Prop. 1989/90:142

Regeringens proposition 1989/90:142

om godkännande av Europarådets

konvention
mot dopning '■op-

1989/90:142

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 5 april 1990

På
regeringens vägnar

Odd
Engström

Ingela
Thalén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att riksdagen godkänner en av Europarådet den 16 november
1989 upprättad konvention mot dopning.

Riksdagen
1989/90. 1 saml Nr 142

Socialdepartementet pp. 1989/90:142

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 1990

Närvarande:
statsrådet Engström, ordförande, och statsråden S. Andersson, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson och Åsbrink

Föredragande:
statsrådet Thalén

Proposition om godkännande av Europarådets konvention mot dopning

1 Inledning

Europarådet
formulerade redan på 1960-talet följande rekommendation när det gäller att
definiera begreppet dopning: "Dopning är friska människors bmk av eller administrering
aiv kroppsfrämmande ämnen i någon form eller fysiologiska substanser som
tillföres kroppen i onormala mängder eller på ett onormalt sätt med den enda
avsikten att höja prestationsförmågan i tävling på ett konstlat och osportsligt
sätt. Dessutom måste olika psykologiska metoder att öka den sportsliga
prestationsförmågan betraktas som dopning."

De
preparat som används i dopiningssammanhang är till övervägande del att hänföra
till läkemedel. De används dock i dessa sammanhang inte alltid på medicinska
indikationer och ofta i helt andra doseringar än som avsetts vid terapeutiskt bmk.
Dopning är därför inte bara en idrottsetisk fråga utan kan också innebära en
hälsorisk för utövaren. Dessutom har bmket av vissa substanser, såsom anabola
steroider, spritt sig utanför den egentliga idrottsrörelsen, bl. a. till
privata motionsanläggningar där idrottsrörelsen inte har något inflytande. Dopning
har därmed kommit att bli också ett samhälleligt problem.

Den
allmänt vedertagna definitionen på dopning är numera den av Internationella
olympiska kommittén (lOC) fastställda, eftersom de flesta länder och
internationella specialidiottsförbund i världen hänvisar till den i sina egna
regler. Definitionen, som är från år 1986, lyder: "Dopning är användandet
av substanser tillhörande de olika gmppema av förbjudna medel, men också
användandet av illegala metoder, som t.ex. blod-dopning." Härtill hör den
av lOC framtagna listan över substanser som är att betrakta som dopningsmedel.
Listan har senast reviderats i april 1989, då bl.a. tillväxthormon fördes till
de förbjudna substanserna.

Arbetet
inom Europarådet har lett fram till en konvention mot dopning, vars text
godkändes av idrottsministrarna vid ett möte i Reykjavik sommaren 1989.
Europarådets ministerkommitté beslöt att öppna konventio-

nen
för undertecknande den 16 november 1989, och konventionen under- Prop.
1989/90:142 tecknades samma dag av 15 länder, däribland Sverige. Konventionen
har trätt i kraft den 1 mars i år.

Konventionstexten
har remitterats till ett antal myndigheter och organisationer samtidigt som
yttranden inhämtats över en på uppdrag av socialdepartementet upprättad
promemoria (Ds 1989:60) Åtgärder mot doping.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels konventionstexten i engelsk lydelse
som bilaga 1 och en översättning till svenska av texten som bilaga 2, dels en
förteckning över remissinstanserna som bilaga 3.

Efter
samråd med statsrådet Lönnqvist anhåller jag att nu få anmäla frågan om
godkännande av Europarådets konvention mot dopning.

2 Europarådets konvention mot dopning 2.1 Bakgrund

Vid
ett informellt idrottsministermöte i juni 1988 beslöts att Europarådet för att
förstärka organisationens ledande roll i kampen mot dopning skulle utarbeta en
konvention i ämnet vilken skulle vara öppen för undertecknande även av icke-medlemsstater.
Ett sådant instrument skulle baseras på tidigare accepterade Europaråds-texter,
såsom rekommendationen nr R(84)19 om en europeisk stadga mot dopning inom
idrotten. En konvention skulle bl. a. innebära en uppmuntran till dem som
redan är engagerade i kampen mot dopning och ett tecken på Europas bestämda
avsikt att föra det arbetet vidare.

Vederbörande
styrkommitté (CDDS) inom Europarådet utarbetade ett konventionsutkast som
förelades det sjätte europeiska idrottsministermötet i Reykjavik i juni 1989.
Utkastet till konventionstext godkändes av fackministrarna och fastställdes
slutligt av Europarådets ministerkommitté, som också beslöt öppna konventionen
för undertecknande. Den 16 november 1989 undertecknades konventionen av 15
länder, nämligen Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Liechtenstein,
Luxemburg, Norge, Polen, San Marino, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige
och Turkiet.

Flertalet
länder, däribland Sverige, undertecknade konventionen med förbehåll för ratifikation.
Utan sådant förbehåll undertecknade tre länder, nämligen Danmark, Norge och
Storbritannien. Sedan dels även Ungern undertecknat konventionen utan
ratifikationsförbehåll, dels San Marino ratificerat konventionen, trädde denna
i kraft den 1 mars 1990.

Ikraftträdandet
innebär bl.a. att den övervakningsgrupp som fömtses i konventionen kan beräknas
hålla sitt första möte ijuli eller augusti 1990.1 övervakningsgruppen deltar
som röstberättigade medlemmar de stater för vilka konventionen är i kraft. Det
är mot denna bakgrund som jag anser det angeläget att Sverige snarast ansluter
sig till konventionen.

fl Riksdagen 1989/90. 1 satnl Nr 142

2.2 Konventionens huvudsakliga innehåll Prop. 1989/90:142

Av
konventionens inledning framgår att konventionen från början står öppen för
anslutning inte bara av Europarådets medlemsstater (f. n. 23 till antalet) och
de fyra stater som anslutit sig till den europeiska kulturkonventionen utan
även av andra stater som deltagit i utarbetandet av texten, nämligen Canada och
US/k. Ytterligare stater kan inbjudas att ansluta sig (artiklama 16 och 11:10>
och så har i vissa faU redan skett.

Konventionens
syfte är att minska och slutligen avskaffa dopning inom idrotten. Konventionsstatema
åtar sig att verka för detta syfte inom ramama för respektive lands
konstitutionella befogenheter (artikel 1).

I
artikel 2 definieras uttrycken "dopning inom idrott",
"farmakologiska gmpper av dopningsmedel eUer dopningsmetoder" samt
"idrottsmän och idrottskvinnor". Den förstnämnda definitionen bygger
på de kriterier som tillämpas av de intemationella idrottsorganisationema och
som syftar till att förbjuda ämnen och metoder som höjer prestationsförmågan på
ett osportsligt sätt och som antingen har negativa effekter på bmkarens hälsa
eller är onödiga för normalt friska personer, vilket idrottsutövare fömtsätts vara.

Definitionenav
farmakologiska gmpperav dopningsmedel eller dopningsmetoder utgår från den av lOC
fastställda lista som fogats som bilaga till konventionen (Appendix). Denna
lista gäller provisoriskt från konventionens ikraftträdande fram till den
tidpunkt då den fömtsedda övervakningsgruppen har hunnit godkänna den och
eventuellt ändra den (artikel 2:2).

