Prop. 1988/89:83

Regeringens
proposition

1988/89:83. :.

om nedsättning i särskilda fall av avgifter för pensionärer
vid sjukhusvård

Prop.

1988/89:83

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 2 februari 1989.

På
regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sven Hulterström

Propositionens huvudsakliga innehåll

Fro.m.
den 1 januari 1989 gäller nya regler om avgifter för pensionärer vid sjukhusvård.
När dessa antogs fömtsatte riksdagen att regeringen skulle återkomma med
förslag till kompletterande lagstiftning om individuefl nedsättning av
avgiften i särskilda fall. 1 propositionen lämnas förslag fill sådan lagstiftning.

Avgiften
för pensionärer vid sjukhusvård utgör en tredjedel av vissa angivna
pensionsförmåner från den allmänna försäkringen, dock högst 55 kr. per vårddag.
Förslaget innebär att den allmänna försäkringskassan kan befria pensionären
helt eller delvis från avgiften, om det finns särskilda skäl med hänsyn lill
pensionärens ekonomiska förhållanden och behov av medel lill bostad och/eller
rehabilitering.

För
alt en ansökan om sådan befrielse skafl kunna beviljas skall den ha lämnats till
försäkringskassan senast tre månader efter utgången av den månad då avdraget
för avgiften gjordes. Ärendena om avgiftsbefrielse skall enligt förslaget
avgöras på tjänstemannanivå, medan omprövningar skall göras av
socialförsäkringsnämnd.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 maj 1989 men bli tilllämplig
på avgifter som avser sjukhusvård fro.m. den 1 januari 1989. Med hänsyn härtill
föreslås vissa övergångsbestämmelser.

Riksdagen
1988/89. 1 saml. Nr 83

Förslag till : ; ' n '; « :; /:; ; . - Prop. 4988/89:83

Lag om äridring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigéhoih föreskrivs i fråga om lagen
(1962:381) om allmän

försäkring' .

rfe/5 att 2käp. 10§ och 20kap». iO§;skäflha följande
lydelse; rfe/s att det r lagen skall införas eri ny paragraf, 2 kap. 12 a §,
av följande . lydelse. -, ;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. ,...............

io§2 ■" "',',

Frågor om sjukvårdsersätlnirig prövas i ändra fall än som
avses i andra stycket av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den försäkradeär
in-skriveji eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i
1 kap. 4§. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa
att pröva sådana frågor.

Frågor om sjukvårdsersättning enligt 2, 3 och 5 §§ samt
ersättning enligt 4 § som inte hänför sig till visst vårdtillfälle prövas av
den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde vårdgivaren bedriver sin
verksamhet. Detsamma gäller sjukvårdsersältning i övrigt i de fafl där den
försäkrade inte är och inte heller under den förutsättning som sagts i första
stycket skulle ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa.

Frågor om avgift för sjukhusvård Frågor om avgift för sjukhusvård

enligt 12 § prövas av den försäk- enligt
12 och 12 a §§ prövas av den

ringskassa hos vilken den försäkrade försäkringskassa
hos vilken den för

är inskriven, säkrade är inskriven.

12a§

Försäkringskassan får besluta om befrielse helt eller
delvis från avgiften enligt 12 §, om det finns särskilda skäl med hänsyn till
den pensionsbe-rättigades ekonomiska förhållanden och behov av medel till
bostad eller särskilda rehabiliteringsinsatser.

För att få befrielse enligt första stycket skall den pensionsberättigade
ansöka om det hos försäkringskassan senast tre månader efter utgången av den
kalendermånad då avdrag för avgiften gjordes.

20 kap. 10§3 Beslut av en allmän försäkrings-
Beslut av en allmän försäkringskassa som har fattats av tjänsteman i kassa
som har fattats av tjänsteman i ärenden om försäkring enligt denna ärenden
om försäkring enligt denna lag skall omprövas av kassan, om det lag skall
omprövas av kassan, om del

' Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1988:1543.

