Prop. 1989/90:114

Regeringens proposition Prop. 1989/90:114

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

Prop. 1989/90:114

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet
den 6 mars 1990 för de åtgärder som framgår av föredragandenas hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Allan Larsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen beskrivs det ekonomiska läget och regeringen föreslår att
riksdagen godkänner vissa allmänna rikUinjer för den ekonomiska politiken.
Vidare föreslår regeringen att riksdagen beslutarom vissa höjningar av skatten
på tobak, spritdrycker, vin, starköl och öl samt att riksdagen godkänner att
prisregleringslagen får tillämpas fr.o.m. den 8 febmari 1990.

1 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 114

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1990 Prop.
1989/90:114

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Engström, Hjelm-Wallén,
Göransson, Dahl, Hellström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,
Freivalds, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande:
statsråden Larsson och Åsbrink

Proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Larsson anför:

1 Det ekonomiska läget

1980-talet
var i många avseenden en gynnsam period i den svenska ekonomins utveckling.
Omläggningen av den ekonomiska politiken hösten 1982 medförde tillsammans med
en förbättrad världskonjunktur, att krisen i slutet av 1970-talet och börian av
1980-talet ersattes av en period med ökad tillväxt och fömyad framtidstro. Den
svenska industrins konkurrenskraft förbättrades och exportutvecklingen var god.
Näringslivet fömyades och byggdes ut. Industrins investeringar ökade med ca 90%
mellan 1982 och 1989.

Särskilt
markerad var förstärkningen av den offentliga sektoms finanser. Statens budgetsaldo
förbättrades från ett underskott på 86,6 miljarder kr. budgetåret 1982/83 till
ett beräknat överskott på 21,8 miljarder kr. innevarande budgetår.

Hushållens
ekonomi förbättrades också påtagligt. Den tidigare utvecklingen med
stagnerande sysselsättning, stigande arbetslöshet och sjunkande reallöner
förbyttes under 1980-talet i kraftigt växande sysselsättning, sjunkande arbetslöshet
och stigande reallöner. Antalet heltidssysselsatta på den öppna arbetsmarknaden
ökade med ca 400 000 personer mellan 1982 och 1989. Den öppna arbetslösheten
minskade från som mest ca 3% 1983 till 1,4% 1989.

Handelsbalansen
förbättrades kraftigt från stora underskott under 1980-talets första år till
överskott på drygt 20 miljarder kr. per år under andra hälften av 1980-talet.
Bytesbalansen, i vilken också tjänster och transfereringar ingår, och som i
början av 1980-talet uppvisade underskott motsvarande närmare 4% av bmttonationalprodukten
(BNP), förbättrades snabbt till mindre överskott i mitten av 1980-talet men har
därefter försämrats igen.

Det
finns emellertid också betydande problem, som under den senaste tiden har
blivit alltmer besvärande.

Det
första är den snabba pris- och kostnadsutvecklingen, som bl.a. skapar svårigheter
för den konkurrensutsatta sektom. Resursutnyttjandet i den

svenska
ekonomin var högt under 1989 och företagens produktionskapaci- Prop.
1989/90:114 tet hårt ansträngd. Ekonomin var överhettad och pris- och kostnadsökning-ama
var väsentligt högre än i omvärlden. Trots en kraftig ökning av arbetskraftsutbudet
rådde brist på arbetskraft i många sektorer och regioner.

Ett
andra problem är den låga tillväxten. BNP ökade med knappt 2% 1989, vilket är
anmärkningsvärt lite med hänsyn till att antalet arbetade timmar ökade med ca I
1/2%. Den långsamma produktivitetsökningen begränsade den ekonomiska tillväxten.

Ett
tredje problem är det alltför låga sparandet. Hushållssparandet är negativt och
bytesbalansen uppvisar stigande underskott.

Under
de senaste månadema har den ekonomiska situationen försämrats. Industrikonjunkturen
har försvagats. Exporten har dämpats, medan den inhemska efterfrågan har
utvecklats relativt starkt med en fortsatt betydande importökning som följd.
Räntorna har stigit kraftigt. Vidare har lönekostnaderna och hemmamarknadsprisema
fortsatt att öka i snabb takt. Konflikter har förekommit på arbetsmarknaden.
Oljepriserna och andra importpriser har stigit påtagligt, medan exportpriserna
visat en stagnerande utveckling. Bytesbalansen har försämrats ytterligare.
Denna utveckling innebär stora risker för framtiden. Fortsätter den kommer sysselsättningen
att hotas.

För
1990 och 1991 bedöms tillväxten i OECD-området komma att dämpas något i
jämförelse med de senaste åren. Det är främst i Nordamerika och Storbritannien,
som en avmattning är att vänta. Expansionen i Japan och Kontinentaleuropa fömtses
däremot hållas tämligen väl uppe. Inflationstakten i industriländema väntas
stabiliseras kring 41 /2%. En snabb försämring av det intemationella läget kan
emellertid inte uteslutas. De extema obalansema mellan de ledande ländema är
fortfarande betydande. Dessutom kan inflationen komma att tillta i vissa
länder med stramare ekonomisk politik och lägre tillväxt som följd.

Mot
denna bakpuiKlhar utsikterna för den svenska ekonomins utveckling försämrats,
i förhållande till vad som redovisades i finansplanen 1990. Utan åtgärder
skulle bytesbalansens underskott komma att stiga till en historiskt sett
mycket hög nivå redan under innevarande år. Vidare skulle den svenska
arbetsmarknaden förbli överhettad, med påföljande tryck uppåt på priser och
löner, även om bristen på arbetskraft fömtses bli något mindre än under det
senaste året.

Den
omfattande skattereform, som har inletts i år, kommer att bidra till en bättre
tillväxt genom ökat utbud av arbetskraft, högre sparande och effektivare resursanvändning.
Reformen kommer också att ge ett kraftigt tillskott till hushållens köpkraft
1991, vilket kan komma att medföra betydande stabiliseringspolitiska problem,
om lönema samtidigt fortsätter att öka snabbt. Det är därför av yttersta vikt
att timlönemas ökningstakt dämpas radikalt 1991. Samtidigt erbjuder 1991 till
följd av skattereformen en unik möjlighet att växla ned till en låg
kostnadsökningstakt samtidigt som realinkomsterna hålls uppe.

ti
Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 114

2 Den
ekonomiska politiken Prop. 1989/90:114

I
finansplanen i årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 1) slogs fast, att
det centrala stabiliseringspolitiska problemet idag är inflationen. När priser
och löner stiger mer än i konkurrentländema, urholkas företagens konkurrenskraft.
Det leder till förlorade marknadsandelar på både hemma-och exportmarknadema och
till att bytesbalansen försämras. Hög inflation leder också till orättvisor och
fördelningspolitiska problem. Inflationen innebär ett hot mot det viktigaste
målet för den ekonomiska politiken, nämligen den fulla sysselsättningen.

I
budgetpropositionen framhölls vidare, att den ekonomiska politiken måste ha en
fortsatt restriktiv inriktning för att motverka alltför snabba pris-och
lönestegringar och en fortsatt försämring av bytesbalansen. Vikten av att
samtidigt stimulera utbudet av produktiva resurser i ekonomin framhölls ocksä.
Mot bakgmnd av den ekonomiska utvecklingen under de senaste månadema är detta
i högsta grad giltigt fortfarande. En stram ekonomisk politik är även
nödvändig för att underbygga de ansträngningar, som görs för att direkt påverka
de nominella löneökningama.

Riktlinjer
för den ekonomiska politiken

Regeringen
avvisar arbetslöshet som medel att få ned pris- och löneökningama. Den
nuvarande trenden med hög inflation, alltmer urholkad konkurrenskraft och
stigande underskott i bytesbalansen kan inte accepteras. En sådan utveckling är
ett hot mot sysselsättningen och äventyrar välfärden.

