Prop. 1988/89:82

Regeringens skrivelse 1988/89:82

om flyktingpolitiken

Skr. 1988/89:82

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som tagits upp bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 30 mars 1989.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila
Freivalds

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I
skrivelsen redovisas den svenska invandrings- och flyktingpolitiken och dess
tillämpning, invandringen tifl Sverige av flyktingar och asylsökande samt det
kommunala flyktingmottagandel med tonvikt på år 1988. Vidare redovisas
flyktingsituationen i världen, det internationella flyktingarbetet och Sveriges
roll i detta.

I Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 82

Arbetsmarknadsdepartementet Skr. 1988/89:82

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1989

Närvarande:
Statsministem Carlsson, statsråden Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist, Nordberg, Engström,
Freivalds, Wallström

Föredragande:
statsrådet Laila Freivalds

1 Inledning

Regeringen
lämnar, sedan år 1985, årligen en skrivelse tifl riksdagen med redovisning av
Sveriges flyktingpolitik. Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet och
statsrådet Hjelm-Wallén anhåller jag att få lämna följande redovisning för år
1988, avsedd att föreläggas riksdagen.

Mottagandet
i Sverige av flyktingar är endast ett av flera element i den svenska
flyktingpolitiken. I denna skrivelse redovisas alla de åtgärder som Sverige
vidtar och stödjer i syfte att bistå de människor, som tvingas att fly, och för
att bidraga till att flyktingproblemen i världen minskas.

Den
svenska flyktingpolitiken innehåller följande huvudelement:

— agerande
i FN och andra internationella fora för att bidraga till att internationella
konflikter motverkas respektive löses och för att respekten för de mänskliga rättighetema
upprätthålles,

— ekonomiskt
stöd till UNHCR, UNRWA och andra organisationer som bedriver flyktingarbete
utanför Sverige,

— intemationellt
samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och för att
stärka flyktingamas rättsliga skydd,

— överföring
till Sverige, ofta i samarbete med UNHCR, av särskilt utsatta personer som
behöver en säker fristad undan förföljelse,

— mottagande
av flyktingar i Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning som i vissa
avseenden ger med flyktingar jämförbara gmpper ett starkare skydd än vad 1951
års flyktingkonvention stadgar,

— ett
av staten finansierat kommunalt mottagande för flyktingar och därmed jämställda
personer, vilket syftar till att främja deras möjligheter att finna sig
tillrätta i del svenska samhället,

— olika
särskilda insatser, bland annat opinionsbildande verksamhet, för att förbättra
flyktingars och jämförbara gmppers situation och möjligheter till integration
i Sverige,

— stöd
till flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för att bosätta sig i hemlandet
eller annat land.

1
det följande redovisas huvuddragen i tillämpningen av denna politik.

Skälen
till att människor flyr från sina hemländer varierar. Ett av de vanligaste är
givetvis kränkningar av de mänskliga rättighetema. Sådana övergrepp förekommer
i ett stort antal länder trots FN:s allmänna förkla-

ring
om de mänskliga rättigheterna, och trots att en majoritet av FN:s Skr.
1988/89:82 medlemsländer anslutit sig till de två FN-konventionerna om
medborgerliga och politiska respektive ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter.

Genom
bland annat våra utlandsmyndigheter, FN och rapporter i svensk och utländsk
press, samt från oberoende organisationer och institut, följer regeringen noga
utvecklingen i världen i fråga om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.
Kränkningarna av gmndläggande mänskliga rättigheter påtalas från svensk sida
som brott mot internationellt vedertagna principer. Sedan år 1989 är Sverige
medlem i FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Demokratiskt inflytande och
krav på respekt för de mänskliga rättigheterna är dessutom ett av målen för det
svenska utvecklingsbiståndet.

Det
är nödvändigt att understryka att begreppet "flykting" är allt annat än
entydigt och ofta används i mycket skiftande betydelser. För det första är det
vanligt förekommande i den allmänna debatten att asylsökande, dvs. personer som
ansökt om asyl men vilkas ansökan ännu varken beviljats eller avslagits,
benämns flyktingar. För det andra bör det påpekas att, enligt svensk lagstiftning,
endast den person som uppfyfler villkoren i 3§ i uflänningslagen (UtlL,
1980:376) är flykting. Personer som fått stanna enligt 5 eller 6 §§ UtlL eller
av humanitära skäl behandlas inom ramen för det svenska flyktingmottagandet som
jämställda med flyktingar. I denna skrivelse används dock för enkelhetens skull
begreppet flyktingar för samtliga de personer, som fått uppehållstillstånd
enligt någon av de nämnda paragraferna eller av humanitära skäl.

Som
ett led i strävandena att skapa en nationefl uppslutning kring den svenska
flyktingpolitiken tillsatte regeringen år 1984 en flyktingpolitisk beredning
med invandrarministern som ordförande. Under det gångna året har beredningen,
efter en översyn av verksamheten, omorganiserats till ett flyktingpolitiskt
råd. Bland annat har medlemskapet breddats och i rådets arbete deltar nu
representanter för de flesta berörda folkrörelser och intresseorganisationer,
svenska myndigheter och FN:s flyktingkommissaries representant i Norden. Under
år 1988 har rådet mötts tre gånger.

2 Den svenska invandringspolitiken Den utomnordiska invandringen till Sverige

Invandringen
till Sverige är en del av en världsomfattande process. Vi har under åttiotalet
kunnat konstalera en betydande ökning av migrationen, totalt sett, i syd-nordlig
riktning. Så länge den stora klyftan mellan länderna i syd och i nord består —
eller i varje fall inte väsentligt minskas — kommer denna rörelse med all
sanolikhet att fortsätta. Till ökningen i omfattningen och takten av migrationen
bidrar naturligtvis det faktum att vi kommunikationsmässigt befinner oss i en
krympande värld. En ytterligare bidragande orsak är de många interna och mellanstalliga
konflikter, naturkatastrofer m.m. som finns och äger mm, framför allt i den tredje
världens fattiga länder. Till följd av den liberalisering som nu sker i
Östeuropa kan vi också

fl Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr82

konstatera en ökning i migrationen
från öst till väst. Detta har redan Skr. 1988/89:82 märkts i ett antal
länder i Centraleuropa men även i viss mån i Sverige, där en fortsatt ökning är
att förvänta.

För
att få ett mått på migrationens totala omfattning kan nämnas att antalet i
utlandet födda personer, bosatta enbart i de 21 länder i världen som har det
högsta antalet utländska medborgare, uppgår till ca 60 miljoner människor.

Projektioner
av befolkningsutvecklingen fram till år 2025 räknar å ena sidan med en
fördubbling av befolkningen i världen, å andra sidan med en minskning av
Europas andel av denna befolkning till ca en tjugondel. Oavsett faktorer som t.ex.
nya flyktingsituationer kan man troligen vänta sig ett ökande migrationstryck
gentemot Europa.

De
huvudsakliga invandringskategorierna till Sverige är anknytnings-(anhörig) invandring
och invandring av asylsökande och flyktingar, vilka utgör den största gruppen.
Majoriteten av de asylsökande kommer från utom-europeiska länder och Sverige
tar i dag emot det största antalet asylsökande per capita jämfört med andra
länder i Europa.

Som
tidigare nämnts behandlar denna skrivelse i huvudsak flyktinginvandringen till
Sverige. Nedan ges emellertid en generell beskrivning av de regler, som gäller
för den utomnordiska invandring, som sker av andra skäl än på politiska gmnder,
och denna invandrings sammansättning.

Arbetskraftsinvandring

Uppehålls-
och arbetstillstånd av rena arbetsmarknadsskäl beviljas i princip bara om
arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses inom Sverige. Detta kan t. ex. gälla
montörer, vikarierande läkare m. fl. För nyckelfunktioner inom näringslivet och
industrin samt anställningar, som är ett led i internationellt utbyte, görs
undantag. Dessutom beviljas arbetstillstånd för exempelvis artister och
idrottsmän. Tillstånd beviljas numera vanligen av statens invandrarverk (SIV)
efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och efter hörande av
arbetsmarknadens parter.

Anhöriginvandring

Svensk
praxis vad gäller invandring ay anhöriga till personer bosatta här är generös i
jämförelse med andra jämförbara länders. Make/maka och sammanboende, samt
ogifta bam under 20 år till här bosatta personer, beviljas regelmässigt uppehåflstillstånd
för bosättning i Sverige. En ordning med uppskjuten invandringsprövning under
i princip två år tillämpas när det gäller nyligen ingångna äktenskap eller
nyligen etablerade samboförhållanden. Om förhållandet upphör före
tvåårsperiodens utgång tas vid bedömningen av frågan om utlänningen ändå skall
få stanna här hänsyn till samtliga omständigheter i ärendet. Dessa kan
exempelvis vara om utlänningen är väl etablerad i arbetslivet, om barn finns,
om utlänningen riskerar att bli socialt utstött vid återkomsten till hemlandet
osv. Homosexuella förhållanden jämställs med heterosexuella. Äktenskap

med minderåriga liksom
månggifte ger i princip inte rätt till bosättning Skr. 1988/89:82 här.

Både
ensamstående förälder och föräldrapar kan under vissa fömtsättningar få
bosätta sig hos bam som bor i Sverige. Ensamstående förälder (änka/änkling, frånskild)
beviljas regelmässigt tillstånd. Även ensamstående förälder med medföljande
minderårigt bam beviljas normalt tillstånd om majoriteten av de vuxna barnen
bor i Sverige.

Föräldrapar
med samtliga bam i Sverige beviljas tillstånd om de är i minst 60-årsåldem
eller om starka humanitära skäl finns. Föräldrapar med bam både i Sverige och i
annat land kan beviljas tillstånd efter en bedömning och vägning av skilda
faktorer som föräldrarnas ålder, antalet vuxna bam i Sverige och i annat land, föräldramas
hälsotillstånd och allmänna levnadssituation m. m.

Även
andra anhöriga kan under vissa förutsättningar få bosätta sig här. Det kan
gälla så kallad "sista länk", dvs. en person, undantagsvis flera,
vars samtliga nära släktingar är bosatta i Sverige. Det kan också gälla ogifta
barn över 20 år som dröjt sig kvar i hemlandet på gmnd av studier eller
militärtjänst. Även andra släktingar, som tillhört samma familjegemenskap, kan
beviljas tillstånd.

Anhöriga
till politiska flyktingar bedöms något generösare och hänsyn tas i dessa fall
även till den härvarande flyktingens situation.

övrig
invandring

Den
övriga invandringen består huvudsakligen av personer som tidigare varit bosatta
här och som efter några år utomlands återvänder till Sverige, samt av personer
som har svenskt påbrå. Vid prövning av ärenden för den som varit bosatt här
tidigare tas bl. a. hänsyn till den tidigare vistelsetiden i Sverige respektive
utomlands. Svenskfödda, som senare förlorat sitt svenska medborgarskap, samt
deras bam beviljas regelmässigt tillstånd. Även fria yrkesutövare och egna
företagare kan få bosätta sig här om de uppfyller kraven för detta.

Viseringspraxis

Då
nya riktlinjer för invandringspolitiken antogs år 1984 gjordes uttalanden
bland annat för en generösare viseringspraxis, framför allt i fråga om
släktbesök. När det gäller mycket nära anhöriga, och när omständigheterna är
mycket ömmande, bör visering ges om det inte framstår som uppenbart att
avsikten med besöket är en annan än den uppgivna. I mindre behjärtansvärda fall
bör regeln vara att visering beviljas om det inte framstår som sannolikt att
syftet är ett annat än det uppgivna. SIV:s styrelse bör leda utvecklingen av viseringspolitiken.

Mot
bakgmnd av en konstaterad "avhoppsfrekvens" på mellan 20 och 25% av
beviljade viseringar beslöt SIV:s styrelse i november 1987 om nya riktlinjer
för viseringspraxis i fråga om iranska medborgare. Denna praxis ligger fast och
har tillämpats under år 1988, vilket lett till att "avhoppsfrekvensen"
för iranska medborgare har minskat. Innebörden är i princip att

sökanden själv får göra
troligt att syftet med resan till Sverige är ett besök Skr. 1988/89:82

och inget annat. I
särskilt ömmande fall tillämpas dock en mer liberal

praxis. Regelmässigt
beviljas t.ex. visering för att närvara vid en nära

anhörigs begravning eller
för att besöka en nära anhörig, som är svårt sjuk.

En analys av viseringspraxis
beträffande andra länder, t.ex. Polen och

Pakistan, har visat att visering
för besök av nära släkting praktiskt taget

alltid beviljats.

Invandringen
till Sverige år 1988

Den utomnordiska invandringen 1988 (inkl bam)

ö vriga*
6%

Flyktingar m fl 48%

Anknytnings-invandring 46%

' ö vriga
= art>etskraftsinvandnng, adoptivbarn octi g ä ststudenter

3 Flyktingsituationen i världen

Antalet
flyktingar

Den
överväldigande majoriteten av världens flyktingar kommer från och finns i de
fattiga ländema i tredje världen. Beräkningarna av det totala antalet
flyktingar i världen varierar beroende på vilken källa man använder. Siffran
15 miljoner är emellertid en vedertagen uppskattning av nuläget och används av
de flesta berörda FN-organ och frivilliga organisationer.

Orsakerna
till osäkerheten om antalet flyktingar och skälen tifl de varierande
bedömningarna är flera. Den största delen av världens flyktingar finns i utvecklingsländema
i Afrika, Asien och Latinamerika. I de flesta av dessa länder är
befolkningsstatistiken osäker och befolkningsräkningar sparsamt förekommande.
Dessutom anländer flyktingarna vanligen i stort antal, under kort tid och under
ofta kaotiska omständigheter. Dessa fakto-

rer omöjliggör exakthet i
beräkningarna av antalet flyktingar. I en del fall Skr. 1988/89:82 kan man
också konstatera en bristande vilja från mottagarländemas sida att få till
stånd en mer precis uppskattning. Detta kan t.ex. hänga samman med en medveten
vilja att av bidragsmässiga skäl överdriva antalet flyktingar.

Utöver
dessa felkällor förekommer det också att mottagarländema av politiska skäl
antingen ger en för hög eller en för låg siffra på antalet flyktingar i landet.
Berörda FN-organ är tvungna att i första hand förlita sig på mottagarländemas
egen statistik och FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) kan dessutom inte operera i
ett land utan dettas medgivande. Följden blir att om ett land t.ex. inte vill
dra uppmärksamhet till ett flyktingproblem är det omöjligt för UNHCR att
engagera sig i denna flyktingsituation. Detta innebär att flyktingarna i fråga
inte heller tas med i FN:s statistik.

I
ett stort antal länder förekommer interna flyktingar ("displaced persons"),
ibland i ganska stora antal. Dessa människor är politiskt, psykologiskt, socialt
och ekonomiskt lika mycket flyktingar som andra, men . eftersom de inte korsat
en nationell gräns omfattas de inte av UNHCR:s mandat och kommer därför inte
heller med i den officiella statistiken. Det totala antalet interna flyktingar
i världen uppskattas i dag till nära hälften av det totala antalet flyktingar.

Det
bör också noteras att de uppgifter om antalet flyktingar, som lämnas av UNHCR,
vanligen inte inbegriper de mer än två miljonerna palestina-flyktingar,
eftersom dessa till den överväldigande delen inte omfattas av UNHCR:s mandat.

Variationema
i uppskattningen av antalet flyktingar beror också på skillnadema i
definitionen av vem som är flykting. Enligt FN:s konvention angående
flyktingars rättsliga ställning av år 1951, den s.k. Genéve-kon-ventionen,
definieras en flykting på följande sätt:

"...
Den som (till följd av händelser, som inträffat före den I januari 1951 och) i
anledning av välgrundad fmktan för förföljelse på gmnd av sin ras, religion,
nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgmpp eller politiska åskådning
befinner sig utanför det land, vari han är medborgare samt är ur stånd att
eller på gmnd av sådan fmktan, som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av
sagda lands skydd, eller den som, utan all vara medborgare i något land, till
följd av händelser som fömt sagts befinner sig utanför det land, vari han
tidigare haft sin vanliga vistelseort, samt är ur stånd att eller på gmnd av
sådan fmktan, som nyss sagts, icke önskar att återvända dit". (Denna
definition motsvarar den som återfinns i 3 § UtlL).

I
sammanhanget bör det uppmärksammas att själva konventionen är tidsmässigt och
geografiskt begränsad till att gälla "händelser som inträffat före den 1
januari 1951" i Europa. Dessa bestämmelser upphävdes genom ett
tilläggsprotokoll av år 1967, men alla de länder, som har ratificerat konventionen,
har inte skrivit under tilläggsprotokollet. Detta gäller t. ex. Italien, där
därför stora gmpper av flyktingar fafler utanför statistiken. Olika länder har
i kraft av sin nationella lagstiftning också en möjlighet att ge någon form av
uppehållstillstånd och/eller flyktingliknande status till

andra kategorier av
asylsökande, vilka då inte nödvändigtvis tas med i Skr. 1988/89:82
statistiken över det totala antalet flyktingar.

De
afrikanska staterna har en egen flyktingkonvention (den s. k. OAU-konventionen,
antagen år 1969), vilken går betydligt längre än FN-konventionen när det
gäller att definiera vem som är flykting — man accepterar t.ex. personer som
har flytt tifl följd av extern aggression, ockupation, utländsk dominans eller
händelser vilka allvarligt stört den allmänna ordningen i hemlandet. OAU-konventionen
är gmnden för det internationella flyktingarbetet i Afrika, vilket bl. a. har till
följd att fler människor erkänns som flyktingar än vad ett strikt tillämpande
av Genéve-konventionen skufle innebära. Slutligen bör det nämnas att medan det
blivit vanligt i de flesta europeiska länder att alltmer söka begränsa tiflståndsgivningen
tifl s. k. mandatflyktingar (dvs. flyktingar enligt Genéve-konventionen) har
utvecklingen i andra delar av världen varit den motsatta. Detta är en
utveckling som delvis inleddes med OAU-konventionens tillkomst och som
representerar ett mer pragmatiskt sätt att definiera vem som är flykting —
något annat skulle knappast heller vara möjligt inom ramen för det
internationella biståndsarbetet till förmån för flyktingar och likstäflda. Detta
har bland annat inneburit att UNHCR, utöver de s. k. mandatflyktingarna, också
ger bistånd och skydd till personer "som angår" ("are of concern
to") flyktingkommissarien. Denna term kan t. ex. avse personer som lämnar
sitt land på gmnd av krig.

