Prop. 1989/90:14

Regeringens proposition 1989/90:14

om godkännande av Europaråds- och OECD-konventionen om
ömsesidig handräckning i skatteärenden, m. m.

Prop. 1989/90:14

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 26 oktober 1989.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Odd
Engström

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att riksdagen godkänner Europaråds- och OECD-,
konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden och antar en lag om
denna handräckningskonvention. I propositionen föreslås vidare att riksdagen
godkänner en lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Slutligen föreslås
vissa ändringar i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och
annan allmän avgift, lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk
tullag, uppbördslagen (1953:272), sekretesslagen (1980: 100) och
rättegångsbalken.

Konventionen,
som tillkommit på svenskt initiativ, har utarbetats av Europarådet och
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Konventionen
överensstämmer till stora delar med det nordiska multilaterala
handräckningsavtalet och innehåller bl. a. regler om informationsutbyte för
taxerings- och beskattningsändamål, delgivning av handlingar, indrivning av
skatter och avgifter samt vidtagande av säkringsåtgärder. En förutsättning för
att konventionen skall träda i kraft är att fem stater har samtyckt till att
vara bundna av konventionen.

Lagen
om ömsesidig handräckning i skatteärenden avses ersätta bl. a. lagen (1978:352)
om utredning i utländskt skatteärende samt, beträffande vissa skatter och
avgifter, lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. I
den nya lagen anges de grundförutsättningar vilka måste föreligga för att
svensk myndighet skall få bistå utländsk myndighet i ett handräckningsärende
respektive för att svensk myndighet skall få begära handräckning i främmande
stat. Lagen innehåller också en rad andra bestämmelser till skydd för den
enskilde, exempelvis om att skattskyldig som berörs av uppgifter vilka
översänds till utländsk myndighet under vissa

1 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 14

förutsättningar skall
tillställas uppgifterna i fråga för kännedom. Några av de förslag som
skatteindrivningsutredningen lade fram i betänkandet Indrivningsuppdrag till
och från Sverige (Ds Fi 1984:14) behandlas också i detta sammanhang. Detta
gäller bl.a. ärendevägen vid handräckning, inrättande av en specialistfunktion
för utlandsindrivning samt användningen av konsulatanmaning. Med anledning av
förslagen föreslås bl.a. vissa ändringar i uppbördslagen.

De föreslagna ändringarna
i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift är
föranledda av ovan redovisade lagförslag och innebär att lagen i fortsättningen
endast skall vara tillämplig på indrivning av utländsk tull, annan skatt,
avgift eller pålaga som av tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med export
eller import av varor. En annan betydelsefull ändring är att delar av de i den
föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden intagna
bestämmelserna till skydd för enskilda också görs tillämpliga också på
indrivning som sker med stöd av lagen om uttagande av skatt, tull och annan
allmän avgift respektive handräckning som sker med stöd av lagen om utredning
angående brott mot utländsk tullag.

De
föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1990.

I konventionen återfinns
vissa sekretessbestämmelser som går längre än motsvarande bestämmelser i intern
svensk lagstiftning. För att Sverige på ett effektivt sätt skall kunna delta i
det mycket viktiga internationella samarbetet på skatteområdet fordras att de
minimikrav på sekretess som uppställs i konventionen kan tillgodoses. Med
anledning härav har föreslagits vissa ändringar i 12 kap. 3 och 4§§
sekretesslagen samt i 5 kap. 1 § rättegångsbalken. Svensk domstol blir enligt
dessa förslag skyldig att för uppgift som har erhållits med stöd av ett av
riksdagen godkänt avtal med främmande stat förordna om att sekretessen skall
bestå såväl i fråga om förebringade uppgifter som i fråga om uppgifter som
tagits in i dom eller annat beslut. Vidare innebär förslaget att svenska
domstolar blir skyldiga att hålla förhandlingar inom stängda dörrar i den mån
sekretess gäller enligt 9 kap. 3 § sekretesslagen och det skulle strida mot
avtalet i fråga att uppgiften röjs.

Även de föreslagna
ändringarna i sekretesslagen respektive rättegångsbalken föreslås träda i
kraft den 1 januari 1990.

Prop.
1989/90:14

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 56), lagrådets yttrande (s. 133) och
föredragandens ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 146). De som
vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre
delarna.

I Förslag till Prop. 1989/90:14

Lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig
handräckning i skatteärenden

Härigenom
föreskrivs följande.

Den
av Europarådet och OECD upprättade konventionen om ömsesidig handräckning i
skatteärenden, som öppnades för undertecknande den 25 januari 1988, skall gälla
för Sveriges del. Konventionen är avfattad på engelska och franska språken.
Båda texterna har samma giltighet. Den engelska och franska texten liksom en
svensk översättning finns intagen i en bilaga till denna lag. Vilka skatter och
avgifter som omfattas äv konventionen anges särskilt genom tillkännagivande.

CONSEIL DE L'EUROPE CONVENTION

CONCERNANT L'ASSISTANCE
ADMINISTRATIVE MUTUELLE EN MATIÉRE FISCALE

COUNCIL OF EUROPÉ

CONVENTION

ON MUTUAL
ADMINISTRATIVE

ASSISTANCE IN TAX
MATTERS

CONVENTION CONCERNANT
L'ASSISTANCE ADMINISTRATIVE MUTUELLE EN MATIÉRE FISCALE

CONVENTION ON MUTUAL
ADMINISTRATIVE ASSISTANCE IN TAX MATTERS

Préambule

Les
Etats membres du Conseil de TEurope et les pays Membres de POrganisation de
Coopération et de Développement Economi-ques, (OCDE), signataires de la
présente Convention,

Considérant que le
développement des mouvements internationaux de personnes, de capitaux, de biens
et de services — par ailleurs largement bénéfique — a accm les possibilités
d'évasion et de fraude fiscales, ce qui nécessite une coopération croissante
entré les autorités fiscales;

Prenant note avec
satisfaction de tous les efforts déployés au cours des derniéres an-nées sur le
plan International, que ce soit å titre bilateral ou multilateral, pour lutter
contre Pévasion et la fraude fiscales;

Considérant qu'une
coordination des efforts est nécessaire entré les Etats pour en-courager
toutes les formes d'assistance administrative en matiére fiscale, pour les
im-pöts de toute nature, tout en assurant une protection appropriée des droits
des contri-buables;

Reconnaissant que la
coopération Internationale peut jouer un röle important en facili-tant une evaluation
correcte des obligations fiscales et en aidant le contribuable å faire
respecter ses droits;

Preamble

The
member States of the Council of Europé and the Member countries of the Organisation
for Economic Co-operation and Development (OECD), signatories of this Convention,

Considering
that the development of International movement of persons, capital, goods and
services — although highly beneficial in itself — has increased the
possibilities of tax avoidance and evasion and therefore requires increasing
co-operation among tax authori-ties;

Wdeoming
the various efforts made in re-cent years to combat tax avoidance and tax
evasion on an International levd, whether bilaterally or multilaterally;

Considering
that a co-ordinated effort between States is necessary in order to foster all
forms of administrative assistance in matters concerning taxes of any kind
whilst at the same time ensuring adequate protection of the rights of
taxpayers;

Recognising
that International co-operation can play an important part in facilitating the
proper determination of tax liabilities and in helping the taxpayer to secure
his rights;

Considérant que les
principes fondamen-taux en vertu desquds toute personne peut, dans la
determination de ses droits et obliga-

Considering that
fundamental prineiples entitling every person to have his rights and
obligations determined in accordance with a

Bilaga
Översättning

EUROPARÅDS-
OCH

OECD-KONVENTIONEN

OM
ÖMSESIDIG HANDRÄCKNING I

SKATTEÄRENDEN

KONVENTION

OM
ÖMSESIDIG HANDRÄCKNING I

SKATTEÄRENDEN

Inledning

Undertecknarna
av denna konvention, medlemsstater i Europarådet och medlemsländer i
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)

som
beaktar att den i och för sig positiva utvecklingen av det internationella
flödet av personer, kapital, varor och tjänster har ökat möjligheterna till
skatteundandragande och skatteflykt och att detta medfört behov av ett utökat
samarbete skattemyndigheter emellan;

som
välkomnar de olika åtgärder som under senare år vidtagits på internationell
nivå, såväl bilateralt som multilateralt, för att motverka skatteundandragande
och skatteflykt;

som
konstaterar att intemationdlt samordnade ansträngningar är nödvändiga för att
befrämja alla former av handräckning i ärenden som rör skatter av varje slag
och för att på samma gång ge de skattskyldigas rättigheter fullgott skydd;

som
är medvetna om att internationellt samarbete kan spela en viktig roll för att
underlätta ett korrekt bestämmande av skattskyldighet och för att underiätta
för den skattskyldige att få sina rättigheter tillgodosedda;

som
finner att de gmndläggande principer, vilka ger varje person rätt att få sina
rättigheter och skyldigheter prövade i enlighet med

Prop. 1989/90:14

tions, prétendre å une
procedure réguliére doivent étre reconnus dans tous les Etats comme
s'appliquant en matiére fiscale et que les Etats devraient s'efforcer de
protéger les intéréts legitimes du contribuable, en lui ac-cordant notamment
une protection appropriée contre la discrimination et la double imposition;

Convaincus des lors que
les Etats ne doivent pas prendre des mesures ni fournir des renseignements
d'une maniére qui ne soit pas conforme å leur droit et å leur pratique et
doivent tenir compte du caraetére confiden-tiel des renseignements, ainsi que
des instm-ments internationaux relatifs å la protection de la vie privée et au
flux de données de caraetére personnel;

Désireux de condure une
Convention d'as-sistance administrative mutuelle en matiére fiscale,

Sont
convenus de ce qui suit:

proper legal procedure
should be recognised as applying to tax matters in all States and that States
should endeavour to protect the legitimate interests of taxpayers, induding
appropriate protection against discrimination and double taxation;

Convinced
therefore that States should not carry out measures or supply information except
in conformity with their domestic law and practice, having regard to the
necessity of protecting the confidentiality of information, and taking account
of International in-stmments for the protection of privacy and flows of
personal data;

Desiring
to condude a convention on mutual administrative assistance in tax matters;

Have
agreed as follows:

Chapitre I

Champ
dapplication de la convention

Artide
1

Objet
de la Convention et personnes visées

Chapter I

Scope
of the convention

Artide
1

Object
of the Convention and persons covered

1.
Les Parties s'accordent
mutuellement, sous réserve des dispositions du Chapitre IV, une assistance administrative en matiére fiscale. Cette assistance
couvre, le cas échéant, des actes accomplis par des organes juridic-tionnels.

2.
Cette assistance administrative
com-prend:

a. réchange de
renseignements, y compris

les contröles fiscaux simultanés et la partici-

pation å des contröles fiscaux menés å fé-

tranger;

b. le recouvrement des
créances fiscales y

compris les mesures conservatoires; et

c. la
notification de documents.

3. Une Partie accordera
son assistance ad

ministrative, que la personne affectée soit un

resident ou un ressortissant d'une Partie ou

de tout autre Etat.

1. The Parties shall,
subject to the provi

sions of Chapter IV, provide administrative

assistance to each other in tax matters. Such

assistance may involve, where appropriate,

measures taken by judicial bodies.

2. Such
administrative assistance shall

comprise:

a. exchange of
information, induding si-

multaneous tax examinations and participa-

tion in tax examinations abroad;

b. assistance
in recovery, induding mea

sures of conservancy; and

c. service
of documents.

3. A Party shall provide
administrative as

sistance whether the person affected is a resi

dent or national of a Party or of any other

State.

ett
rättsligt reglerat förfarande, bör erkännas såsom tillämpliga på skatteärenden
i alla stater och att staterna bör eftersträva att skydda de skattskyldigas
berättigade intressen, däri inbegripet skäligt skydd mot diskriminering och
dubbelbeskattning;

som
därför är övertygade om att stater inte bör vidta åtgärder eller bistå med
upplysningar annat än i överensstämmelse med intern lagstiftning och praxis
samt att därvid bör beaktas nödvändigheten av att skydda konfidentiella
upplysningar och befintliga intemationella instrument för skyddande av integritet
och flöden av personliga uppgifter;

som
önskar ingå en konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden;

har
kommit överens om följande:

KAPITEL
I

Konventionens
tillämpningsområde

Artikel
1

Konventionens
syfte och personer som omfattas av konventionen

1. Parterna
skall, om inte bestämmelserna i

kapitel IV föranleder annat, biträda varandra

med handräckning i skatteärenden. Hand

räckningen får, där så är lämpligt, omfatta

åtgärder vidtagna av rättstillämpande myn

digheter,

2. Sådan
handräckning skall avse

a)
utbyte av upplysningar, häri inbegripet
samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning i utlandet;

b)
bistånd vid indrivning, häri
inbegripet säkringsåtgärder; och

c)
delgivning av handlingar.

3. Part
skall biträda med handräckning

oavsett om personen som berörs har hemvist

i eller är medborgare i en part eller i annan

stat.

Prop. 1989/90:14

Artide
2 Impöts vises

1. La
présente Convention s'applique:

a. aux
impöts suivants:

i.
impöts sur le revenu ou les bénéfices, ii. impöts sur les gains en capital qui
sont

pergus séparément de
Timpöt sur le revenu

ou les bénéfices,

iii.
impöts sur factif net, qui sont pergus

pour le compte d'une
Partie; et

b. aux
impöts suivants:

i. impöts sur le revenu,
les bénéfices ou les gains en capital ou Pactif net qui sont pergus pour le
compte des subdivisions poli-tiques ou des collectivités locales d'une Partie,

ii. cotisations de
sécurité sociale obliga-toires dues aux administrations publiques ou aux
organismes de sécurité sociale de droit public, et

iii. impöts d'autres categories,
å Texcep-tion des droits de douane, pergus pour le compte d'une Partie, savoir:

A. impöts sur les
successions ou les

donations,

B. impöts sur la
propriété immobi-

liére,

C. impöts généraux
sur les biens et

services, tels que taxes sur la valeur ajoutée

ou impöts sur les ventes,

D. impöts sur des
biens et services dé-

terminés, tels que droits d'accises,

E. impöts sur
Tutilisation ou la pro

priété des véhicules å moteur,

F. impöts sur
futilisation ou la pro

priété de biens mobiliers autres que les véhi

cules ä moteur,

G. tout
autre impöt;

iv. impöts des categories
visées å Talinéa iii ci-dessus, qui sont pergus pour le compte des subdivisions
politiques ou des collectivités locales d'une Partie.

2.
Les impöts existants auxquels
s'applique la présente Convention sont énumérés å TAn-nexe A selon les
categories mentionnées au paragraphe 1.

3.
Les Parties communiquent au
Secrétaire General du Conseil de TEurope ou au Secrétaire General de fOCDE
(ci-aprés dénommés «Dépositaires») toute modification devant

Artide
2 Taxes covered

1. This
Convention shall apply:

a. to
the following taxes:

i.
taxes on income or profits,

ii.
taxes on capital gains which are im-posed separatdy from the tax on income or
profits,

iii.
taxes on net wealth, imposed on behalf of a Party; and

b. to
the following taxes:

i. taxes on income,
profits, capital gains or net wealth which are imposed on behalf of political
subdivisions or local authorities of a Party,

ii.
compulsory social security contribu-tions payable to general government or to
social security institutions established under public law, and

iii.
taxes in other categories, except cus-toms duties, imposed on behalf of a
Party, namely:

A. estate,
inheritance or gift taxes,

B. taxes
on immovable property,

C. general
consumption taxes, such as

value-added or sales taxes,

D. specific
taxes on goods and services

such as excise taxes,

E. taxes on the use
or ownership of

motor vehides,

F. taxes on the use
or ownership of

movable property other than motor vehides,

G. any
other taxes;

iv.
taxes in categories referred to in subparagraph (iii) above which are imposed
on behalf of political sub-di visions or local authorities of a Party.

2. The existing taxes to which the Convention shall
apply are listed in Annex A in the categories referred to in paragraph 1.

3.
The Parties shall notify the
Secretary General of the Council of Europé or the Secretary General of OECD
(hereinafter referred to as the "Depositaries") of any change to be

Artikel
2

Skatter
som omfattas av konventionen

1. Denna
konvention skall tillämpas på

a) följande
skatter:

i)
skatter på inkomst eller vinst, ii) skatter på realisationsvinst vilka påförs
vid sidan av skatt på inkomst eller vinst,

iii)
skatter på förmögenhet, som påförs för en parts räkning; och

b) följande
skatter:

i)
skatter på inkomst, vinst, realisationsvinst eller förmögenhet, vilka påförs
för en parts politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning;

ii)
obligatoriska socialförsäkringsavgifter som betalas till myndighet eller till
offentligrättslig socialförsäkringsinstitution;

iii)
skatter av annat slag (tullavgifter undantagna) som påförs för en parts
räkning, såsom:

A. skatter på
kvarlåtenskap, arv eller

gåva;

B. skatter
på fast egendom;

C. allmänna
konsumtionsskatter, så

som mervärdeskatter och omsättningsskat

ter;

D. specifika skatter
på varor och tjäns

ter, såsom acciser;

E. skatter
på brukandet eller innehavet

av motorfordon;

F. skatter
på brukandet eller innehavet

av annan lös egendom än motorfordon;

G. andra
skatter;

iv)
skatter av annat slag som angivits i punkt iii), vilka påförs för en parts
politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning.

2. De för närvarande utgående skatter på vilka
konventionen tillämpas finns förtecknade i bilaga A enligt klassificeringen i
punkt 1.

3. Parterna skall underrätta generalsekreteraren i
Europarådet eller generalsekreteraren i OECD (i fortsättningen benämnda
"deposi-tarierna") om varje ändring som skall göras i

Prop. 1989/90:14

étre apportée å TAnnexe A
et résultant d'une modification de la liste mentionnée au paragraphe 2. Ladite
modification prendra effet le premier jour du mois qui suit Texpiration d'une
période de trois mois apres la date de reception de la notification par le
Déposi-taire.

4. La présente Convention
s'applique aussi, des leur introduction, aux impöts de nature identique ou
analogue qui seraient établis dans une Partie apres Tentrée en vi-gueur de la
Convention å son égard et qui s'ajouteraient aux impöts existants énumérés å
TAnnexe A, ou qui les remplaceraient. Dans ce cas, la Partie intéressée
informera Tun des Dépositaires de fintroduction de ces impöts.

made to Annex A as a
result of a modification of the list mentioned in paragraph 2. Such change
shall take effect on the first day of the month following the expiration of a
period of three months after the date of receipt of such notification by the
Depositary.

4.
The Convention shall also apply, as from their adoption, to any identical or
substantially similar taxes which are imposed in a Contracting State after the
entry into force of the Convention in respect of that Party in addition to or
in place of the existing taxes listed in Annex A and, in that event, the Party
concerned shall notify one of the Depositaries of the adoption of the tax in
question.

Chapitre II
Definitions générales

Artide
3 Definitions

1.
Aux fins de la présente Convention, ä moins que le contexte n'exige une
interpretation différente:

Chapter II General definitions

Artide
3 Definitions

1.
For the purposes of this Convention, unless the context otherwise requires:

a. les expressions «Etat
requérant» et

«Etat requis» désignent respectivement

toute Partie qui demande assistance adminis

trative en matiére fiscale et toute Partie ä

laqudle cette assistance est demandée;

b. le terme «impöt»
désigne tout impöt ou

cotisation de sécurité sociale, vise par la pré

sente Convention conformément å TArtide

2;

c. Texpression «créance
fiscale» désigne

tout montant d'impöt ainsi que les intéréts,

les amendes administratives et les frais de

recouvrement y afférents, qui sont dus et non

encore acquittés;

d. Texpression «autorité
compétente» dé

signe les personnes et autorités énumérées å

TAnnexe B;

e. le terme
«ressortissants», å fégard

d'une Partie, désigne:

i. toutes les personnes
physiques qui pos-sédent la nationalité de cette Partie, et

ii. toutes les personnes
morales, sociétés de personnes, associations et autres entités

a. the terms
"applicant State" and "re-

quested State" mean respectively any Party

applying for administrative assistance in tax

matters and any Party requested to provide

such assistance;

b. the term
"tax" means any tax or social

security contribution to which the Conven

tion applies pursuant to Artide 2;

c. the
term "tax claim" means any amount

of tax, as well as interest thereon, related

administrative fines and costs incidental to

recovery, which are owed and not yet paid;

d. the
term "competent authority" means

the persons and authorities listed in Annex B;

e. the
term "nationals", in relation to a

Party, means:

i. all individuals
possessing the national-ity of that Party, and

ii. all legal persons,
partnerships, associations and other entities deriving their status

bilaga
A till följd av att den förteckning som avses i punkt 2 modifierats. Sådan
ändring träder i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av
en tidrymd om tre månader efter den dag depositarien mottagit underrättelsen.

4.
Om en part, vid sidan av eller i stället för de skatter som finns förtecknade i
bilaga A, inför en skatt av samma eller i huvudsak likartat slag efter det att
konventionen trätt i kraft i denna part är konventionen tillämplig även på
denna skatt från och med dess införande. Parten skall i sådant fall underrätta
endera depositarien om införandet av skatten.

Kapitel
II

Allmänna
definitioner

Artikel
3 Definitioner

1.
Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av denna konvention
följande uttryck nedan angiven betydelse:

a)
"den ansökande
staten" och "den anmodade staten" åsyftar den part som
framställt begäran om handräckning i skatteärende respektive den part som
anmodats att ge sådan handräckning;

b)
"skatt" åsyftar varje
skatt eller socialförsäkringsavgift på vilken konventionen tillämpas i
enlighet med artikel 2;

c)
"skattefordran"
åsyftar skattebelopp och ränta på sådant belopp samt därmed sammanhängande
administrativa pålagor och kostnader i samband med indrivning, vilka är
förfallna men ännu inte betalda;

d) "behörig
myndighet" åsyftar personer

och myndigheter som anges i bilaga B;

e) "medborgare"
åsyftar i fråga om en part:

i)
fysisk person som är medborgare i denna part, och

ii)
juridisk person, handelsbolag, sammanslutning och annan enhet som bildats i

Prop. 1989/90:14

11

constituées
conformément å la législation en vigueur dans cette Partie.

Pour toute Partie qui fait
une dedaration ä cette fin, les termes utilisés ci-dessus devront étre entendus
au sens des definitions conten-ues dans TAnnexe C.

2.
Pour Tapplication de la
Convention par une Partie, toute expression qui n'y est pas définie a le sens
que lui attribue le droit de cette Partie concernant les impöts vises par la
Convention, å moins que le contexte n'exige une interpretation différente.

3.
Les Parties communiquent å Tun
des Dépositaires toute modification devant étre apportée aux Annexes B et C.
Ladite modification prendra effet le premier jour du mois qui suit Texpiration
d'une période de trois mois apres la date de reception de la notification par
le Dépositaire.

Prop. 1989/90:14 as such
from the laws in force in that Party.

For
each Party that has made a dedaration for that purpose, the terms used above
will be understood as defined in Annex C.

2.
As regards the application of
the Convention by a Party, any term not defined therein shall, unless the
context otherwise requires, have the meaning which it has under the law of
that Party concerning the taxes covered by the Convention.

3.
The Parties shall notify one of
the Depositaries of any change to be made to Annexes B and C. Such change
shall take effect on the first day of the month following the expiration of a
period of three months after the date of receipt of such notification by the
Depositary in question.

Chapitre
III Formes d'assistance

Section
I

Echange
de renseignements Artide 4 Disposition générale

1. Les Parties
échangent, notamment

comme il est prévu dans la présente Section,

les renseignements qui paraitront pertinents

pour:

a. procéder å
fétablissement et å la percep-

tion des impöts, au recouvrement des

créances fiscales ou aux mesures d'exécution

y rdatives, et

b. exercer des poursuites
devant une autor-

ité administrative ou engager des poursuites

pénales devant un organe juridictionnel.

Les renseignements qui,
selon toute vrai-semblanee, seraient dénués de pertinence au regard des
objectifs ci-dessus ne peuvent faire robjet d'échange en application de la présente
Convention.

2. Une Partie ne peut
utiliser les renseigne

ments ainsi obtenus comme moyen de

preuve devant une juridiction pénale sans

avoir obtenu fautorisation préalable de la

Partie qui les lui a fournis. Toutefois, deux

ou plusieurs Parties peuvent, d'un commun

Chapter III Forms of assistance

Section
I

Exchange
of information Artide 4 General provision

1. The Parties shall
exchange any information, in particular as provided in this Section, that is
foreseeably relevant to:

a. the
assessment and collection of tax, and

the recovery and enforcement of tax claims,

and

b. the
prosecution before an administrative

authority or the initiation of prosecution be

fore a judicial body.

Information which is
unlikely to be relevant to these purposes shall not be ex-changed under this
Convention.

2.
A Party may use information obtained under this Convention as evidence before a
criminal court only if prior authorisation has been given by the Party which
has supplied the information. However, any two or more Parties may mutually
agree to waive the con-

enlighet
med den lagstiftning som gäller i denna part.

I
fråga om part som avgett förklaring i detta syfte skall ovan använda uttryck
förstås så som de definierats i bilaga C.

2.
Då en part tillämpar
konventionen har, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som
inte definierats i konventionen den betydelse som uttrycket har enligt denna
parts lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av konventionen.

3. Parterna skall underrätta endera depositarien om
alla de ändringar som bör göras i bilagorna B och C. Sådan ändring träder i
kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre
månader efter den dag depositarien mottagit underrättelsen.

Kapitel
III Handräckningens former

Avdelning
I

Utbyte
av upplysningar

Artikd
4

Allmänna bestämmelser

1.
Parterna skall utbyta upplysningar, särskilt sådana som anges i denna
avdelning och som kan förutsättas vara relevanta vid:

a)
fastställande och uppbörd av
skatt samt indrivning och andra exekutiva åtgärder beträffande
skattefordringar, och

b)
förfarande hos administrativ
myndighet eller inledande av förfarande vid rättstillämpande myndighet.

Upplysningar
som sannolikt inte är relevanta för ovannämnda ändamål skall inte utbytas
enligt denna konvention.

2.
En part får använda upplysningar som erhållits enligt denna konvention i en
brottmålsprocess endast om den part av vilken upplysningarna erhållits i
förväg har gett sitt samtycke därtill. Två eller flera parter kan emellertid
komma överens om att avstå från

Prop. 1989/90:14

13

accord,
renoncer å la condition de Tautorisa-tion préalable.

3. Une Partie peut, par
une dedaration adressée å fun des Dépositaires, indiquer que, conformément å sa
législation interne, ses autorités peuvent informer son resident ou
ressortissant avant de fournir des renseignements le concernant en application
des Artides 5 et 7.

Prop. 1989/90:14 dition of
prior authorisation.

3.
Any Party may, by a dedaration ad-dressed to one of the Depositaries, indicate
that, according to its internal législation, its authorities may inform its
resident or national before transmitting information concerning him, in
conformity with Artides 5 and 7.

Artide 5

Echange
de renseignements sur demande

Artide 5

Exchange
ofinformation on request

1.
A la demande de TEtat
requérant, TEtat requis lui fournit tout renseignement vise å PArtide 4
concernant une personne ou une transaction déterminée.

2.
Si les renseignements
disponibles dans les dossiers fiscaux de PEtat requis ne lui permettent pas de
donner suite ä la demande de renseignements, il doit prendre toutes les mesures
nécessaires afin de fournir å PEtat requérant les renseignements demandés.

1.
At the request of the applicant
State, the requested State shall provide the applicant State with any
information referred to in Artide 4 which concerns particular persons or
transactions.

2.
If the information available in
the tax filés of the requested State is not sufficient to enable it to comply
with the request for information, that State shall take all relevant measures
to provide the applicant State with the information requested.

Artide 6

Echange
automatique de renseignements

Pour
des categories de cas et selon les procedures qu'elles déterminent d'un commun
accord, deux ou plusieurs Parties échangent automatiquement les renseignements
vises å PArtide 4.

Artide
7

Echange
spontane de renseignements

1.
Une Partie communique, sans demande préalable, å une autre Partie les
informations dont elle a connaissance dans les situations suivantes:

a. la premiére Partie a
des raisons de pré-

sumer qu'il existe une reduction ou une exon-

ération anormales d'impöt dans Pautre Par

tie;

b. un contribuable
obtient, dans la pre

miére Partie, une reduction ou une exonér-

ation d'impöt qui devrait entramer pour lui

une augmentation d'impöt ou un assujettisse-

ment å Pimpot dans Pautre Partie;

c. des
affaires entré un contribuable d'une

Artide 6

Automatic
exchange of injbrmation

With
respect to categories of cases and in accordance with procedures which they
shall determine by mutual agreement, two or more Parties shall automatically
exchange the information referred to in Artide 4.

Artide
7

Spontaneous
exchange ofinformation

1.
A Party shall, without prior request, forward to another Party information of
which it has knowledge in the following circumstances:

a. the
first-mentioned Party has grounds

for supposing that there may be a loss of tax

in the other Party;

b. a
person liable to tax obtains a reduction

in or an exemption from tax in the first-

mentioned Party which would give rise to an

increase in tax or to liability to tax in the

other Party;

c. business
dealings between a person liable

kravet
på sådant samtycke.

3.
Part kan genom förklaring riktad till endera depositarien ange att dess
myndigheter i enlighet med intern lagstiftning får underrätta person med
hemvist eller medborgarskap i denna part innan upplysningar avseende honom
översänds i enlighet med artikel 5 eller 7.

Artikel
5

Utbyte
av upplysningar efter särskild framställning

1. Efter framställning av den ansökande staten skall
den anmodade staten till den ansökande staten lämna sådana upplysningar som
anges i artikel 4 och som gäller särskilda personer eller transaktioner.

2.
Om de upplysningar i form av
handlingar i skatteärenden som är tillgängliga för den anmodade staten inte
räcker till för att tillmötesgå framställningen, skall denna stat vidta alla
relevanta åtgärder som erfordras för att lämna de begärda upplysningarna till
den ansökande staten.

Artikel
6

Automatiskt utbyte av
upplysningar

Två
eller flera parter skall automatiskt utbyta i artikel 4 angivna upplysningar i
fråga om sådana kategorier av fall och i enlighet med de tillvägagångssätt som
de skall bestämma genom ömsesidig överenskommelse.

Artikd
7

Spontant utbyte av
upplysningar

1. Upplysningar som part
har kännedom om skall part utan föregående framställning meddela annan part i
fall då:

a)
den förstnämnda parten har
anledning att anta att den andra parten kan gå miste om skatteintäkter;

b)
en skattskyldig får sådan
nedsättning eller befrielse från skatt i den förstnämnda parten som bör
föranleda att högre skatt påförs eller att skattskyldighet inträder i den
andra parten;

c)
affärstransaktioner mellan en
skattskyl-

Prop. 1989/90:14

15

Partie et un contribuable
d'une autre Partie sont traitées par le biais d'un ou plusieurs autres pays, de
maniére telle qu'il peut en résulter une diminution d'impöt dans Pune ou Pautre
ou dans les deux;

d. une Partie a des
raisons de présumer

qu'il existe une diminution d'impöt résultant

de transferts fictifs de bénéfices Pintérieur de

groupes d'entreprises;

e. å la suite
d'informations communiquées

å une Partie par une autre Partie, la premiére

Partie a pu recueillir des informations qui

peuvent étre utiles å Pétablissement de Pim

pot dans Pautre Partie.

2. Chaque Partie prend les
mesures et met en oeuvre les procedures nécessaires pour que les renseignements
vises au paragraphe 1 lui parviennent en vue de leur transmission å une autre
Partie.

to tax in a Party and a
person liable to tax in another Party are conducted through one or more
countries in such a way that a saving in tax may result in one or the other
Party or in both;

d. a Party has grounds
for supposing that a

saving of tax may result from artificial trans

fers of profits within groups of enterprises;

e. information
forwarded to the first-men

tioned Party by the other Party has enabled

information to be obtained which may be

relevant in assessing liability to tax in the

latter Party.

2. Each Party shall take
such measures and implement such procedures as are necessary to ensure that
information described in paragraph 1 will be made available for transmission
to another Party.

Artide 8

Contröles
fiscaux simultanés

1. A
la demande de Pune d'entre elles, deux

ou plusieurs Parties se consultent pour déter-

miner les cas devant faire Pobjet d'un con-

tröle fiscal simultané et les procedures å

suivre. Chaque Partie décide si elle souhaite

ou non participer, dans un cas determine, å

un contröle fiscal simultané.

2. Aux fins de la
présente Convention, on

entend par contröle fiscal simultané un con

tröle entrepris en vertu d'un accord par le-

quel deux ou plusieurs Parties conviennent

de vérifier simultanément, chacune sur son

territoire, la situation fiscale d'une ou de plu

sieurs personnes qui présente pour elles un

intérét commun ou complémentaire, en vue

d'échanger les renseignements ainsi obtenus.

Artide
9

Contröle
fiscaux ä 1'étranger

1. A
la demande de Pautorité compétente

de PEtat requérant Pautorité compétente de

PEtat requis peut autoriser des representants

de Pautorité compétente de PEtat requérant ä

assister ä la partie appropriée d'un contröle

fiscal dans PEtat requis.

2. Si
la demande est acceptée, Pautorité

compétente de PEtat requis fait connaitre

Artide 8

Simultaneous
tax examinations

1. At
the request of one of them, two or

more Parties shall consult together for the

purposes of determining cases and proce

dures for simultaneous tax examinations.

Each Party involved shall decide whether or

not it wishes to participate in a particular

simultaneous tax examination.

2. For
the purposes of this Convention, a

simultaneous tax examination means an ar-

rangement between two or more Parties to

examine simultaneously, each in its own ter-

ritory, the tax affairs of a person or persons in

which they have a common or related inter

est, with a view to exchanging any relevant

information which they so obtain.

Artide
9

Tax
examinations abroad

1. At the request of the competent authority of the
applicant State, the competent authority of the requested State may allow representatives
of the competent authority of the applicant State to be present at the appropriate
part of a tax examination in the requested State.

2. If the request is acceded to, the competent
authority of the requested State shall, as

Prop.
1989/90:14

dig
i en part och en skattskyldig i en annan part sker via ett eller flera andra
länder så att skattelättnader kan uppnås i endera eller båda partema;

d) en
part har anledning att anta att skatte

lättnader kan uppnås genom konstlade vinst

överföringar inom gmpper av företag;

e) upplysningar
som tillställts den först

nämnda parten av en annan part har gjort det

möjligt att erhålla upplysningar som kan vara

relevanta vid fastställandet av skatt i den se

nare parten.

2.
Varje part skall vidta sådana åtgärder och tillämpa sådana förfaranden som
behövs för att säkra att upplysningar som avses i punkt 1 blir tillgängliga för
överlämnande till en annan part.

Artikd
8

Samtidiga
skatteutredningar

1.
Efter framställning av en av
parterna skall två eller flera parter samråda för att bestämma föremål och
tillvägagångssätt för samtidiga skatteutredningar. Varje part avgör själv om
den vill medverka vid viss samtidig skatteutredning.

2.
Vid tillämpningen av denna
konvention förstås med en samtidig skatteutredning en överenskommelse mellan
två eller flera parter, enligt vilken var och en inom sitt område föranstaltar
om en samtidig undersökning av skatteförhållanden rörande en eller flera personer
av gemensamt eller komplementärt intresse i syfte att utbyta de upplysningar
av betydelse som därvid framkommer.

Artikd
9

Utomlands
utförda skattutredningar

1. Efter
framställning av den behöriga

myndigheten i den ansökande staten kan den

behöriga myndigheten i den anmodade sta

ten medge, att företrädare för den behöriga

myndigheten i den ansökande staten är när

varande vid lämpliga delar av en skatteutred

ning som utförs i den anmodade staten.

2. Bifalls
framställningen skall den behöri

ga myndigheten i den anmodade staten sna-

2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 14 17

aussitöt que possible å
Pautorité compétente de PEtat requérant la date et le lieu du contröle,
Pautorité ou le fonctionnaire charge de ce contröle, ainsi que les procedures
et conditions exigées par PEtat requis pour la con-duite du contröle. Toute
decision relative å la conduite du contröle fiscal est prise par PEtat requis.

3.
Une Partie peut informer Pun des Dépositaires de son intention de ne pas
accepter, de fagon générale, les demandés visées au paragraphe 1. Cette
dedaration peut étre faite ou retirée å tout moment.

Artide
10

Renseignements
contradictoires

Si
une Partie re?oit d'une autre Partie des renseignements sur la situation
fiscale d'une personne qui lui paraissent en contradiction avec ceux dont elle
dispose, elle en avise la Partie qui a fourni les renseignements.

soon as possible, notify
the competent authority of the applicant State about the time and place of the
examination, the authority or official designated to carry out the examination
and the procedures and conditions required by the requested State for the
conduct of the examination. All decisions with respect to the conduct of the tax
examination shall be made by the requested State.

3. A Party may inform one
of the Depositaries of its intention not to accept, as a general mle, such
requests as are referred to in paragraph 1. Such a dedaration may be made or
withdrawn at any time.

Artide
10

Conflicting
information

If
a Party receives from another Party information about a person's tax affairs
which appears to it to conflict with information in its possession, it shall so
advise the Party which has provided the information.

Section II

Assistance
en vue du recouvrement

Artide
11

Recouvrement
des créances fiscales

1. A
la demande de PEtat requérant, PEtat

requis procéde, sous réserve des dispositions

des Artides 14 et 15, au recouvrement des

créances fiscales du premier Etat comme s'il

s'agissait de ses propres créances fiscales.

2. Les
dispositions du paragraphe 1 ne

s'appliquent qu'aux créances fiscales qui font

Pobjet d'un titre permettant d'en poursuivre

le recouvrement dans PEtat requérant et qui,

ä moins que les Parties concernées n'en

soient convenus autrement, ne sont pas con-

testées.

Toutefois,
si la créance concerne une personne qui n'a pas la qualité de resident dans
PEtat requérant, le paragraphe 1 s'applique seulement lorsque la créance ne
peut plus étre contestée, å moins que les Parties concernées n'en soient
convenus autrement.

3. L'obligation
d'accorder une assistance

Section II

Assistance
in recovery

Artide
11

Recovery
of tax claims

1. At
the request of the applicant State, the

requested State shall, subject to the provi

sions of Artides 14 and 15, take the necessary

steps to recover tax claims of the first-men

tioned State as if they were its own tax

claims.

2. The
provisions of paragraph 1 shall ap

ply only to tax claims which form the subject

of an instmment permitting their enforce

ment in the applicant State and, unless other

wise agreed between the Parties concerned,

which are not contested.

However,
where the claim is against a person who is not a resident of the applicant
State, paragraph 1 shall only apply, unless otherwise agreed between the
Parties concemed, where the claim may no longer be contested.

3. The
obligation to provide assistance in

rast
möjligt meddela den behöriga myndigheten i den ansökande staten tid och plats
för utredningen, den myndighet eller tjänsteman som utsetts att utföra
utredningen samt de förfaranden och villkor som den anmodade staten fastställt
för utförandet av utredningen. Alla beslut beträffande utförandet av
skatteutredningen skall fattas av den anmodade staten.

3.
En part kan meddela endera depositarien om sin avsikt att i regel inte bifalla
sådana framställningar som avses i punkt 1. En sådan förklaring kan avges och
återkallas när som helst.

Artikd
10

Motstridiga
upplysningar

Erhåller
part från en annan part upplysningar om en persons skatteförhållanden, vilka
enligt den förstnämnda partens uppfattning förefalleratt strida mot de
upplysningar som den själv förfogar över, skall den underrätta den part som
gett upplysningarna.

Avdelning
II

Handräckning
vid indrivning

Artikd
11

Indrivning av
skattefordringar

1.
Efter framställning av den
ansökande staten skall den anmodade staten, om inte bestämmelserna i artiklarna
14 och 15 föranleder annat, vidta nödvändiga åtgärder för att driva in den
förstnämnda statens skattefordringar som om de vore dess egna.

2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller endast sådan
skattefordran beträffande vilken finns en i den ansökande staten giltig
verkställighetstitel och, såvida inte parterna i fråga kommit överens om
annat, som inte är tvis-tig.

Om
emellertid fordran avser person som inte har hemvist i den ansökande staten gäller
punkt 1 endast om fordran inte längre kan överklagas, såvida inte partema i
fråga kommit överens om annat.

3. Skyldigheten
att ge handräckning vid

Prop. 1989/90:14

19

en vue du recouvrement des
créances fiscales concernant une personne décédée ou sa succession est limitée
å la valeur de la succession ou des biens reus par chacun des bénéfi-ciaires de
la succession selon que la créance est å recouvrer sur la succession ou auprés
des bénéficiaires de celle-ci.

the recovery of tax claims
concerning a de-ceased person or his estate, is limited to the value of the
estate or of the property acquired by each beneficiary of the estate, according
to whether the claim is to be recovered from the estate or from the
beneficiaries thereof.

