Prop. 1989/90:101

Regeringens proposition 1989/90:101

om vissa kyrkliga frågor

Prop. 1989/90:101

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 15 mars 1990.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Margot
Wallström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar och kompletteringar till de reformer av
svenska kyrkans organisation på lokal- och stiftsplanet som riksdagen har
beslutat (prop. 1987/88:31 och 67, KU 30, rskr. 181). Förslagen innebär i
huvudsak följande.

—
Bland de valda ledamöterna i
svenska kyrkans centralstyrelse skall kyrkomötet kunna utse en eller två vice
ordförande.

—
Stiftsstyrelsen skall ta över
domkapitlets uppgift att fatta vissa beslut enligt lagen om kyrkliga indelningsdelegerade.

— Stiftsstyrelsen
skall ta över regeringens uppgift att besluta om inskränkt

valbarhet och om annan valkretsindelning vid val av fullmäktige i en

kyrklig samfällighet.

—
Ett sammanträde med kyrkomötet
skall vara avslutat inom femton dagar. Kyrkomötet skall dock inte få
sammanträda mer än trettionio dagar under en valperiod.

—
Kyrkomötets besvärsnämnd skall
bestå av en ordförande och en vice ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie
domare, en biskop och tre andra ledamöter. För den biskop som är ledamot skall
finnas en biskop som ersättare. För beslutförhet i nämnden skall krävas att
ordföranden, en biskop och minst två andra ledamöter är närvarande.

—
Stiftssamfalligheterna ges
kompetens att främja församlingsarbete bland teckenspråkiga.

—
Vissa präster och andra
församlingsarbetare som inte är valbara till kyrkofullmäktige skall kunna
väljas till elektorer för val av stiftsfullmäktige. Om valet av elektorer
skall ske i kyrkorådet skall proportionellt valsätt kunna tillämpas.

I Riksdagen 1989/90. 1 samt. Nr 101

— Vid
val av elektorer för val av stiftsfullmäktige skall i varje församling Prop.
1989/90:101

väljas minst en elektor. I församlingar med mer än 500 men högst 2 000

röstberättigade
kyrkomedlemmar väljs två elektorer. I församlingar med mer än 2000
röstberättigade medlemmar väljs tre elektorer och ytterligare en elektor för
varje därefter påbörjat tvåtusental medlemmar.

— Stiftsstyrelsen
skall besluta om semester och annan ledighet för präster som är anställda i
pastorat och för pastorsadjunkter. Stiftsstyrelsen får överlåta åt
kontraktsprostarna att bevilja semester för sådana präster och förordna
vikarier för pastoratspräster.

— Vissa
kompletteringar av huvudsakligen redaktionell natur görs i kyrkliga
indelningslagen.

Lagändringarna
avses träda i kraft den 1 juli 1990. I propositionen föreslås vidare att två
lagar på kyrkans område skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991,
nämligen

—
lagen (1975:364) om närvarorätt
vid sammanträde med nämnd hos församling eller kyrklig samfällighet, och

—
lagen (1976:173) om gemensamt
nattvardsfirande mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund i landet.

Propositionens lagförslag Prop. 1989/90: lOi

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan

Härigenom
föreskrivs att 9§ lagen (1982:942) om svenska kyrkan' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9§

Ledamöter
av svenska kyrkans centralstyrelse är ärkebiskopen samt högst fjorton andra
ledamöter, som för varje valperiod väljs av kyrkomötet. För de valda
ledamöterna skall utses lika många ersättare.

Endast
den som tillhör svenska kyrkan och som är myndig kan vara ledamot av
centralstyrelsen eller ersättare för ledamot.

Ärkebiskopen
är styrelsens ord- Ärkebiskopen är styrelsens ord

förande. Bland de valda ledamöter- förande. Bland de valda ledamöter

na utser kyrkomötet en vice ordfö- na utser kyrkomötet en eller två

rande. vice ordförande.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

'
Lagen omtryckt 1988:1 429.

fl
Riksdagen 1989/90. Isaml. Nr 101

2 Förslag
till Prop. 1989/90:101

Lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade'

dels
att i 2, 4 och 6§§ ordet "domkapitlet" skall bytas ut mot
"stiftsstyrelsen",

dels
att 1 och 5 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Om
regeringen eller kammarkol- Om regeringen eller kammarkol

legiet enligt 2 kap. 22 § kyrkliga in- legiet enligt 2 kap. 22 § kyrkliga in

delningslagen (1988:185) bestäm- delningslagen (1988:185) bestäm

mer att beslutanderätten i en för- mer att beslutanderätten i en för

samling skall utövas av indelnings- samling skall utövas av indelnings

delegerade, skall delegerade och delegerade, skall delegerade och

suppleanter utses från varje för- suppleanter utses från varje för

samling vars område helt eller del- samling vars område helt eller del

vis skall ingå i församlingen enligt vis skaU ingå i församlingen enligt

den nya indelningen eller som skall den nya indelningen eller som skall

ingå i den kyrkliga samfälligheten. ingå i den kyrkliga samfälligheten.

Detsamma skall gälla, om stiftssty- Detsamma skall gälla, om stiftssty

relsen enligt 5 kap. 5 § andra stycket relsen enligt 3 kap. 12§ andra styc-

i lagen bestämmer att beslutande- ket och 5 kap. 5§ andra stycket i

rätten i en kyrklig samfällighet skall lagen bestämmer att beslutanderät-

utövas av indelningsdelegerade. ten i ett pastorat respektive i en

kyrklig
samfällighet skall utövas av

indelningsdelegerade.

Om
delegerade skall utses från mer än en församling, skall i ett beslut enligt
första stycket även antalet delegerade och suppleanter från varje församling
fastställas. Är församlingarna ense om antalet skall detta fastställas i
enlighet härmed.

Om
delegerade skall utses från endast en församling, beslutar kyrkofullmäktige
eller kyrkostämman i denna församling om antalet delegerade och suppleanter.

5§

Vid
första sammanträdet väljer delegerade bland sig ordförande och vice ordförande
för den tid för vilken delegerade utsetts.

Uppgift
om de valdas namn och Uppgift om de valdas namn och

postadress skall genast sändas till postadress skall genast sändas till

länsstyrelsen för att tagas in i läns- länsstyrelsen för att
tas in i länets

kungörelserna samt till domkapit- författningssamling samt till stifts

let, styrelsen.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1979:413.

Senaste
lydelse av

2§
1988:194

4§
1979:413

6§
1988:194.

Senaste
lydelse 1988:194. 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:101

Är
både ordförande och vice ordförande hindrade att inställa sig vid delegerades
sammanträde, kan delegerade utse annan delegerad att för tillfället föra ordet.
Till dess så skett, utövas ordförandeskapet av den delegerad som är äldst till
levnadsåren.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.'

dels
att 4 och 4 a §§ skall ha följande lydelse,

dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 4 b §, av följande lydelse.

Prop. 1989/90:101

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

Vid val av fullmäktige
i församling skall varje församling utgöra en valkrets.

Vid val av fullmäktige i
kyrklig samfällighet skall varje i samfälligheten ingående församling eller sådan
grupp av församlingar som har bestämts enligt 4 a § tredje stycket utgöra en
valkrets. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förordna
att valbarheten skall vara inskränkt till valkretsen.

Vid val av fullmäktige i
kyrklig samfällighet skall varje i samfälligheten ingående församling eller sådan
grupp av församlingar som har bestämts enligt 4 a § tredje stycket utgöra en
valkrets. Stiftsstyrelsen får förordna att valbarheten skall vara inskränkt
till valkretsen.

4a§ 1 varje församling
i en kyrklig samfällighet skall väljas en ledamot i samfällighetens
fullmäktige. Av det återstående antalet ledamöter skall i varje församling
väljas en ledamot för varje gång som antalet röstberättigade i församlingen är
jämnt delbart med det tal som erhålls, när antalet röstberättigade i samfälligheten
delas med det återstående antalet ledamöter i samfällighetens fullmäktige. Om
det antal ledamöter som skall utses enligt dessa regler inte uppgår till det
antal som har bestämts för samfälligheten, skall för att detta antal skall
kunna uppnås de församlingar i vilka antalet röstberättigade mest överskjuter
de tal som är bestämmande för fullmäktiges antal inom församlingarna vara
berättigade att var för sig i ordning efter överskottens storlek välja
ytterligare en ledamot. Är överskottstalen lika för två eller flera
församlingar, avgörs företrädet genom lottning.

Länsstyrelsen skall
före maj månads utgång det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige skall
äga rum fastställa det antal ledamöter i fullmäktige som varje församling skall
utse enligt första stycket. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos valprövningsnämnden.
Valpröv-ningsnämndens beslut får inte överklagas.

Länsstyrelsen skall före
maj månads utgång det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige skall äga rum
fastställa det antal ledamöter i fullmäktige som varje församling skall utse
enligt första stycket.

'
Lagen omtryckt 1987:1335.

Senaste lydelse av lagens
rubrik 1988:195.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:101

Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får besluta att alla eller vissa församlingar
i samfälligheten skall föras samman till en eller flera grupper vid tillämpningen
av första och andra styckena. Om så har skett, skall det som sägs i första och
andra styckena om församling i stället avse gruppen

Stiftsstyrelsen får
besluta att alla eller vissa församlingar i samfälligheten skall föras samman
till en eller flera grupper vid tillämpningen av första och andra styckena. Om
så har skett, skall det som sägs i första och andra styckena om församling i
stället avse gruppen.

4b§

Stiftsstyrelsens beslut enligt 4§ andra stycket om inskränkt valbarhet
och 4 a§ tredje stycket om valkretsindelning får överklagas hos
kammarkollegiet av berörda församlingar, pastorat och flerpasto-ratssamfälligheter.
Kammarkollegiets beslut får inte överklagas. Om ärendet är av principiell
betydelse eller annars är av särskild vikt, får kammarkollegiet dock med eget
yttrande överlämna det till regeringen för avgörande.