Det
har med andra ord blivit vedertaget att UNHCR i sitt hjälparbete för flyktingar
i tredje världen kan ha en vidare tolkning av flyktingbegreppet än vad Genéve-konventionen
egentligen ger utrymme för. Detta är också utgångspunkten för UNHCR:s arbete
för en mer flexibel tolkning av flyktingkonventionen rent generellt.

Alla
de nämnda faktorema bidrar på olika sätt till att uppskattningama av antalet
flyktingar varierar beroende på uppgiftslämnare. De innebär också att
statistiska jämförelser ofta blir vanskliga att göra.

Flyktingsituationen
i tredje världen

I
det följande lämnas en kortfattad översikt av flyktingsituationen i världen
och dess utveckling. Någon detaljerad redovisning av situationen avseende
respekten för de mänskliga rättighetema har inte gjorts eftersom detta görs i
annan ordning av utrikesdepartementet.

Av
naturliga skäl är det av särskilt intresse för Sverige att ha en bild av utvecklingen
i de europeiska och övriga industrialiserade länder, med vilka vi samarbetar i
dessa frågor. Ett proportionellt något större utrymme lämnas därför åt
beskrivningen av situationen i dessa länder.

Asien
(inklusive Mellersta Östern)

De
afghanska flyktingarna utgör fortfarande den största enskilda flykting-gmppen i
världen i dag, med mer än fem miljoner människor i exil. Majoriteten av dessa
flyktingar, ca tre miljoner, finns i Pakistan medan Iran har tagit emot drygt
två miljoner. Majoriteten av flyktingarna har levt

i exil i mer än åtta år,
några t. o. m. längre. En viss återvandring har redan Skr. 1988/89:82 ägt
mm. Den sovjetiska tmppåterdragningen är nu helt avslutad men hur snabbt och i
vilken omfattning återvandringen kommer att ske beror givetvis på den militära
och politiska utvecklingen i Afghanistan.

Fortfarande
anländer flyktingar från Indokina, och framför allt då s. k. båtflyktingar från
Vietnam, till olika länder i Sydostasien.

Uppskattningsvis
finns det i dag ca 160000 flyktingar från Vietnam, Laos och Kampuchea i olika
länder i Sydostasien under UNHCR:s mandat. Majoriteten av flyktingama är i
läger i Thailand, medan de övriga återfinns i Filippinerna, Hongkong,
Indonesien, Malaysia och Singapore. Många har vistats i läger under flera år,
har små utsikter att bli mottagna i tredje land och lever under svåra
förhållanden.

Utresetakten
under det s.k. ODP-programmet ("Orderly Departure Programme"), inom
vilket vietnameser kan ansöka om utresetillstånd, har ökat under år 1988 och
415 personer lämnade under året landet för Sverige under detta program.
Samtidigt har man också noterat en ökning av antalet personer som lämnat
Vietnam på egen hand, framför allt tifl Hongkong. Ökningen av antalet
asylsökande båtflyktingar i Hongkong har bland annat lett till att en
överenskommelse träffats mellan UNHCR, Hongkongs regering och Vietnam vamnder
personer, som inte bedöms vara flyktingar, erbjuds repatriering till Vietnam.

Den
minskade uttagningen från flyktinglägren i Sydostasien tillsammans med den
fortsatta utströmningen har lett till att initiativ nu tagits till en
internationell konferens om de indokinesiska flyktingproblemen i Sydostasien.
Konferensen avses hållas i Geneve i juni 1989 och förväntas diskutera ett
åtgärdspaket som bland annat inbegriper repatriering och därmed förknippat
bistånd till Vietnam samt omplacering till andra länder.

Utöver
flyktingarna under UNHCR:s mandat finns mer än 300000 kampucheanska flyktingar
i gränsområdet mellan Kampuchea och Thailand, där UNHCR inte kan operera
eftersom Thailand inte erkänner dessa personer som flyktingar. Flyktingarna,
vilka befinner sig mitt i ett militärt konfliktområde, får sin försörjning
tillgodosedd av ett särskilt FN-organ, United Nations Börder Relief Operation (UNBRO).

I
Sydostasien finns även ett antal mindre flyktinggmpper från Burma,
Filippinerna, olika delar av Indonesien, Thailand med flera länder. En del av
dessa flyktingar anses falla under UNHCR:s mandat, andra inte.

En
stor flyktinggmpp utgör de omkring 200000 tamiler, vilka lämnat Sri Länka till
följd av de svåra väpnade oroligheterna där. Majoriteten av dessa, ca 140000,
tog sin tillflykt till Indien, medan andra sökte skydd i andra delar av Asien.
En del kom också till Nordamerika och Europa. Av tamilerna i Indien har närmare
40000 personer återvänt till Sri Länka. Förhoppningen är att valen i Sri Länka
skall följas av en politisk utveckling som kommer att göra det möjligt för tamilerna
att återvända.

Del
palestinska flyktingproblemet, som uppstod redan år 1948, är det äldsta
fortfarande olösta och aktiva flyktingproblemet i världen. Nya palestinier flyr
eller förvisas från de av Israel ockuperade territoriema

medan andra föds i lägren
till ett liv i exil. I lägren växer i dag en fjärde Skr. 1988/89:82
generation flyktingar upp.

Palestinierna
utgör också den största enskilda flyktinggruppen i Mellersta Östern med mer än
två miljoner människor registrerade som hjälpbe-hövande flyktingar hos UNRWA.
Det totala antalet palestinska flyktingar är dock större än det antal som
registrerats hos UNRWA.

Sönderfallet
av den libanesiska staten har medfört att många människor flytt landet — en del
är libaneser medan andra är palestinier eller tiflhör andra
befolkningsminoriteter, vilka tidigare sökt och fått skydd i Libanon.

Antalet
flyktingar från Iran och Irak har inte kunnat beräknas exakt men det torde röra
sig om några hundratusentals personer. Den största delen är unga män, som flytt
undan kriget, men människor flyr också tifl följd av politisk och - när det
gäller Iran - religiös förföljelse. Dämtöver har ett stort antal kurder i båda
länderna tvingats fly tifl följd av de krig som pågår mellan de respektive
centralregeringarna och kurdisk gerilla. I synnerhet har den irakiska
militärens uppmärksammade attacker, bland annat med gasbombning, mot kurdiska
byar lett till stora flyktingrörelser. Mer än 100000 irakiska kurder, därav
många kvinnor och barn, har tvingats på flykt. Ca 40000 finns i temporära läger
i Turkiet medan drygt 70000 finns i Iran.

Afrika

Ett
betydande antal av de afrikanska flyktingarna finns i några av världens absolut
fattigaste länder. Samtidigt har de afrikanska länderna vinnlagt sig om att
föra en uttalat generös flyktingpolitik, vilket bl. a. tagit sig uttryck i den
tidigare nämnda OAU-konventionen, med ett annat flyktingbegrepp än Genéve-konventionens.
Del är också på den afrikanska kontinenten, där flyktingar i Genéve-konventionens
bemärkelse ofta blandats med människor som flytt från torka, svält, väpnade
konflikter m.m., som flyktingkommissariens begrepp "of concern lo"
fått sin mest utbredda tillämpning.

För
närvarande uppskattas antalet flyktingar på den afrikanska kontinenten till
omkring fem miljoner. Under det gångna året tvingades mer än 800000 människor
att lämna sina hemländer. Till dessa kommer de ca 5 miljoner angoleser och mocambiqaner
som tvingats bli flyktingar i sina egna länder till följd av
Sydafrika-understödda inbördeskrig.

1
södra Afrika finns flyktingar dels till följd av Sydafrikas direkta politik

i Sydafrika och Namibia, dels till följd av den indirekta politiken genom

stödet till mot regeringarna fientliga väpnade grupper i Angola och Mo-

cambique. Man räknar i dag med väl över en miljon flyktingar från

Mocambique i de kringliggande länderna, framför allt.i Malawi och Zim

babwe. Till detta kommer bortemot 200000 flyktingar från Namibia i

grannländerna, i synnerhet Angola, och flera tiotusentals flyktingar från

Sydafrika. Till följd av Sydafrikas fortsatta politik, med militära raider

mot flyktingläger och bosättningsområden i grannstaterna, lever dessa

flyktingar i en mycket osäker situation. Människor har också tvingats fly

kriget i södra Angola, till bl. a. annat Zaire. 10

De största enskilda flyktinggmperna
i Afrika finns fortfarande i Etiopi- Skr. 1988/89:82 en, Sudan och Somalia.

Från
Sudan har flyktingar återvandrat till Etiopien, Tchad och Uganda men människor
har också flytt Sudan, bland annat från inbördeskriget i södra Sudan till Etiopien.
Detta krig har förmodligen också påskyndat Uganda-flyktingarnas återvandring,
så att nu endast ett fåtal av dessa finns kvar som flyktingar i Sudan.

Stora
flyktinggrupper under året är också de 300000 somalierna som sökt sig till
Etiopien samt de ca 60000 bumndier som flydde undan massakrer till Rwanda. 1
det senare fallet har nu majoriteten återvandrat.

En
annan stor grupp flyktingar är de människor som flytt från kriget mellan
Polisario (den av OAU erkända befrielserörelsen i Västra Sahara) och Marocko i
Västra Sahara och sökt skydd i Algeriet. Fredssamtal har dock påbörjats mellan
Polisario och Marocko och kan möjligen komma att leda till en förändring av
situationen.

Många
gamla flyktingproblem förblir också olösta — efler har bara delvis lösts — och
stora flyktinggmpper från olika länder återfinns därför i bl. a. Burundi,
Rwanda, Tanzania, Uganda, Zaire, Zambia och Zimbabwe, för alt nämna några
länder. Man uppskattar att mer än hälften av den afrikanska kontinentens stater
är mottagare av flyktingar i någon omfattning.

Latinamerika

Situationen
i Sydamerika har fortsatt att inge hopp när det gäller bevarandet och
utvecklandet av demokratin i ett antal länder, och flyktingar har fortsatt att
återvända till bl.a. Argentina och Umguay. Flyktingar åter-vandrar också i viss
mån till Chile men den fortsatta repressionen under den chilenska
militärdiktaturen gör att människor fortfarande flyr från Chile. Nej-sidans
seger i folkomröstningen hösten 1988 upplevs av många som en början på den
process, som kommer att leda till demokratins återinförande och en härmed
förknippad återvandring av många flyktingar. Från Chile förekommer också en i
första hand socialt och ekonomiskt betingad utvandring.

De
stora koncentrationerna av flyktingar återfinns fortfarande i Centralamerika
till följd av de väpnade konfliktema i framför allt Guatemala och El Salvador,
samt i viss mån konflikten mellan den kontrarevolutionära rörelsen Contras, och
regeringen i Nicaragua. 1 både El Salvador och Guatemala finns också betydande
grupper av internt hemlösa människor.

Av
de totalt mer än två miljonerna flyktingar och hemlösa i olika länder i
Centralamerika - Belize, Costa Rica, Guatemala, Honduras, Mexiko och Nicaragua
— betraktas bort emot 500000 som flyktingar i formell bemärkelse. Ett par
hundra tusen av dessa får bistånd från UNHCR.

Under år 1988 har ett
något ökande antal flyktingar också återvänt, bl. a.

till El Salvador och Haiti, Guatemala och Nicaragua. Även säkerhetssitua

tionen har i någon mån förbättrats för flyktingarna i området. En central

amerikansk konferens för att behandla de internt hemlösas och flyktingar

nas problem kommer att hållas i maj 1989 av UNHCR i samarbete med de 11

t2
Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 82

centralamerikanska
regeringarna. Den kan anses vara en del av de pågående centralamerikanska
fredssträvandena.

Skr.
1988/89:82

Flyktingar
och asylsökande i Europa, Nordamerika och Oceanien

Under
senare delen av åttiotalet har antalet asylsökande, särskilt från utomeuropeiska
länder, i Europa ökat. År 1985 uppskattades antalet asylsökande i Europa tifl
165000 för aft år 1986 ha växt tifl ca 204000 personer. För år 1987
uppskattades det totala antalet asylsökande tifl ca 188000. En ökning till
237000 beräknas ha varit utfallet för år 1988. Det bör uppmärksammas att dessa
siffror, liksom all annan flyktingstatistik, måste tas med vissa reservationer.
Till iélkälloma hör t. ex. att hänsyn inte tas till humvida en person tidigare
sökt asyl eller fått tiflstånd i ett annat land.

En
stor andel asylsökande har fortsättningsvis anlänt utan dokument eller med
falska sådana. Dessa förhållanden har föranlett ett stort antal länder att
bibehålla en skärpt tillämpning av gällande utlänningslagstiftning, liksom att
företa ytterligare förändringar i restriktiv riktning av lagstiftningen och
vidta olika andra begränsande åtgärder. Det kan konstateras att i genomsnitt
mindre än 20% av de asylsökande i Europa får uppehållstillstånd. 1 Sverige är
motsvarande siffra 80%.

Det
kan också konstateras att ökningen i Europa av antalet asylsökande under år
1988 till stor del gäller tre gmpper: jugoslaver, polacker och turkar. Mycket
få av dessa asylsökande uppfyller Genéve-konventionens krav.

1
det följande ges tillgänglig information avseende tillströmningen av asylsökande
och flyktingar liksom lagstiftnings- och andra frågor, som rör flyktingpolitik,
i de nordiska samt i ett antal andra industrialiserade länder.

Det
måste understrykas att de statistiska uppgiftema, med undantag för antalet
asylsökande, inte nödvändigtvis är jämförbara. Dels skiljer sig lagstiftningen meflan
ländema, dels presenteras inte beslutsstatistiken med klart angivande av vilka
tillståndskategorier (jfr. Sveriges 3, 5, 6§§ och humanitära skäl) som avses.

Den
följande tabellen ger en samlad bild av utvecklingen av antalet asylsökande i
Europa och Nordamerika.

Asylsökande i
Europa och Nordamerika under de tre senaste åren

Kontinent

1986

1987

1988

EUROPA

Av vilka Södra Europa

204000

20000

188000

31000

237000

25000

NORDAMERIKA

.41» v///ca Kanada Av vilka USA

37000

18000 19000

52000

26000 26000

88000

31000 57000

Total

241000

240000

325000

12

Danmark Skr. 1988/89:82

Under
år 1988 ankom 4668 asylsökande jämfört med 2 100 år 1987. Det uppskattas att ca
80 % av dem som söker asyl i Danmark får stanna efter beslut i första instans.

Vidare
sökte 6 641 personer asyl vid danska ambassader. Man uppskattar att ca 3 —4% i
denna kategori får positiva beslut. Den största enskilda gmppen asylsökande var
slatslösa palestinier. Härefter kom, i storleksordning, iranier, tamiler och
polacker.

Den
danska flyktingkvoten har under år 1988 höjts till 1 750 personer. Från denna
kvot avräknas emellertid alla personer som får tillstånd av anknytningsskäl.
Kvotens balans används därefter för uttagning av flyktingar i samarbete med UNHCR,
dock är UNHCR sedan år 1988 garanterade minst 500 platser (jämfört med 250
under år 1987).

Den
redan beslutade regeln om böter för flygbolag, som transporterar personer utan
giltiga passhandlingar eller viseringar, har satts i kraft fr.o.m. den 1
januari 1989. Rättsliga åtgärder mot ett antal flygbolag förbereds för
närvarande.

Danmark
överväger nu inrättandet av en särskild institution för förvarstagande av
asylsökande utan identitetshandlingar och för sådana som befaras planera att gå
underjorden. Vidare kan nämnas att danska Röda korset nu medverkar vid
mottagandet av asylsökande på Kastrup.

Utslag
av främlingsfientlighet förekommer sporadiskt på många platser, särskilt i
kommuner med stor invandrartäthet. I massmedia har debatten varit livlig och
spänt över ett brett fält. I många stycken har den påmint om Sjöbo-debatten i
Sverige, av vilken den delvis inspirerats. Men de främlingsfientliga ståndpunktema
synes ha fått större utrymme i Danmark, i synnerhet i den konservativa delen
av pressen. Från flyktingorganisationerna och deras sympatisörer har de
stramare asylregler, som infördes år 1986, liksom reglernas praktiska
tillämpning, utsatts för stark kritik.

Finland

Under
år 1988 har en kommitté sett över utlänningslagen och den presenterade sina
förslag i början av febmari 1989. Bland annat föreslår gmppen att asylsökande
skall få rätt alt överklaga negativa beslut.

En
annan kommitté har presenterat ett invandrarpolitiskt förslag om utlänningars
rättsliga ställning m. m.

Under
året höjdes flyktingkvoten till 300 personer och kvoten förväntas ånyo höjas
under år 1989.

Finland
har också utvecklat ett system för kommunall mottagande, vilket i flera
avseenden liknar det svenska.

Omfattande
opinionsundersökningar har också kunnat konstatera att den allmänna opinionen
är betydligt mer positiv gentemot flyktingar och invandrare än vad man tidigare
förmodat.

