardag är
den 14 mars.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

9 kap, 23 § Avräkning mellan jordägaren och arrendatorn
skall ske, när arrendestället avträdes. Avräkning skall även ske vid tidigare
tidpunkt i den mån avtal därom träffas, I samband med förlängning av
arrendeavtalet skall avräkning alltid ske, om mer än nio år förflutit från
tillträdel eller från närmast föregående avräkning.

Avräkning skall också ske I samband med ett förordnande
enligt 5 kap. 33 a § fastighelsbildningslagen (1970:988). Om ej annat avtalats,
skall avräkning grundas på syn vid avräkningsperiodens början och slut.

Vid avräkningen skall beaktas om kostnaderna för att
avhjälpa de brister som förelåg vid avräkningsperiodens början har förändrats
under perioden,

20 kap,

13 §

Om det på grund av innehållet i Om det på
grund av innehållet i

protokollet och vad som i övrigt protokollet
och vad som i övrigt

framkommit måste antagas, att det framkommit måste antagas, att det

påstådda förvärvet ägt rum, M«t/öW påstådda förvärvet ägt rum, samt

del är giltigt och kan göras gällande. omständigheterna ger vid handen att

skall den omständigheten att endast sökanden bör anses som ägare, skall

protokollet åberopas som fånges- den omständigheten att
endast

handling ej utgöra hinder mot lag- protokollet åberopas som fånges

fart, handling ej utgöra hinder mot lag

fart. Ett förvärv för vilket lillsiånd av

myndighet fordras får dock Inie läg

gas till grund för lagfart förrän lill

siånd erhållits.

Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder

sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättsanspråk under de

tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör

omständighet som avses i 7 S 2 hinder mot lagfart endast om inskrivning eller

anteckning, som grundar sig på annans äganderätt till fastigheten eller an

språk därpå, skett i fastighetsboken under nämnda tid,

I ärende om lagfart som avses i denna paragraf skall, om
så finnes erforderligt, inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får
fora talan mot beslut, varigenom lagfart beviljats,

23 kap, 8S

Kommer en inskriven rätiighel till följd av ett
förordnande enligt 5 kap. 33 a ,' eller 7 kap. 13 <> fasiiglicisbild-ningslagen
(1970:988) au gälla I en

148

s. 149 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4 annan fastighet än den, i vilken den

blivit inskriven, skall rättigheten inskrivas i den andra
fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till företräde som om den
verkställts efter ansökan.

Denna lag träder i kraft den

149

s. 150 Kontrollera mot PDF

Förslag
till Prop. 1988/89:77

Lag om
ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om hyresförhandlingslagen
(1978:304) att 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ Förhandlingsordning medför skyldighet för hyresvärden
att påkalla förhandling med hyresgästorganisationen i fråga om

1.
höjning av
hyran för en lägenhet,

2.
ändring av
grunderna för beräkning av sådan särskild ersättning som avses i 12 kap. 19 §
jordabalken, eller

3.
ändring av
villkor som avser hyresgästernas räll alt använda utrymmen som är avsedda att
användas gemensamt av hyresgästerna.

Förhandlingsordning medför vi- Förhandlingsordning medför vi-

dare, om parterna ej enats om an- dåre, om parterna ej
enats om an

nat, rätt för båda parter att påkalla nat, räll för båda parter att påkalla

förhandling i fråga om förhandling i fråga om

1.
hyresvillkoren, 1. hyresvillkoren,

2.
lägenheternas
och husets 2. lägenheternas och husets
skick, skick,

3. gemensamma anordningar i 3. gemensamma anordningar i

huset, huset eller fördelning av del andels

tal som åsalts hyresfastigheten vid

förrättning enligt anläggningslagen

(1973:1149) på de i fastigheten Ingå

ende lägenheterna.

4. övriga boendeförhållanden i 4. övriga boendeförhållanden i

den mån de rör hyresgästerna ge- den mån de rör hyresgästerna ge

mensamt, mensamt.

Om parterna är ense därom kan förhandlingsordning också
medföra rätt för hyresgästorganisationen att påkalla förhandling om fråga som
rör till-lämpning av enskilt hyresavtal under förutsättning att hyresgästen
genom skriftlig fullmakt har bemyndigat hyresgästorganisationen att företräda
honom i saken.

Förhandlingsordning medför inte någon inskränkning i
hyresgästens rätt att begära prövning av hyresvillkoren enligt 12 kap. 54 §
jordabalken. Vid sådan prövning gäller bestämmelserna i 12 kap, 53-55 a §§
samma balk.

Denna lau träder i kraft den

150

s. 151 Kontrollera mot PDF

Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighelsbildningslagen
(1970:988)' dels att 4 kap. 42 § och 8 kap. 7 § skall upphöra att gälla, dels
att 4 kap. 8,11,12, 18 och 22 §§, 5 kap. 3, 5,10, 17,18 och 34 §§, 6 kap. 6 §,
7 kap. 5 §, 14 kap. 2 §, 15 kap. 2-4 och 6 §§ saml 16 kap. 1-3 och 8 §§ skall
ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas sju nya paragrafer, 4 kap,
10 a §, 5 kap. 30 b och 33 a §§, 6 kap. 7 §, 7 kap. 12 och 13 §§ samt 16 kap. 2
a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap,

8§

Ansökan om fastighetsbildning Ansökan
om fastighetsbildning

göres skriftligen hos fastighetsbild- göres skriftligen
hos faslighetsbild

ningsmyndighelen. ningsmyndigheten.

Muntlig ansökan som göres vid Muntlig ansökan som göres vid

förrättningssammanlräde skall dock förrätlningssammanträde
skall dock

godtagas, om den väckta frågan godtagas, om den väckta frågan

lämpligen kan prövas vid samma lämpligen kan prövas vid samma

förrättning, förrättning. Ansökan skall anses rän

gjord oavsett till vilken fastighelsbild-ningsmyndighet
inom länet ansökan Inkommit. Detsamma gäller om ansökan inkommit till överlantmätarmyndigheten
i länet. Sökanden skall ange den åtgärd som han önskar genomförd samt uppge den
eller de fastigheter för vilka han för talan. I den mån det kan anses skäligt
all sökanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är tillgängliga för
honom, skall han också ange de andra fastigheter som saken angår ävensom namn
och postadress beträffande fastighetsägarna samt de innehavare av servitut,
nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som kan beröras av åtgärden.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av
sökanden eller hans ombud.

Till ansökningshandling skall sökanden i huvudskrift eller
styrkt avskrift foga de skriftliga handlingar som han innehar och som är av
betydelse i saken.

10 a §

Har ansökan gjorts om fastighetsbildning för bebyggelse
eller annat ändamål som kräver medgivande enligt hesiämmelserna i nalurvårds-

Lagen omtryckt i SFS 1971:1035

151

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

lagen (1964:822), får fastighetsbildningsmyndigheten för
sökandens räkning begära prövning av tillåtligheten av åtgärden enligt nämnda
lag.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 4

s. 152 Kontrollera mot PDF

11 §

/ den
utsträckning som är påkallad med hänsyn till fastighetsbildningens art och
förhållandena i övrigt skall faslighetsbildningsmyndighelen utreda vilka som
I egenskap av ägare till faslighet eller på annan grund är sakägare. Den som
har lagfart på fas-tigheien anses som ägare, om det ej visas au fastigheten
tillhör annan.

Sakägare är den som äger en fastighet som berörs av
förrättningen. Angår förrättningen samfälld mark som förvaltas av en samfällighetsförening,
är föreningen sakägare. Vid fastighetsreglering är därjämte innehavare av
nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft sakägare, om regleringen har
betydelse för honom.

Den som har lagfart på en fastighet anses som dess ägare,
om det inte visas att fastigheten tillhör annan. Är det ovissi vilken av flera
som äger en fastighet eller innehar en rättighet, behandlas samtliga som sakägare.
Har en fastighet bytt ägare genom ett förvärv som inte är fullbordat, är både överlålaren
och förvärvaren sakägare.

I den
utsträckning som är påkallad med hänsyn till fastighetsbildningens art och
förhållandena i övrigt skall fastighetsbildningsmyndigheten utreda vilka som
är sakägare. Ägaren av en fastighet är skyldig att när myndigheten begär det
uppge sådana innehavare av särskild rätt lill fastigheten som är sakägare.
Underlåter ägaren detta utan giltigt skäl, skall han ersätta den skada som
därigenom uppkommer för rättighetshavaren.

12 S Om
god man enligt 18 kap, 4 § föräldrabalken behöver förordnas, skall
fastighetsbildningsmyndigheten anmäla detta hos rätten.

En god man som avses i 18 kap. 4 § föräldrabalken får
förordnas au företräda ett bolag eller en förening eller annan sammanslutning
som upplösts, om förhållandena är sådana att det inte går att i förrättningen

152

s. 153 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4 utreda vilka som är sammanslutningens rättsägare
och kostnaderna för en likvidation i enlighet med vad därom är särskilt stadgal
inie skulle stå i rimligt förhällande till värdet av den egendom som tillhör
sammanslutningen.

När förrättningen avslutats, ankommer det på rätten att
bestämma om den fortsatta förvaltningen. Rätten får därvid föreskriva att sammanslutningens
egendom skall överlämnas till allmänna arvsfonden eller till annat allmännyuigt
ändamål.

18 §

Till första sammanträdet under Till första sammanträdet under

förrättningen skall samtliga kända förrättningen skall
samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs sakägare kallas. Kallelse
behövs dock ej, om det kan antagas alt sak- dock ej, om det kan antagas att sakägaren
ändå infinner sig. Är det ägaren ändå infinner sig. Om del ovisst vilken av
flera som är sakäg- föreligger anledning antaga alt are, kallas samtliga. Om
del före- okända sakägare finns, utfärdas ligger anledning antaga all okända
kallelse även på dessa, sakägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.

Kallelse skall i god tid före sammanträdet delges
sakägarna,

22 § Vad som föreskrivits om delgiv- Vad som
föreskrivits om delgivning med delägare i samfällighet ning med
delägare i samfällighet äger motsvarande tillämpning vid äger
motsvarande tillämpning vid delgivning med delägare i fastighet,
delgivning med innehavare av servi-som innehas under samäganderätt av lut
som gäller till förmån för flera än flera än tio, och med innehavare av tio
fastigheter med skilda ägare, servitut som gäller till förmån för flera än tio
fastigheter med skilda ägare,

42 § Finner fastighetsbildningsmyndigheten att
förrättningsbeslut till följd av skrivfel, felräkning eller liknande misstag
innehåller uppenbar oriktighet skall myndigheten besluta om rättelse. Detsamma
gäller beträffande karta som upprättats vid förrätt-

153

s. 154 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4 tung, samt annan handling till vilken hänvisning skeU i
förrättningsbeslut. Innan rättelse sker, skall den som beröres av åtgärden få
tillfälle att yttra sig.

Rättelsen skall med angivande av dagen för åtgärden
antecknas på huvudskriften och såvitt möjligt på övriga exemplar av den
handling som rättelsen avser. Den som beslutet rör skall omedelbart underrättas
om åtgärden och vad som är att iakttaga för fullföljd av talan.

5 kap.

3 §

Fastighetsreglering får påkallas av Fastighetsreglering får påkallas av

den som äger en fastighet som be- den som äger en faslighet som be

rörs av regleringen. rörs av regleringen. En samfällig

hetsförening får påkalla fastighets

reglering som berör en samfällighet

under föreningens förvaltning.

Vid expropriation eller liknande ivångsförvärv får förvärvaren begära så

dan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas,

minskas eller förebyggas.

Byggnadsnämnd får begära fastighetsreglering som avser
område där tätbebyggelse föreligger eller är att vänta.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som
länsstyrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

5 §

Fastighetsreglering som begärts Fastighetsreglering
som begärts

av sakägare får genomföras endast av sakägare får
genomföras endast

om den är nödvändig för att sökan- om den är nödvändig för att sökan

dens fastighet skall förbättras. dens faslighet skall förbättras. Detta

gäller dock inte när regleringen har påkallats av en samfällighetsförening.
Har regleringen påkallats av annan än sakägare eller innebär ansökan av
sakägare att regleringen, för alt ej möta hinder enligt 4 § andra stycket,
skall göras mer omfattande än som krävs för att sökandens fastighet skall
förbättras, får regleringen ej äga rum, om de sakägare som har ett väsentligt
intresse i saken mera allmänt motsätter sig regleringen och har beaktansvärda
skäl för del. Vid prövningen av sådan fråga skall främst deras mening beaktas
som har störst nytta av regleringen.

Andra stycket gäller icke, om behovet av
fastighetsreglering är synnerligen angeläget,

154

Föreslagen
lydelse

Nuvarande lydelse

Om värdet
av den mark och de andelar i samfälld mark som genom fastighetsreglering tillägges
fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår
fasligheten, utjämnas skillnaden genom ersättning i pengar. På samma sätt
utjämnas värdeförändring som föranledes av servitutsåtgärd eller av att
byggnad eller annan anläggning genom regleringen övergår lill annan ägare.

Om en nyltjanderäu eller ett servitut skall gälla mot
tillträdaren på grund av ett förordnande enligt 33a §, skall del likvidvärde
som belastar lilllrädaren minskas med belopp som motsvarar den värdeminskning
som rättigheten innebär, i den mån som detta kan ske ulan an skada uppkommer
för innehavare av fordran med bättre rätt än rättlgheien.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 4

s. 155 Kontrollera mot PDF

17 §

Tillkommer
ersättning delägarna i samfälld mark och finns för samfälligheten känd
styrelse eller förvaltare med befogenhet alt för delägarna uppbära från samfälligheten
härflyi-ande medel, kan fastighetsbildnings-myndigheten föreskriva au ersättningen
skall tillställas styrelsen eller förvaltaren, i den mån den icke skall
inbetalas till myndighet enligt 16 § förslå stycket.

Har
föreskrivits att belopp sålunda skall tillställas styrelse eller förvaltare för
samfällighet, får styrelsen eller förvaltaren vidtaga behövliga åtgärder för
an uttaga beloppet hos den betalningsskyldige.

Ersättning
som avser samfälld mark behöver inte i ersäiiningsheslut fördelas mellan de
fastigheter som har del i samfälligheten, om denna förvaltas av en samfällighetsförening
och del inte enligt 16 § första stycket föreligger hinder mot alt ersättningen
utbetalas till föreningen.

Första stycket gäller också när del annars för samfälligheten
finns känd styrelse eller förvaltare med befogenhet au för delägarna uppbära
medel som avser samfälligheten. Om en delägare i samfälllghelen begär del,
skall faslighelsblldningsmyndigheien dock förordna au den ersättning som
belöper på delägarens andel skall utbetalas till honom.

18 § Från
nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt intresse får
avsteg göras i följande avseenden

■Nuvarande lydelse = förslag i SOU 1983:38

155

s. 156 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4

1.
4 § första
stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fasfigheter som beröres av
regleringen medger det,

2.
6 § andra
stycket, 7 och 10-12 §§, om de sakägare vilkas räll är beroende av åtgärden
samtycker till det,

3.
8 §, om
fastighetens ägare och, om fastigheten är upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren
medger det,

4.
13 och 14 §§,
om det medges av den som ålägges alt betala mer än han annars skulle ha varit
skyldig att betala och om avvikelsen från bestämmelserna icke sker i
otillbörligt syfte.

Avser regleringen fastighet som svarar för fordran får
avsteg från 10-14 §§ med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens
innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras
dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap.
11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras
ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares och tomträttshavares Ägares och tomrättshavares med-medgivande
enligt första stycket 3 givande enligt första stycket 3 till till minskning av
faslighels grade- minskning av fastighets graderings-ringsvärde skall upprättas
skriftli- värde skall upprättas skriftligen. Be-gen. Beträffande rätten att
lämna träffande rätten att lämna medgivmedgivande' gäller samma villkor ande
gäller samma villkor som för som för överlåtelse av fast egendom, överlåtelse
av fast egendom. Berar

regleringen en samfällighet som förvaltas av en samfällighetsförening,
får medgivande beträffande samfälligheten lämnas av föreningen.

