Prop. 1988/89:85

Regeringens proposition 1988/89:85

om upphovsrätt och datorer

Prop.

1988/89:85

Regeringen föreslår
riksdagen all anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet
den 2 februari 1989.

På regeringens vägnar Ingvar
Carlsson

Laila
Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen behandlas upphovsrättsliga frågor som uppkommer vid användning av
datorer.

Del
rättsliga skyddet för datorprogram skall enligt propositionen, såsom för
närvarande, regleras i den upphovsrätlsliga lagstiftningen. Ett förtydligande
tillägg härom införs i upphovsrättslagen (1960:729). I denna lag införs vidare
en bestämmelse som i vissa avseenden begränsar rätten att kopiera datorprogram
för enskilt bruk.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

1
Riksdagen 1988/89 I .saml. Nr 85

Propositionens
lagförslag Prop. 1988/89:85

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära
och konstnärliga verk dels att 1, 11, 23, 24 och 27 §§ skall ha följande
lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 40 a, av följande
lydelse, dels att i lagen närmast före 40 a § skall införas en rubrik av
följande

lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

!§'

Den som skapat ett litterärt eller Den som skapat ett litterärt eller

konstnärligt verk har upphovsrätt konstnärligt verk har upphovsrätt

till-verket, vare sig det utgör skön- till verket, vare sig det utgör skön

litterär eller beskrivande framställ- litterär eller beskrivande framställ

ning i skrift eller tal, musikaliskt ning i skrift eller tal, <jaro/pra,graw,

eller sceniskt verk, filmverk eller musikaliskt eller sceniskt verk,

alster av bildkonst, byggnadskonst filmverk eller alster av bildkonst,

eller brukskonst eller kommit till byggnadskonst eller brukskonst el-

uttryck på annat sätt. ler det har kommit till uttryck på

annat
sätt.

Till
litterärt verk hänföres karta, så ock annat i teckning eller grafik eller i
plastisk form utfört verk av beskrivande art.

11§

Av offentliggjort verk må enstaka Av offentliggjort verkär enstaka

exemplar
framställas för enskilt exemplar framställas för enskilt

bruk. Vad sålunda framställts må ej bruk. Vad sålunda framställts/är ej

utnyttjas för annat ändamål. utnyttjas för annat ändamål.

Vad
i första stycket sägs medför ej rätt all för eget bruk låta annan framställa
bruksföremål eller skulptur eller genom konstnärligt förfarande efterbilda
annat konstverk, ej heller räll alt utföra byggnadsverk.

Den som med stöd av JÖrsla stycket vill kopiera datorprogram i maskinläsbar
form får göra detta endast för sitt enskilda bruk och bara under förulsällning
att programmet är utgivet och att JÖrlagan för kopieringen inte används i
näringsverksamhet eller ojfentlig verksamhet. Kopian får ej utnyttjas för
annat ändamål.

Senaste lydelse 1970:488.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1988/89:85

Sedan ell litterärt eller musikaliskt
verk har utgivits, får exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare
och visas offentligt. Exemplar av musikaliska verk får dock inte ulan
upphovsmannens samtycke tillhandahållas allmänheten genom uthyrning eller
annan därmed jämförlig rättshandling.

Sedan ett litterärt
eller musikaliskt verk har utgivits, får exemplar, som omfattas av
utgivningen, spridas vidare och visas offentligt. Exemplar av musikaliska
verk får dock inte ulan upphovsmannens samtycke tillhandahållas allmänheten
genom uthyrning eller annan därmed jämförlig rättshandling. Detsamma gäller
exemplar av datorprogram i maskinläsbar form. Sådana exemplar får inte heller utan
upphovsmannens samtycke lånas ut till allmänheten.

24 r

Annan hos svensk myndighet
upprättad handling än som avses i 9 § första stycket må återgivas utan upphovsmannens
samtycke. Vad nu sagts gäller dock icke officiell karta, teknisk förebild, verk
som framställts för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning,
alster av bildkonst, musikaliskt verk, diktverk eller verk, varav exemplar i
samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg tillhandahålles
allmänheten.

Annan hos svensk myndighet
upprättad handling än som avses i 9 § första stycket får återges utan upphovsmannens
samtycke. Vad nu sagts gäller dock inte officiell karta, teknisk förebild,
datorprogram, verk som framställts för undervisning eller utgör resultat av
vetenskaplig forskning, alster av bildkonst, musikaliskt verk, diktverk eller
verk, varav exemplar i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg
tillhandahålls allmänheten.

Vad
som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller
kommunal representation eller vid offentlig överläggning om allmänna
angelägenheter må likaledes återgivas utan upphovsmannens samtycke; dock att
utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter och dylikt må återgivas allenast i
samband med redogörelse för mål eller ärende vari de förekommit och i den
omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam
utgiva samling av sina anföranden.

27
§

Upphovsrätt
må, med den begränsning som följer av vad i 3 § sägs, helt eller delvis överlåtas.

Överlåtelse
av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. I fråga om beställd
porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin rätt utan tillstånd av
beställaren eller, efter dennes död, av hans efterlevande make och arvingar.

'
Senaste lydelse 1982:1059. •* Senaste lydelse 1973:363.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:85

Beträffande
överlåtelse av upp- Beträffande överlåtelse av upp

hovsrätt i vissa särskilda avseenden hovsrätt i vissa särskilda avseenden

stadgas i 30-40§§; dock skola föreskrivs i 30-40 a . Dessa be

nämnda bestämmelser tillämpas af stämmelser tillämpas dock endast i

lenast i den mån ej annat avtalats. den mån ej annat avtalats.

Avtal om rätt att utnyttja datorprogram

40
a §

Överlåtelse av rätten att utnyttja ett datorprogram innefattar rätt
att framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana anpassningar i
exemplaren som behövs för den medgivna användningen samt att framställa reservexemplar
och exemplar som behövs från skyddssynpunkt. Sådana exemplar får inte
utnyttjas för annat ändamål och får inte heller användas när rätlen att
utnyttja programmet har upphört.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1989.

Lagen
tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet. Bestämmelserna
i 40 a § tillämpas även på överlåtelser som har ägt mm före ikraftträdandet.

Justitiedepartementet Prop-1988/89:85

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 februari 1989

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.
Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Proposition om upphovsrätt och datorer 1 Inledning

Utvecklingen
på datorområdet har gått mycket snabbt. Datatekniken har kommit till användning
på allt fler områden i samhället. I prop. 1984/85:220 om datapolitik lämnade
regeringen en översikt över utvecklingen och drog vidare upp riktlinjer för
den framlida datapolitiken. Riktlinjerna berörde vitt skilda områden, såsom
datatekniken i arbetslivet och inom utbildningen samt integritetsfrågor i
förening med datateknik. Propositionen innehöll också en redogörelse för de upphovsrätlsliga
frågor som bruket av datorer och datakommunikationssystem ger upphov till.

Syftet
med den datapolitiska propositionen var bl.a. att ge riksdagen information om
regeringens arbete på del datapolitiska området. Några lagförslag lades inte
fram i det sammanhanget.

Frågan
om upphovsrätt och datorer har härefter behandlats av upphovs-rättsutredningen
(justitieombudsmannen Per-Erik Nilsson, ordförande, redaktören Torsten
Bengtson, riksdagsledamoten Ing-Marie Hansson, fd. radiochefen Otto
Nordenskiöld, docenten Ola Nyquist och kommunalrådet Joakim Ollen) i
betänkandet (SOU 1985:51) Upphovsrätt och datorteknik. I belänkandet lar
utredningen upp tre delområden i samband med datoranvändning där den
upphovsrättsliga lagstiftningen berörs. Det första området gäller frågor om
lagring, bearbetning och skapande av verk med hjälp av dator samt skyddet för
databaser. Del andra gäller skyddet för datorprogram och det tredje, slutligen,
skyddet för integrerade kretsar (s.k. datachips).

Betänkandet
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts i juslitiedepartementel
och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2557-85). Efter remisstidens
utgång har ell antal remissinstanser hemställt alt rätten lill datorprogram
som har skapats i anställningsförhållanden lagregleras. Dessa framställningar
har tagils in i sammanställningen av remissyttrandena.

Den
del av utredningens belänkande som gäller skyddet för datachips har resulterat
i lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledar-

11
Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 85

produkter,
som trädde i kraft den 1 april 1987 (se prop. 1986/87:49, LU Prop.
1988/89:85 10, rskr. 65). De två återstående delarna av utredningens betänkande
tas nu upp lill behandling.

Till
protokollet i delta ärende bör fogas dels en sammanfattning av utredningens
förslag i nu aktuella delar som bilaga 1, dels utredningens lagförslag som
bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3. 1 denna
förteckning anges också vilka remissinstanser som har kommit in med särskilda
framställningar beträffande rätten till datorprogram i
anställningsförhållanden.

Under
lagstiftningsärendets beredning i justiliedepartementel har samråd skett med
företrädare för vederbörande departement i de andra nordiska länderna. I
Danmark avlämnade kultur- och kommunikationsministern i januari 1988 ett
lagförslag om ändringar i upphovsrältslagen på grundval av ett
utredningsförslag. Sedan delta lagförslag fallit i och med att nyval utlystes
under våren 1988, har ett nytt förslag nyligen lagts fram för Folketingel.
Motsvarande lagförslag skall enligt planerna läggas fram i Finland och i Norge
inom kort. Avsikten är i alla länderna att lagförslagen skall träda i kraft den
1 juli 1989.

Regeringen beslöt den 19 januari 1989 all inhämta lagrådets yttrande över
ett inom justiliedepartementel upprättat förslag till lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Förslaget är likalydande
med del som nu läggs fram. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. Lagrådets
yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

2 Internationella förhållanden

De
två grundläggande inlernationella konventionerna på upphovsrättsområdet —
Bernkonventionen om skydd för litterära och konstnärliga verk och Världskonvenlionen
om upphovsrätt — administreras av de två FN-fackorganen WIPO
(Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten) respektive UNESCO (FN:s
organisation för utbildning, vetenskap och kultur). Dessa organisationer har
inom ramen för sitt arbete även tagit upp olika aspekter på del immaterialrättsliga
skyddet i samband med datortekniken.

När
del gäller rättsskyddet för datorprogram har ett omfattande arbete ulförts inom
WIPO och UNESCO. Slutsatsen av de överläggningar som har hållits är att praktiskt
tagel alla industriländer med marknadsekonomi antingen redan ger upphovsrättsligt
skydd för datorprogram eller anser att sådant skydd bör ges. Ett stort antal
länder har infört eller arbetar på särskilda lagbestämmelser för datorprogram i
sin upphovsrättslagstiflning. Del fåtal länder som har intagit en avvikande
ståndpunkt anser att skydd bör ges genom patent eller att en särskild
fristående skyddsform bör tillskapas.

Vad
härefter angår frågorna om lagring, bearbetning och skapande av verk med hjälp av
dator saml skyddet för databaser har arbetet inom WIPO och UNESCO resulterat i
en rekommendation år 1982, vari konsta-

teras all de grundläggande
principerna i konventionerna är tillämpliga även i della sammanhang. Det blir
därför en fråga för konvenlionsstalerna att i sin nationella lagstiftning se till
alt de grundläggande principerna kommer alt tillämpas också i praktiken. I
december 1987 kom frågorna åter att beröras vid ett regeringsexpertmöle i WIPO
och UNESCO angående upphovsrätt till det tryckta ordet. Någon inställning som
avviker från 1982 års rekommendation har dock inte kommit till uttryck.

Del kan slutligen nämnas
att frågor som rör upphovsrätt och datorer, bl.a. skyddet för datorprogram,
övervägs inom de europeiska gemenskaperna (EG). I juni 1988 lade EG-kommissionen
sålunda fram ett diskussionsunderlag, ett s. k. Green Paper, där dessa frågor
togs upp till behandling i syfte all åstadkomma en harmonisering av
lagstiftningen på området inom EG. Detta Green Paper var emellertid så försenat
att många av EG:s medlemsländer inte ansett sig kunna avvakta dess publicering
utan har genomfört eller lagt fram förslag lill lagstiftning som rör dessa
frågor. Härefter har EG-kommissionen helt nyligen beslutat om ett utkast till direktiv
på området. Del har emellertid ännu inte publicerats. Enligt de bedömningar som
har gjorts inom EG-kommissionen torde direktivet inte kunna antas förrän tidigast
om två år.

Prop.
1988/89:85

3 Allmän motivering

Inledningsvis
lar jag upp frågan om rättsskyddet för datorprogram och därmed sammanhängande
spörsmål (avsnitt 3.1). I ett andra huvudavsnitt behandlas andra upphovsrättsliga
frågor beträffande datorbehandling och skyddet för dalabaser (avsnitt 3.2).