Länsstyrelsens beslut enligt 4 a§ andra stycket om antalet ledamöter i
fullmäktige får överklagas hos valprövningsnämnden. Valprövnings-nämndens beslut
får inte över klagas.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

4 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet

Härigenom
föreskrivs att 26,47 och 48 §§ lagen (1982:943) om kyrkomötet' skall ha
följande lydelse.

Prop.
1989/90:101

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Kyrkomötet
skall sammanträda en gång varje år med början den tredje tisdagen i augusti.

Ett sammanträde med
kyrkomötet skall vara avslutat inom femton dagar. Kyrkomötet får dock inte
sammanträda mer än trettionio dagar under en valperiod.

Kyrkomötets
första sammanträde under valperioden skall vara avslutat inom femton dagar. De
därefter följande sammanträdena skall vara avslutade inom tolv dagar.

Alf

Besvärsnämnden består av
en ordförande och en vice ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie
domare, och fyra övriga ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden väljs
särskilt. För de övriga ledamöterna skall utses lika många ersättare.

Besvärsnämnden
består av en ordförande och en vice ordförande, som båda skall vara eller ha
varit ordinarie domare, en biskop och tre andra ledamöter. För den biskop som
är ledamot skall det finnas en biskop som ersättare. För de tre andra
ledamöterna skall utses lika många ersättare.

Ordföranden,
vice ordföranden, biskopen och dennes ersättare väljs särskilt.

Ledamöterna
och ersättarna skall vara medlemmar av svenska kyrkan och får inte vara underåriga
eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7§ föräldra-balken. Om en ledamot eller
ersättare inte längre är valbar, upphör hans uppdrag genast.

48 §

Besvärsnämnden är beslutför
när ordföranden och minst /reandra ledamöter är närvarande. Om kyrkomötet har
föreskrivit en annan ordning i fråga om handläggningen av vissa slag av
ärenden, gäller dock den föreskriften.

Besvärsnämnden är beslutför
när ordföranden , biskopen och minst två andra ledamöter är närvarande. Om
kyrkomötet har föreskrivit en annan ordning i fråga om handläggningen av vissa
slag av ärenden, gäller dock den föreskriften.

'
Lagen omtryckt 1985:892. Senaste lydelse 1988:1 551. ' Senaste lydelse
1988:186.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:101

Om
det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning tillämpas föreskrifterna
i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Bestämmelserna i 29 kap.
rättegångsbalken om omröstning i brottmål skall dock tillämpas i frågor om att
skilja någon från det kyrkliga ämbetet eller om att för viss tid förklara någon
obehörig att utöva ämbetet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

5 Förslag
till

Lag om ändring i forsamlingslagen (1988:180)

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 8§, 6 kap. 7 och 8§§ samt 7 kap. 14 § församlingslagen
(1988:180) skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:101

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

De territoriella
församlingarna inom ett stift skall utgöra en kyrklig samfällighet (stiftssamfällighet)
för att sköta följande gemensamma församlingsangelägenheter:

1. främjande av
församlingslivets

utveckling inom stiftet,

2. främjande av
församlingsarbe

te bland finskspråkiga, samer och

teckenspråkiga.

De
territoriella församlingarna inom ett stift skall utgöra en kyrklig samfällighet
(stiftssamfällighet) för att sköta följande gemensamma församlingsangelägenheter:

1.
främjande av församlingslivets utveckling
inom stiftet,

2.
främjande av
församlingsarbete bland finskspråkiga och samer, andlig vård vid sjukhus och
andra större vårdinrättningar samt vid kriminalvårdsanstalter och militäraförband
i fredstid.

3. avlöningsförmåner för
arbetstagare hos stiftssamfälligheten.

Stiftssamfälligheten får
även ha hand om andra ekonomiska angelägenheter än som avses i första stycket
2 och 3, om de är gemensamma för församlingarna inom stiftet. Ett förslag om
sådan utvidgad verksamhet skall, om det inte förkastas av stiftsfullmäktige,
på yrkande av minst en tiondel av dess ledamöter vila tills nästa nyvalda
stiftsfullmäktige sammanträder. Utan hinder av detta kan stiftsfullmäktige anta
förslaget, om minst två tredjedelar av de röstande enar sig om beslutet.

3.
främjande av andlig vård
vid sjukhus och andra större vårdinrättningar, vid kriminalvårdsanstalter samt
vid militära förband i fredstid,

4.
avlöningsförmåner för arbetstagare
hos stiftssamfälligheten.

Stiftssamfalligheten
får även ha hand om andra ekonomiska angelägenheter än som avses i första stycket
2 — 4, om de är gemensamma för församlingarna inom stiftet. Ett förslag om
sådan utvidgad verksamhet skall, om det inte förkastas av stiftsfullmäktige,
på yrkande av minst en tiondel av dess ledamöter vila tills nästa nyvalda
stiftsfullmäktige sammanträder. Utan hinder av detta kan stiftsfullmäktige anta
förslaget, om minst två tredjedelar av de röstande enar sig om beslutet.

Om
vissa angelägenheter som ankommer på stiftssamfalligheter finns särskilda
bestämmelser.

Även
en icke-territoriell församling får ingå i stiftssamfalligheten, om den
beslutar det.

6
kap.

7§
Elektorer väljs för varje församling av kyrkofullmäktige eller av kyrkorådet,
om kyrkofullmäktige inte finns. Valet förrättas av de nyvalda kyrkofullmäktige
eller av de nyvalda kyrkoråden.

10

Nuvarande
lydelse Prop. 1989/90:101

Antalet
elektorer utgör jorförsamling

med
högst 500 röstberättigade kyrkomedlemmar 1

med
mer än 500 men högst 1000 röstberättigade kyrkomedlemmar 2

med
mer än 1000 men högst 2 000 röstberättigade kyrkomedlemmar 3

med
mer än 2 000 men högst 4 000 röstberättigade kyrkomedlemmar 4

med
mer än 4 000 men högst 6 000 röstberättigade kyrkomedlemmar 5

med
mer än 6 000 men högst 8 000 röstberättigade kyrkomedlemmar 6

med
mer än 8 000 men högst 10 000 röstberättigade kyrkomedlemmar 7

med
mer än 10 000 men högst 12 000 röstberättigade kyrkomedlemmar 8

med
mer än 12 000 men högst 14 000 röstberättigade kyrkomedlemmar 9

med
mer än 14 000 men högst 16 000 röstberättigade kyrkomedlemmar 10

med
mer än 16 000 men högst 18 000 röstberättigade kyrkomedlemmar 11

med
över 18 000 röstberättigade kyrkomedlemmar 12.

Föreslagen
lydelse Antalet elektorer bestäms utifrån antalet röstberättigade kyrkomedlemmar
iförsamlingen påföljande sätt.

Antalet
röstberättigade Antalet elektorer

kyrkomedlemmar

1- 500

1

501- 2000

2

2001- 4000

3

4001- 6000

4

6001- 8000

5

8001-10000

6

Ytterligare en

elektor

väljs sedan för varje
därefter påbörjat tvåtusental

röstberättigade
kyrkomedlemmar.

Nuvarande lydelse . Föreslagen lydelse

Antalet
röstberättigade kyrkomedlemmar beräknas med ledning av den senast upprättade
röstlängden.

För elektorerna utses lika
många ersättare. Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall det vid valet
även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

8 §

I
fråga om valbarhet till elektor I fråga om valbarhet till elektor

eller ersättare för elektor, verkan av eller ersättare för elektor, verkan av

att valbarheten upphör och rätt att att valbarheten upphör och rätt att

avsäga sig uppdraget tillämpas be- avsäga sig uppdraget tillämpas be

stämmelserna i 2 kap. 5§ om leda- stämmelserna i 2 kap. Sförsta och

mot och suppleant i kyrkofullmäk- tredje styckena om ledamot och

tige. Den som är myndig på dagen suppleant i kyrkofullmäktige. Den

för elektorsvalet är dock valbar. som är myndig på dagen för elek

torsvalet är dock valbar.

7
kap.

14§

När
kyrkorådet väljer en sådan När kyrkorådet väljer en sådan

avdelning som avses i 17§
eller ett avdelning som avses i 17§ eller ett

organ bestående av
ledamöter eller organ bestående av ledamöter eller

suppleanter i rådet för
beredning av suppleanter i rådet för beredning av

II

t2
Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 101

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:101

ärenden
som rådet skall handlägga, ärenden som rådet skall handlägga

tillämpas bestämmelserna i 2 kap. samt elektorer och deras supplean-

23 § om proportionellt val. ter för val av stiftsfullmäktige,

tillämpas
bestämmelserna i 2 kap.

23§
om proportionellt val.

I
fråga om förfarandet vid fattande av beslut, förande av protokoll, protokollets
innehåll, justering av protokoll, tillkännagivande om justering och reservation
tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 22, 25 och 26 §§ om kyrkofullmäktige.
Protokollet får dock justeras på det sätt som kyrkorådet bestämmer av
ordföranden och ytterligare minst en ledamot.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

12

6 Förslag
till Prop. 1989/90:101

Lag om ändring i prästanställningslagen (1988:184)

Härigenom
föreskrivs i fråga om prästanställningslagen (1988:184) dels att 16 § skall ha
följande lydelse,

dels
att det i lagen skall införas en ny paragraf, 16 a §, och närmast före denna
paragrafen ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

16§

Vikariat
på tjänster som domprost, kyrkoherde, komminister, stiftsadjunkt och
kontraktsadjunkt tillsätts av stiftsstyrelsen. Långtidsvikariat som domprost
tillsätts dock i samma ordning som tjänsten.

Vikariaten
söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och
sedan med eget yttrande lämna över ansökningshandlingarna från dessa till
stiftsstyrelsen.

Vikariat
på tjänster som komminister får tillsättas endast efter begäran av pastoratet,
om regeringen inte föreskriver något annat.

Stiftsstyrelsen får överlåta åt kontraktsprosten att tillsätta andra vikariat
än långtidsvikariat på tjänster som kyrkoherde och komminister inom
kontraktet.