30 b §

Är mark som överförs genom reglering belastad med
nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft och skall rättigheten
enligt 7 kap. 29 § jordabalken inte gälla mot tillträdaren, inträder
skyldighet för rättighetens innehavare au avträda marken vid den tidpunkt då
tillträde enligt 30 eller 30a § eller vid den senare tidpunkt som
fastighetsbildningsmyndigheten föreskriver. Utgörs rättigheten av
jordbruksarrende, gäller härjämte att arrendatorns skyldighet au avträda marken
inträder tidigast på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från
det att arrendatorn fick underrättelse om au regleringen påkallats.

156

s. 157 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4 Sker förtida tillträde enligt 30 a §

skall innehavaren av de rättigheter

som belastar fastigheten avträda vid

tidpunkten för tillträdet.

33 a §

Fastighetsbildningsmyndigheten får förordna att en
nyttjanderätt, vilken gäller i mark som genom fastighetsreglering skall
överföras till en annan fastighet, skall bestå i det överförda området, om
sådan åtgärd är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen. Ett
förordnande innebär att upplåtelsen, såvitt den avser den överförda marken,
gäller mot tillträdaren som om denne förvärvat marken genom en överlåtelse, vid
vilken förbehåll om upplåtelsen gjorts. Fastighetsbildningsmyndigheten får
dock föreskriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren som är ofrånkomlig. Ett
förordnande får meddelas utan att nyttjanderättshavaren blivit hörd, om det
är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för honom och hans hörande
även i övrigt framstår som obehövligt.

Är ett arrende enligt 9 kap. 7 § första stycket eller 10
kap. 4 § första stycket jordabalken eller 5 § första och tredje styckena lagen
(1957:390) om fiskearrenden förenat med rätt till förlängning, skall ett
förordnande enligt första stycket meddelas på yrkande av arrendatorn, om denne
visar beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende samt åtgärden inte i väsentlig
mån motverkar regleringens syfte.

Ett förordnade skall upptas i fastighetsbildningsbeslutet.
Underrättelse om förordnandet skall lämnas till inskrivningsmyndigheten när faslighetsbildningsbeslutet
vunnit laga kraft, om nyttjanderätten är inskriven i faslighetsboken.

157

Nuvarande
lydelse

Beröres
nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft av fastighetsreglering, är rättighetshavaren
sakägare vid förrättningen, om regleringen har betydelse för honom.

Föreslagen lydelse

34 §

Fastighetsbildningsmyndigheten får föreskriva att en
nyttjanderätt som tillkommit genom expropriation eller liknande tvångsförvärv
skall upphöra, om det är uppenbart att nyttjanderätten inte längre behövs och
åtgärden är av betydelse för regleringen. I annat fall får föreskrivas sådan
ändring av villkoren för nyttjanderätten som behövs med hänsyn till ändamålet
med fastighetsbildningen, under förutsättning att syftet med tvångsupplåtelsen
inte därigenom motverkas.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 4

6 kap. 6§

Överföres
mark från samfällighet, skall ersättning i pengar eller annat vederlag utgå för
marken endast om yrkande framställes under förrättningen eller om det finns
anledning antaga att fastighetens andel i marken har ett ej obetydligt värde.

Uppkommer fråga om tillämpning av första stycket och har
ej i kallelserna till första förrättningssammanträdet angivits vad delägare i
den samfällda marken har att iakttaga om han önskar framställa ersättningsanspråk,
skall delägarna i god tid före förrättningens avslutande delges underrättelse
därom. Delgivning får ej ske i sådan särskild ordning som beslutats enligt 4
kap. 20 § andra stycket.

Överförs
mark från en samfällighet, utgår ersättning endast till delägare som
framställt yrkande om det. Ersättning skall dock utan yrkande fastställas för
sådan andel i marken vars värde överstiger tre procent av det enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring gällande basbeloppet året innan förrättningen
påbörjades.

Första
stycket gäller inte när samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening
eller när annars ersättning enligt 5 kap. 17 § andra stycket skall utbetalas
till någon som företräder delägarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

7 §

Är det uppenbart att ersättning för samfälld mark enligt 6
§ första stycket inte behöver fastställas utan yrkande, skall underrättelse
om förrättningsansökningen lämnas till någon eller några av de delägare som
inte på annan grund är sakägare i förrätt-

158

s. 7 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

/ungen. Fastighetsbildningsbeslut får °

meddelas och förrättningen avslutas Ulan hinder av att
samtliga delägare i samfälligheten inte fåll tdlfälle att yttra sig i
förrättningen.

Första stycket gäller inte. om samfälligheten brukas av
delägarna för gemensamt ändamål.

1 kap. 5§ Kan i fall som avses i 4 § första stycket
olägenheten ej undanröjas genom ändring, får servitutet upphävas.

Servitut får även upphävas, om lill följd av ändrade
förhållanden servitutet ej behövs för den härskande fastigheten eller nyttan
av servitutet är ringa i jämförelse med belastningen på den tjänande
fastigheten. Detsamma gäller, om servitutet under avsevärd tid ej utövats och
omständigheterna även eljest är sådana att det måste anses övergivet.

Är det uppenbart att ett servitut kan upphävas enligt
andra stycket sista meningen och att åtgärden inte minskar den härskande
fastighetens värde, får servitutet upphävas utan att ägaren av denna fastighet
lämnats tillfälle att yttra sig i förrättningen.

12 §

Vid överföring av mark från en fastighet till vilken hör servitut
eller annan särskild rättighet får med avvikelse från vad som följer av 2 kap.
5 § bestämmas att rättigheten skall tillhöra endera av de berörda fastigheterna
eller båda gemensamt.

13 §

Vad som föreskrivs i 5 kap. 33 a § om nyttjanderätt gäller
också i fråga om servttut som upplåtits genom avtal.

8 kap. 7 §' Ägaren av en fastighet är skyldig att när fastighetsbildningsmyndighe-

3 Nuvarande lydelse = förslag i SOU 1984:72

159

Nuvarande lydelse

ten begär del uppge innehavare av servilul. nyttjanderätt
och rätt till elektrisk kraft. Underlåter han det utan gihigi skäl och uppslår
skada för rättighetshavaren ull följd av underlåtenhet skall han ersätta
skadan.

Föreslagen lydelse

Prop.
1988/89:77 Bilaga 4

14 kap.

2§

Har fastighelsbestämningen
samband med fastighetsbildning, handlägges åtgärderna gemensamt vid en
förrättning, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Fastighetsbestämning
handlägges av fastighetsbildningsmyndigheten vid förrättning. Beträffande sådan
förrättning äger 4 kap. 1-24 §§. 28 § första stycket. 31-40 §§ och 42 §
motsvarande tillämpning.

Fastighelsbestämning
handlägges av fastighelsbildningsmyndigheten vid förrättning. Beträffande sådan
förrättning äger 4 kap, 1-24 §§, 28 § första stycket och 31-40 §§ motsvarande
tillämpning.

15 kap.

2§

Talan mot fastighetsbilningsmyn-dighetens beslut föres
särskilt, om myndigheten

1,
avvisat ansökan
om faslighets-bildning eller fastighelsbestämning eller avvisat ombud eller
biträde.

2,
ogillat jäv mot
förrättnings-man,

3,
beslutat i
fråga om förskott enligt 5 kap, 30 § fjärde stycket.

4.
beslutat i
fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan
skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5.
beslutat
i fråga om rättelse enligt 4 kap. 42 §,

6.
beslutat att
gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete
skall prövas enligt annan lagstiftning,

7.
beslutat enligt
9 kap, 3 § om fördelning av kostnaderna för gemensamt arbete eller enligt 9
kap.

Talan mot fastighetsbildnings-myndighetens beslut föres
särskilt, om myndigheten

1. avvisat ansökan om fastighetsbildning
eller fastighetsbestämning eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat jäv mot förrättningsman,

3.
beslutat
i fråga om förskott enligt 5 kap. 30 § fjärde stycket eller lidpunkt för rättighetshavares
skyldighet alt avträda mark enligt 5 kap. 30 b §.

4. beslutat i fråga om ersättning till
sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5.
beslutat
i fråga om rättelse av förrättningsbeslui, karta eller annan handling,

6. beslutat att gemensamt arbete skall
ulföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt
annan lagstiftning.

7.
beslutat enligt
9 kap. 3 S om fördelning av kostnaderna för gemensamt arbete eller enligt 9
kap.

160

Nuvarande lydelse

4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat alt syssloman som fått i uppdrag att ombesörja
gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget.

Talan
enligt denna paragraf föres genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen
inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvär får anföras av
sakägare. Mot beslut som avses i 1, 4, 5 och 8 får talan föras även av annan
som beslutet rör.

Föreslagen lydelse

4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag att ombesörja
gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget.

Talan
enligt denna paragraf föres genom besvär som skall inges till/fl5-tighetsbildningsmyndigheien
inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvär får anföras av
sakägare. Mot beslut som avses i 1, 4, 5 och 8 får talan föras även av annan
som beslutet rör.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 4

3 §

särskilt.

Förordnande alt talan skall föras särskilt får meddelas
om det är lämpligt. Om fastighetsbildningsbeslut ej innefattar medgivande
till fastighetsbildningen i dess helhet, fordras vidare att lillslåndsbeslut
meddelas samtidigt eller att lagakraftägande sådant beslut föreligger.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare.

Talan mot tillståndsbeslut och beslut i fråga om förlida
tillträde föres särskilt genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen
inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbildnings-
och faslighetsbe-stämningsbeslut, om fastighetsbildningsmyndigheten förordnar
att talan mot beslutet skall föras särskilt.

Talan mot lillslåndsbeslut och beslut i fråga om förlida
tillträde föres särskilt genom besvär som skall inges till
fastighetsbildningsmyndigheten inom fyra veckor från den dag då beslutet
meddelades. Delsamma gäller fastighetsbildnings- och faslig-hetsbestämningsbeslul,
om fastighetsbildningsmyndigheten förordnar att talan mot beslutet skall
föras

Menar sakägare alt förrättningen onödigt uppehälles genom
fastighetsbildningsmyndighetens beslut eller är han missnöjd med beslut
varigenom förordnande enligt 5 kap. 21 § meddelats eller medgivande enligt 5
kap. 22 § vägrats, får han föra talan mot beslutet genom besvär hos
fastighetsdomstolen. Sådan talan är ej inskränkt till viss tid.

4 §

Menar sakägare att förrättningen onödigt uppehälles genom fastighetsbildningsmyndighetens
beslut eller är han missnöjd med beslut varigenom förordnande enligt 5 kap. 21
§ meddelats eller medgivande enligt 5 kap. 22 § vägrats, får han föra talan
mot beslutet genom besvär som skall inges till fastighelsbildningsmyndigheten.
Sådan talan är ej inskränkt lill viss tid.

I annat
fall än som avses i 2-5 §§ föres talan mot beslut eller åtgärd av

11 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 77

161

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse

fastighelsbildningsmyndigheten
genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från
den dag då förrättningen förklarades avslutad eller inställd.

fastighelsbildningsmyndigheten genom besvär som skall
inges till fastighetsbildningsmyndigheten inom fyra veckor från den dag då
förrättningen förklarades avslutad eller inställd. I fråga om åtgärd
varigenom gräns utmärkts får besvär anföras inom ett år från den dag då uppgift
om fastighetsbildningen eller fastighetsbestämningen infördes i fasfighetsregistret
eller, om utmärkningen gjorts först efter nämnda dag, från det åtgärden
slutfördes.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare. Den
som ålagts att betala ersättning eller kostnad får föra talan mot beslutet även
om han ej är sakägare.

16 kap.

1§

Är talan i fastighetsbildningsmål Är
talan i fastighetsbildningsmål

icke fullföljd på föreskrivet sätt eller icke
fullföljd på föreskrivet sätt eller

inom
rätt fid, skall den omedelbart avvisas av fastighetsdomstolen. Har
besvärsinlagan före besvärstidens utgång kommit in till fastighetsbildningsmyndigheten,
skall den omständigheten att inlagan först efter utgången av nämnda tid
kommit in till domstolen ej föranleda att talan avvisas.

inom rätt tid, skall den omedelbart avvisas av
fastighetsbildningsmyndigheten. Talan skall inte avvisas om besvärsinlagan
inom besvärstiden kommit in tUl fastighetsdomstolen. 1 ett sådant fall skall
domstolen vidarebefordra inlagan till fastighetsbildningsmyndigheten och
samtidigt lämna uppgift om vilken dag som inlagan kom in till domstolen.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 4

s. 162 Kontrollera mot PDF

Vid besvärsinlaga skall fogas två avskrifter av inlagan
och därtill hörande handlingar. Behöver domstolen för delgivning eller därmed
jämförlig åtgärd ytterligare avskrifter, är klaganden skyldig au
tillhandahålla dem. Är avskrifter icke tillgängliga när de behövs, får
domstolen ombesörja dem på klagandens bekostnad.

Första stycket gäller inte karta, ritning eller annan
bilaga av vidlyftig beskaffenhet, om avskrift av handlingen kan undvaras utan
väsentlig olägenhet.

2 §

Vid besvärsinlagan skall fogas två kopior av inlagan och
därtill hörande handlingar. Kopia av karta, ritning eller annan bilaga av vidlyftig
beskaffenhet behöver inte ges in om sådan kan undvaras utan väsentlig
olägenhet.

2a§

Om besvärsinlagan inte avvisas enligt 1 § skall fastighetsbildningsmyn-

162

s. 163 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

digheten efter utgången av överklä- °

gandetiden utan dröjsmål till fastighetsdomstolen insända
besvärsinlagan med därvid fogade handlingar samt akten.

Framställs i besvärsinlagan yrkande som påkallar
omedelbar prövning skall insändandet ske genast. Till dess överklagandetiden
utgått skall dock avskrift av besvärsinlagan vara att tillgå hos
fastighetsbildningsmyndigheten.

3§ Om fastighetsdomstolen finner att sakägare bör höras
över besvären, skall besvärsinlagan med därvid fogade handlingar delges
sakägaren och föreläggande meddelas honom alt inkomma med skriftlig
förklaring.

Fordras för målets beredande eller avgörande att yttrande
inhämtas från länsstyrelsen, byggnadsnämnden eller annan myndighet eller från
sakkunnig eller alt skriftligt bevis företes, särskilt sammanträde hålles eller
annan liknande åtgärd vidtages, skall domstolen utan dröjsmål förordna därom.

Om vid sådant sammanträde som sägs i andra stycket
sakägarna och andra taleberätligade i målet blir ense ifråga om hur det
överklagade beslutet skall ändras, får målet avgöras vid sammanträdet.

8§

Fastighetsdomstolen får avgöra Fastighetsdomstolen får
avgöra

mål utan huvudförhandling, om mål utan huvudförhandling, om

huvudförhandling kan antagas sak- huvudförhandling kan antagas sak

na betydelse för prövningen samt na betydelse för prövningen saml

sakägare eller företrädare för all- sakägare eller företrädare för all

mänt intresse inte begärt sådan för- mänt intresse inte begärt sådan för

handling. Om talan fullföljts enligt handling. Ett mål får alhid avgöras

15 kap. 2, 4 eller 10 § eller om dom- utan huvudförhandling om det är up-

siolen finner uppenbart att talan är penbart au sådan förhandling är obe-

ogrundad, får målet alltid avgöras hövlig eller om målet avser talan som

utan huvudförhandUng. fullföljts enligt 15 kap. 2, 4 eller 10 §.

För prövning som ej avser själva saken fordras inte
huvudförhandling.

Har domstolen beslutat att mål skall avgöras utan
huvudförhandling och år det ej uppenbart att sakägare eller företrädare för
allmänt intresse redan slutfört sin talan, skall tillfälle därtill lämnas
honom.