Mina
kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i specialmotiveringen
(avsnitt 6).

3.1 Skyddet för datorprogram 3.1.1 Behovet av lagstiftning

Min
bedömning: Rättslägel beträffande del immaterialrättsliga skyddet för
datorprogram bör klarläggas genom uttryckliga lagbestämmelser.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
En i det närmaste total enighet föreligger om alt en lagreglering är nödvändig.
Ett par remissinstanser anser emellertid att utredningens förslag inte kan
läggas lill grund för lagstiftning.

Skälen
för min bedömning: Begreppet datorprogram är inte helt entydigt. Vanligtvis
avses härmed den serie instruktioner som erfordras för att en dator skall kunna
arbeta. Den engelska termen "computer software" betecknar normall
såväl själva programmet som "program descriplions", dvs.
beskrivningar av program i olika former samt deras idéer, utformning

och
funktioner liksom också s.k. "supporting material", dvs. material i Prop.
1988/89:85 form av handböcker och annan information som kan behövas för
förståelsen av programmet. Programbeskrivningar och handledningar förekommer
oftast i skriven form och omfattas därför normall sett av det upphovsrättsliga
skyddet utan att några speciella problem är förenade med detta. Material av
detta slag bör därför inte inkluderas i begreppet datorprogram.

Datorprogram
kan förekomma i olika former. Man brukar här skilja mellan begreppen
"källkod" och "objektkod", där — något förenklat — källkod
utgör programmet i skriven, för ögal uppfallbar form och objektkod utgör den
maskinläsbara versionen av programmet. Ett datorprogram kan alltså rent fysiskt
finnas antingen i skriven form eller i maskinläsbar form. I denna senare form
kan programmet finnas på ett materiellt underlag av typ diskett, magnetband, "chip"
eller liknande eller också direkt inmatat i en dators minne. Det finns från rättsskyddssynpunkl
inte någon anledning all skilja mellan dessa olika dokumentationsformer för
datorprogram. När jag i del följande talar om datorprogram avser jag alltså
program i alla förekommande former.

Frågan
om rättsskyddet för datorprogram har varit föremål för omfattande inlernationella
diskussioner. Det främsta skälet till detta är givelvis det utomordentligt
stora ekonomiska värde som sådan produktion representerar och som har berörts
närmare av utredningen (se betänkandet s. 85). Del är angelägel för den som
avser att investera i utveckling av programvara all vela att resultatet av en
sådan investering inte fritt kan utnyttjas av andra utan att det finns en
möjlighet att få igen investeringskostnaderna.

Det
är med hänsyn härtill viktigt att det inte råder någon osäkerhet om vilket
rättsskydd som ges åt datorprogram. En sådan osäkerhet kan verka hämmande på
intresset av nyskapande och härigenom bromsa utvecklingen på området. Den kan
vidare försvåra importen av datorprogram som har skapats utanför Sverige. Redan
på grund härav anser jag i likhet med remissinstanserna all det är angeläget
all frågan nu tas upp till behandling. I den mån gällande lagstiftning inte ger
ett tillfredsställande skydd för datorprogram bör särskilda regler härom
införas.

Som
framgår av föregående avsnitt har flera EG-länder redan genomfört lagstiftning
på området. Det gäller bl.a. Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbrilannien.
I andra länder finns förslag till lagstiftning som har överlämnats eller inom
kort kommer all överlämnas till vederbörande parlament. Det gäller t. ex.
Danmark och Nederländerna. Med hänsyn härtill och lill vad som har uppgetts om
tidpunkten för när ett EG-di-rektiv kan föreligga, anser jag att det inte finns
någon anledning all ylleriigare avvakta utvecklingen inom EG. Härtill kommer
intresset av en tidsmässig samordning av den nordiska lagstiftningen för att
den rättslik-hel som råder på området skall så långt möjligt kunna bevaras.

Utredningens
betänkande är enligt min mening väl ägnat att läggas till

grund för sådana överväganden som jag nyss har nämnt. Jag kan således

inte ansluta mig till den motsatta uppfattning som ell par remissinstanser

har gett uttryck för under hänvisning till alt utredningens förslag uteslu

tande beaktar producentinlressen och all utredningen har saknat erforder- 8

lig sakkunskap. Här kan
konstaleras all utredningen, som är pariamenta-riskl sammansatt och som har
biträtts av ett antal experter såsom företrädare för skilda intressen, har avgetl
ett enhälligt belänkande. Utredningsförslaget är vidare i sina huvuddrag väl
anpassat till de bedömningar som har gjorts vid de internationella
överläggningarna på området och i de övriga nordiska länderna.

Vad jag nu har sagt
hindrar inte att det på enskilda punkter kan finnas anledning att välja andra
lösningar än som har föreslagits av utredningen. Det gäller bl. a. den kanske mest
kontroversiella frågan humvida datorprogram skall kunna kopieras för enskilt
bruk. Jag återkommer lill den frågan i avsnitt 3.1.5.

Prop. 1988/89:85

3.1.2
Formerna för lagstiftning

Mitt
förslag: I upphovsrältslagen anges uttryckligen att datorprogram kan vara alt
anse som verk i upphovsrättslagens mening.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Utredningens förslag att rättsskyddsfrågorna skall regleras inom upphovsrätten
tillstyrks eller lämnas utan erinran av åtskilliga remissinstanser. Nästan
lika många remissinstanser ifrågasätter dock om upphovsrättslagstiftningen är
den mest ändamålsenliga för att ge skydd för datorprogram. Några av dem anser
alt frågorna bör behandlas i en särskild lag, skild från upphovsrättslagen.
Flera av de remissinstanser som är kritiska mot att regleringen görs inom det upphovsrätlsliga
systemet konstaterar dock att det med hänsyn till Sveriges beroende av den
internationella utvecklingen knappast finns något lämpligt alternativ för
närvarande.

Skälen
för mitt förslag: Ett skydd för datorprogram kan utformas på olika sätt. Immaterialrätten
eller konkurrensrätten, till vilken också räknas skydd för företagshemligheter,
kan tillämpas. Rena avtalslösningar mellan producent och användare kan vidare
ge ell visst skydd. Tekniska skydd, t. ex. mot kopiering, har åtminstone
tidigare varit vanligt förekommande. Här skall emellertid endast behandlas det
skydd som kan ges inom immaterialrätten.

Här
finns olika möjligheter att skydda datorprogram mot obehörig användning. När
det gäller att skydda den intellektuella prestation som ett program är
resultatet av är det dock endast två regelsystem som kan komma i fråga,
upphovsrätten och patenträtten. Alternativt kan man länka sig en särskild,
fristående skyddsform.

Vad
först angår patenträtten är möjligheterna att få patentskydd för datorprogram
begränsade. Enligt den europeiska patentkonventionen (EPC) från år 1973, till
vilken Sverige och en rad andra europeiska länder är anslutna, kan patent inte
erhållas för sådant som endast utgör ett datorprogram. Ett av skälen till att
man i EPC har undantagit datorprogram från möjligheten till patent är all
denna skyddsform med sitt strikta

nyhelskrav i förening med
kravet på uppfinningshöjd har bedömts som Prop. 1988/89:85 olämplig.

En
motsvarande bestämmelse återfinns i den svenska patentlagen (1967:837), där del
i 1 § andra stycket 3 sägs att som uppfinning anses aldrig vad som utgör enbart
"en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för spel eller
för affärsverksamhet eller ett datorprogram". Eftersom Sverige är bundet
av EPC kan datorprogram som sådana inte heller föras in under patentskyddet.
Att detta inte utesluter att ett datorprogram kan ingå som en del av en
patenterbar uppfinning är en annan sak.

Frågan
om att tillskapa en särskild skyddsform för datorprogram har ingående
analyserats i det internationella arbetet inom bl.a. WIPO och UNESCO. Som
underlag för ett regeringsexpertmöle år 1983 hade utarbetats ett utkast till
en särskild konvention som innehöll föreskrifter om ett skydd, speciellt
anpassat för datorprogram. Vid mötet förkastades emellertid tanken på en sådan
ordning. Ett stort antal delegationer uttalade att i deras länder skyddades
programvara redan enligt gällande upphovsrätts-lagstiftning. En särskild
skyddsform för datorprogram kunde därför skapa" förvirring i förhållande till
det gällande skyddet. Samma uppfattning redovisades vid ett senare expertmöte
inom WIPO och UNESCO i början av år 1985, vid vilket man behandlade
upphovsrättsliga aspekter på skydd av datorprogram. Redan före nämnda möten
hade USA år 1980 genom en lagändring gjort klart att datorprogram kunde vara
att anse som upphovsrättsligt skyddade verk. Motsvarande lagändringar gjordes
i Australien år 1984 och i bl.a. Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien,
Frankrike och Japan år 1985. Åtskilliga länder har därefter gjort på samma
sätt, och arbete i samma riktning pågår för närvarande i ytterligare länder.

Som
har påpekats av flera remissinstanser kan Sverige inte på ett så ekonomiskt
viktigt område som detta gå sin egen väg utan hänsyn lill hur man i andra
industriländer ser på rättsskyddsfrågorna för datorprogram. Enligt min mening
är det därför en självklar utgångspunkt att vi måste anpassa oss till
internationell praxis.

Även
i de andra nordiska ländema har man funnit all synsättet i våra länder i denna
fråga måste överensstämma med det som är förhärskande bland andra
industriländer. Inte minst viktigt härvidlag är att notera den ordning som
redan har genomförts i ett antal av EG:s medlemsländer och som också förordas
av EG-kommissionen i dess Green Paper om upphovsrätt och — enligt vad jag
erfarit — även i direktivutkastel. Denna ordning har för övrigt stöd av övriga
EFTA-länder. Jag kan mot denna bakgmnd inte komma lill annan slutsats än att
rättsskyddet för datorprogram även i vårt land måste inordnas i det upphovsrätlsliga
systemet.

När
del härefter gäller frågan huruvida datorprogram redan i dag skyd

das av upphovsrättslagen eller om särskilda regler härom skulle behöva

införas kan jag i allt väsentligt ansluta mig tifl utredningens analys och

slutsats (se betänkandet s. 88 — 89). Upphovsrättens grundtanke är att ge

skydd ål del andliga skapandet oavsett vilken form det tar sig. Del är också

klart att ett datorprogram är uttryck för mänskligt andligt skapande, för

vilket det krävs en hög grad av kunskap, förmåga till logiskt tänkande och 10

intuition för all på
enklaste och effektivaste sätt nå fram lill det bästa resultatet. Jag finner
således att det inte råder något tvivel om all datorprogram kan utgöra en typ
av verk i upphovsrällslig mening och därmed åtnjuta upphovsrättsligt skydd
redan i dag. All så är fallet har för övrigt också hovrätten för Västra Sverige
uttalat i ett avgörande den 19 november 1987 (DB 159). En förutsättning för upphovsrältslagens
tillämpning är att programmet i fråga motsvarar en sådan skapande insats att
del uppnår s. k. verkshöjd. Hur högt detta krav bör ställas behandlas närmare i
specialmotiveringen (avsnitt 6).

Att nya former av andligt
skapande på della sätt skulle komma alt omfattas av gällande lagstiftning
förutsågs redan vid upphovsrältslagens tillkomst. Sålunda framhöll aukiorrällskommittén,
vars betänkande (SOU 1956:25) låg lill grund för lagstiftningen, all
exemplifieringen av verkskategorier i lagens inledande bestämmelse i allt
väsentligt täckte då brukliga former för litterärt och konstnäriigl skapande
men all den inte var avsedd att vara uttömmande. Om någon prestation av annat
slag skulle gå in under det generella begreppet "skapande av ell litterärt
eller konstnäriigl verk", var enligt kommittén även den föremål för
upphovsrätt. Kommitténs bedömning på denna punkt föranledde inte någon
invändning vid lagstiftningsärendets fortsatta behandling (prop. 1960:17, ILU
41, rskr. 406).

Som
jag tidigare har framhållit är det emellertid angeläget att det inte råder
någon osäkerhet om rättsskyddet för datorprogram och frågan huruvida sådana
kan vara att anse som verk i upphovsrältslagens mening. Därför bör ell
förtydligande tillägg göras härom i I § upphovsrältslagen.

Sammanfattningsvis
finner jag alltså att datorprogram redan genom gällande lagstiftning kan vara
att anse som verk i upphovsrättslagens mening och att ett skydd därigenom ges
enligt det upphovsrättsliga regelsystemet.