Under år 1988 kom 64
asylsökande, varav 4 gavs asyl enligt Genéve-

konventionen. 14 fick uppehållstillstånd utan asyl, 11 återkallade sina

ansökningar, 21 fick avslag och 14 fall är ännu inte avgjorda. 13

Norge Skr. 1988/89:82

Totalt
kom 6602 asylsökande till Norge under år 1988, en minskning med 2200 jämfört
med år 1987 (8613). De största gmppema kom från Chile (1 940), Iran (985),
Somalia (548), Jugoslavien (455) och Turkiet (438).

Strömmen
av asylsökande från Chile har i stort sett upphört sedan Norge införde viseringsplikt
i juni 1988. Antalet asylsökande från Iran har också minskat väsentligt sedan
kriget mellan Iran och Irak har upphört.

Utlendingsdirektoratet
(UDI) uppger att 5270 ärenden, som berörde 6 378 personer, behandlades under år
1988.

2,3%=
147 personer erhöfl flyktingstatus enligt 1951 års

flyktingkonvention

64,5
% = 4 110 personer fick uppehållstillstånd av andra skäl än

enligt
1951 års konvention

33,2
% = 2 115 personer fick avslag på sin ansökan

Vid
årets slut fanns 1 275 obehandlade asylärenden.

Det
är en anmärkningsvärt låg andel som får asyl i enlighet med Genéve-konventionen.

Den
norska flyktingkvoten ligger fortfarande på 1 000 personer per år. Under år
1988 beviljades 1001 personer inresetillstånd.

Under
år 1988 har Norge antagit en ny utlänningslag som ger utrymme för strängare
kontrollåtgärder men även ökad rättssäkerhet för utlänningar i Norge. För
närvarande pågår arbetet med att utforma föreskriftema. Lagen beräknas träda i
kraft under år 1990.

Nyligen
har justitieministern meddelat i Stortinget att de asylsökande, som varit i
landet i mer än 15 månader och inte fått sina ärenden avgjorda, kan räkna med
att få stanna i landet. Detta om de inte är kriminella, säkerhetsrisker eller
uppehåller sig i landet olagligt.

Regeringen
har även lagt fram en stortingsmelding om invandringspolitiken.

Hela
utlänningssektom har undergått genomgripande förändringar under året.
Organisatoriskt har frågoma samlats under ett tak, UDI, som inledde sin
verksamhet den 1 januari 1988. Asylärendena överfördes till UDI från
justitiedepartementet den 1 oktober 1988. Liksom i Sverige har man valt att regionalisera
och UDI har för närvarande 6 regionkontor.

UDI
har under året tillförts 100 nya tjänster. Vid kommunal- og arbeids-departementet,
vamnder UDI lyder, inrättades en särskild avdelning för invandrarpolitiska
frågor och i jiistisdepartementet, som är klagoinstans i invandrar- och
asylärenden, inrättades en speciefl utlänningsavdelning.

Behandlingstiden
för ett asylärende uppges för närvarande vara nere i 6 — 9 månader efter att i
genomsnitt ha legat på 12 månader. Ambitionen är emeflertid att komma ned i en
behandlingstid på 3 — 4 månader.

Främlingsfientligheten
har blivit afltmer märkbar under det gångna året

och tagit sig en del skrämmande uttryck. Det är Folkebevegelsen mot

innvandring som står bakom de mest extrema yttringarna av främlings

fientlighet. Rörelsens ledare Ame Myrdal arresterades i början av januari,

misstänkt för att planera att spränga en asylförläggning i sin hembygd

Arendal. 14

Australien Skr. 1988/89:82

Australien
har inte vidtagit några förändringar i sin utlänningslagstiftning eller
flyktingpolitik. De förslag i den riktningen, som presenterades av en år 1987
tillsatt kommitté, har i allt väsentligt lämnats utan avseende.

Under
år 1988 mottogs 521 asylsökande och 66 personer (15%) gavs flyktingstatus
enligt Genévekonventionen. Dämtöver har 208 personer fått tillstånd att stanna
av humanitära skäl.

Under
Australiens mottagningsprogram för flyktingar och särskilda humanitära fall
mottogs 11400 personer under budgetåret (1/7-30/6) 1987/88. Planeringstalet för
budgetåret 1988/89 är 12000.

Australien
har ett väl utvecklat regeringsstött program för flyktingmottagande, the Community
Refugee Settlement Scheme (CRSS), varigenom frivilliga gmpper och
organisationer direkt deltar i mottagandet och integrationen av flyktingar.
Från slutet av år 1979 tifl den 30 juni 1988 har nära 20000 personer tagits
emot inom ramen för detta program.

Belgien

Till
följd av den skärpning av lagstiftningen och dess tillämpningsregler, som
infördes år 1987, har antalet asylsökande i Belgien fortsatt att minska. Antalet
asylsökande under år 1988 beräknas till ca 4800, jämfört med 6000 personer
under år 1987 och 7 500 år 1986.

Nära
hälften av de sökande kommer från tre länder, nämligen Ghana (1085), Indien
(465) och Zaire (434). Sedan följer Turkiet (327), Jugoslavien (316), Pakistan
(262), Iran (193) och Polen (164).

Under
år 1988 fick 248 personer tillstånd att stanna enligt 1951 års flyktingkonvention.
1447 fick slutgiltigt avslag medan 2 609 ärenden antingen fortfarande väntar
på prövning eller har överklagats. Antalet asylsökande som får stanna av andra
skäl än enligt Genéve-konventionen betraktas som marginellt.

Allmänt
tycks det föreligga en generös attityd gentemot flyktingar i Belgien, även om
den höga arbetslösheten har lett många kommuner tifl att vägra att ta emot-fler
flyktingar.

Canada

Canada
är traditioneflt ett av de stora invandringsländema och mycket aktivt i det internationefla
flyktingpolitiska samarbetet. Invandringen till Canada är organiserad enligt
ett detaljerat system, där man bl. a. kan väga in demografiska hänsyn. Inom
ramen för detta system tar Canada varje år emot ett betydande antal flyktingar
och personer i en motsvarande situation.

För år 1989 planerar man
för en invandring av totalt mellan 150000 och

160000 personer, vilket innebär en ökning med 25000 jämfört med år

1988. Andelen flyktingar beräknas uppgå till 23000, varav 13000 tas emot

genom rent statliga åtgärder och resten antas bli föremål för omhänderta

gande i privat regi via frivifliga organisationer, vilka får viss ersättning 15

från
staten. Därutöver räknar man med ett stort antal enskilda asylsökan- Skr.
1988/89:82 de. Den canadensiska regeringen bedömer att det totala antalet
flyktingar och humanitära fall år 1989 kommer att bli över 30000. Under år 1988
kom 31 000 enskilda asylsökande, bl. a. från Nicaragua och Sri Länka.

I
slutet av år 1988 beslöt den canadensiska regeringen om ikraftträdande av ett
nytt system för hantering av ansökningar om asyl. En ny lagstiftning har
införts, som bl.a. innefattar möjlighet att vid gränsen avvisa asylsökande
till s. k. "safe third countries", något som alltså inte kunde ske
enligt den hittills tillämpade ordningen. Detta förhållande hade lett till att
balansen av icke behandlade asylärenden snabbt växte till en oacceptabel nivå
(ca 85000 ärenden vid tiden för omläggningen). En särskild plan har lagts upp
för att arbeta undan denna ärendebalans parallellt med att den nya ordningen
börjar tillämpas.

Arbetet
med den nya ordningen och belutet om dess ikraftträdande har ackompanjerats av
en bitvis het debatt i media, där inte minst de frivifliga organisationerna
riktat stark kritik mot de genomförda förändringarna.

Frankrike

Man
beräknar att 34 352 personer sökte asyl under år 1988, jämfört med drygt 7 000
personer under år 1987.

Antalet
beviljade ansökningar uppgick till 8 794, ungefär samma antal som år 1987.
Väntetiden är dock i de flesta fall flera år.

Statistik fdr år 1988

Kontinent

Antal sökande

Positiva beslut

Europa

Asien

Afrika

Sydamerika

Slatslösa

Totalt

8915 8 377 4 725 2236 99

34352

2 166

5037

887

642

62

8794

Av
de afrikanska sökandena kom 4255 personer från Zaire, 2 703 från Mali, 1 876
från Angola, I 240 från Ghana och 988 från Republiken Guinea. Bland de
asiatiska sökandena kom 1 570 från Vietnam, 1416 från Kambodja, 1 377 från
Laos, 1 343 från Sri Länka och 814 från Pakistan. Den största europeiska
flyktinggruppen kommer som tidigare från Turkiet (6 739 sökande). En kraftig
ökning, jämfört med tidigare år, har skett av sökande från Mali. Dessa anses
sällan ha tiflräckliga skäl för att få flyktingstatus och de flesta får därför
avslag på sina ansökningar.

Man
räknar för närvarande med ca 11000 icke avgjorda ansökningar.

Enligt
franska myndigheter har man också problem med det stora antalet ogrundade
asylansökningar samt med att ett stort anlal av dem som får negativa beslut
ändå stannar kvar i landet.

Det
kan också noteras att del inte förs statistik över personer som får

tillstånd av flyktingliknande skäl. 16

Med avseende på yttringar
av främlingsfientlighet förekommer kontinu- Skr. 1988/89:82 erligt
rapporter i pressen om brott riktade mot invandrare. Någon särskild ökning av
främlingsfientliga tendenser tycks å andra sidan inte ha ägt mm.

Förbundsrepubliken
Tyskland

Under
år 1988 sökte sammanlagt 103076 personer asyl i Förbundsrepubliken, vilket var
nära en dubblering jämfört med år 1987 (57 379). Antalet asylsökande under år
1988 representerar den högsta siffran sedan år 1980. De asylsökande fördelade
sig på följande länder:

Polen 29023

Jugoslavien 20
812

Turkiet 14873

Iran 7 867

Libanon 4233

Sri
Länka 3 383

Rumänien 2 634

Pakistan 2 390

Ungern 1996

Palestinier 1705

I
genomsnitt tar asylförfarandet drygt ett år innan beslut fattas i första
instans. Under år 1988 fattades beslut i första instans angående 88 530 personer,
av vilka 7 621 fick asyl. Vid slutet av år 1988 fanns oavgjorda ärenden i
första instans avseende nästan 98 000 personer.

Enligt
den officiella statistiken finns för närvarande också 300000 de facto
flyktingar — dessa är alltså inte flyktingar enligt gmndlagen men kan heller
inte utvisas på grund av förhållandena i hemlandet.

Därutöver
har man tagit emot väl över 100 000 (106000 per den 31 augusti) s. k. aussiedlers,
dvs. människor — företrädesvis från Östeuropa — som åberopar tysk härstamning
och när detta accepteras automatiskt kan erhålla västtyskt medborgarskap.

Situationen
har lett till att regeringen nu har beslutat att införa viseringsplikt för
jugoslaviska medborgare samt för medborgare från 14 länder i tredje världen.
Regeringen inför samtidigt krav på transitvisa för turkiska medborgare.
Besluten måste godkännas av det federala parlamentets överhus, men förväntas
träda i kraft i maj 1989.

Man
har också kunnat notera nya yttringar av främlingsfienllig art, t. ex. i form
av det högerradikala partiet Republikanernas valframgångar.

Grekland

Hos
den grekiska regeringen registrerades 826 asylsökande under år 1988, de flesta
från Turkiet och Östeuropa. 236 positiva beslut fattades.

Hos
UNHCR registrerades 7 470 personer totalt, varav 2 330 accepterats enligt Genéve-konventionen,
övriga fall väntar på beslut.

Av de 7 470 kom nära 4000
från Östeuropa — företrädesvis Polen —

och ca 1 800 från Mellersta Östern, främst då Iran och Irak. Ca 1 300

personer kom från olika afrikanska länder, med den överväldigande majo- 17

riteten från Etiopien. Ca
600, slutligen, kom från olika asiatiska länder, Skr. 1988/89:82 med Indien
som dominerande land.

En
viss "modernisering" av utlänningslagsstiftningen planeras, i avsikt
att framför allt reglera kriterier och procedurer vid behandling av asylansökningar.
För närvarande finns knappast vad man kan kalla en adekvat procedur för
behandling av asylansökningar. Vidare hoppas man att det nybildade grekiska
flyktingrådet skall kunna leda tifl en förbättring av flyktingsituationen rent
allmänt. 1 dagsläget är de asylsökande och flyktingarna beroende av hjälp från
UNHCR, samt av den s.k. "svarta" arbetsmarknaden, för sin
försörjning.

Italien

Italien
vidhåller fortsatt sin geografiska reservation till Genéve-konventionen, dvs.
att endast européer kan accepteras som flyktingar. Det finns heller ingen
lagstiftning avseende flyktingmottagande.

Enligt
UNHCR:s statistik finns det ca I 200 mandatflyktingar i Italien, vilka alltså
får hjälp av UNHCR. De största gmpperna bland dessa är etiopier, somalier,
iranier och irakier.

De
flyktingar som erkänns av Italien är östeuropéer — främst från Polen,
Tjeckoslovakien och Rumänien.

Det
uppskattas att 422 personer fått politisk asyl medan 750 väntar på tillstånd
att få emigrera till Nordamerika.

Italiens
stora bekymmer utgörs av de uppskattningsvis 250000 eller fler personer som
uppehåller sig illegalt i landet. De flesta av dessa kommer från olika
asiatiska och afrikanska länder.

Nederländerna

Ett
arbete som påbörjades under år 1987 med syfte att utarbeta en helt ny utlänningslag
befinner sig i sitt slutskede och ett förslag väntas bli framlagt för
parlamentet under våren 1989.

Under
år 1988 sökte totalt 7 486 personer asyl i Nederländerna, vilket var en nedgång
jämfört med år 1987 (ca 13 500 personer). De största grupperna var ghananer,
etiopier, iranier, polacker och zaireaner. Under året gavs 686 personer asyl
enligt Genéve-konventionen och 267 personer fick stanna av andra skäl. Totalt
väntade vid årskiftet 10343 personer på beslut.

Det
centmm för mottagande av asylsökande på flygplatsen Schiphol,

som inrättades år 1986, stängdes i slutet av år 1988 efter ett beslut i högsta

domstolen. Till följd av en i parlamentet snabbehandlad lagändring kunde

detta centmm åter öppnas i början av år 1989. Detta innebär att asylsö

kande, som anländer till Schiphol, får vänta där till dess att deras ansök

ningar är avgjorda. 18

Schweiz Skr. 1988/89:82

Under
år 1988 sökte 16726 personer asyl i Schweiz. Detta är en ökning med 53% jämfört
med år 1987 trots att man från den 1 januari 1988 genomförde en skärpning av asyflagstiftningen.

Antalet
asylsökande under år 1988 är det högsta sedan flyktingama från Ungern kom år
1956. Över hälften av de asylsökande kommer från Turkiet (9673) följt av Sri
Länka (1 516), Jugoslavien (818), Indien (730), Pakistan (659) och Libanon
(529).

Av
de asylsökande togs 14440 om hand i de fyra särskilda centra som etablerades
den 1 januari 1988. Resterande personer utgörs bl. a. av återföreningsfall.

680
personer erhöll asyl under år 1988 (jämfört med 829 under år 1987), varav 227
utgjorde återföreningsfall och 155 erhöll asyl av särskilda skäl. 8 844
asylsökande fick avslag på sina ansökningar, vilket innebär att genomsnittligt
7% beviljades asyl i första instans. Asylsökande från Colombia (91 %) och från
Afghanistan (82 %) har haft det högsta antalet beviljade ansökningar. Av de
turkiska sökande beviljades endast 5,3% asyl. Av dem som fått avslag på sina
asylansökningar har 2036 beviljats provisoriska uppehåflstillstånd av
humanitära skäl, 312 har tifls vidare fått stanna enligt beslut av
flyktingmyndigheten och en person hålls intemerad.

Totalt
avvaktar 30063 asylansökningar (1988: 24276) ett rättsligt avgörande, varav
6218 ligger hos de kantonala myndighetema, 12648 hos flyktingmyndigheten och 11
197 hos den högsta besvärsinstansen, justitie-och polisdepartementet.

De
höga asylsökandesiffroma tillsammans med presentationen av den strategieutredning
avseende 90-talets asylpolitik, som den schweiziska regeringen arbetat med,
kommer säkert att leda till en fömyad debatt av landets möjligheter att
fortsätta den nuvarande asylpolitiken.

I
sammanhanget kan det också nämnas att Schweiz sedan den 1 januari 1989 har
infört en flyktingkvot på 1000 personer per år.

Storbritannien

under
perioden januari — september år 1988 ansökte totalt 1 941 personer om asyl i
Storbritannien. De största gmppema var turkar, iranier, irakier, sudaneser,
pakistaner och lankeser. Under samma tid gavs 304 personer flyktingstatus medan
841 fick stanna av andra skäl. För närvarande väntar 8 582 personer på beslut.

Turkiet

Turkiet
tillämpar 1951 års Genéve-konvention endast på personer som flytt på gmnd av
händelser i Europa. Under år 1988 sökte något hundratal personer från Östeuropa
asyl i Turkiet enligt denna konvention.

UNHCR i Ankara registrerar
däremot personer, som enligt 1951 års

Genéve-konvention med tilläggsprotokollet (dvs. utan geografisk begräns

ning) är att betraktas som flyktingar. 19

t3
Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 82

Under år 1988
registrerades ca 5 500 personer hos UNHCR. Av dem Skr. 1988/89:82 som
accepterades som flyktingar för överföring till tredje land — uppskattningsvis
ca 2 500 (siffran är inte officiell) — var 85 — 90% iranier och resten irakier.

Av
dem som accepterades av UNHCR var 25-30% vapenvägrare och desertörer, som inte
strikt fafler under 1951 års konvention, men som på gmnd av situationen i
hemlandet står under UNHCR:s beskydd.

Det
totala antalet iranier som uppehåller sig i Turkiet uppskattas till ca 400000.
Många försöker själva genom ambassader/generalkonsulat i Turkiet att få
tillstånd att bosätta sig i tredje land. Det är endast en liten del som anmäler
sig hos UNHCR.