Artide 12

Mesures
conservatoires

A
la demande de PEtat requérant, PEtat requis prend des mesures conservatoires en
vue du recouvrement d'un montant d'impöt, méme si la créance est contestée ou
si le titre exécutoire n'a pas encore été émis.

Artide
13

Documents
accompagnant la demande

1. La
demande d'assistance administra

tive, présentée en vertu de la présente Sec

tion, est accompagnée:

a. d'une attestation
précisant que la

créance fiscale concerne un impöt vise par la

présente Convention et, en ce qui concerne le

recouvrement, que, sous réserve de PArtide

11, paragraphe 2, elle n'est pas ou ne peut

étre contestée,

b. d'une
copie officielle du titre permettant

Pexécution dans PEtat requérant, et

c. de
tout autre document exigé pour le

recouvrement ou pour prendre les mesures

conservatoires.

2. Le titre permettant
Pexécution dans

PEtat requérant est, s'il y a lieu et conformé

ment aux dispositions en vigueur dans PEtat

requis, admis, homologué, complété ou rem-

placé dans les plus brefs délais suivant la date

de reception de la demande d'assistance par

un titre permettant Pexécution dans PEtat

requis.

Artide
14 Délais

1.
Les questions concernant le délai au-delå duquel la créance fiscale ne peut
étre exigée sont régies par la législation de PEtat

Artide 12

Measures
of conservancy

At
the request of the applicant State the requested State shall, with a view to
the recovery of an amount of tax, take measures of conservancy even if the
claim is contested or is not yet the subject of an instrument permitting
enforcement.

Artide
13

Documents
accompanying the request

1. The
request for administrative assis

tance under this Section shall be accompa-

nied by:

a. a
dedaration that the tax claim concerns

a tax covered by the Convention and, in the

case of recovery that, subject to paragraph 2

of Artide 11, the tax claim is not or may not

be contested,

b. an
official copy of the instrument per

mitting enforcement in the applicant State,

and

c. any
other document required for recov

ery or measures of conservancy.

2. The
instrument permitting enforcement

in the applicant State shall, where appropri

ate and in accordance with the provisions in

force in the requested State, be accepted, re

cognised, supplemented or replaced as soon

as possible after the date of the receipt of the

request for assistance, by an instrument per

mitting enforcement in the latter State.

Artide
14 Time limits

1.
Questions concerning any period be-yond which a tax claim cannot be enforced
shall be governed by the law of the applicant

indrivning
av skattefordran som avser avliden person eller dennes dödsbo är begränsad
till dödsboets värde respektive värdet av dödsbodelägarnas andelar av dödsboet,
beroende på om indrivningen av fordran skall riktas mot dödsboet eller dess
delägare.

Artikd
12 Säkringsåtgärder

Efter
framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten vidta åtgärder
för att säkerställa indrivning av skatt, även om skattefordran har överklagats
eller om ingen verkställighetstitel ännu föreligger.

Artikd
13

Handlingar
som skall fogas tiU framställningen

1. Till
framställning om handräckning i en

lighet med denna avdelning skall fogas:

a) en
försäkran att skattefordran gäller

skatt som omfattas av konventionen och, i

det fall då framställningen avser indrivning

och inte artikel 11 punkt 2 föranleder annat,

en försäkran att skattefordran inte är eller

kan komma att bli tvistig;

b)
en officiell kopia av den i den
ansökande staten giltiga verkställighetstiteln; och

c)
de övriga handlingar som behövs
för indrivning eller säkringsåtgärder.

2. En
verkställighetstitel som är giltig i den

ansökande staten skall vid behov och i enlig

het med de bestämmelser som gäller i den

anmodade staten snarast möjligt efter det att

framställningen har inkommit godkännas, er

kännas, kompletteras eller ersättas med en

verkställighetstitel som är giltig i den senare

staten.

Artikd
14 Tidsfrister

1.
I frågor som gäller tidsfrist efter vilken skattefordran inte kan verkställas
skall den ansökande statens lagstiftning tillämpas.

Prop. 1989/90:14

21

requérant.
La demande d'assistance contient des renseignements sur ce délai.

2.
Les actes de recouvrement
accomplis par PEtat requis å la suite d'une demande d'assistance et qui,
suivant la législation de cet Etat, auraient pour effet de suspendre ou
d'interrompre le délai mentionné au paragraphe 1 ont le méme effet au regard
de la législation de PEtat requérant. L'Etat requis informe PEtat requérant des
actes ainsi accomplis.

3.
En tout état de cause, PEtat
requis n'est pas tenu de donner suite å une demande d'as-sistance qui est
présentée apres une période de 15 ans å partir de la date du titre exécutoire
initial.

Artide
15 Priviléges

La
créance fiscale pour le recouvrement de laqudle une assistance est accordée ne
jouit dans PEtat requis d'aucun des priviléges spé-cialement attachés aux
créances fiscales de cet Etat méme si la procedure de recouvrement utilisée
est celle qui s'applique å ses propres créances fiscales.

Artide
16

Délais
de paiement

Si
sa législation ou sa pratique administrative le permet dans des circonstances
ana-logues, PEtat requis peut consentir un délai de paiement ou un paiement
échdonné, mais il en informe au préalable PEtat requérant.

Prop.
1989/90:14

State.
The request for assistance shall give particulars concerning that period.

2.
Acts of recovery carried out by
the requested State in pursuance of a request for assistance, which, according
to the laws of that State, would have the effect of suspend-ing or intermpting
the period mentioned in paragraph 1, shall also have this effect under the laws
of the applicant State. The requested State shall inform the applicant State
about such acts.

3. In any case, the requested State is not obliged to
comply with a request for assistance which is submitted after a period of 15
years from the date of the original instmment permitting enforcement.

Artide
15 Priority

The
tax claim in the recovery of which assistance is provided shall not have in the
requested State any priority specially accord-ed to the tax claims of that
State even if the recovery procedure used is the one applicable to its own tax
claims.

Artide
16 Deferral ofpayment

The
requested State may allow deferral of payment or payment by instalments if its
laws or administrative practice permit it to do so in similar circumstances,
but shall first inform the applicant State.

Section
III

Notification
de documents

Artide
17

Notification
de documents

1.
A la demande de PEtat requérant, PEtat requis notifie au destinataire les
documents, y compris ceux ayant trait å des decisions judiciaires, qui émanent
de PEtat requérant et concernent un impöt vise par la présente Convention.

Section III

Service
of documents

Artide
17

Service
of documents

1.
At the request of the applicant State, the requested State shall serve upon the
address-ee documents, induding those relating to judicial decisions, which
emanate from the applicant State and which reläte to a tax covered by this
Convention.

Framställning
om handräckning skall innehålla detaljerade uppgifter om sådan tidsfrist.

2.
Indrivningsåtgärder, som vidtas
av den anmodade staten efter framställning om handräckning och som enligt
lagstiftningen i denna stat uppskjuter eller avbryter tidsfrist som avses i
punkt 1 skall också ha denna verkan vid tillämpningen av lagstiftningen i den
ansökande staten. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten i
de fall att sådana åtgärder vidtas.

3.
Under inga förhållanden är den
anmodade staten skyldig att bifalla en handräckningsframställning som gjorts
mer än 15 år efter den dag då den ursprungliga verkställighetstiteln är
daterad.

Artikd
15 Förmånsrätt

Skattefordran
för vilken handräckning för indrivning lämnas åtnjuter inte i den anmodade
staten någon sådan särskild förmånsrätt som tillkommer denna stats
skattefordringar även om vid indrivningen tillämpas samma förfarande som är
tillämpligt vid indrivningen av dess egna skattefordringar.

Artikel
16

Anstånd
med betalning

Den
anmodade staten får efter att först ha underrättat den ansökande staten därom,
bevilja anstånd med betalningen eller medge att denna sker genom
delbetalningar, när detta är tillåtet under liknande omständigheter enligt
lagstiftning eller administrativ praxis i den anmodade staten.

Avdelning
III

Delgivning
av handlingar

Artikel
17

Delgivning
av handlingar

1.
Efter framställning ay den ansökande staten skall den anmodade staten delge
adressaten sådana handlingar, häri inbegripna handlingar som hänför sig till
rättsliga avgöranden, som härrör från den ansökande staten och som avser
skatt som omfattas av denna konvention.

Prop. 1989/90:14

23

2. L'Etat
requis procéde å la notification:

a. selon
les formes prescrites par sa législa

tion interne pour la notification de docu

ments de nature identique ou analogue;

b. dans
la mesure du possible, selon la

forme particuliére demandée par PEtat re

quérant, ou la forme la plus approchante pré-

vue par sa législation interne.

3. Une Partie peut faire procéder directe-ment par
voie postale å la notification d'un document ä une personne se trouvant sur le
territoire d'une autre Partie.

4.
Aucune disposition de la
Convention ne peut avoir pour effet d'entacher de nullité une notification de
documents effectuée par une Partie conformément ä sa législation.

5.
Lorsqu'un document est notifié
conformément au present Artide, sa traduction n'est pas exigée. Toutefois,
lorsquMl lui parait établi que le destinataire ne connait pas la langue dans
laqudle le document est libellé, PEtat requis en fait effectuer une traduction
ou établir un resumé dans sa langue officielle ou Pune de ses langues
officielles. 11 peut également demander å PEtat requérant que le document soit
traduit ou accompagné d'un resumé dans Pune des langues officielles de PEtat
requis, du Conseil de PEurope ou de rOCDE.

Prop. 1989/90:14

2. The
requested State shall effect service

of documents:

a. by
a method prescribed by its domestic

laws for the service of documents of a sub

stantially similar nature;

b. to
the extent possible, by a particular

method requested by the applicant State or

the closest to such method available under its

own laws.

3. A Party may effect service of documents directly
through the post on a person within the territory of another Party.

4.
Nothing in the Convention shall
be con-stmed as invalidating any service of documents by a Party in accordance
with its laws.

5.
When a document is served in
accordance with this Artide, it need not be accom-panied by a translation.
However, where it is satisfied that the addressee cannot understand the
language of the document, the requested State shall arrange to have it
translat-ed into or a summary drafted in its or one of its official languages.
Altematively, it may ask the applicant State to have the document either
translated into or accompanied by a summary in one of the official languages of
the requested State, the Council of Europé or the OECD.

Chapitre IV

Dispositions
communes aux diverses

formes d'assistance

Artide
18

Renseignements
a fournir par TEtat requérant

1.
La demande d'assistance precise, en tant que de besoin:

a. Pautorité
ou le service qui est å Porigine

de la demande présentée par Pautorité com

pétente;

b. le
nom, Padresse et tous autres détails

permettant dMdentifier la personne au sujet

de laquelle la demande est présentée;

c. dans
le cas d'une demande de renseigne

ments, la forme sous laquelle PEtat requérant

souhaite recevoir le renseignement pour ré-

pondre å ses besoins;

Chapter IV

Provisions
relating to all forms of assistance

Artide
18

Information
to be provided by the applicant State

1.
A request for assistance shall indicate where appropriate:

a. the authority or
agency which initiated

the request made by the competent authority;

b. the
name, address and any other particu

lars assisting in the Identification of the per

son in respect of whom the request is made;

c. in the case of a
request for information,

the form in which the applicant State wishes

the information to be supplied in order to

meet its needs;

2. Den
anmodade staten skall verkställa

delgivning av handlingar

a)
på det sätt som föreskrivs i
dess egen lagstiftning i fråga om handlingar av i huvudsak likartat slag;

b)
när så kan ske, på det
särskilda sätt som begärts av den ansökande staten eller på det sätt enligt
lagstiftningen i den anmodade staten som närmast motsvarar det begärda.

3. En
part kan verkställa delgivning av

handlingar direkt per post till en person inom

en annan parts område.

4.
Konventionen medför inte att en
delgivning som en part har verkställt i enlighet med sin egen lagstiftning,
skall anses sakna verkan.

5. Handlingar som delgivits i enlighet med denna
artikel behöver inte åtföljas av översättning. Om det emellertid visar sig att
mottagaren inte förstår det språk som handlingarna är upprättade på skall den
anmodade staten låta göra en översättning till eller en sammanfattning på sitt
officiella språk eller något av dessa. Alternativt kan den anmodade staten be
att den ansökande staten låter göra en översättning eller en sammanfattning av
handlingarna på något av den anmodade statens. Europarådets eller OECD:s
officiella språk.

Kapitel
IV

Bestämmelser
avseende alla former av

handräckning

Artikd
18

Uppgifter
som skall ges av den ansökande staten

1.
En framställning om handräckning skall i mån av behov innehålla uppgift om

a)
den myndighet eller inrättning
på vars initiativ den behöriga myndigheten har gjort framställningen;

b)
namn, adress och andra
uppgifter som underiättar identifikationen av den person som framställningen
avser;

c)
vid framställning om
upplysningar, den form i vilken den ansökande staten önskar att upplysningama
skall lämnas för att tillgodose dess behov;

Prop. 1989/90:14

25

d. dans
le cas d'une demande d'assistance

en vue d'un recouvrement ou de mesures

conservatoires, la nature de la créance fiscale,

les elements constitutifs de cette créance et

les biens sur lesquds elle peut étre recouvrée;

e. dans
le cas d'une demanJe de notifica

tion, la nature et Pobjet du document å noti-

fier;

L
si la demande est conforme å la législation et å la pratique administrative de
PEtat requérant et si elle est justifiée au regard de PArtide 19.

2.
L'Etat requérant communique ä PEtat requis, des qu'il en a connaissance, tous
autres renseignements relatifs å la demande d'assistance.

Artide
19

Possibilité
de dédiner une demande

L'Etat
requis n'est pas tenu de donner suite ä une demande si PEtat requérant n'a pas
épuisé tous les moyens dont il dispose sur son propre territoire, å moins que
leur usage ne donne lieu å des difficultés disproportion-nées.

d. in
the case of a request for assistance in

recovery or measures of conservancy, the na

ture of the tax claim, the components of the

tax claim and the assets from which the tax

claim may be recovered;

e. in the case of a
request for service of

documents, the nature and the subject of the

document to be served;

f whether it is in
conformity with the law and administrative practice of the applicant State and
whether it is justified in the light of the requirements of Artide 19.

2.
As soon as any other information relevant to the request for assistance comes
to its konwledge, the applicant State shall forward it to the requested State.

Artide
19

Possibility
ofdedining a request

The
requested State shall not be obliged to accede to a request if the applicant State
has not pursued all means available in its own territory, except where recourse
to such means would give rise to disproportionate difficulty.

Artide 20

Suite
réservée å la demande d'assistance

1. S'il est donné suite å la demande d'assis-tance,
PEtat requis informe PEtat requérant, dans les plus brefs délais, des mesures
prises ainsi que du resultat de son assistance.

2.
Si la demande est rejetée,
PEtat requis en informe PEtat requérant dans les plus brefs délais, en lui
indiquant les motifs du rejet.

3.
Si, dans le cas d'une demande
de renseignement, PEtat requérant a precise la forme sous laquelle il souhaite
recevoir le renseignement et PEtat requis est en mesure de le faire, ce dernier
fournira le renseignement dans la forme souhaitée.

Artide 20

Response
to the request for assistance

1. If
the request for assistance is complied

with, the requested State shall inform the

applicant State of the action taken and of the

result of the assistance as soon as possible.

2.
If the request is dedined, the
requested State shall inform the applicant State of that decision and the
reason for it as soon as possible.

3.
If, with respect to a request
for information, the applicant State has specified the form in which it wishes
the information to be supplied and the requested State is in a position to do
so, the requested State shall supply it in the form requested.

d) vid
framställning om handräckning för

indrivning eller säkringsåtgärder, arten och

sammansättningen av skattefordran samt de

tillgångar som kan tas i anspråk vid indriv

ningen;

e) vid
framställning om delgivning, slag av

handling som skall delges och vad denna av

ser;

O
huruvida framställningen är i överensstämmelse med lagstiftning och administrativ
praxis i den ansökande staten samt huruvida den är berättigad med hänsyn till
de i artikel 19 angivna kraven.

2.
Så snart den ansökande staten får kännedom om ytterligare omständigheter av
betydelse för framställningen skall den anmodade staten underrättas härom.

Artikd
19

Möjlighet
att avslå framställning

Den
anmodade staten är inte skyldig att efterkomma en framställning, om den ansökande
staten inte prövat alla de möjligheter som står till dess förfogande inom dess
eget område, utom i de fall då vidtagandet av sådana åtgärder skulle medföra
oproportionerligt stora svårigheter.

Artikel
20

Svar
på framställning om handräckning

1. Bifalls
framställning om handräckning

skall den anmodade staten snarast möjligt

underrätta den ansökande staten om de åt

gärder som har vidtagits och resultatet av

handräckningen.

2. Avslås framställningen skall den anmodade staten
snarast möjligt underrätta den ansökande staten om beslutet och skälen för
detta.

3. Har den ansökande staten, i en handräckningsframställning
gällande upplysningar, särskilt angett i vilken form upplysningarna önskas,
skall den anmodade staten, om den har möjlighet därtill, meddela upplysningarna
i önskad form.

Prop. 1989/90:14

27

Artide
21

Protection
des personnes et limites de Tobliga-

tion
d'assistance

1. Aucune
disposition de la présente Con

vention ne peut étre interprétée comme limi-

tant les droits et garanties accordés aux per

sonnes par la législation ou la pratique ad

ministrative de PEtat requis.

2. Sauf en ce qui
concerne PArtide 14, les

dispositions de la présente Convention ne

peuvent étre interprétées comme imposant å

PEtat requis Pobligation:

a. de prendre des mesures
qui dérogent å sa

législation ou å sa pratique administrative,

ou å la législation ou å la pratique adminis

trative de PEtat requérant;

b. de prendre des mesures
qu'il estime con-

traires å Pordre public ou å ses intéréts essen-

tids;

c. de
fournir des renseignements qui ne

pourraient étre obtenus sur la base de sa légis

lation ou de sa pratique administrative, ou de

la législation ou de la pratique administrative

de PEtat requérant;

d. de fournir des
renseignements qui révé-

leraient un secret commercial, industriel,

professionnd ou un procéde commercial, ou

des renseignements dont la communication

serait contraire å Pordre public ou å ses intér

éts essentids;

Artide 21

Protection
of persons and limits to the obligation to provide assistance

1. Nothing in this Convention shall affect the rights
and safeguards secured to persons by the laws or administrative practice of the
requested State.

2.
Except in the case of Artide
14, the provisions of this Convention shall not be constmed so as to impose on
the requested State the obligation:

a. to carry out measures
at variance with its

own laws or administrative practice or the

laws or administrative practice of the appli

cant State;

b. to carry out measures
which it considers

contrary to public policy (ordre public) or to

its essential interests;

c. to
supply information which is not ob-

tainable under its own laws or its administra

tive practice or under the laws of the appli

cant State or its administrative practice;

d. to
supply information which would dis-

close any trade, business, industrial, com

mercial or professional secret, or trade pro

cess, or information the disdosure of which

would be contrary to public policy (ordre

public) or to its essential interests;

e. d'accorder une
assistance si et dans la mesure ou il estime que Pimposition de PEtat requérant
est contraire aux principes d'impo-sition généralement admis ou aux dispositions
d'une convention en vue d'éviter la double imposition ou de toute autre convention
qu'il a conclue avec PEtat requérant;

f
d'accorder une assistance si Papplication de la présente Convention devait
aboutir ä une discrimination entré un ressortissant de PEtat requis et les
ressortissants de PEtat requérant qui se trouvent dans la méme situation.

e. to provide
administrative assistance if and insofar as it considers the taxation in the
applicant State to be contrary to generally accepted taxation prineiples or to the
provisions of a convention for the avoidance of double taxation, or of any
other convention which the requested State has conduded with the applicant
State;

f to provide assistance if
the application of this Convention would lead to discrimination between a
national of the requested State and nationals of the applicant State in the
same circumstances.

Artikd
21

Skydd
för personer och begränsning av skyf

digheten
att bevilja handräckning

1.
Denna konvention påverkar inte
de rättigheter och det skydd som tillkommer personer enligt den anmodade
statens lagstiftning eller administrativa praxis.

2.
Utom i fråga om artikel 14
skall bestämmelserna i denna konvention inte anses medföra skyldighet för den
anmodade staten att

a)
vidta åtgärder som avviker från
lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den ansökande
staten;

b)
vidta åtgärder som enligt den
anmodade statens uppfattning strider mot allmänna hänsyn (ordre public) eller
mot dess väsentliga intressen;

c)
lämna upplysningar som inte är
tillgängliga enligt lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller
i den ansökande staten;

d) lämna
upplysningar som skulle röja han

dels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet

eller kommersiell hemlighet eller i närings

verksamhet nyttjat förfaringssätt eller upp

lysningar, vilkas överlämnande skulle strida

mot allmänna hänsyn (ordre public) eller mot

dess väsentliga intressen;

e) lämna
handräckning, om och i den mån

den anser att beskattningen i den ansökande

staten strider mot allmänt gällande beskatt

ningsprinciper, eller mot bestämmelserna i

ett avtal för undvikande av dubbelbeskatt

ning eller annat avtal som ingåtts mellan den

anmodade staten och den ansökande staten;

O
lämna handräckning, om tillämpningen av denna konvention skulle leda till
diskriminering mellan en medborgare i den anmodade staten och medborgare i
den ansökande staten under samma förhållanden.

Prop. 1989/90:14

29

Artide
22 Secret

1. Les renseignements obtenus par une Partie en
application de la présente Convention sont tenus secrets dans les mémes conditions
que celles prévues pour les renseignements obtenus en application de la
législation de cette Partie ou dans les conditions rdatives au secret prévues
dans la Partie qui les a fournis, lorsque ces derniéres conditions sont plus
contraignantes.

2.
Ces renseignements ne sont
communi-qués en tout cas qu'aux personnes ou autorités (y compris les
tribunaux et les organes administratifs ou de surveillance) concernées par
Pétablissement, la perception ou le recouvrement des impöts de cette Partie,
par les procedures ou les poursuites pénales concernant ces impöts, ou par les
decisions sur les recours se rapportant å ces impöts. Seules lesdites personnes
et autorités peuvent utiliser ces renseignements et uniquement aux fins
indiquées ci-dessus. Elles peuvent, non-obstant les dispositions du paragraphe
1, en faire état au cours d'audiences publiques de tribunaux ou dans des
jugements concernant lesdits impöts, sous réserve de Pautorisation préalable de
Pautorité compétente de la Partie qui a fourni les renseignements; toutefois,
deux ou plusieurs Parties peuvent, d'un commun accord, renoncer å la condition
de Pautorisation préalable.

3.
Lorsqu'une Partie a formule une
réserve prévue å PArtide 30, paragraphe 1, alinéa (a), toute autre Partie qui
obtient des renseignements de la premiére Partie ne peut pas les utiliser pour
un impöt inclus dans une caté-gorie qui a fait Pobjet de la réserve. De méme,
la Partie ayant formule la réserve ne peut pas utiliser, pour un impöt inclus
dans la catégorie qui fait Pobjet de la réserve, les renseignements obtenus en
vertu de la présente Convention.

4. Nonobstant les
dispositions des para-

graphes 1, 2 et 3, les renseignements obtenus

par une Partie peuvent étre utilisés å d'autres

fins lorsque Putilisation de tels renseigne

ments å de telles fins est possible selon la

législation de la Partie qui foumit les renseig

nements et que Pautorité compétente de cette

Artide
22 Secrecy

1.
Any information obtained by a Party under this Convention shall be treated as
secret in the same manner as information obtained under the domestic laws of
that Party, or under the conditions of secrecy applying in the supplying Party
if such conditions are more restrictive.

2.
Such information shall in any case be disdosed only to persons or authorities
(induding courts and administrative or supervi-sory bodies) involved in the
assessment, collection or recovery of, the enforcement or prosecution in
respect of, or the determination of appeals in relation to, taxes of that
Party. Only the persons or authorities mentioned above may use the information
and then only for such purposes. They may, not-withstanding the provisions of
paragraph 1, disdose it in public court proceedings or in judicial decisions
relating to such taxes, subject to prior authorisation by the competent
authority of the supplying Party. However, any two or more Parties may mutually
agree to waive the condition of prior authorisation.

3.
If a Party has made a reservation
provided for in sub-paragraph a. of paragraph 1 of Artide 30, any other Party
obtaining information from that Party shall not use it for the purpose of a
tax in a category subject to the reservation. Similarly, the Party making such
a reservation shall not use information obtained under this Convention for the
purpose of a tax in a category subject to the reservation.

4.
Notwithstanding the provisions
of paragraphs 1, 2 and 3, information received by a Party may be used for
other purposes when such information may be used for such other purposes under
the laws of the supplying Party and the competent authority of that Party
authorises such use. Information provided by

Artikel
22 Sekretess

1. Upplysningar som en part erhållit enligt denna
konvention skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som
erhållits enligt denna parts interna lagstiftning eller i enlighet med
sekretessbestämmelserna i den part som lämnat upplysningarna, om dessa
bestämmelser är mer restriktiva.

2.
Sådana upplysningar får under
inga omständigheter yppas för andra än sådana personer eller myndigheter
(häri inbegripna domstolar och förvaltnings- eller övervakningsorgan) som
fastställer, uppbär eller indriver denna parts skatter eller handlägger
ärenden i samband med verkställighet av dessa skatter eller handlägger åtal
eller överklaganden i fråga om dessa skatter. Endast dessa personer eller
myndigheter får använda upplysningarna och därvid endast för nu angivna
ändamål. De får, utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, yppa dem vid offentligt
domstolsförfarande eller i domstolsavgörande som har samband med dessa skatter
under förutsättning att den behöriga myndigheten i den part som lämnat
upplysningarna i förväg samtycker därtill. Två eller flera parter kan
emellertid ömsesidigt komma överens om att avstå från kravet på sådant samtycke.

3.
Om en part har gjort en
reservation enligt artikel 30 punkt 1 a) skall en annan part som erhåller
upplysningar från denna part inte använda upplysningarna med avseende på skatt
av sådant slag som omfattas av reservationen. Likaledes skall den part som
gjort reservationen inte använda upplysningar som erhållits enligt denna
konvention med avseende på skatt av sådant slag som omfattas av reservationen.

4.
Utan hinder av bestämmelserna i
punkterna 1, 2 och 3 får upplysningar som en part har erhållit användas även
för andra ändamål, om detta kan ske enligt lagstiftningen i den part som har
lämnat upplysningarna och den behöriga myndigheten i denna part samtycker till
att upplysningarna används för

Prop. 1989/90:14

31

Partie
consent å une telle utilisation. Les renseignements fournis par une Partie å
une autre Partie peuvent étre transmis par celle-ci å une troisiéme Partie,
sous réserve de Pautorisation préalable de Pautorité compétente de la premiére
Partie.

Prop. 1989/90:14

a
Party to another Party may be transmitted by the latter to a third Party,
subject to prior authorisation by the competent authority of the
first-mentioned Party.

Artide 23 Procedures

1. Les actions se rapportant aux mesures prises en
vertu de la présente Convention par PEtat requis sont intentées exdusivement devant
Pinstance appropriée dudit Etat.

2.
Les actions se rapportant aux
mesures prises par PEtat requérant en vertu de la présente Convention, en
particulier celles qui, en matiére de recouvrement, concernent Pexistence ou le
montant de la créance fiscale ou le titre qui permet d'en poursuivre Pexécution,
sont intentées exdusivement devant Pinstance appropriée de ce méme Etat. Si une
telle action est exercée, PEtat requérant en informe immédiatement PEtat requis
et ce-lui-ci suspend la procedure en attendant la decision de Pinstance saisie.
Toutefois, si PEtat requérant le lui demande, il prend des mesures
conservatoires en vue du recouvrement. L'Etat requis peut aussi étre informe
d'une telle action par toute personne intéressée; dés reception de cette
information, il consultera, s'il y a lieu, PEtat requérant å ce sujet.

3.
Dés qu'il a été définitivement
statué sur Paction intentée, PEtat requis ou, selon le cas, PEtat requérant
notifie å Pautre Etat la decision prise et ses effets sur la demande
d'assistance.

Artide 23 Proceedings

1. Proceedings relating to measures taken under this
Convention by the requested State shall be brought only before the appropriate
body of that State.

2.
Proceedings relating to
measures taken under this Convention by the applicant State, in particular
those which, in the field of recovery, concern the existence or the amount of
the tax claim or the instrument permitting its enforcement, shall be brought
only before the appropriate body of that State. If such proceedings are
brought, the applicant State shall inform the requested State which shall
suspend the procedure pending the decision of the body in question. However,
the requested State shall, if asked by the applicant State, take measures of
conservancy to safeguard recovery. The requested State can also be informed of
such proceedings by any in-terested person. Upon receipt of such information
the requested State shall consult on the matter, if necessary, with the
applicant State.

3.
As soon as a final decision in
the proceedings has been given, the requested State or the applicant State, as
the case may be, shall notify the other State of the decision and the implications
which it has for the request for assistance.

Chapitre V Dispositions spéciales

Artide
24

Mise
en ituvre de la Convention

1.
Les Parties communiquent entré elles pour la mise en seuvre de la présente
Convention par Pintermédiaire de leurs autorités compétentes respectives;
cdles-ci peuvent communiquer directement entré elles å cet

Chapter V Special provisions

Artide
24

Implementation
of the Convention

1.
The Parties shall communicate with each other for the implementation of this
Convention through their respective competent authorities. The competent
authorities may communicate directly for this purpose

Prop. 1989/90:14

dessa
andra ändamål. Upplysningar som en part har lämnat till en annan part får av
den senare överlämnas till en tredje part under förutsättning att den behöriga
myndigheten i den förstnämnda parten i förväg samtycker därtill.

Artikel
23 Rättsliga åtgärder

1. Överklaganden
i fråga om åtgärder som

den anmodade staten har vidtagit enligt den

na konvention får ske endast hos vederböran

de myndighet i denna stat.

2.
Överklaganden i fråga om
åtgärder som den ansökande staten har vidtagit enligt denna konvention —
särskilt sådana åtgärder i samband med indrivning, vilka avser förekomsten av
skattefordran eller dess storlek eller verkställighetstitel — får ske endast
hos vederbörande myndighet i denna stat. Sker sådana överklaganden skall den
ansökande staten ofördröjligen underrätta den anmodade staten, som skall
uppskjuta åtgärderna till dess att beslut i ärendet meddelats av den aktuella
myndigheten. Den anmodade staten skall dock på begäran av den ansökande staten
vidta säkringsåtgärder för att säkerställa indrivningen. Även den som saken
angår kan meddela den anmodade staten att rättsliga åtgärder har vidtagits.
Sedan sådan underrättelse har inkommit, skall den anmodade staten, när detta
behövs, rådgöra med den ansökande staten i ärendet.

3.
Så snart ett överklagat ärende
har slutligt avgjorts, skall den anmodade staten eller den ansökande staten
underrätta den andra staten om avgörandet och dess konsekvenser för
handräckningsframställningen.

Kapitel
V

Särskilda
bestämmelser

Artikel
24

Kon
venttonens genomförande

1.
Parterna skall stå i förbindelse med varandra genom sina behöriga myndigheter
för att tillämpa denna konvention. De behöriga myndigheterna kan träda i direkt
förbindelse med varandra i detta syfte och kan bemyndi-

3 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 14 33

effet
et peuvent autoriser des autorités qui leur sont subordonnées ä agir en leur
nom. Les autorités compétentes de deux ou plusieurs Parties peuvent fixer d'un
commun accord les modalités d'application de la Convention en ce qui les
concerne.

2. Lorsque PEtat requis estime que Papplication de la
présente Convention dans un cas particulier pourrait avoir des conséquences
indésirables graves, les autorités compétentes de PEtat requis et de PEtat
requérant se con-certent et s'efforcent de résoudre la situation par voie
d'accord mutuel.

3. Un organe de coordination composé de representants
des autorités compétentes des Parties suit, sous Pégide de POCDE, la mise en
aeuvre de la Convention et ses développe-ments. A cet effet, il recommande
toute mesure susceptible de contribuer la realisation des objectifs généraux
de la Convention. En particulier, il constitue un fomm pour Pétude de méthodes
et procedures nouvelles tendant å accroitre la coopération intemationale en
matiére fiscale et, s'il y a lieu, il recommande de réviser la Convention ou
d'y apporter des amendements. Les Etats qui ont signé mais n'ont pas encore ratifié,
accepté ou approuvé la Convention pourront se faire représenter aux réunions de
Porgane de coordination å titre d'observateur.

4. Tout Partie peut inviter Porgane de coordination å
émettre un avis quant å Pinter-prétation des dispositions de la Convention.

5.
Si des difficultés ou des
doutes surgis-sent entré deux ou plusieurs Parties quant å la mise en eeuvre ou
Pinterprétation de la Convention, les autorités compétentes desdites Parties
s'efforcent de résoudre la question par voie d'accord amiable. La decision est
communiquée ä Porgane de coordination.

6. Le
Secrétaire General de POCDE fait

part aux Parties ainsi qu'aux Etats signataires

de la Convention qui ne Pont pas encore rati-

fiée, acceptée ou approuvée des avis émis par

Porgane de coordination conformément aux

dispositions du paragraphe 4 ci-dessus et des

accords amiables obtenus en vertu du para

graphe 5 ci-dessus.

Prop. 1989/90:14

and
may authorise subordinate authorities to act on their behalf The competent
authorities of two or more Parties may mutually agree on the mode of
application of the Convention among themselves.

2.
Where the requested State
considers that the application of this Convention in a particular case would
have serious and undesira-ble conséquences, the competent authorities of the
requested and of the applicant State shall consult each other and endeavour to
resolve the situation by mutual agreement.

3. A co-ordinating body composed of representatives
of the competent authorities of the Parties shall monitor the implementation
and development of this Convention, under the aegis of the OECD. To that end,
the co-ordinating body shall recommend any action likely to further the general
aims of the Convention. In particular it shall act as a forum for the study of
new methods and procedures to increase International co-operation in tax
matters and, where appropriate, it may recommend revisions or amendments to
the Convention. States which have signed but not yet ratified, accepted or
approved the Convention are entitled to be represented at the meetings of the
co-ordinating body as observers.

4. A Party may ask the co-ordinating body to furnish
opinions on the interpretation of the provisions of the Convention.

5.
Where difficulties or doubts
arise between two or more Parties regarding the implementation or
interpretation of the Convention, the competent authorities of those Parties
shall endeavour to resolve the matter by mutual agreement. The agreement shall
be communicated to the co-ordinating body.

6.
The Secretary General of OECD
shall inform the Parties and the Signatory States which have not yet ratified,
accepted or approved the Convention, of opinions fur-nished by the
co-ordinating body according to the provisions of paragraph 4 above and of
mutual agreements reached under paragraph 5 above.

ga
underlydande myndigheter att handla på sina vägnar. De behöriga myndigheterna i
två eller flera parter kan ömsesidigt komma överens om hur konventionen skall
tillämpas dem emellan.

2.
Om den anmodade staten anser
att konventionens tillämpning i ett bestämt fall skulle ha allvarliga och
icke önskvärda konsekvenser, skall de behöriga myndigheterna i den anmodade
och den ansökande staten rådgöra med varandra och söka lösa frågan genom
ömsesidig överenskommelse.

3.
Ett koordineringsorgan sammanställt
av företrädare för parternas behöriga myndigheter skall under OECD:s
överinseende övervaka tillämpningen och utvecklingen av denna konvention. 1
detta syfte skall koordineringsorganet avge rekommendationer om sådana
åtgärder som är ägnade att främja konventionens allmänna syften. Det skall
speciellt fungera som ett forum för studiet av nya metoder och förfaranden
för ökat internationellt samarbete i skattefrågor och vid behov avge
rekommendationer om översyn eller ändring av konventionen. Stater som har
undertecknat men ännu inte ratificerat, godtagit eller godkänt konventionen är
berättigade att vara företrädda vid koordineringsorganets sammanträden som
observatörer.

4. En part kan be koordineringsorganet om utlåtande
angående tolkningen av konventionens bestämmelser.

5. Om mellan två eller flera parter uppkommer
svårigheter eller tvivelsmål i fråga om tillämpningen eller tolkningen av konventionen
skall de behöriga myndigheterna i dessa parter söka lösa frågan genom ömsesidig
överenskommelse. Överenskommelsen skall delges koordineringsorganet.

6. OECD:s generalsekreterare skall underrätta
parterna och de stater som har undertecknat men ännu inte ratificerat,
godtagit eller godkänt konventionen om sådana utlåtanden som
koordineringsorganet avgivit enligt punkt 4 och om sådana ömsesidiga överenskommelser
som ingåtts enligt punkt 5.

Prop. 1989/90:14

35

Artide
25 Langues

Les
demandés d'assistance ainsi que les ré-ponses sont rédigées dans Pune des
langues officielles de POCDE ou du Conseil de PEurope ou dans toute autre
langue que les Parties concernées conviennent bilatéralement d'employer.

Artide
26 Frais

Sauf
si les Parties concernées en conviennent autrement par voie bilatérale:

a. les
frais ordinaires engagés pour fournir

Passistance sont å la charge de PEtat requis;

b. les
frais extraordinaires engagés pour

fournir Passistance sont å la charge de PEtat

requérant.

Artide 25 Language

Requests
for assistance and answers thereto shall be drawn up in one of the official
languages of the OECD and of the Council of Europé or in any other language
agreed bilaterally between the Contracting States concerned.

Artide
26 Costs

Unless
otherwise agreed bilaterally by the Parties concerned:

a. ordinary
costs incurred in providing as

sistance shall be borne by the requested State;

b. extraordinary
costs incurred in provid

ing assistance shall be borne by the applicant

State.

Chapitre
VI Dispositions finales

Artide
27

Autres
accords et arrangements internationaux

1.
Les possibilités d'assistance
prévues par la présente Convention ne limiteront pas ni ne seront limitées par
celles découlant de tous accords intemationaux et autres arrangements qui
existent ou pourront exister entré les Parties concernées ou de tous autres
instmments qui se rapportent å la coopération en matiére fiscale.

2.
Par dérogation aux dispositions
de la présente Convention, les Parties, membres de la Communauté Economique
Euro-péenne, appliquent, dans leurs relations mu-tuelles, les régies communes
en vigueur dans cette Communauté.

Chapter VI Final provisions

Artide
27

Other
international agreements or arrangements

1. The possibilities of assistance provided by this
Convention do not limit, nor are they limited by, those contained in existing
or fu-ture international agreements or other arrangements between the Parties
concerned or other instmments which reläte to co-operation in tax matters.

2.
Notwithstanding the mles of the
present Convention, those Parties which are members of the European Economic
Community shall apply in their mutual relations the common mles in force in
that Community.

Artide 28

Signature
et entrée en vigueur de la Convention

1.
La présente Convention est ouverte å la signature des Etats membres du Conseil
de PEurope et des pays Membres de POCDE. Elle sera soumise å ratification,
acceptation

Artide 28

Signature
and entry into force of the Convention

I.
This Convention shall be open for signature by the member States of the
Council of Europé and the Member countries of OECD. It is subject to
ratification, acceptance or ap-

Artikd
25

Språk

Framställningar
om handräckning och svar på dessa skall upprättas på något av OECD:s eller
Europarådets officiella språk eller på något annat språk varom de
avtalsslutande staterna i fråga överenskommit bilateralt.

Artikel
26

Kostnader

Har
inte annat överenskommits bilateralt mellan parterna i fråga gäller följande:

a)
den anmodade staten skall svara
för sedvanliga kostnader för utförande av handräckning;

b)
den ansökande staten skall
svara för sådana kostnader för utförande av handräckning som inte kan anses
sedvanliga.

Kapitel
vi Slutbestämmelser

Artikd
27

Andra
internationella överenskommelser eller

arrangemang

1. Handräckningsmöjligheterna
enligt den

na konvention begränsar inte, och begränsas

inte av, handräckningsmöjligheterna enligt

existerande eller framtida internationella

överenskommelser eller andra arrangemang

mellan ifrågavarande parter eller av andra

instmment som hänför sig till samarbete i

skattefrågor.

2. De
parter som är medlemmar av Euro-

■■ peiska ekonomiska gemenskapen skall, utan

hinder
av reglema i denna konvention, i sina inbördes relationer tillämpa gemenskapens
ikraftvarande gemensamma regler.

Artikel
28

Konventionens
undertecknande och ikraftträdande

1.
Denna konvention är öppen att undertecknas av Europarådets medlemsstater och
OECD:s medlemsländer. Den fömtsätter ratifikation, godtagande eller
godkännande.

Prop. 1989/90:14

37

ou
approbation. Les instruments de ratification, d'acceptation ou d'approbation
seront déposés prés de Pun des Dépositaires.

2.
La Convention entrera en
vigueur le premierjour du mois qui suit Pexpiration d'une période de trois
mois apres la date å laquelle cinq Etats auront exprimé leur consentement å
étre lies par la Convention conformément aux dispositions du paragraphe 1.

