Prop. 1989/90:113

Regeringens proposition 1989/90:113

om instansordningen enligt lagen (1977:293) om handel med
drycker

Prop. 1989/90:113

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 15 mars 1990.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Ingela
Thalén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att instansordningen för beslut enligt lagen (1977:293)
om handel med drycker skall vara länsstyrelsen — kammarrätten —
regeringsrätten i stället för som nu länsstyrelsen — socialstyrelsen. Ändringen
föreslås träda i kraft den I juli 1990.

1
Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 113

Propositionens lagförslag Prop. 1989/90:113

Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker

Härigenom
föreskrivs att 68 § lagen (1977:293) om handel med drycker skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

68
§

Talan
mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt den-

enligt denna lag föres
hos socialsty- na \ag får överklagas hos kammar-

relsen genom besvär. Mot socialsty- rätten,

relsens beslut får talan ej föras.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

2. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av be

slut som har meddelats före ikraftträdandet.

Socialdepartementet Prop. 1989/90:113

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 1990

Närvarande:
Statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,
Freivalds, Wallström, Lööw, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande:
statsrådet Thalén

Proposition om instansordningen enligt lagen (1977:293) om
handel med drycker

1 Inledning

I
propositionen (1988/89:130) om socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och
inriktning anmälde föredragande statsrådet avsikten att återkomma med förslag
till en ändrad instansordning enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).
Enligt den nya ordningen skulle kammarrätten pröva överklaganden av
länsstyrelsebeslut enligt LHD i stället för som nu socialstyrelsen. Bakgmnden
var bl.a. propositionens förslag om styrelsens verksamhetsinriktning och
bedömningen att styrelsens verksamhet med vissa ärendegmpper borde begränsas.
Jag tar nu upp frågan om instansordningen till behandling.

2 Gällande ordning

Den
del av handeln med alkoholdrycker som inte handhas av de statliga monopolbolagen
styrs från samhällets sida genom tillstånds- och tillsyns-regler. I LHD finns
regler med tillståndskrav för parti- och detaljhandel med öl (klass II) och för servering av alkoholdrycker. Länsstyrelserna är
tillståndsmyndigheter enligt LHD. De avgör som första instans tillståndsfrågor
som gäller parti- och detaljhandel med öl (klass II) eller
servering av alkoholdrycker (57 och 58 §§ LHD).

Ärenden
om servering av alkoholdrycker kan innefatta frågor av skilda slag. Hit hör
frågor om nytt serveringstillstånd, överförande av tillstånd till ny tillståndshavare,
medgivande till ombyggnad av ett serveringsställe, återkallelse av tillstånd
samt varning eller särskilda föreskrifter t. ex. om serveringstider. Ett
serveringstillstånd kan avse servering av alkoholdrycker till allmänheten
eller till slutet sällskap året mnt eller åriigen under viss tidsperiod eller
servering till allmänheten eller slutet sällskap vid enstaka tillfälle eller
tidsperiod.

Länsstyrelsen
prövar också ärenden enligt 65 § LHD om varning, föreskrifter eller förbud för
verksamhet med försäljning av alkoholfria drycker.

när en sådan verksamhet
föranlett olägenheter i fråga om ordning, nykterhet och trevnad. Länsstyrelsen
får vidare enligt 66 § för visst tillfälle förbjuda eller inskränka försäljning
av alkoholdrycker.

Talan mot länsstyrelsemas
beslut enligt LHD förs hos socialstyrelsen. Mot socialstyrelsens beslut får
talan ej föras (68 §). Socialstyrelsen är inte endast besvärsinstans utan
utövar också den centrala tillsynen över efterlevnaden av LHD (69 §).

Hos länsstyrelsema och
därmed hos besvärsinstansen socialstyrelsen kan alltså förekomma ärenden enligt
LHD av skilda slag. Gemensamt är att de skall avgöras enligt en alkoholpolitiskt
betingad lagstiftning.

Prop.1989/90:113

3 Överväganden och förslag

Mitt
förslag: Länsstyrelsebeslut enligt LHD skall överklagas till kammarrättema.

Skälen
för mitt förslag: Att befria socialstyrelsen från att pröva överklaganden av
beslut enligt LHD stämmer enligt min mening väl överens med vad som förordats i
propositionen om socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och inriktning (prop.
1988/89:130, SoU24, rskr. 296).

Alkoholhandelsutredningen,
som hade i uppdrag att göra en översyn av vissa regler inom
alkohollagstiftningen, föreslog i delbetänkandet (SOU 1985:15) Handel med
drycker bl.a. att länsstyrelsebeslut enligt LHD skulle överklagas till kammarrättema
i stället för till socialstyrelsen. Utredningen åberopade att det i princip är
mindre lämpligt att en myndighet som har allmänna tillsyns- och
rådgivningsfunktioner på ett område också prövar enskilda besvärsärenden.
Vidare ansåg utredningen att en domstolsprövning av överklagandena innebär
klara fördelar från rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till den betydelse som
både tillstånds- och sanktionsbeslut kan ha för den enskilde.

Alkoholhandelsutredningens
belänkanden om ändringar i alkohollagstiftningen remissbehandlades men har
inte lagts till gmnd för lagstiftning. En majoritet av de remissinstanser som
yttrade sig över utredningens förslag om ändrad instansordning tillstyrkte
förslaget. Endast sex remissinstanser ansåg att socialstyrelsen även i
fortsättningen bör vara besvärsmyndighet. Socialstyrelsen anförde i sitt
remissvar att domstolarna torde vara väl skickade att avgöra dessa ärenden.
Styrelsen fömtsatte dock att domstolama inhämtar socialstyrelsens yttranden
beträffande de alkoholpolitiska bedömningama i besvärsärendena.