Därför
måste den ekonomiska politiken nu utformas med syftet att stabilisera
ekonomin, dvs. minska överhettningen och inflationen. Det är väsentligt att
åstadkomma en sådan inriktning av den ekonomiska utvecklingen att den utlandskonkurrerande
sektom stärks och produktiva investeringar stimuleras. Finanspolitiken bör
därvid ges en ökad tyngd och därigenom avlasta penningpolitiken, som under
senare tid har fått bära en alltför stor del av den stabiliseringspolitiska
bördan.

Uppgiften
att föra en ansvarsfull ekonomisk politik överordnas övriga politiska krav.
Reformer föreslås bara om de, utan skattehöjningar, kan finansieras inom ramen
för en fortsatt stram finanspolitik.

Den
ekonomiska politiken måste nu inriktas på att

— skapa fömtsättningar för löneavtal för 1991 som gör
det möjligt att hävda reallöner och konkurrenskraft

— bryta inflationsförväntningama och få till stånd en
lugnare prisutveckling

— genomföra skatteomläggningen för att stimulera till
arbete och sparande

— fullfölja planema på ett kommunalskattestopp under
1991 i syfte att väma om skattereformen och att dämpa den kommunala expansionen

— säkerställa samhällsekonomisk balans genom att öka
utbudet av arbetskraft och dämpa efterfrågan

— förstärka insatsema för en förbättrad produktivitet
både i den privata och i den offentliga sektom

—
säkerställa full sysselsättning genom en utveckling av arbetsmarknads- Prop.
1989/90:114 politiken i riktning mot utbudsstimulerande och tillväxtbefrämjande
åtgärder.

Åtgärder
för att få tdl stånd stabiliseringsavtal

Lönebildningen
har avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Den är beroende både
av partemas eget agerande och av läget på arbetsmarknaden. Det är partema på
arbetsmarknaden, som har det fulla ansvaret för löneförhandlingama. Det är
angeläget att avtal för 1991 träffas i mycket god tid, och att de leder till en
radikal dämpning av de totala löneökningama under 1991.

Efter
överläggningar med partema har regeringen utsett en särskild förhandlare, som
har i uppgift att medverka till en uppgörelse mellan de avtalsslutande
partema, vilken avser prisklausuler för 1990 och löneavtal för 1991. Detta
arbete skall vara slutfört i böijan av april.

Regeringen
avser vidare att tillkalla en särskild utredare för att, i nära samverkan med
arbetsmarknadens parter, föreslå åtgärder för att förbättra och förstärka spelreglema
på arbetsmarknaden. Syftet är bl.a. att skapa fömtsättningar för en bättre
fungerande lönebildningsprocess.

För
att understödja partemas egna insatser för att få till stånd en stabiliseringsuppgörelse
har regeringen för avsikt att vidta en rad åtgärder, som minskar överhettningen
på arbetsmarknaden och tar ned inflationsförväntningama.

Tillfdlliga
åtgärder på prisområdet

I
avvaktan på att klarhet nås om löneutvecklingen för 1990 och 1991, bör ett allmänt
pris- och hyresstopp gälla tills vidare. Därför lämnas förslag om att riksdagen
godkänner att prisregleringslagen skall få tillämpas fr.o.m. den 8 februari
1990.1 det följande (bilaga 2) redogör statsrådet Åsbrink närmare för detta
förslag.

Regeringen
har inlett överläggningar med näringslivet för att få till stånd sådana
insatser, att förväntningama om fortsatt hög inflation kan brytas. Så snart
dessa överläggningar är avslutade kommer regeringen att ta ställning till pris-
och hyresstoppet.

Reformering
av skattesystemet

Vid
årsskiftet 1989/90 genomfördes det första steget i reformeringen av skattesystemet.
Syftet med reformen är bl.a. att stimulera till arbete och sparande. Det andra
steget av skattereformen bör genomföras vid kommande årsskifte. Reformen ger
genom lägre skattesatser och bredare skattebaser en mer neutral och likformig
beskattning. Detta leder till en effektivare resursanvändning och ökad
tillväxt. En proposition med förslagen kommer att föreläggas riksdagen i april.
Reformen kommer senare att följas upp med utvärderingar av dess eflTekter på
ekonomin och på fördelningen av inkomster och förmögenheter.

Kommunalskattestopp
1991 Prop. 1989/90:114

Det
är väsentligt, att skattereformen inte urholkas, genom att kommunerna höjer
utdebiteringen av kommunalskatt. Kraven och förväntningama på den kommunala sektom
kommer att vara betydande under de närmaste åren. Efterfrågan på god
barnomsorg, utbildning, sjukvård och äldreomsorg är stor. Samtidigt måste kommunema
komma tillrätta med sina ekonomiska obalanser. Allt detta bör klaras inom
ramen för ett oförändrat skatteuttag. Stmkturella förändringar och fortsatt
omprövning av kommunala verksamheter är därför nödvändiga. Det är väsentligt
att genom sådana åtgärder få till stånd den långsammare tillväxt i den
kommunala sektom som riksdagen har uttalat sig för.

Regeringen
avser att senare återkomma med förslag, som berör den kommunala ekonomin. Ett
förslag om att tillfälligt begränsa rätten för kommuner, landsting och församlingar
att höja utdebiteringen kommer inom kort att föreläggas riksdagen. Vidare avser
regeringen att föreslå åtgärder som neutraliserar effektema av skattereformen
vad avser förhållandet mellan staten och kommunema.

Även
på längre sikt kommer utrymmet för att höja den kommunala utdebiteringen att
vara begränsat. Regeringen avser att inom kort tillsätta en utredning med
uppdrag att se över statens bidrag till kommunema. Översynen, som också skall
omfatta skatteutjämningssystemet, bör ytterst resultera i en jämnare
fördelning av kommunalskatterna.

Åtgärder
för att stimulera utbudet av arbetskraft

Åtgärder
för att stimulera utbudet av arbetskraft har varit ett väsentligt inslag i den
ekonomiska politiken under senare år. Den ekonomiska politiken bör innehålla
så mycket utbudsstimulans som möjligt och så mycket efterfrågedämpande åtgärder
som nödvändigt.

Regeringen
avser att senare i år lägga fram förslag till riksdagen, om att lagfäst sjuklön
införs den I januari 1991. Härigenom åläggs arbetsgivaren att betala ut sjuklön
till sina anställda för de första 14 dagama av varie sjukdomsperiod.
Sjukförsäkringsavgiften bör sänkas med en procentenhet vid samma tidpunkt.
Sjukförsäkringens utgifter beräknas minska med ca 16 miljader kr. Samtidigt
minskar sjukförsäkringens inkomster med drygt 6 miljader kr. som en följd av
den sänkta sjukförsäkringsavgiften. Åtgärden ger arbetsgivarna starkare direkta
incitament att förbättra arbetsmiljö och arbetsorganisation, så att
sjukfrånvaron minskar.

I
syfte att öka tillgången på arbetskraft avser regeringen att senare i år förelägga
riksdagen förslag om att ge anställda rätt att själva välja, om de vill arbeta
till 67 års ålder. En sädan rätt bör införas den I januari 1991. I kombination
med påtagligt minskade marginaleffekter för pensionärer — genom att dels
inkomstskatten sänks i samband med skattereformen, dels kommunala
bostadstillägg och s.k. extra avdrag inte längre avtrappas med arbetsinkomster
— kommer detta att väsentligt öka möjlighetema och det ekonomiska utbytet för
äldre att delta i arbetslivet.

Den
lagstadgade semestem bör som planerat förlängas med två dagar

under
1991. I syfte att i samband med förlängningen stärka utbudet av Prop.
1989/90:114

arbetskraft
utreder regeringen möjlighetema att införa rätt för anställda att

skjuta
på semestern eller arbeta med full betalning utöver semesterlönen

under
den femte och sjätte semesterveckan. Möjlighetema att låta unga

balter
komma till Sverige och arbeta under en kortare period utreds också

inom
regeringskansliet.