3.
Pour tout Etat membre du
Conseil de PEurope ou pays Membres de POCDE qui exprimera ultérieurement son
consentement å étre lié par la Convention, celle-ci entrera en vigueur le
premier jour du mois qui suit Pexpiration d'une période de trois mois apres la
date du dépöt de Pinstmment de ratification, d'acceptation ou d'approbation.

Prop. 1989/90:14

proval.
Instmments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with one
of the Depositaries.

2. This Convention shall enter into force on the first
day of the month following the expiration of a period of three months after the
date on which five States have expressed their consent to be bound by the
Convention in accordance with the provisions of paragraph 1.

3.
In respect of any member State
of the Council of Europé or any Member country of OECD which subsequently
expresses its consent to be bound by it, the Convention shall enter into force
on the first day of the month following the expiration of a period of three
months after the date of the deposit of the instrument of ratification,
acceptance or approval.

Artide 29

Application
territoriale de la Convention

1. Au
moment de la signature ou du dépöt

de son instrument de ratification, d'accepta-

tion ou d'approbation, chaque Etat peut de

signer le ou les territoires auxquels s'appli-

quera la présente Convention.

2.
Tout Etat peut, ä tout autre
moment par la suite, par une dedaration adressée å Pun des Dépositaires,
étendre Papplication de la présente Convention å tout autre territoire désigne
dans la dedaration. La Convention entrera en vigueur å Pégard de ce territoire
le premier jour du mois qui suit Pexpiration d'une période de trois mois apres
la date de reception de la dedaration par le Dépositaire.

3. Toute dedaration faite en vertu de Pun des deux
paragraphes précédents pourra étre retirée, en ce qui concerne tout territoire
désigne dans cette dedaration, par notification adressée å Pun des
Dépositaires. Le retrait prendra effet le premier jour du mois qui suit
Pexpiration d'une période de trois mois apres la date de reception de la
notification par le Dépositaire.

Artide 29

Territorial
application of the Convention

1. Each
State may, at the time of signature,

or when depositing its instrument of ratifica

tion, acceptance or approval, specify the ter

ritory or territories to which this Convention

shall apply.

2.
Any State may, at any låter
date, by a dedaration addressed to one of the Depositaries, extend the
application of this Convention to any other territory specified in the
dedaration. In respect of such territory, the Convention shall enter into force
on the first day of the month following the expiration of a period of three
months after the date of receipt of such dedaration by the Depositary.

3.
Any dedaration made under
either of the two preceding paragraphs may, in respect of any territory
specified in such dedaration, be withdrawn by a notification addressed to one
of the Depositaries. The withdrawal shall become effective on the first day of
the month following the expiration of a period of three months after the date
of receipt of such notification by the Depositary.

Ratifikations-,
godtagande- eller godkännandeinstrumentet skall deponeras hos endera
depositarien.

2. Denna
konvention träder i kraft den

första dagen i den månad som följer på ut

gången av en tidrymd av tre månader efter

den dag när fem stater har uttryckt samtycke

till att vara bundna av konventionen i enlig

het med bestämmelserna i punkt 1.

3. I
fråga om Europarådets medlemsstater

och OECD:s medlemsländer som därefter ut

trycker samtycke till att vara bundna av kon

ventionen skall konventionen träda i kraft

den första dagen i den månad som följer efter

utgången av en tidrymd om tre månader efter

dagen för deponeringen av ratifikations-,

godtagande- eller godkännandeinstrumentet.

Artikd
29

Konventionens
territoriella tillämpning

1.
Varje stat kan vid
undertecknandet av konventionen eller vid deponeringen av ratifikations-,
godtagande- eller godkännandeinstrumentet ange det område eller de områden på
vilka denna konvention skall tillämpas.

2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom att
meddela endera depositarien, utvidga tillämpningen av denna konvention till
område som anges i meddelandet. 1 fråga om sådant område skall konventionen
träda i kraft den första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd
om tre månader efter den dag då depositarien mottagit meddelandet.

3.
Ett meddelande enligt någondera
av föregående punkter kan, i fråga om område som anges i meddelandet, återtas
genom underrättelse till någondera depositarien. Återtagande får verkan den
första dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader
efter den dag då depositarien mottagit underrättelsen.

Prop. 1989/90:14

39

Artide 30 Réserves

1. Tout Etat peut, au
moment de la signa

ture ou au moment du dépöt de son instm

ment de ratification, d'acceptation ou d'ap-

probation, déclarer qu'il se réserve le droit:

a. de
n'accorder aucune forme d'assistance

pour les impöts des autres Parties entrant

dans Pune quelconque des categories énu

mérées å PArtide 2, paragraphe 1, alinéa (b)

å condition que ladite Partie n'ait inclus dans

PAnnexe A de la Convention aucun de ses

propres impöts entrant dans cette catégorie;

b. de ne pas accorder d'assistance
en ma

tiére de recouvrement de créances fiscales

quelconques, ou de recouvrement d'amendes

administratives soit pour tous les impöts soit

seulement pour les impöts d'une ou plusieurs

des categories énumérées ä PArtide 2, para

graphe 1.

c. de ne pas accorder
d'assistance en rap

port avec des créances fiscales qui existent

déjä å la date d'entrée en vigueur de la Con

vention pour cet Etat ou, si une réserve a. au

préalable, été faite en vertu de Palinéa (a) ou

(b) ci-dessus, å la date du retrait d'une telle

réserve au sujet des impöts de la catégorie en

question;

d. de ne pas accorder
d'assistance en ma

tiére de notification de documents soit pour

tous les impöts soit seulement pour les im

pöts d'une ou plusieurs des categories énu

mérées å PArtide 2, paragraphe 1;

e. de ne pas accepter les
notifications par

voie postale prévues å PArtide 17, para

graphe 3.

2.
Aucune autre réserve n'est
admise.

3.
Toute Partie peut, apres
Pentrée en vigueur de la Convention å son égard, formuler une ou plusieurs réserves
visées au paragraphe 1 dont elle n'avait pas fait usage lors de la
ratification, acceptation ou approbation. De telles réserves entreront en
vigueur le premier jour du mois qui suit Pexpiration d'une période de trois
mois apres la date de reception de la réserve par Pun des Dépositaires.

4.
Toute Partie qui a formule une
réserve en vertu des paragraphes I et 3 peut la retirer

Artide 30 Reservations

I.
Any State may, at the time of signature or when depositing its instmment of
ratification, acceptance or approval or at any låter date, declare that it
réserves the right:

a. not
to provide any form of assistance in

relation to the taxes of other Parties in any of

the categories listed in sub-paragraph (b) of

paragraph 1 of Artide 2, provided that it has

not included any domestic tax in that cate

gory under Annex A of the Convention;

b. not
to provide assistance in the recovery

of any tax claim, or in the recovery of an

administrative fine, for all taxes or only for

taxes in one or more of the categories listed in

paragraph 1 of Artide 2;

c. not
to provide assistance in respect of

any tax claim, which is in existence at the

date of entry into force of the Convention in

respect of that State or, where a reservation

has previously been made under sub-para

graph (a) or (b) above, at the date of with

drawal of such a reservation in relation to

taxes in the category in question;

d. not
to provide assistance in the service

of documents for all taxes or only for taxes in

one or more of the categories listed in para

graph 1 of Artide 2;

e. not
to permit the service of documents

through the post as provided for in paragraph

3 of Artide 17.

2.
No other reservation may be
made.

3. After the entry into force of the Convention in
respect of a Party, that Party may make one or more of the reservations listed
in paragraph I which it dit not make at the time of ratification, acceptance or
approval. Such reservations shall enter into force on the first day of the
month following the expiration of a period of three months after the date of
receipt of the reservation by one of the Depositaries.

4. Any Party which has made a reservation under
paragraphs 1 and 3 may wholly or part-

Artikel
30 Reservationer

1.
Varje stat kan i samband med undertecknandet eller deponeringen av ratifikations-,
godtagande- eller godkännandeinstm-mentet eller vid en senare tidpunkt meddela
att den förbehåller sig rätten att

a)
inte bevilja någon form av handräckning som avser andra parters skatter av
något av de slag som anges i artikel 2 punkt 1 b), förutsatt att den inte i
konventionens bilaga A tagit in egna skatter av detta slag;

b)
inte bevilja handräckning för indrivning av skattefordringar eller
administrativa pålagor i fråga om något slags skatter eller endast i fråga om
ett eller flera av de slags skatter som anges i artikel 2 punkt 1;

c) inte
bevilja handräckning med avseende

på skattefordran som existerade vid den tid

punkt då konventionen trädde i kraft beträf

fande denna stal eller, om en reservation tidi

gare har gjorts enligt punkt a) eller b) ovan,

då reservationen med avseende på skatter av

detta slag återtogs;

d) inte
bevilja handräckning för delgivning

av handlingar i fråga om något slags skatter

eller endast i fråga om ett eller flera av de

slags skatter som anges i artikel 2 punkt 1;

e) inte
tillåta delgivning av handlingar per

post enligt artikel 17 punkt 3.

2.
Inga andra reservationer får
göras.

3. Sedan konventionen har trätt i kraft beträffande
en part kan denna part göra en eller flera av de reservationer som anges i
punkt 1 som den inte har gjort vid tidpunkten för ratifikationen, godtagandet
eller godkännandet. Sådana reservationer skall träda i kraft den första dagen
i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag
då endera depositarien mottagit reservationen.

4. Varje part som har gjort en reservation enligt
punkt 1 eller 3 kan helt eller delvis

Prop. 1989/90:14

41

en tout ou en partie en
adressant une notification å Pun des Dépositaires. Le retrait prendra effet å
la date de reception de la notification par le Dépositaire.

5.
La Partie qui a formule r.ne réserve au sujet d'une disposition de la présente
Convention ne peut prétendre å Papplication de cette disposition par une autre
Partie; toutefois, elle peut, si la réserve est partielle, prétendre å
Papplication de cette disposition dans la mesure ou elle Pa acceptée.

ly withdraw it by means of
a notification addressed to one of the Depositaries. The withdrawal shall take
effect on the date of receipt of such notification by the Depositary in
question.

5. A Party which has made
a reservation in respect of a provision of this Convention may not require the
application of that provision by any other Party; it may, however, if its
reservation is partial, require the application of that provision insofar as
it has itself accepted it.

Artide
31 Dénondation

1.
Toute Partie peut, å tout
moment, dé-noncer la présente Convention en adressant une notification å Pun
des Dépositaires.

2.
La dénondation prendra effet le
premier jour du mois qui suit Pexpiration d'une période de trois mois apres la
date de reception de la notification par le Dépositaire.

3.
La Partie qui dénonce la
présente Convention reste liée par PArtide 22 tant qu'elle conserve en sa
possession des informations, documents ou autres renseignements obtenus en
application de la Convention.

Artide
32

Dépositaires
et leurs fonctions

1.
Le Dépositaire auprés duquel un acte, notification ou communication sera
accom-pli notifiera aux Etats membres du Conseil de PEurope et aux pays Membres
de POCDE:

a. toute
signature;

b. le
dépöt de tout instmment de ratifica

tion, d'acceptation ou d'approbation;

c. toute
date d'entrée en vigueur de la pré

sente Convention conformément aux dispo

sitions des Artides 28 et 29;

d. toute
dedaration formulée en applica

tion des dispositions de PArtide 4, para

graphe 3 ou de PArtide 9, paragraphe 3 et le

retrait desdites dédarations;

e. toute
réserve formulée en application

des dispositions de PArtide 30 et le retrait de

toute réserve effectué en application des dis-

Artide 31 Denundation

1.
Any Party may, at any time,
denounce this Convention by means of a notification addressed to one of the
Depositaries.

2. Such denundation shall become effective on the
first day of the month following the expiration of a period of three months
after the date of receipt of the notification by the Depositary.

3. Any Party which denounces the Convention shall
remain bound by the provisions of Artide 22 for as long as it retains in its
possession any documents or information obtained under the Convention.

Artide
32

Depositaries
and their functions

1.
The Depositary with whom an act, notification or communication has been
accom-plished, shall notify the member States of the Council of Europé and the
Member countries of OECD of:

a. any
signature;

b. the
deposit of any instmment of ratifica

tion, acceptance or approval;

c. any date of entry into
force of this Con

vention in accordance with the provisions of

Artides 28 and 29;

d. any
dedaration made in pursuance of

the provisions of paragraph 3 of Artide 4 or

paragraph 3 of Artide 9 and the withdrawal

of any such dedaration;

e. any
reservation made in pursuance of

the provisions of Artide 30 and the with

drawal of any reservation effected in pursu-

återta
den genom underrättelse till endera depositarien. Återtagandet får verkan den
dag då ifrågavarande depositarie mottar underrättelsen.

5.
En part som har gjort en reservation med avseende på en bestämmelse i denna
konvention får inte kräva att en annan part skall tillämpa denna bestämmelse;
den kan emellertid, om dess reservation är partiell, kräva att bestämmelsen
tillämpas i den utsträckning som den själv har godtagit bestämmelsen.

Artikel
31 Uppsägning

1.
Varje part kan när som helst
säga upp denna konvention genom underrättelse adresserad till endera
depositarien.

2. Uppsägningen får verkan den första dagen i den
månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag depositarien
mottagit underrättelsen.

3.
En part som säger upp
konventionen skall förbli bunden av bestämmelserna i artikel 22 så länge som
denna part innehar handlingar eller upplysningar som erhållits enligt
konventionen.

Artikd
32

Depositarierna
och deras uppgifter

1.
Den depositarie som mottagit instmment, underättelse eller meddelande skall underrätta
Europarådets medlemsstater och OECD:s medlemsländer om:

a) undertecknanden;

b) deponeringar
av ratifikations-, godta

gande- eller godkännandeinstmment;

c) dagen
för ikraftträdandet av denna kon

vention enligt bestämmelserna i artiklarna 28

och 29;

d) förklaring
enligt bestämmelserna i arti

kel 4 punkt 3 eller artikel 9 punkt 3 och

återtagande av sådan förklaring;

e) reservationer
enligt bestämmelserna i ar

tikel 30 och återtagande av reservation enligt

bestämmelserna i artikel 30 punkt 4;

Prop. 1989/90:14

43

positions
de PArtide 30, paragraphe 4;

f
toute notification regue en application des dispositions de PArtide 2,
paragraphes 3 ou 4, PArtide 3, paragraphe 3, de PArtide 29 ou de PArtide 31,
paragraphe 1;

g.
tout autre acte, notification ou communication ayant trait å la présente
Convention.

2.
Le Dépositaire qui refoit une communication ou qui effectué une notification
conformément au paragraphe 1 en informera immédiatement Pautre Dépositaire.

En
foi de quoi, les soussignés, döment au-torisés å cet effet, ont signé la
présente Convention.

Fait
ä Strasbourg, le en frangais et en

anglais,
les deux textes faisant également foi, en deux exemplaires dont Pun sera déposé
dans les archives du Conseil de PEurope et Pautre dans les archives de POCDE.
Les Sec-rétaires Généraux du Conseil de PEurope et de POCDE en communiqueront
copie certi-fiée conforme å chacun des Etats membres du Conseil de PEurope et
des pays Membres de POCDE.

ance
of the provisions of paragraph 4 of Artide 30;

f any notification
received in pursuance of the provisions of paragraph 3 or 4 of Artide 2,
paragraph 3 of Artide 3, Artide 29 or paragraph 1 of Artide 31;

g.
any other act, notification or communication relating to this Convention.

2.
The Depositary receiving a communication or making a notification in pursuance
of the provisions of paragraph 1 shall inform immediately the other Depositary
thereof.

In
witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed
this Convention.

Done
at Strasbourg, the in English

and
French, both texts being equally authentic, in two copies of which one shall
be deposited in the archives of the Council of Europé and the other in the
archives of OECD. The Secretaries General of the Council of Europé and of OECD
shall transmit certified copies to each member State of the Council of Europé
and Member country of OECD.

Annexe
A Impöts auxquels s'applique la Convention

(Artide
2, paragraphe 2 de la Convention)

Annexe
B Autorités compétentes

(Artide
3, paragraphe 1 (d) de la Convention)

Annexe
C Definition du terme « ressortissant» aux fins de la Convention (Artide 3,
paragraphe 1 (e) de la Convention)

Annex
A Taxes to which the Convention would apply

(Paragraph
2 of Artide 2 of the Convention)

Annex
B Competent authorities

(Paragraph
1 (d) of Artide 3 of the Convention)

Annex
C Definition of the word "National" for the purpose of the Convention
(Paragraph 1 (e) of Artide 3 of the Convention)

Denna lag träder i kraft
den dag regeringen bestämmer.

44

O
underrättelse enligt bestämmelserna i artikd 2 punkt 3 eller 4, artikel 3
punkt 3, artikd 29 dier artikd 31 punkt 1;

g)
andra handlingar, underrättelser eller meddelanden som hänför sig till denna
konvention.

2. En depositarie som
mottar meddelande eller ger underrättelse enligt bestämmelserna i punkt 1 skall
omedelbart underrätta den andra depositarien om detta.

Till bekräftelse härav har
undertecknade, därtill vederböriigen bemyndigade, undertecknat konventionen.

Som skedde i Strasbourg,
den på

engelska och franska
språket, vilka båda texter har lika vitsord, i två exemplar, varav det ena
skall deponeras i Europarådets arkiv och det andra i OECD:s arkiv.
Generalsekreterarna i Europarådet respektive OECD skall översända bestyrkta
kopior till alla Europarådets medlemsstater och OECD:s medlemsländer.

Bilaga
A Skatter på vilka konventionen tillämpas

(Artikel
2 punkt 2 av konventionen)

Bilaga
B Behöriga myndigheter

(Artikel
3 punkt 1 d) av konventionen)

Bilaga
C Definition av uttrycket "medborgare" vid tillämpningen av konventionen

(Artikel
3 punkt 1 e) av konventionen)

Prop. 1989/90:14

45

2 Förslag till Prop. 1989/90:14

Lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1
§ Vad i denna lag sägs om skatt
gäller även allmän avgift samt ränta på skatt eller allmän avgift och
administrativa pålagor och kostnader i samband med indrivning.

2
§ I fråga om utländsk tull,
andra skatter, avgifter och pålagor som av svensk tullmyndighet uppbärs vid
eller i samband med export eller import av varor gäller denna lag endast i den
mån det särskilt anges i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan
skatt, avgift eller pålaga eller i 2§ lagen (1973:431) om utredning angående
brott mot utländsk tullag.

3
§ Med handräckning avses i
denna lag

1.
utbyte av upplysningar, häri
inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning,

2.
bistånd vid indrivning, häri
inbegripet säkringsåtgärder, samt

3.
delgivning av handlingar.

Handräckning
i Sverige åt myndighet i främmande stat

Allmänna
bestämmelser

4 §
1 den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och

främmande stat skall utländsk myndighet lämnas biträde med handräck

ning i skatteärende.

Riksskatteverket
förordnar om handräckning i varje särskilt fall. Om handräckningen inte sker
genom riksskatteverkets försorg, uppdrar verket åt vederbörande svenska
myndighet att ombesörja handräckningen.

5
§ Handräckningskall, om
inteannat följerav lOeller 12 §, genomföras i enlighet med vad som gäller för
den svenska skatt som är närmast jämförlig med den utländska skatt som
handräckningen avser.

6
§ Handräckning får inte
innefatta att svensk myndighet skall

1.
vidta åtgärd som avviker från
lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige,

2.
vidta åtgärd som strider mot
allmänna hänsyn eller för Sverige väsentliga intressen,

3.
lämna handräckning, om och i
den mån beskattningen i den stat som begär handräckningen strider mot allmänt
gällande beskattningsprinciper eller mot bestämmelserna i en överenskommelse
för undvikande av dubbelbeskattning eller i annan överenskommelse med den
främmande staten.

Handräckning
får inte heller innefatta att svensk myndighet skall

1.
lämna upplysning som inte är
tillgänglig enligt lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige,

2.
lämna upplysning som skulle
röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell
hemlighet eller i näringsverksamhet 46

nyttjat
förfaringssätt, om detta skulle kunna leda till allvariigt förfång för
Prop. 1989/90:14 näringsidkare i dennes näringsverksamhet,

3.
lämna upplysning, om det skulle strida mot allmänna hänsyn eller för Sverige
väsentliga intressen.

7 §
Föranleder handräckning talan inför svensk domstol eller myndig

het, äger riksskatteverket ta emot stämning samt själv eller genom ombud

föra talan.

Utredning
i Sverige

8 §
Riksskatteverket kan, efter framställning från den behöriga myndig

heten i den främmande staten, medge företrädare för utländsk myndighet

att närvara vid skatteutredning i Sverige.

,
Företrädare som avses i första stycket får inte fatta beslut i frågor som rör
utredningen i Sverige.

9 §
1 fall då svensk myndighet, efter begäran från utländsk myndighet

eller i anledning av vad som framkommit vid revision eller annan gransk

ning, till utländsk myndighet översänder uppgift rörande skatt skall uppgif

ten även tillställas den som berörs därav för kännedom. I sådan underrät

telse skall anges till vilken utländsk myndighet uppgiften översänts.

Underrättelse
enligt första stycket får underlåtas, om underrättelsen är uppenbart obehövlig
eller om det kan befaras att underrättelsen skulle försvåra genomförandet av
utländsk myndighets utredning eller beslut i skatteärende.

Indrivning
i Sverige

10
§ I den mån bestämmelse härom
har intagits i överenskommelse mellan Sverige och främmande stat gäller i
fråga om preskription lagstiftningen i den stat som begärt handräckningen.

11
§ Vid indrivning i Sverige av
utländsk skatt får åtgärd för att försätta en betalningsskyldig i konkurs eller
att väcka talan vid annan domstol än förvaltningsdomstol vidtas endast efter
särskilt bemyndigande av riksskatteverket.

Ett
sådant bemyndigande fordras också för att anta ackordsförslag beträffande
utländsk skatt.

12 §
Med fordran på skatt i främmande stat följer ej förmånsrätt enligt

lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

Delgivning
av handlingar i Sverige

13 §
Handling i ärende rörande utländsk skatt delges enligt delgivnings

lagen (1970:428). Särskild postddgivning eller stämningsmannadelgiv-

ningfår, ävenomdet ej följerav bestämmelserna i 3 § nämnda lag, äga rum

om riksskatteverket förordnar om det.

Handräckning
i främmande stat

Allmänna
bestämmelser

14 §
I den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och

främmande stat får riksskatteverket begära biträde i den främmande sta

ten med handräckning i skatteärende. 47

15 §
Framställning enligt 14 § får göras endast under fömtsättning att Prop. 1989/90: 14

1.
motsvarande handräckningsåtgärd
kan vidtas i Sverige i ett likartat ärende,

2.
framställningen kan göras utan
att detta skulle medföra att upplysningar lämnas som skulle röja handels-,
affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i
näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, om detta skulle kunna leda till
allvarligt förfång för näringsidkare i dennes näringsverksamhet,

3.
framställningen kan göras utan
att detta skulle medföra att upplysningar lämnas, vilkas överlämnande skulle
strida mot allmänna hänsyn eller för Sverige väsentliga intressen.

16 §
Uppgift som erhållits med stöd av överenskommelse mellan Sveri

ge och främmande stat får ej användas för att ändra eller söka ändring av

svensk skatt, om detta skulle strida mot avtalet i fråga.

Utbyte
av upplysningar

17 §
Svensk myndighet får hos riksskatteverket hemställa om att verket

begär handräckning i främmande stat för att få del av deklarationer och

andra uppgifter som erfordras i ett svenskt skatteärende.

I
skatteärende som är av väsentligt intresse för beskattningen i Sverige får
svensk myndighet hos riksskatteverket hemställa om att verket begär
handräckning i främmande stat som innebär att företrädare för verket eller
myndigheten får närvara vid skatteutredning i den främmande staten.

Indrivning
i främmande stat

18 §
Kronofogdemyndighet får hos riksskatteverket hemställa om att

verket begär handräckning i främmande stat för indrivning av svensk

skatt. Hemställan får avse indrivning inte bara hos den skattskyldige utan

även hos arbetsgivare eller annan som är betalningsskyldig enligt svensk

lagstiftning.

Hemställan
enligt första stycket får göras endast om beslutet i skatteärendet är
verkställbart i Sverige och fordringen inte kan drivas in i Sverige utan
väsentlig svårighet.

19 §
Svensk skatt som har tagits ut genom handräckning i främmande

stat anses i förhållande till den betalningsskyldige ha kommit riksskatte

verket till banda vid tidpunkten för uttagandet.

Delgivning
av handlingar i främmande stat

20 §
Svensk myndighet, som önskar delgivning i främmande stat av

handling rörande svensk skatt, skall hos riksskatteverket hemställa om att

verket begär handräckning för sådan delgivning.

1
den mån bestämmelse härom har intagits i överenskommelse mellan Sverige och
främmande stat får svensk myndighet, utan hinder av vad som föreskrivs i första
stycket, ombesörja delgivning med person i den främmande staten genom att
sända handlingen med posten enligt vad som sägs i 3 § första stycket
delgivningslagen (1970:428).

Gemensamma
bestämmelser

21 §
Är ett ärende enligt denna lag av särskild betydelse eller annars av

sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, skall riksskatteverket

med
eget yttrande överlämna ärendet dit. 48

22 § Riksskatteverkets
beslut enligt denna lag får inte överklagas. Prop. 1989/90: 14

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1990.

2.
Genom lagen upphävs lagen
(1978:352) om utredning i utländskt skatteärende.

3.
Genom lagen upphävs vidare

-
kungörelsen (1941:999) angående
särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Amerikas Förenta Stater i
vissa beskattningsärenden,

-
kungörelsen (1941:1000) angående
handräckning på begäran av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa
beskattningsärenden,

-
kungörelsen (1958:381) angående
förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk
skatt,

-
kungörelsen (1958:382) angående
handräckning åt belgisk myndighet i beskattningsärende,

-
förordningen (1973:630) om
handläggningen av vissa handräckningsärenden, samt

-
förordningen (1978:724) om
tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om
handräckning i skatteärenden.

4. Vad
i lagen sägs om överenskommelse med främmande stat gäller inte,

fömtom bestämmelserna i 4, 14,21 och 22 §§, avtalet den 14 maj 1935 med

Tyska Riket angående handräckning i beskattningsärenden.

49
4 Riksdagen
1989/90. I saml. Nr 14

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk
skatt, tull och annan allmän avgift

Härigenom
föreskrivs att rubriken till lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt,
tull och annan allmän avgift' samt lagen skall ha följande lydelse.

Lag
om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga

Prop.
1989/90:14

Nuvarande lydelse

I
den mån utländsk skatt, tull ef ler annan avgift enligt överenskommelse mellan
Sverige och främmande stat får uttagas här i riket får Konungen JÖrordna, alt
skatten eller avgiften skall uppbäras och indrivas i samma ordning som svensk
skatt, tull eller annan allmän avgift, och bestämma villkoren Jör uppbörden
och indrivningen.

Föreslagen lydelse

I
den mån utländsk tull. annan skatt, avgift eller pålaga som av tuH-myndighet
uppbärs vid eller i samband med export eller import av varor enligt
överenskommelse mellan Sverige och främmande stat får tas ut här i riket skall
bestämmelserna i 1. 3-5 §§. 6§ Jörsta stycket. 7. 10-12 samt 16 §§ lagen
(1989:000) om ömsesidig handräckning i skatteärenden äga motsvarande tillämpning.
Härvid skall vad som i dessa bestämmelser sägs om riksskatteverket i stället
avse generaltullstyrelsen.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1990.

2. Vad i 4 § andra stycket lagen (1989:000) om
ömsesidig handräckning i skatteärenden sägs gäller inte avtalet den 18 december
1972 om ömsesidigt bistånd i tullfrågor.

Senaste
lydelse 1973:432.

50

4 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående
brott mot utländsk tullag

Härigenom
föreskrivs att 2 § lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk
tullag skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

Bestämmelserna
om förundersökning och tvångsmedel i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling
samt i 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken äger motsvarande tillämpning.
Bestämmelse, vars tillämpning förutsätter att misstanke föreligger mot någon,
får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej användas i syfte att möjliggöra
förverkande av egendom.

2 §

Bestämmelserna
i 1. 4—9, 13 och 16 §§ lagen (1989:000) om ömsesidig handräckning i
skatteärende samt bestämmelserna om förundersökning och tvångsmedel i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling samt i 23, 27 och 28 kap.
rättegångsbalken äger motsvarande tillämpning. Bestämmelse, vars tillämpning
förutsätter att misstanke föreligger mot någon, får dock ej tillämpas.
Tvångsmedel får ej användas i syfte att möjliggöra förverkande av egen dom.
Vad som i ovan nämnda bestämmelser i lagen (1989:000) om ömsesidig handräckning
i skatteärenden sägs om riksskatteverket skad härvid i stället a vse
generaltullstyrelsen.

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1990.

51

5 Förslag
till Prop. 1989/90:14

Lagom ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom
föreskrivs att 61 § 1 och 2 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall upphöra att
gälla den 1 januari 1990.

Senaste lydelse av

61 i) 1 mom. 1986:1288

61 i) 2 mom. 1981:839. 52

6 Förslag
till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att 12 kap. 3 och 4 §§ sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande
lydelse.

Prop.
1989/90:14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12
kap.

3§
Sekretess för uppgift i mål eller ärende i domstols rättskipande eller rättsvårdande
verksamhet upphör att gälla i målet eller ärendet, om uppgiften förebringas
vid offentlig förhandling i samma mål eller ärende.

Förebringas
sekretessbelagd uppgift som avses i första stycket vid förhandling inom
stängda dörrar, består sekretessen under den fortsatta handläggningen, om
domstolen inte förordnar annat. Sedan domstolen har skilt målet eller
ärendet från sig, består sekretessen endast om domstolen i domen eller
beslutet har förordnat om det.

Förebringas
sekretessbelagd uppgift som avses i första stycket vid förhandling inom
stängda dörrar, består sekretessen under den fortsatta handläggningen, om
domstolen inte förordnar annat. Sedan domstolen har skilt målet eller ärendet
från sig, består sekretessen endast om domstolen i domen eller beslutet har
förordnat om det. Sådant förordnande skall alltid meddelas för uppgift för
vilken sekretess gäller enligt 9 kap. 3 § andra stycket, om det skulle strida
mot avtal som avses där att uppgiften röjs.

Fullföljs
talan i mål eller ärende vari domstol har meddelat förordnande om att sekretess
för uppgift skall bestå, skall den högre rätten pröva förordnandet när den
skiljer målet eller ärendet från sig.

4§ Sekretess för uppgift i
mål eller ärende i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör
att gälla i målet eller ärendet, om uppgiften tas in i dom eller annat beslut i
samma mål eller ärende.

Första stycket tillämpas
inte, om domstolen i domen eller beslutet har förordnat att sekretessen skall
bestå. Sådant förordnande får inte omfatta domslutet eller motsvarande del av
annat beslut, såvida inte rikets säkerhet eller annat intresse av synnerlig
vikt oundgängligen påkallar det. Angår målet eller ärendet någons civila
rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot någon för brott, gäller
dessutom att förordnande som omfattar domslut eller motsvarande del av annat beslut
får meddelas endast om riket befinner sig i krig eller krigsfara el-

Första stycket tillämpas
inte, om domstolen i domen eller beslutet har förordnat att sekretessen skall
bestå. Sådant förordnande skall alltid meddelas för uppgift för vilken
sekretess gäller enligt 9 kap. 3§ andra stycket, om det skulle strida mot avtal
som avses där att uppgiften röjs. Förordnande att sekretessen skall bestå får
inte omfatta domslutet eller motsvarande del av annat beslut, såvida inte
rikets säkerhet eller annat intresse av synnerlig vikt oundgängligen påkallar
det. Angår målet eller ärendet någons civila rättigheter och skyldig-

Lagen
omtryckt 1988:9.

53

Nuvarande lydelse

ler
andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden råder.

Föreslagen lydelse

heter
eller anklagelse mot någon för brott, gäller dessutom att förordnande som
omfattar domslut eller motsvarande del av annat beslut får meddelas endast om riket
befinner sig i krig eller krigsfara eller andra utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden råder.

Har
domstol meddelat förordnande enligt andra stycket, gäller sekretessen också
hos domstol eller annan myndighet som får del av domen eller beslutet. Denna
bestämmelse tillämpas dock inte, om en sekretessbestämmelse till skydd för
samma intresse ändå är tillämplig på uppgiften hos mottagaren.

Fullföljs talan mot dom
eller beslut vari domstol har meddelat förordnande enligt andra stycket, skall
den högre rätten pröva förordnandet när den skiljer målet eller ärendet från
sig.

Prop. 1989/90:14

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1990.

54

7 Förslag
till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom
föreskrivs att 5 kap. 1 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

5
kap. !§' Förhandling vid domstol skall vara offentlig.

Kan det antagas att vid
förhandling kommer att förebringas uppgift, för vilken hos domstolen gäller
sekretess som avses i sekretesslagen (1980:100), må rätten, om det be-dömes
vara av synnerlig vikt att uppgiften ej röjes, förordna att förhandlingarna
i vad den angår uppgiften skall hållas inom stängda dörrar. Även i annat
fall må förhandling hållas inom stängda dörrar, om sekretessen gäller enligt
7 kap. 22 §, 8 kap. 17 § eller 9 kap. 15 eller 16 § sekretesslagen eller, i
vad avser domstolsförhandling under fömndersökning i brottmål eller därmed
likställt mål eller ärende, enligt 5 kap. I § eller 9 kap. 17 § samma lag.

Kan
det antagas att vid förhandling kommer att förebringas uppgift, för vilken
hos domstolen gäller sekretess som avses i sekretesslagen (1980:100), må
rätten, om det be-dömes vara av synnerlig vikt att uppgiften ej röjes, förordna
att förhandlingen i vad den angår uppgiften skall hållas inom stängda dörrar.
Även i annat fall må förhandling hållas inom stängda dörrar, om sekretessen
gäller enligt 7 kap. 22 §, 8 kap. 17 § dier 9 kap. 15 eller 16 § sekretesslagen
eller, i vad avser domstolsförhandling under fömndersökning i brottmål eller
därmed likställt mål eller ärende, enligt 5 kap. 1 § eller 9 kap. 17 § samma
lag. Förhandling skall alltid hållas inom stängda dörrar, om sekretessen
gäller enligt 9 kap. 3 § andra stycket samma lag och det skulle strida mot
avtal som avses där att uppgiften röjes vid förhandlingen.

Förhör
med den som är under femton år eller lider av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller
annan mbbning av själsverksamheten må hållas inom stängda dörrar.

Är
eljest för särskilt fall föreskrivet, att förhandling må hållas inom stängda
dörrar, vare det gällande.

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1990.

' Senaste lydelse
1980:101.

55

Finansdepartementet Prop. 1989/90:14

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 september 1989

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Frei valds, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Engström

Lagrådsremiss om godkännande av Europaråds-och
OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, m. m.

1 Inledning

Sverige
har i dag har ett omfattande utbyte av information i skatteärenden med andra
stater. I fråga om automatiska uppgifter erhåller Sverige närmare 15 000
sådana uppgifter per år och sänder lika många till andra stater. Under 1987 och
1988 (uppgifterna för 1988 anges inom parentes) inkom 66 (79) spontana
kontrolluppgifter till Sverige och sändes 65 (81) från Sverige. Samma år inkom
97 (82) framställningar om handräckning till Sverige och sändes 70 (109) sådana
framställningar från Sverige. De länder med vilka detta utbyte för närvarande
är vanligast förekommande är, fömtom de nordiska staterna, Frankrike, Västtyskland
och USA.

Genom
den alltmer ökade internationella rörligheten av bl.a. kapital och arbetskraft
framstår det som mycket angeläget att det intemationella samarbetet mellan
skattemyndigheter i olika stater intensifieras ytterligare. Även avskaffandet
av den svenska valutaregleringen medför ett ökat behov av internationellt
samarbete på detta område. Ett sådant samarbete fömtsätter att internationella
regler skapas för hur ett sådant samarbete skall gå till. Hämtöver krävs också
regler som tillgodoser de skattskyldigas intressen och berättigade krav på
rättssäkerhet. 1 och med att Europarådet och OECD utarbetat den nu aktuella
konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden barett regelsystem som
i hög utsträckning uppfyller de tidigare nämnda kraven skapats. Även om endast
ett fåtal stater till en början skulle komma att ansluta sig till konventionen
så torde denna, sett i ett mer långsiktigt perspektiv, komma att vinna
intemationellt erkännande och utgöra gmnden för det framtida samarbetet på
området. Jag finner det därför angeläget att Sverige på ett tidigt stadium
ansluter sig till konventionen.

Den
nu aktuella Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig

handräckning i skatteärenden har tillkommit på gmndval av bl.a. ett av

Europarådet år 1979 — på svenskt initiativ — fattat beslut att skapa en 56

multilateral
konvention om handräckning i skattefrågor. Med anledning Prop. 1989/90:14
av detta beslut inleddes ett samarbete med OECDs skattekommitté, vilken
tidigare upprättat en modell för ingående av bilaterala avtal i fråga om
indrivning av skatter (Model Convention for mutual administrative assistance
in the recovery of tax claims, 1981).

Ett
första utkast till en multilateral konvention utarbetades inom ramen för OECDs
skattekommittés arbete varefter en expertgrupp inom Europarådet har
färdigställt den nu föreliggande konventionstexten samt en kommentar till
konventionen (Explanatory report on the Convention on Mutual Administrative
Assistance in Tax Matters, Council of Europe/OECD, Strasbourg 1989).

Konventionen,
som i stora delar överensstämmer med det multilaterala nordiska
handräckningsavtalet, innehåller bl. a. reglerom informationsutbyte för
taxeringsändamål, delgivning av handlingar, indrivning av skatter och allmänna
avgifter samt vidtagande av säkringsåtgärder för framtida indrivning.

Informationsutbytet
avses i princip ske på tre sätt; automatiskt genom utbyte av kontrolluppgifter,
spontant (t. ex. om en skattemyndighet vid en revision finner något som kan
vara av intresse för en annan skattemyndighet) samt på begäran. Vidare
fömtsätts att samordnade revisioner skall kunna ske i två eller flera stater
och att skattetjänstemän skall kunna delta vid skatteutredningar i andra
avtalsslutande stater.

I
april 1987 tog Europarådets ministerkommitté ett beslut om att anta
konventionen. Schweiz, Lichtenstein, Luxemburg och Västtyskland röstade dock
emot. När ministerkommittén i juni 1987 åter tog upp frågan om att öppna
konventionen för undertecknande för procedurbeslut lade de tidigare nämnda
staterna ned sina röster. Konventionen har också godkänts efter omröstning i
OECDs råd. Konventionen öppnades för undertecknande från och med den 25
januari 1988 och undertecknades av Sverige den 20 april 1989. Därefter har
Norge såväl undertecknat som ratificerat konventionen och USA undertecknat den.

Konventionen
har översatts till svenska och remissbehandlats. Yttranden har avgivits av
kammarrätten i Jönköping, Landsorganisationen (LO), riksskatteverket (RSV),
Svea hovrätt. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges
industriförbund. Yttranden har också kommit från Sveriges advokatsamfund och
Medborgarrättsrörelsen friheten i Sverige (MRR).

Av
remissinstansema har två, RSV och Svea hovrätt, uttalat sig positivt i fråga om
ett svenskt tillträde till konventionen. Såväl RSV som Svea hovrätt har dock
uttalat att ett tillträde till konventionen skulle kräva vissa följdändringar i
den interna svenska lagstiftningen, t. ex. på gmnd av de i konventionen intagna
sekretessbestämmelserna.

SAF
och Sveriges industriförbund, som avgivit ett gemensamt yttrande, har ställt
sig negativa till ett svenskt tillträde. Även Sveriges advokatsamfund och MRR
har ställt sig negativa. Huvudskälen härför har angetts vara att konventionen i
dess nuvarande utformning inte på ett godtagbart sätt tillgodoser de
skattskyldigas krav på att i ett internationellt skatteärende få

57

sina
synpunkter beaktade och ett tillräckligt skydd vad gäller deras rättsli-
Prop. 1989/90:14 ga ställning i förhållande till den offentliga parten.

Under
arbetet med konventionen har framkommit att det föreligger behov av att reglera
svenska myndigheters handläggning av utländska handräckningsärenden samt av att
ändra de interna svenska bestämmelserna i fråga om sekretess. Behovet av
sådana regler har också framhållits i vissa av de avgivna yttrandena.