I
slutet av augusti och början av september år 1988 tog ca 56 000 irakiska kurder
sin tillflykt till Turkiet. Turkiska myndigheter har inte gett dem formell
flyktingstatus men ett de facto flyktingliknande skydd. Efter det att ca 18 000
överförts till Iran och ca 2 600 repatrierats till Irak befinner sig nu ca
36000 i tre läger i Turkiet.

Ungern

Ungern
har sedan slutet av 1988 blivit ett mottagarland för flyktingar från framför
allt Rumänien. Man räknar med att över 20000 flyktingar har tagits emot och
särskilda mottagningscentra har upprättats i landet. Ungern, som tidigare
deltagit i UNHCR:s arbete som observatör, har beslutat att ansluta sig till
1951 års flyktingkonvention och 1967 års tilläggsprotokoll samt att ansöka om
fullt medlemskap i exekutivkommittén.

USA

USA
har ett system för flyktingkvot där man från början anger indikativa siffror
för de olika kontinenterna. Traditionellt har Asien och Sovjetunionen haft de
högsta indikativa siffroma även om en viss skiftning från Asien till fördel för
Sovjetunionen kunde uppmärksammas under slutskedet av president Reagans
regering.

De
personer som kan omfattas av kvoten indelas i sex kategorier. Kategori ett
omfattar bl. a. personer som befinner sig i omedelbar fara medan kategori sex
avser flyktingar vars mottagande anses tjäna "nationens intressen".
För budgetåret 1986/87 (det amerikanska budgetåret löper 1/10 — 30/9) uppgick
den totala kvoten till 70000 personer, för budgetåret 1987/88 till 87 500 och
för budgetåret 1988/89 är kvoten satt till 94000 personer.

Mot
slutet av år 1988 hade USA ca 73000 oavgjorda ansökningar avseende enskilda
asylsökanden. Ca 8 500 negativa beslut hade fattats och ca 5 500 personer hade
givits asyl.

Jämförelsevis
kan nämnas att det för hela perioden juni 1983 — juni 1988 fattades ca 73 700
negativa och ca 28400 positiva beslut avseende enskilda asylsökanden.

Under
de senaste åren har man i USA fått en stor tillströmning av

personer från El Salvador och Nicaragua. De flesta av dessa lever illegalt i 20

landet, vilket under året
ledde till att de amerikanska myndighetema erbjöd Skr. 1988/89:82 amnesti till
dem som lät registrera sig. Många av de berörda el salvadora-nerna och nicaraguanema
valde emellertid att hellre ansöka om asyl än att söka omfattas av
amnestibeslutet.

USA
förväntas deltaga i de s. k. konsultationerna mellan ett antal industrialiserade
länder från och med det möte som är planerat till sommaren 1989 (se sid 28).

Österrike

Antalet
asylsökande i Österrike år 1988 uppgick till 15 790, dvs. en ökning med 4 384
jämfört med år 1987. De största gmppema kom från Ungern, Tjeckoslovakien,
Rumänien, Polen, Iran, Turkiet och Jugoslavien.

Antalet
flyktingar som fått flyktingstatus enligt 1951 års flyktingkonvention uppgick tifl
1 785 personer.

Det
finns däremot ingen statistik gällande antalet asylsökande som fått tillstånd
att stanna av andra skäl än enligt 1951 års konvention.

Antalet
icke avgjorda ärenden per den 31 december 1988 uppgick tifl 9072.

Ett
snabbförfarande har införts beträffande administrationen av asylsökande från
öststaterna — främst Ungem, Polen, och Jugoslavien — av innebörden att de
asylsökande i första hand i ett informationsblad upplyses om att de har
ytterst små chanser att beviljas asyl med hänsyn till förhållandena i deras
hemländer och att de kan återvända utan konsekvenser för det fall de
respekterar föreskrivna tidsramar.

Om
den asylsökande ändå beslutar att fullfölja sin ansökan skall besked lämnas
från första instans inom tre —fyra dagar, efter eventuellt överklagande från
andra instans inom två veckor och slutligen efter eventuellt överklagande till
högsta instans inom fyra veckor.

Av
ungerska asylansökningar under år 1988 beviljades 1 % asyl, medan motsvarande
siffra för polska ansökningar var 7%. Som jämförelse kan noteras att 90% av de mmänska
asylsökande fått tillstånd att stanna.

4 Det intemationella flyktingarbetet och Sveriges roll

Inledning

Regeringens
gmndläggande inställning är att flyktingfrågoma endast kan

lösas genom ett aktivt intemationellt samarbete. Bevakningen av den

internationella utvecklingen på området har därför varit intensiv och

Sverige har både politiskt och genom biståndsinsatser kunnat reagera på

nya och/eller förvärrade flyktingsituationer. Det totala svenska biståndet

riktat tifl flyktingar och katastrofer, som skapar flyktingliknande situatio

ner, har ökat. Sverige har fortsatt att spela en aktiv roll inom de främst

berörda intemationella organen, särskilt UNHCR. Försöken att utveckla

ett konstmktivt samarbete kring bl.a. behandlingen av asylsökande och

mottagandet av flyktingar med ett antal andra industrialiserade länder har

fortsatt och utvecklats i positiv riktning. Gmnden för Sveriges agerande är 21

strävan att fortsatt föra
en generös och solidarisk flyktingpolitik. Våra Skr. 1988/89:82 reella
möjligheter att påverka andra länder i en sådan riktning har dock visat sig
begränsade.

Särskild
vikt fästs givetvis vid det nordiska samarbetet, både inom och utanför Nordiska
ministerrådet. Under det gångna året har samarbetet i flyktingfrågoma
intensifierats och funnit fastare former.

Sambandet
mellan utvecklingsbistånd och flyktinghjälp

Endast
begränsade resultat har hittills nåtts i tredje världen när det gäller att
finna lösningar på flyktingproblem i bemärkelsen att flyktingama frivilligt
har kunnat återvända till sina hemländer eller bli självförsörjande i mottagarländema.
Under år 1988 har man dock i ett antal konfliktområden kunnat konstatera
möjligheter till lösningar, ofta tack vara FT>J:s insatser. Många
flyktingsituationer, i synnerhet i u-ländema, har haft en tendens att
permanentas. Det är inte ovanligt att flyktingar vistas i läger år efter år
utan någon lösning i sikte. De blir därför långvarigt beroende av värdlandets
ofta knappa resurser och av utifrån kommande hjälp. På många håll pågår
samtidigt utvecklingsprogram för landets egen befolkning, vilken ofta har
ungefar samma hjälpbehov som flyktingama. Man eftersträvar därför alltmer en integration
av flyktinghjälp och utvecklings-, bistånd. Sverige har i en rad olika
sammanhang under senare år verkat för en utveckling i denna riktning.

Det
råder nu ett brett samförstånd om att UNHCR bör ha fortsatt huvudansvar för nya
flyktingsituationer men att organisationer inriktade på utvecklingssamarbete,
inom och utom FN-systemet, bör uppmuntras till att snarast möjligt ta över hjälpprogrammen.
UNHCR:s resurser skulle därmed kunna koncentreras på de mer akuta behoven i en
flyktingsituation. Tanken är vidare att integrering av flyktingar i
biståndsprogrammen skulle komma att medföra ett resurstillskott för värdlandet.
UNHCR har samarbete med denna inriktning med bl.a. Världsbanken och UNDP.

Sveriges
internationella bistånd till flyktingar

UNHCR:s
budget för 1988 års reguljära program uppgick till 420 milj. dollar.
Flyktingkommissariens verksamhet finansieras nästan helt genom frivilliga
bidrag från ett 20-tal regeringar. Endast ca 4-5% av budgeten finansieras över FN:s
reguljära budget.

Sveriges
totala bidrag tifl UNHCR uppgick år 1988 tiU 159 milj. kr. Därmed är Sverige
den sjunde största bidragsgivaren efter USA, Japan, EG, Förbundsrepubliken
Tyskland, Storbritannien och Italien. Det reguljära bidraget uppgick tifl 110
milj. kr. Dämtöver utgick extra bidrag på 49 milj. kr. tifl bl.a. UNHCR:s
verksamhet i Afrika. För år 1989 är det reguljära bidraget 120 milj. kr. För
åren 1990. och 1991 har regeringen föreslagit en höjning av det reguljära
bidraget till 145 milj. kr.

Det
svenska reguljära bidraget till UNRWA för år 1988 uppgick till 82

milj. kr. Sverige är därmed en av de största bidragsgivama till UNRWA.

För åren 1989 och 1990 har regeringen föreslagit en höjning av det reguljä- 22

ra bidraget till 100 milj.
kr., varav 10 milj. kr. för UNRWA:s särskilda Skr. 1988/89:82 program på
Västbanken och i Gaza-området.

Från
anslagsposten Katastrofer m.m. har under året ca 400 milj. kr tagits i anspråk
för flyktingar och hemlösa. Medlen har kanaliserats genom FN-organ (UNHCR, UNRWA,
UNICEF, WFP), Röda korset (Svenska röda korset, Rödakorsföreningarnas förbund
och Intemationella rödakors-kommittén) samt genom svenska
frivilligorganisationer som Evangeliska Fosterlands-stiftelsen, Diakonia, Rädda
barnen och Lutherhjälpen.

Från
anslagsposten Humanitärt bistånd i Latinamerika har ca 65 milj. kr. gått till
flyktingar och hemlösa. Biståndet har lämnats genom UNHCR, svenska och
internationella organisationer som Diakonia, Kyrkomas världsråd och World University
Service samt till enskilda gmpper och organisationer i mottagarländerna.

Vidare
har från anslagsposten Humanitärt bistånd i södra Afrika under år 1988
uppskattningsvis 140 milj. kr. använts för flyktingprogram av olika slag. En
större del har gått till befrielserörelsernas humanitära arbete för flyktingar
från Sydafrika och Namibia. En del har gått till stipendie-och
utbildningsprogram, t.ex. via FN-fonderna för södra Afrika.

Utöver
vad som nu nämnts har i vissa fall delar av det svenska biståndet till FN-organ
som WFP och UNICEF använts för flyktingprogram i FN-organensegen regi.

Under
år 1988 användes enligt WFP:s beräkningar drygt två tredjedelar av det
Internationella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser (lEFR) för flyktinghjälp.
Det svenska bidraget till lEFR för budgetåret 1988/89 uppgick tifl 60 milj. kr.

Sveriges
samlade bidrag under år 1988 till flyktingar och hemlösa världen över (utanför
Sverige) kan därmed uppskattas till över 850 milj. kr. 1 siffran ingår bistånd
till såväl flyktingar som hemlösa i en flyktingliknande situation, inom eller
utom det egna landet.

Flyktingfrågorna
i FN:s generalförsamling

UNHCR:s
verksamhet behandlas varje höst i FN:s generalförsamling. I ett

anförande vid det 43:e mötet med generalförsamlingen, i november 1988,

framhöll den svenske delegaten UNHCR:s grundläggande uppgift att svara

för intemationeflt skydd av flyktingar Samtidigt som Sverige välkomnade

att 105 stater nu anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention och/eller 1967

års protokoll om flyktingar uttrycktes oro över att många länder, särskilt i

Asien och i Östeuropa, ännu inte gjort så, och därför riktades en vädjan till

de stater vilka ännu inte anslutit sig. 1 anförandet konstaterades, alt

situationen för majoriteten av världens 15 miljoner flyktingar inte märk

bart förbättrats under de senaste åren, men att politiska lösningar nu

skymtade i vissa konfliktområden. Stor tillfredsställelse uttrycktes över

världssamfundets ansträngningar att underlätta repatrieringen av afghan

ska flyktingar och över att generalsekreteraren vidtagit speciella åtgärder

för att samordna hjälpinsatserna i Afghanistan. I anförandet behandlades

flyktingproblemen i Södra Afrika, Centralamerika, Sydostasien och Afri

kas Horn. Vidare framhölls UNHCR:s viktiga roll när det gäfler att lösa de 23

tilltagande
flyktingproblemen i Europa. Stor uppskattning uttrycktes över Skr.
1988/89:82 frivilligorganisationernas engagemang i det intemationella
flyktingarbetet, särskilt vad gäller utsatta grupper som flyktingbarnen och
flyktingkvinnorna.

Generalförsamlingen
antog en resolution till stöd för UNHCR:s verksamhet. Resolutionen hade bl. a.
de nordiska länderna som medförslags-ställare. Resolutionen bekräftar
flyktingkommissariens gmndläggande uppgift att svara för internationellt skydd
av flyktingar och understryker behovet av gemensamma internationella insatser till
förmån för det ökande antalet flyktingar och hemlösa. Vidare antogs
resolutioner, vilka bl. a. hade de nordiska länderna som medförslagsställare,
om internationella konferenser om flyktingar i Centralamerika (Guatemala City
maj 1989) och om indokinesiska flyktingar (Geneve juni 1989). En resolution om flyktingsituationen
i enskilda länder i Afrika antogs också av generalförsamlingen.

Även
UNRWA:s verksamhet behandlas årligen av generalförsamlingen. I ett gemensamt
nordiskt anförande uttrycktes oro över de särskilda problem som möter UNRWA i
Libanon, på Västbanken och i Gaza. Särskilt framhölls den oroväckande
utvecklingen i Libanon, där antalet kidnappningar av UNRWA-medarbetare ökat. UNRWA:s
finansiella läge, som för något år sedan såg ut att ha stabiliserats, såg åter
dystert ut. De nordiska länderna uppmanade fler länder att visa solidaritet med
de palestinska flyktingarna genom att ge bidrag till UNRWA.

UNHCR

UNHCR
upprättades år 1950 för att under en treårsperiod finna nya hem åt de
europeiska flyktingarna efter andra världskriget. Sedan dess har nya
flyktinggrupper tillkommit och UNHCR:s mandat har successivt förlängts med fem
år i taget. UNHCR:s främsta uppgift har sedan starten varit att ge rättsligt
skydd åt flyktingar, men inslaget av materiellt bistånd har ökat kraftigt med
åren. Flyktingproblemen har under den senaste tioårsperioden nått en mycket
stor omfattning och komplexitet. De större flyktingströmmarna har främst rört
sig mellan u-länder. 1 flera av de krislägen som uppstått har UNHCR betraktats
som den mest lämpliga organisationen för akuta hjälpinsatser för såväl
flyktingar som andra hemlösa.

UNHCR
har samarbete med flertalet av världens länder. De östeuropeiska staterna står
dock hittills utanför UNHCR:s verksamhet och lämnar inte heller några
finansiella bidrag till organisationen.

UNHCR:s
arbete styrs av en exekutivkommitté som har följande 43 medlemmar:

24

Algeriet

Frankrike

Lesotho

Sverige

Amerikas

Förbunds-

Madagaskar

Tanzania

Förenta

republiken

Marocko

Thailand

stater

Tyskland

Namibia

Tunisien

Argentina

Grekland

Nederiänderna

Turkiet

Australien

Iran

Nicaragua

Uganda

Belgien

Israel

Nigeria

Vatikanstaten

Brasilien

Italien

Norge

Venezuela

Canada

Japan

Pakistan

Zaire

Colombia

Jugoslavien

Schweiz

Österrike

Danmark

Kina

Somalia

Finland

Libanon

Storbritannien
Sudan

Skr.
1988/89:82

UNHCR
brukar ange tre möjliga lösningar på ett flyktingproblem:

— frivillig
repatriering

— integration
i första asyllandet

— omplacering
till tredje land.

UNHCR strävar alltid efter
lösningar med bestående effekt. Hjälpen utformas i stor utsträckning så att den
underlättar möjligheterna till självförsörjning i asyllandet. Om frivillig repatriering
blir möjlig kan projekt med liknande syfte också initieras i urspmngslandet. I
början av 1970-talet hade UNHCR möjlighet att använda upp till 85% av sina
samlade resurser till insatser med denna inriktning. Denna andel sjönk
drastiskt med de många samtidiga flyktingströmmama kring år 1980. Den senaste utvecklingen
har lett till att endast 44% av UNHCR:s resurser för år 1988 kunde användas tifl
bestående lösningar.

UNHCR:s
högkvarter ligger i Geneve. Organisationen har ett 90-tal fältkontor. Ett av
dessa, med Norden som sitt ansvarsområde, är förlagt till Stockholm.
Sammantaget har UNHCR ca I 900 anställda. Sedan år 1986 är schweizaren Jean-Pierre
Hocké FN:s flyktingkommissarie. Hans mandat föriängdes 1988 med tre år, dvs.
till utgången av år 1991.

I
del svenska anförandet vid exekutivkommitténs möte i oktober 1988 konstaterades
att situationen för majoriteten av världens 15 miljoner flyktingar inte
märkbart förbättrats under de senaste åren. Men politiska lösningar skymtar
dock i vissa konfliktområden, ofta tack vare FN:s ansträngningar.
Världssamfundets ansträngningar att underlätta repatrieringen av afghanska
flyktingar tillmättes stor vikt av Sverige. Den svenska regeringen uttryckte
också sin tillfredsställelse över att FN:s generalsekreterare vidtagit
speciella åtgärder för att samordna hjälpinsatserna i Afghanistan.

I
anförandet underströks också flyktingsituationen i södra Afrika och att
Sydafrikas destabiliseringspolitik, med bruk av vapenmakt och ekonomiska
påtryckningar mot grannländerna, försätter flyktingama i södra Afrika i en
särskilt sårbar situation. Världens länder måste i handling visa solidaritet
med de miljontals offren för Sydafrikas apartheidpolitik och stödja flyktingkommissariens
arbete i södra Afrika.

Sverige
betonade vidare sitt starka stöd för den centralamerikanska fredsöverenskommelsen.
Varaktiga lösningar på flyktingarnas problem

25

måste komma till stånd
både i asylländema och, för dem som väljer att Skr. 1988/89:82 frivilligt
återvända hem, i deras hemländer.

