Prop. 1989/90:102

Regeringens proposition 1989/90:102

om reformerad svenskundervisning för vuxna invandrare

Prop. 1989/90:102

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 15 februari 1990.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Göran Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen läggs fram förslag om en reformerad svenskundervisning för vuxna
invandrare.

Den
nuvarande uppdelningen av svenskundervisningen på en grundläggande
svenskundervisning (grund-sfi) och en påbyggnadsundervisning inom studieförbund
eller inom AMU (påbyggnads-sfi) föreslås upphöra. Undervisningen skall i
stället ske inom en sammanhållen utbildning.

kommunernas
anordnaransvar, som för närvarande omfattar endast grund-sfi, föreslås utökat till
att gälla den nya sammanhållna utbildningen. Kommunernas möjligheter att välja
bland utbildningsanordnare vidgas och vissa statliga detaljbestämmelser om
undervisningens organisation tas bort.

Tiden
för kommunernas skyldighet att anordna svenskundervisning förlängs jämfört med
vad som gäller för närvarande.

Statsbidrag
för svenskundervisning såvitt gäller flyktingar föreslås betalas inom ramen för
den nya schablonersättning genom vilken kommunerna kommer att få ersättning
för sitt flyktingmottagande. För övriga invandrare föreslås statsbidrag
betalas enligt delvis nya bestämmelser.

Kommunernas
skyldighet att anordna svenskundervisning utökas till att omfatta dem som har
rätt till grundvux eller som antagits till särvux. Statsbidrag föreslås betalas
för dessa på samma sätt som gäller för övriga deltagare.

Möjligheten
att få lägre timersättning vid studier inom grund-sfi föreslås upphöra.

Den
nya ordningen för svenskundervisningen föreslås träda i kraft den 1 januari
1991. Den lägre timersättningen bör upphöra att utgå fr. o. m. den 1 juli 1990.

1
Riksdagen 1989/90. I .saml. Nr 102

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986: 159) om grundläggande
svenskundervisning för invandrare

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1986: 159) om grundläggande svenskundervisning
för invandrare

dels att punkterna 3-5
övergångsbestämmelserna till lagen skall upphöra att gälla,

dels
att 3, 5 och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90: 102

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Kun en kommun inte åstadkomma alt undervisningen anordnas enligt
första stycket, får kommunen uppdra åt en AMU-niynUighet att anordna undervisningen.

Vid
behov skall kommunen samarbeta med andra kommuner fråga om anordnande av
undervisningen.

5 § '

Grundläggande svenskundervisning
för invandrare kan anordnas

/.
av en kommun,

2.
på uppdrag av en kommun,
av en lokalavdelning av ett studieförbund som uppbär statsbidrag för sin verksamhet,

3.
på uppdrag av en kommun,
av en statsunderstödd folkhögskola.

Grundläggande svenskundervisning
för invandrare kan anordnas av en kommun. Den kan också på uppdrag av en kommun
anordnas av

1.
en lokalavdelning av ett
studieförbund som får statsbidrag för sin verksamhet,

2.
en statsunderstödd
folkhögskola,

3. en
AMU-myndighet,

4.
en statlig
högskoleenhet,

5.
en annan anordnarc om regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer medger det.

Kommunens skyldighet i fråga
om anordnande av svenskundervisning för invandrare avser följande personer:

1. Utländsk medborgare,
som antingen är kyrkobokförd i kommunen eller som utan att vara kyrkobokförd,
regelmässigt vistas i kommunen eftei' att ha ansökt om uppehållstillstånd i

Kommunens skyldighet i fråga
om anordnande av svenskundervisning för invandrare avser följande personer:

1. Utländsk medborgare,
som antingen är kyrkobokförd i kommunen eller som utan att vara kyrkobokförd,
regelmässigt vistas i kommunen efter att ha ansökt om uppehållstillstånd i

I Senaste lydelse l>)«K: (lO.S.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:102

avsikt
att bosätta sig i riket. Beträffande sådan inte kyrkobokförd person gäller
dessutom att han skall ha väntat på besked om uppehållstillstånd under minst
den tid som regeringen bestämmer.

2. Svensk
medborgare, som

är kyrkobokförd i kommunen,

men som tidigare har varit bo

satt utom landet och som sak

nar grundläggande kunskaper i

svenska språket.

3. Finländsk
medborgare som

stadigvarande arbetar i kommu

nen, men som är bosatt i Fin

land nära gränsen till Sverige.

Skyldigheten gäller
under det kalenderår då de som avses i första stycket 1. och 2. kommer till
Sverige eller i fall som avses i 3. börjar arbeta i Sverige samt under det
närmast påföljande kalenderåret.

Kommunens
skyldighet avser dock inte en utländsk medborgare som har svenska, danska
eller norska som modersmål eller den som eljest har sådana kunskaper i något
av dessa språk att grundläggande svenskundervisning inte kan anses nödvändig.
Inte heller för den som är berättigad till grundutbildning för vuxna (grundvux)
eller tagits in i vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux)
gäller kommunens skyldighet i delta avseende.

avsikt
att bosätta sig i riket. Beträffande sådan inte kyrkobokförd person gäller
dessutom att han skall ha väntat på besked om uppehållstillstånd under minst
den tid som regeringen bestämmer. Skyldigheten gäller dock inte under den tid
den utländske medborgaren vistas på en statlig förläggning för asylsökande.

2.
Svensk medborgare, som är kyrkobokförd
i kommunen, men som tidigare har varit bosatt utom landet och som saknar
grundläggande kunskaper i svenska språket.

3.
Finländsk medborgare som
stadigvarande arbetar i kommunen, men som är bosatt i Finland nära gränsen
till Sverige.

Om inte något annat
följer av tredje stycket gäller skyldigheten under sammanlagt högst två år.
Tiden räknas för dem som avses i första stycket 1 och 2 från det all de
kyrkobokfördes i landet eller, om skyldigheten inträtt tidigare, från den
lidpunkten. För dem som avses i första stycket 3 räknas tiden från det au de
började arbeta i Sverige.

Om
någon på grund av särskilda skäl inte kunnat påbörja undervisningen under den
tid som anges i andra stycket gäller kommunens skyldighet för den personen
under ytterligare ett år.

Kommunens
skyldighet avser dock inte en utländsk medborgare som har svenska, danska
eller norska som modersmål el ler den som eljest har sådana kunskaper i något
av dessa språk att grundläggande svenskundervisning inte kan anses nödvändig.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:102

10 § Den kommun som
enligt 5 § har skyldighet att se till att undervisning anordnas, avgör frågor
om antagning till och avslutande av grundläggande svenskundervisning för
invandrare. Beslutanderätten utövas av den nämnd som kommunen utser.

Den som inte antas till undervisningen
eller för vilken undervisningen förklaras avslutad får överklaga beslutet hos
skolöverstyrelsen genom besvär. Överstyrelsens beslut med anledning av sådana
besvär får inte överklagas.

Den som inte antas till undervisningen
eller för vilken undervisningen förklaras avslutad får överklaga beslutet hos
skolöverstyrelsen. Överstyrelsens beslut får inte överklagas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Utbildningsdepartementet Prop. 1989/90:102

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 februari 1990

Närvarande:
statsrådet Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson,
Göransson. Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Mohlin,
Sahlin

Föredragande:statsrådet
Persson

Proposition om reformerad svenskundervisning för vuxna
invandrare

1 Inledning

Fr.
o. m. den 1 juli 1986 har, efter riksdagens beslut (prop. 1983/84:199, UbU
1984/85:6, rskr. 77, prop. 1985/86:67, UbU 10, rskr. 143), svenskundervisning
för vuxna invandrare (sfi) bedrivits sammanfattningsvis enligt följande
ordning.

Sfi
skall anordnas i form av grundläggande svenskundervisning (grund-sfi) och
påbyggnadsundervisning (påbyggnads-sfi).

Kommunerna
har ett lagstadgat ansvar för att grund-sfi anordnas. Undervisningen skall
kunna anordnas både av kommunen själv, i anslutning till den kommunala
vuxenutbildningen, eller på kommunens uppdrag av studieförbund och
folkhögskolor.

Påbyggnads-sfi
skall erbjudas antingen inom studieförbund eller inom arbetsmarknadsutbildningen
(AMU). Kommunerna har inte ålagts något ansvar vad gäller påbyggnads-sfi.

Den
som efter grund-sfi fortsätter till AMU skall kunna få sin påbyggnads-sfi i anslutning
till yrkesutbildningen inom AMU, medan övriga erbjuds påbyggnads-sfi i
studiecirkelform hos studieförbunden i huvudsak enligt de allmänna regler som
gäller för studiecirkelverksamheten.

Det
genomsnittliga antalet studietimmar i sfi bör vara 700. Därav bör genomsnittligt
500 timmar avse grund-sfi för dem som fortsätter i påbyggnads-sfi inom
studieförbund. För dessa omfattar då påbyggnads-sfi i genomsnitt 200 timmar.
För dem som får sin påbyggnads-sfi inom AMU bör grund-sfi omfatta i genomsnitt
400 timmar och påbyggnads-sfi inom AMU i genomsnitt 300 timmar.

För
grund-sfi gäller en av regeringen fastställd läroplan. I denna anges mål och
riktlinjer för undervisningen. Undervisningen skall bedrivas som deltidsstudier
och spridas till flera av veckans dagar och bör bedrivas kontinuerligt över
hela året med uppehåll endast för semester.

Den
som skall undervisa i grund-sfi skall uppfylla vissa av regeringen fastställda
kompetenskrav.

fl
Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 102

Kommunernas skyldighet att
ge grund-sfi omfattar det kalenderår under Prop. 1989/90: 102 vilket en
invandrare kommit till Sverige och det därpå följande kalenderåret, den s. k. tvåårsregeln.

För
sin verksamhet med grund-sfi får kommunerna statsbidrag, som skall täcka de
genomsnittliga kostnaderna. Undervisningen skall vara kostnadsfri för
deltagarna.

För
påbyggnads-sfi inom studieförbunden finns inga kompetenskrav på lärare eller
någon av regeringen fastställd läroplan. Cirkelledaren skall vara godkänd av
den lokala studieförbundsavdelningen och det skall för varje studiecirkel
finnas en studieplan som är godkänd centralt av respektive studieförbund.
Studieplanen skall vara utarbetad enligt föreskrifter som meddelas av skolöverstyrelsen
(SÖ) efter samråd med studieförbunden.

Statsbidrag
utgår för hela riket för det antal studietimmar och med det belopp för varje
studietimme som regeringen fastställer i särskild ordning.

SÖ
fördelar statsbidraget till respektive studieförbund centralt i förhållande till
det genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studietimmar i svenska för
invandrare under det senaste redovisningsåret. Därefter fördelar respektive
studieförbund medlen till de lokala avdelningarna.

Såvitt
gäller påbyggnads-sfi inom AMU utfärdar AMU-styrelsen riktlinjer och kursplan
för undervisningen. Svenskundervisningen skall innehållsmässigt vara
orienterad mot den aktuella yrkesutbildningen. Fr. o. m. den 1 juli 1989 kan
yrkessvenska beviljas inom ramen för påbyggnads-sfi som separat kurs utan
anknytning till yrkesutbildning vid AMU. Undervisningen upphandlas av
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) via länsarbetsnämnderna.

Kommunens
skyldighet att anordna grund-sfi gäller för tiden till utgången av juni 1991
även för sådan invandrare som kommit till Sverige före den 1 januari 1985 och
som har behov av grund-sfi. Särskilda resurser har avsatts för detta ändamål.
Det ankommer på SÖ att fördela resurserna på kommunerna efter behov.

Kommunens
skyldighet omfattar inte de invandrare som är berättigade till grundutbildning
för vuxna (grundvux) eller tagits in i vuxenutbildning för psykiskt
utvecklingsstörda (särvux). Det förutsätts att de invandrare som genomgår sådan
utbildning där får sådana kunskaper i svenska att de normalt inte är i behov av
grund-sfi.

Deltagare
i grund-sfi får studiesocialt stöd motsvarande den timersättning som utgår till
deltagarna i grundvux. Sådan ersättning utgår dock inte till de deltagare i grund-sfi
som ännu inte fått uppehållstillstånd.

Anställda
deltagare som är inskrivna i grund-sfi har rätt till ledighet från arbetet
enligt en särskild lag.

För
deltagare i påbyggnads-sfi inom studieförbund utgår inte sådan timersättning.
Däremot kan en deltagare få korttidsstudiestöd enligt bestämmelserna för
sådant stöd. Deltagarna i påbyggnads-sfi inom AMU får utbildningsbidrag under
utbildningen.