Med
anledning härav har upprättats ett förslag till lag om ömsesidig handräckning i
ärende rörande skatt eller allmän avgift. Den föreslagna lagen avses ersätta
lagen om utredning i utländskt skatteärende, kungörelsen (1941:999) angående
särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Amerikas Förenta Stater i
vissa beskattningsärenden, kungörelsen (1941:1000) angående handräckning på
begäran av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden,
kungörelsen (1958:381) angående förfarandet för erhållande av handräckning för
indrivning i Belgien av svensk skatt, kungörelsen (1958:382) angående
handräckning åt belgisk myndighet i beskattningsärenden, förordningen (1973:630)
om handläggningen av vissa handräckningsärenden, förordningen (1978:724) om
tillämpning av avtalet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om
handräckning! skatteärenden samt i vissa delaräven lagen om uttagande av
utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. Lagen har utformats med
utgångspunkt i dels den nu aktuella konventionen, dels den tidigare nämnda
förordningen om tillämpning av det nordiska handräckningsavtalet.

I
den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärenden rörande skatt eller
allmän avgift anges inledningsvis i vilka fall svensk myndighet äger biträda
utländsk myndighet respektive äger begära biträde av utländsk myndighet med
handräckning samt anges de olika former av handräckning som därvid kan komma i
fråga. I lagen fastslås vidare att sådan handräckning skall genomföras i
enlighet med vad som gäller enligt svensk intern rätt beträffande motsvarande
svenska skatter och avgifter. 1 fråga om preskription görs dock ett undantag
härifrån i de fall då det i ett handräckningsavtal stadgas att det är den
ansökande statens lagstiftning som skall reglera denna fråga. Lagen innehåller
också speciella bestämmelser till skydd för enskilda skattskyldiga, exempelvis
förbud att röja affärshemlighet samt att den som berörs av en begäran från
utländsk myndighet om upplysningar eller av uppgifter vilka framkommit vid en
revision eller granskning och vilka uppgifter översänds till utländsk myndighet
under vissa fömtsättningar skall erhålla underrättelse om vad som översänts till
den utländska myndigheten. I detta sammanhang har jag också funnit det lämpligt
att ta upp vissa av de förslag som skatteindrivningsutredningen lade fram i
betänkandet (Ds Fi 1984:14) Indrivningsuppdrag till och från Sverige. Med
anledning härav föreslås bl. a. vissa ändringar i uppbördslagen.

Somjag
redan nämnt kommer den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärenden
rörande skatt och allmänna avgifter delvis att ersätta lagen om uttagande av
utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. Detta föranleder också att vissa
ändringar måste göras i sistnämnda lag, bl. a.

58

såtillvida
att denna lag endast skall omfatta utländsk tull, annan skatt, Prop. 1989/90:14
avgift eller pålaga som av tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med export
eller import av varor. Vidare föreslås att det i 1969 års lag tas in en
hänvisning till bestämmelserna i 2 §, 3 § punkterna 1,2 och 5,6 och 7 §§, 9 och
10 §§ samt 13—16 §§ i den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärenden
rörande skatt eller allmän avgift. En motsvarande ändring föreslås också i
lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag genom att det i lagens 2
§ tas in en hänvisning till 2 § första stycket, 3 §, 6 och 7 §§, 9—12 §§ samt
17 § i den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärenden rörande skatt
eller allmän avgift. Flertalet av de bestämmelser till vilket hänvisning
sålunda skett är bestämmelser till skydd för den enskilde.

Vidare
har inom justitiedepartementet upprättats förslag till ändringar i 12 kap. 3
och 4 §§ sekretesslagen och i 5 kap. 1 § rättegångsbalken. Innebörden av de
föreslagna ändringarna är att svensk domstol skall vara skyldig att för uppgift
som erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat och
vars röjande skulle strida mot avtalet i fråga förordna om stängda dörrar
respektive om att sekretessen skall bestå såväl i fråga om förebringade
uppgifter som i fråga om uppgifter som intagits i dom eller annat beslut.

Synpunkter
på samtliga dessa lagförslag har fortlöpande inhämtats från
generaltullstyrelsen och RSV.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels de lagförslag som lagts fram som
bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 2.
Sammanställningar av remissyttrandena över Europaråds- och OECD-konventionen om
ömsesidig handräckning i skatteärenden respektive nu aktuella delar av
skatteindrivningsutredningens betänkande Indrivningsuppdrag till och från
Sverige (Ds Fi 1984:14) har upprättats inom finansdepartementet och finns att
tillgå där.

2 Förslaget till lag om Europaråds- och OECD-konventionen
om ömsesidig handräckning i skatteärenden

Lagförslaget
består dels av paragraferna 1 och 2, dels av en bilaga. Bilagan innehåller
konventionstexten på franska och engelska samt i svensk översättning. Här
redovisas paragrafernas innehåll medan konventionens innehåll presenteras i
avsnitt 3.

I
lagförslaget föreskrivs att konventionen skall gälla för Sveriges del (1 §).
Med hänsyn till att det i dag inte är möjligt att avgöra vilka specifika
svenska respektive utländska skatter och avgifter som konventionen kommer att
vara tillämplig på har föreskrivits att det kungörs särskilt genom
tillkännagivande. Avsikten är att regeringen skall tillkännage det i svensk
författningssamling allteftersom de olika staterna tillträder konventionen.

I
2 § föreskrivs att RSV i normalfallet skall fullgöra funktionen som

behörig myndighet i ärenden som sammanhänger med konventionen. Vad 59

som härvid avses är
givetvis funktionen som behörig myndighet i samband Prop. 1989/90:14 med handläggningen
av enskilda ärenden. I fråga om tolkningsöverenskommelser etc. ankommer det på
regeringen att ingå sådana. Regeringen ämnar dock att uppdra åt RSV att i viss
omfattning ingå även sådana överenskommelser.

Enligt
artikd 28 i konventionen träder konventionen i kraft den första dagen i den
månad som följer på utgången av en tidrymd av tre månader efter den dag när fem
stater har uttryckt samtycke till att vara bundna av konventionen. I fråga om
stater som därefter uttrycker samtycke till att vara bundna av konventionen
skall konventionen träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter
utgången av en tidrymd om tre månader efter dagen för deponeringen av
ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet. Det är således inte
möjligt att nu avgöra vid vilken tidpunkt avtalet kommer att träda i kraft. I
förslaget till lag har därför föreskrivits att lagen träder i kraft den dag
regeringen bestämmer. Avsikten är att regeringen skall föreskriva om
ikraftträdande den dag då konventionen blir bindande för Sverige.

3 Konventionens innehåll

Konventionen
består av 32 artiklar och är uppdelad i sex kapitel. Kapitel I (artiklarna 1
och 2) innehåller bestämmelser om konventionens tillämpningsområde. I kapitel II (artikel
3) återfinns allmänna definitioner av i konventionen förekommande uttryck.
Kapitel III (artiklarna 4—17) behandlar de olika former av handräckning som
kan komma i fråga och är indelat i tre avdelningar i vilka de olika
handräckningsformema behandlas. I kapitel IV (artiklarna
18 — 23) ges bestämmelser avseende alla former av handräckning bl.a. rörande de
uppgifter som en framställning om handräckning skall innehålla. Kapitel V
(artiklarna 24 — 26) innehåller särskilda bestämmelser angående konventionens
tillämpning, tillämpligt språk samt fördelning av de kostnader som uppkommer i
samband med att begärd handräckning verkställs. I kapitel VI (artiklarna
27 — 32) återfinns slutbestämmelser rörande konkurrens mellan denna konvention
och andra internationella överenskommelser eller arrangemang. I detta kapitel
återfinns även bestämmelser beträffande konventionens undertecknande och
ikraftträdande, dess territoriella tillämpning, avgivande av reservationer samt
uppsägning av konventionen m. m.

Den
fortsatta redogörelsen för konventionen och dess bestämmelser bygger till stora
delar på den tidigare nämnda, av en expertgmpp inom Europarådet, upprättade
kommentaren till konventionen och dess bestämmelser.

3.1 Kapitel I, Konventionens tillämpningsområde

1
kapitel I, som omfattar artiklarna 1 och 2, anges konventionens syfte och

de personer som omfattas av konventionen samt de skatter som omfattas

av konventionen. 60

3.1.1
Artikel 1, Konventionens syfte och personer som omfattas av Prop. 1989/90:14

konventionen

I
artikel 1 anges konventionens syfte och de personer som omfattas av
konventionen. I artikeln sägs inledningsvis att syftet med konventionen är att
de anslutna statema skall biträda varandra med handräckning i skatteärenden.
Det biträde som avses omfattar alla ömsesidiga handräckningsåtgärder, med de
begränsningar som följer av konventionens kapitel IV, som
kan vidtas av offentliga institutioner, inklusive de rättstillämpande myndigheterna.
Åtgärder enligt strafllagstiftningen omfattas dock inte. Detta innebär att
åtgärder som rättstillämpande organ vidtar, med undantag för sådant
förberedande arbete som föregår ett brottmåls anhängiggörande inför
rättstillämpande organ, på gmnd av bestämmelser i strafflagstiftning i syfte
att beivra brott mot skatte- respektive avgiftslagstiftningen inte omfattas av
denna konvention. Konventionen är således tillämplig i fråga om all
handräckning som är nödvändig för skattemyndigheterna för att fastställa en
skattskyldigs taxering samt även i fråga om förberedelser av
brottmålssprocesser avseende sådana skatter och avgifter som omfattas av
konventionen. 1 sammanhanget bör dock framhållas att även om konventionen är
tillämplig då fråga är om fömndersökning inför en eventuell brottmålsprocess,
medför bestämmelsema i artiklama 4 och 22 att uppgifter som erhållits med stöd
av konventionen inte får användas i en brottmålsprocess om inte den behöriga
myndigheten i den stat varifrån uppgifterna erhållits i förväg lämnat sitt
samtycke därtill. Konventionen är däremot överhuvudtaget inte tillämplig i fråga
om handräckning som primärt begärts för att erhålla uppgifter som åklagare
avser att använda i en brottmålsprocess (se vidare under avsnitt 3.3.1.1).

Konventionen
omfattar sålunda åtgärder av administrativa myndigheter avseende beskattning
och uppbörd av skatt och avgifter samt indrivning av skatte- och
avgiftsfordringar. Även fullgörande av ärende inför administrativ myndighet och
påförande av administrativa avgifter samt åtgärder som rättstillämpande organ
vidtar i syfte att assistera de administrativa myndighetema i denna deras
verksamhet faller in under konventionen.

I
artikel 1 punkt 3 klargörs att bistånd med handräckning skall lämnas oavsett
var den skattskyldige eller annan inblandad person har sitt hemvist eller sitt
medborgarskap. Således kommer företag som har sitt hemvist i en stat som inte
är ansluten till konventionen och som har en filial i en konventionsstat att
omfattas av konventionen. Sak samma gäller alla företag som gör affärer med ett
företag i en konventionsstat. Konventionen tillämpas således på samma vida
krets av personer som artikel 26 (utbyte av upplysningar) i OECDs modell för
dubbelbeskattningsavtal beträffande inkomst och förmögenhet (1977).

3.1.2
Artikel 2, Skatter som omfattas av konventionen

Remissinstanserna:
SAF och Sveriges industriförbund har påpekat att

skattebegreppet inte har
definierats i konventionen och att detta i förening 61

med metoden att förteckna
de skatter på vilka konventionen tillämpas Prop. 1989/90:14 innebär att
varje stat därigenom kan få hjälp med handräckning rörande vilken skatt som
helst. SAF och Sveriges industriförbund ifrågasätter om detta är tillrådligt.

Föredragandens
överväganden: Som SAF och Sveriges industriförbund framhållit har begreppet
"skatt" inte definierats i konventionen. I artikel 2 anges dock de
kategorier av skatter som omfattas av konventionen. Avsikten härmed är att
konventionen skall ha en mycket vidsträckt omfattning och täcka alla former av
tvingande betalningar till myndigheter. Den nu förevarande konventionen omfattar
dock inte sådan tull, annan skatt, avgift eller pålaga som omfattas av den inom
tullsamarbetsrådet (Customs Coopération Council, CCC) upprättade
internationella konventionen om ömsesidigt administrativt bistånd för att
förhindra, utreda och beivra tullbrott (se SÖ 1983:49 samt prop. 1982/83:35,
SkU 1982:83:10, Rskr 1982/83:121, SFS 1983:682). 1 artikd 1 e i intemationell
konvention om ömsesidigt administrativt bistånd för att förhindra, utreda och
beivra tullbrott definieras begreppet "tullar och andra avgifter vid
import eller export" enligt följande: "tullar och alla andra skatter,
avgifter eller andra pålagor som uppbärs vid eller i samband med import eller
export av varor; termen skall dock inte omfatta avgifter och pålagor som begränsas
till de ungefärliga kostnaderna för utförda tjänster". Av bl.a.
konventionens inledning och dess artikel 2 framgår vidare att konventionen
gäller i fråga om samarbete mellan tulladministrationerna i olika länder.
Annorlunda uttryckt omfattar således Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig
handräckning i skatteärenden inte tullar, skatter, avgifter eller pålagor som
omfattas av den angivna tullkonvention och som tullmyndighet uppbär vid eller i
samband med import eller export av varor. Det bör i detta sammanhang framhållas
att en anslutning till konventionen inte innebär — såsom SAF och Sveriges
industriförbund anfört — att Sverige blir skyldigt att bistå med handräckning
rörande vilken skatt som helst. Dels innebär de i artikel 2 intagna
riktlinjerna i sig en begränsning av deskatter som kan komma i fråga dels
innebär bestämmelserna i artikel 21 enligt vilka den anmodade staten i vissa
fall kan vägra handräckning en begränsning av åtgärderna. I förslaget till lag
om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift (se
avsnitt 4 nedan) har dessutom intagits för svensk myndighet tvingande
bestämmelser motsvarande de i artikel 21 punkt 2. Sammantaget torde dessa
bestämmelser innefatta ett fullgott skydd mot att handräckning medges för att
t. ex. driva in fordringar av konfiskatorisk art vilka betecknats som
"skatter" eller "avgifter". I sammanhanget förtjänar också
att framhållas att Sverige redan i dag har dubbelbeskattningsavtal vilka
innehåller bestämmelser rörande handräckning med de flesta av de stater som
kan komma att ansluta sig till denna konvention och att några problem av den
art som SAF och Sveriges industriförbund pekat på därvid inte har uppkommit.

Det
är i dag inte möjligt att ange de svenska respektive utländska skatter

och avgifter som konventionen kommer att omfatta då den träder i kraft

eller de skatter och avgifter som konventionen skall tillämpas på i förhål

lande till stater som därefter ansluter sig till konventionen. 1 förslaget till 62

lag
om Europaråds- och OECD-konvention om ömsesidig handräckning i Prop.
1989/90:14 skatteärenden (1 §) har därför - som jag redan anfört (avsnitt 2
ovan) -föreskrivits att regeringen genom tillkännagivande skall kungöra de
skatter och avgifter som omfattas av konventionen.

För
svenskt vidkommande anser jag det lämpligt att till en början uppta följande
skatter och avgifter i den i artikel 2 punkt 2 angivna bilagan A till
konventionen. Jag anger här skatterna och avgifterna enligt klassificeringen i
artikel 2 punkt 1 i konventionen.

Skatter
enligt artikel 2 punkt 1 a:

i)
Den statliga inkomstskatten, sjömansskatten, kupongskatten, bevillningsavgiften
for vissa offentliga föreställningar, ersättningsskatten, ut-skiftningsskatten
och vinstdelningsskatten.

ii)
Svenska skatter av detta slag saknas.

iii)
Den statliga förmögenhetsskatten.

Skatter
enligt artikel 2 punkt 1 b:

i)
Den kommunala inkomstskatten.

ii)
Avgifter enligt lagen (1981:691) om sodalavgifter, lagen (1982:423) om allmän
löneavgift, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och
lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift.

iii)
A. Arvsskatt och gåvoskatt.

B. Den
statliga fastighetsskatten (1984:1052).

C. Skatt
enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

D. Skatt
enligt lagen (1978:144) om skatt på vissa resor och lagen

(1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper.

E. Avgifter
och skatter enligt vägtrafikskattelagen (1973:601),

lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på fordon som inte är regist

rerade här i riket, lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, vägtrafik-

skattdagen (1988:327) samt lagen (1988:328) om vägtrafikskatt

på utländska fordon.

F. Svenska
skatter av detta slag saknas.

G. Avgifter
och skatter enligt lagen (1972:435) om överiastavgift.

iv)
Svenska skatter av detta slag saknas.

Den
angivna uppräkningen av skatter och avgifter kan givetvis komma att behövas
ändras och kompletteras.

3.2 Kapitel II, Allmänna
definitioner

I
kapitel II, som endast omfattar artikd 3, definieras vissa i
konventionen allmänt förekommande uttryck. Definitioner förekommer emellertid
även på andra ställen i konventionen t. ex. i artikel 8 punkt 2.

3.2.1
Artikel 3, Definitioner

Artikel
3 innehåller definitioner av vissa uttryck som förekommer i kon

ventionen. Av punkt I b framgår att uttrycket "skatt" åsyftar alla i
artikel

2 angivna skatter samt även socialförsäkringsavgifter. Vidare följer av

definitionen av uttrycket "skattefordran" i punkt 1 c att med skatter
och 63

socialförsäkringsavgifter
sammanhängande räntor och administrativa på- Prop. 1989/90:14 lågor (t. ex. viten)
samt avgifter, såsom försenings- och andra särskilda avgifter (t. ex.
skattetillägg), omfattas av konventionen. Detsamma gäller även beträffande
belopp som en person underlåtit att innehålla eller att inbetala till
myndighet, exempelvis skattebelopp för vilken någon gjorts betalningsansvarig
enligt 75 § respektive 77 a § uppbördslagen, 21 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare eller 15 kap. aktiebolagslagen (1975:1385).
För att handräckning med indrivning skall kunna begäras med stöd av
konventionen krävs dock att beloppet i fråga är fastställt och inte bara
uppskattat. Att fråga är om en skönsmässigt fastställd taxering inverkar dock
inte på möjligheten att begära handräckning. Även betalningsanspråk som grundar
sig på beslut enligt betalningssäkringslagen (1978:880) eller liknande
lagstiftning i annan konventionsstat omfattas av konventionen. 1 den fortsatta
redogörelsen för konventionen och dess innehåll kommer uttrycket
"skatt" att användas i den nu angivna betydelsen.

1
enlighet med konventionens artikel 3 punkt 1 d skall de stater som ansluter sig
till konventionen ange de personer och myndigheter som har att fullgöra
funktionen som behörig myndighet. För Sveriges vidkommande avses härvid att i
den till konventionen fogade bilagan B såsom svensk behörig myndighet ange
finansministern eller den myndighet åt vilken uppdrages att handha frågor
rörande konventionen. Genom den i 2 § förslaget till lag om Europaråds- och
OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden intagna
bestämmelsen har för svensk del behörig myndighetsfunktionen delegerats till
RSV. I ärenden av särskild betydelse eller i ärende som annars är av sådan
särskild beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen skall dock regeringen
fullgöra denna funktion.

I
artikel 3 punkt 1 e definieras uttrycket "medborgare". Denna definition
baserar sig på motsvarande definition i artikel 24 punkt 2 i OECDs modell för
dubbelbeskattningsavtal beträffande inkomst och förmögenhet (1977). När det
gäller uttrycket "medborgare" finns också en möjlighet för de till
konventionen anslutna staterna att frångå den givna definitionen genom att avge
en förklaring i detta syfte. Någon sådan förklaring är inte aktuell från svensk
sida.

3.3 Kapitel III, Handräckningens former

Kapitel
111 består av 3 avdelningar vilka behandlar utbyte av upplysningar (Avdelning I), handräckning vid indrivning (Avdelning II) samt
delgivning av handlingar (Avdelning 111). Varje avdelning är vidare indelad i
ett antal artiklar.

3.3.1
Avdelning I, Utbyte av upplysningar

Avdelning
I omfattar artiklama 4—10 av vilka artiklarna 5 — 9 behandlar

de olika formerna för informationsutbyte medan artiklarna 4 och 10

innehåller generella bestämmelser rörande alla former av informationsut

byte. 64

3.3.1.1
Artikd 4, Allmänna bestämmelser Prop. 1989/90:14

Remissinstanserna:
SAF och Sveriges industriförbund har anfört att den i artikel 4 punkt 1 a
intagna förpliktelsen att utbyta upplysningar även gäller vid t, ex.
betalningssäkring och enligt punkt 1 b vid inledande av förfarande vid
rättstillämpande myndighet. Det sistnämnda innebär enligt SAF och Sveriges
industriförbund att upplysningar om allt vad den ansökande staten tror kan bli
relevant i ett kommande skatteärende kan begäras från andra länder. Sverige kan
således bli skyldigt att medverka t. ex. i ett annat lands allmänna
branschundersökningar. SAF och Sveriges industriförbund har vidare anfört att
den enskilde — om det blir fråga om ett brottmål — är helt beroende av vilka
villkor den uppgiftslämnande staten uppställer till hans skydd och att den
enskilde själv inte kan påverka detta. Då Sverige tillämpar fri bevisprövning i
brottmål kan således en uppgift som på ett eller annat sätt kommer fram i
brottmålet få bevisvärde oavsett vad som kan ha beslutats i ett annat land.

Svea
hovrätt har anfört att det kan komma att bli svårt för de rättstillämpande
instanserna att avgöra när en process innehåller i artikel 4 punkt 2 angivet
material och att bestämmelsen därför omedvetet kan komma att överträdas. På
grund härav anser Svea hovrätt att ändringar måste göras i t. ex.
rättegångsbalken varvid det bör klargöras hur artikeln är avsedd att tillämpas
exempelvis i mål enligt 77 a och 81 §§ uppbördslagen.

Även
kammarrätten i Jönköping konstaterar att det föreligger en viss konflikt mellan
polis- och åklagarmyndigheternas rätt att med stöd av konventionen erhålla
upplysningar från utländska myndigheter och de i konventionen angivna
begränsningarna beträffande rätten att använda upplysningarna och pekar i denna
del på att:

— det
i kommentaren till art. 1 sägs att konventionen omfattar förberedelser inför
ett skattebrotts anhängiggörande i domstol medan den inte längre är tillämplig
sedan åtal väckts,

— en
avtalspart enligt art. 4 punkt 2 får använda upplysningar som erhållits med
stöd av konventionen i en brottmålsprocess endast om den part som lämnat
uppgifterna lämnat sitt samtycke därtill samt

— upplysningar
som inhämtats med stöd av konventionen enligt art. 22 punkt 2 får yppas för
personer eller myndigheter som handlägger åtal. Med anledning härav framhåller
kammarrätten att det enligt svensk rätt

inte
finns någon möjlighet att förhindra polis eller åklagare att i en brottmålsprocess
använda upplysningar som de erhållit med stöd av konventionen. Mot bakgrund av
innehållet i de angivna artiklarna skulle detta enligt kammarrätten innebära
att behörig svensk myndighet inte kan låta polis-dier åklagarmyndighet ta del
och använda sig av inhämtade upplysningar med mindre än att den anmodade
statens samtycke därtill inhämtats.

Enligt
kammarrättens mening torde det dock sällan förekomma att en anmodad stat skulle
ha ett sådant intresse rörande upplysningar som omfattas av konventionen att
ett samtycke inte lämnas. Med hänsyn härtill och då möjlighet finns att träffa
överenskommelser om att avstå från kravet på samtycke anser kammarrätten att de
nu aktuella bestämmelserna i praktiken inte torde innebära något större hinder
för svenskt

65

5 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 14

vidkommande.
Kammarrätten framhåller även vikten av att den enskildes Prop. 1989/90:14
rättssäkerhet beaktas.

Även
RSV har berört den i artikel 4 punkt 2 intagna bestämmelsen och anser därvidlag
att Sverige bör sträva efter att ingå bilaterala överenskommelser om att avstå
från kravet på samtycke.

SAF
och Sveriges industriförbund samt Sveriges advokatsamfund har understrukit
vikten av att Sverige i sin interna lagstiftning inför regler om
underrättelseplikt i det fall upplysningar lämnas till myndighet i konventionsstat.

Föredragandens
överväganden: Artikel 4 innehåller som inledningsvis nämnts allmänna
bestämmelser rörande samtliga former av informationsutbyte. Vad som sägs
beträffande denna artikel gäller således såväl i fråga om sådant
informationsutbyte som sker med stöd av artiklarna 5 —9 som i fråga om allt
annat informationsutbyte som kan komma att äga rum med stöd av denna
konvention.

Enligt
artikelns punkt 1 skall informationsutbyte avse uppgifter som kan förutsättas
vara relevanta vid fastställande och uppbörd av skatter och avgifter och andra
exekutiva åtgärder beträffande skatte- och avgiftsfordringar eller vid
förfarande hos administrativ myndighet respektive vid inledande av förfarande
vid rättstillämpande myndighet. I punktens andra stycke klargörs vidare att
upplysningar som sannolikt inte är relevanta för de tidigare angivna ändamålen
inte skall utbytas. Ytterligare begränsningar följer också av konventionens
artikel 19, enligt vilken den ansökande staten skall ha prövat alla de
möjligheter som står till dess förfogande inom dess eget område innan en
framställning om handräckning översänds till annan konventionsstat, samt av de
i artikel 21 intagna bestämmelserna om skydd för personer och begränsning av
skyldigheten att bevilja handräckning.

Även
punkt 2 i artikel 4 innehåller en begränsning. Denna begränsning tar emellertid
inte sikte på informationsutbytet som sådant utan på möjligheterna att använda
med stöd av konventionen erhållna uppgifter. I enlighet härmed får uppgifter
som erhållits med stöd av konventionen användas i en brottmålsprocess endast
om den stat varifrån uppgifterna erhållits i förväg gett sitt samtycke därtill.

I
artikelns tredje punkt fastslås att en stat som översänder information till
annan stat får underrätta person med hemvist eller medborgarskap i denna stat
innan upplysningar avseende honom översänds i enlighet med artikel 5 eller 7.
För att sådan underrättelse skall få ske fordras dock att detta följer av
intern lagstiftning samt att en förklaring därom tillställts endera
depositarien (se under artikel 32). Som jag senare ämnar återkomma till
(avsnitt 4) har ett lagförslag upprättats enligt vilket underrättelse . under
vissa förutsättningar skall ske. Vid tillträdet till konventionen måste om
sådan underrättelse skall få ske när upplysning tillställs annan stat med stöd
av konventionen Sverige tillställa endera depositarien en förklaring i frågan.

Med
anledning av vad remissinstanserna anfört i fråga om de i artikel 4 intagna
bestämmelserna får jag härutöver anföra följande.

Som
jag redan inledningsvis nämnt sägs i artikel 4 punkt 1 andra stycket 66

att
upplysningar som sannolikt inte är relevanta för de i artikelns punkt 1 Prop.
1989/90:14 angivna ändamålen inte skall utbytas. De upplysningar som
konventionen tar sikte på är således närmast sådana som har ett mer direkt
intresse för beskattningen. Den omständigheten att konventionen getts en mycket
vid omfattning innebär alltså inte att det står de anslutna staterna fritt att
utbyta upplysningar vilka inte är av betydelse i skattehänseende. Härutöver
innehåller artiklarna 5 — 9, i vilka de olika formerna av informationsutbyte
regleras, ytterligare begränsningar vad avser de fall då informationsutbyte
får ske. 1 fråga om sådant informationsutbyte som behandlas i artikel 5, utbyte
av upplysningar efter särskild framställning, gäller t. ex. att sådant utbyte
endast får avse särskilt angivna personer eller transaktioner. I enlighet
härmed torde informationsutbyte i syfte att göra en helt allmän
branschundersökning inte kunna ske med stöd av konventionen. Däremot torde
konventionen kunna vara tillämplig vid "branschundersökningar" som
t. ex. utgör ett led i att fastställa ett armlängdspris i samband med ärenden
rörande internprissättning. Det bör också framhållas att — såsom inledningsvis
redovisats — Sverige med stöd av bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal redan
i dag har ett omfattande informationsutbyte med främmande stater och att ett
tillträde till konventionen inte torde medföra någon större förändring
därvidlag. Jag vill i detta sammanhang peka på att konventionens bestämmelser
om handräckningens former och om skydd för de skattskyldiga är mer detaljerade
än vad som varit fallet i bilaterala avtal.

Som
remissinstanserna konstaterat föreligger det en konflikt mellan den i artikel 4
punkt 2 intagna bestämmelsen, att upplysningar som erhållits med stöd av
konventionen endast får användas i en brottmålsprocess om den anmodade staten
gett sitt samtycke därtill, och intern svensk rätt. Liknande konflikter har
aktualiserats i andra sammanhang. En motsvarande bestämmelse finns också i
1988 års FN-konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen
som Sverige har undertecknat men ännu inte ratificerat. Frågan övervägs därför
för närvarande inom justitiedepartementet och bör enligt vad jag inhämtat från
chefen för justitiedepartementet kunna lösas genom en lagändring inom en inte
alltför avlägsen framtid (se även under avsnitt 3.4.5 där de i konventionen
intagna sekretessbestämmelserna behandlas). Även om denna fråga således kan
komma att lösas genom denna ändring i intern svensk rätt vill jag här framhålla
att det är angeläget att RSV ingår överenskommelser med andra konventionsstater
om att avstå från kravet på samtycke.

Som
jag redan anfört har ett förslag till lag om ömsesidig handräckning i

ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift upprättats. 1 lagförslagets

12 § har intagits en bestämmelse om att den som berörs av ett handräck

ningsärende i vissa fall skall underrättas om de uppgifter som översänts till

skattemyndighet i främmande stat (se vidare härom under avsnitt 4.2.2

nedan). Då Sverige kommer att avge en sådan förklaring varom talas i

konventionens artikel 4 punkt 3 kommer det således vara möjligt att

underrätta person med hemvist i Sverige eller som är svensk medborgare

om att upplysningar avseende honom översänds till främmande stat i

enlighet med bestämmelserna i artikel 5 eller 7. 67

3.3.1.2 Artikel 5, Utbyte
av upplysningar efter särskild framställning Prop. 1989/90:14

Utbyte
av upplysningar efter särskild framställning kan, på sätt anges i artikel 5
punkt 1, avse samtliga de i artikel 4 punkt 1 angivna fallen.

Som
jag redan angett (se avsnitt 3.3.1.1) skall samtliga i det avsnittet redovisade
fömtsättningama vara för handen för att Sverige enligt konventionen skall vara
skyldigt att biträda en främmande stat med handräckning. Detta förhållande
framgår såväl av bestämmelsema i artikel 4 som av artikel 5 punkt 1. I fråga om
sådant informationsutbyte som avses i artikel 5, dvs. utbyte av upplysningar
efter särskild framställning, gäller därutöver enligt artikelns punkt 1 att
framställningen skall avse särskilda personer eller transaktioner. Det bör
härvid framhållas att en prövning av huruvida samtliga dessa fömtsättningar är
för handen skall ske i varje enskilt fall samt att denna prövning dels skall
ske i den stat som gör framställningen dels ock i den anmodade staten. Skulle
någon av de inblandade statema vid en sådan prövning finna att samtliga
fömtsättningar inte föreligger bör någon framställan inte ske respektive
handräckning inte beviljas.

1
artikelns punkt 2 ges en ordningsföreskrift av vilken följer att den anmodade
staten i första hand skall söka tillmötesgå en framställning med hjälp av
upplysningar som är tillgängliga för dess myndigheter, t. ex. deklarationshandlingar
och kontrolluppgifter. Endast i de fall sådana uppgifter inte är tillfyllest
för att tillmötesgå framställningen skall andra åtgärder, t. ex. revision,
tillgripas.

3.3.1.3
Artikd 6, Automatiskt utbyte av upplysningar

Information
som utbyts automatiskt utgörs typiskt sett av massuppgifter omfattande ett
stort antal enskilda fall av samma art. Vanligtvis omfattar sådan information
betalningar som skett från en stat till en annan och den skatt som innehållits
i den stat varifrån utbetalningen härrör, t. ex. beträffande utdelning, ränta,
royalty och andra inkomster som härrör från en stat och för vilka
skattskyldighet föreligger eller kan föreligga i mottagarens hemviststat. För
att Sverige skall vara skyldigt att bistå med information enligt denna artikel
krävs naturligtvis att de tidigare (se avsnitt 3.3.1.1) redovisade
fömtsättningama är uppfyllda.

En
ytterligare fömtsättning för att automatiskt informationsutbyte skall få ske är
hämtöver enligt artikel 6 att de behöriga myndigheterna träffar en ömsesidig
överenskommelse i vilken dels de kategorier av fall som skall omfattas av ett
automatiskt informationsutbyte ange dels ock tillvägagångssättet för ett
sådant informationsutbyte preciseras. Som jag tidigare anfört ämnar regeringen
uppdra åt RSV att i viss omfattning ingå tolkningsöverenskommelser med till
konventionen anslutna stater. När det gäller ömsesidiga överenskommelser enligt
artikel 6 utgör dessa emellertid ett exempel på sådana
tillämpningsöverenskommelser som det ankommer på

regeringen
att ingå.

68

3.3.1.4
Artikel 7, Spontant utbyte av upplysningar Prop. 1989/90:14

Remissinstanserna:
Sveriges advokatsamfund anser att reglerna om spontant utbyte av upplysningar
enligt sin ordalydelse är utomordentligt långtgående och att detta — bl. a. med
hänsyn till att den enskildes yttranderätt inte säkrats — kan leda till
oacceptabla inskränkningar i den personliga integriteten.

Föredragandens
överväganden: Det spontana utbytet av upplysningar torde i hög grad komma att
avse sådan information som kommer fram i samband med revision eller annan
granskning av en skattskyldig och som bedöms vara av intresse för
skatteadministrationen i en annan till konventionen ansluten stat. Även om de
i artikel 7 intagna bestämmelserna rörande spontant utbyte av upplysningar ger
relativt stort utrymme för informationsutbyte och de fall då spontant
informationsutbyte skall ske endast anges i grova drag skal! dock hållas i
minnet att de tidigare (se avsnitt 3.3.1.1) redovisade fömtsättningama för att
Sverige skall vara skyldigt att bistå med information till viss del begränsar
möjligheterna till spontant informationsutbyte.

Beträffande
den enskildes yttranderätt vill jag hänvisa till vad jag tidigare anfört (se
avsnitt 3.3.1.1) om artikel 4 punkt 3 i konventionen.

Enligt
artikel 7 punkt 2 ankommer det på varje stat som är ansluten till konventionen
att vidta sådana åtgärder och tillämpa sådana förfaranden som behövs för att
säkra att sådana upplysningar som anges i punkt 1 blir tillgängliga för
överiämnande till annan stat. För svenskt vidkommande ankommer det på RSV att
utarbeta sådana förfaranden.

3.3.1.5
Artikels. Samtidiga skatteutredningar

Enligt
denna artikel skall två eller flera av de till konventionen anslutna staterna
efter framställning från annan konventionsstat samråda för att bestämma föremål
och tillvägagångssätt för samtidiga (simultana) skatteutredningar.
Framställningar och samrådsförfaranden i denna fråga skall ombesörjas av
respektive stats behöriga myndighet, dvs. för svenskt vidkommande normalt av RSV.
Ett handräckningsärende enligt artikel 8 kommer således att initieras av den
behöriga myndigheten i en konventionsstat genom en framställning till behörig
myndighet i en eller flera andra konventionsstater. 1 framställningen skall den
stat som initierar ärendet ange sitt val av potentiellt utredningsobjekt.
Utifrån denna framställning har de aktuella behöriga myndigheterna att ta
ställning till huruvida de önskar delta i den föreslagna skatteutredningen men
kan också lämna förslag på andra utredningsobjekt.

En
förutsättning — förutom de tidigare (se avsnitt 3.3.1.1) redovisade —

för att konventionsstater skall delta vid en samtidig skatteutredning är

dock att staterna i fråga har ett delat eller likartat intresse av de
transaktio

ner som den för utredning aktuella personen eller personerna varit inblan

dad i. Även om samtliga dessa förutsättningar är uppfyllda innebär detta i

och för sig inte ett tvång att delta i en samtidig skatteutredning. Om en

konventionsstat t. ex. skulle finna ätt de transaktioner som avses bli grans- 69

kade vid en samtidig
skatteutredning inte är av sådan betydelse för den Prop. 1989/90:14 stat
till vilken framställningen riktats eller för den stat som gjort framställningen
att utredningen i fråga framstår som motiverad, kan den anmodade staten välja
att avstå från att delta.

1
artikelns punkt 2 definieras uttrycket "samtidig skatteutredning". Enligt
denna definition är en samtidig skatteutredning "en överenskommelse mellan
två eller flera stater, enligt vilken var och en inom sitt område föranstaltar
om en samtidig undersökning av skatteförhållanden rörande en eller flera
personer av gemensamt eller komplementärt intresse i syfte att utbyta de
upplysningar av betydelse som därvid framkommer". Denna definition — som är
relativt vid — kan sägas omfatta följande tre huvudfall.

Det
första fallet är då en person har hemvist i en konventionsstat och utövar
verksamhet i en eller flera andra konventionsstater. Detta fall inkluderar dels
fysiska personer bosatta i en konventionsstat vilka bedriver någon form av
verksamhet i en annan konventionsstat, dels ock företag i en konventionsstat
som bedriver verksamhet från fast driftställe i en annan konventionsstat.

Det
andra fallet är det då närstående företag har hemvist i två eller flera
konventionsstater och omfattar således multinationella företag mellan vilka
det förekommer transaktioner.

Även
det tredje fallet berör i huvudsak bolag och innebär att samtidiga
skatteutredningar i lämpliga fall kan komma i fråga såvitt avser av varandra
oberoende parter som har hemvist i olika konventionsstater och som via
affärstransaktioner eller annoriedes är intimt förknippade med varandra.

3.3.1.6
Artikel 9, Utomlands utförda skatteutredningar

Remissinstanserna:
SAF och Sveriges industriförbund har framhållit att i den mån bestämmelserna i
artikel 9 i konventionen rörande utländsk tjänstemans rätt att närvara vid
revisioner i Sverige innefattar att denne ägnar sig åt myndighetsutövning så
måste konventionen enligt 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen godkännas
genom riksdagsbeslut som antas med 3/4-dels majoritet. Liknande synpunkter har
även framförts av MRR.

RSV
påpekar att svenska regler som uttryckligen tillåter utländsk tjänsteman att
närvara vid en revision finns endast i 16 § tredje stycket förordningen om
tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om
handräckning i skatteärenden. RSV anser det därför oklart om det generellt
finns en sådan möjlighet för utländska tjänstemän.

Föredragandens
överväganden: I artikel 9 punkt 1 har de formella bestämmelserna rörande
framställningar om att få närvara vid en skatteutredning i en annan stat
tagits in. Därvid fastslås att en sådan framställning skall göras av den
behöriga myndigheten i den ansökande staten och att framställningen i frågan
skall tillställas och prövas av den behöriga myndigheten i den anmodade
staten.

För
att en framställning om att få närvara vid en skatteutredning i

främmande stat skall få göras krävs att den behöriga myndigheten i den

ansökande staten är övertygad om att utredningen i denna främmande stat 70

i
avsevärd mån kommer att bidra till att lösa ett inhemskt skatte- eller Prop.
1989/90:14 avgiftsärende. Vidare bör framställningar inte göras såvitt avser
ärenden av mindre vikt, vilket i och för sig inte nödvändigtvis behöver
innebära att framställningar endast får göras då det i det enskilda fallet rör
stora skattebelopp. En framställning kan även vara berättigad om det aktuella
ärendet är av stor vikt för att lösa andra inhemska skatte- eller avgiftsärenden
eller om utredningen i den främmande staten utgör en del av en storskalig
utredning vilken omfattar inhemska bolag eller i ansökande staten bosatta.

När
det gäller framställningen som sådan bör här framhållas att det är av stor vikt
att den ansökande staten så noggrant som möjligt specificerar motiven för sin
framställan. Framställan bör därvid innehålla en klar redogörelse för det
bakomliggande inhemska fallet. Även de särskilda skälen varför det är viktigt
att en representant för den behöriga myndigheten i den ansökande staten skall
få närvara vid skatteutredningen i fråga bör anges i framställningen.

Av
artikel 9 punkt 1 följer också att en representant för den behöriga myndigheten
i den ansökande staten endast äger närvara vid lämpliga delar av
skatteutredningen. Det ankommer härvid på den behöriga myndigheten i den
anmodade staten att tillse att denna bestämmelse efterlevs. Detta innefattar
bl. a. att ta ställning till vad som i det enskilda fallet utgör lämpliga delar
av en skatteutredning.

I
artikelns punkt 2 klargörs att det ankommer på den behöriga myndigheten i den
anmodade staten att fatta beslut om representant för annan behörig myndighet
skall få närvara vid en skatteutredning eller inte. Med hänsyn till att ett avslag
på en framställan om att få närvara vid en skatteutredning överhuvudtaget inte
begränsar den anmodade statens skyldighet att tillhandahålla information enligt
artikel 5, bör ett avslag motiveras t. ex. genom att artikel 19 eller 21
åberopas eller genom att de bakomliggande skälen redovisas.

