Prop. 1989/90:130

Regeringens proposition 1989/90:130

om bekämpning av vissa våldsdåd med internationell
anknytning

Regeringen
föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag lu-
regeringsprotokoll den 22 mars 1990.

Ingvar
Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen
innehäller förslag bl. a. till kompletteringar av brottsbalkens s. k.
terroristbestämmelser.

Lagändringama föranleds av
att det ocksä föresläs att Sverige skall ratificera ett är 1988 antaget
tilläggsprotokoll till 1971 års Montrealkonvention om brott mot den civila
luftfartens säkerhet samt en i Rom samma år antagen konvention om brott mot
sjöfartens säkerhet med tilläggsprotokoll om brott mot säkerheten för fasta
plattformar på kontinentalsockeln.

Som en följd av de
föreslagna ratifikationerna skall enligt propositionen bestämmelsema i 13 kap.
5 a § brottsbalken om kapning av luftfartyg och luftfartssabotage ändras sä att
de omfattar även gärningar enligt de nya överenskommelserna.
Brottsbeteckningama föresläs ändrade till kapning resp. sjö- eller
luftfartssabotage. Vidare förordas att en särskild bestämmelse om
flygplatssabotage införs i brottsbalken. Slutligen föreslås att vissa följdändringar
görs i bl. a. brottsbalken.

Lagändringama
föresläs träda i kraft den 1 juli 1990.

Riksdagen
1989/90. 1 saml. Nr 130

Prop. 1989/90:130

Propositionens lagförslag Prop. 1989/90:130

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 2 kap. 3 § samt 13 kap. 5 a, 6, 11 och 12 §§
skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 13
kap. 5 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

2 kap. 3§i

För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall
än som avses i

2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats ä svenskt
fartyg eller luftfartyg, sä ock eljest om det begåtts i tjänsten av
befälhavaren eller nägon som tillhörde besättningen ä sådant fartyg,

2. om brottet begåtts av någon som
tillhör försvarsmakten på ett område där en avdelning av försvarsmakten befann
sig eller om det begåtts av någon annan pä ett sådant område och avdelningen
befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring
utom riket av någon som är anställd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,

4. om brottet förövats mot Sverige,
svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som
ej tillhör någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning
eller enskild inrätming eller mot udänning med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning av luft- 6.
om brottet är kapning, sjö- eller fartyg, luftfartssabotage eller folk-
luftfartssabotage, flygplatssabotage, rättsbrott eller försök tid kapning av
försök till sådana brott eller folkrätts-luftfartyg eller luftfartssabotage,
brott, eller

eller

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är
stadgat för brottet är

fängelse i fyra år eller däratöver.

13 kap. 5 a §2

Den som ombord på luftfartyg Den som genom olaga tvång be-

medelst olaga tvång bemäktigar sig mäktigar sig eller ingriper i manöv-

fartyget eller ingriper i dess manöv- reringen av ett luftfartyg eller ett

rering, dömes för kapning av fartyg, som används i civil yrkes-

luftfar ty g till fängelse i högst fy- mässig sjöfart för befordran av gods

ra år. eller passagerare, bogsering, bärg-

ning, fiske eller annan fångst, döms för kapning till
fängelse i högst

1 Senaste lydelse 1986:645.

2 Senaste lydelse 1973:342.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:130

fyra
är. Detsamma gäller den som

genom otaga tvång bemäktigar sig

en plattform i havet som är avsedd

för verksamhet för utforskning eller

utvinning av naturtillgångar eller för

något annat ekonomiskt ändamål

Vidtager någon eljest åtgärd som Den som i annat faU

är
ägnad att framkalla fara för luft- 1. förstör eller allvarligt skadar

fartygs säkerhet under flygning eller ett sådant fartyg eller en
sådan platt-

gör någon luftfartyg i trafik oan- form som anges i första stycket eller

vändbart för flygning genom att ett luftfartyg i trefik, eller

förstöra eller skada det, dömes för 2. vidtar en åtgärd som är ägnad

luftfartssabotage
till fängelse att framkalla fara för säkerheten för

i högst fyra är. ett sådant fartyg eller en sådan platt-

form som anges i första stycket eller för ett luftfartygs säkerhet
under flygning

döms
för sjö- eller luftfartssabotage till fängelse i högst fyra år. Är
brott som i första eller andra stycket sägs att anse som grovt, dömes till
fängelse pä viss tid, lägst tvä och högst tio år, eller på livstid. Vid
bedömande huravida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom
framkallats fara för flera människoliv eller om gämingen eljest varit av
särskilt farlig art.

5b§

Den
som

1. använder allvarligt våld eller hot om sådant våld mot någon som
befinner sig på en flygplats som är öppen för internationell trafik,

2. förstör eller allvarligt skadar en anordning, som hör till en sådan
flygplats eller som används för flygplatsens trafik, eller ett luftfartyg, som
inte är i trafik men är uppställt på flygplatsen, eller

3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som
bedrivs på en sådan flygplats,

döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsens
funktion eller för säkerheten vid denna, för fly gplatssabotage till fängelse i
högst fyra år.

Är brottet att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst
två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:130

människoliv eller om gärningen annars varit av särskih farlig art.

6 §3

Den
som av oaktsamhet, genom att umgäs ovarsamt med eld eller sprängämne eller
annorledes, vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs eller framkallar
fara dårför, eller vållar skada eller hinder som i 4 § sägs eller skada som i 5
a § andra stycket sågs, dömes för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Är
brottet grovt, dömes tiU fängelse

Den
som av oaktsamhet, genom att umgäs ovarsamt med eld eller sprängämne eherpå
annat sätt, vållar

1. brand eller ofärd som avses i 1, 2 eller 3 § eller
framkallar fara/o> det,

2. skada eller hinder som avses i 4 § eller

3. skada som avses i 5 a § andra stycket 1 eller 5 b §
första stycket 2

döms för
allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader, i
högst två är.

Om någon som har ådragit
sig ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 8 a, 9 eller 10 § eller enligt 5 a § för
luftfartssabotage, frivilligt har avvärjt en sädan fara eller verkan som anges
där innan avsevärd olägenhet har uppkommit, fär han dömas till lindrigare
straff än vad som är föreskrivet för gämingen. Var faran ringa och är för
gämingen ej föreskrivet svårare straff än fängelse i ett år, skall han ej
dömas tiU ansvar.

Om någon som har ådragit
sig ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 8 a, 9 eller 10 § eller enUgt 5 a § andra
stycket 2 eller 5 b § första stycket 2 eller 3, frivilligt har avvärjt en sädan
fara eller verkan som anges där innan avsevärd olägenhet har uppkommit, fär
han dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gämingen. Var
faran ringa och är för gärningen ej föreskrivet svårare straffan fängelse i ett
är, skall han ej dömas till ansvar.

För försök, förberedelse
eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggel-se,
sabotage, grovt sabotage, kapning av luftfartyg, luftfartssabotage eller
spridande av gift eller smitta eller till förgöring, sä ock för underlätenhet
att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

För försök, förberedelse
eller stämpling dll mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggel-se,
sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage,
flygplatssabotage eller spridande av gift eUer smitta eller till förgöring, så
ock för underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i
23 kap. stadgas.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

3 Senaste
lydelse 1973:342

4 Senaste
lydelse 1988:942

5 Senaste
lydelse 1973:342

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt

Härigenom
föreskrivs att 31 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha
följande lydelse.

Prop.
1989/90:130

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Regeringen
kan för visst faU förordna om avvikelse frän bestämmelsema i 25-30 §§, om det
är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet.

Sådant
beslut får meddelas även beträffande en viss intagen som har dömts för brott
som avses i

1. konventionen för bekämpande av olaga
besittningstagande av luftfartyg (SÖ 1971:17),

2. konventionen för bekämpande av brott mot den civila
luftfartens säkerhet (SÖ 1973:48),

3. konventionen om förebyggande och bestraffning av
brott mot diplomater och andra internationelU skyddade personer (SÖ 1975:30),

4. den europeiska konventionen om bekämpande av
terrorism (SÖ 1977:12),

5. konventionen mot tagande av gisslan (SÖ 1980:26)
eller

för annat brott som har
innefattat användande av våld, hot eller tvång för politiska syften,

om
det är påkallat med hänsyn till risken för att den intagne medverkar tid sådan
brottslig verksamhet under verkställigheten i anstalt.

Regeringen får
beträffande en viss intagen besluta om avvikelse frän bestämmelserna i 25-30
§§, om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet eller till risken för
att den intagne under verkställigheten i anstalt medverkar till brott som innefattar
användande av våld, hot eller tvång för politiska syften.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Senaste
lydelse 1988:622.

3
Förslag till Prop. 1989/90:130

Lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i
vissa brottmål skaU ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§'

Vad
i denna lag stadgas skall äga tillämpning vid förundersökning angående

brott
som avses i 13 kap. 1, 2, 3 brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3,

eller
5 a § brottsbaUcen, om brottet 5 a eller 5 fc § brottsbalken, om

innefattar gäming varom i 4 § nämn- brottet innefattar gäming varom i 4 §

da kap. sägs, nämnda kap. sägs,

brott
som avses i 13 kap. 4 eUer 5 §, 18 kap. 1, 3 eUer 4 § eller 19 kap. 1, 2, 5, 6,
7, 8 eller 10 § brottsbaUcen,

brott
som avses i 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 § eller 4 kap. 1, 2, 3 eller 4 §
brottsbaUcen, om gämingen innebär förgripelse mot Konungen eller annan som är
nämnd i 18 kap. 2 § samma balk, eller

försök,
förberedelse eller stämpling till brott som ovan nämnts, om sådan gäming är
belagd med straff

Denna
lag ttder i kraft den 1 juli 1990.

1 Senaste lydelse 1977:1026.

Justitiedepartementet Prop. 1989/90:130

Utdrag
ur protokoU vid regeringssammanträde den 22 mars 1990.

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, statsråden Engström, Göransson, Gradin,
Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Freivalds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Proposition om bekämpning av vissa våldsdåd med
internationell anknytning

1 Inledning

Inom
justitiedepartementet upprättades i maj 1989 en promemoria (Ds 1989:34)
angående Sveriges tiUttäde till

Lett
i Montreal den 24 febraari 1988 antaget tilläggsprotokoll till
Montrealkonventionen den 23 september 1971 om brott mot den civila luftfartens
säkerhet (i fortsätmingen kaUat MontrealprotokoUeO,

2.
en i Rom den 10 mars 1988 antagen konvention om brott mot sjöfartens säkerhet
jämte ett samma dag antaget tilläggsprotokoll om brott mot säkerheten för fasta
plattformar pä kontinentalsockeln (i fortsätmingen kallade Romkonventionen
resp. Romprotokollet).

Montrealprotokollet
samt Romkonventionen och Romprotokollet i engelska versioner cx;h i
översättningar till svenska bör fogas tUl protokollet i detta ärende som bilaga
1-3.

I promemorian föresläs att Sverige, som har undertecknat dessa överenskommelser,
ocksä ratificerar dem. Vidare föreslås att de s. k. terroristbestämmelsema i
brottsbalken (BrB) kompletteras med anledning av en svensk anslutning till de
intemationella avtalstexterna. Dessutom innehäller promemorian förslag till
ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Promemorians lagförslag
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har kommit in frän riksåklagaren
(RÅ), rikspolisstyrelsen, Svea hovrätt, sjöfartsverket, luftfartsverket,
juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges advokatsamfund,
Svensk Pilotförening, Sveriges Redareförening och SAS, Scandinavian Airlines
System AB. RÅ har överlämnat yttranden frän överåklagarna i Stockholm,
Göteborg, Malmö och vid regionåklagarmyndigheten i Malmö.

En
sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedepartementet och
finns tillgängUg i lagstUtningsärendet (dnr 89-1721).

Prop. 1989/90:130

Lagrådet Inledning

Regeringen
beslutade den 15 febraari 1990 att inhämta lagrädets yttrande över lagförslag
som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas
till protokollet i detta ärende som biUiga 5.

Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 6.

Jag
återkommer till lagrädets ytttande i den allmänna motiveringen angående
behovet av lagstiftningsåtgärder (s. 35) och i specialmoriveringen till
lagförslagen (s. 41). Häratöver bör vissa redaktionella ändringar göras i lagtexten.

2 Intemationella överenskommelser

I
september 1971 antogs på en internationell lufträttskonferens i Montreal en
konvention för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet (i
fortsätmingen kallad Monttealkonventionen). Konferensen hade anordnats av
Internationella civUa luftfartsorganisationen (ICAO), som är ett av FN:s
fackorgan.

Montrealkonventionen
innebär vissa förpliktelser för de avtalsslutande statema. De förbinder sig
sålunda bl. a. att belägga vissa särskilt angivna former av sabotagehandlingar
mot den civila luftfartens säkerhet med stränga straff och att vidta åtgärder i
fräga om domsrätt, åtal och utlämning med anledning av sädana brott.

Konventionen
trädde i kraft i januari 1973. Den har hittills ratificerats av ett drygt
100-tal stater. Sverige ratificerade konventionen i juni 1973.

I
febraari 1988 anordnade ICAO en internationell konferens i Montreal med uppgift
att utarbeta ett tilläggsprotokoll tiU MontteaUconventionen för att komma till
rätta med våldshandlingar pä flygplatser som används i internationell
luftfart. Ett sådant protokoll antogs på konferensen. Sverige har undertecknat
protokollet.

Internationella
sjöfartsorganisationen (IMO), som är ett annat av FN:s fackorgan, anordnade i
mars 1988 i Rom en interaationell konferens om bekämpande av brott mot
sjöfartens säkerhet. Ändamålet med konferensen var att utarbeta en konvention i
ämnet. En sädan konvention antogs vid konferensen, lUcsom ett
tilläggsprotokoll om brott mot säkerheten för fasta plattformar på
kontinentalsockeln. Sverige har undertecknat bäde konventionen och protokollet.

2.1 Montrealprotokollet 2.1.1 Bakgrund

Åtskilliga
våldshandlingar som är riktade mot den civila luftfartens säkerhet utgör s. k.
intemationella brott, dvs. de omfattas av intemationella överenskommelser
enligt vilka avtalsstatema har åtagit sig att antingen utiämna den

som har begått ett sådant
brott tdl ett annat berört land eUer ombesöria att han Prop. 1989/90:130

blir lagförd för brottet i det land där han pättäffas. Inledning

Flygplanskapningar
omfattas av konventionen den 16 december 1970 i Haag om olaga
besittningstagande av luftfartyg (Haagkonventionen). Där förbinder sig de
avtalsslutande statema att belägga flygplanskapning med stränga straff och att
uppfylla vissa förpliktelser i fråga om domsrätt, åtal och udämning m. m.
bettäffande sädana kapningsbrott. Ett drygt 100-tal stater har tiUträtt
Haagkonventionen. Sverige ratificerade den i maj 1971.

Monttealkonventionen
omfattar vissa andra brott mot den dvila luftfartens säkerhet än kapningsbrott,
nämligen sabotage cx;h andra liknande handlingar. Granddragen i konventionen
överensstämmer i övrigt med Haagkonventionen — avtalsstatema förbinder sig att
belägga de i konventionen angivna formema av sabotagehandlingar med stränga
straff och att uppfylla vissa förpliktelser i fräga om domsrätt, åtal och
udämning m. m. bettäffande sådana brott.

Med
anledning av Sveriges tillttäde tiU konventionema har vidtagits vissa
lagstiftningsåtgärder (prop. 1971:92, JuU 9, rskr. 164, SFS 1971:188 samt prop.
1973:92, JuU 21, rskr. 222, SFS 1973:342). Sålunda har det införts bl. a.
straffbestämmelser om kapning av luftfartyg och luftfartssabotage.
Bestämmelsema återfinns i 13 kap. 5 a § BrB.

Säväl
Haag- som Montrealkonventionen tar sUcte pä gämingar som begås ombord pä eller
är riktade mot flygplan under flygning och som därför äventyrar
flygsäkerheten. Erfarenheten har emeUertid visat att intemationella flygplatser
stundom är skadeplats för andra typer av väldshandlingar som är riktade mot
den intemationella luftfarten och som på ett urskillningslöst sätt drabbar dem
som råkar befinna sig där sädana gämingar förövas. Det gäller exempelvis de
bombdåd som förövats under 1980-talet pä de intemationeUa flygplatserna i Wien
och Rom.

Pä
förslag av ICAO:s juridiska kommitté beslutade dess försainling hösten 1986 att
kommittén med största möjliga prioritet skulle utarbeta ett förslag till intemationellt
instmment för att bekämpa väldshandlingar pä flygplatser som används i
intemationeU luftfart.

ICAO:s
juridiska kommitté sammanträdde i Montreal vären 1987. Till grand för
överläggningama läg ett utkast till en intemationeU överenskommelse om
bekämpande av väldshandlingar pä flygplatser som används i internationell
luftfart. Utkastet var utformat som ett tilläggsprotokoll till
Monttealkonventionen. Kommitténs arbete kom i stor utsträckning att gälla
utformningen av den artikel som angav de brott som omfattades av den tilltänkta
överenskommelsen. Udcastet blev i denna del grandligt omarbetat.

I
lufträttskonferensen i Montreal den 9-24 febraari 1988 deltog delegationer
frän 81 länder, däribland Sverige och övriga nordiska länder. Ett tUläggsprotokoll
tiU Montrealkonventionen, som grandade sig pä det omarbetade utkastet, antogs
enhälligt vid konferensen.

Dä
Montrealprotokollet öppnades för undertecknande den 24 febraari 1988
undertecknades det av 47 stater, däribland Danmark, Island, Norge och Sverige.
Finland undertecknade protokollet den 16 november 1988.

Protokollet ö-ädde i kraft
den 6 augusti 1989 och har (febraari månad 1990) Prop. 1989/90:130

ratificerats av 15 länder. Inledning

Det
kan tilläggas att bestämmelsema i Montrealprotokollet är avsedda att tUlämpas
mellan Sverige och Spanien, inom ramen för nuvarande lagstiftning i de båda
ländema och i avvaktan pä att protokollet träder i kraft, enligt ett
samförständsavtal mellan ländema som ingåtts är 1989.

2.1.2
Överenskommelsens innehåll m. m.

Protokollstexten
i engelsk version och i översättning till svenska finns i bilaga 2. Jag nöjer
mig i det följande med att lämna vissa kommentarer till artiklama. Beträffande
bestämmelser och begrepp som även finns i Monttealkonventionen fär jag rent
allmänt hänvisa till vad som uttalades i anslutning till att riksdagen godkände
denna (prop. 1973:92, JuU 21).

Artikel
I

I
artikeln görs klart att den nya överenskommelsen har formen av ett tilläggsprotokoll
till Montrealkonventionen. Detta innebär att bestämmelsema i
Monttealkonventionen om bl. a. jurisdiktion, åtal och udämning blu- tillämpliga
även i fräga om de gämingar som avses i protokollet. När det gäller stater som
inte har tillträtt Monttealkonventionen krävs, som framgår av artUcel V, för
tUlttäde till den nya överenskommelsen att de samtidigt tillttäder konventionen.

Artikd
II

Artikeln
innehäller bestämmelser om de gämingar som skall omfattas av den nya
överenskommelsen.

För
att en gäming skall anses som brottslig enligt artikeln krävs till en början
att den skall ha begåtts rättsstridigt cx:h uppsåtligen. Dessa begrepp
definieras varken i Montrealkonventionen eller i protokollet. Innebörden av
kravet pä uppsåt torde fä bestämmas enhgt de allmänna regler som kan finnas i
nationell lag eller som anses gälla enUgt praxis i resp. land.

Enligt
1 kap. 2 § BrB skall en i balken beskriven gäming, om det inte sägs nägot
annat, anses som brott bara dä den begås uppsädigen. Någon definition av
begreppet uppsåt finns inte i BrB. Enligt det uppsätsbegrepp som har utbildats
i doktrin och praxis skiljer man mellan tre former av uppsåt, nämligen direkt,
indirekt och eventuellt uppsåt. Det fär antas att vilken som helst av dessa tre
uppsåtsformer är tillräcklig för att uppfylla konventionens krav i subjektivt
avseende. I fräga om innebörden i sådant avseende av uttrycket att en gäming
"är ägnad att" ("is Ukely to") framkalla viss fara, vilket
förekommer pä två ställen i artikel II, punkt 1, fär dock antas
gälla att uppsätskravet skall anses vara uppfyllt när gämingsmannen ägt
kännedom om de omständigheter som gör att gämingen, enligt en objektiv
bedömning, är att beteckna som farUg i det avseende som där närmare anges.

10

Punkt 1 bis. (a) avser
fall av väldshandlingar mot personer som uppehåller Prop. 1989/90:130 sig
pä intemationella flygplatser. Begreppet våldshandling, som också före-
Inledning kommer i Haag- och Monttealkonventionema, definieras inte i någondera
konventionen men kan antas ha en vidsttäckt innebörd. Av vad som förekom vid
Montrealkonventionens tilUcomst kan slutas att begreppet i princip är avsett
att omfatta varje integritetskränkning (se prop. 1973:92 s. 23).

I
punkten uppställs ett krav pä att gämingsmannen säsom hjälpmedel skall ha
använt sig av nägot föremål, ämne eller vapen ("any device, substance or
weapon"). Bakom denna bestämning ligger en sttävan att försöka skUja ut de
renodlade terroristdåden frän andra typer av väldshandlingar som kan begås på
flygplatser. När förslaget fördes firam i den juridiska kommittén åberopades i
första hand den europeiska terroristkonventionen är 1977, som Sverige
ratificerade samma är (prop. 1976/77:124, JuU 36, rskr. 330). I stället för att
definiera terroristdåd anger denna konvention olika sätt att begä våldsbrott
vilka typiskt sett används av terrorister. Den europeiska terroristkonventionen
(se artikel l.e) innehåller emellertid en mera utförlig uppräkning än vad som
har tagits med i förevarande bestämmelse och är dessutom mera preciserad och
konkret så till vida att den talar om bl. a. brott som innebär användning av
bomber, granater, raketer, automatiska skjutvapen eller brev- och paketbomber.

Uppräkningen
av hjälpmedel i förevarande punkt fär sägas vara obestämd och inte ge nägon
närmare ledning för hur bestämmelsen skall tolkas. Kravet pä att nägot
hjälpmedel skall användas innebär emellertid att gämingar som innefattar
"vanlig" inisshandel genom knytnävsslag eller sparkar faller utanför.
Det fär även antas att de aktuella hjälpmedlen skall vara av särskild
beskaffenhet. Ocksä misshandel som utövas med hjälp av nägot vanligt
braksföremäl som tillhygge bör därför, om det inte är fräga om knivar och andra
föremål som kan sägas vara ägnade att användas som vapen vid brott mot liv
eller hälsa (jfr 36 kap. 3 § 2 BrB), antas falla utanför bestämmelsens
tUlämpningsområde.

För
att omfattas av konventionen skall gämingen dessutom äventyra eller vara ägnad
att äventyra säkerheten vid flygplatsen. Denna kvalifikationsgrand behandlas
närmare i det följande.

Tillämpningsområdet
för punkt 1 bis. (a) är avgränsat till att omfatta flygplats som används för
civil luftfart i internationell trafik ("airport serving intemational
civil aviation"). Avsikten är att en flygplats skall anses höra till denna
kategori sä snart den till nägon del används för luftfart i intemationeU
trafik. Flygplatser med säväl inrikes- som utrikesttafik omfattas därför av
artikeln. Antalet flygningar tUl eller frän udandet skall heller inte spela
nägon avgörande roll i sammanhanget. Utanför artikelns tillämpningsområde torde
därför falla bara sädana flygplatser som är avsedda att användas enbart för
inrikesflygningar.

För
Sveriges del kan i fråga om avgränsningen till vissa flygplatser pekas på
regleringen i luftfartslagstiftningen. Enligt 6 kap. 12 § luftfartslagen (1957:297)
fär regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva vilka
flygplatser som fär användas vid olika slag av luftfart. Enligt

96 § första stycket
luftfartsförordningen (1986:171) får sålunda luftfartsver-

11

ket bestämma att bara
vissa flygplatser får användas vid flygningar till och Prop. 1989/90:130

fi-än Sverige. Inledning

När
det sedan gäller effekten av våldshandlingen angavs det i det textutkast som
läg tiU grand för juridiska kommitténs arbete att det skuUe vara fräga om kroppsskada
("bodily injury"). Ordet "bodily" utgick av det skälet att
artikeln var avsedd att omfatta även faU där väldshandUngen orsakar enbart
psykiska skador. Det kravet uppställs dock att skadan skall vara av allvarlig
art. Kravet kan ge upphov till vissa toUcningsproblem. Det bakomliggande syftet
är naturUgtvis att frän Montrealprotokollets tiUämpningsomräde avskUja mindre
aUvarliga våldsinddenter som kan inträffa pä flygplatser.

Under
punkt 1 bis. (b) har tagits upp bl. a. sädana handlingar som innebär
skadegörelse på särskilda anordningar eller annan utrastning som finns pä en
flygplats eller används för flygtrafiken där (x;h som är av betydelse för
säkerheten vid flygplatsen. Av protokollstexten framgär att det även här mäste
vara fräga om mera allvarlig skadegörelse ("destroys or seriously
damages"). Vidare gäller samma krav som beträffande a) att gämingen har
skett med hjälpmedel av visst slag.

Den
närmare innebörden av vad som avses med begreppet "anordningar som hör tUl
en flygplats" ("facilities of an airport") anges inte. Dit torde
man dock fä räkna all utrastning som har betydelse för att göra flygtrafiken
säker och att göra flygplatsen till en säker uppehällsplats. Som ett exempel pä
gärningar som kommer att omfattas av bestämmelsen kan nämnas sprängning av en
radaranläggning pä en flygplats.

Av
texten framgår ocksä att den utrustning som här avses inte nödvändigtvis mäste
finnas inom själva flygplatsområdet. Även exempelvis en radiofyr som används
vid dirigering av flygplan till (x;h från en flygplats och som är lokaliserad
långt frän flygplatsen torde omfattas av bestämmelsen. Detsamma gäUer kablar
for elförsöriningen pä flygplatsen.

För
svenskt vidkommande kan pekas pä att luftfartslagen skiljer mellan flygplatser
och utrasmingen där samt andra anläggningar för luftfarten (se t. ex. 6 kap. 1
och 8 §§). Till den senare kategorin hör bl. a. flygfyrar (se prop, 1957:69 s.
89,250). Tillämpningsområdet för den nu aktuella punkten i Monttealprotokollet
omfattar sålunda för vår del även vad som enligt luftfartslagen utgör
anläggning som används för trafiken pä en flygplats av det aktueUa slaget.

Uppställda
flygplan som inte är "i trafik" ("in service") togs med i
artikeln pä grandval av ett sovjetiskt förslag. Sädana flygplan omfattas inte
av Montrealkonventionen. Uppställda flygplan kan inte heller sägas vara
"anordningar som hör till en flygplats" ("facUities of an
airport"). Genom att de uttryckligen nämns i förevarande punkt kommer även
en terroristattack mot ett sådant flygplan att kunna vara ett intemationeUt
brott

Montrealprotokollet
gäller även fall där nägon pä ett våldsamt sätt "omintetgör de
servicefunktioner som finns pä flygplatsen" ("disrapts the services
of the airport"). Vad som här åsyftas är fall dä en terroristattack riktas
mot exempelvis ett serveringsutrymme eller en tax-freebutik pä en flygplats.
Inrättningar av detta slag brakar normalt finnas pä intemationella flygplatser
men har inte med själva flygverksamheten att göra.

12

För
att en gäming av det slag som anges punkt 1 bis. (a) eller (b) skall Prop.
1989/90:130 utgöra ett brott enligt artikel II krävs
alltid, säsom redan har berörts, att gär- Inledning ningen skaU äventyra eUer
vara ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen, ett begrepp som omfattar
inte bara själva flygsäkerheten vid flygplatsen. Denna kvalifikationsgrand
tjänar syftet att frän artikelns tUlämpningsområde avskilja sädana fall av
väldshandlingar pä flygplatser som inte har inneburit nägot hot mot säkerheten
i mera vidsträckt bemärkelse. Bestämmelsen i punkt 1 bis. (a) är sålunda avsedd
att tillämpas pä sädana väldshandlingar som pä ett urskillningslöst sätt
drabbar människor som råkar befinna sig pä en flygplats. Ett fall som togs upp
under konventionsarbetet och pä vilket bestämmelsen inte är avsedd att
tillämpas är att nägon pä en flygplats med skjutvapen gär till angrepp mot ett
särskilt utvalt offer, exempelvis en anhörig. Handlingar som har "privata
motiv" är alltså inte avsedda att omfattas av artikeln.

Punkt
2 innebär att Montrealkonventionens bestämmelser om ansvar för försök och
medverkan blir tillämpliga även i fräga om de gämingar som avses i
tilläggsprotokollet. Säsom brott skall således anses inte bara en gäming som
beskrivs i punkt 1 utan även försök eller medverkan till en sädan gärning.

Artikel
III

Bestämmelsen
knyter an tiU artikel 5 i Monttealkonventionen och innebär en förpliktelse för
en avtalsslutande stat att se till att den kan utöva domsrätt i fräga om de
gämingar som avses i artikel II
när gämingsmannen finns pä dess
territorium och inte utlämnas till nägon av de stater som i övrigt skall kunna
utöva domsrätt bettäffande brottet.

Artikd
TV-Di.

Dessa
artiklar innehäller bestämmelser om tUlträde m. m.

2.2 Romkonventionen och Romprotokollet 2.2.1 Bakgrund

I
oktober 1985 kapades det italienska kryssningsfartyget Achille Lauro under en
resa mellan Alexandria och Port Said. Detta kapardrama riktade uppmärksamheten
pä att det, ttots rilUcomsten av flera konventioner som syftar tUl
bekämpningen av internationell terrorism, inte fanns nägon konvention som tog
sikte pä terrorism som riktar sig m.ot sjöfarten.