Senaste lydelse 1986:1195. 2

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1988/89:83

begärs
av en enskild som beslutet begärs av en enskild som beslutet

angår och beslutet inte har medde- angår och beslutet inte har medde

lats med stöd av 10a §. Ompröv- lats med stöd av 10a§. Ompröv

ningen skall göras av socialförsäk- ningen skafl göras av socialförsäk

ringsnämnden om beslutet gäller ringsnämnden om beslutet gäller

fråga som avses i 3 kap. 7-9 eller 17 § fråga som avses i 2 A:ap. 72 a §, 3 kap.

eller 20 kap. 3 eller 4 §. 7-9 eller 17 § eller 20kap. 3 eller 4 §.

Vid
omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

Om
omprövning begärs av ett beslut och riksförsäkringsverket överklagar samma
beslut, skall försäkringskassan inte ompröva beslutet. Begäran om omprövning
skall anses som ett överklagande.

1.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1989 och tillämpas på avgifter som avser
sjukhusvård efter utgången av år 1988.

.
2.1 stället för tidsfristen enligt 2 kap. 12 a § andra stycket gäller i fråga
om avgifter som föranlett avdrag på pensionsförmåner före den T maj 1989 att ansökan
om befrielse skall göras hos försäkringskassan senast den 31 juli 1989.

r
Riksdagen 1988189. 1 saml. Nr 83

Socialdepartementet Prop. 1988/89:83

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 februari 1989

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, samt statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.
Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Frei valds, Wallström, Lööw,
Persson'

Föredragande:
statsrådet Hulterström

Proposition om nedsättning i särskilda fall av avgifter
för pensionärer vid sjukhusvård

1 Bakgrund

Fr.o.m.
den 1 januari 1989 gäller ett nytt avgiftssystem för pensionärer vid sjukhusvård.
Avgiftsskyldiga är dels ålderspensionärer med hel pension, dels sådana
förtidspensionärer med hel pension som åtnjutit avgiftsfri sjukhusvård under
sammanlagt 365 dagar. Avgiftssystemet motsvarar i princip det som gäller vid
sjukhusvård för sjukpenningförsäkrade. Avgiften för pensionärerna utgör räknat
per vårddag en tredjedel av utgående pensionsförmåner från den allmänna
försäkringen före skatt, dock högst 55 kr. Med pensionsförmåner avses här
ålderspension och förtidspension i form av folkpension och tilläggspension
(ATP) samt pensionstillskott. Vårdavgifterna tas ut genom avdrag vid
utbetalning av pensionsförmåner av nämnda slag. Administrationen handhas av
riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

De
nu gällande avgiftsreglerna innebär att avgiften skall fastställas schablonmässigt
av försäkringskassan med hänsyn till storleken av de angivna
pensionsförmånerna. Pensionärernas ekonomiska situation i övrigt påverkar inte
avgiftens storlek och de nya reglerna innefattar inte någon möjlighet till nedsättning
av avgiften med hänsyn till pensionärernas individuella behov av medel.

När
riksdagen antog lagstiftningen om det nya avgiftssystemet förutsattes emellertid
att regeringen skulle återkomma med förslag tifl kompletterande bestämmelser om
individuell nedsättning av avgifterna i särskilda fall (prop. 1988/89:33, SfU5,
rskr. 46).

Socialförsäkringsutskottet
uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande bl.a. följande.

För
många pensionärer innebär det nya systemet väsentligt lägre avgifter. Därmed
bör behovet av avgiftsnedsätlning bli mindre än i det nuvarande av
sjukvårdshuvudmännen administrerade systemet där avgiften i princip är 55 kr
Det anförda innebär dock inte alt utskottet bortser från betydelsen av att en
ålders- eller förtidspensionär har tillräckliga ekonomiska

medel
för rehabiliteringsåtgärder och för att kunna behålla sin bOstad un- Prop.
1988/89:83

der även en längre sjukdomsperiod. Tvärtom vill utskottet kraftigt under

stryka betydelsen härav och att en målsättning måste vara att rehabilitera

sjuka ålderspensionärer, så att de kan återvända flll ett eget boende. Det

finns här stor anledning att också betona kommunernas ansvar för att det

sociala skyddet fungerar i sådana situafloner. - Även om, som nämnts,

behovet av avgiftsnedsätlning kan förutses bli mindre i det nya systemet .: -

anser utskottet att en möjlighet till individuell prövning bör finnas kvar. ;

