Prop. 1988/89:8

Regeringens proposition 1988/89:8

om olovligt bortförande av barn i intemationella
förhållanden

Prop. 1988/89:8

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag ur regéringsprotokollet den 25 augusti 1988.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Thage G Peterson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att Sverige ansluter sig dels
till Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet
av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn,
dels till Haagkonvenfionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella
bortföranden av barn. Genom att ansluta sig till dessa konventioner kommer
Sverige med i ett internationellt samarbete som syftar till att motverka
olovliga bortföranden av barn i internationella förhållanden.

Genom atf Sverige ansluter sig till Europarådskonventionen
kan avgöranden om vårdnad m.m. som har meddelats i en konventionsstat erkännas
och verkställas i Sverige. På samma sätt kan avgöranden av detta slag som har
meddelats här i landet få verkan i de andra konventionsstaterna. Även i de fall
en förälder har vårdnaden om sitt barn direkt på grund av lag och barnet
olagligen förs bort till en annan konventionsstat kan överflyttning från denna
stat komma i fråga.

Anslutningen fill Haagkonventionen innebär aft det blir
möjligt mellan konventionsstaterna att få överflyttat ett barn som olovligen
har förts bort från den stat där barnet hade sitt hemvist vid bortförandet
eller som olovligen hålls kvar i en annan konventionssfat.

I propositionen föreslås att konventionerna införlivas med
svensk rätt genom aft bestämmelserna i konventionerna tas in i en ny lag om
erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning
av barn,

Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 8

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
fre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 9), lagrådefs yttrande (s. 53) och
föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 56).

Den som vill ta del av
samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

Prop. 1988/89:8

Propositionens
lagförslag Prop. 1988/89:

1 Förslag till

Lag om erkännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Bestämmelserna i 2-10, 13-17 och 19 §§ fillämpas i
förhållande till

stater som har tillträtt den i Luxemburg den 20 maj 1980 dagtecknade

konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande

vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn (Europarådskon

ventionen). Bestämmelserna tillämpas dock ej i förhållande till Danmark,

Finland, Island eller Norge i den mån särskilda bestämmelser gäller.

Bestämmelserna i 2-4 och 11-19 §§ fillämpas i förhållande
fill stater som har tillträtt den i Haag den 25 oktober 1980 dagtecknade
konventionen om de civila aspekterna på internationella borfföranden av barn
(Haagkonventionen).

Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet,
föreskriva atf lagens bestämmelser om erkännande och verkställighet av
vårdnadsavgöranden m.m. eller lagens bestämmelser om överflyttning av barn
skall tillämpas även i förhållande till en stat som inte har tillträtt
Europarådskonventionen eller Haagkonventionen.

2
§ Lagen
gäller ej i fråga om barn som har fyllt 16 år.

3
§ Med ett
avgörande förstås i denna lag en dom eller ett beslut som har meddelats av
domstol eller annan myndighet.

Med ett avgörande jämställs ett avtal som har ingåtts vid
domstolsförfarande eller som har godkänts av administrativ myndighet.

4 § Regeringen utser en centralmyndighet att här i
landet

1.
ta emot och
förmedla framställningar enligt konventionerna,

2.
samarbeta med
centralmyndigheterna i övriga stater som har tillträtt någon av konventionerna,
samt ' ,

3.
fullgöra de
uppgifter i övrigt som regeringen bestämmer.

Erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m.
enligt Europarådskonventionen

5 S Har ett avgörande om vårdnaden om barn, om umgänge med
barn eller om rätten att fa vård om barn meddelats i en stat som har tillträtt
Europarådskonvenfionen, gäller avgörandet här i landet. Ett sådant avgörande
får också på ansökan verksfällas här, om avgörandet kan utgöra grund för
verkställighet i den stat där det har meddelats (ursprungsstaten). Om det, när
ett barn fördes bort över en statsgräns, infe fanns något avgörande enligt
första stycket som kan utgöra grund för verkställighet, skall varje senare
avgörande som har meddelats i en fördragsslufande stat; och som innehåller
förklaring aft bortförandet var olagligt ha samma verkan som ett avgörande
enligt första stycket.

6 § Ett
avgörande som avses i 5 § får dock inte erkännas eller verkställas Prop.
1988/89:8

här i landet, om

1.
detta skulle
vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i fråga om
familj och barn,

2.
avgörandet på
grund av ändrade förhållanden uppenbarligen inte längre är förenligt med
barnets bästa,

3.
barnet vid den
tidpunkt då förfarandet för att få till stånd ett sådant avgörande som avses i
5 § inleddes var medborgare eller hade hemvist här utan att ha någon
motsvarande anknytning till ursprungsstaten eller var medborgare både i ursprungsstaten
och här i landet samt hade hemvist här, eller ,

4.
barnet enligt
lagen i den stat där det är medborgare eller har hemvist har rätt att självt
bestämma var det skall bo.

7 § Ett avgörande som avses i 5 § får inte heller erkännas
eller verkställas

här i landet, om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som har

meddelats här i ett rättsligt förfarande som har påbörjats innan erkännande

eller verkställighet begärdes och det är i överensstämmelse med barnets

bästa att erkännande eller verkställighet vägras.

Med ett avgörande som har meddelats här i landet jämställs
ett avgörande som har meddelats i en tredje stat och som kan utgöra grund för
verkställighet här.

8 § Har ett avgörande som avses i 5 § meddelats i
svarandens utevaro, får

det erkännas och verkställas här i landet endast om

1. svaranden har delgetts stämning eller motsvarande
handling inom

tillräcklig tid för att avge svaromål eller inte har kunnat delges en sådan

handling därför att svaranden döljer för motparten var han uppehåller sig,

och

2. den myndighet som meddelade avgörandet grundade sin
behörighet på

svarandens hemvist, på föräldrarnas senaste gemensamma hemvist i fall då

någon av dem fortfarande hade sitt hemvist där eller på barnets hemvist.

9 § Mål om erkännande eller verkställighet av ett
avgörande som avses i

5 § får förklaras vilande, om

1.
avgörandet har
överklagats genom ett ordinärt rättsmedel,

2.
frågan om
vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om barnet prövas här i landet i
ett rättsligt förfarande som har påbörjats innan det motsvarande förfarandet
inleddes i ursprungsstaten, eller

3.
frågan om
erkännande eller verkställighet av något annat avgörande om vårdnaden, umgänget
eller rätten att ta vård om barnet samtidigt prövas i ett annat mål.

10 § I samband med ett förordnande om verkställighet
av ett avgörande

om umgänge som avses i 5 § kan föreskrifter meddelas om villkor eller

tidpunkt för umgänget.

Överflyttning av barn enligt Haagkonventionen

11 § Barn som olovligen har förts hit till landet
eller som olovligen hålls

kvar här skall på ansökan överflyttas till den från vilken barnet undanhålls,

om barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet hade hemvist i

en stat som har tillträtt Haagkonventionen.

Ett bortförande eller kvarhällande är olovligt, om
bortförandet eller kvarhållandet strider mot den rätt att ta vård om barnet som
dess vårdnads-

havare eller någon annan har i den stat där barnet hade
sitt hemvist Prop. 1988/89:8 omedelbart före bortförandet eller
kvarhållandet och denna rätt också utövades vid den fidpunkt då barnet
bortfördes eller kvarhölls eller skulle ha utövats vid denna fidpunkt om inte
bortförandet eller kvarhållandet hade ägt rum,

12 § Överflyttning av barn enligt 11 § får dock vägras,
om

1.
det när ansökan
om överflyttning gjordes har förflutit minst ett år från det olovliga
bortförandet eller kvarhållandet och barnet har funnit sig till rätta i sin nya
miljö,

2.
det finns en
allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnefs kroppsliga eller
själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en situation som inte är
godtagbar,

3.
barnet självt
motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad aft
dess vilja bör beaktas, eller

4.
det infe är
förenligt med grundläggande principer här i landet om skyddet för mänskliga fri-
och rättigheter atf besluta om överflyttning.

Förfarandet

13
§ Ansökan om
verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § eller om överflyttning av barn
enligt 11 § görs hos länsrätten.

14
§ Till ansökan
om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § skall fogas bestyrkt kopia
av avgörandet samt, om det framgår att avgörandet har meddelats i svarandens
utevaro, en handling som visar huruvida denne har delgetts stämning eller
motsvarande handling. Sökanden skall även ge in en handling som visar att avgörandet
kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten samt lämna uppgift om var
barnet kan antas befinna sig här i landet och förslag till hur vården av barnet
skall återställas.

I mål om överflyttning av barn enligt 11 § skall sökanden,
om rätten begär det, förete ett sådant avgörande av någon myndighet i den stat
där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet
som utvisar att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt. Detta gäller
dock endast om ett sådant avgörande kan erhållas i den staten.

15 § Mål om verkställighet av ett avgörande som
avses i 5 § skall hand

läggas skyndsamt.

Också mål om överflyttning av barn enligt 11 § skall
handläggas skyndsamt. Har ett sådant mål inte avgjorts inom sex veckor från
det att ansökan gjordes om överflyttningen, är rätten på sökandens begäran
skyldig att redogöra för orsaken till dröjsmålet.

16
§ Innan rätten
avgör ett mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § eller om
överflyttning av barn enligt 11 § skall rätten inhämta barnets mening, om det
inte är omöjligt med hänsyn särskilt till barnets ålder och mognad.

17
§ Beträffande
förfarandet i övrigt i mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 §
eller om överflyttning av barn enligt 11 § tillämpas 21 kap. 2 och 3 §§, 4 §
första och andra styckena samt 9-16 §§ föräldrabalken.

övriga
bestämmelser Prop. 1988/89:

18 § Om det i ett mål om vårdnad om barn eller i
ett mål om vård av barn

enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga fram

kommer att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 § första

stycket, får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän

denna ansökan har prövats.

Får rätten i ett mål som avses i första stycket
underrättelse av centralmyndigheten om att ett barn, på sätt som sägs i 11 §
andra stycket, olovligen har förts hit till landet eller olovligen hålls kvar
här utan att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 § första
stycket, får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän det
har förflutit en rimlig tid för att göra en sådan ansökan.

19 § Om någon egenmäktigt har förf ett barn, som
har hemvist här i

landet, utomlands eller egenmäkfigt håller det kvar i ett annat land, kan

tingsrätten på talan av barnets vårdnadshavare förklara att det egenmäktiga

beteendet är olagligt.

Har föräldrar, adopfivföräldrar eller särskilt förordnade
förmyndare gemensamt vårdnaden om barnet och har en av dem utan beaktansvärt
skäl egenmäktigt förf barnet utomlands eller håller en av dem utan beaktansvärt
skäl egenmäktigt kvar barnet i ett annat land, kan fingsrätten på talan av den
andre förklara atf det egenmäktiga beteendet är olagligt.

Mål enligt denna paragraf tas upp av Stockholms tingsrätt,
om det inte finns någon annan behörig domstol.

Om den som talan förs mot vistas på okänd ort eller annars
inte kan nås med delgivning, får mål enligt denna paragraf avgöras även om han
eller hon inte har delgetts stämning eller andra handlingar i målet.

Tingsrättens avgörande får överklagas till hovrätten.
Hovrättens avgörande får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Bestämmelserna om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. och
bestämmelserna om överflyttning av barn får sättas i kraft vid olika tidpunkter.

Bestämmelserna i 11 § gäller endast i fråga om sådana
olovliga bortföranden eller kvarhållanden som har skett efter det att lagen
började fillämpas i förhållande till den stat där barnet hade sitt hemvist
omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet.

2 Förslag
tili Prop. 1988/89:

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna . ,

förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 r-

Länsrätt prövar

1, mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och
folkbokföringsförfatt

ningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2, mål enligt socialtjänstlagen 2. mål enligt socialtjänstlagen,

(1980:620), lagen (1980:621) med (1980:620), lagen (1980:621) med

särskilda bestämmelser om vård av särskilda bestämmelser om vård av

unga, lagen (1981:1243) om vård av unga, lagen (1981:1243) om vård av ,

missbrukare i vissa fall, lagen missbrukare i vissa fall, lagen

(1988:153) om bistånd åt asylsökan- (1988:153) om bistånd åt asylsökan

de m.-fl.-,-lagen-(4985:-568)-om-sär- dem, fl.i lagen (1985568)-om-sär-

skilda omsorger om psykiskt ut- skilda omsorger om psykiskt ut

vecklingsstörda m, fl,, uflänningsla- vecklingsstörda m. fl., utlänningsla

gen (1980:376), smittskyddslagen gen (1980:376), smittskyddslagen

(1968:231), lagen (1970:375) om ut- (1968:231), lagen (1970:375) om ut

lämning till Danmark, Finland, Is- lämning till Danmark, Finland, Is

land eller Norge för verkställighet land eller Norge för verkställighet

av beslut av vård eller behandling av beslut om vård eller behandling,

och körkortslagen (1977:477) i den körkortslagen (1977:477) och lagen

utsträckning som är föreskrivet i (1988:000) om erkännande och

dessa lagar samt mål enligt 6 kap, verkställighet av utländska vård-

21 § och 21 kap. föräldrabalken, nadsavgöranden m.m. och om över-

flyuning av barn, allt i den utsträckning som är
föreskrivet i dessa lagar, samt mål enligt 6 kap, 21 § och 21 kap. föräldrabalken,

3.
mål som avses i
24 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

4.
mål som avses i
6 § första stycket lagen (1985:206) om viten. Länsrätten i Östergötlands län
prövar mål enligt luftfartslagen (1957:297)

i den
utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt
skatte-, taxerings-eller uppbördsförfattningarna som har nära samband med
varandra, får målen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan ske utan
avsevärd olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av
mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Lagen omtryckt 1981:1323, ■Senaste lydelse 1988:155,

3 Förslag
till

Prop. 1988/89:8

Lag öm ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att 9 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

9 kap.

15 §

Sekretess gäller hos domstol i äktenskapsmål samt mål och
ärenden enligt föräldrabalken för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden, om part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon
honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling

Sekretess gäller hos domstol i äktenskapsmål samt mål och
ärenden enligt föräldrabalken, liksom i mål enligt lagen (1988:000) om erkännande
och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning
av barn, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om
part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående
lider skada eller men om uppgiften röjs. gäller sekretessen i högst sjuttio
år.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Lagen omtryckt 1988:9.

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:8

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 maj
1988

Närvarande: statsrådet Sigurdsen, ordförande, och
statsråden Leijon, Peterson, Bodström, R. Carlsson, Holmberg, Hellström,
Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist och Thalén

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om olovligt bortförande av barn i
internationella förhållanden

1 Inledning

Ett problem som har tilldragit sig allt större
uppmärksamhet under senare tid är det ökande antalet fall av olovliga
bortföranden av barn i internafionella förhållanden. Härmed avses framför allt
fall då en förälder utan lov för med sig sitt barn till ett annat land i syfte
att undanhålla den andra föräldern vårdnaden om barnet. Hit hör emellertid
också fall då en förälder olovligen håller kvar barnet i ett annat land efter
utgången av en umgängestid eller efter det att domstol har anförtrott
vårdnaden om barnet åt den andra föräldern.

I mitten av 1970-talef påbörjades inom både Europarådet
och Haagkonferensen för internationell privaträtt ett arbete i syfte att få
till stånd ett internationellt samarbete för att motverka sådana fall av
kidnappning som nu har berörts. Detta arbete resulterade i att organisationerna
år 1980 antog var sin konvention i detta ämne. Europarådet antog för sin del en
konvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om
barn samt om återställande av vård av barn (i det följande kallad
Europarådskonventionen), medan Haagkonferensen antog en konvention om de civila
aspekterna på internationella bortföranden av barn (i det följande kallad
Haagkonventionen).

Frågan om Sveriges anslutning till dessa konventioner har
behandlats i departementspromemorian (Ds Ju 1986:7) Olovligt bortförande av
barn i internationella förhållanden. Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels de
lagförslag som promemorian innehåller som bilaga 1, dels de båda konventionerna
i engelsk och fransk lydelse jämte inom justitiedepartementet utarbetade
översättningar till svenska som bilagorna 2 och 3, dels en sammanställning av
remissyttrandena som bilaga 4 .

Under lagstiftningsärendets beredning i
justitiedeparfementet har överläggningar hållits med företrädare för
justitiedepartementen i de andra nordiska länderna.

Beträffande nuvarande svenska förhållanden hänvisas fill
promemorian (s. 15-21).

2 1980
års konventioner Prop. 1988/89:8

Som inledningsvis nämnts har syftet med både
Europarådskonventionen och Haagkonventionen framför allt varit att komma till
rätta med de problem som uppkommer när en förälder som inte har vårdnaden om
ett barn olovligen för ut barnet ur ett land och pä så sätt skiljer barnet från
dess vårdnadshavare. Båda konventionerna har dock ett vidare tillämpningsområde.
De avser även fall då ett barn hålls undan från någon som inte är
vårdnadshavare men som har den faktiska vården av barnet (Europarådskonvenfionen
art. 1 och Haagkonventionen art. 1 och 3). Med barn avses i båda konventionerna
den som är under 16 år (Europarådskonventionen art. I a och Haagkonventionen
art. 4).

Europarådskonventionen innefattar en mer traditionell
reglering än Haagkonventionen. Europarådskonvenfionen innehåller bestämmelser
om förutsättningarna för atf ett avgörande som har meddelats i en
konventions-stat skall erkännas och verkställas i en annan konventionsstat,
vare sig det är fråga om ett olovligt bortförande resp, kvarhällande eller inte
(art, 7 ff.). En förutsättning för tillämpning av Haagkonventionen är däremot
aft det föreligger ett olovligt bortförande eller kvarhällande, dvs. att ett
barn har förts bort från eller hålls kvar i en konventionssfat i strid mot den
rätt att vårda barnet som tillkommer en vårdnadshavare eller annan på grund av
lag eller ett avgörande (art. 12 jfrt med art. 3). Av betydelse för
Haagkon-venfionens fillämplighet är om bortförandet eller kvarhållandet är att
anse som olovligt enligt lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist när bortförandet
eller kvarhållandet ägde rum (art. 4). Om det är frågan om ett olovligt
bortförande eller kvarhällande, är en konventionssfat i princip skyldig att
besluta att barnet skall återlämnas.

Haagkonventionen är alltså tillämplig även i fall då det
jnfe finns något avgörande om värden av barnet och den som ansöker om att få
barnet till sig grundar sin rätt direkt på lag. Även enligt
Europarådskonventionen kan ett beslut om barnets överlämnande påkallas när
rätten att vårda barnet grundas enbart på lag; i ett sådant fall krävs det
emellertid att det har varit fråga om ett olagligt bortförande eller
kvarhällande och aft detta i efterhand bekräftas genom ett särskilt beslut
(art. 12; jfr dock även reservationsmöjligheten i art. 18). En definition av
vad som är att förstå med olovligt bortförande resp. kvarhällande finns i
Europarådskonventionen art. 1 d och Haagkonvenfionen art, 3.

Såväl Europarådskonventionen som Haagkonventionen innebär
att kon-venfionssfaterna skall arbeta för att ett umgänge med barnet kan
utövas. Endast Europarådskonvenfionen innebär dock atf också ett avgörande om
umgänge som har meddelats i en konventionssfat skall erkännas och verksfällas
i en annan konventionsstat. Vederbörande myndighet i den stat som prövar
ansökan om erkännande och verkställighet enligt Europarådskonventionen har
dock rätt att fastställa villkoren för umgänget (Europarådskonventionen art.
11 och Haagkonventionen art. 21).

Båda konventionerna förutsätter att konventionsstaterna
samarbetar nä

ra med varandra och atf myndigheterna i dessa länder handlar med skynd

samhet (Europarådskonventionen art. 14 och Haagkonventionen art. 2). jq

Bl.a. skall det finnas en centralmyndighet i varje
konventionssfat med Prop. 1988/89:8 uppgift att lämna och förmedla hjälp (se närmare
Europarådskonventionen art. 2-5 och Haagkonvenfionen art. 6-11). En sökande är
dock infe skyldig att använda sig av centralmyndighetens tjänster. I princip
skall varje centralmyndighet själv svara för kostnaderna för den hjälp som
myndigheten lämnar eller förmedlar till en sökande, inkl. advokat- och
rättegångskostnader (se närmare Europarådskonvenfionen art. 5 p. 3 och 4 och
Haagkonventionen art. 26). Särskilda bestämmelser finns i Haagkonvenfionen om
rättshjälp (art. 25) och i Europarådskonventionen om kostnaderna för efterforskningar
och för annan utredning (art. 15 p. 2).

Av grundläggande betydelse är under vilka omständigheter
en konventionssfat kan vägra atf erkänna och verkställa ett avgörande eller
vägra att besluta om överflyttning av ett barn. Bestämmelser om detta finns i
Europarådskonventionen art. 9 och 10 och i Haagkonventionen art. 12, 13 och
20.

I Europarådskonventionen har i art. 8 ställts upp en
absolut skyldigheif för en konventionsstat att låta vidta åtgärder för atf
återställa vårdnaden om eller vården av ett olovligt bortfört eller kvarhållef
barn, om barnet genom sitt hemvist och medborgarskap hade en särskild
anknytning till det land där avgörandet har meddelats samt begäran om
återställande har gjorts inom sex månader från den dag då det olovliga
bortförande eller kvarhållandet ägde rum. Om barnet inte hade en sådan särskild
anknytning till det land där avgörandet meddelats men ansökan har gjorts inom
sex månader, gäller art. 9. För övriga fall gäller art. 10. Både i art. 9 och i
art. 10 finns särskilda bestämmelser om när erkännande och verkställighet kan
vägras. Genom att använda sig av en reservationsmöjlighet i art. 17 kan en
konventionssfat vägra att erkänna och verkställa ett avgörande på någon av
eller samtliga de grunder som anges i art 9 och 10, oavsett om det föreligger
en sådan situation som avses i art 8, 9 eller 10. I förhållande till en stat
som har reserverat sig enligt art. 17 kan varje annan konventionsstat vägra
erkännande och verkställighet på motsvarande grunder.

Enligt Europarådskonvenfionen kan erkännande och
verkställighet vägras i vissa fall på grund av omständigheter som hänför sig
till avgörandet. Detta kan under vissa förutsättningar ske, om avgörandet har
meddelats i svarandens utevaro (art. 9 p. 1 a och b) eller om avgörandet är
oförenligt med ett avgörande som har meddelats i eller erkänns av den stat där
ansökningen om erkännande och verkställighet prövas (se art. 9 p, 1 c och art,
10 p. 1 d). Erkännande och verkställighet kan också vägras om barnet hade en
närmare anknytning till denna stat redan när förfarandet för att få till stånd
vårdnadsavgörandet e.d. inleddes (se art. 10 p. 1 c). I Europarådskonventionen
finns vidare särskilda bestämmelser om när rättsliga åtgärder för erkännande
eller verkställighet kan förklaras vilande, se art. 10 p. 2.

Några bestämmelser motsvarande de nu redovisade finns inte
i Haagkonvenfionen. Frågan huruvida ett avgörande kan läggas till grund för
ett beslut om överflyttning av ett barn beror enligt denna konvention på vilken
verkan avgörandet har enligt lagen i det land där barnet hade sitt hemvist
omedelbart före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet (jfr art. 3).

Enligt
Europarådskonvenfionen art. 10 p. 1 a kan erkännande och verk

ställighet också vägras, om avgörandets verkningar är uppenbart oförenliga 11

med de grundläggande principerna i verkställighetsstafens
lagstiftning om Prop. 1988/89:8 familj och barn. Här finns alltså en s. k,
ordre public-klausul av speciellt slag. Enligt Europarådets kommentar till
konventionen innebär bestämmelsen att det är möjligt att vägra verkställighet
om det är uppenbart att verkställighet står i strid med barnefs bästa
("welfare of the child"). Haagkonventionen saknar en ordre
public-klausul av detta slag. Enligt art. 20 fär överflyttning av barn dock
vägras, om det i den stat där överflyttningen begärs inte skulle vara tillåtet
enligt dess grundläggande principer för skyddet av de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna att besluta om överflyttning.

Enligt Europarådskonventionen art, 10 p, 1 b kan
erkännande och verkställighet vidare vägras, om förhållandena har ändrats och
avgörandet med hänsyn till detta uppenbarligen inte längre är förenligt med
barnets bästa ("welfare of the child"). Någon direkt motsvarighet
till denna bestämmelse finns infe i Haagkonvenfionen, Däremot innehåller denna
konvention en bestämmelse som innebär atf överflyttning av barn kan vägras, om
det när ansökningen om överflyttning gjordes har förflutit mer än ett år sedan
barnet fördes bort och barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö (art.
12 andra stycket). Enligt Haagkonventionen kan överflyttning också vägras, om
det finns en allvariig risk för att barnet skulle utsättas för fysisk eller
psykisk skada om det överflyttades eller om barnet på något annat sätt skulle
försättas i en ohållbar situation ("intolerable situation", art. 13
första stycket b). Vidare kan överflyttning vägras enligt Haagkonventionen, om
sökanden vid den tidpunkt då bortförandet eller kvarhållandet ägde rum inte
rent faktiskt utövade sin vårdnadsrätt eller rätt att ta vård om barnet eller
om sökanden har samtyckt till eller i efterhand godtagit bortförandet eller
kvarhållandet (art. 13 första stycket a).

Båda konventionerna innebär atf myndigheterna har
möjlighet aft beakta barnefs egen vilja. Enligt Haagkonventionen kan
överflyttning av ett barn vägras, om barnet motsätter sig överflyttningen och
har nått en sådan ålder och mognad atf det är rimligt att ta hänsyn till dess
åsikt (art. 13 andra stycket). Europarådskonventionen däremot föreskriver att
barnets vilja skall, om det inte är omöjligt, utrönas innan beslut fattas om
att det föreligger sådana ändrade förhållanden att erkännande och
verkställighet enligt art. 10 p. 1 b skall vägras (art. 15 p. 1 a).

I Europarådskonventionen art. 19 och 20 samt
Haagkonvenfionen ärt. 34 och 36 finns bestämmelser om konventionernas verkan i
förhållande till andra konventioner och internationella överenskommelser i
övrigt. Europarådskonvenfionen innebär att sådana konventionssfater som har
likalydande lagar rörande vårdnad om barn eller som har ett särskilt system
för erkännande och verkställighet av avgöranden på detta område får tillämpa
dessa lagar eller detta system i stället för konventionens bestämmelser. Den
motsatta principen gäller däremot enligt Haagkonventionen. Denna konvention
tillåter endast avtal om sådana avvikelser från konventionen som innebär en
utvidgning av möjligheterna aft överflytta barn.

Till Europarådskonventionen kan Europarådets medlemsstater
ansluta

sig. Också stater som inte är medlemmar kan efter inbjudan från Europarå

dets ministerkommitté ansluta sig, såvida infe någon av de fördragsslutande 12

stater som
är representerade i kommittén motsätter sig det (art, 21 och 23). Prop.
1988/89:8

Konventionen,
som är dagtecknad den 20 maj 1980, trädde i kraft den 1

september
1983. Den har hittills ratificerats av Belgien, Cypern, Frankrike,

Luxemburg, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien och
Österrike.

Den har undertecknats av Förbundsrepubliken Tyskland,
Grekland, Irland,

Italien,
Liechtenstein och Nederländerna.

I förhållande till stater som har anslutit sig till
Europarådskonventionen först efter ikraftträdandet träder konventionen i kraft
den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre
månader från den dag då ratifikationsinstrumentet e.d. deponerades (art. 22),

Haagkonventionen är öppen för anslutning av de stater som
var medlemmar i Haagkonferensen vid fiden för den fjortonde sessionen. Även andra
stater kan ansluta sig, men anslutningen från en sådan stat får verkan endast i
förhållande till de konventionsstater som har förklarat sig godta anslutningen
(art. 37 och 38). Konventionen, som är dagtecknad den 25 oktober 1980, trädde i
kraft den 1 december 1983. Den har hittills ratificerats av Amerikas Förenta
Stater, Australien, Canada, Frankrike, Luxemburg, Portugal, Schweiz, Spanien
och Storbritannien. Den har undertecknats av Belgien, Grekland, Italien,
Nederländerna, Västtyskland och Österrike.' Ungern har anslutit sig till
konventionen.

I förhållande till stater som har anslutit sig till
Haagkonventionen först efter ikraftträdandet träder konventionen i kraft den
första dagen i den tredje kalendermånaden efter den dag då ratifikationsinstrumentet
e.d. deponerades (art. 43).

Till Europarådskonventionen har utfärdats en officiell
kommentar ("Ex-planatory report", "Rapport explicatif").
Någon motsvarande officiell kommentar finns inte till Haagkonvenfionen.
Däremot har rapportören från Haagkonferensen för internationell privaträtt
upprättat en inofficiell kommentar.

3 Allmän motivering

3.1 Allmänna utgångspunkter

Sverige saknar generella lagregler om verkningarna av
utländska avgöranden rörande vårdnaden om eller umgänge med barn. Sådana regler
finns bara när det gäller avgöranden som har meddelats i ett annat nordiskt
land eller i Schweiz. Sverige har inte heller ingått någon överenskommelse med
andra än dessa länder om en reglering av dessa frågor. En följd av detta är att
det i regel saknas möjlighet att få svenska avgöranden om vårdnad eller umgänge
genomdrivna i andra länder än de nu nämnda.

Den ökande rörligheten över gränserna har medfört ett allt
större behov av en internationell reglering på detta område. Särskilt angeläget
är det atf få till stånd ett samarbete mellan länderna för att motverka att
föräldrar, som inte har vårdnaden om sina barn, obehörigen för med sig barnen
till ett

' Österrike har numera ratificerat Haagkonventionen, 13

annat land
eller olovligen håller dem kvar där och på så sätt skiljer barnen Prop.
1988/89:8 från deras vårdnadshavare.

I Sverige kan föräldrar, som har fråntagits ett barn under
sådana förhållanden, vända sig till utrikesdepartementet för att få hjälp med
att få tillbaka sitt barn. Antalet framställningar om sådan hjälp har
emellerfid fortlöpande sjunkit, från 35 år 1982 till 8 år 1987, En trolig
förklaring till detta är att departementet, i avsaknad av internationella
överenskommelser, har begränsade möjligheter aft lämna biträde i dessa fall.

Det är mot denna bakgrund naturligt att Sverige har tagit
aktiv del i arbetet på de förut nämnda Europaråds-och Haagkonventionerna.
Utkast fill konventionerna har tidigare remissbehandlats i Sverige, varvid
behovet av en konventionsreglering allmänt undérströks. Sedan utkasten arbetats
om. antogs konventionerna år 1980 samtidigt som de öppnades för undertecknande.
Båda konventionerna trädde i kraft år 1983.

1 departementspromemorian (Ds Ju 1986:7) Olovligt
bortförande av barn i internationella förhållanden har föreslagits aft Sverige
ansluter sig till de båda konventionerna samt aft de införlivas med svensk rätt
genom en ny lag om erkännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn. Promemorian
harremissbehandlats. Samtliga remissinstanser tillstyrker att Sverige
tillträder konventionerna.

En förutsättning för en sådan anslutning är enligt min
mening atf konventionerna kan väntas få en bred anslutning, så atf de inte
bara stannar på papperet. Ytterligare en förutsättning, som delvis har samband
med den förra, är aft konventionerna genom sitt innehåll kan anses utgöra ett
tillräckligt effektivt medel i ett internationellt sarnarbete på att få
tillbaka barn som olovligen har förts bort från ett land eller olovligen hålls
kvar i ett annat land. Samtidigt är det emellertid viktigt att konventionerna
ger möjlighet aft vägra atf sända tillbaka ett barn, om ett återsändande inte
skulle vara förenligt med barnets bästa,

I det följande avser jag att närmare behandla dessa krav
för en svensk anslutning till konventionerna i avsnitten 3.2-3.4. I avsnitt 3.5
tar jag upp frågan vilken konvention som Sverige bör ansluta sig till. Därefter
behandlar jag i avsnitt 3,6 hur konventionerna skall införlivas med svensk
rätt. I avsnitten 3.7 och 3,8 diskuteras förhållandet till övriga nordiska
länder och till Schweiz. Frågan om vilken myndighet som skall vara
centralmyndighet berörs i avsnitt 3.9, I avsnitt 3.10 tar jag upp frågan om
vilka domstolar som skall pröva ansökningar om verkställighet och överflyttning
av barn. Kostnadsfrågorna belyses i avsnift'3.11. I avsnitt 3.12 behandlas
vilka reservationer som Sverige bör göra. Frågan om ikraftträdandet av den nya
lagstiftningen tas upp i avsnitt 3.13,

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna
återfinns i specialmotiveringen (avsnitt 5).

14

3.2 Får
konventionerna tillräcklig anslutning?

Prop.
1988/89:

Min bedömning: Såväl Europarådskonvenfionen som Haagkonvenfionen
kan väntas få en tillräckligt stor anslutning för aft kunna bidra till ett
meningsfullt internationellt samarbete när det gäller olovliga bortföranden av
barn över gränserna.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min bedömning
(se promemorian s, 32-33),

Remissinstanserna: Har inte redovisat någon avvikande
uppfattning.

Skälen för min bedömning: Europarådskonventionen har
ratificerats eller undertecknats av samtliga Europarådsstater utom Danmark,
Island, Malta, Norge, Sverige och Turkiet,

Haagkonventionen har hittills ratificerats av Amerikas
Förenta Stater, Australien, Canada, Frankrike, Luxemburg, Portugal, Schweiz,
Spanien och Storbritannien. Därutöver har den undertecknats av Belgien, Grekland,
Italien, Nederländerna, Västtyskland och Österrike.' Ungern har anslutit sig
fill konventionen. Irland och Japan har förklarat sig positiva till
konventionen.

Båda konventionerna är s. k. öppna konventioner, dvs. även
andra än medlemsstater kan under vissa förutsättningar ansluta sig. Sannolikt
är Haagkonventionen den som kommer att väcka störst intresse hos länder utanför
Västeuropa.

I Norden har alltså inte något land ännu ratificerat eller
ens undertecknat Europarådskonventionen eller Haagkonvenfionen, I Norge har
dock en proposition beslutats den 25 mars 1988 vari förordas atf Norge ansluter
sig till båda konventionerna. Samtidigt föreslås att konventionerna införlivas
med norsk rätt genom en särskild lag, som i allt väsentligt överensstämmer med
lagförslaget i den svenska departementspromemorian. Också i Danmark pågår
arbete på ett motsvarande lagförslag. I Finland håller en arbetsgrupp inom
justitieministeriet på att utarbeta ett lagförslag som gör det möjligt att
tillträda Haagkonventionen, Däremot är det mindre sannolikt aft Finland, som
inte är medlem av Europarådet, tillträder Europarådskonventionen,

Slutsatsen
är aft såväl Europarådskonventionen som Haagkonventionen kan vänfas få en
tillräckligt stor anslutning för att kunna bidra till ett meningsfullt
internationellt samarbete när det gäller att motverka olovliga bortföranden av
barn över gränserna. Samtidigt bör framhållas aft det inte är realistiskt att
räkna med någon större anslutning från de stater i förhållande fill vilka de
största problemen föreligger i detta avseende. Men det bör infe hindra aft
Sverige ansluter sig till konventionerna, om dessa uppfyller de andra krav för
en sädan anslutning som förut har uppställts.

Österrike har numera ratificerat Haagkonventionen,

15

3.3 Är
konventionerna tillräckligt effektiva?

Prop. 1988/89:

Min
bedömning: Både Europarådskonventionen och Haagkonventionen uppfyller kravet
på atf utgöra ett tillräckligt effektivt medel för atf få tillbaka barn som
olovligen har förts bort från ett land eller olovligen hålls kvar i ett annat
land.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min bedömning
(se promemorian s. 34—36).

Remissinstanserna: Har inte redovisat någon avvikande
uppfattning.

Skälen för min bedömning: Europarådskonventionen
innehåller en reglering av mera traditionellt slag i fråga om möjligheterna
att få ett vårdnadsavgörande e.d. erkänt och verkställt i ett annat land.
Huvudregeln är aft ett avgörande av detta slag som har meddelats i en
konventionsstat gäller i alla andra konventionssfater och att avgörandet också
får verkställas i dessa stater om det kan läggas till grund för verkställighet
i den stat där det har meddelats. Från denna huvudregel gäller vissa undantag
som har ställts upp av hänsyn till barnens bästa. Största räckvidden har dessa
undantag om en konventionssfat använder sig av den reservationsmöjlighet som
konventionen erbjuder på denna punkt (se avsnitt 3.4). Undantagen går dock
inte heller då längre än de motsvarande möjligheter aft vägra verkställighet
som finns i intern svensk rätt (se vidare avsnitt 3.4),

Även i fall då det inte finns något verkställbart
vårdnadsavgörande, dvs. framför allt när rätten fill vårdnaden grundas enbart
på lag, kan vårdnadshavaren använda sig av Europarådskonventionen för att få
tillbaka ett barn som olagligen har förts bort till ett annat land. Om det
olagliga bortförandet i efterhand bekräftas genom ett avgörande i en
konventionsstat. får nämligen detta avgörande samma verkan som ett
vårdnadsavgörande.

Bortsett från detta särskilda fall är
Europarådskonventionen tillämplig oavsett om det föreligger ett olovligt
bortförande resp. kvarhällande eller ej. Till skillnad härifrån är
Haagkonventionen enbart inriktad på fall av olovliga bortföranden eller
kvarhållanden. Den är i princip en konvention om överflyttning av barn till det
land där barnet hade sitt hemvist när bortförandet eller kvarhållandet ägde
rum. Meningen är att, sedan det ursprungliga läget sålunda rent faktiskt har
återställts, tvisten mellan vårdnadshavaren och den som har fört bort eller
hållit kvar barnet får lösas i detta land.

Frågan huruvida ett bortförande eller kvarhällande är att
anse som olovligt i Haagkonventionens mening avgörs enligt lagen i den
konventionsstat där barnet hade sitt hemvist när bortförandet eller
kvarhållandet ägde rum. Om denna fråga då besvaras jakande, är den
konventionsstat där barnet befinner sig skyldig att överflytta barnet även om
vårdnadsfrågan skulle bedömas annorlunda enligt landets egen lag. Överflyttning
kan dock vägras på vissa grunder som är motiverade av hänsyn till barnets bästa
(se avsnitt 3.4),

De båda konventionerna är sålunda rent tekniskt uppbyggda
på olika sätt. Om den förut nämnda reservationsmöjligheten i Europarädskonven-

16

tionen
utnyttjas - något som jag förordar i nästa avsnitt - torde de dock i Prop.
1988/89:8 praktiken i de flesta fall leda fill samma resultat.

De
möjligheter som konventionerna erbjuder att vägra att sända tillbaka ett barn,
om ett återsändande inte skulle vara förenligt med barnets bästa, kan givetvis
försvaga konventionernas effektivitet. Som antytts i avsnitt 3.1 är det
emellertid vikfigt att konventionerna inte är alltför effektiva, så att de
tvingar en konventionsstat att sända tillbaka ett barn även när detta kan anses
strida mot barnets eget bästa. Konventionerna innebär enligt min mening, om
reservationsmöjligheten i Europarådskonventionen utnyttjas, en lämplig
avvägning mellan de allmänna effektivitetssfrävandena och hänsynen till
barnets bästa.

Det
kanske största värdet med konventionerna är att det enligt dem skall finnas en
centralmyndighet i varje konventionsstat med uppgift att lämna och förmedla
hjälp åt dem som ansöker om att få tillbaka ett barn. Förutom det stöd som de
sökande därigenom kan få bör centralmyndigheternas medverkan många gånger kunna
leda till att den som olovligen har ett barn hos sig förmås att frivilligt
lämna ifrån sig barnet utan att några tvångsingripanden eller andra
myndighefsåtgärder behöver vidtas. Redan vetskapen om centralmyndigheternas
samarbete bör för övrigt kunna ha en förebyggande effekt.

Både
Europarådskonventionen och Haagkonventionen får därför anses uppfylla kravet på
att utgöra ett tillräckligt effektivt medel för aft få tillbaka barn som
olovligen har förts bort från ett land eller olovligen hålls kvar i ett annat
land. Även om möjligheterna aft av hänsyn till barnets bästa vägra att sända
tillbaka barnet utnyttjas fullt ut, synes konventionerna var och en från sina
utgångspunkter utgöra ett så verksamt medel för att fylla sitt syfte som det
över huvud taget är möjligt att åstadkomma i en bred internationell samverkan.

3.4 Beaktar konventionerna tillräckligt barnets bästa?

Min bedömning:
Konventionerna ger barnet ett tillräckligt skydd. En förutsättning är dock att
Sverige använder sig fullt ut av den reservationsmöjlighet i fråga om att
vägra att erkänna och verkställa ett avgörande som Europarådskonventionen
innehåller.

Promemorians
bedömning: Överensstämmer med min bedömning (se promemorian s. 36-38).