FN:s
generalförsamling inbjöd i december 1985 IMO att undersöka problemet med
terroristaktioner ombord pä eller riktade mot fartyg och att föreslå lämpliga
åtgärder. Vid IMO:s rädsmöte i november 1986 presenterade Egypten, Italien och
Österrike ett gemensamt utkast till konvention om bekämpande av brott mot
sjöfartens säkerhet. Utkastet grandades pä de tidigare nämnda Haag- och
Monttealkonventionema rörande den dvila luftfarten samt på FN-konventionema om
förebyggande och besttaffning av brott mot

diplomater och andra
intemationeUt skyddade personer (1973), mot tagande Prop. 1989/90:130

av gisslan (1979) och mot tortyr (1985). Inledning

IMO:s
räd beslöt enhälligt att frågan om en intemationeU konvention i ämnet skulle
behandlas skyndsamt. En arbetsgmpp, öppen för alla IMO:s medlemmar, tillsattes
för att granska och bearbeta det vid rädsmötet presenterade utkastet.

Arbetsgmppen
sammanttädde vid tvä tillfällen, i London och Rom, våren 1987. Vid Rommötet
antogs ett förslag till konvention om brott mot sjöfartens säkerhet och ett
anslutande protokoll om brott mot säkerheten för fasta plattformar. Åtskilliga
frågor kvarstod fortfarande olösta för slutligt avgörande vid en intemationeU
konferens. Sedan förslagen granskats även inom IMO:s juridiska kommitté hösten
1987 hölls en internationell konferens i Rom den 1-10 mars 1988.1 konferensen
deltog delegationer frän 76 länder, däribland Danmark, Finland, Norge och
Sverige.

Efter
viss omarbetning av det föreliggande förslaget antogs konventionen och
protokollet enhälligt vid konferensen. De båda instrumenten öppnades för
undertecknande den 10 mars 1988. Konventionen och protokollet undertecknades
då av 23 resp. 21 stater. Båda instramenten undertecknades av Sverige liksom av
Norge. Danmark undertecknade båda överenskommel-sema den 26 oktober 1988.
Finland undertecknade Romkonventionen den 18 november 1988 men har inte
undertecknat Romprotokollet. I början av febraari 1990 hade sju stater
ratificerat båda överenskommelserna.

Det
kan tilläggas att bestämmelsema i Romkonventionen och Romprotokollet kommer
att bli bindande mellan Sverige och Spanien enligt samma avtal och på samma
sätt som Monttealprotokollet (se avsnitt 2.1.1).

Konventionen
och protokoUet följer mönsttet frän andra Uknande överenskommelser, dvs.
statema förbinder sig att antingen lagfora eller utlämna personer som gjort
sig skyldiga till gämingar som utgör brott enligt resp. instmment. Det innebär
att statema mäste se till att de i sin lagstiftning har bestämmelser om sttaff
och domsrätt beträffande dessa gämingar. Därutöver innehåUer konventionen
bestämmelser om bl. a. det geografiska tillämpningsområdet och en precisering
av det intemationella element som skall föreligga, om underrättelseskyldighet
och om det praktiska förfarandet över huvud taget.

Konventionen
och protokollet är lUcartat uppbyggda. Åtskilliga av konventionens
bestämmelser har emellertid inte någon motsvarighet i protokollet,

eftersom
detta tar sUcte bara pä anläggningar som är fast förankrade.

.(

2.2.2
Konventionens innehåll

Artikel
1

Konventionen
är tillämplig pä brott som begås pä eller riktar sig mot fartyg. I förevarande
artikel definieras vad som i detta sammanhang skall anses omfattat av utttycket
fartyg. Dänned menas alla typer av rörliga flytande farkoster oavsett om de kan
drivas av egen kraft eller måste bogseras. Även s. k. svä-vare och
undervattensbåtar räknas dit.

14

Konventionen är däremot
inte tillämplig pä anordningar som är permanent Prop. 1989/90:130
förankrade vid havsbottnen, exempelvis fasta plattformar och fyrskepp.
Inledning Under transport till eller från den fasta förankringsplatsen är
emellertid sädana anordningar att anse som fartyg i konventionens mening.

Artikel
2

I
punkt 1 anges olika slags fartyg på vilka konventionen inte skall vara
tillämplig. Detta gäller enligt (a) krigsfartyg och enligt (b) andra fartyg som
ägs eller brakas av en stat när de används som hjälpfartyg inom marinen eller
för tull- och polisändamål. Andra statsfartyg — exempelvis forskningsfartyg och
isbrytare — omfattas däremot av konventionen.

Av
(c) framgär att konventionen inte är tillämplig i fräga om fartyg som inte
längre används för sjöfart. Till denna kategori räknas bl. a. sädana förtöjda
fartyg som permanent används som restaurang, vandrarhem eUer hotell. Fartyg som
är upplagda på varv eller någon annanstans omfattas inte heller av
konventionen.

Bestämmelsema
i punkt 2 klargör att konventionen inte inskränker den rätt till immunitet som
folkrättsligt tillkommer vissa statsfartyg (jfr lagen 1938:470 med vissa
bestämmelser om främmande statsfartyg m. m.).

Artikel
3

I
artikeln återfinns beskrivningama av de olika typer av gämingar som skall
kriminaliseras enligt konventionen.

I
fräga om de gämingar som avses i punkt 1 krävs till en början att de har
begåtts rättssttidigt och uppsädigen ("unlawfully and
intentionally"). Dessa begrepp definieras inte heller i denna konvention.
De torde emellertid ha samma innebörd här som i andra motsvarande
intemationella instmment (jfr avsnitt 2.1.2).

Under
punkt 1 (a) upptas det fallet att nägon med våld eller hot om våld eller pä
något annat sätt som framkallar fruktan övertar eUer utövar konttollen över ett
fartyg. Gämingsbeskrivningen har sin förebild i Haagkonventionens bestämmelser
om kapning av luftfartyg (se prop. 1971:92). Det är alltså fråga om situationer
där nägon genom att utöva tvång övertar t)efälet över fartyget. Användningen av
uttrycket "genom våld eller hot om våld" ("by force or threat
thereof) ger vid handen att det här skall vara fråga om att utöva fysiskt våld
eller hot om sådant våld mot person. Uttrycket "hot av annat slag"
("any other form of intimidation") avser situationer där någon
använder sig av någon annan typ av hotelser för att skaffa sig konttollen över
ett fartyg. Ett hot om brottslig gäming — t. ex. genom våld mot egendom som
verkar tvingande genom att det innefattar ett hot om fortsatt skadegörelse —
liksom ett hot om att avslöja att nägon gjort sig skyldig till brott kan tjäna
som exempel (jfr 4 kap. 4 § BrB om olaga tvång).

Det
ligger i sakens natur att våldet eller hotet skall ha till syfte att tvinga
fartygets ordinarie befälhavare att lämna ifrån sig befälet över fartyget eller
att lyda gämingsmannens anvisningar om exempelvis förhållandena ombord på

15

fartyget
eUer fartygets färdväg. Väldet eller hotet som sädant kan naturligtvis i
Prop. 1989/90:130 mera direkt mening rikta sig mot nägon annan än befälhavaren.
Ett exempel Inledning är det fallet att terrorister hotar att döda en
eller flera av passagerama, om inte fartyget lägger om kurs. Det behöver inte
heller rikta sig mot nägon som finns ombord pä fartyget.

Det
bör påpekas att det bettäffande de gämingar som avses under denna punkt, vilka
ju kan sägas utgöra kapning av fartyg, inte uppställs nägot krav pä att de
skall ha inneburit eller varit ägnade att innebära en fara för fartygets
säkerhet. Till skillnad frän motsvarande gäming enligt Haagkonventionen krävs
det inte heller att gämingsmannen har befunnit sig ombord pä fartyget när han
förövat gämingen. Exempelvis kan konttoll över ett fartyg utövas med hjälp av
radio- eUer telefonförbindelse.

Under
punkt 1 (b) behandlas det fallet att nägon på ett sätt som är ägnat att
äventyra ett fartygs säkerhet begär en våldshandling mot en person ombord på
fartyget.

Begreppet
"väldshandUng" ("act of violence") torde här ha samma
förhållandevis vidsträckta innebörd som i andra liknande konventioner (jfr
avsnitt 2.1.2). För att omfattas av konventionen mäste våldshandlingen vara
ägnad att äventyra fartygets säkerhet Att nägon utsätter k(x;ken på ett fartyg
för vald kan äventyra passageramas och besätmingens bekvämlighet men knappast
fartygets säkerhet. Annorlunda förhäller det sig om väldet riktas mot nägon som
fullgör uppgifter av väsendig betydelse för säkerheten till sjöss, t. ex.
befälhavaren, maskinchefen, radiotelegrafister eller radiotelefonister. Detta
gäller även om befattningshavarens uppgifter tillfälligt kan övertas av nägon
annan.

Under
konventionsarbetet ansågs det angeläget att fi-än konventionens
tiUämpningsomräde undanta sädana handlingar som begås av personer inom
besättningen och som hänför sig till den normala disciplinen ombord. Vad som
äsyftas är hot eller väldshandlingar som bottnar i osämja besättningsmedlemmar
emellan, t. ex. "fylleslagsmål". Nägon bestämmelse om detta har
emeUertid inte tagits upp i själva konventionen, men i preambehi anmärks
särskilt att sädana handlingar ligger utanför ramen för konventionen. Vidare
fär det antas att handlingar med "privata motiv" i linje med vad som
gäller enligt MontrealprotokoUet inte är avsedda att omfattas av konventionen,
även om de riktas mot nägon som fullgör uppgifter av väsendig betydelse för fartygets
säkerhet

Det
kan anmärkas att befälhavaren pä svenska fartyg numera inte har nägon
disciplinär besttaffningsrätt över besättningen. Åtal för brott av det slag som
nu avses kan naturUgtvis väckas pä vanligt sätt vid svensk domstol.

Punkt
1 (c) avser det fallet att någon förstör ett fartyg eller skadar det eller dess
last pä ett sätt som är ägnat att äventyra fartygets säkerhet. Det sistnämnda
kravet innebär att konventionen blir tiUämplig bara i de faU dä det är fräga om
mera omfattande yttre skador pä fartyget eller dess last, exempelvis när någon
har orsakat häl i skrovet på fartyget eller sä allvarliga skador pä lasten att
fartyget riskerar att kantta eller att det uppstär risk för brand eller
explosion. Men även annan skadegörelse pä fartyget eller dess last som gör
detta manöverodugligt torde rymmas under konventionen. Här äsyftas att

16

nägon
skadar exempelvis navigationsinstrament eller motorer så att de inte
Prop. 1989/90:130

fungerar. Inledning

Punkt
1 (d) avser sädana fall dä nägon pä ett fartyg placerar en anordning eUer ett
ämne som kan förstöra ett fartyg eller skada det eller dess last pä ett sätt
som är ägnat att äventyra fartygets säkerhet. Kriminaliseringen omfattar här
alla typer av förfaranden som resulterar i att sädana anordningar eller ämnen
blir placerade pä fartyg. Att under falsk varabeteckning sända sprängämnen som
fraktgods med en bät kan således omfattas av bestämmelsen. Kravet pä att
åtgärden skall vara ägnad att äventyra fartygets säkerhet torde dock innebära
att sprängämnen i så fall måste vara apterade pä ett sätt som medför att de kan
detonera.

De
åtgärder som avses under punkt 1 (e) är inte riktade direkt mot fartyget utan
mot navigationshjälpmedel av skiftande slag. Bestämmelsen har sin förebild i
Monttealkonventionen (se prop. 1973:92). Pä luftfartsomrädet har sådana
hjälpmedel generellt sett större betydelse än pä sjön, men det ansågs under det
aktuella konventionsarbetet att en bestämmelse i ämnet borde finnas även i
förevarande konvention. Det kan vara fräga om hjälpmedel som kan finnas till
sjöss (fyrskepp, farleds- eller grandmarkeringar) eller pä land (fyrar eller
radiofyrar). Kravet pä kriminalisering omfattar åtgärder som innebär att
hjälpmedel av detta slag antingen förstörs eller utsätts för allvarliga skador.
Detsamma gäller om någon pä ett allvarligt sätt ingriper i handhavandet av
sädan utrastning utan att anläggningen förstörs eller skadas, t. ex. vidtar
åtgärder med den så att den information som anläggningen skall förmedla blir
missvisande. Även här uppställs det generella kravet att åtgärden skall vara
ägnad att äventyra ett fartygs säkerhet.

I
punkt 1 (O avses det fallet att nägon medvetet överför oriktig information.
Även denna bestämmelse har sin förebild i Monttealkonventionen (se prop.
1973:92). Den fömtsätter för sin tillämpning att fartygets säkerhet har
äventyrats. Det räcker alltså inte att åtgärden har varit ägnad att leda till
det resultatet.

Punkten
1 (g), slutligen, tar sikte pä fall där nägon, när han utför eller försöker
utföra någon av de tidigare nämnda gämingama under punktema 1 (a)-(f), dödar
eller skadar en annan person. Mord eller misshandel som begås ombord pä ett
fartyg — eller pä nägot annat av konventionen skyddat utrymme — omfattas alltså
av konventionen bara om det sker i ansluming till nägon av de angivna handlingama.
Bestämmelsen vållade åtskilliga diskussioner under konventionsarbetet. Mänga
delegater ansåg att gämingar av det slaget inte borde utgöra självständiga
brott utan vara att bettakta som en försvärande omständighet.

Av
punktema 2 (a) och (b) framgär att konventionen även omfattar försök till,
medhjälp till och anstiftan av de i punkt 1 angivna brotten.

I
punkt 2 (c) avses vissa hotbrott, nämligen ett hot att begä något av de brott
som anges i punktema 1 (b), (c) och (e), under föratsätming att hotet är ägnat
att äventyra det aktuella fartygets säkerhet. Det är här fräga om hot att utöva
våld mot person eller hot att förstöra eller allvarligt skada ett fartyg eller
dess last eller navigationshjälpmedel eller hot att allvarligt störa ett sädant
hjälpmedel. Bestämmelsen i punkt 2 (c) torde vidare innebära att, om det för

17

2
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 130

sttfbarhet enUgt nationeU
lagstiftning för sädana fäU som avses i konventio- Prop. 1989/90:130 nen krävs
att hotet fi-amställs i syfte att tvinga någon att göra eller avstå frän
Inledning att göra nägot, dvs. att det föreligger nägon form av
utpressningssituation, detta krav inte behöver uppges för att den aktuella
avtalsstaten skall anses uppfyUa sina åtaganden enhgt konventionen. Denna
fömtsättning för att en gäming skall omfattas av konventionen tillfogades i
slutskedet av förhandlingama för att bringa brottsbeskrivningen i
överensstämmelse med vad som gäUer i vissa länder. Bestänunelsen i punkt 2 (c)
kan därför i hög grad sägas vara resultatet av en kompromiss.

Artikel
4

I
artikeln anges de intemationella element som medför att konventionen blir
tillämpUg.

Av
punkt 1 framgär att konventionen blir tiUämplig så snart ett fartygs faktiska
eller planerade resväg omfattar färd utanför kuststatens sjöterritorium,
antingen på öppna havet eller i en angränsande stats sjöterritorium. Däremot
omfattas inte ren kustfart som innebär att fartyget inte lämnar och inte heller
är planerat att lämna kuststatens sjöterritorium. Beivrandet av
terrorist-handlingar är i sädana fall en fräga enbart för kuststaten och, om
fartyget är udändskt, flaggstaten.

Om
ett fartygs planerade resväg omfattar färd utanför kuststatens sjöterritorium,
är konventionen tillämplig även om fartyget utsätts för terroristhandlingar
medan det ligger kvar i hamn. Däremot torde punkt 1 inte täcka den sittiarionen
att fartyget just har avslutat en resa och nägon ny destination ännu inte är
bestämd när brottet begås.

Även
om konventionen inte är tiUämplig enligt reglema i punkt 1, är den likväl
tillämplig, om den som misstänks för ett sådant brott som anges i artikel 3
påttäffas i en annan konventionsstat än kuststaten. Detta framgär av punkt 2.

Artikels

EnUgt
artikeln ätar sig de avtalsslutande statema att i sin nationeUa lagstifming
sttaffbelägga de gämingar som anges i artikel 3. Vidare skall sttaffskaloma
utformas med beaktande av att brotten är av allvarUg art. Det sistnämnda
uttrycket torde innefatta ett krav pä att det skall vara fråga om
förhållandevis so-änga sttafflatituder.

Artikel
6

I
artikeln behandlas jurisdiktionsfrägor. I punkt 1 och 4 anges i vilka fall det
åUgger en avtalsslutande stat att se till att den kan utöva domsrätt i fräga om
brott som avses i artikel 3. Punkt 2 är fakultativt utformad och öppnar en
möjlighet för stater att hävda egen jurisdiktion ocksä i andra fall.

Av
punkt 1 framgår att de avtalsslutande statema är skyldiga att tillförsäkra sig
jurisdiktion i följande oe fall som avser brotten i artikel 3:

18

(a) brott som är begångna mot eller pä fartyg som vid tiden för
gämingen Prop. 1989/90:130 förde den egna statens flagga; Inledning

(b) brottet
har begåtts pä statens eget område, varmed även förstås dess territorialvatten;

(c) brottet har begåtts av en medborgare i den egna staten.

Enligt
punkt 2 kan stater som är parter däratöver skaffa sig jurisdiktion i följande
tre fall, nämligen:

(a) när gämingsmannen är statslös och har hemvist i den egna staten;

(b) när
en medborgare i den egna staten grips, hotas, skadas eller dödas vid brottet;

(c) när brottet begås i ett försök att förmå staten till någon handling
eller underiätenhet.

Bestämmelsema
innebär att varje annan avtalsslutande stat är skyldig att erkänna den
jurisdiktion som en stat hävdar i angivna fall.

Enligt
punkt 3 skall stater som inför de jurisdiktionsregler som avses i punkt 2
underrätta IMO:s generalsekreterare om detta. Detsamma gäller om sädana
jurisdiktionsregler upphävs.

Punkt
4 och 5 har motsvarigheter i liknande konventioner, exempelvis Haag- och
Monttealkonventionema. Enligt punkt 4 skall en konventionsstat ombesörja att
den kan utöva jurisdUction i fräga om brotten i artikel 3, när den som har
begått eller misstänks för att ha begått ett sådant brott befinner sig pä
statens område och staten inte udämnar honom till nägon annan stat som är part
i konventionen.

En
annan stat som är part behöver inte erkänna den jurisdiktion som en stat har
infört i andra fall än som avses i punkt 1 och 2. Under överläggningama
diskuterades om inte till de fall som nämns i punkt 2 borde fogas den
situationen att inhyrarcn av ett fartyg ("bare-boat/demise
charterer") har sin verksamhet i den aktuella staten. Som exempel kan tas
att en dansk redare hyr in ett fartyg som är registterat i Panama för
färjetrafik mellan Danmark och Sverige. Det är dä svårt att se varför rättsordningen
i Panama över huvud taget skuUe beröras. En stor majoritet bland deltagama i
konventionsarbetet motsatte sig emellertid att pä det här sättet luckra upp
flaggstats-principen. Av punkt 5 framgär att ingenting hindrar att t. ex.
Sverige ändå har en sådan jurisdiktionsregel. En sädan regel behöver dock, som
nyss har nämnts, inte erkännas av andra avtalsslutande stater.

Artikel
7

Även
denna artikel har motsvarigheter i Uknande konventioner. Den innehåller
föreskrifter om vilka omedelbara åtgärder en avtalsslutande stat har att vidta
när någon som har begått eller misstänks för att ha begått ett brott som avses
i konventionen befinner sig inom statens område. Regler finns om
säkerhetsåtgärder, fömndersökning, m. m.

Bettäffande
bestämmelsema i punkt 3 och 4 om skyldighet att underrätta andra stater m. m.
kan för svenskt vidkommande erinras om att Sveriges intemationella åtaganden
rörande underrättelseskyldighet, besöksrätt m.m enUgt Wienkonventionen är 1963
om konsulära förbindelser och enligt bilate-

19

rala konsularkonventioner
med fyra länder regleras i en lag som ttädde i kraft Prop. 1989/90:130

den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:74, JuU16, rskr. 144, SFS 1989:152). Inledning

Artikd
8

Artikeln
reglerar möjlighetema för en befälhavare att sätta i land terrorister som finns
ombord på hans fartyg.

Har
flaggstaten anslutit sig till konventionen, kan befälhavaren till behöriga
myndigheter i en annan stat som är part i konventionen överlämna en person som
är skäligen misstänkt för ett brott som avses i artikel 3. Bakgranden till
denna ordning är de praktiska svärighetema att under någon längre tid förvara
misstänkta terrorister ombord pä fartyget och riskema för fritagningsförsök
från utomstående. Artikeln innehåller vissa handlingsregler för situationer av
detta slag.

Sålunda
skall flaggstaten svara för att befälhavaren i god tid — om möjligt innan
fartyget går in pä den andra statens territorialvatten — underrättar de
behöriga myndighetema om sin avsikt att överlämna en misstänkt terrorist och om
skälen för denna åtgärd. Flaggstaten skall vidare svara för att befälhavaren i
dessa fall tillhandahäller myndighetema i mottagarlandet den bevisning som han
har tillgång tUl.

En
avtalsslutande stat kan vägra att ta emot en person som avses i artikeln endast
om den finner att konventionen inte är tillämplig. En sädan vägran skall vara
motiverad.

Om
en stat som är part i konventionen tar emot terroristen i fråga, kan den i sin
tur begära att flaggstaten godtar att personen förs över dit. Flaggstaten kan
emellertid vägra att göra detta efter en diskretionär prövning. En vägran skall
vara motiverad.

Artikd
9

Artikeln
innehåller en erinran om att konventionen inte inskränker den rätt till
jurisdiktion över främmande fartyg som foUcrättsligt anses tilUcomma kuststaten
i fråga om brottsuttedningar eller civilrättslig verkställighet.

Reglema
om detta innebär i korthet att kuststaten har en nära nog oinskränkt
jurisdiktion över främmande fartyg i dess hamnar och inre vatten. Undantag kan
följa av t. ex. reglema om immunitet för vissa statsfartyg. I fräga om fartyg
som befinner sig på kuststatens territorialhav är huvudregeln närmast den
motsatta, dvs. kuststaten anses inte ha nägon jurisdiktion över sädana fartyg.
Kuststaten har emellertid rätt att gripa nägon ombord pä fartyget eller vidta
förandersökningsätgärder med anledning av brott som har begåtts ombord under
fartygets genomfart av kuststatens territorium. För detta krävs dock att
brottet på något sätt berör kuststaten eller att åtgärderna är nödvändiga som
ett led i narkotikabekämpning. Kuststaten kan givetvis också ingripa om detta
begärs av fartygets befälhavare eller flaggstatens myndigheter. Dessutom anses
kuststaten ha rätt att fullfölja ett ingripande beträffande ett fartyg som
befunnit sig i kuststatens inre vatten och som färdas ut genom territorialhavet

20

I
fräga om civilrättsUg verkställighet gäller likartade regler. Kuststaten
har Prop. 1989/90:130 sålunda i princip rätt att ingripa med sädan
verkställighet när det främmande Inledning fartyget befinner sig i inre
vatten, däremot inte när det befmner sig pä territorialhavet såvida inte
förpliktelsema har ådragits i samband med eller med anledning av fartygets färd
genom territorialhavet.

De
nu nämnda folkrättsliga principema framgär av 1982 års havsrättskonvention (se
artikel 27 och 28 samt 17-26 om innebörden av rätten till s. k. oskadlig
genomfart). Denna FN-konvention har undertecknats men ännu inte ratificerats av
Sverige.

Artikd
10

Artikeln
innehäller regler om bl. a. skyldighet för en avtalsslutande stat att ombesörja
att en misstänkt gämingsman, som påttäffas pä dess område, blir lagförd, om han
inte udämnas till något annat land. Lagföringen skall ske enligt reglema i den
staten.

Artikd11

Artikeln
handlar om utlämning för brott som avses i konventionen och innebär bl. a. att
sädana brott alltid skall bettaktas som brott som kan föranleda utlämning. Av
särskilt inttesse är punkt 5 som ålägger en stat som är part i konventionen att
vid konkurrerande utlämningsframställningar fästa vederbörligt avseende vid
flaggstatens inttesse av att lagföringen sker där.

Artikd
12-15

Dessa
artiklar berör frågor om samarbete mellan de avtalsslutande statema. De skall
sålunda bistå varandra när det gäller att beivra brott som avses i artikel 3,
pä allt sätt försöka motverka att sädana brott förbereds inom deras områden,
utbyta information i syfte att förebygga brott, bistå passagerare och
besättning på ett fartyg som har utsatts för brott samt underrätta ancha
stater, om det finns skäl att misstänka att ett brott som avses i artikel 3
planeras.

I
artikel 15 finns det dessutom regler om skyldighet att underrätta IMO:s
generalsekreterare om åtgärder i anslutning till tillämpning av konventionen.

Artikel
16

Artikeln
innehäller i punkt 1 föreskrifter om skiljeförfarande när tvä stater som är
parter inte kan enas om tolkningen eller tillämpningen av konventionen. Enligt
punkt 2 finns en möjlighet för statema att reservera sig mot dessa
föreskrifter.

Artikd
17-22

Dessa
artiklar innehäller bestämmelser om tillttäde m. m.

21

2.2.3 Protokollets
innehåll Prop. 1989/90:130

Allmänt Inledning

Plattformar
för oljeutvinning och andra fasta plattformar pä kontinentalsockeln kan vara
lika begärliga mäl för terroristangrepp som fartyg. Under förberedelsearbetet
pä konventionen om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet rådde därför
allmän enighet om att ocksä sädana plattformar på ett eller annat sätt borde
omfattas av en intemationeU reglering. En del stater hävdade därvid
uppfattningen att själva konventionen borde omfatta även plattformar. Att man
stannat för ett särskilt protokoll beror främst pä vissa tekniska svärigheter
att i samma instmment reglera de aktueUa frågoma bettäffande både fartyg och
fast förankrade plattformar. ÅtskiUiga av konventionens bestämmelser kan över
huvud taget inte bU aktuella i fräga om sådana plattformar.

ProtokoUet
är direkt kopplat till konventionen, vilket framgär av bl. a. att bundenhet av
konventionen är en fömtsättning för att protokollet skall kunna tUlttädas.

Artikel
1

I
punkt 1 anges de artiklar i konventionen som pä motsvarande sätt skall vara
tUlämpliga pä gämingar som avses i protokollet. Det gäller artiklama 5, 7 cx;h
10-16 i konventionen.

Protokollet
är tillämpligt pä gämingar begångna på plattformar som är belägna på kontinentalsockeln.
Vad som menas med kontinentalsockeln är för svensk del bestämt genom lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln. Definitionen där ansluter till 1958 ärs
Genévekonvention om kontinentalsockeln som Sverige har tillttätt. Samtliga
havsområden utanför Sveriges sjöterritorium är kontinentalsockelomräden. Det
innebär att Sveriges del av kontinentalsockeln bestäms genom överenskommelser
med angränsande stater eller, i avsaknad av överenskommelser, av mittlinjen
bestämd med utgångspunkt i baslinjema.

Den
definition av kontinentalsockeln som finns i havsrättskonventionen (artikel 76)
avviker nägot frän Genévekonventionens. Att en stat sålunda kan ha bestämt
gränsema för sin kontinentalsockel pä ett annat sätt än Genéve-konventionen
anger torde sakna praktisk betydelse. Enligt båda konventionerna stär
plattformar pä kontinentalsockeln under kuststatens jurisdiktion.

Enligt
punkt 2 skall protokollet aUtid vara tillämpligt när en gämingsman eller
misstänkt gämingsman påträffas pä ett område som tillhör en annan ansluten stat
än den stat i vars inre vatten eller territorialhav den aktueUa plattformen
finns.

Punkt
3 innehäller en definition av vad som avses med fast plattform. Därmed menas
konstgjorda öar, installationer eller byggnadsverk som är förankrade i
havsbottnen och som används för att undersöka eller utvinna naturtillgångar
eller för andra kommersiella ändamål. Terminologin ansluter till den som
används i havsrättskonventionen.

22

Artikd 2 Prop. 1989/90:130

I
artikeln anges de gämingar som skall anses som brott enligt protokollet.

Gämingsbeskrivningama
är desamma som i artikel 3 i konventionen, fömtom att det här inte finns nägon
motsvarighet till de gämingar som avser förstörande av navigationshjälpmedel
(x;h överförande av falsk information, jfr artikel 3 punkt 1 (e) cx;h (f) i
konventionen.

Artikels

Artikeln
innehåUer regler om jurisdiktion, vilka i allt väsendigt överensstämmer med
motsvarande bestämmelser i konventionen.

Artikel
4-10

Dessa
artiklar innehäller bestämmelser om tUlträde m. m.

2.3 Nuvarande svenska regler

2.3.1
Straffbestämmelser

De
förfaranden som omfattas av de nu aktuella intemationella överenskom-melsema
torde i princip vara kriminaliserade enligt svensk lag, i första hand genom
bestämmelsema i BrB. I det följande skall jag lämna en redogörelse för
relevanta svenska strafibestämmelser.

När
det gäller kriminaliseringen av väldshandlingar mot personer som återfmns i
samdiga tte intemationeUa instmment i förening med vissa ytterligare
kriterier— artikel II. 1 1 bis. (a) i Monttealprotokollet, artikel 3.1 (b)
i Romkonventionen och artikel 2.1 (b) i Romprotokollet — kan pekas pä
bestämmelsema i 3 och 4 kap. BrB.