Flyktingförhållandena
i Sydostasien och på Afrikas Horn togs också upp, liksom den kurdiska minoritetens
utsatta situation med hundratusentals kurdiska flyktingar i olika länder i
Mellersta Östem. Vidare behandlades situationen i Europa med ett växande antal
enskilda asylsökande. Med utgångspunkt från en lokal omröstning i ett svenskt
samhälle (Sjöbo) betonades allas vårt ansvar när det gäller att aktivt arbeta
mot främlingsfientlighet och rasism, och afla regeringars ansvar i detta
hänseende. Slutligen berördes frivilligorganisationemas viktiga roll i det intemationella
flyktingarbetet, särskilt vad gäller arbetet med utsatta flyktinggmpper som kvinnor
och bam.

UNRWA

UNRWA
upprättades år 1949 för att bistå de palestinska flyktingama med oundgängliga
förnödenheter och samhällsservice. UNRWA har med tiden kommit att få särskild
betydelse för skolundervisningen bland palestinska barn. Tifl skillnad från UNHCR
har UNRWA inget mandat när det gäller flyktingarnas rättsliga skydd.

Under
åren har nya flyktingskaror tillkommit, framför aflt efter juni — kriget år
1967 mellan Israel och arabstaterna. Det höga födelsetalet har därtifl gjort
att denna flyktinggmpp, som år 1948 uppgick tifl en halv miljon, idag är mer än
fyra gånger så stor. Jordanien har det största antalet palestinska flyktingar,
ca 870000. Övriga finns på Västbanken och i Gaza-området, i Libanon och i
Syrien. Någon lösning på detta flyktingproblem kan knappast förväntas så länge
konflikten mellan Israel och arabländema består.

1988
års budget för UNRWA uppgick till 216 milj. dollar. År 1986 införde UNRWA ett
nytt budgetsystem med en mllande treårsplanering, vilket innebär att det belopp
som budgeteras är ett absolut minimum för att genomföra planerade insatser. Nedskämingar
i denna budget skulle leda till allvarliga konsekvenser för UNRWA:s program och
flyktingamas undervisning, hälsovård m. m. För år 1989 fömtses en budget på 233
milj. dollar.

I
november 1985 tillträdde italienaren Giorgio Giacomelli posten som UNRWA:s
generalkommissarie. UNRWA:s högkvarter skall egentligen ligga i Beimt, men
administrationen är sedan ett antal år, på gmnd av säkerhetsläget i Libanon,
lokaliserad till Wien. UNRWA har fältkontor i sitt verksamhetsområde, vilket
omfattar Jordanien, Libanon, Syrien, Västbanken och Gaza.

Euoparådet

Inom
Europarådet bedrivs ett omfattande arbete för att säkerställa och

stärka skyddet för flyktingar. Bland de överenskommelser, som har utarbe

tats inom Europarådet, kan nämnas överenskommelserna om avskaffande 26

av viseringstvång för
flyktingar samt om överförande av ansvar för flyk- Skr. 1988/89:82 tingar.
Den senare överenskommelsen innehåller regler om staters skyldighet att
utfärda dokument till en flykting som vistats i landet en viss tid.

Under
de senaste åren har man i en särskild kommitté inom Europarådet — Ad hoc Committee
of Experts on the Legal Aspects of Territorial Asylum, Refugees and Stateless
Persons (CAHAR) - ägnat särskild uppmärksamhet åt den s. k. första asyllandsprincipen.
Denna princip innebär att en asylansökan kan avslås antingen på den gmnden att
asyl redan beviljats i annat land eller på den gmnden att det med fog kan antas
att den asylsökande kan få en fristad i det land han eller hon först kom till
(första asylland). Under det gångna året har en majoritet inom kommittén slutligen
enat sig om förslag till en överenskommelse som nu kommer att behandlas inom
Europarådets berörda styrorgan.

Vid
den tredje europeiska migrationsministerkonferensen, som hölls i Portugal i maj
1987, konstaterade ministrama att mandatet för den europeiska migrationskommittén
(CDMG) vidgats till att omfatta även flyktingars sociala villkor. Från svensk
sida hävdas bl. a. att det är angeläget att bygga upp det europeiska samarbetet
kring integrationsfrågor gällande flyktingar. Hittills har Sverige emellertid
fått begränsat gehör hos andra berörda länder för dessa strävanden.

ICM

Från
att under en längre period framför allt ha varit en transportorganisation har Intergovermental
Organization for Migration (ICM) under senare år utvecklat ett antal program
för bl. a. återvandring till utvecklingsländer av utbildade experter från de
industrialiserade ländema, återvandring av flyktingar inklusive hjälp med
integrations- och arbetsmarknadsfrågor, hjälp med återvandring och
återanpassning av asylsökande som förvägrats uppehållstillstånd samt
rekrytering av experter till medlemsländer. Slutligen är ICM fortfarande den
främsta intemationella organisationen när det gäller transport — inklusive
hälsoundersökningar, social- och arbetsmarknadsrådgivning — av flyktingar och migranter.
Ett antal nya medlemmar och observatörer från bl.a. Afrika, där ICM:s program
är under utveckling, och Asien har anslutit sig till organisationen.
Organisationen bedriver sedan en tid tillbaka en aktiv kampanj för att
rekrytera nya medlemsstater samt för att förmå observatörsstater att anta
medlemsstatus.

ICM
bildades år 1951 och Sverige var medlem fram till år 1962. Sedan år 1980
innehar Sverige observatörsstatus.

Sverige
anlitar ICM som transportorganisation för hitresande kvotflyktingar och deras
anhöriga samt för återvandrande flyktingar. Sverige har också bidragit till,
och aktivt medverkat i, lCM:s seminarier. Diskussioner om övrigt
projektsamarbete pågår.

EG

Inom
EG förs, i anslutning till diskussionema kring avskaffandet av de

inre gränserna, en
diskussion kring harmonisering av asylpolitiken m. m. 27

Det
finns emellertid ännu inga färdiga förslag. Avskaffandet av EG:s inre Skr.
1988/89:82 gränser och frågan om var den yttre gränsen mot Norden skall gå är
av största vikt för Sverige och övriga nordiska länder. Det är en uttalad
nordisk ambition att bevara den nordiska passfriheten. Någon form av anpassning
meflan de nordiska länderna och EG måste naturligtvis komma till stånd. Det är
lika självklart att Sverige kommer att påverkas av en eventuell harmonisering
av asyl- och flyktingpolitiken inom EG. Inom regeringskansliet följs diskussionema
inom EG noga och en fortlöpande analys av konsekvenserna för Sveriges räkning
pågår. Detta sker också inom ramen för det nordiska flyktingpolitiska
samarbetet. Den svenska utgångspunkten är att kunna bibehålla en generös och
solidarisk flyktingpolitik.

Konsultationerna
mellan ett antal västeuropeiska länder samt Australien och Canada

Konsultationerna
är ett fomm meflan, för ögonblicket, tolv länder: Australien, Belgien, Canada,
Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Norge, Schweiz,
Storbritannien, Sverige och Österrike samt UNHCR kring frågor rörande
asylsökande och flyktingar i Västeuropa och Nordamerika. Initiativet till
denna process togs av Sverige i nära samarbete med UNHCR i november 1985, då
den första konsultationen hölls i Stockholm. Hittills har fyra möten hållits.

Detta
fomm är värdefullt för en dialog mellan ländema och med UNHCR. Ett av målen är
en uppslutning kring ett bevarande av de principer som 1951 års
flyktingkonvention ger uttryck för. En stor del av konsultationemas arbete har
tidigare utförts i arbetsgmpper. Dessa har under senare tid sammanförts i en
övergripande ämbetsmannagmpp, som möts mellan de egentliga konsultationerna.
Man har också påbörjat en serie expertseminarier i frågor som t. ex. asyl- och
tillståndsstatistik, metoder för att förkorta handläggningstidema i
asylärenden med bibehållen rättssäkerhet, länderinformation m. m. Verksamheten
koordineras av en särskild samordnare inom UNHCR:s kontor.

Till
det konsultationsmöte som beräknas äga mm i juni 1989 förväntas också Finland
och USA att bli inbjudna.

Regeringen
lägger stor vikt vid det arbete som görs inom ramen för dessa konsultationer.

Det
nordiska samarbetet

Inom
det invandrar- och flyktingpolitiska området förekommer nordiskt

samarbete på skilda nivåer och i flera olika samarbetsorgan. I flera avseen

den har arbetet varit knutet till uppföljningen av Nordiska rådets rekom

mendation nr 30/86 från år 1986 om nordiskt flyktingpolitiskt samarbete.

De nordiska regeringama är eniga om vikten av dialog, samråd och samar

bete i dessa frågor. Det kommer att fortsätta oavsett att Nordiska rådets

rekommendation avskrevs i samband med dess 37:e session i Stockholm

nyligen. 28

Det
nordiska flyktingpolitiska samarbetet pä regeringsnivå bedrivs före- Skr.
1988/89:82 trädesvis i den på svenskt initiativ bildade nordiska samrådsgruppen
för flyktingfrågor. Gmppen har under det gångna året haft fyra möten. Verksamheten
har successivt konsoliderats och breddats. Samrådsgmppen är ett fomm för
ömsesidigt utbyte av erfarenheter och synpunkter i aktuella frågor. Där kan
nordiska hållningar i olika intemationella frågor stämmas av. Gmppen arbetar
också, som redan nämnts, med att analysera konsekvenser och formulera
strategier för en nordisk hållning gentemot EG i frågor om visum-, asyl- och
flyktingpolitik.

Inom
ramen för samrådsgmppen har också, som ett led i det tidigare nämnda europeiska
konsultationsarbetet, initiativ tagits tifl en gemensam nordisk kvot för
iranier i Turkiet. Samrådsgmppen kommer under år 1989 bland annat att arbeta
just med policyfrågor rörande ländemas flyktingkvoter. Under år 1989 innehar
Sverige ordförande- och sekreterarskapet i gmppen.

Det
nordiska utlänningsutskottet - vars ansvar primärt omfattar tillämpningen av
den nordiska passkontrollöverenskommelsen — har regelbundna samrådsmöten med
företrädare för de nordiska utlänningsmyn-dighetema, senast i december 1988.1
dessa deltar också representanter för berörda departement, för Sveriges del
arbetsmarknads- och utrikesdepartementen.

Genom
den nordiska kontaktgruppen för migrationsfrågor, där Sverige f.n. innehar
ordförandeskapet, har samarbetet rört bl.a. nordisk migra-tionsstatistik, jämstäfldhet
för invandrarkvinnor, utvärdering av erfarenheter av integration av invandrare
med utomeuropeisk bakgmnd och information om flyktingars villkor. Under år 1989
kommer samarbetet att fortsätta med delvis nya initiativ.

Vid
sidan härav förekommer årligen direkta kontakter och överläggningar, delvis
tämligen operativt inriktade, mellan SIV och de motsvarande organ i de
nordiska ländema, vilka svarar för själva mottagandet av flyktingar och
asylsökande. Under den gångna perioden har detta i stor utsträckning kommit att
gälla erfarenhetsutbyte kring de organisatoriska förändringar som företas i de
olika ländema. Traditioneflt ordnas varje år ett seminarium. För år 1988 var
temat kulturmötesfrågor medan man under år 1989 avser att avhandla arbetsmarknads-
och vuxenutbildningsfrågor.

De
internationella frivilliga organisationerna

Ett
stort antal intemationella frivilliga organisationer är också aktiva inom såväl
flyktingbiståndets som flyktingpolitikens områden.

En
sammanslutning av europeiska frivilliga organisationer, ECRE, har tidigare
presenterat ett flyktingpolitiskt program för Europa, vilket har diskuterats
inom ramen för det nordiska och det europeiska samarbetet samt inom UNHCR.

International
Council of Voluntary Agencies (ICVA) är en sammanslut

ning av frivilliga organisationer med säte i Geneve. ICVA spelar en aktiv 29

roll inom flyktinghjälpens
och flyktingpolitikens områden, och flera av Skr. 1988/89:82
medlemsorganisationerna mottar också svenskt stöd.

Av
de internationefla frivifliga organisationer som mottar svenskt stöd kan
framför allt tre nämnas.

Internationella
rödakorskommittén (ICRC) är formellt en schweizisk organisation och arbetar
efter de principer som nedlagts i Genéve-konven-tionerna (den gmpp av avtal som
gäller behandlingen av sjuka, sårade, krigsfångar och civilpersoner under
krig). lCRC:s arbete omfattar skydd och bistånd till krigsfångar och civila
internerade, efterforskning av saknade personer, förmedling av
familjemeddelanden samt informationspridning om Genéve-konventionerna och
numera också materiellt bistånd till nödlidande.

Sverige
bidrog under år 1988 med sammanlagt 120 milj. kr. tifl ICRC:s operativa och
reguljära budget.

Kyrkornas
världsråd (WCC) erhåller sedan drygt tio år tillbaka SIDA-medel för insatser
till främjande av skyddet av de mänskliga rättighetema i Latinamerika. WCC
samarbetar med i första hand kyrkliga organisationer i Latinamerika med
verksamhet till försvar för de mänskliga rättigheterna.

Totalt
har till WCC utgått svenskt stöd om 106 320000 kr. under perioden
1983/84-1988/89.

World
University Service (WUS) har sedan år 1975 mottagit bidrag från SIDA för sitt
stipendieprogram för latinamerikanska flyktingar. WUS stipendieprogram bedrivs
i 16 länder i Latinamerika. Totalt fick WUS bidrag om ca 15 milj. kr. under
budgetåret 1988/89.

5 Den svenska utlänningslagstiftningen De gällande reglerna

Den
svenska lagstiftningen beträffande flyktingar står i överenstämmelse med 1951
års flyktingkonvention och 1967 års protokoll om flyktingars rättsliga
ställning. I 3§ UtlL återfinns en definition och en skyddsbestämmelse rörande
flyktingar som överenstämmer med konventionens. Bestämmelsema i 5 och 6§§ UtlL
om skydd åt krigsvägrare och åt personer som, utan att vara flyktingar, kan
åberopa starka politisk-humanitära skäl för att få stanna i Sverige, ger skydd
även åt personer som inte omfattas av flyktingkonventionen. Denna vidare asylrätt
ligger i linje med vad LJNHCR rekommenderat, men Sverige är ett av de få länder
som har infört sådana bestämmelser i sin utlänningslag.

Den som på egen hand
kommer till Sverige för att söka uppehållstill

stånd här skall redovisa sina skäl för polisen redan vid gränsen. Polisen gör

en första utredning för att kunna avgöra om den sökande skall avvisas eller

om ärendet skall överlämnas till SIV för handläggning. Om den sökande

anför politiska skäl, vilka inte är uppenbart orikliga och inte kan lämnas

utan avseende, skall ärendet överlämnas till SIV. Finner polisen däremot

att skälen är uppenbart oriktiga eller att de kan lämnas utan avseende kan

beslut fattas om avvisning. Beslutet får emellertid inte verkställas innan

SIV underrättats om fallet och beslutat att inte överta ärendet. Om SIV 30

finner att polisens
bedömning av de åberopade skälen är felaktig skall Skr. 1988/89:82 verket
överta avvisningsärendet. Avvisningsbeslutet förfaller då. Den som riskerar att
utvisas ur Sverige har möjlighet att få rättshjälp genom offentligt biträde.

För
att inte nuvarande balanser av icke avgjorda asylärenden skall försvåra
genomförandet av planerade reformer, har regeringen tillfälligt ändrat praxis i
vissa asylärenden. Förändringen, som tillämpas från årsskiftet 1988/89,
innebär att den som har ansökt om asylore den 1 januari 1988 får stanna i
Sverige om inte särskilda skäl i det enskilda fallet talar däremot. Denna
praxis tillämpas i de asylärenden där frågan om avvisning eller utvisning inte
slutligt avgjorts. Den tillämpas däremot inte i s.k. verkställighetsärenden,
dvs. i sådana ärenden där det redan föreligger ett slutligt beslut i asylfrågan
och där den sökande således fått ett lagakraftvunnet besked om avvisning eller
utvisning.

Sverige
införde krav på visering för chilenska medborgare fr. o. m. den 1 januari 1989.
Anledningen tifl beslutet var det betydande antalet chilenska medborgare som,
utan egentliga politiska skäl, sökt sig tifl vårt land under de senaste åren.
Det har vid granskningen av ansökningarna allt oftare visat sig vara
omständigheter som beror på de ekonomiska och allmänna sociala förhåflandena i
Chile, som motiverat utvandringen. Många har av profitörer förletts att tro att
de skulle få rätt att bosätta sig i Sverige.

Svenska
myndigheter har sedan länge goda kontakter med chilenska oppositionspartier och
medborgarrättsorganisationer och viseringsbeslutet föregicks av kontakter med
dessa. Chilenare som är i behov av en fristad kan med hjälp av dessa
organisationer ansöka om uppehållstillstånd i Sverige. 1 samtliga tidigare
fall, där någon av dessa anmält att ett skyddsbehov förelegat, har tillstånd
att komma tifl Sverige inom ramen för flyktingkvoten snabbt kunnat erbjudas. Detta
kommer givetvis att gälla också i framtiden.

Förslag
till ny utlänningslagstiftning

Regeringen
har i sin proposition 1988/89:86 helt nyligen presenterat förslag till en ny
utlänningslag. Ändringarna syftar främst till att med en bibehållen rättssäkerhet
åstadkomma en snabbare och rationellare ärendehantering.

