Prop. 1989/90:150

Regeringens proposition 1989/90:150

med
förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1990/91, m.m.
(kompletteringsproposition)

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 19 april 1990 för de åtgärder och de ändamål som
framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson

Allan
Larsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det
förslag till statsbudget för budgetåret 1990/91 som lades fram i årets budgetproposition
kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl
inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad
beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningarna visar att
budgetöverskottet för budgetåret 1989190 blir ca 3,2 miljarder kronor lägre än
vad som beräknades i årets budgetproposition. Alltså förutses nu ett överskott
om 15,3 miljarder kronor

För
budgetåret 1990191 beräknades i budgetpropositionen ett underskott på
statsbudgeten om 0,4 miljarder kronor. De nya beräkningarna visar ett
underskott på 0,5 miljarder kronor

1
propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av
hur den ekonomiska politiken bör utformas. En skärpning föreslås av den
ekonomiska politiken med syfte att stabilisera ekonomin och stimulera
tillväxten. En tidsbegränsad höjning av mervärdeskatten med en procentenhet
föreslås. Förslag lämnas också om ett tvåårigt kommunalt skattestopp och
reglering av effekterna av skattereformen för kommunerna.

Som
särskilda bilagor till propositionen har fogats bl.a. en reviderad
natio-nalbudget för år 1990 med kalkyler för den svenska ekonomin åren
1990-1991 samt en långtidsbudget för budgetåren 1990/91-1994/95.

1
Riksdagen 1989190. 1 saml. Nr 150.

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 19 april 1990 Prop. 1989/90:150

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson,
Dahl, R. Carlsson, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,
Freivalds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson

Föredragande:
statsråden Larsson, Hjelm-Wallén, Thalén, Lööw, Sahlin, Johansson

Proposition med förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1990/91, m.m. (kompletteringsproposition)

statsrådet
Larsson anför:

Regeringen
har i årets budgetproposition (prop. 1989/90:100) förelagt riksdagen ett
förslag till statsbudget för budgetåret 1990/91.1 de delar där förslaget
innehöll endast beräknade belopp har regeringens förslag därefter redovisats i
särskilda propositioner

Enligt
bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen -förutom
förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskilt förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k.
kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. 1
samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska
politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad na-tionalbudget
tillställas riksdagen. 1 kompletteringspropositionen bör också tas med vissa
andra frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken
m.m. och som bör behandlas av riksdagen under detta riksmöte.

Statsrådet
Larsson föredrar den reviderade finansplanen samt redogör för statsbudgetens
utgifter och beräknade inkomster under nästa budgetår, m.m. Statsråden
Hjelm-Wallén, Thalén, Larsson, Lööw, Sahlin och Johansson föredrar de
ifrågavarande förslagen inom utrikes-, social-, finans-, arbetsmarknads- samt
civildepartementens verksamhetsområden. Anförandena redovisas i
underprotokollet för resp. departement.

Statsrådet
Larsson hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger
riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de
har hemställt om. Förslagen bör behandlas under innevarande riksmöte.

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen
beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underproto- Prop.
1989/90:150 kollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Reviderad
finansplan m.m. Bilaga 1

Utrikesdepartementet Bilaga 2

Socialdepartementet Bilaga 3

Finansdepartementet Bilaga 4

Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga 5

Civildepartementet Bilaga 6

0OtaA Stockholm 1990

Bilaga
1

Reviderad finansplan

Regeringens proposition 1989/90:150

Bilaga 1

Reviderad finansplan

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 april
1990 Föredragande: statsrådet Larsson

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1990/91, m.m.
(kompletteringsproposition) såvitt avser reviderad finansplan, m.m.

1 Handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning och
välfärd

1.1 1980-talets framsteg

Den svenska ekonomin utvecklades under 1980-talet i många
avseenden positivt. Den brist på framtidstro som kännetecknade de första åren
av 1980-talet ersattes av en stark tro på möjligheten att utveckla och
förbättra vår ekonomi, vår sysselsättning och vår välfärd.

Näringslivet
har byggts ut och industriinvesteringarna har fördubblats. Arbetskraflsulbudet
och sysselsättningen har ökat kraftigt och arbetslösheten har pressats ned.
Det stora budgetunderskottet har ersatts med balans i statsfinanserna.
Tillväxten har varit stabil och skapat nya resurser. Den har gett utrymme både
för ökad privat köpkraft och förbättrad offentlig service, t.ex. i form av vård
och omsorg. Därutöver har utrymme skapats för att inleda ett omfattande
miljöpolitiskt reformarbete.

Men
framtidstron och framstegen har samtidigt skapat problem. Ambitionerna har
successivt vuxit och blivit större än vad som rymts inom ramen för tillväxten.
Det har medfört att ekonomin under de senaste åren blivit överhettad. Detta har
via lönebildningen lett till stigande inflation, försvagad tillväxl och ett
otillräckligt sparande.

1 Riksdagen 1989190. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

1.2 Problembilden Prop. 1989/90:150

- Hög
inflation. Produktionskostnadema i Sverige har stigit bl.a. som en '

följd av snabbt ökande löner. Med den höga inflationen har följt en rän

teuppgång som bl.a. har en negativ inverkan på investeringsutvecklingen.

Under 1990 beräknas den genomsnittliga löneökningstakten i Sverige

komma att uppgå till minst 8 1/2%, medan ökningen i de viktigaste konkur

rentländerna i genomsnitt stannar vid 5 %. Därtill utvecklas produktiviteten

i
dessa länder bättre än hos oss. Därmed fortsätter det svenska näringslivets
konkurrenskraft att försämras. Detta innebär ett allvarligt hot mot sysselsättningen,
i första hand i den konkurrensutsatta sektorn, i andra hand i övriga delar av
ekonomin.

- Svag tillväxt. Tillväxten i ekonomin har avtagit under de senaste
åren. Visserligen har antalet arbetade timmar ökat kraftigt, men samtidigt har
produktionen per arbetstimme, produktiviteten, vuxit mycket långsamt. Det
beror bl.a. på att tjänstesektorn ökat i betydelse och där har produktiviteten
utvecklats ogynnsamt. Men förklaringen måste också sökas i andra faktorer,
t.ex. i skattesystemet.

- Lågt sparande. Det totala sparandet i den svenska ekonomin är
otillräckligt, vilket återspeglas i ett stigande underskott i bytesbalansen.
Till viss del är underskottet en följd av gällande redovisningsnormer. Till en
annan del är underskottet ett uttryck för en snabb och angelägen ökning i
näringslivets investeringar. Men även om man tar hänsyn till dessa faktorer, är
sparandet för litet för att tillgodose de behov som finns av investeringar i
näringsliv, infrastruktur och bostäder

1.3 Alternativen
i den ekonomiska politiken

Om
den nuvarande utvecklingen i ekonomin tillåts fortsätta kommer marknadskrafterna
i form av högre räntor och hög inflation att sköta åtstramningen. I så fall
drabbas produktion och investeringar i Sverige. Även hushållen kommer att
drabbas av påfrestningar, särskilt de hushåll som lever på knappa marginaler En
åtstramning av detla slag är en utdragen process som leder till ökad
arbetslöshet och sjunkande reallöner. En sådan åtstramning försvagar också den
offentliga sektorns finanser och tvingar fram omfattande nedskärningar i
statens och kommunernas verksamhet.

För
att förhindra en sådan utveckling - med stagnation i ekonomin och kraftigt
stigande arbetslöshet som följd - måste beslulsamma åtgärder vidtas. Det är
inte realistiskt alt tro att man kan åstadkomma en förändring genom enstaka
åtgärder. Det krävs samordnade insatser över ett brett fält för att stimulera
arbete och sparande, bekämpa inflationen och hävda det svenska näringslivets
internationella konkurrenskraft. Del gäller all både anpassa efterfrågan till
de tillgängliga resurserna och mobilisera nya resurser för de mest angelägna
behoven.

Det
måste också göras fullständigt klart att de nuvarande problemen skall

lösas genom en intern anpassning av utbud och efterfrågan och genom all

ekonomins funktionssätt förbättras. Att göra avsteg från valutapolitikens

mål är uteslutet. Sverige har ett starkt intresse att delta i det
internationella

ekonomiska
samarbetet och det ligger i vårt eget intresse att handla så att vi Prop.
1989/90:150

förblir en trovärdig samarbetspartner Bilagal

1.4 Handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning och
välfärd

Ett
brett handlingsprogram bör nu genomföras för att stärka ekonomin och värna om
sysselsättning och välfärd. Programmet innehåller följande tio punkter:

1 Skattereform
som stimulerar arbete, sparande och tillväxt

Regeringen
har nyligen för riksdagen redovisat förslag till ett nytt skattesystem.
Skattereformen är den enskilda åtgärd som har störst inverkan på den ekonomiska
utvecklingen framöver

Den
kommer alt stimulera arbete och sparande och leda till en mera ändamålsenlig
användning av arbete och kapital. Fördelning av produktionsresurser och val av
ersättningsform kommer i mindre utsträckning alt styras av skatteeffekter Olika
verksamheter får konkurrera på mer jämbördiga villkor. Skattereformen ulgör
därmed elt mycket viktigt inslag i regeringens politik för en ökad
produktivitet och tillväxt.

2 Avtal
som dämpar inflationstakten och ger reallöneökningar

För
att bryta inflationsutvecklingen och säkra reallönerna måste lönebildningen
bättre anpassas till den reala tillväxten. För att underlätta för parterna att
nå en bred överenskommelse med denna inriktning tillsattes i februari en
särskild förhandlingsgrupp. Syftet var alt i samband med skattereformen få
till stånd en radikal dämpning av de nominella lönernas ökningstakt. På så
sätt skulle reallönerna kunna hävdas och köpkraften förbättras.

Det
förslag till stabiliserirtgsavtal som förhandlingsgruppen lade fram fick stöd
från organisationer som representerar större delen av arbetsmarknaden. Några
organisationer avvisade förslaget.

Förhandlingar
har nu inletts med utgångspunkt från de prisklausuler som ingår i avtalen för
1990. Det finns anledning att understryka alt prisklausulerna formulerades
före beslutet om 1990 års skattereform. Den skatteväxling som genomfördes vid
årsskiftet i form av sänkt inkomstskatt och höjda indirekta skatter berättigar
inte till någon ytterligare kompensation. Detsamma gäller självfallet för den
skatteväxling som sker vid nästa årsskifte.

Förhandlingsgruppens
förslag bör tjäna som ram för de kommande avtalen för 1991. Uppgörelser utöver
den nivå som ligger i förhandlingsgruppens förslag leder enbart till ökad
inflation, ytterligare försämrad konkurrenskraft och förlust av
arbetstillfällen.

Regeringen
är fast besluten att få till stånd en rejäl nedväxling av takten i löne- och
prisutvecklingen i samband med skattereformen. Avtal bör träffas i så god tid
att näringsliv och offentlig sektor får klarhet om förutsättningarna för 1991
och att delta kan påverka budgetering och prissättning. Förhandlingsgruppen
står till regeringens och parternas förfogande för de fortsatta kontakter som
kan bli nödvändiga för att få till stånd sådana avtal som ligger inom den
samhällsekonomiska ramen.

3 Åtgärder för att dämpa
prisstegringartta Prop. 1989/90:150

Priserna
har hittills från årets början stigit med 6,5 %. 2,9 procentenheter av denna prisstegring
är en följd av skatteomläggningen och har finansierat sänkningen av
inkomstskatten. Denna del av prisstegringen påverkar inte Sveriges
internationella konkurrenskraft på del sätt som den underliggande inflationen
gör.

Den
underliggande prisstegringen beräknas vid slutet av 1990 uppgå till 7%. Detta
är emellertid en alltför hög inflalionssiffra och utvecklingen måste brytas.

Regeringen
har nyligen avvecklat det tillfälliga prisstoppet. Detla ingick som en del i
elt atgärdsprogram som innefattade bl.a. elt lönestopp. Då detta program inle
förverkligades bör inte heller prisstoppet upprätthållas.

För
att mer varaktigt dämpa inflationen krävs åtgärder som förbättrar ekonomins
funktionssätt. I en proposition lill riksdagen har regeringen lämnat förslag
som innebär att den inhemska marknaden för jordbruksprodukter stegvis
avregleras. Förutsättningar skapas därmed för en effektivare resursanvändning
inom jordbruket och lägre prisökningar på jordbruksprodukter

Inom
flera andra sektorer har åtgärder vidtagits för att avveckla hindrande
regleringar och främja konkurrens. Kredilmarknaden har avreglerats och
valutaregleringen avskaffats. Vidare har avregleringar skett på transport-och
telekommunikationsområdet. Beslut har också fatlats om all ta bort handelshinder
på textil och konfektionsområdel. Handeln inom Norden med byggmaterial har
underlättats genom att produkter godkända i etl nordiskt land får säljas i
övriga länder.

4 Åtgärder
för att förnya arbetslivet och förbättra produktiviteten

En
viktig förklaring lill den svaga resurstillväxten är att produktiviteten har
ökat långsamt under 1980-talet och särskilt de senaste åren. Det gäller i synnerhet
inom tjänstesektorn. Den svaga tillväxten är allvarlig, eftersom just
produktivitetsökningen på längre sikt bestämmer utrymmet för reallöneförbättringar

Tidigare
redovisade åtgärder för att främja konkurrens och avveckla regleringar bidrar
lill en högre produktivitet. En väl utvecklad infrastruktur är också
betydelsefull i detta sammanhang.

Den
ökade integrationen i Västeuropa öppnar möjligheter till betydande ekonomiska
vinster När handelshinder rivs skärps konkurrensen samtidigt som
slordriftsfördelar kan tas tillvara. Sverige önskar delta i integrationen inom
de ramar som ställs av vår utrikes- och säkerhetspolitik. Förhandlingar avses
påbörjas under första halvåret 1990 mellan EFTA-länderna och EG i syfte att
träffa avtal som möjliggör en långtgående delaktighet i den västeuropeiska
integrationen.

Det
är nödvändigt att både i näringsliv och i offentlig sektor nu ägna ökad

uppmärksamhet åt att förnya arbetslivet och därmed också förbättra produkti

viteten. Det är en gemensam uppgift för parterna på varje arbetsplats att

ägna tid, kraft och resurser åt en sådan förnyelse av produktionen som ger

de anställda ökat ansvar, förstärker deras engagemang och ger elt bättre 4

ekonomiskt
utbyte av arbetet.

Regeringen
avser att ge produktivitetsdelegationen och arbetslivsfondens Prop.
1989/90:150 styrelse i uppdrag att gemensamt utforma förslag lill riktlinjer för
produkli- Bilaga 1 vitetsbefrämjande aktiviteter som når ut brett i hela
arbetslivet. Även arbetsgivarna bör bidra lill sådana insatser för alt stärka
kompetensen och höja produktiviteten. Regeringen kommer alt inbjuda
arbetsmarknadens parter lill överläggningar om delta.

Arbetet med all förbättra produktiviteten och utveckla
mått och uppföljningsmetoder är av stor betydelse inom den offentliga sektorn.
Som ett led i en förbättrad målstyrning av den offentliga verksamheten har
regeringen för avsikt att skärpa resultatkraven.

Ett sådani resultatkrav bör gälla produktiviteten. Del bör
riktas både till de statliga myndigheterna och till kommuner och landsting. För
det kommande året bör den kommunala sektorn vidta åtgärder som förbättrar produktiviteten
med minsl 2 %. För de statliga myndigheterna gäller etl produktivitetskrav på
5% under tre år. Det bör ankomma på respektive myndighet all mäta och redovisa
resultatet av sill arbete.

Regeringen kommer, som ett led i denna målstyrning, alt
förslärka resultatuppföljningen gentemot de statliga myndigheterna. Ökad vikt
kommer i detta sammanhang att läggas vid produktivitets- och
effekliviletsutveck-lingen.

5 Åtgärder för att stimulera till ökade arbetsinsatser

Utbudet av arbetskraft har under de senaste åren ökat
mycket kraftigt, både mätt i antal personer och i antal arbetade timmar. Enbart
under 1988 och 1989 ökade arbetskraften med 105 000 personer Medelarbelstiden
per vecka har under samma period ökat med 0,4 timman Denna ökning är ett
resultat av att efterfrågan varit god och att de utbudsstimulerande åtgärderna
i arbetsmarknadspolitiken varit framgångsrika. Utbudet har dock inte varit
tillräckligt för att möta den stora efterfrågan.

Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder för att
ytterligare stimulera utbudet av arbetskraft. 1 den proposition om insatser för
aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet, som regeringen
presenterade för riksdagen i december, återfinns en rad förslag som är ägnade
att förbättra rehabiliteringen och stärka arbetslinjen i
socialförsäkringssystemet.

Riksdagen har nyligen fattal beslut om de föreslagna
åtgärderna, vilka träder i kraft under våren och senast den 1 juli i år Det
gäller arbetslivsfondens verksamhet, försäkringskassornas nya möjligheter att
få lill stånd yrkesinriktad rehabilitering för långvarigt sjtikskrivna,
förbättrade möjligheter för förtidspensionerade alt återgå lill arbetslivet,
nt.m.

På grundval av riksdagens beslut kommer regeringen att
ange preciserade mål och riktlinjer för riksförsäkringsverket och
försäkringskassonta när det gäller alt erbjuda rehabilitering som alternativ
till långa sjukskrivningar och tidiga förtidspensioneringar. Genom de beslutade
åtgärderna skapas väsentligt bättre möjligheter för människor som vill förvärvsarbeta,
alt vara kvar i eller komma tillbaka till arbetslivet. Belastningen på
socialförsäkringen bör minska med motsvarande en sjukdag under nästa budgetår.
Del motsvarar i storleksordningen 13 000 helårsarbelande. Här finns alltså en
möjlighet all både öka välfärden och begränsa den snabba ulgiftsexpansionen i
socialförsäkringssystemen.

Riksdagen har också fallat
beslut om en ändring av reglerna för reduce- Prop. 1989/90:150 ring av
studiemedlen vid förvärvsinkomst. Det minskar marginaleffekterna Bilaga 1
och tmderlältar därmed för studerande all förvärvsarbeta vid sidan om studierna.

För
att underlätta iör flyktingar alt snabbare komma ut på arbetsmarknaden har
regeringen lagt fram förslag till riksdagen om ett nytt ersättningssystem lill
kommunerna för flyktingverksamhet och en reformerad svenskundervisning. De
förstärkta förmedlingsinsatserna bibehålls även nästa år och ytterligare medel
avsätts för särskilda insatser för flyktingar

Pensionsberedningens
förslag om rätt att arbeta lill 67 års ålder remissbehandlas för närvarande.
De ekonomiska villkoren för alt fortsätta arbeta efter 65 års ålder har
förbättrats. Som en ytterligare åtgärd föreslås en höjning av pensionen vid
uppskjutet uttag av ålderspension från 0,6 till 0,7 % för varje månad sotn
pensioneringen skjuts fram mellan 65 och 70 år

Arbetsmiljön
skall förbättras och rehabiliteringsarbetet förstärkas. Regeringen avser att i
en särskild proposition till hösten, med rehabiliteringsberedningens och
arbetsmiljökommissionens förslag som grund, lägga fram förslag med denna
inriktning. I det sammanhanget kommer också frågan om samordningen mellan
sjukpenning och arbetsskadeförsäkring att behandlas.

Regeringen
avser vidare att föreslå lagfäst sjuklön för de första 14 dagarna av varje
sjukperiod från och med den 1 januari 1991. Härigenom ges arbetsgivarna
starkare ekonomiska motiv för att aktivt söka förbättra arbetsmiljö och
arbetsorganisation. Regeringen avser också att föreslå att lagstadgade sociala
avgifter tas ut även på sjuklönen. Kostnaderna för sjuklönen och de sociala
avgifterna neutraliseras genom en motsvarande sänkning av arbetsgivaravgiften.

Beslutet
om förlängning av semestern med två dagar under 1991 genomförs som planerat.
Med hänsyn till den svaga tillväxten bör genomförandel av den ytterligare
förlängningen av semestern anstå tills vidare. Möjligheterna att i ökad
utsträckning uppskjuta redan sparad semester underlättas.

6
Åtgärder för att dämpa överhettningen i storstäderna

För
att dämpa överhettningen inom byggsektorn har regeringen föreslagit

att den invesleringsavgift som infördes våren 1989 i Stockholms- och Uppsa

laområdena skall utvidgas till att omfatta Göteborgsområdet (prop.

1989/90:96). Förslaget innebär vidare en höjning från 10% lill 30% och en

förlängning till utgången av år 1991. Höjningen liksom utvidgningen till Gö

teborgsområdet gäller byggnadsarbeten som påbörjas efter den 8 februari

1990. Riksdagen har ännu inle tagit slutlig ställning lill förslaget. Vid ut

skottsbehandlingen har framhållits att regeringen noga bör följa utveck

lingen i de berörda regionerna och återkomma med förslag lill motverkande

åtgärder om utvecklingen skulle bli sådan att skatten skulle medföra ej önsk

värda effekter Mot bakgrund av att åtgärden redan börjat ge avsedd effekt

och en dämpning av överhettningen i Göteborgsområdet inträtt bör tillämp

ningen i Göteborgsområdet kunna begränsas till att gälla endast fram till

hösten 1990. Regeringen avser att återkomma med förslag om en sådan be

gränsning, g

Tjänstesektorn ulgör en stor och växande del av ekonomin i
storstadsom- Prop. 1989/90:150 rådena. Den har genom sin expansion bidragit
lill överhettningen på arbets- Bilaga 1 marknaden. Genom skattereformen
breddas basen för uttag av mervärdeskall, vilkel kommer all få en dämpande
effekt på expansionstaklen i vissa delar av tjänstesektorn.

7 Åtgärder för att begränsa offentlig konsumtion

Under 1980-talet har den kommunala konsumtionen i reala
termer ökat med i genomsnitt ca 2 % per år Tillväxten har varit betydligt högre
än den ökning om högst 1 % per år som riksdagen har uttalat sig för Den totala
kommunala utdebiteringen har under 1980-talet ökat med över 2 kr per
skattekrona. Höjningen har i första hand skett inom landstingen, där
utdebiteringen ökat med 1:35 kr.

