Prop. 1989/90:108

Regeringens proposition 1989/90:108

om ersättning till efterlevande till vissa

omkomna vid flygolyckan i Oskarshamn den '■P-

8 maj 1989 1989/90:108

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 15 febmari 1990

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Georg
Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Vid
en flygolycka i Oskarshamn den 8 maj 1989 omkom 12 deltagare i den statliga
kommittén (K 1988:02) för utredning av statens regionalpolitiska och sociala
ansvar på tele- och postområdena. Staten tecknar inte någon reseolycksfallsförsäkring
för de tjänstemän och uppdragstagare som reser i tjänsten. I propositionen
föreslås att staten ex gratia utbetalar 500000 kr. till dödsboet efter var och
en av de omkomna deltagarna i utredningen.

1 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 108

Kommunikationsdepartementet Prop. 1989/90:108

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 febmari 1990

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson,
Molin, Sahlin

Föredragande:
statsrådet G. Andersson

Proposition om ersättning till efterlevande till vissa omkomna
vid flygolyckan i Oskarshamn den 8 maj 1989

1 Inledning

1.1 Olyckan

Den
8 maj 1989 störtade ett flygplan under reguljär flygning mellan Stockholm/Arlanda
och Oskarshamn på flygplatsen i Oskarshamn. Flygplanet tillhörde flygbolaget
Holmströms Flyg AB i Hultsfred. Alla ombord — två besättningsmän och 14
passagerare — omkom.

Av
de 14 passagerarna var 12 på tjänsteresa för kommittén (K 1988:02) för
utredning av statens regionalpolitiska och sociala ansvar på tele- och postområdena.
De två övriga passagerarna var AMU-elever på väg till utbildning.

De omkomna kommittédeltagarnas namn, ålder och yrken framgår av bilaga
1.

1.2 Statens haverikommissions rapport

Alla
flyghaverier utreds av statens haverikommission, SHK. SHK:s uppgift är att om
möjligt fastlägga haveriorsaken.

Av
SHK:s slutrapport den 15 febmari 1990 framgår bl.a. följande.

Haveriet
orsakades sannolikt av att föraren inte kunde kompensera för den snabba noshöjning
som uppstod när vingklaffarna fälldes ut samtidigt som motorerna gick med hög
effekt. Bidragande faktorer var att flygplanet var extremt baktungt och att
besättningens utbildning och samlade erfarenhet på flygplanstypen var
begränsad.

1.3 Skadeståndsfrågor m. m. Prop. 1989/90:108

1.3.1
Luftfartslagen

Ett
flygbolags transporträttsliga skadeståndsansvar regleras i 9 kap. luftfartslagen
(1957:297). Frågor om beräkning av skadeståndet regleras däremot i
skadeståndslagen (1972:207).

Enligt
luftfartslagen är ansvaret strikt, dvs. det gäller oberoende av vållande.
Flygfraktförarens sammanlagda ansvar för varje skadad eller dödad passagerare
är vidare begränsat till 100000 särskilda dragningsrätter (SDR). Detta
motsvarar för närvarande ca 800000 kr. När ersättningen skall utgå som livränta
får det kapitaliserade värdet inte överstiga denna gräns.

Rätten
till ansvarsbegränsning gäller även om fraktföraren har vållat en skada uppsåtligen
eller genom grov vårdslöshet.

Luftfartslagens
bestämmelser går tillbaka på en internationell överenskommelse, den s.k.
Warszawakonventionen. Denna antogs år 1929 men har därefter ändrats vid ett
antal tillfällen. De senaste ändringarna i konventionen gjordes år 1975 genom
de s. k. Montrealprotokollen nr 1 — 4.

Sverige
är anslutet till Montrealprotokollen och har genomfört den lagstiftning som
föranleds av denna anslutning (prop. 1985/86:119, LU 33, rskr. 294),
Montrealprotokoll nr 3 och nr 4 som reglerar ansvaret vid transport av
passagerare och gods har emellertid ännu inte trätt i kraft eftersom de inte
har tillträtts av tillräckligt många stater.

De
bestämmelser i luftfartslagen som bygger på dessa överenskommelser har därför
kunnat sättas i kraft endast för sådan trafik som faller utanför den interaationella
regleringen. Det gäller framför allt i fråga om inrikestrafik men berör också
trafik på sådana stater som står utanför Warszawakon ventionen.