Rätten
till ett aktivt liv skall gälla alla människor. Mot denna bakgmnd gör
regeringen en översyn av systemen för sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring
och förtidspensionering. Syftet är att - genom bättre utformning av och
samordning mellan dessa system och med andra delar av välfärdssystemet -
åstadkomma en större flexibilitet och en aktivare rehabilitering. Detta för att
korta ned och undvika långa sjukskrivningar och förtidspensioneringar.
Människor skall inom ramen för ett generellt välfärdssystem ha rätt till en
ekonomisk trygghet vid sjukdom och skada i arbetet.

Regeringen
har under senare tid vidtagit ett antal åtgärder för förnyelse av arbetslivet
och mot dåliga arbetsmiljöer. Därigenom kan det förhindras att människor slås
ut från arbetslivet. Åtgärdema bör också leda till en minskad sjukfrånvaro.
Fler människor kan därmed komma ut i aktivt arbete och på så vis ges ett bättre
liv samtidigt som de genom sitt arbete bidrar till att öka tillväxten.

Regeringen
avser att i kompletteringspropositionen i april lägga fram ytterligare förslag
till åtgärder för att öka tillgången på arbetskraft.

Åtgärder
för att dämpa efterfrågan

Utbudsstimulerande
åtgärder är inte tillräckliga för att få till stånd den nödvändiga
stabiliseringen av ekonomin. Det behövs åtgärder också på efterfrågesidan. Ett
centralt element i stabiliseringspolitiken är en stram budgetpolitik. Den
statsbudget som har föreslagits för budgetåret 1990/91 är balanserad, dvs. inkomster
och utgifter uppgår till i stort sett samma belopp. Kravet pä stramhet i den
ekonomiska politiken har motiverat att 1990-1991 års skattereform ges en
ansvarsfull finansiering.

För
att dämpa efterfrågan bör, som tidigare aviserats, skatten på spritdrycker,
vin, starköl och öl samt tobak nu höjas med sammantaget motsvarande ca 900
milj. kr. Jag återkommer till detta förslag i det följande (bilaga

1).

För
att begränsa överhettningen på byggmarknaden har regeringen nyligen i en
proposition till riksdagen föreslagit att irivesteringsavgiften i Stockholms-
och Uppsalaområdena, vilken infördes våren 1989, utvidgas till att omfatta
Göteborgsområdet samt att den höjs från 10% till 30% och förlängs till att
gälla även 1991.1 samma syfte har arbetsmarknadsstyrelsens uppdrag att begränsa
oprioriterat byggande 1990 förlängts till att gälla även 1991. Ramarna har
reducerats från 95% 1990 till 90% 1991, räknat som andel av 1988 års volym.
Ombyggnader av bostäder utan statliga lån i Stockholms- och Göteborgsområdena
kommer vidare att i fortsättningen kräva byggnadstillstånd.

Förslaget
om lagfäst sjuklön innebär — utöver effektema på arbetsutbud

och produktivitet — också en betydande skärpning av finanspolitiken. 7

t2 Riksdagen 1989/90. I saml Nr 114

I
årets budgetproposition betonades vikten av, att finanspoliriken får en Prop.
1989/90:114 restriktiv inriktning även 1991. I det förestående arbetet med
kompletteringspropositionen kommer regeringen att överväga, vilka ytterligare åtgärder
som behöver vidtas för att dämpa efterfrågan och minska överhettningen i
ekonomin.

Åtgärder
för att förbättra produktiviteten

För
att återställa ekonomisk balans måste produktiviteten, dvs. produktionen per
arbetstimme, förbättras. Det gäller både i privat och offentlig sektor, i såväl
vam- som tjänsteproduktion. Det finns inga enkla åtgärder som leder fram till
en högre produktivitet. Det är ett komplicerat samspel mellan insatser på det
praktiska och på det politiska planet. Näringslivet har ett stort ansvar för
att förbättra produktivitetsutvecklingen i den privata sektom. Staten bör
genom olika åtgärder för att stärka konkurrensen bidra till denna utveckling.

Statsmaktema
bör ange mål för produktiviteten i den offentliga sektom. Målen bör kopplas
samman med resurstilldelningen till de statliga myndighetema och med
statsbidragen till kommuner och landsting. Regeringen har för avsikt att
återkomma till denna fråga.

Aktiv
arbetsmarknadspolitik

Den
ekonomiska politiken bör söka åstadkomma balans på arbetsmarknaden som helhet
och på de olika delarbetsmarknaderaa. Arbetslösheten bör inte användas som ett
medel i den ekonomiska politiken.

För
att klara denna uppgift bör arbetsmarknadspolitiken spela en viktig roll. Den
skall säkerställa full sysselsättning genom utbudsstimulerande och tillväxtbefrämjande
åtgärder.

Övriga
tillväxtfrämjande åtgärder

En
väl fungerande infrastmktur, som medger effektiva och miljövänliga transporter,
är en viktig fömtsättning för att åstadkomma en god ekonomisk tillväxt. I en
proposition om näringspolitiken inför 1990-talet, som inom kort bör föreläggas
riksdagen, kommer bl.a. att redovisas förslag till riktlinjer för arbetet med
att utveckla infrastmkturen.

Regeringen
har för avsikt att i propositionen - utöver förslag till anslag till vägverket
och banverket för budgetåret 1990/91 - lämna förslag till riksdagen om
inrättande av en infrastmkturfond på 5 miljarder kr. Finansieringen av fondens
uppbyggnad möjliggörs genom de minskade utgifter, som uppstår till följd av arbetsgivamas
ökade ansvar för sjukförsäkringen.

Syftet
med fonden är att åstadkomma en snabbare utbyggnad av ange

lägna infrastmkturinvestéringar inom jämvägs- och kollektivtrafikområ

dena än vad som är möjligt inom ramen för anslagen till vägverket och

banverket. Fonden skall användas för att möjliggöra sådana investeringar

som annars inte skulle komma till stånd på gmnd av att projektens drift- och

kapitalkostnader inte täcks fullt ut. Fonden bör skapa fömtsättningar för en 8

omfattande
lånefinansierad utbyggnad av infrastmkturen, t.ex. genom sam- Prop.
1989/90:114 finansiering med andra intressenter. Med hänsyn till överhettningen
i ekonomin är avsikten att fonden skall kunna användas, först när det är
lämpligt ur stabiliseringspolitisk synvinkel.

I
den näringspolitiska propositionen föreslås även andra åtgärder för att främja
den ekonomiska tillväxten. Det gäller bland annat åtgärder avsedda att stödja
utvecklingen av mindre och medelstora företag.

En
god tillväxt i vidare bemärkelse inkluderar också en förbättrad miljö. Enligt
1988 års miljöpolitiska beslut skall strängare avgasreningskrav för tunga
lastbilar och bussar gälla fr.o.m. 1994 års modeller. I miljöskyddssyfte avser
regeringen att föreslå, att de strängare kraven införs redan för 1993 års modeller.
Regeringen kommer vidare att föreslå, att en miljöavgift införs den 1 januari
1992 på utsläpp av kväveoxider från stora förbränningsanläggningar för
energiproduktion.

Regeringen
avser att återkomma i kompletteringspropositionen, när för-utsättningama
rörande bl.a. löneutvecklingen har klamat ytteriigare, med en reviderad prognos
för 1990 och en bedömning av den ekonomiska utvecklingen 1991.

Statsrådet
Larsson och t.f chefen för civildepartementet, statsrådet Åsbrink, utvecklar
härefter närmare de olika frågor som hör till vederbörandes ansvarsområde.
Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet
Larsson avslutar:

3 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag och statsrådet Åsbrink har anfört hemställer jag att
regeringen

1 ger riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om det
ekonomiska läget,

2 föreslår riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som jag har förordat,

3 förelägger riksdagen vad jag och statsrådet Åsbrink har anfört för de åtgärder
som vi har hemställt om.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
propositionen förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
som föredragandena har hemställt om.