Den
som berövar annan livet kan enligt 3 kap. 1 § dömas för mord till fängelse i
tio är eller pä livstid eller enligt 3 kap. 2 § för dräp till fängelse i lägst
sex och högst tio är. I 3 kap. 5 och 6 §§ finns bestämmelser om misshandel
resp. grov misshandel. Enligt brottsbeskrivningen i 3 kap. 5 § utgör det
misshandel att tUlfoga nägon kroppsskada, sjukdom eller smärta eller att
försätta nägon i vanmakt eller annat sädan tillstånd. Straffet är fängelse i
högst tvä är eller, om misshandeln är ringa, böter. För grov misshandel är
straffet enligt 3 kap. 6 § fängelse i lägst ett cx;h högst tio är. Vid bedömningen
av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om misshandeln var Uvs-farlig
eller om gämingsmannen tillfogat den angripne svär kroppsskada eller allvarUg
sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Försök
och förberedelse till mord, dräp och misshandel som inte är ringa är straffbart
liksom stämpling till mord, dråp och grov misshandel samt underlätenhet att
avslöja sädant brott (3 kap. 10 §).

I
4 kap. finns bestämmelser om straff för sädana integritetskränkningar som
riktar sig mot en persons frihet och frid. Som människorov räknas enligt 4 kap.
1 § bl. a. gäming som innebär att nägon bemäktigar sig och spärrar in nägon
annan med uppsåt att skada honom till liv eller hälsa eller att öva

23

utpressning. Straffet är
fängelse i lägst fyra och högst tio är eller pä livstid Prop. 1989/90:130
eller, om brottet är mindre grovt, i högst sex år. Den som berövar nägon
fri- Inledning heten utan att göra sig skyldig till människorov kan
enligt 4 kap. 2 § dömas för olaga frihetsberövande till fängelse i lägst ett
och högst tio är. Om ett sädant brott är mindre grovt, är sttaffet böter eller
fängelse i högst tvä är (4 kap. 5§).

Enligt
4 kap. 4 § kan sttaff ädömas för olaga tvang, om nägon genom misshandel eller
annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar nägon att göra,
tåla eller underlåta nägot. Sttaffet är böter eller fängelse i högst tvä är
eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader (x;h högst sex är. Den
som lyfter vapen mot nägon annan eller annars hotar med brottslig gäming pä ett
sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fraktan för egen eller
nägon annans säkerhet till person eller egendom döms för olaga hot tdl böter
eller fängelse i högst tvä är.

Försök,
förberedelse och stämpling till människorov eller olaga frihetsberövande samt
underlätenhet att avslöja sädant brott liksom försök och förberedelse till
olaga tvång som är grovt är sttaffbart (4 kap. 10 §).

Kriminaliseringen
enligt de tre aktuella intemationella överenskommelserna av väldshandlingar
mot personer har som ytterligare kriterium att gärningen äventyrar eller är
ägnad att äventyra flygplatsens säkerhet eller är ägnad att äventyra fartygets
resp. plattformens säkerhet. Enligt svensk lag kan det för gämingar av detta
slag bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen i 13 kap. 6 § om allmänfarlig
vårdslöshet. Denna bestämmelse föreskriver sttaff för bl. a. den som av
oaktsamhet framkallar fara för skeppsbrott eller flygolycka. Sttaffet är böter
eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, fängelse i högst
tvä är. Ocksä bestämmelsen i 3 kap. 9 § om sttaff för framkallande av fara för
annan bör uppmärksammas i detta sammanhang. Enligt denna bestämmelse kan böter
eller fängelse i högst tvä är ädömas bl. a. den som av grov oaktsamhet utsätter
nägon för livsfara eller fara för svär kroppsskada.

För
bestämmelsema i punkt 1.1 bis (b) i artikel II i
Monttealprotokollet, artikel 3.1 (c) och (e) i Romkonventionen och artikel 2.1
(c) i Romprotokollet, som kan sägas innefatta väldshandlingar mot egendom, är
i första hand vissa bestämmelser i 12 och 13 kap. BrB av inttesse.

För
skadegörelse döms enligt 12 kap. 1 § den som förstör eller skadar egendom, fast
eller lös, tUl men för någon annans rätt tiU egendomen. Sttaffet är böter eller
fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt, kan enligt

12 kap.
3 § dömas för grov skadegörelse till fängelse i högst fyra år. Vid

bedömande huravida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det av gär

ningen uppkommit synnerlig fara för någons liv eUer hälsa eller skadan drab

bat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan annars är

synnerligen kännbar.

Av
mera direkt inttesse i detta sammanhang är emellertid bestämmelsen i

13 kap. 3 § om sttaff
för allmänfarlig ödeläggelse. För sädant brott döms

den som bl. a. åstadkommer
explosion, skeppsbrott eller flygolycka eller

nägon annan sädan ofärd
och därigenom framkallar fara för nägon annans liv

eller hälsa eller för
omfattande förstörelse av nägon annans egendom. Sttaffet

24

är
fängelse i lägst tvä och högst åtta är. Om brottet är grovt, utgör
sttaffet Prop. 1989/90:130

fängelse i lägst sex och högst tio är eUer pä livstid. Inledning

Av
stor betydelse — inte bara bettäffande de nyss nämnda artiklama utan även när
det gäller artikel 3. 1 (d) i Romkonventionen och artikel 2. 1 (d) i
Romprotokollet — är cx;ksä bestämmelsema i 13 kap. 4 och 5 §§ om sabotage.
Sädant brott föreligger bl. a. om nägon genom skadegörelse allvarligt stör
eller hindrar den aUmänna samfärdseln. Sttaffet är fängelse i högst fyra år.
För grovt sabotage döms till fängelse i lägst tvä (x;h högst tio är eller pä
livstid. Omständigheter som skall beaktas vid bedömande huravida grovt brott
föreligger är bl. a. om fara har framkallats för flera människoliv eller för egendom
av särskild betydenhet.

Beskrivningen
av sabotagebrottet i BrB överensstämmer i sak med vad som gällde redan innan
BrB trädde i kraft

Vid
bestämmelsemas införande uttalade föredragande statsrådet att sttaff-skyddet
mot sabotage inte omfattar samfärdsel i utlandet (prop. 1948:80 s. 288).
Föredraganden frångick därvid ställningstagandet i utredningsförslaget att
sabotageobjekten borde skyddas, oavsett om de är belägna i Sverige eller
udandet och även om de inte är avsedda att betjäna den svenska allmänheten
utan allmänheten i nägot annat land.

Även
bestämmelsen om luftfartssabotage — som infördes i anledning av Sveriges
ratifikation av Montrealkonventionen — bör uppmärksammas. Enligt 13 kap. 5 a §
BrB döms för kapning av luftfartyg till fängelse i högst fyra är, om nägon
ombord pä luftfartyg med olaga tvång bemäktar sig fartyget eller ingriper i
dess manövrering. Enligt samma paragraf döms för luftfartssabotage om nägon, i
annat fall än som avses i bestämmelsen om kapning av luftfartyg, vidtar en åtgärd
som är ägnad att medföra fara för ett luftfartygs säkerhet under flygning eller
om nägon gör ett luftfartyg i ttafik oanvändbart för flygning genom att
förstöra eller skada det. Straffet för luftfartssabotage är fängelse i högst
fyra är eller, om brottet är grovt, lägst tvä och högst tio är eller på
livstid. Vid bedömande av huravida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om
gämingen medfört fara för flera människor eller annars varit av särskilt farlig
art.

Om
nägon till följd av skadegörelse, allmänfarlig ödeläggelse eller sabotage har
dödats eller kommit tiU skada, kan BrB:s bestämmelser om brott mot liv och
hälsa bli tillämpliga i konkurrens med bestämmelsema om de nyssnämnda brotten.
Ansvar kan sålunda komma att utdömas även för mord eller grov misshandel. Hade
gämingsmannen inte uppsåt att döda eller tillfoga kroppsskada, kan det bli
fräga om att i stället tillämpa 3 kap. 7 eller 8 § om vållande till annans död
eller väUande till kroppsskada eller sjukdom. För det förstnämnda brottet är
sttaffet fängelse i högst tvä är eller, om brottet är ringa, böter samt, för
grovt brott, fängelse i lägst sex månader cx;h högst fyra är. För det
sistnämnda brottet kan ädömas böter eller fängelse i högst sex månader eUer, om
brottet är grovt, fängelse i högst tvä är.

Grov
skadegörelse, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage och
luftfartssabotage kan besttaffas pä försöks- eller förberedelsestadiet (12 kap.
5 § och 13 kap. 12 §). Det är av inttesse i de fall då en sädan gäming som
avses i de aktuella intemationella överenskommelsema utgör

25

försök eller förberedelse
till nägot sädant brott. Som exempel kan tas artikel Prop. 1989/90:130
3.1 (d) i Romkonventionen och artUcel 2.1 (d) i Romprotokollet i
förhällande Inledning tUl gämingsbeskrivningen för sabotage. Även
stämpling till allmänfarUg ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage och
luftfartssabotage liksom imderlätenhet att avslöja sädant brott är sttaffbart
(13 kap. 12 §).

De
gämingar som avses i artikel 3.1 (a) i Romkonventionen och artikel 2.1 (a) i
Romprotokollet har en motsvarighet i en bestämmelse i Haagkonventionen (artikel
1) i fråga om luftfartyg, en bestämmelse som med anledning av Sveriges
ratificering av den konventionen föranledde införandet av brottet kapning av
luftfartyg i 13 kap. 5 a § BrB.

I
de fall som avses i de nu aktuella bestämmelsema i Romkonventionen och
Romprotokollet kan bl. a. följande sttaffbestämmelser i BrB bli tillämpliga:
olaga tvång (4 kap. 4 §), olaga hot (4 kap. 5 §), egenmäktigt förfarande (8
kap. 8 §) och, om det är fräga om ett motordrivet fartyg, tillgrepp av
fortskaffningsmedel (8 kap. 7 §).

För
tillgrepp av fortskaffningsmedel döms den som olovligen tar och brakar ett
motordrivet fortskalTningsmedel som tillhör någon annan. Straffet för detta brott
är fängelse i högst två är eUer, om brottet är ringa, böter. Om brottet är
grovt, är sttaffet fängelse i lägst sex månader och högst fyra är. Försök eller
förberedelse till tillgrepp av fortskaffningsmedel är sttafföart, om det inte
skulle ha bedömts som ringa säsom fullbordat brott (8 kap. 12 §).

Egenmäktigt
förfarande, som är subsidiärt i förhällande till övriga tillgreppsbrott,
består i att olovligen ta och bmka eller annars tillgripa något. Sttaffet för
egenmäktigt förfarande är böter eUer fängelse i högst sex månader eller, om
brottet är grovt, fängelse i högst två är.

Ett
beteende kan innefatta olaga tvång eller olaga hot beroende pä omständighetema.
Om en åtgärd som avses i artikel 3.2 (c) i Romkonventionen och artikel 2.2 (c)
i Romprotokollet används som medel för penningutpressning, kan det bli aktuellt
att tillämpa 9 kap. 4 § BrB om utpressning. Sädant brott föreligger, om nägon
genom olaga tvång förmår nägon annan till handling eller underlätenhet som
innebär vinning för gämingsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars
ställe denne är. Sttaffet för utpressning är fängelse i högst tvä är eller, om
brottet är ringa, böter. Om brottet är grovt, är sttaffet fängelse i lägst sex
månader och högst sex är. Försök och förberedelse till utpressning är
sttaffbelagt, och bestämmelsen i 23 kap. 3 § BrB om frivilligt tillbakattädande
är inte tillämplig i fräga om försök till utpressning (9 kap. 11 § första
stycket BrB).

Bestämmelsen
i artikel 3.1 (O i Romkonventionen har en förebild i Monttealkonventionen i
fräga om luftfartyg. En åtgärd som avses i bestämmelsen kan, om den allvarligt
hindrar eller stör den allmänna samfärdseln, vara straffbar som sabotagebrott
enligt 13 kap. 4 eller 5 § BrB. Om det genom åtgärden uppstär fara för en
fartygsolycka, kan bestämmelsen i 13 kap. 6 § BrB om allmänfarlig vårdslöshet
bli tillämplig. Och om åtgärden, t. ex. ett falskt bombhot, används som medel
för penningutpressning, kan rekvisiten för utpressning enligt 9 kap. 4 § BrB
vara uppfyllda.

I
23 kap. BrB finns regler om bl. a. medverkan till brott. Enligt 4 § skall
ansvar som BrB föreskriver för viss gäming ädömas inte bara den som har

26

utfört gämingen —
gämingsmannen — utan ocksä den som med räd eller Prop. 1989/90:130 dåd
har främjat gämingen. Sädan medverkande döms antingen för anstiftan
Inledning av brottet eller för medhjälp till det. Medverkansreglema är enligt
sin lydelse tillämpliga endast bettäffande brott som är upptagna i BrB. De
tilllämpas emellertid i mycket stor utsttäckning även inom spedalstraffrätten.

Bettäffande
motsvarighet i svensk rätt till bestämmelsema i artUcel 3.1 (g) och 3.2 i
Romkonventionen samt artUcel 2.1 (e) och 2.2 i Romprotokollet kan hänvisas tUl
den nyss lämnade redogörelsen för straffbestämmelser i BrB.

Som
tidigare har nämnts faller handUngar som begås av en besättning och som hänför
sig till normal skeppsdisciplin utom ramen för Romkonventionen. I fräga om
gämingar som avses i denna konvention finns det emellertid anledning att vid
sidan av regleringen i BrB peka pä en del sttaffbestämmelser i sjömanslagen
(1973:282) som kan tänkas bli aktueUa. Om en sjöman förgriper sig med väld
eller hot om våld pä befälhavaren eller nägon annan förman på fartyget i dennes
tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom frän
tjänsteätgärd eller hämnas för en sådan åtgärd, skall han enligt 67 § dömas
till fängelse i högst tvä är; om brottet är ringa, är sttaffet böter eller
fängelse i högst sex månader. 168 § finns bestämmelser om sttaff för myteri.
Därmed förstås att sjömän visar uppsåt att med förenat väld sätta sig upp mot
befälhavaren. Anstiftare och anförare skall dä dömas till fängelse i högst tvä
år och annan deltagare till böter eller fängelse i högst sex månader. Om
deltagare i myteri har gått till förenat väld pä person eller egendom, är
Sttaffet i stället för anförare och anstiftare fängelse i högst sex är och för
annan deltagare fängelse i högst tvä är.

Förberedelse
och stämpling till myteri är sttaffbelagt liksom försök (x;h förberedelse till
brott som avses i 67 §, såvida inte brottet skulle ha varit att anse som ringa
om det fullbordats (69 §). Om de gämingar som anges i sjömanslagen är belagda
med strängare sttaff i annan lag, skall sttaff enligt sjömanslagen inte
utdömas (74 §).

2.3.2
Svensk domstols straffrättsliga kompetens

Reglema
om svensk sttafflags tillämplighet i mmmet finns intagna i 2 kap. BrB.

I
överensstämmelse med den s. k. territorialitetsprincipen omfattar svensk
domstols kompetens enligt 1 § till en börian alla i Sverige begångna brott.
Svensk domstol är behörig ocksä om det är ovisst var brottet förövades men det
finns skäl att anta att det begicks här.

I
fråga om brott som har begåtts utomlands är svensk domstol enligt 2 § första
stycket 1 alltid behörig, om brottet har förövats av en svensk medborgare eUer
av en utlänning med hemvist i Sverige. Medborgarskap resp. hemvist skall
föreligga vid tidpunkten för gämingen. Enligt punkt 2 i stycket kan ocksä
udänning utan hemvist i Sverige dömas här, om han efter brottet har bUvit
svensk medborgare eller tagit hemvist här eller om han är annan nordisk
medborgare och finns i Sverige. SlutUgen kan enligt punkt 3 i nämnda stycke i 2
§ ocksä annan utlänning dömas i Sverige, om han finns här (x;h pä brottet
enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.

27

I 2§ andra stycket anges
undantag från kompetensreglema i första Prop. 1989/90:130 stycket.
Sålunda föreligger inte domsrätt för svensk domstol, om gämingen
Inledning är fri frän ansvar enligt lagen pä gämingsorten. Detsamma gäller om
gärningen har begåtts inom ett område som inte tillhör nägon stat och enligt
svensk lag svårare straff än böter inte kan följa pä gämingen.

I
de fall dä domsrätt föreligger enligt 2 § första och andra styckena fär det
inte ädömas påföljd som är att anse som sttängare än det svåraste sttaff som är
föreskrivet för brottet enligt lagen pä gämingsorten. En regel om detta finns i
2 § ttedje stycket.

Bestämmelsema
i 3 § utsträcker den svenska domsrätten ytterligare i vissa specialfall där
brott har förövats utomlands. Sålunda är svensk domstol behörig att döma bl. a.
den som utomlands har begått brott pä svenskt fartyg eUer luftfartyg. Svensk
domstol har likaså alltid domsrätt, om brottet är kapning av luftfartyg eUer
luftfartssabotage eller försök tUl sädant brott eller folkrättsbrott (22 kap.
6 § BrB) samt generellt i fräga om brott för vilket enligt svensk lag det
lindrigaste föreskrivna sttaffet är fängelse i fyra är eller mer. YtterUgare
nägra fall då svensk domstol alltid har domsrätt anges i 3 §.

I
3 a § finns en föreskrift som innebär att en svensk domstol med stöd av den
europeiska konventionen är 1972 om överförande av lagföring i brottmål och
lagen (1976:19) om intemationellt samarbete rörande lagföring för brott kan fä
domsrätt även bettäffande brott enligt sttaffbestämmelser i en annan stat som
har tillttätt nämnda konvention. Det är här fräga om fall av överföring av
lagföring tiU Sverige frän en konventionsstat.

Enligt
5 § första stycket fär åtal för brott, som har förövats här i landet, i vissa
fall inte väckas annat än efter förordnande av regeringen eller den som
regeringen har bemyndigat att meddela sädant förordnande. Sådant förordnande
fordras när brottet har begåtts på ett utländskt fartyg eller luftfartyg av en
udänning som var befälhavare eller tiUhörde besättningen pä fartyget eller
annars medföljde fartyget, i de fall dä brottet har begåtts mot en sädan utlänning
eller mot nägot utländskt inttesse. Vidare föreskrivs i paragrafens andra
stycke att brott som har förövats utomlands inte fär åtalas utan förordnande av
regeringen eUer den regeringen har bemyndigat att meddela sädant förordnande.
Utan särskilt ätalsförordnande fär åtal dock väckas, om brottet har förövats
bl. a. pä svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren
eller nägon som tillhörde besättningen pä ett sädant fartyg eller i något annat
nordiskt land eller pä fartyg eller luftfartyg i reguljär ttafik mellan orter
belägna i Sverige eller nägot av dessa länder.

Regeringen
har genom brevet (1972:818) till riksåklagaren om väckande av åtal i vissa fall
bemyndigat RÅ att meddela åtalsförordnande i sädana fall som avses i 5 § första
stycket. Bemyndigandet avser också åtal för brott som har förövats av en svensk
medborgare eller udänning med hemvist i Sverige när brottet har förövats
utomlands eller när firägan om ansvar för samma gärning har prövats genom dom
meddelad i främmande stat.

28

2.3.3
Utlämning för brott Prop. 1989/90:130

Bestämmelser
om udämning för brott firån Sverige tiU ett annat nordiskt land " ' finns
i lagen (1959:254) om udämning för brott tUl Danmark, Finland, Island och Norge
medan bestämmelser om udämning tUl ett utomnordiskt land ges i lagen (1957:668)
om utlämning för brott. Båda dessa lagar bygger pä principen att fräga om
udämning skall prövas fritt pä gmndval av samdiga föreUg-gande omständigheter i
varje enskilt fall. För att bevUja utlämning krävs inte att det finns ett
udämningsavtal mellan Sverige och den stat som begär udämning.

Beslut
om udämning fattas av regeringen eller — i vissa ärenden enligt 1959 års lag —
av RÅ eller av annan aUmän åklagare.

För
att udämning skall kunna medges mäste vissa i lagarna uppställda villkor vara
uppfyllda. Sålunda fär enligt 1957 ärs lag svensk medborgare inte udämnas.
Enligt samma lag skall den gäming för vilken udämning begärs motsvara brott för
vilket enligt svensk lag föreskrivs fängelse i mer än ett är. Vidare fär
udämning inte beviljas för ett politiskt brott. I lagarna anges (x;kså vissa
andra hinder mot utiämning.

Lagama
innebär ingen skyldighet för Sverige att bevilja udämning, även om samdiga de
villkor som anges i den tilllämpliga lagen är uppfyllda. Genom udämningsavtal
med en annan stat kan Sverige emeUertid ha åtagit sig att till den staten
utlämna en person som uppehåller sig här. Ett sädant avtal måste dock alltid
som fömtsättning för utlämning frän Sverige innehålla bestämmelser som innebär
att åttninstone de minimiviUkor för udämning som uppställts i udämningslagama
skall vara uppfyllda. För närvarande har Sverige bilaterala utlämningsavtal
endast med Belgien, Amerikas förenta stater, Storbritannien, Austtalien och
Canada. Däriämte har Sverige tillttätt den europeiska udämningskonventionen.

2.4 Övriga nordiska länders tillträde till de aktuella
instrumenten

2.4,1
Danmark

Danmark
har undertecknat samtliga överenskommelser och ratificerat Monttealprotokollet.

Från
dansk sida anses några lagändringar inte behöva ske för att de aktuella
instmmenten skall kunna tillttädas. Enligt dansk rätt (§ 8 sttaffeloven)
föreligger det nämligen "universeU" dansk jurisdiktion bettäffande
gämingar som omfattas av en mellanfolklig överenskommmelse, enligt viUcen
Danmark är förpliktat att lagfora dem som gjort sig skyldiga till sådana
gämingar. Avsikten är att ratifikation skall ske sä snart som möjligt av de
andra två överenskommelserna. Ett problem som föreligger är dock vilken
ståndpunkt Grönland och Färöama intar i frägan.

29

2.4.2 Finland Prop. 1989/90:130

Finland
har undertecknat MonttalprotokoUet och Romkonventionen men inte °

Romprotokollet.

Avsikten
är inte att genomföra separat lagstifming för att Finland skall kunna
ratificera Romkonventionen, utan de nödvändiga lagändringama är tänkta att ske
inom ramen för den totalreform av sttafflagen som förbereds. I ett kapitel om
allmänfarUga brott skaU en bestämmelse om trafiksabotage som i aUt väsentUgt
motsvarar Romkonventionens krav pä kriminalisering tas in.

Bestämmelsen
om ttafiksabotage är avsedd att utformas sä generellt att även
sabotagehandlingar mot flygplan omfattas. Däremot skulle bestämmelsen inte
omfatta kriminaliseringen i artikel 1 bis (b) i artikel II. 1 i Monttealprotokollet av gämingar som "omintetgör de
servicefunktioner som finns pä flygplatsen".

En
ratificering av Romkonventionen och Monttealprotokollet beräknas kunna ske
först i samband med sttafflagsreformens genomförande.

2.4.3 Island

Island
har undertecknat Monttealprotokollet cx;h avser att ratificera det. F. n.
övervägs ett förslag tUl vissa ändringar i strafflagen som krävs innan ratifikation
kan ske. Det gäller bl. a. en utvidgning av 165 § strafflagen, som nu
innehäller bestämmelser om luftfartssabotage, till att omfatta även sädana
brott som avses i MontrealprotokoUet och som riktar sig mot intemationella
flygplatser.

Island,
som inte deltog i arbetet pä Romkonventionen och Romprotokollet, har inte
undertecknat dessa överenskommelser. Enligt vad som har inhämtats finns det för
närvarande inga planer på att Island skaU tillträda överen skommel sema.

2.4.4 Norge

Norge
har undertecknat samtUga överenskommelser.

Ett
norskt tillttäde till Monttealprotokollet anses inte kräva lagändringar.
Ratifikation från norsk sida av detta protokoll kan därför förväntas ske
reladvt snabbt.

Bettäffande
Rominstramenten kommer man inom kort att ta ställning till en eventuell
ratifikation. Som förberedelse för detta har motsvarigheten till bestämmelsema
i 13 kap. 5 a § BrB om kapning av luftfartyg utvidgats till att omfatta även
fartyg och anläggningar och inrättningar pä kontinental-scx;keln.

30

3
Överväganden och förslag

3.1 Sveriges tillträde till de aktuella instrumenten

Prop.
1989/90:130 Allmänmotivering

Mitt
förslag: Sverige skall ratificera Monttealprotokollet samt Romkonventionen och
Romprotokollet

Promemorieförslaget
överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna
är positiva.

Skälen
för mitt förslag: Terroristdåd med intemationeU anknyming fortsätter att vara
ett svärartat problem världen över. Människoliv och gmndläggande humanitära
värden sätts därvid ofta pä spel. Inget land kan pä förhand helt skydda sig
mot denna typ av våldsbrott, hur rigorösa säkerhetsåtgärder som än vidtas. I
takt med det stigande antalet intemationella terroristaktioner har därför
insikten ökat om behovet av mellanstatligt samarbete som ett av medlen för att
bekämpa dessa brott, som kan sägas hota själva grandvalama för internationell
samfärdsel och samverkan.

SamticUgt
med att uppfatmingen om önskvärdheten av ökat samarbete över gränsema fatt en
allt bredare intemationeU förankring har det emeUertid uppkommit svärigheter
när det gäller att konkretisera samarbetets inriktning och former. Svärighetema
har sin gmnd i bl. a. att de bakomliggande orsakema till terroristaktionema
ofta gär att spåra i djupgående sociala, ekonomiska eUer poUtiska
motsättningar.

Under
1960- (x;h 1970-talen har samarbetet Ukväl lett tUl konkreta resultat pä det
regionala säväl som pä det globala planet. Det polisiära samarbetet byggs
successivt ut. För svensk del gäller det frainför allt samarbetet inom ramen
för Interpol. Samarbetet har vidare lett tUl ett antal intemationeUa överenskommelser.
Tre konventioner för att förstärka skyddet för den civila luftfarten har
antagits, nämligen 1963 ärs Tokyokonvention om brott och vissa andra handlingar
ombord pä luftfartyg samt Haag- och Monttealkonventionema. Vidare antogs är
1973 en diplomatskyddskonvention. År 1977 antog Europarådet en konvention om
bekämpande av terrorism m. m. och är 1979 antog FN en konvention om tagande av
gisslan. Hämtöver har FN:s generalförsamling liksom Europarådet bl. a. antagit
en rad resolutioner som rör intemationeU terrorism. Ocksä inom den Europeiska
Gemenskapen (EG) och bilateralt mellan olika stater pägär arbete i syfte att
motverka terrorism. Sverige, som tillmäter internationell samverkan pä detta
område stor betydelse, har tiUtttt samtUga av de här nämnda konventionema.

De
intemationella instmment som jag nu tar upp har det gemensamma syftet att
bekämpa den intemationella terrorismen. Överenskommelsema är avsedda att
motverka sådana brott som innefattar allvarliga faror för den intemationella
luftfarten, den internationella sjöfarten eller de fasta plattformar som är
belägna pä kontinentalsockeln. Ändamålen med instramenten lUcsom inttesset frän
svensk sida att i sä stor utsträckning som möjligt delta i intemationellt
samarbete som kan medverka till att bekämpa den intemationella ter-

31

rorismen och tiU att den
civila luftfartens och sjöfartens säkerhet upprätthälls talar med styrka för
att Sverige bör tiUttäda ocksä dessa överenskommelser.

När det gäller föreskriftema
i artikel 16 i Romkonventionen om mellanstatligt skiljeförfarande, som även är
tillämpliga i fräga om Romprotokollet, kan sägas att dessa inte rör
förhållanden som avses i bestämmelsema i 10 kap. 5 § regeringsformen om
möjUgheterna att överlåta intem svensk beslutanderätt dU icke-svenska organ.
Motsvarande föreskrifter om skiljeförfarande finns i bl. a. Haagkonventionen.
Enligt min mening finns inte nägon anledning för Sverige att utnyttja
möjligheten att reservera sig på denna punkt.

Jag kommer i det följande
att ta upp frågan vilka lagstifmingsåtgärder som krävs med anledning av att
Sverige ratificerar insttumenten.

Prop. 1989/90:130
Allmänmotivering

3.2
Behovet av lagstiftningsåtgärder

Mitt
förslag: Bestämmelsema i 13 kap. 5 a § BrB om kapning av luftfartyg och
luftfartssabotage ändras så att de kommer att omfatta även gämingar enligt de
nya överenskommelsema. Brottsbeteckningarna ändras till kapning resp. sjö-
eller luftfartssabotage. En särskild bestämmelse om flygplatssabotage införs.

Bestämmelsen
i 2 kap. 3 § BrB om domstols behörighet ändras så att den täcker brotten
kapning, sjö- eller luftfartssabotage cx;h flygplatssabotage samt försök ull
dessa brott. Vissa andra följdändringar görs i bl.a. BrB.

Promemorieförslaget
överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna
är positiva till promemorieförslaget i dess huvuddrag, men har gjort
invändningar mot enskildheter i förslaget.

Skälen för mitt förslag:
En utgångspunkt vid bedömningen av vilka lagstiftningsåtgärder som krävs med
anledning av att Sverige ratificerar instramenten är att en avtalsslutande stat
kan tillgodose kraven i fräga om brottsbeskrivningar, lämpliga sttaff m. m.
antingen genom bestämmelser som gällde redan vid tillkomst av resp.
överenskommelse, eventuellt med någon komplettering, eller genom att införa nya
bestämmelser som direkt bygger pä överenskommelsens regler.