Warszawakonventionen
i dess lydelse enligt Montrealprotokollen föreskriver således ett begränsat
ansvar som inte kan brytas igenom ens vid uppsåtligt vållande. Vidare saknas
den möjlighet som tidigare fanns att genom nationell lagstiftning ålägga
inhemska flygbolag ett skadeståndsansvar med högre begränsningsbelopp. Däremot
kan konventionsstaterna under vissa fömtsättningar införa nationella
kompletterande ersättningssystem för passagerarskador. 1 den nämnda
propositionen framhöll föredraganden att han ansåg att ett sådant
ersättningssystem i form av en försäkringslösning kunde vara av intresse för
svenskt vidkommande.

Riksdagen
framhöll för sin del att begränsningsbeloppet om lOOOOO SDR endast gav ett
begränsat skydd. Det var därför viktigt att arbetet med en försäkringslösning
fortsatte och med kraft drevs vidare.

Enligt
redogörelsen i årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 4, s. 26)
fortsätter ansträngningarna för att få till stånd ett särskilt försäkringssystem
med en obligatorisk passagerarförsäkring. Genom en sådan ordning skulle
flygpassagerare kunna tillförsäkras fullgod ersättning vid personskador som
inträffar under lufttransport. Arbetet bedrivs i samverkan med
försäkringsbranschen och flygföretagen. Frågan behandlas också i nordiskt
samarbete.

fl Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 108

1.3.2
Skadeståndslagen Prop. 1989/90:108

Skadeståndslagens
bestämmelser om skadeståndets bestämmande vid personskada som lett till döden
finns i 5 kap. 2 § (senaste lydelse 1975:404).

Ersättning
utgår för begravningskostnader och i skälig omfattning annan kostnad till följd
av dödsfallet. Vidare ersätts föriust av underhåll till efterievande som enligt
lag hade rätt till underhåll av den avlidne eller som eljest var beroende av
honom för sin försörjning. Laglig underhållsskyldighet kan föreligga
beträffande make i äktenskapet eller i tidigare äktenskap samt bam till den
avlidne eller hans make eller sambo. Det krävs dock att underhållet faktiskt
utgavs vid tiden för dödsfallet eller kunde antas ha kommit att utges inom en
nära framtid, om dödsfallet inte hade inträffat. Även om laglig
underhållsskyldighet inte förelåg kan t. ex. den avlidnes sambo få ersättning
för förlust av underhåll. I samtliga fall krävs emellertid att den som uppburit
underhållet varit beroende av det för sin försörining (prop. 1975:12 s. 120).

Förlust
av underhåll ersätts i den omfattning som är skälig med hänsyn till den efterlevandes
förmåga och möjligheter att genom eget arbete eller eljest, på annat sätt än
genom förmån som avses i 5 kap. 3 § skadeståndslagen, själv bidra till sin försörining.
Med underhåll likställs värdet av den avlidnes hushållsarbete i hemmet.

Enligt
5 kap. 3 § nämnda lag (senaste lydelse 1977:272) skall vid bestämmande av
ersättning för förlust av underhåll avräknas förmån som den skadelidande med
anledning av förlusten har rätt till i form av

1. ersättning,
som utgår på gmnd av obligatorisk försäkring enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring eller på gmnd av lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring, eller annan likartad förmån,

2. sjuklön eUer pension som utges av arbetsgivare på gmnd
av anställningsavtal,

3. pension som utgår på gmnd av kollektiv
tjänstepensionsförsäkring,

4. periodisk ersättning som utgår på gmnd av sådan
olycksfalls- eller sjukförsäkring som har meddelats på gmnd av kollektivavtal.

Huvudregeln
är således att skadestånd för förlust av underhåll bör bestämmas så att de
efterlevande i princip garanteras en bibehållen standard. Det har bedömts
rimligt att vid bestämmande av skadeståndet ta hänsyn till försörining som den
efterlevande kan få på annat sätt. Härvid tas hänsyn till förmågan att försörja
sig genom eget arbete och försörjning som den efterlevande åtnjuter av annan
person än den avlidne. Hänsyn tas också till den efterlevandes förmögenhet samt
försäkringsförmåner och arbetsgivarförmåner som utgår på gmnd av dödsfallet. I
5 kap. 3 § räknas de förmåner upp som alltid skall avräknas. Enligt motiven till
lagstiftningen bör emellertid även förmåner som inte omfattas av dessa
särskilda samordningsregler avräknas i skälig omfattning vid beräkning av
skadeståndet (prop. 1975:12 s. 121).