1. Denna lag träder i kraft den

2, Bestämmelserna i 5 kap. 30 b och 33 a §§ samt 7 kap.
13 § fastighels

bildningslagen (1970:988) skall inte tillämpas beträffande förrättningar som

har sökts före ikraftträdandet. 163

s. 164 Kontrollera mot PDF

Förslag
till Prop. 1988/89:77

Lag om
ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning Bilaga 4

och legalisering

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:1037) om
äganderättsutredning och legalisering all 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Äganderättsutredning enligt den- Äganderättsutredning
enligt denna lag får ske beträffande område na lag får ske beträffande område
där äganderätten till fast egendom där äganderätten lill fast egendom är oviss,
om det från allmän och en- är oviss, om det från allmän och enskild synpunkt
är av väsentlig betyd- skild synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten
undanröjes och else att ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör
vidta- åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang. Sådan utred-
gas i ett sammanhang. Sådan utredning får även eljest ske beträffande ning får
även eljest ske beträffande område där fastighetsägarna i be- område där fastighetsägarna
i betydande omfattning saknar lagfart. tydande omfattning saknar lagfart

eller beträffande en fastighet som med äganderättsanspråk
hävdas av någon som saknar lagfart på grund av oklarhet om eller brist i
föregående ägares åtkomst. Förordnande om äganderättsutredning meddelas av
länsstyrelsen. Innan förordnande meddelas, skall länsstyrelsen samråda med
inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av
betydelse för avgörandet.

Framkommer skilda uppfattningar vid samråd enligt andra
stycket eller är ärendet av annan anledning svårbedömt, skall det överlämnas
till statens lantmäteriverk för avgörande,

2S Äganderättsutredningen sker vid förrättning som
handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten.

Är äganderättsutredningen av be

tydelse för annan förrättning som

handläggs av fastighelsbildnings

myndigheten. får äganderättsiiired-

ningen och frågan om fastighetsbild

ning, gemensamhetsanläggning eller

ledningsrätt handläggas gemensamt

vid en förräiining.

Bestämmelserna i 4 kap, 1-7, 12 Bestämmelserna
i 4 kap, 1-7. 12

och 13 SS. 14 !j första och fjärde och 13 SS. 14 S första
och fjärde styckena, 16-24, 28 och 29 SS. 30 S styckena. 16-24. 28 och 29 SS.
30 S första stycket samt 31. 33-40 och första stycket samt 31 och 33-40 'ii

164

s. 165 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

42
§§ fastighetsbildningslagen fastighetsbildningslagen (1970:988) Bilg 4

(1970:988) äger
motsvarande till- äger motsvarande tillämpning i frå-

lämpning
i fråga om äganderättsut- ga om äganderättsutredning,

redning.

Denna
lag träder i kraft den

165

s. 166 Kontrollera mot PDF

Förslag
till Prop. 1988/89:77

Lag om
ändring i anläggningslagen (1973:1149) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen
(1973:1149) dels att 22 § och övergångsbestämmelserna lill lagen (1974:822) om
ändring i anläggningslagen skall upphöra alt gälla, dels att 1, 7, 18, 19 och
35 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Enligt denna lag kan inrättas anläggning som är
gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande
betydelse för dessa (gemensamhetsanläggning). Fråga om gemensamhetsanläggning
prövas vid förrättning.

Inom område där exploatering för bostadsbebyggelse pågår
får inte inrättas annan gemensamhetsanläggning än sådan som är nödvändig
för ett ändamålsenligt boende i området. Kan enligt bestämmelser i annan
författning än fastighelsbildningslagen fråga om inrättande av anläggning
gemensamt för flera fasligheter prövas av domstol eller annan myndighet, gäller
ej denna lag. Ej heller gäller lagen allmän vatten- och avloppsanläggning eller
allmän fjärrvärmeanläggning.

7§

Gemensamhetsanläggning får ej Gemensamhetsanläggning
får ej

inrättas, om ägarna av de fastigheter inrättas, om ägarna
av de fastigheter

som skall della i anläggningen och som skall delta i anläggningen och

hyresgästerna i sådana fastigheter hyresgästerna i. sådana fastigheter

mera allmänt motsätter sig åtgärden mera allmänt motsätter sig åtgärden

och har beaktansvärda skäl för det. och har beaktansvärda skäl för det.

Vid denna prövning skall främst Vid denna prövning skall främst

deras mening beaktas som har störst deras mening beaktas som har störst

nytta av anläggningen. Hyresgäster- nytta av anläggningen. Hyresgäster

na företräds av riksorganisation av na företräds av organisation av hy-

hyresgäster eller förening som är an- resgäsier som har avtal om förhand

sluten till sådan organisation och lingsordning för berörd fastighet el-

inom vars verksamhetsområde fas- ler, om förhandlingsordning ej gäl-

tigheterna är belägna (hyresgäslor- ler, riksorganisation av hyresgäster

ganisation), eller förening, som är ansluten lill

sådan organisation och inom vars verksamhetsområde
fastigheten är belägen (hyresgästorganisation). Första stycket gäller inte,
om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.

166

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

18 §

Rätt att
påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet, som
avses skola dellaga i anläggningen, byggnadsnämnden och
hyresgästorganisation.

Rätt att
påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet, som avses
skola deltaga i anläggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation. En samfällighetsförening
får, efter beslut av föreningsstämma, påkalla förrättning som angår gemensamhetsanläggning
under föreningens förvaltning. Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för
inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från
allmän synpunkt.

Vid
expropriation eller liknande ivångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning
för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan
undanröjas, minskas eller förebyggas.

Om rätt
för väghållare att påkalla förrättning enligt denna lag finns bestämmelser i
20 a § och 25 § tredje stycket väglagen (1971:948).

Prop.
1988/89:77 Bilaga 4

19 §

I fråga
om förrättning enligt denna lag äger 4 kap. 1-24, 27-40 och 42 §S fastighelsbildningslagen
(1970:988) motsvarande tillämpning.

1 fråga om
förrättning enligt denna lag äger 4 kap. 1-24 och 27-40 SS
fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning. Vid
förrättning enligt 35 ,', som angår fråga om ändring av kretsen av fasligheter
som deltar I en gemensamhetsanläggning vilken förvallas av en samfällighetsförening,
är föreningen sakägare i stället för delägarna. Har hyresgästorganisation
påkallat förrättningen eller kan den eljest beröra hyresgästers rätt, skall faslighetsbildningsmyndighelen
underrätta organisationen om tid och plats för sammanträde eller i fall som
avses i 4 kap. 15 S fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna
avslutas.

22 S' Uppkommer fråga om inlösen äger 8 kap. 7 §
andra stycket fastighelsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning

35 S

Inträder, sedan fråga som be- Inträder,
sedan fråga som be

handlats vid förrättning enligt denna handlats
vid förrättning enligt denna

lag slutligt avgjorts, ändrade förhål- lag
slutligt avgjorts, ändrade förhål

landen som väsentligt inverkar på landen
soin väsentligt inverkar på

' Nuvarande lydelse = förslag i SOU 198-4:72

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

frågan, kan denna prövas vid ny för- frågan, kan denna
prövas vid ny för

rättning. Även utan alt sådana för- rättning. Även utan all sådana för

hållanden inträtt, får ny förrättning hållanden inträtt, får ny förrättning

äga rum om i det tidigare avgöran- äga rum om i det tidigare avgöran

det föreskrivits att frågan får omprö- det föreskrivits att frågan får omprö

vas efter viss tid och denna tid ut- vas efter viss tid och denna tid utgått

gått. eller om ett klart behov av ompröv-

ning eljest framkommit.

Vid den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i
fråga om kretsen av fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller
fastighets an-delslal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller
enskild synpunkt.

Är vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som
icke påverkar bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, behöver
byggnadsnämndens medgivande enligt 23 § ej inhämtas.

Övergångsbestämmelserna

till lagen (1974:822)

om ändring i anläggningslagen

De nya bestämmelserna äger tills vidare lillättipning

dels i följande kommuner, nämligen Stockholms län:
Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, lärfälla, Lidingö, Nacka,
Sigtuna, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg. Tyresö, Täby, Upplands-Bro,
Upplands Väsby, Vallentuna, Vaxholm och Värmdö kommuner, Malmöhus län: Bara,
Burlöv, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge
konmiuner, Hallands län: Kungsbacka kommun, Göteborgs och Bohus län: Göteborg,
Härryda, Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö kommuner.
Älvsborgs län: Ale och Lerum kommuner

dels i annan kommun, om regeringen förordnar om det på
ansökan av förening som är ansluten till riksorganisation av hyresgäster och
inom vars verksamhetsområde kommunen är belägen.

168

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

,
. , , Bilaga 4

1. Denna lag träder i kraft den

2. Bestämmelserna i 1 S andra stycket och 19 § första
stycket andra meningen anläggningslagen (1973:1149) äger ej tillämpning
beträffande förrättning enligt anläggningslagen som har sökts före
ikraftträdandet.

3. Har vid förrättning enligt anläggningslagen
(1973:1149) sammanträde med sakägarna hållits före ikraftträdandet gäller 7 S
anläggningslagen i dess äldre lydelse och övergångsbestämmelserna till lagen
(1974:822) om ändring i anläggningslagen.

169

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter

dels att 7, 8, 18, 20, 28, 49 och 52 §S skall ha nedan
angivna lydelse, dels alt i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 20 a, 21
a, 41 a och 49 a §§, av nedan angivna lydelse.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 4

Nuvarande
lydelse

Kan delägarna icke enas i fråga om viss
förvaltningsåtgärd, skall/«,?-Ughetsdomsiolen på begäran av delägare förordna
någon att hålla sammanträde med delägarna/ör avgörande av frågan. Förordnande
skall dock inte meddelas om åtgärden med hänsyn ull samfällighetens omfattning
och beskaffenhet samt övriga omständigheter ej bör vidtagas utan att föreningsförvallning
anordnas.

Har
begäran framställts om förordnande enligt första stycket, får domstolen, om
synnerliga skäl föranleder det, / avbidan på att den med förordnandet avsedda
frågan avgjorts, utse god man för förvaltning av samfälligheten eller vidtaga
annan åtgärd som behövs för att säkerställa delägarbeslulet.

Föreslagen lydelse

7 §

Kan delägarna inte enas i fråga om viss förvaltningsålgärd,
skall, på begäran av delägare, fastighetsbildningsmyndigheten eller den som
myndigheten förordnar därtill hålla sammanträde med delägarna för att avgöra
frågan eller, om omständigheterna därtill föranleder, anordna föreningsförvaltning.

Fastighetsbildningsmyndigheten får, om synnerliga skäl
föranleder det, vidtaga åtgärd som behövs för all säkerställa delägarbeslulet.

Den som
förordnats att hålla sammanträde enligt 7 § skall utreda vilka som är
delägare.

Den som
skall hålla sammanträde enligt 7 § skall utreda vilka som är delägare.

18 S Samfällighetsförenings
ändamål är alt förvalta den samfällighet för vilken den bildats.

Samfällighetsförening
får ej driva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten
skall tillgodose.

Samfällighetsförening
får endast driva verksamhet som är förenlig med det ändamål som samfälligheten
skall tillgodose.

Föreslagen
lydelse

Nuvarande
lydelse

20 §

Samfällighetsförening
bildas vid sammanträde med delägarna genom all de antager stadgar och utser
styrelse.

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som
fastighetsdomstolen förordnal därtill. Sådant förordnande meddelas på begäran
av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988) eller anläggningslagen (1973:1149) fastighetsbildningsmyndigheten
eller, om särskild förrältningsman förordnats enligt 4 S sistnämnda lag,
denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres
av förrättningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt all samfällighetsförening bildas.

I fråga om samfälligheter enligt 1 S första stycket 5
skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrältningsman gälla
förrättning och förrättningsman enligt vattenlagen (1983:291). Om del är av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas
för förvaltningen av en bevattnings- eller vattenregleringssam-fällighet. får
domstolen förordna någon att hålla sammanträde enligt första stycket även om
delägare i samfälligheten inte har begärt det.

Sammanträde enligt första stycket hålles, på begäran av
delägare, av fastighetsbildningsmyndigheten eller den som myndigheten förordnal
därtill. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988) eller anläggningslagen (1973:1149) fastighetsbildningsmyndigheten
eller, om särskild förrättningsman förordnars enligt 4 § sistnämnda lag,
denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres
av förrättningen, om delägare i samfälligheten begär del eller om del är av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.

I fråga om samfälligheter enligt 1 § första stycket 5
skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrältningsman gälla
förrättning och förältningsman enligt vattenlagen (1983:291). Om det år av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas
för förvaltningen av en bevattnings- eller vattenregleringssam-fällighet, får fasiighetsbildningsmyn-digheten
hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte
har begärt det.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 4

20 a

Sammanträde för bildande av samfällighetsförening. som
skall förvalta gemensamhetsanläggning inom bostadsområde där exploatering för
bostadsbebyggelse pågår, får inte hållas förrän till försäljning utbjudna
fastigheter, som skall della i anläggningen, sålts och tilliräiis av köparna,
såvida inte synnerliga skäl föranleder annat.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Sammanträde enligt första stycket hålls av
fastighetsbildningsmyndigheten på begäran av delägare, byggnadsnämnden eller
länsstyrelsen.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 4

s. 172 Kontrollera mot PDF

21 a §

Vid
omröstning på sammanträde för bildande av samfällighetsförening som skall
förvalta gemensamhetsanläggning inom bostadsområde där skilda
besittningsformer till bostäderna förekommer (s. k. integrerat bostadsområde)
eller där bostäderna innehas med antingen hyres-eller bostadsrätt, skall
istället för vad som sägs i 12 § första stycket första punkten reglerna i 49 a
§ gälla.

28 §

Stadgar för samfällighetsförening skall ange

1. föreningens firma,

2. samfällighet som förvaltas av
föreningen och grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha sitt
säte,

4.
hur styrelsen
skall vara sammansatt och hur den skall utses samt grunderna för dess beslutsförhet,

5.
hur revision av
styrelsens förvaltning skall ske,

'6. föreningens räkenskapsperiod.

7, hur ofta ordinarie förenings

stämma skall hållas,

8. det sätt på vilket kallelse till

föreningsstämma skall ske och and

ra meddelanden bringas lill medlem

marnas kännedom ävensom den lid

före sammanträde då kallelseåtgärd

senast skall vidtagas.

Stadgarna får ej innehålla föreskrift författning.

Stadgar för samfällighetsförening skall ange

1. föreningens firma,

2. samfällighet som förvallas av
föreningen och grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha sitt
säte,

4. hur styrelsen skall vara sammansatt
och hur den skall utses samt grunderna för dess beslutsförhet,

5. hur revision av styrelsens förvaltning
skall ske,

6. föreningens räkenskapsperiod,

6 a. de grunder enligt vilka medel

skall avsättas för säkerställande av underhåll och
förnyelse av gemensamhetsanläggning som förvaltas av föreningen,

7.
hur ofta
ordinarie föreningsstämma skall hållas,

8.
det sätt på
vilket kallelse lill föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas lill
medlemmarnas kännedom ävensom den lid före sammanträde då kallelseåtgärd
senast skall vidtagas.

som
strider mot denna lag eller annan

■172

s. 173 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

Bilaga 4

Vad som föreskrivs under punkten 6 a gäller enbart beträffande
samfällighetsförening som förvallar gemensamhetsanläggning inrättad för småhusfastigheter
eller för sådana fastigheter jämte hyresfastighet eller bo-stadsrätisfastighei.

41 aS

Är samfällighetsförening skyldig att avsätta medel till
fond för underhåll och förnyelse skall underhålls-och förnyelseplan upprättas
av sivrel-sen. om del inte är obehövligt. Planen skall innehålla de
upplysningar som är av betydelse för bedömandet av fondavsättningarnas storlek.

Av utgifts- och inkomsisuiien för förening som sägs i
förslå stycket skall framgå de belopp som åtgår lill fondavsättning.

49 S

Röstberättigad medlem, som är närvarande vid
föreningsstämma, har, oavsett om han äger en eller flera delägarfastigheler, en
röst. I fråga som har ekonomisk betydelse skall medlemmarnas röstetal i stället
beräknas efter delägarfastighetemas andelslal, om medlem begär det. Dock får
medlems röstetal ej överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för
samtliga närvarande röstberättigade medlemmar.