Eftersom
det i konventionsstatemas administrationer sannolikt finns flera departement
och myndigheter etc. som är berörda av dopningsfrågor krävs, i artikel 3:1, att
statema samordnar sin politik och åtgärder intemt. Berörda instanser kan vara t.ex.
de som sysslar med idrott och fysisk fostran, hälso- och sjukvård,
veterinärmedicin eller polis- eller tuUfrågor.

Konventionsstatema
skall säkerställa en praktisk tillämpning av konventionen, men eftersom det, å
andra sidan, inte har varit avsikten att frånta idrottsrörelsen dess ansvar
hänvisas i artikel 3:2 särskilt till möjligheten att anförtro genomförandet av
vissa av konventionens bestämmelser åt t. ex. en idrottsorganisation.

Parterna
skall genom lagstiftningsåtgärder eller administrativa åtgärder begränsa
tillgången till och bmket av förbjudna dopningsmedel och dopningsmetoder, i
synnerhet anabola steroider (artikel 4:1). Enligt artikel 4:2 skall länder
eller idrottsorganisationer stipulera som villkor för bidragsgivning att
föreskrifter mot dopning följs. Parterna skall vidare bl. a. bistå sina
idrottsorganisationer med finansiering av dopningskontroller och analyser,
främja dopningskontroller i och utom tävling samt underlätta överenskommelser
om dopningskontroller i andra länder (artikel 4:3).

Varje
konventionsstat åtar sig att upprätta eller underlätta upprättandet av ett
eller flera laboratorier för dopningskontroll och att bistå sina idrottsorganisationer
så att de får tillträde till sådana i andra länder (artikel 5:1).
Laboratorierna fömtses få visst stöd (artikel 5:2).

Parterna
skall vidare genomföra utbildningsprogram och informations- 4

kampanjer om dopningens
hälsorisker och dess menliga inverkan på idrottens etiska värden. Forskning
rörande idrottsträning skall uppmuntras (artikel 6).

En viktig del av
konventionen (artikel 7) rör statemas samarbete med idrottsorganisationema om
åtgärder som skall vidtas av organisationema. Här märks bl. a. harmonisering av
bestämmelser mot dopning och regler för dopningskontroll samt disciplinära
åtgärder. Idrottsorganisationema skall också uppmuntras att samarbeta intemationellt
så som det är tänkt att konventionsstatema skall göra det (artikel 8).
Information om konventionens tillämpning skall tillställas Europarådets
generalsekreterare (artikel 9).

För att övervaka
tillämpningen av konventionen upprättas en övervak-ningsgmpp, där varje
ratificerande stat har en röst. Andra stater, för vilka konventionen är öppen,
kan delta som observatörer (artikel 10). Övervak-ningsgmppen kan bl. a.
godkänna dopningslistan (Appendix) och ändringar i denna samt reglema för
godkännande av laboratorier (artikel 11). Gmppen rapporterar till Europarådets
ministerkommitté (artikel 12).

Hur förslag till ändringar
i konventionens artiklar skall hanteras regleras i artikel 13. Artiklama 14-19
innehåller slutbestämmelser som reglerar undertecknande, ratifikation,
ikraftträdande, uppsägning etc.

Prop.
1989/90:142

2.3 Överväganden

Mitt
förslag: Riksdagen godkänner Europarådets konvention mot dopning.

Remissinstanserna:
Rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, kammarrätten i Stockholm och Sveriges
Riksidrottsförbund tillstyrker, och riksåklagaren, konsumentverket och
hovrätten över Skåne och Blekinge har inget att invända mot att Sverige
ratificerar konventionen. Riksidrottsförbundet (RF) finner att konventionen
ligger helt i linje med det arbete mot dopning som genomförts i Sverige och som
drivits av svenska företrädare i olika intemationella sammanhang. RF skulle med
tillfredsställelse hälsa att konventionen ratificeras. Socialstyrelsen anser
en ratifikation önskvärd. Rikspolisstyrelsen anför att arbetet mot dopning
inom idrotten bör intensifieras även på det intemationella planet. Hovrätten
finneratt en ratifikation skulle ligga väl i linje med Sveriges strävanden att
inta en framskjuten position på det intemationella planet.

Vad
beträffar fömtsättningama att uppfylla konventionens bestämmelser anför
riksåklagaren, att de åtaganden som skulle bli följden av en ratificering synes
kunna uppfyllas för Sveriges del utan särskilda insatser. Enligt hovrättens
bedömning har Sverige redan gjort det mesta av det som konventionen fömtsätter
att en ratificerande stat skall göra. RF konstaterar överensstämmelse mellan
konventionen och de regler som RF-organisationerna tillämpar.

Skälen för mitt förslag:
Sverige för en aktiv kamp mot dopning inom Prop. 1989/90:142 idrotten, både
nationellt och intemationellt. Såväl regering och myndigheter som
idrottsrörelsen är engagerade i arbetet. Den nordiska anti-doping-konvention
som upprättats mellan idrottsförbunden i Norden har i flera stycken stått som
förebild för Europarådets konvention. Svenska och övriga nordiska företrädare
har aktivt deltagit i utarbetandet av den senare. Europarådskonventionen är
emellertid inte en slutpunkt utan snarare en utgångspunkt för fortsatta och
intensifierade insatser mot dopning. Om Sverige vill spela en aktiv roll från
början i det konventionsreglerade samarbetet är det angeläget att vårt land
ratificerar konventionen i så god tid att vi omedelbart kan ta säte och stämma
i den övervakningsgmpp som skall upprättas senast ett år efter konvintionens
ikraftträdande. Konventionen trädde i kraft den 1 mars i år och övervakningsgmppen
beräknas hålla sitt första möte i juli eller augusti i år.

En
fömtsättning för ett trovärdigt deltagande i övervakn i ngsgmppens arbete är
naturligtvis att en ratificerande stat för egen del vidtar åtgärder för att
uppfylla konventionens krav. I Sverige har sådana åtgärder vidtagits av
myndigheter och idrottsorganisationer, var för sig och i samverkan. Sammantagna
torde åtgärdema redan nu motsvara konventionskraven.

Detta
utesluter inte att ytterligare insatser mot dopning behövs. Det är mot den bakgmnden
som socialdepartementet i samråd med bostadsdepartementet har låtit undersöka
möjligheterna att via ändringar i lagstiftningen minska tillgången på dopningspreparat.
Uppdraget har redovisats i promemorian (Ds 1989:60) Åtgärder mot dopning. I
promemorian läggs fram förslag bl. a. om kompletterande lagbestämmelser för att
motverka ett icke medicinskt betingat bmk av vissa typer av dopningspreparat, bl.a.
beredningar av syntetiska anabola steroider. Promemorian har, som nämnts, remissbehandlats
och förslagen i denna bereds för närvarande i socialdepartementet med inriktning
på en proposition till riksdagen under i nnevarande år. En given utgångspunkt
för det ärendets behandling kommer att vara bestämmelsema i Europarådets
konvention mot dopning. Enligt min mening fömtsätts emellertid inte att någon
lagändring eller någon annan särskild åtgärd genomförs för att Sverige, i
likhet med bl. a. Danmark och Norge, skall kunna ansluta sig till konventionen.
En svensk anslutning bör ske så snart som möjligt.