Del är angeläget att kommunalskatterna inte fortsätter att
öka, eftersom en ytterligare höjning av de kommunala skattesatserna bl.a. kan
komma att äventyra de effekter som skattereformen syftar till.

För att säkerställa skattereformen och för att anpassa den
kommunala expansionen till det samhällsekonomiska utrymmet föreslås etl
kommunalt skaitesiopp för 1991 och 1992. Under denna tid kommer reglerna för
statsbidrag till kommunerna alt ses över liksom finansieringen av den
kommunala verksamheten i stort. Även andra åtgärder kommer att vidtas i syfte
att minska detaljstyrningen av kommunerna och möjliggöra en bättre hushållning
med resurserna.

När det gäller den statliga konsumtionen har ökningen
varit betydligt långsammare än för den kommunala konsumtionen. I nuvarande
läge måste även de statliga myndigheterna medverka och anpassa verksamheten
efler tillgängliga resurser.

8 Åtgärder för att dämpa den privata konsumtionen

Den privata konsumtionen kommer under 1990 sannolikt att
öka snabbare än produktionen. Under 1991 kan konsumtionen komma att svara för
hela tillväxten. Riksdagen har nyligen beslutat att skatten på vin, sprit, öl
och tobak skall höjas för att hålla tillbaka konsumtionen. Skatten höjs med
sammantaget moisvarande ca 900 milj.kr.

Vidare föreslås att uttaget av mervärdeskatt höjs från 19
till 20 % från den 1 juli 1990 t.o.m. den 31 december 1991. Detta innebär en
förstärkning av statsfinanserna med netlo 5 700 milj. kr under det kommande
budgetåret och med sammanlagt 9 600 milj. kr. under hela den tid höjningen
skall gälla.

Statsbudgetens utgifter beslår lill ca 80 % av
transfereringar vilka utvecklas enligt automatiskt verkande regler. Det finns
ell betydande utgiftstryck i den offentliga sektorn, framför allt i de stora
Iransfereringssystemen. En fortsatt svag ekonomisk tillväxt utgör ett hot mot
välfärdssystemen.

Den
planerade barnbidragshöjitingen bör genomföras i två etapper Den

första etappen bör genomföras den 1 januari 1991, då barnbidraget höjs från

6 720 kr. till 9 000 kn per barn, dvs. med 34%. Den andra etappen bör

genomföras den 1 januari 1992, då barnbidraget höjs med ytterligare 1020

kn lill 10 020 kn Barnbidragen skulle därmed komma alt höjas med nästan 7

50 % på
två ån

Den planerade utbyggitaden av föräldraförsäkringen från
och med den 1 Prop. 1989/90:150 jtili 1990 bör skjutas upp.
Föräldraförsäkringen har sedan 1982 byggts ut från Bilaga 1 9 månader till
12 månader med full ersättning. Sverige har idag Västeuropas mest förmånliga
föräldraförsäkring. Den fortsatta utbyggnaden får ske när de ekonomiska
förutsättningarna har förbättrats. Detta är en fortsalt högt prioriterad
reform.

Som elt led i finansieringen av försäkringssystemet bör
egenavgifterna till arbetslöshetsförsäkringen höjas. Deras andel av
finansieringen bör öka från 5 till 10%. Regeringen avser att senare lägga fram
förslag om egenavgifternas storlek.

Regeringen avser att återkomma till utgiftspolitiken på
längre sikt i samband med all den tar ställning till riktlinjer för den
ekonomiska politiken på medellång sikt med anledning av Långtidsutredningen
1990 (SOU 1990:14) och remissyttrandena över denna.

9 Åtgärder för att öka hushållens sparande

Hushållens sparande behöver stimuleras för att öka del
finansiella utrymmet för investeringan Den av regeringen föreslagna
skaltereformen skapar väsentligt bättre betingelser för hushållens sparande
och dämpar benägenheten all låna. Denna reform bör ge gynnsamma effekter på
hushållens sparande.

Därutöver bör den nuvarande åldersgränsen i
alletnanssparandet avskaffas. Åldersgränsen är idag 16 år och den innebär alt
barn och ungdomar inte kan delta i denna form av sparande. Vidare bör
skattereglerna för pensionssparande ändras så att det skall kunna
administreras också av andra finansiella företag än försäkringsbolag, t.ex.
banker

10 Förbättrade spelregler på arbetsmarknaden och en
aktiv

arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadens förhandlingssystem har under senare år
utsatts för ökade påfrestningan Förhandlingar har allt oftare varit förenade
med hot om siridsåtgärden I några fall har omfattande konflikter brutit ut.

Del är nu angeläget att se över spelreglerna på
arbetsmarknaden. Förhandlingsarbetet måste kunna löpa smidigare. Respekten för
ingångna avtal måste stärkas. En särskild utredare har därför tillkallats för
att se över dessa frågon Arbetet skall avrapporteras under hösten 1990.

Genom de åtgärder som regeringen nu föreslår skall den
negativa utvecklingen för den svenska ekonomin brytas, samhällsekonomin
förstärkas och sysselsättningen hävdas. På kort sikt innebär detta emellertid
omställningsproblem, både i näringslivet och inom den offentliga sektorn,
vilka får effekter på arbetsmarknaden.

Denna omstrukturering måste genomföras på etl sådani sätt
att männi

skors vilja till arbete tas till vara. Arbetslösheten skall inte vara ett medel
i

den ekonomiska politiken. I stället skall aktiva åtgärder vidtas för all under

lätta omställningen. Arbetsmarknadspolitiken skall även framöver vara in

riktad på åtgärder som har långsiktiga effekten framför allt åtgärder för att

förbättra yrkesutbildningen och kompetensen i arbetslivet. Handlingsbered- g

skapen är
hög och betydande resurser finns redan avsatta för dessa ändamäl.

1.5 Effekter av de föreslagna åtgärderna Prop. 1989/90:150

De föreslagna åtgärderna skall verka över etl brett fält i
det gemensamma syftet alt dämpa inflationen, hävda sysselsättningen och
möjliggöra en välfärdspolitik som omfattar alla, men som ger mest lill den som
bäst behöver samhällets insatsen

Åtgärderna skall medverka både till att anpassa konsumtionsefterfrågan
till tillgängliga resurser och till alt mobilisera nya resurser för de mest
angelägna behoven. Effekterna av de eflerfrågepåverkande åtgärderna kommer att
visa sig redan under det närmaste året. De åtgärder som vidtas för alt förbättra
ekonomins funktionssätt och öka tillväxten verkar i huvudsak på längre sikt.
Del hindrar dock inle att också de kommer att få positiva effekter på kort
sikt.

Utbudet av arbetskraft. Åven om arbetskraftsdeltagandet
redan nu är mycket högt, bör de redovisade åtgärderna för att stimulera utbudet
av arbetskraft ha positiva effekter. Det är emellertid inle möjligt all nu
göra några mera preciserade kalkylen bl.a. av del skälet att utbudet är slarki
beroende av efterfrågeläget.

Löne- och prisbildningen. Genom skatteomläggningen skapas
nya förutsättningar för lönebildningen, vilket bör leda till en lugnare löne-
och prisutveckling. Med del föreslagna stabiliseringsavtalel kan
kostnadsstegringarna dämpas under 1991 och förväntningarna om fortsalt hög
inflation reduceras. Möjligheterna att tillgodose behovet av arbetskraft kommer
successivt att förbättras redan under 1990 och 1991. Därmed kan löneglidningen
komma att dämpas.

Effekterna pä privat och offentlig konstiintion. Den
privala konsumtionen förväntas öka under nästa år med 1,5 % (2,3 i alternativet
med högre löneökningar). Skaltereformen medför en uppgång i de disponibla
inkomsterna. Denna motverkas delvis av de redan beslutade eller föreslagna
efterfrågedämpande åtgärderna. Den offentliga konsumtionen kommer att öka väsentligt
långsammare under 1991 som en följd av kommunalskattesloppet.

Effekterna på statsbudgeten. De föreslagna åtgärderna
leder till en förstärkning av statsbudgeten med ca 8 miljarder kn budgetåret
1990/91 vid i övrigt oförändrade antaganden.

Effekterna på produktivitet och tillväxt. Skattereformen,
utbudsstimulanserna, insatserna för att stimulera produktivitet i arbetslivet,
m.m. kommer att få gynnsamma effekter på tillväxten. En avgörande förutsättning
för tillväxten är dock att pris- och löneökningslakten sänks. Arbetsmarknadens
parter har här ell stort ansvar.

Effekter på sparandet. Den samlade effekten på sparandet,
framför allt betingad av ändringarna i skattesystemet, kommer att vara
betydande och få snabbt genomslag. Hushållens sparkvot förbättras 1990 och
kommer ytterligare att förbättras under 1991.

Genom de åtgärder som här redovisats förbättras
förutsäUningarna att återställa den balans och styrka som den svenska ekonomin
hade för några år sedan och skapa de nya resurser som krävs för all tillgodose
medborgarnas behov och önskemål.

De parlamentariska
förhållandena har under senare år gjort det svårt att Prop. 1989/90:150
genomföra åtgärder, som är ekonomiskt nödvändiga, men - på kort sikt -
Bilaga 1 politiskt impopulära. Del har gällt såväl under 1989 som under de
första månaderna 1990.

Den
ekonomiska utvecklingen innebär stora risker för en utdragen kostnadskris med
höga räntor och stigande arbetslöshet. Detla gör det nödvändigt att nu
åstadkomma elt samarbete över partigränserna kring den ekonomiska politiken.
Regeringen har därför haft överläggningar med företrädare för andra
riksdagspartier Regeringen har i dessa överläggningar konstruktivt prövat
olika förslag och försökt väga samman åtgärderna så all insatserna blir både
genomförbara och verkningsfulla.

2 Den internationella ekonomin

Utvecklingen
i OECD-länderna

Industriländernas
ekonomier har de senaste tre åren vuxit med mellan 3,5 och 4,5 % per ån I år
och nästa år väntas en viss avmattning ske; produktionen i OECD-området
beräknas öka med mellan 2,5 och 3 %, såväl i år som nästa ån Det är främst i
Nordamerika och Storbritannien samt i Norden som tillväxten mattas.

Tidigare
farhågor för att dämpningen i den amerikanska ekonomin skulle slå över i en regelrätt
lågkonjunktur har inle besannats. Snarare har riskerna för en ökad inflation
åter kommit i förgrunden. Ökade lönekostnader - i kombination med en försämrad
produktivitetsutveckling-kan bli inflationsdrivande. Penningpolitiken har
efter en tids uppmjukning nu lagts om i något mer restriktiv riktning.
BNP-tillväxten i Förenta Staterna bedöms mot denna bakgrund bli omkring 2 % i
år och nästa ån

Den
japanska ekonomin fortsätter växa i snabb takt. Åven här förutses dock en viss
dämpning, från en produktionstillväxt på knappt 5 % förra årel till drygt 4 % i
år och nästa ån Inom vissa sektorer har flaskhalsproblem upp-komtnit, framför
allt till följd av brist på arbetskraft. Under första kvartalet i år föll
aktiekurserna på Tokyobörsen med ca 30%, samtidigt som yenen försvagades med
drygt 10 % gentemot den amerikanska dollarn. Försvagningen av yenen ledde lill
all diskontot höjdes med 1 procentenhet i mars i ån Bakom denna utveckling
ligger bl.a. etl minskat bytesbalansöverskolt samt förväntningar om ökad
inflation i Japan. Därför är sannolikt en ytterligare skärpning av
penningpolitiken att vänta. Åven fortsättningsvis är del i första hand den
inhemska efterfrågan som växen

I
Kontinentaleuropa förutses en fortsatt stark efterfrågetillväxt. En bedömning av
de ekonomiska effekterna av utvecklingen i Östeuropa kan i nuläget inte göras
på ett meningsfullt sätt. Det är dock sannolikt att den genomgripande
reformprocessen efler hand kommer att leda till kraftigt ökade investeringar
och konsumtion. Utvecklingen kan emellertid komma att variera mycket mellan
olika länder.

Den förutsedda tyska
återföreningen kan väntas ge en särskilt expansiv

effekt på den västtyska ekonomin. Redan i utgångsläget är kapacitetsutnytt- .

jandet i Förbundsrepubliken det högsta på över tjugo år,
och oro har ut- Prop. 1989/90:150 tryckts för att de pågående
löneförhandlingarna skall resultera i ett ökat in- Bilaga 1 flationstryck.
Slutsteget i den pågående skattereformen innebär vidare att finanspolitiken i
år är expansiv. Den västtyska centralbanken kan därför väntas föra en stram
penningpolitik i syfte att begränsa inflationsriskerna.

Åven på många andra håll i Västeuropa bedöms
inflationsriskerna vara så allvarliga att ytterligare skärpningar i
penningpolitiken inte kan uteslutas. Mol denna bakgrund är det rimligt att
förvänta sig en fortsatt hög internationell räntenivå.

Arbetslösheten väntas ligga kvar på ca 6,5 % i
OECD-området. 1 Europa förväntas arbetslösheten förbli högre än delta
genomsnitt.

Den senaste tidens utveckling på valutaområdet motverkar
en fortsatt minskning av de internationella betalningsobalanserna. Yen-kursens
ihållande svaghet och dollarns relativa styrka kommer - om de består - att
leda till att de japanska och amerikanska över- respektive underskotten ökan
By-tesbalansöverskotlet i Förbundsrepubliken kan emellertid förutses minska som
följd av den ekonomiska expansion som den tyska återföreningen väntas medföra.

Internationellt samordnade åtgärder för att minska
obalanserna och reducera risken för finansiell oro och en uppåtgående
räntespiral är även i fortsättningen av stor vikt.

Om ingen anpassning av de externa obalanserna kommer till
stånd kan det komma att sätta handelssystemet under stark press. Speciellt i en
situation med dämpad tillväxt finns det risk för att de protektionistiska
kraven såväl inom handels- som investeringsområdet tilltan Fortsatta
ansträngningar för alt åstadkomma ett positivt resultal i de pågående
GATT-förhandlingarna är därför ytterst angelägna.

Tabell 1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa
OECD-länder 1988-1991

Årlig procentuell förändring; volym

1988

1989

1990

1991

Förenta
staterna

4,4

3,0

13/4

2 1/4

Japan

5,7

4,9

4 1/2

4

Västeuropa

3,6

3,4

2 3/4

2 3/4

OECD
totalt

4,3

3,5

2 3/4

2 3/4

Östeuropa och Sovjetunionen

De östeuropeiska länderna genomgår omvälvande politiska
och ekonomiska förändringar. Inslagen av marknadsekonomi ökar i alla länder,
men stora skillnader finns i den takt med vilken processen framskriden

Att efler årtionden med central planering övergå till
marknadsekonomi är

komplicerat. Avgörande för den ekonomiska utvecklingen är att prisrefor

mer kommer till stånd; priserna måste i större utsträckning reflektera fak

tiska kostnaden Dessutom måste regelsystem, ägandeformer etc. förändras.

Övergångsproblemen är många och risken för ekonomisk tillbakagång eller 11

stagnation
på kort sikt är påtaglig. På något längre sikt är förutsättningarna Prop.
1989/90:150

gynnsamma för en god ekonomisk utveckling. Bilaga 1

I syfte att stödja reformprocessen i Östeuropa har ett
flertal initiativ tagits från olika västländer Sverige har anslagit totalt 1
miljard kn över en treårsperiod att användas för olika stödinsatsen Sverige
deltar också i den internationella samordningen av stödet till Östeuropa, bl.a.
inom ramen för den s.k. 24-gruppen (OECD-länderna).

För att utvidga stödet till Östeuropa inleddes i januari
1990 förhandlingar om en europeisk utvecklingsbank, "European Bank for
Reconstruction and Development" (EBRD). Sverige deltar även i dessa förhandlingan
Bankens syfte är att underlätta de östeuropeiska ländernas övergång till
marknadsekonomi. Sverige har också lämnat ett räntefritt lån på 65 milj. kn
till den internationella fond som upprättats lill slöd för den polska valulan.

Utvecklingsländerna

1 utvecklingsländerna uppgick BNP-tillväxten 1989 till ca
3,5%. Det var en klar dämpning jämfört med året innan, vilkel främst förklaras
av minskad tillväxt i Asien, särskilt i Indien och Kina. Tillväxten har
emellertid också varit fortsatt svag i Afrika och Latinamerika.

I utvecklingsländerna begränsas den ekonomiska tillväxten
i första hand av strukturella faktorer; låg utbildning, dålig hälsa, avsaknad
av infrastruktur etc. Den lägre ekonomiska tillväxten under senare år har i
Afrika och Latinamerika också att göra med den strama politik som förts för att
minska skulderna och med att utbudsorienterade reformer inle vidtagits i
tillräcklig omfattning.

I de allvarligt skuldtyngda medelinkomstländerna var
tillväxten år 1989 ännu svagare än föregäende ån Åtgärder för att genom
frivilliga överenskommelser med bankerna och med stöd från Internationella
valutafonden och Världsbanken minska skulderna har vidtagits, men de omfattar
hittills bara ett fåtal länder. Utvecklingen under de senaste åren har
inneburit alt de offentliga kreditorerna tagit på sig en markant större del av
den samlade finansieringsbördan. Väsentligt ökade insatser från de
internationella institutionerna skulle innebära betydande risker för deras
finansiella ställning.

Konsekveitser för Sverige

Åven om en viss dämpning av den internationella
konjunkturen är alt vänta i år och nästa år innebär den förutsedda
internationella utvecklingen en fortsatt förhållandevis hygglig tillväxt. De
internationella marknadsförutsättningarna för den svenska exporten är sålunda
goda.

Prisökningarna i våra viktigaste konkurrentländer
understiger klart den svenska inflationen. Om denna utveckling fortsätter
innebär det att del svenska näringslivels internationella konkurrenskraft
försämras ytterligare. Detla medför fortsatta svenska marknadsandelsförluster
och en ytterligare försvagning av den svenska exportutvecklingen.

Utvecklingen i Östeuropa kan på sikt komma att få
betydande positiva

effekter för den svenska ekonomin. Behovet av investeringar i infrastruktur

och för att förbättra miljön är idag mycket stort i dessa länder. På dessa om- ]2

råden
hävdar sig svenskt näringsliv väl. Svenska företag kan också förväntas Prop.
1989/90:150 ta del i den ekonomiska uppbyggnaden av Östeuropa genom
etableringar på Bilaga 1 platsen.

3 Den svenska ekonomin

3.1 Utvecklingen 1990 och 1991

I de bedömningar av den svenska ekonomin som här redovisas
har hänsyn tagits till det handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning och
välfärd som nu föreslås. I handlingsprogrammet ingår åtgärder som ger en
långsammare kostnadsökning för förelagen. Därmed begränsas förlusterna av
marknads-andelan Investeringsfallet hejdas också av att nedgången i lönsamheten
dämpas och av en lägre räntenivå. Samtidigt påverkas produktivitetstillväxten
positivt av skattereformen och av de konkurrensbefrämjande åtgärder som vidtas.
Skattereformen har också gynnsamma effekter på arbetskrafts-utbudet. Dessa
effekter förstärks ytterligare av åtgärder inom andra områden. Hushållens
köpkraft begränsas bl.a. av momshöjningen medan del kommunala skatlesloppel
håller tillbaka den kommunala expansionen. Effekterna av de efterfrågedämpande
åtgärderna kommer att visa sig redan under del närmaste året. De åtgärder som
vidtas för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka tillväxten är mer
långsiktiga till sin verkan. Åven på kort sikt kommer de emellertid att få
positiva effekten

Tillväxten i den svenska ekonomin blev under 1989
betydligt lägre än i omvärlden, 2,1 % alt jämföras med 3,5 %. Den ogynnsamma
utvecklingen berodde i hög grad på den snabba inhemska kostnadsökningen.
Svenska företag förlorade marknadsandelar till sina utländska konkurrenten
Härigenom steg exporten långsamt, samtidigt som importen ökade. Kostnadsökningarna
orsakades av det överhettade arbetsmarknadsläget och den mycket låga
produktivitetstillväxten.

Sverige väntas släpa efter omvärlden också i ån
Tillväxttakten dämpas ytterligare, och beräknas hamna under 1 %. Visserligen
avlar överhettningen på arbetsmarknaden, men den svenska lönenivån stiger ändå
betydligt mer än i konkurrentländerna. Marknadsandelsförlusterna fortsätter.
Obalanserna i ekonomin visar sig bl.a. i ett allt större underskott i
bytesbalansen.

Åven 1991 blir etl år med låg tillväxt. Visserligen leder
skaltereformen lill elt extra köpkraflslillskolt för hushållen på ca 2 % och
marknaden för svensk export väntas expandera något snabbare än i ån Svenska
företag förlorar dock ytterligare marknadsandelar och investeringskonjunkturen
mattas. Avgörande är vad som händer med lönerna. Om de ökar långsamt, stimuleras
den konkurrensutsatta sektorn och BNP kan komma att stiga något mer än i ån
Förutsättningar skapas då för en snabb åierhämtning. Fortsätter däremot
löneökningarna alt ligga på en högre nivå än i omvärlden, fördjupas obalanserna
ytterligare. Detta kommer att yttra sig i en betydande uppgång av
arbetslösheten.

13

Tabell 2 Försörjningsbalans

Miljarder

Procentuell

kr.

volymförändring

löpande

priser

1989

1989

1990

1991

Alt 1

Ah2

Privat
konsumtion

634,0

0,7

1,1

1,5

2,3

Offentlig
konsumtion

319,9

1,9

1,5

0,8

0,4

Bruttoinvesteringar

256,8

9,5

3,0

2,0

-1,0

Lagerinvesteringar

3,3

0,6

-0,1

-0,3

-0,3

Export

397,5

3,4

2,1

3,5

2,9

Import

390,4

6,8

4,1

4,0

3,5

BNP

1221,2.