Medlems rösträtt kan utövas genom ombud. Ombud får ej
företräda mer än en medlem. Som stämmans beslut gäller den mening för vilken de
flesta rösterna avgivits. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning. medan i
andra frågor den mening gäller som biträdes av ordföranden.

Första och andra styckena gäller Första och andra styckena gäller

ej i den mån annat följer av 51 eller ej i den mån annat
följer av 49 a, 51

52 §. Avvikelse från andra stycket eller 52 §. Avvikelse från andra

får föreskrivas i stadgarna. stycket
får föreskrivas i stadgarna.

49 a §

/ fråga om samfällighetsförening som förvaltar sådan gemensamhetsanläggning
som sägs 121 a § skall vid omröstning på föreningsstämma medlemmarnas rösietal
alltid beräknas efter delägarfastighetemas andelslal med tillämpning av
regeln om

173

s. 174 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4

röstspärr i 49 § första stycket tredje

meningen.

Föreligger förhandlingsöverenskommelse enligt
hyresförhandlingslagen (1978:304) om fördelning av det andelstal som åsalts
hyresfastighet vid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) på de i
fastigheten ingående lägenheterna, får den fastighetsägaren tillkommande
rösträtten vid stämman i stället utövas av envar lägenhetshavare. Motsvarande
gäller beträffande lägenhetshavare i en bostadsrättsfastighet, om det på
bostadsrättsföreningens stämma har beslutats om fördelning av det andelstal
som åsätts bo-stadsrättsfasiigheien vid förrättning enUgi anläggningslagen
(1973:1149) på de i fastigheten ingående lägenheterna.

En lägenhetshavares röstetal utgörs av det andelstal som överens-kommits
beträffande hans lägenhet.

52 §

Vid omröstning i fråga om änd- Vid omröstning i fråga om änd

ring av föreningens stadgar har varje ring av föreningens stadgar har varje

röstberättigad medlem, oavsett om röstberättigad medlem, oavsett om

han äger en eller flera delägarfastig- han äger en eller flera delägarfastig

heler, en röst. För beslut om sådan heter, en röst. 1 fråga om samfällig-

ändring fordras minst två tredjede- hetsförening som förvaltar sådan ge-

lar av de avgivna rösterna. Föreskri- mensamhetsanläggning som sägs i

ves strängare villkor i stadgarna, 21a § skall dock vid omröstningen i

skall det gälla. stället gälla vad som föreskrivs i
49a

§. För beslut om ändring av stadgarna fordras minst två
tredjedelar av de avgivna rösterna, Föreskrives strängare villkor i
stadgarna, skall det gälla. Beslut enligt första stycket skall genom styrelsens
försorg genast anmälas för registrering. Vid anmälan skall fogas två bestyrkta
avskrifter av protokoll över beslutet. Beslutet får ej fillämpas innan
registrering skett.

174

s. 175 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

., , , Bilaga 4

1. Denna lag träder i kraft den

2. Bestämmelsen i 20 a S lagen
(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter äger ej tillämpning i de fall
förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) sökts före ikraftträdandet och
om i samband med förrättningen, på grund av vad som sägs i 20 § andra stycket
lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, skall bildas samfällighetsförening.

3. Beträffande före den bildad samfällighetsförening skall
sådan ändring av föreningens stadgar, som föranleds av bestämmelserna i 28 S
punkten 6 a lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, beslutas på den
föreningsstämma som äger rum närmast efter ikraftträdandet.

4. Beträffande före den bildad samfällighetsförening som
sägs i 21 a § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall
bestämmelserna i 49 a S och 52 S första stycket andra meningen lagen
(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter tillämpas från och med den
föreningsstämma som äger rum närmast efter ikraftträdandet.

175

s. 176 Kontrollera mot PDF

Förslag
till Prop. 1988/89:77

Lag om
ändring i ledningsrättslagen (1973:1144) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen
(1973:1144) dels att 20 S skall upphöra att gälla, dels att 16 S skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

1 fråga om förrättning enligt den- I fråga om förrättning enligt den-

na lag äger 4 kap. 1-24, 27-35, na lag äger 4 kap, 1-24,
27-35 oc/i

37-40 och 42 SS fastighetsbild- 37-40 SS fastighelsbildningslagen

ningslagen (1970:988) motsvarande (1970:988) motsvarande tillämp-

tillämpning, ning.

Avser förrättning endast att inskrivet servitut eller
inskriven nytljanderätl avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning skall
förändras till ledningsrätt, skall dock sammanträde med sakägarna hållas bara
om särskilda skäl talar för det. Vid sådan förrättning behöver ärendet ej hänskjutas
till byggnadsnämnden enligt 21 §.

Vid förrättning som avses i andra stycket får inskrivet servitut
avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning, som utgör tillbehör till
annan fastighet eller annan inskriven tomträtt än den där ledningen finns,
förändras till ledningsrätt endast om därvid förordnas att ledningsrätten skall
höra till den fastighet eller tomträtt till vilken ledningen hör.

Svarar fastighet för fordran, får inskrivet servitut eller
inskriven nyttjanderätt förändras till ledningsrätt endast om sådana
medgivanden som avses i 14 S andra stycket föreligger. Medgivande av rättsägare
behövs dock ej, om förändringen är väsentligen utan betydelse för honom.

20 S' Uppkommer fråga om inlösen äger 8 kap. 7 H
andra stycket fastighelsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den

Nuvarande lydelse = lörslag i SOU 1984:72

176

s. 177 Kontrollera mot PDF

Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om
ändring i delgivningslagen (1970:428) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen
(1970:428) att 9 och 10 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9S Skall delgivning ske med annan juridisk person än
staten, överbringas handlingen till någon som har rätt att företräda den
juridiska personen eller, om flera är gemensamt behöriga, lill någon av dem.
Saknas behörig ställföreträdare men finns någon som har räll att sammankalla
dem som skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas
handlingen till denne.

Delgivning med dödsbo genom att I fråga om dödsbo som
förvaltas

handlingen överbringas till någon av av delägarna äger första stycket till

dödsbodelägarna får ske endast om lämpning endast när den fråga som

denne sitter i boet. Dödsbodelägare avses med delgivningen angår för-

som mottagit handlingen skall utan valtningen av fast egendom som till-

dröjsmål underrätta övriga om del- hör dödsboet. Sitter någon av döds-

givningen. bodelägarna i boet, får delgivning

med dödsboet dock ske genom att handlingen överbringas
till denne. Dödsbodelägare som mottagit handlingen skall utan dröjsmål
underrätta övriga om delgivningen. Dödsbodelägare som sitter i boet har räll
alt taga emot handlingen, även om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i
sådant fall för att handlingen ulan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att
företräda boet.

10 § Skall delgivning ske med delägare i samfällighet eller
med medlemmar i sammanslutning och är styrelse eller annan utsedd att förvalla samfällighetens
eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen överbringas till ledamot
av styrelsen eller förvaltaren. Saknas styrelse eller förvaltare men finns någon
som har rätt att sammankalla dem som skall besluta i samfällighetens eller
sammanslutningens angelägenheter, får handlingen överbringas till denne.

Tillhör gruva flera gemensamt, får Innehas fast egendom med sam-

delgivning med delägarna ske ge- äganderätt, får
delgivning med ägar-

nom att handlingen överbringas till na ske genom att handUngen över-

gruvföreslåndaren. bringas lill någon av dem. Tillhör

gruva flera gemensamt, får delgiv

ning ined delägarna ske genom all

handlingen överbringas till gruvfö-

reslåndaren.

Har den som enligt denna paragraf mottagit handling ej rätt att föra deläg

arnas eller medlemmarnas talan, skall han lämna handlingen till någon som

har sådan behörighet eller underrätta dem som avses med delgivningen.

----------- -------------------------------------------------------------------------------------- 177

Denna lag träder i kraft den 12 Riksdagen 1988/89. I saml.
Nr 77

s. 178 Kontrollera mot PDF

Förslag
till Prop. 1988/89:77

Lag om
ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighets- Bilaga 4

mål

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:246) om
domstolar i fastighetsmål att 4 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ När mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av
själva saken avgöres utan huvudförhandling är fastighetsdomstol domför ulan
nämndemännen. I övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med
en lagfaren ledamot i samma utsträckning som föreskrives för tingsrätt.

/ fastighetsbildningsmål som skall avgöras efter prövning
av själva saken är fastighetsdomstol domför med en lagfaren ledamot

när målet avgörs vid sådant särskih sami7ianlräde som sägs
i 16 kap. 3 § fastighelsbildningslagen (1970:988),

när målet avgörs vid huvudförhandling, om del är
tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet att målet avgörs av en enda
domare saml sakägarna och andra taleberätligade samtycker lill del eller saken
är uppenbar,

när målet enllgi bestämmelsema i 16 kap. 8 § fastighelsbildningslagen
avgörs utan huvudförhandling, såvida antingen enighet föreligger mellan
sakägarna och andra taleberätligade i fråga om hur det överklagade beslutet
skall ändras eller om det är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet
att målet avgörs av en enda domare samt sakägarna och andra taleberätligade samtycker
till del eller saken är uppenbar.

I
avgörande av faslighetsbildningsmål, som enligt andra stycket kan avgöras av
en lagfaren ledamot ensam, får även en teknisk ledamot delta, om del är
lämpligt.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Äldre bestämmelser om
fastighetsdomstolens domförhet gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har
påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i
anslutning till sådana huvudförhandlingar.

178

s. 179 Kontrollera mot PDF

Förslag
till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsrällslagen
(1971:479)' att 59 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse

59 S Bestämmelserna i 52—61 S§ lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsförening.
Innehar flera medlemmar bostadsrätt gemensamt, äger de dock endast en röst om
ej annat bestämts i stadgarna. Vidare kan medlems rösträtt utövas av medlemmens
make som ombud, även om denne ej är medlem i föreningen, såvida inte annat
bestämts i stadgarna.

Vid föreningsstämma får beslutas om fördelning av del
andelstal som åsätts bostadsrättsföreningens fastighet vid förrättning enligt
anläggningslagen (1973:1149) på de i fasligheten ingående lägenheterna.

Denna lag träder i kraft den

Lagen omtryckt i SFS 1982:353

179

s. 180 Kontrollera mot PDF

Förteckning över
remissinstanserna beträffande betänkandet Prop. 1988/89:77

Fastighetsbildning 1 Bilaga 5

Yttrande
över delbetänkandet Fastighetsbildning 1 har avgetts av hovrätten for Nedre
Norrland, centralnämnden for fastighetsdata (CFD), statens vägverk,
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens planverk, statens lantmäteriverk,
domänverket, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket,
länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Västernorrlands län, Lantbmkarnas
riksfiirbund (LRF), Näringslivets byggandsdelegation. Svenska Kommunal-Tekniska
föreningen. Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges lant-mäleriförening och Sveriges villaägareförbund.

Lantmäteriverket
har överlämnat yttranden från överlantmätarmyndigheten i Stockholms län.
Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Skaraborgs län, Värmlands län,
Kopparbergs län, Västerbottens län saml faslighetsbildningsmyndighelen i Mora
distrikt.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län har bifogat ett yttrande från Örnsköldsviks kommun.

Skrivelser
har dessutom inkommit från Västerås kommun och Kalmar kommun samt från
advokaten Erik Linden, Åmål.

180

s. 181 Kontrollera mot PDF

Förteckning över
remissinstanserna beträffande betänkandet Fastighets- Prop. 1988/89:77

bildning 4 Bilaga 6

Yttrande
över slutbetänkandet Fastighetsbildning 4 har avgetts av hovrätten for Nedre
Norrland, Stockholms tingsrätt, Gävle tingsrätt, domstolsverket, statens
planverk, statens lantmäteriverk, statens naturvårdsverk, domänverket,
kammarkollegiet, lantbmksstyrelsen, statskontoret, rikrevisionsverket,
länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Väslernorrlands län,
rättegångsutredningen (Ju 1977:06), Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun,
Halmstads kommun, Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Svenska Kommunal-Tekniska
föreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
jordägareförbund, Sveriges lantmätareförening, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag (SABO), Hyresgästernas riksförbund. Svenska riksbyggen, HSB:s
riksförbund ek. för., Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SCB),
Sveriges Villaägareförbund samt Riksförbundet Vi i Småhus.

Lantmäteriverket
har överlämnat yttranden från överlantmätarmyndig-heterna i Stockholms,
Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Älvsborgs och Kopparbergs län. Överlantmätarmyndigheten
i Östergötlands län har bifogat ett yttrande från stadsingenjörskontoret i
Norrköpings kommun.

Länsstyrelsen
i Väslernorrlands län har överlämnat yttrande av den kommunala
fastighetsbildningsmyndigheten i Sundsvall.

181

Lagrådsremissens
lagförslag

1 Förslag till

Lag om
ändring i jordabalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om jordabalken'

dels att 7 kap. 28 och 29 §§,
8 kap. 4 §, 9 kap. 23 § samt 20 kap. 13 § skall ha följande lydelse,

dels att i balken skall
införas en ny paragraf, 23 kap. 9 §, samt närmast före denna en ny rubrik av
följande lydelse.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

7
kap.

28
§

Gäller nyttjanderätt eller
servilul efter faslighelsdelning i flera fastigheter, skair vederlag som utgår
för rättigheten tillkomma ägama av dessa i förhållande till belastningen på
varje fastighet.

Gäller nyttjanderätt eller
servitut efter fastighetsbildning i flera fastigheter, skall vederlag som
utgår för rättigheten tillkomma ägarna av dessa i förhållande till belastningen
på varje fastighet.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Om fastighet som
besväras av

nyttjanderätt eller servitut under

går fastighetsreglering, får rättighe

ten därefter utövas på område, som

genom regleringen överföres till

fasligheten. Detta gäller dock icke,

om rättighetens utövning genom

upplåtelseavlalel är begränsad lill

viss del av fasligheten eller utöv

ning av rättigheten på det överför

da området eljest måste anses stri

da mot upplåtelsen. Föreskrift om

rätt för fastighetsbildningsmyndig

heten att bestämma nytt område

för utövning av nyttjanderätt finns

i fastighetsbildningslagen

(1970:988).

Om
faslighet som besväras av

nyttjanderätt eller servitut under

går fastighetsreglering, får rättighe

ten därefter utövas på område, som

genom regleringen överföres till

fasligheten. Detta gäller dock icke,

om rättighetens utövning genom

upplåtelseavtalet är begränsad till

viss del av fastigheten eller om ut

övning av rättigheten på det över

förda området eljest måste anses

strida mot upplåtelsen eller är oför

enlig med. sådant förordnande som

avses i tredje stycket. Föreskrift om

rätt för faslighetsbildningsmyndig

helen att bestämma nytt område

för utövning av nyttjanderätt finns

i fastighetsbildningslagen

(1970:988).

Nyttjanderätt,
servitut och rätt till elektrisk kraft gäller ej vidare i mark eller byggnad
som genom fastighetsreglering frångår fastighet vari rättigheten upplåtits.
Del åligger den som tillträder sådan byggnad att inom en månad från tillträdet
uppsäga hyresavtal som gällde mot avträdaren. 1 annat fall gäller avtalet mot
honom.

A tt fastighelsbildningsmyndigheten
kan förordna att en rättighet skall fortsätta att gälla i mark eller byggnad
som genom fastighetsreglering frångår den fastighet vari rät-

Balken omtryckt 1971:1209,

182

s. 183 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Foreslagenlydel.se Prop. 1988/89:77

ligheten upplåtits föreskrivs i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § Jdstighets-bildningslagen
(1970:988). En sådan rättighet skall vid tillämpningen av 22 § äga JÖreträde
framför en rättighet som enligt första stycket skulle få utövas i marken eller
byggnaden.

8 kap.-

4§

Uppsäges
arrendeavtal med anledning av att arrenderätten är förverkad, upphör avtalet
att gälla på den fardag som inträffar närmast efter uppsägningen, om ej rätten
finner skäligt ålägga arrendatorn att avflytta tidigare eller annat följer av
25 §.