3 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att godkänna Europarådets konvention mot dopning. Ärendet bör
behandlas under innevarande riksmöte.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Anti-doping
convention Prop. 1989/90:142

Preamble Bilg 1

The
member States of the Council of Europé, the other States party to the European Cultural
Convention, and other States, signatory hereto,

Considering
that the aim ofthe Council of Europé is to achieve a greater unity between its members
for the purpose of safeguarding and realising the ideals and principles which
are their common heritage and of facilitating their economic and social progress;

Conscious
that sport should play an important role in the protection of health, in moral
and physical education and in promoting intemational understanding;

Concerned
by the growing use of doping agents and methods by sportsmen and sportswomen throughout
sport and the consequences thereof for the health of participants and the future
of sport;

Mindful
that this problem puts at risk the ethical principles and educational values embodied
in the Olympic Charter, in the Intemational Charter for Sport and Physical Education
of Unesco and in Resolution (76) 41 ofthe Committee of Ministers ofthe Council
of Europé, known as the "European Sport for AU Charter";

Bearing
in mind the anti-doping regulations, policies and declarations adopted by the intemational
sports organisations;

Aware
that public authorities and the voluntary sports organisations have complementary
responsibilities to combat doping in sport, notably to ensure the proper conduct,
on the basis of the principle of fair play, of sports events and to protect the
heaUh of those that take part in them;

Recognising
that these authorities and organisations must work together for these purposes at
all appropriate levels;

Recalling
the resolutions on doping adopted by the Conference of European Ministers responsible
for Sport, and in particular Resolution No. I adopted at the 6th Conference at
Reykjavik in 1989;

Recalling
that the Committee of Ministers ofthe Council of Europé has already adopted
Resolution (67) 12 on the doping of athletes, Recommen-dation No. R (79) 8 on
doping in sport, Recommendation No. R (84) 19 on the "European Anti-Doping
Charter for Sport", and Recommendation No. R (88) 12 on the institution of
doping controls without waming outside competitions;

RecaUing
Recommendation No. 5 on doping adopted by the 2nd International Conference of
Ministers and Senior Officials responsible for Sport and Physical Education organised
by Unesco at Moscow (1988);

Determined
however to take further and stronger co-operative action aimed at the reduction
and eventual elimination of doping in sport using as a basis the ethical values
and practical measures contained in those instruments,

Have
agreed as follows:

Article
I

Aim
ofthe Convention

The
Parties, with a view to the reduction and eventual elimination of doping in
sport, undertake, within the limits of their respective constitu-tional
provisions, to take the steps necessary to apply the provisions of this Convention.

t2
Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 142

Article
2 Prop. 1989/90:142

Definition
and scope ofthe Convention i aga

1. for
the purposes of this Convention:

a. "doping
in sport" means the administration to sportsmen or sports

women, or the use by them, of phairmacological classes of doping agents or

doping methods;

b. "pharmacological classes of doping agents or doping methods"

means, subject to paragraph 2 below, those classes of doping agents or

doping methods banned by the relevant intemational sports organisations

and appearing in lists that have been approved by the Monitoring Group

under the terms of Article \l.\.b;

c. "sportsmen
and sportswomen" means those persons who participate

regulariy in organised sports activities.

2. Until
such time as a list of banned pharmacological classes of doping

agents and doping methods is approved by the Monitoring Group under

the terms of Article Xl.l.b, the reference list in the appendix to this

Convention shall apply.

Article
3

Domestic
co-ordi nation

1. The Parties shall co-ordinate the policies and actions of their government
departments and other public agencies concerned with combating doping in sport.

2. They shall ensure that there is practical application of this Convention,
and in particular that the requirements under Article 7 are met, by entmsting, where
appropriate, the implementation of some of the provisions of this Convention
to a designated govermental or non-governmental sports authority or to a sports
organisation.

Article
4

Measures
to restrict the avadabdity and use of banned doping agents and methods

1. The Parties shall adopt where appropriate legislation, regulations or administrative
measures to restrict the availability (including provisions to control movement,
possession, importation, distribution and sale) as well as the use in sport of
banned doping agents and doping methods and, in particular, anabolic steroids.

2. To this end, the Parties or, where appropriate, the relevant non-govemmental
organisations shall rnake it a criterion for the grant of public subsidies to
sports organisations that they effectively apply antidoping regulations.

3. furthermore, the Parties shall:

a. assist
their sports organisations to finance doping controls and analy-

ses, either by direct subsidies or grants, or by recognising the costs of such

controls and analyses when deterrnining the overall subsidies or grants to

be awarded to those organisations:,

b. take
appropriate steps to withhold the grant of subsidies from public

funds, for training purposes, to individual sportsmen and sportswomen

who have been suspended following a doping offence in sport, during the

period of their suspension.

c. encourage
and, where appropriate, facilitate the carrying out by their 8

sports
organisations of the doping conErols required by the competent Prop.
1989/90:142

intemational
sports organisations whether during or outside competitions; Bilaga 1

and

d.
encourage and facilitate the negotiation by sports organisations of agreements permitting
their members to be tested by duly authorised doping control teams in other countries.

4.
Parties réserve the right to adopt anti-doping regulations and to organise
doping controls on their own initiative and on their own responsibility, provided
that they are compatible with the relevant principles of this Convention.

Article
5 Laboratories

1. Each
Party undertakes:

a. either
to establish or facilitate the establishment on its territory of one

or more doping control laboratories suitable for consideration for accredi-

tation under the criteria adopted by the relevant intemational sports

organisations and approved by the Monitoring Group under the terms of

Article II.l.b; or

b. to
assist its sports organisations to gain access to such a laboratory on

the territory of another Party.

2. These
laboratories shall be encouraged to:

a. take
appropriate action to employ and retain, train and retrain quali-

fied staff;

b. undertake
appropriate programmes of research and development into

doping agents and methods used, or thought to be used, for the purposes of

doping in sport and into analytical biochemistry and pharmacology with a

view to obtaining a better understanding of the effects of various sub

stances upon the human body and their consequences for athletic perform

ance;

c. publish
and circulate promptly new data from their research.

Article
6 Education

1. The Parties undertake to devise and implement, where appropriate in co-operation
with the sports organisations concerned and the mäss media, educational
programmes and information campaigns emphasising the dangers to health inherent
in doping and its harm to the ethical values of sport. Such programmes and campaigns
shall be directed at both young people in schools and sports clubs and their parents
and at adult sportsmen and sportswomen, sports officials, coaches and trainers.
for those involved in medicine, such educational programmes will emphasise respect
for medical ethics.

2. The Parties undertake to encourage and promote research, in cooperation
with the regional, national and intemational sports organisations concemed, into
ways and means of devising scientificallybased phys-iological and psychological
training programmes that respect the integrity of the human person.

Article 7 Prop. 1989/90:142

Co-operation
with sports organisations on measures to be taken by them '

1. The Parties undertake to encourage their sports organisations and through
them the intemational sports organisations to formulate and apply all appropriate
measures, falling within their competence, against doping in sport.

2. To this end, they shall encourage their sports organisations to clarify
and harmonise their respective rights, obligations and duties, in particular by
harmonising their:

a. anti-doping
regulations on the basis of the regulations agreed by the

relevant intemational sports organisations;

b. lists
of banned pharmacological classes of doping agents and banned

doping methods on the basis ofthe lists agreed by the relevant intemation

al sports organisations;

c. doping
control procedures;

d. disciplinary
procedures, appilying agreed intemational principles of

natural justice and ensuring respect for the fundamental rights of suspect-

ed sportsmen and sportswomen ; these principles will include:

i.
the reporting and disciplinary bodies to be distinct from one another;

ii.
the right of such persons to a fair hearing and to be assisted or represented;

iii.
clear and enforceable provisions for appealing against any judgment made;

e. procedures
for the imposition of effective penalties for officials,

doctors, veterinary doctors, coaches, physiotherapists and other officials

or accessories associated with infringements ofthe antidoping regulations

by sportsmen and sportswomen;

/
procedures for the mutual recognition of suspensions and other penalties imposed
by other sports organisations in the same or other countries.