2,1

0,8

0,9

0,5

Inhemsk
efterfrågan

1214,1

3,4

1,7

1,2

0,8

'Förändring i procent av föregående års BNP

Preliminära uppgifter tyder på att de genomsnittliga
löneökningarna förra årel blev ca 9 1/2%, dvs. nästan dubbelt så höga som i
omvärlden. Bedömningen för i år ligger på 81/2%, vilkel förutsätter alt
eventuella omförhandlingar inte leder till nya påslag och alt löneglidningen
blir måttlig.

Löneutvecklingen under 1991 är svårbedömd. Inte minst
gäller det genomslaget av skattereformen på lönebildningen. De beräkningar som
redovisas i den reviderade nationalbudgeten utgår därför från två olika
alternativ för pris- och löneutvecklingen. För att det svenska relativa
kostnadsläget skall förbättras, krävs att löneslegringslakten sänks lill nivån
3 %, vilket är utgångspunkten för alternativ 1 i beräkningarna. Om däremot den
hittillsvarande trenden beslår, verkar en genomsnittlig löneökning på ca 8 %
vara ett rimligt antagande, vilkel förutsätts i altemativ 2.

Konsumentpriserna beräknas stiga med nästan 7 % under
loppet av 1990, om man bortser från skattereformens effekter på prisnivån. Om
dessa effekter inkluderas tillkommer en ökning på ytterligare nära 3
procentenheten Konsumentprisindex skulle därmed stiga med inemot 10 % under
1990.

För nästa år bestäms utvecklingen i hög grad av vad som
händer med lönerna. Under loppet av året beräknas priserna stiga med knappt 3
respektive knappt 6% i de två alternativen. Till detla kommer finansieringen av
det andra stegel i skaltereformen som medför alt konsumentprisindex stiger med
ytterligare 3,5 %.

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1

Tabell
3 Löner och priser

Timlöner, totalt KPI, dec-dec

exkl skattereformen KPI, årsgenomsnitt

exkl skattereformen

Altl

AU 2

9,4 6,7

8,5 9,8

3 6,2

8 9,4

6,5

6,9 10,0

2,7 7,3

5,9 9,1

7,4

3,7

5,5

Hushållen får en lika stor
ökning av sina disponibla inkomster i år som förra året, ungefär 2%. Både löner
och priser stiger snabbt, samtidigt som inkomstskatterna sänks. Hushållens
optimism om framtiden har dämpats påtagligt det senaste halvåret. Den
ränteuppgång som har ägt rum tillsammans med den successiva begränsningen av
avdragsrätten för skuldräntor förefaller ha gjort hushållen mindre benägna att
la nya lån. Sparkvoten kan därför väntas fortsätta att stiga.
Konsumtionsuppgången antas mot denna bakgrund stanna på ca 1 % 1990.

Nästa
år fortsätter köpkraften alt växa förhållandevis mycket beroende på
skattereformen. Den stigande tendensen för sparkvoten väntas fortsätta.
Ökningen av den privata konsumtionen beror i hög grad på löneökningstakten.
Vid den högre löneökningstakten bedöms den privata konsumtionen växa med 2,3%
medan den ökar med 1,5% om löneökningarna dämpas. I elt längre perspektiv
undergräver höga löneökningar utrymmet för privat konsumtion.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1

Tabell
4 Hushållens ekonomi

Miljarder

kr,

löpande

priser

1989

1989

1990

1991

Altl

Alt 2

Disponibel inkomst Privat konsumtion Sparkvot. nivä

611,7

634,0

22,3

2,1 0,7 -3,6

2,5

1,1

-2,2

2,7

1,5

-1,4

4,2 2,3 -0,7

Den offentliga
konsumtionen steg med 1,9 % 1989. Svårigheter att rekrytera arbetskraft
begränsade den kommunala expansionen. I år förutses en ökning av den kommunala
konsumtionen med 1,2%. Kommunernas ansträngda finansiella situation och en
fortsatt stram arbetsmarknad verkar återhållande på tillväxten. Den statliga
konsumtionen förutses öka med över 2 % beroende på tillfälliga stora inköp.
Antalet anställda vid de statliga myndigheterna beräknas fortsätta att minska.

Under
1991 förutses den offentliga konsumtionen växa med ca 1/2%. Dämpningen av
tillväxten är i hög grad en följd av det kommunala skattestopp som föreslås.

Bruttoinvesteringarna
ökade 1989 med nästan 10%. Tillväxten i industriinvesteringarna var över 16%.
Ett högt kapacitetsutnyttjande, god lönsamhet under flera år och en stark
efterfrågan drev på utvecklingen. Arbetskraftsbristen medförde att framför
allt ralionaliseringsinvesteringarna blev omfattande. Under 1990 väntas bl.a.
de höga räntorna, en försämrad lönsamhet och förväntningar om en fortsatt
oförmånlig kostnadsutveckling medföra att industriinvesteringarna stiger
betydligt långsammare. Om lönekostnaderna fortsätter att stiga snabbt och
vinsterna sjunker ytterligare torde investeringarna minska nästa ån

överhettningen
i byggsektorn har länge varit besvärande. Genom höjningen av
investeringsskalten samt genom momshöjningen på annal byg-

15

gande än bostäder, väntas en nedgång i
byggnadsinvesteringarna, särskilt Prop. 1989/90:150 1991. Totalt beräknas
bruttoinvesteringarna öka med 3 % 1990 och med 2 % Bilaga 1 1991, i
alternativet med låga löneökningar. Fortsätter lönerna all stiga snabbt,
påverkas sannolikt investeringsklimatet så pass mycket i negaliv riktning att
en volymnedgång inträffar

Konkurrenskraften - mätt som arbetskraftskostnaden per
enhet i Sverige och de viktigaste konkurrentländerna - har försämrats
kontinuerligt sedan devalveringen 1982, se diagram 1. Arbetskraftskostnaderna
har stigit betydligt mer i Sverige än i omvärlden samtidigt som
produktivitetstillväxten varit lägre. Detta accentuerades under 1989, vilket
började påverka lönsamheten under andra halvåret. Om utvecklingen fortsätter,
är en markant lönsamhetsförsämring trolig 1990.

Diagram 1

Sveriges relativa enhetsarbetskostnad i nationell och
gemensam valuta

Index 1970=100 160i

Källor: US Department of Labor. statens industriverk och
OECD

Trots en god internationell konjunktur utvecklades
exporten svagt 1989, särskilt i slutet av året. Exportens produkt- och
marknadsinriktning var ogynnsam och relativpriserna steg. Exportindustrin förlorade
marknadsandelar. Under 1990 är tillväxten i avnämarländerna fortsalt tämligen
hög, medan exporten från Sverige växer långsamt.

Importvolymen steg kraftigt 1989, men dämpas 1990 lill
följd av en svag utveckling i den privata konsumtionen och en mindre ökning av
industriinvesteringarna. Utrikeshandeln fortsätter att ge ett negativt bidrag
till BNP-tillväxten.

Om inte en
lönedämpning kommer lill stånd fördjupas kostnadskrisen yt

terligare 1991. 1 accelererande takt förlorar svenskt näringsliv marknadsan-

delar på export- och hemmamarknaderna.

Tabell 5 Bytesbalans

Miljarder
kr, löpande priser

Pfop.
1989/90:150 Bilaga 1

Ahl

Alt 2

Handelsbalans

15,8

12,0

10,8

12,0

Tjänstebalans

-9,9

-10,2

-13,4

-14,2

Avkastning
på kapital

-26,5

-38,2

-52,5

-54,5

Transfereringar

-12,7

-14,3

-15,7

-15,7

Bytesbalans

-33,4

-50,7

-70,8

-72,4

Procent
av BNP

-2,8

-3,8

-4,9

-4,9

Handelsbalansen visar ett fortsatt men minskande
överskott. Redan 1989 blev överskottet ett par miljarder kn lägre än vänlat. En
nedåtgående trend för exportpriserna förklarar delvis det minskade
handelsbalansöverskotlel. Exportvolymens utveckling bidrar också till
försämringen.

Underskottet i bytesbalansen växer snabbi. Resevaluta- och
transfereringsnettot visar betydande underskott, men den post i bytesbalansen
som utvecklats mest ogynnsamt är räntebetalningarna till utlandet. De växer
både lill följd av ökad utlandsupplåning och till följd av elt högre internationellt
ränteläge.

De privala
utlandslånen finansierar stora direktinvesteringar utomlands och köp av
utländska aktien Dessa investeringar skapar ett jämförelsevis litet inflöde
från utlandet i form av kapitalavkastning. Uldelningsneltol för aktier och
direklinvesleringar visar för 1989 elt överskott på endast elt par miljarder
kr. Avkastningen från företagens direklinvesleringar i utländska dotterbolag
återinvesteras till största delen utomlands. Dessa vinstmedel registreras inte
i Sveriges bytesbalans.

Del finns
skäl alt skilja på en situation där bytesbalansunderskottel primärt är en
följd av hög konsumtion och där del är resultatet av höga investeringan 1 det
senare fallet bör intäkterna från investeringarna läcka räntorna från del
kapital som lånats upp, oavsett om svenska företag har investerat i Sverige
eller i utlandet. Del som är oroande i den nuvarande situationen är dels att
bytesbalansen väntas fortsätta alt försämras även när investeringarna i Sverige
minskar, dels de långsiktiga effekterna på den ekonomiska lill växten och
sysselsättningen i Sverige av de omfattande utlandsinvesteringarna.

En utredningsman har tillkallats med uppgift att belysa
hur de återinvesterade vinstmedlen på direktinvesteringar utomlands bör
beaktas i ett ekonomiskt-politiskt perspektiv och föreslå eventuella förändringar
i den statistiska redovisningen.

Både förra året och i år hålls tillväxten i ekonomin uppe
av konsumtion och investeringar, medan utrikeshandeln ger etl kraftigt negativt
bidrag, se tabell 6. Ett markant fall sker i investeringarna. Därmed fördjupas
obalanserna.

Arbetslösheten var mycket låg 1989. Mellan olika delar av
landet finns betydande skillnader i eflerfrågesituationen på arbetsmarknaden.
Arbetslösheten har emellertid minskal kraftigt i hela landet under flera år
och är i alla län nere på betydligt lägre nivåer än under 1970- och 80-talen.

17

2 Riksdagen 1989190. I saml. Nr 150. Bilaga 1

Tabell 6 Bidrag till BNP-tillv ä xten

Procent av
f ö reg ä cnde ä rs BNP

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1

1986 1987 1988 1989 1990 1991

Ah
1 Alt 2

2.8

1,2

-1.1

Konsumtion

Investeringar

Nettoexport

BNP

3.1 -0,4 -0,4

2,3

1.6

1,6

-0,9

0,9 2,5
-1,3

1,0 0,6
-0,8

1,3 -0,5
-0,3

1,0 0,2 -0,3

2,9 2,3 2,1 0,8 0,9 0,5

Den svaga tillväxten i ekonomin gör att efterfrågan på arbetskraft
kommer att stiga i långsammare takt framöven Trots gynnsamma effekter av
skattereformen och av andra åtgärder som vidtas, bedöms arbetskraftsutbudet
växa långsammare än under de senaste åren. Arbetslösheten väntas dock komma att
stiga från 1,4% 1989 till 1,6% 1990 och till 2% respektive 2,3 % i de båda
alternativen 1991.

Produktivitetstillväxten har under den senare delen av
1980-talel varit mycket svag. Det har bidragit lill överhettningen på
arbetsmarknaden. Skaltereformen och de åtgärder som i övrigt vidtagits för att
höja produktivitetstillväxten kan förväntas få en viss positiv effekt mellan
1990 och 1991. Åtgärderna är emellertid långsiktiga till sin karaktän Den
positiva effekt de får på produktivitetstillväxten motverkas av alt produktionstillväxten
inom näringslivet sannolikt dämpas utan att detta till att börja med får någon
större effekt på sysselsättningen.

Tabell 7 Arbetsmarknad, arbetskraftsutbud och
produktivitet

Procentuell förändring respektive nivå i procent

1986 1987 1988 1989 1990 1991

Ah 1

Ah2

Produktivitet

1.8

1.5

-0,4

0.7

0,4

0,7

0,6

Sysselsättninu
i timmar

0.5

1,5

2,7

1.5

0,4

0.3

-0,1

Arbetskraftsutbud
i

timmar

0.3

1,2

2,4

1.3

0,7

0.7

0,6

Arbetslöshet,
nivä

2.2

1,9

1,6

1.4

1,6

2.0

2,3

Efter en
uppgång med drygt 2 procentenheter under 1989 fortsatte räntorna att stiga med
ytterligare 1,5-2 procentenheter under del första kvartalet i ån Ränteuppgången
förorsakades av hög inflation, förstärkt oro för den inhemska ekonomiska
utvecklingen och fortsatt stigande internationella räntor. Räntedifferensen
mellan Sverige och omvärlden har vidgats och uppgick i början av april till
drygt 3,5 procentenheter jämfört med drygt 2 procentenheter vid årsskiftet.
Till följd av de stigande marknadsräntorna i februari höjde riksbanken i mars
diskontot med 1,5 procentenheter till 12,0 procent. Under den senaste tiden har
räntenivån på penningmarknaden sänkts.

Det höga
räntelägel och osäkerheten om den framlida ekonomiska utvecklingen har
medverkat lill att aktiekurserna fallit under årets första månaden
Kursnedgången förstärktes av en svagare resultatutveckling än vänlat

18

för företagen under 1989 saml en dämpad utveckling på de
internationella Prop. 1989/90:150 börserna. Fram till och med millen av
april hade aktiekurserna i genomsnitt Bilaga 1 fallit med ca 10%;.

3.2 Några utvecklingsvägar till 1995

1
Långtidsutredningen 1990 analyseras flera olika utvecklingsvägar för den
svenska ekonomin under åren 1990-1995. I ett av alternativen förutsätts en
förhållandevis långsam löneanpassning. När lönerna ökar 1991 med nästan Uka
mycket som 1990 och ökningen därefter fortsätter om än i långsammare takt
drabbas svenskt näringsliv av en allvarlig kostnadskris. Med en fortsatt snabb
löneökningslakt kommer vinstnivåer och investeringar att falla. Ingen
återhämtning sker heller före 1995. Tillväxten i ekonomin blir i genomsnitt för
perioden ca 1,2 % per ån Arbetslösheten beräknas stiga kraftigt och vid mitten
1990-talet nå upp i nivåer runt 3,5 %. Därmed undergrävs förutsättningarna för
framtida reallönetillväxl och välfärd.

Diagram 2

Timlön i
ekonomin .som helhet 1985-1995

Arlrg procentuell f ö r ö ndring 12

Arbetslöshet i procent av arbetskraften 1985-1995

1985 1987 1989 1991 1993 1995

1985
1987 1989 1991 1993 1995

Bruttovinstandel
i industrin 1985-1995

Investeringar
i industrin 1985-1995

Index 1985=100

1987

1989 1991 1993 1995

1985
1987 1989 1991 1993 1995

Kulla:
Finansdepartementet.

19

De positiva effekterna av
en snabb lönedämpning - där löneökningstakten kommer ner till 3 % - redan 1991
åskådliggörs i ett annat alternativ. Åven i detla fall kommer vinster och
investeringar att falla 1991. Men nedgången blir inte lika stor och förutsättningar
skapas för en snabb återhämtning. Redan 1991 skjuter exportlillväxten fart.
Tillväxten i ekonomin uppgår till 2,2 % per år 1992-1995. Del blir därmed
möjligt alt undvika en stor uppgång av arbetslösheten.

En avgörande skillnad
mellan de båda alternativen är att en snabb lönedämpning leder till högre
investeringar saml till en positiv omsvängning i utrikeshandeln. Därmed läggs
en grund för fortsalt ekonomisk tillväxt och balans i utrikesbetalningama.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1

Diagram 3

Bidrag
till BNP-tillväxten 1990-1995

f ö i ä r.dring i procent av BNP Ä rliga
genomsnitt, 1985 irs priser

■ BNP

121
Konsumtion Q Investeringar Dl NattoBxporl

-0.5-1

Snabb
iSnedflmpning Källa: Finansdepartementet

Kostnadskris

4
Den ekonomiska politiken

4.1
Problemen

Priser
och löner stiger alltför snabbt i Sverige, vilket hotar sysselsättning och
välfärd. Inflationen skapar orällvison De som har kunskaper och resurser kan
med inflationens hjälp öka sina förmögenheter och inkomster medan vanliga
löntagares standard försämras.

Löne- och prisökningarna
är betydligt högre än i våra konkurrenlländen vilket innebär att svenskt
näringslivs konkurrenskraft urholkas. Exporten hämmas samtidigt som importerade
varor får allt lättare alt hävda sig på den inhemska marknaden. Därmed
försämras bytesbalansen. Räntorna pressas också upp, vilket drabbar hushållen,
staten, kommunerna och näringslivet. De långsikliga tillväxlbetingelserna
försämras.

En
viktig förklaring till de alllför höga nominella löneökningarna är del

20

överhettade läge som under
flera år rått på den svenska arbetsmarknaden. Prop. 1989/90:150 Det har i
många branscher och regioner varit brist på arbetskraft. Arbetsgi- Bilaga 1
varna har bjudit över varandra för att fylla vakanser och de löneavtal som
slutits har i kombination med en ökande löneglidning lett till alltför stora
lönekoslnadsökningan Konfliklvarsel och även genomförda slridsålgärder har
förekommit.

Sparandet
i ekonomin - inte minst hos hushållen - är otillräckligt. Det visar sig bl.a.
i ett växande underskoll i bytesbalansen. Åven om en del av underskottet kan
hänföras till återinvesterade vinstmedel - och således inte är att hänföra till
överkonsumtion - inger bylesbalansunderskottet oro.

Ell
Iredje väsentligt problem i ekonomin - vid sidan av inflationen och det
otillräckliga sparandel - är den låga tillväxten. I år väntas exempelvis BNP
stiga med mindre än 1 % och även nästa år blir uppgången svag. Den blygsamma
tillväxt som äger rum härstammar från en ökning av den totala arbetstiden.
Produktionen per arbetad timme - produktiviteten - ökar däremot nästan inle
alls.

En
ekonomi med växande obalanser är sårban Oförutsedda störningar -vare sig de är
internationellt eller inhemskt genererade - kan få mycket stora återverkningar
på ekonomin.

En
dämpning av konjunkturen är trolig 1990 och 1991. En lägre
invesle-ringstillväxt är en viktig orsak. Avmattningen sker till stor del inom
den utlandskonkurrerande sektorn. Därmed hotas på sikt utrikesbalans och tillväxt.

Del
finns en betydande risk att den nuvarande utvecklingen, om den tillåls
fortsätta, leder till en ny kostnadskris för den svenska ekonomin. Det skulle
medföra en mycket låg tillväxt under första hälften av 1990-lalet, en svag
industriproduktion, ett fall i industriinvesteringarna och en påtagligt stigande
arbetslöshet.

För
att förhindra en sådan utveckling måste den ekonomiska politiken målmedvetet
inriktas på att bryta den nuvarande pris- och kostnadsökningen samtidigt som
arbete och sparande stimuleras. Privat och offentlig konsumtionsefterfrågan
måste dämpas och den utlandskonkurrerande sektorn stärkas. En åtstramning av
finanspolitiken måste genomföras samtidigt som riktade insatser görs mot
överhettning och åtgärder vidtas för att öka utbudet av arbetskraft saml för
alt främja en bättre produktivitetsutveckling.

4.2 Skattepolitiken

Regeringen
har nyligen lagt fram förslag om en genomgripande reform av del svenska
skattesystemet. Den kommer all påverka förutsättningarna för pris- och
lönebildningen och slabiliseringspolitiken. Reformen är också ägnad att öka
produktivitetstillväxten och att i övrigt förbättra ekonomins funktionssätt.

Skattesatserna
sänks, en mer likformig beskattning införs och avdragen begränsas. Därigenom
finns förutsättningar att ge Sverige ett nytt och enklare skattesystem, som
hävdar sig väl i internationell jämförelse och kommer att ha stor betydelse för
utvecklingen under 1990-lalel.

En
isolerad och långtgående sänkning av marginalskatterna skulle skapa 21

oacceptabla
fördelningseffekter. Därför innehåller skattereformen en rad in- Prop.
1989/90:150 slag som verkar i utjämnande riktning. Elt sådani inslag är
övergången till Bilaga 1 en mer likformig beskattning. Nuvarande
olikformigheter-t.ex. lågt beskattade löneförmåner och kapitalinkomster - har
i hög grad utnyttjats av personer med höga inkomsten Det nya skattesystemet
blir också mer robust när de principer som styr dess utformning är entydiga och
likformiga.

Basen
för mervärdeskatten breddas. Mervärdeskatten bidrar därmed till finansieringen
av de sänkta inkomstskaltesatserna. Energi och tjänster beläggs med
mervärdeskatt. Miljöskatter och miljöavgifter, baserade bl.a. på utsläpp av
koldioxid, svavel och kväve införs och bidrar till att negativ miljöpåverkan
dämpas. Den ökade beskattningen av tjänster kan förväntas dämpa överhettningen,
särskilt i storstäderna.

Skallereformen
kommer att leda lill att arbete och sparande stimuleras. Utbudet av arbetskraft
ökar när inkomstskattesatserna sänks. Åven sparandel ökar när del blir mindre
förmånligt alt ta lån.

Skattereformen
kommer också alt leda lill en mera ändamålsenlig användning av arbete och
kapilal. Fördelningen av produktionsresursema och valet av ersättningsform
kommer i mindre utsträckning att styras av skatteeffekten Olika verksamheter
får konkurrera på mer lika villkon Kapilal kommer också i mindre utsträckning
att låsas in i historiskt lönsamma företag. Kontant lön som ersättning för
arbete diskrimineras inte längre skattemässigt jämfört med tidigare
lågbeskattade och obeskattade löneförmåner som t.ex. fri bil, traktamenten, lån
med låg ränta från arbetsgivare, lunchsubventioner och konvertibla skuldebrev.
Därmed motverkas skatteplanering.

Skallereformen
bidrar sålunda till en bättre fungerande ekonomi. Elt ökat utbud av arbete och
kapilal kommer till stånd. Samtidigt kommer produktiva resurser att användas
på elt mer effektivt sätt. Skaltereformen utgör därmed ett mycket viktigt
inslag i regeringens politik för ökad tillväxt.