I
de fall en framställning beviljas ankommer det på den behöriga myndigheten i
den anmodade staten att ange tid och plats för utredningen samt andra
nödvändiga detaljer, t. ex. den myndighet eller tjänstman som är ansvarig för
utredningen samt de särskilda villkor som eventuellt uppställts för
genomförandet av utredningen.

Det
bör i detta sammanhang också framhållas att alla beslut rörande hur utredningen
skall bedrivas skall fattas av den myndighet eller tjänsteman i den anmodade
staten som är satt att leda utredningen. En utländsk representant får således
under inga förhållanden bedriva myndighetsutövning i samband med att han närvar
vid en skatteutredning i en främmande stat. Humvida en utländsk representant —
inom ramen för det tidigare anförda — i ett visst fall skall tillåtas delta
aktivt (t. ex. genom att tillåtas föreslå frågor) eller om han endast skall få
närvara passivt får avgöras av ansvarig myndighet eller tjänsteman i den
anmodade staten. En bestämmelse av motsvarande innehåll har också tagits in i
11 § andra stycket förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende
rörande skatt eller allmän avgift (se vidare under avsnitt 4.2.2 nedan).

1
artikelns punkt 3 har intagits en bestämmelse om att en till konventio- 71

nen
ansluten stat kan klargöra sin avsikt att i regel inte bifalla framställ-
Prop. 1989/90:14 ningar enligt denna artikel för övriga konventionsstater genom
att meddela endera depositarien därom. För svenskt vidkommande är detta emellertid
inte aktuellt.

3.3.1.7
Artikel 10, Motstridiga upplysningar

Remissinstanserna:
Svea hovrätt anser att det är angeläget att även den skattskyldige underrättas
i fall av motstridiga upplysningar. Hovrätten förordar att bestämmelser om
detta tas in i svensk lagstiftning.

Föredragandens
överväganden: Artikel 10 innehåller en bestämmelse om hur en stat skall förfara
då den erhåller information från en annan stat och denna information strider
mot sådan information som den förstnämnda staten själv förfogar över. 1
enlighet med denna artikel ankommer det i ett sådant fall på den förstnämnda
staten att underrätta den stat som översänt informationen om att motstridiga
uppgifter föreligger.

Som
jag redan redovisat (se avsnitt 3.3.1.1) har i 12 § förslag till lag om
ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift intagits en
bestämmelse angående underrättelse till skattskyldig. Enligt denna bestämmelse
skall, om de angivna förutsättningarna föreligger, information som Sverige
översänder till annan konventionsstat också delges den skattskyldige.

3.3.2
Avdelning II, Handräckning vid indrivning

Avdelning
II som behandlar handräckning vid indrivning omfattar
artiklarna 11 — 16. I dessa artiklar behandlas indrivning av skattefordringar
(art. 11), säkringsåtgärder (art. 12), handlingar som bör fogas till framställning
om handräckning (art. 13), tidsfrister (art. 14), förmånsrätt (art. 15) samt
anstånd med betalning (art. 16).

3.3.2.1
Artikel 11, Indrivning av skattejbrdringar

Artikel
11 innehåller bestämmelser angående handräckning vid indrivning

av skattefordringar. I enlighet med dessa bestämmelser är den anmodade

staten, med de begränsningar som följer av artiklarna 19 och 21, skyldig att

bistå den ansökande staten med begärd indrivningsåtgärd. Den anmodade

staten skall därvid, med de begränsningar som följer av artiklarna 14 och

15, agera såsom om skattefordran varit dess egen, dvs. i princip i enlighet

med dess interna lagstiftning Ofr avsnitt 3.1.1 ovan). Härav följer bl. a. att

då en konventionsstat begär att svensk myndighet i Sverige skall vidta

åtgärder för att driva in en i denna konventionsstat fastställd skatt så skall

indrivningen ske på samma sätt som gäller för indrivning av motsvarande

eller närmast liknande svenska skatt, vilket även innefattar åtgärder för att

försätta den betalningsansvarige i konkurs. Skulle någon mot den utländs

ka skatten motsvarande eller liknande svensk skatt inte finnas får indriv

ningen, med beaktande av de angivna begränsningarna, ske på lämpligt

sätt. 72

Det förtjänar i
sammanhanget att framhållas att en begäran om hand- Prop. 1989/90:14 räckning
kan riktas mot vem helst som enligt lagstiftningen i den ansökande staten är
betalningsansvarig för skatten (jfr vad som sagts ovan beträffande artikel I
punkt 3 i avsnitt 3.1.1) och oavsett var denne har sitt hemvist eller är
medborgare (jfr vad som sagts ovan beträffande artikel 3 punkt 1 i avsnitt
3.1.1). Vilka personer som faller in under denna bestämmelse skall således
avgöras utifrån den interna lagstiftningen i den ansökande staten. Således kan
en svensk begäran om handräckning exempelvis riktas mot person som i enlighet
med bestämmelserna i 75 § eller 77 a § uppbördslagen, 21 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare eller 15 kap. aktiebolagslagen ålagts
betalningsskyldighet för annans skatt. 1 de fall då en person i enlighet med
lagstiftningen i den ansökande staten gjorts ansvarig för annans skatt utan att
en sådan överflyttning av ansvaret varit möjlig enligt lagstiftningen i den
anmodade staten — såsom t. ex. kan vara fallet beträffande betalningsskyldighet
enligt 77 a § uppbördslagen och 15 kap. aktiebolagslagen — kan den i denna
artikel intagna bestämmelsen synas vara oförenlig med artikel 21 punkt 2 a.
Syftet med artikel 21 punkt 2 a är emellertid inte att begränsa möjligheterna
till bistånd med indrivning i fall som dessa utan bestämmelsen tar istället
sikte på åtgärder som kan vidtas i syfte att driva in fordringar och således
inte på betalningsskyldigheten som sådan (se vidare under avsnitt 3.4.4).

I
artikel 11 punkt 2 anges de fömtsättningar som skall föreligga innan en
framställan om handräckning med indrivning får göras. För det första fastslås
härvid i punktens första stycke att en exekutionstitel som medger att
skattefordran i fråga får drivas in i den ansökande staten måste föreligga.

För
svenskt vidkommande finns i utsökningsbalkens 3 kap. bestämmelser om
exekutionstitlar på grund av vilka verkställighet enligt balken får ske. Vid
verkställighet som avser betalningsskyldighet för skatter och avgifter är det
beslutet, varigenom skatten eller avgiften fastställts, som är
exekutionstiteln. Verkställighet får i detta fall äga rum som för
lagakraft-vunnen dom. Har innehållet i beslutet tagits upp i t. ex. en
restlängd får verkställighet äga rum på grund av denna. Att det förhåller sig
på detta sätt kan man utläsa ur 3 kap. 24 § jämförd med 3 kap. 1 och 23 §§
utsökningsbalken.

1
artikel 11 punkt 2 anges vidare att skattefordran inte får vara tvistig. 1

fråga om delta krav finns dock en möjlighet för de till konventionen

anslutna staterna att överenskomma om en annan ordning, dvs. att indriv

ning får ske innan ett slutligt beslut i beskattningsfrågan föreligger. Denna

möjlighet, att efter överenskommelse därom driva in skattefordringar som

är tvistiga, har tillkommit för att underlätta samarbetet med sådana stater

i vilka de skattskyldiga har en i tiden utsträckt rätt att överklaga och som

ett skydd emot att överklaganden används som ett medel för att förhindra

eller dra ut på indrivningsförfarandet. För svenskt vidkommande är det

lämpligt att sådana överenskommelser ingås, dds med hänsyn till övervä

gandena om ett nytt taxeringsförfarande och att den ordinära rätten att

överklaga därvid förlängs till fem år dels ock för att öppna en möjlighet att

i utlandet driva in preliminär B-skatt i fall där så kan vara befogat. 73

I frågan om
skattefordringar som riktar sig mot person som inte har Prop. 1989/90:14
hemvist i den ansökande staten har i artikel 11 punkt 2 andra stycket intagits
en särskild bestämmelse. Enligt denna bestämmelse får en framställan om
indrivning beträffande sådan person göras endast — såvida inte staterna i fråga
kommit överens om annat — om fordran inte längre kan överklagas. Denna
ytterligare förutsättning har tillkommit med hänsyn till att personer som inte
har hemvist i den ansökande staten kan förutsättas vara sämre informerade om
den beskattning som skett, de regler om överklagande som gäller etc. Det bör
dock framhållas att då det i denna artikel talas om att fordran inte längre kan
överklagas så avses därmed att den ordinarie tiden för överklagande gått till
ända. Den omständigheten att en domstolsprövning av fordran eventuellt kan ske
under åberopande av extraordinärt rättsmedel innebär således inte att den i
detta stycke intagna begränsningsregeln är tillämplig.

Artikel
11 punkt 3 innehåller bestämmelser rörande indrivning av skattefordran på
avliden person eller dennes dödsbo. I enlighet med denna bestämmelse är
skyldigheten att bistå med sådan indrivning beloppsmäs-sigt begränsad till att
omfatta dödsboets värde respektive värdet av dödsbodelägarnas andelar av
dödsboet, beroende på om indrivningen riktar sig mot dödsboet eller dess
delägare. Konventionen är inte bara tillämplig ifråga om indrivning av sådana
skattefordringar som den avlidne ådragit sig under sin livstid utan även
beträffande sådana fordringar mot honom eller dödsboet som påförts eller
uppkommit efter dödsfallet. Har dödsboet skiftats kan en begäran om
handräckning vid indrivning riktas även mot dödsbodelägarna.

3.3.2.2
Artikel 12, Säkringsåtgärder

Remissinstanserna:
SAF och Sveriges industriförbund framhåller att indrivning enligt artikel 12
även omfattar säkringsåtgärder. Svenska betalningssäkringsbeslut kan
genomföras i vilket konventionsland som helst och utan den skattskyldiges
vetskap. I artikeln utsägs särskilt att ingen "verkställighetstitel"
avseende skatten behövs för att få handräckning. Rättsosäkerhet skapas
härigenom.

Sveriges
advokatsamfund anser att reglerna om säkerhetsåtgärder utan lagakraftägande
beslut inger allvariiga betänkligheter då dessa regler inte är kopplade till
krav på kontradiktoriska förfaranden och för den enskilde förödande
verkställighetsåtgärder kan därmed komma att företas utan att den enskildes
yttranderätt säkerställs.

Föredragandens
överväganden: I de flesta stater finns möjligheter att

driva in skatt oavsett om fordran har överklagats eller kan överklagas.

Emellertid kan möjligheterna till indrivning av skattefordran i en annan

stat gå förlorad under den tid som förflyter mellan den tidpunkt då den

ansökande staten själv har möjlighet att infordra skatten och den då

handräckning med indrivning kan begäras från denna andra stat. Den i

artikel 12 intagna bestämmelsen har tillkommit för att trygga den ansökan

de statens möjligheter att infordra sin skatt. 1 detta syfte har genom artikel

12 öppnats en möjlighet att begära handräckning för att säkerställa indriv- 74

ning
av skatt även om en framställning om handräckning med indrivning Prop.
1989/90:14 ännu inte är möjlig. De åtgärder som här kan komma i fråga är t. ex.
beslagtagande eller spärrande av en skattskyldigs tillgångar för att säkerställa
att tillgångarna finns tillgängliga när indrivning kan ske.

I
artikeln anges inte alla villkor som måste vara uppfyllda för att säkringsåtgärder
skall få vidtas eftersom dessa villkor kan variera från stat till stat. För att
en begäran om säkringsåtgärder skall kunna bifallas måste dock alltid krävas
att fordrans storlek är skönsmässigt eller på annat sätt till viss del
fastställd på förhand, såsom t. ex. sker genom länsrätts beslut i mål rörande
betalningssäkring. I likhet med vad som gäller när fråga är om begäran om
handräckning vid indrivning, kan en begäran om att säkringsåtgärder skall
vidtagas aldrig göras eller bifallas innan sådana åtgärder kan vidta i den
ansökande staten enligt dess intema lagstiftning. Det åligger därför den
ansökande staten att i varje enskilt fall ange i vilket skede
taxeringen/beskattningen av den som begäran avser befinner sig. Det ankommer
därefter på den anmodade staten att ta ställning till humvida dess interna
lagstiftning och administrativa praxis tillåter att säkringsåtgärder vidtas i
det enskilda fallet. Åtgärden i fråga måste med andra ord vara tillåten enligt
såväl den ansökande som den anmodade statens lagstiftning för att den anmodade
staten skall vara skyldig att vidta åtgärden.

Med
anledning av vad remissinstanserna anfört i denna fråga vill jag i detta
sammanhang också peka på stadgandet i artikel 13 punkt 2.1 enlighet med vad som
sägs i denna bestämmelse skall en verkställighetstitel som är giltig i den
ansökande staten vid behov och > enlighet med bestämmelserna som gäller i
den anmodade staten snarast möjligt godkännas, erkännas, kompletteras eller
ersättas med en verkställighetstitel som är giltig i den senare staten. För
svenskt vidkommande kommer utländska beslut rörande säkringsåtgärder att
behöva kompletteras med ett beslut om betalningssäkring, se 2 § andra stycket
lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Ett beslut om
betalningssäkring kommer även med nödvändighet att behöva föreligga i de fall
Sverige till annan konventionsstat kan komma att göra en framställning om
handräckning med säkringsåtgärd. I båda dessa fall kommer således frågan
huruvida den som berörs av beslutet skall underrättas därom eller inte att
bedömas utifrån intern svensk rätt, dvs. i enlighet med vad som stadgas i 8 § i
nämnda lag.

3.3.2.3
Artikd 13, Handlingar som skall fogas till Jramställningen

En
skattefordran för vilken handräckning vid indrivning begärts måste, i enlighet
med bestämmelserna i denna avdelning av konventionen, uppfylla vissa
förutsättningar. Den i artikel 13 gjorda uppräkningen av de uppgifter som en
begäran om handräckning skall innehålla syftar till att säkerställa att dessa
fömtsättningar uppfylls.

Som
framgår av den i artikel 13 punkt 1 gjorda uppräkningen skall den

ansökande staten först och främst till framställningen foga en försäkran

om att skattefordran gäller en skatt som omfattas av konventionen. Några

formella krav när det gäller en sådan försäkran har dock inte uppställts.

För det fall framställningen avser indrivning skall den ansökande staten, 75

om inte artikel 11 punkt 2
föranleder annat, därjämte bifoga en försäkran Prop. 1989/90:14 om att
skattefordran inte är tvistig eller att den inte får överklagas.

Den
ansökande staten skall vidare (artikel 13 punkt 1 b) till framställningen foga
en officiell kopia av den i den ansökande staten giltiga verkställighetstiteln
såsom ett bevis för att skattefordringen i fråga är exegibd i den ansökande
staten. Om, enligt lagstiftningen i den ansökande staten, ytterligare
handlingar fordras för att indrivning eller säkringsåtgärder skall få vidtas
där, skall en officiell kopia av dessa handlingar bifogas framställningen
(artikel 13 punkt 1 c).

Som
jag redan tidigare anfört (se avsnitt 3.3.2.2) innehåller artikel 13 punkt 2 en
bestämmelse enligt vilken en verkställighetstitel som är giltig i den ansökande
staten vid behov och i enlighet med de bestämmelser som gäller i den anmodade
staten skall godkännas, erkännas, kompletteras eller ersättas med en
verkställighetstitel som är giltig i den anmodade staten. Denna bestämmelse
syftar till att klargöra att målet måste vara att möjliggöra indrivning på
administrativ väg i den anmodade staten och att det finns ett antal sätt att nå
fram till detta mål. För svenskt vidkommande har de i artikel 13 punkt 2
berörda frågorna reglerats i förslaget till lag om ömsesidig handräckning i
ärende rörande skatt eller allmän avgift (se vidare nedan under avsnitt 4).

3.3.2.4
Artikd 14, Tidsfrister

Remissinstanserna:
SAF och Sveriges industriförbund påpekar att bestämmelsen i artikel 14 innebär
att Sverige kan bli skyldigt att åt annat land driva in upp till 15 år gamla
skatteskulder trots att motsvarande svenska fordran är preskriberad.

Även
Sveriges advokatsamfund har framfört synpunkter beträffande
verkställighetsreglernas preskriptionsbestämmelser och därvid anfört att dessa
framstår som otillräckliga.

RSV
har för sin del påpekat att preskriptionsavbrott i fråga om svenska skatter
regleras i 4 —9 §§ lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar och
att för att beslut i annat land skall få denna verkan beträffande svenska
skatter ett tillägg i denna lag torde vara nödvändigt.

Föredragandens
överväganden: Som jag redan tidigare anfört (se avsnitt 3.3.2.1) skall den
anmodade staten enligt artikel 11 verkställa begärd handräckning med indrivning
i enlighet med bestämmelserna i dess interna lagstiftning, dock med de
undantag som följer av artiklarna 14 och 15.

Enligt
det i artikel 14 intagna undantaget gäller härvid att den tidsfrist

efter vars utgång skattefordran inte längre kan indrivas skall bestämmas

utifrån den ansökande statens interna lagstiftning. Av artikel 14 punkt 1

följer också att om den ansökande staten vidtar åtgärder som enligt dess

lagstiftning uppskjuter eller avbryter denna tidsfrist skall åtgärderna även

äga giltighet i förhållande till den anmodade staten. Det huvudsakliga

skälet till att denna lösning valts är att den anmodade staten bistår med

handräckning vid indrivning av en fordran som uppkommit under en

annan stats rättssystem, vilket otvivelaktigt styr uppkomsten respektive

utsläckandet av denna fordran. Det har därför ansetts skäligt att bistånd 76

med handräckning vid
indrivning skall kunna ske så länge som möjlighe- Prop. 1989/90:14 ten att
kräva in fordran inte har gått förlorad genom att tidsfristen enligt
lagstiftningen i den ansökande staten har löpt ut. I punktens andra mening ges
vidare en ordningsföreskrift enligt vilken en framställning om handräckning
skall innehålla detaljerade uppgifter om sådan tidsfrist. Den viktigaste
uppgiften är därvid den tidpunkt då tidsfristen löper ut. Det bör dock
framhållas att ytteriigare upplysningar i vissa fall kan vara nödvändiga-

I
artikel 14 punkt 2 har intagits en bestämmelse om att åtgärder som enligt
lagstiftningen i den anmodade staten uppskjuter eller avbryter en tidsfrist
också skall ha denna verkan i den ansökande staten. Denna bestämmelse utgör
således en utvidgning av den i punkt 1 intagna huvudregeln. Såväl den i punkt
1 som den i punkt 2 intagna bestämmelsen avviker från den ordning som f. n.
gäller enligt bl. a. det nordiska handräckningsavtalet. Såsom RSV anfört krävs
för att denna bestämmelse skall få verkan i fråga om svenska skatter att en
bestämmelse därom tas in i lagen om preskription av skattefordringar. Jag
bedömer det emellertid inte som nödvändigt att nu införa en sådan bestämmelse.
Detta medför att bestämmelsen i konventionen för närvarande inte får någon
verkan beträffande svensk skattefordran.

Enligt
artikel 14 punkt 3 är den anmodade staten under inga förhållanden skyldig att
bifalla en handräckningsframställning som gjorts mer än 15 år efter den dag då
den urspmngliga verkställighetstiteln är daterad. Det skall dock framhållas att
denna bestämmelse inte utgör en absolut tidsgräns för vidtagande av
indrivningsåtgärder som sådana. Denna femtonårsperiod har satts dels i syfte
att undvika att den anmodade staten blir skyldig att bistå med indrivning av
fordringar av gammalt datum, dels ock i syfte att tidsperioden skall vara
tillräckligt lång för att tvister i den ansökande staten rörande fordringen
skall kunna lösas innan bistånd med handräckning begärs. Remissinstanserna har
framfört invändningar mot denna bestämmelse och därvid bl. a. anfört att
Sverige kan bli skyldigt att åt annan stat driva in upp till 15 år gamla
skatteskulder trots att motsvarande svenska fordran är preskriberad. Med
anledning härav vill jag endast erinra om att det enligt 8 § lagen om
preskription av skattefordringar m.m. är möjligt att förlänga
preskriptionstiden för en skattefordran upp till maximalt 15 år. Med hänsyn
härtill och med beaktande av att det för närvarande övervägs att förlänga vår
ordinarie tid för överklagande till fem år finner jag den i konventionen
angivna tidsperioden om 15 år vara väl motiverad.

Som
jag redan tidigare nämnt börjar den i artikel 14 punkt 3 angivna tidsperioden
löpa "från den dag då den urspmngliga verkställighetstiteln är
daterad". Med "urspmngliga verkställighetstiteln" avses härvid
det instmment som urspmngligen utfärdats och som medgav att indrivning fick ske
i den ansökande staten. I vissa stater krävs det emellertid att verkställighetstitdn
förnyas. Vid beräkning av den i artikel 14 punkt 3 intagna tidsperioden skall
man därvid utgå från den först utfärdade verkställighetstiteln.

77

3.3.2.5 Artikd
15, Förmånsrätt Prop. 1989/90: 14

Det
andra undantaget från den i artikel 11 intagna bestämmelsen om att den anmodade
staten skall verkställa begärd handräckning med indrivning i enlighet med
bestämmelserna i dess interna lagstiftning återfinns i artikel 15 och avser
förmånsrätt. Enligt artikel 15 åtnjuter nämligen skattefordran för vilken handräckning
för indrivning lämnas inte sådan särskild förmånsrätt i den anmodade staten
som enligt dess interna lagstiftning tillkommer dess egna skattefordringar.

3.3.2.6 Artikel
16, Anstånd med betalning

Remissinstanserna:
RSV framhåller att det skulle vara administrativt betungande att för varje
eventuellt anstånd med inbetalning etc. av en utländsk skatt behöva meddela den
ansökande staten därom. RSV anser därför att bilaterala
tillämpningsöverenskommelser bör träffas i denna del. Föredragandens överväganden;
Artikel 16 som behandlar anstånd med betalning innehåller ett förtydligande av
den i artikel 11 punkt 1 intagna bestämmelsen. I enlighet med det i artikel 16
intagna stadgandet skall nämligen frågan humvida anstånd med betalning eller
medgivande att betalningen sker genom delbetalningar bedömas i enlighet med
lagstiftning eller administrativ praxis i den anmodade staten. Det bör dock
observeras att anstånd respektive avbetalning inte får medges med mindre än att
den ansökande staten först underrättats därom. Sistnämnda bestämmelse — som
ligger i linje med stadgandena i artikel 20 (svar på framställning om
handräckning) — har tillkommit inte bara för att den ansökande staten skall
erhålla information beträffande de åtgärder som den anmodade staten avser att
vidta utan också för att den ansökande staten skall ges tillfälle att genast
eller vid en senare tidpunkt översända uppgifter som utvisar att beslutet att
medge anstånd eller avbetalning, i det enskilda fallet, vilar på felaktiga
gmnder. Skulle den ansökande och den anmodade staten bli oense vad avser det
berättigade i att medge ett anstånd eller en avbetalning är det dock
lagstiftningen och den administrativa praxisen i den anmodade staten som har
företräde. Om emellertid lagstiftningen i den ansökande staten innehåller mer
långtgående anståndsbestämmelser än de i den anmodade staten, finns inga skäl
för den anmodade staten att tillämpa sina egna strängare regler i förhållande
till den ansökande statens egna skattskyldiga. Den ansökande staten bör därför
informera den anmodade staten när så är fallet samt om beslut fattats om att
under en viss tidsperiod inte vidtaga några åtgärder (se vidare nedan under
avsnitt 3.4.1). Som RSV anfört kan detta system med underrättelser komma att
bli betungande. Med hänsyn härtill framstår det som lämpligt att RSV i sin
egenskap av behörig myndighet och med stöd av artikel 24 punkt 1 ingår
ömsesidiga överenskommelser med andra konventionsstater om hur denna bestämmelse
rent praktiskt skall tillämpas.

78

3.3.3
Avdelning III, Delgivning av handlingar Prop. 1989/90:14

3.3.3.1
Artikel 17, Delgivning av handlingar

Remissinstanserna:
SAF och Sveriges industriförbund har anfört att de anser att de i artikel 17
punkt 5 intagna reglerna angående översättning av delgivna handlingar borde ha
innehållit en bestämmelse att delgivning endast skall få ske med handlingar som
är avfattade på ett för mottagaren begripligt språk.

Föredragandens
överväganden: 1 artikd 17 återfinns bestämmelser rörande delgivning av
handlingar. Även om handräckning avseende delgivning av handlingar enligt
konventionen i princip kan begäras när som helst under taxeringsförfarandet
torde den handräckning som denna artikel behandlar i praktiken få sin största
betydelse under uppbördsfasen. Syftet är härvid att så långt som möjligt
säkerställa att dokument, såsom underrättelser rörande taxering och
betalningspåminnelser, når den skattskyldige för att undvika att
tvångsåtgärder vidtas mot skattskyldiga som rent faktiskt är ovetande om det
föreliggande kravet eller som endast är slarviga.

Handräckning
för delgivning av handlingar får i enlighet med artikelns punkt 1 avse sådana
handlingar som härrör från den ansökande staten och som avser skatt som
omfattas av konventionen. Handlingar som är nödvändiga för skattemyndigheternas
verksamhet eller för att skydda skattskyldiga får således delges med stöd av
konventionen. Bestämmelserna i denna artikel är däremot inte tillämpliga i
några andra fall, i synnerhet inte i fråga om ärenden som inte avser skatter.
Den anmodade staten kan också, med stöd av artikel 21 punkt 2 b, vägra bistånd
med handräckning om den handling som skall delges, i sig själv eller med hänsyn
till dess innebörd, kan anses strida mot allmänna hänsyn ("ordre
public").

Artikel
17 punkt 2 innehåller regler för hur den anmodade staten skall förfara vid
delgivning av den ansökande statens handlingar. Enligt punkt 2 a gäller härvid
att sådan delgivning skall verkställas på det sätt som föreskrivs i den
anmodade statens egen lagstiftning i fråga om handlingar av i huvudsak likartat
slag. Punkten 2 b behandlar det fallet att den ansökande staten framfört
önskemål om att delgivningen skall ske på ett visst angivet sätt. Den anmodade
staten skall därvid, om detta är möjligt enligt lagstiftningen i den anmodade
staten, verkställa delgivningen på det av den ansökande staten angivna sättet.
Om det inte skulle vara möjligt att verkställa delgivningen i enlighet med de
framförda önskemålen skall den anmodade staten använda sig av den närmast
liggande metoden som enligt dess lagstiftning är tillgänglig.

Det
förhållandet att konventionsstaterna i enlighet med vad som stadgas

i denna artikel jämfört med artikel 30 punkterna 1 d och e kan förbinda sig

att bistå varandra med delgivning av handlingar kommer att medföra en

ökad arbetsbelastning med hänsyn till att två skatteadministrationer kom

mer att bli inblandade. Den i artikel 17 punkt 3 intagna bestämmelsen

syftar till att minska denna ökning i arbetsbelastningen genom att göra det

möjligt för en konventionsstat att verkställa delgivning av handlingar

direkt per post till en person bosatt inom en annan konventionsstats yo

område. Det skall dock
framhållas att det är möjligt att reservera sig mot Prop. 1989/90:14 denna
bestämmelse såväl som mot hela denna artikel. För svenskt vidkommande är någon
reservation dock inte aktuell. Emellertid kan andra konventionsstater komma att
reservera mot denna punkt exempelvis på grund av att staten i fråga anser att
det i punkt 3 angivna ddgivningsförfa-randet utgör ett kränkning av dess
suveränitet. Svensk behörig myndighet måste således, innan en delgivning med
stöd av artikel 17 punkt 3 verkställs, förvissa sig om att den stat inom vars
område delgivningen skall ske inte har reserverat sig mot denna bestämmelse
eller hela artikeln.

1
artikelns punkt 4 klargörs att konventionen inte medför att en delgivning som
en konventionsstat verkställt i enlighet med sin interna lagstiftning skall
anses sakna verkan. Detta avtal syftar till att tillhandahålla ytterligare
medel genom vilka den ansökande staten kan delge sina handlingar. Genom denna
bestämmelse klargörs att varken denna artikel eller någon annan artikel i denna
konvention syftar till att förhindra en till konventionen ansluten stat från
att med tillämpning av sina förfaranderegler verkställa delgivningar inom sitt
eget eller en annan stats område, i den mån detta är möjligt enligt den andra
statens lagstiftning. Denna bestämmelse är av speciellt intresse för de
konventionsstater som kan delge handlingar på andra sätt än de som följer av de
redovisade punkterna, t. ex. genom delgivning av en representant för den
skattskyldige vilken befinner sig inom den statens område eller delgivning
genom kungörelse.

Enligt
punkt 5 i denna artikel behöver handlingar som skall delges inte åtföljas av en
översättning. För det fall mottagaren inte förstår det språk som handlingarna
är upprättade på skall dock den anmodade staten låta göra en översättning till
eller en sammanfattning på sitt officiella språk eller — om det finns flera
officiella språk — något av dessa. Alternativt kan den anmodade staten be den
ansökande staten att göra en översättning eller sammanfattning av handlingarna
på något av den anmodade statens. Europarådets eller OECDs officiella språk.
SAF och Sveriges industriförbund har riktat kritik mot denna bestämmelse och
därvid anfört att det i denna bestämmelse i vart fall borde ha föreskrivits att
delgivning endast skall få ske med handlingar som är avfattade på ett för
mottagaren begripligt språk. Även om denna punkt inte innehåller en sådan
tvingande föreskrift som remissinstanserna efterlyst torde detta stadgande i
det helt övervägande antalet fall då delgivning kan komma att ske med stöd av
konventionen leda till att den handling som skall delges rent faktiskt är
avfattad på ett för mottagaren begripligt språk. 1 övriga fall får det ankomma
på svensk myndighet att, där så erfordras, bistå mottagaren med en för honom
begriplig översättning eller en sammanfattning av handlingen.

3.4 Kapitel IV, Bestämmelser
avseende alla former av handräckning

Kapitel
IV omfattar artiklarna 18 — 23 och innehåller
bestämmelser avse

ende samtliga de tidigare redovisade handräckningsformerna. 80

3.4.1
Artikel 18, Uppgifter som skall ges av den ansökande staten Prop.
1989/90:14

Remissinstanserna:
SAF och Sveriges industriförbund har anfört att de anser att den i artikel 18
punkt 1 f intagna bestämmelsen — att en framställning om handräckning i mån av
behov skall innehålla uppgift om bl.a. huruvida framställningen är i
överensstämmelse med den ansökande statens lagar och rättspraxis — bör ändras
så att dokumentation därom regelmässigt skall lämnas. De anser även att det bör
krävas dokumentation om den berörde enskildes inställning till legaliteten m.
m. av den framställda begäran om handräckning.

Föredragandens
överväganden: Artikel 18 punkt 1 innehåller en uppräkning av de uppgifter som
en framställning om handräckning i mån av behov skall innehålla.

1
punkt 1 a sägs därvid att en framställning bör innehålla uppgift om den
myndighet eller inrättning på vars initiativ den behöriga myndigheten har gjort
framställningen. Med hänsyn till att den behöriga myndighet som gör
framställningen till den andra staten i regel inte är direkt inblandad i det
praktiska arbetet med ärendet i fråga kan den i punkt 1 a angivna uppgiften
vara värdefull såväl för den anmodade staten som den skattskyldige. För den
skattskyldige kan denna uppgift vara till hjälp exempelvis för att klargöra
vilken fordran som handräckningen avser.

Enligt
punkt 1 b skall en framställan, i mån av behov, också innehålla uppgift om
namn, adress och andra uppgifter som underlättar identifikation av den person
som framställningen avser.

1
punkt 1 c, som endast avser framställningar om upplysningar, anges att den
ansökande staten i sin framställning bör ange den form i vilken den önskar att
upplysningarna skall lämnas för att tillgodose dess behov. När så är möjligt
skall den anmodade staten tillhandahålla den begärda informationen på det sätt
som begärts.

I
en framställning om handräckning för indrivning eller säkringsåtgärder måste
också enligt punkt 1 d fordrans art och storiek anges i detalj. Denna
information är nödvändig för att det skall vara möjligt för den anmodade staten
att fastställa vilka bestämmelser i dess interna lagstiftning och
administrativa praxis som är tillämpliga vad avser den begärda indrivnings-
eller säkringsåtgärden. Av samma orsak måste en framställning om handräckning
med delgivning enligt punkt 1 e innehålla uppgift om vilken sorts handling det
är frågan om.

I
fråga om handräckning för indrivning eller säkringsåtgärder bör framställningen
också innehålla så mycket uppgifter om fordran som möjligt, t. ex. där så är
lämpligt uppgifter rörande skatten, de på skatten belöpande räntorna,
administrativa avgifter och de kostnader som uppkommit i den ansökande staten.
Dessa uppgifter kan vara av förklarande värde för den skattskyldige och
möjliggör för den anmodade staten att exempelvis hänföra en viss betalning
till en viss del av fordringen, t. ex. till räntedelen. Den ansökande staten
bör också ange om den önskar att indrivningen skall ske inom en viss tid eller
om det enligt lagstiftningen i den ansökande staten finns några möjligheter
till avbetalning etc. Av praktiska skäl bör den

6 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 14

ansökande staten uppge de
eventuella tillgångar som de känner till att den Prop. 1989/90:14
skattskyldige har i den anmodade staten.

Enligt
punkt I f skall en framställning i mån av behov innehålla uppgift om
framställningen är i överensstämmelse med lagstiftning och administrativ
praxis i den ansökande staten samt om framställningen är berättigad med hänsyn
till de i artikel 19 angivna kraven. Skulle dessa krav inte vara uppfyllda är
inte heller den anmodade staten skyldig att bifalla framställningen (se vidare
under avsnitt 3.4.2 och 3.4.4 nedan). Det bör i detta sammanhang också
framhållas att det för svenskt vidkommande ankommer på RSV att tillse att
samtliga de handlingar som behövs för att pröva om handräckning kan ske enligt
konventionen respektive intern svensk rätt finns tillgängliga. Om RSV vid denna
prövning anser sig behöva ytteriigare upplysningar skall dessa begäras från den
ansökande staten. Efterkommer den ansökande staten inte en sådan begäran får
ett avslag på framställningen övervägas. De uppgifter varom talas i denna
bestämmelse torde således regelmässigt finnas tillgängliga för svensk behörig
myndighet. Med hänsyn härtill och med beaktande av den föreslagna bestämmelsen
i 3 § 1 i förslag till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt
eller allmän avgift finner jag inte skäl att föreslå någon ytterligare
reglering av denna fråga.

Artikel
18 punkt 2 innehåller en allmänt avfattad bestämmelse enligt vilken all
ytterligare information av betydelse för en framställning skall översändas till
den anmodade staten. Denna bestämmelse tar således sikte på det självklara
förhållandet att de behöriga myndigheterna måste hålla varandra informerade i
frågor som rör en fordran eller en skattskyldig som är föremål för handräckning.
Rent allmänt bör den ansökande staten göra så mycket som möjligt för att
underlätta verkställigheten av den begärda handräckningen för den anmodade
staten.

3.4.2
Artikel 19, Möjlighet att avslå framställning

Som
framgått av det redan anförda finns möjligheter för den anmodade staten att
avslå en begäran om handräckning. Bestämmelserna därom finns intagna bl.a. i
artikel 19. Genom denna bestämmelse öppnas en möjlighet för den anmodade staten
att vägra att biträda en framställning i de fall då den anser att den ansökande
staten inte i tillräcklig utsträckning använt sig av de möjligheter som stått
till buds inom dess eget område. Denna möjlighet att vägra handräckning skall
emellertid användas med urskiljning. I praktiken torde det kunna förutsättas att
bestämmelsen i denna artikel mycket sällan kommer till användning i fråga om
framställningar rörande utbyte av upplysningar och delgivning av handlingar
eftersom det normalt måste antas att den ansökande staten uttömt sina inhemska
möjligheter och att framställningen om handräckningen beror på svårigheter att
erhålla information från eller att få kontakt med den skattskyldige.

Om
emellertid den anmodade staten vägrar att bifalla en framställning

med hänvisning till att andra möjligheter fortfarande är tillgängliga i den

ansökande staten kan den ansökande staten göra gällande att sådana 82

åtgärder, på sätt sägs i
artikeln, skulle medföra oproportioneriigt stora Prop. 1989/90:14 svårigheter.
Exempelvis kan en revision av en enda leverantör i den anmodade staten ge ett
resultat vilket i den ansökande staten endast hade kunnat uppnås genom att ett
mycket stort antal köpare i den ansökande staten hade reviderats. Att i detta
sammanhang ange när en invändning av denna art kan anses befogad är emellertid
inte möjligt utan det får ankomma på RSV att i sin egenskap av svensk behörig
myndighet ta ställning härtill i varje enskilt fall.

Även
i andra fall än det tidigare nämnda kan en framställning om bistånd med
handräckning skapa problem för den anmodade staten. Exempelvis kan den
anmodade staten komma i den stituationen att den, enligt sin interna
lagstiftning eller administrativa praxis, överhuvudtaget eller vid den aktuella
tidpunkten inte skulle kunna vidta indrivningsåtgärder. I ett sådant fall kan
framställningen enligt artikel 21 punkt 2 a avslås eller verkställigheten
skjutas på framtiden. Det kan naturligtvis också uppkomma gränsfall där frågan
om framställningen skall avslås eller beviljas inte är lika självklar som i
det lämnade exemplet. Det framstår då som lämpligt att den behöriga myndigheten
i den anmodade staten tar kontakt med den behöriga myndigheten i den ansökande
staten för att med stöd av artikel 24 söka nå en ömsesidig överenskommelse om
hur konventionen skall tillämpas i det aktuella fallet.

3.4.3
Artikel 20, Svar på framställning om handräckning

Artikel
20 innehåller bestämmelser angående svar på framställning om handräckning.
Kravet på att redovisa resultatet av handräckningsåtgärderna syftar till att
den ansökande staten så snart som möjligt efter det att åtgärder vidtagits
skall underrättas om den undersökning eller de åtgärder för säkerställande som
vidtagits, om fordringen drivits in eller delgivning skett eller, om det visat
sig vara omöjligt att verkställa den begärda handräckningen eller om det
beslutats att inte gå vidare med ärendet.

Avslås
en framställning om handräckning skall vidare — enligt punkt 2 — skälen för
detta anges. Syftet är att ge den ansökande staten en möjlighet att modifiera
sin begäran eller utarbeta en ny. Den omständigheten att skälen för ett avslag
på en framställning enligt denna bestämmelse skall anges innebär emellertid
inte att den anmodade staten alltid behöver redovisa de bakomliggande orsakerna
i detalj, t. ex. varför den anmodade staten anser att vissa åtgärder strider
mot allmänna hänsyn ("ordre public").

I
punkt 3 föreskrivs att information skall tillhandahållas den ansökande

staten i den form som denna önskat. Syftet med denna bestämmelse är att

se till att den ansökande staten kan tillgodogöra sig informationen så bra

som möjligt. Om information skall kunna översändas i en viss form krävs

att den ansökande staten i förväg angett sina önskemål. Denna bestämmel

se är emellertid inte tvingande utan gäller endast i den mån den anmodade

staten har möjlighet att tillmötesgå den ansökande statens önskemål. Be

dömningen av huruvida det i visst fall är möjligt att tillmötesgå en sådan

begäran skall ske dels utifrån intern lagstiftning och administrativ praxis, 83

dels med hänsyn till det
eventuella merarbete som är förknippat med att Prop. 1989/90:14 meddela
upplysningama i den önskade formen.

3.4.4
Artikel 21, Skydd för personer och begränsing av skyldigheten att bevilja
handräckning

Remissinstanserna:
SAF och Sveriges industriförbund har anfört att även om konventionen bygger på
tanken att staten skall iaktta den skattskyldiges intressen så råder det stor
osäkerhet om hur detta i praktiken kommer att utfalla. SAF och Sveriges
industriförbund har härvid anfört att "eftersom framställningen normalt
torde göras bakom ryggen på den skattskyldige, har han inte någon möjlighet
att agera hos den ansökande staten som bara har tillgång till det material som
den anmodade staten finner lämpligt att lämna ut". SAF och Sveriges
industriförbund har vidare framhållit att skyddet mot röjande av
affärshemligheter m. m. är av största betydelse for ~ näringslivet. Med hänsyn
härtill och då det i praktiken torde vara mycket svårt för de inblandade
staternas myndigheter att själva avgöra vad som är en affärshemlighet anser SAF
och Sveriges industriförbund att det är otillfredsställande att den
skattskyldige enligt konventionen inte har någon ovillkorlig rätt att bli hörd
eller på annat sätt få tillfälle att kommentera de uppgifter som lämnas ut.