Remissinstanserna:
Nästan alla remissinstanser delar den bedömning som har gjorts i promemorian.
Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet och
familjelagssakkunniga ifrågasätter dock om Sverige bör utnyttja den nämnda
reservationsmöjligheten i Europarådskonventionen.

Skälen för min bedömning:
Under arbetet på konventionerna var det denna fråga som diskuterades livligast.
På ena sidan stod de länder som önskade en "stark" konvention, dvs.
att en konventionsstat i princip undan-

2
Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 8

17

tagslösf skulle vara skyldig att lämna tillbaka ett barn
som olovligen förts Prop. 1988/89:8 bort dit eller som olovligen hölls kvar
där. På andra sidan stod de länder, däribland de nordiska, som verkade för en
"svag" konvention, där man av hänsyn till barnets bästa uppställde
vissa undantag från denna skyldighet för att förhindra orimliga resultat. De undantag
som konventionerna innehåller får ses som en kompromiss mellan dessa
sinsemellan oförenliga uppfattningar.

Enligt Europarådskonvenfionen gäller skilda regler
beroende på om det föreligger ett olovligt bortförande resp. kvarhällande av
ett barn eller ej. Om i det förra fallet en ansökan om att få tillbaka barnet
har gjorts inom sex månader från bortförandet eller kvarhållandet, kan
erkännande och verkställighet av ett vårdnadsavgörande e.d. vägras endast på
vissa formella grunder. Har ansökan gjorts senare eller är det inte fråga om
ett olovligt bortförande eller kvarhällande, finns större möjligheter att vägra
erkännande och verkställighet. En konventionsstat kan reservationsvis förklara
att dessa utvidgade grunder för vägran skall helt eller delvis gälla även i
övriga fall.

De grunder för att vägra överflyttning av barn som gäller
enligt Haagkonventionen är reservationslösa. De motsvarar delvis de utvidgade
grunder för att vägra erkännande och verkställighet som gäller enligt
Europarådskonventionen om den förut nämnda reservafionsmöjligheten utnyttjas.

I intern svensk rätt gäller enligt 21 kap. föräldrabalken
att verkställighet kan vägras dels när ändrade förhållanden motiverar atf
frågan om vårdnad eller umgänge omprövas, dels när barnet riskerar att ta skada
av verkställigheten, dels när barnet motsätter sig verkställighet och har nått
en sådan mognad att dess vilja bör beaktas.

Liknande grunder för att vägra en ansökan om
verkställighet eller överflyttning gäller enligt både Europarådskonventionen
(dock endast om de nyss nämnda utvidgade grunderna är tillämpliga) och
Haagkonventionen, även om dessa grunder där har utformats på ett något annat
sätt.

Sålunda kan en ansökan enligt konventionerna vägras på
grund av ändrade förhållanden. En förutsättning för detta är enligt
Europarådskonventionen att det utländska avgörandet på grund av de ändrade
förhållandena uppenbarligen infe längre är förenligt med barnets bästa.
Haagkonventionen kräver i stället att det har förflufit minst ett år från det
att barnet olovligen fördes bort eller hölls kvar samt att barnet har funnit
sig till rätta i sin nya miljö.

En ansökan enligt konventionerna kan vidare vägras, om
barnet annars riskerar att skadas. För Europarädskonventionens del följer detta
av en allmän regel om ordre public, som innebär att verkställighet kan vägras
om det är uppenbart att verkställighet skulle strida mot barnets bästa. Och
Haagkonventionen innehåller en uttrycklig bestämmelse om att överflyttning kan
vägras, om det finns en allvarlig risk för att barnet skulle utsättas för
fysisk eller psykisk skada eller i övrigt försättas i en ohållbar situation.

Slutligen kan en ansökan enligt konventionerna under vissa
förutsätt

ningar vägras, om barnet motsätter sig att bli återläfnnat. Europarådskon

ventionen är över huvud taget inte tillämplig, om barnet enligt lagen i den

stat där det är medborgare eller har hemvist eller enligt lagen i den stat där 18

verkställighet
begärs har rätt att självt bestämma var det skall bo. Och om barnet saknar en
sådan rätt kan verkställighet ändå vägras enligt, konventionen med stöd av den
förut nämnda ordre public- regeln, om det är uppenbart att verkställighet mot
barnets vilja skulle strida mot barnets bästa. Enligt Haagkonvenfionen gäller i
stället en särskild bestämmelse om att överflyttning kan vägras, om barnet
självt motsätter sig överflyttningen och har nått en sådan ålder och mognad att
det är rimligt att ta hänsyn till barnets åsikt.

Det
kan filläggas att ingen av konventionerna är tillämplig i fråga om barn som har
fyllt 16 år.

Som jag redan har berört i
avsnitt 3.3 skulle Europarådskonventionen bli effektivare, om infe något land
gjorde bruk av den reservafionsmöjlighet som innebär att de utvidgade grunderna
för att vägra erkännande och verkställighet skall kunna tillämpas generellt
(jfr art. 17 i Europarådskonventionen; se även avsnitt 2). Det skulle
emellertid leda till att ett barn kunde lämnas ut fill ett annat land även när
detta uppenbart skulle strida mot barnets bästa. En sädan ordning kan enligt
min mening inte godtas. Vid de nordiska departementsöverläggningarna har det
rått enighet om att de nordiska länder som avser att ansluta sig till
Europarådskonventionen skall utnyttja sig av ifrågavarande
reservationsmöjlighet.

Om den av mig förordade
reservationen görs, kommer möjligheterna enligt konventionerna att vägra
erkännande och verkställighet resp. överflyttning av barn av hänsyn till
barnets bästa att i allt väsentligt svara mot dem som gäller enligt vår interna
lagstiftning. Även om regleringen inte är helt överensstämmande, blir
slutsatsen att konventionerna ändå måste anses ge barnet ett tillräckligt
skydd.

Prop.
1988/89:8

3.5 Vilken konvention skall Sverige ansluta sig till?

Mitt förslag:
Sverige skall ansluta sig till både Europarådskonvenfionen och
Haagkonventionen.

Promemorians förslag:
Överensstämmer med mitt förslag (se promemorian s. 38-1).

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget att Sverige ansluter sig till
båda konventionerna.

Skälen
för mitt förslag: De krav som i det föregående har uppställts för en svensk
anslutning till konventionerna är uppfyllda. Frågan är emellertid om Sverige
bör tillträda båda konvenfionerna eller endast en av dem och i så fall vilken.

Den konvention som kan
vänfas få störst spridning är, som har antytts i avsnitt 3.2, Haagkonventionen.
Jag har i det avsnittet också nämnt att Danmark, Norge och Finland avser att
tillträda Haagkonventionen. Dessa omständigheter talar starkt för att Sverige
ansluter sig till den.

Jämfört med Europarådskonventionen
har Haagkonventionen visserligen den nackdelen att en ansökan om överflyttning
av ett barn inte får vägras

19

enbart på den grunden att
den som har fört med sig eller håller kvar barnet Prop. 1988/89:8

har gjort det i egenskap
av vårdnadshavare enligt ett avgörande som har

meddelats eller erkänns i
det land där ansökan prövas. Som förut nämnts

skall frågan huruvida
bortförandet eller kvarhållandet är olovligt enligt

Haagkonventionen prövas
uteslutande enligt lagen i barnets hemvistland.

Med det synsätt som ligger
fill grund för konventionen är det dock en

naturlig ordning att
vårdnadsfrågan i detta fall får prövas på nytt i det

landet. De möjligheter som
konventionen erbjuder att vägra en ansökan om

överflyttning av hänsyn
till barnets bästa torde i praktiken förhindra att

denna ordning leder till
otillfredsställande resultat. Detta gäller särskilt som

konventionen enligt en
uttrycklig bestämmelse innebär att hänsyn därvid

kan
tas till de skäl som har legat till grund för vårdnadsavgörandet.

Även
bortsett från att Europarådskonventionen i ett större internationellt
perspektiv kan väntas få en mindre spridning än Haagkonventionen företer den å
sin sida vissa nackdelar jämfört med den konventionen. En av de mest
framträdande är att Europarådskonventionen, som tidigare har nämnts, är en ren
konvention om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. och
alltså i princip inte gäller då ett barn har förts bort från någon som har
vårdnaden om barnet enbart på grund av lag. Denna nackdel har emellertid inte
så stor betydelse i och med att ett i efterhand meddelat avgörande, som
bekräftar att ett olagligt bortförande har ägt rum, har samma verkan som ett
vårdnadsavgörande (se avsnitt 3.3).

Mera
besvärande är kanske att Europarådskonventionen inte innehåller lika
preciserade grunder som Haagkonventionen erbjuder för att av hänsyn till
barnets bästa vägra en ansökan om att få tillbaka barnet. Men som redan har
påpekats får även Europarådskonvenfionen anses innebära ett tillräckligt skydd
i detta avseende.

Europarådskonventionen
har å andra sidan den fördelen framför Haagkonventionen att den är tillämplig
inte bara vid olovliga bortföranden eller kvarhållanden av barn utan avser
erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. även i andra fall.
Den botar därmed en brist i vår lagstiftning som kan visa sig få betydelse t.
ex. när det gäller rätten till bidragsförskott här i landet.

Sammanfattningsvis
kan konstateras att Europaråds- och Haagkonventionerna i förhållande till
varandra har såväl fördelar som nackdelar. I vissa avseenden kompletterar de
varandra. Även om skälen för en anslutning till Haagkonventionen synes väga
något tyngre ån skälen för en anslutning till Europarådskonventionen, är det
knappast motiverat att prioritera endast den förstnämnda konventionen. Det
finns inte heller något som hindrar att Sverige tillträder båda konvenfionerna.
I förhållande till stater som också har anslutit sig till dessa konventioner
gäller då, i fall när en ansökan att få tillbaka ett barn grundas på båda
konventionerna, att denna ansökan skall bifallas om det följer av någon av dem.

Slutsatsen
av det anförda är alltså att Sverige bör ansluta sig till både

Europarådskonventionen och Haagkonventionen. Som tidigare har sagts

bör Sverige därvid reservera sig mot Europarådskonventionen när det gäller

möjligheterna att vägra erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöran

den e.d. Också på någon punkt i övrigt bör de reservationsmöjligheter som 20

konventionerna erbjuder utnyttjas (se avsnitt 3.12).

Även om
Sverige genom att tillträda dessa konventioner kan komma med i ett brett
internationellt samarbete för att motverka kidnappning av barn över gränserna
måste man, som har nämnts i avsnitt 3.2, räkna med att en del stater kommer att
stå utanför detta samarbete. Det är emellerfid angeläget att Sverige verkar
för att få till stånd ett sådant samarbete även med stater som inte har
anslutit sig fill konventionerna. För det fall att förhandlingar med sådana
icke konventionsbundna stater skulle leda till ett positivt resultat bör
regeringen kunna träffa avtal med dem med samma innehåll som gäller enligt
någon av konventionerna. Regeringen bör för dessa fall ges möjlighet att
föreskriva att motsvarande bestämmelser skall tillämpas även i förhållande till
en sådan stat.

Prop.
1988/89:

3.6 Hur skall konventionerna införlivas med svensk rätt?

Mitt
förslag: De delar av konventionerna som blir tillämpliga för Sveriges del skall
omarbetas till svensk lagtext (s. k. transformafion) och sammanföras till en gemensam
lag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se
promemorian s. 413).

Remissinstanserna: Familjelagssakkunniga är den enda
remissinstans som har ifrågasatt lämpligheten av att konventionerna införlivas
med svensk rätt genom transformation.

Skälen för mitt förslag: När innehållet i en
internationell överenskommelse som Sverige tillträder skall införlivas med den
svenska rättsordningen, sker det enligt huvudregeln genom s. k. transformation.
Det innebär att de delar av den internationella överenskommelsen som behöver
införlivas med svensk rätt omarbetas till svensk författningstext. Därvid
används den teknik i fråga om systematik och språkbruk som normalt tillämpas
vid rent intern lagstiftning. Ett alternativt förfarande är att en konventionstext
som är avfattad enbart på främmande språk tas in i en svensk författning i en
mer eller mindre ordagrann översättning.

En annan
möjlighet är att bestämmelserna i en konvention införlivas med svensk rätt
genom s. k. inkorporation, dvs. att det i lag eller annan författning
föreskrivs att konventionsbestämmelserna gäller direkt i Sverige. I dessa fall
kan alltså en utländsk text bli gällande inhemsk rätt. Denna metod kan användas
när särskilda skäl talar för det, t. ex. att reglerna huvudsakligen riktar sig
till myndigheter eller särskilda grupper av enskilda för vilka det inte kan
antas innebära några svårigheter att ta del av konventions-texten. Metoden
förutsätter i regel att en omsorgsfullt utarbetad officiell översättning av
konventionstexten utges parallellt med författningen (se LU 1984/85:17 s. 5-7).

När det
gäller frågan vilken metod som skall användas för att införliva Europaråds- och
Haagkonventionerna med svensk rätt konstateras i promemorian att det inte
finns några sådana särskilda skäl som kan föranleda

21

avsteg
från huvudregeln om transformafion. I likhet med praktiskt taget alla
remissinstanser instämmer jag i den bedömningen, I själva verket synes detta
lagstiftningsärende utgöra ett typexempel på sådana fall då trans-formationsmetoden
bör användas. Vid de nordiska överläggningar som har nämnts i avsnitt 1 har det
rått enighet om detta.

Slutsatsen är därför att
de delar av Europaråds- och Haagkonventionerna som behöver införlivas med
svensk rätt bör omarbetas till svensk lagtext. Självfallet förutsätter detta
att de svenska lagreglerna överensstämmer med innehållet i konventionerna.
Genom den granskning, som har skett under remissbehandlingen och vid de
nordiska överläggningarna finns enligt min mening tillräckliga garantier för en
sådan överensstämmelse. Det kan tillläggas att konvenfionerna med tillhörande
kommentarer bör kunna användas som hjälpmedel vid tolkningen och fillämpningen
av de svenska reglerna.

En särskild fråga är om
konventionerna bör tas in i en gemensam lag eller om separata lagar bör
utfärdas för var och en av konvenfionerna. Eftersom förutsättningarna för
verkställighet resp. överflyttning av barn är så olika enligt de båda
konventionerna är de lagtekniska vinsterna av att föra ihop dem till en enda lag
inte särskilt stora. En sådan lagstiftningsteknik har dock vissa fördelar.
Framför allt är det av värde om de som vill begagna sig av konventionerna kan
finna alla bestämmelser samlade i en lag.

Slutsatsen
blir därför att innehållet i konventionerna bör regleras i en gemensam lag. För
att markera att lagen gäller båda konventionerna kan den lämpligen kallas lag
om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om
överflyttning av barn.

Prop.
1988/89:f

3.7 Behövs särskilda regler i nordiska förhållanden?

Min
bedömning: Det skall alltjämt finnas särskilda regler om erkännande och
verkställighet av nordiska vårdnadsavgöranden. Den gällande regleringen bör
emellerfid ses över så snart som möjligt.

1 den mån
särskilda regler gäller mellan de nordiska länderna skall inte
Europarådskonventionen tillämpas. Haagkonventionen skall däremot tillämpas vid
sidan av den särskilda nordiska regleringen.

Promemorians
bedömning: Överensstämmer med min bedömning (se promemorian s. 43-44).

Remissinstanserna:
Delar den bedömning som har gjorts i promemorian.

Skälen för min bedömning:
För närvarande gäller särskilda regler i fråga om erkännande och verkställighet
av nordiska avgöranden rörande vårdnaden om eller umgänge med barn. Denna
reglering innebär i huvudsak att ett avgörande av detta slag som har meddelats
i ett nordiskt land har samma verkan i ett annat nordiskt land som om det hade
meddelats i det landet.

Den nordiska regleringen
har emellertid vissa brister. Sålunda är det bara vissa avgöranden som erkänns;
utanför regleringen i denna del faller bl. a. avgöranden rörande vårdnaden om
barn till ogifta föräldrar. Vidare är

22

reglerna om erkännande och verkställighet inte samordnade
i sak. Regleringen behöver därför ses över.

En
möjlighet skulle visserligen kunna vara att i stället ersätta den nordiska
regleringen med Europarådskonventionens eller Haagkonventionens regler. När det
gäller Europarådskonventionen är det emellerfid, som tidigare nämnts, inte
sannolikt att alla nordiska länder kommer att tillträda den konventionen. Redan
av detta skäl är,det inte någon lämplig lösning att i fortsättningen lita
enbart till Europarådskonventionens regler i förhållandet mellan de nordiska
länderna. Och beträffande Haagkonvenfionen kan erinras om att den inte är
någon renodlad konvention om erkännande och verkställighet av
vårdnadsavgöranden e.d. Denna konvention utgör därför inte någon fullgod
ersättning till den nordiska reglering som gäller för närvarande i detta
hänseende.

Slutsatsen av det anförda är att man inte kan undvara
särskilda regler om erkännande och verkställighet av nordiska
vårdnadsavgöranden e.d. Den översyn av den gällande regleringen som enligt vad
nyss har sagts är önskvärd bör emellertid genomföras så snart som möjligt.

En annan fråga
är om Europaråds- och Haagkonventionerna över huvud taget bör gälla i nordiska
förhållanden vid sidan av den särskilda nordiska regleringen. När det gäller
Europarådskonventionen skulle ett sådant "dubbelt" system knappast
innebära några fördelar utan snarast kunna ge upphov till komplikationer i
vissa fall när ett nordiskt och ett utomnordiskt vårdnadsavgörande e.d. står
mot varandra. Europarådskonventionen medger också att sådana konventionsstater
som har ett särskilt system för erkännande och verkställighet av
vårdnadsavgöranden e.d. tillämpar detta system i stället för konventionens
bestämmelser. Slutsatsen av det anförda är att Europarådskonventionen inte bör
tillämpas i nordiska förhållanden i den mån särskilda regler gäller mellan de
nordiska länderna.

Till skillnad från Europarådskonvenfionen medger inte
Haagkonventionen att vissa konventionsstater tillämpar något annat system än
konventionens bestämmelser. Eftersom den konventionen inte gäller erkännande
och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. uppkommer emellertid inte någon
egentlig konkurrens med den särskilda nordiska regleringen. Slutsatsen är
därför att Haagkonventionen bör tillämpas vid sidan av den särskilda nordiska
regleringen.

Vid de nordiska överläggningar som har hållits i detta
lagstiftningsärende har man varit överens om de slutsatser som nu har
återgetts.

Prop.
1988/89:8

3.8
Behövs särskilda regler i förhållande till Schweiz?

Min
bedömning: Förhandlingar bör tas upp med Schweiz angående behovet av fortsatt
särskild reglering mellan Sverige och Schweiz i fråga om erkännande och
verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. Tills vidare skall Europaråds- och
Haagkonventionerna gälla vid sidan om den särskilda regleringen mellan Sverige
och Schweiz.

23

Promemorians
bedömning: Överensstämmer med min bedömning (se promemorian s. 45)

Remissinstanserna:
Har inte redovisat någon annan åsikt.

Skälen
för min bedömning: Även i förhållande till Schweiz gäller för närvarande
särskilda regler i fråga om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden
e.d. Dessa regler innebär att ett avgörande av detta slag som har meddelats i
Schweiz gäller här i landet under vissa förutsättningar. För att avgörandet
skall kunna verkställas här krävs vidare att ansökan om det görs hos Svea hovrätt.
Om en sådan ansökan bifalls, går domen i verkställighet på samma sätt som en
svensk dom som har vunnit laga kraft. Motsvarande regler gäller i Schweiz
beträffande svenska vårdnadsavgöranden e.d.

Som nämnts i avsnitt 3.2
har Schweiz ratificerat både Europarådskonventionen och Haagkonventionen. Om
också Sverige ansluter sig till dessa konventioner, kan det ifrågasättas om det
finns något behov av den särskilda reglering som nu gäller mellan Sverige och
Schweiz i den del den rör erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden
e.d. Förhandlingar bör därför tas upp med Schweiz om denna fråga.

Slutsatsen
av det anförda är att Europaråds- och Haagkonventionerna åtminstone tills
vidare bör gälla i förhållande till Schweiz vid sidan av den särskilda reglering
som finns för närvarande mellan Sverige och detta land.

Prop. 1988/89:

3.9 Vilken myndighet skall vara centralmyndighet?

Mitt förslag:
Utrikesdepartementet skall vara centralmyndighet.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemorian s. 457)

Remissinstanserna:
Tillstyrker promemorians förslag.

Skälen
för mitt förslag: För det fall att Sverige ansluter sig till Europaråds- och
Haagkonventionerna, eller någon av dem, måste en svensk centralmyndighet utses
som kan samarbeta med centralmyndigheterna i de andra konventionsstaterna.
Centralmyndigheternas uppgift är att ta emot och förmedla ansökningar om
åtgärder enligt konventionerna. De skall vidare hjälpa till med att leta efter
barn som olovligen har förts till det egna landet eller som olovligen hålls
kvar där och att söka få fill stånd lösningar på frivillighetens väg.
Centralmyndigheterna skall också stå till tjänst med upplysningar om gällande
lagstiftning om vårdnad m.m. i det egna landet.

Som framhållits i avsnitt
3.1 lämnar utrikesdepartementet redan nu viss hjälp till föräldrar som har
fråntagits sina barn. Departementet fullgör också sedan länge uppgiften som
centralmyndighet i andra internationella förhållanden. Utrikesdepartementet
bör därför anförtros uppgiften att vara centralmyndighet även när det gäller de
ärenden som det nu är fråga om.

Det
biträde som en centralmyndighet skall lämna enligt konvenfionerna kan bestå i
att hjälpa dem som vänder sig till centralmyndigheten att väcka talan vid
domstol i det land där myndigbeten finns om erkännande och

24

verkställighet av ett
utländskt vårdnadsavgörande e.d. eller om överflyttning av barn. Vid behov
skall centralmyndigheten också hjälpa till med att väcka talan om själva
vårdnaden om eller umgänget med ett barn. Denna medverkan kan ske genom att
myndigheten hänvisar sökanden till någon advokat som är erfaren på detta
område. Myndigheten kan också, med stöd av fullmakt från sökanden, själv föra
en talan av det slag som nu har nämnts. I praktiken torde myndigheten dock, i
varje fall när det gäller det svenska utrikesdepartementet, i denna situation
böra uppdra åt en erfaren advokat att föra denna talan,

I sina strävanden att få
ett barn som har rövats bort från en förälder återiämnat till denne bör
utrikesdepartementet kunna få god hjälp av socialnämnderna. Inom ramen för
socialtjänsten åligger det varje socialnämnd att se till att barn som vistas i
kommunen inte far illa. Ett utflöde av denna princip är den skyldighet som
ledamöter och suppleanter i socialnämnderna eller tjänstemän inom
socialtjänsten har att på uppdrag av länsrätt verka för att den som olovligen
har hand om ett barn frivilligt lämnar ifrån sig barnet (se 21 kap. 2 §
föräldrabalken). Motsvarande skyldighet bör gälla även i fråga om ärenden
enligt konventionerna.

Prop. 1988/89:8

3.10 Vilka domstolar skall pröva ansökningar om
verkställighet och överflyttning av barn?

Mitt förslag:
Ansökan om verkställighet av ett vårdnadsavgörande e.d. enligt
Europarådskonventionen eller om överflyttning av barn enligt Haagkonventionen
skall prövas av länsrätten i första instans.

Promemorians förslag:
Överensstämmer med mitt förslag (se promemorian s. 478).

Remissinstanserna:
Har ingen erinran mot promemorians förslag.

Skälen för mitt förslag:
Ett vårdnadsavgörande e.d. som har meddelats i en stat som har anslutit sig
till Europarådskonventionen bör gälla här i landet utan någon särskild
stadfästelse eller annan prövning i särskild ordning. För att avgörandet skall
kunna verkställas här bör dock, på samma sätt som gäller i fråga om inhemska
avgöranden, krävas att en domstol konstaterar att verkställighet får ske. Också
en ansökan om överflyttning av barn enligt Haagkonventionen bör prövas av
domstol. Frågan blir då vilka domstolar som skall göra denna prövning.

De ärenden som det är
fråga om kräver särskilda kunskaper om innehållet i konventionerna och i
utländsk rätt. Det är vidare angeläget att fillämpningen av konventionerna blir
så likartad som möjligt. Detta talar för att uppgiften att pröva ansökningar
enligt konventionerna läggs på en enda domstol, på samma sätt som gäller i
fråga om stadfästelse av utländska äktenskapsskillnadsdomar enligt 8 § lagen
(1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap liksom beträffande erkännande av utländska
faderskapsavgöranden m.m. enligt

25

9 § lagen
(1985:367) om internationella faderskapsfrågor. En lämplig sådan Prop.
1988/89:8 domstol skulle i så fall vara en kammarrätt.

En annan ordning än den som gäller normalt i fråga om
verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d, skulle emellertid kunna medföra
komplikationer. Den som har vårdnaden om ett barn på grund av lag kan nämligen
med stöd av 21 kap. 7 eller 8 § föräldrabalken begära hos länsrätt att barnet
flyttas över till honom eller henne. Om vårdnadshavaren dessutom vill åberopa
bestämmelserna i Europaråds- eller Haagkonventionen, skulle problem uppkomma
för det fall atf detta kunde ske endast vid en för hela landet gemensam
domstol. Särskilt bekymmersam skulle situationen kunna bli i nordiska
förhållanden. Där gäller nämligen att en ansökan i Sverige om verkställighet av
ett avgörande om vårdnad eller umgänge alltid skall göras vid länsrätt.

Slutsatsen av det anförda är att även en ansökan om
verkställighet av ett vårdnadsavgörande e.d, enligt Europarådskonventionen
eller om överflyttning av barn enligt Haagkonventionen bör prövas av länsrätt
i första instans. För denna slutsats talar vidare att sökandena därigenom kan
vända sig till en domstol som ofta är mer närbelägen än en för hela landet
gemensam domstol.

3.11 Kostnader

Enligt konventionerna får centralmyndigheten inte begära
ersättning av

sökanden för sitt arbete. Kostnader för advokat eller annan rådgivare som

bistår sökanden i ärendet får inte heller tas ut av sökanden. Enligt Haag

konventionen gäller även att avgifter inte får tas ut av sökanden med

anledning av ansökningar som har getts in enligt den konventionen. I

konventionen anges särskilt att detta innebär att sökanden inte får avkrävas

betalning för kostnader och utgifter för förfaranden eller som uppkommer

genom att en jurist eller någon annan rådgivare medverkar. Sistnämnda

regel i Haagkonventionen är dock försedd med en reservationsmöjlighet.

En konventionsstat kan förklara att den inte skall vara förpliktad att bära

några kostnader som har uppkommit med anledning av en advokats eller

annan rådgivares medverkan eller med anledning av ett domstolsförfaran

de, utom såvitt dessa kostnader kan täckas genom statens rättshjälpssystem.

Som har framgått av avsnitt 3.9 bör centralmyndigheten i regel uppdra åt

en erfaren advokat att föra sökandens talan vid svensk domstol. Kostnader

na för det juridiska biträdet får bäras av centralmyndigheten; möjligheten

att få dem delvis täckta genom rättshjälpssystemet bör dock utnyttjas när

det någon gång finns förutsättningar för det (jfr 8 § rättshjälpslagen).

Ansökningar som avses i konventionerna skall enligt vad som har förordats i

avsnitt 3.10 prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Några an

sökningsavgifter uppkommer inte. Om talan väcks genom förmedling av

centralmyndigheten får det antas att denna myndighet också svarar för att ta

fram den utredning som behövs och att kostnaderna för det bärs av central

myndigheten. I annat fall får sökanden själv svara för utredningskostnader

na om dessa inte kan täckas enligt rättshjälpssystemet. 26

I mål som avses i konventionerna skall domstolen kunna
ålägga för- Prop. 1988/89:8 lorande part att ersätta motpartens kostnader i
målet (jfr 21 kap. 13 § föräldrabalken). En sökande kan,alltså bli förpliktad
att betala motpartens rättegångskostnader. Något skäl för att
centralmyndigheten skall svara för dessa kostnader synes inte föreligga.
Konventionerna får inte heller anses ha den innebörden att staten skulle vara
skyldig att täcka dessa kostnader. Det kan tilläggas att motpartskostnaderna
inte heller täcks av det som staten betalar inom ramen för rättshjälpssystemet.

Det anförda medför att Sverige i samband med anslutning
till Haagkonvenfionen bör utnyttja möjligheten att reservera sig beträffande
skyldigheten att svara för advokatkostnader och kostnader för domstolsförfarandet.

Slutsatsen av det anförda blir att en anslutning till
konvenfionerna kan medföra vissa ökade kostnader för Sveriges del vilka får
bäras av centralmyndigheten. Det kan förväntas att kostnadsökningen blir
blygsam med hänsyn till att antalet hjälpärenden torde bli lågt. Kostnaderna
bör kunna rymmas inom ramen för befintliga anslag. De torde för övrigt till
stor del uppvägas av att rättshjälpskostnaderna för dem som har frånhänts ett
barn här i landet och vill få fillbaka barnet hit i fortsättningen kommer att
bäras av den konventionsstat till vilken barnet har förts bort.

Också de kostnader som en anslutning till konventionerna i
övrigt kan medföra för centralmyndigheten och domstolarna här i landet,bör
kunna rymmas inom ramen för befintliga anslag.

3.12 Reservationer

Europarådskonventionen innehåller tre
reservationsmöjligheter. Den ena avser grunderna för att vägra erkännande och
verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. (se avsnitt 2). I enlighet med vad
som har förordats i avsnitt

3.4 bör
Sverige utnyttja denna reservationsmöjlighet fullt ut.

Den andra reservationsmöjligheten enligt
Europarådskonventionen innebär att en konventionsstat kan förbehålla sig att
inte bli bunden av kon-venfionens bestämmelser om att ett i efterhand meddelat
avgörande, som bekräftar att ett olagligt bortförande har ägt rum, får samma
verkan som ett vårdnadsavgörande. Av vad som har sagts i det föregående (se
avsnitt 3.3,

3.5 och 3.6) torde framgå att Sverige inte bör
utnyttja denna reservations

möjlighet.

Den tredje
reservationsmöjligheten enligt Europarådskonventionen gäl

ler språket i de handlingar som ges in till centralmyndigheten. I departe

mentspromemorian har föreslagits att Sverige skall utnyttja denna möjlighet

och reservera sig mot att handlingarna får avfattas på franska i stället för på

engelska. Enligt min mening är detta dock inte påkallat. Jag anser att det

inte heller finns skäl att kräva att de handlingar som inges till central

myndigheten skall åtföljas av en översättning till svenska. Utrikesdeparte

mentet som föreslås bli centralmyndighet får förutsättas ha erforderliga

resurser för att handlägga en ansökan som är avfattad på engelska eller

franska samt se till att handlingarna om så erfordras översätts till svenska. 27

Haagkonventionen
innehåller två reservationsmöjligheter. Den ena avser Prop. 1988/89: en
konventionsstats skyldighet aft stå för bl, a. advokatkostnader i mål om
överflyttning av barn. Som nämnts i avsnitt 3.11 bör Sverige utnyttja denna
reservationsmöjlighet.

Den andra reservationsmöjligheten enligt Haagkonventionen
gäller språket i de handlingar som ges in till centralmyndigheten. Lika lite
som när det gäller Europarådskonventionen bör Sverige utnyttja möjligheten att
reservera sig mot att handlingarna får avfattas på franska i stället för på
engelska.

3.13 Ikraftträdande

Som nämnts i avsnitt 3,1 trädde både
Europarådskonvenventionen och Haagkonventionen i kraft under år 1983, I förhållande
till stater som därefter ratificerar konventionerna träder de i kraft en viss
angiven tid efter det att ratifikationsinstrumentet har deponerats (se avsnitt
2).

En strävan bör vara att Sverige ratificerar konventionerna
under år 1988. Tidpunkten för Sveriges ratifikation kan emellertid inte
fastställas nu. I enlighet med konstitutionell praxis vid införlivandet av
internationella överenskommelser med svensk rätt (se prop. 1985/86:119 s. 50
och 53) bör därför regeringen bemyndigas att bestämma när den nya lagen skall
träda i kraft. Och eftersom konvenfionerna kan komma aft träda i kraft vid
skilda tidpunkter i förhållande till Sverige, bör regeringen ha möjlighet att
föreskriva att lagens bestämmelser i dessa delar skall träda i kraft vid olika
tidpunkter.

4 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om
erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om
överflyttning av barn,

2.
lag om ändring
i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3.
lag om ändring
i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 5 .

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om erkännande och verkställighet av
utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

Lagen innehåller huvuddelen av de bestämmelser som
föranleds av Sveriges anslutning till Europaråds- och Haagkonventionerna.

I 1 SS ges
inledande bestämmelser om lagens tillämpningsområde och

om den centralmyndighet som skall finnas enligt konventionerna. Därefter

följer i 5-10 SS bestämmelser om erkännande och verkställighet av vård- 28

nadsavgöranden m.m. enligt Europarådskonventionen och i 11
och 12 SS Prop. 1988/89:8 bestämmelser om överflyttning av barn enligt
Haagkonventionen, Gemensamma bestämmelser om förfarandet i mål om
verkställighet eller om överflyttning av barn har tagits in i 13-17 SS. Lagen
avslutas med vissa övriga bestämmelser i 18 och 19 SS vilka riktar sig till
svenska domstolar och är en följd av Sveriges anslutning till dessa
konventioner.

Lagen innehåller inte endast bestämmelser om erkännande
och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden. Även avgöranden som avser
den faktiska vården av barn, t. ex, avgöranden som motsvarar beslut om vård
enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU),
omfattas av lagen.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om umgänge med barn,
se 5 och 10 SS. Av konventionerna följer att centralmyndigheten på begäran
skall verka för att ett fungerande umgänge med barnet kommer till stånd,

Lagen utgör inte någon uttömmande reglering av frågan om
erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. eller om
överflyttning av barn. I förhållande till de andra nordiska ländema gäller särskilda
bestämmelser som tar över dem som grundas på Europarådskonventionen men gäller
vid sidan av dem som grundas på Haagkonventionen (se specialmotiveringen till 1
S första stycket). Även i förhållande till Schweiz gäller särskilda
bestämmelser vid sidan av dem som grundas på dessa konventioner. Dessa
särskilda bestämmelser finns i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet
av dom som meddelats i Schweiz.

Om det inte finns något utländskt vårdnadsavgörande e.d.
som kan utgöra grund för verkställighet enligt denna lag, kan överflyttning av
barn i vissa fall komma i fråga enligt 21 kap. 7 eller 8 S föräldrabalken.

Inledande bestämmelser

IS'

Bestämmelserna i 2-10, 13-17 och 19 SS tillämpas i
förhållande till stater som har tillträtt den i Luxemburg den 20 maj 1980
dagtecknade konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden
rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn
(Europarådskonventionen), Bestämmelserna tillämpas dock ej i förhållande till
Danmark, Finland, Island eller Norge i den mån särskilda bestämmelser gäller.

Bestämmelserna i 2-4 och 11-19 SS tillämpas i förhållande
till stater som har tillträtt den i Haag den 25 oktober 1980 dagtecknade
konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn
(Haagkonventionen).

Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet,
föreskriva att bestämmelserna i denna lag om erkännande och verkställighet av
vårdnadsavgöranden m.m. eller om överflyttning av barn skall tillämpas även i
förhållande till en stat som inte har tillträtt Europarådskonventionen eller
Haagkonventionen.

Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 29

Första
stycket Prop. 1988/89:

Med en stat som har tillträtt Europarådskonventionen avses
även en stat som tillträtt denna konvention efter inbjudan från Europarådets
ministerkommitté enligt art, 23 i konventionen.

Beträffande fall då en stat har flera territoriella
enheter med olika rättssystem kan hänvisas till art. 25 och 26 i
Europarådskonventionen.

Mellan de nordiska länderna gäller särskilda regler om
giltigheten i ett nordiskt land av vissa vårdnadsavgöranden som har meddelats i
ett annat nordiskt land. Bestämmelserna har i Sverige tagits in i förordningen
(1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap. Mellan samtliga nordiska länder utom Island gäller
vidare särskilda regler om verkställighet av nordiska vårdnadsav- , göranden
m.m, och om återställande av vården av barn. För Sveriges del finns dessa
bestämmelser i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska
domar på privaträttens område resp. i lagen (1970:375) om utlämning till
Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling.

De lagar som nu har nämnts skall tillämpas i stället för
Europarådskonventionen även om den tillträds av de andra nordiska länderna. En
underrättelse om detta skall i samband med att konventionen ratificeras sändas
till Europarådefs generalsekreterare (se art. 20 p. 2 i Europarådskonventionen).

Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7) är
avsikten att den samlade nordiska regleringen skall ses över så snart som
möjligt.

Det bör här påpekas att det undantagsvis kan uppkomma en
konflikt mellan den nordiska regleringen och Europarådskonvenfionen. Det är i
dét fallet då en part från ett utomnordiskt land åberopar Europarådskonventionen
för att få tillbaka ett barn som har bortförts till eller kvarhålls i Sverige
samtidigt som en annan part från ett nordiskt land som står utanför denna
konvention i sin tur åberopar den nordiska domskonventionen för att återfå
barnet. I ett sådant fall har den nordiska regleringen företräde. Detta följer
av art. 20 p. 1 i Europarådskonventionen, där det sägs att åligganden som en
fördragsslutande stat kan ha mot en icke-fördragsslutande stat enhgt ett
internationellt fördrag inte skall påverkas av konventionen.

Andra stycket

Med en stat som har tillträtt Haagkonventionen avses även
en stat vars anslutning Sverige har godtagit enligt art. 38 i konventionen.

Beträffande fall då en stat har flera territoriella
enheter méd olika rättssystem kan hänvisas till art. 31- 33 och 39-40 i
Haagkonventionen.

I vissa fall kan en konflikt tänkas uppstå mellan
Europarådskonventionen

och Haagkonventionen, Ett exempel på det är atf ett barn olovligen har

förts till Sverige och hålls kvar här av någon annan än föräldrarna och den

ena föräldern yrkar överflyttning enligt Haagkonventionen medan den and

ra föräldern samtidigt yrkar verkställighet av "sitt" avgörande med
stöd av

Europarådskonventionen. 1 sådana fall torde Haagkonventionen ha före- 30

trade (jfr
art. 19 och 20 i Europarådskonventionen samt art. 34 och 36 i Prop.
1988/89:8 Haagkonventionen). Frågan torde dock vara av ringa praktisk
betydelse.

Tredje stycket

Som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5)
är det angeläget att Sverige kan få till stånd ett samarbete på detta område
även med stater som inte har anslutit sig till någon av Europaråds- eller
Haagkonventionerna. Om regeringen träffar avtal med en sådan stat om en
reglering som motsvarar innehållet i konventionerna, eller någon av dem, kan
regeringen i en förordning föreskriva att lagens bestämmelser i dessa delar
skall gälla även i förhållande till den staten.

2S .

Lagen gäller ej i fråga om barn som har fyllt 16 år.

(Jfr art, 1 a i Europarådskonventionen och art. 4 i
Haagkonventionen)

Europarådskonventionen gäller endast i fråga om barn som
är under 16 år och inte själva får bestämma om sin bostad. Inte heller
Haagkonventionen avser barn som har fyllt 16 år. Skälet till att konventionerna
inte omfattar äldre barn är att verkställighet eller beslut om överflyttning
inte så lått kan genomdrivas mot sådana äldre barns vilja.

I enlighet härmed gäller lagen enligt förevarande paragraf
inte i fråga om barn som har fyllt 16 år. Lagen är däremot i och för sig
tillämplig på barn under 16 år som själva får bestämma var de skall bo. Enligt
6 S 4 får dock ett avgörande om vårdnad e.d, inte verkställas eller erkännas i
ett sådant fall.

Har ett beslut om verkställighet eller överflyttning av
barn meddelats innan barnet fyllt 16 år men inte genomförts dessförinnan,
förlorar beslutet sin verkan. Detta följer av att lagen då inte är tillämplig.
Det kan vara lämpligt att beslutet innehåller en erinran om detta, åtminstone i
sådana fall då det, när beslutet meddelas, återstår endast kort tid till dess
att barnet fyller 16 år.

3S'

Med ett avgörande förstås i denna lag en dom eller ett
beslut som har meddelats av domstol eller annan myndighet.

Med ett avgörande jämställs en förlikning som har ingåtts
inför domstol och ett avtal som har godkänts av administrativ myndighet.

(Jfr art. 1 b och c i Europarådskonventionen och art. 3
andra stycket i Haagkonvenfionen)

Första stycket

I detta stycke anges vad som skall förstås med ett
avgörande. Hit hör i första hand domar och beslut som har meddelats av domstol.
Även avgöranden

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 31

som har
meddelats av någon annan judiciell eller administrativ myndighet Prop.
1988/89:8 avses dock, t. ex. beslut av ett barnavårdande organ att ta hand om
ett barn för vård i fall då den myndigheten har rätt att meddela ett sådant
beslut.