Etl
mer effektivt och rättvist skattesystem är också en förutsättning för en väl
fungerande fördelningspolitik. Etl huvudsyfte med den skattereform som nu genomförs
är att öka rättvisan. Skatteuttaget kommer i större utsträckning än tidigare
att baseras på den skattskyldiges faktiska inkomsten Inkomster av arbete kommer
alt beskattas lika oberoende av ersättningens form. Olika former av
kapitalinkomster kommer också alt likställas vid beskattning. Åtgärder vidtas
också i syfte alt förebygga skatteplanering, såsom all begränsa möjligheterna
att göra avdrag för reaförlusten underskott och ränteutgiften En viktig del i
reformen är särskilda åtgärder i syfte att stödja bl.a. barnfamiljerna,
exempelvis höjda barnbidrag och bostadsbidrag.

Regeringen
avser att följa upp skattereformen med utredningar och förslag lill
lagstiftning inom områden, som av tidsskäl utelämnats i det nyligen överlämnade
förslaget. Skatteregler skall utformas för bl.a. tillgångar i utländsk valula
samt beskattning av bostadsrätter och bostadsrättsföreningan Även
fortsättningsvis skall en likformig beskattning eftersträvas. Avsikten är att
utforma ett skattesystem som så effektivt som möjligt finansierar offentliga
utgifter och samlidigt bidrar till en jämn fördelning.

Skattereformen
är myckel omfattande. Den kommer att få stora effekter på hushållens och
förelagens ekonomiska situation och förändra förutsättningarna för ekonomins
funktionssätt. Effekterna av reformen måste följas

22

upp noggrant. Mot denna bakgrund bör en bred utvärdering
av skatterefor- Prop. 1989/90:150 men genomföras bl.a. avseende
fördelningseffekter och förändringar i be- Bilaga 1 teenden.

4.3 Stabiliseringspolitiken

Åtgärder för att dämpa efterfrågan

För all snabbi få lill stånd en dämpning av den inhemska
eflerfrågelillväxten föreslås att mervärdeskatten tillfälligt höjs med en
procentenhet från och med 1 juli 1990 t.o.m. utgången av 1991. Det innebär en
förstärkning av statsfinanserna med sammanlagt ca 10 miljarder kr Från och med
den 8 maj i år höjs också skatten på vin, sprit och tobak med sammanlaget
motsvarande ca 900 milj. kn

En ytterligare utbyggnad av föräldraförsäkringen, som
förutsetts från och med den 1 juli 1990, bör skjutas upp. Den fortsatta
utbyggnaden får ske när de ekonomiska förutsättningarna har förbättrats. Den
höjning av barnbidraget, som tidigare har aviserats, bör genomföras i två
etappen Barnbidraget föreslås höjas den 1 januari 1991 från 6 720 kn till 9 000
kn per barn och år från och med den 1 januari 1992 lill 10 020 kn

Genom alt dela upp den aviserade höjningen av barnbidraget
i två etapper reduceras statsutgifterna under det kommande budgetåret med 865
milj. kn Senareläggningen av utbyggnaden av föräldraförsäkringen innebär att
statsutgifterna för det kommande budgetåret reduceras med ytterligare 1 400
milj. kn Helårseffeklen av dessa åtgärder motsvarar 3 680 milj. kn

De s.k. egenavgifterna till arbetslöshetskassorna bör
höjas för att lämna etl ökat bidrag till försäkringssystemens finansiering.
Avgifternas andel av finansieringen bör öka från 5 till 10 %.

För att dämpa överhettningen inom byggsektorn har
regeringen föreslagit att den investeringsavgift som infördes våren 1989 i Stockholms-
och Uppsalaområdena skall utvidgas till att omfatta Göteborgsområdet (prop.
1989/90:96). Förslaget innebär vidare en höjning från 10% till 30% och en
förlängning till utgången av år 1991. Höjningen liksom utvidgningen till Göteborgsområdet
gäller byggnadsarbeten som påbörjas efter den 8 februari 1990. Riksdagen har
ännu inte tagit slutlig ställning till förslaget. Vid utskottsbehandlingen har
framhållits att regeringen noga bör följa utvecklingen i de berörda regionerna
och återkomma med förslag till motverkande åtgärder om utvecklingen skulle bli
sådan alt skatten skulle medföra ej önskvärda effekten Mot bakgrund av att
åtgärden redan börjat ge avsedd effekt och en dämpning av överhettningen i
Göteborgsområdet inträtt bör tillämpningen i Göteborgsområdet kunna begränsas
lill alt gälla endast fram till hösten 1990. Regeringen avser alt återkomma med
förslag om en sådan begränsning.

Pris- och lönebildningen

För att bryta inflationsutvecklingen och säkra reallönerna
måste lönebild

ningen bättre anpassas till den reala tillväxten. 1 syfte att få lill stånd en
upp

görelse om en radikal dämpning av löneökningstakten tillsatte regeringen 23

tidigare i år en särskild förhandlingsgrupp. Gruppens
rekommendationer Prop. 1989/90:150 som lämnades i början av april, innebär att
garanlireglerna avseende prisut- Bilaga 1 vecklingen under 1990 skulle
formuleras om med hänsyn framför allt till skaltereformen. Gruppens
rekommendationer innebär vidare att löneökningar i form av engångsbelopp
skulle utgå i augusti 1990 samt all löneavtalet för 1991 skulle slutas på en
nivå som är förenlig med samhällsekonomisk balans. Det innebär att de senaste
årens löneökningslakt måste sänkas till en avsevärt lägre nivå.

Förhandlingsgruppens förslag fick stöd från organisationer,
som representerar större delen av arbetsmarknaden. Alla parter har emellertid
inle accepterat gruppens rekommendation.

Förhandlingar har nu inletts med utgångspunkt från de
prisklausuler som ingår i avtalen för 1990. Del finns anledning att understryka
att prisklausulerna formulerades före beslutet om 1990 års skattereform. Den
skatteväxling som genomfördes vid årsskiftet i form av sänkt inkomstskatt och
höjda indirekta skatter berättigar inte till någon ytterligare kompensation.
Samma gäller självfallet för den skatteväxling som sker vid nästa årsskifte.

Förhandlingsgruppens förslag bör tjäna som ram för de
kommande avtalen för 1991. Uppgörelser utöver den nivå som liggeri
förhandlingsgruppens förslag leder enbart lill ökad inflation, ytterligare
försämrad konkurrenskraft och föriust av arbetstillfällen.

Regeringen är fast besluten alt få lill stånd en rejäl
nedväxling av takten i löne- och prisutvecklingen i samband med skattereformen.
Avtal bör träffas i så god lid att näringsliv och offentlig sektor får klarhet
om förutsättningarna för 1991 och alt detta kan påverka budgetering och
prissättning. Förhandlingsgruppen står till regeringens och parternas
förfogande för de fortsatta kontakter som kan bli nödvändiga för att få till
stånd sådana avtal som ligger inom den samhällsekonomiska ramen.

Som elt led i ansträngningarna att bryta de allför snabba
pris- och kostnadsökningarna införde regeringen ett tillfälligt pris- och
hyresstopp i februari i ån Delta ingick som en del i elt åtgärdsprogram som
också innefattade bl.a. elt lönestopp. Då detla program inte förverkligades bör
inte pris- och hyresstoppet upprätthållas. För alt varaktigt bekämpa
inflationen krävs åtgärder av annat slag.

4.4 Åtgärder för tillväxt

Ett centralt mål för den ekonomiska politiken är en hög
och stabil tillväxt. Med en hög ekonomisk tillväxt kan välfärden öka. Utrymmet
för både privat konsumtion och offentliga insatser blir större. Tillväxten är
en förutsättning för alt nå de välfärdsmål som satts upp. Exempelvis blir del
med god tillväxt lättare att bevara pensionssystemet intakt samt att
upprätthålla en väl fungerande hälso- och sjukvård. Ökad tillväxt ger också
större utrymme för åtgärder som främjar god miljö och livskvalitet.

Den
ekonomiska tillväxten har under de senaste åren varit klart lägre i

Sverige än i OECD-området som helhet. Den låga lillväxltaklen har i bety

dande utsträckning sin grund i en myckel svag produktivitetsutveckling. Den

ekonomiska politiken måste mol denna bakgrund vara inriktad på att stimu- 24

lera tillväxten. Åtgärder som ökar arbetskraflsulbudet och
investeringarna Prop. 1989/90:150

saml höjer produktiviteten utgör därför viktiga inslag i
den ekonomiska poli- Bilaga 1

tiken.

Åtgärder för an förbättra produktiviteten

Produktiviteten i den svenska ekonomin, dvs. produktionen
per arbetad timme, måste höjas. Ökad uppmärksamhet bör ägnas åt
produktivitetsfrågorna både i näringsliv och offentlig sektor Produktiviteten
kan främjas bl.a. genom insatser för att skärpa konkurrensen och minska
regleringar i ekonomin. Genom all skapa goda villkor för forskning och
utveckling och genom att se till att en modern infrastruktur skapas kan
statsmakterna bidra till produktivitetsökningen.

Den gemensamma marknad som växer fram inom EG har bl.a.
till syfte att skapa förutsättningar för en snabbare ekonomisk tillväxt. När
handelshinder rivs kan slordriftsfördelar tas till vara och produktiviteten bli
högre. Ett svenskt deltagande i den gemensamma marknaden kommer att ha
väsentliga positiva effekter på den ekonomiska tillväxten. Beslut har fattats
om att påbörja förhandlingar mellan EFTA-länderna och EG . Målet för dessa förhandlingar
är för EFTA-länderna att nå en långtgående delaktighet i den västetiropeiska
integrationen.

Som ett led i ansträngningarna att förbättra ekonomins
funktionssätt läggs jordbruks- och livsmedelspolitiken om. 1 en pioposition
till riksdagen har regeringen lämnat förslag som innebär att den inhemska
marknaden för jordbruksprodukter stegvis avregleras. Jordbruket ges därmed bättre
förutsättningar att utvecklas till en livskraftig näring. När
resursanvändningen blir mer effektiv skapas förutsättningar för lägre
prisökningar på jordbruksprodukter. Stora överskott produceras och exporteras
för närvarande med förlust. Samtidigt har vissa effekter av jordbrukspolitiken
varit negativa ur miljösynpunkt. Med de förslag som regeringen lämnat
förbättras förutsättningarna för att få till stånd ett effektivt och
miljövänligt jordbruk.

Satsningar pa forskning och utveckling är angelägna för
att höja samhällets produktiva förmåga och skapa gynnsamma förutsättningar för
en ökad tillväxt i förening med omsorg om miljön. Regeringen har i en
forskningspoli-tisk proposition (1989/90:90) redovisat förslag som är avsedda
att förbättra förutsättningarna för den grundläggande vetenskapliga
produktionen vid universitet och högskolon Utbildningen av nya forskare skall
förbättras. Förslagen i den forskningspolitiska propositionen har en stark
internationell och miljöpolitisk profil.

Företagens och den offentliga sektorns insatser för
kompetensutvecklingen i arbetslivet bör utvecklas. En utredning skall bedöma
omfattning, inriktning och resultat av de insatser som görs och lämna förslag
till hur man skall kunna få till stånd ett större utbyte av de resurser som
sätts in.

En förbättrad produktivitet kan också främjas av en aktiv
näringspolitik. Regeringen har i en näringspolitisk proposition (1989/90:88)
föreslagit att nya regionala riskkapitalbolag inrättas, som skall kunna
medverka med ägarkapital för stöd till nyföretagande och utveckling. Staten
föreslås vidare samla sitt ägande av företag i elt förvaltningsbolag för att
dels aktivare kunna

utöva sin ägarroll, dels
kunna medverka i strukturella lösningar och därmed Prop. 1989/90:150

förbättra tillväxtpotentialen. Bilaga 1

Infrastrukturen
inom transport- och kommunikationsområdet är väsentlig för den ekonomiska
utvecklingen och tillväxten. Ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering
av infrastmkturinvestéringar skall utredas. I till-lägg till reguljära insatser
bör en fond med 5 miljarder kr inrättas för investeringar i järnvägar och
kollektivtrafik. Med hänsyn lill överhettningen inom bygg- och
anläggningssektorn är avsikten att fonden skall kunna användas först närdet är
lämpligt från stabiliseringspolitisk utgångspunkt. Regeringen avser att utforma
reglerna för användning av fondmedlen.

Produktivitetsfrågorna
bör ägnas ökad uppmärksamhet i arbetslivet bl.a. genom att
produktiviietsdelegationen och arbetslivsfondens styrelse ges i uppdrag att
gemensamt utforma förslag till riktUnjer för produktivitetsbef-rämjande
aktiviteter som når ut brett i hela arbetslivet. Även arbetsgivarna bör bidra
till sådana insatser för att stärka kompetensen och höja produktiviteten.
Regeringen kommer att inbjuda arbetsmarknadens parter till överläggningar om
detta.

Arbetet
med all förbättra produktiviteten och utveckla mått och uppföljningsmetoder är
av stor betydelse inom den offentliga sektorn. Som etl led i en förbättrad
målstyrning av den offentliga verksamheten har regeringen för avsikt att skärpa
resultatkraven. Under det kommande året bör den kommunala sektorn vidta
åtgärder som förbättrar produktiviteten med 2 %. För de statliga myndigheterna
gäller elt produktivitetskrav på 5 % under tre år. Det bör ankomma på
respektive myndighet att mäta och redovisa resultatet av sitt arbete.

Åtgärder
för att öka arbetskraftsutbudet

Den
politik som regeringen har fört under senare år för att stimulera till ett ökat
arbetskraftsulbud måste fullföljas. Särskilt betydelsefull i detta sammanhang
är skattereformen som genomförs fullt ut 1991. Men även andra åtgärder kan ha
stor betydelse.

1
den proposition angående rehabiliteringsålgärder m.m. som regeringen
presenterade för riksdagen i december återfinns en rad förslag som är ägnade
alt ge nya möjligheter för långtidssjukskrivna och förtidspensionerade att
återgå lill arbetslivet. Åtgärdema syftar i första hand till ökad välfärd för
de människor som med lämpliga rehabiliteringsinsatser kan återgå till arbetslivet,
men bör också leda till att belastningen på socialförsäkringen minskar med
motsvarande en sjukdag under nästa budgetår Detta motsvarar ca 13000
helsårsarbetande.

Arbelslivsfonden
kommer att ha en viktig roll när det gäller att förnya ar

betslivet, förbättra arbetsmiljöer och rehabilitera människon Vidare får so

cialförsäkringarna bättre möjligheter att genom aktiva åtgärder minska ut

slagningen från arbetslivet och hjälpa människor som inte är i arbete att få

sysselsättning. Ett uttryck för detta är att försäkringskassorna skall kunna

köpa yrkesinriktade rehabiliteringsljänsterfrån bl.a. arbetsmarknadsinstitu

ten med betalning från sjukförsäkringsanslagel. Lönebidrag skall kunna

lämnas lill arbetsgivare som anställer förtidspensionerade. Förtidspensionen »a

skall
kunna hållas vilande i fem år och förtidspension skall inle längre kunna
beviljas enbart av arbetsmarknadsskäl.

I syfte all ge arbetsgivarna starkare ekonomiska moliv för
att aktivt söka Prop. 1989/90:150 förbättra arbetsmiljö och arbetsorganisation
avser regeringen i höst föreslå Bilaga 1 att lagfäst sjuklön från och med den 1
januari 1991 införs för de första 14 dagarna av varje sjukperiod. Regeringen
avser också all föreslå alt lagstadgade socialavgifter tas ut även på
sjuklönen. Kostnaderna för sjuklön och sociala avgifter neutraliseras genom en
motsvarande sänkning av arbetsgivaravgifterna.

Pensionsberedningens förslag om rätt att arbeta lill 67
års ålder remissbehandlas för närvarande. Åtgärder bör vidtas för an förbättra
de ekonomiska motiven att fortsätta arbeta efter 65 år. En höjning föreslås
bl.a. ske av pensionen vid uppskjutet uttag av ålderspension från 0,6 % lill
0,7 % för varje månad som pensioneringen skjuts fram mellan 65 och 70 ån

1 den praktiska tillämpningen har bedömningen av rätten
lill förtidspension för äldre kommit alt bli allt mer flytande.
Pensionsberedningen har i sitt betänkande "Förtidspensionering och rörlig
pensionsålder" lämnat förslag om all de s.k. äldrereglerna lagfästs lill
60 ån Förslaget remissbehandlas för närvarande. Chefen för socialdepartementet
avser att återkomma i denna fråga.

Mol bakgrund av arbetskraftsbristen föreslås en tillfällig
ändring i semesterlagen som skall göra del möjligt för en arbetstagare att få
semesterersättning ulan att semesterledighet tas ut. Möjlighetema att
ytterligare uppskjuta redan sparad semester förbättras. Den av riksdagen
beslutade förlängningen av semestern med två dagar 1991 genomförs som planerat.
Den ytterligare förlängningen skjuts dock upp.

Regeringen avser i en särskild proposition till hösten,
med arbetsmiljökommissionens och rehabiliteringsberedningens förslag som
grund, att stimulera till förbättringar av dåliga arbetsmiljöer, motverka
utslagning och effektivisera rehabiliteringsarbetet. Därigenom stärks arbetslinjen
i socialförsäkringen.

Arbetsgivarnas och myndigheternas ansvar för
rehabilitering kommer i detta sammanhang att närmare preciseras. Arbetsgivarna
bör ges etl mera omfattande och lagfäst ansvar i rehabiliteringsarbetet.

Möjligheterna att ytterligare förbättra
sjukförsäkringssystemets förutsättningar att främja en aktiv rehabilitering
bör prövas. Därvid bör övervägas vilka möjligheter som finns för att skapa etl
mera direkt samband mellan sjukförsäkring och sjukvård, t.ex. genom att låta
försäkringskassorna köpa även medicinska rehabilileringsljänslen
Ersättningssystemet inom sjukförsäkringen och frågan om samordningen av
sjukpenning och arbelsskade-sjukpenning bör behandlas i detta sammanhang.

Åven de arbelsmarknadspolitiska åtgärderna bör i ökad utsträckning
inriktas på att stimulera utbud och tillväxl. Passiva åtgärder skall
begränsas. Arbetsförmedlingen skall effektiviseras ytterligare, bl.a. genom
att arbelsväg-ledarna ges ökat ADB-stöd. De s.k. jobb-sökar-aktivitelerna, som
hittills tillämpats på försök och i begränsad omfattning, ges utökade resurser
och blir etl mer naturligt inslag i verksamheten. Arbetsförmedlingen skall
till-lämpa ell utåtriktat arbetssätt. Arbetsmarknadsverket bör också tilldelas
ytterligare medel för att säkerställa att den i budgetpropositionen föreslagna
ulbildningsvolymen i arbetsmarknadsutbildningen kan bibehålls.

27

De
dellidsarbetslösa ulgör fortfarande en stor outnyttjad arbetskraftsre- Prop.
1989/90:150 surs. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har tagit upp
överläggningar Bilaga 1 om deltidsproblematiken med arbetsmarknadens parten
Om inle snabba resultat kan uppnås kommer regeringen alt överväga särskilda
åtgärden

En begränsad försöksverksamhet med ett särskilt
stimulansbidrag kommer att startas inom arbetsmarknadsutbildningen lill
deltagare som genomgår utbildningar inom verkstadsindustrins bristområden och
därefter får anställning i ulbildningsyrkel.

En utredning skall tillsältas för att göra en översyn av
olika bidrags- och åtgärdssystem i arbetsmarknadspolitiken och föreslå
förändringar för alt stärka motiven för arbete. Chefen för
arbetsmarknadsdepartementet kommer alt ta upp förhandlingar med
arbetsmarknadens parter om rätt till ledighet för all pröva annat arbete i
rehabiliteringssyfte.

Försöksverksamheten med flexibla lönebidrag har pågått en
tid och i begränsad omfattning. Erfarenheterna hittills har dock visat sig så
positiva all verksamheten nu föreslås bli utvidgad till att omfatta hälften av
Sveriges län. En övergång till flexibla lönebidrag bör på sikt innebära att den
genomsnittliga kostnaden för bidraget minskar, och att man därmed får utrymme
att stödja flera arbetslösa handikappade. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen med förslag om att införa flexibla lönebidrag i hela landet sedan
ytterligare utredning gjoris.

Som ett led i insatserna för att öka arbetskraftsutbudet
har regeringen, för att underlätta för flyktingar att snabbare komma ut på
arbetsmarknaden, lagt fram förslag om ett nytt ersättningssystem till kommunerna
för flyktingverksamheten och en reformerad svenskundervisning. De förstärkta
förmed-lingsinsalserna bibehåUs även nästa år och ytterligare medel avsätts för
särskilda insatser för flyktingar.

Riksdagen har också fattat beslut om en ändring av reglerna
för reducering av studiemedel vid förvärvsinkomst. Del minskar
marginaleffekterna och underlättar därmed för studerande all förvärvsarbeta
vid sidan av studierna.

Åtgärder för att öka hushållens sparande

Hushållens sparande behöver stimuleras för att öka det
finansiella utrymmet för investeringar och skapa tillväxt och balans i
ekonomin. Den av regeringen föreslagna skattereformen kommer att i grunden
förändra förutsättningarna för hushållens sparande. Det blir betydligt dyrare
att låna eftersom skatten, enligt förslaget, bara reduceras med 30 % av
ränteutgifterna. Motsvarande skattelättnad uppgick förra årel normalt till 47
% och kunde i början av 1980-talet uppgå till 80 %. Skatten på ränteinkomster
föreslås bli 30 %. Skattereformen torde därigenom komma alt medverka lill en
avsevärd ökning av hushållens sparande främst genom att det blir mindre förmånligt
alt låna.