3. Moreover,
the Parties shall encourage their sports organisations:

a. to
introduce, on an effective scale, doping controls not only at, but

also without advance warning at any appropriate time outside, competi

tions, such controls to be conducted in a way which is equitable for all

sportsmen and sportswomen and which includes testing and retesting of

persons selected, where appropriate, on a random basis;

b. to
negotiate agreements with sports organisations of other countries

permitting a sportsman or sportswoman training in another country to be

tested by a duly authorised doping control team of that country;

c. to
clarify and harmonise regulations on eligibility to take part in sports

events which will include anti-doping criteria;

d. to
promote active participation by sportsmen and sportswomen them-

selves in the anti-döping work of intemational sports organisations;

e. to
make full and efficient use of the facilities available for doping

analysis at the laboratories provided for by Article 5, both during and

outside sports competitions;

/
to study scientific training methods and to devise guidelines to protect sportsmen
and sportswomen ofall ages, appropriate for each sport.

Article
8

International
co-operation

1.
The Parties shall co-operate closely on the matters covered by this

Convention and shall encourage similar co-operation amongst their sports

organisations. 10

2. The
Parties undertake: Prop. 1989/90:142

a. to
encourage their sports organisations to operate in a manner that Bilaga 1

promotes application of the provisions of this Convention within all the

appropriate intemational sports organisations to which they are affiliated,

including the refusal to ratify claims for world or regional records unless

accompanied by an authenticated negative doping control report;

b. to
promote co-operation between the staffs of their doping control

laboratories established or operating in pursuance of Article 5; and

c. to
initiate bilateral and multilateral co-operation between their appro

priate agencies, authorities and organisations in order to achieve, at the

intemational level as weU, the purposes set out in Article 4.1.

3. The
Parties with laboratories established or operating in pursuance of

Article 5 undertake to assist other Parties to enable them to acquire the

experience, skills and techniques necessary to establish their own laborato

ries.

Article
9

Provision
of information

Each
Party shall forward, to the Secretary General of the Council of Europé, in one
of the ofliciål languages of the Council of Europé, all relevant information conceming
legislative and other measures taken by it for the purpose of complying with the
terms of this Convention.

Article
10

Monitoring
Group

1. for the purposes of this Convention, a Monitoring Group is hereby set up.

2. Any Party may.be
represented on the Monitoring Group by
one or more delegates. Each Party shall have one vote.

3. Any State mentioned in Article 14.1 which is not a Party to this Convention
may be represented on the Monitoring Group by an observer.

4. The Monitoring Group may, by unanimous decision, invite any non-member
State of the Council of Europé which is not a Party to the Convention and any
sports or other professional organisation concemed to be represented by an observer
at one or more of its meetings.

5. The Monitoring Group shall be convened by the Secretary General. Its first
meeting shall be held as soon as reasonably practicable, and in any case within
one year after the date ofthe entry into force ofthe Convention. U shall subsequently
meet whenever necessary, on the initiative ofthe Secretary General or a Party.

6. A majority ofthe Parties shall constitute a quomm for holding a meeting
of the Monitoring Group.

7. The Monitoring Group shall meet in private.

8. Subject to the provisions of this Convention, the Monitoring Group shall
draw up and adopt by consensus its own Rules of Procedure.

Article
11

1.
The Monitoring Group shall monitor the application of this Conven

tion. It may in particular: 11

a. keep under review the
provisions of this Convention and examine any Prop. 1989/90:142

modifications necessary; Bilaga 1

b. approve
the list, and any revision thereto, of pharmacological classes

of doping agents and doping methods banned by the relevant intemational

sports organisations, referred to in Artides 2.1 and 2.2, and the criteria for

accreditation of laboratories, and any revision thereto, adopted by the said

organisations, referred to in Article 5.1.a, and fix the date for the relevant

décisions to enter into force;

c. hold
consultations with relevant sports organisations;

d. make
recommendations to the Parties conceming measures to be

taken for the purposes of this Convention;

e. recommend
the appropriate measures to keep relevant intemational

organisations and the public informed about the activities undertaken

within the framework of this Convention;

/
make recommendations to the Committee of Ministers conceming non-member States ofthe
Council of Europé to be invited to accede to this Convention;

g.
make any proposal for improving the effectiveness of this Convention.

2.
In order to discharge its functions, the Monitoring Group may, on its own initiative,
arrange for meetings of groups of experts.

Article
12

After
each meeting, the Monitoring Group shall forward to the Committee of Ministers
of the Council of Europé a report on its work and on the functioning ofthe Convention.

Article
13

Amendments
to the Artides ofthe Convention

1. Amendments
to the Artides of this Convention may be proposed by a

Party, the Committee of Ministers of the Council of Europé or the Moni

toring Group.

2. Any proposal for amendment shall be communicated by the Secretary
General ofthe Council of Europé lo the States mentioned in Article 14 and to every
State which has acceded to or has been invited to accede to this Convention in accordance
with the provisions of Article 16.

3. Any amendment proposed by a Party or the Committee of Ministers shall
be communicated to the Monitoring Group at least two months before the meeting at
which it is to be considered. The Monitoring Group shall submit to the Committee
of Ministers its opinion on the proposed amendment, where appropriate after consuUation
with the relevant sports organisations.

4. The Committee of Ministers shaU consider the proposed amendment and any
opinion submitted by the Monitoring Group and may adopt the amendment.

5. The text of any amendment adopted by the Committee of Ministers in accordance
with paragraph 4 of this Article shall be forwarded to the Parties for acceptance.

6. Any
amendment adopted in accordance with paragraph 4 of this

Article shall come into force on the first day of the month following the

expiration of a period of one month after all Parties have informed the

Secretary
General of their acceptance thereof 12

Final
clauses Prop. 1989/90:142

Article
14 Bi'äga 1

1. This
Convention shall be open for signature by member States of the

Council of Europé, other States party to the European Cultural Conven

tion and non-member States which have participated in the elaboration of

this Convention, which may express their consent to be bound by:

a. signature
without reservation as to ratification, acceptance or approv

al, or

b. signature
subject to ratification, acceptance or approval, followed by

ratification, acceptance or approval.

2. Instruments
of ratification, acceptance or approval shall be desposit-

ed with the Secretary General ofthe Council of Europé.

Artide
15

1. The Convention shall enter into force on the first day ofthe month following
the expiration of a period of one month after the date on which five States, including
at least four member States ofthe Council of Europé, have expressed their consent
to be bound by the Convention in accordance with the provisions of Article 14.

2. In respect of any signatory State which subsequently expresses its consent
to be bound by it, the Convention shall enter into force on the first day ofthe
month following the expiration of a period of one month after the date of signature
or of the deposit of the instmment of ratification, acceptance or approval.

Article
16

1. After the entry into force of this Convention, the Committee of Ministers
of the Council of Europé, after consuUing the Parties, may invite to accede to the
Convention any non-member State by a decision taken by the majority provided
for in Article 20. of the Statute of the Council of Europé and by the unanimous
vote ofthe representatives ofthe Contracting States entitled to sit on the Committee.