RSV
har för sin del pekat på att det, för att beslut om betalningssäkring skall
kunna fattas, enligt 4 § betalningssäkringslagen bl. a. krävs att fordran
uppgår till betydande belopp. Med betydande belopp förstås därvid belopp som i
vart fall uppgår till ett basbelopp. Frågan om säkringsåtgärder skall vidtas i
Sverige för en utländsk skatt som lyder på belopp understigande ett basbelopp
blir beroende av hur artikel 21 skall tolkas.

Föredragandens
överväganden: Artikel 21 är av särskild betydelse då det gäller att uppnå en lämplig
balans mellan behovet av ömsesidig handräckning i skattefrågor och behovet av
skydd för de skattskyldiga. Artikeln fyller vidare en viktig funktion genom att
ge den anmodade staten möjlighet att vägra att lämna information i fall som
enligt den statens uppfattning skulle strida mot allmänna hänsyn eller dess
väsentliga intressen. Inledningsvis bör också framhållas att de i denna artikel
angivna grunderna för att avslå en framställning gäller om inte annat anges,
varje framställning om administrativ handräckning oavsett vad denna avser.

I
artikelns punkt 1 klargörs uttryckligen vad som underförstått gäller redan
enligt konventionens andra artiklar, nämligen att de rättigheter och garantier
som personer har enligt den interna lagstiftningen och administrativ praxis
inte på något sätt inskränks genom konventionen.

Artikelns
punkt 2 innehåller ytterligare begränsningar i skyldigheten att lämna
handräckning och erbjuder därvidlag ett ytterligare skydd för de skattskyldiga.
Visseriigen är de i punkt 2 intagna bestämmelserna inte av tvingande natur, men
enligt min uppfattning bör de tillämpas strikt. Jag har därför föreslagit att
en bestämmelse av denna innebörd tas in i 3 § förslaget till lag om Ömsesidig
handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift (se vidare under
avsnitt 4.1 nedan).

1
punkt 2 a fastslås, såsom en generell princip, att den anmodade staten 84

inte skall vara skyldig
att vidta åtgärder som avviker från dess lagstiftning Prop. 1989/90: 14 eller
administrativa praxis. Inte heller är den anmodade staten skyldig att vidta
åtgärder, som i och för sig står i överensstämmelse med dess lagstiftning, men
som i praktiken, normalt sett, inte utnyttjas eller att vidtaga åtgärder, som i
och för sig står i överensstämmelse med dess lagstiftning och administrativa
praxis, men som innefattar ett utnyttjande av befogenheter som den ansökande
staten inte förfogar över inom sitt eget territorium. Sålunda är den anmodade
staten endast skyldig att tillmötesgå en begäran om handräckning i de fall då
den ansökande och den anmodade statens interna rättsordning överensstämmer med
varandra i fråga om befogenheter och tillämpning. De fall då handräckning kan
vägras är sådana fall då den stat som ansöker om bistånd med handräckning
enligt sin interna lagstiftning helt saknar möjligheter att inom sitt område
vidta den begärda åtgärden. Denna bestämmelse innebär således inte att svensk
behörig myndighet skall avslå en begäran om handräckning t. ex. på grund av att
svensk myndighet då den verkställer en begäran från främmande stat skulle komma
att utnyttja befogenheter vars exakta motsvarighet inte finns att tillgå i den
ansökande staten. Det bör i detta sammanhang framhållas att de i artikel 14
intagna bestämmelserna rörande tidsgränser utgör ett undantag från den tidigare
redovisade bestämmelsen.

När
det gäller de i artikel 21 punkt 2 b intagna uttrycken "allmänna
hänsyn" (ordre public) respektive "väsentliga intressen" har
dessa inte definierats i konventionen utan får i det enskilda fallet tolkas av
de berörda staterna. Det bör dock observeras att i de fall som dessa uttryck
syftar på en stats intressen så inkluderar de även enskildas intressen om dessa
har en nationell dimension. Allmän säkerhet och ekonomiska intressen kan
således omfattas.

Det
skall också framhållas att uttrycket "åtgärder" i punkterna 2 a och b
inte åsyftar formen för det bistånd med handräckning som denna konvention
erbjuder (t. ex. att förse den ansökande staten med information) utan de
åtgärder som myndigheterna vidtar för att fullgöra olika former av handräckning
(t. ex. att förhöra vittnen eller att verkställa efterforskningar).

Artikel
21 punkt 2 c tar speciellt sikte på utbyte av upplysningar och innehåller
skyddsregler motsvarande dem i punkt 2 a. Härvidlag gäller således att den
anmodade staten inte är skyldig att lämna upplysningar som inte är tillgängliga
enligt lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den
ansökande staten. Upplysningar anses i detta sammanhang som tillgängliga i
myndigheternas normala verksamhet om beskattningsmyndigheterna har dem i sin
besittning eller om de genom normalt förfarande kan erhålla uppgifterna i
fråga. Således kan uppgifter som införskaffats genom särskilda undersökningar
anses vara tillgängliga, om beskattningsmyndigheterna skulle ha gjort
motsvarande undersökningar för att införskaffa uppgifterna för inhemskt bruk.
Den anmodade staten har alltså att inhämta uppgifter som den ansökande staten
är i behov av på samma sätt som sker då fråga är om uppgifter som rör egna skatter.

Det
krav på reciprocitet som uppställs i punkterna 2 a och c i denna

artikel utgör en begränsning av åtagandet vilket innebär att den anmodade 85

staten inte är skyldig att
göra mer för att bistå med handräckning än vad Prop. 1989/90:14 den ansökande
staten själv kan göra enligt sin interna rätt. Inte heller behöver den anmodade
staten tillhandahålla mer upplysningar än vad som normalt kan tas fram i ett
motsvarande ärende i denna stat.

Punkt
2 d innehåller en begränsning i den anmodade statens skyldighet att lämna ut
vissa hemliga uppgifter. För svenskt vidkommande måste en noggrann prövning ske
i det enskilda fallet för att se till att ett utlämnande av upplysningar inte
står i strid med 3 § i den föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärende
rörande skatt eller allmän avgift. I punkt 2 d har också tagits in en
begränsning såvitt avser upplysningar som berör något som är av vitalt intresse
för den anmodade staten. I punkten anges därvidlag att den anmodade staten
inte är skyldig att lämna upplysningar vilkas överlämnande skulle strida mot
allmänna hänsyn eller mot dess väsentliga intressen.

De
i punkt 2 e intagna bestämmelserna ger den anmodade staten en

möjlighet att avslå en framställning om bistånd med handräckning om den

anmodade staten anser att beskattningen i den ansökande staten strider

mot allmänt gällande beskattningsprinciper. Detta kan t. ex. vara fallet om

beskattningen i den ansökande staten är av konfiskatorisk art eller om

påföljden för en överträdelse är att anse som orimlig. Punkt 2 e innefattar

också en möjlighet för den anmodade staten att avslå en begäran om

handräckning "om och i den mån den anser beskattningen i den ansökan

de staten strider mot bestämmelserna i ett dubbelbeskattningsavtal ".

Denna
bestämmelse syftar på beskattning som skett i strid med ett dubbelbeskattningsavtals
bestämmelser om t. ex. storleken på den källskatt som den ansökande staten äger
innehålla, definitionen av fast driftställe, fastställandet av ett fast
driftställes vinst etc. Bestämmelsen syftar däremot inte på alla fall av
dubbelbeskattning, vilket även följer av att dubbelbeskattningsavtal inte
undanröjer alla former av dubbelbeskattning. 1 fall då dubbelbeskattning skett
och detta inte står i strid med ett dubbelbeskattningsavtal skall således
möjligheten att erhålla handräckning stå öppen. Fall som det sistnämnda kan
dock, enligt artikel 24 punkt 5, bli föremål för överläggningar mellan de
avtalsslutande staterna.

Syftet
med punkt 2 f är att tillförsäkra att konventionen inte tillämpas på ett sätt
som resulterar i diskriminering mellan medborgare i den anmodade och
medborgare i den ansökande staten i fall då förhållandena är desamma.

Med
anledning av vad remissinstanserna anfört vill jag i denna del göra följande
tillägg.

Som
framgår av den av mig lämnade redogörelsen för artikel 4 punkt 3 (se avsnitt
3.3.1.1) har inom finansdepartementet upprättats ett förslag till lag om
ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift. Enligt 12 §
i detta förslag skall den som berörs av ett handräckningsärende i vissa fall
underrättas om vad som översänts till skattemyndighet i främmande stat. Sådan
underrättelse skall ske i de fall då de till främmande stat översända
uppgifterna framkommit vid revision eller annan granskning, såvida inte de i
förslagets 12 § andra stycket angivna förhållandena är för

86

handen
(se vidare under avsnitt 4.2.2 nedan). Genom vad som sålunda Prop.
1989/90:14 föreslagits finner jag att denna fråga har fått en
tillfredsställande lösning.

Vad
sedan avser skattemyndigheternas förmåga att bedöma vad som kan anses utgöra en
affärshemlighet eller inte kan naturligtvis uppfattningarna vara delade. Jag
vill emellertid peka på att, som jag inledningsvis nämnt, Sverige har redan i
dag ett omfattande informationsutbyte med främmande stat i samband med vilket
skattemyndigheterna har att ta ställning till huruvida de uppgifter som
översänds kan innehålla affärshemligheter o. dyl. Den svenska
skatteförvaltningen och då framförallt RSV har således stor vana av att hantera
dessa frågor. Jag delar således inte den av SAF och Sveriges industriförbund
framförda uppfattningen utan hyser stort förtroende för de svenska
skattemyndigheternas förmåga att hantera dessa frågor.

RSV
har i sitt yttrande pekat på att problem kan uppkomma då handräckning begärs
för säkringsåtgärder eftersom betalningssäkring i Sverige endast medges då
fråga är om betydande belopp. Som jag redan redovisat skall Sverige i enlighet
med vad jag föreslagit i 3 § förslaget till lag om ömsesidig handräckning i
ärende rörande skatt eller allmän avgift tolka de i artikel 21 intagna
bestämmelserna strikt. Härav följer att en begäran om handräckning med
säkringsåtgärd inte skall bifallas med mindre den uppfyller de bestämmelser
som finns intagna i betalningssäkringslagen. Detta torde för övrigt också följa
av vad jag redan anfört (se avsnitt 3.3.2.2).

3.4.5
Artikel 22, Sekretess

Remissinstanserna:
Svea hovrätt har påpekat att det krävs följdlagstiftning eftersom det vid
tillämpningen av konventionens sekretessbestämmelser kan uppstå situationer där
utländska sekretessbestämmelser kommer i konflikt med den grundläggande regeln
i 5 kap. 1 § rättegångsbalken om domstolsförhandlingars offentlighet.

SAF
och Sveriges industriförbund har påpekat att svensk myndighet

som vänder sig till skattemyndighet för att få del av sådana upplysningar

som skattemyndighet erhållit från annat land med stöd av konventionen,

enligt 15 kap. 5 § sekretesslagen har rätt att erhålla denna uppgift, om inte

hinder möter på grund av bestämmelse om sekretess. SAF och Sveriges

industriförbund har därvid ifrågasatt om bestämmelsen i 9 kap. 3 § sekre

tesslagen ger ett tillräckligt skydd. SAF och Sveriges industriförbund anser

även att datasårbarheten inte beaktats från sekretessynpunkt och att det är

nödvändigt att sekretessens iakttagande i datasystem regleras när de berörs

av en begäran om handräckning. Vidare har SAF och Sveriges industriför

bund anfört att sekretessreglerna i artikel 22 måste uppmärksammas ut

ifrån grundläggande principer i svensk skatteprocess. Enligt dessa remiss

instanser kan det inte anses tillfredsställande att den svenska skattemyn

digheten, när ett skatteärende förts upp till en länsrätt, en kammarrätt eller

regeringsrätten, inte får för domstolen yppa kanske väsentliga omständig

heter som framgår av utomlands inhämtade upplysningar, därför att den

svenska skatteprocessen i princip är offentlig. Detta skulle enligt dessa

remissinstanser innebära att om den andra staten inte medger att de till 87

Sverige utlämnade
upplysningarna får ges offentlighet, dessa inte kan Prop. 1989/90:14
förebringas för domstolarna i skattemålet. Enligt SAF och Sveriges industriförbund
kommer detta att medföra en snedvridning av skatteprocessen som är allvarlig,
bl. a. skulle regeln leda till att skattemyndighetens motpart inte får
tillfälle att bemöta dem eller eljest ge sina synpunkter på de förhållanden
uppgifterna avser. De anser därför att det från svensk offentligrättslig
synpunkt måste krävas att Sverige inte utifrån mottar andra upplysningar än
sådana vilka vid domstolsbehandling av skatteärendet utan tvekan kan framläggas
för den i saken beslutande domstolen. Enligt SAF och Sveriges industriförbund
kan bestämmelserna i denna punkt strida mot grundlagsregeln i 12 kap. 6 § andra
stycket regeringsformen i så måtto att den i artikeln intagna
sekretessbestämmelsen skulle innebära att uppgifter som svensk
beskattningsmyndighet får från utländsk beskattningsmyndighet inte får yppas
för riksdagens ombudsman.

RSV
har i sitt yttrande anfört att verket utgår från att utländsk tjänsteman som
deltagit i en revision omfattas av en med tystnadsplikt jämförlig skyldighet
att inte yppa vad han erfarit vid revisionen. RSV har vidare anfört att det
inte är förenligt med svensk sekretesslagstiftning att i enlighet med vad som
sägs i artikel 22 punkt 1 tillämpa utländska sekretessbestämmelser när dessa
är mer restriktiva än de svenska. I fråga om den i artikel 22 punkt 2 intagna
bestämmelsen, att upplysningar får yppas i domstolsavgörande endast om samtycke
därtill lämnats, torde denna enligt RSV inte kunna upprätthållas från svensk
sida. RSV anser vidare att några bestämmelser av denna innebörd inte heller bör
införas i intern svensk rätt eftersom detta skulle strida mot svensk
rättstradition. Med hänsyn härtill bör Sverige istället ingå bilaterala
överenskommelser med andra konventionsstater om att avstå från krav på
samtycke. RSV har slutligen påtalat att det kan uppstå svårigheter att
upprätthålla den i artikel 22 punkt 3 intagna bestämmelsen och har därvid
lämnat följande exempel.

Den
upplysande staten har reserverat sig mot upplysningar som rör den statens
motsvarighet till kupongskatt. Upplysningar lämnas till RSV angående
förhållanden som rör inkomstbeskattningen. Om RSV därvid finner att det är
kupongskatt och inte inkomstskatt som skall utgå hur skall man då förfara?

Sveriges
advokatsamfund har anfört att regleringen beträffande överskottsinformation är
för otillräcklig för att garantera att överskottsinformationen inte används
mot enskilda och att den skattskyldiges skydd i denna del måste förstärkas.

Föredragandens
överväganden: Ömsesidig handräckning mellan skattemyndigheter i olika stater
är möjlig endast om den information som har erhållits genom samarbetet
behandlas med lämplig förtrolighet. Emellertid varierar det skydd som sådan
information kan ges från stat till stat. För att tillförsäkra den information
som erhållits från den ansökande staten ett från denna stats synpunkt
tillfredsställande skydd har i artikel 22 intagits bestämmelser om sekretess.

I
punkt 1 i denna artikel stadgas därvid att upplysningar som en stat

erhållit med stöd av konventionen i sekretesshänseende skall behandlas i 88

enlighet
med den mest restriktiva av den ansökande och den anmodade Prop. 1989/90:14
statens interna lagstiftning. För svenskt vidkommande innebär detta att RSV i
egenskap av behörig myndighet måste hålla sig informerat om
sekretesslagstiftningen i de till konventionen anslutna statema samt även
informera de behöriga myndighetema i andra konventionsstater om vår
sekretesslagstiftning. Detta utbyte av information kan antingen ske direkt via
de till konventionen anslutna staterna eller via det i artikel 24 omnämnda
koordineringsorganet.

De
i artikel 22 punkt 2 intagna bestämmelsema syftar till att i förhållande till
vad som stadgas i artikelns punkt I fastställa ett absolut minimikrav vad avser
sekretessen. Härvid har i artikel 22 punkt 2 de personer och myndigheter som —
utan medgivande från den behöriga myndigheten i den stat som lämnat uppgifterna
— har rätt att ta del av uppgifterna angetts. I enlighet härmed får endast
"personer och myndigheter (häri inbegripna domstolar och förvaltnings-
eller övervakningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver skatter eller
handlägger ärenden i samband med verkställighet av dessa skatter eller
handlägger åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter" använda
upplysningarna och "därvid endast för nu angivna ändamål". Som jag
tidigare redogjort för (se avsnitt 3.3.1.1) följer av artikel 4 punkt 2 att
upplysningar som erhållits med stöd av denna konvention får användas i en
brottmålsprocess endast om den stat vilken tillhandahållit upplysningama i
förväg gett sitt samtycke därtill. Även om ett sådant samtycke inte föreligger
skall skattemyndigheterna, då brottsmisstanke föreligger, dock översända
erhållna upplysningar till polis- eller åklagarmyndighet. 1 nuläget medför
detta, sett i förhållande till konventionens artikel 4 punkt 2, att problem
kan uppkomma eftersom polis- och åklagarmyndighet enligt intern svensk rätt har
en skyldighet att beivra brott som begåtts. Som jag redan nämnt (se avsnitt
3.3.1.1) bereds inom justitiedepartementet för närvarande ett förslag till
lagändring i denna del. Om denna lagstiftning inte kommer till stånd eller
hunnit träda i kraft vid tidpunkten för denna konventions ikraftträdande får
det ankomma på RSV att informera övriga till konventionen anslutna stater om de
svenska bestämmelserna på området samt att söka träffa överenskommelser med
dessa stater om att avstå från kravet på sådant samtycke som avses i
konventionens artikel 4 punkt 2. Kan sådant samtycke inte erhållas får Sverige
avstå från att inhämta respektive motta uppgifter från stat som inte lämnat
sitt samtycke.

Med
anledning vad SAF och Sveriges industriförbund anfört i sitt yttrande vill jag
i detta sammanhang klargöra att organ som är ansvariga för övervakningen av
skatteadministrationen och som har befogenhet att undersöka enskilda
skatteärenden faller in under de tidigare angivna personerna och myndighetema
som har rätt att ta del av erhållna upplysningar. Det råder således inget
tvivel om att riksdagens ombudsman och justitiekanslem får ta del av
upplysningar som erhållits med stöd av denna konvention.

På
samma sätt som information får yppas för de i punkt 2 angivna

personerna och myndighetema får den naturligtvis också delges berörda

skattskyldiga eller deras företrädare. Då fråga är om handräckning vid 89

indrivning får
informationen delges varje person hos vilken indrivning Prop. 1989/90:14
begärts, om detta är nödvändigt för indrivningen.

Då
erhållen information lett fram till att det i den ansökande staten vidtagits
ändringar i en skattskyldigs taxeringar kan detta, i enlighet med den ansökande
statens lagstiftning eller administrativa praxis, medföra ett behov av att
underrätta andra myndigheter än skattemyndigheter om de belopp till vilket den
skattskyldige blivit taxerad. En sådan underrättelse strider inte mot
bestämmelsema i denna artikel under förutsättning av att den från den anmodade
staten erhållna informationen därvid inte röjs.

Det
förhållandet att information som erhållits med stöd av konventionen får delges
de i punkt 2 angivna personerna och myndighetema innebär dock inte att dessa
fritt får röja denna information. Dessa personer och myndigheter får, i
enlighet med vad jag tidigare redovisat, endast använda informationen för de i
punkt 2 angivna ändamålen och omfattas även de av konventionens
sekretessbestämmelser. Om de exempelvis skulle vilja använda sådan information
vid offentliga förhandlingar rörande skattefrågor måste samtycke därtill först
inhämtas från den stat som tillhandahållit informationen. Det är således av
största vikt att de i punkt 2 angivna personerna och myndigheterna innan de
vidtar åtgärder som kan leda till att från annan konventionsstat erhållen
information blir offentlig t. ex. vid en offentlig domstolsförhandling eller
genom att den redovisas i icke sekretessbelagda domskäl vänder sig till svensk
behörig myndighet (dvs. RSV) som därvid har att från den konventionsstat
varifrån informationen härrör inhämta samtycke till att den röjs. För att inte
möjlighetema till effektivt samarbete mellan skattemyndigheterna i
konventionsstatema skall försvåras finner jag det angeläget att den svenska
behöriga myndigheten verkar för att det i enlighet med vad som sägs i sista
meningen av artikel 22 punkt 2 i så stor utsträckning som möjligt ingås
ömsesidiga överenskommelser om att avstå från kravet på sådant samtycke. Det
torde för övrigt vara ett gemensamt intresse för skattemyndigheterna i de till
konventionen anslutna staterna att sådana överenskommelser ingås.

Med
anledning av vad RSV anfört i sitt yttrande rörande den tystnadsplikt som
åvilar en utländsk tjänsteman som deltagit vid en i Sverige utförd revision
vill jag i detta sammanhang också hänvisa till vad jag tidigare anfört
beträffande bestämmelserna i artikel 9 (se avsnitt 3.3.1.6). Som jag redan
anfört framgår det klart av artikel 9 punkt 2 att utländsk tjänsteman som
deltagit i en revision i t. ex. Sverige är bunden av de i artikel 22 intagna
sekretessbestämmelserna. Detta innebär således att en utländsk tjänsteman som
deltagit vid en revision i Sverige i vart fall har att följa de svenska
sekretessbestämmelserna eller de i sitt hemland om de skulle vara strängare.

Till skillnad från de
redovisade punkterna i artikel 22, som innehåller

generella bestämmelser rörande sekretess, innehåller punkt 3 regler som

tar sikte på användningen av upplysningar med avseende på skatt av

sådant slag som omfattas av en av den tillhandahållande staten gjord

reservation. Syftet med en reservation av detta slag är att undanta den stat

som gjort reservationen från vissa skyldigheter som eljest följer av denna

konvention. Det förhållandet att en stat på detta sätt reserverat sig beträf- 90

fande viss skatt får
givetvis konsekvenser också i sekretesshänseende. I Prop. 1989/90:14 enlighet
härmed har i punkt 3 intagits en bestämmelse enligt vilken en stat som erhållit
upplysningar från en stat som gjort en reservation enligt artikel 30 punkt 1 a
inte får använda dessa upplysningar med avseende på skatt av sådant slag som
omfattas av reservationen. Motsvarande gäller också i fråga om den stat som
gjort reservationen. Denna stat får inte heller använda upplysningar som erhållits
med stöd av konventionen med avseende på skatt av sådant slag som omfattas av
den egna reservationen.

För
att Sverige skall kunna uppfylla det åtagande som följer av artikel 22 punkt 3
har denna fråga reglerats i förslag till lag om ömsesidig handräckning i
ärende rörande skatt eller allmän avgift. 1 6 § i det nämnda förslaget har
därvid tagits in en bestämmelse av innebörd att svensk myndighet, annan än
domstol, inte får använda information som erhållits med stöd av ett av
riksdagen godkänt avtal med främmande stat för att ändra eller söka ändring av
skatt eller allmän avgift om detta skulle strida mot avtalet i fråga. Om
exempelvis svenska skattemyndigheter erhåller upplysningar avseende en persons
inkomsttaxeringar med stöd av denna konvention från en stat som i enlighet med
bestämmelserna i artikel 30 punkt 1 a förbehållit sig rätten att inte bevilja
någon form av handräckning vad avser obligatoriska socialförsäkringsavgifter
får de angivna myndigheterna enligt förslagets 6 § inte använda de erhållna
upplysningama för att i Sverige söka påföra sådana avgifter. Jag vill i detta
sammanhang framhålla att vad jag anfört i min redogörelse för innehållet i
artikel 22 punkt 2, nämligen att denna reglering enbart avser användningen av
de erhållna uppgifterna som sådana, också gäller i fråga om den i förslagets 6
§ intagna bestämmelsen. Detta kan belysas med följande exempel. 1 vissa fall
används den bas som använts för att fastställa en skatt (t. ex. inkomstskatt
som skall erläggas till staten) också för att fastställa andra skatter (t. ex.
inkomstskatter som skall erläggas till andra myndigheter). 1 andra fall kan den
bas som använts för att fastställa en skatt utgöra utgångspunkten för
fastställandet av basen för en annan skatt. I de nu angivna fallen står inte
ett utlämnande av uppgift om basen för den förstnämnda skatten, vilken
justerats i enlighet med information som erhållits från en annan stat, i strid
med artikel 22 punkt 3 såvida inte den bakomliggande informationen som sådan
också översänds. Således skulle det inte stå i strid med konventionen att i det
tidigare angivna exemplet med obligatoriska socialförsäkringsavgifter översända
uppgift om de belopp till vilka inkomsttaxeringarna med stöd av de erhållna
uppgifterna fastställts och att med ledning av de åsatta taxeringarna justera
socialförsäkringsavgifterna.

Som
jag redan redovisat får upplysningar som en stat erhåller med stöd

av konventionen i allmänhet endast användas av de i artikel 22 punkt 2

angivna personerna och myndigheterna och endast för de i den punkten

angivna ändamålen. Normalt sett kan dessa upplysningar således inte an

vändas för andra ändamål om inte upplysningarna i fråga kan inhämtas på

annat sätt t. ex. med stöd av ett ömsesidigt rättshjälpsavtal. Med hänsyn

till att det kan förekomma situationer då två konventionsstater finner att

denna begränsning i fråga om användningen av erhållna uppgifter inte är

önskvärd, t. ex. på gmnd av att upplysningama i fråga inte kan göras 91

tillgängliga på annat sätt
än via denna konvention, så har det i punkt 4 Prop. 1989/90: 14 intagits en
bestämmelse som möjliggör att denna begränsning i användandet beskärs. 1
enlighet härmed stadgas i punkt 4 att upplysningar som en stat erhållit med
stöd av konventionen får användas för andra ändamål än de tidigare angivna om
detta kan ske enligt lagstiftningen i den stat som har lämnat upplysningarna
och den behöriga myndigheten i denna stat samtycker till att upplysningarna
används för dessa andra ändamål.

En
multilateral konvention öppnar stora möjligheter till samarbete mellan fler än
två stater. Information som en stat erhållit från en annan stat kan också vara
av intresse för en tredje stat. 1 artikel 22 punkt 4 ges en möjlighet till
informationsutbyte också i sådana fall. För att förhindra att situationer
uppkommer då denna tredje stat på detta sätt inhämtar upplysningar som den
annars inte skulle ha kunnat erhålla stadgas i punkt 4 att översändande av
upplysningar som erhållits från en stat till en tredje stat endast får ske om
den behöriga myndigheten i den stat varifrån upplysningarna urspmngligen
härrör i förväg gett sitt samtycke därtill.

Med
anledning av vad remissinstanserna anfört får jag vidare anföra följande.

Som
remissinstanserna påpekat är konventionens sekretessbestämmelser i vissa delar
mer långtgående än motsvarande bestämmelser i nu gällande intema svenska
lagstiftning i t. ex. sekretesslagen och rättegångsbalken. Genom det tidigare
redovisade förslaget (se avsnitt 3.3.1.1), att begränsa åklagares möjligheter
att fritt använda upplysningar som erhållits med stöd av ett avtal med
främmande stat, kan den konflikt som i dag föreligger mellan vår interna
lagstiftning och konventionens bestämmelser delvis få sin lösning. Härtill
kommer att förslag också lagts fram om att vidta ändringar i 5 kap. 1 §
rättegångsbalken och i 12 kap. 3 och 4 §§ sekretesslagen. Enligt det
förstnämnda förslaget skall svenska domstolar vara skyldiga att hålla
förhandlingar inom stängda dörrar i de fall sekretess gäller enligt 9 kap. 3 §
sekretesslagen och det skulle strida mot avtalet i fråga att uppgiften röjs.
Vidare innebär förslaget att de svenska domstolarna också blir skyldiga att
beträffande uppgift som har erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt
avtal med främmande stat förordna om att sekretessen skall bestå i fråga om
såväl förebringade uppgifter som uppgifter som tagits in i dom eller annat
beslut. Även detta förslag gäller dock endast i den mån ett röjande av
uppgiften skulle strida mot bestämmelse i tillämpat avtal. Genom dessa
ändringar finner jag att den svenska lagstiftningen kommer att få en
utformning som så långt som möjligt möjliggör för Sverige att leva upp till
våra intemationella åtaganden, såväl de som följer av denna konvention som de
som följer av redan träffade avtal, t. ex. rörande handräckning avseende
tullar, skatter etc.

Jag
är dock medveten om att det kan förekomma fall då Sverige, trots de

nu redovisade ändringarna i rättegångsbalken och sekretesslagen, inte

kommer att kunna erbjuda det sekretesskydd som föreskrivs i denna

konvention. Vad jag härvid åsyftar är t. ex. det fall då den stat som

tillhandahållit uppgifterna har sekretessbestämmelser som går längre än de

svenska. För svenskt vidkommande är det i ett sådant fall inte möjligt att, i

enlighet med stadgandet i artikel 22 punkt 1, tillämpa denna andra stats 92

mer
långtgående sekretess. Som jag tidigare anfört ankommer det på RSV Prop.
1989/90:14 att hålla sig informerat om sekretesslagstiftningen i respektive
konventionsstat samt att hålla andra konventionsstater informerade om den
svenska lagstiftningen på området. I samband med att RSV lämnar sådan
information är det härvid nödvändigt att det klart anges dels att Sverige
endast kan erbjuda det sekretesskydd som följer av intern svensk rätt, dels ock
att andra till konventionen anslutna stater, i den mån de skulle finna att
detta skydd inte är tillräckligt, inte skall översända upplysningarna i fråga
till Sverige. Genom de redovisade ändringarna i den interna svenska
lagstiftningen och med en tillämpning av det av mig skisserade förfarandet
kommer Sverige enligt min mening att kunna leva upp till de i konventionen
intagna sekretessbestämmelserna.

Vad
slutligen gäller den av SAF och Sveriges industriförbund påtalade frågan
avseende sekretessens iakttagande i datasystem finner jag ej anledning att
enbart med anledning av ett godkännande av denna konvention reglera denna
fråga.

3.4.6
Artikel 23, Rättsliga åtgärder

Remissinstanserna:
Enligt SAF och Sveriges industriförbund har berörda skattskyldiga inte någon
rätt att påkalla något som helst rättsligt förfarande till sitt skydd. SAF och
Sveriges industriförbund pekar också på bestämmelsen i artikel 6 i
Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
ifrågasätter om den nu aktuella konventionen uppfyller de däri uppställda
kraven. Medborgarrättsrörelsen friheten i Sverige har framfört liknande
synpunkter.

Föredragandens
överväganden: Artikel 23 innehåller forumbestämmelser

och andra bestämmelser i därmed sammanhängande frågor såvitt avser

rättsliga åtgärder beträffande åtgärder som den ansökande eller den anmo

dade staten vidtagit enligt konventionen. Ett speciellt problem, som inte

behandlas i konventionen, kan i detta sammanhang anses föreligga beträf

fande tillämpningen av artikel 14 punkt 3 (den absoluta tidsfristen inom

vilken den anmodade staten är skyldig att bifalla en framställning), artikel

19 (möjlighet att avslå framställning) respektive artikel 21 punkt 2 (angå

ende begränsning av skyldigheten att bevilja handräckning). Dessa artiklar

ger befogenheter åt myndigheter att vägra vidta åtgärder som begärts av

myndigheter i en annan stat och fråga uppstår härvid huruvida enskild

borde vara berättigad att begära att myndigheten i fråga utnyttjar dessa

befogenheter, speciellt i de fall då ett avstående från att utnyttja dessa

befogenheter innebär att ett skydd för enskild som den interna lagstiftning

en avser att ge försvagas. Såsom jag redan anfört (se avsnitt 3.3.2.4) finner

jag den i artikel 14 punkt 3 angivna tidsperioden om 15 år efter vars utgång

en stat inte är skyldig att bifalla en framställning vara väl motiverad.

Endast undantagsvis anser jag att det bör förekomma att en svensk myn

dighet bifaller en framställning om handräckning efter utgången av denna

period. Det kan dock förekomma fall, t. ex. när en skattefordran på grund

av den skattskyldiges agerande inte tidigare kunnat slutligen regleras, då

hjälp med indrivning bör kunna övervägas även efter periodens utgång. 93

Jag
vill därför inte föreslå något förbud för svensk myndighet att bifalla en
Prop. 1989/90:14 framställning om handräckning i fall då tidsperioden i fråga
löpt ut.

Beträffande
den i artikel 19 angivna möjligheten att avslå en framställning berör den
endast i mindre grad den enskilde eftersom i detta fall grunden för ett avslag
är att den ansökande staten inte prövat alla de möjligheter som står till
förfogande inom dess eget område.

I
enlighet med vad jag tidigare anfört (se avsnitt 3.4.4) har i 3 § i förslaget
till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift
intagits bestämmelser som i princip motsvarar de i artikel 22 punkt 2 a —e.
Till skillnad från de i artikel 22 punkt 2 a —e intagna bestämmelserna är de i
förslagets 3 § av tvingande natur. Härav följer att svenska myndigheter inte
får lämna bistånd med handräckning i de i förslagets 3 § angivna fallen. Jag
vill här särskilt framhålla de bestämmelser i förslagets 3 § som föreskriver
att svensk myndighet inte skall bistå utländsk myndighet med handräckning till
den del detta innefattar att den svenska myndigheten skall vidta åtgärder som
avviker från svensk lagstiftning eller administrativ praxis eller lämna
upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller administrativ
praxis i Sverige. Genom de föreslagna reglerna skapas sålunda en ordning som
innebär att de åtgärder som i Sverige får vidtas enligt konventionen endast är
sådana som är tillåtna enligt vår interna rätt.

I
fråga om åtgärder som den anmodade staten vidtagit enligt denna konvention, t.
ex. indrivning av en skattefordran, gäller enligt den i artikel 23 punkt 1
intagna forumregeln att överklagande endast får anföras hos vederbörande
myndighet i den anmodade staten. Överklagande avseende åtgärder som den
ansökande staten vidtagit, t. ex. förekomsten av eller storleken av en
skattefordran respektive exekutionstitelns giltighet, skall däremot enligt
artikel 23 punkt 2 anföras hos vederbörande myndighet i den ansökande staten.
Syftet med sistnämnda bestämmelse är att klargöra att en skattskyldig inte kan
motsätta sig att indrivning sker i den anmodade staten genom att där
ifrågasätta giltigheten hos den i den ansökande staten utfärdade
exekutionstiteln eller genom att där göra gällande att skattekravet är
felaktigt på grund av att betalning redan har skett. Denna bestämmelse kan med
hänsyn till stadgandet i artikel 11 punkt 2 (att skattefordran inte får vara
tvistig) synas överflödig, detta allra helst som bestämmelserna rörande
handräckning med delgivning borde förhindra att en skattskyldig inte kunnat överklaga
ett skattekrav på grund av att han inte känt till det. Emellertid finns en
möjlighet för de till konventionen anslutna staterna att enligt artikel 11
punkt 2 andra meningen komma överens om att handräckning skall kunna begäras
även om fordringen inte är otvistig eller inte har vunnit laga kraft. Härtill
kommer att det i vissa stater finns möjlighet till extraordinärt överklagande
eller att bevilja en "nådetid". Syftet med den i artikel 23 punkt 2
intagna bestämmelsen är endast att fastslå att överklagande etc. som avser
förekomsten av eller storleken av en skattefordran skall - oavsett om dessa har
sin grund i ett bilateralt avtal, extraordinärt överklagande ansökan om
"nådetid" eller någon annan dylik åtgärd — anföras hos vederbörande
myndighet i den

94

ansökande staten, dvs. i
den stat enligt vars lagstiftning skattefordran Prop. 1989/90:14 uppkommit.

Med
hänsyn till att endast myndigheterna i den ansökande staten får förmodas vara
tillräckligt förtrogna med den bakom skattekravet liggande skattelagstiftningen
för att kunna göra en riktig bedömning i den aktuella frågan finner jag den i
konventionen valda lösningen välgrundad.

SAF
och Sveriges industriförbund samt MRR har i sina yttranden ifrågasatt om de i
denna artikel intagna forumreglerna uppfyller de krav som uppställs i artikel 6
punkt 1 i Europarådskonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande skyldigheterna, i vilken stadgas följande.

Envar
skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller
anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till opartisk och offentlig
rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som
upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och
allmänheten må utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till
sedligheten, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett
demokratiskt samhälle, eller då hänsyn till minderåriga eller till parternas
privatlivs helgd så kräva eller, i den mån domstolen så finner strängt
nödvändigt, i fall då på grund av särskilda omständigheter offentlighet skulle
lända till skada för rättvisans intresse.

Som
jag redan inledningsvis nämnt innehåller artikel 23 forumregler (punkterna 1
och 2) samt vissa förfaranderegler för de fall då överklagande anhängiggjorts
(punkt 2) respektive slutligen avgjorts (punkt 3) i den ansökande staten. Redan
det faktum att ifrågavarande bestämmelser i artikel 23 punkterna 1 och 2 i den
nu aktuella Europaråds- och OECD-konventionen utgör forumregler och således
inte betar de skattskyldiga deras rätt att påkalla ett rättsligt förfarande
till sitt skydd talar enligt min mening entydigt för att dessa bestämmelser
inte kan anses stå i strid med artikel 6 punkt 1 i Europarådets konvention angående
skydd för de mänskliga rättigheterna. Härtill kommer också att genom att det i
dessa forumregler klart utsägs vilken stats myndigheter som skall pröva de
olika frågorna behöver varken den skattskyldige eller de berörda myndigheterna
sväva i tvivelsmål eller behöver tvister uppkomma om vilken stats myndigheter
som har att pröva överklaganden som anhängiggjorts i olika delfrågor.
Sammantaget och med beaktande av att dessa fommregler borgar för att den
skattskyldige får sina överklaganden prövade av den myndighet som är mest
lämpad att pröva den aktuella frågan finner jag de av remissinstanserna i denna
del gjorda invändningarna vara ogrundade.

Enligt
den i artikel 23 punkt 2 intagna förfaranderegeln skall den ansökande staten
underrätta den anmodade staten om skattefordran eller exekutionstiteln
överklagats. Den anmodade staten har därvid — om inte annat överenskommits med
stöd av artikel 11 punkt 2 — att så snart den erhållit en sådan underrättelse
uppskjuta indrivningsåtgärderna till dess att den aktuella myndigheten meddelat
beslut i ärendet. Även om det förhållandet att en skattefordran överklagats,
enligt de flesta staters lagstiftning, inte nödvändigtvis leder till att
indrivningen skjuts upp är det

ändock önskvärt att så
sker i den anmodade staten i de fall skattefordran i Prop. 1989/90: 14
fråga överklagats.

För
att motverka att skattskyldiga överklagar enbart i syfte att förhindra att
indrivning sker och därigenom vinna tid för att placera sina tillgångar utom
räckhåll för den anmodade statens myndigheter, skall den anmodade staten enligt
artikel 23 punkt 2 — på begäran av den ansökande staten — kräva att den
skattskyldige ställer säkerhet eller vidta andra säkringsåtgärder för att
säkerställa indrivningen.

1
artikel 23 punkt 2 har slutligen intagits en bestämmelse i vilken det klargörs
att även den som saken angår, dvs. såväl den skattskyldige som varje annan
person som kan vara skyldig att erlägga betalning för skatten i fråga, kan
meddela den anmodade staten att överklagande skett. För att förhindra att
indrivningen fördröjs genom att den skattskyldige eller annan som kan vara
berörd av indrivningen felaktigt påstår att ett överklagande skett i den
ansökande staten har i denna bestämmelse inte intagits någon skyldighet för den
anmodade staten att omedelbart uppskjuta indrivningen. 1 stället skall den
anmodade staten, när den bedömer att detta behövs, rådgöra med den ansökande
staten i ärendet.

Även
artikel 23 punkt 3 innehåller en förfaranderegel. Enligt denna skall den
anmodade staten respektive den ansökande staten underrätta den andra staten så
snart ett överklagande slutligt har avgjorts. I denna underrättelse skall även
lämnas en redogörelse för avgörandets konsekvenser för
handräckningsframställningen.

3.5 Kapitel V, Särskilda bestämmelser

Kapitel
V innehåller bestämmelser rörande konventionens genomförande (artikel 24), det
språk som framställningar och svar på framställningar skall upprättas på
(artikel 25) samt fördelning av de kostnader som uppkommer i samband med begärd
handräckning (artikel 26).

3.5.1
Artikel 24, Konventionens genomförande

Artikel
24 innehåller bestämmelser rörande dels tillämpningen av konventionen parterna
emellan dels övervakningen av konventionen genom ett koordineringsorgan under
OECD:s överinseende.