Det är inte nödvändigt att avgörandet har vunnit laga
kraft. Om så inte är fallet kan dock den myndighet som prövar en ansökan om
erkännande och verkställighet förklara målet vilande enligt 9 S 1 (se närmare
specialmotiveringen till den bestämmelsen). Att ett utländskt avgörande får
verkställas här i landet endast om det kan läggas till grund för verkställighet
i den stat där det har meddelats framgår av 5 S första stycket.

Andra stycket

Även en överenskommelse som har fastställts eller godkänts
av behörig domstol eller administrativ myndighet är att betrakta som ett
avgörande i konventionens mening. För tydlighetens skull har en bestämmelse med
denna innebörd tagits in i andra stycket.

4S'

Regeringen utser en centralmyndighet att här i landet

1.
ta emot och
förmedla framställningar enligt konventionerna,

2.
samarbeta med
centralmyndigheterna i övriga stater som har fillträtt någon av konventionerna,
samt

3.
fullgöra de
uppgifter i övrigt som enligt konventionerna ankommer på en centralmyndighet.

(Jfr art. 2 och 3 i Europarådskonventionen och art. 6 och
7 i Haagkonventionen)

Enligt båda konventionerna skall det i varje fördragsslutande
stat finnas en centralmyndighet. Som har nämnts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 3.9) bör denna uppgift för Sveriges del läggas på
utrikesdepartementet.

Centralmyndigheten har till uppgift bl. a. att ta emot
ansökningar från andra länder och att verka för att ansökningarna blir föremål
för åtgärd här i landet. Centralmyndigheten skall också förmedla ansökningar
från Sverige till annat land.

En viktig uppgift för centralmyndigheten är att medverka
till att ett barn, som olovligen har förts hit till landet eller som olovligen
hålls kvar här, återlämnas på frivillighetens väg. Denna myndighet bör för
detta ändamål kunna få bistånd av tjänstemän inom socialtjänsten (jfr 21 kap. 2
S föräldrabalken och 26 S socialtjänstlagen). Socialnämnden i den kommun där
barnet finns bör också kunna biträda centralmyndigheten med den utredning om
barnets förhållanden som kan behövas.

Någon rätt för centralmyndigheten att själv föra talan i
mål om verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m, eller om överflyttning av
barn har inte uppställts. Centralmyndigheten kan dock givetvis väcka och föra
en sådan talan efter fullmakt från sökanden. Som nämnts i den allmänna
motiveringen torde myndigheten emellertid i praktiken böra uppdra åt en
erfaren advokat att föra denna talan.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 32

Närmare bestämmelser om centralmyndigheten får tas in i en
särskild Prop. 1988/89:8 förordning. Där kan också föreskrivas vad en ansökan
till centralmyndigheten om bistånd enligt denna lag skall innehålla. Därvid
bör beaktas att en ansökan om bistånd till överflyttning av barn enligt
Haagkonventionen bör göras på en särskild blankett som har utarbetats inom
Haagkonferensen för internationell privaträtt. En liknande blankett har
utarbetats inom Europarådet. Den bör användas vid ansökan om bistånd från
centralmyndigheten enligt Europarådskonventionen.

1 enlighet med vad som har förordats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 3.12) skall de handlingar som ges in till
centralmyndigheten vara avfattade på eller översatta till svenska, engelska
eller franska språket.

Erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m.
enligt Europarådskon ventionen

5S'

Har ett avgörande om vårdnaden om barn, om umgänge med
barn eller om rätten att ta vård om barn meddelats i en stat som har tillträtt
Europarådskonventionen, gäller avgörandet här i landet. Ett sådant avgörande
får också på ansökan verkställas här, om avgörandet kan utgöra grund för
verkställighet i den stat där det har meddelats (ursprungsstaten).

Om det, när ett barn fördes bort över en statsgräns, inte
fanns något avgörande enligt första stycket som kan utgöra grund för
verkställighet i ursprungsstaten, skall varje senare avgörande som har
meddelats i en fördragsslutande stat och som innehåller förklaring att
bortförandet var olagligt ha samma verkan som ett avgörande enligt första
stycket.

(Jfr art. 7, art. 11 p. 1 och art. 12 i
Europarådskonventionen)

Paragrafen innehåller bestämmelser om giltigheten här i
landet av ett avgörande om vårdnaden m.m. som har meddelats i en stat som
tillträtt Europarådskonventionen och om förutsättningarna för att avgörandet
skall få verkställas här i landet. I 6-8 §§ finns bestämmelser om när
avgörandet inte får erkännas eller verkställas här.

Första stycket

De avgöranden som kan erkännas och verkställas här i
landet är avgöranden om vårdnaden om barn, om umgänge med barn eller om rätten
att ta vård om barn, dvs, avgöranden som rör barnets person. Ett avgörande som
avser enbart förmynderskap omfattas inte av bestämmelserna. Beträffande
innebörden av uttrycket "avgörande" kan hänvisas till
specialmotiveringen fill 3 S.

I konventionen saknas en definition av uttrycket
"rätten att ta vård om barn". Det står dock klart att härmed avses
beslut om vård eller omhändertagande som har meddelats inom den barnavårdande
verksamheten. Hit hör också beslut som avser rätten att bestämma var barnet
skall bo.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 33

3 Riksdagen 1987188. 1 samt. Nr 8

Däremot
avses inte sådana avgöranden där ett barn bereds vård inom Prop. 1988/89:8
ramen för en straffrättslig påföljd.

Det saknar betydelse om den som har anförtrotts vårdnaden
om eller vården av ett barn är en fysisk person eller en institution eller
myndighet. Bestämmelserna kan också tillämpas då någon har vårdnaden om barnet
gemensamt med en annan person.

En förutsättning för att ett avgörande skall gälla här i
landet är att det har meddelats i en konventionsstat. För att avgörandet skall
få åberopas här krävs inte någon särskild prövning enligt 13 S, Frågan om
giltigheten får i stället prövas prejudiciellt av den myndighet och i det
sammanhang där denna fråga i varje särskilt fall förekommer, t, ex. i ett mål
om vårdnad eller underhåll.

Ett erkännande av det utländska avgörandet avser endast
vad som har bestämts om vårdnaden om eller vården av barnet eller umgänge med
barnet. Innehåller avgörandet också en föreskrift om tvångsmedel, omfattar
erkännandet inte den delen av avgörandet.

För att ett avgörande skall kunna verkställas här krävs
både att avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i det land där det har
meddelats och att hinder mot verkställighet inte föreligger enligt förevarande
lag. Vidare krävs en särskild prövning enligt 13 §. Denna prövning görs i
första instans av länsrätt på samma sätt som i inhemska verkställighetsmål.

Med att ett avgörande kan utgöra grund för verkställighet
i ursprungslandet bör förstås att det kan verkställas antingen direkt eller
efter prövning av någon myndighet.

Andra stycket

Bestämmelsen är i första hand tillämplig i fall då ett
barn har förts bort från den som hade vårdnaden om barnet enbart på grund av
lag. Men även i fall då det finns ett vårdnadsavgörande kan bestämmelsen bli
tillämplig, om avgörandet inte kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten.
Ett exempel är att avgörandet ännu inte har vunnit laga kraft och att det inte
trots detta får verkställas där. Ett annat exempel är att avgörandet har
meddelats i en stat som inte har tillträtt Europarådskonventionen. Om det i en
konventionsstat där detta avgörande är giltigt, t. ex. på grund av en bilateral
överenskommelse mellan länderna, senare meddelas ett avgörande som innebär att
bortförandet var olagligt, kan detta senare avgörande tillerkännas verkan här i
landet på samma sätt som ett vårdnadsavgörande vilket har meddelats i en
konventionsstat.

För att bestämmelsen skall bli fillämplig krävs att det
senare avgörandet har meddelats i en konventionsstat. Det är i och för sig inte
något krav att avgörandet har meddelats i den stat som barnet har förts bort
ifrån. Av 6 S 3 och 7 § följer dock att ett avgörande från vilken
konventionsstat som helst inte får erkännas eller verkställas här.

För att verkställighet skall kunna ske krävs att
avgörandet innehåller en

förklaring att bortförandet var olagligt. Vidare krävs uppgift om vem som

hade vårdnaden om eller vården av barnet eller rätt till umgänge med

barnet, så att det står klart vem barnet skall lämnas tillbaka till. 34

Andra
stycket gäller även om den stat där avgörandet har meddelats har Prop.
1988/89: reserverat sig enligt art. 18 i Europarådskonventionen mot att själv
bli bunden av ett avgörande av detta slag.

6S'

Ett
avgörande som avses i 5 S får dock inte erkännas eller verkställas här i
landet, om

1.
detta skulle vara uppenbart oförenligt
med grunderna för rättsordningen här om familj och barn,

2.
avgörandet pä grund av ändrade
förhållanden uppenbarligen inte längre är förenligt med barnets bästa,

3.
barnet vid den tidpunkt då
förfarandet för att få till stånd ett sådant avgörande som avses i 5 S inleddes
i ursprungsstaten var medborgare eller hade hemvist här utan att ha någon
motsvarande anknytning till urspmngs-staten eller var medborgare både i
ursprungsstaten och här i landet samt hade hemvist här, eller

4.
barnet enligt lagen i den stat
där det är medborgare eller har hemvist eller enligt svensk lag har rätt att
självt bestämma var det skall bo.

(Jfr
art. 10 p. 1 a-c och art. 1 a i Europarådskonventionen)

Paragrafen
innehåller bestämmelser om när ett vårdnadsavgörande m.m. inte får erkännas
eller verkställas här i landet. Genom att reservationsmöjligheten i art. 17
används fullt ut har förutsättningarna och grunderna för vägran att erkänna
eller verkställa ett avgörande kunnat anges i 6-8 SS utan att någon skillnad
har behövt göras beroende på om det varit frågan om ett olovligt bortförande
eller ej och oavsett vilken tid som har förflutit efter det att barnets fördes
bort. Det är dock givet att tidsaspekten vid en prövning i ett enskilt fall kan
få betydelse, se punkt 2.

Av
allmänna principer följer att det är den som motsätter sig att avgörandet
erkänns eller verkställs som har bevisbördan för att sådana omständigheter
föreligger att erkännande och verkställighet skall vägras. En annan sak är att
länsrätten har skyldighet att tillse att utredningen i målet blir så
fullständig som möjligt. Också centralmyndigheten bör givetvis verka för att få
fram ett fullgott bedömningsunderlag.

Punkt
1

Här
finns en ordre public-klausul av särskilt slag. Den är avsedd att tolkas
restriktivt och komma till användning endast i klara fall. Som framhålls i
Europarådets kommentar är barnets bästa ("welfare of the child") en
grundläggande rättslig princip. Bestämmelsen gör det möjligt att vägra att
erkänna och verkställa ett avgörande när ett framtvingande skulle utgöra ett
uppenbart brott mot denna grundprincip.

Punkt
2

För
att erkännande eller verkställighet av ett avgörande skall vägras med stöd av
denna bestämmelse krävs att förhållandena har ändrats så att

'
Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 35

avgörandet uppenbart inte
längre är förenligt med barnets bästa ("welfare Prop. 1988/89:8 of the
child"). Det ligger i sakens natur att enbart det förhållandet att barnet
har bytt bostad efter ett olovligt bortförande inte är en sådan omständighet
som innefattar ändrade förhållanden i lagens mening (jfr Europarådskonventionen
art. 10 p. 1 b). Men om en så lång tid har förflutit efter bortförandet att det
kan sägas att det -med hänsyn fill att barnet har funnit sig till rätta och
vant sig vid sin nya miljö - skulle strida mot barnets bästa att det återlämnas
till sin tidigare bostadsort, kan det bli aktuellt att vägra erkännande eller
verkställighet enligt bestämmelsen. Tidsaspekten kan givetvis komma i
beaktande även i fall då det inte varit frågan om något olovligt bortförande.
Den tid som har förflutit är alltså en omständighet som kan beaktas vid
avgörandet av om ändrade förhållanden har inträffat (se Europarådskonventionen
art. 10 p. 1 b).

Det
bör framhållas att bestämmelsen i punkt 2 genom användandet av rekvisitet
"uppenbarligen" har fått en begränsad räckvidd. Någon fullständig
omprövning i sak av det främmande avgörandet skall alltså inte ske.

Att
rätten vid sin prövning också skall beakta vad barnet självt har för
uppfattning följer av 16 S.

Punkt
3

Bestämmelsen
gör det möjligt att vägra att erkänna eller verkställa ett vårdnadsavgörande
e.d. när barnet - vid den tidpunkt då förfarandet inleddes i ursprungsstaten -
hade särskild anknytning fill Sverige och någon sådan anknytning inte fanns
till ursprungsstaten eller den enda anknytningen bestod i dubbelt
medborgarskap.

Uttrycket
hemvist motsvarar det i konventionstexten använda begreppet "habitual
residence", "residence habituelle". Enligt kommentaren fill Europarådskonvenfionen
bör varje konventionsstat själv bestämma enligt den egna lagen vilken innebörd
uttrycket har. Hemvistbegreppet har för svensk rätts del diskuterats bl. a. i
prop. 1973:158 s. 78 ff. Vad som sägs där bör ha giltighet även i nu aktuella
fall. Dessa uttalanden överensstämmer för övrigt i stort sett med vad
Europarådets ministerkommitté har föreskrivit i punkt 7- 11 i Resolufionen (72)
1 "on standardisation of the legal concepts of 'domicile' and 'residence'
", till vilken hänvisning också har gjorts i kommentaren till Europarådskonventionen.

Punkt
4

Av
2 § framgår att lagen avser endast barn som är under 16 år. Enhgt förevarande
bestämmelse kan erkännande och verkställighet av ett vårdnadsavgörande e.d.
vägras även i fråga om barn under 16 år, om barnet självt får bestämma var det
skall bo.

Bestämmelsen
har sin grund i art. 1 a i Europarådskonventionen. Enligt denna artikel avses
med barn i konventionen den som är under 16 år och som inte har rätt att själv
bestämma var han eller hon skall bo.

36

7 s' Prop. 1988/89:8

Ett
avgörande som avses i 5 S får inte heller erkännas eller verkställas här i
landet, om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som har meddelats här i
ett rättsligt förfarande som har påbörjats innan erkännande eller
verkställighet begärdes och det är i överensstämmelse med barnets bästa att
erkännande eller verkställighet vägras.

Med
ett avgörande som har meddelats här i landet jämställs ett avgörande som har
meddelats i en tredje stat och som kan utgöra grund för verkställighet här.

(Jfr
art. 10 p. 1 d i Europarådskonventionen; se också art. 9 p. 1 c i den
konventionen).

Första
stycket

För
att erkännande och verkställighet skall vägras enligt denna paragraf krävs att
det svenska avgörandet har meddelats till följd av en rättegång eller ett annat
rättsligt förfarande som har påbörjats innan åtgärder vidtagits för erkännande
eller verkställighet av det utländska avgörandet. Vidare krävs att det är i
överensstämmelse med barnets bästa att ansökningen avslås.

Andra
stycket

Det
är inte endast ett svenskt vårdnadsavgörande e.d. som på detta sätt kan läggas
till grund för en vägran att erkänna och verkställa konventionsstatens
avgörande. Även ett avgörande som har meddelats i ett tredje land kan ges en
sådan verkan, under förutsättning att detta avgörande kan utgöra grund för
verkställighet här. Som exempel kan nämnas ett avgörande från ett nordiskt land
som inte har tillträtt Europarådskonventionen men som omfattas av den
internordiska regleringen på detta område. För att ett sådant avgörande skall
få denna effekt krävs att det har meddelats i en rättegång eller ett annat
rättsligt förfarande som har påbörjats innan åtgärder vidtogs här i landet för
erkännande och verkställighet av konventionsstatens avgörande.

8S'

Har
ett avgörande som avses i 5 § meddelats i svarandens utevaro, får det erkännas
och verkställas här i landet endast om

1. svaranden
har delgetts stämning eller motsvarande handling inom

tillräcklig tid för att avge svaromål eller inte har kunnat delges en sådan

handling därför att svaranden har hållit sin uppehållsort hemhg för mot

parten, och

2. den
myndighet som meddelade avgörandet grundade sin behörighet på

svarandens hemvist, på föräldrarnas senaste gemensamma hemvist i fall då

någon av dem fortfarande hade sitt hemvist där eller på barnets hemvist.

(Jfr
art. 9 p. 1 a och b i Europarådskonvenfionen)

'
Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 37

Paragrafen innehåller bestämmelser om betydelsen av att
ett avgörande Prop. 1988/89:8 har meddelats i svarandens utevaro, dvs. då
denne varken själv eller genom ombud har varit närvarande. Svaranden kan ha
varit någon annan än den som har hand om barnet när frågan om erkännande och
verkställighet prövas.

Av 14 § första stycket framgår att sökanden i de fall då
avgörandet har meddelats i svarandens utevaro skall till ansökan om
verkställighet av avgörandet foga en handling som utvisar huruvida svaranden
har delgetts stämning eller motsvarande handling.

I fråga om tolkningen av ordet hemvist se
specialmotiveringen till 6 S 3.

9§'

Mål om erkännande eller verkställighet av ett avgörande
som avses i 5 § får förklaras vilande, om

1.
avgörandet har
överklagats i urspmngsstaten genom ett ordinärt rättsmedel,

2.
frågan om
vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om barnet prövas här i landet i
ett rättsligt förfarande som har påbörjats innan det motsvarande förfarandet
inleddes i urspmngsstaten, eller

3.
frågan om
erkännande eller verkställighet av något annat avgörande om vårdnaden, umgänget
eller rätten att ta vård om barnet samfidigt prövas i ett annat mål.

(Jfr art. 10 p. 2 i Europarådskonventionen)

Paragrafen innehåller bestämmelser om när ett mål om
erkännande eller verkställighet av det utländska vårdnadsavgörandet e.d. kan
förklaras vilande. Prövas frågan om erkännande prejudiciellt i ett mål om t.
ex. vårdnad eller underhåll, innebär paragrafen att målet kan förklaras vilande
i den del det är beroende av denna fråga.

Utöver de fall av vilandeförklaring som anges i
förevarande paragraf kan målet givetvis förklaras vilande i enlighet med de
allmänna processuella principer som i övrigt styr målets handläggning.

Punkt 1

Konvenfionen ger inget utrymme för att vägra att erkänna
eller verkställa ett avgörande om vårdnad, umgänge eller rätten att ta vård om
barn enbart av det skälet att avgörandet ännu inte har vunnit laga kraft.
Enligt den förevarande bestämmelsen kan ett mål om erkännande eller
verkställighet dock förklaras vilande om avgörandet har överklagats på ordinär
väg.

Punkt 2

Inte heller det förhållandet att en rättegång eller ett
annat rättsligt förfarande pågår här i landet om vårdnaden, umgänget eller
rätten att ta vård om barnet utgör i och för sig skäl att vägra att erkänna
eller verkställa det utländska avgörandet. Däremot kan detta förhållande vara
grund för att

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 38

förklara
målet om erkännande eller verkställighet vilande enligt vad som FTop.
1988/89:8 föreskrivs i förevarande bestämmelse.

Punkt 3

Denna punkt reglerar det fallet att frågan om erkännande
eller verkställighet av ett konkurrerande avgörande är föremål för prövning
här i landet. I detta fall föreligger en situation hknande den som regleras i
punkt 2.

10 S

I samband med ett förordnande om verkställighet av ett
avgörande om umgänge som avses i 5 S kan föreskrifter meddelas om villkor eller
tidpunkt för umgänget.

(Jfr art. 11 p. 2 i Europarådskonventionen)

Enligt 5 § erkänns avgöranden om umgänge, och sådana
avgöranden skall också verkställas om de kan utgöra grund för verkställighet i
ursprungsstaten.

Villkoren för att utöva umgänge skiftar avsevärt i olika
länder. Under arbetet på Europarådskonventionen har det därför ansetts lämpligt
att den myndighet som prövar ansökan om verkställighet av ett avgörande om
umgänge har möjlighet att jämka vad som därigenom har bestämts om umgänget
eller att göra tillägg till detta avgörande, så att det bringas i
överensstämmelse med den ordning som normalt gäller i den stat där ansökningen
prövas.

I förevarande paragraf har rätten därför fått befogenhet
att besluta om villkoren och tiden för utövandet av umgänget. Vid sin prövning
bör rätten ta särskild hänsyn till åtaganden som parterna kan ha gjort. Enligt
kommentaren till Europarådskonventionen bör rätten också beakta lokala
förhållanden, t. ex. vid vilken tidpunkt skolferierna inträder.

Överflyttning av barn enligt Haagkonventionen

11§

Barn som olovligen har förts hit fill landet eller som
olovligen hålls kvar här skall på ansökan överflyttas till den från vilken
barnet undanhålls, om barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet
hade hemvist i en stat som har tillträtt Haagkonventionen.

Ett bortförande eller kvarhällande är olovligt, om
bortförandet eller kvarhållandet strider mot den rätt att ta vård om barnet som
dess vårdnadshavare eller någon annan har i den stat där barnet hade sitt
hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet och denna rätt också
utövades vid den fidpunkt då barnet bortfördes eller kvarhölls eller skulle ha
utövats vid denna tidpunkt om inte bortförandet eller kvarhållandet hade ägt
rum.

(Jfr art. 3, 4 och 12 första stycket i Haagkonventionen)

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna för
tillämpning

en av Haagkonventionen. Utgångspunkten för bestämmelserna är att det 39

har varit
fråga om ett olovligt bortförande eller kvarhällande. Prop. 1988/89:8

Ett bortförande eller kvarhällande anses olovligt, om det
strider mot den rätt att ta vård om barnet som tillkommer en vårdnadshavare
eller någon annan i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före
bortförandet eller kvarhållandet. I konventionen har den rätt som skall ha
kränkts betecknats som "rights of custody" (art. 3 a). Enligt art. 5
innefattar denna rätt sådana rätfigheter som hänför sig till vården om barnet,
bl. a. rätten att bestämma var barnet skall bo. Enligt svensk lag är det vanUgen
barnets vårdnadshavare som har denna rätt. Har vården om barnet anförtrotts åt
någon annan, är det emellertid dennes rätt att ta vård om barnet som åsyftas i
lagtexten. Den som har anförtrotts enbart ansvaret för barnets ekonomiska
förhållanden - en förmyndare - omfattas inte av beskrivningen. Inte heller den
som enbart har rätt till umgänge med barnet berörs av denna paragraf.

För prövningen av frågan huruvida det har förelegat ett
olovligt bortförande resp. kvarhällande eller ej är det alltså av betydelse
vem som var barnets vårdnadshavare eller som i annan egenskap hade rätt att ta
vård om barnet vid fiden för bortförandet eller kvarhållandet. Vidare krävs att
den som sålunda var ansvarig för barnets person också faktiskt utövade sin rätt
att ta vård om barnet. Säväl frågan vem som har varit vårdnadshavare e.d. som
frågan huruvida det har varit ett olovligt bortförande resp. kvarhällande
bestäms, som nyss nämnts, efter vad som gällde i den stat där barnet hade sitt
hemvist ("habitual residence", "residence habituelle") när
bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. I fråga om tolkningen av begreppet
hemvist se specialmotiveringen till 6 S 3.

Paragrafen är tillämplig vare sig vårdnadshavaren e.d.
vårdade barnet ensam eller tillsammans med någon annan behörig person. Om
exempelvis ett barns föräldrar har gemensam vårdnad om barnet och den ene utan
den andres samtycke för bort barnet ur landet, kan det vara frågan om ett
olovligt bortförande i lagens mening. Den som har vård om barnet kan vara en
fysisk eller juridisk person. Även en barnavårdsinstitution som har anförtrotts
vården om barnet kan alltså komma i fråga vid en tillämpning av paragrafen.

Den rätt som vårdnadshavaren e.d. har kan vara grundad
direkt på lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före
bortförandet eller kvarhållandet. Denna rätt kan också ha fastställts genom ett
avgörande som har meddelats i denna stat av behörig judiciell eller
administrativ myndighet eller genom en överenskommelse som har giltighet i den
staten. Rätten kan vidare vara grundad på lagen i någon annan stat, om den
lagen skall gälla enligt lagvalsreglerna i barnets hemvistland, eller på ett
avgörande som har meddelats i någon annan stat och som har giltighet i den nyss
nämnda staten. Över huvud taget skall man enligt paragrafen som barnets
vårdnadshavare e.d. betrakta den som i barnets hemvistland anses ha en sådan
funktion. Det avgörande är alltså vad som följer av den statens interna lag
eller den utländska lag som utpekas av den statens lagvalsregler.

Som framgår av 2 § gäller lagen endast i fråga om barn som
ännu inte har

fyllt 16 år. Till skillnad från vad som gäller vid en prövning av en ansökan

med stöd av Europarådskonventionen finns det inte enligt förevarande

paragraf något undantag för det fall att barnet har rätt att självt bestämma 40

var det
skall bo. Men enligt 12 S 3 kan överflyttning av barnet vägras, om Prop.
1988/89:8 barnet motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan
ålder och mognad att dess vilja bör beaktas.

Ett syfte med konventionen är att söka skydda barn från
att utan vidare bli uppryckta från sin invanda miljö där de har haft en social
och känslomässig förankring. Detta återspeglas bl. a. i kravet på att
vårdnadshavaren e.d. också faktiskt skall ha utövat vårdnaden och tagit vård om
barnet vid den tidpunkt då barnet fördes bort eller hölls kvar. Det föreligger
en presumtion för att den som var vårdnadshavare för barnet eller som av annat
skäl hade rätt att ta vård om barnet också utövade själva vården. Att vården av
ett barn utövas behöver inte nödvändigtvis innebära att barnet och
vårdnadshavaren också bor ihop. Att barnet exempelvis för sin utbildning eller
på grund av sjukdom eller av något annat giltigt skäl bor utanför hemmet medför
inte att vårdnadshavarna ej kan anses ha tagit vård om barnet.

Kravet på att vårdnadshavaren e.d. också faktiskt har
tagit vård om barnet gäller självfallet inte, om han eller hon har utestängts
från vården just genom bortförandet eller kvarhållandet. Om exempelvis ett barn
med vårdnadshavarens medgivande vistas i ett annat land men senare inte lämnas
tillbaka när vårdnadshavaren begär det eller när umgängestiden har gått ut, kan
ett olovligt kvarhällande föreligga trots att vårdnadshavaren inte omedelbart
före kvarhållandet har haft hand om barnet. Ett annat exempel är att barnet har
bott hos en vårdnadshavare när domstolen bestämmer att vårdnaden skall
anförtros åt någon annan. Om den som då har haft vårdnaden om barnet vägrar
att lämna det ifrån sig till den som i stället har tillerkänts vårdnaden, kan
förevarande paragraf bli fillämplig.

Ansökan om överflyttning görs enligt 13 S hos länsrätten.
Rätten kan vägra att besluta om överflyttning av barnet i de fall som anges i
12 S. Begäran om överflyttning av barnet skall handläggas skyndsamt, se 15 S.
Om ett barn olovligen har förts hit till landet eller olovligen hålls kvar här
och det inte finns grund för att vägra att överflytta barnet, skall rätten
besluta om överflyttning av barnet. Avsikten med bestämmelserna är att ett barn
snabbt skall få komma tillbaka till sin hemvanda miljö. Om det har förflutit
kortare tid än ett år mellan tidpunkten för det olovliga bortförandet eller
kvarhållandet och tidpunkten för ansökan om överflyttning, skall barnet genast
flyttas över (jfr 12 S 1 samt art. 12 första stycket). Även i detta fall kan
överflyttning dock vägras på någon av de grunder som anges i 12 § 2-A.

Någon prövning av frågan vem som bör ha vårdnaden om eller
vården av barnet skall rätten inte göra (jfr art. 19). I den inofficiella
kommentar som rapportören från Haagkonferensen för internationell privaträtt
har upprättat uttalas att, om en sådan prövning behöver göras, den bör ske i
det land där barnet har sitt hemvist. Kravet i konventionen att barnet omedelbart
skall lämnas tillbaka innebär ocksä att frågan om vårdnaden eller vården kan
bli prövad i det landet.

Att någon prövning i själva frågan om vårdnaden eller
vården inte skall

göras i den stat där man prövar om barnet skall lämnas tillbaka, innebär

också att det i och för sig saknar betydelse för prövningen vem som är att 41

anse som vårdnadshavare i den staten. Även om den som
befinner sig här i Prop. 1988/89:8

landet med barnet har anförtrotts vårdnaden genom en
svensk dom eller

genom ett utländskt avgörande som är giltigt här i landet,
utgör detta

avgörande inte i och för sig något hinder mot
överflyttning av barnet.

Däremot kan de skäl som ligger fill grund för avgörandet
beaktas vid

prövningen av frågan om överflyttning av barnet skall ske
(se art. 17).

Det är rättens uppgift att pröva om bortförandet eller
kvarhållandet har varit olovligt i den mening som avses i andra stycket i denna
paragraf. Vid sin prövning skall rätten självständigt beakta lagen i den stat
där barnet hade sitt hemvist (jfr art. 14).

Att rätten i vissa fall kan begära att sökanden
införskaffar något slags utslag från myndigheterna i den stat där barnet hade
sitt hemvist om att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt framgår av 14
S andra stycket.

Ett beslut om överflyttning av barnet skall inte tolkas
som ett beslut rörande själva vårdnaden (se art. 19).

Om rätten beslutar om överflyttning av ett barn innebär
inte detta nödvändigtvis att barnet måste lämnas tillbaka till det land där
det hade sitt hemvist omedelbart före det olovliga bortförandet eller
kvarhållandet. Om sökanden har bytt bostadsort, kan det bli fråga om att barnet
lämnas över till denne på den nya orten.

12 S'

Överflyttning av barn enligt 11 S får dock vägras, om

1.
det när ansökan
om överflyttning gjordes har förflutit minst ett år från det olovliga
bortförandet eller kvarhållandet och barnet har funnit sig till rätta i sin nya
miljö,

2.
det finns en
allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets kroppsliga eller
själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en ohållbar situation,

3.
barnet självt
motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad att
dess vilja bör beaktas, eller

4.
det inte är
förenligt med grundläggande principer här i landet om skyddet för mänskliga
fri- och rättigheter att besluta om överflyttning.

(Jfr art. 12 andra stycket, 13 och 20 i Haagkonventionen)

Av 11 S andra stycket följer att ett olovligt bortförande
eller kvarhällande i princip kan föreligga endast om den som har rätt att ta
vård om barnet också fakfiskt har utövat denna rätt. Är denna förutsättning
inte uppfylld, får beslut om överflyttning av barnet i princip inte meddelas.
Detsamma gäller om det skulle visa sig att den som hade rätt att ta vård om
barnet har samtyckt till att barnet fördes bort eller hölls kvar eller i
efterhand har godtagit situationen (se art. 13 första stycket a). Ätt
bortförandet eller kvarhållandet då inte är olovligt är självklart. Någon
särskild föreskrift om detta har därför inte tagits in i lagen.

Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 42

Punkt 1 Prop. 1988/89:

Bestämmelsen ger rätten en möjlighet att vägra att besluta
om överflyttning av barnet, om barnet har funnit sig till rätta i sin nya
miljö. Bestämmelsen är fillämplig endast i fall då det har förflutit minst ett
år från det att det olovliga bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. Tiden
räknas från denna dag till den dag då ansökan om barnets överflyttning gjordes
(alltså inte till den dag då rätten meddelar sitt beslut). Har ett barn
olovligen hållits kvar, bör tiden räknas från den dag då barnet skulle ha
återlämnats till sin vårdnadshavare. Skulle vårdnadshavaren ha gått med på en
förlängning av den tid under vilken barnet får vistas utomlands, får tiden
räknas frän den dag barnet därefter skulle ha återlämnats.

Socialnämnden har skyldighet att bistå rätten i
undersökningen av barnets nuvarande förhållanden. Detta följer av nämndens
allmänna åligganden att tillhandahålla rätten den utredning som begärs.

Punkt 2

En grund för att vägra överflyttning av ett barn är att
överflyttningen skulle medföra en allvarlig risk för att barnets kroppsliga
eller själsliga hälsa skadas. Att det föreligger en sådan risk skall framgå av
objekfiva omständigheter. Det måste dock inte vara fråga om en omedelbar risk.

Ytterligare en grund för att vägra överflyttning av ett
barn är att barnet genom överflyttningen skulle försättas i en ohållbar
situation. Detta uttryck utgör en översättning av konventionens uttryck
"intolerable situation", "situation intolerable". Som exempel
på fall av detta slag har under remissbehandlingen nämnts att en överflyttning
skulle medföra att barnet hamnar i en krigszon eller i ett flykfingläger under
svåra yttre förhållanden. Även andra situationer kan tänkas där förhållandena
inte är fullt så extrema som i det nämnda fallet.

Punkt 3

Bestämmelsen motsvarar i sak vad som följer av 21 kap. 5 S
föräldrabalken.

Punkt 4

Bestämmelsen har sin motsvarighet i art. 20 i
Haagkonventionen. Denna artikel antogs i konventionsarbetets allra sista skede
som en kompromiss sedan det hade visat sig omöjligt att nå enighet i frågan
huruvida konvenfionen borde innehålla en sedvanlig ordre public-klausul eller
ej. Artikeln och förevarande punkt kan i och för sig ses som en alldeles
speciell sådan klausul, men med starkt begränsad räckvidd. Den är sålunda
avsedd att komma fill användning i rena undantagsfall.

För att överflyttning skall kunna vägras med stöd av denna
bestämmelse

krävs att det är oförenligt med de grundläggande principer här i landet som

avser skyddet för mänskliga fri- och rättigheter att besluta om överflyttning.

1 första hand avses sådana konventioner om fri- och rättigheter som Sverige

har anslutit sig till. Vidare kan det bli fråga om att pröva vad som följer av
2 43

kap.
regeringsformen, dvs. kapitlet om de grundläggande fri-och rättig- Prop.
1988/89:8 heterna. Även annan lagstiftning om de mänskliga fri- och
rättigheterna kan emellertid få betydelse i detta sammanhang.

Förfarandet

13 S

Ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 §
eller om överflyttning av barn enligt 11 S görs hos länsrätten.

I denna och följande paragrafer ges gemensamma
bestämmelser om förfarandet i mål som gäller tillämpningen av
Europarådskonvenfionen och Haagkonventionen.

Behörig att göra ansökan enligt denna lag är den som saken
rör. Vid tillämpningen av Europarådskonventionen kan det vara den som är vårdnadshavare
för barnet eller som annars är ansvarig för vården av barnet eller har rätt
till umgänge med barnet. Är det Haagkonventionen som åberopas kan det vara den
som hävdar att barnet hålls undan från honom eller henne i strid mot 11 S. Även
en juridisk person, t. ex. en barnavårdsinstitution, kan vara behörig att göra
ansökan enligt denna paragraf. Om ett barn vistas i ett fosterhem får man i
första hand avgöra vilken rätt fosterföräldrarna enligt den interna
lagstiftningen har att ta vård om barnet. Normalt torde man kunna utgå från
att, om barnet är omhändertaget för vård genom samhällets försorg, det är den
barnavårdande institution som är ansvarig för vården som får göra ansökan
enligt förevarande paragraf även om barnet faktiskt vårdas av
fosterföräldrarna.

Frågan om vilken länsrätt som är behörig avgörs efter
samma kriterier som gäller för inhemska verkställighetsmål. Det innebär att
ansökan alltid kan göras hos länsrätten i det län där den som har hand om
barnet är bosatt. Skulle denne tillfälligt ha tagit med barnet till annat län.
t. ex. för en tids semester, får även länsrätten i det länet anses behörig.
Fall kan också tänkas när barnet och den som har det i sin vård vistas på
skilda orter i olika län. Sökanden torde i en sådan situation kunna vända sig
till länsrätten i det län där barnet finns eller till länsrätten i det län där
motparten i saken bor eller vistas (jfr Walin, Föräldrabalken, 4 uppl., s.
475). Om man vet att barnet vistas i Sverige men inte känner till var och den
som har hand om barnet inte är bosatt här och hans uppehållsort inte heller är
känd, bör ansökan kunna göras hos länsrätten i Stockholms län.

I de flesta fall torde den svenska centralmyndigheten ha
varit inkopplad innan ansökan görs enligt denna lag. Genom myndighetens försorg
kan nödvändiga översättningar göras av de handlingar som skall ges in till
rätten. Om sökanden själv vänder sig direkt fill domstolen utan att ha anlitat
centralmyndigheten, blir det sökandens sak att se fill att de översättningar
som kan vara erforderliga finns.

Avsikten är att närmare föreskrifter om vad ansökan skall
innehålla skall tas in i en verkställighetsförordning. Vilka handlingar som
skall ges in fillsammans med ansökan framgår av 14 S.

44

14 S Prop. 1988/89:

Till ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses
i 5 S skall fogas bestyrkt kopia av avgörandet samt, om det framgår att
avgörandet har meddelats i svarandens utevaro, en handling som visar huruvida
denne har delgetts stämning eller motsvarande handling. Sökanden skall även ge
in en handling som visar att avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i
ursprungsstaten samt lämna uppgift om var barnet kan antas befinna sig här i
landet och förslag till hur vården av barnet skall återställas.

I mål om överflyttning av barn enligt 11 S skall sökanden,
om rätten begär det, förete ett sådant avgörande av någon myndighet i den stat
där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet
som utvisar att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt. Detta gäller
dock endast om ett sådant avgörande kan erhållas i den staten.

(Jfr art. 13 p. 1 b-f i Europarådskonventionen och art. 15
i Haagkonvenfionen)

I denna paragraf finns bestämmelser om vilka handlingar
som skall fogas fill en ansökan som avses enligt lagen. Vid sidan av dessa
bestämmelser gäller de föreskrifter som finns i förvaltningsprocesslagen
(1971:291).

Första stycket

Bestämmelserna anger vilka handlingar som skall fogas till
en ansökan om verkställighet med stöd av Europarådskonventionen.

Ändra stycket

Bestämmelserna anger vilka handlingar som skall fogas till
en ansökan om överflyttning av barn enligt Haagkonventionen.

Rätten kan ha anledning att begära in ett avgörande som
visar att ett bortförande eller ett kvarhällande var olovligt, om rätten finner
det osäkert hur lagen i det land där barnet hade sitt hemvist omedelbart före
bortförandet eller kvarhållandet skall tillämpas i ett särskilt fall. Genom
centralmyndighetens försorg bör sökanden kunna få hjälp att skaffa fram ett
sådant avgörande (jfr art. 8 tredje stycket f i Haagkonventionen). Någon
särskild påföljd gäller inte för det fall att sökanden inte iakttar en sådan
begäran. Ansökningen kan alltså inte avslås enbart därför att sökanden inte
företer det avgörande som rätten har begärt.

15 S

Mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 S
skall handläggas skyndsamt.

Också mål om överflyttning av barn enligt 11 S skall
handläggas skyndsamt. Har ett sådant mål inte avgjorts inom sex veckor från
det att ansökan gjordes om överflyttningen, är rätten på sökandens begäran
skyldig att redogöra för orsaken till dröjsmålet.

(Jfr art. 14 i Europarådskonventionen och art. 2 och 11 i
Haagkonventionen)

45

Enligt
andra stycket andra meningen är domstolen skyldig att på begäran Prop.
1988/89:8 upplysa sökanden om orsaken till att målet inte har avgjorts inom sex
veckor från det att ansökningen gjordes. Om centralmyndigheten företräder
sökanden i målet, har även centralmyndigheten rätt att på begäran få en sådan
redogörelse.

16 S

Innan rätten avgör ett mål om verkställighet av ett
avgörande som avses i 5 S eller om överflyttning av barn enligt 11 S skall
rätten inhämta barnets mening, om det inte är omöjligt med hänsyn särskilt till
barnets ålder och mognad.

(Jfr art. 15 p. 1 a i Europarådskonvenfionen och art. 13
andra stycket i Haagkonventionen)

Av 8 S förvaltningsprocesslagen framgår att rätten har ett
ansvar för att ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Normalt
formedlas barnets mening genom någon av parterna i målet. Men också i samband
med ett uppdrag enligt 21 kap. 2 S föräldrabalken eller genom utredningen i
övrigt i målet kan barnets inställning till sökandens yrkande komma fram. För
att markera att rätten även i mål av nu aktuellt slag skall försöka inhämta
barnets mening har en uttrycklig bestämmelse om detta tagits in i denna
paragraf. Beträffande innebörden av denna bestämmelse kan hänvisas till prop.
1981/82:168 s. 56 f och 66. Att rätten i vissa fall kan höra barnet vid en
muntlig förhandling framgår av hänvisningen i 17 S fill 21 kap. 12 S andra
stycket föräldrabalken.

Av lagtexten framgår att barnets mening skall inhämtas, om
det inte är omöjligt med hänsyn till barnets låga ålder eller bristande mognad.
Ett annat fall när barnets mening inte kan inhämtas är då barnet hålls gömt här
i landet.