Enligt
5 kap. 4§ (senaste lydelse 1975:404) fastställs ersättning för

förlust av underhåll i form av livränta eller engångsbelopp eller som

livränta jämte engångsbelopp. Är ersättningen av väsentlig betydelse för

den skadelidandes försörining, skall den utgå som livränta, om inte särskil

da skäl talar mot det. 4

1.3.3
Flygbolagets ansvarsförsäkring Prop. 1989/90:108

Flygbolaget
har alltså vid passagerartransport ett strikt ansvar för varie skadad eller
dödad passagerare. Ansvaret uppgår som nämnts till högst 100000 SDR.
Skadeståndets storiek i det enskilda fallet bestäms enligt de regler i
skadeståndslagen som jag nyss har redogjort för.

Holmström
Flyg AB har en ansvarsförsäkring i det danska försäkringbolaget Codan Forsikring
som täcker detta ansvar. Detta försäkringsbolag ingår i sin tur i Dansk Flyfbrsikringspool
som kommer att reglera skadestånden. Enligt vad jag har inhämtat från bolagets
svenska ombud har praktiskt taget samtliga passagerares dödsbon inkommit med
krav på ersättning för begravningskostnader och andra kostnader med anledning av
dödsfallen. Flertalet av dessa krav är reglerade. Reglering av kraven på grund
av förlust av underhåll pågår.

Försäkringsbolaget
uppger sig ha för avsikt att snarast möjligt reglera skadestånden. Varje krav
som kommer in behandlas för sig. Viss tidsutdräkt är ofrånkomlig då man för
att ta ställning till kravet måste ha uppgift om bl.a. vilka andra försäkringar
som utgår. Försäkringsbolaget måste därför avvakta att bouppteckningen har
upprättats.

1.3.4
Andra ersättningar

För
de omkomna kommittédeltagarna gäller lagen (1962:381) om allmän försäkring och
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Detta innebär att änkepension och
barnpension utgår enligt bestämmelserna härom i lagen om allmän försäkring,
liksom ersättning för viss del av begravningskostnaderna samt livräntor till
efterlevande enligt bestämmelserna i lagen om arbetsskadeförsäkring.
Änkepension och barapension enligt lagen om allmän försäkring är regelmässigt
lägre än efterlevandelivräntorna enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Någon
dubbel ersättning är det dock inte fråga om, utan endast mellanskillnaden
utbetalas från arbetsskadeförsäkringen. Båda ersättningarna avräknas från det
skadestånd flygbolaget har att betala enligt luftfartslagen och
skadeståndslagen.

Vissa
av kommittédeltagarna hade i sina ordinarie anställningar kompletterande
tjänstepensionsförmåner av olika slag. En del omfattades därutöver av olika
avtal om tjänstegmpplivförsäkring. Även privata försäkringar har funnits.

För
några av de omkomna gäller också en trygghetsförsäkring vid arbetsskada som
har tecknats på grund av kollektivavtal. Kollektivavtal om trygghetsförsäkring
vid arbetsskada (TEA) omfattar de flesta arbetstagare i deras ordinarie arbete,
dock inte om de har statligt reglerad lön. Försäkringen gäller nu också
riksdagsledamöter. De kom att omfattas av försäkringen så sent som den 1 mars
1989 (före olyckan).

För
anställda med statligt reglerad lön gäller i stället avtalet om ersättning vid
personskada (PSA), vilket är något annorlunda utformat. Sådana uppdragstagare
som kommittédeltagare torde omfattas av PSA, om uppdraget är att betrakta som
en del av den statliga tjänsten.

Vid
dödsfall utgår ersättning enligt TFA enligt skadeståndsrättsliga reg-

ler
för begravningskostnad och för föriust av underhåll till efterievande. Prop.
1989/90:108 Försäkringen är enligt försäkringsvillkoren subsidiär i förhållande
till i detta fall flygbolagets ansvarsförsäkring. Skulle däremot någon inte få fuUt
skadestånd enligt skadeståndslagens regler på gmnd av begränsningsregeln i
luftfartslagen, täcker TF A-försäkringen mellanskillnaden.

TFA
tillförsäkrar också efterlevande make och person med vilken den avlidne
stadigvarande sammanbodde under äktenskapsliknande förhållanden samt barn,
vilka inte enligt skadeståndslagen är berättigade till ersättning för föriust
av underhåll, ett garantibelopp på 25000 kr. resp. 2 500 kr. för varie år som
återstår till dess att barnet fyller 20 år.