Utredningens
analys av den reella innebörden härav (se betänkandet s. 93 fl) har genomgående
godtagits av remissinstanserna. Jag har för egen del ingen erinran mot vad
utredningen har anfört och avser därför inte att närmare beröra dessa frågor.

I
del följande kommer jag däremot att behandla frågor om behovet av en komplettering
av det skydd som för närvarande följer av upphovsrältslagen samt behovet av
vissa övriga särbestämmelser för datorprogram.

Prop. 1988/89:85

3.1.3
Katalogskydd för datorprogram?

Min bedömning:
Datorprogram bör inte omfattas av det särskilda skydd i upphovsrättslagen som
ges för sammanställning av uppgifter i kataloger, tabeller och liknande arbeten
(s. k. katalogskydd).

Utredningens bedömning: Överensstämmer
med min bedömning. Remissinstanserna: Av del fåtal remissinstanser som har
ullalat sig i frågan delar flertalet utredningens uppfattning att
katalogskyddet inte bör

11

tillämpas
på datorprogram. Två remissinstanser förordar dock att skyddet för datorprogram
regleras i anslutning till katalogskyddet, bl. a. med hänsyn till att
skyddstiden härigenom blir bättre avpassad.

Skälen för min bedömning:
I 49 § upphovsrättslagen ges ett skydd åt arbeten såsom kataloger, tabeller och
liknande i vilka har sammanställts ett stort antal uppgifter. Sammanställningar
av detta slag utgör inte verk i upphovsrältslagens mening. Med hänsyn till att
de ofta är resultatet av ett omfattande arbete och representerar stora
kostnader har det emellertid ansetts alt de bör skyddas i viss omfattning.
Skyddstiden är tio år från det år då arbetet gavs ut.

1 föregående avsnitt har
jag konstaterat att datorprogram redan i dag kan utgöra verk i
upphovsrättslagens mening och som sådana skyddas enligt det upphovsrättsliga
regelsystemet. Eftersom skyddstiden enligt kalalogre-geln är kortare än det
upphovsrättsliga skyddet saknar frågan om regelns tillämplighet intresse när
det gäller sådana datorprogram. Den skufle däremot kunna få betydelse i de
fall ell datorprogram inte uppnår verkshöjd.

De arbeten som
katalogregeln avser all skydda skiljer sig emellertid avsevärt från ett
datorprogram. Det kan inte gäma ulan att lagen ändras komma i fråga att
jämställa den serie av instruktioner till datorn som ett datorprogram består av
med den typ av uppgiftssammanställningar som katalogregeln skyddar. Samma
bedömning har gjorts i de övriga nordiska länderna.

Jag kan inte heller se att
det skulle finnas något intresse av alt ändra regeln för att göra den
tillämplig på sådana datorprogram som inte uppnår verkshöjd. Tvärtom anser jag
i likhet med ett antal remissinstanser att det är värdefullt alt ha en
"fri sektor" inom vilken program kan användas för forskning och
vidareutveckling utan tillstånd från programmets upphovsman.

Av
vad jag nyss har sagt framgår att det inte behövs något tillägg i lagtexten för
att klargöra att katalogregeln inte gäller datorprogram.

Prop.
1988/89:85

3.1.4
Kompletterande användarskydd för datorprogram?

Min bedömning:
Något särskilt skydd för användning av datorprogram som kompletterar det som
följer av upphovsrältslagen bör inte införas.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
Utredningens bedömning har i huvudsak godtagits, bortsett från de allmänna
synpunkter som en del remissinstanser har framfört om upphovsrätten som
skyddsform.

Skälen för min bedömning:
En fråga som har diskuterats i olika sammanhang är om ett kompletterande skydd
bör införas för vissa situationer där det upphovsrätlsliga skyddet kan bedömas
som otillräckligt. Ett sådant fall är då ett datorprogram används i en dator
utan att det har lagrats i denna dators minne. Detta förfarande innebär all
något exemplar av programmet

12

inte
framställs. Inte heller är del fråga om något annat utnyttjande av rättigheter
enligt upphovsrättslagen. Förfarandet faller alltså utanför den upphovsrätlsliga
lagstiftningen. I likhet med utredningen anser jag alt något kompletterande
skydd som tar sikte på själva användningen av programmet inte bör införas. För
del första är en sådan situation ovanlig. För del andra skulle ell skydd som
tar fasta på själva användandet av programmet vara artfrämmande för
upphovsrättens skyddssyslem. Och för det tredje har något skydd av sådant slag
inte — såvitt är känt — införts i något annat land. Principen om nationell
behandling innebär att Sverige, om ett sådant skydd infördes i den svenska
lagstiftningen, skulle vara skyldigt att ge samma skydd för utländska program
utan att svenska program fick motsvarande skydd utomlands.

Under remissbehandlingen
har Svenska Bokföriäggareföreningen och Föreningen Svenska
Läromedelsproducenter ifrågasatt om man inte bör skilja mellan den användning
som sker av en enda person och den fleran-vändning som sker då man "lägger
in datorprogrammet på nätverk". Föreningarna menar all man i praktiken
noga skiljer mellan dessa båda situationer och att det krävs särskilt tillstånd
från rättsinnehavaren om användaren vill lägga in programmet i ett nätverk.
Föreningarna har föreslagit att ett tillägg om della görs i upphovsrättslagen.

Även
om jag kan förslå all det för rättighetshavaren innebär en väsentlig skillnad i
utnylljandegraden av ett program vid de olika användningsformerna, är det min
uppfattning att den frågan inte bör lösas genom lagstiftning utan genom avtal
mellan parterna. Jag är därför inte beredd att föreslå något tillagg i
lagtexten i delta avseende.

Prop.
1988/89:85

3.1.5
Kopiering av datorprogram för enskilt bruk

Mitt förslag: Den
som vill kopiera ell datorprogram i maskinläsbar form får göra delta bara om
programmet är utgivet och endast för sill enskilda bruk. Som förlaga för
kopieringen får inte användas ett exemplar som används i näringsverksamhet
eller i offentlig verksamhet.

Utredningens
förslag: Datorprogram får inte kopieras för enskilt bruk.

Remissinstanserna:
Beträffande utredningens förslag om ett förbud mot kopiering av datorprogram
för enskilt bruk bryter sig åsikterna bland remissinstanserna. Förslaget
tillstyrks eller lämnas utan erinran av flera remissinstanser, bl.a. av dem som
företräder programindustrin, medan det avstyrks av ungefär lika många
remissinstanser, bland dem flera som kan anses företräda användarintressen.

Skälen för mitt förslag: 1
11 § upphovsrättslagen föreskrivs all av offentliggjorda verk får enstaka
exemplar framställas för enskilt bruk. Vad som sålunda har framställts får inte
utnyttjas för annat ändamål. Bestämmelsen gäller inte utförande av
byggnadsverk, och det finns vissa inskränkningar i rätten att anlita annan för
exemplarframställningen.

13

12
Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 85

Enligt vad jag tidigare
har slagit fast kan datorprogram vara att anse som Prop. 1988/89: 85 verk
som har upphovsrättsligt skydd. Reglerna om exemplarframslällning för enskilt
bruk är därför i princip tillämpliga i fråga om sådana datorprogram som når
verkshöjd.

En
viktig utgångspunkt är att det är mycket lätt all kopiera program. Den som har
tillgång lill ett program och som önskar kopiera detta har så gott som alltid
tillgång till den utrustning som behövs för kopieringen. Det är speciellt tre
omständigheter som gör enskild kopiering av programvara lockande. Den första är
all exemplaren kan framställas enkelt och snabbi. Man kan exempelvis mycket
lätt kopiera program på några sekunder på en vanlig hemdator. Den andra
omständigheten är att kvaliteten på kopiorna är densamma som på originalet.
Kopiering innebär alltså inte samma kvalitetsförluster som åtminstone med
nuvarande teknik uppstår vid exempelvis kopiering av videogram. Den tredje är
alt kopiering av datorprogram är mycket lönsam.

Mot
denna bakgrund finns del anledning att överväga begränsningar i rätten att
kopiera programvara för enskilt bruk. En möjlighet är alt förbjuda eller i
vart fall avsevärt begränsa rätten till sådan kopiering enligt mönster av vad
som i dag gäller för byggnadsverk. Ett annat alternativ är att begränsa rätten
alt anlita annan för kopieringen, dvs. en begränsning liknande den som i dag
gäller i fråga om exempelvis bruksföremål och skulpturer.

Jag
anser emellertid inte att del är meningsfullt med den begränsning som skulle
ligga i att förbjuda kopiering genom annan. Som jag nyss har anfört torde det
förhålla sig så att den som har behov av en egen kopia av ett program också har
tillgång lill en dator och därmed aldrig behöver anlita utomstående.

Det
förekommer att programproducenter förser programförpackningarna med olika
påskrifter, t. ex. av innehåll all den som bryter förpackningen ' anses ha ingått
ett visst avtal med producenten av programmet. Sådana påskrifter är normalt
sett inte bindande för köparen med mindre hans uppmärksamhet särskilt har fästs
på påskriften i samband med köpet. Påskrifter av delta slag kan aldrig heller
bli bindande för tredje man. Med hänsyn härtill är det inte lämpligt all knyta
lagbestämmelser om inskränkningar i rätten lill enskild kopiering av
datorprogram till avtalsvillkor eller påskrifter och liknande i samband med
tillhandahållandet av programmet.

Utredningen
har inte ansett del tillräckligt att begränsa kopieringsrätlen lill program som
är utgivna. Redan en kopiering av utgivna program skulle enligt utredningen
vålla rättighelshavarna oacceptabelt storskada.

Utredningen
har med hänsyn härtill valt att föreslå ett totalt förbud mot

kopiering för enskilt bruk. Förbudet föreslås omfatta program i alla for

mer, således både i maskinläsbar form och i t.ex. utskrifter. Utredningen

har sagt sig vara medveten om svårigheterna att kontrollera efterlevnaden

av del föreslagna förbudet. Den har dock menat att den lagstiftning som

föreslås kan ha en viss moralbildande effekt. Förbudet öppnar också en

möjlighet att komma åt och förverka programexemplar som är olovligt

framställda även om man inte kan finna den som har utfört den olovliga

kopieringen och ställa denne lill ansvar för intrånget. 14

Som
tidigare nämnts är remissopinionen splittrad i denna fråga. Prop.
1988/89:85

Frågan
om en räll till privatkopiering av datorprogram har behandlats också i andra
länder. Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland införde år 1985 ett totalt
förbud mot sådan kopiering. 1 Nederländerna har regeringen nyligen lagt fram
ett förslag om sådant förbud. I den danska propositionen föreslås ett totalt
förbud mot kopiering för enskilt bmk av datorprogram i maskinläsbar form.
Enligt EG-kommissionens direktivförslag skall vidare — enligt vad jag har
inhämtat — kopiering för enskilt bmk inte vara tillåten,

A
andra sidan kan noteras att man i Finland och Norge för närvarande inte avser
all föreslå ett totalt förbud mot kopiering för enskilt bmk. EFTA-länderna har till
EG-kommissionen som sin gemensamma ståndpunkt framfört att del inte föreligger
något starkt behov av harmonisering på denna punkt och att del därför kan
överlämnas lill varje land alt utforma sin lagstiftning på det sätt som bäst
tillgodoser landets behov.

För
egen del kan jag ansluta mig till uppfattningen alt det föreligger ett behov av
att begränsa rätten till kopiering av datorprogram för enskilt bruk, åtminstone
vad gäller datorprogram i. maskinläsbar form. Detta är nödvändigt för att
minska de ekonomiska skadeverkningarna av en omfattande privatkopiering.
Beträffande program i skriven form finns däremot ingen anledning att införa en
särreglering i delta hänseende.

Till
skillnad från utredningen anser jag emellertid all man i första hand bör
undersöka möjligheterna att nå del eftersträvade resultatet utan att helt
förbjuda sådan kopiering. I sammanhanget bör inte heller bortses från de civilrätlsliga
sanktioner i form av skadestånd och viten som kan göras gällande, om t.ex. en licenshavare
i strid mot licensavtalet kopierar ett program. En annan följd av ell sådant
avtalsbrott kan vara alt rätten all använda programmet går förlorad.

En
viktig utgångspunkt vid bedömningen vilka begränsningar som skall göras av kopieringsrätlen
är att varje begränsning innebär alt det som i dag är tillåtet förbjuds i
framliden. Den som handlar i strid mot ett sådant förbud kan alltså drabbas av
de straffrättsliga sanktioner som upphovsrättslagen föreskriver. Från allmänna
kriminalpolitiska utgångspunkter bör med hänsyn härtill inskränkningar i kopieringsrätlen
begränsas till vad som är oundgängligen nödvändigt för all uppnå del angivna
syftet.