Beslut
om ledighet för vissa präster

16a§

Stiftsstyrelsen beslutar om semester och annan ledighet för präster
som är anställda i pa.storat och för pastorsadjunkter. Stiftsstyrelsen får
överlåta åt en kontraktsprost att bevilja semester för dessa präster.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

13

7 Förslag
till Prop. 1989/90:101

Lag om ändring i kyrkliga indelningslagen (1988:185)

Härigenom
föreskrivs i fråga om kyrkliga indelningslagen (1988:185) dels att 2 kap. 1, 2
och 18 §§ samt 3 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast
före 2 kap. 24 § skall.sättas närmast före 2 kap. 25 §.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap.

1§

Ändring
i församlingsindelning- Ändring i den territoriella för-

en får göras, om ändringen kan an- samlingsindelningen får göras, om

tas medföra bestående fördel för en ändringen kan antas medföra bestå

församling eller en del av en för- ende fördel för en församling eller

samling eller andra fördelar från en del av en församling eller andra

allmän synpunkt. Därvid får de fö- fördelar från allmän synpunkt,

reskrifter meddelas som behövs för Därvid får de föreskrifter meddelas

ändringens ■ genomförande. Har som behövs för ändringens genom-

ändringen samband med en änd- förande. Har ändringen samband

ring i rikets indelning i kommuner med en ändring i rikets indelning i

enligt 1 kap. lagen (1979:411) om kommuner enligt 1 kap. 7 lagen

ändringar i Sveriges indelning i (1979:411) om ändringar i Sveriges

kommuner och landstingskommu- indelning i kommuner och lands-

ner skall den beslutas av regering- tingskommuner skall den beslutas

en. I andra fall fattas beslutet av av regeringen. I andra fall fattas be-

kammarkollegiet. slutet av kammarkollegiet.

När
frågan om indelningsändring prövas skall särskild hänsyn tas till önskemål och
synpunkter från den eller de församlingar som närmast berörs av ändringen. Om
en sådan församling motsätter sig en indelnings-ändring, får beslut om
ändringen meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Särskild hänsyn skall
också tas till befolkningens önskemål och synpunkter.

2§

Behöver
församlingsindelningen Behöver den territoriella försam-

ändras
på grund av oregelbunden- lingsindelningen ändras på grund

het i indelningen eller med hänsyn av oregelbundenhet i indelningen

tillfastighetsförhållandena,fårkam- eller med hänsyn till fastighetsför-

markollegiet besluta om det. hållandena, får kammarkollegiet

besluta
om det.

Om
de församlingar som närmast berörs av en sådan indelningsändring är ense om
denna och ändringen avser församlingar i samma län, får länsstyrelsen besluta
om ändringen. Detta gäller dock inte om ändringen föranleder en ekonomisk regleiing
mellan församlingarna.

18§

En indelningsändring träder i kraft den 1 januari det år som bestäms i

beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning att en

församling enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla

kyrkofullmäktige, träder ändringen i kraft den 1 januari året efter det år då

val i hela riket av fullmäktige har ägt rum. Detta gäller dock inte om ett

förordnande enligt 23 § meddelas. 14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:101

Ett beslut om
indelningsändring enligt 1 § skall meddelas senast ett år innan ändringen skall
träda i kraft. Om det finns synnerliga skäl, får beslutet meddelas vid en
senare tidpunkt, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet. Ett beslut
om indelningsändring enligt 2 § andra stycket skall meddelas senast tre
månader innan ändringen skall träda i kraft.

Ett beslut om
indelningsändring enligt 1 § skall meddelas senast ett år innan ändringen skall
träda i kraft. Om det finns synnerliga skäl, får beslutet meddelas vid en
senare tidpunkt, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet. Ett beslut
om indelningsändring enligt 2 § skall meddelas senast tre månader innan
ändringen skall träda i kraft.

Ändring i
pastoratsindelningen får göras, om indelningen därmed blir mer ändamålsenlig
med hänsyn till pastoratens förmåga att svara för de angelägenheter som enligt författning
eller annars skall ankomma på dem. Ett pastorat får inte utan särskilda skäl
ha färre än 2000 kyrkomedlemmar eller vara beläget i mer än en kommun.

Om
en ändring i pastoratsindelningen beslutar stiftsstyrelsen.

Ändring i den
territoriella pastoratsindelningen får göras, om indelningen därmed blir mer
ändamålsenlig med hänsyn till pastoratens förmåga att svara för de angelägenheter
som enligt författning eller annars skall ankomma på dem. Ett pastorat får inte
utan särskilda skäl ha färre än 2 000 kyrkomedlemmar eller vara beläget i mer
än en kommun.

Stiftsstyrelsen beslutar
om ändring i den territoriella pastoratsindelningen.

Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1990.

15

8 Förslag
till Prop. 1989/90:101

Lag om upphävande av lagen (1975:364) om närvarorätt vid sammanträde
med nämnd hos församling eller kyrklig samfällighet

Härigenom
föreskrivs att lagen (1975:364) om närvarorätt vid sammanträde med nämnd hos
församling eller kyrklig samfällighet skall upphöra att gälla vid utgången av
år 1991.

16

9 Förslag
till Prop. 1989/90:101

Lag om upphävande av lagen (1976:173) om gemensamt nattvardsfirande
mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund i landet

Härigenom
föreskrivs att lagen (1976:173) om gemensamt nattvardsfirande mellan svenska
kyrkan och andra kristna samfund skall upphöra att gälla vid utgången av år
1991.

17

Civildepartementet Prop. 1989/90: loi

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 1990

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,
Freivalds, Wallström, Lööw, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande:
statsrådet Wallström

Proposition om vissa kyrkliga frågor 1 Inledning

Under
1980-talet har ett omfattande reformarbete genomförts beträffande svenska
kyrkans organisation. Det inleddes med 1982 års kyrkomötesreform som grundar
sig på ändringar i regeringsformens övergångsbestämmelser om svenska kyrkan
och på lagen (1982:942) om svenska kyrkan (omtryckt 1988:1 429) och lagen
(1982:943) om kyrkomötet (ändrad senast 1988:1 551). Under år 1989 genomfördes
reformer av organisationen på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan. I
samband därmed utfärdades ett antal nya lagar, bl. a. församlingslagen
(1988:180; ändrad senast 1989:985), prästanställningslagen (1988:184; ändrad
senast 1989:982) och den kyrkliga indelningslagen (1988:185).

En
tids erfarenhet av den nya organisationen har lett till att olika önskemål har
förts fram om smärre ändringar i regelsystemet. Så har skett i skrivelser från
kyrkomötet och riksdagen samt från några av de myndigheter som har att
tillämpa den kyrkliga lagstiftningen.

Sålunda
har kyrkomötet gjort framställning om rätt att få utse två vice ordförande i
svenska kyrkans centralstyrelse och om en ändrad sammansättning av kyrkomötets
besvärsnämnd (CsSkr 1989:5, KT 2, kskr. 16) samt om större flexibilitet i fråga
om kyrkomötets sammanträddestider (CsSkr 1989:13, KL 26, kskr. 31). Kyrkomötet
har vidare anhållit om en ändring av föreskrifterna om antalet elektorer vid
val av stiftsfullmäktige (mot. 1989:42, KL 25, kskr. 30). Efter remiss har
yttranden över kyrkomötets förslag i denna del kommit in från riksskatteverket
och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Remissyttrandena finns tillgängliga
i detta lagstiftningsärende (dnr KY 1999/89).

Riksdagen
har gett regeringen sina synpunkter till känna med anledning av motioner
angående den kyrkliga verksamheten bland döva (mot. 1988/89:K635, 1989/90: KU2,
rskr. 44) och valen av elektorer för stiftsfullmäktigeval (mot. 1988/89:K625, 1989/90:KU2,
rskr. 44).

Vidare
har från stiftsstyrelsen i Härnösands stift framförts önskemål om

en enklare beslutsordning när det gäller ledigheter och vikarier för präster. I g

Efter remiss har yttranden
över stiftsstyrelsens förslag kommit in från domkapitlen i Uppsala, Växjö och
Karlstad samt stiftsstyrelserna i Strängnäs och Lunds stift. Remissyttrandena
finns tillgängliga i detta lagstiftningsärende (dnr KY 2 797/89).

Jag föreslår också vissa
ändringar i lagen (1972: 229) om kyrkliga indelningsdelegerade (ändrad senast
1988:194), i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m. (omtryckt 1987:1
335, ändrad senast 1988:195) och i den kyrkliga indelningslagen (1988:185) samt
att lagen (1975:364) om närvarorätt vid sammanträde med nämnd hos församling
eller kyrklig samfällighet och lagen (1976:173) om gemensamt nattvardsfirande
mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund upphävs vid utgången av år
1991.

En del ytterligare förslag
till ändringar i de nya kyrkliga författningarna avser jag att återkomma till i
samband med det förslag till en samlad kyrkolagstiftning som för närvarande
utarbetas inom civildepartementet på grundval av bl. a.
kyrkoförfattningsutredningens slutbetänkande (SOU 1987:4 och 5) En ny kyrkolag,
m. m.

I det följande avser jag
att i avsnitt 2.1 ta upp frågan om antalet vice ordförande i svenska kyrkans
centralstyrelse. I avsnitt 2.2 och 2.3 behandlar jag vissa beslut av
stiftsstyrelsen i frågan om kyrkliga indelningsdelegerade respektive val av
fullmäktige i en kyrklig samfällighet. Kyrkomötets sammanträdestider behandlas
i avsnitt 2.4. Därefter tar jag i avsnitt 2.5 upp frågan om sammansättningen
av kyrkomötets besvärsnämnd. Frågan om vem som skall ha ansvaret och
kompetensen för den kyrkliga verksamheten bland teckensspråkiga tar jag upp i
avsnitt 2.6.1 de följande avsnitten 2.7 och 2.8 behandlas frågor om valet av
och om antalet elektorer vid val av stiftsfullmäktige. Vem som skall besluta
om ledighet och vikarier för präster tar jag upp i avsnitt 2.9. Vissa
redaktionella ändringar och kompletteringar i lagstiftningen om den kyrkliga
indelningen behandlas i avsnitt 2.10. Slutligen tar jag i avsnitten 2.11 och
2.12 upp frågorna om upphävande av föreskrifter som rör närvarorätt för
personalföreträdare i kyrkokommunala nämnder respektive ekumeniskt
nattvardsfirande.