Enligt
PSA utgår till efterlevande make eller motsvarande ett engångsbelopp om 2,5
gånger basbeloppet samt till varje bara ett engångsbelopp om 1/4 basbelopp för
varje år som återstår tiU det år baraet fyller 20 år. Denna ersättning, som är
ett garantibelopp som utgår under alla omständigheter, avräknas från det
skadestånd för förlust av underhåll som flygfraktföraren har att erlägga.

1.3.5 Reseförsäkringar

Det
finns ett flertal olika reseolycksfallsförsäkringar på marknaden. Kostnaderna
för att teckna en reseförsäkring varierar, liksom det belopp som utfaller om
någon omkommer. Generellt kan sägas att premiekostnaden är låg - i vissa fall
tillhandahålls försäkringen utan någon avgift alls. Det belopp som utbetalas
vid dödsfall varierar. Belopp om 700000 kr. å 800000 kr. är vanliga.
Avkastningen på en del av beloppet avräknas från eventuellt skadestånd beräknat
enligt skadeståndslagen.

Staten
tecknar inte någon reseförsäkring för sina anställda vid inrikes resor. Vid
utrikes resor tecknas en resgodsförsäkring, men inte någon olycksfallsförsäkring.

Den
aktuella resan hade för kommitténs räkning bokats vid SJ resebyrå enligt de mtiner
som tillämpas vid statliga tjänsteresor. Någon särskild reseolycksfallsförsäkring
fanns alltså inte.

SJ-resebyrå
är sedan årsskiftet 1989/90 sammanslagen med Nyman & Schultz
Resespecialisterna AB. Sistnämnda resebyrå tecknade vid tidpunkten för olyckan
utan extra kostnad för alla resenärer som bokade sin resa där, oavsett
färdmedel eller destination, en reseförsäkring som utfaller med 750000 kr. vid
dödsfall. Trots sammanslagningen lämnar SJ-resebyrå ännu inte detta
försäkringsskydd.

Från
den 1 mars 1990 har den nybildade resebyrån för avsikt att knyta en sådan
försäkring till köp av resor på resekonto hos resebyråns dotterbolag First Card.
Om en arbetsgivare har ett sådant resekonto, kommer samtliga anställdas resor
att omfattas av denna försäkring.

1.3.6 Sammanfattning

Som
framgår av vad jag nu har anfört utgår ersättning till de efterlevande från
olika källor. Hur mycket var och en är berättigad till beror på omständighetema
i varje enskilt fall. Den avlidnes försörjningsbörda spelar stor

roll. Vissa ersättningar
däribland försäkringar avräknas mot flygbolagets skadeståndsskyldighet, dvs.
den ersättning som skall betalas av flygbolagets försäkringsbolag. Avräkning
kan också ifrågakomma mellan andra försäkringsersättningar. Innan boutredning
och skadereglering är slutförda kan därför inte anges vilka belopp de
efterlevande slutligt får i ersättning från olika håll.

Prop. 1989/90:108

2 I Stället för olycksfallsförsäkring

Mitt
förslag: Staten skall betala ut 500000 kr. till dödsboet efter varie
kommittédeltagare som omkom i Oskarshamnsolyckan. Varken beloppen eller
avkastningen av dessa skall samordnas med skadestånd och ersättning från
försäkring. Beloppen skall inte heller utlösa gåvobeskattning.

Skälen
för mitt förslag: De skadeståndsprinciper som gäller enligt svensk rätt innebär
att den som har drabbats av en förlust skall ekonomiskt försättas i en
situation som om förlusten inte hade inträffat. Någon kompensation dämtöver utgår
inte om man inte friviUigt förstärker sitt skydd.

Ett
sådant frivilligt komplement till ett eventueUt skadestånd och de allmänna försäkringama
är de olika reseförsäkringar som erbjuds resenä-reraa. Det är praxis inom den
privata arbetsmarknaden att arbetsgivaren tillhandahåller en reseförsäkring för
sina anställda. Även det delvis statliga bolaget Procordia t. ex. har tecknat
en reseolycksfallsförsäkring för sina anställda. Försäkringen utfaller med 30
basbelopp.