Om
arrendeavtal uppsäges av an- Om arrendeavtal uppsäges av an

nan orsak som ger jordägare eller nan orsak som ger jordägare eller

arrendator rätt alt frånträda avta- arrendator rätt att frånträda avta

let, upphör avtalet att gälla på den let, upphör avtalet att gälla på den

fardag som inträffar närmast efter fardag som inträffar närmast efter

sex månader från uppsägningen, sex månader från uppsägningen.

Sker uppsägningen innan arrenda- Frånträder arrendatorn avtalet med

torn tillträtt arrendestället, upphör stöd av 7 kap. 30 § andra stycket,

avtalet dock genast att gälla. skall avtalet, om arrendatorn begär

det
i uppsägningen, i stället upphöra att gälla den dag då arrendatorn till följd
av fastighetsregleringen är skyldig alt avträda mark. Sker uppsägningen innan arrendatorn
tillträtt arrendestället, upphör avtalet genast att gälla. Fardag är den 14
mars.

9 kap.

23 §

Avräkning
mellan jordägaren och arrendatorn skall ske, när arrendestället avträdes.
Avräkning skall även ske vid tidigare tidpunkt i den mån avtal därom träffats.
I samband med förlängning av arrendeavtalet skall avräkning alllid ske, om mer
än nio år förflutit från tillträdet eller från närmast föregående avräkning.

Avräkning
skall också ske i samband med ett förordnande enligt 5 kap. 33 a §
fastighetsbildningslagen (1970:388). Om ej annat avtalats, skall avräkning
grundas på syn vid avräkningsperiodens början och slut.

Vid
avräkningen skall beaktas om kostnaderna för att avhjälpa de brister som
förelåg vid avräkningsperiodens början har förändrats under perioden.

- Senaste lydelse 1981:784.

■'Senaste
lydelse 1985:928. 183

s. 184 Kontrollera mot PDF

Nuvarandelydel.se Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

20
kap. "Sa7

13 r

Om
det på grund av innehållet i Om det på gmnd av innehållet i

protokollet och vad som i övrigt protokollet och vad som i övrigt

framkommit måste antagas, att det framkommit måste antagas, att det

påstådda förvärvet ägt rum samt påstådda förvärvet ägt mm samt

all det är giltigt och kan göras gäf omständigheterna ger vid handen

lande, skall den omständigheten att att sökanden bör anses som ägare,

endast protokollet åberopas som skall den omständigheten att en-

fångeshandling ej utgöra hinder dast protokollet åberopas som

mot lagfart. fångeshandling ej utgöra hinder

mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet fordras får
dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har lämnats.

Har
i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder sin rätt
från honom innehaft fastigheten med äganderättsanspråk under de tio åren
närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör
omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast om inskrivning eller
anteckning, som grundar sig på annans äganderätt till fastigheten eller anspråk
därpå, skett i fastighetsboken under nämnda lid.

I
ärende om lagfart som avses i denna paragraf skall, om så finnes erforderligt,
inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut, varigenom
lagfart beviljats.

23
kap.

Övriga
bestämmelser 9§

Denna
lag träder i kraft den I januari 1990.

'Senaste
lydelse 1975:1085. 184

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i
fastighetsmål

Härigenom
föreskrivs att 4§ lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål' skall ha
följande lydelse.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 7

Nuvarande lydelse

4 §

Föreslagen lydelse

När
mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av själva saken avgöres utan
huvudförhandling är fastighetsdomstol domför utan nämndemännen.

/
mål som skall avgöras efter prövning av själva saken är fastighetsdomstol domför
med en lagfaren ledamot, om målet avgörs vid sådant särskilt sammanträde som
sägs i 16 kap. 3§ fastighetsbildningslagen (1970:988).

I övrigt är
fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren ledamot i
samma utsträckning som föreskrivs för tingsrätt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2.
Äldre bestämmelser om
fastighetsdomstolens domförhet gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har
påbörjats före ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1974:1064.

185

3 Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) '

Härigenom
föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)'

dels
alt 4 kap. 42 § skall upphöra att gälla,

É?/5att4kap.
8, 11, 15, 17, 18, 25 a, 29, 30 och 39 §§, 5 kap. 3, 5, 10, 17, 18, 30 a och 34
§§, 6 kap. 6 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 7 §, 14 kap. 2 och 8 §§, 15kap.2-7, lOoch 11
§§, I6kap. 1-3,9, 11, l2och I5§§, 17kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 1 § samt 19 kap. 3
§ skall ha följande lydelse,

dels
att i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 4 kap. 10 a och 11 a §, 5 kap.
30 b och 33 a §§, 6 kap. 7 §, 7 kap. 12 och 13 §§ samt 15 kap. 12 §, av
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4
kap.

8§
Ansökan om fastighetsbildning Ansökan om fastighetsbildning göres
skriftligen hos fastighetsbild- görs skriftligen hos fastighetsbildningmyndigheten.
Muntlig ansö- ningmyndigheten. MuntUg ansökan som göres vid
förrättningssam- kan som görs vid förrättningssammanträde skall dock
godtagas, manträde skall dock godtas, om om den väckta frågan
lämpligen den väckta frågan lämpligen kan kan prövas vid samma
förrättning, prövas vid samma förrättning. Ansökan kan ges in till en
fastighetsbildningsmyndighet inom länet eller till överlantmätarmyndigheten i
länet. Sökanden skall ange den åtgärd som han önskar genomförd samt uppge den
eller de fastigheter för vilka han för talan. I den mån det kan anses skäligt
att sökanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är tillgängliga för
honom, skall han också ange de andra fastigheter som saken angår ävensom namn
och postadress beträffande fastighetsägarna samt de innehavare av servitut,
nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som kan beröras av åtgärden.

Ansökningshandling
skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud.

Till
ansökningshandling skall sökanden i huvudskrift eller styrkt avskrift foga de
skriftliga handlingar som han innehar och som är av betydelse i saken.

I0a§

Om ansökan har gjorts om fastig

hetsbildning för bebyggelse eller an

nat ändamål som kräver medgivan

de enligt naturvårdslagen

(1964:822), får fastighelsbildnings

myndigheten för sökandens räkning

begära prövning av tillåtligheten av

åtgärden enligt den lagen.

Lagenomtryckt 1971:1035. 186

Nuvarande
lydelse

/
den utsträckning som är påkallad med hänsyn till Jastighels-bildningens art
och förhållandena i övrigt skall fastighelsbildningsmyndigheten utreda vilka .som
i egenskap av ägare till fastighet eller på annan grund är sakägare. Den som
har lagfart på fastigheten anses som ägare, om del ej visas att Jastigheten
tillhör annan.

Föreslagen
lydelse

11§

Sakägare
är den sotn äger en fa.s-tighel som berörs av förrättningen eller som har
servitutsrätt i en sådan. Om förrättningen angår samfälld mark som förvaltas
av en samfällighetsförening, är i stället föreningen sakägare. Vid
fastighetsreglering är dessutom innehavare av nyttjanderätt eller rätt lill
elektrisk kraft sakägare, om regleringen har betydelse för dem.

Den
som har lagfart på en fastighet anses som dess ägare, om det inte visas att
fastigheten tillhör någon annan. Om del är ovisst vilken av Jlera som äger en
fastighet eller som innehar en rätiighel, behandlas samtliga som sakägare. Om
en faslighet har bytt ägare genom ett förvärv som inte är fullbordat, är både
överlåtaren och JÖrvärvaren sakägare.

Om
det behövs med hänsyn till fastighetsbildningens art och förhåf landena i
övrigt skall Jästighetsbild-ningsmyndigheten utreda vilka som är sakägare.
Agaren till en fastighet som berörs av förrättningen är skyldig att när
myndigheten begär det uppge sådana för honom kända innehavare av särskild rätt
till fastigheten som är sakägare. Underlåter ägaren detta utan giltigt skäl,
skall han ersätta den skada som därigenom uppkommer för rättighetshavaren.

Prop. 1988/89:77 Bilaga
7

Rätten får förordna en
god man som avses i 11 kap. föräldrabalken alt företräda ett bolag eller en förening
eller annan sammanslutning som upplösts, om förhållandena är sådana att det
inte går att i förrättningen utreda vilka som Jir sammanslutningens rättsägare
och kostnaderna för en likvidation i enlighet med särskilda bestämmelser om
detta inte skulle stå i rimligt förhållande till värdet av den egendom som
tillhör sammanslutningen.

När
förrättningen avslutats, skall

187

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

rätten
bestämma om den Jörtsatta förvaltningen. Rätten får därvid föreskriva att
sammanslutningens egendom skall överlämnas till aU-männa arvsfonden.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 7

Finns det anledning
antaga att förrättning kan handläggas helt utan sammanträde, skall ansökningshandlingen
delges sakägare, som ej biträtt ansökningen, och tillfälle lämnas honom all
yttra sig över denna inom utsatt tid. Därjämte skall byggnadsnämnden
underrättas om förrättningen innan denna avslutas.

Finns det anledning
antaga att förrättning kan handläggas helt utan sammanträde, skall ansökningshandlingen
delges sakägare, som ej biträtt ansökningen, och tillfälle lämnas honom att
yttra sig över denna inom utsatt tid. Detta gäller inte den som är sakägare endast
därför att han har del i samfällighet. om underrättelse enligt 6 kap. 7 §
första stycket har lämnats.

Byggnadsnämnden
skall underrättas om förrättningen innan denna avslutas.

1 beslut skall anges de
skäl på vilka avgörandet grundas, såvida motivering av beslutet icke kan
anses överflödig. Beslut, som meddelas i samband med förrättningens avslutande
eller inställande, och beslut, mot vilket talan får föras särskilt, skall
dessutom innehålla besvärshänvisning.

Meddelas beslut vid
sammanträde, skall det uppläsas för de närvarande. Om i annan ordning meddelas
beslut om förrättningens inställande eller, utan samband med förrättningens
avslutande, beslut mot vilket talan får föras särskilt, skall sakägare och
annan som får besvära sig underrättas om beslutet utan dröjsmål. Underrättelsen
lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats
enligt 20 § andra stycket.

Meddelas beslut vid
sammanträde, skall det uppläsas för de närvarande. Om i annan ordning meddelas
beslut om förrättningens inställande eller, utan samband med förrättningens
avslutande, beslut som får överklagas särskilt, skall sakägare och annan som
får överklaga underrättas om beslutet utan dröjsmål. Underrättelsen lämnas
genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats enligt
20 § andra stycket.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

18§

Prop. 1988/89:77 Bilaga 7

Till första sammanträdet
under förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs
dock ej, om del kan antagas att sakägaren ändå infinner sig. Är del ovisst
vilken av flera som är sakägare, kallas samtliga. Om det föreligger
anledning antaga att okända sakägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.

Till
första sammanträdel under förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas.
Kallelse behövs dock ej, om det kan antagas att sakägaren ändå infinner sig.
Om del föreligger anledning antaga att okända sakägare finns, utfärdas kallelse
även på dessa.

Kallelse enligt första stycket behöver inte utjärdas till den som är
sakägare endast därför att han har del i samfdUighet, om underättelse enligt 6
kap. 7 § första stycket har lämnats. Kallelse skall dock utfärdas, om
sakägaren har framställt yrkande eller visat intresse i saken.

Kallelse
skall i god tid före sammanträdet delges sakägarna.

25
a § Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 4 kap. 25 § anser att tillåtligheten
enligt 3 kap. 3 § av fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse kan
sättas i fråga och om det från andra synpunkter finns förutsättningar för att
genomföra fastighetsbildningen, skall fastighetsbildningsmyndigheten hänskjuta
ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden alt 3 kap. 3 § inte
utgör hinder mot fastighetsbildningen, skall nämnden lämna medgivande till
denna.

Beslut
av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande lill
fastighetsbildningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för
fastighetsbildningsmyndigheten.

29 § Sedan förekommande
ersättningsfrågor avgjorts och alla lill förrättningen hörande göromål
utförts, skall fastighelsbildningsmyndigheten förklara förrättningen avslutad
(avslutningsbeslut).

Avslutningsbeslut skall
meddelas på sammanträde eller på lid och plats som myndigheten tillkännagivit
för sakägarna och annan som får besvära sig över beslutet. Sådant
tillkännagivande skall lämnas vid

' Senaste lydelse
1987:124.

189

Nuvarande lydelse

sammanträde
eller också genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som
beslutals enligt 20 § andra stycket.

Föreslagen lydelse

sammanträde
eller också genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som
beslutats enligt 20 § andra stycket.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 7

Sedan förrättningen
avslutats, skall fastighelsbildningsmyndigheten under besvärstiden hålla tillgängliga
de handlingar eller andra uppgifter som fordras för att sakägarna skall kunna
inhämta fullständig kännedom om förrättnings-resultatet. När sakägare begär
det och del är nödvändigt med hänsyn till förrättningens art och omfattning
samt övriga förhållanden, skall myndigheten före besvärstidens utgång i
behövlig utsträckning tillhandahålla handlingar för granskning på förrältningsslället
eller lämplig plats i närheten. Vad som nu föreskrivits gäller också när
beslut meddelas under förrättningen och talan mot detta skall föras särskilt.

Sedan förrättningen
avslutats skall fastighelsbildningsmyndigheten under den tid överklagande får
ske hålla tillgängliga de handlingar ellern andra uppgifter som fordras för all
sakägarna skall kunna inhämta fullständig kännedom om förrättningsresultatet.
När sakägare begär det och det är nödvändigt med hänsyn till förrättningens art
och omfattning samt övriga förhållanden skall myndigheten under den tid
överklagande får ske i behövlig, utsträckning tillhandahålla handlingar för gransking
på förräll-ningsstället eller lämplig plats i närheten. Vad som nu
föreskrivits gäller också när beslut meddelas under förrättningen och detta
skall överklagas särskilt.

När
faslighelsbildningsbeslut meddelats, skall myndigheten på sakägares begäran
snarast visa de nya gränsslräckningarna på marken, om det ej är uppenbart att
visningen skulle vara ulan betydelse för sakägaren.

39 § Om det är av
synnerlig vikt för fastighetsbildningen att fråga som är föremål för prövning i
annan ordning först avgöres, får fastighetsbildningsmyndigheten förklara
förrättningen vilande i avvaktan på att frågan avgöres. Vill sakägare väcka
talan för prövning av fråga som icke kan avgöras vid förrättningen och vars
behandling i särskild ordning kan föranleda att förrättningen förklaras
vilande, skall skäligt rådrum lämnas honom.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Har
fastighetsbildningsmyndigheten meddelat beslut i fråga be-iräjjände vilken
talan Jär fullföljas särskilt, skall förrättningen vila i de delar som är
beroende av frågans slutliga lösning, såvida icke myndigheten finner all
förrättningen kan fortsätta utan betydande olägenhet eller fastighetsdomstolen
förordnar att den skall fortgå.

Har
fastighetsbildningsmyndigheten meddelat beslut i fråga som får överklagas
särskilt, skall förrättningen vila i de delar som är beroende av frågans
slutliga lösning, om inte myndigheten finner att förrättningen kan fortsätta
utan betydande olägenhet eller fastighetsdomstolen förordnar att den skall
fort-gå.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

42
§ ""

Finner
Jastighetsbildningsmyn-dlgheten att förrättningsbeslut till följd av skrivfel,
felräkning eller liknande misstag innehåller uppenbar oriktighet, skall
myndigheten besluta om rättelse. Delsamma gäller be-träflände karta, som
upprättats vid förrättning, samt annan handling till vilken hänvisning skett I förrällningsbeslut
et. Innan rättelse sker, skall den som beröres av åtgärden få lilljälle att
yttra sig.

5
kap.

3
§3

Rätt
att påkalla fastighetsregle- Rätt all påkalla fastighetsregle

ring tillkommer ägare av fastighet ring har ägare av en fastighet som

som beröres av regleringen. berörs av regleringen. En samfällig-

hetsförening får efter beslut av föreningsstämma påkalla faslighels-reglering
som berör samfälld mark under föreningens förvaltning.

Vid
expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan
fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas
eller förebyggas.

Kommunen
kan påkalla fastighetsreglering som behövs för att mark och vatten skall kunna
användas för bebyggelse på ett ändamålsenligt sätt.