Det
framstår vidare som olämpligt att införa ett förbud vars efterlevnad inte kan
kontrolleras. En sådan åtgärd skulle kunna bidra till all minska respekten för
lagstiftningen i allmänhet.

Vad
härefter angår vilka begränsningar som mot bakgrund av det anförda bör
övervägas kan konstateras att vissa programtyper givetvis är mer känsliga för
privatkopiering än andra. Skadeverkningarna för rällighels-havarna är normall
sett avsevärt större vid privatkopiering av ett program med höga
utvecklingskostnader som framställs i en liten serie än för ett program avsett
att spridas i stor upplaga, t.ex. ett program för en persondator. Man skulle
därför kunna överväga att knyta ell förbud mot prival-kopiering endast lill den
förra gruppen av program. Jag anser det emellertid inte lagtekniskt möjligt
att göra någon skillnad mellan olika typer av

15

program i detta hänseende.
En sådan uppdelning är därför enligt min Prop. 1988/89:85 mening inte någon
framkomlig väg.

En
möjlig inskränkning skulle emellertid vara att begränsa rätten till kopiering
för enskilt bruk till sådana program som är utgivna. Utgivning är ett snävare
begrepp än offentliggörande, vilket är det begrepp som 11 § använder i dag.
Enligt 8 § upphovsrältslagen är ett verk utgivet då exemplar därav med
upphovsmannens samtycke har förts i handeln efler blivit spridda lill
allmänheten. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att utgivning av ett verk
förutsätter att det har framställts i ett större antal exemplar. Överfört på
datorprogram skulle kravet på utgivning innebära att ett större antal exemplar
av programmet har framställts och lagligen förts i handeln eller på annat sätt
har spritts bland allmänheten. Ell program som endast tillhandahålls i mindre anlal
genom licensupplåtelser och på villkor att det inte sprids vidare är därför
enligt min mening normalt sett inte att anse som utgivet. Detsamma får anses
gälla beträffande program som endast framställs i mycket små serier.

1
fråga om sådana program som i enlighet med vad jag nu har anfört inte kan anses
som utgivna finns det enligt min mening inte några starka skäl för att tillåta
privatkopiering. En första inskränkning i rätten tifl kopiering för enskilt
bruk skulle därför vara att begränsa rätten till kopiering till att gälla
sådana program som är utgivna. Motsvarande ändring torde för övrigt komma att
föreslås i Finland och Norge.

En
sådan begränsning av kopieringsrätten är emellertid inte tillräcklig för att
undanröja risken för de ekonomiska skadeverkningar som jag har berört i del
föregående. Frågan är därför om begreppet enskilt bruk kan avgränsas
ytterligare.

Den
kopiering av datorprogram som bör få ske med stöd av 11 § upphovsrättslagen
måste enligt min mening vara begränsad till det strikt enskilda bruket, dvs.
bruk inom den närmaste familje- eller vänkretsen. Detsamma gäller användningen
av de exemplar som har framställts med stöd av paragrafen.

Det
lär förekomma att datorprogram köps in i ett enda exemplar lill en arbetsplats
och där kopieras centralt så att var och en som har användning för programmet i
sitt arbete får tillgång lill ett eget exemplar. Reglerna om kopiering för
enskilt bruk bör givelvis inte kunna åberopas för sådan kopiering. Del bör
härvidlag inte göra någon skillnad om var och en av de anställda som har behov
av programmet själv framställer sin kopia. En annan vanlig situation är att en
person som i sitt arbete använder ett program gör en kopia av detta för all
kunna använda programmet när arbetet utförs i bostaden. Inte heller sådan
kopiering bör vara tillåten.

En
begränsning av kopieringsrätlen till del strikt enskilda bruket kan

enligt min mening inte anses strida mot de uttalanden som första lagut

skottet gjorde vid tillkomsten av upphovsrältslagen (ILU 1960:41 s. 52).

Lagutskottet gav där visserligen uttryck för en mer liberal uppfattning när

del gäller kopiering på arbetsplatser än vad departementschefen hade gjort

i propositionen. Lagutskollels uttalanden avsåg emellertid endast fotoko

piering. När det gäller den skada som vållas rättighetshavaren genom

kopiering för enskilt bruk anser jag att man inte kan jämföra några fotoko- 16

pierade
sidor av en text med ett par exemplar av ett datorprogram på diskett eller
magnetband.

Sammanfattningsvis
förordar jag att rätten till kopiering för enskilt bruk av datorprogram
begränsas lill den rent privata sfären, dvs. familjemedlemmar och vänner emellan.
Sådan kopiering som i dag förekommer på arbetsplatser och liknande bör med
andra ord inte vara tillålen. Inte heller bör det vara tillåtet all för bruk i
hemmet kopiera ett program som man har tillgång lill i sitt arbete vare sig
avsikten är all där använda det i arbetet eller rent privat. För-all delta
tydligt skall framgå av lagtexten bör ett tillägg göras lill 11 § upphovsrältslagen
om att den som vill kopiera ett utgivet datorprogram får göra delta endast för
sitt enskilda bruk och all han därvid inte får utnyttja en förlaga som används
i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet.

Del förslag jag nu har
lagt fram överensstämmer i sak helt med de lösningar som för närvarande
övervägs i Finland och Norge. Milt förslag ligger också i linje med vad upphovsrällsulredningen
har föreslagit i sitt senaste betänkande (SOU 1988:31) Översyn av
upphovsrättslagstiftningen. Utredningen föreslår där en allmän åtstramning av
rätlen lill kopiering för enskilt bruk. Särskilt betonas den personliga
anknytningen och det personliga behovet av de kopior som framställs. Syftet med
detta är att kraftigt begränsa den kopiering som med stöd av 11 § upphovsrältslagen
görs på arbetsplatser.

De
ändringar jag nu har föreslagit är enligt min mening tillräckliga för att uppnå
syftet all minska de ekonomiska skadeverkningarna för rättighelshavarna av en
alltför omfattande privatkopiering. Jag avser dock att noga följa utvecklingen
för att kunna förvissa mig om att della syfte uppnås. Skulle utvecklingen la en
annan riktning får ytterligare inskränkningar i kopieringsrätten övervägas.
Sådana överväganden kan också komma att aktualiseras av den internationella
utvecklingen på området.

Prop. 1988/89:85

3.1.6
Utlåning och uthyrning av datorprogram

Mitt förslag:
Upphovsmannen skall ha kvar rätten att bestämma om utlåning och uthyrning av
exemplar av datorprogram i maskinläsbar form.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Av det
fåtal remissinstanser som yttrat sig i frågan har några tillstyrkt
utredningsförslaget medan andra uttalat viss kritik. En remissinstans anser att
förslaget går alltför långt genom att upphovsmannen får behålla rätten all
bestämma även över utlåning.

Skälen för mitt förslag: I
den ensamrätt som tillkommer en upphovsman ingår även rätten att kontrollera
spridningen av exemplar av verket. Spridningsrätten innefattar rätten till
försäljning, uthyrning, utlåning eller annan spridning av verket till
allmänheten.

1
23 § upphovsrättslagen finns en viktig inskränkning i upphovsman-

17

nens
spridningsrätt när det gäller bl. a. litterära verk. Sedan ett sådant verk har
getts ut, får sålunda exemplar som omfattas av utgivningen spridas vidare och
visas offentligt. Exemplar av litterära verk får med stöd av denna bestämmelse
göras tillgängliga för allmänheten genom uthyrning eller liknande ulan all
tillstånd från upphovsmannen krävs. Man brukar kalla detta för att
spridningsrätten konsumeras i och med första utgivningen.

När
ett datorprogram är att betrakta som ett verk är upphovsmannens spridningsrätt
konsumerad i och med att programmen har getts ut. Det är följaktligen enligt
gällande bestämmelser tillåtet för vem som helst att utan upphovsmannens
tillstånd hyra ut eller låna ut exemplar av datorprogram som man har förvärvat.
Kopior som har framställts med stöd av reglerna om kopiering för enskilt bruk
får dock inte lånas ut eller hyras ut på detta sätt. 1 11 § upphovsrättslagen
föreskrivs nämligen att vad som har framställts för enskilt bruk inte får
utnyttjas för annat ändamål.

I
förarbetena lill 23 § upphovsrältslagen diskuterades om ett behov förelåg att
förbehålla upphovsmannen spridningsrätten även i fråga om utlåning av litterära
verk. Ell sådant behov ansågs emellertid då inte föreligga.

När det gäller utlåning av
datorprogram bör emellertid beaktas att offentlig utlåning från exempelvis
bibliotek kan utgöra underlag för en omfattande enskild kopieframställning. Att
tillåta sådan utlåning eller olika former av uthyrning skulle med andra ord
kunna motverka syftet med den föreslagna ändringen i fråga om rätten lill
kopiering för enskilt bruk. Omfattande utlånings- eller uthyrningsverksamhet
kan vidare störa marknaden på ett icke önskvärt sätt. Med hänsyn till det
anförda föreslår jag all rätten till utlåning och uthyrning till allmänheten av
exemplar av datorprogram i maskinläsbar form skall ligga kvar hos
upphovsmannen. Detta förutsätter en ändring i 23 § upphovsrättslagen.

Eftersom
förslaget bara avser utlåning och uthyrning till allmänheten hindrar det
följaktligen inte utlåning av programexemplar vänner emellan eller mellan t.
ex. arbetskamrater. Det som förslaget avser att förhindra är således en ullåningsverksamhet
i mera organiserade former.

Den
danska propositionen i ämnet innehåller samma regel i fråga om uthyrning och
utlåning av datorprogram i maskinläsbar form som jag nu har förordat.
Motsvarande ändringsförslfig torde komma att läggas fram i Finland och i Norge.

Prop. 1988/89:85

3.1.7
Skyddet för datorprogram som har framställts hos myndigheter

Mitt förslag:
Datorprogram som har framställts hos myndigheter skall inte undantas från del upphovsrättsliga
skyddet.

Utredningens förslag:
Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Utredningens förslag
tillstyrks av flera remissinstanser. Många andra remissinstanser ullalar dock
viss kritik mot förslaget.

18

Kritiken
går i huvudsak ut på att ett upphovsrättsligt skydd för datorpro- Prop.
1988/89:85 gram som har framställts hos myndigheter kan komma i konflikt med
den grundlagsfästa offentlighetsprincipen.

Skälen
för mitt förslag: Vissa handlingar som har upprättats av myndigheter är inte
föremål för upphovsrätt. Reglerna härom finns i 9§ första stycket
upphovsrättslagen. De handlingar som del här är fråga om är författningar,
beslut av myndigheter, svenska myndigheters yttranden och officiella
översättningar av dessa typer av verk. I 24 § första stycket andra meningen upphovsrältslagen
finns en uppräkning av andra handlingar än sådana som avses i 9 § första
stycket och beträffande vilka upphovsrätt gäller enligt vanliga regler. Dessa
är officiella kartor, tekniska förebilder, verk framställda för undervisning,
verk som är resultat av vetenskaplig forskning, alster av bildkonst,
musikaliska verk och verk av vilka exemplar i samband med aflarsverksamhet
genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten. Handlingar av detta slag
får alltså återges endast med rättighetshavarens samtycke. En tredje kategori,
slutligen, omfattar alla andra verk som innefattas i begreppet handlingar
upprättade av myndighet. Sådana verk får återges utan samtycke av upphovsmannen
men dennes ideella rätt skall respekteras.

Grundprincipen
är således att handlingar som har upprättats av myndigheter inte är föremål
för upphovsrätt. Undantagen från denna princip gäller i huvudsak produkter som
framställts i den offentliga verksamheten i former och på villkor som liknar
privat företagsamhet. I förarbetena till upphovsrältslagen sägs att, oavsett om
dessa produkter framställs inom den allmänna eller inom den enskilda sektorn,
föreligger här ett behov av skydd mot obehörigt utnyttjande (prop. 1973:15 s.
124).

Detta
uttalande gäller enligt min mening i lika hög grad för datorprogram, eftersom
dessa oftast är resultatet av ett omfattande arbete och stora investeringar.
Jag finner det med hänsyn härtill uppenbart att även datorprogram som har
skapats hos myndigheter bör ha ett upphovsrättsligt skydd, oavsett i vilken
form de förekommer. Datorprogram bör således särskilt nämnas bland de skyddade
verk som räknas upp i 24 § första stycket upphovsrättslagen.