I del nuvarande systemet har genom överenskommelse mellan staten och . ,

sjukvårdshuvudmännen
förutsatts att huvudmännen vid behov medger

avgiftsnedsätlning. Skäl för en sådan nedsättning här angetts vara pensio

närernas behov av och möjlighet att betala egen bostad och/eller pensio

närens behov av medel för särskilda rehabiliteringsinsatser. Sådana skäl

skall kunna åberopas av en pensionär även fortsättningsvis för att helt

eller delvis slippa avdrag på pensionen för sjukhusvårdsavgifter. - Med ,

hänsyn till den korta tid som återstår innan det nya avgiftssystemet skall . .

träda i kraft den 1 januari 1989 kan utskottet förutse betydande problem

i den praktiska tillämpningen om särskilda regler om en individuell pröv

ning av avgiftsuttaget införs med så kort förberedelsetid. Försäkringskas

sans personal måste få utbildning och informationsmaterial tfll pensionä-'

rerna om möjligheten tfll individuell prövning måste tas fram och distri

bueras. Det får därför ankomma på regeringen att förbereda ett lagför- ■

slag om en individuell prövning och att skyndsamt återkomma rned för

slag till riksdagen, så att det nya avgiftssystemet kompletteras med be- .

stämmelser om individuell prövning som kan träda i kraft snarast möjligt

och senast den 1 maj 1989. Reglerna skall utformas så atlde kan tiflämpas

även på avgifter som hänför sig till tid efter den 1 januari 1989.

2 Tidigare möjlighet till avgiftsnedsättriing

Före
den 1 januari 1989 tog sjukvårdshuvudmännen ut avgift från pensionärer för
sjukhusvård med stöd av 17 § hälso- och sjukvårdslagen i dess dåva-' rande
lydelse. Där föreskrevs att avgiften fick bestämmas till högst 55 kr. per
vårddag. Till grund för den lagstiftningen låg en överenskommelse den 23 oktober
1985 mellan staten och huvudmännen samt propositionen 1985/86:43 om avgifter
för ålders- och förtidspensionärer vid sjukhusvård ■ m.m. Det förutsattes
att huvudmännen vid behov medgav avgiftsnedsätlning. Som skäl för en sådan
nedsättning angavs i överenskommelsen.och' propositionen pensionärernas behov
av och möjHghel att betala kostnader, för egen bostad och/eller pensionärens
behov av medel för särskilda rehabiliteringsinsatser

Någon
samlad bild av sjukvårdshuvudmännens praxis i fråga om avgifts-; nedsättning
finns inte. Dock gjorde Landstingsförbundet i början av år 1987 en
underhandsförfrågan hos sex sjukvårdshuvudmän om nedsättningens omfattning och
ekonomiska betydelse. Resultatet visade att antalet nedsätt-ningar var myckel
begränsat. Det torde främst vara yngre utförsäkrade förtidspensionärer inom
den psykiatriska vården som beviljats nedsättning av vårdavgifien.
Landstingsförbundet hade inte utfärdat någon central rekommendation om
nedsättning.

3 F ö redragandens ö verv ä ganden

3.1 Möjlighet till individuell nedsättning av vårdavgiften

Prop.
1988/89:83

Mitt
förslag: Det fr.o.m. år 1989 gällande avgiftssystemet för pensionärer vid
sjukhusvård kompletteras så att pensionären kan befrias från avgiften helt
eller delvis i speciella fall. Ansökan om sådan befrielse skall göras hos
försäkringskassan senast tre månader efter utgången av den kalendermånad då
avdrag för avgiften gjordes.

Skälen
för mitt förslag: Som socialförsäkringsutskottet anfört innebär det nya
avgiftssystemet betydligt lägre avgifter för många pensionärer än vad som
tidigare gällt. Behovet av avgiftsnedsätlning bör därmed allmänt sett vara
mindre än i det tidigare systemet, där sjukvårdshuvudmännen tog ut avgift med i
regel 55 kr. per vårddag. Det skall dock även i fortsättningen som grund för avgiftsnedsätlning
kunna åberopas sådana skäl som tidigare kunde föranleda att huvudmännen satte
ned avgiften.

Möjligheterna
till individuell nedsättning bör alltså bygga på vad som gällt fram till år
1989 för de utförsäkrade ålders- och förtidspensionärerna. Enligt vad jag
inhämtat har dock huvudmännens tillämpning varierat i detta avseende. Att så
varit fallet är kanske inte förvånande, då några centralt utfärdade
rekommendationer inte har funnits varken i fråga om hur informationen om nedsätlningsmöjligheten
borde lämnas eller i fråga om normer för nedsättning.