Länsstyrelsen
kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av större
betydelse från allmän synpunkt.

5§

Fastighetsreglering som begärts Fastighetsreglering som begärts

av
sakägare får genomföras endast av sakägare får genomföras endast

om den är nödvändig för att sökan- om den är nödvändig för att enfas-

den tillhörig fastighet skall förbätt- tighet som tillhör sökanden skall

ras. förbättras. Detta gäller dock inte,

om regleringen har påkallats av en samfällighetsförening och berör en samjällighet
som inte längre är av gemensam betydelse för delägarfastigheterna.

■'Senaste
lydelse 1987:124, 191

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

Bilaga
7 Har regleringen påkallats av annan än sakägare eller innebär ansökan av

sakägare
att regleringen, för att ej möta hinder enligt 4 § andra stycket, skall göras
mer omfattande än som krävs för att sökandens fastighet skall förbättras, får
regleringen ej äga mm, om de sakägare som har ett väsentligt intresse i saken
mera allmänt motsätter sig regleringen och har beaktansvärda skäl för det. Vid
prövningen av sådan fråga skall främst deras mening beaktas som har störst
nytta av regleringen.

Andra
stycket gäller icke, om behovet av fastighetsreglering är synnerligen
angeläget.

10§

Om
värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genom fastighetsreglering
tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår
fastigheten, utjämnas skillnaden genom ersättning i pengar. På samma sätt
utjämnas värdeförändring som föranledes av servitutsåtgärd eller av att byggnad
eller annan anläggning genom regleringen övergår till annan ägare. Vad som
frångår fastighet genom inlösen ersattes enligt 8 kap.

Ersättning
enligt första stycket bestämmes på gmndval av värdering (likvidvärdering). Vid
likvidvärderingen skall hänsyn tagas till egendomens användning för det
ändamål som föranleder det högsta värdet saml till förhållandena vid
tillträdet, om ej annat följer av att avträdaren har rätt att tillgodogöra sig
skog eller gröda. I övrigt skall värderingen ske med hänsyn särskilt till
egendomens marknadsvärde.

Om en nyttjanderätt eller ett servitut skall gälla mot tillträdaren
på grund av ett förordnande enligt 33a§, eller 7 kap 13 § skall det likvidvärde
som belastar tillträdaren minskas med belopp som motsvarar den värdeminskning
som rättigheten innebär, i den mån detta kan ske ulan att skada uppkommer för
innehavare av fordran med bättre rätt än rättigheten. Skyldighet att betala
ersättning som inte motsvaras av minskning i likvidvärde fördelas mellan
sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn lill deras nytta av att regleringen
genomförs på sådant sätt att ersättning skall ■ utgå.

17§

Tillkotnmer
ersättning delägarna Om samfälld mark som förvaltas

i
samfälld mark och Jinns for sam- av en samfällighetsförening berörs

fälligheten känd
styrelse eller förval- av en förrättning, skall föreningen

tare
med befogenhet all för delägar- utge ersättning för mark som tillförs

na
uppbära från samfälligheten här- samfälligheten och ta emot ersätt-

Jly lande medel, kan
fastighetsbild- ning för mark som frångår den.

ningsmyndigheten
föreskriva att er- Förvaltas samfälligheten av en

sättningen
skall tillställas styrelsen styrelse eller förvaltare med befo-

ellerförvaltaren,
i den mån den icke genhet att uppbära medel som tilf
j 2

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

skall
inbetalas lill myndighet enligt kommer samfälligheten, skall er-

16 § första stycket. sättningen betalas ut till styrelsen

Har JÖreskrivits att belopp sålun- eller förvaltaren, om inte någon del-

da skall tillställas styrelse eller för- ägare begär att den ersättning som

valtare JÖr samfällighet, får styrel- belöper på hans andel skall utbeta-

sen eller förvaltaren vidtaga behövli- las lill honom. Endast om en sådan

ga åtgärder JÖr att uttaga beloppet begäran framställs, skall faslighets-

hos den belalningsskyldige. bildningsmyndigheten i ersättnings-

beslutet ange varje delägares andel. Ersättning som enligt 16 § första
stycket skall inbetalas till myndighet skall räknas av innan utbetaf ning sker
lill en samfällighetsförening, styrelse eller förvaltare.

I8§
Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt intresse
får avsteg göras i följande avseenden

1. 4
§ första stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fastigheter

som beröres av regleringen medger det,

2. 6 § andra stycket, 7 och 10—12§§, om de sakägare
vilkas rätt är beroende av åtgärden samtycker till det,

3. 8 §, om fastighetens ägare och, om fastigheten är
upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren medger det,

4. 13 och 14 §§, om del medges av den som ålägges att
betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen
från bestämmelserna icke sker i otillbörligt syfte.

Avser
regleringen fastighet som svarar för fordran, får avsteg från 10 — I4§§ med
stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det.
Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden
från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives
för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är
väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares
och tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av
faslighels graderingsvärde skall upprättas skriftligen. Beträffande rätten att
lämna sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast
egendom.

Medgivande eller samtycke enligt JÖrsla stycket till åtgärd som berör
samfälld mark skall, om samfälligheten förvaltas av en samfällighets-JÖrening,
lätnnas av föreningen i ställetför av delägarna.

30 ar

Om det på grund av särskilda Om det
på grund av särskilda

omständigheter
är lämpligt, får fas- omständigheter är lämpligt, får fastighelsbildningsmyndigheten
med- tighetsbildningsmyndigheten medge all tillträde sker utan hinder av
ge att tillträde sker utan hinder av

Senaste lydelse 1979:900, 193

13 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

Bilaga
7 att faslighetsbildningsbeslutet ej att faslighetsbildningsbeslutet
ej

har vunnit laga kraft (förtida tillträ- har
vunnit laga kraft (förtida tillträ

de). Beslut om förtida tillträde får de). Beslut om
förtida tillträde får

meddelas före förrättningens avslu- meddelas före förrättningens avslu

tande endast om särskild talan får tände endast om fastighelsbild-

fÖras mot fastighetsbildningsbeslu- ningsbeslutet får överklagas sär-

tet. skilt.

Om
det ej är uppenbart att den ersättning som den tillträdande har att utge med
anledning av faslighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, skall
fastighetsbildningsmyndigheten på yrkande av den tillträdande, fastighetsägaren
eller annan som beröres av tillträdet föreskriva att den tillträdande innan
förtida tillträde sker skall utge förskott på den ersättning som slutligt faslslälles.
Fastighetsbildningsmyndigheten skall vidare föreskriva all den tillträdande hos
länsstyrelsen skall ställa säkerhet för den ytterligare ersättning jämte ränta
som kan komma att fastställas samt för det skadestånd som kan komma all utgå,
om faslighetsbildningsbeslutet eller beslut om tillträde ändras. I fråga om
sådan säkerhet äger 7 kap. 7 och 8 §§ expropriationslagen (1972:719)
motsvarande tillämpning.

Faslighetsbildningsmyndighelen
skall ange den lid inom vilken den tillträdande senaste skall ha fullgjort vad faslighetsbildningsmyndighelen
har föreskrivit. Har åliggandena ej fullgjorts inom utsatt lid, är medgivandel
förfallet. Medgivande till förtida tillträde får utnyttjas när åliggandena har
fullgjorts, även om beslutet om förtida tillträde icke har vunnit laga kraft.

Har
förskott bestämls enligt denna paragraf, får den slutliga ersättningen ej
bestämmas till lägre belopp än förskottet. Della gäller dock endast om
tillträde har skett eller förskottet ändå har betalats.

30b§

År mark som överförs genom fastighetsreglering belastad med nyttjanderätt,
servitut eller rätt lill elektrisk kraft och skall rättigheten enligt 7 kap.
29 § jordabalken inte gälla mot tillträdaren. Inträder skyldighet för
rättighetens innehavare att avträda marken vid den tidpunkt som enligt 30
eller 30 a § gäller JÖr liU-trädet eller vid den senare lidpunkt som fastighelsbildningsmyndigheten
föreskriver. Utgörs rättigheten av jordbruksarrende, inträder arrendatorns
skyldighet att avträda marken dock tidigast på den fardag som inträffar
närmast efter sex månader från det att arrendatorn fick underrättelse om att
regleringen påkaf lats.

33
a §

Om
en nyttjanderätt gäller i mark

som genom fastighetsreglering över

fors till en annan fastighet, skall fas- I

tighetsbildningsmyndigheten för-

Nuvarande lydelse Foreslagenlydel.se Prop. 1988/89:77

■ ■■ u ' ■ Bilaga
7 ordna att nyttjanderätten
bestar i

det överförda markområdet, om någon sakägare begär det samt åtgärden
är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen. År ett arrende enligt
lag förenat med rätt till förlängning, skall ett sådant förordnande meddelas
på yrkande av arrendatorn. om denne visar beaktansvärda skäl för ett fortsatt
arrende saml åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regleringen.

Ett förordnande enligt JÖrsta stycket innebär att upplåtelsen, såvitt
den avser den överförda marken, gäller mot lilllrädaren som om denne förvärvat
marken genom en överlåtelse vid vilken har gjorts förbehåll om upplåtelsen. Fastighelsbildningsmyndigheten
får dock föreskriva sådan jämkning av upplåielseviU-koren som är ofrånkomlig.
Ett förordnande enligt första stycket får meddelas utan all nyttjanderättshavaren
har blivit hörd, om del är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för
att även i övrigt framstår som obehövligt att höra honom.

Ell förordnande enligt första stycket skall redovisas i
fastighetsbildningsbeslutet. Om nyttjanderätten är inskriven i
fastighetsboken, skall underrättelse om förordnandet lämnas lill
inskrivningsmyndigheten när faslighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

34
§

Beröres nyttjanderätt eller rätt till Fastighelsbildningsmyndigheten

elektrisk kraft av fastighetsregle- får föreskriva att en nyttjanderätt

ring, är rättighetshavaren sakägare som har tillkommit genom expro-

vid förrättningen, om regleringen prialion eller något annat sådant

har betydelse för honom. förfogande skall upphöra, om det är

uppenbart an nyttjanderätten inte längre behövs och åtgärden är av
betydelse för regleringen. I annat fall Jårföreskrivas sådan ändring av
villkoren för nyttjanderätten som behövs med hänsyn lill ändamålet med
fastighetsbildningen, under förutsättning att syftet med tvångsupplåtelsen
inte därigenom motverkas.

195

Nuvarande lydelse

6 kap 6§ Överjöres
mark från samjällighet. skall ersättning i pengar eller annat vederlag utgå
för marken endast om yrkande framställes under Jörrätt-ningen eller om det
finns anledning antaga all fastighetens andel I marken har ett ej obetydligt
värde.

Uppkommer
fråga om tillämpning av första stycket och har ej i kallelserna till JÖrsta
förrättnings-sammanträdet angivits vad delägare t den .samfällda marken har
att iakttaga om han önskar framställa ersättningsanspråk, skall delägarna i god
tid före JÖrrätlningens avslutande delges underrälielse därom. Delgivning Jär
ej ske i sådan särskild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra
stycket.

Föreslagen lydelse

Överförs
mark från en samfällighet, utgår ersättning endast lill def ägare som har
framställt yrkande om det. Ersättning skall dock utan yrkande fastställas för
sådan andel I marken vars värde överstiger tre procent av det basbelopp enligllagen
(1962:381) om allmän försäkring som gällde året innan förrättningen påbörjades.

Första stycket gäller
inte när samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening eller när i
annat fall ersättning enhgt 5 kap. 17 § andra stycket skall utbetalas till
någon som företräder delägarna.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 7

s. 6 Kontrollera mot PDF

Om det är uppenbart all ersättning för samjälld mark enligt 6 § JÖrsta
stycket Inte behöver fastslåf las utan yrkande, får underrättelse om
förrättningsansökningen lämnas lill någon eller några av de def ägare som inte
på annan grund är sakägare i förrättningen. Fastighetsbildningsbeslut får i
sådana fall meddelas och förrättningen avslutas ulan att samtliga delägare i samfäf
ligheten har fått tillfälle att yttra sig i förrättningen.

Första stycket gäller inte, om samfälligheten brukas av delägarna för
gemensamt ändamål.

1
kap.

5§

Kan
i fall som avses i 4 § första stycket olägenheten ej undanröjas genom ändring,
får servitutet upphävas.

Servitut får även
upphävas, om till följd av ändrade förhållanden servitutet ej behövs för den
härskande fastigheten eller nyttan av servitutet är ringa i jämförelse med
belastningen på den tjänande fastigheten. Detsamma gäller, om servitutet under
avsevärd tid ej utövats och omständigheterna även eljest är sådana att det
måste anses övergivet.

196

s. 7 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

, , Bilaga 7

Om det ar uppenbart att ett servilul måste anses övergivit och all
ett upphävande av servitutet inte minskar den härskande fastighetens värde, Jår
servitutet upphävas utan all ägaren av denna fastighet har lämnats tillfälle
att yttra sig i förrättningen.

12§

Vid överJÖring av mark från en fastighet till vilken hör servitut
eller annan särskild rättighet kan förordnas att rättigheten skall tillhöra
båda de Jästigheter som berörs av fastighetsregleringen eller endera av dem.
Meddelas inte något förordnande gäller 2 kap. 5 §.

13§

Vad som föreskrivs i 5 kap. 33 a § om nyttjanderätt gäller också i fråga
om servilul som har upplåtits genom avtal.

8
kap.

V§
När fråga om inlösen av fastighet eller fastighetsdel uppkommer, skall
underrättelse därom delges ägaren och övriga berörda sakägare, innan frågan
förelages till slutlig behandling, samt anmälan göras till inskrivningsmyndigheten
för anteckning i faslighetsboken. Delgivning får ej ske i sådan särskild
ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra stycket.

Agaren
är skyldig att for Jastig-helsbildningsmyndighelen uppge innehavare av servilul,
nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft. Underlåter han del utan gihigt
skäl och uppstår skada för rättighetshavare lill följd av underlåtenheten,
skall han ersätta skadan. Agaren skall erinras om detta i samband med att underrättelse
enligt JÖrsta stycket lämnas honom.

Förordnande
om inlösen skall upptagas i fastighelsbildningsbeslulel.

14
kap.

2§

Fastighetsbestämning handlag- Fastighelsbestämning handläggs

ges av fastighetsbildningsmyndig- av fastighelsbildningsmyndigheten

heten vid förrättning. Belräfiande vid förrättning. Beträffande sådan

sådan förrättning äger 4 kap. I — förrättning tillämpas 4 kap. 1 —

24 §§, 28 § första stycket, 31-40§§ 24 §§, 28 § första stycket och 31-

och 42 § motsvarande tillämpning. 40 §§. 197

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Har
fastighetsbestämningen samband med fastighetsbildning, handlägges åtgärderna
gemensamt vid en förrättning, om icke särskilda skäl föranleder annat.

Prop.1988/89:77 Bilaga 7

Har
fastighetsbildningsmyndigheten meddelat beslut mot vilken talan skall föras
särskilt, skall beslutet samt karta och annan handling som fordras för
klarläggande av beslutels innebörd hållas tillgängliga hos myndigheten under
besvärstiden.

15
2 Talan mot fastighetsbildnings-myndighetens beslut föres särskilt, om
myndigheten

1. avvisat
ansökan om faslighels-

bildning eller fastighetsbestämning

eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat
jäv mot förältnings

man,

3. beslutat
i fråga om förskott en

ligt 5 kap. 30 § fjärde stycket.

4. beslutat i fråga om ersättning lill sakkunnig eller
syssloman eller lill sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse enligt 4 kap. 42 §.

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt
denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan
lagstiftning,

7. beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av
kostnaderna för gemensamt arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av
sådana kostnader,

8. beslutat all syssloman som fått i uppdrag att
ombesörja gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget.

Talan
enligt denna paragrafyore.?

Har
fastighetsbildningsmyndigheten meddelat beslut som får överklagas särskilt,
skall beslutet samt karta och annan handling som fordras för klarläggande av
beslutets innebörd hållas tillgängliga hos myndigheten under den tid beslutet
får överklagas.

kap.