Prop.
1989/90:101

2 Föredraganden

2.1 Svenska kyrkans centralstyrelse

Mitt förslag:
Bland de valda ledamöterna i svenska kyrkans centralstyrelse skall kyrkomötet
kunna utse en eller två vice ordförande. Föreskrifterna tas in i 9§ lagen (1982:942)
om svenska kyrkan.

Kyrkomötets förslag
överensstämmer med mitt (CsSkr 1989:5, KT 2, kskr. 16).

Skälen lör mitt förslag:
Svenska kyrkans centralstyrelse är en statlig förvaltningsmyndighet under
kyrkomötet med uppgift att verkställa kyrkomötets beslut samt att bereda
ärenden som skall avgöras av kyrkomötet.

19

Grundläggande bestämmelser
om centralstyrelsen finns i lagen om svenska kyrkan. I 9§ nämnda lag föreskrivs,
att ledamöter av centralstyrelsen är ärkebiskopen — som också är styrelsens
ordförande — samt högst Qorton andra ledamöter, som för varje valperiod väljs
av kyrkomötet. Bland de valda ledamöterna utser kyrkomötet en vice ordförande.

Ledamöterna i
centralstyrelsen utgör också styrelse för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig
verksamhet (SFRV) enligt de för stiftelsen antagna stadgarna.

I en skrivelse till
kyrkomötet (CsSkr 1989:5) erinrade centralstyrelsen om att det i styrelsen för SFRV
skall utses såväl en förste som en andre vice ordförande bland ledamöterna.
Eftersom de båda styrelserna har samma uppsättning ledamöter och i övrigt
överensstämmande arbetsformer borde även i detta sammanhang överensstämmelse
råda. Lagen om svenska kyrkan borde därför ändras så att två vice ordförande
kan utses i centralstyrelsen.

Kyrkomötet
beslöt, med bifall till centralstyrelsens skrivelse i denna del, att anhålla om
att regeringen förelägger riksdagen sådant förslag att 9 § lagen om svenska
kyrkan ges den lydelse som framgick av ett till tillfälliga utskottets
betänkande (KT 1989:2) såsom bilaga 3 fogat lagförslag.

Enligt min mening finns
inte anledning att ifrågasätta kyrkomötets bedömning av behovet av ett
förstärkt presidium för centralstyrelsen. Jag föreslår därför att 9§ lagen om
svenska kyrkan ändras i enlighet med kyrkomötets förslag.

Prop.
1989/90:101

2.2 Kyrkliga indelningsdelegerade

Mitt förslag:
Stiftsstyrelsen skall ta över domkapitlets uppgifter enligt lagen (1972:229) om
kyrkliga indelningsdelegerade. Förslaget innebär ändringar i 1, 2 och 4 —6§§ i
lagen.

Kyrkokommitténs
förslag:-Överensstämmer i huvudsak med mitt (SOU 1986:18 s. 63-66 och 150-152).

Remissinstanserna
har inte haft någon erinran mot kommitténs förslag.

Skälen för mitt förslag:
När den kyrkliga indelningslagen (1988:185) trädde i kraft den 1 januari 1989
innebar den bl. a. att beslutanderätten i flertalet ärenden om ändrad
församlingsindelning fördes över från regeringen till kammarkollegiet. Till
stiftsstyrelsen fördes samtidigt över rätten att besluta om bildande av
kyrkliga samfälligheter m.m. Stiftsstyrelsen fick också det övergripande
ansvaret för stiftets indelning i pastorat.

Ett beslut om ändrad
indelning kan enligt 2 kap. 22 §, 3 kap. 12 § och 5 kap. 5 § kyrkliga
indelningslagen förenas med ett beslut om att beslutanderätten i den nya
kyrkliga kommunen övergångsvis skall utövas av indelningsdelegerade enligt
föreskrifterna i lagen om kyrkliga indelningsdelegerade. I sistnämnda lag
finns dock ingen bestämmelse om att lagen också är tillämplig på sådana indelningsdelegerade
som enligt 3 kap. 12 § kyrkliga indelningslagen kan utses efter beslut omändrad
pastoratsindelning. Jag

20

föreslår därför att lagen
om kyrkliga indelningsdelegerade kompletteras med en sådan föreskrift och att
den tas in i 1 §.

I lagen om kyrkliga indelningsdelegerade
ges domkapitlet fortfarande vissa uppgifter. De avser dels att enligt 4§ första
stycket förordna en delegerad att kalla till indelningsdelegerades första
sammanträde och där fungera som ordförande till dess en sådan valts, dels att
enligt 6 § första stycket i vissa fall förordna att ett sammanträde med indelningsdelegerade
skall hållas. Vidare föreskrivs i 2 § andra stycket och i 5 § andra stycket att
uppgifter om de valda delegerade respektive ordförande och vice ordförande
skall sändas in till bl. a. domkapitlet. Med hänsyn till att domkapitlet inte
längre handlägger frågor om kyrkliga indelningsändringar på stiftsnivå bör
stiftsstyrelsen också i dessa nu nämnda avseenden träda in i domkapitlets
funktioner enligt lagen.

Prop. 1989/90:101

2.3 Val av fullmäktige i kyrkliga samfälligheter

Mitt
forslag: Stiftsstyrelsen skall ta över regeringens uppgift att besluta om
inskränkt valbarhet och om annan valkretsindelning vid val av fullmäktige i en
kyrklig samfällighet. Stiftsstyrelsens beslut får överklagas hos
kammarkollegiet.

Förslaget innebär
ändringar i 4 och 4 a §§ samt att det förs in en ny paragraf, 4 b §, i lagen
(1972:704) om kyrkofullmäktigval, m. m.

Skälen för mitt förslag:
Vid val av fullmäktige i en kyrklig samfällighet skall enligt 4§ lagen om kyrkofullmäktigval,
m. m. varje församling eller i visst fall grupp av församlingar utgöra en
valkrets. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förordna
att valbarheten skall vara inskränkt till valkretsen.

I 4 a § samma lag finns
bestämmelser om fördelningen av ledamöter som skall utses från varje valkrets.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för denna
fördelning besluta att alla eller vissa församlingar i samfälligheten skall
utgöra en eller flera valkretsar.

Beslut om inskränkt
valbarhet respektive annan valkretsindelning vid val av kyrkofullmäktige har
till utgången av år 1988 kunnat fattas av domkapitlet med stöd av förordningen
(1984:979) med bemyndigande för domkapitlen och kammarkollegiet att besluta i
ärenden om samfallighets-bildning (upphävd genom SFS 1988:1081). För närvarande
kan alltså nämnda beslut endast fattas av regeringen.

I den allmänna strävan att
avlasta regeringen löpande förvaltningsärenden bör prövningen av denna typ av
ärenden enligt lagen om kyrkofullmäktigval, m. m. föras över från regeringen till
någon annan myndighet. De aktuella ärendena hör nära samman med de frågor som
stiftsstyrelsen enligt kyrkliga indelningslagen får besluta om i samband med
beslut om ändringar som avser flerförsamlingspastorat och andra kyrkliga samfälligheter.
Jag menar därför att det är befogat att också beslutanderätten i ärenden om
valkretsindelning och inskränkt valbarhet vid val till fullmäk-

21

tige
i en kyrklig samfällighet förs över till stiftsstyrelsen. Eftersom stiftsstyrelsen
är en kyrkokommunal förvaltningsmyndighet måste bestämmelser om detta tas in i
lag.

Enligt den upphävda
förordningen med bemyndiganden för domkapitlen och kammarkollegiet att besluta
i ärenden om samfällighetsbildning fick domkapitlets beslut enligt den
förordningen överklagas hos kammarkollegiet, som enda och sista instans.
Motsvarande bör enligt min mening i princip gälla också prövningen av
överklaganden av stiftsstyrelsens beslut enligt 4 och 4 a §§ lagen om kyrkofullmäktigval,
m. m. Kammarkollegiets beslut skall alltså inte kunna överklagas. Emellertid
kan det finnas fall då frågorna är av principiell karaktär eller då problem av
politisk natur aktualiseras. I dessa fall bör enligt min mening samma ordning
kunna tilllämpas som vid överklaganden av stiftsstyrelsens indelningsbeslut enligt
kyrkliga indelningslagen; nämligen att kammarkollegiet till regeringen för
prövning får lämna över sådana överklaganden som är av principiell betydelse
eller annars av särskild vikt. En ny paragraf, 4 b §, om överklaganden av bl.
a. stiftstyrelsens beslut enligt 4 och 4 a §§ bör därför tas in i lagen.

Prop.
1989/90:101

2.4 Kyrkomötets sammanträdestider

Mitt
förslag: Ett sammanträde med kyrkomötet skall vara avslutat inom femton dagar.
Kyrkomötet skall dock inte få sammanträda mer än trettionio dagar under en
valperiod.

Förslaget innebär
en ändring i 26 § lagen (1982:943) om kyrkomötet.

Kyrkomötets förslag
överensstämmer med mitt (CsSkr 1989:13, KL 26, kskr. 31).

Skälen för mitt förslag: I
4 § lagen om svenska kyrkan föreskrivs att val till kyrkomötet förrättas vart
tredje år. Varje val gäller för tiden från det att det nyvalda kyrkomötet har
samlats till dess det närmast därefter valda kyrkomötet samlas. Denna tid är
kyrkomötets valperiod. Enligt 5 § samma lag skall kyrkomötet sammanträda varje
år.