Den
1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
i kraft. Enligt lagen har en enskild part i princip rätt till domstolsprövning
av ett avgörande i förvaltningsärende som rör bl. a. ingrepp i enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden. Bestämmelsema i lagen har anknytning
till Europarådskonventionen om skydd för de mänskliga rättighetema och gmndläggande
frihetema och konventionens

krav
på domstolsprövning i vissa fall. Europadomstolen för de mänskliga Prop.
1989/90:113 rättighetema avgjorde år 1989 ett mål mot Sverige angående
serveringstillstånd (målet Tre Traktörer AB). Domstolen fann att återkallelse
av ett sådant tillstånd angick tillståndshavarens civila rättigheter. Härav
följde att återkallelsefrågan enligt artikel 6 i den nyssnämnda konventionen
måste kunna prövas av domstol. Numera ger lagen om rättsprövning en möjlighet
att få till stånd en domstolsprövning av humvida ett avgörande strider mot
någon rättsregel. I motiven till lagen anförs emellertid att man dessutom områdesvis
bör pröva i vilken utsträckning det är ändamålsenligt att låta domstolsprövning
ersätta den överprövning som i dag sker i administrativ ordning (prop.
1987/88:69 s.I8). Enligt min mening ligger det i linje med gmndtankarna bakom
lagen om rättsprövning att ersätta socialstyrelsens överprövning av beslut
enligt LHD med en domstolsprövning.

Mot
att lägga besvärsprövningen på kammarrätten skulle möjligen kunna invändas att
ärenden enligt LHD i en del fall innefattar överväganden av ett slag som lämpar
sig mindre väl för domstolar. Samtidigt kan konstateras att de överklagade
ärendena givetvis skall prövas mot bakgmnd av de kriterier för tillståndsgivning
m. m. som anges i lagen. En sådan prövning skiljer sig inte på något
principiellt sätt från den prövning som kammarrätten redan nu har att göra i
mål av skiftande slag. En del av de ärenden som redan i dag ligger på kammarrättema
har för övrigt vissa beröringspunkter med ärendena enligt LHD, t.ex. ärenden
inom ramen för socialtjänsten.

Jag
föreslår mot denna bakgmnd att länsstyrelsemas beslut skall kunna överklagas till
kammarrättema i stället för som nu till socialstyrelsen. Det får fömtsättas att
domstolama inhämtar yttranden från socialstyrelsen när det behövs i ärenden av
principiell betydelse. Jag vill vidare fömtskicka att frågan om lämplig
domstolsinstans kan komma att behöva omprövas mot bakgmnd av de förslag som
läggs fram av domstolsutredningen (Ju 1989:06).

Vid
remissbehandlingen av alkoholhandelsutredningens förslag anförde några
remissinstanser att endast en kammarrätt i landet borde bli besvärsinstans för
samtliga besvär enligt LHD. Praktiska skäl talar emellertid för att ärendena
handläggs i geografisk närhet till den länsstyrelse som har meddelat beslut i
ett ärende, varför jag anser att samtliga kammarrätter skall handlägga
besvärsärenden enligt LHD.

Vad
beträffar möjligheten att överklaga kammarrättens beslut finns det inte
anledning att avvika från vad som i övrigt gäller i fråga om kammarrättemas
avgöranden. Det bör alltså finnas möjlighet att föra målen vidare till
regeringsrätten. För att regeringsrätten skall ta upp ett överklagande till prövning
fordras att regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd.

När
det gäller vem som får överklaga finns inte några särskilda föreskrifter

i LHD. Enligt förvaltningslagen får ett beslut överklagas av den som beslutet

angår om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Det har

ansetts innebära en förhållandevis vidsträckt besvärsrätt när det gäller läns

styrelsebeslut om t. ex. serveringstillstånd. Sådana beslut anses kunna angå

inte enbart den som sökt tillståndet utan även — om tillstånd lämnas eller

annars en verksamhet medges — kommunen, polismyndigheten, kommun

medlemmar samt regionala och lokala intresseorganisationer, såsom nyk- 5

terhetsorganisationer och
frikyrkliga organisationer. I sammanhanget kan Prop. 1989/90:113 erinras om den
roll som kommunen och polisen har tilldelats i LHD, att övervaka efterlevnaden
av bestämmelserna i lagen (69 §) och att avge yttranden i ärenden om tillstånd
till servering (60§). Kommunen har vidare viss vetorätt enligt 61 §. 162 §
finns föreskrifterom kungörande i ortstidning av beslut om serveringstillstånd.

Några
nya regler i LHD om besvärsrätten anser jag inte motiverat att föreslå.
Socialstyrelsen bör således inte ges besvärsrätt. Styrelsens sakkunskap kan
dock som jag redan nämnt utnyttjas av förvaltningsdomstolama.

Den
föreslagna ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1990. Övergångsvis bör gälla
att socialstyrelsen prövar överklaganden av beslut som har meddelats av
länsstyrelsen före ikraftträdandet.

Socialstyrelsen
behandlar åriigen cirka 100 besvärsärenden enligt LHD. Med anledning av den
föreslagna ändringen bör medel motsvarande kostnadema för handläggning av
dessa ärendena överföras från socialstyrelsen till kammarrättema. I
budgetpropositionen (1989/90:100) har de medel som beräknats för verksamheten
föreslagits bli överförda från femte huvudtitelns anslag E 1. till andra
huvudtitelns anslag D 3.

4 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom socialdepartementet upprättats ett
förslag till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.

Lagförslaget
är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990