17 S

Beträffande förfarandet i övrigt i mål om verkställighet
av ett avgörande som avses i 5 S eller om överflyttning av barn enligt 11 S
tillämpas 21 kap. 2 och 3 §§, 4 § första och andra styckena samt 9-16 §§
föräldrabalken.

Förevarande paragraf innebär att bestämmelserna i 21 kap.
föräldrabalken i stora delar gäller även i mål om verkställighet eller
överflyttning av barn enligt denna lag.

Rätten har sålunda möjlighet att även i mål enligt denna
lag lämna medlingsuppdrag som avses i 21 kap. 2 S föräldrabalken (jfr åven 21
kap. 4 S första stycket). I fråga om möjligheten att förordna om tvångsmedel
gäller 21 kap. 3 S föräldrabalken. Om det finns särskilda skäl, kan rätten för
att underlätta att barnet överflyttas föreskriva att barnet tillfälligt skall
tas om hand på lämpligt sätt (se 21 kap. 4 S andra stycket föräldrabalken).

Rätten har också möjlighet att meddela villkor beträffande
umgänge med

barnet. Detta framgår av 10 S. Att barnets egen mening har betydelse för

rättens prövning följer av 6 S 2 jämfört med 16 S och av 12 § 3. I fråga om

möjligheten av vägra verkställighet eller beslut om överflyttning av barnet 46

finns
bestämmelser i 6-8 och 12 S§. Att beslut kan meddelas om över- Prop.
1988/89: flyttning av ett barn även i fall då vårdnadshavaren eller den som
annars har rätt att ta vård om barnet eller att få umgås med barnet stöder sin
rätt direkt på lag följer av 11 S och, under särskild förutsättning, 5 S andra
stycket.

För rättens handläggning gäller i övrigt bestämmelserna i
21 kap. 10-16 S§ föräldrabalken.

Av 21 kap. 12 S föräldrabalken framgår att länsrätten
skall hålla muntlig förhandling om det inte är uppenbart obehövligt. Någon
anledning för länsrätten att i dessa mål förelägga en sökande som vistas
utomlands att inställa sig personligen kan inte föreligga annat än
undantagsvis.

Även de bestämmelser i 21 kap. föräldrabalken som riktar
sig till polismyndigheten gäller i fall som avses i denna lag. Om hämtning har
beslutats, blir alltså 21 kap. 9 S tillämplig. Enligt 21 kap. 10 § andra
stycket kan polismyndigheten - oavsett om det pågår något mål eller inte -
vidta sådana omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet. Med stöd av
denna bestämmelse kan polismyndigheten exempelvis stoppa utresan för ett barn
som en förälder eller någon annan avser att olovligen ta med sig utomlands.
Polismyndigheten kan också ta hand om barn som olovligen har tagits från sin
vårdnadshavare e.d. och som ankommer hit.

Övriga bestämmelser

18 S

Om det i ett mål om vårdnad om barn eller i ett mål om
vård av barn enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga
framkommer att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 S
första stycket, får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården
förrän denna ansökan har prövats.

Får rätten i ett mål som avses i första stycket
underrättelse av centralmyndigheten om att ett barn, på sätt som sägs i 11 S
andra stycket, olovligen har förts hit till landet eller olovligen hålls kvar
här utan att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 S första
stycket, får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän det
har förflutit en rimlig tid för att göra en sådan ansökan.

(Jfr art. 16 i Haagkonventionen)

Första stycket

Att domstolen inte får besluta om vårdnaden om eller
vården av barnet, om ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt
Haagkonventionen, innebär att domstolen inte heller får meddela något
interimistiskt beslut i saken. Finns det ett behov av att ta hand om barnet och
pågår det ett mål om överflyttning av barnet, kan länsrätten i det målet med
stöd av 17 S jämfört med 21 kap. 10 S första stycket eller 4 S andra stycket
föräldrabalken förordna att barnet skall tas om hand.

47

Andrastycket Prop. 1988/89:

Skulle domstolen meddela beslut om vårdnaden om eller
vården av barnet i fall dä ansökan om överflyttning av barnet inte har gjorts
inom rimlig tid, utgör detta avgörande inte i sig något hinder mot att ansökan
därefter görs och beslut meddelas om överflyttning av barnet med stöd av 11 §
(se specialmotiveringen till den paragrafen).

Sedan en ansökan om överflyttning av barnet har prövats
finns det inte längre något hinder för domstolen att besluta om vårdnaden om
eller vården av barnet. Detta gäller även om beslut skulle ha meddelats om
överflyttning av barnet. Men eftersom ett avgörande om vårdnaden om eller
vården av barnet inte hindrar en beslutad överflyttning av barnet, torde man i
allmänhet kunna utgå från att talan i målet om vårdnad eller vård i ett sådant
fall återkallas, varefter målet kan avskrivas.

19 S'

Om ett barn med hemvist här i landet egenmäktigt har förts
utomlands eller egenmäktigt hålls kvar i ett annat land, kan fingsrätten på
talan av barnets vårdnadshavare förklara att det egenmäktiga beteendet är
olagligt.

Har föräldrar, adoptivföräldrar eller särskilt förordnade
förmyndare gemensamt vårdnaden om barnet och har en av dem utan beaktansvärt
skäl egenmäktigt fört barnet utomlands eller håller en av dem utan beaktansvärt
skäl egenmäktigt kvar barnet i ett annat land, kan tingsrätten på talan av den
andre förklara att det egenmäkfiga beteendet är olagligt.

Mål enligt denna paragraf tas upp av Stockholms tingsrätt,
om det inte finns någon annan behörig domstol.

Om den som talan förs mot vistas på okänd ort, får mål
enligt denna paragraf avgöras även om han eller hon inte har delgetts stämning
eller andra handlingar i målet.

Tingsrättens avgörande får överklagas till hovrätten.
Hovrättens avgörande får inte överklagas.

Enligt art. 12 i Europarådskonventionen är den
konventionen tillämplig även i fall då det inte finns något sådant avgörande om
vårdnaden om eller vården av ett barn som kan utgöra grund för verkställighet
men barnet olagligen har förts bort över en statsgräns. I ett sådant fall kan
verkställighet komma i fråga, om det i en konventionsstat meddelas en
förklaring att bortförandet var olagligt (se 5 S andra stycket).

1 förevarande paragraf har meddelats bestämmelser som gör
det möjligt för en vårdnadshavare som inte kan åberopa ett verkställbart
vårdnadsavgörande att få en sådan förklaring som behövs för att i en annan konventionsstat
få tillbaka ett barn som befinner sig där utan laga stöd. En förklaring enligt
paragrafen kan också ha värde i de fall överflyttning begärs enligt
Haagkonventionen (jfr art. 15 i den konventionen).

Talan om en sådan förklaring handläggs som ett vanligt
tvistemål vid den tingsrätt som är behörig enligt bestämmelserna i 10 kap.
rättegångsbalken om laga domstol. För det fall att behörig domstol saknas finns
en särskild

Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 48

forumbestämmelse
i tredje stycket av förevarande paragraf. En förutsätt- Prop. 1988/89:8
ning är givetvis att svensk domstol över huvud taget är behörig att pröva målet
enligt de internationellt processrättsliga principer som gäller här i landet.

1 övrigt gäller om förfarandet vid tingsrätten
rättegångsbalkens regler om rättegången i indispositiva tvistemål.

Det är inte möjligt att handlägga en talan om förklaring
enligt denna paragraf tillsammans med ett mål om vårdnad eller umgänge. Däremot
finns det inget hinder mot att en talan om en sådan förklaring med stöd av 22
kap. 1 S rättegångsbalken kumuleras med ett brottmål där ansvarstalan förs
beträffande det egenmäktiga beteendet.

Första stycket

En första förutsättning för att en förklaring enligt detta
stycke skall kunna meddelas är att barnet hade hemvist här i landet när det
fördes bort eller kvarhållandet inleddes. Det är inte nödvändigt att själva
bortförandet var olagligt när det ägde rum. Om en förälder med den andres
samtycke tar med sig barnet utomlands men sedan vägrar att lämna tillbaka
barnet, kan en förklaring enligt detta stycke meddelas.

Det är endast den som är vårdnadshavare för barnet som kan
utverka en förklaring enligt bestämmelsen. Om t. ex. en förälder har varit
vårdnadshavare för barnet när det fördes bort fill ett annat land men
vårdnaden därefter har fråntagits föräldern genom ett avgörande som har
meddelats här i landet eller som annars har giltighet här, kan någon förklaring
enligt bestämmelsen inte meddelas.

Av fingsrättens avgörande bör framgå att sökanden har
agerat i egenskap av vårdnadshavare, eftersom sökanden annars kan få problem med
att få avgörandet accepterat i andra länder (jfr art. 12 i Europarådskonventionen).

I bestämmelsen har det olagliga bortförandet betecknats
som ett egenmäktigt beteende. För att bestämmelsen skall vara tillämplig krävs
inte i och för sig att den som i strid mot vårdnadshavarens rätt har fört bort
barnet också har gjort sig skyldig till något straffbart handlande.

Andra stycket

I 21 kap. 8 S föräldrabalken finns särskilda bestämmelser
om överflyttning av barn i de fall barnet står under vårdnad av båda föräldrarna
eller särskilt förordnade förmyndare gemensamt och en av dem egenmäktigt har
fört bort eller håller kvar barnet. Länsrätten kan då, om den andre begär
rättelse, besluta om överflyttning av barnet, om bortförandet eller kvarhållandet
har skett utan beaktansvärt skäl.

Enligt förevarande bestämmelse skall tingsrätten göra en
motsvarande

prövning i de fall en förälder eller annan som har gemensam vårdnad om

barnet egenmäktigt har fört barnet till ett annat land eller egenmäktigt

håller kvar barnet utomlands och den andra vårdnadshavaren begär en

förklaring att beteendet är olagligt. En sådan förklaring kan meddelas o

4 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 8

oavsett om
den gemensamma vårdnaden grundas direkt på lag eller på en Prop. 1988/89:
dom.

Tredje stycket

För talan enligt denna paragraf gäller de vanliga
fommreglerna i 10 kap. rättegångsbalken. För de fall forum saknas enligt dessa
bestämmelser ges här en regel om reservforum.

Fjärde stycket

När en förälder eller någon annan egenmäktigt undanhåller
ett barn utomlands försöker han eller hon ofta att hålla sin vistelseort
hemlig. För att en förklaring enligt denna paragraf skall kunna meddelas i ett
sådant fall får rätten enligt förevarande bestämmelse avgöra målet även om
stämning eller andra handlingar inte kan delges svaranden. Frågan huruvida
barnet därefter skall lämnas över till vårdnadshavaren får prövas i den stat
där verkställighet eller överflyttning söks. Svaranden får då normalt
tillfälle att framföra sina synpunkter.

Femte stycket

Det är angeläget att frågan om en förklaring enligt
paragrafen avgörs skyndsamt. Med hänsyn till detta och till frågans
beskaffenhet får endast tingsrättens, men alltså inte hovrättens, avgörande
överklagas.

Övergångsbestämmelser'

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Bestämmelserna om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. och
om Överflyttning av barn får sättas i kraft vid olika tidpunkter.

Bestämmelserna i 11 S gäller endast i fråga om sådana
olovliga bortföranden eller kvarhållanden som har skett efter det att lagen
började tillämpas i förhållande fill den stat där barnet hade sitt hemvist
omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet.

(Jfr art. 35 i Haagkonventionen)

I enlighet med vad som förordats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 3.13) bestämmer regeringen när lagen skall träda i kraft.

Av 1 S följer att olika delar av lagen fillämpas i
förhållande till stater som har tillträtt Europarådskonvenfionen resp.
Haagkonventionen. Eftersom Sverige kan komma att bli bunden av konventionerna
vid skilda fidpunkter får de olika delarna av lagen sättas i kraft vid olika
tidpunkter.

Sedan lagen har trätt i kraft får de bestämmelser som
hänför sig fill Europarådskonventionen omedelbar tillämpning. Det innebär att
även sådana avgöranden som har meddelats innan konventionen träder i kraft
mellan Sverige och en annan konventionsstat omfattas av lagen. Detta

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 50

51

gäller
oavsett om det är fråga om ett avgörande som avses i 5 S första Prop.
1988/89:8 stycket eller i 5 S andra stycket.

När det gäller frågan om överflyttning av barn enligt
Haagkonventionen gäller lagen däremot endast sådana olovliga bortföranden eller
kvarhållanden som har skett efter det att lagen, enligt regeringens förordnande,
började tillämpas i förhällandet mellan Sverige och den konventionsstat där
barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet.

Att ett olovligt bortförande skett innan lagen trätt i
kraft i förhållande till en konventionsstat torde i de flesta fall sakna
betydelse, eftersom en begäran om återförande i de allra flesta fall också kan
grundas på att barnet kvarhålls olovligen. Och på ett kvarhällande som sker
efter ikraftträdandet är lagen tillämplig även om bortförandet har skett
dessförinnan (jfr prop. 1982/83:165 s.38).

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar

14 S

Länsrätt prövar

1.
mål enligt
skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna i den
utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2.
mål enligt
socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om
vård av unga, lagen (1981:1243) om vård av missbmkare i vissa fall, lagen
(1988:153) om bistånd åt asylsökande m. fl., lagen (1985:568) om särskilda
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl., utlänningslagen (1980:376),
smittskyddslagen (1968:231), lagen (1970:375) om utlämning fill Danmark,
Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling, körkortslagen (1977:477) och lagen (1988:000) om erkännande och
verkstäUighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av
barn, allt i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar, samt mål enligt
6 kap. 21 S och 21 kap. föräldrabalken,

3.
mål som avses i
24 S lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

4. mål som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om
viten.

Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen (1957:297)

i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt
skatte-, taxerings-eller uppbördsförfattningarna som har nära samband med
varandra, får målen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan ske utan
avsevärd olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av
mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.

Enligt 13 S i den nya lagen om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av
barn skall länsrätten handlägga mål enligt den nya lagen. En erinran om detta
har tagits in i punkt 2 i första stycket av förevarande paragraf.

5.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) Prop. 1988/89:8

9
kap.

15 §

Sekretess
gäller hos domstol i äktenskapsmål samt mål och ärenden enligt föräldrabalken,
liksom mål enligt lagen (1988:000) om erkännande och verkställighet av
utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, för uppgift om
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om part begär det och det
kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men
om uppgiften röjs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst sjuttio år.

I
paragrafen har gjorts ett tillägg som innebär att den sekretess som gäller hos
domstol i bl. a. mål och ärenden enligt 21 kap. föräldrabalken om
verkställighet av domar eller beslut om vårdnad eller umgänge m.m. skall gälla
också i mål enligt den nya lagen om erkännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn.

I
den allmänna motiveringen (avsnitt 3.9) har förordats att utrikesdepartementet
skall vara centralmyndighet för ärenden enhgt den nya lagen. I 9 kap. 11 §
sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess hos departementet för uppgifter
i ärenden om bl. a. biträde i rättsliga angelägenheter eller utredningar åt
enskilda. Dessa bestämmelser kan tillämpas också i sådana ärenden som
departementet handlägger i egenskap av centralmyndighet enligt den nya lagen.

Äv
1 kap. 5 § sekretesslagen framgår att sekretessen hos utrikesdepartementet
inte hindrar att departementet lämnar uppgifter till länsrätten i de fall
departementet såsom centralmyndighet bistår sökanden i rättegång.

Att
både länsrätterna och centralmyndigheten kan lämna ut sekretesskyddade
uppgifter fill utländska domstolar och centralmyndigheter följer av 1 kap. 3 §
tredje stycket sekretesslagen.

6 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av
barn,

2.
lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

7 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

52

Lagrådet Prop. 1988/89:8

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1988-06-14

Närvarande:
justitierådet Mannerfelt, regeringsrådet Palm, justifierådet Freyschuss.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 11 maj 1988 har regeringen på hemställan
av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av
barn,

2.
lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Maria
Renmyr. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget
till lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.
och om överflyttning av barn

5 §

I
paragrafens andra stycke talas endast om bortförande av barn över en
statsgräns. Tolkningsvis bör med bortförande likställas ett olovligt kvarhällande
av barnet i främmande stat (jämför Europarådskonventionen artikel 1 d i).

6§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om när ett vårdnadsavgörande m.m. inte fär godkännas
eller verkställas i Sverige. I fjärde punkten i förslaget föreskrivs att
verkställighet inte får ske bl. a. om barnet enligt svensk lag har rätt att
självt bestämma var det skall bo. Någon lagbestämmelse med sådant innehåll
finns veterligen inte. Lagrådet föreslår därför att orden "eller enligt
svensk lag" får utgå. Paragrafen täcker - också med den föreslagna
ändringen - konvenfionstexten och kommer med den nu föreslagna utformningen
också att bättre ansluta till det norska lagförslaget (Ot prp nr 52, 1987-88).

12 S

I
punkt 2 av denna paragraf sägs att överflyttning av bam enligt 11 S får

vägras, om det finns en allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets

kroppsliga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en ohållbar

situation. Lagrådet förordar att orden "i en ohållbar situafion" byts
ut mot

"i en situation som inte är godtagbar". Detta uttryckssätt synes vara
att

föredra då det innebär ett mindre moment av subjektiv värdering och även

överensstämmer med den svenska översättningen av Haagkonventionen,

liksom med det norska lagförslaget. 53

En av de grundläggande principerna i Sveriges lagstiftning
beträffande Prop. 1988/89:8 familj och barn är att vid frågor om vårdnad se
fill barnets bästa. Enhgt Europarådskonventionens art. 10 p 1 a finns en s. k.
ordre public-klausul som enligt Europarådets kommentar till konvenfionen
innebär att det är möjligt att vägra verkställighet, om det är uppenbart att
verkställighet står i strid mot barnets bästa ("welfare of the
child"). Haagkonventionen saknar ordre public-klausul av detta slag.
Bestämmelsen i 12 § punkt 2 synes emellertid ge möjlighet att vid bedömningen
av om barnet vid överflyttningen skulle försättas i en situation som inte är
godtagbar beakta om verkställighet uppenbart skulle strida mot barnets bästa.
Enligt remissprotokollet skulle eventuellt punkt 4 även kunna komma i fråga
när det gäller att ta hänsyn till barnets bästa. Denna punkt synes emellertid
ha starkt begränsad räckvidd och inte böra tillämpas i detta hänseende.

18 §

Bestämmelserna i paragrafen tar sikte pä det förhållandet
att det i ett mål om vårdnad av barn eller i ett mål om värd av barn enhgt
lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) uppstår fråga som rör
tillämpningen av Haagkonventionen.

Rätten får i sädana fall inte besluta om vårdnaden eller
vården av barnet förrän en ansökan enligt 11 S har prövats eller, om någon
ansökan inte gjorts, men rätten fått underrättelse från centralmyndigheten om
ett olovligt bortförande, rimlig tid förflufit för att göra en ansökan. Vad som
avses med rimlig tid framgår inte av specialmotiveringen.

Enligt lagrådets mening kan vissa tillämpningssvårigheter
uppkomma i de fall där länsrätten skall fatta beslut enligt LVU. I 7 § LVU
stadgas att länsrätten skall pröva ett beslut om omhändertagande som gjorts av
socialnämnden sä snart det kan ske och, om synnerliga hinder inte föreligger,
inom en vecka.Av 9 § LVU framgår att länsrätten i annat fall skall pröva mål om
vård enligt lagen skyndsamt. Vid tillämpningen kan då uppstå tvekan om hur
länge länsrätten kan avvakta att fatta beslut.

Under föredragningen i lagrådet har framkommit att
avsikten är att den särskilda lagen om verkställighet i mål som avses i
Europarådskonventionen och Haagkonventionen skall tillämpas i första hand.

19 S

Det synes språkligt sett vara mindre lyckat att i
meningsuppbyggnaden av paragrafens första stycket ordet "egenmäktigt"
inte anknyts fill någon person som är egenmäktigt handlande. Enklast torde saken
förbättras om formuleringen ändras fill: "Om någon egenmäkfigt har fört
ett barn, som har hemvist här i landet, utomlands eller egenmäktigt håller det
kvar i annat land, kan —".

I fjärde stycket behandlas det fallet att den som talan
förs mot vistas på

"okänd ort". De torde dock i lagtexten böra beaktas den situationen
att

vistelseorten i och för sig kan vara känd (t. ex. Paris) men att själva bostads

adressen är okänd. Förslagsvis kan stycket kompletteras i enlighet med 54

följande: "— vistas
på okänd ort eller eljest inte kan nås med delgivning, får Prop. 1988/89:8
mål —".

I
specialmotiveringen till paragrafen görs ett par uttalanden värda uppmärksamhet.

Sålunda
sägs att i fråga om förfarandet vid tingsrätten rättegångsbalkens regler om
indispositiva tvistemål skall gälla. Häri ligger att nämndmedverkan ej är
förutsatt. Dock förklaras i remissprotokollet vidare att en talan om förklaring
om olaglighet av ett bortförande eller kvarhällande kan enligt 22 kap. 1 S
rättegångsbalken kumuleras med ett brottmål som gäller denna sak. I sådant mål
kommer alltså nämndmedverkan i regel att krävas.

Lagrådet
noterar att man i sist berört fall möter en ny typ inom kategorin "enskilt
anspråk" som 22 kap. 1 § rättegångsbalken använder.

Lagrådet
har inte funnit grund för någon avgörande invändning i fråga om
specialmofiveringens utformning i nu behandlat avseende, även om en sådan
fastställelsetalan som avses i förevarande paragraf ter sig främmande i den
begreppsvärld som man hitfills har associerat med "enskilt anspråk";

Övriga
lagförslag

Förslagen
lämnas utan erinran.

55

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:8

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 augusfi 1988

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson,
Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Hellström, Johansson, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet
Peterson

Proposition om olovligt bortförande av bam i
intemationella förhållanden

1 Anmälan av lagrådsyttrande m.m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande den 14 juni 1988 (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde 1988-05-11) över förslag fill 1. lag om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av
barn,

2.
lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag kan i allt väsentligt
biträda lagrådets ändringsförslag, liksom de uttalanden som lagrådet har gjort
i anslutning till dem. Jag delar dock inte lagrådets uppfattning att med
uttrycket bortförande i 5 § andra stycket i den föreslagna lagen om erkännande
och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning
av barn bör tolkningvis likställas ett olovligt kvarhällande. Enligt min mening
ger Europarådskonventionen inte utrymme för en sådan tolkning. Jag kan fillägga
att konventionen fortlöpande utvärderas inom Europarådet. Ett möte inom ramen
för denna utvärdering skall äga rum i höst. Frågan om konventionen är lämpligt
utformad i detta avseende kan då tas upp till diskussion.

I
övrigt bör några redaktionella ändringar göras i de remitterade lagförslagen.

2 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

dels
godkänna Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om erkännande och
verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av
vård av barn med den reservafion som har angetts,

dels
godkänna Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på
internationella bortföranden av barn med den reservation som har angetts,

dels
anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

56

3 Beslut Prop. 1988/89:8

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

57

Bilaga
1 Prop. 1988/89:8 Promemorians
lagförslag

1 Förslag till

Lag om erkännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Bestämmelserna i 2-10, 13-17 och 19 §S tillämpas i
förhållande till

stater som har tillträtt den i Luxemburg den 20 maj 1980 dagtecknade

konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande

vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn (Europarådskon

ventionen). Bestämmelserna tillämpas dock ej i förhållande fill Danmark,

Finland, Island eller Norge i den män särskilda bestämmelser gäller.

Bestämmelserna i 2-4 och 11-19 SS tillämpas i förhållande
till stater som har tillträtt den i Haag den 25 oktober 1980 dagtecknade
konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn
(Haagkonventionen).

Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet,
föreskriva att bestämmelserna i denna lag om erkännande och verkstäUighet av
vårdnadsavgöranden m.m. eller om överflyttning av barn skall tillämpas även i
förhällande till en stat som inte har tillträtt Europarådskonvenfionen eller
Haagkonvenfionen.

2
§ Lagen gäller
ej i fråga om barn som har fyllt 16 år.

3
§ Med ett
avgörande förstås i denna lag en dom eller ett beslut som har meddelats av
domstol eller annan myndighet.

4
§ Regeringen
utser en centralmyndighet att här i landet

1.
vara
förmedlande och mottagande organ i konventionernas mening,

2.
samarbeta med
centralmyndigheterna i övriga stater som har tillträtt någon av konventionerna,
samt

3.
fullgöra de
uppgifter i övrigt som enligt konventionerna ankommer på en centralmyndighet.

Erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m.
enligt Europarådskonventionen

5 § Har ett avgörande om vårdnaden om barn, om umgänge med
barn eller

om rätten att ta vård om barn meddelats i en stat som har tillträtt Europa

rådskonventionen, gäller avgörandet här i landet. Ett sådant avgörande får

också på ansökan verkställas här, om avgörandet kan utgöra grund för

verkställighet i den stat där det har meddelats (ursprungsstaten).

Om det när ett barn fördes bort över en statsgräns inte
gällde något

avgörande enligt första stycket som kan utgöra grund för verkställighet i

ursprungsstaten, skall som ett sådant avgörande anses varje senare av- 58

görande
som har meddelats i en fördragsslutande stat och som innehåller Prop.
1988/89:8 förklaring att bortförandet var olagligt.

6 § Ett avgörande som avses i 5 § får dock inte erkännas
eller verkställas

här i landet, om

1.
detta skulle
vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här om familj och
barn,

2.
förhållandena
har ändrats sedan avgörandet meddelades och avgörandet med hänsyn till detta
uppenbarligen inte längre är förenligt med barnets bästa,

3.
barnet vid den
tidpunkt då förfarandet inleddes i ursprungsstaten var medborgare eller hade
hemvist här utan att ha någon motsvarande anknytning till ursprungsstaten
eller var medborgare både i ursprungsstaten och här i landet samt hade hemvist
här, eller

4.
barnet enligt
lagen i den stat där det är medborgare eller har hemvist eller enligt svensk
lag har rätt att självt bestämma var det skall bo.

7 § Ett avgörande som avses i 5 S får inte heller erkännas
eller verkställas

här i landet, om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som har

meddelats här i en rättegång som har påbörjats innan erkännande eller

verkställighet begärdes och det av hänsyn till barnets bästa är påkallat att

erkännande eller verkställighet vägras.

Med ett avgörande som har meddelats här i landet jämställs
ett avgörande som har meddelats i en tredje stat och som kan utgöra grund för
verkställighet hår.

8 § Har ett avgörande som avses i 5 S meddelats i
svarandens utevaro, får

det erkännas och verkställas här i landet endast om

1. svaranden har delgetts stämning eller motsvarande
handling inom

fillräcklig fid för att avge svaromål eller inte har kunnat delges en sådan

handling därför att svaranden har hållit sin uppehållsort hemlig för mot

parten, och

2. den myndighet som meddelade avgörandet grundade sin
behörighet på

svarandens hemvist, på föräldrarnas senaste gemensamma hemvist i fall då

någon av dem fortfarande hade sitt hemvist där eller pä barnets hemvist.

9 § Mål om erkännande eller verkställighet av ett
avgörande som avses i 5 §

får förklaras vilande, om

1.
avgörandet har
överklagats i ursprungsstaten genom ett ordinärt rättsmedel,

2.
frågan om
vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om barnet prövas här i landet i en
rättegång som har påbörjats innan det rättsliga förfarandet inleddes i
ursprungsstaten, eller

3.
frågan om
erkännande eller verkställighet av något annat avgörande om vårdnaden, umgänget
eller rätten att ta vård om barnet samtidigt prövas i ett annat mål.

10 § I samband med ett förordnande om erkännande
och verkställighet av

ett avgörande om umgänge som avses i 5 S kan föreskrifter meddelas om

villkor eller tidpunkt för umgänget.

Överflyttning av barn enligt Haagkonventionen

11 § Barn som olovligen har förts hit till landet
eller som olovligen hålls

kvar här skall på ansökan överflyttas fill den frän vilken
barnet undanhålls, 59

om barnet
omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet hade hemvist i Prop.
1988/89:8 en stat som har tillträtt Haagkonventionen.

Ett bortförande eller kvarhällande är olovligt, om
bortförandet eller kvarhållandet strider mot den rätt att ta vård om barnet som
vårdnadshavaren eller någon annan har enligt lagen i den stat där barnet hade
sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet och denna rätt
också utövades vid den tidpunkt då barnet bortfördes eller kvarhölls eller
skulle ha utövats vid denna tidpunkt om inte bortförandet eller kvarhållandet
hade ägt rum.

12 § Överflyttning av barn enligt 11 S får dock vägras, om

1.
det när ansökan
om överflyttning gjordes har förflutit minst ett år från det olovliga
bortförandet eller kvarhållandet och barnet har funnit sig till rätta i sin nya
miljö,

2.
det finns en
allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets kroppsliga eller
själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en ohållbar situation,

3.
barnet självt
motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad att
dess vilja bör beaktas, eller

4. det inte är tillåtet enligt grundläggande principer
här i landet om

skyddet för mänskliga fri- och rätfigheter att besluta om överflyttning.

Förfarandet

13 § Ansökan om verkställighet av ett avgörande som
avses i 5 S eller om

överflyttning av barn enligt 11 § görs hos länsrätten.

Ansökan skall vara avfattad på svenska språket. De
handlingar på främmande språk som ges in skall vara översatta till svenska
språket, om inte rätten finner det obehövligt.

14 § Till ansökan om verkställighet av ett
avgörande som avses i 5 S skall

fogas bestyrkt kopia av avgörandet samt, om avgörandet har meddelats i

svarandens utevaro, en handling som visar att denne har delgetts stämning

eller motsvarande handling. Sökanden skall även ge in en handling som

visar att avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten

samt lämna uppgift om var barnet kan antas befinna sig här i landet och

förslag till hur vården av barnet skall återställas.

1 mål om överflyttning av barn enligt 11 § skall sökanden,
om rätten begär det, förete ett sådant avgörande av någon myndighet i den stat
där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet
som utvisar att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt. Detta gäller
dock endast om ett sådant avgörande kan erhållas i den staten.

15 § Mål om verkställighet av ett avgörande som
avses i 5 § skall hand

läggas skyndsamt.

Ocksä mål om överflyttning av barn enligt 11 § skall
handläggas skyndsamt. Har ett sådant mål inte avgjorts inom sex månader frän
det att ansökan gjordes om överflyttningen, är rätten på sökandens begäran
skyldig att redogöra för orsaken till dröjsmålet.

16 § Innan rätten avgör ett mål om verkställighet
av ett avgörande som

avses i 5 S eller om överflyttning av barn enligt 11 S skall rätten inhämta

barnets mening, om det inte är omöjligt med hänsyn särskilt fill barnets

ålder och mognad.

60

17 § Beträffande
förfarandet i övrigt i mål om verkställighet av ett av- Prop. 1988/89:

görande som avses i 5 § eller om överflyttning av barn enligt 11 S tillämpas

21
kap. 2 och 3 §S, 4 S första och andra styckena samt 9-16 S§ föräldrabalken.

Övriga
bestämmelser

18 §
Om det i ett mål om vårdnad om barn eller i ett mål om vård av barn

enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga fram

kommer att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 S första

stycket, får ratten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän

denna ansökan har prövats.

Får
rätten i ett mål som avses i första stycket underrättelse av centralmyndigheten
om att ett barn, på sätt som sägs i 11 § andra stycket, olovligen har förts hit
till landet eller olovligen hålls kvar här utan att ansökan har gjorts om
överflyttning av barnet enligt 11 S första stycket, får rätten inte heller
besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän det har förflutit en rimlig
tid för att göra en sådan ansökan.

19 §
Om ett barn med hemvist här i landet egenmäkfigt har förts utomlands

eller egenmäktigt hålls kvar i ett annat land, kan tingsrätten på ansökan av

barnets vårdsnadshavare förklara att det egenmäktiga förfarandet är olag

ligt.

Har
föräldrar, adoptivföräldrar eller särskilt förordnade förmyndare gemensamt
vårdnaden om barnet och har en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt fört
barnet utomlands eller håller en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt kvar
barnet i ett annat land, kan tingsrätten på ansökan av den andre förklara att
det egenmäktiga förfarandet är olagligt.

Om
den som talan förs mot vistas på okänd ort, får mål enligt denna paragraf
avgöras även om han eller hon inte har delgetts stämning eller andra handlingar
i målet.

Tingsrättens
avgörande får överklagas fill hovrätten. Hovrättens avgörande får inte
överklagas.

Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Bestämmelserna om erkännande
och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn får
sättas i kraft vid olika tidpunkter.

Bestämmelserna
i 11 S gäller endast i fråga om sådana olovliga bortföranden eller
kvarhållanden som har skett efter det att lagen började tillämpas i förhållande
fill den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller
kvarhållandet.

61

2 Förslag
till Prop. 1988/89:

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 S lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 S' Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfatt

ningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen 2. mål enligt socialtjänstlagen

(1980:620), lagen (1980:621) med (1980:620), lagen (1980:621) med

särskilda bestämmelser om vård av särskilda bestämmelser om vård av

unga, lagen (1981:1243) om vård av unga, lagen (1981:1243) om vård av

missbrukare i vissa fall, utlännings- missbrukare i vissa fall, utlännings

lagen (1980:376), smittskyddslagen lagen (1980:376), smittskyddslagen

(1968:231), lagen (1970:375) om ut- (1968:231), lagen (1970:375) om ut

lämning till Danmark, Finland, Is- lämning till Danmark, Finland, Is

land eller Norge för verkställighet land eller Norge för verkställighet

av beslut om vård eller behandling av beslut om vård eller behandling,

och körkortslagen (1911:411) i den körkortslagen (1977:477) och lagen

utsträckning som är föreskrivet i (1987:000) om erkännande och

dessa lagar samt mål enligt 6 kap. verkställighet av utländska vård-

21 S och 21 kap. föräldrabalken. nadsavgöranden m.m. och om över

flyttning av barn, allt i den utsträck

ning som är föreskrivet i dessa lagar,

samt mål enligt 6 kap. 21 § och

21 kap. föräldrabalken.

3.
mål som avses i
24 S lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

4.
mål som avses i
6 S första stycket lagen (1985:206) om viten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Senaste lydelse 1985:212, 62

3 Förslag
till

Prop. 1988/89:8

Lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

9 kap. 15 S

Sekretess
gäller hos domstol i äktenskapsmål samt mål och ärenden enligt
föräldrabalken för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden, om part begär det och det kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller hos domstol i äk-tenskapsmäl samt mål och
ärenden enligt föräldrabalken, liksom mål enligl lagen (1987:000) om erkännande
och verkstäUighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av
barn, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om
part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående
lider skada eller men om uppgiften röjs. I fråga om uppgift i allmän handling
gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag
träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

63

Bilaga 2

Europeisk konvention om erkännande och verkställighet av
avgöranden rörande vårdnad om bam samt om återställande av vård av bam

65

5 Riksdagen 1987188. 1 samt: Nr 8

European
convention on recognition and enforcement of decisions concerning custody of
children and on restoration of custody of children

The
member States of the Council of Europé, signatory hereto,

Recognising
that in the member States of the Council of Europé the welfare of the child is
of overriding importance in reaching decisions concerning his custody;

Considering
that the making of arrangements to ensure that decisions conceming the custody
of a child can be more widely recog-nised and enforced will provide greater protection
of the welfare of children;

Considering it desirable,
with this end in view, to emphasise that the right of access of parents is a
normal corollary to the right of custody;

Noting
the increasing number of cases where children have been improperly removed
across an intemational frontier and the difficulties of securing adequate
solutions to the problems caused by such cases;

Desirous
of making suitable provision to enable the custody of children which has been
arbitrarily intermpted to be restored;

Convinced
of the desirability of making arrangements for this purpose answering to
dif-ferent needs and different circumstances;

Desiring
to establish legal co-operation between their authorifies,

Have
agreed as follows:

Article
1 For the purposes of this Convention:

a. child
means a person of any nafionality,

so long as he is under 16 years of age and has

not the right to decide on his own place of

residence under the law of his habitual resi

dence, the law of his nationality or the in-

ternal law of the State addressed;

b. authority
means ajudical or administra-

five authority;

Convention
européenne sur la reconnais-sance et 1'exécution des decisions en ma-tiére de
garde des enfants et le rétablisse-ment de la garde des enfants

Les
États membres du Conseil de TEurope, signataires de la présente Convention,

Reconnaissant
que dans les États membres du Conseil de TEurope la prise en considéra-fion de
rintérét de Tenfant est d'une importance décisive en matiére de decisions
concer-nant sa garde;

Considérant
que Tinstitution de mesures distinées å faciliter la reconnaissance et
Texé-cution des decisions concemant la garde d'un enfant aura pour effet
d'assurer une meilleure protection de Tintérét des enfants;

Esfimant
souhaitable, dans ce but, de sou-ligner que le droit de visite des parents est
le corollaire normal du droit de garde;

Constatant
le nombre croissant de cas oii des enfants ont été déplacés sans droit å travers
une frontiére internationale et les diffi-cultés rencontrées pour résoudre de
maniére adequate les problémes soulevés par ces cas;

Désireux
d'introduire des dispositions ap-propriées permettant le rétablissement de la
garde des enfants lorsque cette garde a été arbitrairement interrompue;

Convaincus
de Topportunité de prendre, ä cet effet, des mesures adaptées aux différents
besoins et aux différentes circonstances;

Désireux
d'établir des relations de coopéra-tion judiciaire entré leurs autorités,

Sont
convenus de ce qui suit:

Article
1

Aux
fins de la présente Convention, on en-tend par:

a. enfant:
une personne, quelle que soit sa

nationalité, pour autant qu'elle n'a pas encore

atteint Tage de 16 ans et qu'elle n'a pas le

droit de fixer elle-méme sa residence selon la

loi de sa residence habituelle ou de sa nationa

lité ou selon la loi interne de TÉfat requis;

b. autorité:
toute autorité judiciaire ou ad-

ministrafive;

(Översättning)

Europeisk
konvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om
barn samt om återställande av vård av barn

De
medlemsstater i Europarådet som har undertecknat denna konvenfion,

som
är medvetna om att i Europarådets medlemsstater barnets bästa är av allra största
betydelse för avgöranden rörande vårdnaden om barn;

som
anser att man genom att träffa överenskommelser för att säkerställa att
avgöranden rörande vårdnaden om bam kan bli mer allmänt erkända och
verkställda kommer att ge ett bättre skydd för barnens bästa;

som
anser det önskvärt, med detta mål i sikte, att betona att föräldrars rätt till
umgänge är en naturlig följd av vårdnadsrätten;

som
uppmärksammar det ökande antalet fall då barn olovligen har förts bort över en
statsgräns och svårigheterna att finna lämpliga lösningar på de problem som
härigenom uppstår;

som
önskar åstadkomma en lämplig ordning för att göra det möjligt att återställa
vården av barn som egenmäktigt har avbmtits;

som
är övertygade om att det är önskvärt att åtgärder vidtas i detta syfte, vilka
svarar mot olika behov och olika omständigheter;

som
önskar upprätta ett samarbete i rättsfrågor mellan sina myndigheter,

har
kommit överens om följande:

Artikel
1

I
denna konvention avses med:

a. barn:
en person av vilken nationalitet

som helst, så länge han är under 16 år och inte

har rätt att bestämma var han skall bo enligt

lagen i det land där han har hemvist eller

medborgarskap eller enligt den interna lagen i

mottagarstaten;

b. myndighet:
en judiciell eller administra

tiv myndighet;

Prop.
1988/89:8 Bilaga 2

c. decision rélating to custody means a deci

sion of an authority in so far as it relätes to the

care of the person of the child, induding the

right to decide on the place of his residence,

or to the right of access to him;

d. improper removal means the removal of a

child across an intemational fronfier in breach

of a decision rélating to his custody which has

been given in a Contracting State and which is

enforceable in such a State; improper removal

also includes:

i. the
failure to return a child across an intemational frontier at the end of a
period of the exercise of the right of access to this child or at the end of
any other temporary stay in a territory other than that where the custody is
exercised;

ii. a removal which is subsequently declared unlawful
within the meaning of Article 12.

PARTI

c. decision
relative å la garde: toute decision

d'une autorité dans la mesure ou elle statue

sur le soin de la personne de Tenfant, y

compris le droit de fixer sa residence, ainsi

que sur le droit de visite;

d. déplacement
sans droit: le déplacement

d'un enfant å travers une frontiére internatio

nale en violation d'une decision relative å sa

garde rendue dans un État contractant et exé-

cutoire dans un tel État; est aussi considéré

comme déplacement sans droit:

i. le
non-retour d'un enfant å travers une frontiére internationale, å Tissue de la
période d'exercice d'un droit de visite relatif ä cet enfant ou å Tissue de
tout autre séjour tempo-raire dans un territoire autre que celui dans lequel
s'exerce la garde;

ii. un
déplacement déclaré ultérieurement comme illicite au sens de Tarticle 12.