Det är främst i tre
hänseenden som ett tillttäde till den nya konventionen och de bägge protokollen
kräver överväganden angående behovet av förändrad lagstiftning. Av
grandläggande betydelse är de krav som överenskommelsema ställer när det
gäller sttaffansvarets omfattning. Även frågorna om jurisdiktion och udämning
är emellertid centtala i sammanhanget

Vilka krav som
överenskommelsema ställer i fräga om kriminaliseringens omfattning är i viss
män oklart. Det bör emellertid noteras att överenskommelsema tar sikte bara pä
sådana åtgärder som typiskt sett utgör allvarliga hot mot säkerheten vid
flygplatser, för sjöfarten eller för fasta plattformar. AvsUc-

32

ten är således inte att
alla former av hot eller väld som förekommer i de ak- Prop. 1989/90:130 tuella
sammanhangen skall omfattas av överenskommelsema. När det gäller
Allmanmotivenng Monttealprotokollet har detta kommit till uttryck bl. a. genom
att överenskommelsen gäller endast för uppsätliga gämingar som äventyrar eller
är ägnade att äventyra säkerheten vid en flygplats. Föratom bettäffande
kap-ningar gäller i princip samma slags begränsning i Romkonventionen och
Romprotokollet.

Det
kan mot den bakgranden antas att gällande svenska sttaffbestämmelser i och för
sig sträcker sig tilhäckligt långt för att tillgodose de krav som överenskommelsema
ställer bettäffande kriminaliseringens omfattning. Vad som möjligen kan ge
upphov till viss tvekan i det hänseendet är främst att olaga tvang är
straffbart pä försöksstadiet endast i de fall dä det fullbordade brottet är att
anse som grovt. Sädana gämingar som omfattas av de aktueUa överenskommelsema
och som enligt svensk rätt är att bedöma som olaga tvång torde dock genomgående
i sin fullbordade form vara att bedöma som grovt brott. Att allmänfarUg
vårdslöshet, som ju är ett oaktsamhetsbrott, inte är sttafföart pä
försöksstadiet föranleder inte heller nägot behov av ändrad lagstifming.

I
sammanhanget bör emellertid ocksä uppmärksammas kravet som följer av
Montrealkonventionen (art. 3) att sädana gämingar som omfattas av
Monttealprotokollet skall vara belagda med sttänga sttaff Detta krav torde fä
förstås som ett anspråk pä att tillgängligt sttaffmaximum inte fär vara alltför
lågt. Vilken nivä som kan vara acceptabel i detta hänseende mäste bedömas med
hänsyn till den allmänna sttaffnivän i resp. land. Med en sädan utgångspunkt
lär de i Sverige tillgängliga straffmaxima genomgående ligga pä en sådan nivä
att de får anses motsvara de krav som gäller enligt Monttealkonventionen.
Kraven pä "appropriate" straff enligt Romkonventionen och Romprotokollet
mäste ocksä anses vara uppfyllda av den nu gällande svenska lagstiftningen.

Frägan
om tillgängligt sttaffmaximum är av betydelse även när det gäller utlämning för
brott. Enligt 4 § lagen om utlämning för brott fär udämning inte ske, om inte
den gäming för vilken udämning begärs motsvarar brott för vilket det enligt
svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett är. Om utlämning sker för ett
sädant brott, fär dock utlämning medges ocksä för nägon annan gäming som
motsvarar brott enligt svensk lag.

De
nu aktuella överenskommelsema innebär att Sverige ätar sig att se till att
gärningar som omfattas av instmmenten utgör brott som kan medföra utlämning.
Däremot är Sverige inte skyldigt att bifalla en utlämningsansökan. Om udämning
inte sker, skall möjlighet finnas att utöva jurisdUction. ' Vissa av de brott
enligt svensk rätt som motsvarar gämingar som omfattas av överenskommelserna är
gradindelade, varvid inte samtliga grader uppfyller kravet pä att fängelse i
mer än ett är skall vara föreskrivet för brottet. Detta gäller exempelvis ringa
misshandel samt åverkan och skadegörelse som inte är grov. I praktiken torde sädana
gämingar sedda isolerade för sig inte omfattas av överenskommelsema. Även
bortsett från detta fär emellertid överenskommelsemas krav pä utlämningsbarhet
anses vara uppfyllda när det finns en grövre form av brottet med en sttaffskala
som är tillräcklig för att utlämning skall kunna ske. En annan sak är att
Sverige,

33

3
Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 130

om utlämning inte medges i
ett kordcret fall med hänsyn till tillgängligt Prop. 1989/90:130 sttaffmaximum,
är skyldigt att kunna utöva jurisdiktion, om gärningen Allmänmotivering
omfattas av den aktueUa överenskommelsen.

Frägan
om jurisdiktion kan enUgt svensk rätt sägas innehålla två moment. Det första av
dessa gäller frägan om den svenska kriminaliseringen överhuvudtaget omfattar
gämingar som är begångna utomlands eUer med andra ord om sädana är att anse som
brott enligt svensk lag. Svensk rätt sttäcker sig i detta hänseende
utomordendigt långt, och någon tvekan synes inte kunna råda om att sädana
gämingar som omfattas av överenskommelsema är att anse som brott enligt svensk
lag oberoende av var de är begångna. I fråga om sabotage bör emellertid
anmärkas att brottet såvitt gäller angreppsobjektet är nationellt begränsat
Sttaffbestämmelscn gäller sålunda inte gäming som riktar sig mot samfärdsel
eUer anläggning utomlands. Samma inskränkning gäller i fräga om möjlighetema
att bestraffa en gäming som annars skulle utgöra försök eUer förberedelse till
sabotage.

För
att Sverige skall kunna utöva jurisdiktion krävs dessutom att svensk domstol är
behörig. Även i det hänseendet sttäcker sig svensk rätt långt. Svensk domstol
är i princip alltid behörig även för brott som begåtts utom riket, om
gämingsmannen är en svensk medborgare eller en utlänning som har sitt hemvist i
Sverige. Detsamma gäller bettäffande nordiska medborgare som befinner sig i
Sverige cx;h udänningar som efter brottet blivit svenska medborgare eller tagit
sitt hemvist här. Bettäffande andra udänningar är det normalt en fömtsättning
för att svensk domstol skall vara behörig att udän-ningen befinner sig här i
riket samt att det enligt svensk lag kan följa mer än sex månaders fängelse för
brottet. I samtliga nu berörda fall gäUer emellertid den begränsningen att
svensk domstol inte är behörig, om gämingen är fri frän ansvar enhgt lagen pä
gämingsorten.

De
nu berörda reglema synes i och för sig vara fullt tillräckliga för att svensk
rätt skall uppfylla överenskommelsernas krav beträffande jurisdiktion. Den enda
punkt där det kan diskuteras om dessa krav sttäcker sig längre än vad som
gäller enligt svensk rätt avser de fall dä Sverige inte på begäran lämnar ut
nägon rill en annan avtalsstat. Kravet på s. k. dubbel straffbarhet innebär
självfallet inte några problem i sädana fall. Däremot skulle problem kunna
uppkomma, om gärningar som omfattas av överenskommelsema enligt svensk lag inte
kan medföra mer än sex månaders fängelse. Detta skulle kunna gälla exempelvis
ringa misshandel och skadegörelse. Säsom jag tidigare berört torde emellertid
gämingar som inte är att anse som allvarUgare än sä inte omfattas av
överenskommelsema.

Mot
bakgrand av vad jag nu har sagt kan det i och för sig anföras skäl för att
nägon särskild lagstiftning inte krävs för en svensk ratificering av de
aktuella överenskommelsema. Även om sä skulle vara fallet, är det emellertid
tveksamt om en ratificering bör ske utan att de svenska sttaffbestämmelsema
anpassas till åtagandena enligt överenskommelsema genom särskilda sttaffbestämmelser
som tar sikte pä just den typ av handlingar som omfattas av dessa. Genom en
sädan ordning kan de tveksamheter som kan råda om i vad män svensk rätt
motsvarar överenskommelsemas krav undanröjas. Med hänsyn till
överenskommelsemas betydelse framstår det också som motiverat att i

34

svensk rätt införa
bestämmelser som mer direkt motsvarar innehållet i de Prop. 1989/90:130
aktuella insttumenten. Detta gäller särskilt mot bakgrand av att det i anslut-
Allmänmotivering ning rill tidigare överenskommelser redan har införts
särskilda bestämmelser om kapning av luftfartyg och luftfartssabotage som i sak
nära anknyter till den typ av gämingar som nu är aktuella. Enligt inin mening
bör därför sistnämnda bestämmelser ändras sä att de kommer att omfatta även
överträdelser enligt de nya överenskommelsema.

I
lagrädsremissen uttalade jag att den av mig förordade ordningen emellertid i
viss mån innebär — som juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet
påpekat i sitt remissvar — en speciallagsriftning inom BrB:s ram. Det fortsatta
intemarionella samarbetet när det gäller terrorism kommer med stor sannolikhet
att leda till ytterligare överenskommelser där statema åtar sig att som
intemationeUa brott kriminalisera angrepp mot andra utsatta objekt. Detta
skulle med en fortsatt tillämpning av den ordning som jag nu förordar leda tUl
nya former av exempelvis sabotage. Pä sikt torde det därför vara önskvärt att
de bestämmelser i BrB som kan vara tillämpliga vid terroristhancUingar ses över
i ett sammanhang i syfte att anpassa bestämmelsema till den utveckling som ägt
rum under senare är och härigenom ocksä motverka att framtida överenskommelser
kräver särskild lagstiftning på samma sätt som hitintills ansetts nödvändigt
eller i varje fall lämpligt. Jag vill i detta sammanhang nämna att det inom
Europarådet har bildats en expertkommitté för att studera tiUämpningen av
straffrätt pä terroristhandlingar och att Sverige deltar i detta arbete.

När
det gäller frägan om jurisdiktion tas i promemorian upp möjligheten att införa
en ordning motsvarande den som gäller i Danmark. Detta skulle innebära att en
generell regel införs som gör svensk domstol behörig bettäffande gämingar som
omfattas av en mellanfolklig överenskommelse enligt vilken Sverige är förpUktat
att kunna utöva domsrätt. En sådan ordning, som flera remissinstanser ställt
sig positiva till, skulle medföra vissa fördelar frän praktisk synpunkt och
skulle underlätta möjlighetema för Sverige att i fortsättningen tillttäda
intemationella överenskommelser med krav på vidgad nationell kriminalisering.
Mot bakgrand av den lösning av frägan om kriminalisering som jag här har
föreslagit förordarjag emellertid att frägan om domstols behörighet i detta
sammanhang löses pä samma sätt som tidigare vid motsvarande lagstiftning. I
likhet med vad jag tidigare sagt bettäffande frågan om kriminalisering bör
emellertid frägan om jurisdiktion pä sikt fä en generell lösning. Den danska
ordningen kan dä vara av inttesse som förebild.

Lagrådet
har i sitt ytttande instämt i att de bestämmelser i BrB som kan vara
tillämpliga pä terroristhandlingar bör ses över i ett sammanhang. Enligt lagrådet
bör vid den översynen dels fömyade överväganden göras om lämpligaste metod att
införliva de intemationella överenskommelsema med svensk rätt, dels
konkurrensfrågorna uppmärksammas.

Med
hänsyn till de förordade ändringama bettäffande domstols behörighet krävs inte
nägra ändringar i udämningslagstifmingen.

Jag
övergår nu till att behandla vissa särskilda frågor som sammanhänger med de
erforderliga lagändringama.

35

Prop. 1989/90:130

Av Monttreatprotokollet föranledda lagärulringar Allmänmotivering

I
promemorian föresläs att det i BrB införs en bestämmelse om flygplatssabotage
som — med undantag för skadegörelse pä uppstäUt luftfartyg som inte är i ttafik
— täcker de förfaranden som behandlas i MonttealprotokoUet. När det gäller
skadegörelse pä ett uppställt luftfartyg föresläs i promemorian att sädana
gämingar skall behandlas i anslutning tUl bestämmelsen om sabotage mot
luftfartyg (13 kap. 5 a § BrB).

I
promemorieförslagets bestämmelse om flygplatssabotage används uttrycket att
gämingsmannen angriper en flygplats. Detta uttryck har ingen motsvarighet i
Monttealprotokollet. Rikspolisstyrelsen har ifrågasatt om det inte finns en
risk för att uttrycket kan leda till vissa problem. Det skulle nämligen bl. a.
för fallande dom komma att krävas att gämingsmannen haft uppsåt att angripa
flygplatsen som sädan.

Som
jag tidigare anfört omfattas alla de olika förfaranden som behandlas av
konventionen och de båda protokollen i allt väsentligt redan av svenska
sttaffregler. Monttealprotokollet (x;h den nu föreslagna sttaffregleringen kan
sägas ha som främsta syfte att i en mer aUmän bemärkelse skydda flygresenärer
och ancha som har ärenden tUl en flygplats eller arbetar där. Det är viktigt
att betona denna aspekt Brott av "privat" natur skaU naturUgtvis inte
omfattas av den särskilda straffbestämmelsen. Denna begränsning fär emellertid
anses framgå av att det för sttaffansvar krävs att gämingen äventyrar eller är
ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen. Enligt min mening saknas det
därför anledning att i lagtexten begränsa ansvaret till angrepp mot
flygplatsen. Pä sä sätt undviks ocksä det tUlämpningsproblem som kan ligga i
att gämingsmannen gör gällande att angreppsobjektet inte var flygplatsen utan
exempelvis vissa personer.

Enligt
promemorieförslaget skall tillämpningen av bestämmelsen vara begränsad till
flygplatser som är öppna för internationell trafik. Denna begränsning har sin
motsvarighet i Monttealprotokollet. Flera remissinstanser har varit kritiska
till begränsningen cx;h ifrågasatt det lämpliga i att sabotage mot flygplatser
skall bedömas enUgt olika regler beroende pä om det är fråga om intemationeU
eller inrikes ttafik.

Som
jag inledningsvis anfört är avsikten att flygplatser med säväl inrikes-som
utrikesttafik skall omfattas av Monttealprotokollet. Utanför protokollets
tillämpningsområde torde falla bara sädana flygplatser som är avsedda att
användas enbart för inrikesflygningar.

Av
intresse för Sveriges del i fräga om avgränsningen till vissa flygplatser är
regleringen i luftfartslagstiftningen. Enligt 6 kap. 12 § luftfartslagen
(1957:297) får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva
vilka flygplatser som får användas vid olika slag av luftfart. EnUgt 96 §
första stycket luftfartsförordningen (1986:171) får sålunda luftfartsverket
bestämma att bara vissa flygplatser fär användas vid flygningar till och från
Sverige. Luftfartsverket har med stöd av denna bestämmelse förordnat att
föratom Arlanda, Landvetter cx;h Stump ett tjugotal allmänna flygplatser fär
användas för sädan ttafik.

36

Det sagda innebär att den
föreslagna bestämmelsen kommer att omfatta i Prop. 1989/90:130 stort sett alla
viktigare öfikflygplatser i Sverige. Andra flygplatser, nämligen
Allmänmotivering militära flygplatser, enskilda flygplatser, till viUca allmänheten
i princip inte har tillttäde, och mindre flygplatser som i första hand betjänar
sportflyget omfattas av de allmänna sttaffbestämmelsema. Sistnämnda
bestämmelser torde i allt väsendigt tillgodose kravet pä erforderlig
kriminalisering i dessa fall.

När
det gäller skadegörelse pä luftfartyg, som inte är i ttafdc men uppställt pä en
flygplats, föresläs i promemorian att sådana gämingar skaU omfattas av
bestämmelsen i 13 kap. 5 a § andra stycket första punkten BrB, som gäller
sabotage mot bl. a. luftfartyg. För att ett angrepp mot ett luftfartyg som inte
är i ttafik men är uppställt pä en flygplats som används för civil luftfart i
interaationell ttafik skall omfattas av Montrealprotokollet krävs bl. a. att
gämingen äventyrar eller är ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen. I
promemorians förslag till den nyss nämnda bestämmelsen uppställs emellertid
inget sädant krav eller något särskilt krav på att åtgärden skall vara ägnad
att framkalla fara för luftfartygets säkerhet. RUcspolisstyrelsen har påpekat
att det kan förekomma att ett sålunda uppställt luftfartyg utsätts för
omfattande skadegörelse utan att det för den delen medför fara vare sig för
säkerheten pä flygplatsen eller för flygsäkerheten — eftersom skadan kan
upptäckas innan luftfartyget tas i trafUc.

I
Montrealkonventionen regleras skadegörelse på luftfartyg som är i ttafik. Den
nuvarande bestämmelsen om luftfartssabotage i 13 kap. 5 a § ancha stycket BrB
har sin grand i dessa konventionsätaganden. När det gäller betydelsen av
begreppet "i ttafik" finns det en skillnad mellan konventionen och
sttaffbestämmelsen. EnUgt artikel 2 (b) i Monttealkonventionen skall ett luftfartyg
anses vara i ttafik frän det ögonblick dä markpersonalen eller besättningen
börjar förbereda luftfartyget för en viss bestämd flygning rill dess tjugofyra
timmar har förflurit efter varje landning. Bettäffande sttaffbestämmelsen
anförde föredragande statsrådet (prop. 1973:92 s. 41) att den med hänsyn rill
att ett av huvudsyftena med denna del av bestämmelsen vore att skydda
luftfarten frän allvarliga ttafikavbrott borde i princip omfatta all
skadegörelse pä ett för trafik avsett luftfartyg vilken mera varakrigt hindrar
att det används för flygning. Om en skadegörande handling får en sådan verkan,
torde, enligt föredraganden, bestämmelsen således kunna rillämpas även om
skadan inte har inttäffat under den tidsperiod som anges i konventionens
artikel 2 (b).

Det
sagda innebär att den nuvarande bestämmelsen om luftfartssabotage torde täcka
en del av de fall som avses i MonttealprotokoUets föreskrift om skadegörelse pä
ett uppställt luftfartyg. Vad bestämmelsen helt klart inte omfattar är sädana
luftfartyg som inte är avsedda för ttafik. Skyddsobjektet enligt protokoUet är
i sädan fall flygplatsen cx;h inte luftfartyget. En skadegörelse pä ett sådant
luftfartyg kan i stäUet föranleda ansvar enligt 12 kap. BrB eller —- om de i
dessa bestämmelser uppställda villkoren är för handen — enligt 13 kap. 1-5 §§
BrB. En särskild kriminalisering av skadegörelse pä uppställda luftfartyg som
inte kan anses vara i ttafik bör enligt min mening begränsa sig till de
förhåUanden som anges i protokollet, nämligen att luftfar-

37

tyget är uppställt på en
flygplats som används för civil luftfart i interaationell Prop.
1989/90:130 - ttafik och att gämingen äventyrar eller är ägnad att äventyra
säkerheten vid Allmänmotivering flygplatsen. Ett sttaffstadgande om sådan
skadegörelse hör naturligt samman med bestämmelsen om flygplatssabotage och bör
därför tas in i den.

I
promemorian föreslås att brotten i 13 kap. 5 a § andra stycket BrB ges
beteckningen sjö- och flygsäkerhetssabotage. Svenska pilotföreningen har
motsatt sig att termen luftfartssabotage byts ut mot flygsäkerhetssabotage och
anfört att begreppet flygsäkerhet i pUotkretsar är ett betycUigt mera
vidsttäckt begrepp och snarast ett specifikt uttryck för den
tekniskt-operationella standarden. Mot bakgrund av denna invändning föreslår
jag att brottsbeteckningen bltt sjö- etter litftfartssabotage.

Av
Romkonventionen och Romprotokollet föranledda lagändringar

I
promemorian föresläs att bestämmelsen om kapning av luftfartyg i 13 kap. 5 a §
BrB utvidgas till att omfatta även de förfaranden mot fartyg och plattformar
som behandlas i Romkonventionen och Romprotokollet.

Promemorians
förslag innebär att sttaffbestämmelsens tillämpning när det gäller fartyg är
begränsad till sådana som används för yrkesmässig sjöfart. Flera
remissinstanser har ifrågasatt detta och påpekat att begränsningen innebär en
inskränkning i förhällande tUl Sveriges åtagande enligt Romkonventionen och
att andra fartyg, såsom fritidsbåtar, kan kapas under omständigheter som gör
att andra sttaffbestämmelser är otilhäckliga.

Att
låta ett särskilt sttaffskydd för kapning omfatta varie flytande farkost är
enligt min mening inte rimligt. Under fömtsättning att andra sttaffbestämmelser
ger ett tillräckligt skydd krävs inte heller detta enligt Romkonventionen. I
begreppet fartyg inryms enligt konventionen i och för sig alla flytande farkoster
och alltsä även t. ex. roddbåtar och kanoter. Konventionens syfte är
emellertid, liksom när det gäller motsvarande överenskommelser på luftfartens
område, att skydda den allmänna intemationella samfärdseln. Det behövs därför
en begränsning som täcker in konventionens huvudsakliga skyddsobjekt (x;h som
inte vållar några större problem vid tillämpningen.

I
de fall där det inom sjöfarten ter sig motiverat att beteckna en handling som
kapning är det nästan uteslutande fråga om handlingar som riktar sig mot fartyg
som används yrkesmässigt, i första hand för att befordra passagerare eller
last. I den män en gäming som avses i artikel 3.1 (a) i Romkonventionen riktar
sig mot en fritidsbåt är det sålunda med hänsyn till konventionen och frän
kriminalpolitisk synpunkt i övrigt i allmänhet fullt tilhäckligt att gärningen
kan bestraffas som t. ex. olaga tvång. I de fall dä en sädan gäming har ett
mycket högt sttaffvärde innefattar den i allmänhet brott av en svärhets-grad
som väl svarar mot det sttaffvärdet. Att den svenska jurisdiktionen när det
gäller brott begångna utomlands är mycket långtgående har jag redogjort för i
det föregäende.

Mot
denna bakgrand föreslår jag att utvidgningen till sjöfartsområdet av
bestämmelsen om kapning begränsas så att den omfattar fartyg som används för
civil yrkesmässig sjöfart. Jag återkommer i specialmotiveringen till

38

13 kap. 5 a § tiU den
närmare avfattningen av bestämmelsen i denna del (x;h Prop. 1989/90:130

tUl lagrådets synpunkter pä detta. Allmänmotivering

I
promemorian föresläs att bestämmelsen om kapning av fartyg, som används för
yrkesmässig sjöfart, och luftfartyg skall gälla även plattformar som är
varaktigt fastgjorda vid havsbottnen. Tillägget skall dcx;k inte gälla
plattformar av detta slag som är under förflyttning. Dessa kommer enligt
promemorian i stället som regel att omfattas av uttrycket "fartyg, som
används för yrkesmässig sjöfart".

Nägra
remissinstanser har påpekat att den i promemorian föreslagna lagtekniska
lösningen inte är tillfredsställande. Enligt dessa kvarstår oklarheter huravida
plattformar under förflytming (x;h plattformar som när de används Ugger för
ankar (x;h hälls pä plats genom särskUd positioneringsutrastning omfattas av
det särskilda sttaffskyddet

När
det gäller plattformar skiljer de båda insttumenten pä de som är permanent
fastgjorda vid havsbottnen, för vilka Romprotokollet är tillämpligt, och de som
inte är det. Sistnämnda plattformar omfattas av Romkonventionen och definieras
enligt denna som fartyg. Nägon enhetlig terminologi för de anläggningar som här
avses finns inte i den svenska lagstiftningen. Det kan emellertid nämnas att
det i 243 § ttedje stycket sjölagen (1891:35 s.l) finns en bestämmelse som
innebär att "flyttbara plattformar som är avsedda för utforskning eller
utvinning av havsbottnens naturtillgångar" jämställs med fartyg i vissa
avseenden enligt den lagen.

Sveriges
åtaganden enligt Romprotokollet cx;h Romkonvendonen omfattar båda dessa former
av plattformar. För att undvika att oklarheter i frägan huravida en plattform,
som inte är fastgjord vid havsbottnen, är att anse som ett fartyg som används i
yrkesmässig sjöfart eller inte leder tUl att en plattform under vissa
omständigheter inte skall omfattas av sttafföestämmelsema i 13 kap. 5 a § BrB,
bör det i lagtexten tas in en definition pä plattformar som täcker alla de
former av plattformar som sttaffbestämmelsema avses omfatta. Utgångspunkten för
den definitionen bör vara de överväganden som jag tidigare har redogjort för
när det gäller fartyg i allmänhet. Jag föreslär därför när det gäller plattformar
att sttaffbestämmelsema begränsas till sädana plattformar i havet som är
avsedda för verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar eller
för nägot annat ekonomiskt ändamål.

Jag
har tidigare tagit upp frågan om beteckningen för brotten i 13 kap. 5 a § andra
stycket BrB. Uttrycket sjöfart innefattar i och för sig inte fasta plattformar.
Av den föreslagna lagtexten framgär emellertid vilka plattformar som
bestämmelsen avser. Det torde därför enligt min mening inte vålla några problem
att brottsbetedcningen sjöfartssabotage används.

Övriga
lagändringar

113
kap. 6 § BrB i dess nuvarande lydelse kriminaliseras värdslösa former av vissa
brott i 13 kap., bl. a. bestämmelsen i 5 a § andra stycket om luftfartssabotage.
13 kap. 11 § innehåller regler om verkan av tillbakattädande vid alla brott i
13 kap. i vilkas brottsbeskrivning ingär att viss fara eller verkan har
uppkommit. Den nuvarande bestämmelsen om luftfartssabotage hör

39

till dessa brott. De båda
nyssnämnda paragrafema bör utvidgas sä att de får Prop. 1989/90:130 motsvarande
tiUämpning pä de nya formema av sabotage som jag nu föreslär Allmänmotivering
skaU införas i kapidet

113
kap. 12 § BrB finns bestämmelser om sttaffansvar för försök, förberedelse och
stämpling till uppsådiga brott i 13 kap. liksom om underlätenhet att avslöja
sädana brott

I
MontrealprotokoUet lUcsom Romkonventionen och Romprotokollet ställs krav pä att
de gämingar som kriminaliseras kan besttaffas även pä försöksstadiet, se
artikel II.2, artUcel 3.2 (a) resp. artikel 2.2 (a). Med hänsyn härtill bör de
nya brotten enligt 13 kap. 5 a cx;h b §§ straffbeläggas pä försöksstadiet. Pä
grand av brottens farliga natur är det enUgt min mening även motiverat att
föreskriva sttaff för förberedelse eller stämpling till dessa brott liksom för
underlätenhet att avslöja sädana brott.

I
detta sammanhang tar jag även upp frågan om en ändring av bestämmelsema i 31 §
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt om särskilda restriktioner för en
intagen i fråga om försändelser m. m., besök och telefonsamtal. Ändringen tar
sikte pä bestämmelsen i andra stycket i paragrafen som ger regeringen möjlighet
att besluta om sädana restriktioner bettäffande en viss intagen som har dömts
för våldsbrott av terroristkaraktär. I samband med att bestämmelsen infördes är
1988 pekade föredragande statsrådet pä att det pågick arbete med intemationella
konventioner i syfte att motverka terrorism och att det i samband med att
Sverige tillträdde dem fanns anledning att överväga den lagtekniska utformningen
av bestämmelsen (prop. 1987/88:130 s. 34). De intemationella överenskommelser
som åsyftades i det nämnda lag-stifmingsärendet var just Monttealprotokollet,
Romkonventionen och Rom-protokoUet Det finns därför anledning att nu ta upp
frägan om en justering av 31 § lagen om kriminalvård i anstalt med anledning av
Sveriges ratificering av dessa överenskoinmelser. Mitt förslag till en sädan
justering behancUas närmare i specialmotiveringen.

De
ändringar i BrB som jag nu föreslär föranleder även en redaktionell
följdändring i 1 § lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i
vissa brottmål.

4 Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag bU

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

3. lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål.

40

5 Specialmotivering Prop. 1989/90:130

Specialmotivering
5.1 Förslaget till
lag om ändring i brottsbalken

2
kap. 3§

Förslaget
innebär en ändring i punkt 6 i förevarande paragraf som betingas av den
utvidgade kriminalisering som föresläs i 13 kap. med anledning av ett tillträde
till Monttealprotokollet, Romkonventionen och Romprotokollet. Ändringen innebär
att svensk domstol fär behörighet att döma i mål om kapning, sjö- eller
luftfartssabotage och flygplatssabotage samt försök till sädana brott oavsett
var och av vem handlingen har förövats. Liksom för närvarande omfattar
domsrättsregehi även folkrättsbrott

Av
2 kap. 5 § andra stycket och brevet (1972:818) till riksäklagaren om väckande
av åtal i vissa fall följer att ätal för brott som avses i den nu aktueUa
bestämmelsen som regel fömtsätter förordnande av regeringen eller, i vissa
fall, RÅ.

13
kap. 5 a §

I
paragrafen har vidtagits flera ändringar i sak i syfte att tillgcxlose de krav
pä kriminalisering enligt svensk lag som ett tillttäde till
Monttealprotokollet, Romkonventionen och Romprotokollet från svensk sida
medför.

Första
stycket

Den
nuvarande bestämmelsen om kapning av luftfartyg har i första meningen utvidgats
tiU att omfatta även fartyg.

I
det till lagrådet remitterade förslaget angavs att bestämmelsen skulle omfatta
"fartyg som används för yrkesmässig sjöfart". På förslag av lagrådet
har avgränsningen när det gäller fartyg fatt en mera preciserad avfattning.
Sålunda skall bestämmelsen omfatta "fartyg som används i civil yrkesmässig
sjöfart för befordran av gods eller passagerare, bogsering, bärgning, fiske
eller annan fångst". I 4 § lagen (1979:377) om registtering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m. m., som reglerar vilka fartyg som skall införas i
bättgisttet, finns en definition av yrkesmässig sjöfart. Den definitionen har
delvis sin motsvarighet i bestämmelsen i första stycket i förevarande paragraf.
Enbart uthyming tUl allmänheten av ett fartyg, vilket enligt nämnda lag grundar
registreringsplikt, skall emellertid i den nu föreslagna bestämmelsen inte
innebära att fartyget används för yrkesmässig sjöfart Den pä lagrädets förslag
företagna jämkningen av bestämmelsens utformning i förhällande till förslaget i
lagrädsremissen innebär en precisering i detta och även i ett annat avseende. I
fråga om statsfartyg skall nämligen endast sädana fartyg som används för
affärsdrift falla under bestämmelsen, däremot inte militära fartyg eller polis-
eller tullfartyg. Denna avgränsning framgär av lagtexten genom att det där
anges att det är fräga om "civil" yrkesmässig sjöfart.