I 26§ lagen om kyrkomötet
föreskrivs bl. a. att kyrkomötets första sammanträde under valperioden skall
vara avslutat inom femton dagar. De därefter följande sammanträdena skall vara
avslutade inom tolv dagar.

Med anledning av en
skrivelse från svenska kyrkans centralstyrelse (CsSkr 1989:13) har kyrkomötet
uttalat sig för en mera flexibel utformning av föreskriften i 26 § lagen om
kyrkomötet. Kyrkolagsutskottet anförde i sitt betänkande (KL 1989:26) med
anledning av den nyss nämnda skrivelsen, att omfattningen och vikten av de
ärenden som skall behandlas av kyrkomötet varierar från år till år och att det
skulle vara av betydande värde att kunna disponera den medgivna tiden på ett
friare sätt. Också besparingsskäl talade för åtgärden, ansåg utskottet.

Centralstyrelsen
hade lagt fram alternativa förslag, varav det som styrel-

22

sen i första hand
förordade formellt skulle öppna möjligheten att utan någon särskild begränsning
förbruka en stor del av den tid som står till kyrkomötets förfogande under en
valperiod redan under det första eller andra kyrkomötessammanträdet. Enligt det
i andra hand föreslagna alternativet skulle ett sammanträde med kyrkomötet
vara avslutat inom femton dagar, vilket innebär att en minsta tid av nio dagar
alltid skulle återstå för det tredje sammanträdet.

Kyrkolagsutskottet anförde
i fråga om valet mellan de alternativa förslagen att omsorgen om kyrkomötets
beredningssystem och arbetsformer i övrigt krävde försiktighet. Enligt utskottets
mening tydde dittillsvarande erfarenheter knappast på att en tid understigande
nio dagar kan vara aktuell för ett kyrkomötessammanträde under överskådlig tid
särskilt inte för kyrkomötets sista sammanträde under en valperiod. Vid detta
kan det ofta finnas ärenden som inte bör eller kan uppskjutas. Tid måste alltid
finnas till förfogande för sådana — ofta krävande — ärenden som föreläggs kyrkomötet
av riksdagen eller regeringen. Redan av detta skäl fann utskottet att
alternativ två var att .föredra. Detta bedömdes också stå bäst i överensstämmelse
med övriga föreskrifter i lagen om svenska kyrkan och lagen om kyrkomötet.

Med bifall till utskottets
hemställan anhöll kyrkomötet hos regeringen att 26 § lagen om kyrkomötet ges
den lydelse som utskottet föreslog (kskr. 1989:31).

På de grunder som här
anförts av kyrkolagsutskottet kan jag ansluta mig till den av kyrkomötet gjorda
framställningen.

Prop. 1989/90:101

2.5 Sammansättningen av kyrkomötets besvärsnämnd

Mitt
förslag: Kyrkomötets besvärsnämnd skall bestå av en ordförande och en vice
ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare, en biskop och tre
andra ledamöter. För den biskop som är ledamot skall det finnas en biskop som
ersättare. För beslutförhet i nämnden skall krävas att ordföranden, en biskop
och minst två andra ledamöter är närvarande.

Förslaget innebär
ändringar i 47 och 48 §§ lagen (1982:943) om kyrkomötet.

Kyrkomötets förslag
överensstämmer i sak med mitt (CsSkr 1989:5, KT 2, kskr. 16).

Skälen för mitt förslag:
Kyrkomötets besvärsnämnd är en statlig förvaltningsmyndighet under kyrkomötet.
Den väljs av kyrkomötet för varje valperiod. Enligt 47 § lagen om kyrkomötet
består nämnden av en ordförande och en vice ordförande, som skall vara eller
ha varit ordinarie domare, och fyra övriga ledamöter. I 48 § samma lag
(paragrafen ändrad senast 1988:186) föreskrivs att nämnden är beslutför när
ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande.

Kyrkomötets
besvärsnämnd hade tidigare som sin enda uppgift att

23

pröva besvär över beslut
fattade av svenska kyrkans centralstyrelse, om inte annat följde av särskilda
föreskrifter. Genom en ändring (SFS 1988: 1 429) i lagen om svenska kyrkan har
nya uppgifter tillkommit från och med den 1 juli 1989. Nämnden skall i
fortsättningen även pröva överklaganden av domkapitlens och ansvarsnämndens
för biskopar beslut i frågor om att skilja någon från det kyrkliga ämbetet
eller att för viss tid förklara denne obehörig att utöva ämbetet.
Bestämmelserna om nämndens sammansättning och om beslutsförfarandet i nämnden
har i samband därmed anpassats till nämndens nya uppgifter.

Svenska kyrkans
centralstyrelse har emellertid i skrivelse till kyrkomötet (CsSkr 1989:5)
framhållit att de nya arbetsuppgifter som tillkommit för besvärsnämnden kan
leda till fler ärenden som också kan ha en djupgående teologisk innebörd.
Biskoparna har ett särskilt ansvar vad gäller det kyrkliga ämbetet genom att de
deltar i biskopsvigningar samt viger såväl präster som diakoner och diakonissor.
Mot den bakgrunden är det enligt centralstyrelsen nu naturligt att föreskriva
att en ledamot och en ersättare i nämnden skall vara biskop. 1 ansvarsnämnden
för biskopar gäller redan denna ordning.

Kyrkomötet delade
centralstyrelsens uppfattning och hemställde att regeringen förelägger
riksdagen förslag till ändringar i 47 och 48 §§ lagen om kyrkomötet (kskr.
1989:16).

Med hänsyn till de vidgade
uppgifter som nu tilldelats kyrkomötets besvärsnämnd och till att biskoparna
har ett särskilt ansvar för lärofrågorna finner jag det lämpligt att nämndens
teologiska kompetens förstärks på det sätt som centralstyrelsen och kyrkomötet
har föreslagit. För beslutförhet i nämnden bör då också föreskrivas att
ordföranden, en biskop och minst två andra ledamöter skall vara närvarande.

Prop. 1989/90:101

2.6 Den kyrkliga verksamheten för teckenspråkiga

Mitt förslag: Stiftssamfalligheterna
ges genom en ändring i I kap. 8 § församlingslagen (1988:180) kompetens att
främja församlingsarbete bland de teckenspråkiga.

Kyrkomötet: 1987 års
kyrkomötes förslag överenstämmer i huvudsak med mitt (mot. 1987:89, KL 5
avsnitt 3.4.3, kskr. 22).

Skälen för mitt förslag:
Genom reformen på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan lades ansvaret för
verksamheten bland döva och hörselskadade över på Svenska kyrkans stiftelse
för rikskyrklig verksamhet (SFRV). Genom en övergångsbestämmelse till prästanställningslagen
(1988:184) skall den som med fullmakt innehar en statlig tjänst som kyrkoherde
för döva utöva sin tjänst genom att fullgöra motsvarande arbetsuppgifter hos SFRV.

1987 års kyrkomöte biföll
en motion (mot. 1987:89) med yrkanden att kyrkoherdarna för döva skulle
anställas av stiftsstyrelserna och att verksamheten i fråga skulle bli en
stiftsangelägenhet. Kyrkolagsutskottet fram-

24

höll i sitt betänkande (KL
1987:5) med anledning av bl.a. motionen, att Prop. 1989/90:101 övervägande skäl
talade för att församlingsarbete bland döva och hörselskadade blir en
angelägenhet för stiftssamfalligheterna på samma sätt som hade föreslagits
beträffande finskspråkiga och samer. Utskottet ansåg att frågan om
huvudmannaskapet för kyrkoherdarna för döva borde övervägas ytterligare med
inriktning att de inordnas i stiftsorganisationen.

Regeringen
följde i prop. 1987/88:31 (s. 137 O kyrkokommitténs förslag att föra över
kyrkoherdarna för döva till den rikskyrkliga organisationen. Föredragande
statsrådet framhöll därvid att innan ställning kunde tas till en lämplig
organisationsform och en ändring av distriktsindelningen för de berörda
prästtjänsterna borde en inomkyrklig utredning genomföras i samråd med de dövas
intresseorganisationer. Om en sådan utredning visade att det var lämpligt att
församlingsarbetet bland döva och hörselskadade blev en angelägenhet för stiftssamfälligheten,
kunde detta ordnas genom att stiftfullmäktige beslutade om en sådan utvidgning
av stiftssam-fällighetens verksamhet som kyrkomötet hade anvisat. Föredraganden
anförde vidare:

Jag
anser att det i vart fall är angeläget att de dövas intresseorganisationer
tillförsäkras ett inflytande i samband med tillsättningen av kyrkoherdetjänsterna.
En lösning av denna fråga, som länge har varit aktuell genom framställningar i
ärendet och en tidigare utredning, kan enligt min mening bäst uppnås genom att
ansvaret förs över till den rikskyrkliga organisationen. Inom Svenska kyrkans
stiftelse för rikskyrklig verksamhet — och främst då inom dess nämnd för
diakoni och samhällsansvar — bedrivs redan i dag verksamhet bland döva. I
anslutning till nämnden finns också särskilda organ för att upprätthålla
kontakten med de dövas organisationer.

Riksdagen
anslöt sig till regeringens förslag och beslöt i denna del i enlighet med
propositionen (1987/88:KU 30, rskr. 181).

I
en riksdagsmotion (1988/89:K635) yrkades att sådana ändringar görs i
församlingslagen och prästanställningslagen att tjänsterna som kyrkoherde för
döva förs över till stiftssamfalligheterna.

Konstitutionsutskottet
(1989/90:KU2) ansåg i likhet med motionären att den kyrkliga verksamheten för
döva borde föras in i stiftssamfällighets-organisationen. Frågan borde enligt
utskottet med hänsyn till organisationsförhållandena få sin reglering i
församlingslagen och närmare beredas inom civildepartementet, varefter förslag
kunde föreläggas riksdagen. Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet anfört (rskr. 1989/90:44).