TITREI

Central
authorities

Article 2

1.
Each
Contracting State shall appoint a central authority to carry out the functions
provided for by this Convention.

2.
Federal States
and States with more than one legal system shall be free to appoint more than
one central authority and shall determine the extent of their competence.

3.
The Secretary
General of the Council of Europé shall be notified of any appointment under
this Article.

Article 3

1.
The central
authorities of the Contracting States shall co-operate with each other and
promote co-operation between the competent authorities in their respective
countries. They shall act with all necessary despatch.

2.
With a view to
facilitating the operation of this Convention, the central authorities of the
Contracting States:

a. shall secure the transmission of requests

for information coming from competent au

thorities and rélating to legal or factual mat

ters concerning pending proceedings;

b. shall provide each other on request with

information about their law rélating to the

custody of children and any changes in that

law;

Autorités centrales

Article 2

1.
Chaque État
contractant désignera une autorité centrale qui exercera les fonctions prévues
dans la présente Convention.

2.
Les États
fédéraux et les États dans les-quels plusieurs systémes de droit sont en
vi-gueur ont la facuité de designer plusieurs autorités centrales dont ils
déterminent les compétences.

3.
Toute
désignation effectuée en application du present article doit étre notifiée au
Secrétaire General du Conseil de TEurope.

Article 3

1.
Les autorités
centrales des États contrac-tants doivent coopérer entré elles et promou-voir
une concertation entré les autorités compétentes de leurs pays respectifs.
Elles doivent agir avec toute la diligence nécessaire.

2.
En vue de
faciliter la mise en oeuvre de la présente Convention, les autorités centrales
des États contractants:

a. assurent la transmission des demandes de

renseignements émanant des autorités compé

tentes et qui concernent des points de droit ou

de fait relatifs å des procedures en cours;

b. se communiquent réciproquement sur

leur demande des renseignements concemant

leur droit relatif ä la garde des enfants et son

evolution;

Prop. 1988/89:8

c. avgörande
rörande vårdnad: ett avgöran

de av en myndighet till den del avgörandet

hänför sig till vården av barnets person, inbe

gripet rätten att bestämma var barnet skall bo,

eller rätten till umgänge med barnet;

d. olovligt
bortförande: ett bortförande av

ett barn över en statsgräns i strid mot ett av

görande rörande vårdnaden om barnet som

har meddelats i en fördragsslutande stat och

är verkställbart i en sådan stat; olovligt bort

förande innefattar också:

i.
försummelse att återlämna ett bam över en statsgräns, när tiden för att utöva
rätten till umgänge med bamet har gått ut eller när fiden har gått ut för
någon annan tillfällig vistelse i ett annat område än det där vårdnaden
utövas;

ii.
ett bortförande som i efterhand har förklarats olagligt i enlighet med artikel
12.

DEL
I

Centralmyndigheter

Artikel 2

1.
Varje fördragsslutande stat
skall utse en centralmyndighet, som skall fullgöra de uppgifter som föreskrivs
i denna konvention.

2.
Federala stater och stater med
mer än ett rättssystem har frihet att utse mer än en centralmyndighet och
skall bestämma omfattningen av dessa myndigheters behörighet.

3. Europarådets
generalsekreterare skall

underrättas om varje centralmyndighet som

utsetts enligt denna artikel.

Artikel
3

1.
Centralmyndigheterna i de
fördragsslutande staterna skall samarbeta med varandra och främja samarbetet
mellan de behöriga myndigheterna i sina respektive länder. De skall handla med
all nödvändig skyndsamhet.

2.
I syfte att underlätta
förfarandet enligt denna konvention skall centralmyndigheterna i de
fördragsslutande staterna:

a. se
till att sådana önskemål om upplys

ningar vidarebefordras som kommer från be

höriga myndigheter och som avser rättsliga

eller faktiska frågor om pågående handlägg

ning;

b. på
begäran tillhandahålla varandra upp

lysningar om det egna landets lagar rörande

vårdnaden
om barn och om ändringar i dessa 69

lagar;

c.
shall keep each other informed of any difficulties likely to arise in applying
the Convention and, as far as possible, eliminate obstades to its
application.

Article
4

1.
Any person who has obtained in
a Contracting State a decision rélating to the custody of a child and who
wishes to have that decision recognised or enforced in another Contracting
State may submit an application for this purpose to the central authority in
any Contracting State.

2.
The application shall be
accompanied by the documents mentioned in Article 13.

3.
The central authority receiving
the application, if it is not the central authority in the State addressed,
shall send the documents directly and without delay to that central authority.

4.
The central authority receiving
the application may refuse to intervene where it is manifestly clear that the
conditions laid down by this Convention are not satisfied.

5.
The central authority receiving
the application shall keep the applicant informed without delay of the
progress of his application.

c.
se tiennent mutuellement informées des difficultés susceptibles de s'élever ä
Toceasion de Tapplication de la Convention et s'em-ploient, dans toute la
mesure du possible, å lever les obstades ä son application.

Article
4

1. Toute personne qui a obtenu dans un État
contractant une decision relative ä la garde d'un enfant et qui désire obtenir
dans un autre État contractant la reconnaissance ou Texécution de cette
decision peut s'adresser, ä cette fin, par requéte, ä Tautorité centrale de
tout État contractant.

2. La requéte doit étre accompagnée des documents
mentionnés å Tartide 13.

3.
L'autorité centrale saisie, si
elle est autre que Tautorité centrale de TÉtat requis, trans-met les documents
ä cette derniére par voie directe et sans délai.

4.
Uautorité centrale saisie peut
refuser son intervention lorsqu'iI est manifeste que les conditions requises
par la présente Convention ne sont pas remplies.

5.
Uautorité centrale saisie
informe sans délai le demandeur des suites de sa demande.

Article 5

1. The
central authority in the State ad

dressed shall take or cause to be taken with

out delay all steps which it considers to be

appropriate, if necessary by instituting pro

ceedings before its competent authorities, in

order:

a. to
discover the whereabouts of the child;

b. to avoid, in
particular by any necessary

provisional measures, prejudice to the inter

ests of the child or of the applicant;

c. to
secure the recognition or enforcement

of the decision;

d. to secure the delivery
of the child to the

applicant where enforcement is granted;

e. to
inform the requesting authority of the

measures taken and their results.

2. Where
the central authority in the State

addressed has reason to believe that the child

is in the territory of another Contracting State

it shall send the documents directly and with

out delay to the central authority of that State.

Article 5

1. Uautorité
centrale de TÉtat requis prend

ou fait prendre dans les plus brefs délais toutes

dispositions qu'elle juge appropriées, en sai-

sissant, le cas échéant, ses autorités compé

tentes, pour:

a. retrouver
le lieu oii se trouve Tenfant;

b. éviter,
notamment par les mesures provi-

soires nécessaires, que les intéréts de Tenfant

ou du demandeur ne soient lésés;

c. assurer
la reconnaissance ou Texécution

de la decision;

d. assurer
la remise de Tenfant au deman

deur lorsque Texécution de la decision est ac-

cordée;

e. informer
Tautorité requérante des me

sures prises et des suites données.

2. Lorsque
Tautorité centrale de TÉtat re

quis a des raisons de croire que Tenfant se

trouve dans le territoire d'un autre État

contractant, elle transmet les documents ä

Tautorité centrale de cet État, par voie directe

et sans délai.

c.
hålla varandra informerade om sådana svårigheter som sannolikt kommer att
uppstå vid fillämpningen av konvenfionen och, så långt som möjligt, undanröja
de hinder som finns mot dess tillämpning.

Artikel
4

1. Varje
person, som i en fördragsslutande

stat har fått ett avgörande rörande vårdnaden

om ett barn och som önskar få avgörandet

erkänt eller verkställt i en annan fördragsslu

tande stat, kan för detta ändamål ge in en

ansökan till centralmyndigheten i någon av de

fördragsslutande statema.

2. Ansökningen skall vara åtföljd av de handlingar som
nämns i artikel 13.

3. Den centralmyndighet som erhåller ansökningen
skall, om den inte är centralmyndighet i mottagarstaten, direkt och utan dröjsmål
sända handlingarna till centralmyndigheten i den staten.

4. Den centralmyndighet som erhåller ansökningen kan
vägra att förmedla den, om det är helt klart att de villkor som är föreskrivna
i denna konvention inte är uppfyllda.

5. Den centralmyndighet som erhåller ansökningen
skall utan dröjsmål hålla sökanden underrättad om hur dennes ansökan framskrider.

Artikel
5

1. Centralmyndigheten
i mottagarstaten

skall utan dröjsmål vidta eller låta vidta alla

mått och steg som myndigheten anser lämp

liga, om nödvändigt genom att väcka talan

inför dess behöriga myndigheter, för att:

a. få
reda på var barnet befinner sig;

b. undvika,
särskilt genom behövliga pro

visoriska åtgärder, att barnets eller sökandens

intressen lider förfång;

c. säkerställa
erkännandet eller verkställig

heten av avgörandet;

d. säkerställa
att barnet lämnas över till

sökanden, när verkställighet har beviljats;

e. informera
den sökande myndigheten om

de åtgärder som har vidtagits och resultatet av

dem.

2. När
centralmyndigheten i mottagarstaten

har skäl att tro att barnet befinner sig inom en

annan fördragsslutande stats område, skall

den direkt och utan dröjsmål sända handling

arna till centralmyndigheten i den staten.

71

3. With the exception of the cost of repa triation,
each Contracting State undertakes not to claim any payment from an applicant in
respect of any measures taken under paragraph 1 of this Article by the central
authority of that State on the applicanfs behalf, induding the costs of
proceedings and, where applicable, the costs incurred by the assistance of a
lawyer.

4.
If recognition or enforcement
is refused, and if the central authority of the State addressed considers that
it should comply with a request by the applicant to bring in that State
proceedings concerning the substance of the case, that authority shall use its
best endeavours to secure the representation of the applicant in the
proceedings under conditions no less favourable than those available to a person
who is resident in and a national of that State and for this purpose it may, in
particular, institute proceedings before its competent authorities.

Article
6

1. Subject
to any special agreements made

between the central authorities concerned and

to the provisions of paragraph 3 of this Arti

cle:

a. Communications
to the central authority

of the State addressed shall be made in the

official language or in one of the official lan

guages of that State or be accompanied by a

translation into that language;

b. the
central authority of the State ad

dressed shall nevertheless accept Communi

cations made in English or in French or ac

companied by a translation into one of these

languages.

2.
Communications coming from the
central authority of the State adressed, induding the results of enquiries
carried out, may be made in the official language or one of the official
languages of that State or in English or French.

3.
A Contracting State may exclude
wholly or partly the provisions of paragraph 1. fe of this Article. When a
Contracting State has made this reservation any other Contracting State may
also apply the reservation in respect of that State.

3. A Texcepfion des frais de rapatriement, chaque État
contractant s'engage å n'exiger du demandeur aucun paiement pour toute mesure
prise pour le compte de celui-ci en vertu du paragraphe 1 du present article
par Tautorité centrale de cet État, y compris les frais et dépens du procés et,
lorsque c'est le cas, les frais entrainés par la participation d'un avocat.

4.
Si la reconnaissance ou
Texécution est refusée et si Tautorité centrale de TÉtat requis estime devoir
donner suite ä la demande du requérant d'introduire dans cet État une action
au fond, cette autorité met tout en ceuvre pour assurer la representation du
requérant dans cette procedure dans des conditions non moins favorables que
celles dont peut bénéfi-cier une personne qui est résidente et ressor-fissante
de cet État et, ä cet effet, elle peut notamment saisir ses autorités
compétentes.

Article
6

1. Sous
reserve des arrangements parti-

culiers conclus entré les autorités centrales in-

téressées et des dispositions du paragraphe 3

du present article:

a.
les Communications adressées å Tautorité centrale de TÉtat requis sont rédigées
dans la langue ou dans Tune des langues officielles de cet État ou accompagnées
d'une traduction dans cette langue;

fe.
Tautorité centrale de TÉtaf requis doit néanmoins accepter les Communications
rédigées en langue frangaise ou anglaise ou accompagnées d'une traduction
dans Tune de ces langues.

2.
Les Communications émanant de
Tautori-té centrale de TÉtat requis, y compris les resultats des enquétes
effectuées, peuvent étre rédigées dans la ou dans Tune des langues officielles
de cet État ou en franais ou en anglais.

3.
Tout État contractant peut
exclure Tap-plication en tout ou en partie des dispositions du paragraphe 1. fe
du present article. Lors-qu'un État contractant a fait cette reserve tout autre
État contractant peut également Tap-pliquer ä Tégard de cet État.

3.
Med undantag för kostnaderna
för att få barnet hemsänt åtar sig varje fördragsslutande stat att inte begära
någon ersättning från sökanden för de åtgärder som centralmyndigheten i
mottagarstaten på sökandens vägnar vidtagit enligt punkt 1 i denna arfikel, inbegripet
kostnaderna för rättsliga åtgärder och, i förekommande fall, kostnader som
uppkommit genom biträde av advokat eller annan jurist.

4.
Om erkännande eller
verkställighet vägras och mottagarstatens centralmyndighet anser att den bör
villfara en begäran från sökanden att i den staten inleda ett rättsligt förfarande
rörande själva sakfrågan, skall myndigheten på allt sätt anstränga sig för att
säkerställa att sökanden är företrädd under förfarandet på villkor som inte är
sämre än dem som gäller för den som är bosatt i och medborgare i den staten.
För detta ändamål kan den framför allt inleda förfaranden inför dess behöriga
myndigheter.

Artikel
6

1. Med
beaktande av vad som följer av sär

skilda överenskommelser mellan berörda cen

tralmyndigheter och av bestämmelserna i

punkten 3 i denna arfikel skall:

a. meddelanden till
centralmyndigheten i

mottagarstaten lämnas på det officiella språ

ket eller ett av de officiella språken i den

staten eller åtföljas av en översättning till det

språket

b. mottagarstatens
centralmyndighet dock

godta meddelanden avfattade på engelska el

ler franska eller åtföljda av en översättning fill

ett av dessa språk.

2.
Meddelanden från
centralmyndigheten i mottagarstaten, inbegripet resultatet av de utredningar
som har gjorts, får lämnas på det officiella språket eller ett av de officiella
språken i den staten eller på engelska eller franska.

3.
En fördragsslutande stat kan
helt eller delvis utesluta föreskrifterna i punkt 1. fe i denna artikel. Om en
fördragsslutande stat har gjort en sådan reservation, kan varje annan
fördragsslutande stat också åberopa reservationen i förhållande till den
staten.

Prop. 1988/89:8

73

PART II

Recognition and enforcement of decisions and restoration
of custody of children

Article 7

A decision rélating to custody given in a Contracting
State shall be recognised and, where it is enforceable in the State of origin,
made enforceable in every other Contracting State.

Article 8

1. In the case of an improper removal, the

central authority of the State addressed shall

cause steps to be taken forthwith to restore

the custody of the child where:

a. at the time of the institufion of the proceedings in
the State where the decision was given or at the time of the improper removal,
if earlier, the child and his parents had as their sole nationality the
nationality of that State and the child had his habitual residence in the
territory of that State, and

fe. a request for the restoration was made to a central
authority within a period of six months from the date of the improper removal.

2.
If, in
accordance with the law of the State addressed, the requirements of paragraph 1
of this Article cannot be complied with without recourse to a judicial
authority, none of the grounds of refusal specified in this Convention shall
apply to the judicial proceedings.

3.
Where there is
an agreement officially confirmed by a competent authority between the person
having the custody of the child and another person to allow the other person a
right of access, and the child, having been taken abroad, has not been restored
at the end of the agreed period to the person having the custody, custody of
the child shall be restored in accordance with paragraphs 1. fe and 2 of this
Article. The same shall apply in the case of a decision of the competent
authority granfing such a right to a person who has not the custody of the
child.

Article 9

1. In cases of improper removal, other than those dealt
with in Article 8, in which an appHcation has been made to a central authority
within a period of six months from the date

TITRE II

Reconnaissance et exécution des decisions et
rétablissement de la garde des enfants

Article 7

Les decisions relatives ä la garde rendues dans un État
contractant son reconnues et, lorsqu'elles sont exécutoires dans TÉtat
d'ori-gine, elles sont mises ä exécufion dans tout autre État contractant.

Article 8

1. En cas de déplacement sans droit, Tauto-

rité centrale de TÉtat requis fera procéder

immédiatement ä la resfitufion de Tenfant:

a. lorsqu'au moment de Tintroduefion de rinstance dans
TÉtat ou la decision a été rendue ou ä la date du déplacement sans droit, si
celui-ci a eu lieu antérieurement, Tenfant ainsi que ses parents avaient la
seule nationalité de cet État et que Tenfant avait sa residence habituelle sur
le territoire dudit État, et

fe. qu'une autorité centrale a été saisie de la demande de
restitution dans un délai de six mois ä partir du déplacement sans droit.

2.
Si,
conformément ä la loi de TÉtat requis, il ne peut étre satisfait aux prescriptions
du paragraphe 1 du present article sans Tinter-vention d'une autorité
judiciaire, aucun des motifs de refus prévus dans la présente Convention ne
s'appliquera dans la procedure judiciaire.

3.
Si un accord
homologué par une autorité compétente est intervenu entré la personne qui a la
garde de Tenfant et une autre personne pour accorder ä celle-d un droit de
visite et qu'ä Texpiration de la période conve-nue Tenfant, ayant été emmené ä
Tétranger, n'a pas été restitué ä la personne qui en avait la garde, il est
procédé au rétablissement du droit de garde conformément aux paragraphes 1. fe
et 2 du present article. Il en est de méme en cas de decision de 1'autorité
compétente accordant ce méme droit ä une personne qui n'a pas la garde de
Tenfant.

Article 9

1. Dans les cas de déplacement sans droit autres que ceux
prévus å Tarticle 8 et si une autorité centrale a été saisie dans un délai de
six mois ä partir du déplacement, la reconnais-

Prop. 1988/89:8

DEL
II

Erkännande
och verkställighet av avgöranden samt återställande av vården av barn

Artikel
7

Ett
avgörande rörande vårdnaden som har meddelats i en fördragsslutande stat skall
erkännas och, om det är verkställbart i ursprungsstaten, verkställas i varje
annan fördragsslutande stat.

Artikd
8

1. Om
ett olovligt bortförande föreligger,

skall centralmyndigheten i mottagarstaten ge

nast låta vidta åtgärder för att återställa vår

den av barnet, om:

a.
vid den tidpunkt då talan väcktes i den stat där avgörandet meddelades eller
vid tidpunkten för det olovliga bortförandet, om det ägde rum tidigare, barnet
och dess föräldrar hade medborgarskap endast i den staten och barnet hade sitt
hemvist inom den statens område, och

fe.
begäran om återställande gjordes hos centralmyndigheten inom sex månader från
den dag då det olovliga bortförandet ägde mm.

2.
Om, enligt mottagarstatens lag,
de krav som anges i punkten 1 i denna arfikel inte kan uppfyllas utan anlitande
av en rättslig myndighet, får ingen av de grunder för vägran att återlämna
barnet som anges i denna konvention prövas i det rättsliga förfarandet.

3.
Finns det en av behörig
myndighet officiellt bekräftad överenskommelse mellan den som har vårdnaden om
barnet och någon annan om att den senare har rätt till umgänge och har barnet
tagits utomlands men inte vid utgången av den överenskomna tidsperioden
återlämnats fill den som har vårdnaden, skall vården om barnet återställas i
enlighet med punkterna 1. fe och 2 i denna arfikel. Detsamma skall gälla om
det finns ett avgörande av behörig myndighet som tillerkänner någon som inte
har vårdnaden om barnet en sådan rätt.

Artikd
9

1.
I andra fall av olovligt bortförande än

som avses i arfikel 8 kan erkännande och

verkställighet, om ansökan har gjorts till cen

tralmyndigheten inom sex månader från den 75

of
the removal, recognition and enforcement may be refused only if:

fl.
in the case of a decision given in the absence of the defendant or his legal
representative, the defendant was not duly served with the document which
instituted the proceedings or an equivalent document in sufficient time to
enable him to arrange his defence; but such a failure to effect service cannot
constitute a ground for refusing recognition or enforcement where service was
not effected because the defendant had concealed his whereabouts from the
person who instituted the proceedings in the State of origin;

fe.
in the case of a decision given in the absence of the defendant or his legal
representative, the competence of the authority giving the decision was not
founded:

i.
on the habitual residence of the defendant, or

ii.
on the last common habitual residence of the child's parents, at least one
parent being still habitually resident there, or

iii.
on the habitual residence of the child;

c.
the decision is incompatible with a decision rélating to custody which became
enforceable in the State addressed before the removal of the child, unless the
child has had his habitual residence in the territory of the requesting State
for one year before his removal.

2.
Where no application has been
made to a central authority, the provisions of paragraph 1 of this Article
shall apply equally, if recog-nifion and enforcement are requested within six
months from the date of the improper removal.

3.
In no circumstances may the
foreign decision be reviewed as to its substance.

Artide
10

1.
In cases other than those covered by Ar-ficles 8 and 9, recognition and
enforcement may be refused not only on the grounds provided for in Arficle 9
but also on any of the following grounds:

a.
if it is found that the effects of the decision are manifestly incompatible
with the fundamental principles of the law relafing to the family and children
in the State addressed;

fe.
if it is found that by reason of a change in the circumstances induding the passage
of

sance
et Texécution ne peuvent étre refusées que:

a.
si, lorsqu'il s'agit d'une decision rendue en Tabsence du défendeur ou de son
representant legal, Tacte introductif d'instance ou un acte equivalent n'a pas
été signifié ou notifié au défendeur réguliérement et en temps ufile pour qu'il
puisse se défendre; toutefois, cette absence de signification ou de
notification ne saurait constituer une cause de refus de reconnaissance ou
d'exécution lorsque la signification ou la notification n'a pas eu lieu parce
que le défendeur a dissimulé Tendroit ou il se trouve ä la personne qui a
engagé Tinstance dans rÉtat d'origine;

fe.
si, Iorsqu'il s'agit d'une decision rendue en Tabsence du défendeur ou de son
representant legal, la competence de Tautorité qui Ta rendue n'est pas fondée:

i.
sur la residence habituelle du défendeur, ou

ii.
sur la derniére residence habituelle commune des parents de Tenfant pour autant
que Tun d'eux y réside encore habituellement, ou

iii.
sur la residence habituelle de Tenfant;

c.
si la decision est incompatible avec une decision relative ä la garde devenue
exé-cutoire dans TÉtat requis avant le déplacement de Tenfant, ä moins que
Tenfant n'ait eu sa residence habituelle sur le territoire de TÉ-tat requérant
dans Tannée précédant son déplacement.

2.
Si aucune autorité centrale n'a
pas été saisie, les dispositions du paragraphe 1 du present article sont
également applicables lorsque la reconnaissance et Texécution sont demandées
dans un délai de six mois ä partir du déplacement sans droit.

3.
En aucun cas, la decision ne
peut faire Tobjet d'un examen au fond.

Artide
10

1.
Dans les cas autres que ceux vises aux arfides 8 et 9, la reconnaissance ainsi
que Texécution peuvent étre refusées non seule-ment pour les motifs prévus ä
rartide 9, mais en outre pour Tun des motifs suivants:

a.
s'il est constaté que les effets de la decision sont manifestement
incompafibles avec les principes fondamentaux du droit régissant la famille et
les enfants dans TÉtat requis;

fe.
s'il est constaté qu'en raison de change-ments de circonstances incluant
Técoulement

Prop. 1988/89:8

dag
bortförandet ägde rum, vägras endast om:

a.
avgörandet meddelades i svarandens eller dennes lagliga företrädares frånvaro
och svaranden inte vederbörligen har delgetts den handling varigenom talan
väcktes eller motsvarande handling i tillräcklig tid för att ge honom
fillfälle att ordna med sitt svaromål; en sådan brist i delgivningen kan dock
inte läggas till grund för att vägra erkännande eller verkställighet i de fall
delgivningen inte har fullgjorts därför att svaranden hade hållit sin
uppehållsort hemlig för den person som väckte talan i ursprungsstaten;

fe.
avgörandet meddelades i svarandens eller dennes lagliga företrädares frånvaro
och den myndighet som meddelade avgörandet inte gmndade sin behörighet på:

i.
svarandens hemvist, eller

ii.
det hemvist som barnets föräldrar senast hade gemensamt och åtminstone den ena
föräldern fortfarande hade hemvist där, eller

iii.
barnets hemvist;

c.
avgörandet är oförenligt med ett avgörande rörande vårdnaden som var verkställbart
i mottagarstaten innan barnet fördes bort, såvida inte barnet, under minst ett
år innan det fördes bort, hade sitt hemvist inom den sökande statens område.

2.
Om ansökan inte har gjorts till
en centralmyndighet, gäller bestämmelserna i punkten 1 i denna artikel i
motsvarande delar, om erkännande och verkställighet begärs inom sex månader
från den dag det olovliga bortförandet ägde rum.

3.
Under inga förhållanden får det
utländska avgörandet prövas på nytt i sak.

Artikd
10

1.
I andra fall än de som avses i arfiklarna 8 och 9 kan erkännande och
verkställighet vägras inte endast på de gmnder som föreskrivs i artikel 9 utan
också på någon av följande grunder:

a.
om det befinns att avgörandets verkningar är uppenbart oförenliga med de
grundläggande principerna i mottagarstatens lag om familj och barn;

fe.
om det befinns att det ursprungliga av- -j-j

görandets
verkningar med hänsyn till ändrade

fime
but not induding a mere change in the residence of the child after an improper
removal, the effects of the original decision are manifestly no longer in
accordance with the welfare of the child;

c. if
at the fime when the proceedings were

insituted in the State of origin:

i. the child was a national
of the State addressed or was habitually resident there and no such connection
existed with the State of origin;

ii. the child was a
nafional both of the State of origin and of the State addressed and was
habitually resident in the State addressed;

d. if the decision is
incompatible with a

decision given in the State addressed or en

forceable in that State after being given in a

third State, pursuant to proceedings begun

before the submission of the request for recog

nition or enforcement, and if the refusal is in

accordance with the welfare of the child.

du
temps mais exduant le seul changement de residence de Tenfant ä la suite d'un
déplacement sans droit, les effets de la decision d'ori-gine ne sont
manifestement plus conformes å rintérét de Tenfant;

c. si,
au moment de Tintroduction de Tins-

tance dans TÉfat d'origine:

i. Tenfant avait la
nationalité de TÉtat requis ou sa residence habituelle dans cet État alors
qu'aucun de ces liens de rattachement n'existait avec TÉtat d'origine;

ii.
Tenfant avait ä la fois la nationahté de rÉtat d'origine et de TÉtat requis et
sa residence habituelle dans TÉtat requis;

d. si la decision est
incompatible avec une

decision rendue, soit dans TÉtat requis, soit

dans un État tiers tout en étant exécutoire

dans rÉtat requis, ä la suite d'une procedure

engagée avant Tintroduetion de la demande

de reconnaissance ou d'exécution, et si le re

fus est conforme å Tintérét de Tenfant.

2.
In the same cases, proceedings for recog-nifion or enforcement may be adjourned
on any of the following grounds:

a.
if an ordinary form of review of the original decision has been commenced;

fe.
if proceedings relafing to the custody of the child, commenced before the
proceedings in the State of origin were instituted, are pending in the State
addressed;

c.
if another decision concerning the custody of the child is the subject of
proceedings for enforcement or of any other proceedings concerning the
recognifion of the decision.

Article
11

1. Decisions on rights of access and provisions of
decisions relafing to custody which deal with the right of access shall be
recognised and enforced subject to the same conditions as other decisions
relafing to custody.

2.
However, the competent
authority of the State addressed may fix the conditions for the implementation
and exercise of the right of access taking into account, in particular,
un-dertakings given by the parties on this matter.

3.
Where no decision on the right
of access has been taken or where recognifion or enforcement of the decision relafing
to custody is refused, the central authority of the State

2.
Dans les mémes cas, la procedure en reconnaissance ainsi que la procedure en
exécution peuvent étre suspendues pour Tun des motifs suivants:

a.
si la decision d'origine fait Tobjet d'un recours ordinaire;

fe.
si une procedure concemant la garde de Tenfant, engagée avant que la procedure
dans rÉtat d'origine n'ait été introduite, est pen-dante dans TÉtat requis;

c.
si une autre decision relative ä la garde de Tenfant fait Tobjet d'une procedure
d'exé-cution ou de toute autre procedure relative ä la reconnaissance de cette
decision.

Article
11

1.
Les decisions sur le droit de
visite et les dispositions des decisions relatives ä la garde qui portent sur
le droit de visite sont reconnues et mises å exécution dans les mémes
conditions que les autres decisions relatives ä la garde.

2.
Toutefois, Tautorité compétente
de TÉtat requis peut fixer les modalités de la mise en ceuvre et de Texercise
du droit de visite compte tenu notamment des engagements pris par les parties ä
ce sujet.

3.
Lorsqu'il n'a pas été statué
sur le droit de visite ou lorsque la reconnaissance ou Texé-cution de la
decision relative ä la garde est refusée, Tautorité centrale de TÉtat requis

Prop. 1988/89:8

förhållanden,
inbegripet den fid som har förflufit men inte enbart ändringen av barnets
vistelseort efter ett olovligt bortförande, uppenbarligen inte längre är
förenliga med barnets bästa;

c. om
barnet vid den fidpunkt när talan

väcktes i ursprungsstaten:

i.
var medborgare i mottagarstaten eller hade sitt hemvist där och inte hade
någon sådan anknytning fill urspmngsstaten;

ii.
var medborgare både i ursprungsstaten och mottagarstaten och hade sitt hemvist
i mottagarstaten;

d. om
avgörandet är oförenligt med ett av

görande som har meddelats i mottagarstaten

eller som är verkställbart i den staten efter att

ha meddelats i en tredje stat till följd av ett

förfarande som har påbörjats innan begäran

om erkännande eller verkställighet framställ

des och det är i överensstämmelse med bar

nets bästa att erkännande och verkställighet

vägras.

2.
Under samma förhållanden kan ett förfarande för erkännande eller
verkställighet skjutas upp på någon av följande gmnder:

a.
om en överprövning i ordinarie form har påbörjats av det urspmngliga avgörandet;

fe.
om ett förfarande som rör vårdnaden om bamet pågår i mottagarstaten och detta
förfarande inleddes innan talan väcktes i ursprungsstaten;

c.
om ett annat avgörande om vårdnaden om barnet är föremål för verkställighetsförfarande
eller något annat förfarande som avser erkännandet av avgörandet.

Artikd
II

1.
Avgöranden om rätt till umgänge
och föreskrifter i vårdnadsavgöranden som avser rätten fill umgänge skall
erkännas och verkställas under samma villkor som gäller för andra avgöranden
rörande vårdnaden.

2.
Behörig myndighet i
mottagarstaten äger dock fastställa villkoren för att uppfylla och utöva
umgängesrätten med hänsyn framför allt till åtaganden som parterna har gjort i
saken.

3.
I de fall då inget avgörande om
rätt till umgänge har meddelats eller då erkännande

eller
verkställighet av vårdnadsavgörandet to

har
vägrats kan centralmyndigheten i mottagarstaten vända sig till behöriga
myndigheter i

addressed may apply to its
competent authorities for a decision on the right of access, if the person
daiming a right of access so requests.

peut saisir ses autorités
compétentes pour sta-tuer sur le droit de visite, ä la demande de la personne
invoquant ce droit.

Article 12

Where, at the time of the
removal of a child across an intemational frontier, there is no enforceable
decision given in a Contracting State relafing to his custody, the provisions
of this Convention shall apply to any subsequent decision, relafing to the
custody of that child and dedaring the removal to be unlawful, given in a
Contracting State at the request of any interested person.

Article 12

Lorsqu'ä la date å
laquelle Tenfant est dé-placé ä travers une frontiére internationale il
n'existe pas de decision exécutoire sur sa garde rendue dans un État contractant,
les dispositions de la présente Convention s'ap-pliquent ä toute decision
ultérieure relative ä la garde de cet enfant et dédarant le déplacement
illicite, rendue dans un État contractant ä la demande de toute personne
intéressée.

Artide 13

1. A
request for recognition or enforcement

in another Contracting State of a decision re

lafing to custody shall be accompanied by:

a.
a document authorising the central authority of the State addressed to act on
behalf of the applicant or to designate another representative for that
purpose;

fe.
a copy of the decision which satisfies the necessary conditions of
authenticity;

c. in
the case of a decision given in the

absence of the defendant or his legal repre

sentative, a document which establishes that

the defendant was duly served with the docu

ment which instituted the proceedings or an

equivalent document;

d. if applicable, any
document which estab

lishes that, in accordance with the law of the

State of origin, the decision is enforceable;

e. if possible, a
statement indicating the

whereabouts or likely whereabouts of the

child in the State addressed;

/.
proposals as to how the custody of the child should be restored.

2. The documents
menfioned above shall,

where necessary, be accompanied by a trans

lation according to the provisions laid down in

Article 6.

Article 13

1. La
demande tendant ä la reconnaissance

ou Texécution dans un autre État contractant

d'une decision relafive å la garde doit étre

accompagnée:

a.
d'un document habilitant Tautorité centrale de rÉtat requis ä agir au nom du
requérant ou ä designer ä cette fin un autre representant;

fe.
d'une expedition de la decision réunis-sant les condifions nécessaires ä son
authenti-cité;

c. lorsqu'il s'agit
d'une decision rendue en

Tabsence du défendeur ou de son represen

tant legal, de tout document de nature ä éta-

bhr que Tacte introductif d'instance ou un acte

equivalent a été réguliérement signifié ou no-

fifié au défendeur;

d. le cas échéant, de
tout document de na

ture ä établir que, selon la loi de TÉtat d'ori-

gine, la decision est exécutoire;

e. si possible, d'un
exposé indiquant le lieu

ou pourrait se trouver Tenfant dans TÉtat re

quis;

/.
de propositions sur les modalités du rétablissement de la garde de Tenfant.

2. Les
documents mentionnés ci-dessus

doivent, le cas échéant, étre accompagnés

d'une traduction selon les régles établies ä

rartide 6.

den staten för ett avgörande om umgängesrätt, om den
person som gör anspråk på rätt till umgänge begär det.

Artikd 12

Om det vid
tiden för ett barns bortförande över en statsgräns inte finns något verkställbart
avgörande rörande vårdnaden av bamet som är meddelat i en fördragsslutande
stat, skall bestämmelserna i denna konvention tilllämpas på varje senare
avgörande som har meddelats i en fördragsslutande stat på begäran av en berörd
person och som rör vårdnaden om barnet och innehåller en förklaring att
bortförandet var olagligt.

DEL III

Förfarande

Artikd 13

1. En
begäran om erkännande eller verk

ställighet i annan fördragsslutande stat av ett

avgörande rörande vårdnaden skall åtföljas

av:

a. en handling som bemyndigar centralmyndigheten i
mottagarstaten att handla pä sökandens vägnar eller att utse någon annan företrädare
för detta ändamål;

fe. en kopia av avgörandet som uppfyller de nödvändiga
villkoren för att handlingen skall anses äkta;

c. i de fall då ett avgörande har meddelats i

svarandens eller hans legala företrädares från

varo, en handling som visar att svaranden ve

derbörligen har delgetts den handling varige

nom talan väcktes eller en motsvarande hand

ling;

d. i
förekommande fall, en handling som

visar att avgörandet är verkställbart enligt la

gen i ursprungsstaten;

e. om möjligt, en redogörelse för var barnet

uppehåller sig eller troligen upphäller sig i

mottagarstaten;

/. förslag om hur vården av barnet bör återlämnas.

2. De
nämnda handlingarna skall, om det är

nödvändigt, åtföljas av en översättning enligt

bestämmelserna i artikel 6.

6 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 8

Prop.
1988/89:8

81

Article
14

Each
Contracting State shall apply a simple and expeditious procedure for
recognition and enforcement of decisions relafing to the custody of a child.
To that end it shall ensure that a request for enforcement may be lodged by
simple application.

Article
14

Tout État
contractant applique ä la reconnaissance et ä Texécution d'une decision
relative å la garde une procedure simple et rapide. A cette fin, il veille å ce
que la demande d'exequatur puisse étre introduite sur simple requéte.

Artide
15

1. Before reaching a decision under paragraph 1. fe of
Arficle 10, the authority concerned in the State addressed:

fl. shall ascertain the child's views unless this is
impraticable having regard in particular to his age and understanding; and

fe. may request that any appropriate enquiries be carried
out.

2. The cost of enquiries in any Contracting State shall be
met by the authorities of the State where they are carried out.

Requests
for enquiries and the results of enquiries may be sent to the authority concerned
through the central authorities.

Article 16

For the purposes of this Convention, no legaHsation or any
like formality may be required.

PART IV

Reservations

Article 17

1. A Contracting State may make a reserva

tion that, in cases covered by Artides 8 and 9

or either of these Artides, recognition and

enforcement of decisions relafing to custody

may be refused on such of the grounds provid

ed under Article 10 as may be specified in the

reservation.

2. Recognition and enforcement of deci

sions given in a Contracting State which has

made the reservation provided for in para

graph 1 of this Article may be refused in any

other Contracting State on any of the addi

tional grounds referred to in that reservation.

Article
15

1. Avant de statuer sur rapplication du pa

ragraphe 1. fe de rartide 10, Tautorité rele

vant de rÉtat requis:

fl. doit prendre connaissance du point de vue de Tenfant,
å moins qu'il n'y ait une im-possibilité pratique, eu égard notamment å råge et
ä la capacité de discernement de celui-ci; et

fe. peut demander que des enquétes appropriées soient
effectuées.

2.
Les frais des
enquétes effectuées dans un État contractant sont å la charge de TÉtat dans
lequel elles ont été effectuées.

3.
Les demandes
d'enquéte et leurs resultats peuvent étre adressés ä Tautorité concer-née par
Tintermédiaire des autorités centrales.

Article 16

Aux fins de la présente Convention, aucune légalisation ni
formalité analogue ne peut étre exigée.

TITRE IV

Réserves

Artide 17

1.
Tout État
contractant peut faire la reserve selon laquelle, dans les cas prévus aux
artides 8 et 9 ou ä Tun de ces artides, la reconnaissance et Texécution des
decisions relatives ä la garde pourront étre refusées pour ceux des motifs
prévus ä Tartide 10 qui seront indiqués dans la reserve.

2.
La
reconnaissance et Texécution des decisions rendues dans un État contractant
ayant fait la reserve prévue au paragraphe 1 du present article peuvent étre
refusées dans tout autre État contractant pour Tun des motifs additionnels
indiqués dans cette reserve.

Artikel
14

Varje fördragsslutande
stat skall tillämpa ett enkelt och snabbt förfarande för erkännande och
verkställighet av avgöranden rörande vårdnaden om barn. För det ändamålet skall
den säkerställa att en begäran om verkställighet kan framställas genom en
enkel ansökan.

Artikd
15

1.
Innan den berörda myndigheten i mottagarstaten fattar beslut enligt punkt 1.
fe i artikel 10:

fl.
skall myndigheten utröna barnets uppfattning, såvida inte detta är omöjligt
med hänsyn särskilt till barnets ålder och mognad;

fe.
kan myndigheten begära att andra lämpliga utredningar kommer till stånd.

2.
Kostnaden för utredningar i fördragsslutande stater skall betalas av
myndigheterna i den stat dar de görs.

Framställningar
om utredningar och resultatet av utredningar får sändas till den berörda
myndigheten genom centralmyndigheterna.

Artikel
16

Vid
tillämpningen av denna konvention får ingen legalisering eller annan liknande
formalitet krävas.

DEL
IV

Reservationer

Artikeln

1.
En fördragsslutande stat kan
göra en reservation för att i de fall som avses i artiklarna 8 och 9, eller
endera av dessa artiklar, erkännande och verkställighet av avgöranden rörande
vårdnaden kan vägras på sådana grunder som är föreskrivna i artikel 10 och som
kan närmare anges i reservationen.

2.
Erkännande och verkställighet
av avgöranden som har meddelats i en sådan fördragsslutande stat som har
gjort en reservation enligt punkten 1 i denna artikel kan vägras i varje annan
fördragsslutande stat på någon av de ytterligare gmnder som åsyftas i
reservationen.

Prop. 1988/89:8

83

Article
18

A Contracting State may make a reservation that it shall
not be bound by the provisions of Article 12. The provisions of this Convention
shall not apply to decisions referred to in Article 12 which have been given in
a Contracting State which has made such a reservation.

PART V

Other instruments

Article 19

This Convention shall not exclude the possibility of
relying on any other intemational instmment in force between the State of origin
and the State addressed or on any other law of the State addressed not derived
from an intemational agreement for the purpose of obtaining recognition or
enforcement of a decision.