SÖ
har i skrivelse den 4 september 1989 överlämnat en inom SÖ utarbetad rapport
Intentioner och verklighet, en uppföljning av 1986 årssfi-reform (R 89:44
Rapporter).

Regeringen uppdrog den 9
mars 1989 åt riksrevisionsverket (RRV) att Prop. 1989/90:102 närmare analysera
om det i det nuvarande systemet med svenskundervisning för invandrare fanns
sådana inbyggda hinder att invandramas möjligheter att snabbt komma in i det
svenska samhället försvårades och om så bedömdes vara fallet lämna förslag till
vilka åtgärder, som borde vidtas. RRV skulle härvid även bedöma om det statliga
bidrag som utgår i samband med svenskundervisningen användes på ett effektivt
sätt.

RRV
har den 22 september 1989 redovisat det givna uppdraget i en rapport Svenska
för invandrare, ett regeringsuppdrag.

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) har den 4 oktober 1989
överlämnat en rapport. Svenskundervisning för invandrare (sfi) — Intryck och
förslag.

Till protokollet i detta ärende bör fogas sammanfattningar av ifrågavarande
rapporter som bilaga 1-3.

Jag
kommer i det följande att redovisa förslag till ändringar i lagen (1986:159) om
grundläggande svenskundervisning för invandrare samt föreslå vissa andra
ändringar i den nuvarande svenskundervisningen.

Jag
har vid utformningen av mina förslag samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartementet
och statsrådet Lööw.

2 Mina utgångspunkter för en reform

Den
nuvarande ordningen för svenskundervisningen för invandrare trädde i kraft den
1 juli 1986. Beslutet innebar bl. a. att kommunerna fick ansvar för att grund-sfi
anordnades i kommunerna för de invandrare som var berättigade härtill.
Övergången medförde att möjligheterna att få läsa svenska markant ökades i
landets kommuner. Året före reformen, 1985/86, bedrevs inte någon som helst
svenskundervisning i 46% av landets kommuner. 1 ytterligare 15% var
undervisningen av liten omfattning, högst 400 timmar. Alla kommuner över 60000
invånare hade svenskundervisning medan i kommuner under 10000 invånare hade 80%
inte någon svenskundervisning alls. Under 1986/87 hade 94% av landets kommuner
tilldelats resurser för grund-sfi. Går jag fram till hösten 1989 visar det sig
att det i 271 av landets 284 kommuner anordnas grund-sfi. Fem kommuner löser
sitt ansvar att anordna grund-sfi genom att samordna undervisningen med en
annan kommun. Endast åtta kommuner har ingen grund-sfi alls. Detta innebär att
i princip alla invandrare med rätt till grund-sfi har möjlighet att i dag få en
sådan undervisning.

När
man jämför situationen före och efter sfi- reformen 1986 måste man emellertid
vara medveten om att även formerna för det svenska flyktingmottagandet lagts
om under perioden. Strävan har varit att placera flyktingar och asylsökande i
långt flera av landets kommuner än tidigare. Kommuner, framförallt många små
kommuner, hade tidigare inga eller mycket få invandrare och således inget eller
litet behov av svenskundervis-, ning. Tillgängligheten av svenskundervisning
före 1986 motsvarade därför i stort det då rådande behovet.

Den redovisade statistiken
visar att kommunerna på ett förtjänstfullt Prop. 1989/90:102 sätt har
lyckats med att se till att de nyinvandrade med rätt till grund-sfi, oavsett
var de bosatt sig, har fått en sådan undervisning. Prestationen blir inte
mindre mot bakgrund av den kraftigt ökade invandring som har skett under
perioden.

Såvitt
gäller påbyggnads-sfi är tillgängligheten däremot inte lika god. Av rapporterna
framgår att påbyggnads-sfi inom studieförbund överhuvudtaget inte anordnas i
mer än 100 kommuner. Påbyggnads-sfi inom AMU ges endast till 17 % av dem som
genomgått grund-sfi jämfört med de 50% som beräknats. Detta är inte
tillfredsställande varför åtgärder behöver vidtas för att öka möjligheterna för
den enskilde invandraren att få ta del av hela den svenskundervisning han eller
hon har rätt till.

En
annan utgångspunkt är att åstadkomma förbättringar av undervisningen för den
enskilde invandraren genom en ökad differentiering och individualisering. Den
nuvarande indelningen av svenskundervisningen i en inledande grund-sfi och en
därpå följande påbyggnad har, som framgår av rapporterna, ifrågasatts och setts
som ett hinder i dessa avseenden. Enligt min mening finns starka skäl som talar
för att en sammanläggning görs.

En
tredje utgångspunkt för mina förslag till förändringar är att kommunernas
frihet behöver ökas för att möjliggöra en undervisning som är anpassad till
deltagarnas behov och skiftande förutsättningar. Detta bör kunna ske genom att
kommunernas möjligheter att välja bland anordnare utvidgas och genom att vissa
statliga detaljbestämmelser upphör att gälla.

En
fjärde utgångspunkt är att tiden under vilken kommunernas skyldighet att
anordna svenskundervisning behöver förlängas så att kommunerna får en reell
möjlighet att uppfylla sina förpliktelser.

Statsrådet
Lööw kommer senare idag att föreslå regeringen att i en proposition föreslå
riksdagen bl. a. ett nytt system för ersättning till kommunerna för
flyktingmottagande. Det nya systemet innebär att en rad olika bidrag som nu
utgår till kommunerna i samband med flyktingmottagande läggs samman till en
enda schabloniserad ersättning som utgår för varje mottagen flykting. För varje
flykting skall kommunen tillsammans med arbetsförmedlingen på orten lägga upp
en individuell plan för hur inslussningen i det svenska samhället skall ske.
Denna plan skall då även omfatta den svenskundervisning som kommunerna enligt
lagen (1986: 159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare är
skyldiga att anordna för flyktingarna. Jag finner det därför naturligt att det
statsbidrag som skall utgå för svenskundervisning för flyktingar skall ingå i
en sådan schablonersättning. Detta medför då budgetmässiga konsekvenser.

Statsbidrag
för svenskundervisning för de invandrare som inte omfattas av schablonersättningen
behöver också ytterligare schabloniseras för att underlätta för kommunerna att
anordna en individualiserad och differentierad utbildning. En schablonisering
kommer också att underlätta för kommunerna att samplanera genomförandet av
svenskundervisningen för både flyktingar och övriga invandrare.

Jag
anser även att kommunernas skyldighet att anordna svenskundervis

ning skall omfatta de invandrare som är berättigade till grundvux eller som 8

antagits
till särvux och att statsbidrag för grund-sfi skall utgå för dessa på samma
sätt som gäller för övriga invandrare.

Jag anser vidare att det
finns skäl att ifrågasätta om den lägre timersättning om 13 kr. per timme som
nu utgår för grund-sfi verkligen utgör den stimulans till studier i grund-sfi,
som den ursprungligen var avsedd som.

Sammantaget kommer jag i
det följande att föreslå tämligen genomgripande förändringar i det nuvarande sfi-systemet.
Förändringarna bör enligt min mening leda till att svenskundervisningen för
invandrare kommer att genomföras på ett bättre sätt än vad som hittills varit
fallet.

Prop. 1989/90:102

3 Mina förslag till förändringar

3.1 En sammanhållen svenskundervisning och ett utsträckt
kommunalt ansvar

Mitt
förslag: Den nuvarande grund-sfin och påbyggnads-sfin inom studieförbund och AMU
läggs samman till en utbildning benämnd grundläggande svenskundervisning för
invandrare (grund-sfi). Kommunen skall ha ansvar för denna utvidgade grund-sfi.

SÖ:s,
RRV:s och DO:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag. SÖ har dock föreslagit
att förläggningsundervisningen i svenska skall innefattas i grund-sfi.

Skälen
för mitt förslag: 1 rapporterna anges främst två skäl som talar för att den
nuvarande uppdelningen av svenskundervisningen i en grund- och en påbyggnads-sfi
upphör och ersätts av en mer sammanhållen utbildningsgång.

Det
ena är den ojämna tillgången på påbyggnads-sfi i landets kommuner. Det visar
sig nämligen, att det i mer än 100 kommuner där grund-sfi förekommer, inte ges
någon påbyggnads-sfi inom studieförbunden överhuvudtaget. Även möjligheterna
att få läsa påbyggnads-sfi inom AMU visar sig vara begränsade. Sådan
undervisning ges i betydligt mindre utsträckning än vad som har förutsatts. Av
SÖ:s rapport framgår att endast 17 % av deltagarna i grund-sfi gått vidare till
påbyggnads-sfi inom AMU jämfört med beräknat 50%.

Det
andra skälet som redovisas i rapporterna är att väntetiderna mellan avslutad grund-sfi
och påbörjad påbyggnads-sfi varierar kraftigt mellan kommunerna och i många
fall är betydande.

Jag
gör den bedömningen att det nuvarande systemet med en svenskundervisning delad
på två etapper inte fungerar på ett helt tillfredsställande sätt. Bristen på påbyggnads-sfi
har medfört att invandrarna i många fall haft svårigheter att få hela den
svenskundervisning man varit berättigad till. Möjligheten att få påbyggnads-sfi
har även varit beroende av i vilken kommun invandraren bosatt sig, vilket i sig
medfört en orättvisa inom invandrargruppen och även till viss del motverkat de
syften som den svenska flyktingpolitiken har.

Jag gör vidare den
bedömningen att när den enskilde invandraren möts Prop. 1989/90: 102 av ett
oplanerat och oönskat uppehåll i studiegången leder det ofta till att han eller
hon avbryter sina svenskstudier för gott. Under alla omständigheter medför det
att den totala svenskutbildningen försenas vilket bidrar till att invandraren
hindras i sina ansträngningar att snabbt komma in i det svenska samhället.

Genom
att slå samman den nuvarande grund- och påbyggnads-sfin till en sammanhållen
utbildning bör bättre organisatoriska förutsättningar finnas för att nämnda
problem skall kunna undvikas. Detta förstärks ytterligare genom att, i enlighet
med vad jag tidigare har föreslagit, kommunerna ges anordnaransvaret för hela
svenskundervisningen.

En
sammanhållen utbildning bör även underlätta att, mer än för närvarande, ge en
differentierad och individualiserad undervisning utifrån deltagarnas behov.
Jag avser att senare återkomma med förslag om att SÖ skall ges i uppdrag att
utarbeta en ny läroplan för den kommande utbildningen varvid särskilt
differentiering och individualisering skall beaktas.

Jag
anser att det är mest adekvat att benämna den sålunda sammanförda
svenskundervisningen grundläggande svenskundervisning för invandrare, förkortat
grund-sfi. Det är nämligen, trots den förändring av undervisningen, som nu
föreslås, viktigt att erinra sig att det fortfarande handlar om att ge
invandrarna grundkunskaper i det svenska språket och om det svenska samhället.

Enligt
nu gällande regler för svenskundervisningen för vuxna invandrare har varje
kommun skyldighet att se till att grundläggande svenskundervisning för
invandrare anordnas för de personer över 16 år som finns angivna i 5 § lagen
(1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare. Det kommunala
ansvaret för svenskundervisningen upphör således i och med grund-sfi. Kommunen
har ingen annan skyldighet beträffande påbyggnads-sfin vare sig den bedrivs
inom studieförbund eller av AMU än vad som följer av 1 § vuxenutbildningslagen
(1984:1118) om att kommunen skall verka för att vuxna deltar i utbildning. Jag
anser att man nu skall slå fast att svenskundervisningen för invandrare i sin
helhet skall vara en samhällelig uppgift med kommunen som ansvarig för att
utbildningen kommer till stånd.

Skyldigheten
bör dock inte avse den svenskundervisning som, på statens invandrarverks (SIV)
uppdrag och bekostnad, anordnas vid flyktingförläggningarna. Denna
undervisning bör som hitills ske i form av uppdragsutbildning utan krav på
särskilt ansvar för den kommun inom vilken flyktingförläggningen ligger.

Någon
bestämmelse av innebörd alt kommunens skyldighet inte omfattar dem som vistas
på flyktingförläggningarna finns inte i lagen om grundläggande
svenskundervisning för invandrare. Jag föreslår därför att det i lagen tas in
en bestämmelse om att kommunens skyldighet inte gäller under den tid som
invandraren vistas på en statlig förläggning för asylsökande.

10

3.2 Mål för undervisningen

Prop.
1989/90: 102

Min
bedömning: De nu gällande målen för svenskundervisningen för invandrare bör
gälla oförändrade.

SÖ:s,
RRV:s och DO:s förslag: Behandlar inte denna fråga.