Regeringen
beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underprotokollen för finans-
och civildepartementen skall bifogas propositionen enligt följande:

Finansdepartementet Bilaga I

Civildepartementet Bilaga 2

Finansdepartementet

utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträdet den 6 mars 1990 Föredragande: statsrådet Larsson

Prop. 1989/90:114 Bilaga
1

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m. (1989/90:114)

1 Dryckesskatt

Mitt förslag:
Skatten på spritdrycker, vin, starköl och öl höjs så att priset på dessa varor
stiger med ca 5 %.

Bakgrunden
till mitt förslag: Skatten på drycker utgår enligt lagen (1977:306) om
dryckesskatt (omtryckt 1984:158, ändrad senast 1989:468). Skatten på
spritdrycker och vin utgår med en gmndavgift och en procentavgift, som
beräknas på detaljhandelspriset, exkl. mervärdeskatt. På vin med en alkoholhalt
av högst 7 volymprocent utgår dock ingen procentavgift. Skatten för sådant vin
tas ut som en gmndavgift per liter på samma sätt som för malt- och
läskedrycker.

Skatterna
på spritdrycker, vin och starköl höjdes senast den 9 juni 1989. Skatten på
läskedrycker har varit oförändrad sedan den 1 maj 1982 och på öl sedan den I
januari 1983.

För
närvarande gäller följande skattesatser. Procentavgiften för spritdrycker är
60% och för viner 39%. Gmndavgiften är för spritdrycker 1 kr. 24 öre för vaqe
volymprocent alkohol och liter, för starkvin 19 kr. 25 öre per liter och för
lätt vin med en alkoholhalt överstigande 7 volymprocent 7 kr. 70 öre per liter.
Skatten på vin med en högsta alkoholhalt på 7 volymprocent är totalt 10 kr. 35
öre per liter.

För
maltdryckema utgår endast en gmndavgift med visst belopp per liter. Den senaste
skattehöjningen har lett till att skatten på starköl är 10 kr. 35 öre per liter
och på öl 2 kr. 20 öre per liter. Lättölet är numera inte beskattat. Skatten på
läskedrycker utgår med 40 öre per liter för kolsyrade drycker och med 20 öre
per liter för övriga läskedrycker.

Preliminära statistiska
uppgifter över alkoholförsäljningen för år 1989 visar på en fortsatt minskad
spritdrycksförsäljning. Minskningen var 1.9% jämfört med föregående år.
Vinförsäljningen ökade däremot under motsvarande period med 3.7 %. Ökningen
för lättvinet var 4.0 % och för starkvinet 1.1 %. Försäljningen av starköl och
öl (klass II) ökade med 8.2 % resp 7.3 %. Totalt har
försäljningen av alkoholdrycker enligt dessa preliminära uppgifter ökat med
2.8 % under år 1989 jämfört med år 1988.

Skälen
för mitt förslag: Genom 1977 års alkoholpolitiska beslut slogs fast att skatteinstmmentet
skall användas som ett aktivt alkoholpolitiskt instmment. Prisema skall vara
höga och följa den allmänna prisutvecklingen. För

10

att
motverka hamstring och undvika andra alkoholpolitiska olägenheter är Prop.
1989/90:114 det vidare önskvärt att prisändringama görs relativt ofta. Skattema
på al- Bilaga 1 koholdrycker höjdes senast den 9 juni 1989. Höjningen
innebar att priset steg med ca 5%. Riksdagen godtog regeringens förslag (prop.
1988/89:150 bil. 6, FiU 30, rskr. 327, SFS 1989:468).

Konsumentprisindex
har under perioden maj 1977-januari 1990 stigit med 171 %. Priset för
spritdrycker har under motsvarande tid stigit med 166 %, starkvin med 154 %,
lättvin med 181 % och starköl med 232 %. Priset på spritdrycker och starkvin
släpar således efter den allmänna konsumentprisutvecklingen.

Som
framgått av det föregående har försäljningen av alkoholdrycker stigit under år
1989. Detta bör särskilt noteras mot bakgmnd av regeringens och riksdagens
tidigare ställningstagande om alkoholkonsumtionens utveckling. Trots att
alkoholkonsumtionen sedan år 1977 har sjunkit väsentligt ligger den på en hög
nivå. Stora ansträngningar måste göras för att WHO-målet om en väsentlig
sänkning av alkoholkonsumtionen skall kunna uppnås till sekelskiftet. Det är
glädjande att den nedåtgående trenden för spritdryckerna kvarstår.
Volymökningen för vin och starköl, har dock inneburit att totalkonsumtionen av
alkoholdrycker ökat de senaste åren.

Det
är mot den nu beskrivna utvecklingen angeläget att en skattehöjning genomförs.
Utgångspunkten för skattehöjningen bör som tidigare vara en anpassning av
skatten så att prisema på alkoholdryckema i vart fall följer den allmänna
prisutvecklingen. För att motverka den uppåtgående trenden bör skatten på
samtliga alkoholdrycker generellt höjas så att priset stiger med ca 5 %.

Den
nu avsedda prishöjningen bör åstadkommas genom att gmndavgiften höjs. Gmndavgiften
på spritdrycker bör höjas till I kr. 32 öre per liter och volymprocent alkohol,
på starkvin till 21 kr. per liter, på lättvin med alkoholhalt överstigande 7%
till 8 kr. 50 öre per liter. Skatten på starköl och på lättvin med en alkoholhalt
understigande 7 % bör höjas till 11 kr. 25 öre per liter. Med hänsyn till
försäljningsutvecklingen bör denna gång även skatten på öl (klass II) höjas till 2 kr. 70 öre per liter.

De
nu förordade skattehöjningama innebär att priset pä spritdrycker stiger med 7 —
8 kr., på starkvin med 3 — 4 kr. och på lättvin med I — 2 kr., allt räknat per
helbutelj och starkölet med ca 1 kr. 30 öre per liter.

Med
hänsyn till att skatteändringama påverkar försäljningsvolymen anser jag det
befogat attTäkna med att höjningen ger en ökning av skattein-täktema med endast
400 milj. kr. för helt år räknat.

De
nya skattesatserna bör träda i kraft den 7 maj 1990.

11

2
Tobaksskatt

Mitt
förslag: Skatten på cigarretter höjs med 5 öre per st, på röktobak med 15 kr.
per kg, på tuggtobak med 5 kr. per kg och på snus med 4 kr. per kg.

Prop. 1989/90:114 Bilaga 1

Skälen för mitt förslag:
Enligt lagen (1961:394) om tobaksskatt (omtryckt 1984:155, ändrad senast
1989:469) utgår skatt på cigarrer, cigariller, cigarretter, rök- och tuggtobak
samt snus. Skatten utgår som en viktskatt i fråga om tobak och snus och som en
styckeskatt i fråga om cigarrer, cigariller och cigarretter. Skattesatsema
höjdes senast den 9 juni 1989. Priset på tobaksvaror bör i stort följa
konsumentprisutvecklingen på varor och tjänster i allmänhet. Jag anser det
lämpligt att skatten på tobaksvaror höjs nu. Cigarrer och cigariller har under
en lång följd av år varit utsatta för kraftiga prishöjningar och en alltmer
minskad efterfrågan. Skatten på dessa varor bör därför inte höjas.

Skatten på cigarretter bör
höjas med 5 öre per styck. Skatten för de minsta cigarretterna skulle då öka
från 44 till 49 öre per styck.

En motsvarande höjning av
skatten på röktobak, tuggtobak och snus bör också göras. Skatten på röktobak
bör därför höjas från 155 till 170 kr., skatten på tuggtobak från 50 till 55
kr. och skatten på snus från 28 till 32 kr., allt beräknat per kg.

Höjningen av tobaksskatten
beräknas vid en oförändrad konsumtion leda till merintäkter för statsverket på
ca 600 milj. kr. Till följd av en förväntad konsumtionsminskning beräknar jag
nettoeffekten till 500 milj. kr. för helt år räknat.

De
nya skattesatsema för tobaksvaror bör träda i kraft den 7 maj 1990.

3 Schablontullen på alkoholdrycker och tobak

Mitt
förslag: Schablontullen på alkoholdrycker och tobaksprodukter höjs i samma mån
som skatten på de enskilda produkterna.