I
propositionen föreslås bl.a. ändrade handläggnings- och verkstäflig-

hetsregler beträffande utlänningsärenden för att åstadkomma bättre över

skådlighet samt enklare och effektivare tillämpning. De nuvarande be

stämmelserna om övertagande och överlämnande av verkställighetsären

den upphävs. 1 stället skall det bli möjligt för en utlänning, som skall

avvisas eller utvisas enligt ett lagakraftvunnet beslut, att ge in en ny

ansökan om uppehållstillstånd. En sådan ansökan kan dock bifallas endast

om det framkommer omständigheter som inte har prövats tidigare och om

det föreligger gmnd för asyl eller andra synnerliga skäl. Vidare fömtsätts

att muntlig handläggning kommer att användas i större utsträckning än

hittills i asylärenden. För att beslutsmotiveringarna skall kunna göras

utföriigare föreslås att uppgifter i skälen skall kunna sekretessbeläggas. 31

Invandrarverket
föreslås bli första instans i alla asylärenden och i aren- Skr. 1988/89:82
den där en utlänning vistats i Sverige längre tid än tre månader. Om det är
uppenbart att uppehållstiflstånd inte kommer att beviljas skall invandrarverket
enligt förslaget kunna förordna att avvisning får verkställas utan hinder av
att beslutet inte vunnit laga kraft.

En
del av förslagen tar sikte på det ökande problemet med att utlänningar som
kommer tifl Sverige saknar både identitetshandlingar och färdbiljetter.
Sålunda föreslås att kroppsvisitation skall kunna ske i samband med inresekontroll.
En utlänning, som är över 16 år, skall kunna tas i förvar om dennes identitet
är oklar. Företag som transporterar en utlänning tifl Sverige föreslås få ökat
ansvar för utredning av identitet m. m. Tanken är att transportföretaget under
vissa omständigheter skall kunna åläggas skyl-digliet att ordna eller betala
återresan.

I
propositionen understryks att barn under 16 år även i fortsättningen skall
kunna tas i förvar endast i undantagsfall. Barnens ställning stärks genom att
det i lagen anges, att förvar endast kan komma i fråga om det föreligger en
uppenbar risk för undanhållande och för att därigenom en förestående
verkställighet, som inte bör fördröjas, blir äventyrad. Vidare måste det föreligga
synnerliga skäl för ett förvarstagande som skulle medföra att barnet skiljs
från sina vårdnadshavare.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I juU 1989.

6 Flyktingar och asylsökande i Sverige Enskilt tillresta asylsökande

Liksom
tidigare år är de på egen hand inresta personer, som ansöker om asyl vid
gränsen eller efter ankomsten till Sverige, mångdubbelt fler än kvotflyktingarna
(se nedan). Under år 1988 var det ca 19600 personer inkl. barn som reste till
Sverige och ansökte om asyl. Av dessa direktavvi-sades ca 3 000 av
polismyndigheten och SIV beslutade att ej överta dessa ärenden. År 1987 var
antalet asylsökande ca 18000 varav ca 2 500 direkt-avvisades. De största gmpperna
asylsökande kom (liksom år 1987) från Iran och Chile.

Det
största antalet, ca 5000, kom under år 1988 från Iran vilket var något färre
jämfört med året innan (ca 5 500). Under år 1988 fick ca 5 860 iranier
uppehållstillstånd som flyktingar eller av liknande skäl. Under året har också
ett antal minderåriga iranska barn kommit till Sverige utan sina vårdnadshavare.

Trenden
från tidigare år att göra sig av med passhandlingar, troligen för att försvåra
en eventuell avvisning till tredje land, har hållit i sig.

Av
de latinamerikanska länderna svarade Chile fortfarande för den största andelen
asylsökande. Under år 1988 ansökte ca 3 400 personer om asyl i Sverige, vilket
är en minskning jämfört med år 1987 då ca 4000 chilenare ansökte om asyl. Under
år 1988 beviljades ca 1 740 chilenare uppehållstillstånd som flyktingar eller
därmed jämställda.

Antalet
irakiska asylsökande har nästan fördubblats under år 1988.

Antalet asylsökande uppgick till ca 1 150 personer mot ca 660 år 1987. 32

Under år 1988 beviljades
ca 1410 personer uppehåflstillstånd som flyk- Skr. 1988/89:82 tingar eller
därmed jämställda.

Slatslösa
och personer med okänt medborgarskap (oftast palestinier och andra personer
från Libanon) har ökat under år 1988 och antalet sådana asylsökande uppgick
till ca 1450. Ca 1180 personer beviljades uppehållstillstånd som flyktingar
eller därmed jämställda.

Omkring
760 libaneser ansökte om asyl under år 1988 vilket är en ökning med ca 150
jämfört med år 1987. Fömtom slatslösa och libaneser kommer från Libanon också
personer som har sitt urspmng i Turkiet eller i Syrien. Under år 1988
beviljades ca 450 libaneser uppehåflstillstånd i Sverige som flyktingar eller
därmed jämställda.

Antalet
etiopier har minskat något jämfört med år 1987. Under år 1988 ansökte ca 1090
etiopier om asyl jämfört med 1 240 år 1987. Ca 1 420 personer beviljades
uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda personer.

Ett
stort antal polska medborgare besöker Sverige varje år, men endast en liten del
av dessa ansöker om asyl här. Antalet polska medborgare som beviljades
uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda var under år 1988 ca
210, vilket är en minskning jämfört med år 1987.

Jämfört
med övriga medborgare i Europa utgör andelen mmäner ett stort antal av dem som
under år 1988 beviljades uppehållstillstånd som flyktingar efler därmed
jämställda. Antalet beviljade uppehåflstiflstånd för mmäner uppgick till ca 890
under år 1988, vilket innebär en ökning med ca 190 jämfört med år 1987. Antalet
asylsökande mmäner har ökat sedan mitten av 1980-talet.

Antalet
turkiska medborgare, som beviljats uppehållstillstånd av politiska eller
humanitära skäl, var i stort sett oförändrat (ca 310) under år 1988, jämfört
med året innan. Däremot har antalet asylsökande ökat till ca 860 och detta gäfler
framförallt under de sista månaderna, då många turkiska asylsökande kom via
Polen till Sverige.

Asylsökande
från Jugoslavien har ökat kraftigt under år 1988 jämfört med år 1987. De allra
flesta är jugoslaver med albanskt urspmng och kommer från provinsen Kosovo.
Under år 1988 kom ca 600 asylsökande och ca 140 jugoslaver beviljades
uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda, vilket kan jämföras
med ca 50 år 1987.

Antalet
beviljade uppehållstillstånd för ungerska medborgare av politiska eller
humanitära skäl har ökat med ca 80 under år 1988 och uppgick till ca 320.
Antalet asylsökande ökade från ca 350 till ca 830.

Medborgare
i Sovjetunionen, som beviljades uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed
jämställda, har mer än fördubblats under år 1988 och uppgick till ca 150
jämfört med ca 70 år 1987. Ca 160 personer sökte asyl.

En
gmpp som minskat kraftigt, när det gäfler beviljade uppehållstillstånd, är
medborgare i Bangladesh. Under år 1988 beviljades ca 40 tillstånd vilket kan
jämföras med ca 120 året innan. Antalet asylsökande ökade däremot till nära
260.

Under
år 1988 beviljades sammanlagt 16125 personer uppehållstill-

33

stånd enligt 3, 5 eller 6§§ utlänningslagen eller av
humanitära skäl. Detta Skr. 1988/89:82 innebär en ökning med I 756 personer
jämfört med år 1987.

De 16125 utländska medborgare som fick uppehållstiflstånd
enligt 3, 5 och 6 §§ i utlänningslagen och enligt 31 § i
utlänningsförordningen, samt de som tagits ut på kvoten, fördelar sig
procentuellt enligt följande i jämförelse med år 1987:

1987

1988

antal

%

antal

%

Kvoten 3§iUtlL 5§iUtlL 6§iUtlL

31§iU0F

Summa

1457 2326 1679 5 374 3 206

14042

10,4 16,6 12,0 38,2 22,8

100,0

1476 3698 1 170 5984 3 797

16125

9,2 22,9

7,3 37,1 23,5

100,0

Härtill kommer de anhöriga till flyktingar och därmed
jämställda personer vilka inrest tillsammans med eller i nära anslutning till
dessa samt i bidragshänseende jämställts med dem.

2 503 3692

Totalt 16545 19817

Den utomnordiska invandringen till Sverige under 1986,
1987 samt under 1988 (vuxna och bam). Personer som har fått uppehåflstillstånd.

1986

1987

1988

Flyktingar m. fl. enligt 3, 5 och 6 §§ i UtlLochenligt31§i
UtlF

11486 (49,9%)

14042 (49%)

16125 (48,4%)

Nära
anhöriga

(anknytningar)

därav: 1) Anknytning till flykting 2) övriga anknytningar

9670' (42%) 1491

8 179

12387'

(43,2%)

2 503

9884

15093'

(45,3%)

3 692

11401

Arbetsmarknadsskäl

171 (0,7%

222 (0,8%)

257 (0,8%)

Gäststuderande

464 (2%)

678 (2,4%)

855 (2,5%)

Adoptivbarn

1244 (5,4%)

1319 (4,6%)

1003 (3,0%)

Summa

23035 (100%)

28648 (100%)

33333 (100%)

Källa: Statens invandrarverk, tillståndsstatistik

Kommentar: Under år 1986 fick 23035, under år 1987 28 648
och under år

198833 333 utländska medborgare uppehållstillstånd i Sverige. Under år 1988
fick

ca 4700 fler uppehållstillstånd i Sverige av olika skäl än under år 1987. Under
år

1988 hade ca 15 100 personer fått stanna av nära anhörigskäl, ca 45% av alla

beviljade uppehållstillstånd. Under år 1987 var andelen beviljade
uppehållstillstånd

av samma skäl ca 43%. Andelen beviljade uppehållstillstånd av flykting- och flyk

tingliknande skäl eller humanitära skäl är ungefär densamma år 1988 jämfört med
år

1987. 34

Organiserad överföring av
flyktingar (flyktingkvoten) Skr. 1988/89:82

Sedan
år 1950 har Sverige haft ett av riksdagen beslutat system för kollektiv
överföring av flyktingar genom s.k. flyktingkvoter. Sedan år 1973 har denna
kvot varit generell (dvs. icke nationalitetsbestämd) och sedan år 1976 har den
uppgått tifl ca 1 250 personer per år. Kvoten är avsedd att användas för uttagning
av flyktingar eller andra personer som befinner sig i en särskilt utsatt
situation och/eller för att ta hand om fall där UNHCR har särskilda svårigheter
att finna ett lämpligt placeringsland. Det bör nämnas att den svenska kvoten
inte är begränsad till flyktingar i ordets formella bemärkelse. Den kan
nämligen också användas för personer, som är förföljda och befinner sig i fara,
men ännu inte kunnat lämna sitt land. Kvoten har också kommit att användas för
att utverka frigivning och utresa för personer som hålls som politiska fångar i
sina hemländer. För dessa kategorier har kvoten bl.a. vid olika tiflfällen
använts i länder som Chile, El Salvador, Umguay och Polen samt under år 1988
även i Colombia.

En
mindre del av kvoten används också för handikappade och, under senare år, krigsskadade
flyktingar samt tortyroffer.

Kvoten
fastställs och används per budgetår. Antalet faktiskt överförda flyktingar
fluktuerar från år till år, då uttagningsbeslut inte alltid omedelbart kan
följas av utresetillstånd från det land där vederbörande vistas.

Ansvaret
för uttagning och överföring av flyktingar till Sverige ligger hos SIV. Uttagning
kan ske genom delegationsresor till olika flyktingläger eller genom att UNHCR
eller svensk utlandsmyndighet för SIV presenterar enskilda fall som behöver en
fristad i tredje land (s. k. dossiemttagning). Ärenden kan också initieras på
ansökan av flyktingar eller någon organisation i Sverige. UNHCR:s önskemål
avseende de svenska insatsema presenteras två gånger årligen gemensamt för SIV
och motsvarande organ i de övriga nordiska ländema. Dessa samråder också
sinsemellan om uttag-nings- och mottagningsfrågoma. Samråd kommer från år 1989
också att regelmässigt ske mellan regeringama i policyfrågor. Flertalet
enskilda ut-tagningar sker i samråd med UNHCR. Undantag härifrån är uttagningen
av personer fortfarande i hemlandet. Svenska utlandsmyndigheter ombesörjer
mycket av det praktiska arbetet i samband med resan till Sverige, ofta i
samarbete med ICM.

Vid
sitt beslut om flyktingkvoten för budgetåret 1988/89 angav regeringen att uttagning
i första hand borde ske i länder i sydvästra Asien. Vidare borde uttagning ske
i Syd- och Centralamerika samt i viss utsträckning i Sydostasien. Dämtöver fick
i enstaka fall uttagning ske i övriga delar av världen. Den totala ramen på ca
1 250 personer omfattar ca 50 handikappade, inklusive krigsskadade och
tortyroffer, som på ett tiUfredställande sätt kan tas om hand i Sverige.

Under
kalenderåret 1988 överfördes 1476 personer tifl Sverige inom ramen för
flyktingkvoten, vilket i stort sett är samma antal som kalenderåret 1987.

Uttagningen
från Asien var störst av personer från Iran (753), Irak (96)

35

och
Vietnam (94). Från Latinamerika har uttagning skett främst från El Skr.
1988/89:82 Salvador (245) och Chile (151).

Av
de 753 iranska kvotflyktingar, som reste in under år 1988, överfördes flertalet
från Turkiet, Irak och Pakistan. Från Turkiet och Pakistan togs 317 iranier och
83 irakier ut vid tre delegationsuttagningar.

Totalt
togs 94 flyktingar från Vietnam emot på flyktingkvoten. Inom ramen för Sveriges
åtaganden att ta emot indokinesiska flyktingar som räddats på havet (DISERO/RASRO
- UNHCR:s särskilda program för omplacering av indokinesiska s.k. båtflyktingar
räddade tifl havs) beviljades tillstånd för 75 flyktingar från Vietnam.

Under
år 1988 har dämtöver 206 personer från Vietnam beviljats tillstånd för
återförening med anhöriga i Sverige. Antalet personer som beviljats tillstånd
att komma till Sverige har under en följd av år överstigit dem som tillåts resa
ut ur Vietnam. För närvarande finns ca 700 personer med svenskt visum, som
väntar på utresetillstånd från Vietnam.

Utresefrekvensen
från Vietnam inom det särskilda utreseprogrammet (ODP) har dock ökat under år
1987 och 1988 efter att under flera år ha varit låg. 205 personer beviljades tiflstånd.för
utresa till Sverige under år 1987 och 415 under år 1988. Bland dessa fanns 45
respektive 44 personer, som beviljats tillstånd på den särskilda
återföreningskvoten. (Denna kvot har inte fömyats sedan år 1984).

Flyktingkvotens tillämpning under kalenderåret 1988

Ursprungsland Inresta Beviljade

inresetillstånd

1002

16

29

1555

508

LATINAMERIKA

447

Chile

151

Colombia

48

El
Salvador

245

Honduras

3

ASIEN

964

Irak

96

Iran

753

Libanon

7

Pakistan

10

Vietnam

94

Statslösa/Palestinier

1

Syrien

3

AFRIKA

7

Angola

3

Etiopien

3

Kenya

I

EUROPA

58

Rumänien

57

Tjeckoslovakien

1

Totalt:

1476

Totalt
har 33 handikappade flyktingar och 8 anhöriga till dessa under år

1988 överförts inom ramen för kvoten. De kom från Iran, Irak, Etiopien och

Colombia. De flesta har under någon period vårdats på regionsjukhuset i

Linköping. 36

Del kan, slutligen, nämnas
att för den senaste formella rapporteringspe- Skr. 1988/89:82 rioden, dvs.
budgetåret 1987/88, överfördes 1446 personer (varav 56 handikappade) till
Sverige.

Anhörigresor

SIV
kan med stöd av förordningen om bidrag tifl flyktingar för kostnader för
anhörigas resor till Sverige (1984:936) bevilja bidrag till flyktingar enligt 3
§ UtlL för anhörigas resor till Sverige. De anhöriga som omfattas är i första
hand maka/make och barn under 20 år. Om synnerliga skäl föreligger kan även
andra anhöriga komma ifråga. Bidraget är behovsprövat.

När
beslut om bidrag fattas ordnas resorna hit på samma sätt som för kvotflyktingar,
dvs. genom svensk utlandsmyndighet eller ICM.

Under
år 1988 beviljades resor för 573 personer. De kom främst från Rumänien (188),
Iran (148), Turkiet (47), Vietnam (40) och Etiopien (40).

Detta
innebär en ökning jämfört med föregående år. Då beviljades resor för 546
personer.

Under
år 1989 förväntas antalet ärenden fortsätta att öka.

Kostnaderna
för beviljade bidrag till flyktingar för anhörigas resor var år 1988 1,8 milj.
kr.

Flyktingars
och asylsökandes barn

I
proposition 1988/89:100 redovisades situationen för flyktingars och
asylsökandes barn, samt de åtgärder som redan vidtagits och vad som ytterligare
kan behöva göras. Inledningsvis framhålls att särskilda insatser på området
redan görs av såväl statliga myndigheter, kommuner och landsting som av
frivilliga organisationer. 1 propositionen hänvisas också till socialstyrelsens
rapport av den 1 augusti 1988, "Flyktingbarns behov av stödinsatser från
socialtjänsten samt hälso- och sjukvården", som ett värdefullt underlag
för kommuner och landsting i deras arbete med flyktingbarnen.

I
asylärenden utfrågas barnens vårdnadshavare numera regelmässigt om barnen i
samband med utredningen. Invandrarverket driver också ett projekt, vilket
syftar till att ytterligare förbättra förhållandena för barn som vistas på
flyktingförläggningar. Beträffande förvar av barn har jag, i propositionen om
en ny utlänningslag, föreslagit att kriterierna för förvars-tagande av barn
skall preciseras ytterligare. Vidare måste förvarslokalerna vara lämpliga och
personalen måste ha kunskap om barn och barns utveckling.