Del
är angeläget alt den nu föreslagna möjligheten till individuell prövning genom
försäkringskassans försorg kan tillämpas på ett mer likformigt och därmed också
rättvisare sätt än tidigare. En viktig förutsättning för detta är att
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ger berörd personal information
och utbildning om det nya avgiftssystemet inkl. nedsätlningsmöjligheten. En
annan viktig förutsättning är att berörda pensionärer i anslutning till
avgiftsuttaget för sjukhusvård på lämpligt sätt får klargörande information om
avgiftssystemet och den individuella prövningsmöjligheten.

I
anslutning härtill vill jag framhålla att det av administrativa skäl är nödvändigt
att införa en begränsning av den tid inom vilken en ansökan skall ges in. Jag
anser att det är rimligt att begränsa denna tid till tre månader räknat från
utgången av den månad då avdrag för avgiften gjordes.

Regleringen
av möjligheten att efter särskild ansökan få avgiftsuttaget prövat av
försäkringskassan bör ske genom att en ny paragraf införs i 2 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL).

3.2
Grunder för individuell avgiftsnedsätlning

Prop.
1988/89:83

Mitt
förslag: Pensionären kan befrias från avgiften helt eller delvis efter
individuell prövning under förutsättning av särskilda skäl med hänsyn till
pensionärens ekonomiska förhållanden och behov av medel för att betala egen
bostad eller för särskilda rehabiliteringsinsat-

Skälen
för mitt förslag: Genom den överenskommelse som hösten 1985 träffades mellan
staten och sjukvårdshuvudmännen i samband med avskaffandet av systemet med
differentierade vårdavgifter för utförsäkrade ålders-och förtidspensionärer
förutsattes att huvudmännen vid behov skulle medge avgiftsnedsätlning. Skälen
för en sådan nedsättning angavs vara pensionärens behov av och möjlighet att
betala egen bostad och/eller behov av medel för särskilda rehabiliteringsinsatser
1 enlighet med vad riksdagen uttalat skall sådana skäl kunna åberopas av en
pensionär även i det nya avgiftssystemet för att pensionären helt eller delvis
skall kunna slippa avdrag på pensionen för sjukhusvårdsavgifter.

Det
nya avgiftssystemet innebär att avgiften för sjukhusvård beräknas i förhållande
till storleken av pensionsförmånerna från den allmänna försäkringen. Detta
medför att avgifterna för många blir lägre än tidigare och i många fall kommer
att understiga pensionärens normala kostnader för mal, tvätt m.m. Behovet av
nedsättning bör därför allmänt sett vara mindre än i det tidigare systemet. Med
hänsyn härtill bör nedsättning kunna ske endast i undantagsfall och när de nyss
angivna skälen föreligger Försäkringskassan skall då bedöma pensionärens
ekonomiska förhållanden även i vad de avser annat än förmåner från den allmänna
försäkringen.

I
vissa fall bör nedsättning enligt min mening alls inte medges. Det kan sålunda
inte vara motiverat att avgiften skall sättas ned vid en kortare tids
sjukhusvård. En pensionärs ekonomiska situation när det gäller möjligheterna
till bostad eller till rehabilitering torde normalt sett inte påverkas på ett
avgörande sätt av en vårdavgift av tillfälligt slag. Det beror givelvis på omständigheterna
i det enskilda fallet hur lång vårdtid som bör föreligga för att nedsättning
skall kunna ske, men i normala fall bör nedsättning inte ske för en vårdperiod
som understiger en månad. Annorlunda kan det vara vid upprepad korttidsvård.

Inte
heller bör nedsättning medges som motsvarar några fåtal kronor per vårddag. En
sådan jämkning kan inte vara avgörande för pensionärens behov av medel till
bostad eller rehabilitering. Nedsätlningsmöjligheten bör i stället ses som en
möjlighet i speciella situationer att få befrielse helt eller delvis från
avgiften.

När
det gäller hänsynen till bostadskostnad bör befrielse helt eller delvis från
avgiften medges endast om vården inte är stadigvarande. Härvid blir den
medicinska bedömningen av största betydelse.