Utöver skaltereformen bör ytterligare åtgärder vidtas. Den
nuvarande åldersgränsen - 16 år - i allemanssparandet bör avskaffas, så att
denna sparform öppnas även för barn och ungdoman

Regeringen avser vidare all föreslå att skattereglerna för
pensionsspa

rande förändras till att omfatta även annat sparande än sparande i försäk- 2o

ringsbolag. En sådan
förändring torde stimulera pensionssparande och för- Prop. 1989/90:150

bättra konkurrensen mellan de olika företagen. Bilaga 1

4.5 Fördelningspolitiken

Fördelningen
av de ekonomiska resurserna i Sverige är myckel jämn, sett både i historiskt
och internationellt perspektiv. En viktig förklaring till detla är den
solidariska lönepolitiken. En väsentlig roll spelar också den generella
välfärdspolitiken. Etl effektivt socialt skyddsnät ger försörjning vid sjukdom,
ålderdom, arbetslöshet m.m.

Avgörande
för förutsättningarna att bedriva en effektiv fördelningspolitik är dock den
allmänekonomiska utvecklingen. Tydligast är detta kanske när det gäller den
fulla sysselsättningen. En politik för full sysselsättning förutsätter god
konkurrenskraft, ekonomisk tillväxt och balans i ekonomin. Ell misslyckande på
denna punkt, med hög arbetslöshet som följd, skulle drabba de allra svagaste i
ekonomin.

En
hög inflation undergräver förutsättningarna för god tillväxt och full
sysselsättning. Men inflationen har också slarki negativa effekter på sam-hällsmoralen
och på fördelningen av ekonomiska resurser; omfattande godtyckliga
förmögenhetsförändringar har skett under 1970- och 1980-talen.

För
alt fördelningspolitiken skall kunna bedrivas framgångsrikt krävs också en god
ekonomisk tillväxt. Endast genom ökade arbetsinsatser- eller genom elt större
utbyte från de insatser som görs - kan utrymme skapas för högre reallönen Men
ekonomisk tillväxl är avgörande också för det generella välfärdssystemets
fortlevnad. Om tillväxten i ekonomin på längre sikt blev lika låg som för
närvarande skulle ingrepp i det sociala skyddsnätet bli oundvikliga. Inte
heller skulle något utrymme finnas för kortare arbetstiden

Krisen
i början på 1980-talel medförde ökade klyftor genom att arbetslösheten och
inflationen var hög samlidigt som reallönerna sjönk. Krispolitikens uppgift
var både att öka den ekonomiska tillväxten och att fördela kostnaderna
rättvist.

Den
ekonomiska återhämtning som skett sedan dess har bidragit till en
välståndsökning som kommit det stora flertalet lill del. Sysselsättningen har
ökat samtidigt som arbetslösheten sjunkit till en mycket låg nivå. Reallönerna
har också ökat. Tillräckligt myckel resurser har skapats för att bygga ut de
sociala välfärdssystemet. Ett flertal reformer inom socialförsäkringen har
genomförts.

Del
finns goda skäl all i större utsträckning uppmärksamma
förmögen-hetsfördelningens betydelse för levnadsstandarden. Under 1980-talel
har förmögenheterna blivit mer ojämnt fördelade. Det är delvis en tillfällig effekt
av den snabba värdestegring på aktier som skett från de myckel låga nivåer som
rådde under krisåren. Men inflationen i kombination med bl a avdragsreglerna i
skattesystemet och vissa inslag i bostadspolitiken har också bidragit till en
ojämn förmögenhelsfördelning.

Fördelningspolitiken
kommer under 1990-talet att ställas inför problem.

Det ökade beroendet av omvärlden påverkar möjligheterna att bedriva en

starkt utjämnande lönepolitik. En snabb strukturomvandling medför stora

omställningskrav för de grupper som har de sämsta förutsättningarna, t.ex. 29

äldre
med låg utbildning. Arbetsorganisation och vuxenutbildning får där- Prop.
1989/90:150

med växande fördelningspolitisk betydelse. Bilaga 1

Med
all säkerhet kommer samhällsutvecklingen också att ge upphov till nya fördelningsproblem.
Tendenser lill en ökad segregation i storstäderna uppmärksammas.

Ell
mer effektivt och rättvist skattesystem är en förutsättning för en väl
fungerande fördelningspolitik. Ett huvudsyfte med den skattereform som nu
genomförs är att öka rättvisan. Skattereformen lägger också grunden lill en
bättre fungerande ekonomi. Därmed skapas förutsättningar för en rättvis
fördelningspolitik också i framtiden.

Välfärdspolitiken
syftar lill att alla skall ha tillgång lill service, vård och omsorg av god kvalitet
på lika villkon Målet med barnomsorgen är alt alla skall ha rätt lill kommunal
barnomsorg från ett och ett halvår till dess de börjar skolan. De äldre och
handikappade skall på lika villkor erbjudas bra vård och omsorg, oberoende av
bostadsorl och ekonomiska förhållanden. Möjligheterna till en sådan utveckling
ökar med det förslag till all samla äldre- och handikappsomsorgen hos
kommunerna som nu förbereds.

Arbetslinjen
i social- och arbetsmarknadspolitiken är viktig från fördelningssynpunkt. Allt
fler människor ställs utanför arbetsmarknaden av hälsoskäl. Delaktighet i
arbetslivet är viktigt för den enskildes välfärd, både av ekonomiska och
sociala skäl.

Efterfrågan
på bättre service, utbildning och vård kommer all öka i takt med stigande
levnadsstandard. Utrymmet för tillväxt i den offentliga sektorn är dock
begränsat. En rättvis tillgång till service och vård förutsätter därför ökade
insatser för alt höja den offentliga sektorns effektivitet.

5 Den offentliga sektorn

Det
överhettade läget på arbetsmarknaden, inflationstrycket och det växande
bytesbalansunderskottet visar tydligt att det finns behov av en stram
finanspolitik. En fortsatt snabb pris- och kostnadsutveckling urholkar industrins
konkurrenskraft och är därför på sikt ett hot mot sysselsättning och välfärd.

Också
i etl längre tidsperspektiv krävs en stram finanspolitik. Av beräkningar i
långtidsbudgeten och långtidsutredningen framgår att del finns ett betydande
ulgiftslryck i den offentliga sektorn.

Mot
denna bakgrund föreslås en stram budget för 1990/91. Förslag läggs också om ett
kommunall skaitesiopp för 1991 och 1992 och om alt tillsätta en kommitté för
att utreda bl.a. kommunernas finansiering. Vidare redovisas åtgärder för att
förnya den offentliga sektorn.

5.1 Det reviderade budgetförslaget

1
budgetpropositionen i januari 1990 beräknades överskottet i statens budget

för innevarande budgetår till 18,5 miljarder kn Det var en väsentlig föränd

ring i förhållande till statsbudgeten för budgetåret 1989/90, där ett under

skott på 7,7 miljarder kr. beräknades. Förändringen berodde framför allt på

en kraftigare ökning av statsbudgetens inkomster, till följd av förväntade -'

högre nominella löneökningar 1990.1 juni 1989 antogs
löneökningarna 1990 Prop. 1989/90:150 kunna bli 4 %. Nuvarande bedömning
pekar på en mer än dubbelt så hög Bilaga 1 löneökningslakt.

Nu beräknas budgetöverskottet för budgetåret 1989/90 komma
att uppgå till 15,3 miljarder kr. Som framgår av tabell 8 beror försämringen av
saldot med 3,2 miljarder kr. sedan beräkningen i budgetpropositionen på att inkomsterna
beräknas bli något lägre samtidigt som utgifterna exkl. statsskuld-räntor
beräknas bli lika stora som i budgetpropositionen. Vidare beräknas
ranteuppgången medföra alt utgifterna för slatsskuldräntor ökar med 2,7
miljarder kr. jämfört med beräkningen i januari.

Tabell 8. Budgetsaldo 1989/90 (miljarder kr.)

Stats- BP
90 Nuvarande

budget beräkning

Inkomster 378,6 4\2A 411,6

Utgifter exkl.

.statsskuldräntor 328,3 333,5 333,5

Statsskuldräntor 58,0 60.1 62,8

Redovisat

budgetsaldo -7,7 18,5 15,3

I årets budgetproposition beräknades ett budgetunderskott
för nästkommande budgetår på 0,4 tniljarder kn

De åtgärder regeringen tidigare i april presenterade för
alt stabilisera Sveriges ekonomi beräknas medföra en budgetförstärkning på ca
8 miljarder kn budgetåret 1990/91. Härav svarar den tillfälliga höjningen av
momsen för merparten - ca 6 miljarder kn

Trots detta förbättras inle budgetsaldot för budgetåret
1990/91, som nu beräknas till - 0,5 miljarder kn Detla sammanhänger med att nya
pris- och löneanlaganden har gjorts, vilka verkar i motsatt riktning.

Om en snabbare pris- och löneökningstakt antagits skulle
utfallet för statsbudgeten för budgetåret 1990/91 troligen ha blivit bättre.
Denna typ av samband är dock kortsiktigt; på några års sikt undergrävs
statsfinanserna av en snabb pris- och löneökningstakt.

Tabell 9. Budgetsaldo 1990/91 (miljarder kr.)

BP 90 Nuvarande

beräkning

Inkomster 407,9 424,4

Utgifter exkl.

statsskuldräntor 352.3 364,9

Statsskuldräntor 56,0 60,0

Redovisat budgetsaldo -0,4 -0,5

31

Tabell 10. Budgetsaldo för budgetåren 1983/84 och 1988/89
- 1990/91 (miljarder kr. ocb andel av BNP)

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1

1983/84

1988/89

1989/90

1990/91

Inkomster

221,2

367,7

411,6

424,4

Andel av
BNP (%)

29.4

31,6

32,0

30,4

Utgifter exkl. statsskuldräntor

237,9

296,4

333,5

364,9

Andel av
BNP (%)

31,6

25,4

25,9

26,1

Statsskuldräntor

60,4

53,2

62,8

60.0

Redovisat budgetsaldo

-77,1

18,1

15,3

-0,5

Andel av
BNP (%)

-10,3

1,6

1,2

-0,0

Underliggande budgetsaldo

1.2

4,4

-1,1

Andel av
BNP (%)

0,1

0.1

0,3

-0,1

Av tabell 10 framgår att förbättringen av statsfinanserna
sedan budgetåret 1983/84 i huvudsak har skett genom att utgifternas andel av
BNP minskat med drygt fem procentenheter. Samtidigt har emellertid
skatteinkomsternas andel av BNP ökat med nära tre procentenheten

Utgifterna för statsskuldräntor är i dag nästan lika stora
som under budgetåret 1983/84. Slatskulden uppgick i mars i år till 603
miljarder kn, dvs. nära 45 % av BNP. Den har löpande kunnat amorteras till
följd av budgetöverskotten. Fortfarande går dock en mycket stor del av
statsbudgetens utgifter till räntebetalningar på statsskulden.

Statsbudgetens utgifter har i reala termer minskat under
senare ån Utgiftstrycket är dock oförändrat starkt på en rad områden. Del
gäller framförallt transfereringar till hushållen, där utgifterna för bl.a.
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen har ökat snabbt under 1980-talel.

Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande
består av summan av del finansiella sparandet i staten, kommunerna och
socialförsäkringssektorn.

Tabell 11. Finansiellt sparande i offentlig sektor 1983/84
och 1988/89 - 1990/91 (miljarder kr.)

1983/84

1988/89

1989/90

1990/91

Staten

-50,8

25,2

29,1

14,2

Kommunerna

-0,4

-8,1

-17,3

-16,0

Socialförsäkring (AP-fonden)

20,7

29,5

40,5

48,4

Summa

-29,7

46,7

52,3

46,6

Andel av
BNP (%)

-3,9

4,0

4,1

3,3

32

Av tabell 11 framgår att
den offentliga sektorns finansiella sparande förbätt- Prop. 1989/90:150 råts
kraftigt under 1980-lalet. Del ökade sparandet härrör dels från de för-
Bilaga 1 bättrade statsfinanserna, dels från uppbyggnaden av AP-fonden. I kommunerna
har sparandet samtidigt försämrats under senare år till följd av en förhållandevis
snabb konsumtionstillväxt och en begränsad ökning av transfereringsinkomsterna.

5.2 Kommunernas ekonomi

Den
verksamhet som bedrivs i kommuner och landsting har en väsendig betydelse för
välfärden. Det gäller hälso- och sjukvården, omvårdnaden av äldre och
handikappade, barnomsorgen och skolan. Verksamheten har under de senaste
årtiondena tillförts avsevärda resurser, även om tillväxttakten under
1980-talet har legat på en lägre nivå än under 1960- och 1970-talen.

Den
kommunala sektorn förfogar nu över betydande resurser Verksamheten kostar ca
300 miljarder kn per år, vilket motsvarar ungefär en femtedel av BNP. Samtidigt
har kommuner och landsting över 1 miljon anställda. Sedan 1980 har antalet
kommunalt anställda, omräknat till årsarbetare, ökat med 23%.

Den
ekonomiska utvecklingen i kommuner och landsting har stor betydelse för
samhällsekonomin. De ekonomiska problem som landet nu står inför kräver att
även den kommunala verksamheten ingående prövas. Det gäller i första hand den
befintliga verksamheten. Möjligheterna att tillgodose nya krav och
förväntningar kan då öka. Det är regeringens ambition att under de närmaste
åren, tillsammans med företrädare för kommuner och landsting, följa upp
produktivitets- och effektivitetsutvecklingen inom den kommunala sektorn.

De
statliga transfereringarna till den kommunala sektorn måste begränsas under de
närmaste åren. Sektorns skatteinkomster förutsätts öka mycket kraftigt 1990 och
1991, men bl.a. ökade lönekostnader kommer att medföra att elt stort underskott
ändå uppstår i det finansiella sparandet 1990 och sannolikt även 1991.
Underskottet för 1989 beräknas preliminärt till ca 9 miljarder kn

Utrymmet
för en årlig ökning av sektorns loiala volym under åren 1990 och 1991 är
sålunda mycket begränsat. Nödvändig utbyggnad av bl.a. barnomsorg och
äldreomsorg måste finansieras med de resurser som frigörs genom omprövning,
rationalisering och produktivitetsförbättring inom befintlig verksamhet.

För
alt öka kommunernas förutsättningar att inom givna ramar bedriva en effektiv
verksamhet erfordras bl.a. förändringar i kommunallagen samt i systemen för
statsbidrag och skatteutjämning. Verksamheten skall kunna vara anpassad efler
de enskilda kommunernas egna förutsättningar.

Beslut har fatlats om alt
tillsätta en utredning med uppdrag att se över

kommunernas statsbidrag och finansiering i övrigt. Dagens specialdestine-

rade statsbidrag bör så långt möjligt ersättas med bidrag som fördelas efler

generella principer, där bl.a. olika behovskriterier spelar en stor roll. Detta

bör leda till att kommunerna får större möjligheter att organisera sin verk

samhet på del sätt som bäst är anpassat efter den enskilda kommunens egna 33

förutsättningan

3 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

Kommittén
skall också redovisa lösningar som innebär Prop. 1989/90:150

- att
kommunernas och landstingens verksamhet kan finansieras inom ra- Bilaga 1

men för en total kommunal utdebitering (exkl. församlingsskatt) på högst

30
kn per skattekrona,

- att
ytterligare utjämning av kommunalskatterna uppnås, så att skillnader

i utdebitering mellan kommuner respektive landsting i första hand speg

lar skillnader i service och avgiftsnivå samt effektivitet i organisation,

- att
en förnyelse och utveckling av den offentliga sektorn stimuleras och

statens bidrag så långt möjligt fördelas efter generella principer,

- att
effekter av aktuella förändringar inom bl.a. skattelagstiftningen, äld

reomsorgen och skolan beaktas.

Utredningsarbetet
skall bedrivas med utgångspunkten att kommunernas och landstingens verksamhet
skall anpassas till de samhällsekonomiska förutsättningarna. Kommittén bör
översiktligt överväga ändamålsenliga instrument för statlig målstyrning och
uppföljning av den kommunala verksamheten.

Regeringen
kommer senare denna dag att föreslå riksdagen att besluta om en tillfällig
begränsning i kommuners och församlingars rätt att ta ut skatt. Skattestoppet
bör gälla under två års tid, dvs under den tid utredningen pågår och en
proposition med anledning härav behandlas av riksdagen.

Skattereformen
bör ge ett balanserat budgetmässigt utfall i förhållandet mellan stat och
kommun. För att åstadkomma detta behöver betydande resurser återföras från den
kommunala till den statliga sektorn. Återföring-arna bör tills vidare beräknas
på kommunernas skatteunderlag. I uppdraget till utredningen om kommunernas
finansiering ingår att undersöka om den budgelmässiga balanseringen senare kan
regleras på annat sätt. Vidare kommer dagens system för att utbetala
kommunalskattemedel att ses öven

5.3 Åtgärder för förnyelse

Inom
den offentliga sektom pågår ett omfattande förnyelsearbete. I
komp-letteringsproposilionen 1989 aviserade regeringen åtgärder inom tre områden
nämligen skolan, äldreomsorgen samt socialförsäkringssystemet. Ett år senare är
det lämpligt att beskriva de åtgärdsförslag som lagts fram, redovisa fattade
beslut och presentera de planer som finns.

Skolan

Verksamheten
inom skolan har tidigare utmärkts av en stark central regelstyrning. Den skall
nu ersättas av decentralisering och målstyrning. En sådan utveckling är en
förutsättning för framtida nödvändiga kvalitetsförbättringar i skolans arbete
med att förmedla kunskaper och färdigheter och bibringa social fostran.

Grundskolan,
gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen är tillsammans en av de
största verksamheterna inom den offentliga sektorn. I skolan arbetar ca 200 000
personer, medan ca 1 300 000 elever varje år utbildas. Kostnaderna för skolan
uppgår till ca 60 miljarder kn årligen.

Det
arbete med alt förändra styrformerna inom skolan som pågår berör därför många
medborgare, direkt eller indirekt. Det kommer dessutom att

få stor betydelse för alla
kommuner i landet. Det övergripande syftet med Prop. 1989/90:150 arbetet är
alt utveckla styrningen av skolan från regelstyrning lill en mål- och Bilaga
1 resullatorienterad styrning i enlighet med de riktlinjer som riksdagen fastställt.
Arbetet omfattar personalfrågorna, statsbidragen, läroplanerna, uppföljningen
och utvärderingen samt slutligen regelverket och den statliga
skoladministrationen.

Riksdagens
beslut i december 1989 om att den statliga regleringen av löne-och
anställningsvillkor för tjänster som lärare m.m. skall upphöra med utgången av
år 1990 är en viktig utgångspunkt för det fortsatta förändringsarbetet.
Beslutet innebär att landels kommuner nu kan ta ett helt och odelat ansvar för
all personal i skolan.

Den
fortsatta utvecklingen av en likvärdig skola skall garanteras av bestämmelser
om behörighet samt av en gemensam och likvärdig lärarutbildning och
fortbildning. Den statliga regleringen inom personalområdet kan begränsas.
Regeringen avser att för riksdagen föreslå förändringar i sådan tid att beslut
kan fattas under hösten 1990.

Ovan
nämnda riksdagsbeslut har också avgörande betydelse för arbetet med att utforma
elt framtida förenklat statsbidragssystem. Detta skall utformas så att det ger
alla kommuner förutsättningar att erbjuda en likvärdig utbildning åt sina barn
och ungdoman Hänsyn skall tas till regionala skillnaden I arbetet undersöks
vilka faktorer i övrigt som är avgörande för hur en kommun skall kunna ge alla
barn en likvärdig utbildning och i vilken utsträckning dessa i så fall kan
läggas till grund för beräkningen av statsbidraget.

Avsikten
är att kommunerna skall ha stor frihet att disponera statsbidraget. Genom riksdagsbeslutet
har förutsättningar skapats för att statsbidragets bindning till lärarlönerna
kan upphöra. Kommunernas möjligheter att själva besluta om hur verksamheten
skall organiseras ökan Statsbidraget bör fungera som etl statligt
finansieringsstöd. Förslag till hur statsbidragsfrågorna kan lösas kommer att
läggas fram under juni månad i år. Sedan synpunkter inhämtats från berörda
organisationer och myndigheter kommer förslag att föreläggas riksdagen under
hösten.

Skolans
verksamhet skall styras av de mål som riksdagen och regeringen anger
huvudsakligen i skollag, läroplaner och timplaner. Bestämmelserna skall
utformas på ett sådant sätt att det tydligt framgår vem som har ansvaret för de
olika delarna av verksamheten. En modell för hur en läroplan bör byggas upp och
utformas för att den skall kunna följas och utvärderas kommer alt arbetas
fram.

Kommunernas
ansvar för skolverksamheten skall också innefatta skyldighet att medverka i
uppföljning och utvärdering. En utgångspunkt för uppföljningen och utvärderingen
är den skolplan och de arbetsplaner som upprättas i varje kommun.
Uppföljnings- och utvärderingsarbetet skall ge en grund för den redovisning av
tillståndet i skolan som regelbundet skall ges till riksdagen och regeringen.

Kunskaperna
om resursutnyttjande och resurshushållning inom skolan är bristfälliga både på
statlig och kommunal nivå. Synpunkter på skolans bristande effektivitet och
produktivitet får därför ofta stå oemotsagda. Bristerna

35

kan troligen i någon mån förklaras av del hittills delade
huvudmannaskapet Prop. 1989/90:150 och alt vare sig stat eller kommun därför
känt etl samlat ansvar för skolans Bilaga 1 ekonomi. I fortsättningen skall
kommunen ha det fulla ekonomiska ansvaret för skolan och vara skyldig att
ställa resurser till förfogande i den utsträckning som behövs. Med rätten till
statligt bidrag för verksamheten förutsätts följa skyldighet för kommunen alt
lämna en ekonomisk verksamhetsredovisning tillsammans med andra uppgifter om
verksamheten som bedöms nödvändiga. Hur en sådan redovisning kan byggas upp i
samarbete mellan stal och kommun övervägs nu.

Regeringen har senast i budgetpropositionen 1990 redovisat
det pågående arbetet. Detta beräknas vara avslutat om drygt ett ån

Åldreomsorgen

Omsorgen om äldre och handikappade består av en rad olika
verksamheten Ansvaret för dessa verksamheter delas idag mellan kommuner och
landsting. För att stödet till den enskilde skall fungera väl krävs samordning
och samverkan mellan de olika huvudmännen.