Skälen
för min bedömning: De nu gällande målen för den samlade sfi-undervisningen (grund-sfi
och påbyggnads-sfi) lyder:

"Sfi-utbildningen
har till syfte att ge invandrarna sådana kunskaper i svenska språket samt om
det svenska samhället och arbetslivet att invandrarna kan ta vara på sina
rättigheter och påverka sin situation samt fullgöra de krav och skyldigheter
som det dagliga livet bjuder.

Undervisningen
skall vidare bidra till att invandrarens ställning på t. ex. arbetsmarknaden
stärks, att invandraren kan medverka i det kulturella, sociala, fackliga och
politiska livet samt genomgå utbildning inom det reguljära vuxenutbildningssystemet
i form av allmän grundutbildning och yrkesutbildning."

Dessa
mål för den samlade svenskundervisningen har fastställts av riksdagen (prop.
1983/84:199, UbU 1984/85:6, rskr. 77).

Enligt
min bedömning bör dessa mål för svenskundervisningen kunna gälla oförändrade
även fortsättningsvis.

3.3 Anordnare av grund-sfi

Mitt förslag: Grund-sfi
skall kunna anordnas av en kommun, eller på uppdrag av en kommun, av en
lokalavdelning av ett studieförbund som får statsbidrag för sin verksamhet, av
en statsunderstödd folkhögskola, av en AMU- myndighet eller av en statlig
högskoleenhet. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör få medge
att en kommun får uppdra även åt annan anordnare att anordna grund- sfi.

SÖ:s, RRV:s och DO:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. SÖ anser dock att
kommunerna inte skall ha rätt att välja mer än en anordnare av den samlade sfi-utbildningen.

Skälen för mitt förslag:
Enligt nu gällande bestämmelser får kommunen anordna grund-sfi i anslutning till
den kommunala utbildningen för vuxna eller anordna den fristående från
vuxenutbildningsorganisationen utifrån de förutsättningar som gäller för varje
kommun. Kommunen får även uppdra åt studieförbund eller folkhögskola att
anordna grund-sfi. Jag föreslår inga förändringar i dessa avseenden.

Vidare gäller att en
kommun, om den inte kan åstadkomma att undervisningen kan anordnas på tidigare
angivet sätt, får uppdra åt en AMU-myndighet att anordna utbildningen. Denna
begränsning i vad gäller kommunernas möjlighet att utnyttja AMU för att
anordna grund-sfi bör upphöra. Kommunerna får härigenom möjlighet att ge
uppdrag åt AMU på samma villkor som gäller gentemot folkhögskola och studieförbund.

11

Utöver AMU föreslår jag
att kommunerna även skall kunna ge en statlig Prop. 1989/90: 102 högskoleenhet
i uppdrag att anordna grund- sfi.

Som
jag tidigare har anfört är det angeläget att undervisningen mer än hittills differentieras
och ges en individuell utformning utifrån den enskildes behov, så långt som
detta är möjligt. Kommunernas ökade möjligheter att välja bland utbildningsanordnare
bör underlätta för dem att åstadkomma en sådan önskad differentiering och individualisering.
Jag vill här framhålla de insatser som studieförbund och folkhögskolor har
gjort och gör i fråga om svenskundervisning. Jag utgår ifrån att dessa anordnare
även framdeles kommer att få en viktig uppgift i detta hänseende. 1 detta
sammanhang bör erinras om att det är inget som hindrar en kommun att i enskilda
fall utnyttja fler än en utbildningsanordnare för att ge invandraren en
individuellt utformad utbildning. Särskilt bör uppmärksammas möjligheterna att
kombinera svenskutbildning med arbetsmarknadsutbildning vid AMU under senare
delen av grund-sfi.

Mina
förslag när det gäller möjligheterna för en kommun att uppdra åt en AMU-myndighet,
en statlig högskoleenhet eller en annan anordnare att anordna undervisningen
medför ändringar i 3 § lagen om grundläggande svenskundervisning för
invandrare.

3.4 Vissa bestämmelser bör upphöra

Enligt
förordningen (1986:207) om grundläggande svenskundervisning för invandrare
skall undervisningen i regel bedrivas som deltidsstudier. Den skall också
spridas till flera av veckans dagar. Vidare anges i förordningen att med
undervisningstimme avses undervisning under 45 minuter.

SÖ
föreslår att bestämmelserna om deltidsstudier skall vara kvar. Däremot är det
viktigt att det skapas förutsättningar för invandrarna att använda svenska
språket parallellt med den lärarledda undervisningen t. ex. i form av
arbetsplatsorientering eller beredskapsarbete på deltid. RRV vill avskaffa
reglerna om deltidsstudier inom sfi-systemet. DO föreslår att antalet
undervisningstimmar per dag och deltagare skall utökas till 5 — 6.

Det
bör ankomma på regeringen att bestämma vilka regler som skall gälla i dessa
avseenden.För riksdagens information vill jag emellertid nämna att den statliga
detaljregleringen av dessa frågor bör enligt min mening upphöra. Det bör vara
en kommunal angelägenhet att bestämma hur svenskundervisningen i kommunen skall
organiseras. Detta bör även underlätta för kommunerna att ge en differentierad
och individuellt anpassad utbildning och bidra till en ökad effektivitet i
utbildningen. Det bör vidare underlätta en lokal samordning av grund-sfi och
samhällets övriga insatser för flyktingar och andra invandrare i kommunen.

12

3.5 Tiden för kommunens skyldighet att anordna grund-sfi
Prop. 1989/90:102

Mitt förslag:
Kommunens skyldighet att anordna grund-sfi bör gälla under två år från den dag
då invandraren kyrkobokfördes i landet. I fråga om sådana invandrare som inte
är kyrkobokförda men som regelmässigt vistas i kommunen efter att ha ansökt om
uppehållstillstånd och därefter väntat på besked i ärendet under viss tid bör
tiden räknas från utgången av den väntetiden. Om någon på grund av särskilda
skäl inte kunnat påbörja undervisningen under tvåårsperioden bör skyldigheten
utsträckas ytterligare ett år.

SÖ:s,
RRV:s och DO:s förslag: Kommunens skyldighet att anordna svenskundervisning
skall gälla alla som har behov av sådan undervisning oavsett hur länge de
vistats i landet. Den nuvarande s. k. tvåårsregeln bör därför upphävas.

Skälen
för mitt förslag: Riksdagen har tidigare uttalat att svenskundervisningen
skall vara en introduktion till svenska förhållanden och ge allmänna kunskaper
i svenska och om Sverige. Det är därför angeläget både ur den enskildes och ur
samhällets synvinkel att undervisningen påbörjas så snart som möjligt.
Riksdagen utgick från att kommunerna i sin planering för att ta emot flyktingar
även planerade för deras svenskundervisning så att det blev möjligt att
påbörja undervisningen under det kalenderår de anlände eller under
kalenderåret därefter. Riksdagen uttalade också att regeringen noga borde följa
utvecklingen och om det visade sig att undervisningen i vissa fall inte kunde
påbörjas under denna tid återkomma med de förslag som uppföljning och
utvärdering kunde ge anledning till (prop. 1985/86:67, UbU 10, rskr. 143).

SÖ,
RRV och DO har vid sitt arbete funnit att kommunernas skyldighet att anordna grund-sfi
gäller under alltför kort tid. Jag delar denna uppfattning. Jag är dock inte
beredd att i likhet med vad SÖ, RRV och DO föreslagit avskaff"a
tidsgränsen för kommunernas skyldighet helt och hållet. Det skulle leda för
långt. Den uppfattning som riksdagen tidigare uttalat om det angelägna i att
svenskundervisningen påbörjas så snart som möjligt och att kommunerna planerar
utifrån detta bör ligga fast. De förändringar jag nu kommer att föreslå strider
enligt min mening inte mot detta uttalande. Jag anser också att en tidsgräns
bidrar till att påskynda att svenskundervisningen kommer till stånd.

I 5
§ lagen om grundläggande svenskundervisning för invandrare anges att
kommunernas skyldighet att anordna grund-sfi gäller under det kalenderår då de
som är berättigade till grund-sfi kommer till Sverige samt under det närmast
påföljande kalenderåret. Den tid under vilken en mot-tagarkommun har skyldighet
att anordna grund-sfi för en invandrare kan således variera mellan i runda tal
ett år och två år. Genom de i många fall långa vistelserna på
flyktingförläggningarna har, eftersom startpunkten för kommunernas skyldighet
knutits till ankomsten till Sverige, kommunernas skyldighet ofta gått ut eller
nästan gått ut när utplacering i kommunerna kunnat ske av den enskilde
flyktingen.

13

t2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 102

Genom
mitt förslag neutraliseras dessa problem. Kommunens skyldig- Prop.
1989/90:102 het blir i normalfallet två hela år för alla som är berättigade till
grund-sfi.

Mot
bakgrund av det sagda bör den nuvarande bestämmelsen i 5 § andra stycket lagen
om grundläggande svenskundervisning för invandrare ersättas med en bestämmelse
av innebörd att skyldigheten skall gälla under sammanlagt högst två år samt att
tiden skall räknas från det att invandraren kyrkobokfördes i landet. Om
skyldigheten inträder tidigare, vilket är fallet i fråga om sådana invandrare
som utan att vara kyrkobokförda regelmässigt vistas i kommunen efter att ha
ansökt om uppehållstillstånd i avsikt att bosätta sig i riket, bör tiden räknas
från utgången av den väntetid som avses i 5 § första stycket 1. Den
utgångspunkten för beräkning av tiden skall gälla även om invandraren senare
kyrkobokförs i landet. Som jag tidigare har framhållit skall skyldigheten inte
gälla under den tid en person vistas på en flyktingförläggning. I regel kommer
inte någon kyrkobokföring att ske så länge en person vistas på en flyktingförläggning.
Därmed kommer inte, i normala fall, tiden att börja löpa förrän vederbörande
har lämnat föriäggningen. Skulle undantagsvis kyrkobokföring ha skett redan
under förläggningstiden dispenseras kommunens skyldighet ändå till dess
förläggningstiden är slut. I fråga om de finländska medborgare som
stadigvarande arbetar här men som är bosatta i Finland nära gränsen till
Sverige bör tiden liksom hittills räknas från det att de började arbeta i
Sverige.

Kommunens
skyldighet bör kunna utsträckas ytterligare ett år i individuella fall, om
särskilda skäl föreligger. En bestämmelse av den innebörden bör tas in i 5 §
lagen (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare. Bestämmelsen
kan exempelvis gälla för kvinnor som på grund av graviditet kan försenas i sin
studiestart eller flyktingar, som på grund av svåra upplevelser tidigare,
behöver längre förberedelsetid innan studierna kan påbörjas. Den kan också
användas för de undantagsfall då någon har blivit kyrkobokförd i landet redan
under sin tid i flyktingförläggning och därigenom under avsevärd tid hindrats
att påbörja sin grund-sfi. Jag anser inte att det är nödvändigt med någon
prövning av statlig myndighet för att avgöra denna fråga. Det bör i stället
ankomma på kommunen själv att besluta när sådana särskilda skäl föreligger att
ett tredje år bör komma ifråga.

Det
bör ankomma på SÖ att noga följa tillämpningen i praktiken av ifrågavarande
bestämmelse.

14

3.6
Statsbidrag

Prop. 1989/90:102

Mitt
forslag: Ett statsbidrag uttryckt i kronor för varje deltagare bör utgå till
kommunerna. Statsbidraget betalas ut i efterskott med halva beloppet kvartalet
efter det att undervisningen påbörjats under förutsättning att invandraren
deltagit i undervisningen under en sammanlagd tid som motsvarar minst 50
undervisningstimmar ä 45 minuter genom kommunens försorg. Resterande
statsbidrag betalas ut kvartalet efter det att invandraren deltagit i
undervisningen minst 350 undervisningstimmar. Varje studerande får endast en
gång ingå i underlaget för statsbidrag.

För flyktingar
kommer statsbidrag för grund-sfi att ingå som en del av den schablonersättning
genom vilken kommunerna kommer att få ersättning för flyktingmottagande.

SÖ:s,
RRV:s och DO:s förslag: SÖ anser att statsbidraget för den samlade sfi-undervisningen
även fortsättningsvis skall vara schabloniserat, in-dividbaserat och skilt från
övriga bidrag för invandrare/flyktingar. Statsbidraget bör beräknas utifrån en
genomsnittlig utbildningstid om 700 undervisningstimmar och utbetalas i två
omgångar, dels kvartalet efter det att invandraren påbörjat sfi-utbildningen,
dels kvartalet efter det invandraren varit närvarande t. ex. 200
undervisningstimmar. Kommuner med färre deltagare än sex under ett budgetår och
som inte kan samordna sfi med annan kommun eller med grundvux bör, efter
medgivande från SÖ, kunna bilda undervisningsgrupp med färre deltagare än sex
och få statsbidrag motsvarande en hel grupp om tolv. För att öka möjligheterna
att differentiera undervisningen i kommuner med endast en eller två undervisningsgrupper
bör i dessa fall resurserna beräknas utifrån en gruppstorlek om nio mot i
normalfallet tolv.