Med
stadigvarande vård på sjukvårdsinrättning avser jag sådan vård där patienten
inte har eller med stor sannolikhet inte kommer att ha möjlighet

att
återvända till eget boende utanför sjukvårdsinrättningen i framtiden. Pa- Prop.
1988/89:83 tientens möjligheter alt återvända till ett eget boende skall alltid
bedömas individuellt. Vid denna bedömning bör hänsyn bl.a. tas till patientens
ålder, sjukdomsdiagnos, sjukdomsutveckling, permissioner i bostaden och sociala
förhållanden. Om patienten vistas i sin egen bostad under regelbundna permissioner
kan stadigvarande vård i regel inte anses föreligga. Detsamma gäller vid s.k.
växelvård när patienten omväxlande vårdas i hemmet och på en vårdinrättning.
När stadigvarande vård på sjukvårdsinrättning föreligger, bör någon nedsättning
av avgiften enligt min uppfattning normalt sett inte . kunna beviljas.
Undantagsvis kan det dock finnas skäl att medge fortsatt befrielse från
vårdavgiften under kortare lid t.ex. för alt möjliggöra en avyttring av
bostaden.

Vid
sjukhusvård som inte bedöms som stadigvarande, men ändå varar under en längre
period, är det särskilt angeläget att pensionären har tillräckliga ekonomiska
medel för alt behålla sin bostad. Även i de fall den sjuke pensionären har
hemmavarande make/maka och vården inte bedöms vara stadigvarande bör
avgiftsbefrielse kunna övervägas med beaktande också av den hemmavarandes
situation. Jag vill erinra om alt pensionären så länge vården inte betraktas
som stadigvarande har rätt att behålla KBT.

En
befrielse helt eller delvis från avgiften till följd av höga bostadskostnader
bör enligt min uppfattning alltid förutsätta att bostadens yla eller bostadskostnaden
är rimlig.

När
det gäller avgiftsbefrielse av rehabiliteringsskäl bör reducering av vårdavgift
främst komma ifråga för pensionärer som befinner sig i ett rehabiliteringsskede
där syftet är att möjliggöra återgång till eget boende och patienten har extra
kostnader för rehabiliteringsinsatserna. Detta är enligt min mening särskilt
angelägel för de yngre förtidspensionärer som förbrukat ett avgiftsfritt år Jag
avser därvid bl.a. unga patienter inom den psykiatriska vården och unga
missbrukare med stora rehabiliteringsbehov.

Jag
vill här erinra om min företrädares uttalande i proposition 1988/89:33 om att
någon vårdavgifi inte skall tas ut för de dagar en patient har permission från
en sjukvårdsinrättning.

För
att avgiftsbefrielse skall medges förutsätts att försäkringskassan bedömer
behovet av medel med hänsyn lill pensionärens ekonomiska situation. Hänsyn
skall därvid givetvis tas inte bara till inkomster som pensionären har från den
allmänna försäkringen ulan även lill andra inkomster Det gäller också
avkastning av förmögenhet. Enligt min mening bör generellt sett någon
befrielse inte komma ifråga för pensionärer som vid förmögenhetsberäkning
enligt lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension
har tillgångar som medför en förhöjning av den beräknade avkastningen på
förmögenhet. För närvarande gäller all förmögenheten i sådana fall skall
överstiga 75000 kr för en ensamstående pensionär och 120000 kr. för två makar

Jag
vill avslutningsvis understryka alt det är angelägel att riksförsäkringsverket
utfärdar allmänna råd angående del nya avgiftssystemet, med särskild inriktning
på den individuella prövningsmöjligheten av avgiftsuttaget för att få största
möjliga enhetlighet i tillämpningen.

3.3
Beslutsordning m.m.

Prop.
1988/89:83

Mitt
förslag: Ärenden om avgiftsbefrielse prövas inom försäkringskassan på
tjänstemannanivå medan omprövning i dessa ärenden görs av
socialförsäkringsnämnd.