Uttrycket
att fartyget "används" skall ha motsvarande innebörd som uttrycket
"i ttafik" har för luftfarten. Det innebär att bestämmelsen inte
omfat-

41

tar exempelvis ett fartyg
som ligger i torrdocka. Ett fartyg som bogseras får Prop. 1989/90:130
däremot anses användas i yrkesmässig sjöfart under fömtsättning att det i
opecialmotivenng vanliga fall används för det ändamålet.

Bestämmelsen
i första stycket första meningen innebär att det inte är en fömtsättning för
sttaffansvar att gämingsmannen befinner sig ombord pä fartyget eller
luftfartyget när han förövar gämingen. Detta innebär en viss utvidgning i
förhällande till den nuvarande bestämmelsen sävitt gäller gärningar som riktar
sig mot luftfartyg. Skälet är att det bettäffande kapning av fartyg enligt
gämingsbeskrivningen i artikel 3.1 (a) i Romkonventionen inte krävs att
gämingsmannen befinner sig ombord på fartyget eller att fartyget är under färd.
Den utvidgning av det kriminaliserade området som ändringen medför i fräga om
gämingar som riktar sig mot luftfartyg kan knappast föranleda nägra
tUlämpningsproblem.

Föreskriften
i andra meningen i första stycket innebär att även gämingar som avses i första
meningen och som riktar sig mot sädana plattformar i havet som är avsedda för
verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar, t. ex.
borrplattformar för oljeutvinning, eUer för nägot annat ekonomiskt ändamål blir
kriminaUserade som kapning. Även sådana anläggningar som enbart utgör
uppehällsplats för människor, t. ex. bostadsplattformar, omfattas. Det gäller
däremot inte t. ex. mindre pontoner som används för förtöjningsändamäl m. m. i
hamnar.

I
subjektivt hänseende krävs det för ansvar enligt första stycket att handlingen
begåtts uppsätligen.

Andra
stycket

De
nya föreskriftema om sjö- eller luftfartssabotage motsvarar delvis den
nuvarande bestämmelsen om luftfartssabotage men omfattar, föratom luftfartyg,
även sädana fartyg cx:h plattformar som anges i första stycket. De nya
bestämmelsema tar sålunda sikte pä säväl sädana sabotagehandlingar som omfattas
av den nuvarande bestämmelsen (vilka i sin tur är avsedda att motsvara
gämingar som utgör brott enligt Haagkonventionen, se prop. 1973:92) som sädana
handlingar av detta slag som utgör brott enligt de nu aktuella intemationella
instramenten, dvs. Romkonvendonen och de båda protokollen. Bestämmelsema är
tUlämpliga pä gämingar säväl inom som utom riket.

Bestämmelsen
i punkt 1 är i fräga om gärningar som riktar sig mot fartyg cx;h plattformar
avsedd att i prindp motsvara kraven pä kriminalisering i artikel 3.1 (c) i
Romkonventionen och artikel 2.1 (c) i Romprotokollet sävitt gäller handlingar
som innebär att nägon förstör ett fartyg eller en plattform eller tillfogar det
allvarlig skada som är ägnad att äventyra dess säkerhet. Det bör emellertid
påpekas att sävitt gäller en handling av det sist nämnda slaget cx;ksä den nya
bestämmelsen i punkt 2 kan bli tillämplig, nägot som kan få sttaffrättslig
betydelse i de fall dä nägon tillfogar ett fartyg eller en plattform en skada
som inte kan sägas vara allvarlig men som likväl är ägnad att äventyra
fartygets eller plattformens säkerhet.

När
det gäller luftfartyg är uttrycket "den som — förstör eller allvarligt
skadar — ett luftfartyg i trafUc —" i punkt 1 avsett att i princip
motsvara den

42

kriminalisering
som kommer till uttryck i andra ledet idet nuvarande andra Prop;
1989/90:130

stycket
("— gör nägon luftfartyg i ttafik oanvändbart för flygning genom att
Specialmotivenng

förstöra
eller skada det —"). Bettäffande begreppet "i trafik" och den

närmare
avgränsningen i övrigt av vilka handlingar som här avses kan

hänvisas
till lagstiftningsärendet dä bestämmelsen om luftfartssabotage

infördes
(prop. 1973:92, JuU 21). Den sakliga skillnaden mellan den

hittillsvarande
(x;h den nya bestämmelsen i detta hänseende gäller handlingar

som
innebär att nägon gör ett luftfartyg av det aktuella slaget oanvändbart för

flygning
genom att skada det resp. handlingar som innebär att nägon skadar

det
allvarligt. Det bör här påpekas att handlingar som består i att tillfoga ett

luftfartyg
en skada som mera varaktigt hindrar att det används för flygning,

fär
anses innebära att luftfartyget har allvarligt skadats (jfr prop. 1973:92 s.

41).
Att det nuvarande andra ledet i andra stycket ersätts med den nu aktuella

bestämmelsen
i punkt 1 är alltså inte avsett att medföra någon förändring av

det
kriminaliserade området när det gäller sabotagehandlingar mot luftfartyg

som
är i ttafik men som inte befinner sig under flygning.

I
subjektivt hänseende krävs det för ansvar enligt punkt 1 att handlingen begåtts
uppsätligen.

Punkt
2 är avsedd att helt motsvara bestämmelsen i första ledet i det nuvarande
andra stycket, när det gäller handlingar som riktar sig mot ett luftfartyg.
Även andra åtgärder än skadegörelse pä ett luftfartyg omfattas således, sä
snart en åtgärd är ägnad att frainkalla fara för ett luftfartygs säkerhet under
flygning. Vidare kan handlingar som medför att ett luftfartyg tillfogas en
skada, även om den inte kan bedömas som allvarlig, omfattas av den nu aktuella
bestämmelsen.

Bestämmelsen
i punkt 2 innebär emellertid cx;kså en utvidgning av det kriminaUserade
området, nämligen när det gäller gämingar som riktar sig mot fartyg som används
i civil yrkesmässig sjöfart eller plattformar i havet som är avsedda för
verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar eller för något annat
ekonomiskt ändamål. Syftet är att den nya kriminaliseringen skall motsvara de
gämingar som avses i artikel 3.1 (b) och 3.1 (d)-(O i Romkonventionen samt
artikel 2.1 (b) och 2.1 (d) i Romprotokollet. Som har påpekats vid punkt 1 kan
bestämmelsen bli tillämplig även bettäffande gärningar som avses i artikel 3.1
(c) i Romkonventionen resp. 2.1 (c) i Romprotokollet.

Liksom
nyss har angetts bettäffande luftfartyg omfattas även andra åtgärder än
skadegörelse pä ett fartyg. Enligt (e) och (f) i artikel 3.1 i Romkonventionen
ställs sålunda krav pä kriminalisering av gämingar som innebär att nägon
förstör eller allvarligt skadar en anläggning för sjöfartsnavigering eller
allvarligt stör användningen av en sädan anläggning resp. meddelar en uppgift
som han vet är falsk, fömtsatt att gämingen därigenom äventyrar ett fartygs
säkerhet. Bestämmelsen är avsedd att omfatta även hot om en våldshandling av
det slag som avses i artikel 3.2 (c) i Romkonventionen och artikel 2.2 (c) i
Romprotokollet.

Någon
motsvarighet tUl undantaget i bestämmelsen om sabotage i 13 kap.

4 § BrB för undanhållande
av arbetskraft finns inte i den hittillsvarande

bestämmelsen om
luftfartssabotage. I samband med att sistnämnda bestäm-

43

melse infördes anförde
föredragande statsrådet bl. a. att en arbetsnedläggelse Prop. 1989/90:130
eller annan sädan åtgärd inte fär företas pä ett sädant sätt och vid sädan tid
att Specialmotivenng säkerheten för luftfartyg som befinner sig under
flygning därigenom äventyras (se prop. 1973:92 s. 41). Motsvarande synpunkter
gör sig gällande i fräga om de nya bestämmelsema i andra stycket punkt 2.

I
enlighet med vad som uttalades dä bestämmelsen om luftfartssabotage infördes
(se prop. 1973:92 s. 41 f.) krävs det i subjektivt avseende för ansvar enUgt
bestämmelsema i andra stycket punkt 2 att gämingsmannen har ägt kännedom om de
omständigheter som, enligt en objektiv bedömning, gör handungen ägnad att
framkaUa fara för farkostens eller plattformens säkerhet. Om gämingsmannen pä
grand av bristande insikt om de omständigheter som kom handUngen att framstå
som farlig verkligen var övertygad om att nägon fara för säkerheten inte
förelåg, kan han således inte fällas till ansvar enligt de aktuella
bestämmelsema. I övrigt är gämingsmannens bedömning av huravida hans gäming
var ägnad att framkaUa fara i princip utan betydelse. Avgörande är i StäUet
domstolens bedömning av farligheten.

Tredje
stycket

Nägon
ändring har inte vidtagits i ttedje stycket. Det innebär att, om kapning enligt
första stycket eller sjö- eller luftfartssabotage enligt andra stycket är att
anse som grovt, sttaffskalan är fängelse i lägst tvä (x;h högst tio är eller pä
livstid. Och i andra meningen i ttedje stycket anges att det vid bedömningen av
om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det därigenom framkallats fara
för flera människoliv eller om gämingen annars varit av särskilt farlig art.

Konkurrens,
m. m.

Om
en gäming enligt bestämmelsema i paragrafen innebär att nägon person dödas
eller skadas tillämpas bestämmelsema i 3 kap. i konkurrens med förevarande
paragraf Det kan här påpekas att bestämmelsema i artikel 3.1 (g) i
Romkonventionen (x;h artikel 2.1 (e) i Romprotokollet inte motsvaras av nägot
förslag till ny kriminalisering i BrB, utan bestämmelsema i 3 kap. om brott mot
liv eUer hälsa har ansetts tillräckliga för att Sverige skall kunna fullgöra
sina åtaganden enligt överenskommelsema i detta avseende. Motsvarande gäller
bettäffande kraven i artikel 3.2 (a) i Romkonventionen cx;h artikel 2.2 (a) i
Romprotokollet pä kriminalisering av försök till de aktuella gämingama (jfr 3
kap. 10 § BrB).

Brott
enligt bestämmelsema i 12 kap. om skadegörelse (x;h bestämmelsen i 13 kap. 4 §
om sabotage konsumeras emellertid av brotten enligt förevarande paragraf.
Vidare konsumerar exempelvis ansvar för kapning enligt första stycket ansvar
för olaga tvang enligt 4 kap. 4 §.

Eftersom
straffskaloma för kapning enligt första stycket cx;h sjö- eller luftfartssabotage
enligt andra stycket är desamma saknar frägan om gränschag-ningen mellan brotten
praktisk betydelse. Bestämmelsen i första stycket om kapning bör emellertid ha
förettäde, nägot som följer av uttrycket "i annat

44

fall" i andra
stycket. Om en sädan gäming även innefattar sjö- eller luftfarts- Prop.
1989/90:130

sabotage, bör detta naturUgtvis inverka pä straffmätningen. Specialmotivenng

75
kap. 5b §

Paragrafen,
som är ny, är avsedd att tillgodose kravet pä kriminalisering i artUcel II. I i
Monttealprotokollet av väldshandlingar mot flygplatser. Brottsbeteckningen är
flygplatssabotage.

De
gämingar som sttaffbeläggs i paragrafen anges i första stycket i tte olika
punkter. Gemensamt för gämingama är att de innebär ett angrepp mot en
"allmän flygplats som är öppen för intemationeU trafik".

Begreppet
"allmän flygplats" har sävitt gäller svenska flygplatser samma
innebörd som i luftfartslagen. Med allmänna flygplatser avses enligt 6 kap.

4 §
luftfartslagen flygplatser för allmänt brak. Sädana flygplatser fär enligt

nyss nämnda bestämmelse inte inrättas eller drivas utan tillstånd av

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Begreppet

"intemationeU ttafik" återfinns <x;kså i luftfartslagen (6 kap. 14
§). Att en

allmän flygplats är öppen för intemationeU ttafik innebär sävitt gäller en

svensk flygplats att den får umyttjas för flygningar till cx;h från Sverige
(jfr

96 § första stycket luftfartsförordningen).

Bettäffande
gämingar som riktar sig mot flygplatser utomlands fär naturligtvis uttrycket
"allmän flygplats som är öppen för internationell ttafik" tillämpas
pä motsvarande sätt. Avsikten är att det i detta hänseende skall föreligga
överensstämmelse med avgränsningen till flygplatser i artikel II. 1 i Monttealprotokollet ("airport serving intemational civil
aviation").

Gemensamt
för de gämingar som anges i punkt 1-3 är kriteriet att en gärning skall vara
ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid
denna. Detta kriterium har sin motsvarighet i artikel II. 1 i
Monttealprotokollet ("if such an act endangers or is likely to endanger
safety at that airport"). Som tidigare har nämnts (avsnitt 2.1.2) omfattas
enligt protokollet endast sädana väldshandlingar som har inneburit nägot hot
mot säkerheten i mera vidsträckt mening.

Avsikten
är att det för sttaffbarhet skall krävas att en gäming av det slag som anges i
punkt 1-3 skall kunna sägas ha inneburit åtminstone någon risk för flygplatsens
funktion eller för säkerheten vid denna. Uttrycket "fara för flygplatsens
funktion" tar sikte pä risken för att flygplatsens funktion som sädan för
lufttrafiken drabbas. I förhållande till den nya bestämmelsen i

5 a
§ andra stycket 2 sävitt avser ätgärder som är ägnade att framkaUa fara

för säkerheten för ett luftfartyg under flygning uppstär en konkurrens

situation när det gäller ätgärder mot en flygplats som utgör risk för pägäende

luftttafik. Om åtgärden inte innebär fara för nägot visst luftfartyg som är i

trafik vid tillfället eller om åtgärden endast utgör fara för flygplatsens

funktion för luftttafiken i fortsättningen, bör därvid förevarande paragraf

tillämpas i stället för 5 a § andra stycket 2. Begreppet "fara för —

säkerheten vid denna" tar sikte pä säkerheten i mer allmän bemärkelse vid
en

flygplats. Vad som här skaU vägas in är sålunda risken för att människor eller

egendom på flygplatsen kommer tUl skada.

45

De gämingar som anges i
punkt 1-3 motsvarar delvis gämingama i l.bis Prop. 1989/90:130 (a) och
(b) i artikel II.l i MonttealprotokoUet Det krävs inte, till skiUnad frän
Specialmotivering vad som anges i protokollet, att gämingsmannen använt
"nägot föremål, ämne eller vapen" ("any device, substance or
weapon").

Punkt
I tar sikte pä fysiska väldshandlingar av olika karaktär mot någon person som
befinner sig pä flygplatsen. Våldet skall vara av allvarligare slag för att
omfattas. En ytterligare begränsning ligger i det nyss behandlade
fare-rekvisitet En väldshandUng som har ett rent privat motiv och beträffande
vilken det kan sägas att det är en tillfällighet att offret befinner sig pä en
flygplats när han blir utsatt för handlingen, men däremot inte att just han
blir utsatt, omfattas sälunda normalt inte av bestämmelsen. Skulle däremot en
sädan gäming som en följd av det väld som kom tiU användning eUer som var
avsett eller pä grand av ancka omständigheter innebära en fara för flygplatsen
skall bestämmelsen däremot tiUämpas.

Även
hot om allvarligt väld omfattas av bestämmelsen. Avsikten med detta är att det
inte skall rada nägon tvekan om att kravet pä kriminalisering i 1 bis (a) i
artikel II.l i Monttealprotokollet av det vidsträckta begreppet
"vålds-handUngar" blir tillgodosett (se avsnitt 2.1.2).

De
gämingar som omfattas av punkt 2 riktar sig mot egendom som hör till
flygplatsen eller som används för flygplatsens ttafik eller mot luftfaryg som
är uppställda pä flygplatsen men inte i ttafik. Avgränsningen till viss egendom
knyter an tiU den uppdelning som görs enligt luftfartslagen mellan, ä ena
sidan, en flygplats och den utrastning som hör dit och, ä andra sidan, andra
anläggningar för luftfarten (se avsnitt 2.1.2). Till den sist nämnda kategorin
hör olika navigationshjälpmedel, som inte kan sägas tillhöra en viss flygplats.
I den män en sädan anordning kan sägas användas för ttafiken pä en flygplats av
det aktueUa slaget omfattas den emellertid av bestämmelsen.

Bestämmelsen
i punkt 3 tar sikte pä gämingar som avses i sista ledet i 1 bis (b) i artikel
II.l i Monttealprotokollet. Det rör sig här om gämingar som pä olika sätt
omintetgör verksamhet av servicekaraktär pä en flygplats av det aktuella slaget
men som inte rör själva flygverksamheten. Som exempel kan nämnas att en bomb
förstör ett serviceun7mme pä en flygplats. Gämingsbeskrivningen i bestämmelsen
har avgränsats till att gälla användande av väld eller hot om våld, eftersom
syftet med kriminaliseringen enligt Montrealprotokollet i detta hänseende får
antas vara att fånga in enbart sådana handlingar (se avsnitt 2.1.2). Kravet pä
att farerekvisitet skall vara uppfyllt innebär en ytterligare begränsning till
handlingar av allvarligare slag.

Bettäffande
brottskonkurrens kan i princip anföras motsvarande synpunkter som bettäffande
sjö- eller luftfartssabotage. (Se specialmoriveringen till 5a§.)

I
andra stycket har tagits in bestämmelser om grovt brott. Bestämmelsema
motsvarar vad som föreskrivs i 5 a § ttedje stycket om grova fall av kapning
och sjö- eller luftfartssabotage.

46

13
kap. 6 § Prop. 1989/90:130

Tillämpningsområdet
för paragrafen, som innehäller bestämmelser om all- °

mänfarlig
vårdslöshet, har utvidgats med hänsyn till de nya sttaffbestämmelsema i 13
kap. 5 a (x;h 5 b §§. Vidare har första stycket justerats redaktionellt, bl.
a. genom att det har punktindelats.

Punkt
1 och 2 har sin motsvarighet i den nuvarande bestämmelsen.

Bestämmelsen
i punkt 3 har delvis sin motsvarighet i första stycket i paragrafen i dess
nuvarande utformning, nämligen när det gäller ledet "skada som avses i 5 a
§ andra stycket 1". Den nya bestämmelsen i 5 a § andra stycket 1 omfattar
handlingar som innebär att nägon "förstör eller allvarligt skadar ett
sädant fartyg eller en sädan plattform som anges i första stycket eller ett
luftfartyg som är i trafik". Som har anförts i specialmotiveringen till 5
a § är den nyss nämnda bestämmelsen avsedd att omfatta även sädan skada som
anges i den nuvarande bestämmelsen i ancha stycket i den paragrafen och som
innebär att ett luftfartyg i trafik görs oanvändbart för flygning. Bestämmelsen
i 5 a § andra stycket 1 omfattar i övrigt handlingar som medför skada på
luftfartyg eUer plattformar eller fartyg av det aktuella slaget och som sälunda
skall kunna besttaffas som allmänfarlig vårdslöshet när de begås av oaktsamhet.

Punkt
3 omfattar även skador som sägs i 5 b § första stycket 2, dvs. skador pä
anordningar som hör till en flygplats av det nu aktuella slaget eller som
används för flygplatsens ttafik och pä luftfartyg som utan att vara i ttafik
befinner sig på en sådan flygplats. Handlingar som begås av oaktsamhet och som
medför sädana skador som anges i 5 b § första stycket 2 omfattas därför av 6 §
under fömtsättning att gämingen är ägnad att framkalla fara för flygplatsens
funktion eller för säkerheten vid denna.

När
det gäller de oaktsamma formema av brotten i 13 kap. 5 a § andra stycket 2,
dvs. vällande av fara för säkerheten för ett fartyg, som används för civil
yrkesmässig sjöfart, en plattform eller ett luftfartyg under flygning, fär de i
allt väsendigt anses täckta av 6 § 1 (jfr prop. 1973:92 s. 70 och 71).

13
kap. Il §

Paragrafen
i sin nuvarande utformning innehäller regler om verkan av tillbakattädande vid
alla brott i 13 kap. i vilkas brottsbeskrivning ingår att viss fara eller
verkan har uppkommit. Den nuvarande bestämmelsen i 5 a § andra stycket om
luftfartssabotage hör till dessa brott. Paragrafen har utvidgats till att
omfatta de nya bestämmelsema i 5 a § andra stycket 2 om sjö- eller luftfartssabotage
(x;h 5 b § om flygplatssabotage. När det gäller sistnämnda bestämmelse omfattas
dock inte sädana situationer som avses i 5 b § första stycket 1.

13
kap. 12 §

Paragrafen
innehäller bestämmelser om straffansvar för försök, förberedelse och stämpling
till uppsådiga brott i 13 kap. liksom om underlåtenhet att

47

avslöja sädana brott.
Förevarande paragraf har utvidgats till att omfatta 5 a Prop. 1989/90:130

och b §§ i deras nya lyddser. Specialmotivering

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt 31 §

Paragrafen
innehåUer föreskrifter som ger regeringen möjlighet att besluta om särskilda
restriktioner beträffande försändelser m. m., besök och telefonsamtal.
Paragrafen har i enlighet med vad som tidigare anförts i den aUmänna
motiveringen en ny utformning.

Det
nuvarande första och andra stycket har enligt förslaget förts samman, varvid
samtidigt uppräkningen av konventioner i andra stycket slopats. Beskrivningen
av den brottsUghet av terroristkaraktär hos en intagen som skaU utgöra gmnd för
särskilda restriktioner överensstämmer enligt förslaget i princip med den
avgränsning som Ugger till grand för de s. k. terroristbestämmelsema, 1 §
lagen (1989:530) om ätgärder för att förebygga våldsdåd med intemationeU bakgmnd
(terrorisdagen).

Genom
att anknytningen tUl brott som avses i de angivna konventionema försvinner sker
en viss begränsning i förhällande till den nuvarande bestämmelsen, eftersom
det i dessa konventioner upptas brott som inte kan sägas innefatta "användande
av väld, hot eller tvang för politiska syften". Den nya bestämmelsen i
paragrafen har emellertid samtidigt utformats sä att det inte längre krävs att
den intagne har dömts för våldsbrott av terroristkaraktär för att särskilda
restriktioner skaU fä beslutas av regeringen. Vad som krävs är att det är
påkallat med hänsyn till risken för att den intagne under
sttaffverkstäl-ligheten medverkar tUl nägot sädant brott Den nya bestämmelsen
motsvarar på sä sätt mera det som krävs för tUIämpning av det nuvarande första
stycket, nämligen att det är påkallat med hänsyn tiU rikets säkerhet i den
aktuella situationen och inte pä grand av att den intagne har dömts för viss
typ av brott i ett tidigare skede.

Självfallet
har det för den riskbedömning som avser terroristbrott stor betydelse om den
intagne avtjänar sttaff eller tidigare har dömts för ett sädant brott. Men även
i ett fall dä den intagne inte har gjort sig skyldig tUl en sädan brottsUghet
kan det med hänsyn tiU omständighetema finnas fog för att befara att denne
medverkar i terroristbrottsUghet. Exempelvis kan denne ha gjort sig skyldig
till nägon helt annan typ av brott men ända misstänkas att vilja begä brott som
avses i nägon av de i det nuvarande andra stycket uppräknade konventionema
eller de överenskommelser som Sverige nu föresläs ratificera.

I
övrigt har vidtagits endast vissa redaktionella jämkningar i paragrafen.

48

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1952:98) med Prop. 1989/90:130

särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål Specialmotivenng

Paragrafen
i sin nuvarande utformning innehäller en uppräkning av vilka brott som lagen
skall kunna tillämpas på. Bland dem ingär 13 kap. 5 a § BrB. Ändringen innebär
att den nya bestämmelsen i 5 b § i samma kapitel om flygplatssabotage har lagts
tUl. Det bör påpekas att lagen fär tillämpas vid fömndersökning av dessa brott
endast om de innefattar sädana gämingar som avses i 4 § i kapitlet, dvs.
sabotage.

6 Hemställan

Med
hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslär
riksdagen att dels godkänna Montrealprotokollet och Romkonventionen med
tUläggsprotokoll, dels anta förslagen tUl

1. lag om om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

3. lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmäl.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

49

4
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 130

Prop.
1989/90:130 Bilaga 1

Tilläggsprotokollet till Montrealkonventionen

(i engelsk lydelse och
svensk översättning)

PROTOCOL

For
the Suppression of Unlawful Acts of Violence at Airports Serving International
Civil Aviation, Supplementary to the Convention for the Suppression of
Unlawful Acts against the Safety of Civil Aviation, Done at Montreal on 23
September 1971

THE
STATES PARTIES TO THIS PROTOCOL

CONSIDERING that unlawful
acts of violence which endanger or are likely to endanger the safety of
persons at airports serving intemational civil aviation or which jeop-ardize
the safe operation of such airports undermine the confidence of the peoples of
the world in safety at such airports and disturb the safe and orderly conduct
of civil aviation for all States;

CONSIDERING
that the occun-ence of such acts is a matter of grave concem to the
intemational community and that, for the purpose of deterring such acts, there
is an urgent need to provide appropriate measures for punishment of offenders;

CONSIDERING
That it is necessary to adopt provisions supplementary to those of the
Convention for the Suppression of Unlawful Acts against the Safety of Civil
Aviation, done at Montteal on 23 September 1971, to deal with such unlawful
acts of violence at airports serving intemational civil aviation; HAVE AGREED
AS FOLLOWS:

PROTOKOLL

För
bekämpande av våldsbrott på flygplatser som används för civil luftfart i
internationell trafik. Tillägg till konventionen för bekämpande av brott mot
den civila luftfartens säkerhet, undertecknad i Montreal den 23 september 1971

DE STATER SOM Ä R
PARTER I DETTA PROTOKOLL

VILKA BEAKTAR att
rättssttidiga väldshandlingar, som utgör eller är ägnade att utgöra en fara
för säkerheten för personer pä flygplatser som används för civil luftfart i
internationell ttafik eller som äventyrar en säker drift av dessa flygplatser,
undergräver förttoendet hos världens folk för säkerheten vid sädana flygplatser
och för alla stater innebär ett hinder för en säker och välordnad drift av den
civila luftfarten;

VILKA BEAKTAR att
förekomsten av sädana handlingar väcker stor oro inom det intemationella
samfundet cx;h att det, för att motverka sädana handlingar, föreligger ett
starkt behov av att ombesöria lämpliga ätgärder för att kunna bestraffa
personer som begått sädana handlingar;

VILKA
BEAKTAR nödvändigheten av att anta tilläggsbestämmelser till dem som finns i
konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet,
undertecknad i Montreal den 23 september 1971, för att komma till rätta med
sädana rättsstridiga våldshandlingar på flygplatser som används för civil
luftfart i internationell ttafik; HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE:

Artide
I

This
Prot(x;ol supplements the Convention for the Suppression of Unlawful Acts
against the Safety of Civil Aviation, done at Montreal on 23 September 1971
(hereinafter referred to

Artikel
1

Detta
protokoll utgör ett tillägg till konventionen för bekämpande av brott mot den
civila luftfartens säkerhet, undertecknad i Montteal den 23 september 1971 (här
nedan kallad

as
"the Convention"), and, as between the Parties to this Protocol, the
Convention and Uie Protocol shall be read and interpreted together as one
single instmment.

Artide
II

1.
In Artide I of the Convention, the following shall be added as new paragraph 1
bis:

"1
bis. Any person commits an offence if he unlawfully and intentionally, using
any device, substance or weapon:

(a) performs an act of violence against a person at an airport serving
intemational civU aviation which causes or is likely to cause serious injury or
death; or

(b) destroys
or seriously damages the facilities of an airport serving intemational civU
aviation or aircraft not in service located thereon or cUsrapts the services of
the airport

if
such an act endangers or is likely to endanger safety at diat auport."

2.
In paragraph 2 (a) of Artide 1 of the Convention, the following words shall be
inserted after the words "paragraph 1":

"or
paragraph 1 bis".

Artide
II f

In
Artide 5 of the Convention, the following shall be added as paragraph 2 bis:

"2
bis. Each Contracting State shall likewise take such measures as may be
necessary to establish its jurisdiction över the offences mentioned in Artide
1, paragraph 1 bis, and in Artide 1, paragraph 2, in so far as that paragraph
relätes to those offences, in the case where the alleged offender is present in
its territory and it does not extradite him pursuant to Artide 8 to the State
mentioned in paragraph 1 (a) of diis Artide."

Artide
IV

This
Protocol shall be open for signature at Montteal on 24 Febraary 1988 by States
participating in the Intemational Conference on Air Law held at Montreal from
9 to 24 Febraary

Prop.
1989/90:130 Bilaga 1

konventionen)
(x;h, såvitt gäller stater som är parter i detta protokoll, konventionen och
protokollet skall läsas och tolkas tiUsammans som ett enda instrament

Artikd
II

1.1
artikel 1 i konventionen skall följande tiUäggas som ny punkt 1 bis:

"1
bis. En brottslig handling begår den som rättssttidigt och uppsåtligen med
användande av nägot föremål, ämne eller vapen:

(a) pä en flygplats som används för civil luftfart i internationell ttafik
mot någon person företar en våldshandling som förorsakar eller är ägnad att
förorsaka allvarlig skada eller dödsfaU; eller

(b) förstör
eller allvarligt skadar anordningar som hör till en flygplats som används för
civil luftfart i internationell ttafik eller ett luftfartyg som inte är i
trafik men som är uppstäUt pä flygplatsen, eller som omintetgör de
servicefunktioner som finns pä flygplatsen,

om
gämingen äventyrar eller är ägnad att äventyra säkerheten vid
flygplatsen."