2. In respect of any acceding State, the Convention shall enter into force
on the first day ofthe month following the expiration of a period of one month after
the date ofthe deposit ofthe instmment of accession with the Secretary General ofthe
Council of Europé.

Article
17

1. Any State may, at the time of signature or when depositing
its instmment of ratification, acceptance, approval or accession, specify the territory
or territories to which this Convention shall apply.

2. Any State may, at any låter date, by a declaration addressed
to the Secretary General ofthe Council of Europé, extend the application of this
Convention to any other territory specified in the declaration. In respect of such
territory the Convention shall enter into force on the first day ofthe month following
the expiration of a period of one month after the date of receipt of such declaration
by the Secretary General.

3. Any declaration made under the two preceding paragraphs
may, in respect of any territory mentioned in such declaration, be withdrawn by
a notification addressed to the Secretary General. Such withdrawal shall

become effective on the first
day ofthe month following the expiration of a 13

period of six months after
the date of receipt of the notification by the Prop. 1989/90:142

Secretary General. Bilaga 1

Artide
18

1. Any
Party may, at any time, denounce this Convention by means of a

notification addressed to the Secretary General ofthe Council of Europé.

2. Such
denunciation shall become effective on the first day of the

month following the expiration of a period of six months after the date of

receipt ofthe notification by the Secretary General.

Article
19

The
Secretary General ofthe Council of Europé shall notify the Parties, the other member
States ofthe Council of Europé, the other States party to the European Cultural
Convention, the non-member States which have participated in the elaboration of
this Convention and any State which has acceded or has been invited to accede
to it of:

a. any
signature in accordance with Article 14;

b. the
deposit of any instmment of ratification, acceptance, approval or

accession in accordance with Article 14 or 16;

c. any
date of entry into force of this Convention in accordance with

Artides 15 and 16;

d. any
information forwarded under the provisions of Article 9;

e. any
report prepared in pursuance ofthe provisions of Article 12;

/
any proposal for amendment or any amendment adopted in accordance with Article
13 and the date on which the amendment comes into force;

g.
any declaration made under the provisions of Article 17;

h.
any notification made under the provisions of Article 18 and the date on which the
denunciation takes effect;

/.
any other act, notification or communication relating to this Convention.

In
witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed this
Convention.

Done
at Strasbourg, this 16th day of November 1989, in English and in French, both
texts being equally authentic, in a single copy which shall be deposited in the
archives ofthe Council of Europé. The Secretary General of the Council of
Europé shall transmit certified copies to each member State of the Council of
Europé, to the other States party to the European Cultural Convention, to the non-member
States which have participated in the elaboration of this Convention and to any
State invited to accede to it.

14

APPENDIX Prop. 1989/90:142

Reference
list of pharmacological classes of doping agents and doping methods

I. Doping
classes

A. Stimulants

B. Narcotics

C. Anabolic
Steroids

D. Beta-blockers

E. Diuretics

F. Peptide
hormones and analogues

II. Doping methods

A. Blood
doping

B. Pharmacological,
chemical and physical manipulation

III. Classes
ofdrugs subject to certain restrictions

A. Alcohol

B. Marijuana

C. Local
anaesthetics

D. Corticosteroids

Examples

I.
Doping classes A. Stimulants e.g.: amfepramone amfetaminil amiphenazole amphetamine
benzphetamine caffeine* cathine

chlorphentermine
dobenzorex dorprenaline cocaine

cropropamide
(component of "micoren") crothetamide (component of "micoren")
dimetamfetamine ephedrine etafedrine ethamivan etilamfetamine fencamfamin fenetylline
fenproporex furfenorex mefenorex methamphetamine methoxyphenamine metylephedrine
methylphenidate morazone

*
For caffeine, the definition of a positive depends upon the following: — if the
concentration in urine exceeds 12 micrograms/ml.

15

nikethamide Prop. 1989/90:142

pemoline
pentetrazol phendimetrazine phenmetrazine phentermine phenylpropanolamine pipradol
prolintane propylhexedrine pyrovalerone strychnine and related compounds

B. Narcotic
analgesicse.g.:

alphaprodine

anileridine

buprenorphine

codeine

dextromoramide
dextropropoxyphene diamorphine (heroin) dihydrocodeine dipipanone ' ethoheptazine
ethylmorphine levorphanol methadone morphine nalbuphine pentazocine pethidine phenazocine
trimeperidine

and related compounds

C. Anabolic
steroids e.g.:

bolasterone

boldenone

dostebol

dehydrochlormethyltestosterone
fluoxymesterone mesterolone metandienone

metenolone

methyltestosterone

nandrolone

norethandrolone

oxandrolone

oxymesterone

16

oxymetholone Prop. 1989/90:142

stanozolol
testosterone* and related compounds

D. Beta-blockers
e.g.:

acebutolol

alprenolol

atenolol

labetalol

metoprolol

nadolol

oxprenolol

propranolol

sotalol

and
related compounds

E. Diuretics
e.g.:

acetazolamide

amiloride

bendroflumethiazide
benzthiazide bumetanide canrenone chlormerodrin chlortalidone didofenamide ethacrynic
acid furosemide hydrochlorothiazide mersalyl spironolactone triamterene

and
related compounds

F. Peptide
hormones and analogues

Chorionic
Gonadotrophin (HCG — human chorionic gonadotro-

phin)

Corticotrophin
(ACTH)

Growth
hormone (HGH, somatotrophin)

II. Doping
methods

A. Blood
doping

B. Pharmacological,
chemical and physical manipulation

III. Classes
ofdrugs subject to certain restrictions

A. Alcohol

B. Marijuana

C. Local
anaesthetics

D. Corticosteroids

Note:

The
above list is the list of Doping Classes and Methods as adopted by the
International Olympic Comittee in April 1989.

*
For testosterone, the definition of a positive depends upon the following:

— the administration of testosterone or the use of any other manipulation

having the result of increasing the ratio in urine of testosterone/epitestoste-

rone to above 6. -j

Konvention
mot dopning Prop. 1989/90:142

Inledning Bilaga 2

Medlemsstatema
i Europarådet, övriga stater som är parter i den europeiska kuUurkonventionen
samt övriga stater som har undertecknat denna konvention,

som
beaktar att Europarådets sylFte är att skapa en fastare enhet mellan medlemsstatema
för att skydda och främja de ideal och principer som utgör deras gemensamma arv
och fär att underlätta deras ekonomiska och sociala framåtskridande;

som
är medvetna om att idrotten bör spela en viktig roll för skyddet av hälsan, i
etisk och fysisk fostran och för främjandet av intemationeU förståelse;

som
är oroade över den växande användningen av dopningsmedel och dopningsmetoder
bland idrottsmän och idrottskvinnor inom all idrott och över följdema härav för
deltagamas hälsa och idrottens framtid;

som
är medvetna om att detta problem äventyrar de etiska principer och pedagogiska
värden som är inskrivna i intemationella olympiska kommitténs stadga, UNESCO:s
intemiationella stadga för idrott och fysisk fostran och i resolution (76) 41
av Europarådets ministerkommitté, känd som "den europeiska stadgan om
idrott för alla";

som
erinrar sig bestämmelser, program och deklarationer mot dopning antagna av de intemationella
idrottsorganisationema;