Vissa
remissinstanser har uttalat farhågor i fråga om tillämpningen av
offentlighetsprincipen på datorprogram, om dessa tillerkänns ett upphovsrättsligt
skydd. För egen del anser jag att dessa farhågor saknar fog. Enligt 24 a § upphovsrältslagen
får upphovsrätten inte hindra att allmänna handlingar tillhandahålls i den
ordning 2 kap. tryckfrihetsförordningen stadgar. Del skydd som jag nu föreslår
för datorprogram innebär alltså inte några inskränkningar i möjligheterna alt
få ut eller på annat sätt ta del av program hos myndigheter.

Jag
vill dock här erinra om att en myndighet inte är skyldig att lämna ut

en upptagning för automatisk databehandling — till vilket även datorpro

gram räknas — i annan form än utskrift (2 kap. 13 § tryckfrihetsförord

ningen). 1 detta sammanhang skall också nämnas att dala- och offentlig

hetskommittén (Ju 1984:06) har till uppgift att överväga bl.a. frågan om

offentlighetsprincipens tillämpning på datorområdet. Utredningens slut

betänkande skall enligt vad jag erfarit överlämnas inom kort. 19

3.1.8 Rätt att
framställa reservexemplar m. m. av datorprogram

Prop. 1988/89:85

Mitt förslag: Om
annat inte har avtalats, innefattar rätten alt utnyttja ett datorprogram rätt
att framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana anpassningar i
exemplaren som behövs för den medgivna användningen samt att framställa
reservexemplar och exemplar som behövs från skyddssynpunkt. Exemplar som har framställts
för dessa ändamål får inte användas för annat ändamål och får över huvud tagel
inte användas sedan rätten att utnyttja programmet har upphört.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningen har dock även
föreslagit att kopiorna skall utplånas när rätlen att utnyttja programmet
upphör.

Remissinstanserna:
Endast ett fåtal remissinstanser har berört frågan. De flesta av dem lämnar
utredningens förslag utan erinran. Några ifrågasätter emellertid huruvida
förslaget om att utplåna kopiorna går alt förena med bestämmelser om
skyldigheten all bevara allmänna handlingar.

Skälen
för mitt förslag: När ell datorprogram används innebär detta som regel att
kopior av programmet skapas och flyttas mellan olika enheter i datorn. Vidare
kan den som använder ett datorprogram behöva skydda sig mot risken att
programmet av misslag utplånas. Detta sker genom att en eller ell par reserv-
eller säkerhetskopior framställs.

Framställning
av kopior av dessa slag innebär upphovsrättsligt sett en exemplarframställning
som inte är tillåten utan upphovsmannens medgivande. Sådant medgivande torde i
viss utsträckning ges regelmässigt i samband med överlåtelse av rätten all
utnyttja ett datorprogram. Vid försäljning av programexemplar torde det däremot
vara mera sällsynt att avtal med sådant innehåll träffas (jfr vad jag tidigare
har sagt i avsnitt 3.1.5 om betydelsen av olika påskrifter på förpackningar).
Jag anser för min del att också den som på detta sätt har förvärvat rätten all
utnyttja ell datorprogram bör tillförsäkras en räll att framställa sådana
kopior av programmet som är nödvändiga för utnyttjandet.

När ett program behöver
anpassas på visst sätt för att kunna göra avsedd tjänst kan det ibland,
särskilt vid en omfattande anpassning, bli fråga om en bearbetning av
programmet från upphovsrätllig synpunkt. Den som vill förfoga över en sådan
bearbetning måste ha samtycke till detta av den som har skapat programmet.
Förvärvaren av ell program bör enligt min mening ha räll alt göra sådana
anpassningar i programmet som erfordras för den medgivna användningen. Denna räll
bör emellertid gälla endast i den mån parterna inte har avtalat något annat.
Till förekommande av missbruk bör inte heller de exemplar som framställs med
stöd av en bestämmelse med detta innehåll få användas för annat ändamål och
inte heller sedan rätlen att utnyttja programmet har upphört.

Däremot
kan jag inte finna del nödvändigt att, såsom utredningen har föreslagit, kräva
att kopiorna utplånas när rätlen all utnyttja programmet har upphört. 1 likhet
med vad som har framförts av några remissinstanser

20

anser jag att en sådan
bestämmelse skulle kunna vara svår att förena med föreskrifter om skyldigheten
att bevara allmänna handlingar. För vissa statliga myndigheter finns för övrigt
särskilda bestämmelser om utgallring ur ADB-upptagningar i förordningen
(1974:648) om utgallring ur upptagning för automatisk dalabehandling.
Utredningens förslag skulle också kunna komma i konflikt med föreskrifterna i
bokföringslagen (1976:125) om bevarande av räkenskapsmaterial (inbegripet
datorprogram).

Sammantaget menar jag
således att en bestämmelse om utplåning som utredningen har förordat varken är
lämplig eller nödvändig. Samma bedömning har gjorts i de övriga nordiska
länderna.

Prop. 1988/89:85

3.1.9
Rätten till datorprogram i anställningsförhållanden

Min bedömning:
Frågan om rätten till datorprogram i anställningsförhållanden bör lösas
avtalsvägen och inte genom lagreglering;

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: En del
anser att frågan om rätten till datorprogram i anställningsförhållanden bör
klarläggas i lagen, medan andra menar att ett klargörande i frågan inte hör
hemma i lagtext. Flera remissinstanser uttalar att rätten till datorprogram
som har skapats i anstäflningsförhållan-den enligt gällande rätt tillkommer
arbetsgivaren om inte annat särskilt har avtalats. Sedan remissbehandlingen
avslutats har ett antal remissinstanser i särskilda framställningar begärt att
frågan lagregleras i enlighet med den gängse uppfattningen om rättsläget.

Skälen
för min bedömning: Den svenska upphovsrättslagsliftningen utgår från att
upphovsrätten lill ett verk tillkommer den eller de fysiska personer som har
skapat verket. Denna rätt kan emellertid genom avtal övergå till annan.

I anställningsförhållanden
förekommer det att parterna inte uttryckligen har avtalat om vad som skall
gälla i fråga om rätten till datorprogram som arbetstagaren har skapat i sin
anställning. Man får då försöka utröna parternas vilja och uppfattning med stöd
av olika omständigheter. Till dessa hör bl. a. avsikten med anställningen och
praxis i den bransch det gäller. Rent allmänt torde beträffande de ekonomiska
rättigheterna gälla att verk som är tillkomna i tjänsten får utnyttjas av
arbetsgivaren i hans normala verksamhet och i den omfattning som någorlunda
säkert kunde förutses när verket tillkom.

Den danska propositionen i
detta ämne innehåller en bestämmelse om att rätten skall övergå till
arbetsgivaren om inte annat är avtalat. Ett liknande förslag torde komma att läggas
fram i Finland. Även EG-kommissionens direktivutkasl innehåller motsvarande presumtionsregel.
I Norge planeras däremot inte någon lagreglering av frågan.

För min del ser jag inte
någon anledning att nu ingripa med lagstiftning i en så utpräglad intressefråga
som del här rör sig om. Del bör alltså även i fortsättningen ankomma på
parterna att avtala om vad som skall gälla

21

beträffande rätten till
datorprogram som har skapats i ett anstäflningsför-hållande. Skulle det
emellertid visa sig att denna fråga inte kan lösas på ell tillfredsställande
sätt genom sådana avtal, får frågan om lagstiftning övervägas på nytt.

Prop.
1988/89:85

3.1.10
Behörig domstol m. m.

Mitt förslag:
Frågor om intrång i rätten till datorprogram skall prövas av de allmänna
domstolarna enligt vanliga rättegångsregler.

Utredningens
förslag: Utredningen har inte närmare berört frågan.

Remissinstanserna:
Några remissinstanser har ifrågasatt om de allmänna domstolarna har den
kompetens som behövs för att kunna bedöma de tekniskt komplicerade frågor som
kan komma upp i mål om intrång i rätten till datorprogram. En del av dem anser
att målen bör handläggas i den ordning som gäller för patentmål.

Skälen för mitt förslag:
Frågor om intrång i upphovsrätt prövas av de allmänna domstolarna. 1 vissa
typer av mål gäller dock särskilda forumregler. Sålunda har Stockholms
tingsrätt exklusiv behörighet att i första instans pröva mål om ljudradio-
eller lelevisionsutsändning i strid mot upphovsrättslagen (58 §) och mål om
televisionsutsändning i strid mot lagen (1960:730) om rätt till fotografisk
bild (20 §).

1 de patentmål som prövas
av allmän domstol, bl. a. mål om patentintrång, har enligt patentlagen
(1967:837) Stockholms tingsrätt en motsvarande exklusiv behörighet (65 §).

Mål om intrång i rätten
till datorprogram kan, på samma sätt som mål av de kategorier jag nu har nämnt,
innefatta tekniska och andra frågor av komplicerat och speciellt slag. Att av
detta skäl koncentrera dessa mål till särskilda domstolar skulle emellertid
kunna medföra nackdelar från såväl principiell som praktisk synpunkt (jfr prop.
1984/85:178 s. 27 fi). Frågorna om koncentration av mål till vissa domstolar
och om expertmedverkan har belysts från mer generella utgångspunkter av
rättegångsutredningen i betänkandet (SOU 1987:13) Översyn av rättegångsbalken
3. 1 betänkandet, som för närvarande övervägs i justitiedepartementet,
föreslås bl. a. att allmänna forumregler skall gälla för mål om ljudradio-
eller lelevisionsutsändning i strid mot upphovsrättslagen.

Det kan tilläggas att
lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter innebär att
mål om intrång i rätten lill kretsmönster skall handläggas vid allmän domstol
enligt vanliga forumregler (se prop. 1986/87:49 s. 15, LU 10, rskr. 65).

Enligt min mening bör den
allmänna inriktningen vara all så långt möjligt hålla nere antalet måltyper som
skall särbehandlas. Jag har också svårt att se all det i fråga om mål om
intrång i rätten till datorprogram finns anledning att tillämpa en annan
ordning än som gäller beträffande mål om intrång i rätlen lill kretsmönster.
Lika litet som i del fallet bör man frångå principen om tingsrätternas lika
behörighet eller införa särreglerom rättens sammansättning.

22

3.2 Andra
upphovsrättsliga frågor beträflfande datorbehandling och skyddet för databaser

Prop. 1988/89:85

Min
bedömning: Gällande upphovsrättsliga regler kan tillämpas när verk matas in,
lagras eller bearbetas i en dator eller tas ut ur en dator eller skapas med
hjälp av en dator. Reglerna kan också tillämpas när del gäller skyddet för
databaser. Några lagändringar erfordras således inte i dessa hänseenden.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
Behovet av en reglering av det rättsliga skyddet vid användningen av datorer
har understmkits av åtskilliga remissinstanser. Många uttrycker sin
tillfredsställelse över att utredningen genom sitt betänkande har klarlagt
rättsläget. Flertalet remissinstanser godtar utredningens bedömning att några
lagändringar inte är nödvändiga. Några anser dock att lagtexten bör
förtydligas.

Skälen
för min bedömning: Som jag nämnt i avsnitt 2 har frågan om datorbehandling av upphovsrättsligt
skyddat material samt skyddet för databaser behandlats i det mellanstalliga
samarbetet i WIPO och UNESCO. I den rekommendation som utarbetades år 1982
konstaterades all de grundläggande principerna i de internationella
konventionerna på området var tillämpliga också i detta sammanhang. Senare
diskussioner i frågan har inte föranlett någon avvikande uppfattning från detta
konstaterande.

I
sitt betänkande (sid. 51 —84) har utredningen utförligt redogjort för de resultat
som en tillämpning av upphovsrättslagen leder till på del nu aktuella området.
Utredningen har för sin del dragit slutsatsen av sin genomgång att denna tillämpning
står i överensstämmelse med den internationellt vedertagna uppfattningen och
att någon lagändring således inte erfordras.

I
likhet med flertalet remissinstanser ansluter jag mig till utredningens
bedömning. Jag har inte heller funnit anledning till erinran mot vad
utredningen har anfört i sin detaljerade analys rörande den närmare till-lämpningen
av upphovsrältslagen i detta sammanhang.

1 det följande tar
jag därför endast upp ett antal frågor som särskilt har berörts av
remissinstanserna.

Bildskärmsvisning

Utmatning
av ett verk från en dator innebär antingen all ett exemplar av verket
framställs eller att verket visas eller framförs. Framställning av exemplar
faller under upphovsmannens ensamrätt. Är kravet på offentlighet i
upphovsrättslagens mening uppfyllt, gäller detsamma i princip även för visning
och framförande.