RRV föreslår att en ökad schablonisering
av statsbidragen till invandrare och flyktingar övervägs. Exempelvis skulle
den nuvarande flyktingschablonen och ett generellt socialbidragsbelopp kunna
ingå tillsammans med bidraget för sfi. Vidare skulle vissa
arbetsmarknadspolitiska bidrag som idag är öronmärkta för invandrare kunna
ingå. Om en mer genomgripande schablonisering inte bedöms som genomförbar bör
det framtida sfi-anslaget få en utformning som i huvudsak ansluter till dagens sfi-anslag.
För att komma bort från timtänkandet i kommunerna bör ett sådant bidrag
uttryckas i kronor och inte i timmar.

DO
anser att den nuvarande 100-timmarsgränsen för att få ut statsbidrag är
orimlig.

Skälen
för mitt förslag: Det nu gällande statsbidraget för grund-sfi innebär att
kommunerna har rätt till statsbidrag för 450/12 = 37,5 undervisningstimmar för
varje nytillkommande deltagare i grund-sfi för vilken kommunen har skyldighet
att anordna undervisning och som har deltagit i undervisningen under minst 100
undervisningstimmar. För varje undervisningstimme utgår därefter ett bidrag
som fastställs i det årliga budgetarbetet, för innevarande budgetår 356 kr. Antalet
deltagare i grund-sfi mul-

15

tiplicerat
med 37,5 och det fastställda timpriset blir det totala beloppet Prop.
1989/90:102

som
utbetalas till kommunen för genomförd grund-sfi under budgetåret.

Bidraget
utbetalas i efterskott för varje kvartal. För att underlätta för

kommuner med ringa
invandring att anordna grund-sfi har en sådan

kommun rätt till
statsbidrag för 450 timmar om antalet behöriga deltagare

uppgår
till sex men inte till tolv. Om antalet deltagare i en kommun

understiger sex bör
kommunen inrikta sig på att anordna undervisningen

genom samverkan med en
eller flera kommuner. Statsbidrag för grund-sfi

lämnas endast en gång för
varje studerande.

Som
jag tidigare har redovisat kommer statsbidrag för grund-sfi för flyktingar att
ingå som en del av den schablonersättning genom vilken kommunerna kommer att få
ersättning för flyktingmottagande. Något statsbidrag för grund-sfi såvitt
gäller denna grupp kommer därför inte i framtiden att betalas ur anslag
upptagna under åttonde huvudtiteln.

Statsrådet
Lööw kommer senare idag att redovisa sina förslag till utformning av denna
schablonersättning och hur resurser för grund-sfi beräknats inom ramen för en
sådan.

Det
förslag till statsbidrag till grund-sfi som jag nu redogör för avser således
endast de invandrare som inte omfattas av flyktingmottagandet och för vilka
kommunerna får schablonersättning från SIV.

Det
nuvarande statsbidraget har i princip tagits väl emot i kommunerna. Kritik har
dock riktats mot kravet på att en deltagare skall ha närvarit under minst 100
undervisningstimmar för att statsbidrag skall betalas ut. Enligt min mening bör
systemet i sina huvuddrag kunna tillämpas även för den nya ordningen för
svenskundervisningen.

Statsbidraget
bör således baseras på den genomsnittligt beräknade undervisningstiden (700
undervisningstimmar), dividerat med den genomsnittligt beräknade
gruppstorleken 12, vilket ger talet 58. Detta tal multipliceras sedan med ett
givet belopp per undervisningstimme som fastställs i det årliga budgetarbetet.
Summan härav, som blir ett krontalsbelopp, utgör kommunens statsbidrag per
deltagare. 1 statsbidragshänseende antas en undervisningstimme utgöra 45 minuter.

Detta
belopp får utgå endast en gång per studerande och betalas ut till kommunen med
halva beloppet kvartalet efter det att undervisningen för den studerande
påbörjats. Jag finner det dock vara rimligt att kräva att en deltagare
verkligen skall ha påbörjat undervisningen för att statsbidraget för honom
eller henne skall utgå. Motsvarande krav gäller inom andra skolformer, som t.
ex. inom folkhögskolan. Jag vill därför föreslå att ett krav på visst
deltagande i undervisningen för att statsbidrag skall betalas ut bör gälla även
framdeles. Kravet på att ha deltagit i 100 undervisningstimmar som nu gäller
bör dock kunna minskas till 50.

Resterande
del av statsbeloppet betalas ut kvartalet efter det att invandraren varit
närvarande 350 undervisningstimmar i undervisningen.

I
likhet med vad som gäller för närvarande bör en kommun ha rätt att få

statsbidrag för 12 deltagare, om antalet deltagare under ett budgetår upp

går till sex men inte till tolv. Deltagare i grund-sfi för vilka kommunen

erhållit statsbidrag inom ramen för schablonersättningen för flyktingar och

som deltagit i undervisningen under budgetåret skall givetvis inräknas i '6

detta
antal. Ekonomiska och pedagogiska skäl talar enligt min mening dock för att
förutsättningarna för samverkan med andra kommuner bör prövas innan kommunen
väljer att anordna undervisningsgrupper med få deltagare.

SÖ har överlämnat till
centrala studiestödsnämnden (CSN) att ombesörja kontroll och utbetalning av
nuvarande statsbidrag till kommunerna för grund-sfi. Anledningen till att CSN
har getts detta uppdrag är att CSN betalar ut timersättning till deltagarna i grund-sfi
och därigenom redan har fått in nödvändiga uppgifter för att även kunna betala
ut statsbidraget för grund-sfi. Detta system har använts fr. o. m. budgetåret
1988/89 och synes fungera väl. Jag kommer senare att föreslå att den lägre
timersättningen inte längre skall utgå för grund-sfi. En av förutsättningarna
för den nuvarande ordningen att kontrollera och betala ut statsbidrag
försvinner därmed.

Jag
avser därför att senare återkomma till regeringen med förslag att SÖ i samråd
med CSN och SIV och efter samråd med Svenska kommunförbundet skall ges i
uppdrag att redovisa förslag om hur statsbidraget till kommunerna tekniskt
skall utbetalas och hur kontrollen av att rätt statsbidrag betalas ut skall
kunna åstadkommas. Som en utgångspunkt bör gälla att den datorkapacitet som
redan finns uppbyggd på CSN för ändamålet skall utnyttjas i första hand även fortsättningsvis,
trots att den lägre timersättningen upphör att utgå. Utbetalningssystemet skall
vidare ha en sådan uppbyggnad att det tillser att statsbidrag betalas ut endast
en gång för varje deltagare samt att det tillser att en kommun inte får statsbidrag
enligt ovan för sådan deltagare i grund-sfi för vilken ersättning till kommunen
redan betalats inom ramen för schablonersättningen för flyktingar.

Prop. 1989/90:102

3.7 Grundvux och särvux

Mitt
förslag: Kommunernas skyldighet att anordna grund-sfi utvidgas till att
omfatta även dem som har rätt till grundvux eller tagits in i särvux. Kommunen
får statsbidrag för dessa invandrare på samma sätt som gäller för övriga nyinvandrade.
Kommunen får besluta om man vill anordna grund-sfi i nära samarbete med grundvux
eller särvux eller om kommunen vill anordna undervisningen på annat sätt för
denna grupp.

SÖ:s,
RRV:s och DO:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Skälen
för mitt förslag: Enligt 5 § lagen om grundläggande svenskundervisning för
invandrare gäller inte kommunens skyldighet i fråga om anordnande av
svenskundervisning för invandrare som är berättigad till grundvux eller särvux.
Svenskundervisningen skall i stället ske inom grundvux eller särvux för dessa
invandrare. Något särskilt statsbidrag för grund-sfi utgår inte utan
kostnaderna för denna grund-sfi skall rymmas inom de ramar som är angivna för grundvux
och särvux.

Jag föreslår nu att
kommunernas skyldighet att anordna grund-sfi utvid- Prop. 1989/90:102 gas till
att omfatta även dem som är berättigade till grundvux eller tagits in i särvux
och att statsbidrag ges för ifrågavarande invandrare på samma sätt som för
andra invandrare, dvs. antingen inom ramen för schablonersättningen för
flyktinggruppen eller enligt tidigare redovisat system för övriga. Kommunen får
därefter med hjälp av statsbidraget antingen anordna utbildningen i nära
samarbete med grundvux eller särvux eller, om det i vissa fall visar sig vara
mera ändamålsenligt, anordna den på annat sätt. Sammantaget bör det, som jag nu
har föreslagit, öka kommunernas möjligheter att ge även dessa grupper en
utifrån deras behov och intressen individualiserad och differentierad
utbildning.

1
enlighet med vad jag har förordat bör det undantag i fråga om en kommuns
skyldighet att anordna undervisning som finns i 5 § tredje stycket lagen om
grundläggande svenskundervisning för invandrare utgå.

Enligt
2 kap. 5§ vuxenutbildningsförordningen (1985:288) skall, om inte annat följer
av 3 kap. 6 § första eller andra stycket vuxenutbildningslagen eller av 6
eller 7 §§ vuxenutbildningsförordningen, undervisningen i grundvux upphöra,

1.
för en elev som då
undervisningen börjar saknar grundläggande kunskaper i svenska språket, efter
1500 lektioner,

2.
för övriga elever, efter 1000
lektioner.

Motsvarande
bestämmelser gäller även för särvux enligt 26 § förordningen (1988:816) om
vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda.

Eftersom
grund-sfi enligt föreliggande förslag skall ges vid sidan av den reguljära grundvux-
respektive särvuxutbildningen och finansieras på annat sätt bör undervisningen
i grundvux och särvux upphöra för samtliga elever efter 1000 lektioner om inte
annat följer a v 3 kap. 6 § respektive 4 a kap. 4 § vuxenutbildningslagen eller
av 6 eller 7 §§ vuxenutbildningsförordningen respektive 27 eller 28 §§
förordningen om vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda. Det ankommer på
regeringen att besluta om erforderliga förordningsändringar.

Enligt
2 kap. 1 § vuxenutbildningsförordningen (1985:288) omfattar grundvux, för en
studerande som saknar elementära kunskaper i svenska språket, även
grundläggande språkträning i och på svenska. Även läroplanen för kommunal och
statlig vuxenutbildning (Lvux 82) anger i avsnitt 7.2. och 8.2 att
grundläggande undervisning i svenska språket ingår i grundvux respektive särvux.
Jag kommer senare att återkomma till regeringen med förslag som anpassar dessa
förskrifter till mina förslag idag.

Jag
kommer senare att vid min medelsberäkning för budgetåret 1990/91 beakta de
minskade anspråk på resurser för grundvux och särvux som blir följden av nu
redovisade förslag.

3.8 Den lägre timersättningen föreslås upphöra

Mitt
förslag: Den lägre timersättningen om 13 kr. per timme avskaffas vid grund-sfistudier.

SÖ:s, RRV:s och DO:s
förslag: SÖ och RRV föreslår att den lägre timersättningen upphör. DO behandlar
inte frågan.

Skälen för mitt förslag:
Jag delar uppfattningen att den lägre timersättningen bör avskaffas. Genom att
timersättningen i flertalet fall i kommunerna samordnas med socialbidrag
innebär den nuvarande ordningen endast en rundgång av pengar, med omfattande administrativt
arbete till föga nytta.

Jag ställer mig vidare
frågan om det överhuvudtaget är rimligt eller ens nödvändigt, med ett
stimulansbidrag, som den lägre timersättningen egentligen var avsedd som, för
att få invandrare att delta i grund-sfi.

Såvitt gäller den högre
timersättningen som riktar sig till dem som förlorar arbetsförtjänst vid sina
studier föreslår jag inga förändringar. Jag vill i detta sammanhang erinra om
att regeringen genom beslut tidigare idag bemyndigat mig att tillkalla en
särskild utredare att utreda vissa frågor rörande vuxnas studiefinansiering
inkluderande också nuvarande timersättning.

Prop.
1989/90:102

3.9 Svenskundervisning för s. k. tidigare invandrare

Min bedömning:
Nuvarande verksamhet får fortsätta under budgetåret 1990/91. Frågan bör tas
upp på nytt i samband med det program för vuxenutbildningen på kort. och lång
sikt som regeringen avser att presentera under år 1991.