Skälen
för mitt förslag: I samband med tidigare höjningar av skatterna på alkoholdrycker
och tobaksprodukter har en motsvarande höjning också gjorts av den s.k.
schablontullen som tas ut för dessa varor vid bl.a. resandes införsel. Efter
samråd med statsrådet Gradin förordar jag att så sker även denna gång. Även
denna ändring bör träda i kraft den 7 maj 1990.

12

4
Upprättade lagförslag Prop-1989/90:114

Bilaga
1 I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till

1. lag
om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,

2. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,

3. lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068).
Lagförslaget 3 har upprättats i samråd med statsrådet Gradin. Förslagen bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.1.

De
föreslagna ändringama är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle
sakna betydelse. Yttrande från lagrådet bör därför inte inhämtas.

5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.

13

1 Förslag till Prop. 1989/90:114

Lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt Bilaga I.l

Härigenom
föreskrivs att lOoch II §§ lagen (1977:306) om dryckesskatt' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Skatten
på spritdrycker och vin utgår med en gmndavgift och en procent-avgift, om annat
inte sägs i femte stycket. Gmndavgift utgör per liter i fråga om

1. spritdrycker
1 krona 24 öre för 1. spritdrycker I krona 32 öre för

varje hel volymprocent alkohol, varie hel volymprocent alkohol,

2. starkvin 79 kronor 25 öre, 2. starkvin 21 kronor,

3. lättvin med en alkoholhalt över 3. lättvin med en alkoholhalt över 7
volymprocent 7 kronor 70 öre, 7 volymprocent 8 kronor 50 öre,

4. annat lättvin 10 kronor 35 öre. 4. annat lättvin 11 kronor 25
öre.

Procentavgiften
utgör för spritdrycker 60 procent och för vin 39 procent av
detaljhandelspriset.

Med
detaljhandelspriset förstås det pris som detaljhandelsbolaget tillämpar vid
försäljning över disk, exklusive beloppet av pant och skatt enligt lagen (1968:430)
om mervärdeskatt.

För
lättvin med en alkoholhalt av högst 7 volymprocent utgår dock ingen procentavgift.

11 §'

Skatten
på malt- och läskedrycker utgår per liter med

2
kronor 20 öre för öl, 2 kronor 70 öre för öl,

10
kronor 35 öre för starköl, 11 kronor 25 öre för starköl,

40
öre för kolsyrad läskedryck, 40 öre för kolsyrad läskedryck,

20
öre för annan läskedryck. 20 öre för annan läskedryck.

Denna
lag träder i kraft den 7 maj 1990.

' Ugen
omtryckt 1984:158. Senaste lydelse 1989:468.

Senaste lydelse 1989:468. 14

2 Förslag till Prop. 1989/90:114

Lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt '' ' •'

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1961:394) om
tobaksskatt' skall ha följande lydelse.

2 § Nuvarande lydelse

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande
till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag Vikt
för 1 st.gram Belopp för

1 st. öre 1 kg kr.

Cigarrer och cigariller

grupp I .......... t.o.m. 1,7 13,5

II .............. över 1,7 t.o.m. 3,0 18,0

III............ " 3,0" 5,0 21,5

IV ............. " 5,0 30,0

Cigarretter

grupp I ........... t.o.m. 0,85 44

11............ över0,85 t.o.m. 1,20 51

III............ " 1,20" 1,55 56

IV ............. " 1,55" 1,90 61

V.............. " 1,90 65

Röktobak............ ..................................................... 155:-

Tuggtobak ........ ....................................................... 50:-

Snus.................. ....................................................... 28:-

Föreslagen lydelse

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i
förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag

Vikt för 1 st.gram

Belopp för

1 st. öre

1 kg kr.

Cigarrer
och cigariller

grupp I ...........

t.o.m. i,7

13,5

II ..............

över 1,7 t.o.m. 3,0

18,0

III.............

" 3,0" 5,0

21,5

IV .............

" 5,0

30,0

Cigarretter

grupp I ...........

t.o.m. 0,85

49

II ..............

över 0,85 t.o.m. 1,20

56

III.............

" 1,20" 1,55

61

IV .............

1,55" 1,90

66

V...............

1,90

70

Röktobak...........

170:-

Tuggtobak
......

55:-

Snus..................

32:-

Denna lag träder i kraft den 7 maj 1990.

'Lagen omtryckt 1984:155.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:141.

Senaste lydelse 1989:469. 15

3 Förslag till Prop. 1989/90:114

Lagom ändring i tulltaxelagen (1987:1068) 'a 1.1

Härigenom
föreskrivs att 22 och 24 kap. tulltaxelagen (1987:1068)' skall ha följande
lydelse.

22
kap. Drycker, sprit och ättika

Nuvarande
lydelse

Anm.
För spritdrycker, vin eller starköl, som införs i den ordning som anges i 18 §
3, 4, 6, eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår, om tullfrihet
inte åtnjuts, tull med följande belopp per liter:

Spritdrycker
enligt tulltaxenr 22.08.................... 200: -

Vin:

musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 volym

procent ...................................................... 62: —

ej
musserande, med en alkoholhalt 7 men inte 15 volymprocent. 30:-ej musserande,
med en alkoholhalt om högst 7 volymprocent . 75.—

Starköl..........................................................
75.-

Tullsats
som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82
§ tullagen (1987:1065).

Föreslagen
lydelse

Anm.
För spritdrycker, vin eller starköl, som införs i den ordning som anges i 18 §
3, 4, 6, eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår, om tullfrihet
inte åtnjuts, tull med följande belopp per liter:

Spritdrycker
enligt tulltaxenr 22.08..................... 270.-

Vin:

musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 volym

procent ...................................................... 65: —

ej
musserande, med en alkoholhalt 7 men inte 15 volymprocent. 32: — ej musserande,
med en alkoholhalt om högst 7 volymprocent . 76.—

Starköl..........................................................
76.-

Tullsats
som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82
§ tullagen (1987:1065).

24
kap. Tobak samt varor tillverkade av tobaksersättning

Nuvarande
lydelse

y4nw.
Förtobaksvarorsominförsidenordningsomavsesi 1 § andra stycket lagen (1961:394)
om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 13§andrapunktenlagen(1987:1069)om
tullfrihet m.m. utgår, om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp:
Cigarrer och cigariller:

vikt
högst 3 g per styck....................... 22 öre per styck

vikt
högre än 3 g per styck................... 42 öre per styck

'
Lagen omtryckt 1987:1186.

Senaste lydelse 1989:470.

'Senaste lydelse 1989:470. 16

Cigaretter: Prop. 1989/90:114

vikt
högst 0,85 g per styck.................. 55 öre per styck Bilaga 1.1

vikt
högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck di öre per styck

vikt
högre än 1,20 g per styck.............. 7Ö öre per styck

Andra
slag av färdiga tobaksvaror............... 792.- per kg.

Tullsats
som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82
§ tullagen (1987:1065).

Föreslagen
lydelse

Anm.
För tobaksvaror som införs i den ordning som avses i 1 § andra stycket lagen
(1961:394) om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
13 § andra punkten lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. utgår, om tullfrihet
inte åtnjuts, tull med följande belopp: Cigarrer och cigariller:

vikt
högst 3 g per styck....................... 22 öre per styck

vikt
högre än 3 g per styck.................. 42 öre per styck

Cigaretter:

vikt
högst 0,85 g per styck.................. 67 öre per styck

vikt
högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck 69 öre per styck

vikt
högre än 1,20 g per styck.............. 76 öre per styck

Andra
slag av färdiga tobaksvaror............... 270.- per kg

Tullsats
som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82
§ tullagen (1987:1065).

Denna
lag träder i kraft den 7 maj 1990.