2.1
punkt 2 (a) i artikel 1 i konventionen skall följande införas efter orden
"första punkten":

eller
första punkten bis".

Artikd
III

I
artikel 5 i konventionen skall följande riU-läggas som punkt 2 bis:

"2
bis. En fördragsslutande stat skall vidare vidta de åtgärder som fordras för
att staten skall kunna utöva sin domsrätt beträffande brott som anges i
artikel 1, första punkten bis, samt, såvitt gäller dessa brott, artikel 1 andra
punkten, när den misstänkte fmns inom dess område cx;h ej utlämnas enligt
bestämmelserna i artikel 8 till den i första punkten (a) av denna artikel
angivna staten."

Artikd
IV

Detta
protokoll skall vara öppet för undertecknande i Montteal den 24 febraari 1988
av de stater som deltagit i den intemationella lufträttskonferensen i Montteal
den 9-24 febraari

1988.
After 1 March 1988, the Protocol shall be open for signature to all States in
London, Moscow, Washington and Montteal, until it enters into force in accordance
with Artide VI.

Artide
V

1. This Protocol shall be subject to ratification by the signatory
States.

2. Any State which is not a Conttacting State to the Convention may
ratify this Pro-tcx;ol if at the same time it ratifies or accedes to the
Convention in accordance with Artide 15 thereof.

3. Instruments of ratification shall be deposited with the Govemments of
the Union of Sovjet Socialist Republics, the United Kingdom of Great Britain
and Northem Ire-land and the United States of America or with the Intemational
Civil Aviation Organization, which are hereby designated the Depositaries.

Prop.
1989/90:130 Bilaga 1

1988.
Efter den 1 mars 1988 skall protokollet vara öppet för undertecknande av alla
stater i London, Moskva, Washington cx;h Montteal tUl dess det ttäder i kraft i
enlighet med artikel VI.

Artikel
V

1. Detta protokoll skall ratificeras av de stater som imdertecknat det.

2. En stat som inte är part i konventionen fär ratificera detta
protokoll, om den samtidigt ratificerar eller ansluter sig till konventionen i
enhghet med dess artikel 15.

3. Ratifikationsinstrament skall deponeras hos De Socialistiska
Rådsrepublikernas Unions regering. Förenade Konungariket Storbritannien och
Nordirlands regering och Amerikas Förenta Staters regering eller hos
Intemationella civila luftfartsorganisationen (ICAO), vilka härigenom utses
till deposita-rier.

Artide
VI

1. As soon as ten of the signatory States have deposited theu"
instmments of ratification of this Prot(x;ol, it shall enter into force between
them on the thirtieth day after the date of the deposit of the tendi instrament
of ratification. It shall enter into force for each State which deposits its
instmment of ratification after that date on the thirtiedi day after deposit of
its instrament of rattfication.

2. As soon as this Protocol enters into force, it jhall be registered by
the Depositaries pursuant to Artide 102 of the Charter of the United Nations
and pursuant to Artide 83 of the Convention on Intemational Civil Aviation
(Chicago, 1944).

Artide
VII

1. This Protocol shall, after it has entered into force, be open for
accession by any non-signatory State.

2. Any State which is not a Contracting State to the Convention may
accede to this prot(x;ol if at the same time it ratifies or accedes to the
Convention in accordance with Artide 15 thereof.

Artikel
VI

1. Så snart tio av de stater som undertecknat detta protokoll har
deponerat sina ratifikationsinstrament avseende protokollet, ttäder det i
kraft mellan dem den ttettionde dagen efter den dag dä det tionde
ratifikations-instramentet deponerades. För varje stat som efter detta datum
deponerar sitt ratifikationsinstrament ttäder protokollet i kraft ttettio dagar
efter deponeringen av ratifikationsinstra-mentet.

2. Sä snart detta protokoll träder i kraft skall det registreras av
depositarierna enligt artikel 102 i Förenta nationemas stadga samt enligt
artikel 83 i konventionen angående intemationeU luftttafik (Chicago 1944).

Artikd
VII

1. Detta protokoU skall efter ikraftttädande vara öppet för anslutning av
varje stat som inte har undertecknat det.

2. En stat som inte är part i konventionen fär ansluta sig till detta
protokoll, om den samtidigt ratificerar eller ansluter sig till konventionen i
enlighet med dess artikel 15.

3.
Instruments of accession shall be deposited whh the Depositaries and accession
shall take effect on the thirtieth day after the deposit.

Artide
VIII

1. Any Party to this Protocol may denounce it by written notification
addressed to die Depositaries.

2. Denunciation shall take effect six months following the date on which
notification is received by the Depositaries.

3. Denunciation of this Protocol shall not of itself have the effect of
denunciation of the Convention.

4. Denunciation of the Convention by a Conttacting State to the
Convention as supplemented by this ProtCKol shall also have the effect of
denunciation of this Protocol.

Artide
Di

1. The
Depositaries shall prompdy inform

all signatory and acceding States to this Pro-

tcx;ol and all signatory and acceding States to

the Convention:

(a) of the date of each signature and the date of deposit of each
instrament of ratification of, or accession to, this Protocol, and

(b) of
the receipt of any notification of denunciation of this Protocol and the date
thereof

2. The
Depositaries shall also notify the

States referred to in paragraph 1 of the date on

which this Protocol enters into force in accor

dance with Artide VI.

IN
WITNESS WHEREOF the undersig-ned Plenipotentiaries, being duly authorized
thereto by their Govemments, have signed this Protocol.

DONE
at Montteal on die twentyfourth day of Febraary of the year One Thousand Nine
Hundred and Eighty-eight in four originals, each being drawn up in four
authentic texts in the English, French, Russian and Spanish languages.

Prop.
1989/90:130 Bilaga 1

3.
Anslutningsinstrament skall deponeras hos depositariema och anslutningen ttäder
i kraft den trettionde dagen efter deponeringen.

Artikel
Vill

1. En stat som är part i detta protokoll kan säga upp det genom skriftlig
underrättelse ställd till depositariema.

2. Uppsägning ttäder i kraft sex månader efter den dag dä depositariema
mottagit underrättelsen.

3. Uppsägning av detta protokoll skall inte i sig medföra uppsägning av
konventionen.

4. Uppsägning av konventionen av en stat, som är part i konventionen
sädan den är kompletterad med detta protokoll, skall även medföra uppsägning av
protokollet.

Artikd
IX

1. Depositariema
skall utan dröjsmål un

derrätta alla stater som har undertecknat och

anslutit sig till detta protokoll och alla stater

som har undertecknat och anslutit sig till kon

ventionen

(a) om dagen för varje undertecknande och dagen för deponeringen av varje
ratifikations- eller anslutningsinsttument till detta protokoU och

(b) om
mottagandet av varje underrättelse om uppsägning av detta protokoll och dagen
för detta.

2. Depositariema
skall även underrätta de

stater som avses i punkt 1 om dagen för detta

protokolls ikraftttädande i enlighet med artikel

VI.

TILL
BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade ombud, därtill vederbörligen
befullmäktigade av sina regeringar, undertecknat detta protokoll.

SOM
SKEDDE i Montteal den 24 febraari 1988, i fyra exemplar, vart och ett avfattat
pä engelska, franska, ryska och spanska, vilka fyra texter är lika giltiga.

Prop.
1989/90:130 Bilaga 2

Konventionen för bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet

(i engelsk lydelse och
svensk översätming)

CONVENTION
FOR THE SUPPRESSION OF UNLAWFUL ACTS AGAINST THE SAFETY OF MARI-TIME
NAVIGATION

The
States Parties to this Convention, HAVING IN MIND the purposes and principles
of the Charter of the United Nations concerning the maintenance of intemational
peace and security and the promotion of friendly relations and cooperation
among States,

RECOGNIZING
in particular that everyone has the right to life, Uberty and security of
person, as set out in the Universal Declaration of Human Rights and the
International Covenant on QvU and PoUtical Rights,

DEEPLY
CONCERNED about the worldwide escalation of acts of terrorism in aU its forms,
which endanger or take inncx;ent human lives, jeopardize fundamental freedoms
and seriously impair the dignity of human beings,

CONSIDERING
diat unlawful acts agauist the safety of maritime navigation jeopardize the
safety of persons and property, seriously affect the operation of maritime
services, and undermine the confidence of the peoples of the world in the
safety of maritime navigation,

CONSIDERING
that the occurrence of such acts is a matter of grave concem to the
intemational community as a whole,

BEING
CONVINCED of the urgent need to develop intemational cooperation between States
in devising and adopting effective and practical measures for the prevention of
all unlawful acts against the safety of maritime navigation, and the
prosecution and punishment of their perpettators,

RECALLING
resolution 40/61 of the General Assembly of the United Nations of 9 December
1985, which, inter alia, "urges all States, unilaterally and in
co-operation with other States, as well as relevant United Nations

KONVENTION FÖR
BEKÄMPANDE AV BROTT MOT SJÖFARTENS SÄKERHET

De
stater som är parter i denna konvention, SOM TAR HÄNSYN TILL syftena och
principema i Förenta nationemas stadga om upprätthållandet av internationell
fred och säkerhet samt främjandet av vänskapliga förbindelser cx;h samarbete
mellan statema,

SOM
SÄRSKILT ERKÄNNER att alla har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet,
säsom angetts i den aUmänna förklaringen om de mänskUga rättigheteraa (x;h den
intemationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

SOM
ÄR DJUPT OROADE över att det i hela världen förekommer ett ökande antal
terrordåd av alla slag, vilka äventyrar eller kräver oskyldiga människoliv,
sätter grandläggande friheter på spel och aUvarligt kränker människors
värdighet,

SOM BEAKTAR att
rättssttidiga handlingar mot sjöfartens säkerhet äventyrar säkerheten för
personer och egendom, allvarligt drabbar sjöfarten samt undergräver det
för-ttoende som världens folk hyser för sjöfartens säkerhet,

SOM
BEAKTAR att förekomsten av sädana handlingar väcker stor oro inom hela det
intemationeUa samfundet,

SOM
ÄR ÖVERTYGADE om att det föreligger ett starkt behov av att utveckla internationellt
samarbete mellan statema när det gäller att utforma och vidta effektiva och
praktiska ätgärder för att förhindra alla rättsstridiga handlingar mot
sjöfartens säkerhet samt för att lagfora och besttaffa personer som begått
sädana handlingar,

SOM
ÅBEROPAR Förenta nationernas generalförsamlings resolution 40/61 den 9 december
1985, vilken bl.a. "uppmanar alla stater att unUateralt och i samarbete
med såväl andra stater som berörda FN-organ bidra till

organs,
to contribute to the progressive elimination of causes underlying intemational
terrorism and to pay special attention to all situations, including
colonialism, racism and situations involving mäss and flagrant viola-tions of
human rights and fundamental freedoms and those involving alien occupation,
that may give rise to intemational terrorism and may endanger intemational
peace and security",

RECALLING
FURTHER that resolution 40/61 "unequivocally condemns, as criminal, all
acts, methods and practices of terrorism wherever and by whomever committed, including
those which jeopardize friendly relations among States and their
security",

RECALLING
ALSO that by resolution 40/61, the Intemational Maritime Cfrganization was
invited to "smdy the problem of terrorism aboard or against ships with a
view to making recommendations on appropriate measures",

HAVING
IN MIND resolution A.584(14) of 20 November 1985, of the Assembly of the
International Maritime Organization, which called for development of Measures
to Prevent Unlawful Acts which Threaten the Safety of Ships and the Security of
their Passengers and Crews,

NOTING
that acts of the crew which are subject to normal shipboard discipline are
out-side the purview of this Convention,

AFFIRMING
the deshability of monito-ring rales and standards relating to the prevention
and control of unlawful acts against ships and persons on board ships, with a
view to updating them as necessary, and, to this effect, taking note with
satis-faction, of the Measures to Prevent Unlawful Acts against Passengers and
Crews on Board Ships, recommended by the Maritime Safety Committee of the
International Maritime Organization,

AFFIRMING
FURTHER that matters not regulated by this Convention continue to be govemed by
the rales and principles of general intemational law,

Prop.
1989/90:130 Bilaga 2

att
successivt undanröja de orsaker som ligger bakom intemationeU terrorism och att
ägna särskild uppmärksamhet ät alla förhållanden, innefattande kolonialism,
rasism och förhållanden som innebär talrika och uppenbara kränkningar av
mänskliga rättigheter och grandläggande friheter samt udändsk ockupation, som
kan ge upphov till interaationell terrorism och äventyra internationell fred
och säkerhet",

SOM
VIDARE ERINRAR OM att resolution 40/61 "otvetydigt fördömer säsom kriminella
alla gämingar, metoder och former av terrorism, var de än utförs och av vem de
än utförs, innefattande sådana som äventyrar vänskapliga förbindelser mellan
staterna och deras säkerhet",

SOM
ÄVEN ERINRAR OM att Intemationella sjöfartsorganisationen genom resolution
40/61 anmodades att "undersöka problemet med terrorism ombord på eller mot
fartyg i syfte att avge rekommendationer om lämpliga ätgärder",

SOM
TAR HÄNSYN TILL resolution A.584(14), antagen den 20 november 1985 av
Internationella sjöfartsorganisationens församling, vilken uppmanade till
utveckling av ätgärder för att förhindra rättsstridiga handlingar som hotar
säkerheten för fartyg och deras passagerare och besättning,

SOM
ANMÄRKER art handUngar som begås av besättningen och som hänför sig till normal
skeppsdisciplin ligger utom ramen för denna konvention,

SOM
BEKRÄFTAR önskvärdheten av att göra en översyn av regler och normer som gäller
förebyggande och bekämpning av rättsstridiga handlingar mot fartyg och personer
ombord pä fartyg, i syfte att vid behov uppdatera dem, cx;h som därför med
tillfredsställelse noterar de av Intemationella sjöfartsorganisationens
utskott för sjöfartens säkerhet rekommenderade åtgärdema för att förhindra
rättssttidiga handlingar mot passagerare och besättning ombord på fartyg,

SOM
VIDARE BEKRÄFTAR att frågor, som inte regleras i denna konvention, även i
fortsätmingen skall regleras genom foUcrättens regler och principer.

RECOGNIZING
the need for all States, in combating unlawful acts against the safety of
maritime navigation, sttictly to comply with rales and principles of general
intemational law,

HAVE
AGREED as follows:

Artide
1

For
the purpose of this Convention, "ship" means a vessel of any type
whatsoever not permanently attached to the seabed, including dynamically
supported craft, submersibles, or any other floating craft.

Artide
2

1 This
Convention does not apply to:

(a) a warship; or

(b) a
ship owned or operated by a State when being used as a naval auxiliary or for
customs or police purposes; or

(c) a ship which has been withdrawn from navigation or laid up.

2 Nothing
in this Convention affects the

immunities of warships and other Govern

ment ships operated for non-commercial

purposes.

Artide
3

1
Any person commits an offence if that person unlawfully and intentionally:

(a) seizes or exercises conttol över a ship by force or threat thereof or
any other form of intimidation; or

(b) performs
an act of violence against a person on board a ship if that act is likely to
endanger the safe navigation of that ship; or

(c) desttoys a ship or causes damage to a ship or to its cargo which is
lUcely to endanger the safe navigation of that ship; or

(d) placés
or causes to be placed on a

ship, by any means whatsover, a device or

substance which is likely to desttoy that ship,

or cause damage to that ship or its cargo

which endangers or is likely to endanger the

safe navigation of tiiat ship; or

(e) destroys
or seriously damages mari

time navigational facilities or seriously inter-

feres with their operation, if any such act is

likely to endanger the safe navigation of a

ship; or

Prop.
1989/90:130 Bilaga 2

SOM
ERKÄNNER behovet av att alla stater, vid bekämpande av brott mot sjöfartens
säkerhet, noga iakttar folkrättens regler och principer,

HAR
KOMMIT ÖVERENS OM följande.

Artikel
1

Vid
tillämpning av denna konvention avses med "fartyg" alla slags
farkoster som inte är permanent förankrade vid havsbottnen, innefattande
bärplansbåtar och svävare, ubåtar och andra flytande farkoster.

Artikel
2

1 Denna
konvention är inte tillämplig på

(a) örlogsfartyg; eller

(b) fartyg
som ägs eller nyttjas av en stat då det används som hjälpfartyg inom marinen
eller för tull- eller polisändamål; eller

(c) fartyg som inte längre används för sjöfart eller som har lagts upp.

2 Ingenting
i denna konvention påverkar

immuniteten för örlogsfartyg och andra stats

fartyg som nyttjas för icke-kommersiella

ändamål.

Artikel
3

1
En brottslig handling begår den som rättsstridigt och uppsädigen

(a) genom väld eller hot om väld eller genom hot av annat slag tar ett
fartyg i besittning eller utövar konttoll över det; eller

(b) utför
en våldshandling mot någon ombord pä ett fartyg, om gärningen är ägnad att
äventyra fartygets säkerhet; eller

(c) förstör ett fartyg eller tillfogar ett fartyg eller dess last skada
som är ägnad att äventyra fartygets säkerhet; eller

(d) pä
ett fartyg placerar eller låter placera,

oavsett pä vilket sätt, en anordning eller ett

ämne som kan förstöra fartyget eller tillfoga

fartyget eller dess last skada som äventyrar

eller är ägnad att äventyra fartygets säkerhet;

eller

(e) förstör
eller allvarligt skadar anlägg

ning för sjöfartsnavigering eller allvarligt stör

användningen av en sådan anläggning, om

gämingen är ägnad att äventyra ett fartygs

säkerhet; eller

56

(f) communicates
information which he

knows to be false, thereby endangering the

safe navigation of a ship; or

(g) injures
or kills any person, in connec-

tion with the commission or the attempted

commission of any of the offences set forth in

subparagraphs (a) to (f).

2 Any person also commits
an offence if diat person:

(a) attempts to commit any of the offences set forth in paragraph 1; or

(b) abets
the commission of any of the offences set forth in paragraph 1 perpettated by any
person or is otherwise an accomplice of a person who commits such an offence;
or

(c) threatens, with or without a condition, as is provided for under
national law, aimed at compelUng a physical or juricUcal person to do or refrain
from doing any act, to commit any of the offences set forth in paragraph 1, subparagraphs
(b), (c) and (e), if that threat is likely to endanger the safe navigation of the
ship in question.

Artide
4

1 This Convention applies if the ship is navigating or is scheduled to navigate
into, dirough or firom waters beyond the outer limit of the territorial sea of
a single State, or the lateral limits of its territorial sea with adjacent
States.

2 In cases where the Convention does not apply pursuant to paragraph 1,
it nevertheless applies when the offender or the alleged offender is found in the
territory of a State Party other than the State referred to in paragraph 1.

Artide
5

Each
State Party shall make the offences set forth in artide 3 punishable by appropriate
penalties which take into account the grave nature of diose offences.

Artide
6

1 Each
State Party shall take such measures as may be necessary to establish its jurisdiction
över the offences set forth in artide 3 when the offence is committed:

Prop.
1989/90:130 Bilaga 2

(f) meddelar
uppgift som han vet är falsk

cx;h därigenom äventyrar ett fartygs säkerhet;

eller

(g) skadar
eller dödar nägon i samband

med brott eller försök till brott som anges i

(a)-(f).

2
En brottslig handling begår även den som

(a) försöker att begä nägot av de brott som anges i punkt l;eUer

(b) anstiftar
någon till att begä något av de brott som anges i punkt 1 eller på nägot annat
sätt medverkar till ett sådant brott; eller

(c) hotar att begå något av de brott som anges i punkt 1 (b), (c) och (e),
om hotet är ägnat att äventyra ifrågavarande fartygs säkerhet och, om sä krävs
enligt bestämmelsema i nationell lag, syftar till att förmå en fysisk eller
juridisk person att utföra eller avstå från en handling.

Artikel
4

1 Denna konvention äger tillämpning om fartyget framförs eller enligt
sin planerade resväg är avsett att framföras i, genom eller frän vatten utanför
den yttre gränsen för en enskild stats territorialhav eller dess territorial-havs
sidogränser mot intilliggande stater.

2 I fall dä konventionen inte äger tillämpning enligt punkt 1, kan den
likväl tillämpas när den som har begått brottet eller misstänks för detta påttäffas
inom territorium tillhörigt nägon annan stat som är part än den stat som avses
i punkt 1.

Artikel
5

Varje
stat som är part skall belägga de brott som anges i artikel 3 med lämpliga sttaff
(x;h därvid beakta brottens allvarliga karaktär.

Artikel
6

1
Varje stat som är part skall vidta sådana ätgärder som kan vara nödvändiga för
att den skall kunna utöva sin domsrätt i fråga om de brott som anges i artikel
3 när brottet har begåtts

57

(a) against or on board a ship flying the flag of the State at the time the
offence is committed; or

(b) in
the territory of that State, including its territorial sea; or

(c) by a national of that State.

2 A
State Party may also establish its

jurisdiction över any such offence when:

(a) it is committed by a stateless person whose habimal residence is in that
State; or

(b) during
its commission a national of that State is seized, threatened, injured or kiUed;or

(c) it is committed in an attempt to compel that State to do or abstain
from doing any act.

3 Any State Party which has established jurisdiction mentioned in paragraph
2 shall notify the Secretary-General of the International Maritime Organization
(hereinafter referred to as "the Secretary-General"). If such State
Party subsequently rescinds that jurisdiction, it shaU notify the Secretary-General.

4
Each State Party shall take such measures
as may be necessary to establish its jurisdiction över the offences set forth
in artide 3 in cases where the alleged offender is present in its territory and
it does not extradite him to any of the State Parties which have established their
jurisdiction in accordance with paragraphs 1 and 2 of this artide.

5 This Convention does not exclude any criminal jurisdiction exercised
in accordance with national law.

Artide
7

1 Upon being satisfied that the circumstances so warrant, any State
Party in the territory of which the offender or the alleged offender is present
shall, in accordance with its law, take him into custcxly or take other measures
to ensure his presence for such time as is necessary to enable any criminal or extradition
prcxjeeding to be instituted.

2 Such State shall immediately make a preliminary enquiry into the facts,
in accordance vth its own legislation.

Prop.
1989/90:130 Bilaga 2

(a) mot eller ombord pä ett fartyg som förde den statens flagga vid
tidpunkten för brottet; eUer

(b) inom
den statens tertitorium, innefattande dess territorialhav; eller

(c) av en medborgare i den staten.

2 En
stat som är part kan införa domsrätt i

fräga om viUcet som helst av dessa brott ocksä

när

(a) brottet har begåtts av en statslös person som har hemvist i den
staten; eller

(b) en
medborgare i den staten grips, hotas, skadas eller dödas i samband med brottet;
eUer

(c) brottet har begåtts vid försök att tvinga denna stat att utföra eller
avstå frän nägon handling.

3 En stat som är part och som har infört i punkt 2 nämnd domsrätt skall
underrätta Intemationella sjöfartsorganisationens generalsekreterare (nedan
kallad "generalsekreteraren"). Om en sådan stat senare upphäver
denna domsrätt, skall den underrätta generalsekreteraren.

4 Varje stat som är part skall vidta nödvändiga ätgärder för att kunna
utöva sin domsrätt bettäffande de i artikel 3 angivna brotten i den fall dä den
misstänkte uppehåller sig inom dess territorium och den inte udämnar honom till
någon av de stater som är parter och som har infört domsrätt i överensstämmelse
med punkterna 1 och 2 i denna artikel.

5 Denna konvention utesluter inte att sttaffrättslig domsrätt utövas
enligt nationell lag.

Artikel
7

1 En stat som är part inom vars territorium gämingsmannen eUer en
misstänkt gämingsman uppehåller sig skall, om den konstaterar att omständighetema
sä kräver och i enlighet med sin lagstiftning, ta honom i förvar eller vidta
andra åtgärder för att säkerställa hans närvaro under den tid som behövs för
att inleda straffrättsligt förfarande eller utläm-ningsförfarande.

2 En sådan stat skall omedelbart göra en preliminär undersökning av omständighetema
i enlighet med sin egen lagstiftning.

58

3 Any
person regarding whom the meas

ures referred to in paragraph 1 are being taken

shaU be entided to:

(a) communicate without delay with the nearest appropriate representative
of the State of which he is a national or which is otherwise entitled to establish
such communication or, if he is a stateless person, the State in the territory
of which he has his habitual residence;

(b) be visited by a representative of that State.

4 The rights referred to in paragraph 3 shall be exercised in conformity
with the laws and regulations of the State in the territory of which the offender
or the alleged offender is present, subject to the proviso that the said laws
and regulations must enable full effect to be given to the purposes for which the
rights accorded under paragraph 3 are intended.

5
When a State Party, pursuant to this
artide, has taken a person into custody, it shall immediately notify the
States which have established jurisdiction in accordance with artide 6, paragraph
1 and, if it considers it advisable, any other interested States, of the fact that
such person is in custody and of the circumstances which warrant his detention.
The State which makes the preliminary enquiry contemplated in paragraph 2 of this
artide shall promdy report its findings to the said States and shall indicate whether
it intends to exercise jurisdiction.

Artide
8

1
The master of a ship of a State Party (the
"flag State") may deliver to the authorities of any other State Party
(the "receiving State") any person who he has reasonable grounds to believe
has cominitted one of the offences set forth in artide 3.

2
The flag State shall ensure that the
master of its ship is obliged whenever practicable, and if possible before entering
the territorial sea of the receiving State carrying on board any person who the
master intends to deliver in accordance with paragraph 1, to give notification
to the authorities of the receiving State of his intention to deliver such
person and the reasons therefor.

Prop
1989/90:130 Bilaga 2

3 En
person som blir föremål för de i

punkt 1 angivna åtgärderna skall ha rätt att

(a) utan dröjsmål sätta sig i förbindelse med närmaste behöriga
företrädare för den stat där han är medborgare eUer som av annan anledning är
behörig att upprätta sådan förbindelse eller, om han är statslös, den stat
inom vars territorium han har sitt hemvist;

(b) motta besök av en förettädare för denna stat.

4 De i punkt 3 avsedda rättigheterna skall utövas i enlighet med lagar
och bestämmelser i den stat inom vars territorium den som har begått brottet
eller misstänks för detta vistas, under fömtsättning att dessa lagar och bestämmelser
fullständigt tillgcxloser de syften som de i punkt 3 angivna rättigheteraa är
avsedda att tillgcxlose.

5 När en stat som är part har tagit en person i förvar i enlighet med
denna artikel, skall den omedelbart underrätta de stater som har infört
domsrätt i överensstämmelse med artikel 6, punkt 1, och, om den finner det
lämpligt, andra berörda stater om att denna person tagits i förvar och om de
omständigheter som ligger till grand för frihetsberö-vandet. Den stat som
utför den preliminära undersökning som avses i punkt 2 i denna artikel skall
snarast rapportera undersökningsresultatet till nämnda stater cx;h ange huravida
den avser att utöva domsrätt i fallet.

Artikd
8

1 Befälhavaren pä ett fartyg som är registrerat i en stat som är part
("flaggstaten") fär rill myndighetema i varje annan stat som är part
(den "mottagande staten") överlämna en person som han skäligen
misstänker för att ha begått något av de i artUcel 3 nämnda brotten.

2 Raggstaten skall säkerställa att befälhavaren pä dess fartyg som
medför en person ombord, vilken befälhavaren har för avsikt att överlämna
enligt punkt 1, har skyldighet att, när sä är görligt (x;h om möjligt innan
fartyget kommer in pä den mottagande statens territorialhav, underrätta
myndigheterna i den mottagande staten om sin avsikt att överlämna en sädan
person och skälen för detta.

59

3 The receiving State shall accept the de-livery, except where it has grounds
to consider that the Convention is not applicable to the acts giving rise to the
delivery, and shall prcx;eed in accordance with the provisions of artide 7. Any
refusal to accept a deUvery shaU be accompanied by a statement of the reasons
for refusal.

4
The flag State shall ensure that the
master of its ship is obliged to fumish the authorities of the receiving
State with the evidence in the master's possession which pertains to the alleged
offence.

5
A receiving State which has accepted the
delivery of a person in accordance with paragraph 3 may in tum request the flag
State to accept delivery of that person. The flag State shall consider any such
request, and if it accedes to the request it shall proceed in accordance with
artide 7. If the flag State declines a request, it shall furnish the receiving
State with a statement of the reasons therefor.

Artide
9

Nothing
in this Convention shall affect in any way the rules of intemational law pertaining
to the competence of States to exercise investigative or enforcement juris-cUction
on board ships not flying their flag.

Artide
10

1 The State Party in the territory of which the offender or the alleged offender
is found shall, in cases to which artide 6 applies, if it does not exttadite
him be obliged, without exception whatsoever and whether or not the offence was
committed in its territory, to submit the case without delay to its competent authorities
for the purpose of prosecution, through proceedings in accordance with the laws
of that State. Those authorities shall take their decision in the same manner
as in the case of any other offence of a grave nature under the law of that
State.

2 Any person regarding whom proceedings are being carried out in connection
with any of the offences set forth in artide 3 shall be guaranteed fair treatment
at aU stages of the

Prop.
1989/90:130 Bilaga 2

3 Den mottagande staten skall acceptera överlämnandet utom i de fall dä
den har skäl att anse att konventionen inte är tillämplig pä de hancUingar som
föranleder överlämnandet och skall förfara i enlighet med bestämmelsema i
artikel 7. Varje vägran att acceptera ett överlämnande skall åtföljas av ett
tillkännagivande av skälen för denna.

4 Flaggstaten skall säkerställa att befälhavaren pä dess fartyg har
skyldighet att ge den mottagande statens myncUgheter det bevismaterial som han
innehar och som hänför sig till det påstådda brottet.