SÖ:s,
RRV:s och DO:s förslag: SÖ och RRV anser att kommunernas skyldighet att ge grund-sfi
bör avse alla invandrare med b.ehov av svenskundervisning oavsett hur länge de
vistats i landet. DO behandlar inte frågan.

Skälen
for min bedömning: Intill utgången av budgetåret 1990/91 har kommunen skyldighet
att ge grund-sfi för sådana invandrare som kommit till Sverige före den 1
januari 1985 och som har behov av sådan utbildning. Särskilda resurser har
avsatts för detta ändamål fr. o. m. budgetåret 1987/88.

Riksdagen
har uttalat att det återstående undervisningsbehovet för dessa invandrare bör
prövas på nytt vid utgången av budgetåret 1990/91 (prop. 1983/84: 199, UbU
1984/85:6, rskr. 77, prop. 1985/86:67, UbU 10, rskr. 143).

Jag avser att senare
föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag att efter samråd med Svenska
kommunförbundet redovisa dels för hur många s. k. tidigare invandrare
kommunerna hittills anordnat grund-sfi, dels göra en kartläggning av det efter
budgetåret 1990/91 återstående undervisningsbehovet.

Min
avsikt är att, när SÖ redovisat dessa uppgifter, på nytt ta upp frågan om
svenskundervisning för dessa invandrare till beredning i samband med det
program för vuxenutbildning på kort och lång sikt som avses presenteras under
år 1991.

19

3.10 Lärarfrågor Prop. 1989/90:102

För
att få undervisa i den nuvarande grund-sfin skall vissa krav som anges i 10— 13
§§ förordningen (1986:207) om grundläggande svenskundervisning vara uppfyllda.
För att undervisa i påbyggnads-sfi inom studieförbund ställs däremot inga
sådana motsvarande formella krav. I SÖ:s allmänna råd till förordningen
(1986:208) om statsbidrag till studiecirklar i påbyggnadsundervisning i svenska
språket för invandrare anges att studieförbundet vid godkännande av
cirkelledare i påbyggnads-sfi kan tillämpa en något friare prövning av
kompetensen än vad som gäller för lärare i grund-sfi.

SÖ
redovisar i sin rapport att hälften av lärarna i grund-sfi har mer än tio års
erfarenhet av sfi-undervisning. Lärarna i de större kommunerna har, oberoende
av arbetsgivare, längre erfarenhet än sina kolleger i små kommuner. Den nya
flyktingmottagningen har inneburit att många små kommuner, som tidigare inte
haft någon invandring, nu har sfi-undervisning. Dessa kommuner har haft
svårigheter att rekrytera lärare som är formellt kompetenta för grund-sfi.
Kommunerna har i nästan samtliga fall löst problemet genom att anställa lärare
från det allmänna skolväsendet. Merparten av lärarna i grund-sfi har erfarenhet
av annan undervisning. I sin rapport anger vidare SÖ att av 336 cirkelledare i påbyggnads-sfi
är 177 kompetenta för undervisning i grund-sfi, dvs. endast drygt hälften. SÖ konstaterar
att nytillskottet av lärare är litet, vilket på sikt kan vålla problem.

Det
råder således i vissa kommuner redan idag en brist på lärare som uppfyller de
krav på kompetens som är uppställda för närvarande. Det är sannolikt att denna
situation kan komma att förstärkas genom att den nuvarande grund-sfin läggs
samman med bl. a. påbyggnads-sfi inom studieförbunden för vilken inga
särskilda kompetenskrav på lärare föreligger.

SÖ
bör ges i uppdrag att pröva om nuvarande kompetensregler för lärare i grund-sfi
är rätt utformade eller om de medfört att lärare eller cirkelledare som har
reella förutsättningar för att undervisa i grund-sfi på ett fullgott sätt inte
fått sådan kompetens.

3.11 Behov av uppföljning och utvärdering

Det
är nödvändigt att noga följa upp och utvärdera om det nya systemet

för svenskundervisning är ekonomiskt och organisatoriskt effektivt och,

inte minst viktigt, att undervisningen ger deltagarna de avsedda kunska

perna. Det är av stor vikt att ett schabloniserat statsbidragssystem noga

följs upp. Stora krav på uppföljning och utvärdering måste således ställas.

Jag avser därför att senare återkomma till regeringen med förslag om att

SÖ skall ges i uppdrag att i samråd med RRV och statskontoret och efter

samråd med Svenska kommunförbundet inkomma till regeringen med

förslag till ett redovisningssystem som möjliggör uppföljning och utvärde

ring av statsbidragssystemet. Jag avser att i samband med budgetproposi

tionen för budgetåret 1991/92 återkomma till regeringen med förslag om

hur ett sådant system skall utformas. q

3.i;

Startpunkt
för det nya systemet

Prop.
1989/90:102

Mitt
förslag: Den nya ordningen för grund- sfi bör träda i kraft den 1 januari 1991.
Ändringarna såvitt gäller den lägre timersättningen för grund-sfi bör dock
träda i kraft den 1 juli 1990.

Skälen
för mitt forslag: Statsrådet Lööw kommer, som jag tidigare har angett, att
senare idag föreslå ett nytt system för ersättning till kommunerna i samband
med flyktingmottagande som avses träda i kraft den 1 januari 1991. Jag anser
att omläggningen av grund-sfi bör ske från samma tidpunkt. Kommunerna, men även
övriga berörda, ges härigenom en rimlig tid för att planera inför omläggningen.
Tidpunkten är även vald med hänsyn till det kommunala budgetåret.

Den
lägre timersättningen bör dock kunna upphöra att utgå redan fr. o. m. den 1
juli 1990.

3.13 Övergångsbestämmelser m. m.

Påbyggnads-sfi
inom studieförbund och AMU får bedrivas även under första halvåret 1991 för dem
som avslutat eller påbörjat grund-sfi enligt nuvarande bestämmelser senast
under andra halvåret 1990. Den lägre timersättningen får utgå t. o. m. den 31
december 1990 för dem som deltar i sådan grund-sfi som påbörjats före den 1
juli 1990.

Övergångsbestämmelserna
punkterna 3-5 till lagen om grundläggande svenskundervisning för invandrare bör
kunna utgå. Vidare bör en ändring av formell natur göras i 10 §.

4 Upprättat lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag till
lag om ändring i lagen (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för
invandrare.

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1990/91

C 5.
Undervisning för invandrare i svenska språket m. m.

1988/89 Utgift 1989/90
Anslag 1990/91 Förslag

223 847000 333 596000 277
316000

Från anslaget betalas
kostnader för statsbidrag till grundläggande svenskundervisning (grund-sfi) och
påbyggnadsundervisning inom studieförbund (påbyggnads-sfi). De grundläggande
bestämmelserna om grund-sfi finns i lagen (1986: 159) om grundläggande
svenskundervisning för invandrare. För grund-sfi lämnas statsbidrag till
kommunerna enligt be-

21

stämmelserna i förordningen
(1986:207, ändrad 1988:813) om grundlag- Prop. 1989/90: 102 gande
svenskundervisning för invandrare. För påbyggnads-sfi i studieförbunden utgår
statsbidrag enligt bestämmelserna i förordningen (1986:208, ändrad 1988:814) om
statsbidrag till studiecirklar i påbyggnadsundervisning i svenska språket för
invandrare. Statsbidrag utgår med 356 kr. per undervisningstimme i grund-sfi
och med 312 kr. per studietimme i påbyggnads-sfi inom studieförbunden.

Ur
anslaget betalas även kostnader för fortbildning av lärare, pedagogiskt
utvecklingsarbete och viss kompetensgivande utbildning för lärare.

Skolöverstyrelsen

1.
Pris-och löneomräkning 22
836000 kr.

2.
Skolöverstyrelsen (SÖ) utgår
från ett i princip oförändrat antal undervisningstimmar för grund-sfi. SÖ
föreslår vidare att medel anvisas för s. k. tidigare invandrare under
ytterligare sex år.

3.
SÖ utgår från ett oförändrat
antal undervisningstimmar för påbyggnads-sfi.

4.
SÖ beräknar ytterligare 1 800
undervisningstimmar till kommuner som har färre deltagare än sex i grund-sfi
under budgetåret och som inte kan samordna sin undervisning med annan kommun
eller grundvux. Kostnaderna härför beräknar SÖ till 650000 kr.

5.
SÖ begär bemyndigande att
belasta anslaget med kostnader för stödåtgärder för kursdeltagare med
funktionshinder. SÖ bedömer att totalt 1 000000 kr. erfordras till särskilda
åtgärder för deltagare med funktionshinder i grund-sfi.

6.
SÖ föreslår att statsbidraget
för grund-sfi räknas upp till 380 kr. per undervisningstimme och att
statsbidraget för påbyggnads-sfi i studieförbund räknas upp till 337 kr. 30
öre, varav 2 kr. 30 öre för studieförbundens centrala administration.

7. SÖ
föreslår att 4775000 kr. avsätts för fortbildning, pedagogiskt

utvecklingsarbete och viss kompetensgivande utbildning för lärare.

8. SÖ
beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1990/91 till

358082000 kr.

Föredragandens
överväganden

Jag
har i det föregående föreslagit att den nya ordningen för svenskundervisningen
skall träda i kraft den 1 januari 1991. Detta innebär att för kommande budgetår
behöver resurser beräknas både för undervisning enligt nuvarande system och
enligt det nya.

Såvitt
gäller nuvarande system beräknar jag resurser enligt följande.

För grund-sfi
under tredje och fjärde kvartalet 1990 beräknar jag ett

behov av 351000 undervisningstimmar, vilket motsvarar hälften av vad

jag beräknat för grund-sfi under innevarande budgetår. För påbyggnads-sfi

inom studieförbunden under budgetåret 1990/91 beräknar jag 187200

studietimmar, vilket motsvarar vad jag beräknat för ändamålet för inneva

rande budgetår. 22

Schablonbidrag
till kommunerna utgår för närvarande med 356 kr. per Prop. 1989/90: 102 undervisningstimme
i grund-sfi. Schablonbidraget bör höjas med 24 kr. till 380 kr.

För
påbyggnads-sfi inom studieförbund utgår för innevarande budgetår ett
schablonbidrag med 312 kr. per studietimme. För kommande budgetår bör
statsbidrag utgå med 333 kr. per studietimme. Jag beräknar 2 kr. 30 öre per
studietimme för studieförbundens centrala administration, en ökning med 15 öre
per timme samt oförändrat 1 300000 kr. för uppsökande verksamhet och
barntillsyn.

För
grund-sfi under andra och tredje kvartalet 1990 beräknar jag således en kostnad
av 133 380000 kr.

För
påbyggnads-sfi inom studieförbund under budgetåret 1990/91 beräknar jag en
sammanlagd kostnad av 64068000 kr.

För
grund-sfi för invandrare som kommit till Sverige före den 1 januari 1985 (s. k.
tidigare invandrare) beräknar jag ett oförändrat behov av 53 600
undervisningstimmar. Kostnaderna härför beräknar jag till 20368000 kr.

Såvitt
gäller statsbidrag för den nya grund-sfi, som påbörjas den 1 januari 1991, har
jag beräknat kostnader enligt det följande.

Inledningsvis
vill jag erinra om att statsbidrag för grund-sfi för flyktingar och andra som
omfattas av det kommunala flyktingmottagandet betalas ut till kommunerna inom
ramen för den schablonersättning för flyktingmottagande för vilken invandrarministern
senare kommer att föreslå medel anvisade under tionde huvudtiteln. Min
medelsberäkning under förevarande anslag baseras således på beräknad omfattning
av grund-sfi för de övriga invandrare, som kommunen har skyldighet att anordna undervisning
för.

Jag
beräknar att sådan undervisning kommer att påbörjas för 4 500 invandrare under
första halvåret 1991.

Enligt
det förslag till statsbidragsbestämmelser, som jag tidigare lagt fram, är
principen den att kommunen skall få ett statsbidrag uttryckt i kronor för varje
deltagare i grund-sfi. Detta belopp räknas fram genom att talet 58
multipliceras med ett givet belopp för undervisningstimme, som fastställs i det
årliga budgetarbetet. Jag föreslår att ifrågavarande belopp skall vara 380 kr.,
vilket är samma belopp som jag tidigare föreslagit skall utgå för den grund-sfi
som kommer att anordnas under hösten 1990 enligt nu gällande regler.
Statsbidraget per deltagare i grund-sfi blir då 22000 kr. Det totala
statsbidraget på årsbasis för 4 500 deltagare i grund-sfi blir då 99 milj. kr.
Enligt de regler för utbetalning av statsbidraget, som jag tidigare har
föreslagit, bedömer jag dock att endast hälften av det sålunda framräk-nade
beloppet kommer att belasta budgetåret 1990/91. Jag beräknar således
kostnaderna förgrund- sfi under första halvåret 1991 till 49,5 milj. kr.