Regeringen
beslöt i oktober 1988 att ännu en förtroendeläkare skafl tillsättas för att
bedöma läkarintyg i utlänningsärenden. Denne/a skall ha barn- och
ungdomspsykiatri som speciell kompetens. Regeringen tar vidare vid prövningen
av utlänningsärenden särskild hänsyn till den förankring barnen fått genom
skolgång i Sverige.

När det gäller de ensamma
flyktingbarn, som kommer till Sverige,

framhölls i budgetpropositionen bl. a. att det i många fall vore bättre för 37

dem att placeras i ett
familjehem än på någon institution, under fömtsätt- Skr. 1988/89:82 ning
att de därvid kan erbjudas en lämplig språklig och social miljö.

Det
faktum att många av flyktingbarnen har haft en svår bakgmnd får inte medföra
att de generellt kategoriseras som personer som alltid skall behöva särskild
omvårdnad. Tonvikten i samhällets åtgärder måste ligga inom den förebyggande
verksamheten i förskolan, skolan, fritidsverksamheten och inom
barnhälsovården. En viktig princip bör därvid vara att stödåtgärderna så långt
som möjligt integreras i ordinarie verksamhet inom socialtjänsten samt hälso-
och sjukvården.

Värdefulla
insatser för flyktingbam har redan gjorts i ett stort antal kommuner och
landsting. Erfarenheterna härifrån sprids nu bl. a. av invandrarverket och
socialstyrelsen. Det bör därför i framtiden bli möjligt att ge särskilt stöd åt
de flyktingbarn, som är i behov av det.

7 Omorganisationen av statens invandrarverk

Våren
1988 beslutade riksdagen om principerna för en ny organisation för statens
invandrarverk (prop. 1987/88:158, SfU 28, rskr. 339). En proposition (1988/89:
105) om verksamhetens inriktning och resursbehov beslutades av regeringen den
23 febmari 1989. Huvuddragen i den nya propositionen är följande. SIV skall ha
tre huvuduppgifter:

— central
utlänningsmyndighet; tillstånds- och medborgarskapsprövning

en

— statligt
huvudmannaskap för mottagande av flyktingar och asylsökande

— central
bevakning och samordning av åtgärder för invandrare och

språkliga minoriteter; kontakter med invandrarnas organisationer.

Invandrarverkets centrala organisation skafl omfatta tre huvudenheter

för
respektive tillstånds- och medborgarskapsfrågor, invandrar- och flyktingfrågor
samt verksgemensamma funktioner. Dessutom skall det finnas en verksstab. S. k.
utredningsslussar för handläggning av asylärenden inrättas i Mölndal och
Helsingborg, i tillägg till de redan etablerade utredningsslussarna i
Carlslund och Flen. Regionkontor skall inrättas i Sunds-vafl, Flen, Mölndal och
Alvesta.

Asylsökande
skall normalt hänvisas till en utredningssluss med viss förläggningskapacitel
där asylutredningen görs. Till dessa utredningsslussar, där de sökande alltså
bor under utredningen, koncentreras polisens utredningsresurser så att
utredningen normalt skall kunna genomföras inom två veckor 1 klara ärenden
fattas beslut omgående. I ärenden, som inte är så klara att det är möjligt att
ge den sökande tillstånd redan vid utredningsslussen eller att direkt avvisa
vederbörande, skafl invandrarverket normalt kunna fatta beslut inom sex veckor
från det att polisens utredning är slutförd.

En
asylsökande som inte har en bostad ordnad hos någon nära anhörig inkvarteras på
s.k. asylförläggning till dess att frågan om han efler hon får stanna i landet
är slutgiltigt avgjord.

Överklagade
ärenden går vidare till regeringen som nu. Beslut skall 38

normalt kunna fattas inom
totalt sex månader från det handläggningen Skr. 1988/89:82 påbörjades.

Vid
regionkontoren administreras driften av förläggningar. Därifrån skall också det
direkta samarbetet ske med kommunerna i fråga om förläggningsplatser och
samordningen av utplaceringen av flyktingar i kommunerna. Verksamheten skall
präglas av en helhetssyn som innebär att arbetet med mer långsiktiga
integrationsfrågor skafl ses i sammanhang med regionkontorens operativa
uppgifter.

8 Förläggnings verksamheten

Invandrarverket
driver i dag fem fasta förläggningar i Alvesta, Moheda, Hallslahammar, Flen och
Landskrona samt nära 60 tiflfälliga förläggningar. Dessutom finns det en fast
utredningssluss för asylsökande i Carlslund i Upplands Väsby kommun samt en
utredningssluss i anslutning till förläggningen i Flen. Av de 60 tillfälliga föriäggningama
drivs ca 35 direkt av invandrarverket. De övriga drivs i annan regi, bl. a.
drivs fyra förläggningar av Röda korset och en är kommunalt administrerad.

I
och med omorganisationen kommer antalet fasta förläggningar att utökas till 18.
De tillfälliga förläggningarna kommer att avvecklas i motsvarande mån.

För
mottagandet av sjuka och handikappade flyktingar har invandrarverket tillgång
till en mottagningsenhet inom Regionssjukhuset i Linköping (RIL). De flesta av
de flyktingar som behandlas där bor på förläggningen i Moheda när de inte
vistas på sjukhuset. Mohedaförläggningen har byggt upp en särskild enhet för
handikappade flyktingar vilken arbetar kontinuerligt med RIL. Under år 1988
överfördes 33 handikappade flyktingar lill Sverige. De flesta av dessa har
under någon period vårdats på RIL. Sedan RIL-kliniken öppnades i januari 1986
har 240 flyktingpatienter vårdats där. Ca en tredjedel av dessa har varit
kvotflyktingar, de övriga har kommit till Sverige som enskilda asylsökande.

Antalet
personer som väntar på förläggningarna ökar ständigt. För närvarande finns del
ca 14000 flyktingar och asylsökande på förläggningarna. Merparten av dem som
vistas på förläggning är asylsökande, som ännu inte fått något slutligt beslut
i sitt ärende. Det finns dock ett ökande antal, för närvarande ca 5 000,
flyktingar med uppehållstillstånd, som är kvar på förläggningarna på gmnd av svårighetema
att finna kommunplatser.

9 Det kommunala flyktingmottagandet

Kommunernas
mottagande av asylsökande och flyktingar har ökat varje år sedan det nuvarande
systemet för flyktingmottagande infördes. Nedan ges en överblick över det
kommunala mottagandet sedan år 1985.

39

Avtal Faktiskt Antal kommuner kr. 1988/89:82

mottagna

1985 8737 14232 137

1986
12400 14838 197

1987
14282 18686 245

1988
16934 17 900 (ca) 265

Kommunema
får ersättning för sådan ekonomisk hjälp som, enligt 6§ socialtjänstlagen,
lämnats till flyktingar och andra utlänningar vilka har beviljats
uppehållstillstånd av politisk-humanitära skäl. Ersättning utgår för ekonomiskt
bistånd under det år uppehållstillstånd beviljas samt ytterligare tre år. För
ekonomiskt bistånd till sjuka och handikappade flyktingar och flyktingar som
är över 60 år då de kommer till Sverige kan ersättning lämnas under längre tid
än tre år. Biståndet är behovsprövat.

Sedan
den 1 maj 1988 regleras det bistånd som lämnas till de asylsökande och vissa
andra utlänningar som väntar på uppehållstillstånd i en särskild lag, lagen
(1988:153) om bistånd åt asylsökande m. fl. De stödformer som regleras i lagen
är kostnadsfri bostad, dagbidrag och särskilt bidrag.

Vidare
får kommunema för varje asylsökande och flykting, som man tar emot, en schablonberäknad
summa som skall täcka kommunens normala extra kostnader. Utöver
schablonersättningen kan särskilda bidrag också lämnas för vissa speciella
ändamål såsom insatser för flyktingar med särskilda behov eller
samarbetsprojekt mellan olika kommuner. Statens invandrarverk har vidare
möjlighet att ge särskilda bidrag för insatser av projektkaraktär avsedda att
bidraga till att flyktingar snabbare kan få en egen försörjning. Sådana bidrag
kan ges till kommuner som ökar sitt flyktingmottagande utöver gällande
överenskommelse med invandrarverket. Sjukvårdshuvudmännen får ersättning för
akut sjukvård, som lämnas för asylsökande, och för vissa särskilda
vårdkostnader för flyktingar.

För
närvarande pågår inom regeringskansliet en översyn av gällande ordning för
ersättningar till kommunema.

10 Arbetsmarknadsåtgärder och svenskundervisning

Det
är väsentligt för flyktingars anpassning och integration i det svenska samhället
att de så snabbt som möjligt får ett arbete och kan försörja sig själva.
Flyktingar har rätt till arbetsmarknadsservice och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder så snart de fått sitt uppehålls- och arbetstillstånd. Huvudprincipen
är att flyktingars, liksom övriga invandrares, situation på arbetsmarknaden
skall lösas inom ramen för den allmänna arbetsmarknadspolitiken. I vissa fafl
kan emellertid särskilda åtgärder vara nödvändiga. Goda kunskaper i svenska är
t. ex. en fömtsättning för de flesta arbeten och för fortsatt utbildning på
olika nivåer.

Lokal
samverkan mellan arbetsförmedling, andra myndigheter - särskilt kommunens
flyktingmottagning — och arbetsmarknadens parter är betydelsefull för att
underlätta flyktingamas integration.

1
samverkan med SIV:s föriäggningar sker en första kartläggning av 40

flyktingamas
utbildnings- och yrkesbakgmnd redan under förläggningsvis- Skr. 1988/89:82 telsen.
Särskilda resurser har under budgetåret 1988/89 anvisats för rörliga
arbetsförmedlingsinsatser i samarbete med förläggningarna. Därtill har särskilda
medel ställts till arbetsmarknadsverkets förfogande för att, som ett led i ett
utvecklingsarbete, användas för okonventionella insatser utanför det
existerande regelverket. Dessutom har riksdagen beslutat om en förstärkning av
arbetsmarknadsinstituten med 50 tjänster för särskilda insatser riktade till
flyktingar och andra invandrare. Därigenom kan olika vägar prövas för en snabb utslussning
av flyktingar och andra invandrare på arbetsmarknaden.

En
viktig och gmndläggande åtgärd för att hjälpa flyktingar och andra invandrare
att integreras i det svenska samhället är att tillhandahålla svenskundervisning.
Lagen (1986:159, ändrad 1988:665) om gmndläggande svenskundervisning för
invandrare (gmnd-sfi) har nu varit i kraft i snart tre år. Statsbidragssystemet
ändrades fr.o.m. den 1 juli 1988 för att bättre än tidigare kunna tillgodose
kommunernas behov av resurser för den undervisning de är skyldiga att anordna.
Påbyggnadsundervisning erbjuds genom studieförbunden och inom
arbetsmarknadsutbildningen i samband med yrkesutbildning, yrkesinriktad
rehabilitering och beredskapsarbete. I projekt som inleddes år 1986 har
metoden prövats för värvning av sfi med arbetspraktik i syfte att underlätta
inträdet på arbetsmarknaden. Försöksverksamhet med fördröjt rekryteringsstöd
pågår.

Till
följd av den ofta långa vistelsetiden i SIV:s förläggningar anordnas numera
svenskundervisning redan på föriäggningama. SIV köper denna utbildning som
uppdragsutbildning av studieförbund eller annan anordna-re. Undervisningen
skall i görligaste mån följa läroplanen för gmnd-sfi.

De
flyktingar och andra invandrare som saknar efler har bristfälliga läs-och
skrivkunskaper skall få sin gmndläggande svenskundervisning inom ramen för gmndulbildning
för vuxna (gmndvux).

Asylsökande
får delta i undervisningen två månader efter det att han eller hon har ansökt
om uppehållstillstånd.

Skolöverstyrelsen
har inlett en utvärdering av den svenskundervisning som hittills bedrivits.

Regeringen
har den 9 mars 1988 gett riksrevisionsverket i uppdrag att analysera om det, i
det nuvarande systemet med svenskundervisning för invandrare, finns sådana
hinder inbyggda att invandrarnas möjligheter att snabbt komma in i det svenska
samhället försvåras och, om så bedöms vara fallet, lämna förslag till vilka
åtgärder som bör vidtas. Riksrevisionsverket skafl även bedöma om de statliga
bidrag, som utgår i samband med svenskundervisning, används på ett effektivt
sätt.

11 Frivillig återvandring

1 prop.
1988/89:100 behandlas vissa aspekter på återvandringsfrågoma.

Där framhålls inledningsvis att flyktingar endast i mycket begränsad om

fattning har återvandrat från Sverige och att inget tyder på att någon

avsevärd förändring av detta förhållande skulle komma att ske. Nyanlända

flyktingar bör förmås att inse betydelsen av att planera för en tillvaro i 41

Sverige, när det t.ex. gäfler
arbete, studier och kunskaper i svenska språ- Skr. 1988/89:82 ket. En
positiv integration i Sverige ger en flykting de bästa möjliga fömtsättningarna
för framtiden vare sig han stannar i Sverige eller väljer att återvandra.

Återvandringen
bör vara väl planerad och förberedd. Många enskilda organisationer spelar en
viktig roll för att förbereda flyktingar inför återvandringen. Regeringen har
därför föreslagit en ökning av de medel som står till SI V:s förfogande till
avgränsade projekt. Enligt regeringens förslag skall SIV få i uppdrag att tillsammans
med studieförbund och flyktingorganisationer medverka tifl att ytterligare
underlag tas fram till studiecirkelmaterial om exilens villkor och återvandring.
Bidrag föreslås även fortsättningsvis utgå för att ersätta kostnader för resa,
uppehälle under resan samt vissa transporter för återvandrande flyktingar.
Vidare föreslås att, inom ramen för det humanitära biståndet, program till stöd
för flyktingar som återvandrat skall kunna finansieras.

Liksom
flyktingpolitiken i sin helhet måste också återvandringsfrågoma anpassas till
den faktiska utvecklingen och vara föremål för en kontinuerlig uppföljning.

Inom
ramen för Sveriges deltagande i intemationeflt samarbete kommer därför återvandringsfrågor
även i fortsättningen att ges stor uppmärksamhet.

Stöd
till flyktingar som önskar återvandra tifl hemlandet ges i form av resebidrag
och regleras i förordningen SFS 1984:890. Resebidraget är behovsprövat och
innefattar biljettkostnaden samt ett kontant belopp på 1000 kr. per person,
högst 5000 kr. per familj, för kostnader i samband med resan och uppehälle
under första tiden efter ankomsten. Resebidraget administreras av SIV.

Resebidrag
kan även beviljas till flyktingar som vifl bosätta sig i annat land än
hemlandet. .

Personer
som kommit tifl Sverige som flyktingar, men därefter blivit svenska medborgare,
omfattas ej av förordningen.

Återvandring
med stöd av resebidrag har i första hand skett till länder i Latinamerika,
främst till Umguay, Argentina och Bolivia, efter det att demokratiska regimer
tillträtt i dessa länder.

Antalet
bidrag var som högst åren 1984 — 85, men därefter har inströmningen av
ansökningar successivt avtagit. Från år 1985 tifl år 1988 gick antalet
personer, som beviljades resebidrag, ner till hälften, framför allt beroende på
att återvandringen tifl Umguay minskat avsevärt.

Medan
återvandringen till övriga Latinamerika avtagit har antalet personer som återvandrat
tifl Chile ökat. Under år 1988 var mer än hälften av dem, som återvände med
resebidrag, chilenare. Även iranska flyktingar återvandrar nu i större
utsträckning.

42

Antalet personer som återvandrat med resebidrag under de
tre senaste åren Skr. 1988/89: 82

Destinationsland

1986

1987

1988

Argentina

30

6

1

Bolivia

22

25

2

Chile

74

92

117

Iran

_

4

28

Uruguay

75

22

12

Övriga

40

35

28

241

184

188

Kostnaderna för beviljade resebidrag uppgick år 1988 till
1,9 milj. kr. Detaljredovisning av bidrag till återvandring 1988

Antal Vuxna Barn Totalt antal

Argentina 1 1

2

2

62

55 -

117

14

14

28

6

6

12

14

14

28

Bolivia

Chile

Iran

Uruguay

Övrigt

Summa 99 89 188

12 De svenska frivilliga organisationerna

De
svenska frivifliga organisationer som är mest aktiva inom flyktingpolitikens
och flyktingbiståndets områden deltar i det av regeringen tillsatta flyktingpolitiska
rådet. Dessa är: Amnesty intemationals svenska sektion. Rädda barnen, Svenska
flyktingrådet. Svenska kyrkans nämnd för mellan-kyrkliga och ekumeniska
förbindelser. Svenska röda korset och Sveriges frikyrkoråd (Diakonia). I
Sverige samarbetar dessa organisationer regelbundet inom frivilligorganisationemas
samarbetsgmpp i invandrar- och flyktingfrågor. Några av dessa, samt även andra
svenska frivilliga organisationer, får också statligt stöd i olika former för
sin verksamhet bland flyktingar, framför allt i tredje världen.

1 det följande redovisar
de organisationer som deltar i regeringens flyktingpolitiska råd sin verksamhet.

Amnesty
intemationals svenska sektion

Amnesty
intemational (AI), som finansierar sin verksamhet helt med egna medel,
motsätter sig att personer sänds från ett land till ett annat, där risk finns
att de blir samvetsfångar, utsätts för tortyr eller döms till döden/avrättas.
Mot denna bakgmnd distribueras fortlöpande via det svenska sekretariatet till
berörda myndigheter, organisationer och advokater, aktuell dokumentation om
situationen beträffande mänskliga rättigheter i många länder.