Som
redan framgick av riksdagsmotionen har numera inom SFRV genomförts en
organisationsöversyn i kontakt med de dövas intresseorganisationer. Översynen
har bl. a. resulterat i ett förslag till ändrad distriktsindelning för det teckenspråkiga
arbetet inom svenska kyrkan. Översynen visar också att ansvaret för främjandet
av det teckenspråkiga församlingsarbetet lämpligen bör ligga på stiftssamfalligheterna.
Jag delar denna uppfattning och föreslår därför att stiftssamfälligheternas
kompetens vidgas till att också avse främjande av församlingsarbete bland teckenspråkiga.

I
den tidigare nämnda riksdagsmotionen, som väcktes innan den nya

prästanställningslagen hade trätt i kraft, föreslogs också en ändring av 25

övergångsbestämmelserna
till lagen. Enligt motionärens förslag skulle tjänstgöringen för dem som med
fullmakt innehade statliga tjänster som kyrkoherde för döva fullgöras hos en stiftssamfällighet
och inte hos SFRV.

Kyrkoherdarna för döva
utövar sedan den 1 juli 1989 sina tjänster genom att fullgöra motsvarande
arbetsuppgifter hos SFRV. Enligt vad jag har inhämtat kommer svenska kyrkans
centralstyrelse efter framställningar från berörda stiftsstyrelser att i flera
stift inrätta prästtjänster för teckenspråkiga. 1 enlighet med den ändrade
distriktsindelningen för det teckenspråkiga arbetet inom svenska kyrkan kommer
tjänsterna att omfatta tjänstgöring i ett eller flera stift. Kyrkoherdarna för
döva kommer att erbjudas de nya tjänsterna i stiften. Något krav på att
tjänsterna skall kungöras lediga till ansökan bör därför inte ställas upp
första gången som tjänsterna skall tillsättas. Det bör dock ankomma på
regeringen att meddela föreskrifter om detta.

De kyrkoherdar för döva
som får de nya prästtjänsterna för teckenspråkiga lämnar därmed sina
fullmaktstjänster och skyldigheten att utöva tjänsten hos SFRV. 1 stället
kommer prästerna i fråga att på vanligt sätt lyda under domkapitlet och
stiftsstyrelsen i det stift där tjänsten finns inrättad.

Det är enligt min mening
angeläget att de dövas intresseorganisationer ges fortsatt inflytande vid
tillsättningen av prästtjänsterna också sedan ansvaret för det teckenspråkiga
församlingsarbetet har förts över till stiftssamfalligheterna. Det bör
emellertid ankomma på regeringen att meddela föreskrifter om detta. Jag avser
att också i denna fråga senare komma åter till regeringen med förslag.

Prop. 1989/90:101

2.7
Val av elektorer för stiftsfullmäktigevalen

Mitt
förslag: Vissa präster och andra församlingsanställda som inte är valbara till
kyrkofullmäktige skall kunna väljas till elektorer för val av stiftsfullmäktige.

Om
valet av elektorer skall ske i kyrkorådet, skall proportionellt valsätt kunna
tillämpas.

Förslaget innebär
ändringar i 6 kap. 8§ och 7 kap. 14 § församlingslagen (1988:180).

Skälen för mitt forslag: I
6 kap. församlingslagen finns föreskrifter om stiftsfullmäktige i de
obligatoriska stiftssamfalligheter som är inrättade sedan år 1989. Ledamöter
och suppleanter i stiftsfullmäktige väljs av elektorer. Dessa i sin tur väljs
för varje församling av kyrkofullmäktige eller av kyrkorådet, om
kyrkofullmäktige inte finns. I fråga om valbarhet till elektor eller ersättare
för elektor, verkan av att valbarheten upphör och rätt att avsäga sig uppdraget
skall bestämmelserna om valbarhet för ledamot eller suppleant i kyrkofullmäktige
tillämpas. Enligt dessa bestämmelser, som finns i 2 kap. 5§ församlingslagen
(paragrafen ändrad senast 1989:985), gäller bl. a. att den som innehar en
tjänst som biskop inte är

26

valbar. Detsamma gäller en
kyrkoherde eller annan präst som har förordnats att vara ledamot av
församlingens kyrkoråd samt en församlingsanställd, som i egenskap av
föredragande hos kyrkorådet eller på grund av andra uppgifter som hör till
tjänsten har den ledande ställningen bland församlingens tjänstemän.

1 2 kap. 23 §
församlingslagen föreskrivs att val av elektorer och deras ersättare för val av
stiftsfullmäktige skall vara proportionellt, om ett visst antal ledamöter av
kyrkofullmäktige begär det. För de fall då val av elektorer och ersättare skall
ske i kyrkorådet saknas en motsvarande bestämmelse.

I en riksdagsmotion (1988/89:K625)
yrkades att de nyssnämnda valbarhetshindren inte skulle gälla vid val av
elektorer för stiftsfullmäktigevalen. Vidare föreslogs i motionen att
bestämmelserna om proportionella val skulle kunna tillämpas också när det är
ett kyrkoråd som förrättar elektorsvalet.

Konstitutionsutskottet
(1989/90: KU2) anslöt sig till vad som hade anförts i motionen och riksdagen
gav som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr. 44).

Jag delar den uppfattning
som kommit till uttryck i den av riksdagen tillstyrkta motionen. Förslagen
föranleder ändringar i 6 kap. 8 § och 7 kap. 14 § församlingslagen samt av
rubriken före sistnämnda paragraf.

Prop.
1989/90:101

2.8 Antalet elektorer vid val av stiftsfullmäktige

Mitt
förslag: Vid val av elektorer för val av stiftsfullmäktige skall i varje
församling väljas minst en elektor. 1 församlingar med mer än 500 men högst
2000 röstberättigade kyrkomedlemmar väljs två elektorer. I församlingar med mer
än 2 000 röstberättigade medlemmar väljs tre elektorer och ytterligare en
elektor för varje därefter påbörjat tvåtusental röstberättigade medlemmar.

Förslaget
innebär ändringar i 6 kap. 7 § församlingslagen (1988:180).

Kyrkomötets förslag
överensstämmer med mitt (Mot. 1989:42, KL 25, kskr. 30).

Remissinstanserna: Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund har i yttrande över kyrkomötets
förslag för sin del anslutit sig till vad reservanterna i kyrkolagsutskottet
förordat, nämligen att endast den ändringen görs att en församling med mer än
2 000 röstberättigade medlemmar tilldelas ytterligare en elektor för varje
påbörjat tvåtusental medlemmar utan att det därvid föreskrivs någon övre gräns
för antalet elektorer. Riksskatteverket har avstått från att redovisa egna
synpunkter på förslaget.

Skälen för mitt förslag:
För val av stiftsfullmäktige skall enligt 6 kap. 7§ församlingslagen elektorer
väljas för varje församling av kyrkofullmäktige eller av kyrkorådet, om
kyrkofullmäktige inte finns. En församling med

27

högst 500 röstberättigade
kyrkomedlemmar får därvid utse en elektor, en församling med mer än 500 men
högst 1000 medlemmar två elektorer och en församling med mer än 1 000 men högst
2 000 medlemmar tre elektorer. Församlingar med mer än 2 000 medlemmar får
därutöver utse ytterligare en elektor för vaije påbörjat tvåtusental medlemmar,
dock högst 12 elektorer.

I en motion till
kyrkomötet (mot. 1989:42) framhölls att beräkningsgrunden medför en viss
överrepresentation av mindre församlingar vid valen av stiftsfullmäktige och en
underrepresentation av mycket stora församlingar, nämligen de med över 18000
röstberättigade kyrkomedlemmar. Motionären föreslog att antalet elektorer
genomgående skulle utgöra en för varje påbörjat tvåtusental medlemmar utan
någon övre gräns. Kyrkomötet beslöt emellertid att med bifall till
kyrkolagsutskottets betänkande med anledning av motionen anhålla om sådan
ändring av 6 kap. 7§ församlingslagen, att en församling med högst 500
röstberättigade medlemmar tilldelas en elektor och en församling med mer än 500
men högst 2000 röstberättigade medlemmar ytterligare en. Därefter bör utan någon
övre gräns beräknas ytterligare en elektor för varje påbörjat tvåtusental
medlemmar (KL 1989:25, kskr. 30).

Riksskatteverket har gått
igenom samtliga 177 valkretsar vid 1988 års val av stiftsfullmäktige och funnit
att enligt nu gällande bestämmelse skulle 7 178 elektorer utses, medan enligt
motionen 4752 och enligt kyrkomötets förslag 6 249 elektorer skulle utses.

Med
det förslag som kyrkomötet har lagt fram tas en viss hänsyn till de små
församlingarna, samtidigt som deras överrepresentation begränsas något.
Begränsningen av de mycket stora församlingamas representation, vilken enligt
vad motionären i kyrkomötet framhöll har upplevts som orättvis, skulle vidare
försvinna. Jag anser att det av kyrkomötet framlagda förslaget bättre än
nuvarande bestämmelse tillgodoser kraven på en rättvis fördelning av antalet
elektorer v id stiftsfullmäktigevalen. Jag föreslår därför att 6 kap. 7§
församlingslagen ändras i enlighet med vad kyrkomötet har hemställt.

Prop.
1989/90:101

2.9 Beslut om ledighet och vikarier för präster

Mitt
förslag: Stiftsstyrelsen skall besluta om semester och annan ledighet för
präster som är anställda i pastorat och för pastorsadjunkter. Stiftsstyrelsen
får överlåta åt kontraktsprostarna att bevilja semester för sådana präster och
förordna vikarier för pastorats-präster, om det behövs.

Förslaget
innebär ändringar i 16 § prästanställningslagen (1988:184) samt att en
ny paragraf, 16 a §, förs in i lagen.

Stiftsstyrelsen i
Härnösands stift har föreslagit att stiftsstyrelsen skall få besluta om
ledigheter också för pastoratspräster och i andra hand att stiftsstyrelsen
skall få delegera beslut om prästvikarier till kontraktsprostarna.