K 5

Faslighelsbildningsmyndighe-tens
beslut skall överklagas särskilt, om myndigheten

1. avvisat
ansökan om fastighets

bildning eller fastighetsbestämning

eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat
jäv mot förältnings

man,

3. beslutat i fråga om förskott enligt 5 kap. 30 §
fjärde stycket eller tidpunkt för rättighetshavares skyf dighet att avträda
mark enligt 5 kap 30b§,

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller
till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse av förrättningsbeslut,
karta eller annan handling,

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att
fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7. beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnader för gemensamt
arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag all ombesörja gemensamt
arbete skall skiljas från uppdraget,

9. avvisat
överklagande.

Skrivelsen med överklagande en-

' Senaste
lydelse 1977:362.

198

Nuvarande
lydelse

genom
besvär som skall inges till inom två veckor från den dag då beslutet
meddelades. Besvär får anföras av sakägare. Mot beslut som avses i 1, 4, 5 och
8 får talan föras även av annan som beslutet rör.

Föreslagen
lydelse

ligt
denna paragraf 5a// ges in till fastighetsbildningsmyndigheten inom två veckor
från den dag då beslutet meddelades. Överklagande får göras av sakägare. Beslut
som avses i 1,4,5 och 8 får överklagas även av annan som beslutet rör.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 7

Tillståndsbeslut och
beslut i fråga om förtida tillträde överklagas särskilt. Skrivelsen med
överklagandet skall ges in till fastighetsbildningsmyndigheten inom fyra
veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbildnings-
och fastighetsbestämnings-beslut, om fastighelsbildningsmyndigheten
förordnar all beslutet skall överklagas särskilt.

Förordnande att ett
beslut skall överklagas särskilt får meddelas om del är lämpligt. Om fastighetsbildningsbeslut
inte innefattar medgivande till fastighetsbildningen i dess helhet, fordras
vidare att till-ståndsbeslul meddelas samtidigt eller att lagakraftägande
sådant beslut föreligger.

Överklagande enligt
denna paragraf får göras av sakägare.

Talan
mot tillståndsbeslut och beslut i fråga om förtida tillträde föres särskilt
genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den
dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbildnings- och fas-lighetsbestämningsbeslut,
om fastighetsbildningsmyndigheten förordnar all talan mot beslutet skall JÖras
särskilt.

Förordnande
alt talan skall föras särskilt får meddelas om det är lämpligt. Om
fastighetsbildnings-beslut ej innefattar medgivande lill fastighetsbildningen i
dess helhet, fordras vidare att tillståndsbeslut meddelas samtidigt eller att lagakraftägande
sådant beslut föreligger.

Besvär enligt denna
paragraf får anföras av sakägare.

4 §

Menar
sakägare all förrättningen onödigt upphålles genom faslig-hetsbildningsmyndighetens
beslut eller är han missnöjd med beslut varigenom förordnande enligt 5 kap. 21
§ meddelats eller medgivande enligt 5 kap. 22 § vägrats, får han föra talan
mot beslutet genom besvär hos fastighetsdomstolen. Sådan talan är ej inskränkt
till viss lid.

Menar
sakägare att förrättningen onödigt upphålles genom fastighetsbildningsmyndighetens
beslut eller är han missnöjd med beslut varigenom förordnande enligt 5 kap. 21
§ meddelats eller medgivande enligt 5 kap. 22 § vägrats, får han överklaga
beslutet. Skrivelsen med överklagandet skall ges In lill faslighetsbildningsmyndighelen.
Denna rätt att överklaga är inte begränsad till viss tid.

5 §

Talan
får ej föras mot fastighetsbildningsmyndighetens beslut att gilla invändning
om jäv.

Faslighetsbildningsmyndighelens
beslut att gilla invändning om jäv Jår inte överklagas.

' Senaste Ivdelse
1977:362.

199

Nuvarande
lydelse

7
annat fall än som avses i 2 — 5 §§ föres talan mot beslut eller åtgärd av
fastighetsbildningsmyndigheten genom besvär som skall inges till
fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då förrättningen förklarades
avslutad eller inställd.

/
Jråga om åtgärd varigenom gräns utmärkts får besvär anföras inom ett år från
den dag då uppgift om fastighetsbildningen eller fastighetsbestämningen
infördes i fastighetsregistret eller, om utmärkningen gjorts först efter
nämnda dag, från del åtgärden slutfördes.

Besvär
enligt denna paragraf får anföras av sakägare. Den som ålagts att betala
ersättning eller kostnad får föra talan mot beslutet, även om han ej är
sakägare.

6§

Föreslagen lydelse

Överklagas
i annat fall än som avses i 2 — 5 §§ beslut eller åtgärd av fastighelsbildningsmyndigheten,
skall skrivelsen med överklagandet ges in till fastighetsbildningsmyndigheten
inom fyra veckor från den dag då förrättningen förklarades avslutad eller
inställd.

Åtgärd varigenom gräns
utmärkts får överklagas inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen
eller fastighetsbestämningen infördes i fastighetsregistret eller, om utmärkningen
gjorts först efter nämnda dag, från del åtgärden slutfördes.

Överklagande enligt denna
paragraf får öra.j av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller
kostnad får överklaga beslutet, även om han inte är sakägare.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 7

Talan
mot tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslut får föras av byggnadsnämnden
på sätt och inom tid som gäller för sakägare.

V§

Tillstånds-
eller faslighelsbildningsbeslut får överklagas av byggnadsnämnden på sätt och
inom lid som gäller för sakägare.

Finner fastighetsregistermyndighelen
att uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning icke kan införas
i registret på grund av fel eller oklarhet i förrättningen och kan rättelse ej
vinnas i den ordning som anges i 4 kap. 42 §, får myndigheten söka rättelse
hos faslig-helsdomstolen. Delsamma gäller, om myndigheten finner all registrering
i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens
tillförlitlighet eller på annat sätt föranleda rättsosäkerhet.

1
Jråga om talan enligt denna paragraf äger bestämmelserna om besvär i 16 kap.
motsvarande tillämpning. Talan är ej inskränkt lill viss tid.

Finner
fastighetsregistermyndigheten all uppgift om fastighetsbildning eller fastighelsbestämning
icke kan införas i registret på gmnd av fel eller oklarhet i förrättningen och
kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i 26 § förvaltningslagen
(1986:223), får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. Detsamma
gäller, om myndigheten finner att registrering i enlighet med förrättningen
skulle äventyra fastighetsredovisningens lillföriil-lighet eller på annat sätt
föranleda rättsosäkerhet.

Vid överklagande enligt
denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 16 kap. Rätten alt överklaga är inte
begränsad till viss tid.

11§

Nuvarande
lydelse

Har samtliga sakägare och
andra, som har räll att anföra besvär, genom påskrift på förrättningsprotokollet
eller i skriftligt meddelande som kommit fastighelsbildnings-eller fastighetsregistermyndighelen
till hända godkänt förrättning, förrällningsbeslut eller gränsulmärkning, får
besvär icke anföras mot vad som godkänts.

Föreslagen lydelse

Har samtliga sakägare
och andra, som har räll alt överklaga, genom påskrift på förrättningsprolokollet
eller i skriftligt meddelande som kommit fastighetsbildnings- eller
fastighetsregistermyndigheten till hända godkänt förrättning, förrällningsbeslut
eller gränsulmärkning, får vad som godkänts inie överklagas.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 7

I2 §

I fråga om handläggning hos fastighelsbildningsmyndigheten av en
skrivelse som innehåller ett överklagande tillämpas 52 kap. 2 och 4 §§ rä t le
gå ngs bal ken.

Bestämmelserna I 27 och 28§§ förvaltningslagen (1986:223) om
omprövning av beslut skall inte tillämpas hos fastighelsbildningsmyndigheten.

16 kap.

.4r talan i fastighelsbildningsmål
icke fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid. skall den omedelbart
avvisas av Jasiighelsdomstolen. Har besvärsinlagan före besvärslidens utgång
kommit in till Jäslighetsbild-nlngsmyndigheten, skall den omständigheten alt
inlagan först efter utgången av nämnda tid kommit in till domstolen ej
föranleda att talan avvisas.

Har en skrivelse med
överklagande kommit In till fastighetsdomstolen, skall domstolen
vidarebefordra skrivelsen till fastighetsbildnings-myndigheten och samtidigt lätnna
uppgift om vilken dag som skrlvef sen kom in till domstolen.

Vid besvärsinlaga skall
fogas två avskrifter av inlagan och därtill hörande handlingar. Behöver domstolen
för delgivning eller därmed jämförlig åtgärd ytterligare avskrifter, är
klaganden skyldig att tillhandahålla dem. Är avskrifter icke tillgängliga när
de behövs, får domstolen ombesörja dem på klagandens bekostnad.

Vid skrivelsen med
överklagande skall två avskrifter av skrivelsen och därtill hörande handlingar
bifogas. Behöver domstolen för delgivning eller därmed jämföriig åtgärd ytterligare
avskrifter, är klaganden skyldig att tillhandahålla dem. Är avskrifter inte
tillgängliga när de behövs, får domstolen ombesörja dem på klagandens
bekostnad.

Första stycket gäller icke
karta, ritning eller annan bilaga av vidlyftig beskaffenhet, om avskrift av
handlingen kan undvaras utan väsentlig olägenhet.

'
Senaste lydelse 1973:1157.

14
Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 77

201

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

Bilaga
7

3§

Om
fastighetsdomstolen finner Om fastighetsdomstolen finner

all sakägare bör höras över besvä- att sakägare bör höras över överkla-

ren, skall besvärsinlagan med där- gandet, skall skrivelsen med över-

vid fogade handlingar delges sak- klagandet och därvid fogade hand

ägaren och föreläggande meddelas lingar delges sakägaren och förelag-

honom att inkomma med skriftlig gande meddelas honom att inkom-

förklaring. ma med skriftlig förklaring.

Fordras
för målels beredande eller avgörande att yttrande inhämtas från länsstyrelsen,
byggnadsnämnden eller annan myndighet eller från sakkunnig eller att
skriftligt bevis företes, särskilt sammanträde hålles eller annan liknande
åtgärd vidtages, skall domstolen utan dröjsmål förordna därom.

Om sakägarna och andra taleberätligade i målet vid sådant sammanträde
som anges i andra stycket blir ense om hur det överklagade beslutet skall
ändras, får målet avgöras vid sammanträdet.

Har talan fullföljts mot beslut vid Om
ett beslut vid en förrättning

förrättning som ej avslutats, kan som inte avslutats har överklagats,

fastighetsdomstolen föreskriva att kan fastighetsdomstolen föreskriva

förrältningshandläggningen skall att förrättningshandläggningen

avbrytas helt eller till viss del eller skall avbrytas helt eller till viss del

att handläggning som avbrutits eller att handläggning som avbm-

skall fortgå oberoende av den vid tits skall fortgå oberoende av över

domstolen förda talan. Sådan före- klagandet. Sådan föreskrift träder i

skrift träder i kraft genast och gäller kraft genast och gäller till dess an-

till dess annat förordnas. nat förordnas.

Om
det på grund av särskilda omständigheter är lämpligt, får fastighetsdomstolen
förordna om förtida tillträde. Härvid äger 5 kap. 30 a § andra-fjärde styckena
motsvarande tillämpning.

Fastighetsdomstolen
kan ome- Fastighetsdomstolen kan ome

delbart förordna alt beslut av fas- delbart förordna att beslut av fas

lighetsbildningsmyndighelen om tighetsbildningsmyndigheten om

förtida tillträde ej får utnyttjas i av- förtida tillträde
inte får utnyttjas

bidan på fastighetsdomstolens prov- förrän fastighetsdomstolen har prö-

ning av besvär mot beslutet. val överklagandet.

11§

När talan fullföljts av sakägare. När överklagande har gjorts av

får fastighetsbildningsmyndighe- någon sakägare, får fastighetsbild-

lens beslut eller åtgärd ändras en- ningsmyndighetens beslut eller åt-

dast om övriga sakägare och, när gärd ändras endast om övriga sak-

besvären rör allmänt intresse, läns- ägare och, när överklagandet rör all-

styrelsen eller byggnadsnämnden mänt intresse, länsstyrelsen eller

fått tillfälle att yttra sig. Ändring till byggnadsnämnden fått tillfälle att

fördel för sakägare får dock ske, yttra sig. Ändring till fördel för sak-

" Senaste lydelse 1977:362. 202

Nuvarande
lydelse

även
om han icke haft tillfälle att yttra sig. Vad som nu föreskrivits äger
motsvarande tillämpning, när talan full följts av företrädare för allmänt
intresse eller av fastighetsregistermyndighelen.

Om
domstolen finner all besvären bör föranleda ändring i avslutad förrättning
eller i fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämnings-beslul mot vilket
talan fullföljts särskilt, får domstolen göra ändring även i del som Icke
överklagats, om del behövs för all uppenbar motstridighet eller oenhetlighet
icke skall uppkomma i förrättningen eller beslutet.

Finner
domstolen att beträffande förrättning föreligger sådan omständighet som avses
i 15 kap. 10 §, får domstolen besluta om behövlig åtgärd, även om besvären icke
avsett ifrågavarande del av förrättningen.

Föreslagen
lydelse

ägare
får dock ske, även om han inte haft tillfälle att yttra sig. Vad som nu
föreskrivits äger motsvarande tillämpning, när överklagande har gjorts av en
företrädare för allmänt intresse eller av fastighetsregistermyndigheten.

Om domstolen finner att
överklagandet bör föranleda ändring i avslutad förrättning eller i fastighetsbildnings-
eller faslighetsbestäm-ningsbeslut som har överklagats särskilt, får domstolen
göra ändring även i del som inte har överklagats, om det behövs för att
uppenbar motstridighet eller oenhetlighet inte skall uppkomma i förrättningen
eller beslutet.

Finner domstolen alt
beträffande förrättning föreligger sådan omständighet som avses i 15 kap. 10 §,
får domstolen besluta om behövlig åtgärd, även om överklagandet inte har avsett
ifrågavarande del av förrättningen.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 7

I2§ Kan
fastighetsdomstolen ej utan olägenhet rätta fel i förrättning, skall domstolen
undanröja faslighetsbildningsmyndighetens beslut och åtgärder i den omfattning
de påverkas av felet samt visa förrättningen åter till myndigheten. Domstolen
kan därvid meddela föreskrifter för vinnande av rättelse.

Har efter förrättningens
avslutande talanförts mot beslut om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning
och återkallar den som sökt åtgärden sin ansökan, skall förrättningen
undanröjas i den del som återkallelsen avser, om övriga som fört talan vid
förrättningen eller domstolen och som själva haft rätt att påkalla åtgärden
samtycker. I fall som anges i 10 kap. 8 § andra stycket och 11 kap. 2 § andra
stycket fordras alltid samtycke av övriga sakägare.

Har efter förrättningens
avslutande beslut om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning överklagats
och återkallar den som sökt ål-gärden sin ansökan, skall förrättningen
undanröjas i den del som återkallelsen avser, om övriga som fört talan vid
förrättningen eller domstolen och som själva haft rätt all påkalla åtgärden
samtycker. 1 fall som anges i 10 kap. 8§ andra stycket och 11 kap. 2 § andra
stycket fordras alltid samtycke av övriga sakägare.

15§

Har besvär anförts över
avslutad förrättning, skall fastighetsdomstolen ofördröjligen och senast inom
fyra dagar tillställa fastighetsregistermyndighelen avskrift av besvärsinlagan.

Om en avslutad
förrättning har överklagats, skall fastighetsdomstolen ofördröjligen och
senast inom fyra dagar tillställa fastighetsregistermyndighet en kopia av
skrivelsen med överklagande.

203

Nuvarande lydelse

Sedan
domstolens utslag eller slutliga beslut i fastighelsbildningsmål vunnit laga
kraft, skall förrättningsakten och avskrift av utslaget eller beslutet sändas
till fastighetsregistermyndighelen. Om förrättningen skall fortsättas, sändes
handlingarna i stället till fastighetsbildningsmyndigheten. FullJÖljes talan
mot avgörandet i viss del och kan med anledning av domstolens avgörande i
övrigt fråga uppkomma om registrering, skall handlingarna sändas till
fastighetsregistermyndigheten. Efter registrerings-frågans handläggning skall
myndigheten omedelbart återställa förrättningsakten.