17

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 6 mars 1990. Föredragande: statsrådet Åsbrink

Prop. 1989/90:114 Bilaga 2

Anmälan till proposition om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m. m. (1989/90:114)

Tillämpning av prisregleringslagen (1989:978)

Mitt
förslag: I avvaktan på att närmare klarhet vinnes i fråga om den förväntade
lönekostnadsutvecklingen för åren 1990 och 1991 skall ett allmänt pris- och hyresstopp
gälla tills vidare. Det föreslås därför att riksdagen godkänner att
prisregleringslagen skall få tillämpas från och med den 8 febmari 1990.

Skälen
(ör mitt förslag: I årets finansplan (prop. 1989/90:100 bil. 1) och i samband
med att det nu gällande allmänna pris- och hyresstoppet infördes i början av febmari
kunde konstateras att gmndproblemen i svensk ekonomi kvarstår. Tillväxt och
sparande är lågt och pris- och kostnadsökningarna är väsentligt högre än i
omvärlden. Industrikonjunkturen och exporten har försvagats samtidigt som den
inhemska efterfrågan fortsatt att öka med en fortsatt kraftig ökning av
importen som följd. Bytesbalansen uppvisar därmed stigande underskott. Denna
utveckling hotar att mbba den samhällsekonomiska balansen.

En
av orsakema till problemen i svensk ekonomi är ett allför högt inhemskt
kostnadsläge som skapats av att lönema under en följd av år ökat alltför
kraftigt. Den senaste tidens utveckling med krav på omförhandlingar av 1990
års löneavtal har skapat ytterligare osäkerhet om kostnadsutvecklingen. De
finansiella marknadema har omedelbart reagerat med bl. a. stigande räntor.

I
det uppkomna läget är det angeläget att förväntningar om ytterligare pris- och
kostnadsökningar hålls tillbaka och att det allmänna pris- och hyresstopp som
infördes av regeringen den 8 febmari i år får fortsätta att gälla till dess att
bättre klarhet nåtts om den förväntade lönekostnadsutvecklingen för åren 1990
och 1991. Det är önskvärt att sådan klarhet kan nås inom de närmaste månadema
och att pris- och hyresstoppet därmed kan bli kortvarigt.

För
att pris- och hyresstoppet skall fortsätta att gälla måste regeringens beslut
att sätta prisregleringslagens bestämmelser i tillämpning genom förordningen
(1990:23) om tillämpning av prisregleringslagen (1989:978) godkännas av
riksdagen.

Enligt
min mening är riskema för en oacceptabel inflatorisk utveckling

och
en ökad obalans i svensk ekonomi nu så allvarliga att det finns skäl för Prop.
1989/90:114 att ha prisregleringslagen i tillämpning. Lagen bör enligt min
mening vara i Bilaga 2 tillämpning under 1 år. Pris- och hyresstoppet avses
dock, som nämnts ovan, bli kortvarigt.

Bakgrund

Prisregleringslagen
(1989:978) är en beredskapslag som alltid är i kraft men som får tillämpas
endast i vissa särskilt angivna lägen.

Fömtsättningama
för tillämpning av lagen vid krig eller krigsfara anges i 6 och 7 §§.

1
8 och 9 §§ anges när lagen får tillämpas i fredstid. Där framgår att regeringen
kan föreskriva att lagens bestämmelser skall tillämpas om det finns risk för en
allvarlig prisstegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller
tjänster eller om det finns risk för en allvarlig stegring av hyroma inom
landet för bostadslägenheter eller lokaler. Med allvarlig pris-eller hyresstegring
avses enligt lagens förarbeten (prop. 1989/90:21, FiU 9, rskr. 73) att den
inträdda eller befarade pris- eller hyresstegringen är sådan att den hotar att mbba
den samhällsekonomiska balansen.

En
prisreglering i fredstid kan tillämpas på all näringsverksamhet oavsett om den
bedrivs i privat eller offentlig regi. Prisreglering kan också tillämpas på
annan verksamhet hos staten samt på viss i lagen angiven verksamhet hos kommun som
inte är näringsverksamhet (8 §).

En
föreskrift om tillämpning av lagens bestämmelser om prisstopp m. m. skall avse
en viss tid, högst ett år varie gång. Föreskriften skall underställas riksdagen
för prövning inom en månad från det att den utfärdades. Föreskriften upphör att
gälla, om riksdagen inte godkänner föreskriften inom två månader från det att
den underställdes (10 och

11§§).

Föreskrifter
om de viktigaste formerna för prisreglering i fredstid anges i lagens 13, 14,
19, 22 och 34§§. Enligt 13 § kan regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer föreskriva att ett visst skäligt pris skall gälla som högstpris vid
försäljning av en vara eller utförande av en tjänst. Ett högstpris får inte
överskridas utan tillstånd. Enligt 14 § kan regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva att stoppris skall gälla för en vara eller
tjänst. Detta innebär att det pris som tillämpades för leverans av varan eller
tjänsten den dag som anges i föreskriften inte får överskridas utan tillstånd.
En föreskrift om stoppris skall gälla för en viss tid, högst sex månader. Tiden
kan förlängas, dock högst med sex månader varje gång. öm ett stoppris är högre
än vad som kan anses skäligt, kan det föreskrivas att priset skall sänkas (17 §).

I
19§ behandlas skyldigheten att förhandsanmäla prishöjningar. Be

stämmelsen innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får föreskriva att det pris som tillämpades för leverans av en

vara eller tjänst den dag som anges i föreskriften inte får höjas utan

tillstånd, förrän en viss tid efter det att anmälan gjorts. Tiden får bestäm

mas till högst en månad. 19

Enligt
22 § får regeringen föreskriva att den som gör en viss utfästelse till Prop.
1989/90:114 den myndighet som regeringen bestämmer inte får frångå en sådan utfäs-
Bilaga 2 telse utan tillstånd.

Enligt
34 § får regeringen föreskriva att den som hyr ut en bostadslägenhet eller en
lokal inte utan tillstånd får ta ut en högre hyra än som tillämpades en viss
angiven dag. En föreskrift om stopphyra skall avse hyran för en viss tid, högst
sex månader.

Fömtom
straffbestämmelser (39 — 45 §§) innehåller lagen vissa stödbestämmelser till
de nämnda formema för prisreglering samt i övrigt vissa bestämmelser avsedda
att tillämpas i främst krigs- och krigsfarefallen.

Prisregleringslagen
(1989:978) gäller sedan den I januari 1990. Lagen ersatte allmänna
prisregleringslagen (1956:236) som trädde i kraft den 1 januari 1957. Den nu
gällande prisregleringslagen bygger i sina huvuddrag på den gamla lagen och formema
för prisreglering är desamma som tidigare. Den nya lagen omfattar dock till
skillnad från den gamla lagen även hyra av bostadslägenheter och lokaler.
Allmänna prisregleringslagen var senast i tillämpning under tiden den 21
december 1987-20 december 1988 (prop. 1987/88:28, FiU 3, rskr. 37). Därefter
har inga föreskrifter om prisreglering tillämpats fram till den 8 febmari 1990.

Regeringens beslut om pris- och hyresstopp

I
beslut den 8 febmari 1990 utfärdade regeringen förordningen (1990:23) om
tillämpning av prisregleringslagen (1989:978). Genom beslutet föreskrev
regeringen att de gmndläggande bestämmelsema om pris- och hyresreglering skall
tillämpas under tiden från och med den 8 febmari 1990 till och med den 7 febmari
1991. Förordningen bör fogas till protokollet som underbilaga 1. Samtidigt
utfärdade regeringen förordningen (1990:24) om allmänt pris- och hyresstopp.
Förordningen gäller till och med den 7 augusti 1990. Förordningen bör fogas
till protokollet som underbilaga 2.

Bestämmelsema
om prisstopp innebär att den som i näringsverksamhet säljer varor och utför
tjänster inte utan tillstånd får överskrida det pris (stoppris) som tillämpades
för leverans av varan eller utförande av tjänsten den 7 febmari 1990
(prisstoppsdagen).