Skälen
för mitt förslag: Avgiftssystemets utformning med avdrag i efterhand på
pensionen torde få till följd att framställningar om att få avgiften nedsatt
ofta kommer in först när avdrag har gjorts. Det innebär således att
försäkringskassan i de fall avgiftsuttaget skall justeras får återreglera för mycket
avdraget belopp. För all i möjligaste mån undvika dröjsmål vid handläggningen i
försäkringskassan bör beslut i ärenden om avgiftsbefrielse - faslän de till
stor del innefattar skälighetsbedömning-kunna fattas på tjänstemannanivå. Jag
har under avsnitt 3.1 redovisat vad som bör gälla i fråga om ansökningslid.
Beträffande omprövning av beslut i denna kategori av ärenden anser jag det
lämpligt att uppgiften läggs på socialförsäkringsnämnd. Detta kräver ett
tillägg i 20 kap. 10 § AFL.

När
det gäller varaktigheten av försäkringskassans beslut i dessa ärenden
förutsätter jag all kassans beslut om avgiftsbefrielse inte sällan bör kunna omfatta
även tid efter ansökningen och beslutet. Jag syftar därvid på de pensionärer
som vårdas en längre tid på sjukhus utan att stadigvarande vård anses
föreligga. I dessa fall torde i regel saknas anledning alt varje månad göra en
ny prövning av behovet av alt sätta ned avgiften t.ex. med hänsyn till kostnaderna
för egen bostad. Ett sådant beslut om befrielse helt eller delvis från avgiften
bör dock vara tidsbegränsat.

Avslutningsvis
vill jag framhålla att jag är medveten om all handläggningen av ärendena om
individuell nedsättning av avgifterna i särskilda fall kommer alt kräva visst merarbete
hos försäkringskassorna. Jag anser dock att del inte nu är möjligt att försöka
bedöma resursbehovet för della. Det får därför bU en uppgift för
riksförsäkringsverket att närmare studera de administrativa effekterna av den
individuella prövningsmöjligheten. Jag utgår också ifrån att verket även i
övrigt följer utvecklingen inom detta nya arbetsområde.

3.4 Ikraftträdande m.m.

Mitt
förslag: Reglerna om avgiftsnedsätlning träder i kraft den 1 maj 1989 men skall
tillämpas också på avgifter som avser sjukhusvård under tiden januari - april
1989. För de pensionärer som får avdrag för sjukhusvård före den 1 maj 1989
skall gälla att ansökan om befrielse från avgiften skall ha kommit in till
försäkringskassan senast den 31 juli 1989.

Skälen
för mitt förslag: De nya reglerna kan träda i kraft tidigast den 1 maj Prop.
1988/89:83 1989. Det är rimligt att de pensionärer som får sjukhusvård före den
1 maj 1989 bereds möjlighet att ansöka om befrielse från avgiften och få denna
prövad enligt de nya reglerna. För dem som fått avdrag på pensionsförmåner före
ikraftträdandet bör övergångsvis föreskrivas om en ansökningstid på tre månader
räknat från ikraftträdandet.

I
anslutning härtill vill jag understryka behovet av särskild information till de
pensionärer som får avdrag på pensionen före den 1 maj 1989. Dessa bör i
anslutning till att avdraget görs få information om att det planeras nya bestämmelser
fr.o.m. den 1 maj 1989 om möjlighet till individuell befrielse från vårdavgiften.
När bestämmelserna trätt i kraft bör denna grupp pensionärer få ytterligare
information om innebörden av dessa och vilken ansökningstid som gäller. Jag har
redan underrättat riksförsäkringsverket om behovet av denna speciella
informationsinsats. När de kompletterande avgiftsbestämmelserna har trätt i
kraft den 1 maj 1989 bör information om avgiftssystemet kunna ges lill berörda
pensionärer i ett sammanhang, förslagsvis i samband med att avgiften dras från
pensionen första gången under en vårdperiod.

4 Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
anta ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

10

Innehållsförteckning Prop. 1988/89:83

Sid.

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ ... 1

Lagförslag.......................................................... ... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 febmari 1989 .. 4

1
Bakgrund......................................................... ... 4

2
Tidigare möjlighet till avgiftsnedsätlning................ 5

3
Föredragandens överväganden............................ ... 6

3.1
Möjlighet till individuell
nedsättning av vårdavgiften 6

3.2
Gmnder för individuell avgiftsnedsätlning.......... 7

3.3
Beslutsordning m.m...................................... ... 9

3.4
Ikraftträdande m.m...................................... ... 9

4
Hemställan...................................................... 10

5
Beslut............................................................. . 10

11

gotab
88112, Slockholm 1989