som
är medvetna om att offentlijja myndigheter och frivilliga idrottsorganisationer
har kompletterande ansvar för bekämpandet av dopning inom idrott, i synnerhet för
att säkerställa att idrottsevenemang genomförs korrekt i enlighet med
principen om rent spel och för att skydda deltagamas hälsa,

som
erkänner att dessa myndigheter och organisationer måste samverka på alla
lämpliga nivåer för att nå dessa mål;

som
erinrar om de resolutioner om dopning som antagits av konferensen mellan
europeiska idrottsansvariga ministrar och särskilt resolution nr 1 antagen vid
den sjätte konferensen i Reykjavik år 1989;

som
erinrar om att Europarådets ministerkommitté redan har antagit resolution (67)
12 om dopning av idrottsmän, rekommendation nr R(79)8 om dopning inom idrotten,
rekommendation nrR(84)19 om den europeiska stadgan mot dopning inom idrotten
och rekommendation nr R(88) 12 om anordnande av oanmälda dopningskontroller vid
sidan av tävlingama;

som
erinrar om rekommendation nr 5 om dopning, antagen av UNE-SCOs andra intemationella
konferens för idrottsansvariga ministrar och högre tjänstemän i Moskva (1988);

som
dock är beslutna att vidta ytterligare och kraftigare gemensamma åtgärder i
syfte att minska och slutligen avskaffa dopning inom idrotten med utgångspunkt
i de etiska värden och praktiska åtgärder som inskrivits i dessa handlingar,

har
kommit överens om följande.

Artikel
1 Konventionens ändamål

Partema
åtar sig i syfte att minska och slutligen avskaffa dopning inom idrotten att,
inom ramama för sina respektive konstitutionella befogenheter, vidta
nödvändiga åtgärder för att tiUämpa bestämmelsema i denna konvention.

Artikd
2 Prop. 1989/90:142

Definitioner
samt konventionens räckvidd:

1. I
denna konvention avses med

a. "dopning
inom idrott" förmedling till idrottsmän eller idrottskvinnor,

eller dessa personers bmk av, farmakologiska gmpper av dopningsmedel

eller dopningsmetoder;

b. "farmakologiska
gmpper av dopningsmedel eller dopningsmetoder",

med förbehåll för punkt 2 nedan, de gmpper av dopningsmedel eller dop

ningsmetoder som förbjudits av vederbörande intemationella idrottsorga

nisationer och som finns upptagna i listor som godkänts av Övervaknings

gmppen enligt villkoren i artikel 11:1b;

c. "idrottsmän
och idrottskvinnor" sådana personer som regelbundet

deltar i organiserade idrottsaktiviteter.

2. Till
dess att en lista över förbjudna farmakologiska gmpper av dop

ningsmedel och dopningsmetoder godkänns av Övervakningsgmppen en

ligt villkoren i artikel 11:1b., skall den referenslista som finns upptagen i

bilagan till denna konvention vara tillämplig.

Artikel
3

Samordning
inom länderna

1. Partema
skall samordna politik och åtgärder inom de ministerier och

myndigheter som ansvarar för frågor om bekämpning av dopning inom

idrotten.

2. De
skall säkerställa en praktisk tillämpning av denna konvention och

särskilt att kraven i artikel 7 uppfylls genom att, då så är lämpligt, anförtro

genomförandet och tillämpningen av vissa av bestämmelsema i denna

konvention åt en utsedd statlig eller icke-statlig idrottsmyndighet eller åt

en idrottsorganisation.

Artikel
4

Åtgärder
för att begränsa tillgången till och bruket av förbjudna dopningsmedel och dopningsmetoder

1. Partema skall, när så är lämpligt, anta lagar eller föreskrifter eller
vidta administrativa åtgärder för att begränsa tillgången till (inklusive bestämmelser
för att kontrollera omsättning, innehav, införsel, distribution och
försäljning) samt bmket inom idrotten av förbjudna dopningsmedel och dopningsmetoder
och i synnerhet anabola steroider.

2. I detta syfte skall partema eller, i förekommande fall, vederbörande icke-statliga
organisationer, ställa upp som kriterium för beviljande av offentliga bidrag
till idrottsorganisationer att de effektivt tiUämpar föreskrifter mot dopning.

3. Dessutom skall partema

a. bistå
sina idrottsorganisationer med finansiering av dopningskontroller

och analyser, antingen genom direkta anslag eUer bidrag eller genom att

beakta kostnadema för sådana kontroller och analyser vid fastställandet av

de totala anslag eller bidrag som dessa organisationer skall tilldelas;

b. vidta
lämpliga åtgärder för att under en avstängningsperiod vägra

tilldelning av bidrag från allmänna medel för träningsändamål tiU enskilda

idrottsmän och idrottskvinnor, som har avstängts tiU följd av ett dopnings-

brott;

c. främja,
och i förekommande fall för sina idrottsorganisationer under- 19

lätta, genomförandet av de
dopningskontroller som krävs av vederbörande Prop. 1989/90:142
internationella idrottsorganisationer, antingen under eller vid sidan av täv-
Bilaga 2 lingarna; och

d.
främja och underlätta idrottsorganisationernas förhandlingar om avtal som gör
det möjligt för deras medlemmar att bli testade av vederbörligen auktoriserade
dopningskontroUgmpper i andra länder.

4.
Parterna förbehåller sig rätten att anta föreskrifter mot dopning och att
organisera dopningskontroller på eget initiativ och på eget ansvar, fömtsatt att
dessa överensstämmer med de relevanta principema i denna konvention.

Artikel
5 Laboratorier

1. Varje
part åtar sig att

a. antingen
upprätta eller underlätta upprättandet på sitt tertitorium av

ett eller flera laboratorier för dopningskontroll, vilka kan komma ifråga för

godkännande enligt de kriterier som antagits av vederbörande internatio

nella idrottsorganisationer och godkänts av Övervakningsgmppen enligt

bestämmelserna i artikel 11:1b; eUer

b. bistå
sina idrottsorganisationer, så att de får tillträde till ett sådant

laboratorium på en annan parts territorium.

2. Dessa
laboratorier skall uppmuntras att

a. vidta
lämpliga åtgärder för att anställa och anlita, utbilda och omskola

kvalificerad personal;

b. lägga
upp lämpliga program för forskning och utveckling rörande dop

ningsmedel och metoder som används eller avses användas i dopningssyfte

inom idrotten och rörande analytisk biokemi och farmakologi för att nå en

bättre förståelse av olika ämnens effekter på människokroppen samt deras

inverkan på idrottsliga prestationer;

c. omedelbart
publicera och cirkulera nya rön från sin forskning.

Artikel
6 Utbildning

1. Partema åtar sig att, när så är lämpligt i samarbete med berörda idrottsorganisationer
och med massmedier, utarbeta och genomföra utbildningsprogram och
informationskampanjer som betonar de hälsorisker som dopning innebär samt den
skada som den innebär för idrottens etiska värden. Dessa program och kampanjer
skall rikta sig till både ungdomar i skolor och idrottsföreningar och deras
föräldrar samt till vuxna idrottsmän och idrottskvinnor, idrottsfunktionärer, instmktörer
och tränare. För dem som arbetar inom det medicinska området skall sådana
utbildningsprogram betona respekten för medicinsk etik.

2. Parterna åtar sig att i samarbete med berörda regionala, nationella
och intemationella idrottsorganisationer uppmuntra och främja forskning om
olika sätt att utarbeta vetenskapligt gmndade fysiologiska och psykologiska
träningsprogram som respekterar människans integritet.