Den i vårt land och
utomlands allmänt vedertagna uppfattningen är att, när ett datorlagrat verk
visas på en bildskärm, något exemplar av verket därmed inte framställs. Skälet till
detta är att projektionen på bildskärmen

23

är alltför flyktig för all
kunna anses som ett exemplar av verket. Lika litet Prop. 1988/89:85 anses t.ex.
den bild som projiceras på en filmduk av en diabild utgöra ett exemplar av
bilden. En annan sak är att både bildskärmsvisning av maleri-al i en dalabas
och projicering av en diabild förutsätter tillgång till ett exemplar av verket.

Under
remissbehandlingen har några remissinstanser framhållit att det av lagtexten
bör framgå att visning av ett datorlagrat verk på bildskärm är ell framförande
som kan vara offentligt.

För
egen del anser jag att del inte är nödvändigt med en sådan komplettering av
lagtexten som remissinstanserna har efteriyst. När en TV-apparal ställs upp på
en för allmänheten tillgänglig plats blir det som visas att anse som ett offenligt
framförande, på samma sätt som framförandet av musik från en radio eller
musikanläggning (se härom särskilt NJA 1980 s. 123 och högsta domstolens dom
den 21 december 1988, DT 46). Någon särskild lagregel om delta har inte ansetts
nödvändig. Lika litet är det påkallat med en lagregel av detta slag för fall då
en bildskärm som är anknuten till ett datanät används på liknande sätt, l.ex.
på en arbetsplats. En lagregel för just detta fall skulle tvärtom kunna inbjuda
till motsatsslut i andra liknande situationer.

Datorbaserade
arkiv

Några
remissinstanser har påpekat all datorlagring av material i många fall ersätter
arkiv med samlingar av urklipp från t. ex. tidningar och tidskrifter. Om
samlingen består av urklipp uppkommer inga problem av upphovsrättsligt slag, vare
sig när man arkiverar urklippen eller när man söker efler material bland dem.
Några nya exemplar framställs inte i dessa fall, och det blir inte heller fråga
om någon offentlig visning eller något offentligt framförande.

Om
samma material skall lagras i en dator, blir de upphovsrättsliga reglerna om
ensamrätt tillämpliga både vid inmatning i datorn och vid varje tillfälle då
materialet tas fram genom en utskrift eller på en bildskärm på sådant sätt all
det blir fråga om en offentlig visning. En förutsättning är givetvis att
urklippen från upphovsrällslig synpunkt är all betrakta som verk. De
remissinstanser som har tagit upp frågan anser all en sådan skillnad mellan
arkiv som består av urklipp och sådana som är datorbaserade är obefogad.

Skillnaden
mellan "klipparkiv" och datorbaserade arkiv består i att det upphovsrättsligt
skyddade materialet i det senare fallet förs över till ett annat medium. Det
innebär att ett exemplar då framställs av materialet. Härav följer att en rätt
att mata in skyddade verk i en dator måste grunda sig på ett avtal mellan
parterna även om inmatningen sker för arkivändamål. Denna skillnad mot vad som
gäller i fråga om "klipparkiv" är enligt min mening befogad.

En
naturlig tolkning av det avtal som alltså erfordras för alt materialet

över huvud tagel skall få läggas in i en databas är att materialet får

utnyttjas för sökning genom visning på bildskärm eller utskrift av enstaka

exemplar. 1 praktiken uppkommer därför knappast någon skillnad när det 24

gäller
rätten alt söka i "klipparkiv" och i datorbaserade arkiv. Något Prop.
1988/89:85 behov av kompletterande lagstiftning för denna situation finns med
hänsyn härtill inte.

Del
som jag nu har sagt gäller självfallet inte för den fortsatta användningen av
material ur datorbaserade arkiv. Den som l.ex. i en tidning vill återge en
artikel hämtad ur en dalabas måste på sedvanligt sätt skaffa sig tillstånd lill
detta från innehavaren av rättigheterna till artikeln.

Begreppet
"utgivning"

Under
remissbehandlingen har från något håll framförts att en databas och verk i
denna alllid skall anses utgivna, om ägaren till databasen har gett ett
generellt tillstånd till viss lokal lagring, vare sig det är fråga om
överföring via tråd av en viss mängd uppgifter ur basen eller ej.

Utredningen,
som utförligt har behandlat frågan (se betänkandet s. 68), konstaterar att både
Bernkonventionen och Världskonventionen om upphovsrätt definierar begreppet
utgivning. Där sägs uttryckligen att som "publication" anses inte en
sådan åtgärd som exempelvis trådspridning av verk till allmänheten. Detta
innebär all trådöverföring av innehållet i en databas inte kan betraktas som
utgivning i konventionens mening. Enligt utredningen bör man inte för svensk
del gå ifrån ett så grundläggande element i den internationella definitionen.

Jag
ser lika lite som utredningen någon möjlighet all rucka på denna grundläggande
princip. Däremot kan de som är anslutna till en databas ha getts en rätt all
själva framställa exemplar av materialet i basen. Sådan framställning kan
innebära utgivning i den mening som detta begrepp har enligt 8 § andra stycket upphovsrältslagen.
Bestämmelsen kräver givelvis inte att det är upphovsmannen själv som
framställer exemplaren.

Katalogskydd
för databaser?

En
annan fråga som har tagits upp av några remissinstanser är tillämpningen av
den s. k. kalalogregeln i 49 § upphovsrättslagen på dalabaser. Där sägs alt
kalalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ell stort antal
uppgifter, inte får eftergöras utan framställarens samtycke förrän tio år har
förflutit efler det år då arbetet utgavs

Databaser
som inte uppfyller kravet på verkshöjd måste normall sett anses omfattade av
denna kalalogregel. Detta innebär att basen eller väsentliga delar därav inte
får eftergöras, dvs. kopieras. Katalogskyddet innebär dock inte något skydd för
de enskilda sakuppgifterna i sammanställningen. Katalogskyddet är vidare rent
nationellt. Det gäller sålunda endast för arbeten som är framställda av svenska
medborgare eller svenska juridiska personer eller av dem som har sin vanliga
vistelseort i Sverige och dessutom för arbeten som första gången har givits ul
i Sverige. Motsvarande bestämmelse finns i de andra nordiska ländernas upphovsrätlsliga
lagstiftning. Även där är tillämpningen på samma sätt begränsad till det egna
landet.

Utredningen
anser alt del kan finnas skäl alt överväga alt genom en 25

regional
överenskommelse mellan de nordiska länderna ge skydd åt var- Prop.
1988/89:85 andras alster på detta område. Under remissbehandlingen har vidare
patent- och registreringsverket förordat att kalalogregelns tillämpning beträffande
databaser utsträcks till all gälla utländska rättighetsinnehavare även utanför
Norden.

Ett
skydd av della slag återfinns endast i de nordiska ländernas lagstiftning. En
utsträckning av skyddet till att avse även utländska rättighetshavare på del
sätt som patent- och registreringsverket förordat skulle innebära alt utländska
databaser kunde få ett skydd av delta slag i Sverige ulan alt svenska baser
fick ett motsvarande skydd i de andra länderna. En sådan ensidig utsträckning
av skyddet bör enligt min mening inte komma i fråga. Däremot skulle det kunna
övervägas att ge databaser i ett annat land skydd i Sverige under förutsättning
att svenska alster får motsvarande skydd i det andra landet, dvs. all grunda
utsträckningen på reciprocitet. Jag anser emellertid att de fortsatta
internationella övervägandena på datorområdet måste avvaktas innan man tar
slutlig ställning till denna fråga.

Detsamma
gäller beträffande frågan huruvida katalogskyddet bör utvidgas till att
omfatta databaser i de övriga nordiska länderna. Intresse för en sådan
utvidgning finns i alla de nordiska länderna, men den allmänna uppfattningen är
att resultatet av de internationella övervägandena först bör avvaktas.

Av
samma skäl är jag inte heller beredd att, såsom juridiska fakulletsnämnden i
Stockholm har föreslagit, utvidga kalalogregeln att gälla även bildskärmsutnytljande
av material i datornät m.m. Konsekvenserna av den föreslagna utvidgningen ar
svåra att överblicka, inte minst vad gäller tillämpningen av en sådan regel på
utländskt material.

4 Ikraftträdande m. m.

Det
är önskvärt att de nya lagreglerna om upphovsrätt och datorer kan träda i kraft
samtidigt med motsvarande lagregler i Danmark, Finland och Norge. Såvitt nu kan
bedömas är den Ijuli 1989 en lämplig tidpunkt.

1
likhet med vad som är brukligt vid ändringar i den upphovsrätlsliga lagstiftningen
bör de nya reglerna tillämpas också på verk som har tillkommit före den nya
lagens ikraftträdande.

5 Upprättat lagförslag

1
enlighet med del anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

lag
om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnärliga
verk.

Förslaget
har granskats av lagrådet. 26

6 Specialmotivering Prop. 1988/89:85

Lagens rubrik

Utredningen
har föreslagit att den nuvarande rubriken "Lag om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk" ändras till den kortare och numera allmänt
använda benämningen "Upphovsrättslag". Jag har i och för sig förståelse
för detta förslag. Lagen skulle med den ändrade rubriken för övrigt få samma
benämning som i Finland, där en motsvarande ändring redan tidigare har
genomförts. Frågan om den nu föreslagna ändringen av lagens rubrik hör
emellertid enligt min mening naturligt samman med den lagtekniska översyn av
upphovsrättslagen som återstår sedan den sakliga genomgången av lagens
bestämmelser har slutförts. Jag lägger därför inte nu fram något förslag till
ändring av lagens rubrik.

1§

Den
som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket,
vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller
tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av
bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller del har kommit lill uttryck på
annat sätt.

Till
litterärt verk hänföres karta, så ock annat i teckning eller grafik eller i
plastisk form utfört verk av beskrivande art.

Som
har förordats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.2) har i paragrafens
första stycke gjorts ett tillägg för alt det klart skall framgå all även
datorprogram räknas lill upphovsrättsligt skyddade verk.

1
utredningens förslag har delta tillägg tagits in i paragrafens andra stycke.
Som påpekats under remissbehandlingen är della emellertid inte så lämpligt,
eftersom andra stycket handlar endast om verk av beskrivande art vilka har ell
tämligen ringa skyddsomfäng. Genom all tillägget i stället görs i första
stycket markeras att datorprogram kan vara all anse som litterära verk i
allmänhet. För datorprogram gäller alltså samma skyddsomfång som för andra
litterära verk. Det innebär ett skydd inte bara mot direkt kopiering utan också
mot framställning av exemplar av programmet i bearbetat skick.

Också
i fråga om kraven på verkshöjd gäller för datorprogram vad som

gäller för andra litterära verk. Frågan är närmast vilken grad av originalitet

som bör krävas för att ell datorprogram skall anses uppnå verkshöjd. Den

frågan går det inte att i lagtext eller allmänna molivuttalanden lämna

något exakt svar på. Av allmänna bedömningskriterier följer emellertid all

enkla, okomplicerade program normalt sett inte kan nå verkshöjd. Kravet

på verkshöjd på della område bör alltså i princip ställas förhållandevis

högt. I likhet med vad som gäller för andra verkstyper bör verkshöjds-

kravet innebära alt det endast undanlagsvis kan inträffa alt två personer

oberoende av varandra skapar identiska program. Verkshöjd bör däremot

inte anses föreligga när situationen är sådan all endast en eller ett fåtal

tänkbara lösningar kan användas för alt nå avsett resultat med ett pro- 27

gram. I sådana fall är
resultatet givet av de yttre faktorerna, och något Prop. 1988/89:85 utrymme
finns knappast för den originalitet som krävs för att ett upphovsrättsligt
verk skall föreligga.

Del
bör också framhållas att vad som skall bedömas är programmet som sådant. Det är
alltså utan betydelse alt den funktion ett program skall ulföra kan framstå som
enkel.

När
det gäller mera omfattande och komplicerade program kan det i och för sig
tänkas alt flera experter oberoende av varandra använder sig av samma
typlösning för all genom programmet på det bästa och snabbaste sättet lösa
vissa givna uppgifter. Därigenom skulle man kunna säga att lösningarna även här
är givna av de yttre faktorerna. Det är visserligen rikligt att den som skapar
ett datorprogram inte i första hand eftersträvar originalitet utan snarare
effektivitet i del skapade programmet. Emellertid torde det alllid finnas flera
vägar att nå fram till den lösning som ger programmet största möjliga
effektivitet. Därför framstår det som ytterligt osannolikt all två experter
oberoende av varandra skulle åstadkomma tekniskt sett exakt likadana lösningar
igenom hela programmet. Detta gäller särskilt beträffande mera omfattande och
komplicerade program, t.o.m. i sådana situationer där den eftersträvade
lösningen ger förhållandevis litet utrymme för originalitet. Om undantagsvis
två personer oberoende av varandra skulle utforma ett datorprogram på exakt
samma sätt utan att det för den skull är fråga om ett okomplicerat program,
torde man få acceptera all båda programmen blir skyddade och att båda
programskaparna betraktas som upphovsmän, var och en lill sill program.