Betydande problem finns i dag i samordningen mellan
kommunernas och landstingens resursen Det politiska ansvaret är otydligt och
del finns parallella organisationer för likartade verksamheten vilkel
förhindrar en effektiv resursanvändning.

Åldredelegationen har behandlat dessa frågor och lämnade i
maj 1989 en rapport "Ansvaret för äldreomsorgen" (Ds 1989:27).
Rapporten har remissbehandlats och regeringen förbereder nu en proposition
till riksdagen.

Enligt regeringens bedömning krävs betydande förändringar
på äldreomsorgens område. Ansvaret bör så långt möjligt samlas hos primärkommunerna.
På det sättet främjas en effektiv resursanvändning samtidigt som omställningen
mot lokala former för boendeservice och omvårdnad underlättas.

Reformen beräknas träda i kraft den 1 januari 1992.

Arbetslinjen och socialförsäkringssystemet

Den svenska arbetsmarknadspolitiken innebär alt människor
i första hand skall ges arbete och utbildning, i sista hand kontantstöd. Skälet
för denna politik är att den ökar de totala arbetsinsatserna i samhället och
välfärden för individerna. Den minskar också den offentliga sektorns utgifter
och bidrar till att del är lättare att få en bred uppslutning för att stödja
dem som trots allt slås ut ur arbetslivet.

Utslagningen från arbetslivet bör motverkas genom förebyggande
insatser och genom mer aktiva åtgärder för att underlätta för de redan drabbade
att återgå till arbetslivet.

En redogörelse för de åtgärder som vidtagits och nu
föreslås har tidigare givits.

Ledning och styrning av offetitlig verksatnhet

Arbetet med att förnya den offentliga sektorn måste
inriktas på kvalitet,

måluppfyllelse
och effektivt resursutnyttjande. Det kommer att kräva fort- 36

satta
förändringar av styrning och organisation.

Inriktningen på decentralisering av verksamheterna och
delegering av an- Prop. 1989/90:150 svar bör fortsätta. Mål- och
resultatstyrning från statsmakterna bör kombi- Bilaga 1 neras med större
frihet för kommuners och statliga myndigheters ledningar och anställda att
avgöra hur målen skall förverkligas. Samtidigt måste kraven på
resultatuppföljning och utvärdering höjas och instrumenten för detta utvecklas.

Särskild uppmärksamhet måste nu ägnas åt att skapa goda
förutsättningar fÖT primärkommuner och landsting att bedriva verksamheten
effektivt. Den ekonomiska situationen i kommunerna inger oro. För att uppnå
balans i den kommunala ekonomin kommer del alt krävas att kommuner och
landsting vidtar åtgärder för att reducera kostnaderna och att öka
effektiviteten i verksamheten. Det innebär att betydligt större krav än
hittills kommer att ställas på omprövning, rationalisering och
produktivitetsförbättring.

Inom den kommunala sektorn pågår ett omfattande
utvecklingsarbete. Åven det fortsatta arbetet med konkreta åtgärder måste
givelvis ske i de enskilda kommunerna och landslingen. Regeringen är beredd
att vidta åtgärder för att underlätta delta arbete. Den kommitté som kommer
att tillsältas med uppdrag att utforma ett nytt system för statens bidrag till
kommuner och landsting, och att se över den kommunala sektorns övriga
finansieringskällon har i uppdrag att lämna sådana förslag lill
systemändringar i statsbidrag m.m. som bidrar till utveckling av den kommunala
verksamheten.

Regeringen avser att mer regelbundet överlägga med
kommunförbunden om kommunala utvecklingsfrågon Bland annat bör en bred
belysning av alternativa verksamhetsformer i kommuner och landsting göras.
Under senare år har en rad försök med kooperativa lösningar, entreprenader,
föreningsdriven verksamhet och verksamhet i bolagsform gjorts. Några landsting
har beslutat att skilja beställar- och producentrollerna inom sjukvården.
Erfarenheter från dessa försök bör nu sammanställas och analyseras.

Del statliga bidragssystemet till barnomsorgen bör
förändras så att möjligheter öppnas för personal all äga och driva daghem
eller fritidshem (personalkooperativ). Detta bör ske föratt underlätta
utbyggnaden till full behovsläckning, erbjuda fler alternativ i barnomsorgen
och för att erbjuda personal som idag står utanför barnomsorgen ytterligare en
alternativ verksamhetsform. Avsikten är att erbjuda personalkooperativa daghem
och fritidshem samma finansiella villkor som existerande former av daghem och
fritidshem. Den särskilda förordningen om statsbidrag till kommunerna för
barnomsorg bör således kompletteras så att personalkooperativa daghem och
fritidshem blir statsbidragsberättigade.

37

I detla sammanhang bör också erinras om den särskilda
aktionsgrupp för barnomsorgen som regeringen nyligen tillsatt. Gruppen skall
enligt sina direktiv pröva olika konkreta åtgärder för alt påskynda
utbyggnaden av framför allt heldagsomsorgen i de kommuner som för närvande har
uppenbara svårigheter med utbyggnadstakten. Till åtgärder som bör prövas hör
insatser för att ta bort administrativa, tekniska eller organisatoriska hinder
i kommunerna, skapa snabbare beslutsprocesser i kommunerna, decentralisera ansvar
och befogenheter samt insatser för att utveckla de alternativa barnomsorgsformerna.
Olika möjligheter för att effektivare utnyttja barnomsorgens resurser bör
prövas. Gruppens arbete skall slutföras senast den 1 september 1990. 4 Riksdagen 1989190. 1 saml. Nr
150. Bilaga 1

Regeringen avser att
presentera ett förslag till ny kommunallag. Förslaget Prop. 1989/90:150 som
baseras på kommunallagskommitténs arbete syftar till alt ge kommuner Bilaga
1 och landsting stor frihet att välja lämpliga organisationsformer och att utveckla
ändamålsenliga former för ekonomisk styrning och förvaltning.

Regeringen
och de båda kommunförbunden är ense om behoven att öka effektiviteten och
produktiviteten i den kommunala verksamheten. En produktivitetsökning på 2 %
per år är en rimlig och nödvändig målsättning för den kommunala sektorn som
helhet. Ett gemensamt arbete kommer att bedrivas för att dels belysa hur
tillgänglig information kan användas för att beskriva utvecklingen av
produktivitet och effektivitet, dels stimulera utvecklingen av uppföljnings-
och utvärderingssystem.

Åven
inom den statliga verksamheten måste en successiv förbättring av
produktiviteten åstadkommas. Statsmakterna bör bidra till en sådan utveckling
genom att skapa förutsättningar för myndigheterna att åstadkomma en effektiv
resursanvändning och att tillhandahålla resurser till slöd åt myndigheterna.
Ett sådant arbete pågån

1
syfte all förbättra stödet till myndigheterna har regeringen utsett en särskild
utredare som skall se över de s k stabsmyndigheterna. Omläggningen av
budgetprocessen och en mer utvecklad styrning ökar möjligheterna att ta hänsyn
till skilda utgångslägen och förutsättningar för förbättringar av effektivitet
och produktivitet i olika statliga verksamheten

En
resullatorienterad styrning förutsätter goda uppföljnings- och utvärderingsmetoden
Ökad uppmärksamhet måste därför nu också ägnas ål att utveckla bl.a.
resuliatmått och redovisningsmodellen

38

Statsbudgeten
och särskilda frågor

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1

1 Statsbu(dgeten budgetåren 1989/90 och 1990/91

1.1 Beräkningsförutsättningar

Vid
beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om den
ekonomiska utvecklingen av stor betydelse. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat
en beräkning av statsbudgetens inkomsten En sammanfattning av beräkningen bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. De antaganden som RRV
räknat med redovisas i tabell 1. Under slutskedet i arbetet med den reviderade
nationalbudgeten har en delvis ny bedömning av den ekonomiska utvecklingen
gjorts. Med anledning härav räknar jag nu med andra antaganden, vilka också
framgår av tabell 1.

I
övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsätt-ningan

Tabell
1 Antaganden

Procentuell
förändring

1989

1990

1991

RRV

Föredraganden

RRV

Föredraganden

RRV

Föredraganden

Lönesumma

11,1

11,1

10,1

9,8

3,2'

3,0

Konsumentprisen

genomsnitt

6,5

6,5

9,8

10,0

6,2

7,3

Privat
konsumtion.

löpande priser

7,1

7,3

10,2

11,1

7,8

8,9

1
RRV:s beräkningar avseende budgetåret 1989/90 (statsbudgetens inkomster och
utgifter) och 1990/91 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till
beslut som riksdagen fattat före den 20 mars 1990. RRV har även beaktat förslag
från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del beaktat även de
riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från
regeringen som lagts fram under denna period. I några fall har jag även beaktat
förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma på riksdagens
finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar som ej kunnat
beaktas.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1989/90

RRV:s
senaste beräkningar av budgetutfallet för budgetåret 1989/90 utgörs

av verkels budgetprognos nr 5 från den 18 april 1990. Beräkningarna av in

komsterna för budgetåret 1989/90 redovisas också i verkets inkomstberäk

ning. 39

Inkomster

I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1989/90
beräknat inkomsterna till 411 066 milj. kn

Med
anledning av ny information och vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen
räknar jag upp inkomsterna med sammanlagt 551 milj. kn Fördelningen över inkomsttitlarna
framgår av tabell 2.

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1

Tabell 2

Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1989/90

Tusental kronor

Inkomsttitel

RRV:s

Förändring

beräkning

enl

igt
före-

draganden

1111
Fysiska personers inkomstskatt

84 868 000

-

849 000

1211
Folkpensionsavgift

48 808 000

-1-

40 000

1221
Sjukförsäkringsavgift, netto

- 4 857 000

-1-

116 000

1231
Barnomsorgsavgift

12 473 000

-1-

12 000

1241
Vuxenutbildningsavgift

1 480 000

-1-

1000

1251
Övriga socialavgiften netto

- 5 468 000

-1-

4 000

1281
Allmänn löneavgift

1 910 000

+

2 000

1411
Mervärdeskatt

98 775 000

-1-

1 225
000

Summa
inkomster

411 065 954

Summa
förändringar enligt

-1-

551 000

föredraganden

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran
från min sida. Sammanlaget medför justeringarna av RRV:s beräkningar för
budgetåret 1989/90 en ökning av inkomsterna med 551 milj. kn lill 411 617 milj.
kn

Utgifter

1 statsbudgeten för innevarande budgetår uppgår utgifterna
lill 386 268 milj. kn RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till
394 595 milj. kn Verket har beaktat beslut om och förslag till anslag på
tilläggsbudget om sammanlagt 3 669 milj. kn Belastningen på ulgiftsanslagen
exkl. statsskuldräntor beräknas utöver tilläggsbudget minska med 142 milj. kn
Tillsammans gör delta att utgifterna exkl. slatsskuldräntor prognosticeras till
331 795 milj. kn för 1989/90.

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till
62,8 miljarder kronor för budgetåret 1989/90. Jag delar RRV:s bedömning.

Tabell 3 Räntor på statsskulden budgetåret 1989/90

Miljarder
kn

Budgetår

Statsbudget

Nuvarande beräkning

Räntor på
inhemska lån m.m. Räntor pä utländska lån Valutaförlusten netto

Summa

49,3

52,5

8,1

8,4

0,6

1,9

62,8

58,0

När det gäller den beräknade belastningen under övriga
anslag räknar jag Prop. 1989/90:150 upp Prisreglerande åtgärder på
jordbrtikets område med 150 milj. kr.. För- Bilaga 1 läggningskostnader med
425 milj. kn och Räntebidrag m.m. med 1 130 milj. kn

Enligt RRV kommer de toiala anslagsbehållningarna på
reservationsanslag under innevarande budgetår att öka med 1 066 milj. kn för
att uppgå till 27 157 milj. kn Jag delar RRV:s bedömning, som bl.a. baseras på
uppgifter från de ansvariga myndigheterna. I tabell 4 redovisas utvecklingen av
anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90.

Tabell 4 Anslagsbehållningarna vid utgången av
budgetåren 1988/89 och 1989/90

Miljarder kr.

Huvudtitel

1988/89

1989/90

Utrikesdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Industridepartementet

Miljö-
och energidepartementet

Övriga
huvudtitlar

Summa

7,7 5,8 5,9 0,9 2,5 3,3

26,1

8,2 6,1 6,0 1,8

2,3 2,8

27,2

Enligt RRV:s och min egen bedömning kommer utnyttjandet av
rörliga krediter att netto vara oförändrat under budgetåret 1989/90.

Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande
utgiftsbehov, netto tar upp 1 500 milj. kn Jag har inga invändningar mol RRV:s
beräkning.

Sammantaget räknar jag därmed med alt utgifterna under
budgetåret 1989/90 kommer att uppgå till 396 300 milj. kn Beräkningarna
sammanfattas i tabell 5.

Tabell 5 Statsutgifterna budgetåret 1989/90

Milj. kn

Statsbudget

RRV

Föredraganden

Utgiftsanslag
exkl. statsskuldräntor

därav:
förändring i anslagsbehållningar

Statsskuldräntor

Ändrad
disposition av rörliga krediter

Beräknat
tillkommande utgiftsbehov,

netto

Summa
statsutgifter

Finansfullmaktsutnyttjande

318 768

1 500

58 000

500

9 000 386 268

330 295

- 1066

62 800

1 500 394 595

332 000

- 1 066

62 800

1 500 396 300

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1990/91

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens lotala inkomster till 414 881
milj. kn för bud

getåret 1990/91. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräk

ningar som jag funnit nödvändiga. 41

Till följd av ny information räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers

inkomstskatt med 531 milj. kn Vidare räknar jag ned
inkomsttiteln iunrfw/ca Prop. 1989/90:150 personers inkomstskatt med 1 125
milj. kn med anledning av att det i prop. Bilaga 1 1989/90:110 om reformerad
inkomst- och företagsbeskattning föreslås att intäkterna från avskattning av
företagens reserver tillförs riksgäldskontoret för amortering av statsskulden.

1 enlighet med vad jag anfört ovan om den ekonomiska
utvecklingen räknar jag ned inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 124 milj. kn,
inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 556 milj kn, inkomsttiteln
Barnomsorgsavgift med 36 milj. kn, inkomsttiteln Vuxenuibildningsavgift med 5
milj. kn, inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 12 milj. kn,
inkomsttiteln Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkel och
arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 32 milj. kr. och inkomsttiteln Allmän
löneavgift med 5 milj. kn

Med anledning av de förslag som jag senare i dag avser all
framföra beträffande bl.a. mervärdeskatten och vad jag ovan anfört om den
privala konsumtionen räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 8700 milj.
kn Vidare tar jag, med anledning av förslag senare i dag, upp en ny
inkomsttitel, Avräkningsskatt. med 3 250 milj. kr. Sammantaget innebär dessa
justeringar all jag beräknar de sammanlagda inkomsterna för budgetåret 1990/91
till 424405 milj. kr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräkningar framgår
av tabell 6.

Tabell 6 Ändringar i RRV:s beräkningar av
statsbudgetens inkomster budgetåret 1990/91

Tusental kn

Inkomsttitel

RRV;s
beräkning

Förändring enligt föredraganden

1111
Fvsiska personers inkomstskatt

59 839 000

—

531 000

1121
Juridiska personers inkomstskatt

29 123 000

-

1 125 000

1211
Folkpensionsavgift

45 864 000

-

124 000

1221
Sjukförsäkringsavgift, netto

- 6
649 000

-

556 000

1231
Barnomsorgsavgift

13 415 000

-

36 000

1241
Vuxenutbildningsavgift

1 588 000

-

5 000

1251
Övriga socialavgifter, netto

- 6
915 000

-

12 000

1271
Inkomster av arbetsgivaravgifter till

arbetarskyddsverkets och arbets-

miljöinstitutets verksamhet

214 000

—

32 000

1281
Allmän löneavgift

2 073 000

-

5 000

1411
Mervärdeskatt

122 900 000

+

8 700 000

1511 Avräkningsskatt

-

-1-

3 250 000

Summa
inkomster

414 881 314

Summa
förändringar enligt

föredraganden

+

9 524 000

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i
indelningen av statsbudgetens inkomstsida i förslaget till statsbudget för
budgetåret 1990/91 (tabell 7).

Tabell 7 Förslag till förändringar i uppställningen av
statsbudgetens inkomster 1990/91

Inkomsttitel Förslag

1122 Avskattning av företagens reserver Ny inkomsttitel

1291 Särskild löneskatt Ny inkomsttitel

1511 Avräkningsskatt Ny inkomsttitel

1482 Tillfällig regional
investeringsskatt Namnändring

42

Utgifter Prop. 1989/90:150

1 det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret
1990/91 uppgåi- utgif- °

terna till
424927 milj. kn

1 årets budgetproposition upptogs utgifterna för
budgetåret 1990/91 lill 408 256 milj. kn Av detla belopp svarade minskade
anslagsbehållningar, ökad disposition av rörliga krediter och beräknat
tillkommande utgiftsbehov, netto för 10 000 milj. kn Ulgiftsanslagen exkl.
slatsskuldräntor uppgick lill 342 256 milj. kn

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har dels etl
antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels
riksdagen beslutat om elt antal anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om
riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar de samlade utgiftsanslagen
med ca 22 171 milj. kn Att utgiftsanslagen ökar beror främst på att den ekonomiska
utvecklingen med bl.a. kraftigt höjt ränteläge medför ökade utgifter för räntor
på statsskulden, bostadssubventioner m.m. Beloppet inkluderar även de
anslagsförändringar i förhållande lill budgetpropositionen som beslutals av
riksdagen. I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har jag låtit
upprätta en specifikation över föreslagna och i förekommande fall beslutade
anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen.
Denna specifikation (bil. 1.5) täcker i princip perioden t.o.m. mars 1990 samt
vad som föreslås i kompleiteringspropositionen.

Anslaget Rätttor på statsskulden tn.m. upptogs i
budgetpropositionen för budgetåret 1990/91 med etl till 56 000 milj. kn
beräknat belopp. Belastningen på delta anslag är beroende av den ackumulerade
statsskulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån
inom och utom landet samt av bokföringsmässiga valutadifferenser på grund av
ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En
beräkning av riksgäldskontoret ger vid handen att utgifterna för räntor på
statsskulden torde bli 4 miljarder kronor högre än vad som beräknades i
budgetpropositionen. Den inhemska räntekostnaden beräknas nu bli ca 4 800
milj. kn högre främst lill följd av del högre ränteläget. Samtidigt väntas
kostnaden för utländska lån minska med 800 milj. kn Förslag till inkomst- och
utgiftss-lal för anslaget Räntor på statsskulden m.m. framgår av bilaga 1.4.
Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret
1990/91 med 60 miljarder kronon

Tabell 8 Räntor på statsskulden budgetåret 1990/91

Miljarder kn

Nuv, beräkning

Räntor på inhemska lån m.m. 52,3

Räntor på
utländska län 7,2

Valutaförlusten
netto 0,5

Summa 60,0

Sammantaget innebär detta att jag beräknar statsbudgetens
utgiftsanslag för

budgetåret 1990/91 till sammanlagt 424927 milj. kn 43

1 syfte alt få en så långt möjligt rättvisande bild av
hela belastningen på Prop. 1989/90:150 statsbudgeten beräknas, utöver
utgiftsanslagen, på statsbudgetens utgifts- Bilaga 1 sida även medel för
förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition av rörliga krediter och
beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av
anslagsbehållningar komma all uppgå lill 1 500 milj. kr. netlo, budgetåret
1990/91. I prop. 1989/90:88 föreslås all en infrastmkturfond för investeringar
i järnvägs- och kollektivtrafik inrättas genom att ett engångsbelopp på 5 000
milj. kn anvisas via ett reservationsanslag på statsbudgeten för budgetåret
1990/91. Fonden föreslås få användas först när det är lämpligt ur
stabiliseringspolitisk synpunkt. Mol den bakgrunden förutses inle något
ianspråktagande av fonden under budgetåret 1990/91. De anslagsförändringar som
därutöver föreslagits riksdagen i propositioner som lagts efler
budgetpropositionen motiverar inte någon ändring av den beräkning som gjordes i
budgetpropositionen. Anslagsbehållningarna beräknas således öka med 3 500
milj. kn under budgetåret 1990/91.

Budgelutfallei, och därmed statens upplåningsbehov, har
tidigare påverkats av förändringar i utnyttjandet av rörliga krediter hos
riksgäldskontoret. Sådana krediter har enligt riksdagens beslut ställts till
förfogande för vissa affärsverk, myndigheter och bolag. Mot bakgrund av att
alltmer av statlig utlåning undantagits från statsbudgetens utgiftssida avser
jag att senare i dag förorda att förändringar i rörliga krediter från och med
budgetåret 1990/91 inte redovisas som en del av statsbudgeten.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som
möjligt skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens
utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid
beräkningen av denna post görs en uppskattning av sådana utgifts- och
inkomstförändringar som inte förts upp på något annal ställe i budgeten.
Tillkommande utgiftsbehov uppskattas uppgå till 4 000 milj.kn

I budgetpropositionen ingick i denna post bl.a.
budgeteffekterna lill följd av särpropositioner som senare under riksmötet
skulle komma alt föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har
medel i stället beräknats under berörda anslag och inkomstlillan

Tabell 9 Statsutgifterna för budgetåret 1990/91

Milj. kn

1990/91

Budgetpropositionen

Ny
beräkning

Utgiftsanslag
exkl. stasskuldräntor

Statsskuldräntor

Förändring
av anslagsbehållningar

Ändrad
disposition av rörliga krediter

Beräknat
tillkommande utgiftsbehov, netto

Summa
statsutgifter

342 256

56 000

1500

500

8 000

408 256

364 427

60 000

- 3 500

4 000 424 927

44

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1989/90 och
1990/91

Med hänvisning lill redovisningen i det föregående
beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande
budgetår och i förslaget till statsbudget för budgetåret 1990/91 enligt vad som
framgår av tabellerna 10 och 11.