20

Artikd
7 Prop. 1989/90:142

Samarbete
med idrottsorganisationema om åtgärder som skall vidtas av S 2.

dem

1. Partema åtar sig att uppmuntra sina idrottsorganisationer och genom dem
de intemationella idrottsorganisationema att utforma och tillämpa alla lämpliga
åtgärder inom deras kompetensområde mot dopning inom idrotten.

2. För detta ändamål skall de uppmuntra sina idrottsorganisationer att klarlägga
och harmonisera sina respektive rättigheter, skyldigheter och åligganden,
särskilt genom att harmonisera sina

a. bestämmelser
mot dopning på gmndval av de bestämmelser som ve

derbörande intemationella idrottsorganisationer kommit överens om;

b. listor
över förbjudna farmakologiska gmpper av dopningsmedel och

förbjudna dopningsmetoder på gmndval av de listor som vederbörande

intemationella idrottsorganisationer kommit överens om;

c. förfaranden
för dopningskontroll;

d. disciplinära
förfaranden med tillämpning av överenskomna intema

tionella naturrättsliga principer och säkerställande av respekten för miss

tänkta idrottsmäns och idrottskvinnors gmndläggande rättigheter; dessa

principer kommer att omfatta

i.
att de rapporterande och de disciplinära organen skall vara åtskilda från varandra;

ii.
sådana personers rätt till en opartisk rättslig prövning och tiU biträde eller
ombud;

iii.
klara och praktiskt tillämpbara bestämmelser om rätt att föra talan mot varje
avgörande;

e. förfaranden
för genomdrivande av effektiva sanktioner mot befatt

ningshavare, läkare, veterinärer, instmktörer, sjukgymnaster och andra an

svariga eUer medhjälpare som är inblandade i idrottsmäns och idrottskvin

nors överträdelser av föreskrifter mot dopning.

f. förfaranden
för ömsesidigt erkännande av avstängningar och andra

sanktioner som åläggs av andra idrottsorganisationer i samma land eller i

andra länder.

3. Dessutom
skall partema uppmuntra sina idrottsorganisationer att

a. i
verkningsfull omfattning införa dopningskontroUer, inte enbart vid

utan även utan förvaming vid lämplig tidpunkt vid sidan av tävlingar;

kontrollema skall genomföras på ett sätt som är rättvist för alla idrottsmän

och idrottskvinnor och även omfatta testning och omtestning av personer

som, när så är lämpligt, valts ut slumpvis;

b. förhandla
fram avtal med idrottsorganisationer i andra länder, varige

nom en idrottsman eller idrottskvinna som tränar i ett annat land kan

testas av en vederbörligen auktoriserad dopningskontroUgmpp i det landet;

c. klarlägga
och harmonisera bestämmelser om rätt att delta i idrottseve

nemang, vilka skall omfatta bestämmelser mot dopning;

d. främja
idrottsmäns och idrottskvinnors aktiva egna deltagande i

intemationella idrottsorganisationers arbete mot dopning;

e. fuUt
och effektivt utnyttja de möjligheter som finns att tillgå för

dopningsanalys vid de laboratorier som föreskrivs i artikel 5, såväl under

som utom idrottstävlingar;

f. studera
vetenskapliga träningsmetoder och dra upp riktlinjer, avpassa

de för varje idrottsgren, for att skydda idrottsmän och idrottskvinnor i aUa

åldrar.

21

Artikel
8 Prop. 1989/90:142

IntemationeUt
samarbete Bilaga z

1. Parterna
skall nära samarbeta i frågor som täcks av denna konvention

och skall främja ett liknande samarbete mellan sina idrottsorganisationer.

2. Parterna
åtar sig att

a. uppmuntra
sina idrottsorganisationer att agera på ett sätt som främjar

tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention inom alla berörda

internationella idrottsorganisationer som de är knutna till, vari inbegrips

vägran att godkänna anspråk på världsrekord eller regionala rekord, om

dessa inte åtföljs av en bestyrkt rapport om negativt dopningsprov;

b. främja
samarbete mellan personalen i sina laboratorier för dopnings

kontroll, upprättade eller verksamma i enlighet med artikel 5; och

c. inleda
bilateralt och multilateralt samarbete mellan sina behöriga

organ, myndigheter och organisationer för att även på internationell nivå

uppnå de syften som anges i artikel 4:1.

3. De
parter som har laboratorier som upprättats eller är verksamma i

enlighet med artikel 5 åtar sig att bistå andra parter så att dessa kan

förvärva den erfarenhet, kompetens och teknik som behövs för att de skall

kunna upprätta sina egna laboratorier.

Artikd
9

Förmedling
av information

Varje
part skall till Europarådets generalsekreterare på ett av Europarådets
officiella språk lämna all relevant information om de lagstiftningsåtgärder
och andra åtgärder som har vidtagits för att efterkomma bestämmelserna i denna
konvention.

Artikd
10 Övervakningsgrupp

1. För denna konventions ändamål upprättas härmed en Övervakningsgrupp.

2. Varje part kan i Övervakningsgruppen företrädas av en eller flera delegater.
Varje part skall ha en röst.

3. Varje stat som omnämns i artikel 14:1 och som inte är part i denna
konvention får i Övervakningsgruppen representeras av en observatör.

4. Övervakningsgmppen kan genom enhälligt beslut inbjuda en stat utanför
Europarådet, vilken inte är part i denna konvention, samt berörda idrottsorganisationer
eller yrkesorganisationer att företrädas genom en observatör vid ett eller
flera av dess mijten.

5. Övervakningsgmppen skall sammankallas av Europarådets generalsekreterare.
Dess första möte skall hållas så snart det är praktiskt möjligt och i varje
händelse inom ett år från dagen för denna konventions ikraftträdande. Därefter
skall den sammanträda närhelst det behövs på initiativ av generalsekreteraren
eller en part.

6. Deltagande av en majoritet av parterna krävs för beslutförhet vid möte
med Övervakningsgmppen.

7. Övervakningsgmppen skall sammanträda bakom stängda dörrar.

8. Övervakningsgruppen skall, med förbehåll för bestämmelserna i denna
konvention, utarbeta och enhälligt anta sin arbetsordning. 22

Artikd 11 Prop. 1989/90:142

1. Övervakningsgruppen
skall vaka över tillämpningen av denna kon- Bilaga 2

vention. Den kan i synnerhet

a. kontinuerligt
se över bestämmelserna i denna konvention och under

söka vilka ändringar som kan bli nödvändiga,

b. godkänna
den i artiklarna 2:1 och 2:2 angivna förteckningen över

farmakologiska gmpper av dopningsmedel och dopningsmetoder som har:

förbjudits av vederbörande internationella idrottsorganisationer liksom

varje ändring i denna lista, samt kriterierna för godkännande av de i artikel

5:1a angivna laboratorierna och varje ändring avseende dessa kriterier som

har antagits av nämnda organisationer, samt fastställa datum för ikraft

trädandet av besluten i fråga,

c. samråda
med berörda idrottsorganisationer,

d. avge
rekommendationer till parterna rörande de åtgärder som bör

vidtas för denna konventions ändamål,

e. rekommendera
lämpliga åtgärder för att hålla berörda intemationella

organisationer och allmänheten underrättad om den verksamhet som be

drivs inom ramen för denna konvention,

f
avge rekommendationer till ministerkommitfen rörande inbjudan till stater
utanför Europarådet att ansluta sig till denna konvention,

g.
lämna förslag till åtgärder som kan förbättra effekten av denna konvention,

2. För
att fullgöra sina åligganden får Övervakningsgmppen på eget

initiativ föranstalta om möten med expertgrupper.