5 En mottagande stat, som har accepterat överlämnandet av en person
enligt punkt 3, fär i sin tur anmoda flaggstaten att acceptera överlämnande av
denna person. Flaggstaten skall pröva varje sädan begäran och skall, om den ger
sitt bifall, förfara i enlighet med bestämmelsema i artikel 7. Om flaggstaten
avvisar en begäran, skall den för den mottagande staten ange skälen för detta.

Artikd
9

Ingenting
i denna konvention skall pä nägot sätt päverka folkrättens regler om staters
behörighet att utöva domsrätt sävitt avser undersökning eller verkställighet ombord
pä fartyg som inte för deras flagga.

Artikd
10

1 Den stat som är part, inom vars territorium den som har begått
brottet eller misstänks för detta påttäffas, skall i fall dä artikel 6 äger
tillämpning, om den inte utlämnar honom, ha skyldighet att utan undantag (x;h
oberoende av om brottet begåtts inom dess territorium eller inte utan dröjsmål
överlämna fallet till behöriga myndigheter för åtalsprövning enligt den
statens lagar. Myndighetema skall fatta beslut pä samma sätt som i fräga om
varje annat brott av allvarlig karaktär enUgt lagen i den staten.

2 En person mot vilken ett förfarande inleds i samband med nägot av de
brott som anges i artikel 3 skall tillförsäkras en rättvis behandling under
alla skeden i förfarandet.

proceedings,
inducUng enjoyment of all the rights and guarantees provided for such proceedings
by the law of the State in the territory of which he is present.

Artide
11

1 The offences set forth in artide 3 shall be deemed to be included as extraditable
offences in any extradition tteaty existing between any of the States Parties.
States Parties undertake to include such offences as extraditable offences in every
extradition tteaty to be concluded between them.

2
If a State Party which makes exttadition
conditional on the existence of a treaty re-ceives a request for exttadition
from another State Party with which it has not exttadition tteaty, the requested
State Party may, at its option, consider this Convention as a legal basis for exttacUdon
in respect of the offences set forth in artide 3. Extradition shall be subject
to the odier conditions provided by the law of the requested State Party.

3
States Parties which do not make exttadition
conditional on the existence of a tteaty shall recognize the offences set forth
in artide 3 as extraditable offences between them-selves, subject to the conditions
provided by the law of the requested State.

4
If necessary, the offences set forth
in artide 3 shall be tteated, for the purposes of exttadition between States Parties,
as if they had been committed not only in the place in which they occured but also
in a place within the jurisdiction of the State Party requesting exttadition.

5
A State Party which receives more than
one request for exttadition from States which have established jurisdiction in accordance
with artide 7 and which decides not to prosecute shall, in sdecting the State
to which the offender or alleged offender is to be extradited, pay due regard
to the interests and responsibilities of the State Party whose flag the ship was
flying at the time of the com-inission of the offence.

6 In considering a request for the extradition of an alleged offender pursuant
to this Convention, the requested State shall pay due

Prop.
1989/90:130 Bilaga 2

däri
inbegripet åtnjutandet av alla de rättigheter cx;h garantier som föreskrivs
för sådant förfarande i den stat inom vars territorium han uppehäUer sig.

Artikel
11

1 De brott som anges i artikel 3 skall anses vara utlämningsbara enligt
gällande utlämningsavtal mellan de stater som är parter. Stater som är parter ätar
sig att uppta sådana brott bland de utiämningsbara brotten i varje framtida udämningsavtal
mellan dem.

2 Om en stat som är part, vilken gör utlämning beroende av förekomsten
av ett avtal, mottar en udämningsframställning från en annan stat som är part,
med vilken den inte har nägot udämningsavtal, kan den anmodade staten, om den
sä önskar, betrakta denna konvention som laglig grund för utlämning för de
brott som anges i artikel 3. För utlämning skall gälla de övriga villkor som
föreskrivs i den anmodade statens lag.

3 Stater som är parter, vilka inte gör utlämning beroende av förekomsten
av ett avtal, skall sinsemellan bettakta de brott som anges i artikel 3 säsom utlämningsbara,
varvid dock de villkor som föreskrivs i den anmodade statens lag skall gälla.

4 Om sä är nödvändigt, skall de brott som anges i artikel 3 i fräga om udämning
mellan stater som är parter behandlas som om de hade begåtts inte endast på den
plats där de ägde ram utan även på en plats inom jurisdik-tionsområdet för den
stat som är part, vilken gör udämningsframställningen.

5 En stat som är part, vilken erhåller mer än en begäran om utlämning
från stater som har infört domsrätt i överensstämmelse med artikel 7 och som
beslutar att inte lagfora skall, dä den väljer stat till vilken den som har
begått brottet eller misstänks för detta skall utlämnas, ta vederbörlig hänsyn
till inttessena och förpliktelserna för den stat som är part, vars flagga
fartyget förde då brottet begicks.

6 Vid behandling av en framställning om udämning av en misstänkt gämingsman
enligt denna konvention skall den anmodade staten

regard
to whether his rights as set forth in article 7, paragraph 3, can be effected
in the requesting State.

7
With respect to the offences as defined in this Convention, the provisions of
all exttadition tteaties and arrangements applicable between States Parties
are modified as between States Parties to the extent that they are incompatible
with this convention.

Article
12

1 States Parties shall afford one another the greatest measure of assistance
in connection with criminal prcx;eedings brought in respect of the offences
set forth in article 3, including assistance in obtaining evidence at their disposal
necessary for the proceedings.

2
States Parties shall carry out their
obligations under paragraph 1 in conformity with any treaties on mutual assistance
that may exist between them. In the absence of such tteaties, States Parties shall
afford each other assistance in accordance with theif national law.

Article
13

1 States
Parties shall co-operate in the

prevention of the offences set forth in article

3, particularly by:

(a) taking all practicable measures to prevent preparations in their respective
territories for the commission of those offences within or outside their territories;

(b) exchanging
information in accordance with their national law, and co-ordinating administtative
and other measures taken as appropriate to prevent the commission of offences
set forth in article 3.

2 When,
due to the commission of an

offence set forth in article 3, the passage of a

ship has been delayed or interrapted, any

State Party in whose territory the ship or pas

sengers or crew are present shall be bound to

exercise all piossible efforts to avoid a ship, its

passengers, crew or cargo being unduly de-

tained or delayed.

Prop.
1989/90:130 Bilaga 2

ta
vederbörlig hänsyn till huravida den misstänktes rättigheter enligt artikel 7,
punkt 3, kan tUlgcxioses i den ansökande staten.

7
Bestämmelsema i alla konventioner och avtal om utiämning, som gäller mellan
stater som är parter, ändras mellan dessa stater i den mån de avser de i denna
konvention angivna brotten och är oförenliga med denna konvention.

Artikd
12

1 Stater som är parter skall lämna varandra största möjliga bistånd vid
straffrättsliga förfaranden som inletts med anledning av brott som anges i
artikel 3, häri inbegripet tillhandahällande av bevismaterial som de förfogar
över och som behövs vid förfarandet.

2 Stater som är parter skall fullgöra sina skyldigheter enligt punkt 1 i
överensstämmelse med de avtal om ömsesidigt bistånd som kan finnas mellan dem.
Saknas sådant avtal, skall statema lämna varandra bistånd enligt nationell lag.

Artikel
13

1 Stater
som är parter skall samarbeta för

att förhindra de brott som anges i artikel 3,

särskilt genom att

(a) vidta alla praktiskt möjliga ätgärder för att inom sina resp.
territorier förhindra förberedelse till sådana brott inom eller utanför deras
territorier;

(b) utbyta
upplysningar i enlighet med sin nationella lag samt samordna lämpliga admini-sttBtiva
och andra åtgärder i syfte att förhindra brott som anges i artikel 3.

2 När
ett fartygs resa har fördröjts eller

avbratits till följd av brott som anges i artikel

3, skall den stat som är part, inom vars

territorium fartyget eller dess passagerare eller

besätming befinner sig, ha skyldighet att vidta

alla tänkbara ansttängningar för att undvUca att

fartyget dess passagerare, besättning eller

last otillbörligt kvarhälls eller försenas.

Prop.
1989/90:130 Bilaga 2

Article 14

Any State Party having reason to believe that an offence
set forth in article 3 will be committed shall, in accordance with its national
law, fumish as promptly as possible any relevant information in its possession
to those States which it believes would be the States having established jurisdiction
in accordance with artide 6.

Article 15

1 Each State Party shall, in accordance

with its national law, provide to the Secretary-

General as promptly as possible, any relevant

information in its possession conceming:

(a) the circumstances of the offence;

(b) the action taken pursuant to article
13, paragraph 2;

(c) the measures taken in relation to the
offender or the alleged offender, and, in particular, the results of any exttadition
proceedings or oUier legal pr(x;eedings.

2 The State Party where the alleged offender
is prosecuted shall, in accordance with its national law, communicate the final
out-come of the proceedings to the Secretary-General.

3 The information ttansmitted in accordance
with paragraphs 1 and 2 shall be communicated by the Secretary-General to all
States Parties, to members of the Intemational Maritime Organization (hereinafter
referred to as "the Organization"), to the other States concemed, and
to Uie appropriate intemational inter-governmental organizations.

Artide 16

1 Any dispute between two or more States Parties conceming
the interpretation or application of this Convention which cannot be settled through
negotiation within a reasonable time shall, at the request of one of them, be submitted
to arbitration. If within six months from the date of the request for arbittation,
the parties are unable to agree on the organization of the arbittation any one
of those parties may refer the dispute to the International Court of Justice by
request in conformity with the Statute of the Court.

Artikel 14

Varje stat som är part, vUken har anledning befara att ett
brott som anges i artikel 3 kommer att begås skall, i enlighet med sin nationella
lag, sä snabbt som möjligt lämna aUa uppgifter av betydelse som den innehar
till de stater som den förmodar skulle vara de stater som har infört domsrätt i
överensstämmelse med artikel 6.

Artikel 15

1 Varje stat som är part skall i enlighet

med sin nationella lag sä snabbt som möjligt

lämna generalsekreteraren alla tillgängliga

uppgifter av betydelse rörande

(a) omständighetema vid brottet;

(b) åtgärd som vidtagits enligt artikel
13, punkt 2;

(c) de ätgärder som vidtagits mot den
som har begått brottet eller misstänks för detta samt, i synnerhet, utgången av
ett udämnings-förfarande eUer annat rättsligt förfarande.

2 Den stat som är part där den
misstänkte lagfors shall i enlighet med sin nationella lag underrätta
generalsekreteraren om den sludiga utgången av målet.

3 Uppgifter som har överlämnats
enligt punktema 1 och 2 skall av generalsekreteraren delges alla stater som är
parter, medlemmar av Intemationella sjöfartsorganisationen (nedan kallad
"organisationen"), andra berörda stater samt vederbörande intemationella
mellanstatliga organisationer.

Artikel 16

1 Varje tvist mellan tvä eller flera stater som är parter
om tolkningen eller tillämpningen av denna konvention, som inte kan biläggas
genom förhandlingar inom rimlig tid, skall pä begäran av nägon av dem hänskjutas
till skiljedom. Om parterna inom sex månader från dagen för begäran om
skiljedom inte kan enas om skiljedomsförfarandet, kan vilken part som helst hänskjuta
tvisten till Internationella domstolen genom en begäran enligt domstolens
stadga.

2 Each State may at the time of signature or ratification, acceptance or
approval of this Convention or accession thereto, declare that it does not consider
itself bound by any or all of the provisions of paragraph 1. The other States Parties
shall not be bound by those provisions with respect to any State Party which has
made such a reservation.

3 Any State which has made a reservation in accordance with paragraph 2 may
at any time withdraw that reservation by notification to the Secretary-General.

Artide
17

1 This Convention shall be open for signature at Rome on 10 March 1988
by States participating in the International Conference on the Suppression of Unlawful
Acts against the Safety of Maritime Navigation and at the Headquarters of the Organization
by all States from 14 March 1988 to 9 March 1989. It shall thereafter remain open
for accession.

2
States may express their consent to be
bound by this Convention by:

(a) signature without reservation as to ratification, acx;eptance or approval;
or

(b) signature
subject to ratification, acceptance or approval, foUowed by ratification, acceptance
or approval; or

(c) accession.

3 Ratification,
acceptance, approval or

accession shall be effected by the deposit of

an instrament to that effect with the Secretary-

General.

Article
18

1 This Convention shall enter into force ninety days following the date on
which fif-teen States have either signed it without reservation as to ratification,
acceptance or approval, or have deposited an instrament of ratification, acceptance,
approval or accession in respect thereof

2 For a State which deposits an instrament of ratification, acceptance, approval
or accession in respect of this Convention after the con-

Prop.
1989/90:130 Bilaga 2

2 Varje stat kan vid tidpunkten för undertecknande, ratifikation,
antagande eller godkännande av eller vid anslutning tiU denna konvention
förklara att den inte anser sig bunden av nägon av eller alla bestämmelsema i
punkt 1. De övriga stater som är parter skall inte vara bundna av dessa
bestämmelser i förhällande till part som har gjort ett sädant förbehåll.

3 Varje stat som har gjort ett förbehåll enligt punkt 2 kan när som
helst återta förbehållet genom underrättelse till generalsekreteraren.

Artikd
17

1 Denna konvention skall vara öppen för undertecknande i Rom den 10 mars
1988 av de stater som deltagit i den internationella konferensen om bekämpande
av brott mot sjöfartens säkerhet och i organisationens högkvarter av alla
stater från den 14 mars 1988 till den 9 mars 1989. Därefter skaU den förbli
öppen för ansluming.

2 Stater kan utttycka sitt samtycke att vara bundna av denna konvention
genom

(a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation, godtagande eller
godkännande; eller

(b) undertecknande
som förutsätter ratifikation, gcxitagande eller godkännande följt av
ratifikation, antagande eller godkännande; eller

(c) anslutning.

3 Ratifikation,
gcxitagande, godkännande

eller anslutning skall ske genom deponering

av tillämpligt insttument hos generalsekretera

ren.

Artikd
18

1 Denna konvention träder i kraft nittio dagar efter den dag då femton
stater antingen har undertecknat den utan förbehåll för ratifikation, gcxitagande,
gcxikännande anslutning eller deponerat ett ratifikations-, godtagande-, gcxikännande-
eller anslutningsinstrament.

2 I förhållande till en stat som deponerar ett ratifikations-,
godtagande-, godkännande-dier anslutningsinstrament avseende denna

ditions
for entty into force thereof have been met, the ratification, acceptance, approval
or accession shaU take effect ninety days after the date of such deposit.

Article
19

1 This Convention may be denounced by any State Party at any time after the
expiry of one year from the date on which this Convention enters into force
for that State.

2 Denunciation shall be effected by the deposit of an instrament of denunciation
with the Secretary-General.

3 A denunciation shall take effect one year, or such longer period as may
be speci-fied in the instrament of denunciation, after the receipt of the instrament
of denunciation by the Secretary-General.

Artide
20

1 A conference for the purpose of revising or amending this Convention may
be convened by the Organization.

2 The Secretary-General shall convene a conference of the States Parties
to this Convention for revising or amending the Convention, at the request of one
third of the States Parties, or ten States Parties, which-ever is the higher figure.

3 Any instrament of ratification, acceptance, approval or accession deposited
after the date of entry into force of an amendment to this Convention shall be deemed
to apply to the Convention as amended.

Article
21

1 This Convention shall be deposited with die Secretary-General.

2 The Secretary-General shall:

(a)
inform all States which have signed this Convention or acceded thereto, and all
members ofthe Organization, of:

(i)
each new signature or deposit of an instrament of ratification, acceptance, approval
or accession together with the date thereof;

(ii)
the date of the entry into force of this convention;

Prop.
1989/90:130 Bilaga 2

konvention
efter det att vUlkoren för konventionens ikraftträdande har uppfyUts träder
ratifikationen, godtagandet, godkännandet eller anslumingen i kraft nittio
dagar efter dagen för sädan deponering.

Artikd
19

1 Denna konvention kan sägas upp av en stat som är part vid vilken
tidpunkt som helst efter ett är frän den dag dä konventionen ttäder i kraft
för den staten.

2 Uppsägning skall ske genom deponering av uppsägningsinstrament hos
generalsekreteraren.

3 En uppsägning ttäder i kraft ett är, eller den längre period som kan
anges i uppsäg-ningsinstmmentet, efter det att generalsekreteraren mottagit
uppsägningen.

Artikel
20

1 En konferens kan sammankallas av organisationen i syfte att se över
eller ändra denna konvention.

2 Generalsekreteraren skall, i syfte att se över eller ändra denna
konvention, sammankalla en konferens med de stater som är parter i
konventionen på begäran av en ttedjedd eller tio av statema, beroende pä vilket
antal som är högst.

3 Ett ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrament
som deponeras efter dagen för ikraftträdandet av en ändring i denna konvention
skall anses avse den ändrade konventionen.

Artikd
21

1 Denna konvention skall deponeras hos generalsekreteraren.

2 Generalsekreteraren skall

(a)
underrätta alla stater som har undertecknat eller anslutit sig till denna
konvention och samdiga medlemmar i organisationen om

(i)
varje nytt undertecknande eller ny deponering av ratifikations-, godtagande-,
godkännande- eller anslutningsinstrament samt dagen för detta;

(ii)
dagen för ikraftträdandet av denna konvention;

5
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 130

65

(iii)
the deposit of any instrament of denunciation of this Convention together with
the date on which it is received and the date on which die denunciation takes effect;

(iv) the receipt of any declaration
or notification made under this Convention;

(b) ttansmit certified trae
copies of this Convention to all States which have signed this Convention or acceded
thereto.

3 As scxin as this Convention
enters into force, a certified trae copy thereof shall be ttansmitted by the Depositary
to the Secretary-General of the United Nations for registtation and pubUcation
in accordance widi Article 102 of the Charter of the United Nations.

Artide
22

This
Convention is established in a single original in the Arabic, Chinese, English,
French, Russian and Spanish languages, each text being equally authentic.

IN WITNESS WHEREOF the under-signed
being duly authorized by their respective Govemments for that purpose have signed
this Convention.

DONE AT Rome this tenth day
of March one thousand nine hundred and eighty-eight

Prop.
1989/90:130 Bilaga 2

(ui)
deponering av uppsägningsinstrament avseende denna konvention och dagen dä det
mottogs samt dagen dä uppsägningen ttäder i kraft;

(iv)
mottagande av förklaring eller underrättelse enUgt denna konvention;

(b)
sända bestyrkta kopior av denna konvention till alla stater som har
undertecknat eller anslutit sig tiU konventionen.

3
Sä snart denna konvention ttäder i kraft skall depositarien sända en bestyrkt
kopia till Förenta nationernas generalsekreterare för registtering och pubUcering
enUgt artikel 102 i Förenta nationemas stadga.

Artikel
22

Denna
konvention upprättas i ett enda original pä arabiska, kinesiska, engelska,
franska, ryska och spanska, vilka texter är lika gUtiga.

TILL
BEKRÄFTELSE HÄRPÅ har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade av
sina resp. regeringar, undertecknat denna konvention.

UPPRÄTTAD
I Rom den 10 mars 1988.

Prop.
1989/90:130 Bilaga 3

Tilläggsprotokollet om bekämpande av brott mot säkerheten
för fasta plattformar på kontinentalsockeln

(i engelsk lydelse och
svensk översätming)

PROTOCOL
FOR THE SUPPRESSION OF UNLAWFUL ACTS AGAINST THE SAFETY OF FIXED PLATFORMS LOCATED
ON THE CONTINENTAL SHELF

The
States Parties to this Protcx»!,

BEING
PARTIES to the Convention for the Suppression of Unlawful Acts against the Safety
of Maritime Navigation,

RECOGNIZING
that the reasons for which the Convention was elaborated also apply to fixed platforms
located on the continen-al shelf,

TAKING
ACCOUNT of the provisions of that Convention,

AFFIRMING
that matters not regulated by this Protcx;ol continue to be govemed by the rales
and principles of general intemational law,

HAVE
AGREED as foUows:

Artide
1

1
The provisions of artides 5 and 7 and
of artides 10 to 16 of the Convention for the Suppression of Unlawful Acts against
the Safety of Maritime Navigation (hereinafter referred to as "the Convention")
shall also apply mutatis mutandis to the offences set forth in artide 2 of this
Protocol where such offences are committed on board or against fixed platforms
located on the Continental shelf

2
In cases where the Protocol does not apply
pursuant to paragraph 1, it nevertheless applies when the offender or the alleged
offender is found in the territory of a State Party other than the State in whose
intemal waters or territorial sea the fixed platform is l(x;ated.

3
For the purposes of this Protcx;ol, "fixed
platform" means an artificial Island, installation or stracture permanently
attached to the sea-bed for the purpose of exploration or exploitation or resources
or for other economic purpose.

PROTOKOLL
OM BEKAMPANDE AV BROTT MOT SÄKERHETEN FÖR FASTA PLATTFORMAR BELÄGNA PÅ KONTINENTALSOCKELN

De
stater som är parter i detta protokoll, SOM ÄR PARTER i konventionen för
bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet,

SOM
ERKÄNNER att de skäl för vilka konventionen utarbetades även gäller för fasta
plattformar belägna på kontinentalsockeln,

SOM
BEAKTAR bestämmelserna i konventionen,

SOM
BEKRÄFTAR att frågor, som inte regleras i detta protokoll, även i
fortsättningen skall regleras genom folkrättens regler och principer,

HAR
KOMMTF ÖVERENS OM följande.

Artikel
1

1
Bestämmelserna i artiklarna 5, 7 och 10-16 i konventionen för bekämpande av
brott mot sjöfartens säkerhet (nedan kallad konventionen) skall i tillämpliga
delar gälla även brott som anges i artikel 2 i detta protokoll, i de faU dä sådana
brott begås ombord pä eller mot fasta plattformar belägna på kontinentalsockeln.

21
de fall då protokollet inte äger tillämpning enligt punkt 1, skall det likväl
tillämpas när den som har begått brottet eller är misstänkt för detta
påträffas inom territorium tillhörigt annan stat som är part än den stat i vars
inre vatten eller territorialhav den fasta plattformen är belägen.

3
Vid tillämpning av detta protokoll avses med "fast plattform" en
konstgjord ö, anläggning eUer konstraktion som är permanent fastgjord vid
havsbottnen i syfte att utforska eller utvinna tillgångar eller för annat
ekonomiskt ändamål.

Prop. 1989/90:130 Bilaga
3

Article
2

1 Any
person commits an offence if that

person unlawfully and intentionally:

(a) seizes or exercises conttol över a fixed platform by force or threat thereof
or any other form of intimidation; or

(b) performs
an act of violence against a person on board a fixed platform if that act is lUcely
to endanger its safety;

(c) destroys a fixed platform or causes damage to it which is likely to endanger
its safety; or

(d) placés
or causes to be placed on a

fixed platform, by any means whatsoever, a

device or substance which is Ukely to desttoy

that fixed platform or likely to endanger its

safety; or

(e) injures
or kills any person in connec

tion with the commission or the attempted

commission of any of the offences set forth in

subparagraphs (a) to (d).

2 Any person also commits
an offence if

that person:

(a) attempts to commit any of the offences set forth in paragraph 1; or

(b) abets
the commission of any such offences perpetrated by any person or is otherwise
an accomplice of a person who commits such an offence; or

(c) threatens, with or without a condition, as is provided for under
national law, aimed at compelUng a physical or juridical person to do or refrain
from doing any act, to commit any of the offences set forth in paragraph 1, subparagraphs
(b) and (c), if that threat is likely to endanger the safety of the fixed platform.

Artide
3

1
Each State Party shall take such measures as may be necessary to establish its
jurisdiction över the offences set forth in article 2 when the offence is committed:

(a) against or on board a fixed platform while it is lcx;ated on the continental
shelf of that State; or

(b) by a national of that State.

Artikel
2

1 En
brottslig handling begår den som

rättssttidigt och uppsädigen

(a) genom väld eller hot om väld eller genom hot av annat slag tar en fast
plattform i besitming eller utövar konttoll över den; eller

(b) utför en våldshandling mot nägon ombord på en fast plattform, om
gärningen är ägnad att äventyra plattformens säkerhet; eller

(c) förstör en fast plattform eller tillfogar den skada som är ägnad att
äventyra dess säkerhet; eller

(d) på
en fast plattform placerar eller låter

placera, oavsett på vilket sätt, en anordning

eller ett ämne som är ägnat att förstöra

plattformen eller äventyra dess säkerhet; eller

(e) skadar
eller dödar någon i samband

med brott eller försök till brott som anges i

(a)-(d).

2 En
brottslig handling begår även den

som

(a) försöker att begå något av de brott som anges i punkt l;eUer

(b) anstiftar
nägon till att begä sådant brott eller pä annat sätt medverkar till sådant
brott; eller

(c) hotar att begä nägot av de brott som anges i punkt 1 (b) och (c), om
hotet är ägnat att äventyra den fasta plattformens säkerhet och, om sä krävs
enligt bestämmelsema i nationell lag, syftar till att förmå en fysisk ellerjuridisk
person att utföra eller avstå från en handling.

Artikel
3

1
Varje stat som är part skall vidta sädana ätgärder som kan vara nödvändiga för
att den skall kunna utöva sin domsrätt i fråga om de brott som anges i artikel
2 när brottet har begåtts

(a) mot eller ombord pä en fast plattform medan den är belägen pä den
statens konti-nentalscx;kel; eller

(b) av
en medborgare i den staten.

2 State
Party may also establish its juris

diction över any such offence when:

(a) it is committed by a stateless person whose habitual residence is in that
State;

(b) during
its commission a national of that State is seized, threatened, injured ot kUled;
or

(c) it is committed in an attempt to compel that State to do or abstain
from doing any act.

3 Any State Party which has established jurisdiction mentioned i paragraph
2 shall notify the Secretary-General of the Intemational Maritime Organization
(hereinafter referred to as "the Secretary-General"). If such State
Party subsequendy rescinds that jurisdiction, it shall notify the Secretary-General.

4 Each State Party shall take such measures as may be necessary to establish
its jurisdiction över the offences set forth in article 2 in cases where the alleged
offender is present in its territory and it does not exttadite him to any of tiie
States Parties which have established their jurisdiction in accordance with paragraphs
1 and 2 of this article.

5 This Protocol does not exclude any criminal jurisdiction exercised in accordance
with national law.

Article
4

Nothing
in this Protcxol shall affect in any way the rales of intemational law pertaining
to fixed platforms located on the continental shelf

Article
5

1 This Protocol shall be open for signamre at Rome on 10 March 1988 and at
the Headquarters of the Intemational Maritime Organization (hereinafter referred
to as "the Organization") from 14 March 1988 to 9 March 1989 by any
State which has signed the Convention. It shall thereafter remain open for accession.

2 States may express their consent to be bound by this Prot(x;ol by:

(a)
signature without reservation as to ratification, acceptance or approval; or

Prop.
1989/90:130 Bilaga 3

2 En
stat som är part kan införa domsrätt i

fråga om viUcet som helst av dessa brott ocksä

när

(a) brottet begåtts av en statslös person som har hemvist i den staten;

(b) en
medborgare i den staten grips, hotas, skadas eller dödas i samband med brottet;
eUer

(c) brottet har begåtts vid försök att tvinga denna stat att utföra eller
avstå frän nägon handling.

3 En stat som är part, vilken har infört i punkt 2 nämnd domsrätt, skall
underrätta Intemarionella sjöfartsorganisationens generalsekreterare (nedan
kallad generalsekreteraren). Om en sädan stat senare upphäver denna domsrätt,
skall den underrätta generalsekreteraren.

4 Varje stat som är part skall vidta nödvändiga ätgärder för att kunna
utöva sin domsrätt beträffande de i artikel 2 angivna brotten i de fall dä den
misstänkte uppehåller sig inom dess territorium och den inte utlämnar honom
till nägon av de stater som är parter och som har infört domsrätt i enlighet
med punktema 1 och 2 i denna artikel.

5 Detta protokoll utesluter inte staffrättslig domsrätt enUgt nationeU
lag.

Artikel
4

Ingenting
i detta protokoll skall pä nägot sätt päverka folkrättens regler angående fasta
plattformar belägna på kontinentalsockeln.

Artikel
5

1 Detta protokoll skall vara öppet för undertecknande i Rom den 10 mars
1988 och i Internationella sjöfartsorganisationens (nedan kallad
organisationen) högkvarter frän den 14 mars 1988 till den 9 mars 1989 av varje
stat som har undertecknat konventionen. Därefter skall det förbU öppet för
anslutning.

2 Stater kan utö7cka sitt samtycke att vara bundna av detta protokoU
genom

(a)
undertecknande utan förbehåll för ratifikation, godtagande eller gcxikännande;
eller

(b) signature subject to ratification, acceptance or approval, followed
by ratification, acceptance or approval; or

(c) accession.

3 Ratification, acceptance, approval or accession shall be effected by the
deposit of an insttument to that effect with the Secretary-General.

4
Only a State which has signed the Convention
without reservation as to ratification, acceptance or approval, or has ratified,
accepted, approved or acceded to the Convention may become a Party to this ProtcKol.

Article
6

1
This Protocol shall enter into force ninety
days following the date on which three States have either signed it without
reservation as to ratification, acceptance or approval, or have deposited an instrament
of ratification, acceptance, approval or accession in respect thereof. However,
this Protocol shall not enter into force before the Convention has entered into
force.

2 For a State which deposits an instrament of ratification, acceptance, approval
or accession in respect of this Protocol after the conditions for entry into force
thereof have been met, the ratification, acceptance, approval or accession shall
take effect ninety days after the date of such deposit.

Article
7

1
This Protocol may be denounced by any
State Party at any time after the expiry of one year from the date on which this
Protocol enters into force for that State.

2 Denunciation shall be effected by the deposit of an instrament of denunciation
with the Secretary-General.

3 A denunciation shall take effect one year, or such longer pericxl as may
be spe-cified in the instrament of denunciation, after the receipt of the instrament
of denunciation by the Secretary-General.