11§

Av
offentliggjort verk får enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad
sålunda framställts/a/- ej utnyttjas för annat ändamål.

Vad
i första stycket sägs medför ej rätt att för eget bruk låta annan framställa
bruksföremål eller skulptur eller genom konstnärligt förfarande efterbilda
annat konstverk, ej heller rätt att utföra byggnadsverk.

Den
som med stöd av JÖrsla stycket vill kopiera datorprogram i maskinläsbar form
får göra delta endast JÖr sitt enskilda bruk och bara under förutsättning att
programmet är utgivet och att förlagan för kopieringen inte används i
näringsverksamhet eller oJJénillg verksamhet. Kopian Jår ej utnyttjas JÖr
annat ändamål.

Paragrafen
innehåller regler om exemplarframställning för enskilt bruk. 1 tredje stycket,
som är nytt, regleras rätten lill kopiering av datorprogram i maskinläsbar
form. Syftet med denna reglering är, som har framhållits i den allmänna
motiveringen (se avsnitt 3.1.5), att begränsa rätlen till sådan kopiering.

I
det nya stycket används ordet "kopiera". Härmed avses detsamma som
med uttrycket "framställa exemplar". Även överföring från skriven form
lill maskinläsbar är att anse som kopiering.

Med
begreppet "i maskinläsbar form" avses ett program som finns på

magnetband eller diskett eller lagrat i en dators minne, till skillnad från

program i skriven form, oftast i källkod. Begreppet har mött viss kritik i 28

remissbehandlingen
eftersom även maskinell läsning av vanlig text är Prop. 1988/89:85 möjlig.
Uttryckssättet torde dock inte ge upphov till någon oklarhet. En vanlig skriven
text kan knappast betecknas som en text "i maskinläsbar form" även om
den kan läsas maskinellt. Även i det danska lagförslaget används för övrigt
samma begrepp.

Att
kopieringsrätten är begränsad till den rent privata sfären anges genom orden
"sitt enskilda bruk". Under uttrycket ryms kopiering inom den
närmaste familje- och vänkretsen. Detta innebär att den enskilde inom denna krets
får utnyttja ett exemplar som han har framställt. Han får också framställa
enstaka exemplar till personer som ingår i denna krets för deras personliga
bruk.

Till
skillnad från vad som anses vara fallet vid tillämpningen av bestämmelsen i första
stycket utesluter den nya bestämmelsen varje form av kopiering av datorprogram
i avsikt att använda kopiorna i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet.

En
förutsättning för att kopiering med stöd av bestämmelsen skall vara tillåten är
vidare all programmet är utgivet. Tolkningen av detta begrepp har utvecklats i
den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.5.).

Något
krav på alt den som vill kopiera ett datorprogram själv måste vara ägare till
ett exemplar av programmet ställs inte upp. Del är följaktligen tillåtet all
kopiera ett programexemplar som man lånat eller hyrt. En annan sak är alt, om
uthyrning av program blir vanlig, den som hyr ut programexemplar kan tänkas
förbjuda kopiering i hyresavtalet. Självfallet gäller även vid kopiering av
hyrda eller lånade program att syftet med kopieringen skall vara all tillgodose
ett personligt behov.

Programexemplar
som används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet får inte kopieras
med stöd av paragrafen. Härigenom förhindras att en anställd för bruk i hemmet
kopierar ell program som han har tillgång lill i sitt arbete. Bestämmelsen
avser enligt sin ordalydelse endast sådana programexemplar som används i
näringsverksamhet och offentlig verksamhet. Att ett program som sådant används
på detta sätt utesluter alltså inte att del får kopieras, om inte just förlagan
för kopieringen används i verksamhet av sådant slag.

1
den sista meningen i det nya stycket föreskrivs all kopior av datorprogram i
maskinläsbar form inte får användas för andra ändamål än det för vilket de
framställdes. Kopiorna får följaktligen inte användas i näringsverksamhet
eller offentlig verksamhet utan endast inom den rent privata sfären.

23 §

Sedan
ett litterärt eller musikaliskt verk har utgivits, får exemplar, som

omfattas av utgivningen, spridas vidare och visas offentligt. Exemplar av

musikaliska verk får dock inte utan upphovsmannens samtycke tillhanda

hållas allmänheten genom uthyrning eller annan därmed jämförlig rätts

handling. Detsamma gäller exemplar av datorprogram i maskinläsbar

form. Sådana exemplar Jår inte heller utan upphovsmannens samtycke

lånas ut till allmänheten. 29

Paragrafen
behandlar inskränkningar i upphovsmannens spridningsrätt Prop. 1988/89:85 beträffande
utgivna litterära eller musikaliska verk. Ett tillägg har gjorts i paragrafen
beträffande sådana verk som utgör datorprogram i maskinläsbar form. 1 fråga om
sådana får uthyrning eller utlåning inte ske utan upphovsmannens samtycke. Med
uthyrning jämställs, liksom i fråga om musikaliska verk, därmed jämförliga
rättshandlingar, dvs. främst bytesverksamhet i organiserade former.

När
ett datorprogram ingår i ett chip som är infogat i en produkt, t. ex. en
miniräknare, är programmet att anse som utgivet i "maskinläsbar form".
Givetvis är det i ett sådant fall tillåtet all låna ut eller hyra ut de produkter
i vilka programmet ingår. Någon särskild regel om delta erfordras inte.

24 §

Annan
hos svensk myndighet upprättad handling än som avses i 9 § första stycket får
återges utan upphovsmannens samtycke. Vad nu sagts gäller dock inte officiell
karta, teknisk förebild, datorprogram , verk som framställts för undervisning
eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, alster av bildkonst,
musikaliskt verk, diktverk eller verk, varav exemplar i samband med aflarsverksamhet
genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten.

Vad
som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller
kommunal representation eller vid offentlig överläggning om allmänna
angelägenheter må likaledes återgivas utan upphovsmannens samtycke; dock all
utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter och dylikt må återgivas allenast i
samband med redogörelse för mål eller ärende vari de förekommit och i den
omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam
utgiva samling av sina anföranden.

Paragrafen
innehåller i första stycket regler om upphovsrätt till andra hos svenska
myndigheter upprättade handlingar än sådana som avses i 9 § första stycket. Bl.a.
anges vilka typer av verk som inte får återges ulan upphovsmannens samtycke,
dvs. där upphovsrätt principeillt gäller enligt vanliga regler. Genom att
"datorprogram" har lagts till här erhåller dessa ell fullständigt upphovsrättsligt
skydd även när de har framställts hos en myndighet. Skyddet gäller oavsett i
vilken form programmet är uttryckt.

Såsom
har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.7) framgår av 24 a § att
upphovsrätten inte får hindra att allmänna handlingar tillhandahålls i den
ordning 2 kap. tryckfrihetsförordningen stadgar. Det upphovsrättsliga skyddet
för datorprogram medför alltså inte någon begränsning av rätten att få ut
eller på annat sätt ta del av program hos myndigheter eller statliga verk.

27 §

Upphovsrätt
må, med den begränsning som följer av vad i 3 § sägs, helt

eller delvis överlåtas.

Överlåtelse av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. I 30

fråga
om beställd porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin Prop.
1988/89:85 rätt utan tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans
efterlevande make och arvingar.

Beträffande
överlåtelse av upphovsrätt i vissa särskilda avseenden föreskrivs i 30 - 40 a §§.

Des.sa
bestämmelser tillämpas dock endast i den mån ej annat avtalats.

I
paragrafen regleras frågor om överlåtelse av upphovsrätt. I tredje stycket
hänvisas i dag till 30-40 §§. Nu har lagts till även 40a§, som behandlar rätlen
att framställa reserv- och säkerhetsexemplar av datorprogram och att göra
vissa anpassningar i dem. Genom tillägget blir bestämmelserna i 40 a §
dispositiva, dvs. parterna har frihet att avtala på annat sätt.

A vtal om rätt att utnyttja datorprogram

40
a §

Överlåtelse
av rätten all utnyttja ett datorprogram innefattar rätt alt framställa sådana
exemplar av programmet och göra sådana anpassningar i exemplaren som behövs för
den medgivna användningen samt att framställa reservexemplar och exemplar som
behövs från skyddssynpunkt. Sådana exemplar får inte utnyttjas för annat
ändamål och får inte heller användas när rätlen att utnyttja programmet har
upphört.

1
paragrafen ges vissa regler om rätten att utan hinder av upphovsmannens
ensamrätt lill exemplarframslällning och bearbetning framställa exemplar av
datorprogram när detta behövs från skyddssynpunkt eller som reservexemplar saml
all i programmet göra de ändringar som erfordras med hänsyn lill den medgivna
användningen. Reservexemplar och sådana exemplar som behövs från skyddssynpunkt
får inte utnyttjas för annat ändamål.

Bestämmelserna,
som enligt tillägget i 27 § gäller endast i den mån annat inte har avtalats,
äger i första hand tillämpning i situationer där ett uttryckligt avtal om överlåtelse
eller upplåtelse av rätten finns, exempelvis ell licensavtal. Även i andra
situationer än där ell uttryckligt avtal föreligger kan bestämmelserna
emellertid bli tillämpliga. Della är fallet t.ex. vid köp av ell
programexemplar, där det normall sett givetvis är underförstått all köparen
också får använda det. Som har angetts i den allmänna motiveringen är det inte
tillräckligt med endast en påskrift på ett köpt programexemplar för att anse
att ett avtal har träffals som inskränker den rätt förevarande paragraf ger förvärvaren.

7 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen att anta förslaget lill

lag
om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk. 31

8 Beslut Prop. 1988/89:85

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

32

Huvuddragen av utredningens förslag i nu aktuella Pop.
1988/89:85

delar B>'s'

När
det gäller den första av de tre delfrågor som utredningen behandlar, nämligen
problemen rörande lagring och bearbetning samt skapande av verk med hjälp av
dator och skyddet för databaser, drar utredningen slutsatser i en del
principiellt vikliga frågor men föreslår inte några lagändringar. En viktig
sådan slutsats är att inmatning av ett verk i en dator utgör ett mångfaldigande
i upphovsrättslagens mening och principiellt sett kräver tillstånd av
upphovsmannen. En annan fråga rör den upphovsrättsliga karaktären av utmatning
från en dator. Utredningen nämner att denna utmatning kan vara antingen en
exemplarframställning i form av en utskrift eller en upptagning i maskinläsbar
form eller också ett utförande av verket på en skärm. Exemplarframställningen
kräver principiellt sett tillstånd av upphovsmannen. Utförande på skärm kräver
sådant tillstånd om utförandet kan anses som en offentlig visning eller ett
offentligt framförande. Utredningen konstaterar all dalabaser som sådana kan
vara skyddade antingen som litterära verk, om deras uppläggning uppnår
verkshöjd, eller också som sådana samlingar av en stor mängd uppgifter som kan
ha s, k, katalogskydd enligt 49 § upphovsrättslagen.

När
det sedan gäller det immaterialrättsliga skyddet för datorprogram drar
utredningen slutsatsen all dessa program redan enligt gällande lag torde vara
att anse som sådana verk som åtnjuter skydd enligt den upphovsrätlsliga
lagstiftningen. Det föreslås all detta uttryckligen klargörs genom att
datorprogram nämns i exemplifieringen av skyddade litterära verk i I § andra
stycket upphovsrättslagen. Utredningen har övervägt om något immalerialrättsligt
skydd utöver vad som följer av den upphovsrätlsliga lagstiftningen bör införas
men inte föreslagit något sådant. De lagändringar som utredningen föreslår i
övrigt är alt exemplarframställning för enskilt bruk av datorprogram inte skall
vara tillåten, att program som har framställts hos myndigheter skall ha ett
fullständigt upphovsrättsligt skydd och all upphovsmannens samtycke skall
krävas för uthyrning och utlåning till allmänheten av sådana program.

Vidare
föreslår utredningen en regel om att överlåtelse av rätlen all utnyttja ett
datorprogram, där annat inte har avtalats, också omfattar rätt att framställa
de exemplar av programmet som behövs för den medgivna användningen och en räll
all i programmet göra de anpassningar som behövs för denna samt att framställa
kopior som behövs från skyddssynpunkt.