•Artikd
12

Övervakningsgruppen
skall efter varje möte avge en rapport till Europarådets ministerkommitté om
sitt arbete och om hur konventionen fungerar.

Artikd
13

Ändringar
i konventionens artiklar

1. Ändringar i denna konventions artiklar kan föreslås
av en part, av Europarådets ministerkommitté eller av Övervakningsgmppen.

2. Europarådets generalsekreterare skall vidarebefordra varje ändringsförslag
till de stater som anges i artikel 14 och tiU varje stat som har anslutit sig
eller inbjudits att ansluta sig till denna konvention i enlighet med
bestämmelserna i artikel 16.'

3. Övervakningsgruppen skall underrättas om varje ändring som föreslås av
en part eller av ministerkommittén senast två månader före det sammanträde vid
vilket ändringen skall behandlas. Övervakningsgmppen skall till
ministerkommittén avge.sitt yttrande över den föreslagna ändringen, i
förekommande fall efter samråd med berörda idrottsorganisationer.

4. Ministerkommittén skall överväga den föreslagna ändringen samt yttranden
avgivna av Övervakningsgruppen och får därefter anta ändringen.

5. Texten till varje ändring som antas av ministerkommittén i enlighet med
punkt 4 i denna artikel skall översändas till parterna för godtagande.

6. Varje ändring som antas i enlighet med punkt 4 i denna artikel träder
i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om
en månad efter det att samtliga parter har underrättat generalsekreta-ren om
sitt godtagande av ändringen. 23

Slubestämmdser Prop. 1989/90:142

Artikd
14 Bilaga 2

1. Denna
konvention skall stå öppen för undertecknande av Europarå

dets medlemsstater, andra stater som är parter i europeiska kulturkonven

tionen samt icke-medlemsstater som har deltagit i utarbetandet av denna

konvention, vilka kan uttrycka sitt samtycke till att vara bundna av kon

ventionen genom

a. undertecknande
utan förbehåll för ratifikation, godtagande eller god

kännande eller

b. undertecknande
med förbehåll för ratifikation, godtagande eller god

kännande, följt av ratifikation, godtagande eUer godkännande.

2. Ratifikations-,
godtagande- eller godkännandeinstmmenten skall de

poneras hos Europarådets generalsekreterare.

Artikd
15

1. Konventionen träder i kraft den första dagen i den
månad som följer efter utgången av en period om en månad från den dag då fem
stater, inbegripet minst fyra medlemsstater i Europarådet, har uttryckt sitt
samtycke till att vara bundna av konventionen i enlighet med bestämmelserna i
artikel 14.

2. I förhållande till varje undertecknande stat som
senare uttrycker sitt samtycke tiU att vara bunden av konventionen, träder
denna i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en
period om en månad från dagen för undertecknandet eller den dag då
ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet deponerades.

Artikel
16

1. Efter denna konventions ikraftträdande får
Europarådets ministerkommitté, efter samråd med parterna, inbjuda en icke-medlemsstat
att ansluta sig till konventionen genom ett majoritetsbeslut i enlighet med artikel
20 d i Europarådets stadga och genom enhälligt beslut av företrädarna för de
fördragsslutande stater som har säte i ministerkommittén.

2. I förhållande till en stat som ansluter sig till
konventionen, träder denna i kraft den första dagen i den månad som följer
efter utgången av en period om en månad från den dag då anslutningsinstmmentet
deponerades hos Europarådets generalsekreterare.

Artikd
17

1. En stat kan vid tidpunkten fär undertecknandet eller när den deponerar
sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstmment ange
på vilket territorium eller vilka territorier denna konvention skall tillämpas.

2. Varje stat kan vid vilken senare tidpunkt som helst, genom en förklaring
ställd till Europarådets generalsekreterare, utsträcka tillämpningen av denna
konvention till varje annat territorium som anges i förklaringen. I förhållande
till ett sådant territorium träder konventionen i kraft den första dagen i den
månad som följer efter utgången av en period om en månad från den dag då
generalsekreteraren mottog förklaringen.

3. En förklaring som har avgivits i enlighet med de båda föregående punkterna
kan, beträffande varje territorium som anges i en sådan förklaring, återtas
genom en notifikation ställd till generalsekreteraren. Ett så- 24

dant
återtagande skall bli gällande från och med den första dagen i den Prop.
1989/90:142 månad som följer efter utgången av en period om sex månader från
den Bilaga 2 dag då generalsekreteraren mottog notifikationen.

Artikd
18

1. Varje
part kan när som helst säga upp denna konvention genom ett

meddelande ställt till Europarådets generalsekreterare.

2. En
sådan uppsägning blir gällande från och med den första dagen i den

månad som följer efter utgången av en period om sex månader från den

dag då generalsekreteraren mottog notifikationen.

Artikel
19

Europarådets
generalsekreteterare skall notifiera partema. Europarådets övriga
medlemsstater, övriga stater som är parter i den europeiska kulturkonventionen,
de icke-medlemsstater som har deltagit i utarbetandet av denna konvention och
varje annan stat som har anslutit sig eller inbjudits att ansluta sig till
denna konvention om

a. undertecknande
i enlighet med artikel 14,

b. deponering
av ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslut

ningsinstmment i enlighet med artiklama 14 eller 16,

c. dag
för konventionens ikraftträdande i enlighet med artiklama 15 och

16,

d. information
som lämnats enligt artikel 9,

e. varje
rapport som utarbetats enligt artikel 12,

f
varje ändringsförslag eller ändring som antagits enligt artikel 13 samt om
dagen för ändringens ikraftträdande,

g.
varje förklaring som avgivits enligt artikel 17,

h.
varje notifikation som lämnats enligt artikel 18 samt om den dag då uppsägningen
träder i kraft,

i.
varje annan åtgärd, notifikation eller underrättelse som rör denna konvention.

Till
bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade,
undertecknat denna konvention.

Upprättad
i Strasbourg den 16 november 1989, på engelska och franska, vilka båda texter
är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall deponeras i Europarådets arkiv.
Europarådets generalsekreterare skall översända bestyrkta kopior till varje
medlemsstat i Europarådet, övriga stater som är parter i den europeiska
kulturkonventionen, de icke-medlemsstater som har deltagit i utarbetandet av
denna konvention och till varje stat som inbjuds att ansluta sig tiU den.

25

Förteckning över
remissinstanser Prop. 1989/90:142

1. Riksåklagaren Bilaga 3

2. Rikspolisstyrelsen

3. Socialstyrelsen

4. Generaltullstyrelsen

5. Lantbmksstyrelsen

6. Konsumentverket/KO

7. Hovrätten över Skåne och Blekinge

8. Kammarrätten i Stockholm

9. Landstingsförbundet

10. Stockholms
läns landsting

11. Svenska
kommunförbundet

12. Landsorganisationen i Sverige

13. Tjänstemännens centralorganisation

14. SACO/SR

15. Svenska Läkaresällskapet

16. Apoteksbolaget AB

17. Apotekarsocieteten

18. Läkemedelsindustrins branschorganisationer LIF-RUFI

19. Sveriges Riksidrottsförbund

26