Såsom
jag i det föregående anfört skall kommunens skyldighet beträffande grund-sfi
fr. o. m. den 1 januari 1991 omfatta även dem som har rätt till grundvux eller
antagits till särvux. Förändringen innebär att medel för dessa invandrare vad
avser svenskundervisning skall belasta dels förevarande anslag, dels anslag
under tionde huvudtiteln.

23

I budgetpropositionen för
budgetåret 1990/91 har under anslaget C 1. Prop. 1989/90: 102 Bidrag till
kommunal utbildning för vuxna medelsberäkningen utgått ifrån att 2 800
invandrare skall få sin grund-sfi inom ramen för grundvux, vilket innebär
195000 undervisningstimmar till en kostnad av 60 milj. kr. på helårsbasis.
Eftersom förändringen föreslås genomföras fr. o. m. den 1 januari 1991 skall
ca. 30 milj. kr., som beräknats under C 1., inte belasta det anslaget. För att
uppnå detta kommer jag senare att föreslå regeringen att skolöverstyrelsen
skall innehålla 97 500 undervisningstimmar från tim-ramen för grundvux.

För
fortbildning och viss kompetensgivande utbildning av lärare samt pedagogiskt
utvecklingsarbete har för innevarande budgetår beräknats 4494000 kr. De förslag
till förändringar av utbildningen, som jag föreslagit i det föregående, medför
ett ökat behov av insatser inom dessa områden under nästa budgetår. Jag
föreslår därför att en särskild engångsinsats om 5 milj. kr. härför görs.
Sammanlagt beräknar jag 10 milj. kr. för dessa ändamål under budgetåret
1990/91.

Totalt
beräknar jag under detta anslag ett medelsbehov av 277 316000 kr.

F 6. Timersättning vid vissa vuxenutbildningar

1988/89
Utgift 144 785000 1989/90 Anslag 132 753000 1990/91 Förslag 106 500000

Från
anslaget betalas utgifter för timersättning vid grundutbildning för vuxna och
vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda samt vid grundläggande
svenskundervisning för invandrare enligt förordningen (1986: 395) om timersättning
vid vissa vuxenutbildningar.

Från
anslaget betalas även studiesocialt stöd vid vissa kurser i teckenspråk.

Centrala
studiestödsnämnden

Centrala
studiestödsnämnden (CSN) föreslår att ersättningen till studerande med
inkomstbortfall höjs från 50 till 53 kr. per timme.

CSN
föreslåratt 71,5 milj. kr. anvisas för timersättning vid grundutbildning för
vuxna (grundvux) och vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux)
och att 83,2 milj. kr. anvisas för timersättning vid grundläggande svenskundervisning
för invandrare (grund-sfi).

CSN
föreslår att 3,4 milj. kr. anvisas för studiesocialt stöd vid vissa kurser i
teckenspråk.

Föredragandens
överväganden

Jag
förordar att det högre beloppet i timersättning för deltagare i grundut

bildning för vuxna (grundvux), i vuxenutbildning för psykiskt utvecklings

störda (särvux) samt i grundläggande svenskundervisning för invandrare 24

(grund-sfi) höjs från
nuvarande 50 kr. till 53 kr. Det lägre beloppet i Prop. 1989/90:102
timersättning beräknar jag oförändrat till 13 kr.

Som
jag tidigare förordat bör inte någon lägre timersättning betalas ut för studier
i grund-sfi som påbörjas fr. o. m. den 1 juli 1990. För studerande som
påbörjat grund-sfi före detta datum bör dock den lägre timersättningen utgå
även under hösten 1990. Jag beräknar 2 milj. kr. för detta ändamål. Såvitt
gäller den högre timersättningen har jag beaktat att grund-sfi kommer att
förlängas den 1 januari 1991 till i genomsnitt 700 timmar per deltagare.
Kostnaderna för den högre timersättningen i grund-sfi beräknar jag till 39,3
milj. kr.

Såvitt
gäller grundvux har jag vid mina kostnadsberäkningar tagit hänsyn till att timramen
enligt vad jag redovisat under anslaget C 5. Undervisning för invandrare i
svenska språket m. m. bör minskas med 97 500 timmar. Jag beräknar kostnaderna
för timersättning inom grundvux och särvux till 61,2 milj. kr.

Jag
beräknar slutligen kostnaderna för studiesocialt stöd till teckenspråkskurser till
4 milj. kr., vilket innebär en uppräkning med 800000 kr. Härigenom bör ett ökat
antal föräldrar få möjlighet att delta i teckenspråksutbildning under kommande
budgetår.

Jag
beräknar således ett totalt medelsbehov under anslaget på 106,5 milj. kr.

6 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
anta förslaget till lag om
ändring i lagen (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare,

2.
godkänna vad jag har förordat
om en sammanläggning av den grundläggande svenskundervisningen med
påbyggnadsundervisningen och en utökad skyldighet för kommunerna att anordna
undervisning,

3.
godkänna vad jag har förordat
om en förändring av statsbidragssystemet för grundläggande svenskundervisning
för invandrare,

4.
godkänna vad jag har förordat
om att den lägre timersättningen avskaffas för deltagare i grundläggande
svenskundervisning för invandrare,

5.
godkänna vad jag har förordat
om timram för påbyggnads-sfi inom studieförbund,

6.
godkänna vad jag har förordat
om timram för grund-sfi för tidigare invandrare,

7.
till Undervisning for
invandrare i svenska språket m. m. för budgetåret 1990/91 anvisa ett
förslagsanslag på 277 316000 kr.,

8.
godkänna att 74 300000 kr. av
de medel som tillfaller statsverket genom vuxenutbildningsavgiften för
budgetåret 1990/91

25

används
för att finansiera anslaget Timersättning vid vissa vu.xenut- Prop. 1989/90:
102 bildningar,

9.
till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1990/91 anvisa
ett förslagsanslag på 106 500000 kr.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

26

Bilagal Prop.
1989/90:102

Intentioner och verklighet, en uppföljning av 1986 års sfi-reform
(R 89:44 Rapporter)

Skolöverstyrelsen
(SÖ), som tillsammans med länsskolnämnderna har tillsynsansvaret för sfi,
beslöt under år 1988 att göra en uppföljning av sfi-reformen. Uppföljningen har
gjorts i enkät- och intervjuform. Resultaten avsågs ge underlag för en
bedömning av behovet av eventuella åtgärder. Inhämtade uppgifter grundar sig i
huvudsak på förhållandena under budgetåret 1987/88.

Av
rapporten kan bl. a. följande uppgifter inhämtas.

Grund-sfi
anordnas i 258 av landets 284 kommuner. Nio kommuner skickar invandrarna till sfi-
undervisning i annan kommun. Kommunerna har uppgett att det totala
deltagarantalet budgetåret 1987/88 varit 22447. Statsbidraget för samma
budgetår beräknades utifrån 20208 deltagare. Denna skillnad beror troligen på
att vissa kommuner genom att rationellt utnyttja resurserna fått ut fler
undervisningstimmar än vad kommunens statsbidrag är uträknat på.

Under
budgetåret 1987/88 anordnades grund-sfi i 167 kommuner i anslutning till komvux
eller genom en kommunal sfi-skola (65%), i 76 kommuner genom studieförbunden
(29,6%), i 12 kommuner genom folkhögskola (4,7%), i 2 kommuner på annat sätt
(0,8%). Ett femtontal kommuner har sedan hösten 1988 beslutat att flytta
undervisningen från studieförbund/folkhögskola till komvux/kommunal sfi-
skola, bl. a. Malmö och Botkyrka.

Fördelningen
på timmar mellan olika utbildningsanordnare är något annorlunda. 46,8% av
undervisningsvolymen ligger på komvux eller på kommunal sfi-skola. 50,9% ligger
på studieförbunden och 2,3% på folkhögskolan.

I
32 kommuner har man beslutat att förlägga undervisningen till fler än en anordnare
enligt följande:

•
2 anordnare: 24
kommuner

•
3 anordnare: 4
kommuner

•
4 anordnare: 1 kommun

•
5 anordnare: 3
kommuner

1
de flesta kommuner med fler än en anordnare förekommer samarbete mellan anordnare
främst i frågor rörande deltagarbyte och bedömning. Samarbetet är mindre frekvent
vad gäller åtgärder för deltagare med särskilda behov.

Åtskilliga
kommentarer i enkätsvaren pekar på problem vad gäller t. ex. kontakt, samarbete
och enhetlighet i kommuner med flera anordnare. 1 kommuner med endast en anordnare
påvisas administrativa, ekonomiska och pedagogiska vinster.

Av
lageri (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare och förordningen
(1986:207) om grundläggande svenskundervisning för invandrare framgår bl. a.
att kommunen ansvarar för antagning och

avslutande av kurs för den
enskilde deltagaren, utfärdar intyg över genom- Prop. 1989/90: 102 gången kurs
samt svarar för samråd med arbetsgivare och den lokala arbetstagarorganisationen
i fråga om arbetstagares deltagande i undervisningen. Om kommunen väljer att
förlägga undervisningen till annan anordnare än komvux kan beslutanderätten i
dessa frågor inte delegeras till anordnaren. Det visar sig emellertid att 2/3
av kommunerna med studieförbund som anordnare har överlåtit ansvaret för
avslutande av kurs till anordnaren.

Kommunerna
är skyldiga att informera invandrarna om deras rätt till svenskundervisning.
Enligt enkätsvaren har kommunerna en omfattande information till de nyanlända
invandrama medan informationen till de s. k. tidigare invandrarna, dvs. de som
kom till Sverige före den 1 januari 1985, inte är lika omfattande.
Informationen till de tidigare invandrarna har dock ökat avsevärt under
budgetåret 1988/89. Därmed har bristen på tillgängliga undervisningsresurser
för denna grupp blivit än mera uppenbar.

I
rapporten konstateras att läramas kunskaper och erfarenheter tas väl tillvara
vad gäller bedömning av invandrarnas förkunskaper vid intagning till kurs och
fördelningen av deltagarna på olika grupper. Enkätsvaren visar även att
kommunerna överlag följer den av SÖ rekommenderade bedömningsmodellen.

I
det gamla sfi-systemet hände det ofta att grundvux-berättigade invandrare
först läste sfi för att därefter ev. gå över till gmndvux. Med det nya systemet
har detta upphört. Kommunerna bemödar sig om att redan från början ge invandrama
rätt utbildning. 1 rapporten dras den slutsatsen att sedan kommunerna fått ett
samlat ansvar förgmnd-sfi, slussas invandrarna i betydligt större utsträckning
än tidigare till rätt utbildning. Reformens syfte torde därmed ha uppnåtts.

Tre
fjärdedelar av kommunerna anger att väntetid mellan anmälan till grund-sfi och
kursstart förekommer. I kommuner med väntetid anger 79% väntetiden till 1-2
månader, 34% till 3-4 månader, 4% till 5-6 månader och 2 % till mer än 6
månader. Väntetiden för att påbörja utbildning i grund-sfi är alltså i de
flesta kommuner relativt kort. Det vanligaste skälet till väntetiden är få
anmälningar. Andra skäl är lärarbrist, lokalbrist och kommunernas strävan att
skapa kunskapsmässigt homogena grupper.

I
nästan alla kommuner med mer än en grupp förekommer att deltagarna byter
grupp. Hälften av dessa kommuner anger att gmppbyten sker kontinuerligt under
kursens gång. 1 majoriteten av kommunerna sker sammanslagning av grupper när
antalet deltagare minskar.

Enligt
gällande bestämmelser skall undervisningen bedrivas kontinuerligt under året
med uppehåll endast för semester. Av SÖ:s utvärdering framgår att ju mindre
kommunen är desto längre sommaruppehåll har man. Det långa sommaruppehållet
förklaras med brist på barntillsyn/fritidsverksamhet för skollediga barn under
sommaren, svårt att motivera deltagarna att studera och lättare att få arbete
under sommaren. 160 kommuner har uppehåll under 5-6 veckor, 47 har 7-8 veckor
och 45 kommuner mer än 8 veckor.