Beräkningen
av budgelutfallei för innevarande budgetår ger vid handen att budgelöverskottet
blir 3,2 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu
förutses ett överskott om ca 15,3 miljarder kronon

Statsinkomsterna
för budgetåret 1990/91 uppskattas nu till 424,4 miljarder kronon Utgifterna
exkl. slatsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till 352,3 miljarder
kronon Nu beräknas utgifterna till 364,9 miljarder kronon Sammanfattningsvis
innebär beräkningarna att budgetunderskottet för budgetåret 1990/91 ökar med
0,1 miljarder kronor till 0,5 miljarder kronor jämfört med beräkningarna i
budgetpropositionen.

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget
till statsbudget för budgetåret 1990/91 sedan budgetpropositionen har jag även
låtit sammanställa i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokoUet
i detta ärende (bil. 1.5).

Tabell 10 Utvecklingen av statsbudgetens saldo
budgetåren 1988/89-1989/90

Miljarder kr.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1

1988/89

1989/90

Utfall

Budgetpropositionen

RRV Ny beräkning

Inkomster 367,7
Utgifter exkl. statsskuldsräntor 296,4
Statsskuldsräntor 53,2

Saldo
18,1

412,1

333,5

60,1

18,5

411,1 411,6

331,8 333,5

62,8 62,8

16,5 15,3

Tabell
11 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren

Miljarder
kn

1988/89-1990/91

1990/91

Procentuell
förändring

Budget- Ny
be-propo- räkning sitionen

Från
utfall Från ny be-

1988/89 till räkning 1989/90

ny beräkning till ny beräkning

1989/90 1990/91

Inkomster 407,9 424,4

Utgifter
exkl. statsskuldsräntor 352,3 364,9

Statsskuldsräntor 56,0 60,0

11,9% 12,5 % 18,1 %

3,1 %

9,4%

-4,5 %

2
Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo
erhålls om det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig
art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör
betonas alt det

45

5 Riksdagen 1989190. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall
betraktas som en regul- Prop. 1989/90:150 jär inkomst/utgift eller som en
extraordinär effekt. Trots alt avgränsningarna Bilaga 1 i de enskilda fallen
inte är helt självklara anser jag det ändå angelägel att redovisa en beräkning
där de extraordinära effekterna exkluderats så att statsbudgetens underliggande
utveckling klargörs.

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som
extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaidol:

-
vissa
engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifler

-
tillfälliga
extra inleveranser från affärsverk lill statsbudgeten

-
utförsäljning
av statlig egendom

-
utförsäljning
av beredskapslager av olja.

På utgiftssidan har följande effekter beaktats vid
framräkning av det underliggande budgetsaldot:

-
valutaförluster/vinster
som uppslår vid amortering av statens utlandslån

-
rena
budgetavlaslningar, som t.ex. att kostnaderna för byggnadsstyrelsens
investeringar fno.m. budgetåret 1990/91 inle belastar statsbudgeten

-
vidare att
vissa affärsverk finansierar sina investeringar genom lån på kredilmarknaden
eller direkt i riksgäldskontorel i stället för som tidigare över anslag på
statsbudgeten.

Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling
under perioden 1988/89-1990/91.

Tabell 12 Underliggande budgetsaldo för budgetåren
1988/89-1990/91

Miljarder
kn, löpande pnser

1988/89

1989/90

1990/91

Underliggande budgetsaldo Andel av BNP (%)

1,2 0,1

4,4 0,3

-1,1 -0,1

3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera
hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgiften Statens
lånebehov bestäms dels av budgetutfallet och vissa kassamässiga korrigeringar
av detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på
statsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt
av de skulddispositioner som riksgäldskontoret gör

Med det av RRV redovisade budgetsaldot som utgångspunkt
krävs således en del justeringar för att erhålla statens lånebehov och
statsskuldens förändring. I det följande redovisas kortfattat hur dessa
begrepp är relaterade till varandra.

Statens lånebehov

1. Det redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för
kalkylen.

2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transaktio- "

ner
bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på statsver-
Prop. 1989/90:150 kets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att
inkomster och Bilaga 1 utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande
betalningar, dels ge nom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten.

3. Den
tillfälliga arbelsmiljöavgiften, som infördes september 1989, över

förs omedelbart lill riksgäldskontoret. Detla innebär att skatten inte påver

kar budgetulfallet. Den har däremot medfört en tillfällig minskning av sta

tens lånebehov. Motsvarande gäller för det tillfälliga obligatoriska sparandet

som infördes vid samma tidpunkt.

Beträffande
arbelsmiljöavgiften kommer denna fno.m. 1 juli 1990 ej längre att tillföras
riksgäldskontoret utan överföras direkt till arbetslivsfonden. De vid juni
månads utgång ackumulerade medlen, ca 5,9 miljarder kronor, kommer då att
flyttas över till fonden.

4. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och
redovisas inle på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de
statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig
upplåning.

5. Genom en summering av posterna 1-4 erhålls statens lånebehov.

Statsskiädens
förändring

Statsskuldens
förändring påverkas därutöver av transaktioner av dispositiv karaktär som
riksgäldskontoret gön

6. Skulddispositioner utgörs t.ex av uppköp av statsobligationer, utbetalningar
av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster samt
tillfälliga bokföringstransaktioner som påverkar statsskuldens storiek.

7. Genom alt skulddispositioner läggs till statens lånebehov erhålls
statsskuldens förändring.

Tabell 13 Statens
lånebehov (netto) och statsskuldens förändring budgetåren 1988/89-1990/91

1988/89

1989/90

1990/91

1.
Budgetsaldo

18,1

15,3

-0,5

2.
Kassamässiga

korrigeringar

- 0,1

3.
Tillfällig

arbetsmiljöavgift.

tillfälligt obligatoriskt

sparande

-

11,5

-0,6

4.
Minus:

riksgäldskontorets

kreditgivning till vissa

affärsverk m.m.

3,4

7,8

7,4

5.
Statens lånebehov

-14,6

-19,0

8,5

6.
Skulddispositioner

- uppköp obligationer

1,2

-

-

- övrigt

.5,7

- 4,0

-

7.
Statsskuldens

förändring'

- 7,7

-23,0

8,5

'Negativa
tal innebär minskning av statsskulden.

Upplåningsbemyndigande

Liksom
föregående år bör riksdagen utfärda bemyndigande för regeringen enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning.

47

4
Statliga garantier

4.1 Redovisning av statens garantiåtaganden

I
1990 års budgetproposition redovisades alt statens garantiåtaganden per den 1
juli 1989 uppgick lill ca 165,3 miljarder kn

Regeringen har därefter
lagt fram förslag till riksdagen som berör omfattningen av statliga garantiåtaganden.
Förslagen redovisas i tabell 14. Därutöver har regeringen medgett att
Televerket får teckna garantier för Teleinvest AB upp till elt belopp av 14
000 milj. kn, en ökning med 1 500 milj. kr. Statens samlade garantiåtagande
kommer därmed alt uppgå lill ca 172 miljarder kr. den 1 juli 1990.

Tabell 14 Föreslagna förändringar av ramar för statUgt
garantiåtagande som redovisades i prop. 1989/90:100 Bil. I

Milj. kn

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1

Proposition

Garantins

Nuvarande

Föreslagen

Tidpunkt för

ändamål

garantiram

garantirum

Förändring

förändring

1988/89:1.52

VPC AB

50

100

-(- 50

1990-06-01

1989/90:25

Världsutställ-

ningen i Sevilla

0

30

-h30

1989-12-14

1989/90:43

Stadshypotek

21000

25 000

+4 000

1990-02-01

1989/90:78

Stöd till

dagspressen

0

300

-H300

1990-07-01

1989/90:88

Vägverket

0

500

-h500

1990-07-01

1989/90:88

FFV AB

0

270

+ 21Q

1990-07-01

4.2 Övrigt

Mitt förslag:
Lånegarantier som meddelats enligt vissa, numera upphävda, författningar om
ekonomiskt stöd inom jordbrukels område och som fortfarande löper skall
beläggas med avgift. Avgifi skall betalas första gången för budgetåret 1990/91
och beräknas på kapitalskulden per den 1 juli 1990.

Skälen för mitt förslag: I
enlighet med vad som anfördes i kompletterings-propositionen för budgetåret
1988/89 har riksdagen beslutat att belägga vissa statliga garantier med avgift.

Beslutet motiverades av
regeringens vid olika tillfällen uttalade mening att den tidigare avgiftsfria
kreditgaranligivningen m.m., som inneburilen netto-utgift för staten, borde
bära sina egna kostnaden 1 syfte att få verksamhetens inkomster att läcka dess
utgifter föreslogs att en avgift skulle tas ut (prop. 1987/88:150, bil 1, s.
57). Riksdagen hade tidigare uttalat sitt stöd för regeringens uppfattning (se
t. ex. FiU 1986/87:10, s. 68).

I
kompletleringsproposilionen lades sålunda fram ell förslag om avgiftsbeläggning.
Vad gällde garantier som framdeles beviljades skulle avgift tas ut med stöd av
en förordning om statligt slöd till näringslivet. Sedan riksdagen godkänt
riktlinjerna för stödet till näringslivet (FiU 1987/88:31, rskr. 399) utfärdade
regeringen förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet.

48

Sedan
riksdagen i bifallit regeringens förslag om avgiftsbeläggning av Prop. 1989/90:150
redan lämnade garantier utfärdades lagen (1988:777) om avgifter för vissa
Bilaga 1 statliga garantier och förordningen (1988:778) om avgifter för vissa
statliga garantien

Den förfallningslekniska lösningen av frågan innebar alt
lagen gjordes till-lämplig på statliga garantier som lämnats avgiftsfritt före
den 1 juli 1988 för lån och krediter med slöd av författningar som räknas upp i
en särskild bilaga till lagen (1 §).

I 2 § anges att avgift skall utgå, beräknad på den
utestående garanterade kapitalskulden per den 1 juli varje ån I 3 § bemyndigas
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att lämna närmare
föreskrifter om tid och sätt för betalningen.

I nyssnämnda förordning bestämde regeringen avgiftssatsen
till en procent och bemyndigade riksrevisionsverkel att meddela föreskrifter om
lid och sätt för betalningen.

Lagen trädde i kraft den 1 juli 1988 och avgifter skulle
betalas första gången för budgetåret 1990/91 beträffande i bilagan uppräknade
stödförfalt-ningar som var hänförliga till jordbrukets område och beräknas på
den utestående garanterade kapitalskulden per den 1 juli 1990.

Bilagan innehåller en uppräkning av i allt 17
författningan Några av dessa har upphört att gälla och har ersatts av andra
stödförfaltningan Dock kan de upphävda författningarna ha fortsatt att gälla
övergångsvis för lån och garantier som meddelats före upphävandet och som ännu
inte är slutreglerade.

De författningar del gäller är kungörelsen den 11 juni
1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukels yttre och inre
rationalisering, kungörelsen (1963:305) om statligt kreditstöd till förvärv och
drift av jordbruk m.m., kungörelsen (1967:443) om statlig garanti för lån lill
maskinhållning inom jordbruket m.m. samt kungörelsen (1967:453) om statligt
stöd lill jordbrukets rationalisering m.m. Enligt uppgift från
lanlbruksstyrelsen finns alltjämt utestående lån som beviljats med slöd av
numera upphävda författningar, som emellertid inte omfattas av uppräkningen av
stödförfaltningar i den nämnda bilagan till lagen om avgifler för vissa
statliga garantien De utelöpande garanterade lånen kommer därmed alltjämt alt
vara avgiftsfria.

Även de nu nämnda författningarna bör föras in i
förteckningen och avgift för ulelöpande lånegarantier införas, beräknad på kapitalskulden
per den 1 juli 1990. Del är fråga om stödförfattningar inom jordbrukels område,
varför den föreslagna tidpunkten för avgiftsuttag överensstämmer med den som
bestämdes redan vid riksdagens ställningslagande till det tidigare förslaget om
avgiftsuttag på beviljade garantier inom området.

4.3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom
finansdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1988:777)
om avgift på vissa statliga garantien Förslaget bör fogas till protokollet i
detla ärende som bilaga 1.6. Förslaget är sådant alt lagrådels hörande skulle
sakna betydelse.

49

5
Årsbokslut för staten budgetåret 1988/89 Prop.
1989/90:150

Riksrevisionsverkel
(RRV) har överlämnat en preliminär version av balansräkningen som ingår i den
kommande rapporten Årsbokslut för staten budgetåret 1988/89. Detta årsbokslut
omfattar de statliga myndigheterna inkl. affärsverken samt myndigheter under
riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senare kategorin, ingår dock endast med
grundfonden på 1,1 miljard kn I övrigt ligger riksbankens tillgångar helt vid
sidan av den statliga redovisningen.

Balansräkning
med noter

Balansräkningen
i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i ovannämnda
myndigheters bokslut. I dessa bokslut las anläggningstillgångarna upp till
anskaffningsvärden minskade med avskrivningar Kravet på myndigheterna att
redovisa materiella tillgångar är emellertid begränsat. Endast myndigheter
vars verksamhet till övervägande del är finansierad med avgifter (affärsverk
och uppdragsmyndigheter) är skyldiga att i sina balansräkningar ta upp sådana
tillgångar. Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydande värde
som inte finns med i tillgångsredovisningen.

1
årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade nu-kostnaden
Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med
avskrivningar grundade på delta värde. 1 beloppen för nukostnad ingår såväl de
bokförda tillgångarnas nukostnad som värdet av vissa icke bokförda tillgångan

För
att få uppgift såväl om värdet av icke bokförda tillgångar som nukostnad för
bokförda tillgångar har RRV sänt ut förfrågniiigar till ell stort antal
myndigheten Det inkomna materialet har bearbetats och sammanställts i kolumnen
för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter
saknas. Bl.a. har underlag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som
används inom försvaret - flygplan, fordon och annan krigsmateriel - inle
kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar, bibliotek m.m. ligger också utanför
redovisningen. Den största tillkommande posten bland nu-koslnaderna är värdet
av det statliga vägnätet, som här beräknats och lagils in i balansräkningen.

Balansräkningen
återges i något förkortad form i tabell 1. Per den 30 juni 1989 var den
bokförda nettoförmögenheten drygt -355 miljarder kronon Detta innebär en
förbättring jämfört med föregående år om 27 miljarder kronor som i första hand
beror på att statsbudgetens saldo blev positivt för budgetåret 1988/89.

50

Tabell 14. Preliminär balansräkning för staten, miljarder
kr.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1

Bokförda värden 1989-06-30 1988-06-30

Beräknad nukostnad'' 1989-06-30 1988-06-30

13,0

11,9

TILLGÅNGAR Materiella tillgångar o Lager och förråd o
Skepp, maskiner och

inventarier o Byggnader och mark 0 Statliga vägar-'

32,4 88,1

30,2 84,0

132,4

127,2

Finansiella tillgångar 0 Aktier m.m.' 0 Skattefordringar
o Övriga fordringar''' o Likvida tillgångar

41,5

12,9

160,9

37,5

39,4

10,7

150,8

24,6

252,8

225,5

Summa
tillgångar

385,2

352,7

SKULDER
OCH KAPITAL

Statsskulden"

0 Lån i Sverige o Län utomlands

475,7 103,6

481,2 110,1

579,3

591,3

Övriga
skulder

o
Kortfristiga skulder

o
Långfristiga skulder

75,3 11,5

65,2 11,7

86,8

76,9

Donationskapital

. 3,3

2,8

Verkskapital

o
Konsoliderande avsättningar

i affärsverken m.m.' o Fonder m.m.

46,7 24,4

44,8 19,0

71,1

63,8

Statens nettoförmögenhet o Vid budgetårets början o
Förändringar under budgetåret:

- Verksamhetens

nettoförändring''

- Övriga
kapitalförändringar

-382,1

-1- 17,1 + 9,7

-398,1

-1- 7,9 -1- 8,1

Vid
budgetårets slut

-355,3

-382,1

14,5

60,3

256,2

67,3

398,3

16,1

57,9

198,5

58,0

330,5

39,4

6,9

150,8

24,6

221,7 552,2

481,2 110,2

591,4

65,2 11,7

76,9 2,8

94,0 19,0

112,1

-239,9 -F 9,0

-230,9

Summa
skulder och kapital

385,2

352,7

552,2

'' Uppgifterna grundar sig pä preliminära värden från
myndigheterna. Här redovisas endast nukostnader för materiella tillgängar.

-' Värdet pä de statliga vägarna har beräknats med
investeringarna i vägnätet under den senaste 40-årsperioden som underlag. Som
investering har räknats utfallet på anslagen för byggande av statliga vägan
Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor andel av anslaget utgöra
värdehöjande förbättringsarbeten. De på detta sätt beräknade
investeringsbeloppen har omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets
vägkostnadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med
avskrivningar (avskrivningstid 40 år). Anskaffningsvärdet för vägarna minskat
meo avskrivningar uppgår till 29 miljarder kronon

51

"
Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden. Prop. 1989/90:150

■*' Därav lånefordringar 118,7 miljarder kronon
Lånefordringarna har tagits upp till Bilaga 1 sina nominella belopp. Fr.o.m.
budgetåret 1985/86 finansieras och redovisas nya bostadslån av Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Utestående bostadslån hos SB.KB uppgår
till drygt 37 miljarder kronon

'' I de bokförda värdena, enligt riksgäldskontorets
redovisning, har skulder inom staten räknats bort. Utlandslänen upptas till
den kurs som gällde på balansdagen.

*' Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet
affärsverk skulle äteranskaffningen av anläggningstillgångar finansieras med
avskrivningsmedel. Reglerna var så utformade att avskrivningsmedlcn skulle
täcka även det ökande behov av kapital för återanskaffning som uppstod vid
inflation, öm inga expansionsinvesteringar gjordes innebar detta i princip att
det av staten tillskjutna kapitalets nominella värde förblev oförändrat, medan
det successivt ökande värdet av anläggningstillgångarna finansierades med
driftmedel. De avsättningar som tidigare gjorts vid affärsverken kvarstår dock
i redovisningen. Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det
kapital som tillskjutits från staten förts till den i balansräkningen
redovisade nettoförmögenheten under det att kapital som tillförts från verkens
driftintäkter redovisas som en särskild post i balansräkningen. Uppskrivningar
av statskapitalels värde har hänförts till nettoförmögenheten.

" Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt
följande. Milj. kn

+ 18 108

- 844

- 179

+ 17 085 + 29

Statsbudgetens överskott

Finansiella transaktioner avseende utlåning m.m.

Investeringstransaktioner

Statsbudgetens nettoöverskott

Inkomst från tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag m.fl.

Verksamhetens nettoförändring +17 114

6 Disposition av rörliga krediter

Riksgäldskontorel tillhandahåller sedan länge s.k. rörliga
krediter ål vissa statliga myndigheter, företag och affärsverk. Dessa används
som rörelsekapital och liknar de checkräkningskrediter privala företag har hos
banken

Då rörliga krediter infördes år 1923 ansågs det inte
lämpligt att redovisa dessa i riksstaten. En kredit beviljades därför i form av
elt bemyndigande för riksgäldskontorel att i den mån krediten togs i anspråk
upplåna därför erforderliga medel.

Från och med år 1952 berördes krediterna regelmässigt i
stalsverkspropo-sitionen. Detta år infördes i finansplanen en tabell som
bedömdes "vara av betydelse för bedömningen av det statliga lånebehovet
under nästkommande budgetår". Tabellen var en "sammanställning över
kapilalbudgelen och vissa liknande utgiftsbehov". Krediterna redovisades
inte i själva kapitalbudgeten men bedömdes vara ett utgiftsbehov som behövde
beaktas för att beräkna det statliga lånebehovet. Sedan budgetåret 1980/81 har
drift-, kapital- och totalbudgel ersatts av en enda sammanhållen statsbudget. I
denna redovisas förändringen i de rörliga krediterna på samma sätt som i
tidigare totalbudgel.

Riksrevisionsverket (RRV) har kommit in med förslag om att
de rörliga

krediterna fortsättningsvis inte skall redovisas som en del av statsbudgeten

(PM 1989:1997). Följande skäl har anförts för förslaget: 52

- huvudsyftet med att ha med förändringarna i de
rörliga krediterna i total- Prop. 1989/90:150

budgeten var att beräkna statens lånebehov. Eftersom alltmer av statens
Bilaga 1

utgifter för upplåning har tagits bort från statsbudgeten
har detta skäl blivit inaktuellt.

-
från
statsbudgetens utgiftssida undantas alltmer av statlig utlåning. Det är därför
lämpligt att även utlåning via rörliga krediter redovisas utanför
statsbudgeten.

-
rörliga
krediter är en redovisningsmässigt sett udda post på statsbudgeten och kan inle
hämtas i den ordinarie redovisningen mot statsbudgeten.

De myndigheter som har rörliga krediter påverkas inte av
förslaget.

Riksgäldskontorel och riksbanken, som har beretts
möjlighet att yttra sig över förslaget, har inte haft någonting all invända.

Jag förordar med denna bakgrund alt förändringar i rörliga
krediter från och med budgetåret 1990/91 inte redovisas som en del av statsbudgeten.

7 Finansfullmakten

Riksdagen har för innevarande budgetår bemyndigat
regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver del, besluta om utgifter intill
etl sammanlagt belopp om 2 500 milj. kn (prop. 1988/89:150 bil. 1, FiU 30,
rskn 327).

Finansfullmaklen får användas för all tidigarelägga,
utvidga eller påskynda statliga investeringar som normalt finansieras med
anslag på statsbudgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag till
kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten får
därvid fastställas med hänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 %. Vidare
får finansfullmakten användas för bidrag lill näringslivet och bostadssektorn.
1 dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75
%. Regeringen har vidare bemyndigats att utnyttja fullmakten för ytterligare
två ändamål, nämligen arbetsmarknadsutbildning och för arbelsmarknadspolitiska
insatser med anledning av handelsblockaden mol Sydafrika och Namibia.

Regeringen har hittills inte utnyttjat fullmakten under
budgetåret 1989/90. Men även för budgetåret 1990/91 förordar jag att en
fullmakt begärs intill etl sammanlagt belopp av 2 500 milj. kr.