Article 20

1. This Convention shall not affect any obli

gations which a Contracting State may have

towards a non-contracting State under an in

temational instmment dealing with matters

governed by this Convention.

2. When two or more Contracting States

have enacted uniform laws in relation to cus

tody of children or created a special system of

recognition or enforcement of decisions in this

field, or if they should do so in the future, they

shall be free to apply, between themselves,

those laws or that system in place of this Con

vention or any part of it. In order to avail

themselves of this provision the States shall

notify their decision to the Secretary General

of the Council of Europé. Any alteration or

revocation of this decision must also be noti

fied.

PART VI

Final clauses

Article 21

This Convention shall be open for signature by the member
States of the Council of Europé. It is subject to ratification, acceptance or
approval. Instmments of ratification, ac-

Article
18

Tout État contractant peut faire la reserve selon laquelle
il n'est pas Hé par les dispositions de Tartide 12. Les dispositions de la
présente Convention ne s'appliquent pas aux decisions visées ä Tartide 12 qui
ont été rendues dans un État contractant qui a fait cette reserve.

TITRE V

Autres instruments

Article 19

La présente Convention n'emf>éche pas qu'un autre
instmment intemational liant TÉ-tat d'origine et TÉtat requis ou le droit non
conventionnel de TÉtat requis soient invoqués pour obtenir la reconnaissance ou
Texécution d'une decision.

Article 20

1.
La présente
Convention ne porte pas at-teinte aux engagements qu'un État contractant peut
avoir å Tégard d'un État non contractant en vertu d'un instmment International
portant sur des matiéres régies par la présente Convention.

2.
Lorsque deux ou
plusieurs États contractants ont établi ou viennent ä établir une legislation
uniforme dans le domaine de la garde des enfants ou un systéme particulier de
reconnaissance ou d'exécution des decisions dans ce domaine, ils auront la facuité
d'ap-pliquer entré eux cette legislation ou ce systéme å la place de la
présente Convention ou de toute partie de celle-ci. Pour se prévaloir de cette
disposition, ces États devront notifier leur decision au Secrétaire General du
Conseil de TEurope. Toute modification ou revocation de cette decision doit
également étre notifiée.

TITRE VI

Clauses flnaies

Article 21

La présente Convention est ouverte ä la signature des
États membres du Conseil de rÉurope. Elle sera soumise ä ratification,
ac-ceptation ou approbation. Les instmments de

Prop. 1988/89:8

Artikd 18

En fördragsslutande stat kan göra en reservation att den
inte skall vara bunden av bestämmelserna i artikel 12. Bestämmelserna i denna
konvention skall inte gälla avgöranden som åsyftas i artikel 12 och som har
meddelats i en fördragsslutande stat som har gjort en sådan reservation.

DEL V

Andra fördrag

Artikd 19

Denna konvention utesluter inte möjligheten att åberopa
något annat internationellt fördrag som gäller mellan ursprungsstaten och
mottagarstaten eller någon annan lag i mottagarstaten som inte härrör från en
internationell överenskommelse i syfte att erhålla erkännande eller
verkställighet av ett avgörande.

Artikd 20

1.
Denna
konvention påverkar inte åligganden som en fördragsslutande stat kan ha mot en
icke-fördragsslutande stat enligt ett internationellt fördrag rörande frågor
som regleras i denna konvention.

2.
Om två eller
flera fördragsslutande stater har antagit likalydande lagar rörande vårdnaden
om barn eller har skapat ett särskilt system för erkännande eller
verkställighet av avgöranden på detta område, eller om de skulle göra så i
framtiden, är de fria att sinsemellan fillämpa dessa lagar eller använda sig
av det systemet i stället för denna konvention eller del av den. För att
använda sig av denna bestämmelse skall statema lämna Europarådets
generalsekreterare underrättelse om sitt beslut. Varje ändring i eller
återkallelse av ett sådant beslut måste också tillkännages.

DEL VI

Slutbestämmelser

Artikd 21

Denna
konvention är öppen för undertecknande av Europarådets medlemsstater. Den
skall ratificeras, godtas eller godkännas. Rati-fikafions-, godtagande- eller
godkännande-

85

ceptance or approval shall be deposited with the Secretary
General of the Council of Europé.

Article 22

1.
This Convention
shall enter into force on the first day of the month following the expiration
of a period of three months after the date on which three member States of the
Council of Europé have expressed their consent to be bound by the Convention
in accordance with the provisions of Artide 21.

2.
In respect of
any member State which subsequently expresses its consent to be bound by it,
the Convention shall enter into force on the first day of the month following
the expiration of a period of three months after the date of the deposit of the
instmment of ratification, acceptance or approval.

Artide 23

1. After the entry into force of this Conven

tion, the Committee of Ministers of the Coun

cil of Europé may invite any State not a mem

ber of the Council to accede to this Conven

tion, by a decision taken by the majority

provided for by Article 20. d of the Statute

and by the unanimous vote of the representa

tives of the Contracting States entitled to sit

on the Committee.

2. In respect of any acceding State, the Con-

venfion shall enter into force on the first day

of the month following the expiration of a

period of three months after the date of de

posit of the instmment of accession with the

Secretary General of the Council of Europé.

Article 24

1. Any State may at the fime of signature or

when depositing its instrument of ratification,

acceptance, approval or accession, specify the

territory or territories to which this Conven-

fion shall apply.

2. Any State may at any later date, by a

declaration addressed to the Secretary Gener

al of the Council of Europé, extend the appli

cation of this Convention to any other territo

ry specified in the declaration. In respect of

such territory, the Convention shall enter into

force on the first day of the month following

the expiration of a period of three months

after the date of receipt by the Secretary Gen

eral of such declaration.

ratification, d'acceptation ou d'approbation seront
déposés prés le Secrétaire General du Conseil de TEurope.

Article 22

1.
La présente
Convention entrera en vi-gueur le premier jour du mois qui suit Texpira-tion
d'une période de trois mois apres la date å laquelle trois États membres du
Conseil de TEurope auront exprimé leur consentement ä étre liés par la
Convention conformément aux dispositions de Tarticle 21.

2.
Pour tout État
membre qui exprimera ultérieurement son consentement ä étre lié par la
Convention, celle-ci entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit
Texpiration d'une période de trois mois apres la date du dépöt de rinstmment de
ratification, d'accep-tation ou d'approbation.

Article 23

1.
Apres Tentrée
en vigueur de laprésente Convention, le Comité des Ministres du Conseil de
TEurope pourra inviter tout État non membre du Conseil ä adhérer ä la présente
Convention par une decision prise ä la majorité prévue ä Tartide 20. d du
Statut, et ä Tunanimité des representants des États contractants ayant le droit
de siéger au Comité.

2.
Pour tout État
adhérent, la Convention entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit
Texpiration d'une période de trois mois apres la date du dépöt de rinstmment
d'adhé-sion prés le Secrétaire General du Conseil de TEurope.

Article 24

1.
Tout État peut,
au moment de la signature ou au moment du dépöt de son instrument de
rafification, d'acceptation, d'appro-bation ou d'adhésion, designer le ou les
terri-toires auxquels s'appliquera la présente Convention.

2.
Tout État peut,
ä tout autre moment par la suite, par une declaration adressée au Secrétaire
General du Conseil de TEurope, étendre Tapplieation de la présente Convention
ä tout autre territoire désigné dans la declaration. La Convention entrera en
vigueur å regard de ce territoire le premier jour du mois qui suit Texpiration
d'une période de trois mois apres la date de reception de la declaration par le
Secrétaire General.

Prop.
1988/89:8

instmment
skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

Artikd
22

1. Denna
konvention träder i kraft den förs

ta dagen i den månad som följer efter ut

gången av en period om tre månader från den

dag då tre medlemsstater i Europarådet har

uttryckt sitt samtycke fill att vara bundna av

konventionen i enhghet med bestämmelserna

i artikel 21.

2. I
förhållande fill varje medlemsstat som

senare uttrycker sitt samtycke till att vara bun

den av konventionen träder denna i kraft den

första dagen i den månad som följer efter

utgången av en period om tre månader från

den dag då ratifikafions-, godtagande- eller

godkännandeinstmmentet deponerades.

Artikel
23

1.
Efter det att denna konvenfion
har trätt i kraft kan Europarådets ministerkommitté inbjuda en stat som inte
är medlem av Europarådet att ansluta sig fill konventionen genom ett beslut
som fattas med den majoritet som anges i artikel 20. d i stadgan samt enhälligt
av ombuden för de fördragsslutande stater som är berättigade att sitta i
kommittén.

2.
I förhållande till en stat som
ansluter sig träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som
följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då anslutningsinstrumentet
deponerades hos Europarådets generalsekreterare.

Artikd
24

1.
En stat kan vid tidpunkten för
undertecknandet eller när den deponerar sitt ratifikations-, godtagande-,
godkännande- eller anslutningsinstmment ange inom vilket eller vilka territorier
som konventionen skall vara tillämplig.

2.
Én stat kan vid en senare
fidpunkt, genom förklaring till Europarådets generalsekreterare, utsträcka
tillämpningen av denna konvention till ett annat territorium som anges i
förklaringen. Med avseende på ett sådant territorium träder konventionen i
kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om
tre månader efter den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen. "'

3.
Any declaration made under the two preceding paragraphs may, in respect of any
territory specified in such declaration, be withdrawn by a notification
addressed to the Secretary General. The withdrawal shall become effective on
the firsf day of the month following the expiration of a period of six months
after the date of receipt of such notification by the Secretary General.

Article
25

1. A
State which has two or more territorial units in which different systems of law
apply in matters of custody of children and of recognition and enforcement of
decisions rélating to custody may, at the time of signature or when depositing
its instrument of ratification, acceptance, approval or accession, declare that
this Convenfion shall apply to all its territorial units or to one or more of
them.

2.
Such a State may at any later
date, by a declaration addressed to the Secretary General of the Council of
Europé, extend the application of this Convention to any other territorial
unit specified in the declaration. In respect of such territorial unit the Convention
shall enter into force on the first day of the month following the expiration
of a period of three months after the date of receipt by the Secretary General
of such declaration.

3. Any declaration made under the two preceding
paragraphs may, in respect of any territorial unit specified in such
declaration, be withdrawn by notification addressed to the Secretary General.
The withdrawal shall become effective on the first day of the month following
the expiration of a period of six months after the date of receipt of such notification
by the Secretary General.

Article
26

1. In relation to a State
which has in matters of custody two or more systems of law of territorial
application:

a. reference to the law of
a person's habitual residence or to the law of a person's nationality shall
be constmed as referring to the system of law determined by the mles in force
in that State or, if there are no such rules, to the system of law with which
the person concerned is most closely connected;

3.
Toute declaration faite en vertu des deux paragraphes précédents pourra étre
retirée, en ce qui concerne tout territoire désigné dans cette declaration, par
notification adressée au Secrétaire General. Le retrait prendra effet le
premier jour du mois qui suit Texpiration d'une période de six mois apres la
date de reception de la notification par le Secrétaire General.

Article
25

1. Un État qui comprend deux ou plusieurs unités
territoriales dans lesquelles des systémes de droit différents s'appliquent en
matiére de garde des enfants et de reconnaissance et d'exécution de decisions
relatives å la garde peut, au moment du dépöt de son instmment de
ratification, d'acceptafion, d'ap-probation ou d'adhésion, dédarer que la présente
Convention s'appliquera ä toutes ces unités territoriales ou ä une ou plusieurs
d'entre elles.

2. Il peut, ä tout autre moment par la suite, par une
declaration adressée au Secrétaire General du Conseil de TEurope, étendre
Tap-plication de la présente Convention ä toute autre unité territoriale désignée
dans la declaration. La Convention entrera en vigueur ä regard de cette unité
territoriale le premier jour du mois qui suit 1'expiration d'une période de
trois mois apres la date de reception de la declaration parle Secrétaire
General.

3. Toute declaration faite en vertu des deux
paragraphes précédents pourra étre retirée, en ce qui concerne toute unité
territoriale désignée dans cette declaration, par notification adressée au
Secrétaire General. Le retrait prendra effet le premier jour du mois qui suit
Texpiration d'une période de six mois apres la reception de la notification par
le Secrétaire General.

Artide
26

1.
Au regard d'un État qui, en matiére de garde des enfants, a deux ou plusieurs
systémes de droit d'application territoriale:

a.
la reference ä la loi de la residence habituelle ou de la nationalité d'une
personne doit étre entendue comme reference au systéme de droit determine par
les régles en vigueur dans cet État ou, ä défaut de telles régles, au systéme
avec lequel la personne concernée a les liens les plus étroits;

3. En förklaring som har
avgetts i enlighet med de båda föregående punkterna kan, med avseende på ett
territorium som har angetts i förklaringen, återtas genom en underrättelse till
generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en period om sex månader från den dag då
generalsekreteraren mottog underrättelsen.

Artikd
25

1.
En stat som består av två eller
flera territoriella enheter med olika rättssystem i frågor som gäller
vårdnaden om barn samt erkännande och verkställighet av avgöranden rörande
vårdnaden kan, vid fidpunkten för undertecknandet eller när staten deponerar
sitt ratifikafions-, godtagande-, godkännande eller anslutningsinstrument,
förklara att denna konvention skall fillämpas på alla dess territoriella
enheter eller på en eller flera av dem.

2.
En sådan stat kan vid en senare
tidpunkt, genom en förklaring till Europarådets generalsekreterare, utsträcka
fillämpningen av denna konvention till en annan territoriell enhet som anges i
deklarationen. Med avseende på en sådan territoriell enhet träder konventionen
i kraft första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre
månader från den dag dä generalsekreteraren mottog förklaringen.

3.
En förklaring som har avgetts i
enlighet med de båda föregående punkterna kan, med avseende på en territoriell
enhet som har angetts i förklaringen, återtas genom en underrättelse till
generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en period om sex månader från den dag så
generalsekreteraren mottog underrättelsen.

Artikel
26

1.
I förhållande till stater som i frågor rörande vårdnad har två eller flera
rättssystem beträffande territoriell tillämpning skall:

fl.
hänvisning fill lagen om en persons hemvist eller till lagen om en persons
medborgarskap avse det rättssystem som utpekas i gällande bestämmelser i den
staten eller, om det inte finns några sådana bestämmelser, till det rättssystem
till vilket den berörda personen har sin starkaste anknytning;

89

fe.
reference to the State of origin or to the State addressed shall be construed
as referring, as the case may be, to the territorial unit where the decision
was given or to the territorial unit where recognition or enforcement of the
decision or restoration of custody is requested.

2. Paragragph 1. a of this Arficle also applies mutatis
mutandis to States which have in matters of custody two or more systems of law
of personal application.

Article 27

1.
Any State may,
at the time of signature or when depositing its instrument of ratification,
acceptance, approval or accession, declare that it avails itself of one or
more of the reservations provided for in paragraph 3 of Article 6, Article 17
and Article 18 of this Convention. No other reservation may be made.

2.
Any Contracting
State which has made a reservation under the preceding paragraph may wholly or
partly withdraw it by means of a notification addressed to the Secretary General
of the Council of Europé. The withdrawal shall take effect on the date of
receipt of such notification by the Secretary General.

Artide 28

At the end
of the third year following the date of the entry into force of this Convention
and, on his own initiative, at any fime after this date, the Secretary General
of the Council of Europé shall invite the representatives of the central
authorities appointed by the Contracting States to meet in order to study and
to facilitate the functioning of the Convenfion. Any member State of the
Council of Europé not being a party to the Convention may be represented by an
observer. A report shall be prepared on the work of each of these meetings and
forwarded to the Committee of Ministers of the Council of Europé for informafion.

Article 29

1.
Any Party may
at any time denounce this Convention by means of a notification addressed to
the Secretary General of the Council of Europé.

2.
Such
denunciation shall become effective on the first day of the month following the

fe. la reference ä TÉtat d'origine ou ä TÉtat requis doit
étre entendue, selon le cas, comme reference ä Tunité territoriale dans
laquelle la decision a été rendue ou å Tunité territoriale dans laquelle la
reconnaissance ou Texécution de la decision ou le rétablissement de la garde
est demande.

2. Le paragraphe 1. a du present article s'applique
également mutatis mutandis aux États qui, en matiére de garde des enfants, ont
deux ou plusieurs systémes de droit d'ap-plication personnelle.

Article 27

1.
Tout État peut,
au moment de lasigna-ture ou au moment du dépöt de son instrument de
ratificafion, d'acceptation, d'appro-bation ou d'adhésion, dédarer faire usage
d'une ou plusieurs réserves figurant au paragraphe 3 de Tarfide 6, ä Tartide
17 et å Tar-ficle 18 de la présente Convention. Aucune autre reserve n'est
admise.

2.
Tout État
contractant qui a formule une reserve en vertu du paragraphe précédent peut la
retirer en tout ou en partie en adres-sant une notification au Secrétaire
General du Conseil de TEurope. Le retrait prendra effet ä la date de reception
de la notification par le Secrétaire General.

Artide 28

A rissue de la troisiéme année qui suit la date d'entrée
en vigueur de la présente Convention et, å son initiative, ä tout autre moment
apres cette date, le Secrétaire General du Conseil de TEurope invitera les representants
des autorités centrales désignées par les États contractants å se réunir en vue
d'étudier et de faciliter le fonctionnement de la Convenfion. Tout État membre du
Conseil de TEurope qui n'est pas partie ä la Convention pourra se faire
représenter par un obser-vateur. Les travaux de chacune de ces réu-nions feront
Tobjet d'un rapport qui sera adressé pour information au Comité des Ministres
du Conseil de TEurope.

Artide 29

1.
Toute partie
peut, ä tout moment, dé-noncer la présente Convention en adressant une
notification au Secrétaire General du Conseil de TEurope.

2.
La dénonciafion
prendra effet le premier jour de mois qui suit Texpiration d'une péri-

Prop. 1988/89:8

fe.
hänvisning fill ursprungsstaten eller till mottagarstaten, allt efter
omständigheterna, avse den territoriella enhet där avgörandet meddelades eller
den territoriella enhet hos vilken begäran om erkännande eller verkställighet
av avgörandet eller om återställande av vården görs.

2.
Punkt 1. fl äger motsvarande tillämpning i förhållande till stater som i frågor
rörande vårdnaden har två eller flera rättssystem beträffande personell
tillämpning.

Artikd
27

1.
En stat kan, vid fidpunkten för
undertecknandet eller vid fidpunkten för deponering av sitt ratifikations-,
godtagande-, godkännande eller anslutningsinstmment, förklara att den
begagnar sig av en eller flera av de reservationer som anges i artikel 6 punkt
3, arfikel 17 och arfikel 18 i denna konvention. Ingen annan reservation får
göras.

2.
En fördragsslutande stat som
har gjort en reservation enligt föregående punkt kan helt eller delvis återta
denna genom en underrättelse till Europarådets generalsekreterare.
Återtagandet skall gälla från den dag då generalsekreteraren mottog
underrättelsen.

Artikd
28

Efter
utgången av tredje året efter den dag då denna konvenfion har trätt i kraft,
och närhelst Europarådets generalsekreterare därefter tar initiativ till det,
skall generalsekreteraren inbjuda de representanter för centralmyndigheterna
som de fördragsslutande staterna har utsett att mötas för att studera och
underlätta tillämpningen av konventionen. En stat som är medlem i Europarådet
men som inte är part i konventionen kan företrädas av en observatör. En
rapport skall sammanställas från vart och ett av dessa möten och
vidarebefordras till Europarådets ministerkommitté för kännedom.

Artikd
29

1.
En part kan när som helst säga upp denna konvention genom en underrättelse
till Europarådets generalsekreterare.

2.
Uppsägningen träder i kraft den första

dagen i den månad som följer efter utgången 91

expiration
of a period of six months after the date of receipt of the notification by the
Secretary General.

Article
30

The
Secretary General of the Council of Europé shall nofify the member States of
the Council and any State which has acceded to this Convention, of:

fl.
any signature;

fe.
the deposit of any instrument of ratification, acceptance, approval or
accession;

c. any
date of entry into force of this Con

vention in accordance with Artides 22, 23, 24

and 25;

d. any
other act, nofification or communi-

cation relafing to this Convention.

In
witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed
this Convention.

Done
at Luxemburg, this 20th day of May 1980, in English and French, both texts
being equally authenfic, in a single copy which shall be deposited in the
arehives of the Council of Europé. The Secretary General of the Council of
Europé shall transmit certified copies to each member State of the Council of
Europé and to any State invited to acced to this Convenfion.

ode de six mois apres la
date de reception de la notification par le Secrétaire General.

Artide
30

Le
Secrétaire General du Conseil de TEu-rope notifiera aux États membres du
Conseil et ä tout État ayant adhéré ä la présente Convention:

a.
toute signature;

fe. le dépöt de tout
instmment de ratification, d'acceptafion, d'approbafion ou d'adhé-sion;

c. toute date d'entrée
en vigueur de la pré

sente Convention conformément å ses artides

22, 23, 24 et 25;

d. tout autre acte,
nofification ou communi-

cation ayant trait å la présente Convention.

En
foi de quoi, les soussignés, dument auto-risés ä cét effet, ont signé la
présente Convention.

Fait
å Luxembourg le 20 mai 1980, en fran-gais et en anglais, les deux textes
faisant également foi, en un seul exemplaire qui sera dépo-sé dans les
arehives du Conseil de TEurope. Le Secrétaire General du Conseil de TEurope en
communiquera copie certifiée conforme ä chacun des États membres du Conseil de
TEu-rope et ä tout État invite å adhérer ä la présente Convention.

av
en period om sex månader från den dag då generalsekreteraren mottog
underrättelsen.

Artikd
30

Europarådets
generalsekreterare skall underrätta Europarådets medlemsstater och varje stat
som har anslutit sig fill denna konvention om:

a.
undertecknande;

fe.
deponering av ratifikafions-, godtagande-, godkännande- och anslutningsinstmment;

c. dag
för konventionens ikraftträdande en

ligt artiklarna 22, 23, 24 och 25;

d. andra
åtgärder, nofifikationer eller med

delanden som rör konventionen.

Till
bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade,
undertecknat denna konvenfion.

Upprättad
i Luxemburg den 20 maj 1980, på franska och engelska, vilka båda texter äger
lika vitsord, i ett enda exemplar som skall deponeras i Europarådets arkiv.
Europarådets generalsekreterare skall översända bestyrkta kopior till varje
medlemsstat i Europarådet och till varje stat som har inbjudits att ansluta
sig till denna konvention.

Prop. 1988/89:8

93

Konvention om de civila aspektema på intemationella
bortföranden av barn

Prop. 1988/89:8 Bilaga 3

95

Convention on the civil aspects of intemational child
abduction

The States signatory to the present Convention,

Firmly convinced that the interests of children are of
paramount importance in matters relafing to their custody,

Desiring to protect children internationally from the
harmful effects of their wrongful removal or retention and to establish
procedures to ensure their prompt return to the State of their habitual
residence, as well as to secure protection for rights of access.

Have resolved to condude a Convention to this effect, and
have agreed upon the following provisions -

Chapter I

- Scope
of the Convention

Article I The objeets of the present Convention are -fl to
secure the prompt return of children wrongfully removed to or retained in any
Contracting State; and

fe to ensure that rights of custody and of access under
the law of one Contracting State are effectively respected in the other Contracting
States.

Article 2

Contracting States shall take all appropriate measures to
secure within their territories the implementation of the objeets of the Convention.
For this purpose they shall use the most expeditious procedures available.

Convention sur les aspects civils de Ten-lévement
intemational d'enfants

Les Etats signataires de la présente Convention,

Profondément convaincus que Tinférét de Tenfant est d'une
importance primordiale pour toute question relative å sa garde,

Désirant
protéger Tenfant, sur le plan International, contre les effets nuisibles d'un
déplacement ou d'un non-retour illicites et établir des procedures en vue de
garantir le re-tour immédiat de Tenfant dans TEtat de sa residence habituelle,
ainsi que d'assurer la protection du droit de visite.

Ont résolu
de condure une Convention ä cet effet, et sont convenus des dispositions
suivantes:

Chapitre I

- Champ
d'application de la Convention

Artide premier

La présente Convention a pour objet:

fl d'assurer le retour immédiat des enfants

déplacés ou rentenus illicitement dans tout

Etat contractant;

b de faire respecter effectivement dans les

autres Etats contractants les droits de garde et

de visite existant dans un Etat contractant.

Article 2

Les Etats contractants prennent toutes mesures
appropriées pour assurer, dans les li-mites de leur territoire, la realisation
des ob-jectifs de la Convention. A cet effet, ils doivent recourir ä leurs
procedures d'urgence.

Article
3

The removal or the retention of a child is to be
considered wrongful where -

fl it is
in breach of rights of custody attributed to a person, an institution or any
other body, either jointly or alone, under the law of the State in which the
child was habitually resident immediately before the removal or retention: and

Artide
3

Le
déplacement ou le non-retour d'un enfant est considéré comme illicite:

fl
lorsqu'il a lieu en violation d'un droit de garde, attribué ä une personne, une
institution ou tout autre organisme, seul ou conjoin-tement, par le droit de
TEtat dans lequel Ten-fant avait sa residence habituelle immédiatement
avant son déplacement ou son

non-retour; et

96

(översättning)

Konvention om de civila aspekterna på internationella
bortföranden av barn

De stater som har undertecknat denna konvention,

som är
fast övertygade om att bamens bästa är av största betydelse i frågor rörande
vårdnaden om dem,

som önskar
ge barnen ett skydd på internationell nivå mot de skadliga effekterna av ett
olovligt bortförande eller kvarhällande av dem och fastställa förfaranden i
syfte att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat i vilken de
har sitt hemvist och att säkerställa ett skydd för rätten till umgänge,

har
beslutat att i detta syfte sluta en konvention och har kommit överens om
följande bestämmelser.

IKap.

Konventionens tillämpningsområde

Artikel 1 Ändamålet med denna konvenfion är: fl att
säkerställa ett snabbt återförande av barn som olovligen har förts ut till
eller kvarhållits i en fördragsslutande stat; och

fe att
tillförsäkra att rätten i en fördragsslutande stat till vårdnad och umgänge
verksamt respekteras i andra fördragsslutande stater.

Artikel 2

De fördragsslutande
staterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att inom sina landområden
säkerställa att ändamålet med denna konvenfion uppfylls. I detta syfte skall
de använda de snabbaste förfaranden som finns tillgängliga.

Artikel 3

Ett bortförande eller ett kvarhällande av ett barn är att
anse som olovligt om:

fl det strider mot en rätt till vårdnad som har
anförtrotts en person, en institution eller något annat organ, antingen
gemensamt eller för sig, enligt lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist
omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet, och

Prop. 1988/89:8 Bilaga 3

7 Riksdagen 1987188. I saml. Nr 8

97

fe at the
time of removal or retention those rights were actually exercised, either
jointly or alone, or would have been so exercised but for the removal or
retention.

fe que ce
droit était exercé de fagon effective seul ou conjointement, au moment du déplacement
ou du non-retour, ou Teut été si de tels événements n'étaient survenus.

The rights of custody mentioned in subparagraph a above,
may arise in particular by operation of law or by reason of a judicial or
administrative decision, or by reason of an agreement having legal effect under
the law of that State,

Artide 4

The convention shall apply to any child who was habitually
resident in a Contracting State immediately before any breach of custody or
access rights. The Convention shall cease to apply when the child attains the
age of 16 years.

Article 5

For the
purposes of this Convention -fl 'rights of custody' shall indude rights relafing
to the care of the person of the child and, in particular, the right to
determine the child's place of residence;

b 'rights of access' shall indude the right to take a
child for a limited period of time to a place other than the child's habitual
residence.

Chapter II

-
Central authorities

Article 6

A Contracting State shall designate a Central Authority
to discharge the duties which are imposed by the Convention upon such
authorities.

Federal States, States with more than one system of law or
States having autonomous territorial organizations shall be free to appoint
more than one central Authority and to specify the territorial extent of their
powers. Where a State has appointed more than one central Authority, it shall
designate the Central Authority to which applications may be addressed for
transmission to the appropriate Central Authority within that State.

Article 7

Central Authorities shall co-operate with each other and
promote co-operation amongst the competent authorities in their respective

Le droit de garde vise en a peut notamment résulter d'une
attribution de plein droit, d'une decision judiciaire ou administrative, ou
d'un accord en vigueur selon le droit de cet Etat.

Article 4

La Convention s'applique å tout enfant qui avait sa
residence habituelle dans un Etat contractant immédiatement avant Tatteinte aux
droits de garde ou de visite. Uapplication de la Convention cesse lorsque
Tenfant par-vient ä Tage de 16 ans.

Article 5

Au sens de la présente Convention:

a le «droit de garde» comprend le droit

portant sur les soins de la personne de Ten-

fant, et en particulier celui de décider de son

lieu de residence; fe le «droit de visite» comprend le
droit

d'emmener Tenfant pour une période limitée

dans un lieu autre que celui de sa residence

habituelle.

Chapitre II

-
Autorités centrales

Article 6

Chaque Etat contractant désigné une Autorité centrale
chargée de satisfaire aux obligations qui lui sont imposées par la Convention.

Un Etat federal, un Etat dans lequel plusieurs systémes
de droit sont en vigueur ou un Etat ayant des organisations territoriales
auto-nomes, est libre de designer plus d'une Autorité centrale et de spécifier
Tétendue territoriale des pouvoirs de chacune de ces Autorités. UEtat qui
fait usage de cette facuité désigné 1'Autorité centrale ä laquelle les demandes
peuvent étre adressées en vue de leur transmission ä TAutorité centrale
compétente au sein de cet Etat.

Article 7

Les Autorités centrales doivent coopérer entré elles et
promouvoir une collaboration entré les autorités compétentes dans leurs

Prop.
1988/89:J

fe denna rätt verkligen utövades, antingen gemensamt eller
för sig, vid den fidpunkt då barnet fördes bort eller hölls kvar eller skulle
ha utövats om inte bortförandet eller kvarhållandet hade ägt rum.

Rätten till vårdnad enligt a kan i första hand uppkomma på
gmnd av lag eller genom ett judiciellt eller administrafivt avgörande men även
genom en överenskommelse som har rättshg verkan enligt lagen i den ifrågavarande
staten.

Artikel 4

Konvenfionen tillämpas på varje barn som hade hemvist i en
fördragsslutande stat omedelbart innan vårdnads- eller umgängesrätten
kränktes. Konvenfionen upphör att vara fill-lämplig när barnet uppnår 16 års
ålder.

Artikd 5

I denna konvention innefattas:

fl i "rätten fill vårdnad" de rättigheter som
hänför sig till vården av barnets person och särskilt rätten att bestämma var
barnet skall bo;

fe i "rätten till umgänge" rätten att för en
begränsad tid ta barnet till en annan plats än den där barnet har sitt hemvist.

2 Kap. Centralmyndigheter

Artikel 6

Varje fördragslutande stat skall utse en centralmyndighet
att fullgöra de skyldigheter som enligt denna konvention är ålagda sådana
myndigheter.

Federala stater, stater med mer än ett rättssystem eller
stater som har autonoma territoriella organisationer har frihet att utse mer
än en centralmyndighet och att ange den territoriella omfattningen av deras
behörighet. Om en stat har utsett mer än en centralmyndighet, skall den ange
den centralmyndighet fill vilken ansökningar kan sändas för vidarebefordran
till behörig myndighet inom den staten.

Artikel 7

Centralmyndigheterna
skall samarbeta med

varandra och främja samarbete mellan de be- 99

höriga myndigheterna i sina respekfive stater

States to secure the prompt return of children and to
achieve the other objeets of this Convention.

In particular, either directly or through any
intermediary, they shall take all appropriate measures -

a to discover the whereabouts of a child who has been
wrongfully removed or retained;

fe to prevent further harm to the child or prejudice to
interested parties by taking or causing to be taken provisional measures;

c to secure the voluntary return of the child or to bring
about an amicable resolufion of the issues;

d to exchange, where desirable, information relafing to
the social background of the child;

e to provide information of a general character as to the
law of their State in connection with the application of the Convention;

/ to initiate or facilitate the institution of judicial or
administrative proceedings with a view to obtaining the return of the child
and, in a proper case, to make arrangements for organizing or securing the
effective exercise of rights of access;

g where the circumstances so require, to provide or
facilitate the provision of legal aid and advice, induding the participation of
legal counsel and advisers;

h to provide such administrafive arrangements as may be
necessary and appropriate to secure the safe return of the child;

Etats respectifs, pour assurer le retour immédiat des
enfants et réaliser les autres objectifs de la présente Convention.

En particulier, soit direetement, soit avec le concours de
tout intermédiaire, elles doivent prendre toutes les mesures appropriées:

a pour localiser un enfant déplacé ou retenu illicitement;

fe pour prévenir de nouveaux dangers pour Tenfant ou des
préjudices pour les parties concernées, en prenant ou faisant prendre des
mesures provisoires;

c pour assurer la remise volontaire de Ten-fant ou
faciliter une solution amiable;

d pour échanger, si cela s'avére utile, des informations
relafives ä la situation sociale de Tenfant;

e pour fournir des informations générales concemant le
droit de leur Etat relatives ä rapplication de la Convention;

/ pour introduire ou favoriser Touverture d'une procedure
judiciaire ou administrative, afin d'obtenir le retour de Tenfant et, le cas
échéant, de permettre Torganisation ou rexercice effecfif du droit de visite;

g pour accorder ou faciliter, le cas échéant, Tobtention
de Tassistance judiciaire et juri-dique, y compris la participation d'un
avocat;

h pour assurer, sur le plan administratif, si nécessaire
et opportun, le retour sans danger de Tenfant;

;■ to keep each other informed with respect to the
operation of this Convention and, as far as possible, to eliminate any obstades
to its application.

Chapter III

-
Return of children

Article 8

Any
person, institution or other body daiming that a child has been removed or
retained in breach of custody rights may apply either to the Central Authority
of the child's habitual residence or to the Central Authority of any other
Contracting State for assistance in securing the return of the child.

/' pour se tenir mutuellement informées sur le
fonctionnement de la Convention et, autant que possible, lever les obstades
éventuelle-ment rencontrés lors de son application.

Chapitre III

-
Retour de Penfant

Article 8

La
personne, 1'insfitution ou l'organisme qui prétend qu'un enfant a été déplacé
ou retenu en violation d'un droit de garde peut saisir soit TAutorité centrale
de la residence habituelle de Tenfant, soit celle de tout autre Etat
contractant, pour que celles- ci prétent leur assistance en vue d'assurer le
retour de Tenfant.

för att säkerställa
att barn snabbt blir återlämnade och för att uppnå övriga mål med denna
konvention.

De skall
särskilt, antingen direkt eller genom någon mellanhand, vidta alla lämpliga
åtgärder:

fl för att
utröna var ett olovligen bortfört eller kvarhållef barn befinner sig;

fe för att förhindra att bamet kommer till ytterligare
skada eller att berörda parter lider ytterligare men genom att vidta
provisoriska åtgärder eller se till att sådana åtgärder vidtas;

c för att säkerställa att barnet frivilligt återlämnas
eller få till stånd en uppgörelse i godo;

d för att utbyta upplysningar om barnets sociala bakgmnd,
när det är önskvärt;

e för att fillhandahålla allmänna upplysningar om den lag
i den egna staten som har samband med tilllämpningen av konventionen;

/ för att inleda eller underlätta att rättsliga eller
administrativa förfaranden inleds i syfte att få barnet återlämnat och, i
förekommande fall, vidta åtgärder för att ordna så eller säkerställa att
rätten till umgänge verkligen kan utövas;

g för att, när omständigheterna så kräver, tillhandahålla
eller underlätta tillhandahållandet av juridisk hjälp och rådgivning, inbegripet
biträde av advokat;

h för att tillhandahålla sådana administrativa åtgärder
som kan vara nödvändiga och lämpliga för att säkerställa att barnet återlämnas
välbehållet;

/' för att hålla varandra underrättade om denna
konventions kraft och verkan och, så långt möjligt, för att undanröja varje
hinder mot dess fillämpning.

3 Kap. Återlämnande av barn

Artikd 8

Varje person, institution eller annat organ som påstår att
ett barn har förts bort eller kvarhållits i strid mot en vårdnadsrätt kan antingen
hos centralmyndigheten i den stat där barnet har sitt hemvist eller hos
centralmyndigheten i någon annan fördragsslutande stat ansöka om biträde med
att säkerställa att barnet återlämnas.

101

The application shall contain -

fl information concerning the identify of the applicant,
of the child and of the person al-leged to have removed or retained the child;

fe where available, the date of birth of the child;

c the grounds on which the applicant's claim for return of
the child is based;

d all
available information relafing to the whereabouts of the child and the identify
of the person with whom the child is presumed to be.

The
application may be accompanied or supplemented by -

e an authenticated copy of any relevant decision or
agreement;

/a
cerfificate or an affidavit emanating from a Central Authority, or other
competent authority of the State of the child's habitual residence, or from a
qualified person, concerning the relevant law of that State;

g any other relevant document.

Article 9

If the Central Authority which receives an application
referred to in Artide 8 has reason to believe that the child is in another Contracting
State, it shall directly and without delay transmit the application to the
Central Authority of that Contracting State and inform the requesfing Central
Authority, or the applicant, as the case may be.

La demande doit contenir:

a des informations portant sur Tidentité du demandeur, de
Tenfant et de la personne dont il est allégué qu'elle a emmené ou retenu
Ten-fant;

fe la date de naissance de Tenfant, s'il est possible de
se la procurer;

c les motifs sur lesquels se base le demandeur pour rédamer
le retour de Tenfant;

d toutes informations disponibles concer-nant la
localisation de Tenfant et Tidentité de la personne avec laquelle Tenfant est
présumé se trouver.

La demande
peut étre accompagnée ou complétée par:

e une copie authentifiée de toute decision ou de tout
accord utiles;

/ une
attestation ou une declaration avec affirmation émanant de rAutorité centrale,
ou d'une autre autorité compétente de TEtat de la residence habituelle, ou
d'une personne qualifiée, concemant le droit de TEtat en la matiére;

g tout autre document utile.

Artide 9

Quand TAutorité centrale qui est saisie d'une demande en
vertu de Tartide 8 a des raisons de penser que Tenfant se trouve dans un autre
Etat contractant, elle transmet la demande direetement et sans délai ä
TAutori-té centrale de cet Etat contractant et en informe rAutorité centrale
requérante ou, le cas échéant, le demandeur.

Article
10

The Central Authority of the State where the child is
shall take or cause to be taken all appropriate measures in order to obtain the
voluntary return of the child.

Artide 11

The
judical or administrative authorities of Contracting States shall act
expeditiously in proceedings for the return of children.

If the judical or administrative authority concerned has
not reached a decision within six weeks from the date of commencement of the
proceedings, the applicant or the Central Authority of the requested State, on
its own initafive or if asked by the Central Authority of the requesting State,
shall have the right to

Artide
10

LAutorité centrale de TEtat ou se trouve Tenfant prendra
ou fera prendre toute mesure propre å assurer sa remise volontaire.

Artide 11

Les autorités judiciaires ou administratives de tout Etat
contractant doivent procéder d'urgence en vue du retour de 1'enfant.

Lorsque Tautorité judiciaire ou administrative saisie n'a
pas statué dans un délai de six semaines ä partir de sa saisine, le demandeur
ou rAutorité centrale de TEtat requis, de sa propre initiative ou sur requéte
de TAutorité centrale de TEfat requérant, peut demander une declaration sur les
raisons de ce retard. Si

Prop. 1988/89:8

Ansökningen skall innehålla:

a upplysningar om sökandens och barnets identitet och om
den persons idenfitet som påstås ha bortfört eller kvarhållit barnet;

fe barnets födelsedatum, om uppgiften finns tillgänglig;

c de grunder som sökanden åberopar för att få fillbaka
barnet;

d alla tillgängliga uppgifter om var barnet uppehåller sig
och om den persons identitet hos vilken barnet antas befinna sig.

Ansökningen kan åtföljas av eller kompletteras med:

e en bestyrkt kopia av varje relevant avgörande eller
överenskommelse;

/ bevis eller intyg, utfärdat av en centralmyndighet
eller annan behörig myndighet i den stat där barnet har sitt hemvist eller av
en behörig person, om den tillämphga lagen i den staten;

g annan handUng som hör till saken.

Artikd 9

Om den centralmyndighet som tar emot en ansökan som avses
i artikel 8 har skäl att tro att barnet befinner sig i en annan fördragsslutande
stat, skall den direkt och utan dröjsmål skicka över ansökningen fill
centralmyndigheten i denna fördragsslutande stat och underrätta den
centralmyndighet som har ansökt om återlämnandet eller, i förekommande fall,
sökanden om åtgärden.

Artikd 10

Centralmyndigheten i den stat där barnet befinner sig
skall vidta alla lämpliga åtgärder, eller se till att de blir vidtagna, för att
få barnet återlämnat på frivillig väg.