28

En av de viktigaste
utgångspunkterna i förarbetena till reformen var att Prop. 1989/90: 102 skapa
ett flexibelt system där de olika deltagarna skulle kunna få en undervisning
som till uppläggning och omfattning var anpassad till deras olika
förutsättningar och behov. Ca. 1/4 av kommunerna erbjuder alla deltagare olika
många timmar per vecka och dag. Ca. 1/3 av kommunerna erbjuder deltagarna olika
långa kurser. I de mindre kommunerna, där behovet av flexibilitet är störst
eftersom grupperna ofta är heterogena, erbjuds deltagarna oftast samma antal
timmar per kurs, per vecka och dag.

SÖ
konstaterar i sin rapport att den flexibilitet som finns inbyggd i systemet
således inte utnyttjas i önskvärd omfattning.

På
frågan om stödundervisning förekom anger 166 kommuner av de 228 som svarat att
så var fallet. Av dessa är det endast 43 kommuner som avsätter en bestämd del
av timresursen för stödjande åtgärder. I stora kommuner förekom
stödundervisning mycket mera än i små. 1 de allra minsta kommunerna med endast
en lärare förekom stödundervisning i 52%.

Siffran
för studieavbrott är för hela riket 21%. Procenttalet varierar mellan 1 och 82.
1 de allra flesta komunerna följer man upp avbrotten. Endast tre kommuner
svarar att så inte är fallet. Många deltagare som avbryter sina studier kommer
tillbaka vid senare tillfälle. Detta gäller till nästan 100% i de flesta
kommunerna. Ungefär hälften av dem som avbrutit i de minsta kommunerna
återvänder ofta eller ibland. Att det är så få beror på att många av deltagarna
flyttar till större städer där det finns ett stort utbud av studier och arbete.
1 nästan hälften av de kommuner där många kommer tillbaka för att fullfölja grund-sfi
uppstår problem med att hitta lämplig grupp och väntetiden blir ofta lång. Ett
annat svårt problem är att inga nya resurser genereras när de som avbrutit sina
studier återvänder till utbildningen.

En
klar majoritet bland kommunerna har bildat kommunala samverkansgrupper. 1
dessa ingår skolförvaltning/annan nämnd, anordnare, socialförvaltning,
flyktingmottagning och arbetsförmedling, relativt ofta fritidsförvaltning och
ibland polis och bostadsförmedling. Samarbetet mellan arbetsförmedling och sfi-anordnare
fungerar sällan tillfredsställande. Deltagarna i gmnd-sfi får i vissa kommuner
inte hjälp av arbetsförmedlingen förrän de är klara med sin grund-sfi vilket
innebär onödigt långa väntetider före fortsatta studier inom AMU. Detta i sin
tur får ibland till följd att invandraren under väntetiden läser påbyggnads-sfi
inom studieförbund.

I
rapporten konstateras att förekomsten av samverkansgrupper visar att kommunerna
överlag försöker hitta formerna för ett bra mottagande av invandrarna.

Samverkan
förekommer i 200 kommuner när det gäller att anordna aktiviteter parallellt med
grund-sfi. Variationerna är dock stora från kommun till kommun. För hela riket
gäller att praktik förekommer i 55%, cirklar i svenska i 26%, andra
studiecirklar i 54%, idrott i 37% och andra aktiviteter i 43 %.

Vad
gäller möjlighet att läsa påbyggnads-sfi är detta beroende av vilken

kommun invandraren är bosatt i. I mer än 100 kommuner med grund-sfi 29

förekommer
inte påbyggnads-sfi. Det är, med undantag för storkommu- Prop. 1989/90: 102 nerna,
vanligt med långa väntetider innan påbyggnads-sfin kan påbörjas. 1 många småkommuner
påbörjas påbyggnadskurser ytterst sällan.

Rapporten
avslutas med att uppföljningsresultaten sätts i relation till avsikterna med
reformen samt att förslag till förändringar i den nuvarande sfi- undervisningen
läggs fram.

SÖ
konstaterar att såvitt gäller grund-sfi är tillgängligheten relativt väl tillgodosedd.
Kommunerna lägger ned ett stort arbete på att nå alla nyanlända invandrare och
lyckas bra med detta. Många kommuner har dock uppgivit att det är problem med
att få in alla i undervisningen. Den s. k. tvåårsregeln för kommunens
skyldighet gör att allt fler kommuner tvingas utestänga invandrare från
undervisning i grund-sfi. En grupp som har svårare att följa undervisningen är
kvinnorna, dels på grund av gravidite-ter, dels därför att barntillsyn ofta
saknas.

För
de tidigare invandrarna är tillgängligheten inte lika väl tillgodosedd. Många
tidigare invandrare har genom ökade kommunala informationsinsatser anmält sig till
svenskundervisning under de senaste två åren. Den timkvot som tilldelats
kommunerna har då visat sig vara otillräcklig. Idag finns det långa köer av
tidigare invandrare till svenskundervisningen.

SÖ
föreslår att den s. k. tvåårsregeln avskaffas och att de tidigare invandrarna
inte särbehandlas. Alla invandare utan grundläggande kunskaper i svenska skall
få rätt att delta i statsbidragsberättigad undervisning upp till fastställd
kunskapsnivå.

Påbyggnads-sfi
inom AMU bedrivs i betydligt mindre omfattning än vad man beräknat. 1 de län
vars länsarbetsnämnder svarat på SÖ:s enkät ligger procentandelen på endast 17%
av deltagarna i grund- sfi. 1 minst två län omfattar påbyggnadskursen ca 200
lektioner i stället för de 300 lektioner som förutsatts. Betydligt färre
deltagare än beräknat genomgår alltså påbyggnadskursen inom AMU. Samtidigt
uppger personal på länsarbetsnämnderna och på AMU- center att invandrarnas
svenskkunskaper efter grund- sfi är otillräckliga för fortsatta studier inom AMU.

SÖ
föreslår att uppdelningen av sfi-undervisningen i en grund- och en påbyggnadsdel
upphör och att en enhetlig, sammanhängande utbildning skapas.

Vidare
framhålls att det stora antalet anordnare med olika intressen och
förutsättningar för verksamheten leder till att systemet är mycket svåröverskådligt,
i första hand för invandrarna men också för kommunala förvaltningar och
statliga institutioner. Den uppsplittrade sfi-verksamhe-ten är ineffektiv och
orationell. Dessutom är det svårt för de ansvariga myndigheterna att följa upp
och utvärdera de samlade effekterna av verksamheten.

SÖ
pekar också på de olikheter som finns mellan grund-sfi och påbyggnads-sfi inom
studieförbunden ifråga om lärarkompetens och krav på läroplan.

Kommunen
föreslås bli huvudman för all sfi-utbildning, inklusive den svenskundervisning
som ges på flyktingförläggningarna på uppdrag av statens invandrarverk.

30

I
dagsläget föreligger knappast skäl att begränsa kommunernas rätt att Prop.
1989/90:102 välja anordnare för sfi- utbildningen, varför nuvarande
bestämmelser om vilka som kan anordna grund-sfi bör upphävas. SÖ betonar dock
att kommunerna inte skall ha rätt att välja mer än en anordnare av den samlade sfi-utbildningen.

SÖ
visar i sin uppföljning att kommunerna, i de fall sfi-verksamheten flyttats
från studieförbund och AMU-center, tagit över i stort sett samtliga lärare till
den nya grund-sfin. Därmed har man tagit till vara den pedagogiska kompetens
och erfarenhet som fanns i det gamla systemet. Ambitionerna att ta tillvara
tidigare erfarenhet och kompetens har sålunda i hög grad förverkligats.

Det
konstateras i rapporten att endast nio kommuner skickar invandrare till
undervisning i annan kommun. Detta kan bero bl. a. på dåliga kommunikationer,
höga resekostnader och ett visst motstånd bland invandrarna att studera på
annan ort. Det borde vara möjligt för fler små kommuner att hänvisa invandrare till
grannkommuner och därmed göra samordningsvinster både ekonomiskt och
pedagogiskt.

SÖ
föreslår att länsskolnämnderna bör stimuleras att aktivt uppmuntra och stödja
små kommuner till samordning av undervisningen.

Trots
att det nuvarande systemet möjliggör en flexibel organisation, som kan anpassas
till individernas och gruppernas olika förutsättningar, behov och intressen,
visar uppföljningen att kommunerna inte använder sig av denna möjlighet i
önskvärd utsträckning. Förslagen om ett sammanhållet sfi-system skulle medverka
till att förbättra förutsättningarna att utnyttja systemets möjligheter.

SÖ
föreslår att kommunerna bör stimuleras att, i högre grad än vad som nu är
fallet, se till att undervisningens uppläggning och omfattning anpassas till
deltagarnas varierande behov.

Insatserna
för syo är överlag otillräckliga. 1 många kommuner förekommer ingen syo alls.
Inte heller fungerar samarbetet mellan arbetsförmedlingen och grund-sfi
tillfredsställande på alla håll.

SÖ
föreslår att kommunerna bör stimuleras att intensifiera syo-insatser-na samt
att utveckla samarbetet mellan sfi-ansvariga, sfi-anordnare och länsarbetsnämnden/arbetsförmedlingen.

I
rapporten anges att det vid kommunbesök och samtal med invandrare och personal
på arbetsförmedlingar framgått att invandrarna ofta har otillräckliga
svenskkunskaper när de avbryter grund- sfi för arbete. Den i uppföjningen
redovisade avbrottsfrekvensen tyder på att allt fler invandrare ute i
arbetslivet har bristfälliga kunskaper i svenska. Det finns härmed risk för att
målsättningen med tidigt arbetsmarknadsinträde kan komma i strid med
invandrarnas rätt till grundläggande kunskaper i svenska före inträdet på
arbetsmarknaden.

AMS
bör därför anmodas att fästa platsförmedlarnas och arbetsvägle-darnas
uppmärksamhet på invandrarnas rätt att få fullfölja grundläggande svenskstudier
även om de fått arbete eller plats i specialiserad utbildning innan de nått sfi-nivån.

En
kombination av lärarledd undervisning och arbetslivsorientering på

arbetsplatser borde underlätta språkinlärningen. Erfarenheter talar för att 31

deltagare som annars har
svårigheter att uppnå nivån gör detta i större Prop. 1989/90:102 utsträckning
om den lärarledda undervisningen kombineras med aktiviteter i svensktalande
miljöer.

SÖ
föreslår att sfi-organisatörer och lärare bör, tillsammans med annan personal
inom kommunens organisation för mottagning av invandrare, stimuleras att ta ett
större ansvar för att ge invandrarna utökad och konkret arbetslivsorientering.
I läroplanen för sfi bör skrivas in att praktisk arbetslivsorientering skall
ingå som en del av utbildningen och förläggas parallellt med den lärarledda
undervisningen.

Såvitt
gäller statsbidrag för undervisningen föreslår SÖ följande.

Statsbidraget
bör, även fortsättningsvis, vara schabloniserat, individba-serat och skilt från
övriga statsbidrag för invandrare/flyktingar. Statsbidraget bör beräknas
utifrån en genomsnittlig utbildningstid om 700 timmar. Utbetalningen, som nu
sker när invandraren deltagit 100 timmar, bör ske vid två tillfällen, dels
kvartalet efter det att invandraren påbörjat sfi-utbildningen, dels kvartalet
efter det att invandraren varit närvarande t. ex. 200 timmar i undervisningen.
Kommuner som har med färre än sex deltagare under ett budgetår, och som inte
kan samordna grund-sfi med annan kommun eller med grundvux skall, efter
medgivande från SÖ, kunna bilda undervisningsgrupp med färre deltagare än sex
och erhålla statsbidrag motsvarande hel grupp om tolv.

En
deltagare i grund-sfi som fått uppehållstillstånd i Sverige får timersättning
om 13 kr. per undervisningstimme och den som förlorar inkomst får 50 kr. per
undervisningstimme. Den lägre timersättningen skulle enligt förarbetena till sfi-reformen
vara ett stimulansbidrag och stimulera till studier och närvaro i grund-sfi.

För
de allra flesta deltagarna i grund-sfi innebär den lägre timersättningen inget
extra bidrag eftersom den räknas av från socialbidraget. Timersättningssystemet
medför således en stor administrativ belastning utan annan effekt än att
kommunens kostnader för socialbidrag begränsas i någon mån.

Den
lägre timersättningen bör därför avskaffas och de medel som därmed frigörs
utnyttjas för att täcka de kostnader som ett förverkligande av förslagen i
rapporten medför.

SÖ
föreslår slutligen att de nuvarande bestämmelserna om deltidsundervisning inte
förändras. Däremot är det viktigt att det skapas förutsättningar för
invandrarna att använda svenska språket parallellt med den lärarledda
undervisningen t. ex. i form av arbetsplatsorientering eller beredskapsarbete
på deltid.'