Föreslagen
lydelse

Sedan
domstolens utslag eller slutliga beslut i fastighetsbildningsmål vunnit laga
kraft, skall förrält-ningsakten och en kopia av utslaget eller beslutet sändas
till fastighetsregistermyndighelen. Om förrättningen skall fortsättas, sänds
handlingarna i stället till fastighetsbildningsmyndigheten. Om avgörandet
överklagas i viss del och om det med anledning av domstolens avgörande i övrigt
kan uppkomma Jråga om registrering, skall handlingama sändas till fastighetsregistermyndighelen.
Efter registreringsfrågans handläggning skall myndigheten omedelbart
återställa förrättningsakten.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 7

.Mot
fastighetsdomstols utslag eller beslut får, om ej annat är föreskrivet, talan
fullJÖljas I hovrätten genom besvär som inges till fastighetsdomstolen. I
stället för den i 52 kap. 1 § rättegångsbalken föreskrivna tiden av två veckor
gäller en tid av fyra veckor.

Besvär
får anföras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för
allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan vid fastighetsdomstolen.

kap.
1§

Fastighetsdomstols
utslag eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, överklagas lill
hovrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till fastighetsdomstolen.
I stället för den i 52 kap. I § rättegångsbalken föreskrivna tiden av två
veckor gäller en lid av fyra veckor.

Överklagande
får göras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för
allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan vid fastighetsdomstolen.

Talan mot fastighetsdomstolens
beslut enligt 16 kap. 9 § andra stycket/örns särskilt.

Talan Jär ej JÖras mot fastighet.s-dom.stolens
beslut i dit Jullföljd fråga .som avses i 15 kap. 2 § 2 —4 och 6-8, 3 § beträffande
förtida tillträde eller 4 §.

Fastighetsdomstolens
beslut enligt 16 kap. 9 § andra stycket skall överklagas särskilt.

Fastighetsdomstolens
beslut i en fråga som överklagats dit enligt 15 kap. 2§ 2-4, 6-9, 3§ beträffande
förtida tillträde eller 4 § får inte överklagas.

Mot hovrätts utslag
eller beslut får, om ej annat är föreskrivet, ta-

Hovrätts utslag eller
beslut får, om inte annat är föreskrivet, över-

"
Senaste Ivdelse 1977:362, '"Senaste lydelse 1977:362.

204

Nuvarande
lydelse

lan
fullJÖljas I högsta domstolen genom besvär .som Inges lill hovrätten inom den
i 56 kap. I § rättegångsbalken föreskrivna tiden.

Besvär
får anföras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för
allmänt intresse som kunnat JÖra talan i frågan i hovrätten.

Mot hovrättens beslut i
dit fuU-JÖljd fråga om beslut enligt 16 kap. 9 § andra stycket får talan ej
föras. Talan mot hovrättens beslut i fråga om förtida tillträde i annat fallJÖres
särskilt.

Föreslagen lydelse

klagas
till högsta domstolen. Skrivelsen med överklagandet skall ges in lill hovrätten
inom den i 56 kap. 1 § rättegångsbalken föreskrivna tiden.

Överklagande
får göras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för
allmänt intresse som kunnat överklaga i frågan i hovrätten.

Hovrättens
heslxxt i en fråga enligt 16 kap. 9§ andra stycket som har överklagats dit får
inte överklagas Hovrättens beslut i fråga om förtida tillträde i annat fall
överklagas särskilt.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 7

19 kap.

3§

Uppgift
om fastighetsbildning eller fastighelsbestämning införes snarast möjligt sedan
förrättningen avslutats och denna eller, om besvär anförts, domstolens
avgörande vunnit laga kraft.

Ulan
hinder av all förrättningen ej avslutats skall uppgift om fastighetsbildnings-
eller fastighetsbe-stämningsbeslut, mot vilket talan skolat JÖras särskilt,
införas så snart beslutet vunnit laga kraft, om fastighelsbildningsmyndigheten
begär del.

Föres talan mot beslut
eller ål-gärd vid avslutad förrättning eller föres talan särskih mot fastighetsbildnings-
eller fastighetsbestäm-ningsbeslut, får utan hinder därav uppgift med anledning
av förrättningen eller beslutet införas i fastig-hetsregislret i fråga om
sådan del som uppenbarligen ej beröres av fullJÖljden. Motsvarande gäller när
talan föres mot domstols avgörande i fastighetsbildningsmål.

Uppgift om
fastighetsbildning eller fastighetsbestämning infors snarast möjligt sedan
förrättningen avslutats och denna eller, om den har överklagats, domstolens
avgörande vunnit laga kraft.

Åven om förrättningen inte
har avslutats skall uppgift om fastighetsbildnings- eller fastighelsbe-stämningsbeslul,
som skulle ha överklagats särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga
kraft, om fastighelsbildningsmyndigheten begär det.

Överklagas beslut eller
åtgärd vid avslutad förrättning eller överklagas fastighetsbildnings- eller fastig-hetsbestämningsbeslut
särskilt, får uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet införas i
fastig-helsregistret i fråga om sådan del som uppenbariigen inte berörs av
överklagandet. Motsvarande gäller när domstols avgörande i ett fastighetsbildningsmål
överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Bestämmelserna i 5 kap. 30 b § och 33 a § samt 7
kap. 13 § fastighetsbildningslagen (1970:988) skall inte tillämpas beträffande
förrättningar som har sökts före ikraftträdandet.

3. Har fastighetsbildningsmyndigheten meddelat beslut
före ikraftträdandet, gäller beträffande överklagande av beslutet 15 kap. 2§
andra stycket, 3 § första stycket, 4 § och 6 § första stycket i paragrafernas
äldre lydelse.

205

4 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning
och legalisering

Härigenom
föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1971; 1037) om äganderättsutredning och legalisering
skall ha följande lydelse.

Prop.1988/89:77
Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§'

Äganderättsutredning
enligt denna lag får ske beträffande område där äganderätten lill fast
egendom är oviss, om det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig betydelse
att ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ell
sammanhang. Sådan utredning får även eljest ske beträffande område där
fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lagfart.

Äganderättsutredning enligt denna lag får ske beträffande område där
äganderätten till fast egendom är oviss, om det från allmän och enskild
synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten undanröjes och åtgärder
härför lämpligen bör vidtagas i ell sammanhang. Sådan utredning får även eljest
ske beträffande område där fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lagfart.
Åganderättsutredning får också ske beträffande en fastighet, om den som gör
anspråk på fastigheten inte kan erhålla lagfart på grund av oklarhet om eller
brist i föregående ägares åtkomst.

Förordnande om
äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. Innan förordnande meddelas,
skall länsstyrelsen samräda med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter
vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet.

Förordnande om
äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. Uppkommer fråga om utredning
enligt JÖrsta stycket tredje meningen i en pågående fasligheibildningsför-rättnlngfår
i stället även faslighetsbildningsmyndighelen förordna om sådan utredning.
Innan förordnande meddelas, skall den beslutande myndigheten samråda med
inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av
betydelse för avgörandet. Framkommer skilda uppfattningar vid samråd enligt
andra stycket eller är ärendet av annan anledning svårbedömt, skall det
överlämnas till statens lantmäteriverk för avgörande.

2§
Äganderättsutredning sker vid förrättning, som handlägges av faslighetsbildningsmyndighelen.

Om
äganderättsutredningen är av betydelse för annan förrättning som handläggs av
fastighetsbildnings-myndigheten, får äganderättsutredningen och frågan om Jästighets-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1979:254.

206

Nuvarande
lydelse

Bestämmelserna
i 4 kap. 1—7, 12 och 13§§, 14 § första och fjärde styckena, 16-24, 28 och 29 §§,
30 § första stycket samt 31, ii--0 och 42 §§ fastighetsbildningslagen
(1970:988) äger motsvarande tillämpning i fråga om äganderättsutredning.

Föreslagen
lydelse

bildning,
gemensamhetsanläggning eller ledningsrätt handläggas gemensamt vid en
förrättning.

Bestämmelserna i 4 kap.
1—7, 12

och 13§§, 14 § första och fjärde

styckena, 16-24, 28 och 29 §§,

30 § första stycket samt 31 och ii—

40 §§ fastighetsbildningslagen

(1970:988)
tillämpas också i fråga om äganderättsutredning.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 7

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1990.

207

5 Förslag
till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom
föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149) dels att
övergångsbestämmelserna lill lagen (1974:822) om ändring i anläggningslagen
skall ha följande lydelse, dels alt 7, 18, 19, 22 och 35 §§ skall ha följande
lydelse.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Gemensamhetsanläggning
får ej inrättas, om ägarna av de fastigheter som skall dellaga i
anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter
sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall
främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen.
Hyresgästerna JÖreträdes av riksorganisation av hyresgäster eller förening,
som är ansluten till sådan organisation och inom vars verk-samhetsområde Jdstigheierna
är belägna (hyresgästorganisation).

Gemensamhetsanläggning
får ej inrättas, om ägarna av de fastigheter som skall deltaga i anläggningen
och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden
och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening
beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästerna företräds av en
organisation av hyresgäster sotn har avtal om förhandlingsordning JÖr berörd
Jästighet eller, om förhandlingsordning inte gäller, en riksorganisation av
hyresgäster eller en förening, som är ansluten lill sådan organisation och inom
vars verksamhetsområde fastigheten är belägen (hyresgästorganisation). Första
stycket gäller icke, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.

18
§-

s. 208 Kontrollera mot PDF

Rätt
att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet, som
avses skola deltaga i anläggningen eller som enligt en detaljplan helt eller lill
viss del skall användas till allmän plats för vilken kommunen inte är
huvudman. Rätt att påkalla förrättning tillkommer också kommunen och hyresgästorganisation.
En samfällighetsförening får, efter beslut av föreningsstämman, påkalla en JÖrrätt-ning
som angår gemensamhetsanläggning under föreningens JÖrvall-ning.

Länsstyrelsen kan påkalla
förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större
betydelse från allmän synpunkt.

Senaste
lydelse 1974:822. ■ Senaste lydelse 1987:126.

208

s. 209 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

Bilaga
7 Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla

förrättning för inrättande
av sådan anläggning varigenom olägenhet av

förvärvet kan undanröjas,
minskas eller förebyggas.

Om
räll för väghållare att påkalla förrättning enligt denna lag finns bestämmelser
i 20 a § och 25 § tredje stycket väglagen (1971; 948).

19
r

1
fråga om förrättning enligt den- 1 fråga om förrättning enligt den

na lag äger 4 kap. 1-24, 27-40 na lag tillämpas 4 kap. 1-24 och

och 42§§ fastighelsbildningslagen 27-40 §§ fastighetsbildningslagen

(1970:988) motsvarande tillämp- (1970:988).

ning.

Har
hyresgästorganisation påkallat förrättningen eller kan den eljest beröra
hyresgästers rätt, skall fastighelsbildningsmyndigheten underrätta
organisationen om tid och plats för sammanträde eller, i fall som avses i 4
kap. 15 § fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna avslutas.

22
§ Uppkommer fråga om inlösen. Uppkommer fråga om inlösen, äger 8 kap. 7
§ första och andra tillämpas 8 kap. 7 § första stycket styckena fastighelsbildningslagen
fastighelsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämp- (1970:988).
ning.

35
§

Inträder,
sedan fråga som be- Inträder, sedan fråga som be

handlats vid förrättning enligt den- handlats vid förrättning enligt den

na lag slutligt avgjorts, ändrade för- na lag slutligt avgjorts, ändrade för

hållanden som väsentligt inverkar hållanden som väsentligt inverkar

på frågan, kan denna prövas vid ny på frågan, kan denna prövas vid ny

förrättning. Även utan att sådana förrättning. Även ulan att sådana

förhållanden inträtt, får ny förrätt- förhållanden inträtt, får ny förrätt

ning äga rum, om i det tidigare av- ning äga rum, om i det tidigare av

görandet föreskrivits att frågan får görandet föreskrivits att frågan får

omprövas efter viss lid och denna omprövas efter viss tid och denna

lid utgått. tid utgått eller om i annat fall ett

klart behov av omprövning framkommit.

Vid
den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kretsen av
fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastighets andelstal
all avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.

Senaste lydelse 1974:822. 209

s. 210 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1988/89: 77

Denna
lag'' träder i kraft den 1 januari 1975.

De
nya bestämmelserna äger tills vidare tillämpning

dels i JÖljande komtnuner, nämligen Stockholms län: Botkyrka, Danderyd,
Ekerö, Haninge, Huddinge, Järjälla, Lidingö, Nacka, Sigtuna, Sollentuna,
Solna, Stockholm. Sundbyberg. Tyresö. Täby, Upplands-Bro, Upplands Väsby,
Vallentuna, Vaxholm och Värmdö kommuner. Malmöhus län: Bara, Burlöv, Kävlinge.
Lomma. Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Tref leborg och Vellinge kommuner,
Hallands län: Kungsbacka kommun. Göteborgs och Bohus län: Göteborg. Härryda.
Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund. Tjörn och Öckerö kommuner. Ålvsborgs
län: Ale och Lerum kommuner

dels i annan kommun, om regeringen förordnar om del på ansökan av
förening som är ansluten till riksorganisation av hyresgäster och inom vars
verksamhetsområde kommunen är belägen.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

2. Har vid förrättning enligt anläggningslagen (1973;
1149) sammanträde med sakägarna hållits före ikraftträdandet, gäller 7 §
anläggningslagen i dess äldre lydelse och övergångsbestämmelserna lill lagen
(1974:822) om ändring i anläggningslagen.

••1974:822, 210

6 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter'

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter dels
att 7, 8, 20 och 28 §§ skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall
införas en ny paragraf, 41 a § av följande lydelse.

Prop.
1988/89:77 Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Kan delägarna icke enas
i fråga om viss förvaltningsålgärd, skall fastighetsdomstolen på begäran av
delägare förordna någon att hålla sammanträde med delägarna /ö> avgörande
av frågan. Förordnande skall dock icke meddelas, om åtgärden med hänsyn till samfällighetens
omfattning och beskaffenhet samt övriga omständigheter ej bör vidtagas utan
att föreningsförvaltning anordnas.

Har begäran framställts om
förordnande enligt första stycket, får domstolen, om synnerliga skäl föranleder
del, /■ avbidan på att den med förordnandet avsedda frågan avgjorts utse
god man JÖr förvaltning av .samfälligheten eller vidtaga annan åtgärd som
behövs för att säkerställa delägarbeslulet.

Kan delägarna inte enas
i fråga om en viss förvaltningsålgärd, skall om någon delägare begär det.
fastighetsbildningsmyndigheten eller den som myndigheten förordnar därtill
hålla sammanträde med delägarna för att avgöra frågan eller, om omständigheterna
föranleder till det anordna förenings förvaltning.

Fastighetsbildningsmyndigheten
Jär, om synnerliga skäl föranleder det, vidta åtgärd som behövs för att
säkerställa delägarbeslulet.

Den
som JÖrordnats att hålla sammanträde enligt 7 § skall utreda vilka som är
delägare.

8§

Den
som skall hålla sammanträde enligt 7 § skall utreda vilka som är delägare.

20 § Samfällighetsförening
bildas vid sammanträde med delägarna genom alt de antager stadgar och utser
styrelse.

Sammanträde enligt första
stycket hålles av den som fastighetsdomstolen förordnat därtill. Sådant Jörordnande
meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighelsbildningslagen
(1970:988), anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (1987:11) om
exploateringssamverkan fastighetsbildningsmyn-

Sammanträde enligt första
styc

ket skall, om någon delägare begär

det, hållas av fastighetsbildnings

myndigheten eller den som myndig

heten förordnat därtill. Dock skall i

samband med förrättning enligt

fastighelsbildningslagen

(1970:988), anläggningslagen

(1973:1149) eller lagen
(1987:11) om exploateringssamverkan fastig-

Lagen omtrycket 1987:128.

211