Utredningen
diskuterar slutligen frågan om rätten till program som skapas i
anställningsförhållande men föreslår här inte någon lagreglering.

33

utredningens
lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk •

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära
och konstnärliga verk dels att rubriken lill lagen skall ha nedan angivna
lydelse, dels att 1, 11, 23, 24, 27 och 61 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels
att i lagen skall införas två nya paragrafer, 40 a och 49 a §§, av nedan

angivna
lydelse, dels att i lagen närmast före 40 a § skall införas en rubrik av nedan

angivna lydelse.

Prop. 1988/89:85 Bilaga 2

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse Upphö
vs rätts lag

1§' Den som skapat ell
litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, vare sig del
utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal,
musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av bildkonst,
byggnadskonst eller brukskonst eller kommit till uttryck på annat sätt.

Till litterärt verk hänföres
karta, så ock annat i teckning eller grafik eller i plastisk form utfört verk
av beskrivande art.

Till litterärt verk
hänförs karta och annat i teckning eller grafik eller i plastisk form ulfört
verk av beskrivande art, ävensom datorprogram.

11§ Av
offentliggjort verk må enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad
sålunda framställts må ej användas för annat ändamål.

Vad i första stycket sägs
medför ej rätt att för eget bruk låta annan framställa bruksföremål eller skulptur
eller genom konstnäriigl förfarande efterbilda annat konstverk, ej heller rätt
att utföra byggnadsverk.

Vad i första stycket
sägs medför ej rätt all för eget bruk låta annan framställa bruksföremål eller
skulptur eller genom konstnärligt förfarande efterbilda annat konstverk, ej
heller rätt att utföra byggnadsverk eller framställa exemplar av verk utgörande
datorprogram.

Sedan litterärt eller
musikaliskt verk utgivits, må exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare
ävensom visas offentligt; dock må exemplar av musikaliskt verk ej utan
upphovsmannens samtycke göras tillgängligt för allmänheten genom uthyrning
eller annan

Sedan litterärt eller
musikaliskt verk utgivits, får exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare
ävensom visas offentligt; dock får exemplar av musikaliskt verk eller av verk
utgörande datorprogram i maskinläsbar form ej utan upphovsmannens samtycke

34

'
Senaste lydelse 1973:363. - Senaste lydelse 1973:363.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1988/89:85

Bilaga
2

därmed jämförlig rättshandling. göras tillgängligt för allmänheten

genom uthyrning eller annan därmed jämföriig rättshandling. I fräga
om datorprogram som nu har nämnts gäller detsamma även ifråga om utlåning.

24 §■'

Annan hos svensk myndighet Annan
hos svensk myndighet

upprättad handling än som avses i upprättad handling än som avses i

9 § första stycket må återgivas utan 9 § första stycket får återges utan

upphovsmannens samtycke. Vad upphovsmannens samtycke. Vad

nu sagts gäller dock icke officiell nu sagts gäller dock Inte officiell

karta, teknisk förebild, verk som karta, teknisk förebild, verk utgö-

framslällls för undervisning eller rande datorprogram, verk som

utgör resultat av vetenskaplig forsk- framställts för undervisning eller

ning, alster av bildkonst, musika- utgör resultat av vetenskaplig forsk-

liskt verk, diktverk eller verk, varav ning, alster av bildkonst, musika

exemplar i samband med affärs- liskt verk, diktverk eller verk, varav

verksamhet genom myndighels för- exemplar i samband med affärs

sorg tillhandahålles allmänheten. verksamhet genom myndighels för

sorg tillhandahålles allmänheten.

Vad
som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller
kommunal representation eller vid offentlig överläggning om allmänna
angelägenheter må likaledes återgivas utan upphovsmannens samtycke; dock all
utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter och dylikt må återgivas allenast i
samband med redogörelse för mål eller ärende vari de förekommer och i den
omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam
utgiva samling av sina anföranden.

27 §

Upphovsrätt
må, med den begränsning som följer av vad i 3 § sägs, helt eller delvis
överlåtas.

Överlåtelse
av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. I fråga om beställd
porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin rätt utan tillstånd av
beställaren eller, efter dennes död, av hans efterlevande make eller arvingar.

Beträffande
överlåtelse av upp- Beträffande överlåtelse av upp

hovsrätt i vissa särskilda avseenden hovsrätt i vissa särskilda avseenden

stadgas i 30 —40§§; dock skola föreskrivs i 30 —40 a §; dock skall

nämnda bestämmelser tillämpas ö/- nämnda bestämmelser tillämpas

lenast i den mån ej annat avtalats. endast i den mån ej annat avtalats.

Avtal om rätt att utnyttja datorprogram

40a§

Överlåtelse av rätt att utnyttja ett datorprogram omfattar rätt
all

'Senaste
lydelse 1973:363. 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:85

..„
. , , Bilaga 2

Jramstalla sådana exemplar av programmet och i exemplaren göra .sådana
anpassningar som behövs för den medgivna användningen samt Jramstalla
reservexemplar och exemplar sotn behövs från skyddssynpunkt. Sådana exemplar
får inte utnyttjas JÖr annat ändamål och de skall utplånas senast när rätten
att utnyttja programmet upphör

49 a §

Den sotn har skapat utformningen av mönstret för kretsarna i en halvledarprodukt
har en uteslutande rätt att

1. framställa exemplar av mönstret,

2.
utföra mönstret på ett
materiellt underlag,

3.
göra mönstret
tillgängligt för aU-mänhelen - i ursprungligt eller ändrat skick — genom att exemplar
av mönstret utbjuds till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids
till allmänheten på annat .sätt. Rätten varar till utgången av del tionde året
efter det år då mönstret skapades.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket eller eljest i denna lag
får exemplar framställas av kretsmönstret uteslutande för undervisning om
eller analys av mönstret. Sålunda framställda exemplar Jår icke utnyttjas för
annat ändamål.

Ingår kretsmönstret i exemplar av en produkt som med mönsterskaparens
samtycke har spritts till aU-mänheten, Jår exemplaren spridas vidare.

Vad som sägs i 27 och 28 §§ skall äga motsvarande tillämpning på överlåtelse
av rättigheter som avses i denna paragraf.

År kretsmönstret eller del därav föremål för upphovsrätt Jär denna göras
gällande utan hinder av vad som sägs i JÖrsta stycket.

61 r

Föreskrifterna
i 45 — 48 §§ äro tillämpliga på framförande, ljudupptagning samt ljudradio-
och televisionsutsändning, som äger rum i Sverige.

■•Senaste
Ivdelse 1973:363. 36,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:85

Bilaga
2 Vad i 49 § stadgas är tillämpligt på arbete, framstäflt av svensk medborgare
eller svensk juridisk person efler av den som här har sin vanliga vistelseort,
så ock eljest på arbete som först utgivits i Sverige.

Vad som föreskrivs 149 a § är tiU-lämpligt på kretsmönster skapade av
svensk medborgare eller av den som här har sin vanliga vistelseort samt på
kretsmönster som först har utgivits i Sverige.

Denna
lag träder i kraft den

Bestämmelserna
i 1, 11, 23, 24, 27, 40 a och 49 a §§ tillämpas även på verk och kretsmönster
som har tillkommit dessförinnan. Bestämmelsen i 40 a § tillämpas även på
överlåtelse som ägt rum dessförinnan.

37

Förteckning
över remissinstanserna m. m. Prop.
1988/89:85

Bilaga 3 Yttranden
över belänkandet har avgetls av justitiekanslern, riksåklagaren,

överbefälhavaren,
hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, riksrevisionsverkel,
statskontoret, Kungl. biblioteket, universitets- och högskoleämbetet,
skolöverstyrelsen, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet,
universitetet i Linköping, delegationen för vetenskaplig och teknisk
informationsförsörjning, televerket, datainspektionen, näringsfrihetsombudsmannen,
patent- och registreringsverket, konsumentverket, styrelsen för teknisk
utveckling, datamaskincentralen för administrativ databehandling. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund. Svenska
journalistförbundet. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd,
Sveriges Radio AB, Svenska gruppen av the International Federation of Producers
of Phonograms and Videograms, Tidningarnas Telegrambyrå AB, Sveriges allmänna biblioleksföre-ning.
Kooperativa föreningen, Svenska dalaföreningen, Riksdataförbun-det.
Leverantörföreningen Kontor Data AB, ASEA, Datakonsultföreningen,
Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen
SACO/SR, Svenska Induslritjänslemannaförbundet, riksskatteverket, patentbesvärsrätten,
lantmäteriverket. Svenska patentom-budsföreningen och Teatrarnas Riksförbund.

Gemensamma
yttranden över belänkandet har avgetls av dels Sveriges industriförbund.
Näringslivels delegation för marknadsrätt. Svenska arbetsgivareföreningen och SHIO-Familjeförelagen,
dels Svenska lidnings-utgivareföreningen och Tidningarnas arbetsgivareförening,
dels Föreningen Svenska Läromedelsproducenter och Svenska
bokförläggareföreningen samt Föreningen svensk programvaruindustri och Svenska eleklronikin-duslriföreningen.

Riksåklagaren
har lill sitt yttrande bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholm, Malmö,
Kalmar och Göteborg. Universitets- och högskoleämbetet har bifogat yttranden
från universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg, Umeå och Linköping
samt Karolinska sjukhuset, vilka i sin tur har bifogat yttranden från juridiska
fakultetsstyrelsen i Uppsala, juridiska fakultetsslyrelsens forskningsnämnd i
Lund, tekniska fakultetsnämnden i Lund, samhällsvetenskapliga fakulletsnämnden
och rältsveten-skapliga institutionen i Göteborg samt planeringsnämnden för
filosofisk utbildning, medicinska fakultetsstyrelsen och tekniska högskolan i
Linköping.

Tjänstemännens
centralorganisation har till sill yttrande bifogat ett yttrande av redaktören
Herbert Söderström.

Efler
remisstidens utgång har särskilda framställningar beträffande rät

ten till datorprogram framställda i anställningsförhållanden kommit in

från Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund. Småföre

tagens riksorganisation (tidigare SHIO-Familjeförelagen), Tidningamas

arbetsgivareförening. Svenska tidningsulgivareföreningen. Landstingsför

bundet, Svenska bokförläggareföreningen. Föreningen Svenska Lärome

delsproducenter, Svenska kommunförbundet. Svensk Industriförening

och Föreningen svensk programvaruindustri. to

Lagrådet Prop. 1988/89:85

Bilaga
4 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-01-23

Närvarande:
justitierådet Nils Mannerfell, justitierådet Bertil Freyschuss, regeringsrådet
Åke Bouvin.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnäriiga verk.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Roland Halvorsen.

Lagrådet
lämnar förslaget ulan erinran.

39

Innehåll Prop. 1988/89:85

Sid

Propositionen...................................................... .... I

Propositionens huvudsakflga
innehåll........................ ... 1

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdragurprotokoll vid
regeringssammanträde den 2 februari 1989 . 5

1
Inledning.......................................................... ... 5

2
Internationella förhållanden ................................. ... 6

3
Allmän motivering .............................................. ... 7

3.1 Skyddet
för datorprogram .......................... ... 7

3.1.1
Behovet av lagstiftning........................ ... 7

3.1.2
Formerna för lagstiftning...................... 9

3.1.3
Katalogskydd för datorprogram? ............ II

3.1.4
Kompletterande användarskydd
för datorprogram? . , 12

3.1.5
Kopiering av datorprogram för
enskilt bruk 13

3.1.6
Utlåning och uthyrning av
datorprogram.. 17

3.1.7
Skyddet för datorprogram som
har framställts hos myndigheter ....................................................... 18

3.1.8
Rätt att framställa
reservexemplar m. m. av datorprogram 20

3.1.9
Rätten tifl datorprogram i
anställningsförhållanden . 21

3.1.10
Behörig domstol m. m ......................... .. 22

3.2........................................................... Andra
upphovsrättsliga frågor beträffande datorbehandling

och skyddet för databaser............................ 23

4
Ikraftträdande m.m.......................................... 26

5
Upprättat lagförslag ....................................... .. 26

6
Specialmotivering ........................................... 27

7
Hemställan..................................................... 31

8
Beslut........................................................... 32

Bilaga
I Huvuddragen av utredningens förslag i nu aktuella delar . 33

Bilaga
2 ............................................................ Utredningens lagförslag 34

Bilaga
3 ............................................................ Förteckning över remissinstanserna m.m 38

Bilaga
4 ............................................................ Lagrådets yttrande 39

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 40