Bestämmelsema
om prisstopp omfattar - fömtom prissättningen i privat näringsverksamhet — även
alla avgifter hos staten samt de viktigaste avgiftema hos kommunema, såsom
avgifter för el, gas, vatten, fjärrvärme, sophämtning och sotning.
Prisregleringslagen och därmed förordningens bestämmelser om prisstopp
omfattar däremot inte kommunala avgifter som tas ut med stöd av hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) eller socialtjänstlagen (1980:620), såsom t.ex.
patientavgifter i sjukvården eller barnomsorgsavgifter.

Om
den som säljer en vara eller utför en tjänst före prisstoppsdagen har

träffat
avtal med prisjusteringsklausul, skall stoppriset vara det avtalade

gmndpriset med det tillägg
eller avdrag som enligt avtalet gäller för tiden

till
och med prisstoppsdagen och som den dagen var allmänt känt.

Stoppriset
får överskridas efter tillstånd av statens pris- och konkur-

20 rensverk om
det finns synnerliga skäl. Vid prövningen skall särskilt beak-

tas
om sysselsättningen inom företaget kan väntas minska väsentligt, eller Prop.
1989/90:114 om fara föreligger att företaget inte längre kan tillhandahålla
varan eller Bilaga 2 tjänsten, ifall tillstånd inte lämnas.

För
statliga myndigheter och kommuner skall särskiU beaktas om möjlighetema att
upprätthålla i lag eller författning föreskriven verksamhet väsentligt
försvåras, ifall tillstånd inte lämnas.

Stoppriserna
på importerade varor får utan särskiU tillstånd överskridas med det merbelopp
som följer av prisförändringar i utlandet eller av ändrade växelkurser som
inträffat efter prisstoppsdagen. Stopprisema för varor som berörs av ändrade
bestämmelser om mervärdeskatt, energiskatt och kilometerskatt (se SFS
1989:1027, 1028 och 1030) får överskridas på motsvarande sätt utan särskilt
tillstånd.

Bestämmelsema
om hyresstopp innebär att en hyresvärd för en bostadslägenhet eller en lokal
som hyrs ut i näringsverksamhet inte utan tillstånd får ta ut en högre hyra än
den som tillämpades den 7 febmari 1990 (stopphyra). Möjlighetema att ta ut en
högre hyra i enlighet med bestämmelser i 12 kap. jordabalken (hyreslagen) och
i hyresförhandlingslagen (1978:304) begränsas därmed under den tid hyresstopp
gäller.

Stopphyran
gäller även om en högre hyra bestämts innan hyresstoppet trädde i kraft men
ännu inte böijat tillämpas. För flertalet allmännyttiga bostadsföretag gmndas
stopphyran på avtal som beaktar beräknade allmänna kostnadsstegringar under
hela år 1990. För andra allmännyttiga bostadsföretag och flertalet enskilda
fastighetsägare har dock ännu inte några hyresändringar på gmnd av allmänna
kostnadsstegringar bestämts eller böriat tillämpats. Stopphyran får i dessa
fall utan särskiU tillstånd överskridas enligt en schablonregel. En fömtsättning
för att schablonregeln skall kunna tillämpas är dock att minst motsvarande
hyreshöjning avtalats eller beslutats av hyresnämnd.

Schablonregeln
innebär att stopphyran får överskridas med ett belopp som motsvarar 0,5
procentenheter per månad från tidpunkten för den nya hyrans tillämpning till
årets slut. Om ny hyra t. ex. skall tillämpas fr. o. m. den I april 1990 får
således stopphyran från denna tidpunkt överskridas med 4,5%.

Hyran
för lokaler kan i vissa fall vara rörlig, vanligen genom anknytning till ett
index. I dessa fall innebär hyresstoppet att indexuppräkningen i princip
avbryts för tid efter den 7 febmari 1990. I stället får stopphyran generellt
överskridas med 0,4 procentenheter per månad till årets slut under fömtsättning
att den avtalade indexhöjningen skulle leda till en hyreshöjning som motsvarar
eller är större än vad som följer av schablonregeln. Om indexuppräkningen är
genomförd för febmari månad, ger schablonregeln utrymme för att överskrida
stopphyran med sammanlagt 4% fr. o. m. den 1 mars 1990.

Utöver
schablon reglema får stopphyran utan särskilt tillstånd överskri

das med ett belopp som svarar mot beslutade ändringar av fastighetsskatt,

mervärdeskatt och energiskatt samt räntebidrag som har inträtt den 1

januari 1990 eller inträder den 1 mars 1990 (se SFS 1989:1019, 1027,

1028 samt 1055— 1057). Överskridandet kan ske om minst motsvarande

hyreshöjning följer av avtal eller beslut av hyresnämnd. En fömtsättning 21

för ett sådant
överskridande är dock att fastighetsägaren håller handlingar Prop.
1989/90:114 som visar gmndema för överskridandet tillgängliga för statens pris-
och Bilaga 2 konkurrensverk. Eftersom hyroma i den privata sektom inte är
kostnads-relaterade, bör i dessa fall godtas en redovisning av den
förhandlingsöverenskommelse som ligger till gmnd för motsvarande hyreshöjning
i det allmännyttiga bostadsföretaget på orten.

Stopphyran
får även överskridas efter tillstånd av statens pris- och konkurrensverk, om en
hyreshöjning som bestämts för kommande tid avser en tidsperiod om högst ett år
och fastighetsägaren lider allvariig ekonomisk skada ifall tillstånd inte
lämnas. Tillstånd kan komma i fråga bl. a. om hyrorna i ett allmännyttigt
bostadsföretag behöver höjas på gmnd av att kostnadstäckande hyror inte kan tas
ut för nyproducerade eller ombyggda bostäder. Tillstånd bör också kunna bli aktuellt
om överenskommelse träffats före hyresstoppet exempelvis om omfattande investeringar
i ett kabeltevenät eller, såvitt avser större bostadsbestånd, om komplettering
av utmstningen i enskilda lägenheter (tillval) eller s.k. hyresgäststyrt underhåll.
Tillstånd kan i vissa fall också bli aktuellt om en lägenhet, för vilken det
fanns en bestämd hyra den 7 febmari 1990, förändras i avsevärd omfattning. En
annan gmnd för tillstånd att överskrida stopphyran är enligt 14§ 2 st.
förordningen (1990:24) om allmänt pris-och hyresstopp om det finns synnerliga
skäl. Ett fall som skulle kunna bli aktuellt för prövning enligt denna
bestämmelse är om hyran är avtalad för längre tid än ett år, t. ex. om hyran
avser en lokal och är rörlig.

Lägenheter
för vilka det inte fanns en bestämd hyra den 7 febmari 1990, t.ex. på gmnd av
att byggnadsarbeten då pågick, omfattas inte av hyresstoppet. Inte heller
omfattas förstagångshyror av stoppet. Det betyder bl. a. att hyresstoppet inte
gäller nyproducerade lägenheter.

Regeringen
har, som framgår av förordning (1990:24) om allmänt pris-och hyresstopp,
uppdragit åt statens pris- och konkurrensverk att administrera
prisregleringen. För att verkets ordinarie verksamhet skall påverkas så litet
som möjligt har ett särskilt prisregleringskontor inrättats hos verket för
administrationen av prisregleringen.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
godkänna förordningen (1990:23) om tillämpning av prisregleringslagen
(1989:978).

22

Bilaga 2.1

Svensk författningssamling

Förordning

om tillämpning av prisregleringslagen (1989:978);

utfärdad
den 8 febmari 1990.

Regeringen
föreskriver att följande bestämmelser i prisregleringslagen (1989:978) skall rillämpas:

1. 13 § om högstpris, 14
§ om stoppris, 19 § om utgångspris och 22 § om

utfästelsepris, såvitt avser varor och tjänster som tillhandahålls i närings

verksamhet,

2. 13 § om högstpris, 14
§ om stoppris och 19 § om utgångspris, såvitt

avser

dels
sådana avgifter som tas ut i annan verksamhet hos staten än näringsverksamhet,

dels
sådana avgifter som tas ut i annan verksamhet hos kommunema än näringsverksamhet
enligt föreskrifter i

- lagen (1970:244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar,

- renhållningslagen (1979:596),

- lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem,

- räddningstjänstlagen (1986:1102),

- plan- och bygglagen (1987:10),

3. 34
§ om stopphyra, såvitt avser hyror för bostadslägenheter och

lokaler som tillhandahålls i näringsverksamhet.