Med
hänsyn till att denna konvention är av multilateral karaktär är ett
koordineringsorgan nödvändigt för att övervaka genomförandet. I bilaterala
sammanhang är det relativt lätt att följa tillämpningen och tolkningen av ett
avtal om ömsesidig handräckning. En multilateral konvention, vilken kan omfatta
ett stort antal stater, kräver emellertid ett övervakande organ som kan
befordra information mellan de till konventionen anslutna statema och som kan
befrämja enhetlig tillämpning och tolkning av konventionens bestämmelser.

Ett
sådant koordineringsorgan bör vidare ha möjlighet att bistå konven

tionsstaterna med sin uppfattning i frågor rörande tillämpningen eller

tolkningen av konventionens bestämmelser. De frågor som underställs

koordineringsorganet bör i princip vara av allmän karaktär och inte vara 96

hänförliga
till specifika tvister som kan uppkomma mellan två stater, vilka Prop.
1989/90:14

i
stället bör lösas genom ömsesidiga överenskommelser mellan de berörda

statema
eller inom ramen för andra internationella instmment. För att

kunna
fungera effektivt är det nödvändigt för koordineringsorganet att

inhämta
information från såväl de anslutna staterna som från annat håll

angående
vunna erfarenheter rörande tillämpningen och tolkningen av

avtal om ömsesidig
handräckning.

I
artikel 24 punkt 1 fastställs på vilket sätt de till konventionen anslutna
staterna skall kommunicera med varandra i frågor som avser tillämpningen av
denna konvention. Genom denna punkt har också öppnats en möjlighet att delegera
bemyndiganden och att ingå ömsesidiga överenskommelser om hur konventionen
skall tillämpas.

Då
konventionens bestämmelser endast ger ramarna för den ömsesidiga handräckningen
kommer ytterligare detaljbestämmelser att behöva utarbetas vad avser administration
och de formaliteter som måste beaktas, bl.a. med hänsyn till krav som uppställs
i respektive konventionsstats interna lagstiftning. Detta är något som får
ankomma på de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna. De behöriga
myndigheterna kan härvid även komma överens om bl.a. frågor som avser
deltagandet vid revisioner i annan stat, tillvägagångssätt vid direktkontakter,
bestämmelser rörande spontant utbyte av upplysningar och beloppsgränser för
begäran om handräckning etc.

En
annan viktig fråga som de behöriga myndigheterna måste lösa är det sätt på
vilket indrivna skattefordringar skall göras tillgängliga för den ansökande
staten, t. ex. genom omedelbar överföring, periodiska överföringar, via
kvittningsförfarande etc. Frågan hur överföring av indrivna medel skall ske
sammanhänger också med frågan hur kursfluktuationer på den inhemska valutan
skall påverka förhållandet mellan de inblandade parterna, dvs. den ansökande
staten, den anmodade staten och den skattskyldige. Tanken är härvid att den
grundläggande principen skall vara att den ansökande staten har en fordran i
sin egen valuta. En andra grundregel kan tyckas vara att varken den anmodade
eller den ansökande staten har några längre gående krav på den skattskyldiges
tillgångar än vad som motsvaras av skattefordringen plus skäliga kostnader och
ränta. Slutligen bör det fastslås att den skattskyldige blir befriad från sin
skuld efter det att han erlagt ett belopp i den anmodade statens valuta som vid
betalningstillfället motsvarar skattefordran.

Ett
annat exempel på frågor som sammanhänger med införlivandet av

konventionen och som kan komma att medföra att förhandlingar blir

nödvändiga mellan berörda stater är då det föreligger betydande skillnader

mellan tillbuds stående handräckningsåtgärder eller det arbete som skall

utföras av den ena avtalsslutande staten sett i förhållande till den hand

räckning som den andra avtalsslutande staten har att erbjuda och det

arbete som detta medför för denna andra stat. De med dessa frågor

förknippade problemen får avgöras inom ramen för ömsesidiga överens

kommelser och då med beaktande av alla relevanta faktorer (de ekonomis

ka relationernas och handelsmönstrens beskaffenhet, hur skattesystemet

och administrationen i de ifrågavarande staterna fungerar etc). 97

7 Riksdagen 1989/90. I .saml. Nr 14

Artikel 24 punkt 2 skiljer
sig från artikel 21 i så måtto att bestämmelser- Prop. 1989/90:14 na i artikel
21 tar sikte på fall där det finns risk för att en lagstadgad gmndprincip, en
bestämmelse i den interna lagstiftningen eller i administrativ praxis
överträds medan bestämmelsen i artikel 24 punkt 2 tar sikte på de fall då någon
sådan överträdelse inte är för handen men då konventionens tillämpning enligt
den anmodade statens uppfattning kan ge upphov till allvarliga svårigheter, t.
ex. på det ekonomiska eller sociala planet. I sådana situationer ålägger
artikel 24 de inblandade staterna en skyldighet att överlägga med varandra. Om
emellertid en kompromiss inte kan uppnås och oenigheten i frågan består är den
anmodade staten inte befriad från sin skyldighet att tillämpa konventionen.

I
artikel 24 punkt 3 ges bestämmelser rörande koordineringsorganets
sammansättning och den verksamhet som det skall bedriva. Härvid gäller att
detta organ skall övervaka konventionens tillämpning och därvid sträva efter
att hjälpa partema att på ett effektivt sätt tillämpa konventionen samt vid
behov föreslå nya metoder och tillvägagångssätt som kan öka konventionens
effektivitet.

Koordineringsorganet
skall vidare, enligt artikel 24 punkt 4, på parts begäran avge yttranden i
frågor rörande tolkningen av konventionen. Koordineringsorganet har dock endast
en rådgivande funktion varför det står parterna tVitt att följa eller förkasta
vad organet anfört.

Artikel
24 punkt 5 innehåller procedurregler för lösande av frågor rörande
tillämpningen och tolkningen av konventionen. I enlighet med denna bestämmelse
skall de behöriga myndigheterna i de berörda staterna söka lösa sådana frågor,
t. ex. humvida en skatt som införts efter det att konventionen undertecknats
är av samma eller i huvudsak likartat slag som de i bilaga A förtecknade och om
den i enlighet därmed omfattas av konventionen, genom ömsesidig
överenskommelse. Om de lyckas med att finna en lösning skall koordineringsorganet
informeras därom. För det fall enskilda skattskyldiga berörs kommer den till
koordineringsorganet översända informationen att omfattas av de i artikel 22
intagna sekretessbestämmelserna. Någon möjlighet för den skattskyldige att
initiera sådana överläggningar finns dock inte.

1
artikel 24 punkt 6 föreskrivs att OECDs generalsekreterare skall underrätta de
till konventionen anslutna staterna samt de stater som undertecknat men ännu
inte ratificerat, godtagit eller godkänt konventionen om sådana utlåtanden som
koordineringsorganet avgivit enligt punkt 4 och om sådana ömsesidiga
överenskommelser som ingåtts enligt punkt 5. Det förhållandet att
överenskommelser som ingåtts enligt punkt 5 genom koordineringsorganets
försorg skall göras tillgängliga för de konventionsstater som inte deltagit i
överenskommelsen innebär emellertid inte att sistnämnda stater blir skyldiga
att tillämpa eller tolka konventionen på det sätt som gjorts i
överenskommelsen.

3.5.2
Artikel 25, Språk

Av
artikel 25 framgår att framställningar om handräckning och svar på

dessa
skall upprättas på engelska eller franska. En möjlighet finns också för 98

parterna
att bilateralt träffa överenskommelse om att sinsemellan använda Prop. 1989/90:
14 annat språk. En härmed sammanhängande fråga är huruvida även dokument, av
vilka en officiell kopia skall bifogas en framställning om handräckning, också
skall vara översatta till något av dessa språk. Denna fråga regleras emellertid
inte i denna bestämmelse varför frågan får avgöras genom bilaterala
överenskommelser. När det gäller frågan om handlingar som skall delges en
skattskyldig behöver åtföljas av en översättning behandlas denna i artikel 17
punkt 5 (se avsnitt 3.3.3.1 ovan).

3.5.3
Artikel 26, Kostnader

1
artikel 26 behandlas frågan hur de kostnader som uppkommer med anledning av en
framställning om handräckning skall fördelas mellan de berörda staterna. Den i
artikeln intagna bestämmelsen innebär att om inte de behöriga myndigheterna i
de berörda staterna bilateralt överenskommit om annat, skall den anmodade
staten svara för sedvanliga kostnader för utförande av handräckning och den
ansökande staten för sådana kostnader för utförande av handräckning som inte
kan anses vara sedvanliga.

Med
inte sedvanliga kostnader avses härvid bl.a. kostnader som uppkommit i samband
med att ett särskilt tillvägagångssätt har använts på begäran av den ansökande
staten, kostnader som uppkommit hos en tredje part från vilken den anmodade
staten har erhållit information (t. ex. bankuppgifter) eller tilläggskostnader
avseende experter, tolkar eller översättare om dessa varit nödvändiga (t. ex.
för att belysa fallet eller översätta bifogade handlingar). Även skadestånd som
den anmodade staten tvingas erlägga till den skattskyldige på gmnd av åtgärder
som vidtagits på begäran av den ansökande staten är att betrakta som en icke
sedvanlig kostnad. I de fall då det kan befaras att icke sedvanliga kostnader
kommer att uppstå bör de berörda staterna konsultera varandra.

3.6 Kapitel VI, Slutbestämmelser

I
konventionens slutbestämmelser behandlas det inbördes förhållandet mellan denna
konvention och andra internationella överenskommelser (artikel 27),
konventionens undertecknande och ikraftträdande (artikel 28), konventionens
territoriella tillämpning (artikel 29), möjligheten att reservera sig mot viss
handräckning (artikel 30), uppsägning av konventionen (artikel 31) samt
slutligen depositarierna och deras uppgifter (artikel 32).

3.6.1
Artikel 27, Andra internationella överenskommelser eller arrangemang

Artikel
27 behandlar förhållandet mellan denna konvention och andra

internationella överenskommelser eller arrangemang. I syfte att på bästa

sätt främja internationellt samarbete i skattefrågor har i artikelns punkt 1

stadgats att handräckningsmöjligheterna enligt denna konvention inte be

gränsar eller begränsas av de möjligheter som finns enligt existerande eller 99

framtida
internationella överenskommelser etc. Handräckning i en viss Prop.
1989/90:14 stat får dock i det särskilda fallet inte samtidigt begäras med stöd
av denna konvention och annan överenskommelse.

I
artikelns punkt 2 regleras förhållandet mellan denna konvention och de
gemensamma regler som är i kraft inom Europeiska gemenskapen.

3.6.2
Artikel 28, Konventionens undertecknande och ikraftträdande

Som
inledningsvis nämnts är konventionen enligt artikel 28 punkt 1 öppen att
undertecknas av Europarådets medlemsstater och OECD:s medlemsländer.
Konventionen fömtsätter ratifikation, godtagande eller godkännande och att det
aktuella instrumentet deponeras hos endera depositarien, dvs. hos
generalsekreteraren i Europarådet eller hos generalsekreteraren i OECD.

I
enlighet med artikelns punkt 2 skall konventionen träda i kraft den första
dagen i den månad som följer efter utgången av en tidrymd av tre månader efter
den dag när fem stater har uttryckt samtycke till att vara bundna av
konventionen.

För
stater som efter den i punkt 2 angivna tidpunkten samtycker till att vara
bundna av konventionen skall konventionen enligt punkt 3 träda i kraft den första
dagen i den månad som följer efter utgången av en tidrymd om tre månader efter
dagen för deponeringen av ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrumentet.

När
konventionen kan komma att träda i kraft är i dag således oklart.

3.6.3
Artikel 29, Konventionens territoriella tillämpning

I
enlighet med de i artikel 29 intagna bestämmelserna kan varje stat vid
deponeringen av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet ange
det område eller de områden på vilka konventionen skall tillämpas. Möjligheter
finns även att vid senare tidpunkt utvidga eller inskränka den territoriella
tillämpningen. Denna möjlighet att ange konventionens territoriella tillämpning
medför för svenskt vidkommande att det kommer att vara nödvändigt att ständigt
ha tillgång till uppgifter om vilka territorier som omfattas. Denna uppgift
bör ombesörjas av RSV i sin egenskap av behörig myndighet. RSV har i sin tur
att informera regeringen om eventuella inskränkningar eller utvidgningar av
den territoriella tillämpningen.

3.6.4
Artikel 30, Reservationer

För
att förhindra att vissa stater skall tvingas avstå från att ansluta sig till

konventionen på grund av att de av praktiska, konstitutionella, politiska

eller andra skäl inte kan bevilja handräckning i samtliga de fall som denna

konvention omfattar har i artikel 30 tagits in en möjlighet att reservera sig

mot viss handräckning. Genom den utformning som artikel 30 getts är det

möjligt att reservera sig mot att bevilja handräckning beträffande skatter

av visst slag och/eller de former av handräckning som man skall tillhanda- 100

hålla.
Härigenom kan således en stats deltagande begränsas till att endast Prop.
1989/90:14 avse vissa skatter eller vissa former av handräckning. Vissa
begränsningar i rätten att reservera sig föreligger dock.

I
artikel 30 punkt 1 a föreskrivs att en stat får förbehålla sig rätten att inte
bevilja någon form av handräckning såvitt avser andra staters skatter av ett
eller flera av de slag som anges i artikel 2 punkt 1 b. En förutsättning för
att en reservation av detta innehåll skall få göras är dock att den stat som
gjort reservationen inte i bilaga A till konventionen tagit in egna skatter av
det slag som reservationen avser.

Enligt
punkt 1 a blir det således möjligt för de till konventionen anslutna staterna
att reservera sig mot att lämna varje form av handräckning såvitt avser skatter
på inkomst, vinst, realisationsvinst eller förmögenhet som påförs för annan än
staten. 1 fråga om övriga nu icke uppräknade slag av skatter är det möjligt att
reservera sig oavsett om skatten i fråga påförs av staten eller annan
myndighet.

I
punkt 1 b har intagits en möjlighet att reservera sig mot att bevilja
handräckning för indrivning av skattefordringar eller administrativa pålagor i
fråga om något slags skatt eller endast i fråga om ett eller flera av de slags
skatter som anges i artikel 2 punkt 1.

Denna
konventionen är i princip tillämplig på alla indrivningsbara skatter inklusive
sådana som förfallit till betalning innan denna konvention trätt i kraft. Med
anledning härav har i artikel 30 punkt 1 c intagits en bestämmelse enligt
vilken de anslutna staterna kan reservera sig mot att bevilja handräckning i
fråga om sådana skattefordringar som existerade redan vid den tidpunkt då
konventionen trädde i kraft beträffande den aktuella staten. Motsvarande
reservation kan också göras av en stat som återtar en tidigare reservation
enligt punkt 1 a eller b. En skattefordran anses i detta sammanhang existera om
den skatt som den avser, på sätt anges i artikel 3 punkt 1 c, är förfallen till
betalning men ännu inte betald vid den tidpunkt då konventionen trädde i kraft.

I
punkt 1 d behandlas möjligheten att reservera sig mot att bevilja handräckning
för delgivning av handlingar i fråga om varje slags skatter eller endast i
fråga om ett eller flera av de typer av skatter som anges i artikel 2 punkt 1.

Artikel
30 punkt 1 c syftar till att tillgodose vissa speciella krav från sådana stater
som i och för sig kan bistå med handräckning avseende delgivning men som inte
kan godta att annan stat verkställer delgivningar i enlighet med vad som
stadgas i artikel 17 punkt 3. I denna punkt har därför införts en möjlighet att
reservera sig mot sådan postddgivning.

1
artikel 30 punkt 2 har intagits en till punkt 1 kompletterande bestämmelse i
vilken det klargörs att inga andra reservationer än de i punkt 1 angivna får
göras.

I
artikel 30 punkt 3 stadgas att reservationer får göras även efter det att
konventionen har trätt i kraft. Sådana reservationer träder i kraft den första
dagen i den månad som följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den
dag då endera depositarien mottagit reservationen.

Som
jag redan tidigare antytt kan en reservation återtas. Bestämmelsen

101

härom
återfinns i punkt 4. Ett återtagande får verkan redan den dag då Prop.
1989/90:14 ifrågavarande depositarie mottager en underrättelse därom.

De
konsekvenser som en reservation för med sig framgår av artikel 22 punkt 3 och
artikel 30 punkt 5.1 sistnämnda bestämmelse anges därvid att en stat som gjort
en reservation med avseende på en bestämmelse i konventionen inte får kräva att
en annan stat skall tillämpa bestämmelsen i fråga. Om reservationen är partiell
kan dock den stat som gjort reservationen kräva att andra stater skall
tillämpa bestämmelsen i samma utsträckning. De begränsningar som följer av
artikel 22 punkt 3 har jag tidigare kommenterat (se avsnitt 3.4.5).

För
svenskt vidkommande är det för närvarande inte aktuellt med någon reservation.
Det får ankomma på RSV att kontinuerligt sammanställa de reservationer som
avgetts samt att hålla regeringen informerad i frågan.

3.6.5
Artikel 31, Uppsägning

1
artikel 31 återfinns bestämmelser rörande uppsägning av konventionen. Enligt
artikel 31 punkt 2 får en uppsägning verkan den första dagen i den månad som
följer på utgången av en tidrymd om tre månader efter den dag depositarien
mottagit underrättelsen därom.

Av
punkt 3 följer vidare att en stat som säger upp konventionen skall förbli
bunden av de i artikel 22 intagna sekretessbestämmelserna så länge som denna
stat förfogar över handlingar eller upplysningar som erhållits med stöd av
konventionen. .

3.6.6
Artikel 32, Depositarierna och deras uppgifter

I
artikel 32 återfinns en uppräkning av de två depositariernas uppgifter, vilka
uppgifter redan framgår av min tidigare lämnade redogörelse för konventionen
och dess innehåll. De handlingar och uppgifter som i enlighet med vad som
tidigare anförts skall tillställas depositarie kan sändas till endera eftersom
de två depositarierna skall hålla varandra underrättade om vad som sålunda
inkommit.

4 Förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende
rörande skatt eller allmän avgift m.m.

Som
redan inledningsvis anförts har under arbetet med Europaråds- och

OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden fram

kommit att behov föreligger av att delvis ersätta de i lagen om uttagande

av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift samt i lagen om utredning i

utländskt skatteärende intagna bestämmelserna med nya. Behovet av ny

lagstiftning på området har också framhållits av vissa av remissinstanserna.

Med anledning härav har ett förslag till lag om ömsesidig handräckning i 102

ärenden
rörande skatt eller allmän avgift upprättats. Genom den föreslag- Prop.
1989/90:14 na lagen upphävs lagen om utredning i utländskt skatteärende,
kungörelsen angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i
Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden, kungörelsen angående
handräckning på begäran av myndighet i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden,
kungörelsen angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning
i Belgien av svensk skatt, kungörelsen angående handräckning åt belgisk
myndighet i beskattningsärende, förordningen om handläggningen av vissa
handräckningsärenden samt förordningen om tillämpning av avtal mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden. Vidare
medför den föreslagna lagen ett behov av vissa ändringar i lagen om uttagande
av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift (se nedan under avsnitt 5).

Förslaget
till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift —
som i allt väsentligt torde uppfylla de av remissinstanserna uppställda kraven
— är indelat i tre huvudavdelningar av vilka den första (1 -9 §§) innehåller
allmänna bestämmelser, den andra (10- 17 §§) bestämmelser rörande handräckning
i Sverige åt utländsk myndighet och den tredje (18 — 21 §§) bestämmelser
rörande handräckning utomlands i svenska skatteärenden.

I
samband med förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt
eller allmän avgift har jag även funnit det lämpligt att ta upp några av de
förslag som skatteindrivningsutredningen lagt fram i betänkandet (Ds Fi
1984:14) Indrivningsuppdrag till och från utlandet. Förslagen i denna del, som
bl. a. medför vissa ändringar i uppbördslagen, återkommer jag till senare (se
avsnitten 4.3.2.1 —4.3.2.6).

4.1 Allmänna bestämmelser

De
allmänna bestämmelserna omfattar lagens nio första paragrafer. 1 dessa

paragrafer anges de fömtsättningar som skall vara för handen dels för att

en framställning från främmande stat om bistånd med handräckning i

Sverige skall beviljas här och dels då Sverige begär handräckning i utlan

det. Bland de allmänna bestämmelserna återfinns också vissa definitioner.

I förslagets 1 § första stycket anges lagens tillämpningsområde. Därvid

stadgas att svensk myndighet är skyldig att biträda utländsk myndighet i

handräckningsärende om och i den mån detta följer av ett av riksdagen

godkänt avtal med främmande stat. Jag vill härvid framhålla att skyldighet

att biträda utländsk myndighet med handräckning kan följa också av

bestämmelser i äldre avtal som inte godkänts av riksdagen, men som enligt

äldre regler eller särskilt bemyndigande införlivats med svensk rätt enligt

beslut av regeringen. För att handräckning i ett utländskt skatteärende

skall få ske i Sverige krävs vidare att den begärda handräckningen inte

strider mot bestämmelsema i den föreslagna lagen samt att fråga är om

handräckning avseende skatt eller allmän avgift. Att i detta sammanhang

närmare ange vad som härvid innefattas i skatt eller allmän avgift låter sig

dock inte göras med hänsyn till den mångfald av skatter och allmänna

avgifter som kan förekomma i de länder med vilka Sverige har eller kan 103

komma att få avtal av nu
ifrågavarande slag. Det bör dock påpekas att Prop. 1989/90:14 även med skatter
och avgifter förknippade avgifter, räntor etc. innefattas bland de fordringar
för vilka bistånd med handräckning kan lämnas. Då bistånd med handräckning
begärs med stöd av Europaråds- och OECD-konventionen framgår de skatter och
avgifter för vilka handräckning kan lämnas av den bilaga som kommer att fogas
till konventionen. I övriga fall får frågan bedömas med utgångspunkt i det
avtal som åberopas då bistånd med handräckning begärs.

Andra
stycket i förslagets 1 §, som innehåller bestämmelser angående de olika former
av handräckning som kan komma i fråga vid handräckning i Sverige i ärende
rörande utländsk skatt eller avgift, överensstämmer i stort med vad som stadgas
i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift respektive
lagen om utredning i utländskt skatteärende.

I
paragrafens tredje stycke klargörs att i fråga om handräckning i ärende rörande
tull, andra skatter, avgifter eller pålagor som av tullmyndighet uppbärs vid
eller i samband med import eller export av varor gäller vad därom är stadgat i
lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag samt i lagen om uttagande
av utländsk tull och allmän avgift. I de två sistnämnda lagarna har dock
föreslagits att hänvisningar görs till en rad av de i den föreslagna lagen om
ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller allmän avgift intagna
bestämmelserna, se vidare under 5.

I
förslagets 2 § fastslås att handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller
allmän avgift skall ske i enlighet med vad som gäller för handräckning i
motsvarande ärende angående närmast jämförliga svenska skatt eller avgift.
Innebörden av denna bestämmelse är att all handräckning i Sverige i princip
skall genomföras på det sätt som svensk lagstiftning anvisar. Att detta är
fallet också beträffande möjligheterna att tillgripa tvångsmedel och
säkringsåtgärder framgår av paragrafens andra stycke. Från den nu redovisade
huvudregeln görs dock två undantag, nämligen såvitt avser preskription (13 §)
och förmånsrätt (16 §).

Förslagets
3 §, som innehåller bestämmelser till skydd för den enskilde, motsvarar i stort
sett konventionens artikel 21 punkt 2 a) —e). En skillnad i förhållande till
konventionens bestämmelser är dock att det i den i 3 § punkt 4 intagna
bestämmelsen (förbud att lämna upplysning som skulle röja affärshemlighet etc.)
införts ett krav på att utlämnandet av en sådan uppgift skulle kunna leda till
allvarligt förfång för näringsidkaren i dennes näringsverksamhet. En annan och
avgörande skillnad mellan bestämmelserna i konventionen och de i förslaget är
att de i förslagets 3 § är tvingande vilket inte är fallet med motsvarande
bestämmelser i konventionen. I övrigt kan här hänvisas till vad jag tidigare
sagt beträffande artikel 21 punkt 2 a —e i konventionen (se avsnitt 3.4.4).

I
förslagets 4 § klargörs att svensk myndighet får, i den mån riksdagen

har godkänt avtal härom med främmande stat, begära handräckning hos

utländsk myndighet i ärende rörande skatt eller allmän avgift. Jag vill

härvid framhålla att denna bestämmelse inte utgör något hinder mot att

begära handräckning med stöd av bestämmelserna i ett äldre avtal i fall då

riksdagen visserligen inte godkänt avtalet men avtalet i fråga enligt äldre

regler eller särskilt bemyndigande införlivats med svensk rätt enligt beslut 104

av
regeringen (seavsnitt 4.4). 14 §förstastycket anges vidare — i likhet med
Prop. 1989/90:14 vad som stadgas i 1 § andra stycket i fråga om handräckning i
Sverige i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift — vad sådan
handräckning får avse. Av 4 § andra stycket framgår att en sådan begäran skall
göras av den svenska behöriga myndigheten.

För
att den behöriga myndigheten skall få göra en framställning enligt 4 § andra
stycket krävs dels att den begärda handräckningen inte strider mot
bestämmelserna i denna lag samt att framställningen kan ske enligt
bestämmelserna i avtalet i fråga (5 § 1) dels ock att en mot den begärda
handräckningen svarande åtgärd kan vidtas här i riket i ett likartat ärende (5
§ 2). För att en framställning skall få göras krävs vidare (5 § 3) att
framställningen kan göras utan att detta skulle medföra att upplysningar lämnas
som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller
kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, om
detta skulle kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkare i dennes
näringsverksamhet, eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot
allmänna hänsyn (ordre public) eller mot för Sverige väsentliga intressen.
Syftet med sistnämnda bestämmelse är att klargöra att en framställning om
handräckning till främmande stat inte får innehålla uppgifter av angivet slag.

Förslagets
6 § innehåller ett förbud för andra svenska myndigheter än domstolar att
använda uppgifter som erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med
främmande stat på ett sätt som skulle strida mot avtalet i fråga. Denna
bestämmelse tar bl. a. sikte på det fall som jag behandlat i samband med
genomgången av konventionens sekretessbestämmelser (se avsnitt 3.4.5), dvs. det
fall då till Sverige med stöd av Europaråds- och OECD-konventionen inkomna
uppgifter innehåller information rörande en skatt eller avgift mot vilken den uppgiftslämnande
staten har avlämnat en reservation enligt konventionens artikel 30 punkt 1 a. 1
enlighet med artikel 22 punkt 3 i konventionen får Sverige därvid inte använda
den erhållna uppgiften som sådan för att t. ex. söka ändring i en skattskyldigs
taxeringar.

I
7 § lämnas en definition av begreppet "behörig myndighet". I de
handräckningsavtal som Sverige ingår uppdras regelmässigt åt RSV att vara
svensk behörig myndighet dock att det i särskilda fall ankommer på RSV att
överlämna ärenden till regeringen.

I
syfte att sammanföra så många som möjligt av de i dag gällande bestämmelserna
rörande intemationell handräckning i skatte- och avgiftsärenden till den nu
föreslagna lagen har i förslagets 8 § inarbetats de bestämmelser som för
närvarande återfinns i kungörelsen om handläggningen av vissa
handräckningsärenden. I fråga om överenskommelser rörande sådant samarbete med
skattemyndigheter i främmande stat som endast gäller det inbördes förhållandet
mellan myndigheterna i fråga avser regeringen att i en kommande förordning
uppdra åt RSV att handha dessa. Någon ändrad ordning härvidlag är således inte
avsedd.

Förslagets
9 § syftar till att klargöra att vad som i denna lag stadgas om

skatt och allmän avgift också gäller i fråga om på sådan skatt eller avgift

belöpande ränta samt därmed sammanhängande administrativa pålagor 105

och kostnader i samband
med indrivning. Således omfattas bl. a. ränta och Prop. 1989/90:14 avgift på
skatt samt restavgift eller annan avgift som utgår på gmnd av försummad
inbetalning eller redovisning av skatt, skattetillägg och förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1956:623) och lagen om mervärdeskatt samt avgiftstillägg
enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Vidare omfattas
även med skatt sammanhängande vite, t. ex. vite som har ådömts enligt 124 §
ta:ceringslagen, 83 § uppbördslagen, 69 § lagen om mervärdeskatt, 67 § lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt och 16 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare samt ersättning för sådan statsverkets kostnad
vid indrivning av skatt eller avgift som inte har samband med
rättegångsförfarande vid annan domstol än förvaltningsdomstol.

4.2 Handräckning i Sverige åt myndighet i främmande stat

Denna
avdelning, som omfattar 10—I7§§, innehåller bestämmelser rörande handräckning
i Sverige som begärts av myndighet i främmande stat. Jag avser att senare
föreslå regeringen att ytterligare ett antal frågor rörande handräckning enligt
den nu föreslagna lagen regleras i en förordning. Det gäller bl. a. skyldigheten
för kronofogdemyndigheten att sända betalningsanmaning till gäldenären innan
någon annan indrivningsåtgärd vidtas, skyldighet att underrätta den svenska
behöriga myndigheten om invändningar mot kravet, omräkning av fordringsbeloppet
till svenska kronor samt kronofogdemyndighetens redovisning av medel och
vidtagna åtgärder m. m.

4.2.1
Allmänna bestämmelser

De
i 10 § intagna bestämmelsema är tillämpliga på alla de former av bistånd med
handräckning i Sverige som lämnas åt myndighet i främmande stat, dvs. såväl i
fråga om informationsutbyte som indrivning och delgivning.

I
10 § klargörs inledningsvis att det är den svenska behöriga myndighe

ten, dvs. i normalfallet RSV som i varje enskilt fall har att förordna om

handräckning åt främmande stat. Enligt denna bestämmelse är det således

RSV som i sin egenskap av svensk behörig myndighet skall pröva humvida

begärda uppgifter skall inhämtas respektive överlämnas, om delgivning

skall ske respektive om indrivning skall verkställas. Vidare ankommer det

enligt denna bestämmelse på RSV att, på sätt föreskrivs i bl.a. artikel 13

punkt 2 i den nu aktuella Europaråds- och OECD-konventionen, vid

behov och i enlighet med bestämmelsema i intern svensk rätt snarast

möjligt godkänna, erkänna, komplettera eller ersätta en verkställighetstitel

som är giltig i den ansökande staten med en verkställiglietstitd som är

giltig här i riket. Som jag redan tidigare redovisat skall emellertid, innan

sådant förordnande meddelas, en prövning ske humvida de i denna lag

uppställda fömtsättningama för att bevilja den begärda handräckningen är

för handen. 106

I
förtydligande syfte anges i 10 § första stycket att den svenska behöriga
Prop. 1989/90:14 myndigheten kan uppdra åt annan myndighet, t. ex.
kronofogdemyndighet eller länsskattemyndighet, att ombesörja den aktuella
handräckningen.

För
det fall begärd handräckning föranleder talan inför svensk domstol eller
myndighet äger svensk behörig myndighet enligt 10 § andra stycket även motta
stämning samt själv eller genom ombud tala och svara inför sådan domstol eller
myndighet. Detta kan, i enlighet med vad jag tidigare anfört (se avsnitt
3.3.2.2 och 3.3.2.3), exempelvis bli fallet då handräckning begärs i fråga om
säkringsåtgärder. Jag vill i detta sammanhang framhålla att det oftast torde
vara lämpligt att svensk behörig myndighet rådgör med den behöriga myndigheten
i den ansökande staten då talan inför domstol eller rhyndighet uppkommit eller
kan bli aktuell.

4.2.2
Utredning i Sverige i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift

Företrädare
för utländsk myndighet kan, enligt lagen om utredning i utländskt skatteärende,
redan i dag medges att närvara vid en skatteutredning i Sverige. I förslagets
11 § första stycke stadgas också att så kan ske samt anges att en framställning
i frågan skall göras av den behöriga myndigheten i den utsändande staten.
Vidare klargörs att frågan huruvida en företrädare för utländsk myndighet rent
faktiskt skall få närvara vid en skatteutredning i Sverige skall prövas av den
svenska behöriga myndigheten. För att en sådan framställning skall beviljas
måste naturligtvis krävas att företrädarens närvaro vid skatteutredningen är av
väsentligt intresse för den utländska myndigheten. Som redan framgår av lagens
1 § måste vidare fråga vara om handräckning i ärende rörande skatt eller annan
allmän avgift samt frågan om en företrädares rätt att närvara vara reglerad i
ett av riksdagen godkänt avtal med främmande stat.

I
11 § andra stycket klargörs vidare att en företrädare för utländsk myndighet
som tillåtits närvara vid en skatteutredning i Sverige under inga förhållanden
får företa sig något som är att betrakta som myndighetsutövning. Detta
ankommer på svensk myndighet eller tjänsteman.

Den
i 12 § intagna bestämmelsen rörande skyldighet att i vissa fall

underrätta den eller de som berörs av uppgifter som sänds till utländsk

myndighet saknar motsvarighet i nu gällande lagstiftning på området.

Bestämmelsen syftar till att ge den som berörs av en uppgift kännedom om

vad som översänds till en utländsk myndighet för att därigenom ge denne

möjlighet att bemöta uppgifterna eller att hos svensk myndighet begära att

uppgifterna korrigeras med hänsyn till vad som anförts eller efter ytterliga

re utredning. Med hänsyn till att informationsutbyte mellan stater bygger

på ömsesidiga överenskommelser har det emellertid inte varit möjligt att

införa en tvingande bestämmelse om att underrättelse alltid skall ske, i fall

då underrättelsen inte är uppenbart obehövlig, när utländsk myndighet

tillställs uppgifter till ledning för beskattning eller uttag av avgift. Syftet

med bestämmelsen är i stället att underrättelse skall ske, om inte de i 12 §

andra stycket intagna undantagen är tillämpliga, då uppgifter som inhäm

tats genom revision eller annan särskild granskning översänds till utländsk 107

myndighet eller då
uppgifter på begäran av utländsk myndighet översänds Prop. 1989/90:14 till
denna myndighet. I enlighet härmed faller t. ex. obligatoriska kontrolluppgifter
samt i deklaration lämnade uppgifter utanför 12 § tillämpningsområde. Det
skall dock framhållas att detta inte innebär att svenska skattemyndigheter, om
de skulle finna att det föreligger ett behov av att underrättelse sker och att
detta inte skulle strida mot överenskommelsen i fråga, skulle vara förhindrade
att underrätta den som berörs av en sådan uppgift om att uppgiften i fråga
översänts till utländsk myndighet. Inte heller utgör den omständigheten att
underrättelse enligt 12 § enbart behöver ske för kännedom att den svenska
myndigheten är förhindrad att inhämta synpunkter från den som berörs av
uppgifterna innan de översänds till den utländska myndigheten. De i 12 § andra
stycket angivna undantagen innebär att underrättelse enligt 12 § inte behöver
ske om underrättelsen är uppenbart obehövlig, därför att den skattskyldige
redan har kännedom om att uppgifterna har översänts, eller om det kan befaras
att underrättelsen skulle försvåra genomförandet av utländsk myndighets
utredning eller beslut i ärendet. Somjag redan nämnt är informationsutbyte
mellan olika stater reglerat i olika former av överenskommelser vilka ställer
olika former av krav på parterna, t. ex. vad avser frågan om underrättelse
till den som berörs av översända uppgifter. Detta förhållande har gjort det
nödvändigt att ta in den en ytterligare begränsning som tar sikte på det fall
att en underrättelse skulle strida mot bestämmelserna i den tillämpliga
överenskommelsen. En bestämmelse av denna innebörd återfinns i 12§ andra
stycket 3. Vid tveksamhet huruvida underrättelse kan ske eller inte bör den svenska
behöriga myndigheten konsultera sin utländska motsvarighet i den stat som
begärt handräckningen.

4.2.3
Indrivning i Sverige av utländsk skatt eller allmän avgift

Enligt
2 § skall handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift ske
i enlighet med vad som gäller för handräckning i ärende angående närmast
jämförliga svenska skatt eller avgift.

Ett
undantag från denna regel återfinns dock i 13 § såvitt gäller preskription.
Enligt denna bestämmelse skall i fråga om preskription lagstiftningen i den
stat som begärt handräckningen tillämpas om en bestämmelse därom tagits in i
ett avtal med främmande stat. Har preskriptionsfrågan inte behandlats i ett
sådant avtal eller sägs i avtalet att lagstiftningen i den anmodade staten
skall tillämpas medför detta naturiigtvis att svensk lagstiftning skall
tillämpas då handräckningen sker i Sverige. Som redan tidigare anförts ankommer
det på den behöriga myndigheten (dvs. i normalfallet RSV) att tillse att
tillämplig utländsk preskriptionslagstiftning finns tillgänglig och efterlevs.

I
14§ har i förtydligande syfte tagits in ett stadgande om att införsel enligt 15
kap. utsökningsbalken får ske vid indrivning av främmande stats skatter och
avgifter. Detta torde emellertid redan följa av 2 § första stycket.

En
begäran om indrivning i Sverige av en främmande stats skatter eller

avgifter kan i vissa fall komma att leda fram till att åtgärder bör vidtas för 108

att
försätta den betalningsskyldige i konkurs eller att inleda rättegångsför- Prop.
1989/90:14 farande vid annan domstol än förvaltningsdomstol. I 15§ klargörs att
dessa möjligheter står öppna då fråga är om indrivning av en främmande stats
skatter eller avgifter, dock att bemyndigande först skall inhämtas från svensk
behörig myndighet. Sistnämnda krav på att inhämta behörig myndighets
godkännande har tillkommit i syfte att möjliggöra ett samråd med den ansökande
staten innan nu ifrågavarande åtgärder vidtas.

Enligt
15 § andra stycket skall bemyndigande från svensk behörig myndighet också
inhämtas innan ett ackordsförslag antas. Syftet med denna bestämmelse är att
säkerställa att svensk behörig myndighet kan uppfylla det i artikel 16 i
Europaråds- och OECD-konventionen (se avsnitt 3.3.2.6 ovan) intagna stadgandet.

Enligt
såväl det nordiska handräckningsavtalet som Europaråds- och OECD-konventionen
om ömsesidig handräckning gäller att utländsk skatt och avgift som drivs in i
Sverige inte åtnjuter någon förmånsrätt enligt lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m. Detta förhållande har klariagts genom
den i 16 § intagna bestämmelsen.

4.2.4
Delgivning av handlingar i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift

Delgivning
av handlingar i ärende angående skatt eller allmän avgift i främmande stat
skall enligt 17 § ske i enlighet med bestämmelserna i delgivningslagen
(1970:428) och delgivningsförordningen (1979:101) såvida inte annat följer av
svensk behörig myndighets förordnande enligt 10 §. Denna bestämmelse kan vid en
första anblick synas strida mot bestämmelsen i lagens 2 § . Syftet med den i
17 § intagna bestämmelsen är emellertid inte att delgivning i de nu aktuella
fallen skall få ske på andra sätt än vad som följer av intern svensk rätt utan
endast att klargöra att den i delgivningslagen angivna turordningen mellan
olika former av delgivning inte gäller för det fall den svenska behöriga
myndigheten förordnat annoriedes. Sådana förordnande kan t. ex. bli aktuella i
fall då den ansökande stat med stöd av konventionens artikel 17 punkt 2 b
begärt att delgivning skall ske på visst bestämt sätt, exempelvis genom
stämningsman eller kungörelse.

4.3 Handräckning i annan stat i svenskt ärende rörande
skatt eller allmän avgift

De
i 10— 17 §§ intagna bestämmelserna tar, som jag anfört ovan, enbart sikte på
fall då utländsk myndighet begärt handräckning i Sverige. Det föreligger
emellertid också ett behov av att reglera det omvända förhållandet, dvs fall
då svensk myndighet begär handräckning i en främmande stat. Bestämmelserna
härom återfinns i lagens 18 — 21 §§ .

I
likhet med vad gäller handräckning i Sverige i utländskt ärende röran

de skatt eller allmän avgift avser jag att senare föreslå regeringen att

ytterligare ett antal frågor rörande handräckning i annan stat i svenskt

ärende rörande skatt eller allmän avgift enligt den nu föreslagna lagen

regleras i en förordning. 109

4.3.1
Utbyte av upplysningar Prop. 1989/90:14

I
18 § första stycket klargörs att svensk myndighet kan begära handräckning för
införskaffande av information som är erforderlig i svenskt ärende rörande skatt
eller allmän avgift. Vidare anges i paragrafens andra stycke att svensk
myndighet i sådant ärende som är av väsentligt intresse för beskattningen i
Sverige får begära att företrädare för myndigheten får närvara vid utredningen
i den främmande staten. Jag vill i detta sammanhang framhålla att företrädare
för svensk myndighet som deltar vid en utredning utomlands naturligtvis inte
får vidta någon åtgärd i den främmande staten som kan vara att anse som
myndighetsutövning och att företrädaren har att efterfölja de ytterligare
begränsningar som kan åläggas honom av myndigheterna i den främmande staten.