4 A denunciation of the Convention by a State Party shall be deemed to
be a denunciation of this Protocol by that Party.

Prop.
1989/90:130 Bilaga 3

(b) undertecknande som föratsätter ratifikation, gcxitagande eller
godkännande följt av ratifikation, antagande eller godkännande; eller

(c) anslutning.

3 Ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning skall ske genom
deponering av tUlämpUgt instrament hos generalsekreteraren.

4 Endast stat som har undertecknat konventionen utan förbehåll för
ratifikation, godtagande eller godkännande eller som har ratificerat, antagit,
godkänt eller anslutit sig till konventionen kan bli part i detta protokoll.

Artikel
6

1
Detta protokoll ttäder i kraft nittio dagar efter den dag då tte stater
antingen har undertecknat det utan förbehåU för ratifikation, gcxitagande
eller godkännande eller deponerat ett ratifikations-, antagande-, godkännande- eUer
anslutningsinstrament. Detta protokoll ttäder dcx;k uite i kraft innan
konventionen har ttätt i kraft.

21
förhållande till en stat som deponerar ett ratifikations-, godtagande-, godkännande-eller
anslutningsinstrument avseende detta protokoll efter det att villkoren för
protokollets ikraftttädande har uppfyllts träder ratifikationen, godtagandet,
godkännandet eller anslutningen i kraft nittio dagar efter dagen för sädan
deponering.

Artikel
7

1 Detta protokoll kan sägas upp av en stat vid vilken tidpunkt som helst
efter ett är frän den dag då protokollet ttäder i kraft för den staten.

2 Uppsägning skall ske genom deponering av uppsägningsinstrament hos
generalsekreteraren.

3 En uppsägning ttäder i kraft ett är, eller den längre pericxl som kan
anges i uppsäg-ningsinstramentet, efter det att generalsekreteraren mottagit
uppsägningen.

4 En stats uppsägning av konventionen skall anses som uppsägning av
detta protokoll.

Prop. 1989/90:130 Bilaga
3

Artide
8

1 A conference for the purpose of revising or amending this Protocol may
be convened by the Organization.

2
The Secretary-General shall convene a conference
of the States Parties to this Protocol for revising or amencUng the ProtcKol, at
the request of one third of the States Parties, whichever is the higher figure.

3 Any instrament of ratification, acceptance, approval or accession deposited
after the date of entry into force of an amendment to this ProtcKoI shall be deemed
to apply to the Protcx;ol as amended.

Article
9

1 This Protocol shall be deposited with the Secretary-General.

2 The Secretary-General shall:

(a) inform
all States which have signed

this Protocol or acceded thereto, and all Mem

bers of the Organization, of:

(i) each
new signature or deposit of an instrament of ratification, acceptance, approval
or accession, together with the date thereof;

(ii)
the date of entry into force of this Pro-tcx;ol;

(in)
the deposit of any instrament of denunciation of this Protocol together with the
date on which it is received and the date on which the denunciation takes effect;

(iv)
the receipt of any declaration or notification made under this Protocol or
under the Convention, concerning this Protocol;

(b) ttansmit
certified trae copies of this

Protocol to all States which have signed this

Protocol or acceded thereto.

3 As
soon as this Protocol enters into

force, a certified trae copy thereof shall be

ttansmitted by the Depositary to the Secretary-

General of the United Nations for registtation

and publication in accordance with Article 102

of the Charter of the United Nations.

Article
10

This
Protcx;ol is established in a single original in the Arabic, Chinese, English,
French,

Artikd
8

1
En konferens kan sammankallas av
organisationen i syfte att se över eller ändra detta protokoll.

2 Generalsekreteraren skall, i syfte att se över eller ändra detta
protokoll, sammankalla en konferens med de stater som är parter i protokollet
pä begäran av en ttedjedd eller fem av statema, beroende pä viUcet antal som är
högst.

3 Ett ratifikations-, gcxitagande-, gocUcän-nande- eller anslutningsinstrament
som deponeras efter dagen för ikraftträdandet av en ändring i detta protokoll
skall anses avse det ändrade protokollet.

Artikel
9

1 Detta protokoll skall deponeras hos generalsekreteraren.

2 Generalsekreteraren skall

(a) underrätta
alla stater som har under

tecknat eller anslutit sig till detta protokoll och

samdiga mecUemmar i organisationen om

(i) varie nytt
undertecknande eller ny deponering av ratifikations-, gcxitagande-, godkännande-
eller anslutningsinstrament samt dagen för detta;

(ii)
dagen för ikraftttädandet av detta protokoU;

(ui) deponering av uppsägningsinstrament
avseende detta protokoll och dagen dä det mottogs samt dagen då uppsägningen ttäder
i kraft;

(iv)
mottagande av en förklaring eller underrättelse enligt detta protokoll eller
konventionen angående detta protokoll;

(b) sända
bestyrkta kopior av detta proto

koll till alla stater som har undertecknat eller

anslutit sig till protokollet.

3 Sä
snart detta protokoll träder i kraft

skall depositarien sända en bestyrkt kopia till

Förenta nationernas generalsekreterare för

registtering och publicering enligt artikel 102 i

Förenta nationemas stadga.

Artikd
10

Detta
protokoll upprättas i ett enda original pä arabiska, kinesiska, engelska,
franska.

Prop.
1989/90:130 Bilaga 3

Russian
and Spanish languages, each text ryska och spanska, viUca texter är lika giltiga,

being equally authentic.

IN
WITNESS WHEREOF the under- TILL BEKRÄFTELSE HÄRPÅ har un-

signed, being duly authorized
by their respec- dertecknade, därtill vederbörligen befuUmäk-

tive Govemments for that purposc,
have tigade av sina resp. regeringar, undertecknat

signed this Protcx;ol. detta protokoll.

DONE
AT ROME tiiis tenth day of March UPPRÄTTAT I ROM den 10 mars 1988.

one thousand nine hundred
and eighty-eight

72

Promemorians lagförslag Prop. 1989/90:130

Bilaga 4

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs i fräga om brottsbalken

dels
att 2 kap. 3 § samt 13 kap. 5 a, 6, 11 och 12 §§ skaU ha följande lydelse,

dels
att det i balken skall införas en ny paragraf, 13 kap. 5 b §, av följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap. 3§i

För
brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i

2 §
efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats ä svenskt fartyg eller luftfartyg, sä ock eljest
om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller nägon som tillhörde
besättningen ä sädant fartyg,

2. om brottet begåtts av nägon som tillhör försvarsmakten pä ett område
där en avdelning av försvarsmakten befann sig eUer om det begåtts av nägon
annan pä ett sädant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än
övning,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av nägon som är anstäUd
i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,

4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet
eller svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör nägon stat och förövats
mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eUer enskild inrätming eller mot udänning
med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning av luft- 6. om brottet är kapning, sjöfartyg,
luftfartssabotage eller folk- eller flygsäkerhetssabotage, flyg-rättsbrott eUer
försök till kapning av ptatssabotage eller folkrättsbrott luftfartyg eller
luftfartssabotage, eller försök till kapning, sjö- eller ellCT flygsäkerhetssabotage
eller

flygplatssabotage, eller

7. om
det lindrigaste sttaff som i svensk lag är stadgat för brottet är

fängelse i fyra är eUer dämtöver.

13
kap. 5a§2

Den
som ombord på luftfartyg Den som genom olaga tvång be-

medelst
olaga tvång bemäktigar sig mäktigar sig eller ingriper i manöv-

fartyget eller ingriper i dess manöv- reringen av ett fartyg, som används

rering, dömej för kapning av för yrkesmässig sjöfart, eller ett

luftfartyg tiU fängelse i högst fy- luftfartyg döm5 för kapning tUl

ra år. fängelse i högst fyra är. Detsamma

gäller den som genom olaga tvång bemäktigar sig en plattform som är
varaktigt fastgjord vid havsbottnen.

•
Senaste lydelse 1986:645.

2
Senaste lydelse 1973:342. 73

6
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 130

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:130

Bilaga
4

Vidtager någon eljest åtgärd som Den som i annat fad

är
ägnad au framkalla fara för luft- 1. förstör eller allvarligt skadar ett

fartygs säkerhet under flygning eller sådant fartyg eller en sådan
plattform

gör någon luftfartyg i trafik oan- som anges i första stycket eller ett

vändbart för flygning genom att luftfartyg, som är i trafik eller befin-

förstöra eller skada det, dömes för ner sig på en allmän flygplats som är

luftfartssabotage till fängelse öppen för internationell trafik, eller

i högst fyra är. 2. vidtar en åtgärd som är ägnad

att framkalla fara för säkerheten för ett sådant fartyg eller en sådan
plattform som anges i första stycket eller ett luftfartyg under fiygning

dömsförsjö-
eller flygsäkerhets sabotage tiU fängelse i högst fyra är. Är brott som i
första eUer andra stycket sägs att anse som grovt, dömes rill fängelse pä viss
tid, lägst två och högst tio är, eller pä livstid. Vid bedömande huravida
brottet är grovt skall särskUt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera
människoliv eller om gämingen eljest varit av särskilt farlig art.

5b§

Den som angriper en allmän fiyg-plats som är öppen för internationell
trafik genom att

1. använda allvarligt våld eller

hot om sådant våld mot någon som

befinner sig påfiygplatsen,

2. förstöra eller allvarligt skada en anläggning som hör till flygplatsen
eller som används för flygplatsens trafik eller

3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som
bedrivs påfiygplatsen

döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsen eller
för säkerheten vid den, för fly g -platssabotage till fängelse i högst fyra år.

År brottet att anse som grovt döms tdl fängelse pä viss tid, lägst två
och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt skad särskiU
beaktas, om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om
gärningen annars vartt av särskiU farlig art.

74

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

6
§3

Prop. 1989/90:130 Bilaga 4

Den
som av oaktsamhet, genom att umgäs ovarsamt med eld eller sprängämne eller annorledes,
vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs eller framkallar fara
därför, eller vållar skada eller hinder som i 4 § sägs eller skada som i 5 a § ancha
stycket sägs, dömes för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i
högst sex rhå-nader.

Är
brottet grovt, dömes till fängelse

Den
som av oaktsamhet, genom att umgäs ovarsamt med eld eller sprängämne eller på
annat sätt vållar

1. brand
eller ofärd som anges i

1, 2 eller 3 § eller framkallar fara för

det,

2. skada eller hinder som anges i 4 § eller

3. skada som anges i 5 a § andra stycket 1 eller 5 b §
första stycket 2

döms för
allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader, i
högst tvä är.

Om nägon som har ädragit
sig ansvar enhgt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 8 a, 9 eller 10 § eller enligt 5 a § för
luftfartssabotage, frivilligt har avvärjt en sädan fara eller verkan som anges
där innan avsevärd olägenhet har uppkommit, fär han dömas till lindrigare sttaff
än vad som är föreskrivet för gämingen. Var faran ringa cx;h är för gämingen
ej föreskrivet svårare sttaff än fängelse i ett är, skall han ej dömas till
ansvar.

Om nägon som har ädragit
sig ansvar enhgt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 8 a, 9 eller 10 § eller enligt 5 a § andra
stycket2 eller 5b§första stycket 2 eller 3, frivilligt har avvärjt en sådan
fara eller verkan som anges där innan avsevärd olägenhet har uppkommit, fär han
dömas till lindrigare sttaff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var
faran ringa och är för gärningen ej föreskrivet svårare sttaff än fängelse i
ett är, skall han ej dömas till ansvar.

För försök, förberedelse
eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmän farlig ödeläggelse,
sabotage, grovt sabotage, kapning av luftfartyg, luftfartssabotage eller spridande
av gift eller smitta eller till förgöring, sä cx;k för underlätenhet att
avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

För försök, förberedelse
eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage,
grovt sabotage, kapning, sjö etter flygsäkerhetssabotage, flygplatssabotage
eller spridande av gift eller smitta eller till förgöring, sä cx;k för
underlätenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap.
stadgas.

Denna lag ttäder i
kraft den

3 Senaste lydelse 1973:342

4 Senaste lydelse 1988:942

5 Senaste lydelse 1973:342

75

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt

Härigenom
föreskrivs att 31 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha
följande lydelse.

Prop.
1989/90:130 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 31 §1

Regeringen
kan för visst fall förordna om avvikelse frän bestämmelsema i 25-30 §§, om det
är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet.

Sådant
beslut fär meddelas även beträffande en viss intagen som har dömts för brott
som avses i

1. konventionen för bekämpande av olaga
besittningstagande av luftfartyg (SÖ 1971:17).

2. konventionen för bekämpande av brott mot den civila
luftfartens säkerhet (SÖ 1973:48),

3. konventionen omförebyggande och bestraffning av
brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer (SÖ 1975:30),

4. den europeiska konventionen om bekämpande av
terrorism (SÖ 1977:12),

5. konventionen mot tagande av gisslan (SÖ 1980:26)
eller

för annat brott som har
innefattat användande av våld, hot eller tvång för politiska syften,

om
det är påkallat med hänsyn tid risken för att den intagne medverkar tid sådan
brottslig verksamhet under verkställigheten i anstalt.

Regeringen får
beträffande en viss intagen besluta om avvikelse frän bestämmelserna i 25-30 §§,
om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet eller till risken för att
den intagne under verkställigheten i anstalt medverkar till brott som innefattar
användande av väld, hot eller tvång för politiska syften.

Denna lag ttäder i kraft
den

Senaste
lydelse 1988:622.

76

Lagrådsremissens lagförslag Prop. 1989/90:130

Bilaga 5

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs i fräga om brottsbalken

dels
att 2 kap. 3 § samt 13 kap. 5 a, 6, 11 och 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels
att det i balken skall införas en ny paragraf, 13 kap. 5 b §, av följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap. 3§i

För
brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i

2 §
efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, sä ock eljest
om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller nägon som tillhörde
besättningen å sädant fartyg,

2. om brottet begåtts av nägon som tillhör försvarsmakten pä ett område
där en avdelning av försvarsmakten befann sig eUer om det begåtts av någon
annan pä ett sädant område cx:h avdelningen befann sig där för annat ändamål än
övning,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av nägon som är anstäUd
i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,

4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet
eller svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör nägon stat cx;h förövats
mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrätming eller mot utiänning
med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning av luft- 6. om brottet är kapning, sjö- eller
fartyg, luftfartssabotage eller folk- luftfartssabotage, flygplatssabotage,
rättsbrott eller försök tid kapning av försök titt sådana brott eller foUcrätts-luftfartyg
eller luftfartssabotage, brott, eller

eller

7. om
det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är

fängelse i fyra är eUer däratöver.

13
kap. 5 a §2

Den
som ombord på luftfartyg Den som genom olaga tvång be-

medelst olaga tvång bemäktigar sig mäktigar sig eller ingriper i manöv-

fartyget eller ingriper i dess manöv- reringen av ett fartyg, som används

rering, dömes för kapning av för yrkesmässig sjöfart, eller ett

luftfarty g tiU fängelse i högst fy- luftfartyg döms för kap n i n g till

ra är. fängelse i högst fyra år. Detsamma

gäller den som genom olaga tvång bemäktigar sig en plattform i havet

1 Senaste
lydelse 1986:645.

2 Senaste
lydelse 1973:342. 77

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:130

Bilaga
5

som är avsedd för verksamhet för

utforskning etter utvinning av natur

tillgångar eller för något annat eko

nomiskt ändamål

Vidtager någon eljest åtgärd som Den som i annat fad

är
ägnad att framkalla fara för 1. förstör eller allvarligt skadar

luftfartygs säkerhet under flygning ett sådant fartyg eller en sädan
platt-

eller gör någon luftfartyg i trafik form som anges i första stycket eller

oanvändbart för flygning genom att ett litftfartyg i trctfik, eller

förstöra eller skada det, dömes för 2. vidtar en åtgärd som är ägnad

luftfarts
sabotage tiU fängelse att framkalla fara för säkerheten för

i högst fyra år. ett sådant fartyg eller en sådan platt-

form som anges i första stycket eller ett luftfartyg under flygning

döms
för sjö- eller luftfartssabotage till fängelse i högst fyra är. Är
brott som i första eller andra stycket sägs att anse som grovt, dömes till
fängelse pä viss tid, lägst två och högst tio år, eller på Uvstid. Vid
bedömande huravida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom
framkallats fara för flera människoliv eller om gämingen eljest varit av
särskilt farlig art.

5b§

Den
som genom att

1. använda allvarligt våld etter

hot om sådant våld mot nägon som

befinner sig på en flygplats som är

öppen för internationell trafik,

2. förstöra eller allvarligt skada en anordning som hör till en sådan
flygplats eller som används för flygplatsens trafik eller ett litftfartyg som
inte är i trafik men år uppställt på flygplatsen, eller

3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som
bedrivs på en sådan flygplats,

döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsen eller
för säkerheten vid den, för fly g -platssabotage till fängelse i högst fyra år.

År brottet att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst
två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera människoliv
eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

78

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

6
§3

Prop. 1989/90:130 Bilaga 5

Den
som av oaktsamhet, genom att umgäs ovarsamt med eld eller sprängämne eller annorledes,
vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs eller framkallar fara
därför, eller vållar skada eller hinder som i 4 § sägs eller skada som i 5 a §
andra stycket sägs, dömes för a 11 -mänfarlig vårdslöshet till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Är
brottet grovt, dömes till fängelse

Den
som av oaktsamhet, genom att umgäs ovarsamt med eld eller sprängämne eUer på
annat sätt vållar

1. brand eller ofärd som avses i 1, 2 eller 3 § eUer
framkallar fara för det,

2. skada eller hinder som avses i 4 § eller

3. skada som avses i 5 a § andra stycket 1 eller 5 b §
första stycket 2

döms för
allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader, i
högst tvä är.

Om nägon som har ädragit
sig ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 8 a, 9 eller 10 § eller enligt 5 a § för
luftfartssabotage, frivilligt har avvärjt en sädan fara eller verkan som anges
där innan avsevärd olägenhet har uppkommit, fär han dömas till lindrigare sttaff
än vad som är föreskrivet för gämingen. Var faran ringa cx;h är för gämingen
ej föreskrivet svårare sttaff än fängelse i ett är, skall han ej dömas till
ansvar.

Om någon som har ädragit
sig ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 8 a, 9 eller 10 § eller enligt 5 a § andra
stycket 2 eller 5 b§ första stycket 2 eller 3, frivilligt har avvärjt en sädan
fara eller verkan som anges där innan avsevärd olägenhet har uppkommit, får han
dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var
faran ringa och är för gärningen ej föreskrivet svårare sttaff än fängelse i
ett är, skall han ej dömas till ansvar.

För försök, förberedelse
eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse,
sabotage, grovt sabotage, kapning av luftfartyg, luftfartssabotage eller
spridande av gift eller smitta eller till förgöring, sä ock för underlätenhet
att avslöja sädant brott dömes till ansvar enUgt vad i 23 kap. stadgas.

För försök, förberedelse
eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse,
sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage,
flygplatssabotage eller spridande av gift eller smitta eller till förgöring, så
ock för underlätenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i
23 kap. stadgas.

Denna lag ttäder i
kraft den 1 juli 1990.

3 Senaste lydelse 1973:342
' Senaste lydelse 1988:942 5 Senaste lydelse 1973:342

79

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt

Härigenom
föreskrivs att 31 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha
följande lydelse.

Prop.
1989/90:130 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Regeringen
kan för visst fall förordna om avvikelse frän bestämmelsema i 25-30 §§, om det
är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet

Sådant
beslut får meddelas även beträffande en viss intagen som har dömts för brott
som avses i

1. konventionen för bekämpande av olaga
besittningstagande av luftfartyg (SÖ 1971:17),

2. konventionen för bekämpande av brott mot den civila
luftfartens säkerhet (SÖ 1973:48),

3. konventionen om förebyggande och bestraffning av
brott mot diplomater och andra internationelU skyddade personer (SÖ 1975:30),

4. den europeiska konventionen om bekämpande av
terrorism (SÖ 1977:12),

5. konventionen mot tagande av gisslan (SÖ 1980:26)
eller

för
annat brott som har innefattat användande av väld, hot eller tvång för
politiska syften,

om
det är påkallat med hänsyn tid risken för att den intagne medverkar tid sådan
brottslig verksamhet under verkställigheten i anstaU.

Regeringen får
beträffande en viss intagen besluta om avvikelse frän bestämmelserna i 25-30 §§,
om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet eller till risken för att
den intagne under verkställigheten i anstalt medverkar tdl brott som innefattar
användande av våld, hot eller titång för politiska syften.

Denna lag ttäder i
kraft den 1 juli 1990.

Senaste lydelse 1988:622.

80

3 Förslag till Prop. 1989/90:130

Bilaga
5 Lag om ändring i
lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i
vissa brottmäl skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

!§»

Vad
i denna lag stadgas skall äga tillämpning vid förundersökning angående

brott
som avses i 13 kap. 1, 2, 3 brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3,

eller
5 a § brottsbalken, om brottet 5 a eller 5 b % brottsbalken, om

innefattar gärning varom i 4 § brottet innefattar gäming varom i 4 §

nämnda kap. sägs, nämnda kap. sägs,

brott
som avses i 13 kap. 4 eller 5 §, 18 kap. 1, 3 eUer 4 § eller 19 kap. 1, 2, 5,
6, 7, 8 eller 10 § brottsbaUcen,

brott
som avses i 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 § eller 4 kap. 1, 2, 3 eller 4 §
brottsbalken, om gämingen innebär förgripelse mot Konungen eller annan som är näinnd
i 18 kap. 2 § samma balk, eller

försök,
förberedelse eller stämpling till brott som ovan nämnts, om sådan gäming är
belagd med sttaff

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1
Senaste lydelse 1977:1026. 81

Lagrådet Prop. 1989/90:130

Bilaga
6 Utdrag ur protokoU vid sammanttäde 1990-03-15

Närvarande:
f. d. regeringsrådet Stig Nordlund, justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådet
Bjöm Sjöberg.

Enligt
protokoll vid regeringssammanttäde den 15 febraari 1990 har regeringen pä
hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytttande
över förslag tiU

1. lag om ändring i brottsbaUcen,

2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

3. lag om ändring i lagen (1952:98) med särskdda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessora Stefan Sttöm-berg.

Förslagen
föranleder följande ytttande av lagrådet::

Lag
om ändring i brottsbalken Allmänna synpunkter

Departementschefen
tar i remissen upp frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som påkallas för att
införliva de nu akttieUa överenskommelsema med svensk rätt. Hon konstaterar,
att det i cx;h för sig kan anföras skäl för att nägon särskild lagstiftning
inte krävs för en svensk ratificering av överenskommelsema. Hon finner det dcx;k
tveksamt om en ratificering bör ske utan att de svenska straffbestämmelsema
anpassas rill åtagandena enligt överenskommelsema genom särskilda straffbestämmelser,
som tar sikte på just den typ av handlingar som omfattas av dessa.
Departementschefen stannar för den senare linjen, men noterar - närmast mot
bakgrand av ett remissytttande frän styrelsen för juricUska fakulteten vid
Uppsala universitet - att det pä sikt är önskvärt att de bestämmelser i BrB som
kan vara tillämpliga vid terroristhandlingar ses över i ett sammanhang. Syftet
härmed skulle vara att anpassa bestämmelsema till den utveckling som ägt ram
under senare är cx;h härigenom ocksä motverka att framtida överenskommelser
kräver särskild lagstiftning på samma sätt som hitintills ansetts nödvändigt eUer
i varje fall lämpligt.

Vid
granskningen av de föreslagna bestämmelseraa i remissen har lagrådet känt viss
tvekan inför förslagets uppläggning frän de utgångspunkter som här antytts.
Medan överenskommelsema innehäller en omfattande katalog över beteenden som
skall beivras, med ingäende beskrivningar av rekvisiteten, har de föreslagna bestämelsema
i BrB gjorts såväl mera kasuistiska som allmänt avfattade. De täcker alltsä å
ena sidan inte det område som överenskommelsema avser. Ett skäl härtill är,
som antytts av det titUgare sagda, att redan nu gällande lagstiftning ansetts egendigen
svara mot förpliktelsema enligt konventionen. Denna senare omständighet leder,
ä andra sidan, till att det uppstår frågor om konkurrens mellan de föreslagna bestämmelsema
och övriga bestämmelser i BrB. Dessa har i remissen berörts såvitt gäller
skadegörelse,

sabotage
cx;h olaga tvång. De gör sig emellertid dessutom gällande i förhål-

82

lande tiU exempelvis
tillgreppsbrotten, särskilt tillgrepp av fortskaffningsme- Prop. 1989/90:130
del. Man kan ocksä ifrågasätta den skillnad som föreligger mellan de före- Bilaga
o slagna 13 kap. 5 a § och 5 b § i det att 5 b § endast skyddar sädana flygplatser
som är öppna för interaationell ttafik medan 5 a § syddar luftfarttyg, fartyg
som används i yrkesmässig sjöfart och plattformar i havet utan någon
motsvarande begränsning. Frän svensk lagstiftnings synpunkt förefaller skäl
saknas att göra skillnad mellan inrikes cx;h utrikes flygtrafdc.

Nu
redovisade iakttagelser ger stöd för slutsatsen att den valda metoden inte är
idealisk, vare sig man ser till inttesset av att pä ett otvetydigt sätt uppfylla
överenskommelsemas förpliktelser att kriminalisera närmare beskrivna hancUingar
eller man ser frägan frän gängse intem svensk lagstiftningsteknisk synpunkt. lakttagelsema
utgör dock inte skäl att avstyrka det remitterade förslaget, men ger lagrådet
anledning att instämma i departementschefens påpekande att de bestämmelser i BrB
som kan vara tillämpliga på terroristhandlingar bör ses över i ett sammanhang.
Vid denna översyn bör enligt lagrädets mening dels fömyade överväganden göras
om lämpligaste metod att införliva de intemationella överenskommelserna med
svensk rätt, dels konkurrensfrä-goma uppmärksammas.

13
kap. 5 a §

Den
nuvarande bestämmelsen i första stycket om kapning av luftfartyg föresläs
utvidgad till att även omfatta kapning av fartyg som används för yrkesmässig
sjöfart. I specialmotiveringen utvecklas närmare vilka slags fartyg som avses.
Den åsyftade innebörden kommer emellertid inte till uttryck i lagtexten. En
definition av yrkesmässig sjöfart har förut getts i 4 § lagen (1979:377) om registtering
av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Den skall emellertid inte gälla fullt ut
i detta sammanhang. Enbart det förhällandet, att ett fartyg yrkesmässigt hyrs
ut till allmänheten, skall inte medföra att det anses använt för yrkesmässig
sjöfart enligt nu förevarande bestämmelse i BrB. Om denna avvikelse skall
göras, blir en precisering av begreppet även i brottsbalken nödvändig. Det mäste
ocksä uppmärksammas att endast sådana statsfartyg som används för affärsdrift
avses falla in under den föreslagna bestämmelsen, däremot inte militära fanyg
eller polis- eller tullfartyg. I och med att man inte kan falla tillbaka pä registteringslagen,
mäste även denna avgränsning enligt lagrädets mening framgå av lagtexten. Det
kan inte utan vidare sägas följa av allmänt språkbruk att uttrycket yrkesmässig
sjöfart inte omfattar fartyg för de nämnda, mUitära och andra ändamålen.

Första
meningen i förevarande paragraf kan förslagsvis, med anknytning till registteringslagen,
ges följande avfattning för att täcka in vad som avses enligt motiven:

'T)en
som genom olaga tvång bemäktigar sig eller ingriper i manövreringen av ett
luftfartyg eller ett fartyg som avänds i civil yrkesmässig sjöfart för
befordran av gods eller passagerare, bogsering, bärgning, fiske eller annan
fångst, döms för kapning till fängelse i högst fyra år."

83

övriga lagförslag Prop. 1989/90:130

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran. °

84

Innehåll Prop. 1989/90:130

Proposition............................................................ 1

Propositionens huvudsakliga
innehåll........................... 1

Propositionens lagförslag.......................................... 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde

den
22 mars 1990................................................ 7

1 Inledning............................................................ 7

2 Intemationella överenskommelser............................. 8

2.1 Monttealprotokollet 8

2.1.1 Bakgrand................................................. 8

2.1.2 Överenskommelsens innehåll m. m............... 10

2.2 Romkonventionen
och Romprotokollet 13

2.2.1 Bakgrand............................................... 13

2.2.2 Konventionens innehåll............................. 14

2.2.3 Protokollets innehåU................................. 22

2.3 Nuvarande
svenska regler 23

2.3.1 Sttaffbestämmelser.................................. 23

2.3.2 Svensk domstols sttaffrättsliga kompetens... 27

2.3.3 Utlämning för brott.................................. 29

2.4 Övriga
nordiska länders tillträde till de aktuella

insunmenten................................................. 29

2.4.1 Danmark................................................ 29

2.4.2 Finland.................................................. 30

2.4.3 Island.................................................... 30

2.4.4 Norge.................................................... 30

3 Överväganden cx;h
förslag................................... 31

3.1 Sveriges tillttäde till de aktuella instramenten...... 31

3.2 Behovet av lagstiftningsåtgärder....................... 32

4 Upprättade lagförslag........................................... 40

5 Specialmotivering................................................ 41

5.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken........... 41

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt 48

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1952:98)med
särskilda bestämmelserom tvångsmedel i vissa brottmäl.............................................. 49

6 Hemställan......................................................... 49

7 Beslut............................................................... 49

Bilaga
1 Tilläggsprotokollet till Monttealkonventionen.... 50

Bilaga
2 Romkonventionen....................................... 54

Bilaga
3 Tilläggsprotokollet till Romkonventionen.......... 67

BUaga
4 Promemorians lagförslag 73

Bilaga 5 Lagrädsremissens
lagförslag.......................... 77

Bilaga 6 Lagrädets
ytttande..................................... 82

85