Närmare
bestämmelser om pris- och hyresstopp fmns i förordningen (1990:24) om allmänt
pris- och hyresstopp.

SFS
1990:23

Utkom från trycket den 12
februari 1990

Denna förordning träder i
kraft dagen efter den dag då förordningen enligt uppgift på den utkom från
trycket i Svensk författningssamling och gäller till och med den 7 febmari
1991. Den tillämpas dock för tid från och med den 8 febmari 1990.

På
regeringens vägnar

BENGT
K. Å. JOHANSSON

Lotty
Nordling (Civildepartementet)

23

Bilaga 2.2

Svensk författningssamling

SFS 1990:24

T-,.. j . Utkom från trycket

Forordning den 12 februari 1990

om allmänt pris- och hyresstopp;

utfärdad
den 8 febmari 1990. Regeringen föreskriver följande.

Prisstopp

1 §
Den som i näringsverksamhet säljer varor eller utför tjänster får inte

utan tillstånd överskrida det pris (stoppris) som han tiUämpade för leve

rans av varan eller utförande av tjänsten den 7 febmari 1990 (prisstoppsda

gen). Detta gäller också för näringsverksamhet som bedrivs av staten eller

en kommun.

Första
stycket skall också tillämpas på avgifter som tas ut i annan verksamhet än
näringsverksamhet hos

1. staten,

2. kommunema enligt föreskrifter i

— lagen
(1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

— renhållningslagen
(1979:596),

— lagen
(1981:1354) om allmänna värmesystem,

— räddningstjänstlagen
(1986:1102),

— plan-
och bygglagen (1987:10).

2 § Föreskriftema i denna förordning gäller inte för
verksamhet som står under bankinspektionens eller försäkringsinspektionens
tillsyn.

3 § Med varor och tjänster avses i denna förordning
detsamma som i prisregleringslagen (1989:978).

4 § Av 15§ prisregleringslagen (1989:978) följer att
för den som på prisstoppsdagen inte tillämpade något pris för leverans av en
vara eller utförande av en tjänst skall som stoppris i stället gälla det pris
som var att anse som gängse pris på prisstoppsdagen.

öm
en vara eller en tjänst inte hade något gängse pris på prisstoppsdagen, följer
av den nämnda paragrafen att som stoppris i stället skall gälla det pris som
den som säljer varan eller utför tjänsten senast tillämpade före
prisstoppsdagen.

25

5 § öm den som säljer en vara eller utför en tjänst
före prisstoppsdagen har träffat ett avtal med prisjusteringsklausul, följer av
16 § prisreglerings-lagen (1989:978) att stoppriset för honom skall vara det
avtalade gmndpriset med det tillägg eller avdrag som enligt avtalet gäller för
tiden till och med prisstoppsdagen och som den dagen var allmänt känt.

6 § Tillstånd till överskridande av stoppris får
meddelas bara om det finns synnerliga skäl för det.

Vid
prövningen av frågor om tillstånd skall samtliga i varie enskilt fall föreliggande
omständigheter beaktas, särskilt

1. om sysselsättningen inom företaget eller en del
därav kan väntas minska väsentligt, ifall tillstånd inte lämnas,

2. om fara förelier att företaget inte längre kan
tillhandahålla varan eller tjänsten, ifall tillstånd inte lämnas.

För
statliga myndigheter och kommuner skall särskilt beaktas om möjlighetema att
upprätthålla i lag eller annan författning föreskriven verksamhet väsentligt
försvåras, om tillstånd inte lämnas.

7 § När ett medgivande att överskrida ett stoppris
lämnas, bör även bestämmas i vad mån motsvarande prishöjning får göras i
efterföljande produktions- eller handelsled.

8 § Utan hinder av föreskriftema i 1 § får stoppriset
från och med den 1 mars 1990 överskridas med det belopp, räknat i kronor och
ören, som svarar mot den

— höjning av mervärdeskatten på varan eller tjänsten
som då inträder till följd av lagen (1989:1027) om ändring i lagen (1968:430)
om mervärdeskatt,

— kostnadsökning för utförande av tjänsten som
föranleds av den höjning av kilometerskatten som då inträder till följd av
lagen (1989:1030) om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327).

9 §
Det stoppris som gäller för elektrisk kraft sänks från och med den 1

mars 1990 med det belopp, räknat i kronor och ören, som svarar mot den

minskning av skatten på sådan kraft som då inträder till följd av lagen

(1989:1028) om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt.

10 §
En importör får överskrida stoppriset på varor som importeras med

det merbelopp, räknat i kronor och ören, som han har fått eller får betala

till följd av

— prisförändringar på sådana varor efter
prisstoppsdagen, eller

— växelkursförändringar efter prisstoppsdagen.

Prishöjningen
får tas ut med samma belopp i senare produktions- eller handelsled.

Första
och andra styckena gäller under fömtsättning att handlingar som visar gmndema
för överskridandet hålls tillgängliga för statens pris- och konkurrensverk.

11 §
Statens pris- och konkurrensverk får meddela föreskrifter om un-

26 dantag från tillämpningen av denna förordning i
fråga om varor, där

prissättningen
huvudsakligen sker på en intemationeU marknad.

Hyresstopp

12 §
Den som i näringsverksamhet hyr ut en bostadslägenhet eller en

lokal får inte utan tillstånd ta ut en högre hyra för lägenheten eller lokalen

än den som tillämpades den 7 febmari 1990 (stopphyra).

öm ny hyra för år 1990
ännu inte bestämts eller ännu inte böriat tillämpas den 7 februari, får
stopphyran dock överskridas med ett belopp som motsvarar 0,5 procentenheter per
månad från tidpunkten för den nya hyrans tillämpning till årets slut.

Om hyran för en lokal är
knuten till ett visst index eller på annat sätt är rörlig, får stopphyran för
tiden efter den 7 febmari överskridas med ett belopp som motsvarar 0,4
procentenheter per månad till årets slut.

13 §
Utöver vad som följer av föreskriftema i 12 § får stopphyran över

skridas med ett belopp som svarar mot beslutade ändringar i fråga om

fastighetsskatt, mervärdeskatt och energiskatt samt räntebidrag som har

inträtt den 1 januari 1990 eller inträder den 1 mars 1990.

Första stycket gäller
under fömtsättning att fastighetsägaren håller handlingar som visar gmndema för
överskridandet tillgängliga för statens pris- och konkurrensverk.

14 §
Tillstånd tiU överskridande av stopphyra utöver vad som följer av

12 eller 13 § får lämnas, om hyreshöjningen, såvitt avser kommande tid,

omfattar en tidsperiod om högst ett år och fastighetsägaren lider allvarlig

ekonomiskt skada ifall tillstånd inte lämnas.

I övrigt får tillstånd
till överskridande av stopphyra bara lämnas, om det finns synnerliga skäl.

Gemensamma
bestämmelser

15 § Frågor om tillstånd att överskrida stoppris eller
stopphyra prövas av statens pris- och konkurrensverk.

16 § Statens pris- och konkurrensverk får meddela de
föreskrifter i övrigt som behövs för verkstäUigheten av denna förordning.

17 § Statens pris- och konkurrensverk får meddela
föreskrifter om undantag från tiUämpningen av denna förordning.

18 § Allmänt åtal för brott som avses i 39-42 eller 45
§ prisreglerings-lagen (1989:978) får väckas bara efter medgivande av statens
pris- och konkurrensverk.

27

28

Denna förordning träder i
kraft dagen efter den dag då förordningen enligt uppgift på den utkom från
trycket i Svensk författningssamling och gäller till och med den 7 augusti
1990.

På
regeringens vägnar

BENGT
K. Å. JOHANSSON

Lotty
Nordling (Civildepartementet)