Staten
tecknar i allmänhet inte några försäkringar. Följaktligen tecknar staten som
regel inte heller någon olycksfallsförsäkring för den som reser i riänsten. På
den punkten skiljer sig praxis inom den statliga förvaltningen från vad som är bmkligt
inom näringslivet. Som framgått av det anförda kan det emellertid även vid en
statlig tjänsteresa inträffa att resenären automatiskt får en reseförsäkring
för olycksfall. Detta beror då på sådana tillfälligheter som var biljetten har
beställts eller hur den har betalats.

Det
har visat sig att det finns betydande skillnader i försäkringsskyddet för de
deltagare i tele- och postutredningen som omkom i flygolyckan i Oskarshamn.
Även om dessa skillnader delvis utjämnas genom reglema om avräkning mellan
olika ersättningar till följd av olyckan är det tydligt att den omständigheten
att resan har företagits i statens tjänst medför att de efterlevande är sämre
ställda än om det rört sig om en tjänsteresa inom den privata sektom.

Mot
denna bakgmnd anser jag det rimligt att staten ex gratia betalar ett belopp
till de omkomnas dödsbon. Detta belopp bör vara detsamma för var och en av de
omkomna deltagarna i utredningen. Beträffande storleken av beloppet bör beaktas
att, om resolycksfallsförsäkring funnits, denna delvis kunde ha kommit att
avräknas enligt skadeståndslagens regler. Med hänsyn tiU detta föreslår jag att
beloppet bestäms till 500000 kr. för var

och
en av de omkomna deltagarna i utredningen. Det samlade medelsbe- Prop.
1989/90:108 hovet uppgår således till 6 milj. kr. Det är lämpligt att ett
särskilt anslag förs upp i statsbudgeten för detta ändamål. Anslaget bör stå till
regeringens förfogande redan under innevarande budgetår.

Jag
vill betona att detta belopp inte utgör skadestånd eller annan ersättning på gmnd
av någon försummelse från statens sida. Rättsligt är beloppet närmast att
jämställa med en gåva. De mycket speciella omständigheter som föranlett mitt
förslag innebär dock att utbetalningen får en sådan karaktär att den inte bör
utlösa gåvobeskattning enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Beloppet kommer alltså ograverat de efterlevande till godo.

Utbetalade
belopp skall givetvis inte heller tas med i beräkningen vid bestämmande av
flygbolagets skadeståndsskyldighet eller avräknas från försäkringar eller andra
ersättningar med anledning av dödsfallen. I annat fall skulle slutresultatet i
vissa fall kunna bli att beloppet i själva verket kommer olika försäkringsbolag
och inte de efterlevande till godo. De aktuella försäkringsbolagen har utfäst
sig att avstå från avräkning av beloppen och avkastningen av dessa.

De
skillnader i fråga om försäkringsskyddet som nu i allmänhet föreligger mellan
privata och statliga tjänsteresor är inte tillfredsställande. Som nämnts
tecknar staten redan nu resgodsförsäkring vid utrikes tjänsteresor. Det skulle
därför knappast innebära någon principiell nyhet om staten tog på sig ett
försäkringsansvar för såväl olycksfalls- som resgodsmoment vid alla
tjänsteresor. Jag anser att möjligheterna till ett sådant utvidgat försäkringsskydd
bör undersökas.

Jag
har i ärendet samrått med cheferna för justitie-, finans- och civildepartementen.

3 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att
till Ersättning till efterlevande till vissa omkomna vid flygolyckan i
Oskarshamn den 8 maj 1989 på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1989/90 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 6000000 kr.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1989/90:108 Bilaga 1

Utnämnde
generaldirektören

John-Olof
Persson, född 1938

Arbetsmarknadsstyrelsen

Riksdagsledamoten

Anders
Andersson, född 1928

Mellanstadieläraren
Claes Rensfeldt, född 1942

Riksdagsledamoten

Hans
Rosengren, född 1942

Riksdagsledamoten

Anna
Wohlin-Andersson, född 1928

Departementssekreteraren
Bengt Ringborg, född 1948 Kommunikationsdepartementet

Departementssekreteraren
Lena Askne, född 1952 Civildepartementet

Andre
förbundsordföranden Nils Lindström, född 1934 Statsanställdas förbund

Bitr.
förhandlingschefen Roy Helmsjö, född 1930 Statstjänstemannaförbundet

Ekonomidirektören
Sven-Roland Letzén, född 1927 Televerket

Kommunalrådet

Egon Gröning, född 1938

Norbergs kommun

Direktören

Nils-Göran Svensson, född
1936

Riksdataförbundet