I
flera fall vände sig den svenska sektionen under år 1988 tifl svenska

myndigheter med en vädjan om att asylsökande inte skulle utvisas tifl

länder där ovannämnda risker enligt Al inte kunde uteslutas. Detta arbete

har skett i nära samråd med den asylsökandes advokat. 43

Förutom
det centrala sekretariatets två flyktingsamordnare, som får Skr. 1988/89:82
hjälp av ett antal frivilliga medarbetare, bl.a. juris studerande, finns ett
regionalt kontaktnät med 20 flyktingombud i lika många distrikt landet runt.
Deras huvudsakliga uppgifter är att på regional nivå vara kontaktpersoner i
flyktingfrågor, hålla sig väl underrättade om den aktuella flyktingpolitiken
samt att förmedla AI:s landmaterial. På motsvarande sätt har flera av
sektionens, för närvarande 330, arbetsgmpper valt att också lokalt arbeta med
bl. a. dessa frågor.

Rädda
barnen

Rädda
barnen är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation som stöds av
över 200000 medlemmar, faddrar och regelbundna givare. Organisationen har
konsultativ status under ECOSOC (Förenta Nationernas Ekonomiska och Sociala
Råd).

Rädda
barnen är en folkrörelse som kämpar för barns rättigheter. Rädda barnen arbetar
med bistånd i en rad utvecklingsländer och med opinionsbildning för barns rätt
utifrån gmndtankama i Förenta Nationemas deklaration om barnens rättigheter. I
linje härmed verkar Rädda barnen för att försvara barnens rättsliga ställning
och skydd vid asylprövning.

Rädda
barnen lämnar i begränsad utsträckning juridiska råd i asylärenden och bevakar
flyktingbarnens rättigheter. Organisationen söker också genom sociala insatser
underlätta flyktingbarns anpassning tifl det svenska samhället så att deras
möte med Sverige blir så positivt som möjligt. Hämtöver bedriver Rädda barnen
opinionsbildningsarbete kring flyktingfrågor, framför allt de som berör barns
rättigheter.

Svenska
flyktingrådet

Svenska
flyktingrådet (SvFR) har till ändamål bl. a. att verka för en solidarisk och
human flyktingpolitik samt att verka för goda etniska relationer. SvFR skall
öka kunskapen om och förståelsen för flyktingskapet och de förhållanden som
tvingar människor på flykt. Medlemmar är riksorganisationer, lokalavdelningar
av sådana samt enskilda. Kommunalt flyktingarbete sker genom lokala arbetsgmpper.
SvFR arrangerar kurser och seminarier samt medverkar i utbildningsverksamhet
anordnad av andra. SvFR ger också råd åt asylsökande och flyktingar. Samverkan
sker med svenska och internationella organisationer. Verksamheten bedrivs helt
genom frivifliga insatser.

Svenska
kyrkans nämnd för mellankyrkliga och ekumeniska förbindelser

Ansvaret
för Svenska kyrkans invandrar- och flyktingarbete i Sverige ligger

inom nämnden för mellankyrkliga och ekumeniska förbindelser (MEF),

vars ordförande är ärkebiskopen. MEF har en särskild kommitté för in

vandrar- och flyktingfrågor. Inom MEF:s kansli finns två tjänster för dessa

frågor. På regionalplanet, motsvarande kyrkans stift, finns det invandrar-

och flyktingkommittéer samt stiftsadjunkter, vilka ansvarar för arbetet. .

De
skall bedriva utbildningsverksamhet samt hålla sig välinformerade om

svensk
invandrar- och flyktingpolitik och vara MEF:s kontaktpersoner på Skr.
1988/89:82 regionalplanet. Svenska kyrkan har som målsättning att socialt och
medmänskligt stödja flyktingama i alla led, från den inledande tillståndsprocessen
till integrationen i det svenska samhället. Ambitionen är också att genom
närvaro underlätta flyktingarnas förläggningsvistelse. Under år 1989 skall en
stiftsadjunkt tiflsättas på Arlanda flygplats. Denne skafl bl.a. bedriva social
verksamhet bland de asylsökande. Från Lutherhjälpen distribueras via MEF, till
MEF:s kontaktpersoner på regionplanet, ca 300000 kr. årligen. Medlen används
till repatrieringsbidrag, bidrag tifl rättshjälp, viss typ av projektverksamhet
etc.

Svenska
kyrkan samarbetar, på alla plan, med andra samfund och folkrörelser.
Internationellt samverkar Svenska kyrkan i dessa frågor med Kyrkornas världsråd
och Churches Committe for Migrants in Europé, (CCME).

Svenska
röda korset

Svenska
röda korset (SRK) bedrev under år 1988 ett omfattande flyktingarbete såväl
nationellt som intemationellt. Det intemationella arbetet skedde i samarbete
med bl.a. den internationella Rödakorskommittén, den internationella Rödakorsfederationen
och FN:s flyktingkommissarie.

Särskilt
omfattande insatser har skett för att bistå mozambikanska flyktingar i Malawi
och Zambia. Likaså är de svenska bidragen till arbetet bland flyktingar i
Centralamerika och Pakistan av stor betydelse. SRK försöker såväl genom
federationen i Geneve som i sina bilaterala kontakter med systerföreningar i
olika länder medverka till att dessa ser till att arbetet för att hjälpa
flyktingar får ökad vikt i konkurrensen bland andra angelägna behov.

I
Sverige fortsatte det omfattande stödarbelet med rådgivning m. m. tifl det
växande antalet asylsökande. 380 ärenden handlades av SRK:s jurister under
året. Vidare handlade SRK 660 ärenden rörande ekonomisk och annan hjälp till
familjeåterförening. De ekonomiska bidragen uppgick till 1 milj. kr. Därutöver
utväxlades 650 familjemeddelanden mellan anhöriga i Sverige och krigsfångar och
politiska fångar i olika länder, främst Iran och Irak. 410 efterforskningar
genomfördes för att spåra personer som splittrats från sina familjer till följd
av konflikt eller flykt.

Inom
det lokala flyktingmottagandet växte antalet medverkande kommuner och Röda
korset har nu ett 50-tal internationella träffpunkter mnt om i landet.

Under
året startades ytterligare tre flyktingförläggningar i SRK:s regi i Hagfors,
Söderfors och Sävsjö. Tillsammans med Sandviken-förläggningen ger de plats för
ca 1000 flyktingar/asylsökande.

Sveriges
frikyrkoråd/Diakonia

Sveriges
ftikyrkoråd (SFR) och De fria samfundens råd (SFR/SAMRÅD)

består av tolv kristna,
från staten fristående trossamfund. Dessa kyrkors 45

gemensamma insatser bland
invandrare och flyktingar sker genom in- Skr. 1988/89:82 vandrar- och flyklingavdelningen,
som leds av ett utskott med representation även från invandrarnas trossamfund.

De
internationella insatserna förmedlas genom Diakonia, som är samfundens
gemensamma organ för katastrof-, utvecklings- och biståndsinsatser i tredje
världen. Genom Diakonia genomfördes också omfattande flyktingprogram, framför
allt i Latinamerika, Centralamerika och Mellersta Östern.

Diakonia
samverkar också med Sociala missionen i ett projekt till stöd för frivillig återvandring,
främst till Latinamerika.

Genom
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfunden (SST), som är en speciell
nämnd utsedd av regeringen, fördelas statsbidrag till 36 trossamfund, av vilka
ett 25-tal har medlemmar med i huvudsak invandrar- och flyktingbakgmnd.

Dessa
samfund har en nära samverkan, både organisatoriskt och praktiskt, med SFR:s
invandrar- och flyktingavdelning. Bland annat genomförs kurser och konferenser
för förtroendevalda och anställda inom invandrarnas trossamfund, information till
svenskar om invandrare och flyktingar, rådgivning och kurativa insatser för
flyktingar och asylsökande, liksom utbildningsinsatser av olika slag. Ett treårs-projekt
under beteckningen "Församlingen som internationell mötesplats"
initierades under år 1987. Projektet syftar till att stärka församlingars
kunskap och engagemang för flyktingar.

En
särskild konsultationsgmpp — Samfundens Arbetsgmpp för minoriteters ställning
i Sverige (SAMS i Sverige) — bearbetar frågor kring rasism, främlingsfientlighet
och minoriteters rättigheter.

Invandrar-
och flyktingavdelningen samverkar internationellt med en rad organisationer, bl.a.
Churches Committee for Migrants in Europé (CCME), ett organ som tillkommit på
initiativ av Kyrkornas världsråd. Nära samverkan sker också med European Consultation
on Refugees and Exiles (ECRE).

13 Opinionsbildande verksamhet

En
kommission mot rasism och främlingsfientlighet (A 1987:05, dir 1987:40) tillsattes
hösten 1987 och har nyligen (mars 1989) avlämnat sin slutrapport. 1
kommissionen, som letts av Metallarbetareförbundets ordförande Leif Blomberg,
ingår representanter för riksdagspartierna. En expertgmpp under ordförandeskap
av diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel har varit knuten till kommissionen.
Kommissionens uppgift har varit att pröva vilka ytterligare åtgärder som bör
vidtas för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet samt att stimulera till
sådana åtgärder. En stor del av arbetet har avsett informationsinsatser och
bidrag tifl projekt av olika slag. För dessa ändamål har kommissionen
disponerat 12 milj. kr.

Del
samarbete mellan folkrörelserna som inleddes på min företrädares initiativ i
form av en vänskapsvecka har fortsatt.

Med
hjälp av de särskilda medel, som jag har till mitt förfogande för 46

opinionsbildande
verksamhet, har ett antal aktiviteter och projekt kunnat Skr. 1988/89:82
genomföras.

En
konferens med invandrarorganisationemas ungdomsansvariga hölls i april 1988 för
att diskutera invandramngdomarnas levnadsviflkor jämfört med andra ungdomars.
Under konferensen utarbetade deltagarna rekommendationer. Dessa följdes upp på
en ny konferens i december 1988, då ansvariga myndigheter och organisationer
redovisade hur de såg på rekommendationema.

För
att sprida kunskap om invandrare och flyktingar har arbetsmarknadsdepartementet
givit ut skriften "Svensk invandrar- och flyktingpolitik", vilken
ger en översiktlig bild av den nuvarande invandringens sammansättning,
gällande regler m. m. Boken har distribuerats gratis till stora delar av
samhället i en upplaga av 60000 exemplar.

En
undersökning görs för närvarande av massmedias rapportering av invandrar- och
flyktingfrågor under perioden juli 1985 till december 1988, med avsikt att
granska eventuella perspektivskiften och tendenser i mediernas invandrar- och
flyktingbevakning under senare år.

Inom
skolan bedriver SIV fortbildning av skolpersonal i flykting- och invandrarfrågor.
Speciell tonvikt läggs på kulturmöteskunskap, attitydbearbetning och
metodutveckling för opinionsbildning och intemationeflt synsätt i
undervisningen. Utvecklingsarbetet sker i samarbete med skolor, lärarhögskolor,
länsskolnämnder och fortbildningsavdelningar. Det resulterar bl. a. i
produktion och distribution av läromedel, handledarmaterial och dokumentation tifl
stöd för skolans undervisning om etniska relationer. Med stöd av kommissionen
mot rasism och främlingsfientlighet bedrivs ett utvecklingsprojekt som syftar till
uppbyggnad av länsvisa kontaktnät av resurspersoner i skolan för arbete med
opinionsbildning och etniska relationer.

Försöksverksamhet
för en ökad spridning av opinionsbildande insatser lokalt och regionalt har
initierats och sker parallellt med regionaliseringen av SIV:s verksamhet.
Insatserna i det kommunala flyktingmottagandet koncentreras till nya
mottagningskommuner. Detta sker i första hand genom stöd, rådgivning,
personalfortbildning samt metod- och erfarenhetsförmedling. Vid akuta fall av
etniska motsättningar eller komplexa kulturrelaterade situationer utgör SIV:s arbetsgmpp
för etniska relationer en beredskapsresurs för enskilda kommuner.

Genom
särskilda bidrag engageras folkrörelsema i kommunemas flyktingmottagande både
i opinionsbildande och kontaktskapande syfte.

Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering (DO) har också en viktig roll när det gäller att
bilda opinion för bättre etniska relationer. DO:s uttalanden och aktiviteter i
diskrimineringsfrågor har rönt ett stort intresse i massmedia. DO bedriver
också utbildnings- och informationsverksamhet, framför allt riktad till
personal på invandrarområdet.

14 Avslutning

Sverige
har fortsatt att driva en solidarisk och generös flyktingpolitik. I

dagens värld domineras
bilden — trots ett antal ljuspunkter — av orättvi- 47

sor, förtryck av de
mänskliga rättighetema, krig och förföljelse. I den Skr. 1988/89:82
situationen är, enligt min mening, en generös och solidarisk flyktingpolitik,
tillsammans med aktiva strävanden för att bevara respekten för de mänskliga rättighetema,
den enda moraliskt försvarbara politiken. Sveriges tradition i detta avseende
måste bibehåflas.

15 Hemställan

Jag
hemställer

att
regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i det föregående
har anfört om flyktingpolitiken.

16 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med
hennes hemställan.

48

Förteckning över

AMS

AT

CAHAR

CDMG
DISERO/RASRO

ECOSOC
EG ECRE ICM

ICRC

ICVA

lEFR

ILO
OAU

ODP

SAMS-gmppen

SIV
UNBRO

UNICEF
UNHCR UNRWA

UAT

förkortningar
(i bokstavsordning)

Arbetsmarknadsstyrelsen

Arbetstillstånd

Ad hoc
Committee of Experts on the Legal Aspects of Territoral Asylum, Refugees and Stateless
Persons/

Europarådets
ad hoc-kommitté för asylrätt och flyktingar

European
Committee on Migration/ Europarådets styrkommitté för migrationsfrågor

Disembarcation
resettlement offers/Rescued at sea resettlement offers/

UNHCR:s
särskilda program för omplacering av s. k. båtflyktingar från Indokina räddade till
havs

FN:s
ekonomiska och sociala råd

De
europeiska gemenskaperna

European
Consultation on Refugees and Exiles

Intergovemmental
Organization for Migration/ Mellanstalliga migrationsorganisationen

Intemational
Committee of the Red Cross/ Intemationella rödakorskommittén

Intemational
Council of Voluntary Agencies/ Intemationella rådet för frivilliga
organisationer

Intemational
Emergency Food Reserve/ Intemationella beredskapslagret av livsmedel för
katastrofinsatser

Intemational
Labour Organization/ Intemationella arbetsorganisationen

Organization
of African Unity/ Organisationen för afrikansk enhet

Orderly
Departure Programme

Invandrarverkets
arbetsgmpp mot etnisk diskriminering

Statens
invandrarverk

United
Nations Börder Relief Operation/

FN:s
hjälporganisation för flyktingar vid den thai-

kampucheanska
gränsen

United
Nations Children's Fund/ FN:s bamfond

United
Nations High Commissioner for Refugees/ FN:s flyktingkommissarie

United
Nations Relief and Works Agency for Pale-

stine
Refugees in the Near East/

FN:s
hjälporganisation för palestinaflyktingar

Uppehålls-
och arbetstillstånd

Skr. 1988/89:82

UT

Uppehållstillstånd

UtlF

Utlänningsförordningen

UtlL

Utlänningslagen

WCC

Worid
Council of Churches/ Kyrkomas världsråd

WUS

World
University Service

WFP

Worid
Food Programme/ Internationella livsmedelsprogrammet

WHO

Worid
Health Organization/ Världshälsoorganisationen

Skr.
1988/89:82

Innehållsförteckning Skr. 1988/89:82

sid.

1
Inledning ...................................................... ... 2

2
Den svenska
invandringspolitiken......................... 3

Den
utomnordiska invandringen tifl Sverige ........... ... 3

Arbetskraftsinvandring
................................... ... 4

Anhöriginvandring............................................. 4

Övrig
invandring............................................... ... 5

Viseringspraxis
............................................... ... 5

Invandringen
till Sverige år 1988......................... 6

3 Flyktingsituationen
i världen ............................. ... 6

Antalet
flyktingar ............................................ ... 6

Flyktingsituationen
i tredje världen...................... 8

Flyktingar
och asylsökande i Europa, Nordamerika och Oceanien. 12

4 Det
internationella flyktingarbetet och Sveriges roll. .. 21

Inledning
..................................................... 21

Sambandet
mellan utvecklingsbistånd och flyktinghjälp 22

Sveriges
internationella bistånd till flyktingar ........ .. 22

Flyktingfrågorna
i FN:s generalförsamling.............. 23

UNHCR........................................................... 24

UNRWA.......................................................... 25

Europarådet.................................................... .. 26

ICM............................................................... .. 27

EG................................................................. 27

Konsultationerna
mellan ett antal västeuropeiska länder samt

Australien
och Canada....................................... 28

Det
nordiska samarbetet ................................... 28

De
internationella frivilliga organisationerna........... .. 29

5 Den
svenska utlänningslagstiftningen och dess tillämpning 30

De
gällande reglerna......................................... .. 30

Förslag
tifl ny utlänningslagstiftning .................... .. 31

6 Flyktingar
och asylsökande i Sverige.................... 32

Enskilt
tillresta asylsökande ............................. .. 32

Organiserad
överföring av flyktingar (flyktingkvoten) 35

Anhörigresor
................................................... 37

Flyktingars
och asylsökandes barn....................... .. 37

7
Omorganisationen av statens
invandrarverk .......... .. 38

8
Förläggningsverksamheten ............................... .. 39

9
Det kommunala
flyktingmottagandet ................... .. 39

10
Arbetsmarknadsåtgärder och svenskundervisning.... .. 40

11
Frivillig återvandring.......................................... 41

12
De svenska frivilliga
organisationerna.................... .. 43

13
Opinionsbildande verksamhet ............................. 46

14
Avslutning ..................................................... 47

15
Hemställan...................................................... .. 48

16
Beslut .......................................................... 48

Förteckning över
förkortningar................................ 49

51

Norstedts Trycken, Stocktiolm 1989