28

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser biträder att ändringar görs Prop. 1989/90:101 i den
nuvarande beslutsordningen för ledigheter och vikariat för prästerna. Flertalet
remissinstanser förordar dock att domkapitlet får besluta om vikarier för
prästerna vid semestrar och kortare ledigheter. Ett par remissinstanser
efterlyser dessutom en översyn av fördelningen av vissa uppgifter mellan
domkapitlet och stiftsstyrelsen.

Skälen
för mitt förslag: 1 16§ prästanställningslagen föreskrivs att stiftsstyrelsen
tillsätter vikariat på bl. a. tjänster som domprost, kyrkoherde och komminister.
Vikariat på en komministertjänst får dock tillsättas endast om pastoratet begär
det. Enligt 37 § prästanställningsförordningen (1989:84) är det emellertid
domkapitlet som beslutar om semester och annan ledighet för präster som är
anställda i pastorat och för pastorsadjunkter. Domkapitlet får överlåta åt en
kontraktsprost att bevilja semester för dessa präster.

Erfarenheterna
av tillämpningen av bestämmelserna om kompetensfördelningen mellan domkapitlen
och stiftsstyrelsen i den nya stiftsorganisation som trädde i kraft under år
1989 visar redan nu, att beslutsordningen i ärenden rörande ledigheter och
vikariat för prästerna blir onödigt komplicerad. Sålunda har stiftsstyrelsen i
Härnösand hos regeringen föreslagit att reglerna ändras så att handläggningen
blir enklare.

I
regeringens skrivelse till kyrkomötet (Reg Skr 1987:1) om ny organisation på
lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan, m.m., genom vilken kyrkomötets
yttrande inhämtades över bl. a. förslaget till prästanställ-ningslag,
presenterade regeringen också ett principförslag till huvudsaklig ansvarsfördelning
mellan stiftsstyrelse och domkapitel. Enligt detta borde stiftsstyrelsen
besluta bl. a. i ärenden rörande tjänstledighet och vikarier för präster. I det
förslag till prästanställningslag som kyrkomötet hade att yttra sig över hade
emellertid inte tagits in någon bestämmelse om beslutsordningen rörande
tjänstledigheter.

När
kyrkomötet behandlade regeringsskrivelsen, hade det också att ta ställning till
ett par motioner, i vilka föreslogs att domkapitlet skulle besluta om tjänstledighet
och vikarier för präster. Motionerna i den del som avsåg beslut om
tjänstledighet för präster avstyrktes av kyrkolagsutskottet (KL 1987:5) med
följande uttalande:

Enligt
utskottets uppfattning har dessa uppgifter inte så nära samband med domkapitlets
övriga uppgifter att de bör ligga på domkapitlet. Uppgifterna är av mera
administrativ karaktär och kan med fördel ligga hos stiftsstyrelsen. Utskottet
ifrågasätter emellertid om inte befogenheten för stiftsstyrelsen att besluta om
tjänstledighet och entledigande måste ges i lag med hänsyn till reglerna i 8
kap. 5§ regeringsformen.

Också
i frågan om tillsättning av vikariat, som enligt regeringens förslag skulle
ligga hos stiftsstyrelsen, avstyrkte utskottet motionerna. Det påpekade
emellertid samtidigt, att enligt den ordning som då ännu gällde kunde domkapitlet
delegera beslutanderätten i fråga om korttidsvikariat och vissa kortare
tjänstledigheter till kontraktsprosten. Utskottet tillade:

Detta
är en praktisk ordning som även bör övervägas för framtiden. Om

stiftsstyrelsen skall ges befogenhet att delegera beslutanderätten i dessa fall

torde föreskrifter om detta behöva ges i lag. 29

Kyrkomötet beslöt i här
berörda delar att tillstyrka 16 § i regeringens förslag till prästanställningslag
samt som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört (kskr.
1987:22).

Det är enligt min mening
angeläget att förenkla handläggningen av ärendena om ledighet och vikarier för
prästerna. Att vart och ett av dessa relativt talrika men oftast enkla ärenden
skall sysselsätta olika myndigheter på skilda nivåer är inte rimligt. Mot
bakgrund av kyrkomötets uttalanden och önskemål från de närmast berörda
myndigheterna vill jag därför föreslå, att stiftsstyrelserna får besluta inte
bara om vikarieförordnandena utan också om ledigheter för pastoratspräster och
pastorsadjunkter. Det bör också vara möjligt för dem att till
kontraktsprostarna delegera rätten att besluta om semester men också att i samband
därmed förordna vikarie tor pastoratsprästema, om det behövs och — i fråga om
komministertjänster - pastoratet begär det.

Eftersom stiftsstyrelserna
är kyrkokommunala organ måste — såsom 1987 års kyrkomöte också framhöll —
bestämmelser om deras befogenheter ges i lag. Mitt förslag i det föregående om
stiftsstyrelsemas befogenheter att bevilja ledighet för pastoratspräster och
delegera vissa beslut till kontraktsprostarna innebär därför att ändringar
måste göras i prästanställningslagen. De bestämmelser som det här är frågan om
kan inte anses vara sådana grundläggande bestämmelser om prästtjänster i
svenska kyrkan att kyrkomötets yttrande över lagförslaget först måste inhämtas.

Prop.
1989/90:101

2.10 Kyrkliga indelningslagen

Mitt
förslag: I kyrkliga indelningslagen (1988:185) görs ändringar av huvudsakligen
redaktionell natur.

Ändringarna avser
2 kap. 1, 2 och 18 §§, 3 kap. 1 § samt rubriken närmast före 2 kap. 24§ i
lagen.

Skälen för mitt förslag:
Som en del av den lagtekniska lösningen till reformen om en ny organisation på
stifts- och lokalplanet i svenska kyrkan (prop. 1987/88:31 och 67, KU 30, rskr.
181) bröts föreskriftena om ändringar i indelningen i församlingar ut ur
dåvarande 3 kap. lagen (1979:411) om rikets indelning i kommuner,
landstingskommuner och församlingar (omtryckt 1988:195). Dessa föreskrifter om
territoriella församlingar har i kyrkliga indelningslagen förts samman med
föreskrifter om Sveriges indelning i stift och kontrakt samt territoriella
pastorat. I den nya lagen finns också bestämmelser om bildandet av kyrkliga samfälligheter.
Genom reformen fördes beslutanderätten i vissa indelningsfrågor över från
regeringen till kammarkollegiet och stiftsstyrelserna.

Den kyrkliga
indelningslagen trädde i kraft den 1 januari 1989. Under hand har därefter från
bl. a. kammarkollegiet förts fram önskemål om att i lagtexten görs vissa förtydliganden
och kompletteringar för att underlätta tillämpningen. Jag kommer här att ta upp
några sådana kompletteringar av närmast redaktionell natur.

30

Såväl
territoriella som icke-territoriella församlingar och pastorat om- Prop.
1989/90:101 fattas av den kyrkliga indelningslagens bestämmelser om den
regionala indelningen och om bildande av kyrkliga samfälligheter. Lagens övriga
föreskrifter avser dock endast den territoriella indelningen. För att ge en bättre
överblick över lagen och även göra tydligt vilka bestämmelser som endast avser
den territoriella indelningen föreslår jag mindre redaktionella ändringar i 2
kap. 1 och 2 §§ samt 3 kap. 1 §.

Kammarkollegiet
har sedan år 1979 fått besluta om sådana ändringar i kommun- och
församlingsindelningen som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen
eller med hänsyn till fastighetsförhållandena. Denna beslutanderätt i fråga om
ändringar i församlingsindelningen fördes också in i 2 kap. 2§ kyrkliga
indelningslagen. Genom samma lag fick kammarkollegiet ta över regeringens
beslutanderätt i alla de ärenden om ändring i församlingsindelningen som inte
har samband med en ändring i kommunindelningen.

12
kap. 1§ kyrkliga indelningslagen har omfattningen av regeringens beslutanderätt
fastställts genom en hänvisning till 1 kap. lagen om ändringar i Sveriges
indelning i kommuner och landstingskommuner. Denna hänvisning är enligt min
mening olycklig, då den också hänvisar till de bestämmelser enligt vilka
kammarkollegiet får besluta om ändringar i indelningen av kommuner.

När
en kommungräns och församlingsgräns samtidigt skall ändras, kan nuvarande
lydelse av den nämnda paragrafen leda till situationen att kammarkollegiet
fattar beslutet om ändringen av den kommunala indelningen medan regeringen
måste fatta beslutet om den ändrade församlingsgränsen. Detta stämmer inte
överens med de motiv som angavs i prop. 1987/88:31 (s. 122) för att till
kammarkollegiet delegera flertalet ärenden om församlingsindelning. Ordningen
innebär dessutom ett oönskat återtagande av en sedan år 1979 given delegation till
kollegiet.

Bestämmelsen
i 2 kap. 1 § kyrkliga indelningslagen bör därför kompletteras så, att
regeringens beslutanderätt i ärenden om indelningar i församlingar avgränsas till
att endast avse sådana ärenden som har direkt samband med de större ändringar
i den kommunala indelningen som regeringen alltid skall besluta om. Jag lägger
därför fram ett förslag till en sådan lagändring.

Ändringar
i församlingsindelningen träder alltid i kraft den 1 januari. Enligt 2 kap. 18
§ andra stycket kyrkliga indelningslagen skall i normalfallet
indelningsbeslutet meddelas senast ett år dessförinnan. Om berörda församlingar
är överens och ändringen inte föranleder en ekonomisk reglering mellan
församlingarna får dock länsstyrelsen besluta om indelningsändringen så sent
som tre månader före indelningsändringen skall träda i kraft. Dessa
föreskrifter har sin motsvarighet i föreskrifterna om ändringar i den kommunala
indelningen i 1 kap. 12§ lagen om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och
landstingskommuner.