4.3.2
Indrivning i utlandet av svensk skatt eller allmän avgift

Innan
jag närmare går in på de i förslaget till lag om ömsesidig handräckning i
ärende rörande skatt eller allmän avgift intagna bestämmelserna rörande
indrivning i främmande stat av svensk skatt eller allmän avgift vill jag först
något behandla en därmed sammanhängande fråga, nämligen det förslag som
tidigare lagts fram av skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) i betänkandet
(Ds Fi 1984:14) Indrivningsuppdrag till och från utlandet.

4.3.2.1
Nu gällande ordning för indrivning i utlandet

Om
en gäldenär vistas utomlands och en skatte- eller avgiftsfordran mot honom inte
kan drivas in här i riket finns det i de flesta fall bara två åtgärder som
kronofogdemyndigheten kan ta initiativ till. Den ena åtgärden är betalningsanmaning
till gäldenären genom svensk beskickning eller svenskt konsulat (konsulatanmaning).
Den andra åtgärden är handräckninggenom den andra statens myndigheter.
Sistnämnda åtgärd förutsätter emellertid att det finns ett avtal mellan Sverige
och denna andra stat om handräckning. Jag kommer därför att i fortsättningen
kalla det förfarandet för avtalshandräckning.

Inom
Norden används inte konsulatanmaning. Vistas gäldenären i annat nordiskt land
skickar kronofogdemyndigheten på samma sätt som inom Sverige ett krav i vanlig
brevförsändelse.

Vistas
gäldenären utom Norden används däremot konsulatanmaning dels som en förberedelse
för avtalshandräckning, dels som enda möjliga åtgärd när det inte finns något
avtal innehållande regler om handräckning mellan Sverige och vistelselandet. Är
fordringsbeloppet större än 300 kronor fordras det i princip att konsulatanmaning
har skett för att fordringen skall kunna skrivas av (61 § 1 mom.
uppbördslagen). Avtalshandräckning i utomnordiskt land får äga mm först sedan konsulatanmaning
har skett och gäldenären inte betalat på anmaning (31 § andra stycket
uppbördsförordningen).

Vid
såväl konsulatanmaning som avtalshandräckning är ärendevägen 110

den
att kronofogdemyndigheten gör framställning till länsskattemyndighe- Prop.
1989/90:14 ten. Det är sedan länsskattemyndigheten som, efter granskning och
komplettering vid behov, skickar handlingarna till vederbörande beskickning
respektive till den svenska behöriga myndigheten. RSV är härvid behörig
myndighet vid tillämpning av samtliga nu gällande avtal som innehåller regler
om handräckning.

Andra
åtgärder för utlandsindrivning, såsom att myndigheterna verkar för att få gäldenären
tillhörig egendom i utlandet indragen i ett svenskt konkursförfarande eller
liknande, förekommer bara i ett litet antal fall.

4.3.2.2
Allmänt om skatteindrivningsutredningens förslag

Fråga
har tid efter annan väckts om ett smidigare förfarande än för närvarande vid
indrivning i utlandet av svensk skatt eller allmän avgift. 1 sitt betänkande
har skatteindrivningsutredningen utförligt behandlat denna fråga.

1
betänkandet föreslog utredningen ändringar främst vad gäller handläggningsordningen
för indrivningsuppdrag till utlandet avseende skatter och avgifter.
Sammanfattningsvis innefattade utredningens förslag

att
ärendevägen förkortas genom att kronofogdemyndigheterna när de begär indrivning
i utlandet vänder sig direkt till RSV och inte som hittills till (numera)
länsskattemyndigheten, som efter genomgång och eventuell komplettering
vidarebefordrar ärendet till RSV,

att
en specialistfunktion inrättas vid RSV för att ta hand om utlandsin-drivningsfallen,

att
ärendena skall kunna handläggas mer differentierat än idag och att
myndigheterna inte skall vara bundna av beloppsgränser när det gäller att
avgöra vilka åtgärder som skall vidtas och

att
s.k. konsulatanmaning inte längre skall vara obligatorisk innan handräckning
begärs i ett utomnordiskt land med stöd av avtal mellan Sverige och den
främmande staten.

Skatteindrivningsutredningen
utgick från att exekutionsväsendets ADB-system (REX) bör användas för att skapa
rationella rutiner för hanteringen av utlandsfallen hos kronofogdemyndigheterna
och RSV.

De
förslag som utredningen lade fram har i det stora hela tagits emot positivt av
remissinstanserna. Vissa av remissinstanserna kritiserade emellertid förslaget
att låta kronofogdemyndigheterna begära indrivning i utlandet direkt hos RSV.
Vad avser inrättandet av en specialistfunktion för utlandsindrivning anförde
några av remissinstanserna att en sådan funktion endast borde handlägga de
verkligt komplicerade fallen. Andra remissinstanser ansåg att specialistfunktionen
borde förläggas inte till RSV utan till en kronofogdemyndighet, exempelvis den
i Stockholms län.

Som
framgår av vad jag nyss sagt tog skatteindrivningsutredningens

förslag inte bara sikte på handräckning enligt avtal med främmande stat

utan också på andra åtgärder för att driva in skatte- eller avgiftsfordringar i

utlandet, t. ex. anmaning genom svensk beskickning eller konsulat. I vissa

delar, bland annat när det gäller ADB-stödet vid handläggningen, kan

förslaget inte genomföras utan att RSV ges avsevärd tid för förberedelser. 111

I andra delar kan
emellertid förslaget genomföras utan omfattande Prop. 1989/90:14
förberedelser. Jag finner tidpunkten lämplig att nu ta upp en del av skatteindrivningsutredningens
förslag och kommer i det följande att redovisa mina överväganden i fråga om
handläggningsordningen vid utlandsindrivning.

4.3.2.3
Ärendevägen vid handräckning

Skatteindrivningsutredningen
konstaterade att den långa ärendevägen vid utlandsindrivning av skatt innebär
att åtskilligt dubbelarbete utförs vad gäller diarieföring och genomgång av
ärendena etc. Utredningen föreslog med anledning härav att ärendena inte längre
skall passera (numera) länsskattemyndigheten innan de överlämnas till RSV.

Flertalet
av remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag i denna del eller
lämnat det utan erinran. Justitiekanslem, RSV och statskontoret, som i princip
är positiva till att ärendevägen förkortas, har dock framhållit att den uppdragsgivande
myndigheten (dvs den myndighet som givit indrivningsuppdraget till
kronofogdemyndigheten) måste ha möjlighet att granska utlandsfallen med
avseende på riktigheten av debiteringen. Till de remissinstanser som motsatte
sig förslaget hörde länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och
Bohus län.

De
remissinstanser som framfört kritik mot förslaget har enligt min mening inte
tillräckligt klart hållit isär frågan om granskning av förutsättningarna för
handräckning, kontorsmässig hantering etc, å ena sidan, och granskning av den
bakomliggande debiteringens riktighet, å andra sidan. För egen del är jag
visserligen tveksam till att myndigheterna lägger ned stora resurser på att
granska riktigheten av debiteringen på det stadium när indrivning i utlandet
blir aktuell. Det kan emellertid inte uteslutas att det finns fall där
oklarheter kring debiteringen bör klaras upp innan handräckning begärs. En
lämplig ordning är härvid att RSV i ärenden i vilka debiteringen eller den
bakomliggande taxeringen kan misstänkas vara felaktig, t. ex. då fråga är om skönsmässigt
uppskattade taxeringar (vilket framgår av de från kronofogdemyndigheten
översända indrivningshandlingarna), översänder ärendet till den uppdragsgivande
myndigheten för en särskild granskning. Jag utgår från att det bara är i en
mindre del av fallen som det råder sådan tvekan angående debiteringen eller den
bakomliggande taxeringen att ärendet behöver vila under någon längre tid hos
RSV i avvaktan på myndighetens ställningstagande.

Jag
anser däremot inte att man bör behålla en ordning som innebär att

flera myndigheter än nödvändigt lägger ned arbete på att bedöma förut

sättningarna för handräckning eller på kontorsmässig hantering av ären

det. Som utredningen föreslagit bör därför framställningen om handräck

ning göras av kronofogdemyndigheten direkt hos den behöriga myndighe

ten, dvs. RSV. Det är verket som har det yttersta ansvaret för att bedöma

om ett handräckningsavtal kan tillämpas i ett visst fall eller inte. Vad gäller

kravet på att det skall föreligga väsentliga svårigheter att driva in fordring

en i Sverige bör RSV kunna utgå från att kronofogdemyndigheten har gjort

en riktig bedömning. 112

4.3.2.4 Specialistfunktion
för utlandsindrivning Prop. 1989/90:14

Som
jag tidigare nämnt föreslog skatteindrivningsutredningen i sitt betänkande att
en specialistfunktion för utlandsindrivning inrättas vid RSV. Tanken var att
denna funktion i princip skulle svara för alla åtgärder för indrivning i
utlandet, medan målen i övrigt skulle ligga kvar för bevakning hos en behörig
kronofogdemyndighet.

Även
detta förslag har tillstykts av flertalet remissinstanser. Ett par
remissinstanser ansåg dock att en sådan specialistfunktion inte bör förläggas
till RSV utan till en kronofogdemyndighet. En länsstyrelse var negativ till förslaget
och två andra ansåg att det bara var de verkligt komplicerade fallen som borde
handhas av en specialistfunktion.

Som
redan framgått anser jag att tyngdpunkten i förfarandet när det gäller att
tillämpa handräckningsavtal med andra stater bör ligga hos RSV. Med hänsyn till
att verket i de flesta fall är behörig myndighet enligt avtalen leder varje
annan ordning till dubbelarbete.

Skatteindrivningsutredningens
överväganden om en specialistfunktion tar emellertid främst sikte på att bygga
upp kompetens för att kunna vidta åtgärder i vissa fall vid sidan om
handräckningsavtalen, exempelvis att försöka dra in en konkursgäldenärs
tillgångar i utlandet i ett konkursförfarandet här. För egen del anser jag
emellertid att man så långt möjligt bör undvika att lägga operativa
arbetsuppgifter på RSV utöver de som verket redan har.

Jag
kan inte heller i övrigt finna att det föreligger tillräckligt starka skäl att
koncentrera handläggningen av utlandsfall i allmänhet till en myndighet,
exempelvis en kronofogdemyndighet. Med den organisation för exekutionsväsendet
som gäller fr. o.m. den 1 juli 1988 är fömtsättningama goda för att vid
flertalet myndigheter upprätthålla den kompetens som fordras för att klara t.
ex. anmaningsförfarandet. För de minstamyndighe-terna kan det emellertid en och
annan gång finnas behov av råd och stöd från en myndighet som har haft
möjlighet att samla mera kunskap och erfarenheter vad gäller utlandsindrivning.
Det är därför angeläget att särskilt utveckla kompetensen på detta område hos
en eller ett par kronofogdemyndigheter som har ett stort antal utlandsindrivningsfall.
Denna kompetens skall stå till övriga myndigheters förfogande i den
utsträckning de själva anser sig ha behov av hjälp och som en form av "konsuhstöd".
Skulle det visa sig att detta får mera betydande omfattning bör myndigheten
kunna kompenseras för den ökade resursåtgången i medelstilldelningen eller
interndebitering. Något formellt överlämnande av ärenden för handläggning,
vilket skulle kräva särskilda bestämmelser om myndighetens geografiska
kompetens, anser jag alltså inte bör ske.

4.3.2.5 Användningen
av konsulatanmaning, ni. m.

Skatteindrivningsutredningen
har också föreslagit att kravet på konsulat

anmaning skall ha gjorts innan handräckning enligt avtal får begäras i ett

utomnordiskt land avskaffas. Utredningen har därjämte föreslagit att de

bestämmelser enligt vilka försök till utlandsindrivning måste göras om

fordringen överstiger ett visst belopp upphävs. 113

8 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 14

Förslaget att avskaffa
kravet på konsulatanmaning har tillstyrkts eller Prop. 1989/90:14 lämnats
utan erinran av samtliga remissinstanser. Vissa beskickningar har dock
framhållit att det kan uppstå problem med direktanmaning därför att en del
främmande stater uppfattar en sådan åtgärd som suveränitetskrän-kande.

Enligt
vad jag erfarit har det länge förekommit kritik mot tvånget att använda konsulatanmaning
och mot att myndigheterna i princip är tvungna att vidta åtgärder för
indrivning i utlandet även vid mycket blygsamma fordringsbelopp. I praktiken
torde man i dag på många håll inte tillämpa detta krav för att överföring till
passiv indrivning (avskrivning) skall medges när det gäller fordringar från 300
kronor upp till något tusental kronor. Även jag anser att man nu bör avskaffa 300-kronorsgränsen.
Förutom beloppets storiek finns flera andra faktorer som bör vägas in i
bedömningen om någon åtgärd skall vidtas för indrivning i utlandet. Någon ny
beloppsgräns bör därför inte föreskrivas, utan myndighetema bör själva få
bedöma saken i varje särskilt fall. Myndigheterna bör också ha frihet att
bedöma i vilken form anmaning skall ske och att därvid, om detta befinns
lämpligt i det enskilda fallet, t. ex. använda sig av konsulatanmaning. Direktanmaning,
som i dag används inom Norden, bör i framtiden kunna användas även i många utomnordiska
länder. En annan möjlighet är att delgivningen sker med tillämpning av den nu
aktuella Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning. Ofta
torde det dock redan från början stå klart att en betalningsanmaning inte
kommer att få någon effekt. I sådana fall bör anmaning helt kunna underlåtas.

4.3.2.6
Lagförslag rörande indrivning i utlandet m.m.

De
förslag som jag tidigare lagt fram (se avsnitten 4.3.2.3 och 4.3.2.5) innebär
att 61 § uppbördslagen samt 31 § andra stycket och 35 § uppbördsförordningen
skall upphöra att gälla. För att samma ordning skall gälla i fråga om böter som
i fråga om skatt skall vidare 12 § bötesverkställighets-förordningen (1979:197)
ändras. Jag avser härvid att senare lägga fram förslag till regeringen om de
ändringar som skall vidtas i de angivna förordningarna.

I
19§ första stycket i förslaget till lag om ömsesidig handräckning i ärende
rörande skatt eller allmän avgift anges att kronofogdemyndighet hos svensk
behörig myndighet äger begära handräckning för indrivning av svensk skatt eller
allmän avgift i främmande stat. I detta stycke klargörs också att en sådan
ansökan får avse indrivning såväl hos skattskyldig/betalningsskyldig som hos
arbetsgivare eller annan som enligt svensk lagstiftning är ansvarig för det
aktuella beloppets erläggande. I enlighet härmed äger således
kronofogdemyndighet begära handräckning för indrivning i främmande stat av
belopp som någon t. ex. med stöd av 75 § eller 77 a § uppbördslagen, 21 § lag
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 15 kap. aktiebolagslagen
ålagts att erlägga.

I
19 § andra stycket anges de förutsättningar som måste vara uppfyllda

för att en ansökan skall få göras. Härvid gäller att beslutet i ärendet skall 114

vara
verkställbart i Sverige samt att skatten eller avgiften inte kan drivas in Prop.
1989/90:14 i Sverige utan väsentliga svårigheter. Dessa förutsättningar, som
det också ankommer på den behöriga myndigheten att tillse att de föreligger,
finns somjag tidigare redovisat också intagna i Europaråds- och OECD-konventionen
(se artikel 11 punkt 2 och artikel 19).

Enligt
20 § skall svensk skatt eller allmän avgift, som har uttagits genom
handräckning i främmande stat, anses ha kommit svensk behörig myndighet
tillhanda när beloppet flöt in i den främmande staten.

4.3.3
Delgivning av handling i främmande stat

1
21 § första stycket klargörs att svensk myndighet hos den svenska behöriga
myndigheten äger ansöka om delgivning i annan stat av handling rörande svensk
skatt eller allmän avgift.

I
21 § andra stycket har intagits en bestämmelse enligt vilken svensk myndighet
själv, dvs. utan att gå genom svensk behörig myndighet, får ombesörja
delgivning per post av person i främmande stat. En förutsättning härför är
dock att sådan delgivning är tillåten enligt ett avtal som Sverige ingått med
staten i fråga.

4.4 Övergångsbestämmelser

Lagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1990 och kommer om den antas i
föreliggande skick att gälla i fråga om alla av riksdagen godkända avtal med
främmande stat rörande skatt eller allmän avgift. Genom denna lag upphävs dels
lagen om utredning i utländskt skatteärende dels kungörelsen angående särskilt
förfarande för erhållande av handräckning i Amerikas Förenta Stater i vissa
beskattningsärenden, kungörelsen angående handräckning på begäran av myndighet
i Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden, kungörelsen angående
förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk
skatt, kungörelsen angående handräckning åt belgisk myndighet i
beskattningsärende, förordningen om handläggningen av vissa
handräckningsärenden samt förordningen om tillämpning av avtal mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden.

Den
föreslagna lagen om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt

eller allmän avgift kommer således att bli tillämplig på alla svenska hand

räckningsavtal förutom 1935 års avtal med Tyska Riket (se S.Ö. 1935:28

samt kungörelsen (1935:567) angående särskilt förfarande för erhållande

av handräckning i Tyskland i vissa beskattningsärenden och kungörelse

(1935:568) angående handräckning åt tysk myndighet i vissa beskattnings

ärenden). 1 samband med att de mellan Sverige och Västtyskland pågående

förhandlingarna om ett nytt avtal avslutas kommer emellertid också dessa

kungörelser att upphävas. 115

5 Förslag
till lag om ändring i lagen om uttagande Prop. 1989/90:14 av utländsk
skatt, tull och annan allmän avgift samt lagen om utredning angående brott mot
utländsk tullag

Som
jag redan nämnt föranleder förslaget till lag om ömsesidig handräckning i
ärenden rörande skatt eller allmän avgift vissa ändringar i lagen om uttagande av
utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. Dessa ändringar sammanhänger bl.a.
med att den föreslagna lagen inte reglerar handräckning avseende tull, annan
skatt, avgift eller pålaga som av tullmyndighet uppbärs vid eller i samband
med import eller export av varor.

Med
anledning härav föreslås att lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och
annan allmän avgift tillämpningsområde inskränks till att omfatta endast sådan
utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga som av tullmyndighet uppbärs vid
eller i samband med export eller import av varor samt att rubriken till lagen
samtidigt ändras i enlighet därmed till "Lag om uttagande av utländsk
tull, annan skatt, avgift eller pålaga".

Vidare
föreslås att de i 2 §, 3 § 1., 2. och 5., 6, 7, 9, 10 samt 13-16§§ förslag till
lag om ömsesidig handräckning i ärenden rörande skatt eller allmän avgift
intagna bestämmelserna — vilka främst syftar till att utgöra ett skydd för den
enskilde — skall äga motsvarande tillämpning i fråga om indrivning som äger rum
med stöd av 1969 års lag.

En
motsvarande hänvisning till förslag till lag om ömsesidig handräckning i
ärende rörande skatt eller allmän avgift föreslås också i 2 § lagen om
utredning angående brott mot utländsk tullag. Genom den föreslagna hänvisningen
skulle bestämmelserna i 2 § första stycket, 3 §, 6 och 7 §§ , 9 — 12 §§ samt 17
§ i den föreslagna lagen äga motsvarande tillämpning vad avser handräckning som
sker med stöd av lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag.

De
föreslagna ändringarna i lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och annan
allmän avgift och lagen om utredning angående brott mot utländsk tullag
föreslås träda i kraft den 1 januari 1990. Avsikten är att de föreskrifter som
regeringen meddelat med stöd av lagen om uttagande av utländsk skatt, tull och
annan allmän avgift eller med stöd av lagen (1935:315) angående uttagande av
ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift samt lagen (1935:316) om införsel
i avlöning, pension eller livränta för uttagande av oguldna utländska utskylder
eller allmänna avgifter skall gälla tills annat föreskrivs.

6 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen respektive
i rättegångsbalken

Som
jag redan inledningsvis anfört medför den alhmer ökade internatio

nella rörligheten av bl. a. kapital och arbetskraft samt valutaavregleringen

ett ökat behov av att det internationella samarbetet mellan skattemyndig

heter i olika stater intensifieras. Den nu aktuella Europaråds- och OECD- 116

konventionen
utgör därvid ett instmment som kan leda det intemationella Prop. 1989/90:14
samarbetet ett stort steg framåt. En fömtsättning för att Sverige skall kunna
delta i detta samarbete på ett meningsfullt sätt är emellertid att de svenska sekretessbestämmelsema
ges en sådan utformning att de inte hindrar inhämtandet av uppgifter med stöd
av denna konvention.

Som
redan framgått (se avsnitt 3.3.1.1 och 3.4.5) föreslås vissa ändringar i
sekretesslagen och rättegångsbalken vilka syftar till att möjliggöra för
Sverige att på ett effektivt sätt delta i det intemationella samarbetet vad
avser handräckning i dess olika former. Innebörden av förslagen till ändringar
i sekretesslagen är därvid att de svenska domstolarna skall vara skyldiga att
för uppgift som har erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal med
främmande stat förordna om att sekretessen skall bestå såväl i fråga om
förebringade uppgifter som i fråga om uppgifter som tagits in i dom eller annat
beslut. Denna skyldighet att sekretessbelägga uppgifter gäller dock endast i den
mån ett röjande av uppgiften i fråga skulle strida mot avtalet i fråga. I
konsekvens med de i sekretesslagen föreslagna ändringarna härvidlag har också
föreslagits en ändring i 5 kap. 1 § rättegångsbalken, innebärande att svenska
domstolar är skyldiga att hålla förhandlingar inom stängda dörrar om sekretess
gäller enligt 9 kap. 3 § sekretesslagen och det skulle strida mot avtalet i
fråga om uppgiften röjs. Jag vill här framhålla att det härvid är av största
vikt att de svenska myndigheterna klart anger ("öronmärker") de
uppgifter som inhämtats från främmande stat och vilka omfattas av den nu
behandlade sekretessen.

Ändringarna
föreslås träda i kraft den '. januari 1990.

7 Upprättade lagförslag

1. förslag
till lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig

handräckning i skatteärenden,

2. förslag
till lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt eller

allmän avgift,

3.
förslag till lag om ändring i
lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift,

4.
förslag till lag om ändring i
lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag,

5.
förslag till lagom ändring i
uppbördslagen (1953:272),

6.
förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100),

7.
förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken.

8 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen. 117

9 Beslut Prop. 1989/90:14

Regeringen
beslutar i enlighet med hemställan.

118

1 Förslag till Prop. 1989/90:14

Lag om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig '
handräckning i skatteärenden

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Den av Europarådet och OECD
upprättade konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden skall gälla
för Sveriges del. Konventionen är avfattad på engelska och franska språken.
Båda textema har samma giltighet. Den engelska och franska texten liksom en
svensk översättning finns intagen i en bilaga till denna lag. Vilka skatter och
avgifter som omfattas av konventionen anges särskilt genom tillkännagivande.

2
§ Ärenden som enligt
konventionen skall handläggas av behörig myndighet i Sverige prövas av riksskatteverket.
Är ett sådant ärende av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet
att det bör avgöras av regeringen, skall dock riksskatteverket med eget
yttrande överlämna ärendet dit.

Riksskatteverkets
beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Konventionstextema,
som är oförändrade i förhållande till de inledningsvis redovisade, har
uteslutits i detta sammanhang.

Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

119

2 Förslag till Prop. 1989/90:14

Lag om ömsesidig handräckning i ärende rörande skatt
eller ' allmän avgift

Härigenom
föreskrivs följande.

Allmänna
bestämmelser

1 §
Svensk myndighet skall, i den mån riksdagen har godkänt avtal

härom med främmande stat och det inte strider mot bestämmelserna i

denna lag, biträda utländsk myndighet med handräckning i ärende röran

de skatt eller allmän avgift.

Handräckningen
får avse

1, utbyte
av upplysningar, häri inbegripet samtidiga skatteutredningar

och deltagande i skatteutredning,

2,
bistånd vid indrivning, samt

3,
delgivning av handlingar.

I
fråga om handräckning i ärende rörande tull, andra skatter, avgifter eller
pålagor som av tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med import eller export
av varor gäller vad som därom är stadgat i lagen (1969:200) om uttagande av
utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga samt i lagen (1973:431) om
utredning angående brott mot utländsk tullag.

2 §
Handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift

skall, om inte annat följer av 13 eller 16 §§ , genomföras i enlighet med vad

som gäller för handräckning i motsvarande ärende angående närmast

jämförlig svensk skatt eller avgift.

Vid
handräckning i ärende rörande utländsk skatt eller allmän avgift får de
tvångsmedel och säkringsåtgärder, som får anlitas vid handräckning i
motsvarande ärende angående närmast jämförlig svensk skatt eller avgift,
anlitas.

3 §
Svensk myndighet skall inte biträda utländsk myndighet med hand

räckning till den del sådant biträde innefattar att den svenska myndighe

ten skall

1. vidta
åtgärder som avviker från svensk lagstiftning eller administrativ

praxis,

2.
vidta åtgärder som strider mot
allmänna hänsyn (ordre public) eller mot för Sverige väsentliga intressen,

3.
lämna upplysningar som inte är
tillgängliga enligt lagstiftning eller administrativ praxis i Sverige,

4.
lämna upplysningar som skulle
röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell
hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, om detta skulle
kunna leda till allvarligt förfång för näringsidkare i dennes näringsverksamhet
eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre
public) eller mot för Sverige väsentliga intressen,

5.
lämna handräckning, om och i
den mån beskattningen i den ansökande staten strider mot allmänt gällande
beskattningsprinciper, eller mot bestämmelserna i ett avtal för undvikande av
dubbelbeskattning eller annat avtal som ingåtts mellan Sverige och den stat som
begärt handräckningen.

120

4 § Svensk myndighet
får, om riksdagen har godkänt avtal härom med Prop. 1989/90:14

främmande stat, begära bistånd med handräckning i annan stat. Sådan Bilaga
1

begäran får avse

1.
utbyte av upplysningar, häri
inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutredning,

2.
bistånd vid indrivning, samt

3.
delgivning av handlingar.

Framställning
till annan stat med begäran om bistånd med handräckning skall göras av svensk
behörig myndighet.

5 §
Framställning enligt 4 § andra stycket får endast göras under fömt

sättning att

1. den
begärda handräckningen inte strider mot bestämmelserna i denna

lag och framställningen kan ske enligt bestämmelserna i det avtal med

främmande stat som tillämpas i det aktuella fallet, och

2.
motsvarande handräckningsåtgärd
kan vidtas här i riket i ett likartat ärende, samt

3.
framställningen kan göras utan
att detta skulle medföra att upplysningar lämnas som skulle röja handels-,
affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i
näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, om detta skulle kunna leda till allvariigt
förfång för näringsidkare i dennes näringsverksamhet, eller upplysningar,
vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public) eller för Sverige
väsentliga intressen.

6
§ Myndighet, annan än domstol,
får ej använda uppgift som erhållits med stöd av ett av riksdagen godkänt avtal
med främmande stat för att ändra eller söka ändring av skatt eller allmän
avgift om detta skulle strida mot avtalet i fråga.

7
§ Med "behörig
myndighet" avses i denna lag den myndighet som angetts i vederbörande
avtal med främmande stat eller den myndighet i envar stat åt vilken uppdragits
att vara behörig myndighet vid tillämpningen av det avtalet.

8
§ Ärende som rör tillämpningen
av bestämmelser om handräckning i skatte- eller avgiftsärenden i avtal mellan
Sverige och främmande stat prövas av riksskatteverket, om avtalet medger detta
och inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Sådan
överenskommelse med annan stat som behövs för att genomföra bestämmelser i
avtal eller som avser tolkning eller tillämpning av avtalet ingås av
regeringen. Regeringen får dock uppdra åt förvaltningsmyndighet att ingå
överenskommelse rörande sådant samarbete med skattemyndigheter i främmande
stat som endast gäller det inbördes förhållandet mellan de myndigheter som
berörs av överenskommelsen.

Anser
riksskatteverket att en framställning om handräckning bör avböjas på den grund
att den strider mot svenskt allmänt intresse eller att ett ärende annars är av
särskild betydelse eller beskaffenhet, skall riksskatteverket med eget
yttrande överlämna ärendet till regeringen.

Riksskatteverkets
beslut enligt föregående stycken får inte överklagas.

9 §
Vad i denna lag sägs om skatt eller allmän avgift gäller även ränta på

skatt eller allmän avgift samt därmed sammanhängande administrativa

pålagor och kostnader i samband med indrivning.

121

Handräckning
i Sverige åt myndighet i främmande stat Prop. 1989/90:14

Allmänna
bestämmelser Bilaga

10
§ Svensk behörig myndighet förordnar om handräckning, som avses i 1 § första
och andra styckena, i varje särskilt fall. Sker handräckningen inte genom
svensk behörig myndighets försorg, uppdrar den behöriga myndigheten åt
vederbörande myndighet att ombesörja handräckningen.

Föranleder
handräckningen talan inför svensk domstol eller myndighet, äger svensk behörig
myndighet motta stämning samt själv eller genom ombud tala och svara inför
sådan domstol eller myndighet.

Utredning
i Sverige i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift

11 §
Företrädare för utländsk myndighet kan, efter framställning från

den behöriga myndigheten i staten i fråga, medges närvara vid i Sverige

företagen utredning rörande skatt eller allmän avgift. Framställning härom

prövas av den behöriga myndigheten i Sverige.

Företrädare
som avses i första stycket får inte fatta beslut i frågor som rör den i Sverige
företagna utredningen men kan framföra förslag i sådana frågor till svensk
myndighet eller tjänsteman åt vilken uppdragits att verkställa utredningen.
Beslut i anledning av sådant förslag fattas av myndigheten eller tjänstemannen.

12 §
1 fall då svensk myndighet, efter begäran från utländsk myndighet

eller i anledning av vad som framkommit vid revision eller annan gransk

ning, till utländsk myndighet översänder uppgift rörande skatt eller allmän

avgift skall de sålunda översända uppgifterna jämväl tillställas den som

berörs därav för kännedom. I sådan underrättelse skall anges till vilken

utländsk myndighet uppgiften översänts.

Underrättelse
enligt första stycket får underlåtas,

1.
om underrättelsen är uppenbart
obehövlig,

2.
om det kan befaras att
underrättelsen skulle försvåra genomförandet av utländsk myndighets utredning
eller beslut i ärendet eller

3.
om en sådan underrättelse
skulle strida mot bestämmelserna i det avtal med främmande stat som tillämpas i
det aktuella fallet.

Indrivning
i Sverige av utländsk skatt eller allmän avgift

13
§ I fråga om preskription
gäller, utan hinder av vad som stadgas i 2 § och i den mån bestämmelse därom
intagits i av riksdagen godkänt avtal med främmande stat, lagstiftningen i den
stat som begärt handräckningen.

14
§ Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken
får ske vid indrivning enligt denna lag, om införsel får äga rum för svensk
skatt eller allmän avgift av motsvarande slag.

15
§ Vid indrivning i Sverige av
utländsk skatt eller allmän avgift får åtgärd för att försätta en
betalningsskyldig i konkurs eller väcka talan vid annan domstol än
förvaltningsdomstol vidtas endast efter bemyndigande av den svenska behöriga
myndigheten.

Motsvarande
bemyndigande fordras för att anta ackordsförslag beträffande sådan skatt eller
allmän avgift.

16 §
Med fordran på skatt eller allmän avgift i främmande stat följer ej 122

förmånsrätt
enligt lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford- Prop. 1989/90:14

ringar m.m. Bilagal

Delgivning
av handlingar i ärende angående utländsk skatt eller allmän avgift

17
§ Om inte annat följer av svensk behörig myndighets förordnande enligt 10 §
skall handling i ärende rörande skatt eller allmän avgift i främmande stat
delges i enlighet med bestämmelserna i delgivningslagen (1970:428) och ddgivningskungördsen
(1970:467).

Handräckning
i annan stat i ärende rörande svensk skatt eller allmän avgift

Utbyte
av upplysningar

18 §
Svensk myndighet kan hos svensk behörig myndighet begära hand

räckning i annan stat för införskaffande av deklarationer eller andra upp

gifter som är erforderliga i svenskt ärende rörande skatt eller allmän avgift.

Svensk
myndighet kan vidare i ärende rörande skatt eller allmän avgift som är av
väsentligt intresse för beskattningen i Sverige hos svensk behörig myndighet
begära att företrädare för myndigheten får närvara vid utredning i annan stat.

Indrivning
i utlandet av svensk skatt eller allmän avgift

19 §
Kronofogdemyndigheten får hos svensk behörig myndighet begära

handräckning i annan stat för indrivning av svensk skatt eller allmän

avgift. Ansökan får avse handräckning för indrivning inte bara hos den

skatt- eller avgiftsskyldige, utan även hos arbetsgivare eller annan som är

betalningsskyldig enligt svensk lagstiftning.

Ansökan
om handräckning enligt första stycket får göras endast om

1.
beslutet i ärendet är verkställbart
i Sverige och

2.
fordringen inte kan drivas in i
Sverige utan väsentliga svårigheter.

20 §
Svensk skatt eller allmän avgift, som har tagits ut genom handräck

ning i en främmande stat, anses i förhållande till den betalningsskyldige ha

kommit svensk behörig myndighet till hända vid tidpunkten för uttagan

det.

Delgivning
av handling i främmande stat

21
§ Svensk myndighet, som önskar delgivning i främmande stat av handling rörande
svensk skatt eller allmän avgift, skall ansöka hos svensk behörig myndighet om
handräckning för sådan delgivning.

Utan
hinder av vad som stadgas i första stycket får svensk myndighet, i den mån
detta följer av bestämmelse i ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning
eller annat avtal som ingåtts med den stat i vilken delgivningen skall ske,
ombesörja delgivning av person i främmande stat genom att sända handlingen med
posten.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1990.

2.
Genom lagen upphävs lagen
(1978:352) om utredning i utländskt

skatteärende. 123

3. Genom lagen upphävs
kungörelsen (1941:999) angående särskih för- Prop. 1989/90:14 farande för erhållande
av handräckning i Amerikas Förenta Stater i vissa Bilaga 1 beskattningsärenden,
kungörelsen (1941:1000) angående handräckning på begäran av myndighet i
Amerikas Förenta Stater i vissa beskattningsärenden, kungörelsen (1958:381)
angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien
av svensk skatt, kungörelsen (1958:382) angående handräckning åt belgisk
myndighet i beskattningsärende, förordningen (1973:630) om handläggningen av
vissa handräckningsärenden samt förordningen (1978:724) om tillämpning av avtal
mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i
skatteärenden.

124

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk
skatt, tull och annan allmän avgift

Härigenom
föreskrivs att mbriken till lagen (1969:200) om uttagande av utländsk skatt,
tull och annan allmän avgift' samt lagen skall ha följande lydelse.

Prop.1989/90:14
Bilaga 1

Lag om uttagande
av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga

Nuvarande lydelse

1
den mån utländsk skatt, tull ef ler annan avgift enligt överenskommelse mellan
Sverige och främmande stat får uttagas här i riket får Konungen förordna, att
skatten eller avgiften skall uppbäras och indrivas i samma ordning som svensk
skatt, tull eller annan allmän avgift, och bestämma villkoren för uppbörden
och indrivningen.

Föreslagen
lydelse

1
den mån utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga som av tulf myndighet
uppbärs vid eller i samband med export eller import av varor enligt överenskommelse
mellan Sverige och främmande stat får tas ut här i landet skall vad som föreskrivs
i2§.3§ 1,2 och 5. 6, 7. 9, 10 samt 13-16§§ lagen (1989:000) om ömsesidig
handräckning i ärenden rörande skatt el ler allmän avgift äga motsvarande
tillämpning.

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1990.

Senaste
lydelse 1973:432.

125

4 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående
brott mot utländsk tullag

Härigenom
föreskrivs att 2 § lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag
skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:14 Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelsema
om fömndersökning och tvångsmedel i lagen (1960:418) om straff för vam-smuggling
samt i 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken äger motsvarande tillämpning.
Bestämmelse, vars tillämpning fömtsätter att misstanke föreligger mot någon,
får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej användas i syfte att möjliggöra
förverkande av egendom.

2 §

Bestämmelserna
i 2 § första stycket, 3, 6, 7, 9-12 samt 17 §§ lagen (1989:000) om ömsesidig
handräckning i ärenden rörande skatt ef ler allmän avgift samt bestämmelserna
om fömndersökning och tvångsmedel i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling
samt i 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken äger motsvarande tillämpning. Bestämmelse,
vars tillämpning fömtsätter att misstanke föreligger mot någon, får dock ej
tillämpas. Tvångsmedel får ej användas i syfte att möjliggöra förverkande av
egendom.

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1990.

126

5 Förslag till Prop. 1989/90:14

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) '•S

Härigenom föreskrivs att 61 § 1 och 2 mom. uppbördslagen
(1953:272)' skall upphöra att gälla den 1 januari 1990.

' Senaste lydelse av

61 § 1 mom. 1986:1288

61 §2 mom. 1981:839. 127

6 Förslag
till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att 12 kap. 3 och 4 §§ sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande
lydelse.

Prop.
1989/90:14 Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12
kap.

3§
Sekretess för uppgift i mål eller ärende i domstols rättskipande eller
rättsvårdande verksamhet upphör att gälla i målet eller ärendet, om uppgiften
förebringas vid offentlig förhandling i samma mål eller ärende.

Förebringas sekretessbelagd
uppgift som avses i första stycket vid förhandling inom stängda dörrar,
består sekretessen under den fortsatta handläggningen, om domstolen inte
förordnar annat. Sedan domstolen har skilt målet eller ärendet från sig,
består sekretessen endast om domstolen i domen eller beslutet har förordnat
om det.

Förebringas
sekretessbelagd uppgift som avses i första stycket vid förhandling inom
stängda dörrar, består sekretessen under den fortsatta handläggningen, om
domstolen inte förordnar annat. Sedan domstolen har skilt målet eller ärendet
från sig, består sekretessen endast om domstolen i domen eller beslutet har
förordnat om det. Sådant förordnande skall alltid meddelas JÖr uppgift för
vilken sekretess gäller enligt 9 kap. 3 § andra stycket, om det skulle strida
mot avtal som avses där att uppgiften röjs.

Fullföljs
talan i mål eller ärende vari domstol har meddelat förordnande om att sekretess
för uppgift skall bestå, skall den högre rätten pröva förordnandet när den
skiljer målet eller ärendet från sig.

4§
Sekretess för uppgift i mål eller ärende i domstols rättskipande eller
rättsvårdande verksamhet upphör att gälla i målet eller ärendet, om uppgiften
tas in i dom eller annat beslut i samma mål eller ärende.

Första stycket tillämpas
inte, om domstolen i domen eller beslutet har förordnat att sekretessen skall
bestå. Sådant förordnande skall alf tid meddelas för uppgift för vilken
sekretess gäller enligt 9 kap. 3§ andra stycket, om det skulle strida mot
avtal som av.ses där att uppgij-ten röjs. Förordnande att sekretessen skad
bestå får inte omfatta domslutet eller motsvarande del av annat beslut,
såvida inte rikets säkerhet eller annat intresse av synnerlig vikt
oundgängligen påkallar det. Angår målet eller ärendet nå-

Första stycket
tillämpas inte, om domstolen i domen eller beslutet har förordnat att
sekretessen skall bestå. Sådant förordnande får inte omfatta domslutet eller
motsvarande del av annat beslut, såvida inte rikets säkerhet eller annat
intresse av synnerlig vikt oundgängligen påkallar det. Angår målet eller ärendet
någons civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot någon för
brott, gäller dessutom att förordnande som omfattar domslut eller motsvarande
del av annat beslut får meddelas endast om riket

Lagen
omtryckt 1988:9.

128

Nuvarande lydelse

befinner
sig i krig eller krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden råder.

Föreslagen lydelse

gons
civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot någon för brott,
gäller dessutom att förordnande som omfattar domslut eller motsvarande del av
annat beslut får meddelas endast om riket befinner sig i krig eller krigsfara
eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden råder.

Har
domstol meddelat förordnande enligt andra stycket, gäller sekretessen också
hos domstol eller annan myndighet som får del av domen eller beslutet. Denna
bestämmelse tillämpas dock inte, om en sekretessbestämmelse till skydd för
samma intresse ändå är tillämplig på uppgiften hos mottagaren.

Fullföljs talan mot dom
eller beslut vari domstol har meddelat förordnande enligt andra stycket, skall
den högre rätten pröva förordnandet när den skiljer målet eller ärendet från
sig.

Prop. 1989/90:14 Bilaga 1

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

9
Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 14

129

7 Förslag
till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom
föreskrivs att 5 kap. 1 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:14 Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse