Prop. 1988/89:88

Regeringens proposition 1988/89:88

om upphävande av reglerna om bevakning

av testamente PP-

1988/89:88

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet
den 16 februari 1989.

På
regeringens vägnar

Kjell-Olof
Feldt

Laila
Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att reglerna i ärvdabalken om bevakning av testamente
upphävs. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

1 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 88

Propositionens lagförslag P'"op-1988/89:88

1 Förslag till

Lag om
ändring i ärvdabalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om ärvdabalken' dels att 14 kap. I — 3 §§ skall upphöra att
gälla, dels att 14 kap. 4 § och rubriken till 14 kap. skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

14
kap.

Om bevakning, delgivning och Om delgivning och klander av

klander av testamente testamente

4
Testamente skall sedan bevak- Testamente skall delges arvinge ning ägt rum
delgivas arvinge ge- genom överlämnande av lesta-nom överlämnande av, förutom
be- mentshandlingen i bestyrkt avskrift vis om bevakningen, testamenls- eller,
i fråga om muntligt testamen-handlingen i bestyrkt avskrift eller, te, protokoll
över förhör med testa-i fråga om muntligt testamente, menlsvittnena eller annan
skriftlig protokoll över förhör med testa- uppgift om testamentets innehåll, menlsvittnena
eller annan skriftlig Delgivning behövs dock inte med en uppgift om testamentets
innehåll. arvinge som har godkänt testamentet.

Efterlämnar
testator, jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 2 §, må testamentet, såvitt
dessa angår, delgivas dem som vid tiden för delgivningen äro närmast till arv
efter testator.

Äro
flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en bland dem,
jämväl för de övriga.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. Har någon testamentstagare vid lagens
ikraftträdande förlorat sin rätt mot en arvinge på grund av att testamentet
inte har bevakats enligt äldre bestämmelser, skall den rättsförlusten kvarstå.

' Balken omtryckt 1981:359. - Senaste lydelse 1987:231.

2 Förslag
till Prop. 1988/89:88

Lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

Härigenom
föreskrivs att 4 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4§'

Testamente till annan än fonden Testamente till annan än fonden

må å dess vägnar godkännas av må å dess vägnar godkännas av

kammarkollegiet, om anledning till kammarkollegiet, om anledning till

klander ej föreligger. Testamente, klander ej föreligger. Testamente,

som kan antagas vara ett riktigt ul- som kan
antagas vara ett riktigt ut

tryck för arvlåtarens yttersta vilja, tryck för arvlåtarens
yttersta vilja,

må godkännas även om anledning må godkännas även om anledning

till klander föreligger eller testa- till klander
föreligger.

mentet icke blivit bevakat iföreskri-

ven ordning.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989. Har tiden för bevakning av ett testamente
löpt ut före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

' Senaste lydelse 1972:640.

3 Förslag till Prop. 1988/89:88

Lag om ändring i lagen (1937:81) om intemationella rättsförhållanden
rörande dödsbo

Härigenom
föreskrivs att 2 kap. 8 § lagen (1937:81) om internationefla rättsförhållanden
rörande dödsbo skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap. 8§ / avseende å rätt att vid boutredning I fråga om testamentstagares
rätt och arvskifte här i riket tillgodonju- vid boutredning och arvskifte
som la testamente gälle vad i svensk lag sker här i riket gäller svensk lag be-är
stadgat om bevakning, delgivning träffande delgivning och klander och
klander, dock att, där den avlid- av testamente, ne vid sin död ej här hade
hemvist, tid JÖr bevakning ej skall börja löpa, innan den dödes egendom blivit
avträdd till förvaltning av boutredningsman.

Beträffande
preskription av rätt att här i riket taga arv eller testamente skall svensk lag
äga tillämpning.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1989.

4 Förslag
till Prop. 1988/89:88

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt' dels all 63
§ skall upphöra all gälla, dels att 45 och 51 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

45
§= Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående
förvärv av arvs- eller testamenlslott, när lotten utgöres av

1)
egendom i dödsbo efter svensk
medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet
ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag;

2)
egendom i dödsbo efler
utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket;

3)
äganderätt eller rättighet,
vilken jämlikt 6 —9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död,
dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med
i 8 § första stycket avsedd räll;

4)
egendom i dödsbo, som avträtts till
konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 mom.;

B) angående
förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares

död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han

dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a §

ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;

C)
angående sådan i 32 § a —c och C) angående sådan i 32 § aj —c

e
—h saml i 33 § 2 mom. angiven ochej —h samt i 33 §2 mom. angi-

omständighet,
som föranleder ven omständighet, som föranleder

efterbeskattning,
dock ej där i fall efterbeskattning, dock ej när sådan

som
avses i 32 § a) testamente, var- delning som avses i 32 § hj.har ägt

om
kännedom erhållits, blivit beva- mm innan beslut meddelats om

kat
och ej heller när sådan delning fastställande av skatt;

som avses i 32 § h) har ägt rum

innan beslut meddelats om faststäl

lande av skatt;

D)
angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende
likställt fång.

Skall
enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efler den som
vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej
bosall inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den
skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

51 §3 Ärende
rörande fastställande av Ärende rörande fastställande av skatt, som ej
skall uttagas efter de- skatt, som ej skall uttagas efter deklaration,
upptages lill avgörande klaration, upptages till avgörande vid
inregistrering av bouppteck- vid inregistrering av bouppteck-

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

- Senaste lydelse 1987:1206.

Senaste lydelse 1987:1206. 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1988/89:

ning eller
tilläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a § inkommit till
beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17 § anstånd med skattens
fastställande blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten ingivits
handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling
icke in-gives inom anståndstiden, vid utgången av sistnämnda tid.

ning
eller tifläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a § inkommit till
beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17 § anstånd med skattens
fastställande blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten ingivits
handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling
icke in-gives inom anståndsliden, vid utgången av sistnämnda tid eller, då jämlikt
32 § a) efterbeskattning skall äga rum tillföljd av bevakning av där omförmält
testamente, vid bevakningen.

Bevis om det belopp,
vartill skatten blivit faststäfld, skafl tecknas på bouppteckning,
tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49

Bevis
om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på bouppteckning,
tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §. När efterbeskattning
enligt 32 § a) skall ske till följd av bevakning av testamente, skall sådant
bevis tecknas på utgående expedition angående bevakningen.

Har
jämlikt 17 § beviljats anstånd med fastställande av skatten, åligger det
dödsboet att tillhandahålla beskattningsmyndighelen utlämnad bouppteckning för
sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling,
som anges i andra stycket, skall för anteckning, som där avses, tillhandahållas
överrätl, när denna fastställt skatt till högre belopp än fömt beräknats, och
den enligt 64 § I mom. förordnade granskningsmyndigheten, när skattskyldig
vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1989. Har bevakning av testamente skett före
ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

Justitiedepartementet Prop-1988/89:88

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén,
Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist,
Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds och Wallström

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Lagrådsremiss om upphävande av reglerna om bevakning av
testamente

1 Inledning

Den
familjerättsliga lagstiftningen har under åren 1969- 1987 setts över av
särskilda sakkunniga, som har bedrivit sitt arbete under namnet fa-miljelagssakkunniga.

De
sakkunniga (f. d. hovrättspresidenten Björn Kjellin, ordförande, och professorn
Lennart Pålsson) avgav i mars 1987 sitt slutbetänkande (SOU 1987:18)
Internationella familjerättsfrågor. Belänkandet har remissbehandlats. De
förslag till ändringar av den internationella familjerättsliga lagstiftningen
som betänkandet innehåller övervägs för närvarande i justitiedepartementet.

Betänkandet
innehåller förslag om att — även för rent inhemska förhållanden — avskaffa
institutet bevakning av testamente. Vid remissbehandlingen har förslaget i
denna del fått ett i huvudsak positivt mottagande. Stockholms tingsrätt har i
oktober 1988 i en särskild skrivelse lill justitiedepartementet (dnr 88 —
3567) begärt alt frågan om att avskaffa institutet bevakning av testamente
behandlas med förtur.

Familjelagssakkunnigas
förslag beträffande de internationella familje-rällsfrågorna kräver mera
ingående överväganden. Den mera begränsade frågan om upphävande av reglerna om
bevakning av testamente kan däremot tas upp till prövning redan nu.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga 1 de förslag till lagändringar
i denna del som läggs fram i betänkandet, dels som bilaga 2 en förteckning över
remissinstanserna och en remissammanställning avseende de berörda förslagen
till lagändringar.

Under
lagstiftningsärendets beredning i justitiedepartementet har överläggningar
hållits med företrädare för justitiedepartementen i de andra nordiska länderna.

2
Nuvarande förhållanden Prop. 1988/89:88

Bestämmelser
om bevakning, delgivning och klander av testamente finns i ärvdabalken.

Ett
testamente skall bevakas vid domstol inom sex månader från det att leslamenlslagaren
har fåll kännedom om leslalors död och det förordnande som har gjorts lill
hans förmån (14 kap. 1 § första stycket). Om någon enligt testamentet skafl få
något först efter det att någon annans rätt till egendomen har upphört, räcker
del emellertid all bevakning äger rum inom samma tid efter det att leslamenlslagaren
har fått reda på att den föregående teslamenlstagarens rätt har upphört (14
kap. 1 § andra stycket, jfr NJA 1938 s. 309).

En
bevakning gäller till förmån för samtliga testamentstagare, för vilka liden
inte har gått lill ända (14 kap. 1 § tredje stycket). En bevakande kan inte
göra förbehåll om alt bevakning sker endast för egen eller vissa testamentstagares
räkning (jfr NJA 1933 s. 553).

Bevakningen
skall äga mm vid den tingsrätt där testator skulle ha svarat i tvistemål i
allmänhet eller, om sådan behörig domstol inte finns, vid Stockholms tingsrätt
(14 kap. 2 § första stycket, jfr NJA 1939 s. 374 där en prakliserandejurisl
blev skadeståndsskyldig eftersom han hade bevakat ett testamente vid testators
kyrkobokföringsort i stället för vid mantalsskrivningsorten).

Bevakningen
sker genom att testamentet uppvisas i original. Om leslamenlslagaren inte har
tillgång lill testamentet eller om det rör sig om ett muntligt testamente, sker
bevakningen i stället genom alt förordnandets innehåll tillkännages inför
rätten (14 kap. 2 § andra stycket).

Om
testamentet har uppvisats för rätten, förringas inte bevakningen av att
åtgärden av någon anledning inte antecknats som bevakning i rättens protokoll.
Del krävs emellertid att uppvisandet av testamentet har skett i bevakningssyfte.
Det räcker således inte att testamentet biläggs bouppteckningen. I rättsfallet
NJA 1961 s. 183 föranstaltades om testamentsvittnes-förhör efler leslalors död,
vilket är förhållandevis ovanligt. Det ansågs inte visat all testamenlsuppvisandel
då hade skett i bevakningssyfte, varför bevakning inte ansågs ha ägt rum.

Den
som bevakar ett testamente behöver inte själv vara testamentstagare, och
tingsrätten skall inte pröva sökandens behörighet. Tingsrätten skall inte
heller avslå en begäran om testamentsbevakning därför att testamentet lider av
formfel eller är ogiltigt på någon annan grund som anges i 13 kap. ärvdabalken.

Påföljden
för underlåten bevakning är att testamentstagaren har förlorat sin rätt mot
arvingar som inte har avstått från klandertalan (14 kap. 3 §).

En
arvinges godkännande av ett testamente betyder att detta inte behöver bevakas
i förhåflande till den arvingen. Godkännandet behöver inte avges i viss form.

Sedan
bevakning har ägt rum skall testamentet delges arvingarna. Det

sker genom att lill var och en överlämnas en avskrift av testamentet med

bevis om alt bevakning har ägt rum. Är det ett muntligt testamente,

överlämnas i stället protokoll över förhör med testamentsvittnena eller g

annan skriftlig uppgift om
testamentets innehåll (14 kap. 4§ första slyc- Prop. 1988/89:88 ket). Om
testator efterlämnar både make och sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken
(s. k. efterarvingar), får testamentet såvitt angår de sistnämnda delges dem
som vid tiden för delgivningen är närmast lill arv efter testator (14 kap. 4 §
andra stycket).

Om
det finns flera testamentstagare, gäller delgivning som verkställts av en av testamentstagarna
också för de övriga (14 kap. 4 § tredje stycket).

Om
en arvinge vill göra gällande att ett testamente är ogiltigt enligt bestämmelserna
i 13 kap. ärvdabalken, måste arvingen väcka klandertalan därom inom sex månader
efter delgivningen (14 kap. 5 § ). Om tiden försitts kan alltså arvingen inte
längre hävda all testamentet är ogiltigt av sådan orsak som anges i 13 kap. ärvdabalken.
Det kapitlet innehåller de viktigaste anledningarna till att ett testamente kan
underkännas (bristande behörighet, formfel, psykisk sjukdom o. d. samt tvång,
svek eller annan otillböriig påverkan).

Delgivningen
av testamentet bildar också utgångspunkt för den frist som gäller för en
bröstarvinge som vill påkalla jämkning av testamentet för att få ut sin laglolt.
Bröstarvingen har förlorat sin rätt till laglott, om han eller hon inte inom
sex månader från delgivningen har gett testamentstagaren till känna sitt
anspråk eller väckt talan mot denne (7 kap. 3 § tredje stycket).

Ger
en testamentstagare inte till känna om han eller hon vill göra gällande någon
rätt enligt testamentet, kan ett ställningstagande framtvingas. Tingsrätten
utfärdar på ansökan av den som berörs ett föreläggande för leslamenlslagaren
att göra gällande sin rätt inom sex månader (16 kap. 5 §). Iakttas inte den
liden, har testamentstagaren förlorat sin rätt enligt testamentet (16 kap. 7 §).

En
universell teslarnentslagare, dvs. någon som erhållit hela kvarlåten-skapen, en
kvotdel därav eller vad som finns kvar när övriga testamentstagare har fått
sitt, är dödsbodelägare. Innan det blivit klarlagt om testamentet skall
tillämpas är både en universell testamentstagare och en arvinge som genom
testamentet har uteslutils från arv dödsbodelägare (18 kap. 1 § fjärde
stycket).

Ett
testamente skall tas in i bouppteckning efter den avlidne eller i bestyrkt
avskrift fogas till denna (20 kap. 5 § första stycket).

3 Internationella förhållanden

Enligt
lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo skall boutredning
och arvskifte ske enligt svensk lag, om den avlidne vid sin död hade hemvist i
Sverige (2 kap. 1 §). Då tillämpas även de svenska reglerna om bevakning,
delgivning och klander av testamente utan modifikationer (2 kap. 8 §). Hade den
avlidne hemvist utomlands, kan boutredning komma lill stånd enligt svensk lag
genom all egendom avträds till förvaltning av boutredningsman (2 kap. 2 och 3 §§).
Även då tillämpas

11 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 88

ärvdabalkens regler om
bevakning, delgivning och klander av testamente. Tiden för bevakning av
testamente börjar dock inte löpa innan den avlidnes egendom har avirätts till
förvaltning av boutredningsman (2 kap. 8 §).

Den nordiska regleringen
bygger också på hemvistprincipen. Om en avliden medborgare i ett annal nordiskt
land vid dödsfallet hade hemvist i Sverige, skall boutredning och arvskifte ske
enligt svensk lag, varvid även de svenska bestämmelserna om bevakning och
klander av testamente skall tillämpas (12, 19 och 20 §§ lagen 1935:44 om dödsbo
efler dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i
riket, m.m.). Om en medborgare i en av staterna vid dödsfallet hade hemvist i
ett annat nordiskt land, omfattar boutredningen i det landet även egendom som finns
i Sverige (1 § lagen 1935:45 om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i
Danmark, Finland, Island eller Norge). Del blir då inte aktuellt att tillämpa
de svenska bestämmelserna om testamentsbevakning.

Om en testamentstagare gör
en felaktig bedömning av den avlidnes hemvist, kan detta leda tifl all han
eller hon förlorar sin rätt enligt testamentet. Delta illustreras av
rättsfallet NJA 1964 s. 315, där ett testamente efler en avliden finsk
medborgare bevakades vid Helsingfors rådhusrätt av testamentstagaren, den
avlidnes hustru. Arvingen, en adoptivdotter, gjorde gällande att den avlidne
vid sin död hade hemvist i Sverige, att testamentet inte bevakats i Sverige saml
att testamentstagaren därför hade förlorat sin rätt. Efter ett vidlyftigt
processande där domstolarna kom till oflka resultat vid hemvistbedömningen gick
högsta domstolen på adoptivdotterns linje.

Prop.
1988/89:88

4 Allmän motivering

4.1
Upphävande av reglerna om bevakning av testamente

Mitt förslag:
Reglerna om bevakning av testamente upphävs.

Familjelagssakkunnigas
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 200-209).

Remissinstanserna: De
sakkunnigas förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan samtliga
remissinstanser. Kammarkollegiet framhåller dock all bevakningsinstitutet
fortfarande behövs, bl. a. för att bringa reda i frågor som har med testamente
att göra. Svea hovrätt anser att institutet bevakning av testamente inte kan
avskaffas ulan att konsekvenserna av det belyses i ell vidare perspektiv.

Skälen för mitt förslag:
Bevakning och delgivning av testamente är inhemska företeelser. Enligt familjelagssakkunniga
förekommer direkta motsvarigheter endast i Finland. Alt Finland har samma
system på detta område som Sverige förklaras av ländernas gemensamma historiska
bakgrund.

I 1686 års teslamenlsstadga,
som byggde på den tidigare rättsutvecklingen, föreskrevs all testamentet
skulle företes inför rätlen i arvingarnas

10

närvaro. Dessa hade sedan
ett år på sig att klandra testamentet. Bevakning Prop. 1988/89:88 och
delgivning av testamentet skedde sålunda samtidigt. Emellertid kom inte arvingarnas
närvaro att uppfattas som obligatorisk. Om inte arvingarna var närvarande,
skedde i stället delgivning med dem i efterhand. Urspmngligen synes bevakning
ha uppfattats som ett offentligt tillkännagivande att testamentstagaren avsåg
att göra gällande sin rätt enligt testamentet gentemot arvingarna. I linje
härmed krävdes att var och en av teslamentstagarna bevakade. Så torde även bestämmelsema
i 1734 års lag från början ha uppfattats. Emellertid skedde sedermera en
rättsutveckling i praxis som innebar att bevakning av en testamentstagare kom
att gälla även för de övriga.

I
förslaget till lag om testamente (se SOU 1929:22 s. 332 ff) redogjorde lagberedningen
utförligt för den sålunda skisserade utvecklingen. Beredningen framhöfl alt
bevakningen utgjorde inledningen till testamentsan-språk så till vida att
bevakningen måste föregå testamentets delgivning, som i sin tur verkade som en
uppfordran tifl arvingarna att inom viss tid ta ställning till frågan om
förordnandets giltighet. Beredningen framhöfl att genom bevakningen kunde inom
kortare tid efter testators död visshet erhållas om de förordnanden som
sedermera kunde komma alt läggas tifl gmnd för testamentsanspråk. Härigenom
skedde ett klarläggande av rättsförhållandena. Enligt beredningen var
bevakningen också betydelsefull eftersom offentligheten avhöll testamentstagare
från att åberopa tvivelaktiga testamenten. Offentligheten bidrog vidare till
att inskärpa respekt för testamentet i det allmänna rättsmedvetandet, något som
rättshandlingen krävde. Bevakningen var också av betydelse från fiskalisk
synpunkt genom att man därmed fick fram testamenten som skufle utgöra underlag
för arvsskattens rätta erläggande. Beredningens slutsats var att bevakningen,
trots alt den inte fastslog samtliga anspråk som kunde göras gällande på gmnd
av testamentet, tillgodosåg så viktiga syften att den svårligen kunde avvaras.
Man stannade sålunda för att föreslå att bevakningsinstitutet skulle behållas,
vilket också blev fallet.

Reglema
om testamentsbevakning leder lätt till rättsförluster (jfr Beckman-Höglund,
Svensk Familjerättspraxis C VII:2 och familjelagssakkunnigas belänkande, s.
205). Risken är mest påtaglig i intemationella förhållanden. Om testamentstagaren
har hemvist utomlands eller är utländsk medborgare, är det förståeligt om han
eller hon inte får kännedom om de svenska bestämmelserna. Sker ingen bevakning,
förlorar testamentstagaren sin rätt. Detta gäller även om testamentet är känt
för arvingarna och inte har klandrats. Det hjälper inte ens att testamentet har
bifogats bouppteckningen och bildat underlag för beräkning av arvsskatten.

Det
är omvittnat att reglema om bevakning lätt leder till rättsförluster

även i rent interna förhållanden. Det är förståeligt om människor som är

okunniga om vad lagen kräver tror att testamentet gäller, om det har

presenterats vid bouppteckningsförrättningen och arvingarna har fått kän

nedom om del. 1 rättspraxis finns också andra exempel på att testaments

tagaren har varit aktiv för att hävda sin rätt gentemot arvingarna men

likväl förlorat denna. Som jag tidigare har nämnt föranstaltades sålunda i

ett fall om förhör med testamentsvittnena för framtida säkerhet. Testa- 11

mentet ansågs inte
presenterat för domstolen i bevakningssyfte. Det har Prop. 1988/89:88 också
förekommit att bevakning skett vid domstolen i den avlidnes kyrkobokföringsort
i stället för vid den domstol där den avlidne var mantalsskriven.

Det
händer att en testamentstagare underlåter att bevaka ett testamente därför att
han tror sig ha träffat uppgörelse med samtliga arvingar. Ibland inträffar
emellertid alt en för testamentstagaren tidigare okänd arvinge ger sig till
känna och inte godtar testamentet, och leslamenlslagaren har då förlorat sin
rätt gentemot denne.

När
ett testamente är upprättat till förmån för make som har arvsrätt enligt
reglerna i 3 kap. ärvdabalken, kan del lätt inträffa att bevakning framstår som
en överflödig åtgärd. Underlåter den efterlevande att bevaka, går emellertid
han eller hon miste om den starkare stäflning som testamentet förutsätter.

Frågan
är då vilka fördelar som bevakningsinstitulel från andra synpunkter kan ha.

Som
motiv för bevakning har anförts att den är ägnad all bringa reda i successionsfrågan.
Inom kortare tid efter dödsfallet blir det klarlagt om det finns ett testamente
och vad detta innebär. Arvingarna får sålunda kännedom om vilka anspråk som
kan komma att ställas på kvarlåtenskapen.

Den
funktion som bevakningen här sägs ha synes emellertid,åtminstone nu för tiden,
inte ha någon större betydelse. Det torde vara ytterst sällsynt att arvingar
frågar domstolen om något för dem tidigare okänt testamente har bevakats. Och
även om en arvinge skulle göra sig det besväret, är värdet av den information
som kan erhållas begränsad. Arvingen kan aldrig vara säker på att
bevakningsfristen har löpt ut, eftersom denna börjar löpa först från det att testamentstagaren
har fått kännedom om det upprättade testamentet. Och även om ett testamente har
bevakats, kan en arvinge inte vara säker på att testamentstagaren kommer att
framställa några anspråk på kvarlåtenskapen.

I
praktiken får arvingar kännedom om testamenten på annat sätt än genom
bevakningen, vilket sammanhänger med de berördas naturliga intresse av att få
klarhet i hur kvarlåtenskapen skall fördelas. De flesta testamenten bifogas
bouppteckningen, som skall upprättas redan inom tre månader från dödsfallet.
Enligt vad familjelagssakkunniga har inhämtat från tingsrätterna i Stockholm,
Göteborg och Malmö inträffar det bara några gånger per år att ett testamente,
som inte har bifogats bouppteckningen, bevakas efter bouppteckningens
inregistrering (se de sakkunnigas belänkande s. 207).

Redan
när arvingarna får kännedom om testamentet bör de förslå att

det kan komma alt leda till all testamentstagaren gör anspråk på kvarlåten

skapen i enlighet med testamentets innehåll. Bevakningen spelar sålunda

en underordnad roll när det gäller all bringa klarhet i hur kvarlåtenskapen

skall fördelas. Om inte arvingarna godkänner testamentet, ställs frågan om

testamentets tillämpning på sin spets först genom alt det delges arvingar

na. Del är genom denna åtgärd som testamentstagaren formellt framställer

krav på all testamentet skall följas. Kravet på bevakning innebär i prakti

ken ofta endast att arvingarna kan spekulera i att testamentstagaren av 12

någon anledning missar den
formaliteten och därmed förlorar sin rätt Gft Prop. 1988/89:88
förhållandena i det tidigare nämnda rättsfallet NJA 1961 s. 183).

De
syften som bevakningen i övrigt har sagts fylla väger enligt min mening numera
inte särskilt tungt.

Vad
särskilt gäller argumentet att bevakningsinstitulel kan bidra till en riklig
beskattning kan nämnas att testamenten som bifogas bouppteckningen beaktas vid
skattläggningen oavsett om de bevakas efler ej. Har efter det att beslut om
arvsskatt meddelats kännedom erhållits om ett fömt inte känt testamente, skall efterbeskattning
ske. Bevakas ett sådant testamente, skall tingsrätten självmant göra en efterbeskattning.
Om bevakning inte sker, skall den skattskyldige i stället inge en deklaration tifl
tingsrätten. Eflerbeskattningen sker i så fall på gmndval av deklarationen (32
§ a, 45 § C och 51 § första stycket lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt,
se även 63 § samma lag). Dessutom finns det enligt 20 kap. 10 § ärvdabalken en
skyldighet att upprätta tifläggsbouppteckning, om det efter bouppteckningens
förrättande yppas felaktigheter i denna. Om bevakningsinstitutet upphävs,
skulle det för arvsskallelagsliflningens del endast betyda att efterbeskattning
i stället fick ske efter deklaration eller på gmndval av tilläggsbouppteckning.

Med
hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag att bestämmelserna om bevakning
av testamente upphävs. De gällande reglerna om delgivning och klander av
testamente bör däremot behållas i sin nuvarande utformning.

Vid
de nordiska departementsöverläggningar som har nämnts i avsnitt 1 har
framkommit att man i Finland är inställd på att genomföra en reform med samma
innebörd.

4.2
Kostnadseffekter

Ärenden
om bevakning av testamenten sysselsätter såväl domstolsbiträden som jurister
vid tingsrätterna. Vid flertalet tingsrätter är dock resursåtgången blygsam.
Vid Stockholms tingsrätt, som torde ha flest ärenden av detta slag, uppgår den till
en halvårsarbetskraft (domslolsbiträde). Dämlöver kommer arbetet med all ta
emot och redovisa ansökningsavgifter och för att granska protokollet över
bevakningen.

Genom
att avskaffa bevakningsinstitulel kommer afltså vissa resurser att frigöras vid
domstolarna. Kostnadsbesparingen torde emellertid bli marginell, särskilt som kostnadema
för domstolamas arbete med bevakning av testamenten i princip torde täckas av
de avgifter som tas ut i bevakningsärendena.

4.3
Ikraftträdande m.m.

Den
föreslagna lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1989.

Vid
ny arvsrättslig lagstiftning bmkar som övergångsreglering normalt

föreskrivas att äldre bestämmelser skall tiflämpas, om arvlåtaren har avli

dit före lagens ikraftträdande. En sådan övergångsbestämmelse är emeller

tid inte lämplig i detta sammanhang. Bevakningsfristen i gällande lag 13

räknas från den tidpunkt
då testamentstagaren får kännedom om leslalors Prop. 1988/89:88

död och del förordnande
som har gjorts till hans förmån. Om inte de äldre

bestämmelsernas
tillämpningsområde inskränks ytterligare, skulle följden

kunna bli att testamenten
behövde bevakas under lång lid efter lagens

ikraftträdande.

Jag
förordar därför alt äldre bestämmelser skall tillämpas bara om en testamentstagare
redan vid ikraftträdandet har förlorat sin rätt på gmnd av bristande bevakning.
1 de fall då bevakningsfristen löper vid ikraftträdandet eller ännu inte har
börjat löpa på grund av att testamentstagaren inte har fått kännedom om
dödsfallet eller testamentet behöver därmed bevakning inte ske för att testamentstagaren
skall vara bevarad vid sin rätt.

En
konsekvens av denna lösning blir att de nya reglerna inte behöver bli
tillämpliga på samtliga testamentstagare enligt ett och samma testamente. Vid
lagens ikraftträdande kan någon eller några av dem redan ha förlorat sin rätt
på grund av bristande bevakning.

4.4
Följdändringar i annan lagstiftning

Om
en medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge vid sin död hade hemvist
här i landet, skall svensk lag tillämpas i fråga om bevakning och klander av
testamente efter honom. Detta följer av 12 § lagen (1935:44) om dödsbo efter
dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m.
m.

Familjelagssakkunniga
har föreslagit (se betänkandet s. 35 och 341) att 12 § ändras så att svensk lag
i angivna fall skall tillämpas i fråga om delgivning och klander av testamente
efter den döde.

En
komplikation i sammanhanget är att bestämmelserna i 1935 års lag är
konventionsbundna. Om en ändring skall ske i 12 § 1935 års lag måste även
artikel 11 i 1934 års konvention mellan Danmark, Finland, Island, Norge och
Sverige om arv, testamente och boutredning ändras på motsvarande sätt. En
sådan ändring kan inte komma till stånd lill den 1 juli 1989. I sammanhanget
bör vidare beaktas att 1934 års konvention måste ses över i samband med att
huvudförslagen i familjelagssakkunnigas betänkande behandlas.

Enligt
min mening är det emellertid inte nödvändigt all nu göra någon ändring i 12 §
1935 års lag. Att svensk lag skafl tillämpas i fråga om bl.a. bevakning får när
bevakningsinstitulel har avskaffats i Sverige ges den innebörden att bevakning
inte skall ske. Vid den större översyn av bl. a. 1935 års lag och 1934 års
konvention som skall ske inför färdigställandet av en lagrådsremiss gmndad på familjelagssakkunnigas
huvudförslag får bestämmelsen i bl.a. 12 § 1935 års lag och artikel 11 i
konventionen omarbetas.

I
övrigt behövs följdändringar i lagen (1928:281) om allmänna arvsfon

den, lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo

samt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. 14

5 Upprättade lagförslag Prop. 1988/89:88

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justiliedepartementel upprättats
förslag till

1. lag
om ändring i ärvdabalken,

2.
lagom ändring i lagen
(1928:281) om allmänna arvsfonden,

3.
lag om ändring i lagen
(1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

4. lagom
ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga i.'

Beträffande lagförslag 4 har jag samrått med chefen för finansdeparte

mentet.

6 Specialmotivering

6.1
Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

Ändringarna
i ärvdabalken berör 14 kap. dels genom all 1—3 §§ upphävs, dels genom att 4 §
får ändrad lydelse.

Genom
att 1—3 §§ upphävs avskaffas institutet bevakning av testamente. Detta medför
vissa följdändringar i 4 §.

14
kap. 4§

Testamente
skall delges arvinge genom överlämnande av lestamentshand-lingen i bestyrkt
avskrift eller, i fråga om muntligt testamente, protokoll över förhör med testamentsvittnena
eller annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll. Delgivning behövs dock
inte med en arvinge som har godkänt testamentet.

Efterlämnar
testalor, jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 2 §, må testamentet, såvitt
dessa angår, delgivas dem som vid tiden för delgivningen äro närmast till arv
efter testalor.

Äro
flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en bland dem,
jämväl för de övriga.

(Jfr
14 kap. I § i familjelagssakkunnigas lagförslag 7)

Genom
ändringarna i 14 kap. avskaffas alltså institutet bevakning av testamente.
Däremot behålls hittillsvarande regler om delgivning av testamente med
arvingar och om klander av testamente.

Del
nya systemet innebär följande.

Om
en testamentstagare vill göra gällande sin rätt enligt testamentet, kan han
välja mellan två alternativ. Det ena är att han ser till alt få arvingarnas
godkännande av testamentet. Någon särskild form för det godkännandet är inte
föreskriven. Av bevisskäl är det emellertid oftast lämpligt med ett skriftligt
godkännande som undertecknas av arvingarna.

Det
andra alternativet är att testamentet delges varje arvinge genom överiämnande
av bestyrkt avskrift av testamentet. Är det fråga om ett muntligt testamente,
skall i stället bestyrkt avskrift av protokoll över

'
Bilagan har uteslutits här. Lagrådsremissens lagförslag överensstämmer med pro

positionens. 15

förhör med teslamentsviiinena
eller annan skriftlig uppgift om lestamen- Prop. 1988/89:88 tets innehåll
överlämnas.

Om
del finns mer än en testamentstagare, räcker del med alt en av dem vidtar
nämnda åtgärder.

Om
någon arvinge vill göra gällande att testamentet är ogiltigt enligt bestämmelserna
i 13 kap. ärvdabalken, skall han eller hon väcka talan i domstol om klander av
testamentet. Sådan klandertalan måste väckas inom sex månader efler det att
arvingen delgavs testamentet genom testamentstagares försorg. Väcks inte
klandertalan inom den tiden, har arvingen förlorat sin rätt att klandra
testamentet.

En
i sammanhanget betydelsefull fråga är vad som händer om en testamentstagare;
som inte har fåll arvingarnas godkännande av testamentet, inte har delgett
arvingarna testamentet. Svaret är att det inte medför några särskilda rällsföljder.
De nya reglerna innehåller inte någon bestämmelse om att testamentstagaren i
sådana fall förlorar sin räll. Arvingarna kan emellertid framtvinga ett
ställningslagande från teslamenlstagarens sida. Enligt 16 kap. 5§ ärvdabalken
kan domstol på ansökan av arvingarna förelägga testamentstagaren all göra sin
rätt gällande inom sex månader från det att föreläggandel delgavs testamentstagaren.
På vilka olika sätt testamentstagaren då kan göra sin rätt gällande framgår av
16 kap. 6§ ärvdabalken. Gör inte testamentstagaren sin rätt gällande inom den i
föreläggandet angivna liden, har han eller hon förlorat sin rätt (16 kap. 7 § ärvdabalken).

I
de flesta fall torde emellertid arvingarna inte komma att behöva anlita förfarandet
med föreläggande för alt få klarlagt om testamentstagaren gör sin räll
gällande. Vid boutredningen och inför arvskiftet torde testamentstagaren
säkerligen i flertalet fall självmant vara aktiv för att Hävda sin rätt. Liksom
hittills torde det i de flesta fall redan vid bouppteckningen kunna klarläggas
om testamentstagaren gör sin rätt gällande.

Om
egendomen är avträdd till förvaltning av boutredningsman, bör denne verka för
ett klarläggande. Boutredningsmannen kan nämligen knappast lämna ifrån sig
egendomen innan det har klarlagts om testamentet skall tillämpas.

Vid
delgivning av testamente med arvingar skall en bestyrkt avskrift användas.
Genom att avskriften skall vara bestyrkt kan arvingarna normalt utgå från att
den överenstämmer med originalet. Någon gång kan det dock finnas anledning för
dem att begära att originalet företes. Om en testamentstagare som innehar lestamenlel
vägrar att förete del, gör detta att del i allmänhet finns skäl för arvingarna
att ifrågasätta teslamenlsan-språket. 1 en rättegång rörande frågan om
testamentet skall tillämpas kan vidare ett företeende av originalhandlingen
framtvingas med stöd av reglerna om editionsföreläggande (se 38 kap. I — 5 §§
rättegångsbalken). Vida-

16

re kan utgången av ett
rättsligt förfarande rörande den frågan naturligtvis Prop. 1988/89: även i
huvudsaken påverkas av huruvida testamentet företes i original eller ej. En
vägran all förete originalet kan också påverka fördelningen av kostnaderna för
ett rättsligt förfarande om saken.

6.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

4 §

Testamente
till annan än fonden må å dess vägnar godkännas av kammarkollegiet, om
anledning till klander ej föreligger. Testamente, som kan antagas vara ett
riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja, må godkännas även om anledning
till klander föreligger.

(Jfr
4 § i familjelagssakkunnigas lagförlag 9)

Ändringen
är en följd av alt institutet bevakning av testamente avskaffas.

6.3
Förslaget till lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden
rörande dödsbo

2
kap. 8 §

Ifråga
om testamentstagares rätt vid boutredning och arvskifte som sker här i riket
gäller svensk lag belräfiande delgivning och klander av testamente.

Beträffande
preskription av räll att här i riket taga arv eller testamente skall svensk lag
äga tillämpning.

(Paragrafen
saknar motsvarighet i familjelagssakkunnigas förslag)

Ändringen
är en följd av att institutet bevakning av testamente avskaffas.

6.4
Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskaft

Ändringarna
i arvs- och gåvoskatlelagen innebär dels att 63 § upphävs, dels att 45 och 51 §§
får ny lydelse.

I
63 § finns regler om vissa åtgärder som beskattningsmyndighelen skall vidta när
testamentsbevakning äger rum innan beslut har meddelats om fastställande av
arvsskatt. Genom att institutet bevakning av testamente avskaffas kan dessa
regler upphävas.

45
§

Deklaration
skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller teslamentslolt, när lotten utgöres av

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin

död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här

förrätta bouppteckning enligt svensk lag; 17

2)
egendom i dödsbo efter
utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i Prop. 1988/89:88 riket;

3)
äganderätt eller rättighet,
vilken jämlikt 6 —9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens (leslalors) död,
dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livslid innehaft egendom med
i 8 § första stycket avsedd räll;

4)
egendom i dödsbo, som avirätts till
konkurs, i fall där arvsskall skall beräknas med tillämpning av 33 § I mom.;

B)
angående förvärv, som
tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren tillika
arvinge eller testamentstagare, skall han dock avgiva deklaration endast om
dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a § ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför
ej förrättats;

C)
angående sådan i 32 § a) —c)
och e) —h) samt i 33 § 2 mom. angiven omständighet, som föranleder efterbeskattning,
dock ej när sådan delning som avses i 32 § h) har ägt mm innan beslut meddelats
om fastställande av skatt;

D) angående
förvärv genom gåva eller annal jämlikt 37 § därmed i

beskattningshänseende likställt fång.

Skall
enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efler den som
vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej
bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den
skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

(Paragrafen
saknar motsvarighet i familjelagssakkunnigas förslag; jfr dock betänkandet s.
209)

Ändringen
— som innebär att viss del av första stycket C upphävs — är en följd av all
institutet bevakning av testamente avskaffas.

De
äldre bestämmelserna innebär följande.

Har
efler det beslut meddelats om fastställande av arvsskatt kännedom erhållits om
ett fömt inte känt testamente och hade, om hänsyn tagits till detta testamente,
för någon lott skolat betalas högre skatt än vad som vid skattläggningen
beräknats för lotten, skall efterbeskattning ske med det belopp som utgör
mellanskillnaden (se 32 § arvs- och gåvoskattelagen). I sådana fall skall
normalt särskild arvsskalledeklaration inges lill beskattningsmyndigheten (se
förevarande 45 § samma lag). Om testamentet blivit bevakat vid tingsrätt, krävs
dock inte deklaration. Bevakningen utlöser istället eflerbeskattningen (se 51 §
första stycket samma lag).

I
och med all institutet bevakning av testamente avskaffas, får deklaration — om
del inte skall ske tilläggsbouppteckning — nu tillgripas som beskattningsunderlag
i samtliga efterbeskattningsfall som rör testamente. I förevarande paragraf har
gjorts ändringar med denna innebörd.

51§

Ärende
rörande fastställande av skatt, som ej skall uttagas efter deklara

tion, upplages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning eller

tilläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a § inkommit tifl

beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17 § anstånd med skattens

fastställande blivit beviljat, när till beskattningsmyndighelen ingivits

handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling

icke ingives inom anståndstiden, vid utgången av sistnämnda lid. 18

Bevis om det belopp,
vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på Prop. 1988/89: bouppteckning,
tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §.

Har
jämlikt 17 § beviljats anstånd med fastställande av skatten, åligger del
dödsboet att tillhandahålla beskattningsmyndighelen utlämnad bouppteckning för
sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling,
som anges i andra stycket, skafl för anteckning, som där avses, tillhandahållas
överrätt, när denna fastställt skall lill högre belopp än fömt beräknats, och
den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten, när skallskyldig
vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

(Paragrafen
saknar motsvarighet i familjelagssakkunnigas förslag; jfr dock betänkandet s.
209)

Ändringarna
i förevarande paragraf - som innebär att vissa delar av första och andra
styckena utgår - är en följd av att institutet bevakning av testamente avskaffas.

7 Hemställan

Jag
hemställer all lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag
om ändring i ärvdabalken,

2.
lag om ändring i lagen
(1928:281) om allmänna arvsfonden,

3.
lag om ändring i lagen (1937:81)
om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

4.
lag om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

8 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

19

Lagrådet Prop. 1988/89:88

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1989-01-31

Närvarande:
justitierådet Nils Mannerfell, justitierådet Bertil Freyschuss, regeringsrådet
Åke Bouvin.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag lill

1. lag
om ändring i ärvdabalken,

2.
lag om ändring i lagen
(1928:281) om allmänna arvsfonden,

3.
lag om ändring i lagen
(1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

4. lag
om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Anders

Eriksson.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet.

En
konsekvens av remissförslaget att bevakningsinstitulel skall upphävas blir att
testamentstagare inte längre drabbas av sådan preklusion av sin rätt på gmnd av
testamente som enligt 14 kap. 3 § ärvdabalken (ÄB) följer i händelse av
utebliven bevakning av ett icke godkänt testamente. Därmed bortfaller den
sanktion vilken för närvarande är ägnad att åstadkomma att det normalt inom
kortare tid efler leslalors död erhålls visshet om de förordnanden som
sedermera kan komma att läggas till gmnd för testamentsanspråk. Att sanktionsmekanismen
inte får effekt i alla lägen är visserligen klart. Såsom påpekas i
remissprotokollet löper preklusionsfris-ten först från det testamentstagaren
får kännedom om förordnandet, vilket i enstaka fall kan inträffa i ell sent
skede, och såsom möjligt fömtsätts också att en preklusionsavbrylande bevakning
kan äga mm ulan att arvingarna vet om det därför att efterföljande delgivning
ej sker.

Av
remissprotokollel framgår, att enligt departementschefens bedömning det även
utan bevakning jämte nyss nämnd sanktion kan fömtsättas att arvingarna redan
under boutredningsskedet får kännedom om testamentet och de anspråk som gmndas
därpå. Sålunda påpekas framför allt att det ligger i teslamenlstagarens eget
intresse att hävda sin rätt, att enligt gällande ordning testamente skall ingå
i eller fogas tifl bouppteckning (20 kap. 5 § ÄB) och att möjlighet föreligger
att framtvinga ett teslamenlstagarens ställningstagande i frågan om han vill
göra anspråk på rätt enligt ett föreliggande (känt) testamente (16 kap. 5 § ÄB).

Lagrådet
anser att vid angivna förhållanden del, bevakningsinstitutet

fömtan, får anses i rimlig grad säkerställt att, som sig bör, testamenten blir

kända och kommer under bedömning i samband med boutredning. Ehum

något långsökt är det inte alldeles otänkbart att en testamentstagare äger

kännedom om testamente, som arvingarna inte vet om, och därtill har ett

intresse av att testamentet förblir okänt en tid (inom preskriptionstidens

ram). Ell sådant intresse, bedömt såsom värt risktagandet att arvegodset

efter längre tids förlopp kan vara svåråtkomligt, kan tänkas vara att 2o

testamentstagaren av ren
illvilja söker åstadkomma olägenheter för ar- Prop. 1988/89:88 vingekrelsen
eller, vid ett testamente med tvivelaktig gillighetshalt, har förhoppningar att
riskerna för att testamentet skall angripas enligt 13 kap. ÄB skall minskas i
följd av med liden tilltagande bevissvårigheter. Dylika, väsentligen teoretiska
konsekvenser av att man tar bort bevakningsinstitulel med därtill anknytande preklusionsfrist
utgör dock inte vägande skäl mot den tilltänkta lagändringen, som uppbärs av
del sakligt sett viktigare intresset att undanröja risker för rättsförluster
för personer som saknat kännedom om det gällande bevakningskravet.

Parentetiskt
kan tilläggas, alt här lämnas därhän humvida illojala hemlighållanden av nyss
antydd natur kan falla under sådant olovligt undanhållande av testamente som
åsyftas i 15 kap. 2 § ÄB och som kan leda till förverkande av testamentsrätt.

I
enlighet med det anförda godtas således remissens huvudförslag.

Förslagen
i övriga delar föranleder inte heller några erinringar från lagrådets sida.

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:88

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1989

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden S. Andersson, Göransson, Gradin, R.
Carlsson, Hellström, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist,
Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Proposition om upphävande av reglerna om bevakning av
testamente

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
1989-01-19) över förslag till

1.
lag om ändring i ärvdabalken,

2.
lagom ändringi lagen (1928:281)
om allmänna arvsfonden,

3.
lag om ändring i lagen
(1937:81) om inlernationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

4. lagom
ändringi lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat förslagen utan erinran

och
hemställer att regeringen föreslår riksdagen all anta förslagen.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

22

Familjelagssakkunnigas
lagförslag i betänkandet (SOU 1987:18) Internationella familjerättsfrågor i de
delar som rör frågan om upphävande av reglerna i ärvdabalken om bevakning av
testamente

Lagförslag
7

Förslag
till

Lag om
ändring i ärvdabalken

Prop. 1988/89: Bilaga 1

Härigenom
föreskrivs i fråga om ärvdabalken

dels
att 14 kap. 4-6 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 14 kap. 1 - 3 §§
och rubriken till 14 kap. skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

14
kap. Om delgivning och klander av testamente

Nuvarande
lydelse

14
kap. Om bevakning, delgivning och klander av testamente

1 § Testamente skall vid domstol

bevakas inom sex månader Jrån det

testamentstagaren fått kännedom

om testators död och det till hans

förmån gjorda förordnandet.

Skall någon på grund av testamente njuta rätt ejter annan och har lestamenlel
ej bevakats enligt vad i första stycket sägs, må bevakning med laga verkan äga
rum inom tid, som där stadgas, efter det han fåll vela alt den föregående teslamenlstagarens
rätt upphört.

Bevakning
gäller lill förmån för envar testamentstagare. för vilken tiden icke gäll till
ända.

2 § Bevakning sker vid den rätt

där testalor skolat svara i tvistemål i

allmänhet eller, om behörig domstol

ej sålunda finnes, vid Stockholms

tingsrätt.

Vid
bevakning uppvisas testamentet I huvudskrift och intages i protokollet. Har
den som vill bevaka icke lestamenlel I sin besittning eller är det muntligen
upprättat, sker bevakningen genom förordnandets tlH-kännaglvande.

3
§ Testamentstagare, JÖr
vilken bevakning ej ägt rum enligt vad i 1 och 2 §§ är sagt, har förlorat sin
rätt mot arvinge som ej avslåll Jrån klandertalan.

4 § Testamente skall sedan bevak- 1 § Ett
testamente skall delges ar-

23

Nuvarande lydelse

ning
ägt rum delgivas arvinge genom överlämnande av, förutom bevis om bevakningen,
testaments-handlingen i bestyrkt avskrift eller, i fråga om muntligt
testamente, protokoll över förhör med testa-mentsviiinena eller annan skriftlig
uppgift om testamentets innehåll.

Efterlämnar
testator, jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 1 §, må testamentet, såvitt
dessa angår, delgivas dem som vid tiden för delgivningen äro närmast till arv
efter testalor.

Äro
flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en bland dem,
jämväl för de övriga.

5 §
Vill arvinge göra gällande

att testamentet är ogilll enligt

13 kap., skall han därom väcka

klandertalan inom sex månader ef

ter det han erhöll del av testamentet

såsom i 4§ är stadgat. Försittes

denna tid, är rätt till talan förlorad.

Om
påkallande av jämkning i testamente för utfående av laglolt stadgas i 1 kap.

6 §
Arvinges rätt att väcka talan

om klander av testamente övergår

ej lill hans borgenärer.

Föreslagen lydelse

vinge
genom överlämnande av les-tamenlshandlingen i bestyrkt avskrift eller, i fråga
om muntligt testamente, protokoll över förhör med teslamentsvittnena eller
annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll. Delgivning behövs dock inte
med en arvinge som har godkänt testamentet.

Efterlämnar
en testator, föruiotn make, arvingar som sägs i 3 kap. 1 §,72/-testamentet,
såvitt dessa angår, delges dem som vid tiden för delgivningen är närmast lill
arv efler testator.

Finns
del flera testamentstagare, gäller en delgivning, som har verkställts av en
bland dem, också för de övriga.

2 §
Anser en arvinge att testa

mentet är ogiltigt enligt 13 kap.,

skall han eller hon klandra det ge

nom att väcka talan inom sex må

nader efter delgivningen. Underlå

ter arvingen all göra delta i lid, är

rätten till talan förlorad.

Om påkallande av jämkning
i testamente för utfående av laglolt finns bestätnmelser i 1 kap.

3 §
En arvinges rätt att väcka

talan om klander av testamente

övergår ej till hans eller hennes bor

genärer.

Prop. 1988/89: Bilaga 1

Denna
lag träder i kraft den

Har en testamentstagare
vid lagens ikraftträdande förlorat sin rätt mot en arvinge på grund av all lestamenlel
inte har bevakats, skall det fortfarande gälla.

24

Lagförslag
8 Prop. 1988/89:88

Förslag till '''

Lagom ändringi lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk,
isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

Härigenom
föreskrivs att 9 och 12 §§ lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk,
isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m. skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9§

I fråga om formen för testamente I fråga om formen för testamente

och återkallelse av testamente efler och återkallelse
av testamente efter

den som vid sin död var medborga- den som vid sin död var medborga

re i fördragsslutande stat och hade re i en fördragsslutande stat och

hemvist i sådan stat ha bestämmef hade hemvist i en sådan stal tilläm-

serna i lagen (1937:81) otn interna- pas
bestämmelserna / lagen

tionella rättsförhållanden rörande (1900:00) om inlernationella fa-

dödsbo motsvarande tillämpning. miljerälisfrågor.

12§
Hade medborgare i främmande Hade en medborgare i en främ-

fördragsslutande stat vid
sin död mande fördragsslutande stal vid sin

hemvist här i riket, skall
svensk lag död hemvist här i landet, skall

vinna
tillämpning i fråga om bevak- svensk lag tillämpas i fråga om def

ning och klander av
testamente ef- givning och klander av testamente

ter honom. efter den döde.

Denna
lag träder i kraft den

25

Lagförslag
9 Prop. 1988/89:

Förslag
till ■ *'"

Lag om
ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

Härigenom
föreskrivs att 4 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4§

Testamente lill annan än fonden Testamente till annan än fonden

må å dess vägnar godkännas av må å dess vägnar godkännas av

kammarkollegiet, om anledning till kammarkollegiet, om anledning till

klander ej föreligger. Testamente, klander ej föreligger. Testamente,

som kan antagas vara ell rikligt ut- som kan antagas vara
ett rikligt ut

tryck för arvlåtarens yttersta vilja, tryck för arvlåtarens
yttersta vilja,

må godkännas även om anledning må godkännas även om anledning

till klander föreligger eller testa- lill klander
föreligger.

mentet icke blivit bevakat iföreskri-

ven ordning.

Denna
lag träder i kraft den

26

Förteckning över remissinstanser Prop. 1988/89:88

c u •■♦» Bilaga 2

Svea
hovrätt

Hovrätten
för Övre Norrland

Stockholms
tingsrätt

Domstolsverket

Socialstyrelsen

Riksskatteverket'

Statens
invandrarverk

Kammarkollegiet

Uppsala
universitets juridiska fakultetsnämnd'

Lunds
domkapitel

Socialnämnden
i Botkyrka kommun

Socialnämnden
i Södertälje kommun

Sveriges
advokatsamfund

Föreningen
jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer

Svenska
Bankföreningen

Svenska
Sparbanksföreningen

Begravningsföreningen
Fonus'

Centerns
Kvinnoförbund'

Folkpartiets
Kvinnoförbund'

Moderata
Kvinnoförbundet'

Sveriges
Socialdemokratiska Kvinnoförbund'

Svenska
Kvinnors Vänsterförbund'

Fredrika
Bremer förbundet'

Riksorganisationen
för kvinnojourer i Sverige'

Utlandsssvenskarnas
förening'

Sammanställning av remissyttrandena över förslaget att avskaffa
institutet bevakning av testamente

Svea
hovrätt: "Hovrätten anser sig inte kunna tillstyrka att institutet bevakning
av testamente avskaffas i vår interna lagstiftning utan att konsekvenserna
härav belyses i ett vidare perspektiv. För det fall att institutet avskaffas
bör dock i 14 kap. eller 20 kap. ärvdabalken införas en bestämmelse av
följande innebörd. Om vid bouppteckningsförrättning testamen-le överlämnas till
dödsbodelägare eller annan som äger företräda denne, skall detta antecknas i
bouppteckningen och delgivning därigenom anses ha ägt rum."

Hovrätten
för Övre Norrland tillstyrker förslaget.

Stockholms
tingsrätt: "Tingsrätten har ingen erinran mot familjelagssakkunnigas förslag
att de nuvarande bestämmelsema i 14 kap. ärvdabalken om bevakning av
testamente upphävs".

Den
föreslagna lydelsen av 14 kap. 2§ första stycket ärvdabalken har enligt
tingsrätten fått en ofullständig utformning. Tingsrätten föreslår följande
lydelse.

' Har inte yttrat sig i frågan om att avskaffa institutet
bevakning av testamente. 27

Vill en arvinge göra
gällande att testamente är ogiltigt enligt 13 kap. skall Prop. 1988/89: 88

han eller hon klandra del genom att väcka talan inom sex månader efler
Bilaga 2

den dag det delgavs honom eller henne. Underlåter förlorad."

Domstolsverket
har inte haft något att erinra mot förslaget.

Socialstyrelsen
har tillstyrkt förslaget.

Statens
invandrarverk har inte haft något att erinra mot förslaget.

Kammarkollegiet:
"Vad lagberedningen framhöll vid tillkomsten av lagen om testamente har
fortfarande sin giltighet. För den som i det praktiska livet sysslar med frågor
av den här typen framkommer det ofta att allmänheten i fråga om testamenten har
ett behov av en sorts officiell hantering. Bevakningen har i någon mån fyllt
ett sådant behov. Del har blivit en viss reda i sammanhanget. Delta framträder
framför allt när det gäller efterarven. Vi har numera efter årsskiftet nya
former av sådana. När i dag en av två barnlösa makar avlider, finns det ofta
ett inbördes testamente som ger den efterlevande full äganderätt och således
utesluter den först avlidnes efterarvingar från arv när den eflerievande dör.
När man skall söka avgöra med vilken rätt den efterlevande tillträtt egendomen
— genom testamente eller som arv enligt 3 kap. 1 § ÄB — får frågan om testamentet
bevakats vid den först avlidnes död eller ej en stor betydelse. Har det inte
bevakats eller godkänts, är den först avlidnes efterarvingar bibehållna vid sin
arvsrätt. Har det å andra sidan bevakats och delgivits, utgör detta en presumtion
för att testamentet också tillämpats.

Tar
man bort bevakningskravel, kommer detta nog att medföra en del svårigheter även
i andra hänseenden. Således kan institutet vara av betydelse i fall då det
finns flera testamenten. Slopas bevakning, kan della leda till att testamentstagare
i vissa situationer inte tar fram testamenten utan avvaktar och därigenom
skapar osäkerhet och oreda. Bevakning av muntliga uttalanden och handlingar
som inte getts testamentets form har varit ägnad att ge sådana viljeyttringar
en ökad tyngd. Ett bevakningsförfarande underlättar all de blir ståndande som
testamente. Följt av delgivning klargör det även i dessa fall att testamentstagaren
gör anspråk enligt förordnandet.

Enligt
kollegiets mening är de olägenheter som internationellt förbundits med testamentsbevakning
överdrivna. 1 sammanhanget får man inte glömma att boutredning utomlands i
allmänhet torde ske under offentlig kontroll. Det kan därför inte framstå som
särskilt angeläget att här ta bort bevakningsinstitutet som har en offentlig
karaktär. Enbart ett delgivnings-förfarande förefaller inte att tillgodose vedertagna
rättssäkerhetskrav. Kollegiet ifrågasätter därför mot bakgmnden av vad man
sagt, om förslaget i denna del bör leda till lagstiftning.

Enligt
nuvarande bestämmelser skall testamente, sedan bevakning ägt mm, delges arvinge
genom att, fömtom bevis om bevakningen, tesla-mentshandlingen överlämnas i
bestyrkt avskrift.

Har
bevakning inte ägt mm kräver kollegiet för allmänna arvsfondens räkning att
testamentet, om det finns i behåll efter dödsfallet, överlämnas i original för
att delgivning skall anses ha ägt mm med arvsfonden.

Gentemot
arvsfonden behöver det inte uppstå några rättsförluster på -

grund av all testamentet
inte har bevakats i föreskriven ordning, eftersom Prop. 1988/89: 88 ett sådant
testamente enligt 4 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden Bilaga 2 får
godkännas av kollegiet på fondens vägnar om det kan antagas vara ell riktigt
ullryck för arvlåtarens yttersta vilja.

Enligt
kollegiets mening fyller emellertid bevakningen en viktig funktion också på det
sättet alt man får klargjort om testamentet finns kvar i original efter
dödsfallet. Det är viktigt för att kunna ta ställning lill vilken utredning som
skall ligga till grund för ett godkännande av ett testamente alt veta om del
har hittats i original efter dödsfallet. Det bör därför enligt kollegiets
mening inte räcka med att en bestyrkt kopia av lestamenlel delges arvingen. Om bevakningsinstitulel
slopas, bör del införas en möjlighet för arvingen alt kräva ett officiellt
intyg om att originalet har uppvisats efler dödsfallet för notarius publicus
eller motsvarande för all delgivning skall kunna verkställas."

Lunds
domkapitel har inte någon erinran mot förslaget.

Socialnämnden
i Botkyrka kommun och socialnämnden i Södertälje kommun tillstyrker förslaget.

Sveriges
advokatsamfund tillstyrker förslaget.

Föreningen
jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer har inga invändningar mot
förslaget.

Svenska
Bankföreningen har inget all erinra mot förslaget.

Svenska
Sparbanksföreningen: "Kommittén har vidare självmant påtagit sig
uppgiften att också vidta en översyn av bestämmelserna rörande bevakning av
testamente vilket Sparbanksföreningen anser som positivt. Framför allt med
tanke på de problem som de internationella reglerna rörande bevakning av
testamente orsakat. I förslaget föreslås att kravet på bevakning av testamente
upphävs. Detta avseende såväl nationella som internationella förhållanden.
Föreningen kan inte se att några bärande skäl föreligger som talar för att man
skall behålla regeln utan tillstyrker förslaget att kravet på bevakning
slopas."

29

Innehåll Prop. 1988/89:

sid.
Bilaga 2

Propositionens
huvudsakliga innehåll ........................ ... 1

Propositionens lagförslag........................................ 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989 . 7

1
Inledning.......................................................... ... 7

2
Nuvarande förhållanden .................................... ... 8

3
Internationella förhållanden ................................ ... 9

4
Allmän motivering ............................................. .. 10

4.1
Upphävande av reglerna om
bevakning av testamente 10

4.2
Kostnadseffekter .......................................... .. 13

4.3
Ikraftträdande m.m........................................ .. 13

4.4
Följdändringar i annan
lagstiftning ................. .. 14

5
Upprättade lagförslag......................................... .. 15

6
Specialmotivering............................................... .. 15

6.1
Förslaget lill lag om ändring i
ärvdabalken........... .. 15

6.2
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden ; 17

6.3
Förslaget lill lag om ändring i
lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo........................................................ .. 17

6.4
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 17

7
Hemställan........................................................ 19

8
Beslut ........................................................... 19

Utdrag
ur lagrådets protokoll den 31 januari 1989....... .. 20

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1989. 22

Bilaga
1 Familjelagssakkunnigas lagförslag............. .. 23

Bilaga
2 Förteckning över remissinstanser och sammanställning av

remissyttrandena................... '................. .. 27

Norstedts Trycken, Stockholrr 1989 30