Artikd II

De judiciella eller administrativa myndigheterna i de
fördragsslutande staterna skall iaktta en snabb handläggning för att få barnet
återlämnat.

Om den berörda judiciella eller administrativa
myndigheten inte har fattat ett avgörande inom sex veckor från den dag
förfarandet inleddes, har sökanden eller centralmyndigheten i den anmodade
staten, på eget initiativ

eller på begäran av centralmyndigheten i den jq2

ansökande staten, rätt att kräva en redogörel-

request a statement of the reasons for the delay. If a
reply is received by the Central Authority of the requested State, that Authority
shall transmit the reply to the Central Authority of the requesting State, or
to the applicant, as the case may be.

Article 12

Where a child has been wrongfully removed or retained in
terms of Artide 3 and, at the date of the commencement of the proceedings
before the judicial or administrative authority of the Contracting State where
the child is, a period of less than one year has elapsed from the date of the
wrongful removal or retention, the authority concerned shall order the return
of the child forthwith.

The
judicial or administrative authority, even where the proceedings have been commenced
after the expiration of the period of one year referred to in the preceding
paragraph, shall also order the return of the child, unless it is demonstrated
that the child is now settled in its new environment,

Where the judicial or administrafive authority in the
requested State has reason to believe that the child has been taken to another
State, it may stay the proceedings or dismiss the application for the return of
the child.

la réponse est reque par rAutorité centrale de TEtat
requis, cette Autorité doit la trans-mettre ä lAutorité centrale de TEtat requérant
ou, le cas échéant, au demandeur.

Article 12

Lorsqu'un
enfant a été déplacé ou retenu illicitement au sens de Tartide 3 et qu'une
période de moins d'un an s'est écoulée å partir du déplacement ou du non-
retour au moment de rintroduction de la demande devant Tauto-rité judiciaire ou
administrafive de TEfat contractant ou se trouve Tenfant, Tautorité saisie
ordonne son retour immédiat.

Uautorité judiciaire ou administrative, méme saisie apres
Pexpiration de la période d'un an prévue ä Talinéa précédent, doit aussi
ordonner le retour de Tenfant, ä moins qu'il ne soit établi que Tenfant s'est
intégré dans son nouveau milieu.

Lorsque Tautorité judiciaire ou administrative de TEtat
requis a des raisons de croire que Tenfant a été emmené dans un autre Etat,
elle peut suspendre la procedure ou rejeter la demande de retour de Tenfant.

Article
13

Notwithstanding
the provisions of the preceding Article, the judicial or administrative
authority of the requested State is not bound to order the return of the child
if the person, institution or other body which opposes its return establishes
that -

Article
13

Nonobstant
les dispositions de Tartide précédent, Tautorité judiciaire ou administrative
de TEtat requis n'est pas tenue d'ordonner le retour de Tenfant, lorsque la
personne, Tinsti-tution ou Torganisme qui s'oppose ä son retour établit:

a the
person, institution or other body having the care of the person of the child
was not actually exercising the custody rights at the time of removal or
retention, or had consented to or subsequently acquiesced in the removal or
retenfion; or

fe there is a grave risk that his or her return would
exposé the child to physical or psycho-logical harm or otherwise place the
child in an intolerable situation.

The
judicial or administrative authority may also refuse to order the return of the
child if it finds that the child objeets to being return-ed and has attained an
age and degree of

fl que la
personne, Tinstitution ou Torga-nisme qui avait le soin de la personne de
Ten-fant n'exer5ait pas effectivement le droit de garde å Tépoque du
déplacement ou du non-retour, ou avait consenti ou a acquiescé posté-rieurement
ä ce déplacement ou å ce non-retour; ou

fe qu'il
existe un risque grave que le retour de Tenfant ne Texpose ä un danger physique
ou psychique, ou de toute autre maniére ne le place dans une situation
intolerable.

Uautorité
judiciaire ou administrative peut aussi refuser d'ordonner le retour de Tenfant
si elle constaté que celui-ci s'oppose ä son retour et qu'il a atteint un äge
et une maturité

se
för orsakerna till dröjsmålet. Om svaret mottas av centralmyndigheten i den
anmodade staten, skall den myndigheten sända svaret vidare till
centralmyndigheten i den ansökande staten eller, i förekommande fall, till sökanden.

Artikd
12

Om
ett bam olovligen har förts bort eller hållits kvar enligt vad som sägs i
artikel 3 och det den dag då förfarandet inleds hos den judiciella eller
administrativa myndigheten i den fördragsslutande stat där barnet befinner sig
har förflutit mindre än ett år frän den dag det olovliga bortförandet eller
kvarhållandet ägde rum, skall vederbörande myndighet besluta om barnets
omedelbara återlämnande.

Även
i det fall då förfarandet har inletts efter utgången av den ettårsperiod som
avses i föregående stycke, skall den judiciella eller administrafiva
myndigheten besluta om barnets återlämnande, såvida inte det visas att barnet
har funnit sig fill rätta i sin nya miljö.

Om
den judiciella eller administrativa myndigheten i den stat hos vilken
återlämnande begärts har skäl att tro att barnet har förts till en annan stat,
kan den inställa förfarandet eller avvisa ansökningen om återlämnande av
barnet.

Artikel
13

Utan
hinder av bestämmelserna i föregående artikel är den judiciella eller
administrafiva myndigheten i den stat där återlämnande har begärts inte
förpliktad att besluta om barnets återlämnande, då den person eller institufion
eller det organ av annat slag som motsätter sig återlämnandet visar att:

fl
den person eller insfitution eller det organ av annat slag som hade vård om
barnets person faktiskt inte utövade vårdnadsrätten vid den tid då
bortförandet eller kvarhållandet ägde rum eller hade samtyckt till eller i
efterhand godtagit bortförandet eller kvarhållandet; eller

fe
det finns en allvarlig risk för att barnets återlämnande skulle utsätta det för
fysisk eller psykisk skada eller på annat sätt försätta det i en situation som
inte är godtagbar.

Den
judiciella eller administrativa myndigheten kan också vägra att besluta om
barnets återlämnande, om den finner att barnet motsätter sig att bli
återlämnat och att barnet har

105

maturity at which it is appropriate to take account of its
views.

In
considering the circumstances referred to in this Artide, the judicial and
administrative authorities shall take into account the information rélating to
the social background of the child provided by the Central Authority or other
competens authority of the child's habitual residence.

Article 14

In
acertaining whether there has been a wrongul removal or retention within the
meaning of Article 3, the judicial or administrative authorities of the
requested State may take notice directly of the law of, and of judicial or
administrative decisions, formally recognized or not in the State of the
habitual residence of the child, without recourse to the specific procedures
for the proof of that law or for the recognition of foreign decisions which
would otherwise be applicable.

ou il se réyéle approprié de tenir compte de cette
opinion.

Dans
Tappréciation des circonstances visées dans cet article, les autorités
judiciaires ou administratives doivent tenir compte des informations fournies
par TAutorité centrale ou toute autre autorité compétente de TEtat de la
residence habituelle de Tenfant sur sa situation sociale.

Article 14

Pour déterminer Texistence d'un déplacement ou d'un
non-retour illicite au sens de rartide 3, Tautorité judiciaire ou administrative
de TEtaf requis peut tenir compte direetement du droit et des decisions
judiciaires ou administratives reconnues formellement ou non dans TEtat de la residence
habituelle de Tenfant, sans avoir recours aux procedures spécifiques sur la
preuve de ce droit ou pour la reconnaissance des decisions étrangéres qui
seraient autrement applicables.

Article
15

The
judicial or administrative authorities of a Contracting State may, prior to the
making of an order for the return of the child, request that the applicant
obtain from the authorities of the State of the habitual residence of the child
a decision or other determination that the removal or retention was wrongful
within the meaning of Article 3 of the Convenfion, where such a decision or
determination may be obtained in that State. The Central Authorities of the
Contracting States shall so far as practicable assist applicanfs to obtain such
a decision or determination.

Article 16

After
receiving notice of a wronful removal or retention of a child in the sense of
Article 3, the judicial or administrative authorities of the Contracting State
to which the child has been removed or in which it has been retained shall not
decide on the merits of rights of custody unfil it has been determined that the
child is not to be returned under this Convention or unless an application
under this Convention is not lodged within a reasonable time following receipt
of the notice.

Article
15

Les autorités judiciaires ou administratives d'un Etat
contractant peuvent, avant d'ordon-ner le retour de Tenfant. demander la production
par le demandeur d'une decision ou d'une attestation émanant des autorités de
TEtat de la residence habituelle de Tenfant constatant que le déplacement ou le
non-retour était illicite au sens de Tarticle 3 de la Convention, dans la
mesure ou cette decision ou cette attestation peut étre obtenue dans cet Etat.
Les Autorités centrales des Etats contractants assistent dans la mesure du possible
le demandeur pour obtenir une telle decision ou attestation.

Artide 16

Apres avoir été informées du déplacement illicite d'un
enfant ou de son non-retour dans le cadre de Tartide 3, les autorités
judiciaires ou administratives de TEtat contractant oii fenfant a été déplacé
ou retenu ne pourront statuer sur le fond du droit de garde jusqu'å ce qu'il
soit établi que les conditions de la présente Convention pour un retour de
Tenfant ne sont pas réunies, ou jusqu'ä ce qu'une période raisonnable ne se
soit écoulée sans qu'une demande en application de la Convenfion n'ait été
faite.

106

Prop.
1988/89:8

uppnått en ålder och mognad Vid vilken det är skäligt att
ta hänsyn till dess åsikt.

Vid övervägande av de omständigheter som avses i denna
artikel skall de judiciella Och administrativa myndigheterna ta hänsyn fill de
upplysningar om barnets sociala bakgrund som tillhandahållits av
centralmyndigheten eller annan behörig myndighet i den stat där barnet har
sitt hemvist.

Artikel 14

När de judiciella eller administrativa myndigheterna i
den stat hos vilken återlämnande begärts utreder om det föreligger ett olovligt
bortförande eller kvarhällande enligt arfikel 3, äger myndigheterna direkt
beakta lagen och judiciella eller administrativa avgöranden, vare sig dessa
formellt erkänns eller inte, i den stat där barnet har sitt hemvist, utan att
anlita de särskilda förfaranden som annars skulle vara fillämpliga till bevis
för den lagen eller för erkännandet av utländska avgöranden.

Artikel 15

Innan de judiciella eller administrativa myndigheterna i
en fördragsslutande stat meddelar beslut om återlämnande av barnet, kan
myndigheterna begära att sökanden från myndigheterna i den stat där barnet har
sitt hemvist införskaffar ett avgörande eller annat utslag, varigenom förklaras
att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt i den betydelse som avses i
artikel 3 i denna konvention, om ett sådant avgörande eller utslag kan erhållas
i den staten. Centralmyndigheterna i de fördragsslutande staterna skall så
långt som möjligt bistå sökanden för att erhålla ett sådant avgörande eller
utslag.

Artikel 16

Efter det att de judiciella eller administrativa
myndigheterna i den fördragsslutande stat till vilken barnet har blivit
bortfört eller i vilken barnet hålls kvar har erhållit underrättelse om att
det föreligger ett olovligt bortförande eller kvarhällande av barnet i den
mening som avses i artikel 3, får myndigheterna inte besluta i sak om rätten
till vårdnaden förrän det har bestämts att barnet inte skall återlämnas enligt
denna konvention eller med mindre en ansökan enligt denna konvention

inte har framställts inom en rimlig tid efter det „_

att underrättelsen mottagits.

Article
17

The sole fact that a decision relafing to custody has
been given in or is entitled to recognition in the requested State shall not
be a ground for refusing to return a child under this Convention, But the
judicial or administrative authorities of the requested State may take account
of the reasons for that decision in applying this Convention.

Article 18

The provisions of this Chapter do not limit the power of a
judicial or administrative authority to order the return of the child at any
time.

Artide 19

A decision under this Convention concerning the return of
the child shall not be taken to be a determination on the merits of any custody
issue.

Artide 20

The return
of the child under the provisions of Article 12 may be refused if this would
not be permitted by the fundamental priniples of the requested State relafing
to the protection of human rights and fundamental freedoms.

Chapter IV

- Rights
of access

Article 21

An application to make arrangements for organizing or
securing the effective exercise of rights of access may be presented to the Central
Authorities of the Contracting States in the same way as an application for the
return of a child.

The Central Authorities are bound by the obligations of
co-operation which are set forth in Article 7 to promote the peaceful enjoy-ment
of access rights and the fulfilment of any condifions to which the exercise of
those rights may be subject. The Central Authorities shall take steps to
remove, as far as possible, all obstades to the exercise of such rights.

The Central Authorities, either directly or through
intermediaries, may initiate or assist in the institution of proceedings with a
view to organizing or protecting these rights and secu-

Arlicle
17

Le seul fait qu'une decision relative å la garde ait été
rendue ou soit susceptible d'étre reconnue dans TEtat requis ne peut justifier
le refus de renvoyer Tenfant dans le cadre de cette Convention, mais les
autorités judiciaires ou administratives de TEtat requis peuvent prendre en
consideration les motifs de cette decision qui rentreraient dans le cadre de
Tapplication de la Convention.

Article 18

Les dispositions de ce chapitre ne limitent pas le pouvoir
de Tautorité judiciaire ou administrative d'ordonner le retour de Tenfant ä
tout moment.

Article 19

Une decision sur le retour de Tenfant rendue dans le
cadre de la Convention n'affecte pas le fond du droit de garde.

Artide 20

Le retour de Tenfant conformément aux dispositions de
Tarticle 12 peut étre refuse quand il ne serait pas permis par les principes
fondamentaux de TEtat requis sur la sauve-garde des droits de Thomme et des
libertés fondamentales.

Chapitre IV - Droit de visite

Artide 21

Une demande visant Torganisation ou la protection de
Texerdse effecfif d'un droit de visite peut étre adressée å TAutorité centrale
d'un Etat contractant selon les mémes modalités qu'une demande visant au
retour de Ten-fant.

Les Autorités centrales sont liées par les obligations de
coopération visées ä rartide 7 pour assurer Texercice paisible du droit de
visite et raccomplissement de toute condition å laquelle rexercice de ce droit
serait soumis, et pour que soient levés, dans toute la mesure du possible, les
obstades de nature ä s'y op-poser.

Les Autorités centrales, soit direetement, soit par des
intermédiaires, peuvent entamer ou favoriser une procedure legale en vue
d'or-ganiser ou de protéger le droit de visite et les

Prop. 1988/89:8

Artikd
17

Enbart
det faktum att ett avgörande om vårdnaden har meddelats i eller är berättigat
till erkännande i den stat hos vilken återlämnande begärts utgör inte någon
gmnd för att vägra att återlämna ett barn enligt denna konvention, men de
judiciella eller administrativa myndigheterna i den staten kan ta hänsyn till
skälen för det avgörandet när konventionen tillämpas.

Artikd
18

Bestämmelserna
i detta kapitel begränsar inte behörigheten för en judiciell eller administrativ
myndighet att när som helst besluta om barnets återlämnande.

Artikd
19

Ett
avgörande enligt denna konvention rörande barnets återlämnande skall inte
tolkas som ett avgörande i sak av någon fråga som rör vårdnaden.

Artikd
20

Återlämnandet
av barnet enligt bestämmelserna i artikel 12 kan vägras, om det inte i den
anmodade staten skulle vara tillåtet enligt de grundläggande principerna om
skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

4
Kap.

Rätt
till umgänge

Artikd
21

En
ansökan om åtgärder för att ordna så eller säkerställa att rätten till umgänge
verkligen kan utövas kan ges in till centralmyndigheterna i de
fördragsslutande staterna på samma sätt som en ansökan om ett barns återlämnande.

Centralmyndigheterna
är genom de åligganden om samarbete som anges i artikel 7 förpliktade att
verka för att umgängesrätten kan utövas under lugna förhållanden och att de
villkor som kan vara föreskrivna för umgängesrätten uppfylls.
Centralmyndigheterna skall vidta åtgärder för att så långt möjligt undanröja
alla hinder mot utövandet av umgängesrätten.

Centralmyndigheterna kan,
antingen direkt

eller genom mellanhänder, ta initiativ till eller

bistå vid inledandet av förfaranden för att or

ganisera eller skydda umgängesrätten och för 109

ring respect for the conditions to which the exercise of
these rights may be subject.

Chapter V

-
General Provisions

Article 22

No security, bond or deposit, however de-scribed, shall be
required to guarantee the payment of costs and expenses in the judicial or
administrative proceedings falling within the scope of this Convention.

Artide 23

No legalization or similar formality may be required in
the context of this Convention.

Artide 24

Any application, communication or other document sent to
the Central Authority of the requested State shall be in the original language,
and shall be accompanied by a translation into the official language or one of
the official languages of the requested State or, where that is not feasible, a
translation into French or Enligsh.

However, a Contracting State may, by making a reservation
in accordance with Article 42, object to the use of either French or English,
but not both, in any application, communication or other document sent to its
Central Authority,

Article 25

Nationals of the Contracting States and persons who are
habitually resident within those States shall be entitled in matters concerned
with the application of this Convention to legal aid and advice in any other
Contracting State on the same conditions as if they themselves were nationals
of and habitually resident in that State.

Artide 26

Each Central Authority shall bear its own costs in
applying this Convenfion.

Central Authorities and other public services of
Contracting States shall not impose any charges in relation to applications submitted
under this Convention. In particular.

condifions auxquelles rexercice de ce droit pourrait étre
soumis.

Chapitre V

-
Dispositions générales

Article 22

Aucune caution ni aucun dépöt, sous quel-que dénomination
que ce soit, ne peut étre impose pour garantir le paiement des frais et dépens
dans le contexte des procedures judiciaires ou administratives visées par la
Convention.

Aricle 23

Aucune légalisation ni formalité similaire ne sera requise
dans le contexte de la Convention.

Article 24

Toute demande, communication ou autre document sont
envoyés dans leur langue origi-nale å TAutorité centrale de TEtaf requis et
accompagnés d'une traduction dans la langue officielle ou Tune des langues
officielles de cet Etat ou, lorsque cette traduction est difficile-ment
réalisable, d'une traduction en frangais ou en anglais.

Toutefois, un Etat contractant pourra, en faisant la reserve
prévue ä Tarfide 42, s'op-poser ä Tutilisation soit du frangais, soit de
Tanglais, dans toute demande, communication ou autre document adressés å son
Autorité centrale.

Article 25

Les ressortissants d'un Etat contractant et les personnes
qui resident habituellement dans cet Etat auront droit, pour tout ce qui
concerne Tapplication de la Convention, ä Tassistance judiciaire et juridique
dans tout autre Etat contractant, dans les mémes condi tions que s'ils étaient
eux-mémes ressortissants de cet autre Etat et y résidaient habituellement.

Article 26

Chaque Autorité centrale supportera ses propres frais en
appliquant la Convention.

LAutorité centrale et les autres sevices pu-blics des
Etats contractants n'imposeront aucun frais en relation avec les demandes
intro-duites en application de la Convention. No-

Prop. 1988/89:8

att säkerställa att de villkor iakttas som utövandet av
denna rätt kan vara underkastat.

5 Kap.

Allmänna
föreskrifter

Artikd 22

Ingen säkerhet, borgen eller pant av något slag får krävas
för att garantera betalningen för kostnader och utgifter i de judiciella eller
administrativa förfaranden som faller inom ramen för denna konvention.

Artikd 23

Ingen legalisering eller annan liknande formalitet får
krävas i samband med denna konvention.

Artikel 24

Varje ansökan, meddelande eller annan handling som sänds
till centralmyndigheten i den anmodande staten skall vara avfattad på
originalspråket och åtföljas av en översättning fill det officiella språket
eller ett av de officiella språken i den staten eller, om det är svårt att fä
till stånd en sådan översättning, en översättning till franska eller engelska.

En fördragsslutande stat får dock genom reservation enligt
artikel 42 motsätta sig användningen av anfingen franska eller engelska, dock
inte båda, i en ansökan, ett meddelande eller någon annan handling som sänds
fill dess centralmyndighet.

Artikel 25

Medborgare i de fördragsslutande staterna och andra som
har hemvist i dessa stater skall ha rätt till juridisk hjälp och rådgivning i
en annan fördragsslutande stat i frågor som rör tillämpningen av denna
konvention på samma villkor som om de själva var medborgare i och hade hemvist
i den staten.

Artikel 26

Varje centralmyndighet skall bära sina egna kostnader vid
tillämpningen av denna konvention.

Centralmyndigheter och andra allmänna

organ i fördragsslutande stater får inte ta ut

några avgifter med anledning av ansökningar

som har getts in enligt denna konvention. De 111

they may
not require any payment from the applicant towars the costs and expenses of the
proceedings or, where applicable, those arising from the participation of
legal counsel or advisers. However, they may require the payment of the
expenses incurred or to be incurred in implementing the return of the child.

However, a
Contracting State may, by making a reservation in accordance with Article 42,
declare that it shall not be bound to as-sume any costs referred to in the
preceding paragraph resulting from the participation of legal counsel or advisers
or from court proceedings, except insofar as those costs may be covered by its
system of legal aid and advice.

tamment,
il ne peuvent rédamer du demandeur le paiement des frais et dépens du procés
ou, éventuellement, des frais entrainés par la participation d'un avocat.
Cependant, ils peuvent demander le paiement des dé-penses causées ou qui
seraient causées par les operations liées au retour de Tenfant.

Toutefois, un Etat contractant pourra, en faisant la
reserve prévue ä rartide 42, dédarer qu'il n'est tenu au paiement des frais
vises å Talinéa précédent, liés å la participation d'un avocat ou d'un
conseiller juridique, ou aux frais de justice, que dans la mesure ou ces coijts
peuvent étre couverts par son systéme d'assistance judiciaire et juridique.

Upon
ordering the return of a child or issu-ing an order concerning rights of access
under this Convention, the judicial or administrative authorities may, where
appropriate, direct the person who removed or retained the child, or who
prevented the exercise of rights of access, to pay necessary expenses incurred
by or on behalf of the applicant, induding travel expenses, any costs incurred
or payments made for locating the child, the costs of legal representation of
the applicant, and those of re-turning the child.

En
ordonnant le retour de Tenfant ou en statuant sur le droit de visite dans le
cadre de la Convenfion, Tautorité judiciaire ou administrafive peut, le cas
échéant, mettre ä la charge de la personne qui a déplacé ou qui a retenu Tenfant,
ou qui a empéché rexercice du droit de visite, le paiement de tous frais
nécessaires engagés par le demandeur ou en son nom, notamment des frais de
voyage, des frais de représentafion judiciaire du demandeur et de retour de
Tenfant, ainsi que de tous les coiits et dépenses faits pour localiser
Ten-fant.

Artide
27

When it is
manifest that the requirements of this Convention are not fulfilled or that the
application is otherwise not well founded, a Central Authority is not bound to
accept the application. In that case, the Central Authority shall forthwith
inform the applicant or the Central Authority trough which the application was
submitted, as the case may be, of its reasons.

Article 28

A Central
Authority may require that the application be accompanied by a written
au-thorization empowering it to act on behalf of the applicant, or to designate
a representative so to act.

Article 29

This Convention shall not predude any person, institution
or body who claims that there

Article
27

Lorsqu'il
est manifeste que les conditions requises par la Convention ne sont pas remplies
ou que la demande n'est pas fondée, une Autorité centrale n'est pas tenue
d'accepter une telle demande. En ce cas, elle informe immédiatement de ses
motifs le demandeur ou, le cas échéant, rAutorité centrale qui lui a transmis
la demande.

Article 28

Une
Autorité centrale peut exiger que la demande soit accompagnée d'une
autorisa-tion par écrit lui donnant le pouvoir d'agir pour le compte du
demandeur, ou de designer un representant habilité ä agir en son nom.

Article 29

La
Convention ne fait pas obstade ä la facuité pour la personne, Tinstitution ou
Forga-

får framför allt inte kräva betalning av sökanden för
kostnader och utgifter för förfaranden eller, i förekommande fall, de kostnader
som uppkommer genom att jurist eller annan rådgivare medverkar. De får dock
kräva betalning för utgifter som uppkommer eller väntas uppkomma i samband med
själva återlämnandet av barnet.

En fördragsslutande stat kan emellertid genom att avge en
reservation enligt artikel 42 förklara att den inte skall vara förpliktad att
bära några kostnader som avses i föregående stycke och som har uppkommit med
anledning av advokats eller någon annan juridisk rådgivares medverkan eller
med anledning av ett domstolsförfarande, utom såvitt dessa kostnader kan täckas
genom statens rättshjälpssystem.

När en judiciell eller administrafiv myndighet beslutar
om återlämnandet av ett barn eller meddelar beslut rörande rätten fill umgänge
enligt denna konvention, får myndigheten, om det är skäligt, ålägga den person
som har fört bort eller hållit kvar barnet eller som har förhindrat att
umgängesrätten kunde utövas att betala nödvändiga utgifter som har uppkommit
för sökanden eller på dennes vägnar, inbegripet resekostnader, kostnader som
uppkommit eller betalning som eriagts för att hitta barnet, kostnader för
sökandens rättsliga företrädare och kostnader för barnets återlämnande.

Artikd 27

Om det är uppenbart att villkoren i denna konvention inte
är uppfyllda eller att ansökningen av annat skäl är ogrundad, är en centralmyndighet
inte skyldig att godta ansökningen. I ett sådant fall skall centralmyndigheten
omgående underrätta sökanden eller, i förekommande fall, den centralmyndighet
genom vilken ansökningen förmedlades om sina skäl.

Artikd 28

En centralmyndighet kan kräva att ansökningen åtföljs av
en skriftlig fullmakt som ger myndigheten rätt att handla på sökandens vägnar
eller att utse ett ombud eller annan representant att handla så.

Artikd 29

Denna konvention utesluter inte möjlighe- ..-

ten att en
person, institution eller något annat

8 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 8

has been a
breach of custody or access rights within the meaning of Article 3 or 21 from
applying directly to the judicial or administrative authorifies of a
Contracfing State, whether or not under the provisions of this Convention.

nisme qui
prétend qu'il y a eu une violation du droit de garde ou de visite au sens des
artides 3 ou 21 de s'adresser direetement aux autorités judiciaires ou
administratives des Etats contractants, par appHcafion ou non des dispositions
de la Convention.

Article
30

Any
application submitted to the Central Authorities or directly to the judicial or
administrafive authorities of a Contracfing State in accordance with the terms
of this Convention, together with documents and any other information appended
thereto or provided by a Central Authority, shall be admissible in the courts
or administrative authorities of the Contracting States.

Artide
30

Toute
demande, soumise ä TAutorité centrale ou direetement aux autorités judiciaires
ou administrafives d'un Etat contractant par application de la Convention,
ainsi que tout document ou information qui y serait annexé ou fourni par une
Autorité centrale, seront recevables devant les tribunaux ou les autorités
administratives des Etats contractants.

Artide
31

In
relation to State which in matters of custody of children has two or more
systems of law applicable in different territorial units -

fl any reference to habitual residence in that State shall
be construed as referring to habitual residence in a territorial unit of that
State;

fe any reference to the law of the State of habitual
residence shall be construed as referring to the law of the territorial unit
in that State where the child habitually resides.

Article 32

In
relation to a State which in matters of custody of children has two or more
systems of law applicable to different categories of persons, any reference to
the law of that State shall be construed as referring to the legal system
specified by the law of that State.

Artide 33

A State
within which different territorial units have their own rules of law in respect
of custody of children shall not be bound to apply this Convention where a
State with a uni-fied system o law would not be bound to do so.

Artide 34

This Convention shall take priority in matters within its
scope över the Convention of 5 October 1961 concerning the powers ofaulhor-

Article
31

Au regard d'un Etat qui connait en matiére de garde des
enfants deux ou plusieurs systémes de droit applicables dans des unités territoriales
différentes:

, fl toute reference ä la residence habituelle dans cet
Etat vise la residence habituelle dans une unité territoriale de cet Etat;

fe toute reference ä la loi de TEtat de la residence
habituelle vise la loi de TEtat de la residence habituelle vise la loi de
Tunité territoriale dans laquelle Tenfant a sa residence habituelle.

Artide 32

Au regard
d'un Etat connaissant en matiére de garde des enfants deux ou plusieurs systémes
de droit applicables ä des categories différentes de personnes, toute reference
ä la loi de cet Etat vise le systéme de droit désigné par le droit de celui-ci.

Article 33

Un Etat dans lequel différentes unités territoriales ont
leurs propres régles de droit en mafiére de garde des enfants ne sera pas tenu
d'appliquer la Convention lorsqu'un Etat dont le systéme de droit est unifié ne
serait pas tenu de Tappliquer.

Article 34

Dans les matiéres auxquelles elle s'ap-plique, la
Convention prévaut sur la Convention du 5 oclobre 1961 concemant la compé-

Prop.
1988/89:8

organ som påstår att det har förekommit en kränkning av
rätten till vårdnad eller umgänge i den mening som avses i artikel 3 eller 21
direkt vänder sig fill de judiciella eller administrativa myndigheterna i en
fördragsslutande stat, vare sig denna konvenfion tillämpas eller inte.

Artikd 30

Varje ansökan som lämnas in till centralmyndigheterna
eller direkt fill de judiciella eller administrativa myndigheterna i en fördragsslutande
stat i enlighet med bestämmelserna i denna konvention skall, tillsammans med
de handlingar eller annan information som hör till ansökningen eller som
anskaffats genom en centralmyndighet, vara tillåtna i domstolarna eller de
administrativa myndigheterna i de fördragsslutande staterna.

Artikel 31

I förhållande till en stat som i frågor rörande vårdnaden
om bam har två eller flera rättssystem tillämpliga inom olika territoriella enheter
skall:

a varje hänvisning till hemvist i den staten avse
hemvistet inom en territoriell enhet inom den staten;

fe varje hänvisning till lagen i hemviststaten avse lagen
i den territoriella enhet där barnet har sitt hemvist inom den staten.

Artikd 32

1 förhållande till en stat som i fråga om vårdnaden om
barn har två eller flera rättssystem beträffande olika grupper av människor
skall varje hänvisning till lagen i den staten avse det rättssystem som anges i
den statens lag.

Artikel 33

En stat, inom vilken olika territoriella enheter har sina
egna lagar om vårdnaden om barn, skall inte vara förpHktad att tillämpa denna
konvention, om en stat med ett enhetligt rättssystem inte skulle vara
förpliktad till det.

Artikel 34

Denna konvention har företräde i frågor

som faller inom dess ram framför Konventio

nen den Soktober 1961 om myndigheters be- 115

ities and the law applicable in respect of the protection
of minors, as between Parties to both Convenfions. Otherwise the present
Convention shall not restrict the application of an intemational instrument in
force between the State of origin and the State addressed or other law of the
State adressed for the purposes of obtaining the return of a child who has been
wrongfully removed or retained or of organizing access rights.

Article 35

This Convention shall apply as between Contracting States
only to wrongful removals or retentions occurring after its entry into force in
those States.

Where a declaration has been made under Article 39 or 40,
the reference in the preceding paragraph to a Contracting State shall be taken
to refer to the territorial unit or units in relation to which this Convention
applies.

Artide 36

Nothing in this Convention shall prevent two or more
Contracting States, in order to limit the restrictions to which the return of
the child may be subject, from agreeing among themselves to derogate from any
provisions of this Convention which may imply such a restriction.

tence des autorités et la loi applicable en matiére de
protection des mineurs, entré les Etats Parties aux deux Conventions. Par
ailleurs, la présente Convention n'empéche pas qu'un autre instrument
intemational liant TEtat d'o-rigine et TEtat requis, ni que le droit non
conventionnel de TEtat requis, ne soient invoqués pour obtenir le retour d'un
enfant qui a été déplacé ou retenu illicitement ou pour or-ganiser le droit de
visite.

Artide 35

La Convention ne s'applique entré les Etats contractants
qu'aux enlévements ou aux non-retours illicites qui se sont produits apres son
entrée en vigueur dans ces Etats.

Si une declaration a été faite conformément aux artides 39
ou 40, la reference ä un Etat contractant faite ä Talinéa précédent signifié
Tunité ou les unités territoriales auxquelles la Convention s'applique.

Artide 36

Rien dans la Convention n'empéche deux ou plusieurs Etats
contractants, afin de limiter les restrictions auxquelles le retour de Tenfant
peut étre soumis, de convenir entré eux de déroger ä celles de ses dispositions
qui peuvent impliquer de telles restrictions.

Chapter VI - Final clauses

Article 37

The Convention shall be open for signature by the States
which were Members of the Hague Conference on Private International Law at the
time of its Fourteenth Sesseion.

It shall be ratified, accepted or approved and the
instruments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with the
Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands.

Artide 38

Any other State may accede to the Convenfion.

The instrument of accession shall be deposited with the
Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands,

The Convention shall enter into force for a State acceding
to it on the first day of the third

Chapitre VI - Clauses finales

Article 37

La Convention est ouverte å la signature des Etats qui
étaient Membres de la Conference de La Haye de droit intemational privé lors
de sa Quatoriziéme session.

Elle sera ratifiée, acceptée ou approuvée et les
instruments de ratification, d'acceptation ou d'approbation seront déposés
auprés du Ministére des Affaires Étrangéres du Royaume des Pays- Bas.

Article 38

Tout autre Etat pourra adhérer å la Convention.

Uinstrument d'adhésion sera déposé auprés de Ministére des
Affaires Étrangéres du Royaume des Pays- Bas.

La Convention entrera en vigueur, pour TEtat adhérant, le
premier jour du troisiéme

Prop. 1988/89:8

hörighet
och tillämplig lag i frågor till skydd för underåriga, såvitt gäller parter som
är bundna av båda konventionerna. I övrigt skall denna konvention inte inkräkta
på tillämpningen av ett sådant internationellt fördrag som gäller mellan
urspmngsstaten och mottagarstaten eller annan lag i mottagarstaten i syfte att
få tillbaka ett bam som olovligen har förts bort eller hållits kvar eller för
att rätten fill umgänge skall kunna utövas.

Artikd
35

Denna
konvention skall tillämpas mellan de fördragsslutande statema endast i fråga om
olovliga bortföranden eller kvarhållanden som har skett efter det att
konventionen trädde i kraft i förhållande till de statema.

Om
en förklaring har lämnats enligt artikel 39 eller 40, skall hänvisningen i det
föregående stycket till en fördragsslutande stat avse den eller de
territoriella enheter i förhållande fill vilka konvenfionen är tdlämplig.

Artikel
36

Ingenting
i denna konvention skall hindra två eller flera fördragsslutande stater från
att, i syfte att begränsa de inskränkningar som återlämnandet av ett bam kan
vara underkastat, sinsemellan avtala om avvikelser från de bestämmelser i
denna konvention som kan innebära en sädan inskränkning.

6
Kap. Slutbestämmelser

Artikel
37

Konvenfionen
är öppen för undertecknande av stater som var medlemmar i Haagkonferensen för
internationell privaträtt vid tidpunkten för dess fjortonde session.

Den
skall ratificeras, godtas eller godkännas och ratifikations-, godtagande-
eller godkännandeinstrumenten deponeras hos utrikesministeriet i konungariket
Nederländerna.

Artikd
38

Varje
annan stat kan ansluta sig till konventionen.

Anslutningsinstrument
skall deponeras hos utrikesministeriet i konungariket Nederländerna.

Konventionen
träder i kraft i förhållande

till en anslutande stat den första dagen i den 117

calendar month after the deposit of its instrument of
accession.

The accession will have effect only as regards the
relations between the acceding State and such Contracting States as will have
declared their acceptance of the accession. Such a declaration will also have
to be made by any Member State rafifying, accepting or approv-ing the
Convention after an accession. Such declaration shall be deposited at the
Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netheriands; this Ministry
shall forward, through diplomatic channels, a certified copy to each of the
Contracting States.

The Convention will enter into force as between the
acceding State and the State that has declared its acceptance of the accession
on the first day of the third calendar month after the deposit of the
declaration of acceptance.

Artide 39

Any State may, at the time of signature, ratification,
acceptance, approval or accession, declare that the Convention shall extend to
all the territories for the intemational relations of which it is responsible,
or to one or more of them. Such a declaration shall take effect at the time the
Convention enters into force for that State.

Such declaration, as well as any subsequent extension,
shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the
Netherlands.

Artide 40

If a Contracting State has two or more territorial units
in which different systems of law are applicable in relation to matters dealt
with in this Convention, it may at the time of signature, ratification,
acceptance, approval or accession declare that this Convention shall extend
to all its territorial units or only to one or more of them and may modify this
declaration by submitting another dedarafion at any time.

Any such declaration shall be notified to the Ministry of
Foreign Afrairs of the Kingdom of the Netherlands and shall state expressly
the territorial units to which the Convenfion applies.

mois du calendrier apres le dépöt de son instrument
d'adhésion.

Uadhésion n'aura d'effet que dans les rapports entré
TEtat adhérant et les Etats contractants qui auront déclaré accepter cette
adhésion. Une telle declaration devra également étre faite par tout Etat
membre ratifiant, acceptant ou approuvant la Convention ultérieurement ä
Tadhésion. Cette dédaratior. sera déposée auprés du Ministére des Affaires
Étrangéres du Royaume des Pays-Bas; celui-ci en enverra, par la voie
diplomatique, une copie cerfifiée conforme, å chacun des Etats contractants.

La Convention entrera en vigueur entré TE-tat adhérant et
TEtat ayant déclaré accepter cette adhésion le premier jour du troisiéme mois
du calendrier apres le dépöt de la declaration d'acceptation.

Artide 39

Tout Etat, au moment de la signature, de la ratification,
de racceptation, de Tapprobafion ou de Tadhésion, pourra dédarer que la
Convention s'étendra ä Tensemble des terri-toires qu'il représente sur le plan
intemational ou ä Tun ou plusieurs d'entre eux. Cette declaration aura effet
au moment ou elle entré en vigueur pour cet Etat.

Cette declaration, ainsi que toute extension ultérieure,
seront notifiées au Ministére des Affaires Étrangéres du Royaume des Pays-Bas.

Article 40

Un Etat contractant qui comprend deux ou plusieurs unités
territoriales dans lesquelles des systémes de droit différents s'appliquent aux
matiéres régies par cette Convention pourra, au moment de la signature, de la
ratification, de racceptation, de Tapprobation ou de Tadhésion, dédarer que la
présente Convention s'appliquera ä toutes ses unités territoriales ou seulement
ä Tune ou å plusieurs d'entre elles, et pourra å tout moment modifier cette
declaration en faisant une nou-velle declaration.

Ces déclarations seront notifiées au Ministére des
Affaires Étrangéres du Royaume des Pays-Bas et indiqueront expressément les unités
territoriales auxquelles la Convention s'ap-plique.

118

tredje kalendermånaden efter det att dess anslutningsinstrument
deponerats.

Anslutningen får verkan endast i förhållandet mellan den
stat som har anslutit sig och de fördragsslutande stater som har förklarat sig
godta anslutningen. En sådan förklaring måste också göras av varje medlemsstat
som ratificerar, godtar eller godkänner konventionen efter anslutningen.
Förklaringen skall deponeras hos utrikesministeriet i konungariket
Nederländerna; detta ministerium skall på diplomatisk väg vidarebefordra en
bestyrkt kopia till varje fördragsslutande stat.

Konventionen träder i kraft mellan en anslutande stat och
en stat som har förklarat sig godta anslutningen första dagen i den tredje
kalendermånaden efter det att förklaringen om godtagande har deponerats.

Artikd 39

En stat som undertecknar, ratificerar, godtar, godkänner
eller ansluter sig fill konvenfionen kan i samband därmed förklara att
konventionen skall utsträckas till samtliga territorier för vars
internafionella förbindelser den svarar eller till ett eller flera av dem. En
sådan förklaring träder i kraft samtidigt som konventionen träder i kraft för
berörda stat.

En sådan förklaring liksom varje efterföljande sådan
utsträckt tillämpning av konventionen skall meddelas utrikesministeriet i konungariket
Nederländerna.

Artikel 40

En fördragsslutande stat som består av två eller flera
territorier med olika rättssystem i frågor som regleras i denna konvention kan
vid undertecknande, rafificering, godtagande, godkännande eller anslutning
förklara att denna konvention skall utsträckas fill att omfatta alla dess
områden eller endast ett eller flera av dem och kan när som helst ändra sin
förklaring genom att avge en ny förklaring.

Varje sådan förklaring skall meddelas utrikesministeriet
i konungariket Nederländerna med uttrycklig uppgift om vilka territoriella
enheter som konventionen skall filllämpas på.

Prop.
1988/89:8

119

Artide 41

Where a Contracting State has a system of government under
which executive, judicial and legislative powers are distributed between
central and other authorities within that State, its signature or ratification,
acceptance or approval of, or accession to this Convention, or its making of
any declaration in terms of Article 40 shall carry no implication as to the
internal distribution of powers within that State.

Article 42

Any State may, not later than the time of rafification,
acceptance, approval or accession, or at the time of making a declaration in
terms of Article 39 or 40, make one or both of the reservations provided for in
Article 24 and Article 26, third paragraph. No other reservation shall be
permitted.