1
kyrkliga indelningslagen saknas en motsvarande bestämmelse om när

kammarkollegiet senast skall meddela beslut om ändrad församlingsindel

ning på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till

fastighetsförhållandena. En sådan bestämmelse fanns dock i 3 kap. 8§ i 31

lagen om ändringar i
Sveriges indelning i kommuner och landstingskommuner i dess lydelse före den 1
januari 1989. 1 prop. 1987/88:31 (s. 309) avsågs inte någon saklig ändring när
bestämmelsen fördes över till den kyrkliga indelningslagen. Kammarkollegiets
beslut i dessa indelningsärenden bör alltså liksom tidigare fattas senast tre
månader innan ändringen skall träda i kraft. Jag föreslår därför att föreskrifterna
i 2 kap. 18 § andra stycket kyrkliga indelningslagen förtydligas i detta
avseende.

Jag vill också ta
tillfallet att föreslå en mindre redaktionell justering i kyrkliga
indelningslagen. Rubriken "hur man överklagar beslut om ändrad församlings
indelning" före 2 kap. 24 § bör lämpligen flyttas och sättas före 25 §.
Rubriken har nämligen samband endast med innehållet i 25 §.

Prop. 1989/90:101

2.11 Närvarorätt för personalföreträdare i kyrkokommunala
nämnder

Mitt förslag:
Lagen (1975:364) om närvarorätt vid sammanträde med nämnd hos församling eller
kyrklig samfällighet skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.

Skälen
för mitt förslag: Enligt lagen om närvarorätt vid sammanträde med nämnd hos
församling eller kyrklig samfällighet får regeringen efter framställning av en
församling eller en kyrklig samfällighet medge att kyrkorådet eller någon annan
nämnd hos den kyrkliga kommunen får besluta att företrädare för de anställda i
kommunen får närvara vid nämndens sammanträden och delta i överläggningarna
men inte i besluten.

I
propositionen (prop. 1975:61) där förslaget till 1975 års lag lades fram uttalades
(s. 15) att det vidgade arbetstagarinflytandet på det kommunala och landstingskommunaia
området borde följas av liknande åtgärder på det kyrkokommunala området. Försök
med vidgad närvarorätt borde därför komma till stånd även i de kyrkliga
kommunerna. Föredraganden räknade dock med att försöksverksamheten endast
skulle behöva pågå under en begränsad tid.

I betänkandet (SOU
1982:56) Kommunal förvaltning och medbestämmanderätt föreslog
medbestämmandekommittén att närvarorätt för företrädare för de anställda vid
sammanträden med kommunala nämnder skulle omfatta såväl kommuner och landsting
som kyrkliga kommuner. I prop. 1984/85:200 om närvarorätt för
personalföreträdare i kommunala nämnder lade regeringen emellertid endast fram
förslag om närvarorätt som omfattade de borgerliga kommunerna och landstingen.
Föredragande statsrådet anförde som skäl för detta bl. a. följande:

De
borgerliga och de kyrkliga kommunerna har, även om en likformighet har
eftersträvats, delvis utvecklats efter skilda linjer. Skillnader föreligger
bl. a. i fråga om kommunernas storlek och antalet arbetstagare i dessa. Andra
olikheter är sammansättningen av styrelserna och det särskilda inslag det
prästerliga ämbetet utgör. På det kyrkokommunala området finns dessutom en
ojämn struktur i organisatoriskt hänseende.

32

Föredraganden
hänvisade vidare till det då pågående utredningsarbetet genom kyrkokommittén om
svenska kyrkans struktur på lokal- och stiftsplanet och menade att detta
arbete borde avvaktas innan en mera permanent lagstiftning om närvarorätt
infördes också på det kyrkokommunala området.

Kyrkokommittén tog inte
särskilt upp frågan om närvarorätt för personalföreträdare i kommunala
nämnder. I den fortsatta framväxten av den nya organisationen på lokal- och
stiftsplanet i svenska kyrkan har inte heller förts fram krav om en mera
permanent lagstiftning om närvarorätt i de kyrkokommunala nämnderna. Under de
nära femton år som lagen varit i kraft har framställningar om medgivande enligt
lagen kommit in i mycket begränsad omfattning.

Den numera reglerade
närvarorätten i de borgerliga kommunerna omfattar inte kommunstyrelsen utan
endast övriga nämnder i kommunen. Om man för över detta till förhållandena i
svenska kyrkan, skulle det innebära att kyrkorådet undantas. Eftersom
kyrkorådet i det stora flertalet fall är den enda nämnden i en kyrklig kommun,
framstår en sådan anpassning för de kyrkliga kommunerna inte särskilt
angelägen. Enligt min mening bör därför 1975 års lag upphöra att gälla vid
utgången av innevarande mandatperiod, dvs. vid utgången av år 1991.

Prop.
1989/90:101

2.12 Ekumeniskt nattvardsfirande

Mitt förslag:
Lagen (1976:173) om gemensamt nattvardsfirande mellan svenska kyrkan och andra
kristna samfund i landet skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.

Kyrkoförfattningsutredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (SOU 1987:4 s. 210-211). Kommittén
har dock föreslagit att lagen skulle upphävas vid utgången av år 1989.

Remissinstanserna:
Utredningens förslag i aktuell del lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Kyrkomötet: 1988 års
kyrkomöte tillstyrkte att lagen upphävs vid utgången av år 1989 (Reg Skr
1988:2, KL 10, kskr. 12).

Skälen för mitt förslag: I
lagen om gemensamt nattvardsfirande mellan svenska kyrkan och andra kristna
samfund regleras dels villkoren för när en präst i svenska kyrkan skall få
biträda vid nattvardsgudstjänster inom andra kristna samfund i landet, dels
villkoren för att den som i något annat kristet samfund är behörig att leda en
nattvardsgudstjänst skall i en församling i svenska kyrkan få biträda vid en
ekumenisk nattvardsgudstjänst. Föreskrifterna i lagen faller numera inom ramen
för kyrkomötets normgiv-ningskompetens.

1988 års kyrkomöte beslöt
en kyrklig kungörelse (SKFS 1988:2) om firande av nattvard, m. m. Kungörelsen
är dock inte tillämplig på en sådan ekumenisk nattvardsgudstjänst som avses i
1976 års lag. Samma års kyrkomöte uppdrog emellertid åt centralstyrelsen att
ta fram förslag till en

33

kyrklig
kungörelse om ekumeniskt nattvardsfirande, som skulle kunna Prop. 1989/90:101
ersätta 1976 års lag. Enligt vad jag har inhämtat arbetar för närvarande den av
centralstyrelsen i december 1988 tillsatta kyrkoordningskommittén med att ta
fram förslag till en reglering av det kyrkliga ämbetet. I anslutning till
detta arbete skall kommittén också presentera förslag till en reglering av
ekumeniska nattvardsgudstjänster i svenska kyrkan. Kommitténs delbetänkande i
dessa frågor väntas föreligga under sommaren 1990. Efter remissbehandling och
beredning i centralstyrelsen avses 1991 års kyrkomöte kunna besluta i frågorna.
Jag föreslår därför att 1976 års lag upphävs vid utgången av år 1991.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom civildepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1982:942) om svenska kyrkan,

2.
lag om ändring i lagen
(1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade,

3.
lag om ändring i lagen
(1972:704) om kyrkofullmäktigval, m. m.,

4.
lag om ändring i lagen
(1982:943) om kyrkomötet, ,

5.
lag om ändring i
församlingslagen (1988:180),

6.
lag om ändring i prästanställningslagen
(1988:184),

7.
lag om ändring i kyrkliga
indelningslagen (1988:185),

8.
lag om upphävande av lagen
(1975:364) om närvarorätt vid sammanträde med nämnd hos församling eller
kyrklig samfällighet,

9.
lag om upphävande av lagen
(1976:173) om gemensamt nattvardsfirande mellan svenska kyrkan och andra
kristna samfund i landet.

I
fråga om lagförslag 3 har samråd skett med chefen för justitiedepartementet.

4 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

1. att
i den ordning som anges i punkt 9 första stycket övergångs

bestämmelserna till regeringsformen anta förslaget till lag om änd

ring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan,

2. att
anta övriga lagförslag.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

34

Innehållsförteckning Prop. 1989/90:101

Propositionen...................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... 1

Propositionens
lagförslag

1
Förslag till lag om ändring i
lagen (1982:942) om svenska kyrkan . 3

2
Förslag till lag om ändring i
lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade 4

3
Förslag till lag om ändring i
lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m 6

4
Förslag till lag om ändring i
lagen (1982:943) om kyrkomötet 8

5
Förslag till lag om ändring i
församlingslagen (1988:180) 10

6
Förslag till lag om ändring i prästanställningslagen
(1988:184) 13

7
Förslag till lag om ändring i
kyrkliga indelningslagen (1988:185) .. 14

8
Förslag till lag om upphävande
av lagen (1975:364) om närvarorätt vid sammanträde med nämnd hos församling
eller kyrklig samfällighet......... .. 16

9
Förslag till lag om upphävande
av lagen (1976:173) om gemensamt nattvardsfirande mellan svenska kyrkan och
andra kristna samfund

i
landet ......................................................... .. 17

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 1990 ... 18

1
Inledning......................................................... .. 18

2
Föredraganden

2.1
Svenska kyrkans centralstyrelse...................... .. 19

2.2
Kyrkliga indelningsdelegerade.......................... .. 20

2.3
Val av fullmäktige i kyrkliga samfälligheter
......... .. 21

2.4
Kyrkomötets sammanträdestider ..................... .. 22

2.5
Sammansättningen av kyrkomötets
besvärsnämnd 23

2.6
Den kyrkliga verksamheten för teckenspråkiga
.. .. 24

2.7
Val av elektorer för
stiftsfullmäktigevalen.......... .. 26

2.8
Antalet elektorer vid val av
stiftsfullmäktige....... .. 27

2.9
Beslut om ledighet och vikarier
för präster......... .. 28

2.10
Kyrkliga indelningslagen ........................... :.. 30

2.11
Närvarorätt för
personalföreträdare i kyrkokommunala nämnder 32

2.12
Ekumeniskt nattvardsfirande.......................... 33

3
Upprättade lagförslag......................................... 34

4
Hemställan....................................................... 34

5
Beslut............................................................. 34

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 35