32

Bilaga 2 Prop.
1989/90:102

Svenska för invandrare, ett regeringsuppdrag

Regeringen
uppdrog den 9 mars 1989 åt riksrevisionsverket (RRV) att närmare analysera om
det i det nuvarande systemet med svenskundervisning för invandrare fanns
sådana inbyggda hinder att invandrarnas möjligheter att snabbt komma in i det
svenska samhället försvårades och om så bedömdes vara fallet lämna förslag till
vilka åtgärder, som borde vidtas. RRV skulle härvid även bedöma om det statliga
bidrag som utgår i samband med svenskundervisning användes på ett effektivt
sätt.

RRV
har den 22 september 1989 redovisat det givna uppdraget i en rapport Svenska
för invandrare, ett regeringsuppdrag.

En
sammanfattning av de grundläggande problem i samband med svenskundervisningen,
som RRV funnit, samt de bedömningar och förslag till åtgärder som RRV gjort,
redovisas enligt det följande.

I
RRV:s granskning har vissa grundläggande problem i samband med svenskundervisningen
för invandrare framkommit. En del av dessa problem sammanhänger med
organiseringen av svenskundervisningen och brister i utbildningssystemet. Andra
problem sammanhänger med begränsade möjligheter till flexibilitet i regel- och
bidragssystemen. Ytterligare problem sammanhänger med den bristande
samordningen på lokal och central nivå. Problem uppkommer också på grund av att
enskilda individer har bristande motivation och möjligheter att delta i
undervisningen.

RRV
konstaterar att det i många fall tar lång tid innan invandraren kommer i arbete
eller reguljära studier. Långa förläggningstider är en anledning. En annan är
långa väntetider till olika undervisningsformer i kommunerna. Väntetiderna till
gmnd-sfi varierar mellan kommunerna men är i genomsnitt drygt två månader.
Kommuner med större elevunderlag har generellt sett bättre möjligheter att
motverka väntetiderna genom att det finns underlag för fler kursstarter. Ett
annat medel är s. k. rullande intagning, vilket dock SÖ motsätter sig från
pedagogiska utgångspunkter. Vissa kommuner har försökt lösa problemet genom att
ta emot flyktingar endast två gånger per år i samband med grund-sfi- start.

Av
RRV:s granskning framgår att även väntetiderna mellan gmnd- och

påbyggnads-sfi varierar kraftigt och i vissa fall är betydande. Orsakerna

härtill är flera. Påbyggnads-sfi anordnas inte i alla kommuner. I över 100

kommuner som har grund-sfi finns ingen påbyggnads-sfi inom studieför

bunden. Resurstilldelningen till grund- och påbyggnads-sfi sker efter olika

principer. Grund-sfi tilldelas resurser efter antalet deltagare medan resur

serna till påbyggnads-sfi fördelas centralt efter det antal undervisningstim

mar som anordnades föregående år. Detta medför bl. a. att utbudet av

påbyggnads-sfi inte överensstämmer med det behov som uppstår efter

grund- sfi. Det saknas utvecklat samarbete mellan studieförbunden. RRV

har funnit att vissa studieförbund av brist på resurser inte kan anordna

utbildning där behov finns, medan andra anordnare som har fått sig

tilldelade resurser har svårt att fylla utbildningsplatserna. Invandraren

bollas mellan olika utbildningsanordnare. Det är inte ovanligt att denne

genomgår påbyggnads-sfi både inom studieförbund och inom AMU. -3

Efter avslutad sfi uppstår
väntetider av två skäl. Det första är att de Prop. 1989/90:102 kunskaper som
ges inom sfi inte svarar mot de krav som ställs för fortsatt utbildning. Det
andra är att arbetsmarknadsåtgärder inte planeras eller inte sätts in
parallellt med sfi. I regel tar ingen ansvar för planeringen under sfi- tiden
av individens fortsatta utbildning eller arbete. Tidigast i slutfasen av eller
efter grund-sfi får invandraren arbetsmarknadsservice. Det dröjer i allmänhet
ett till två år efter det att invandraren kommit till landet innan han får
möjlighet att planera sitt inträde på arbetsmarknaden eller reguljära studier.
1 granskningen har framkommit att ingen tar ansvaret för individen från ett
helhetsperspektiv.

Även
tiden inom utbildningen kan bli lång. 1 RRV:s granskning har framkommit att
deltagarna i många fall tycker att studietakten är för låg. Framför allt gäller
detta deltagare med tidigare studievana som ämnar läsa vidare på högskolan
eller är färdiga akademiker. För flera av dessa passar deltidsundervisning
dåligt och den riskerar att i hög grad minska deras motivation.

RRV
konstaterar även att värvning av studier och arbete förbättrar deltagarnas
svenskkunskaper men att detta sällan kommer till stånd. De möjligheter till
praktik som finns t. ex. inom ramen för rekryteringsstödet och den vidgade arbetsprövningen
utnyttjas i liten omfattning. Möjligheterna att få ett reguljärt deltidsarbete
är mycket begränsade innan deltagaren fått sitt intyg över genomförd grund-sfi.
Att varva studierna med praktik är ett sätt att effektivisera och därmed även
förkorta utbildningstiden. I granskningen har framkommit många exempel på
deltagare, som då de får möjlighet att varva studierna med praktik gjort mycket
snabba framsteg.

RRV
konstaterar vissa brister i utbildningens innehåll och kvalitet. Statsmakterna
har föreskrivit att svenskundervisningen skall vara anpassad till de
studerandes behov och anknyta till deras situation och erfarenheter. Vidare
skall samhällskunskap utgöra en betydande del av undervisningen. Studie- och
yrkesorientering skall ges stort utrymme.

1
granskningen har framhållits att samhällskunskap förekommer i alltför liten
utsträckning i undervisningen. RRV:s iakttagelser visar att invandraren efter
genomgången sfi ofta har mycket bristfälliga kunskaper om det svenska samhället
och därmed får svårigheter att själv ta ansvar för sin situation. Arbets- och
yrkeslivsorienteringen förekommer oftast först i slutet av grund-sfigenom ett
besök på arbetsförmedlingen.

Vidare
har framkommit att kommunerna i allmänhet inte beaktar att invandrarna utgör en
mycket heterogen skara vad gäller skolunderbyggnad och svenskkunskaper när
gruppindelning skall göras.

Vissa
kommuners utbildningsplanering påverkas av förhållandet att statsbidraget till grund-sfi
uttrycks i timmar. Det för med sig att en stor del av resurserna läggs ned på
att åstadkomma en timfördelning mellan individer i stället för att anpassa
undervisningens innehåll till individuella behov. Det finns därför en risk för
att kommunernas ambitioner stannar vid att anordna en viss volym, snarare än
att åstadkomma en kvalitativ och behovsanpassad undervisning.

34

För
att begränsa de påpekade problemen krävs enligt RRV olika typer Prop.
1989/90:102 av åtgärder. Problemen bör lösas genom åtgärder som syftar till att

•
effektivisera utbildningens
administration och organisation,

•
främja ett bättre
kapacitetsutnyttjande inom utbildningssystemet,

•
förkorta den samlade tiden i
utbildning för invandrare,

•
öka fömtsättningarna för en
bättre och mer differentierad utbildningsverksamhet,

•
främja en bättre samordning
mellan olika aktörer såväl i som utanför utbildningssystemet,

•
effektivisera den statliga
styrningen och finansieringen.

RRV
föreslår följande åtgärder.

•
Kommunalt huvudmannaskap för
all sfi.

•
Uppdelningen på grund- och påbyggnads-sfi
bör i samband härmed upphöra.

•
Kommunen bör som hittills få
anordna undervisningen själv eller köpa från andra anordnare.

•
Den s. k. tvåårsregeln för
kommunens skyldighet bör utgå och kommunernas åtaganden gälla för alla som har
behov av svenskundervisning.

•
Krav på läroplan och
lärarkompetens bör införas för all svenskundervisning.

•
Reglerna om deltidsstudier inom
gmnd-sfi bör tas bort och kommunerna ges större möjligheter än i dag att
utforma sfi utifrån individuella behov och lokala fömtsättningar.

•
Uppmärksamma i tillsynen
förhållandet med otillräcklig samhällskunskap i sfi.

•
Kunskapskraven mellan olika
utbildningar bör samordnas.

•
Inför ett mera schabloniserat
statsbidrag till kommunerna, som motsvarar den nuvarande flyktingschablonen
och ett generellt socialbidragsbelopp samt bidragen för sfi (generalschablon).

•
Om en mer genomgripande schablonisering
inte bedöms som genomförbar bör det framtida sfi-anslaget få en utformning som
i huvudsak ansluter till dagens gmnd-sfianslag. Det innebär ett enhetsbelopp
per deltagare som bedriver sfi-studier. Ett sådant belopp bör uttryckas i kronor
och inte i timmar för att därigenom leda bort från kommunernas timtänkande. Det
bör klart framgå att bidraget fritt kan disponeras och fördelas mellan olika sfi-deltagare
i enlighet med deras behov.

•
Den lägre timersättningen, 13
kr. per timme, bör avskaffas i sin nuvarande form. Bidraget medför endast
administrativt merarbete eftersom det i flertalet fall räknas av från utgående
socialbidrag.

•
En annan ersättningsform än
socialbidrag bör övervägas vid sfi-studier.

•
Initiera olika samverkansformer
i kommunerna t. ex. lokala arbetsgmp-per.

•
Förbättra uppföljning och
samverkan på central nivå.

35

Bilaga 3 Prop.
1989/90:102

En rapport från ombudsmannen mot etnisk diskriminering
(DO), Svenskundervisningen för invandrare (sfi) — Intryck och förslag

Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering (DO) har den 4 oktober 1989 överlämnat en rapport
innefattande DO:s intryck om svenskundervisning för invandrare (sfi).

DO
lämnar följande förslag till förändringar inom sfin. DO anser att den s. k. tvåårsregeln
för kommunernas skyldighet att anordna gmnd-sfi bör tas bort.

1
princip bör invandrarna ha fått uppehållstillstånd klara innan sfi-studiema
påbörjas. Först då kan motivationen för studier finnas och för att lära sig ett
nytt språk.

DO
föreslår att gmnd- och påbyggnads-sfi slås samman till en enda utbildning.
Detta skulle medföra att elev och lärare har kontakt med varandra under hela
undervisningsperioden, vilket skulle vara oerhört viktigt och en
trygghetsfaktor för invandraren. Dessutom skulle det gå fortare eftersom det
inte skulle bli några väntetider mellan kurserna. Sfin kan gärna få vara
uppdelad på två avdelningar med tester emellan. Det sammanlagda timantalet bör
höjas från 700 timmar till 900 timmar per elev.

Kommunen skall ha hela
ansvaret för sfi.

Sfi-studierna
bör varvas med språkträningspraktik. Praktikplatserna skulle finnas kvar så
länge som invandraren deltar i sfi och skulle inte medföra något
arbetsgivaransvar såsom anställning eller lön. Här borde man även involvera
näringslivet mer att ha praktikplatser med statsbidrag. DO konstaterar att det
trots allt är på arbetsplatserna som den bästa miljön finns för att lära sig
språket. Det är därför av stor betydelse att personer som måste förkovra sig i
svenska kommer ut i arbete. Kommunerna bör få statsbidrag för sfi även för dem
som erhåller gmnd-sfi inom grundvux.

Läromedlen
och läramtbildningen bör ses över. Utbudet av läroböcker är inte
tillfredsställande. DO anser att alla som undervisar i sfi skall ha behörighet.
Lärarhögskolan borde ha en särskild utbildning för de som vill undervisa
invandrare, som man kunde komplettera med efter genomgången vanlig läramtbildning.

Det
är enligt DO synnerligen viktigt att invandrarna genomgår svenskundervisning
innan de går ut i arbete. Man måste få arbetsgivarna att inse att det lönar sig
i längden att invandrama lär sig svenska först. Det är likaså viktigt att svenskundervisningen
inte avbryts därför att det är problem med barnpassningen. Barnomsorgen
fungerar inte. Kuratorn på skolan måste uppsöka dem som bara slutar, suga tag i
eleverna så att onödiga avhopp stoppas i tid.

DO
anser det vara orimligt att statsbidrag utgår till kommunerna först när en
invandrare deltagit i undervisningen 100 timmar.

36

•
DO avslutar: "Om alla våra nyanlända lärde sig en bra svenska och hur Prop.
1989/90; J 02 man bär sig åt för att bevaka sina rättigheter och skyldigheter i
Sverige, då skulle det knappast behövas någon ombudsman mot etnisk diskriminering".

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 37