Any State may at any fime withdraw a reservation it has
made. The withdrawal shall be nofified to the Ministry of Foreign Affairs of
the Kingdom of the Netherlands.

The reservation shall cease to have effect on the first day
of the third calendar month after the notification referred to in the preceding
paragraph.

Article 43

The Convention shall enter into force on the first day of
the third calendar month after the deposit of the third instrument of ratificafion,
acceptance, approval or accession referred to in Artides 37 and 38.

Thereafter the Convenfion shall enter into force -

1
for each State
rafifying, accepting, ap-proving or acceding to it subsequently, on the first
day of the third calendar month after the deposit of its instrument of
ratificafion, acceptance, approval or accession;

2
for any
territory or territorial unit to which the Convention has been extended in
conformity with Article 39 or 40, on the first day of the third calendar month
after the notification referred to in that Article.

Article 44

The
Convention shall remain in force for five years from the date of its entry into
force in accordance with the first paragraph of

Article 41

Lorsqu'un Etat contractant a un systéme de gouvernement en
vertu duquel les pouvoirs exécutif, judiciaire et législatif sont partagés
entré des Autorités centrales et d'autres autorités de cet Etat, la signature,
la ratification, racceptation ou 1'approbation de la Convention, ou Tadhésion
ä celle-ci, ou une declaration faite en vertu de Tarficle 40, n'emportera
aucune conséquence quant au partage interne des pouvoirs dans cet Etat.

Article 42

Tout Etat contractant pourra, au plus tärd au moment de la
ratification, de racceptation, de Tapprobation ou de Tadhésion, ou au moment
d'une declaration faite en vertu des artides 39 ou 40, faire soit Tune, soit
les deux réserves prévues aux artides 24 et 26, alinéa 3. Aucune autre reserve
ne sera admise.

Tout Etat pourra, ä tout moment, retirer une reserve qu'il
aura faite. Ce retrait sera notifié au Ministére des Affaires Étrangéres du
Royaume des Pays-Bas.

Ueffet de la reserve cessera le premier jour du troisiéme
mois du calendrier apres la notification mentionnée a l'alinéa précédent.

Article 43

La Convention entrera en vigueur le premier jour du
troisiéme mois du calendrier apres le dépöt du troisiéme instrument de ratification,
d'acceptation, d'approbation ou d'a-dhésion prévu par les artides 37 et 38.

Ensuite, la Convention entrera en vigueur:

1
pour chaque
Etat ratifiant, acceptant, approuvant ou adhérant postérieurement le premier
jour du troisiéme mois du calendrier apres le dépöt de son instrument de
ratification, d'acceptafion, d'approbation ou d'adhé-sion;

2
pour les
territoires ou les unités territoriales auxquels la Convention a été étendue
conformément å Tartide 39 ou 40, le premier jour du troisiéme mois du
calendrier apres la nofification visée dans ces artides.

Artide 44

La Convention aura une durée de cinq ans ä partir de la
date de son entrée en vigueur conformément ä Tartide 43, alinéa premier.

Artikel 41

För en fördragsslutande stat, som har ett regeringssystem
enligt vilket exekutiv, judiciell och legislativ makt är fördelad mellan
centrala och andra myndigheter inom den staten, skall ett undertecknande eller
en ratificering, ett godtagande eller ett godkännande av eller en anslutning
fill denna konvention eller en förklaring enhgt artikel 40 inte inverka på den
interna fördelningen av makten inom den staten.

Artikel 42

En stat kan senast vid rafificeringen, godtagandet,
godkännandet eller anslutningen eller när en förklaring enligt artikel 39
eller 40 avges, göra den ena eller båda reservafioner-na enligt artikel 24 och
artikel 26 tredje stycket. Ingen annan reservation är tilläten.

En stat kan när som helst återta en reservation som den
har gjort. Utrikesministeriet i konungariket Nederländerna skall underrättas
om ett sådant återtagande.

Reservationen upphör att gälla första dagen i den tredje
kalendermånaden efter det att den underrättelse som avses i föregående stycke
har lämnats.

Artikel 43

Konventionen träder i kraft den första dagen i den tredje
kalendermånaden efter den dag då det tredje rafifikafions-, godtagande-,
godkännande eller anslutningsinstmmentet deponerades enligt artiklarna 37 och 38.

Därefter träder konventionen i kraft:

1
i förhållande
till varje stat som ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till konventionen
senare, den första dagen i den tredje kalendermånaden efter den dag då dess
rafifikafions-, godtagande-, godkännande-eller anslutningsinstrument
deponerades;

2
för varje
område eller territoriell enhet som konventionen har utsträckts till enligt artikel
39 eller 40, den första dagen i den tredje kalendermånaden efter det meddelande
som avses i artiklarna.

Artikd 44

Konventionen gäller i fem år räknat från den dag då den
enligt artikel 43 punkt 1 har

Prop.
1988/89:8

121

Article 43 even for States which subsequently have
ratified, accepted, approved it or acceded to it.

If there has been no denunciation, it shall be renewed
tacitly every five years.

Any denunciation shall be notified to the Ministry of
Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands at least six months before
the expiry of the five year period. It may be limited to certain of the
territories or territorial units to which the Convention applies,

The denunciation shall have effect only as regards the
State which has notified it. The Convention shall remain in force for the other
Contracting States.

Article 45

The Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the
Netherlands shall notify the States Members of the Conference, and the States
which have acceded in accordance with Article 38, of the following -

1
the signatures
and ratifications, accept-ances and approvals referred to in Article 37;

2
the accessions
referred to in Article 38;

3
the date on
which the Convention enters into force in accordance with Article 43;

4
the extensions
referred to in Article 39;

5
the
déclarations referred to in Artides 38 and 40;

6
the
reservations referred to in Article 24 and Article 26, third paragraph, and the
with-drawals referred to in Article 42;

7
the
denunciations referred to in Article 44.

IN WITNESS WHEREOF the undersigned, being duly authorized
thereto, have signed this Convention,

DONE at The Hague, on the 25th day of October, 1980, in
the English and French languages, both texts being equally authenfic, in a
single copy which shall be deposited in the arehives of the Gouvernment of the
Kingdom of the Netherlands, and of which a certified copy shall be sent,
through diplomatic channels, to each of the States Members of the Hague
Conference on Private International Law at the date of its Fourteenth Session.

méme pour les Etats qui Tauront postérieurement ratifiée,
acceptée ou approuvée ou qui y auront adhéré.

La Convention sera renouvelée tacitement de cinq ans en
cinq ans, sauf dénonciafion.

La dénonciafion sera notifiée, au moins six mois avant
Texpiration du délai de cinq ans, au Ministére des Affaires Étrangéres du
Royaume des Pays-Bas. Elle pourra se limiter ä certains territoires ou unités
territoriales auxquels s'applique la Convention.

La dénonciafion n'aura d'effet qu'å Tégard de TEtat qui
Taura notifiée. La Convention restera en vigueur pour les autres Etats
contractants.

Article 45

Le Ministére des Affaires Étrangéres du Royaume des
Pays-Bas notifiera aux Etats Membres de la Conference, ainsi qu'aux Etats qui
auront adhéré conformément aux dispositions de rartide 38:

1
les signatures,
ratifications, acceptations et approbations visées ä Tartide 37;

2
les adhésions
visées ä Tartide 38;

3
la date ä
laquelle la Convention entrera en vigueur conformément aux dispositions de
rartide 43;

4
les extensions
visées ä Tarticle 39;

5
les
déclarations mentionnées aux artides 38 et 40;

6
les réserves
prévues aux artides 24 et 26, alinéa 3, et le retrait des réserves prévu ä
rartide 42;

7
les
dénonciations visées ä rartide 44,

EN FOI DE QUOI, les soussignés, dument autorisés, ont
signé la présente Convenfion.

FAIT ä La Haye, le 25 octobre 1980, en frangais et en
anglais, les deux textes faisant également foi, en un seul exemplaire, qui sera
déposé dans les arehives du Gouvernement du Royaume des Pays-Bas et dont une copie
cerfifiée conforme sera remise, par la voie diplomatique, å chacun des Etats Membres
de la Conference de La Haye de droit intemational privé lors de sa Quatorziéme
session.

trätt
i kraft även för stater som senare här ratificerat, godtagit, godkänt eller
anslutit sig till konventionen.

Om
uppsägning inte sker, skall konventionen utan vidare tillkännagivande anses
förlängd för fem år i sänder.

Uppsägning skall ske genom
en underrättelse till utrikesministeriet i konungariket Nederländerna minst
sex månader före femårs periodens utgång. Uppsägning kan begränsas fill att
avse vissa av de territorier eller territoriella enheter på vilka konventionen
är tilllämplig.

Uppsägningen får verkan
endast för dén stat som har insänt underrättelsen. För övriga fördragsslutande
stater förblir konvenfionen i kraft.

Artikd
45

Utrikesministeriet i
konungariket Nederländerna skall underrätta konferensens medlemsstater samt
de stater som anslufit sig enligt artikel 38 om:

1
undertecknande och ratificering,
godtagande och godkännande enligt artikel 37;

2
anslutning enligt arfikel 38;

3
dagen då konventionen träder i
kraft enligt artikel 43;

4
utsträckning enligt artikel 39;

5
förklaring enligt artiklarna 38
och 40;

6
förbehåll enligt arfikel 24 och
arfikel 26, tredje stycket, och återtagande enligt artikel 42;

7
uppsägning enligt artikel 44.

TILL
BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade
undertecknat denna konvention.

UPPRÄTTAD i Haag den 25
oktober 1980 på franska och engelska, vilka båda texter äga lika vitsord, i ett
enda exemplar som skall deponeras i Nederländernas regerings arkiv och varav
bestyrkt kopia på diplomatisk våg skall fillställas varje medlemsstat i Haagkonferensen
för internationell privaträtt vid tidpunkten för dess fjortonde session.

Prop. 1988/89:8

123

Prop. 1988/89:8 Bilaga 4

Sammanställning av remissyttrandena Remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av
hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i
Göteborg, Stockholms tingsrätt, länsrätten i Stockholms län, länsrätten i
Malmöhus län, domstolsverket, socialstyrelsen, statens invandrarverk,
polismyndigheten i Stockholm, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid
Lunds universitet, familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), utredningen om barnens
rätt (Ju 1977:08), Stockholms socialnämnd, Malmö socialnämnd, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges domareförbund. Föreningen BRIS - Barnens Rätt 1 Samhället, Rädda
Barnen samt riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige-

Remissvaren

1 Allmänna synpunkter

Samtliga remissinstanser tillstyrker att Sverige ansluter
sig till båda konventionerna.

Hovrätten för Västra Sverige

I en tid av ökande internationella kontakter blir
familjerättsliga bindningar över gränserna allt vanligare. Den anknytning till
olika länders rättsordningar, innefattande olikheter i synen på familj och
barn, som därvid uppstår, kan ofta leda till svårlösta problem. Problemen
accentueras i den situationen att den ena av föräldrarna väljer att ta sig rätt
genom att mot den andres vilja föra med sig ett barn till ett annat land än den
gemensamma hemviststaten. I sådana situationer är det utomordentligt viktigt
att det finns regler som gör det möjligt att med bistånd av myndigheter och domstolar
i det andra landet kunna återföra barnet. Redan kunskapen om att denna
möjlighet finns torde vara ägnad att avhålla den som har avsikter att obehörigen
skilja ett barn från dess vårdnadshavare från att sätta sådana planer i verket.
Från dessa synpunkter är en internationell reglering av stort värde.

En internationell reglering bör dessutom kunna bidra till
att underlätta

ett fungerande umgänge med barn över gränserna, eftersom den, i en

situation där barnet inte återlämnas efter umgängesrättstiden ger vårdnads

havaren möjligheter att få tillbaka barnet. - Det finns därför starka skäl som

talar för att Sverige bör biträda en konventionsreglering. De krav som bör

ställas på en sådan reglering får enligt hovrättens mening i rimlig grad anses

uppfyllda av såväl Europarådskonventionen som Haagkonventionen. Vad

beträffar frågan om effektiviteten hos konventionerna bör särskilt fillkoms-

ten av en centralmyndighet i varje land vara ägnad att bidra till ett snabbt

och för sökanden enkelt förfarande. Hovrätten delar den uppfattning som 124

framförs i promemorian att båda konventionerna ger
domstolen tillräckliga

möjligheter
att med hänsyn till barnets bästa vägra erkännande och verk- ftop.
1988/89:8 ställighet.

Enligt hovrättens uppfattning är det av stor vikt att
Sverige i största möjliga utsträckning deltar i det internationella samarbetet.
Eftersom såväl Europaråds konventionen som Haagkonventionen uppfyller de krav
som bör ställas för att regleringen inte skall anses strida mot vår nationella
rättsordning, bör anslutning ske till båda konventionerna. Som uttalas i
promemorian är det angeläget att Sverige får motsvarande reglering även i
förhållande till stater som ej anslutit sig till konventionerna.

Kammarrätten i Stockholm

Enligt kammarrättens erfarenhet föreligger det ett starkt
behov av internafionella regler som medger att i så stor utsträckning som
möjligt svenska avgöranden i fråga om vårdnad om och umgänge med liksom
överflyttning av barn kan genomföras även i utlandet. Att möjligheterna härtill
för närvarande är starkt begränsade medför stora olägenheter. Myndigheterna
står i praktiken maktlösa när ett barn har olovligen förts ur riket och hålls
kvar i annan stat än Schweiz och våra nordiska grannländer, med vilka
konventioner på området har ingåtts. En följd av detta har blivit att vårdnadshavare
ibland själva tar sig rätt och egenmäktigt återför eller låter återföra ett
barn hit. Sådana åtgärder kan göra en situation, som redan är infekterad, ännu
svårare. Detta är i sin tur ägnat att skada de barn som berörs. Det sagda
gäller i motsvarande mån beträffande möjligheterna att här i riket få utländska
domstolsbeslut i aktuellt hänseende genomförda.

Kammarrätten hälsar därför med tillfredsställelse att det
internationella samarbetet på området har lett fram till de båda konventioner
som den remitterade promemorian avser och att frågan om Sveriges tillträde till
dem nu prövas. Konventionerna har sådant innehåll och sädan utformning att de
är väl värda en bred anslutning. En sädan ökar självfallet deras effektivitet
och förstärker därmed den preventiva effekt som ligger i att möjligheterna
minskar när det gäller att framgångsrikt få ett olovligt bortförande eller kvarhällande
till utlandet att bestå.

Mot den bakgrund som angetts här tillstyrker kammarrätten
att Sverige biträder båda konventionerna, som ju har olika räckvidd. Domstolen
ansluter sig till den mening som uttalas (s. 50 f) i promemorian om vilka
reservationer som härvid bör göras för svensk del.

Med hänsyn till intresset av att de bestämmelser som
konventionerna innehåller får så stor räckvidd som möjligt tillstyrks vidare
förslaget att regeringen, under förutsättning av ömsesidighet, får föreskriva
att bestämmelserna skall tillämpas även i förhållande till stat, som inte har
anslutit sig till konvenfionerna.

Kammarrätten i Göteborg

På senare tid har antalet fall ökat då en förälder utan
lov för ut sitt barn ur landet och på så sätt skiljer barnet från den andra
föräldern. Behovet av en internationell reglering som gör det möjligt att
återföra barnet framstår under sådana förhållanden som alltmer angeläget.

Den ökade
rörligheten över gränserna och det ökade antalet "inter

nationella familjebildningar" gör det också nödvändigt att avgöranden rö

rande vårdnaden om eller umgänge med barn blir respekterade även i andra

länder. Kammarrätten finner det väsentligt att en anslutning fill Europa

råds- och Haagkonventionerna kommer till stånd så att man kan komma till

rätta med dessa problem. I och med att konventionerna blir tillämpliga 125

behöver en
förälder inte i samma utsträckning som i dag tveka inför att Prop.
1988/89:8 skicka sitt barn ufrikes.

Stockholms tingsrätt

Den ökade rörligheten över gränserna har medfört aft
vårdnadstvister med anknytning till två eller flera länder ofta förekommer.
Självfallet är det angeläget att motverka obehöriga bortföranden och kvarhållanden
av barn även i internationella förhållanden. Med hänsyn fill det anförda
föreligger det ett behov av en internationell reglering rörande erkännande och
verkställighet av vårdnadsavgöranden. Det synes därför lämpligt att Sverige
ansluter sig till Europaråds- och Haagkonventionerna och att i promemorir an
upptagna lagförslag föranleder lagstiftning.

Länsrätten i Stockholms län

Länsrätten tillstyrker att Sverige ansluter sig till båda
konventionerna. Även om de löser långt ifrån alla problem på området utgör de
dock etf stort steg i rätt riktning.

Länsrätten kan i allt väsentligt godta innehållet i de
remitterade lagförslagen. Den kan också i allt väsentligt ansluta sig till de
anförda motiven.

Länsrätten i Malmöhus län

Enligt länsrättens mening är det angeläget att Sverige
kommer med i ett internationellt samarbete för att motverka olovligt
bortförande av barn i internationella förhållanden. Länsrätten tillstyrker
därför att Sverige ansluter sig såväl till Europarådskonventionen den 20 maj
1980 om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn sarnt
återställande av vård av barn som tiU Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om
de civila aspekterna pä internationella bortföranden av barn. Samtidigt vill
länsrätten emellertid understryka att det samarbete som kommer till stånd genom
ätt Sverige ansluter sig till de nu aktuella konventionerna ju inte kommer att
medföra någon total lösning av problemen med olovligt bortförande av barn över
gränserna. Anslutningen till konventionerna kommer huvudsakligen att leda till
ett samarbete med länder som har likartad rättsordning och samhällssyn sorn
Sverige. Däremot kommer anslutningen inte att erbjuda någon lösning i
förhållande till de länder där problemen är som störst.

Länsrätten har i huvudsak infe något att erinra mot den
lag som föreslagits för att införliva konventionerna i svensk rätt. Dock anser
länsrätten att centralmyndighetens åligganden bör närmare preciseras. Vidare
vill länsrätten rikta invändningar mot vad som har anförts i utredningen angående
bevisbördan för att vägra verkställighet. Slutligen vill länsrätten också
beröra vissa kostnadsfrågor samt vilket språk som skall användas i en ansökan
hos domstol. Innan länsrätten går närmare in på dessa frågor vill länsrätten
emellertid särskilt framhålla att länsrätten inte har något att erinra mot att
frågor om verkställighet och överflyttning skall prövas i första instans av
länsrätt. Enligt länsrättens mening utgör de skäl sorn utredaren har framfört
mot en sådan ordning inte några avgörande hinder.

Domstolsverket

Domstolsverket (DV) tillstyrker förslaget om att Sverige
skall tillträda säväl

Europarådskonventionen som Haagkonventionen. Ett tillträde till kon- 126

ventionerna
kommer att vara en tillräckligt effektiv lösning för att komma Prop.
1988/89:8

till rätta
med problemen med olovligt bortförande av barn i internationella

förhållanden
i förhållande till andra konventionsstater, DV vill emellertid

påpeka,
som också framhållits i promemorian, att konventionerna troligen

inte
kommer att vinna någon större anslutning från de stater i förhållande

till vilka
de största problemen föreligger.

DV tillstyrker förslaget om att länsrätterna skall pröva
ansökningar om verkställighet och överflyttning av barn. Verket instämmer i de
överväganden som redovisas i promemorian.

DV ansluter sig till bedömningen i promemorian att ett
tillträde till konventionerna inte kommer att medföra några kostnader av
betydenhet.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen tillstyrker att Sverige ansluter sig till säväl
Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av
avgöranden rörande vårdnad av barn som till Haagkonventionen den 20 oktober
1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn.

Socialstyrelsen ser det som angeläget att Sverige i sin
lagstiftning förstärker det rättsliga skyddet för barn som olovligen förts
bort ur landet och på så sätt skiljts från sin vårdnadshavare eller annan som
handhar vården av barnet. Även då det ej är fråga om ett olovligt bortförande
eller kvarhällande finns det idag en brist vad gäller möjligheten att kunna
erkänna och verkställa andra länders vårdnadsavgöranden i Sverige respektive
kunna åberopa svenska avgöranden i andra länder.

När det gäller Europarådskonventionen anser
socialstyrelsen att det är riktigt att reservationsmöjligheten i artikel 17
utnyttjas. Socialstyrelsen anser att målsättningen bör vara att utländska barn
i Sverige behandlas lika som barn med hemvist i Sverige. Genom att använda
denna reservationsmöjlighet har förutsättningar skapats för en sådan
målsättning.

Det är vidare mycket angeläget att Sverige försöker få
till stånd ett samarbete på detta område även med de stater som ej anslutit sig
till någon av konventionerna. Det är också socialstyrelsens uppfattning att de
största problemen med olovliga bortföranden av barn föreligger i förhällande
till dessa stater.

Av avgörande betydelse för socialstyrelsens
ställningstagande är att båda konventionerna är s. k. öppna konventioner dvs.
de kan förväntas få en tillräckligt stor anslutning för att kunna bidra till
ett meningsfullt internationellt samarbete när det gäller olovliga
bortföranden av barn över gränserna. Äv lika avgörande betydelse för styrelsens
ställningstagande är att båda konventionerna innehåller vissa
undantagsbestämmelser, som uppställts av hänsyn till barnets bästa och som
möjliggör för en konventionsstat att göra avsteg från absolut skyldighet att överfiytta
ett barn som olovligen förts till staten eller som olovligen hålls kvar där.
Socialstyrelsen anser att konventionerna ger ett godtagbart skydd för att
barnets bästa beaktas. De skillnader som kan uppstå vid bedömningen av barnets
bästa måste ställas mot de fördelar som en anslutning till konventionerna ger
barnen.

Socialstyrelsen ställer sig tveksam till den åldersgräns
som anges i kon

ventionerna. Det framgår av lagkommentaren att konventionerna även

omfattar sådana beslut som har meddelats med stöd av lagen (1980:621)

med särskilda bestämmelser om vård av unga - om barnet är under 16 år.

Vård enligt LVU skall senast upphöra då den unge fyllt 18 år eller om värd

beslutas med stöd av 1 § andra stycket 2 eller tredje stycket när den unge

fyller 21 år. Har barnet fyllt 16 år kan sålunda ett barn som vårdas med stöd 127

av LVU och
som olovligen förts bort över landets gränser inte med stöd av Prop.
1988/89:

den
föreslagna lagen begäras överflyttad. När det gäller nordiska ärenden

kan
socialnämnden däremot med stöd av någon av lagarna om utlämning till

Sverige
från Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av

beslut om
värd eller behandling efter framställan i annat nordiskt land fä ett

barn som
vårdas med stöd av LVU utlämnat. Ett barn, oberoende av ålder,

som vårdas
med stöd av LVU kan efter framställan utlämnas till Sverige från

våra
nordiska grannländer enligt ovan nämnda lag.

Barn som befinner sig i denna situation oberoende av om
det befinner sig i ett nordiskt eller i ett annat land bör i möjligaste mån
behandlas lika.

Socialstyrelsen anser att Sverige, innan vi ansluter oss fill
ifrågavarande konventioner, bör undersöka möjligheten av att inom ramen för
dessa möjliggöra att barn, oberoende av ålder, som vårdas med stöd av LVU,
efter ansökan kan begäras återlämnade till Sverige.

Även underåriga över 16 år som inte vårdas enligt LVU kan
i vissa fall behöva åtnjuta det skydd som konventionerna ger vid olovligt
bortförande.

Polismyndigheten i Stockholm

Mot bakgrund av de erfarenheter polismyndigheten har av de
problem som är förbundna med olovliga bortföranden av barn bedömer polismyndigheterna
det angeläget att Sverige ansluter sig till konventionerna. En sädan åtgärd
kommer med all sannolikhet motverka olovliga bortföranden av barn från Sverige
och öka möjligheterna till ett återförande i förekommande fall.

Lunds universitet, juridiska fakultetsstyrelsens
forskningsnämnd

De allt oftare förekommande internationella barnaroven
utgör ett allvarligt samhällsproblem, till stor del på grund av det otillfredsställande
rättsläget i såväl Sverige som många andra länder. Reglerna och rättspraxis
belönar ofta den som egenmäktigt bortrövar ett barn frän ett land till ett
annat land (med bortrövande avses här även olovligt kvarhällande). Det är
därför av stor vikt att Sverige ansluter sig till de två befintliga
multilaterala konventionerna på detta område (en Europarädskonvention och en
Haagkonvention, båda av 1980). Den praktiska betydelsen av anslutningen kommer
naturligtvis i hög grad att bero på hur många och vilka andra länder som
ansluter sig, men det är enligt forskningsnämndens mening redan nu helt klart
att Sverige ej bör stå utanför detta samarbete, i synnerhet eftersom båda
konventionerna redan har vunnit så stor anslutning att de har trätt i kraft.

Vid nuvarande tidpunkt, när konventionstexterna är
definitivt fastställda, vore det mindre meningsfullt att krifiskt detaljgranska
de två konventionernas regelsystem. Det enda betydelsefulla är idag att
konventionerna utgör ett mycket viktigt steg framåt och att en anslutning inte
tvingar Sverige till något som ur svensk synvinkel framstår som oacceptabelt.

Familjelagssakkunniga

Familjelagssakkunniga anser det i hög grad angeläget att
ett utbyggt internationellt samarbete kommer till stånd inom det område som
berörs av promemorian. Såväl Europarådskonventionen som Haagkonventionen utgör
ett betydande framsteg för ett sådant samarbete. Det finns all anledning för
Sverige att delta häri. Vi tillstyrker följaktligen förslaget att Sverige skall
tillträda de båda konventionerna.

128

utredningen
om barnens rätt Prop. 1988/89:8

Vi fillstyrker det som föresläs i promemorian.

Barn som av en förälder olovligen bortförs från Sverige fill
ett annat land och kvarhålls där är ett tilltagande problem som på senare tid
har fått stor uppmärksamhet. 1 flertalet fall innebär det olovliga bortförandet
att barnet och dess vårdnadshavare skiljs åt. Genom åtgärden rycks barnet upp
från en van miljö och tvingas många gånger att leva i ett nytt och främmande
land utan att veta om det någonsin skall få återse den andra föräldern. Också
för den förälder som har fråntagits barnet innebär det självfallet
påfrestningar att inte kunna ha någon kontakt med barnet och att leva i
ovisshet om barnet någonsin skall komma att återförenas med honom eller henne.

I dag har en förälder små möjligheter att på rättslig väg
få tillbaka ett barn som olovligen har förts till ett annat land. Genom en
anslutning till konvenfionerna om olovligt bortförande av barn kommer Sverige
att i förhållande till ett antal stater få fill stånd ett samarbete och en
reglering av förfarandet i dessa situationer. Vi anser därför att Sverige så
snart som möjligt skall gå med i detta samarbete. Förhoppningsvis kommer en
bred anslutning till de båda konventionerna att innebära en press på också
andra stater att ansluta sig.

Haagkonvenfionen och Europarådskonventionen behandlar
frågor om olovligt bortförande av barn från delvis olika utgångspunkter och på
delvis skilda sätt. Vi anser dock att båda konventionerna väl tillgodoser
kraven på ett effektivt förfarande når det gäller att försöka återföra ett barn
till den som har vårdnaden eller vården om det och att de sätter barnets
intressen i främsta rummet. Av särskild vikt är att enskilda människor kan fä hjälp
av en centralmyndighet i sin strävan att återfå sitt barn och att denna myndighet
skall samarbeta med centralmyndigheten i det land där barnet vistas. Det är
också mycket positivt att man starkt betonar att centralmyndigheterna skall
verka för ett fungerande umgänge mellan barnet och den förälder som är skild
från vårdnaden.

Stockholms socialnämnd

Förvaltningen vill inledningsvis framhålla att den i
huvudsak delar de synpunkter och förslag som förs fram i promemorian. I det
följande kommenteras några av huvudpunkterna i denna.

För närvarande saknas som regel möjlighet att få svenska
avgöranden om vårdnad eller umgänge verkställda i andra länder med undantag av
de nordiska länderna och Schweiz. Utrikesdepartementet har i avsaknad av
internationella överenskommelser begränsade möjligheter att lämna biträde i
dessa fall. Erfarenheter från familjerättsbyrån visar att föräldrar ofta är
medvetna om detta faktum. Det gör att de i vissa fall inte medverkar fill att
barnet fär upprätthålla kontakt med den förälder som inte har vårdnaden.
Förvaltningen delar promemorians synpunkt att starka skäl talar för att Sverige
ansluter sig till konventionerna.

Enligt promemorian är det inte realistiskt att räkna med
anslutning från alla stater. Förvaltningen vill framhålla vikten av att det
blir en så bred anslutning som möjligt.

Promemorian
gör bedömningen att båda konventionerna år tillräckligt

effektiva för att barn som olovligen har förts bort från ett land eller olov

ligen hålls kvar i ett annat land kan föras tillbaka fill hemlandet. För

valtningen anser att det är mycket viktigt att en sådan effektivitet finns. Att

med stöd av nu gällande bestämmelser få ett kidnappat barn återfört till rätt

vårdnadshavare är enligt juridiska sektionens erfarenheter i det närmaste 129

9 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 8

omöjligt.
Samtidigt vill förvaltningen framhålla vad promemorian också Prop.
1988/89:8

betonar,
att det är "minst lika angeläget att konventionerna inte är alltför

effektiva,
så att de tvingar en konventionsstat att sända tillbaka ett barn

även när
detta kan anses strida mot barnets eget bästa". Europarädskonven-

fionens
artikel 10 har formuleringen "uppenbarligen inte längre är förenligt

med
barnets bästa". Enligt förvaltningens uppfattning är det att föredra att

formuleringen
"uppenbarligen" stryks.

Malmö socialnämnd

Socialnämnden biträder huvudförslaget att Sverige ansluter
sig till Europarådskonventionen den 20 maj 1980 och till Haagkonventionen den
25 oktober 1980, som båda syftar till att motverka olovliga bortföranden av
barn i internationella förhållanden.

Föräldrar med utländsk bakgrund blir allt vanligare i
Sverige. Därmed ökar behovet av rättsregler som gäller i flera länder. Sverige
har i flera avseenden försökt anpassa nya lagregler till internafionell praxis.
Den föreslagna anslutningen till de nämnda konventionerna måste ses som en angelägen
utveckling till denna praxis.

Konventioners användbarhet är alltid beroende av antalet
anslutna länder. De länder som varit aktuella i Malmö i de här sammanhangen är
Jugoslavien och Polen och dessa saknas exempelvis bland de anslutna. Här bör
således separatavtal kunna tecknas.

Europaråds- och Haagkonventionerna innehåller som
framhålls i promemorian både för- och nackdelar. Enligt socialnämnden
överväger emellertid fördelarna.

Begränsningar i tillämpningen är mycket viktiga ur svensk synvikel.
Barnets bästa hävdas starkt i vår lagstiftning och här bör man ej göra avkall
på de framsteg som vunnits på senare år. Barnets situation och ålder måste vara
avgörande i bedömningen. Om förhållanden ändrats och barnet motsätter sig en
flyttning skall detta tilläggas stor vikt vid den slutliga bedömningen. I
detta avseende är Haagkonventionen mer nyanserad än Euro-parådskonven tionen,
men också den senare måste sägas på ett fillfredsstäl-lande sätt tillgodose
barnets bästa.

Sveriges domareförbund

Domareförbundet tillstyrker det framlagda förslaget men
vill i sammanhanget framföra några synpunkter.

Med den ökade migrationen har behovet av internationell
reglering blivit allt större på det område som rör olovligt bortförande av barn
från ett land till ett annat. För Sveriges del gäller det sålunda olovligt
bortförande från Sverige till utlandet och bortförande från utlandet fill
Sverige. Med olovligt bortförande jämställs olovligt kvarhällande.

I promemorian sägs att vissa krav skall vara uppfyllda för
att Sverige skall ansluta sig till konventionerna; bl. a. konventionernas effekfivitet
och hänsynen till barnens bästa.

Beträffande eftektiviteten framhålls det i promemorian att
konventionerna visserligen måste vara effektiva men att det är angeläget att
de inte blir så effektiva att de tvingar en konventionsstat att sända tillbaka
ett barn även när detta kan strida mot barnets bästa. Domareförbundet anser att
konventionerna och den föreslagna svenska lagtexten fått i detta avseende ett
rimligt avvägt innehåll.

I den praktiska tillämpningen är dock risken påtaglig att
hänsynen till

barnets bästa kan komma att motverka effektiviteten. Det förhäller sig nog 130

så, allmänt sett, att domstolarna i varje land medvetet
eller omedvetet torde Prop. 1988/89:8 anse att barnets välfärd bäst kan säkras
om det får växa upp och fostras just i det egna landet, utan att därför någon
diskriminering av utländska med: borgare behöver föreligga. Utgångspunkten för
verkställighet skall vara det utländska vårdnadsavgörandet eller gällande
bestämmelser i lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före
bortförandet eller kvarhållandet. Detta kan också sägas ha betonats i såväl
konventionerna som det svenska lagförslaget, och det är enligt domareförbundets
mening vikfigt att så har skett. Emellerfid kan det inte uteslutas att hindren
för verkställighet enligt det ovan sagda kommer att överbetonas. Det kan också
gälla föreskrifter om villkor eller tidpunkt för utövande av umgängesrätt med
barn. Det är vidare inte sannolikt att, om tvä stater kommit fill olika
resultat om vårdnad, den stat som skall pröva en ansökan om verkställighet
kommer att finna det förenligt med barnets bästa att överflytta det till den
stat varifrån det bortförts.

Domareförbundet noterar vidare att den föreslagna
ordningen, när det inte finns ett verkställbart avgörande rörande vårdnaden om
ett barn (art. 12 i Europarådskonventionen jämförd med 19 § i lagförslaget) kan
befaras ta lång fid i det enskilda fallet.

Domareförbundet anser dock, oaktat nu framförda farhågor,
att konvenfionerna ger sä långt det är möjligt en grund för att komma fill
rätta med de olovliga bortförandena av barn över statsgränserna. Anslutning
till de båda konvenfionerna tillstyrks därför.

Föreningen BRIS

\C

Vi anser oss kunna stödja den utformning som promemorian
fått och de avgöranden och reservationer som den ger uttryck för. Vi är
speciellt tacksamma för de formuleringar som ger vid handen att beslut om överflyttning
av barn skall kunna ställas i relation till de grundläggande principerna om
skyddet för mänskliga fri- och rättigheter, så att Barnets Rättskonvention ska
kunna beaktas i tillämpliga delar samt att Sverige får vägra överflyttning av
barnet om det självt motsätter sig överflyttningen (sid. 7, § 12, punkt 3 och
4).

Rädda barnen

Rädda Barnen välkomnar promemorians förslag att Sverige
dels ansluter sig till Europarådskonventionen av den 20 maj 1980 om erkännande
och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande
av vård av barn, dels till Haag-konventionen av den 25 oktober 1980 om de
civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, då detta ger Sverige
möjlighet att komma med i ett internationellt samarbete som syftar till att
motverka olovliga bortföranden av barn i internationella förhållanden.

Det är positivt att så många stater har anslufit sig till
båda eller till någon av de två konvenfionerna. Glädjande att se är att vi
efter anslutningen också skulle fä ett samarbete med bl. a. stater som man
tidigare haft svårigheter med. Tyvärr är ej de länder som orsakar de största
problemen anslutna. Vi ser det som viktigt att Sverige fortsättningsvis kan få
till stånd ett brett samarbete internationellt vad gäller olovliga bortföranden
av barn över gränserna, också med de länder som inte är anslutna till någon av
konventionerna.

131

Riksorganisationen för
kvinnojourer i Sverige Prop. 1988/89:

Riksorganisationen
för Kvinnojourer i Sverige (RÖKS) har erfarit att olovligt bortförande av barn
i internationella förhållanden medför stora och tragiska problem. Ett stort
steg på vägen för att lösa dessa problem är att Sverige ansluter sig till
Europarådskonventionen och Haagkonventionen.

Därutöver
vill RÖKS påpeka att enbart anslutning till dessa konvenfioner inte löser alla
problem med barn som obehörigt förs bort till andra länder. De största
problemen finns i förhållande till de länder som står utanför konventionerna.
Sverige bör verka för överenskommelser även med dessa länder.

2 Reservationsmöjligheterna

Hovrätten
för Västra Sverige

Hovrätten
delar den uppfattning som redovisas i promemorian angående vilka reservafioner
som från Sveriges sida bör göras vid anslutningen till konventionerna.

Kammarrätten
i Stockholm

Domstolen
ansluter sig till den mening som uttalas (s. 50 f) i promemorian om vilka
reservationer som härvid bör göras för svensk del.

Domstolsverket

Haagkonventionens
möjlighet till reservation beträffande centralmyndighetens kostnadsansvar bör
utnyttjas. DV vill också understryka att praxis hittills varit utomordentligt
restriktiv när det gäller att bevilja rättshjälp i frågor som de nu aktuella.
Det finns inte anledning att räkna med att praxis kommer att ändras.

Socialstyrelsen

När
det gäller Europarådskonventionen anser socialsty relsen att det är riktigt att
reservationsmöjligheten i artikel 17 utnyttjas. Socialstyrelsen anser att
målsättningen bör vara att utländska barn i Sverige behandlas lika som barn med
hemvist i Sverige. Genom att använda denna reservationsmöjlighet har
förutsättningar skapats för en sädan målsättning.

Statens
invandrarverk

Vid
ratifikationerna bör göras de reservationer som föresläs i promemorian, dock
med det undantaget att Sverige inte bör reservera sig mot att handlingar som
ges in till centralmyndigheten får avfattas på franska (Europarådskonventionen
art. 6 p. 2). Denna reservation förefaller omotiverad dels med tanke på att den
är ägnad att försena ett förfarande som bör genomföras med största skyndsamhet
dels med hänsyn till att utrikesdepartementet föreslås vara svensk
centralmyndighet.

132

Lunds universitet, juridiska fakultetsstyrelsens
forskningsnämnd Prop. 1988/89:8

På sidan 36 i promemorian anses det vara angeläget att
konventionerna ej , blir "alltför effektiva", dvs. att de ej skall
tvinga en konventionsstat att sända tillbaka ett bortrövat barn även när detta
bedöms strida mot barnets eget bästa. Detta uttalande återspeglar den kluvenhet
som karakteriserat Sveriges inställning under hela konventionsarbetet; man vill
gärna få tillbaka barn som bortförts fill eller kvarhållits i utlandet, men
man vill samtidigt behålla fria händer att vägra återlämna barn som på
motsvarande sätt har förts till eller kvarhållits i Sverige.

För att tillmötesgå de länder som i likhet med Sverige har
önskat sig en "svag" konvention tillåter Europarådskonventionens art.
17 de anslutna staterna att medelst reservation förbehålla sig större frihet att
vägra erkänna resp. verkställa vårdnädsavgöranden meddelade i annan
konventionsstat, bl. a. när man anser att avgörandets verkningar är uppenbart
oförenliga med de grundläggande rättsprinciperna om familj och barn eller om
det befinns att avgörandets verkningar med hänsyn till ändrade förhållanden
uppenbarligen inte längre är förenliga med barnets bästa (art. 10). Enligt
promemorian skall Sverige utnyttja denna reservationsmöjlighet (se sidan 38 och
lagförslagets 6 §). Forskningsnämnden är inte övertygad om att detta verkligen
är nödvändigt i fråga om en Europarådskonvention, som ju binder länder med inte
alltför olika rättspolifiska värderingar på detta område. Reservationen kommer
naturligtvis på motsvarande sätt att försvaga Sveriges ställning när det
gäller att återfå barn som har bortförts till eller kvarhållits i utlandet. (Se
vidare avsnitt 5.2,6 §.)

Familjelagssakkunniga

Det bör påpekas att promemorians inställning till de
frågor som behandlas i konventionerna präglas av en påtaglig kluvenhet. Pä ena
sidan sägs det vara önskvärt och t.o.m. utgöra en förutsättning för Sveriges
tillträde att konventionerna vinner tillräcklig anslutning och blir
tillräckligt effektiva. På andra sidan framhålls det att Sverige har verkat för
en "svag" konvention som ger tillräckligt med utrymme för undantag
från de grundläggande förpliktelserna, något som rentav betecknas som
nödvändigt för att förhindra orimliga resultat (s. 36). Av promemorian framgår
dock att det år det sistnämnda önskemålet som har vägt tyngst. På de flesta
punkter där konventionerna öppnar möjlighet till ett val mellan de båda
önskemålen har företräde nämligen getts åt den restriktiva linjen. Ett bland
andra uttryck för detta är förslaget att Sverige fullt ut skall utnyttja de
reservationsmöjligheter som finns enligt art. 17 i Europarådskonventionen.
Huruvida det finns bärande skäl för den ståndpunkten förefaller tvivelaktigt; i
vart fall redovisas inga sådana skäl i promemorian.