8 Statliga myndigheters ställning inom
mervärdeskattesystemet m.m.

Regeringen har i prop. 1989/90:111 lagt fram förslag om
reformerad mervärdeskatt m.m. Förslagen berör statliga myndigheter och
mottagare av statsbidrag i främst tre avseenden. För del första föreslås
ändringar av statliga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet
fno.m. budgetåret 1991/92. För det andra föreslås breddning av underlaget för
mervärdeskatt och för det tredje föreslås nya eller förändrade punktskatter
inom vissa områden. De båda senare förslagen föreslås i huvudsak träda i kraft
den 1 ja-nuari 1991. Riksdagen har tidigare beslutat om vissa likartade
förändringar

av mervärdeskatt resp.
punktskatter som har trätt i kraft under innevarande Prop. 1989/90:150 år
(prop. 1989/90:50, SkU 10, rskn 96). Vidare föreslås i denna proposition
Bilaga 1 en tillfällig höjning av mervärdeskatten. De olika förslagen påverkar
myndigheter och bidragsmottagare på olika sätt. Jag kommer därför i det följande
att föreslå riktlinjer för hur konsekvenserna av dessa förändringar bör
hanleras.

Nuvarande
system för priskompensation till myndigheter bygger i allt väsentligt på att
uppräkning sker retroaktivt med hänsyn lill faktisk prisutveckling.
Uppräkningen baseras på myndighetsvisa uppgifter om avlalskostna-der,
konstaterad prisutveckling uttryckt i konsumentprisindex, basbelopp eller
motsvarande. På liknande sätt erhåller viktigare bidragsmollagare en retroaktiv
kompensation för prisutvecklingen i samhället. Såväl förändringar i
mervärdeskaltesystemet som inom punklskatteområdet får direkt genomslag i
prisbildningen och därmed också i olika indexserier, basbelopp och liknande.
Med bibehållande av nuvarande system för priskompensation behövs därför i
princip inte några särskilda åtgärder för att kompensera myndigheter och
mottagare av statsbidrag med anledning av regeringens förslag i dessa delan Det
finns dock en artskillnad mellan effekterna av breddal underlag för
mervärdeskatt resp. nya punktskatter som jag strax återkommer till.

Myndigheternas
ställning inom mervärdeskaltesystemet föreslås ändrad främst för att uppnå
konkurrensneutralitet mellan egenregi-verksamhet och entreprenadverksamhet.
Detta är viktigt bl.a. för att stimulera till lösningar som ökar
produktiviteten i myndigheternas verksamhet. I dagsläget är myndigheternas
anslag budgeterade med hänsyn till att vissa utgifter innehåller påslag för
mervärdeskatt. Myndigheternas anslag är således bruttobudgete-rade och
mervärdeskatten avräknas mot myndighetens eget anslag. 1 prop. 1989/90:111
föreslås att myndigheternas anslag fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall budgeteras
netto, dvs. exkl. mervärdeskatt. Enligt detta förslag avräknas myndigheternas
ingående mervärdeskatt mol inkomsttitel i stället för mot resp. myndighets
anslag. Myndigheternas anslag ger därmed också en mer rättvisande bild av
kostnadsläget i verksamheten. För att kunna genomföra förslaget krävs vissa
modifieringar av myndigheternas redovisningssystem och rutinen Regeringen bör
utfärda anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar så att
förändringar kan genomföras fno.m. budgetåret 1991/92.

De
totala inkomsterna från mervärdeskatten uppgick 1988 lill ca 90 miljarder kn
Av delta uppskattas de statliga myndigheternas andel till ca 8 miljarder kn
Ett exakt belopp är svårt att räkna fram bl.a. beroende på oHkheler i
redovisningsteknik mellan det statliga området och näringshvet. Breddningen av
underlaget för mervärdeskatt beräknas ge en inkomstökning, varav den statliga
sektorns andel kan uppskattas till drygt 1 miljard kn I delta belopp ingår inte
försvarsmateriel. En översiktlig beräkning pekar dock på att mervärdeskatt på
försvarsmateriel skulle kunna innebära en utgiftsökning för myndigheterna inom
försvarsmakten på drygt 2 miljarder kn per ån

Som
jag konstaterade inledningsvis behövs i princip ingen särskild kompensation
för förändringar i underlaget för mervärdeskatten eller för punktskatter med
hänsyn till nuvarande system för beräkning av priskompensa-lion. Men eftersom
jag samtidigt förutsätter att myndigheternas anslag kom-

54

mer att budgeteras netto,
dvs. exkl. mervärdeskatt, så uppstår behov av vissa Prop. 1989/90:150
övergångslösningar i fråga om teknik för priskompensation. Däremot be-
Bilaga 1 hövs inte åtgärder med hänsyn till förändringarna på
punktskatteområdet, eftersom dessa merutgifter fortfarande skall avräknas mot myndighetens
anslag och att myndigheterna kan påräkna retroaktiv priskompensation.

Myndigheterna
kommer under andra hälften av budgetåret 1990/91 att få vissa merutgifter till
följd av det breddade underlaget för mervärdeskatten. Detta kan komma att leda
till en brist på anslagsmedel, eftersom regeringen inte har kunnat la hänsyn
lill delta i förslagen i 1990 års budgetproposition. Problemet med brist på
anslagsmedel försvinner dock redan under budgetåret 1991/92, då myndigheternas
merutgifter kan avräknas på annal sätt än mot resp. anslag.

1
samband med förändringarna i myndigheternas ställning i mervärdeskaltesystemet
skulle således frågan om priskompensalion för andra hälften av budgetåret
1990/91 behöva lösas på annal sätt än genom tillämpning av nuvarande system för
priskompensalion. Det ekonomiska lägel och behovet av åtstramning i
samhällsekonomin leder dock till att jag förordar att kompensation inte skall
utgå till myndigheterna eller mottagarna av statsbidrag för effekterna av det i
prop. 1989/90:111 föreslagna breddade underlaget för mervärdeskatt.
Besparingseffekten av detla kan beräknas till ca 500 milj. kn under budgetåret
1990/91. På moisvarande sätt bör inle heller någon kompensation utgå för
förslaget till tillfällig höjning av mervärdeskatten eller de redan beslutade
åtgärderna inom mervärdeskatteområdet som har trätt i kraft under innevarande
ån Myndigheterna får således anpassa sina genomförandeplaner till givna
ekonomiska raman Detta är enligt min mening en nödvändig åtgärd bland andra åtgärder
för att begränsa efterfrågan i den svenska ekonomin. Jag kan dock inte utesluta
att något undanlag får göras för vissa myndigheter inom försvarsmakten med
hänsyn till att nuvarande undanlag från mervärdeskatt föreslås slopad på
försvarsmateriel. Förslaget medför kraftiga merutgifter och skulle kunna leda
till omfattande omprioriteringar i beslutande program för
materielanskaffningen. Om det visar sig bli nödvändigt med ytterligare
medelsanvisningar på malerielanslagen får regeringen la upp detta i samband med
förslag lill tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91.

Sammanfattningsvis
förordar jag alltså att myndigheter och mottagare av statsbidrag i princip inte
skall kompenseras för de effekter av breddningar i underlaget för mervärdeskatt
som genomförs under innevarande och kommande budgetån

Hemställan

Jag
hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, att regeringen dels föreslår
riksdagen all

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
förordals i del föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgelregleringen som förordats i
det föregående,

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budget- 55
året 1990/91,

1. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för Prop.
1989/90:150 budgetåret 1990/91, Bilaga 1

2. godkänna beräkningen av Beräknat tillkotnmande utgiftsbehov, netto för
budgetåret 1990/91,

3. anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på statsskulden,
m.m. för budgetåret 1990/91,

4. lill Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1990/91 anvisa ett
förslagsanslag på 60 000 000 000 kn,

8. bemyndiga regeringen alt för budgetåret 1990/91, om arbetsmarknadsläget
kräver del, besluta om utgifter i enhghet med vad som förordals intill elt
sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kn,

9. bemyndiga regeringen alt ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om
statens upplåning,

10. anta
förslaget lill lag om ändring i lagen (1988:777) om avgifter

för vissa statliga garantier,

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredraganden har anfört om

11. rörliga krediter,

12. årsbokslut för staten 1988/89,

13. utnyttjandet av finansfullmakten,

14. riktlinjer för kompensation till myndigheter och mottagare av
statsbidrag till följd av förändringar inom mervärdeskatleområdel.

56

Innehållsförteckning

Reviderad finansplan

1 Handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning och
välfärd .... 1

1.1
1980-lalels
framsteg......................................... ........ 1

1.2
Problembilden................................................... 2

1.3 Alternativen
i den ekonomiska politiken 2

1.4
Handlingsprogram
för tillväxt, sysselsättning och välfärd 3

1.5
Effekter av de
föreslagna åtgärderna............... ........ 9

2
Den
internationella ekonomin.................................. ...... 10

3
Den svenska
ekonomin............................................ 13

3.1
Utvecklingen
1990 och 1991............................. ...... 13

3.2
Några
utvecklingsvägar till 1995....................... ...... 19

4 Den ekonomiska politiken........................................ 20

4.1 Problemen......................................................... ...... 20

4.2
Skattepolitiken................................................... ...... 21

4.3
Stabiliseringspolitiken........................................ 23

4.4
Åtgärder för tillväxt........................................... ...... 24

4.5
Fördelningspolitiken.......................................... ...... 29

5 Den offentliga sektorn............................................. ...... 30

5.1
Det reviderade
budgetförslaget........................ 30

5.2
Kommunernas
ekonomi..................................... ...... 33

5.3
Åtgärder för
förnyelse........................................ ...... 34

Statsbudgeten och Särskilda frågor.............................. ...... 39

1 Statsbudgeten budgetåren 1989/90 och 1990/91..... 39

1.1
Beräkningsförutsättningar................................ ...... 39

1.2
Statsbudgetens
inkomster och utgifter under budgetåret 1989/90 39

1.3
Statsbudgetens
inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91 41

1.4
Statsbudgetens
saldo för budgetåret 1988/89 och 1990/91 45

2
Underliggande
budgetutveckling............................. 45

3
Statens lånebehov
och statsskuldens förändring..... .... 46

4
Statliga
garantier..................................................... ...... 48

4.1
Redovisning av
statens garantiåtaganden....... 48

4.2
Övrigt................................................................ ...... 48

4.3
Upprättat
lagförslag.......................................... ...... 49

5
Årsbokslut för
staten budgetåret 1988/89.............. 50

6
Disposition av
rörliga krediter.................................. ...... 52

7
Finansfullmakten...................................................... 53

8
Statliga myndigheters
ställning inom mervärdeskaltesystemet

m.m................................................................................ 53

Hemställan..................................................................... ...... 55

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1

Bilaga
1.1

Reviderad nationalbudget 1990

Reviderad nationalbudget prop. i989/90:i5o

Bilaga
1.1

Förord

Den
reviderade nationalbudget, som härmed läggs fram, beskriver den internationella
och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1991.

Nationalbudgeten
bygger på material från fackdepartement, olika verk och institutionen För
bedömning av den internationella utvecklingen har material erhållits från bl.a.
OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på material från
statistiska centralbyrån och den prognos för 1990 och 1991 som
konjunkturinstitutet publicerade den 30 mars 1990.

Ekonomiska
rådet, konjunkturexperter och branschexperter har hörts, men berörda personer
bär inte något ansvar för de bedömningar, som görs i nationalbudgeten.

Ansvarig
för den reviderade nationalbudgeten är statssekreteraren Gunnar Lund. Arbetet
har letts av departementsrådet Anders Palmen Kalkylerna avslutades den 19
april 1990.

1
Riksdagen 1989190. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

1 Sammanfattning Prop. 1989/90:150

Den svenska ekonomin uppvisar en splittrad bild.
Fortfarande råder över-hetlning på arbetsmarknaden och arbetslösheten är mycket
låg. Löner och priser stiger snabbi. Samtidigt blir det allt klarare att
aktiviteten håller på att dämpas. Industrin känner av en tydlig försvagning av
efterfrågan, både från export- och hemmamarknaden. Underskottet i bytesbalansen
stigen

Den samlade tillväxten i ekonomin kommer alt dämpas
markant och för 1990 som helhet undersliga 1 %. All siffran inle blir ännu
lägre beror på all hushållens realinkomster fortsätter att öka relativt mycket
och all avmattningen för investeringarna kommer med viss fördröjning. Detsamma
gäller för arbetslösheten, där årsgenomsnittet väntas stanna på 1,6%. Den negativa
tendensen för bytesbalansen håller i sig.

Om lönerna fortsätter all stiga snabbi kommer avmattningen
alt accentueras än mer nästa ån Det höga kostnadsläget medför alt investeringsklimatet
försämras och alt den utlandskonkurrerande industrin tappar marknadsandelar.
Inflationstakten förblir hög. Hushållen får en köpkraftsförstärkning, även när
hänsyn tagits till de nu föreslagna åtstramningsålgärderna. Den blygsamma
tillväxl som uppnås i ekonomin blir helt och hållet konsumtions-ledd.

Åven i altemativet med låga löneökningar kommer tillväxten
att bli blygsam 1991, men detta alternativ är ändå relativt gynnsamt.
Investeringar och export utvecklas då bättre och infiationstaklen blir lägre.
Uppgången av arbetslösheten begränsas.

Internationella förutsättningar

Den internationella ekonomin håller på att gå in i en
avmailningsfas. Dämpningen har hittills varit mest tydlig i Förenta staterna
och Storbritannien, medan tillväxten varit fortsatt god i Japan och
Konlinentaleuropa. Det splittrade mönstret för de olika länderna väntas hålla
i sig framöven

Del är främst investeringar och export som dämpas, medan
konsumtionen hålls uppe relativt väl. Speciellt gäller detta för den amerikanska
ekonomin. Åven i Västtyskland är den privata konsumtionen en drivkraft,
eftersom in-komstskalterna sänks och immigrationen från Östtyskland späder på
efterfrågan. Den appreciering av D-marken som inträffat får en dämpande effekt
på företagens konkurrenskraft och på exporten. I OECD-området sammantaget
beräknas tillväxttakten gå ned från 3,5 % förra året till under 3 % både i år
och nästa ån För Norden förutses siffran bli en procentenhet lägre under
prognosperioden. Arbetslösheten i industriländerna stabiliseras sannolikt på
nuvarande nivå under de närmaste åren.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

1988 1989 1990 1991

BNP i OECD, % 4,3 3,5 2 3/4 2 3/4

3,3

4,4

4 1/2

4 1/4

5

18

18

19

6,13

6,45

6,19

6,19

Konsumentpriser i OECD (årsgenomsnitt). % Råoljepris,
dollar per fat Dollarkurs i kr.

Källor: OECD och finansdepartmentet

Trots
konjunkturavmattningen väntas nedgången i inflationen bli relativt Prop.
1989/90:150 blygsam. Åven om arbetslösheten fortfarande är hög föreligger
arbetskrafts- Bilaga 1.1 brist i flera landen vilkel sannolikt leder lill ökade
lönekrav samtidigt som flaskhalsar hämmar produktivitetstillväxten. Företagen
förutses dock inte fullt ut kompensera sig genom all höja priserna, ulan i
stället krymper vinstmarginalerna. Genomförandet av en tysk valutaunion kan
dra upp inflationen i Förbundsrepubliken, framför allt nästa ån För OECD
sammanlaget väntas inflationen gå ned från närmare 5 % i fjol lill 4 1/2 % i år
och nästa ån

Hotel mot det relativt gynnsamma förlopp som här skisseras
kommer främst från inflationen. Om priserna stiger mer än förutsett, stramas
penningpolitiken ål. Allt högre räntor dämpar då aktiviteten och oron på de finansiella
marknaderna kan komina att stiga. Elt annal hot mot industriländernas tillväxl
kan uppstå om störningar inträffar på oljemarknaden.

Löner och konstimentpriser

Del strama arbetsmarknadsläget drev upp lönerna under
förra året. Den genomsnittliga löneökningen i ekonomin blev ca 9 1/2%, dvs
nästan dubbelt så mycket som i omvärlden. De nya avtal som tecknats för 1990
ligger på höga nivåer. Totalt beräknas lönerna stiga med ca 8 1/2 % i år,
förutsatt alt de omförhandlingar, som en del av löntagarorganisationerna har
rätt till inte leder till nya påslag och att löneglidningen blir ungefär som
förra året. När det gäller att bedöma utvecklingen nästa år finns många
osäkerhetsmoment, bl.a. vilken effekt skatteomläggningen får. Om
arbetsmarknadsläget fortsätter att styra lönebildningen verkar en
genomsnittlig löneökning på ca 8% trolig (inkl. effekten av de två extra
semesterdagarna på 0,6 %). Alternativ 1 i kalkylerna baseras på anlagandel att
det relativa svenska kostnadsläget förbättras gentemot omvärlden, vilket sker
om löneslegringslakten begränsas till 3%.

Inflationstakten exklusive indirekta skatter beräknas i år
uppgå till strax under 6 %. Till detta kommer effekter av skattereformen på
knappt 3 %, av ökad skatl på alkohol och tobak på 0,2% saml av den tillfälliga
momshöjningen på 0,9%. Konsumentprisindex stiger under dessa förutsättningar
med nära 10% under loppet av året. Eftersom höjningarna blir speciellt stora i
början av året, kommer uppgången mellan årsgenomsnitten all bli så pass hög som
10 %. Utvecklingen under 1991 bestäms i hög grad av vad som händer med lönerna.
Under loppet av året beräknas priserna öka med drygt 6% resp. knappt 9 1/2% i
de bägge alternativen. Finansieringen av det andra steget i skattereformen slår
för ca 3 1/2 %.

Försörjningsbalans

De preliminära nationalräkenskaperna visar att BNP steg
med drygt 2% 1989. Produktivitetsökningen blev blygsam, varför merparten av
tillväxten kan förklaras av en allt högre sysselsättning. Drivkraften i
processen var investeringarna, som expanderade med nästan 10%. Den svenska
ekonomin är nu på väg in i en fas med låg tillväxt under 1990 och 1991,1 %
eller därun-den Produktivitetsutvecklingen förblir svag. Om lönestegringslakten
radikalt kan bringas ned 1991 stimuleras dock ekonomin redan samma år, även om
merparten av de positiva effekterna märks först senare.

Diagram
1:1 BNP och produktivitetsutveckling

Procentuell
föriindring från föregående år

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

■
BNP

B
Produktivitet

O
BNP alt. 2

E3
Produktivitet alt. 2

1981 1983 1985 1987 1989 1991

Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

Hitshållens realinkomster steg med drygt 2 % förra årel,
vilket var mindre än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten. En
betydande uppgång i sparkvoten kunde registreras, varför ökningen av den
privata konsumtionen stannade på blygsamma 0,7%.

De stora löneökningarna ger etl köpkraftstillskotl till
hushållen i ån medan första steget i skattereformen är neutralt. Nästa är
höjer däremot skattereformen disponibelinkomsterna med ca 2%, eftersom
inkomstskattesänkningarna inte fullt ut finanieras i hushållssektorn.
Kalkylerna innebär därför att realinkomsterna stiger i samma takt 1990 som 1989
medan en uppgång

Tabell 1:2 Försörjningsbalans

Procentuell vol

lymförändring

Miljarder kr 1989

1989

1990

1991

Alt. 1

Alt. 2

BNP

1221.2

2.!

0.8

0.9

0.5

Import

390.4

6.8

4.1

4.0

3.5

Tillgång

1611.6

3.4

1.7

1.8

1.4

Privat
konsumtion

634.0

0.7

1.1

1.5

2.3

Offentlig
konsumtion

319.9

1.9

1.5

0.8

0.4

Stat

89.0

0.8

2.4

0.4

0.4

Kommuner

2.30.9

2.3

1.2

1.0

0.3

Bruttoinvesteringar

2.56.8

9.5

2.6

2.0

-1.0

Lagerinvesteringlir"

3.3

0.6

-0.1

-0.3

-0.3

Export

.397.5

3.4

2.4

3.5

2.9

Användning

1611.6

3.4

1.7

1.8

1.4

Inhemsk
efterfrågan

1214.1

3.4

1.5

1.2

0.8

Nettoexport'

7.1

-1.3

-0.8

-0.3

-0.3

' Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

inträffar
nästa ån särskilt i höglönealternativel. Prop. 1989/90:150

Trenden mot en ökad sparkvot väntas hålla i sig.
Avdragsbegränsningarna Bilaga 1.1 för skuldräntor tilltagande pessimism om
framtiden hos hushållen, minskat behov av förnyelse av hushållskapitalvaror och
relativt högt ränteläge är alla faktorer som pekar i den riktningen.
Hastigheten i denna process är dock mycket svår att förutse. Den privata
konsumtionen väntas stiga med drygt 1 % i år och med 1,5 % respektive knappt 2
1/2 % 1991 i de bägge alternativen.

Förra året ökade den offentliga konsumtionen med knappt 2
%. Svårigheten att rekrytera arbetskraft hämmade expansionen inom den
kommunala sektorn, som ändå växte snabbare än ekonomin i genomsnitt. I år och
nästa år dämpas den kommunala expansionslakten betydligt. Den finansiella situationen
är ansträngd och skattestoppet gör kommunerna än mer försiktiga med att höja
aktivitetsnivån. Däremot blir det gradvis lättare alt nyanställa folk när
konkurrensen från andra sektorer lättan Den statliga konsumtionen dras i år upp
av stora inköp. Antalet anställda vid de statliga myndigheterna fortsätter dock
att minska.

Bruttoinvesteringarna ökade rekordartat 1989. Uppgången
blev totalt nästan 10 % och för industrin över 16 %. En rad faktorer drev på
utvecklingen; högt kapacitetsutnyttjande, god lönsamhet och stark efterfrågan
under flera år. De gynnsamma förutsättningarna för näringslivet håller nu på
all ändras i negativ riktning. Frågan är hur snabbt uppbromsningen kommen
Eftersom investeringsplanerna fortfarande är tämligen expansiva, dröjer det
sannolikt till nästa år innan volymerna fallen Om ett trendbrott för
löneökningarna kan uppnås, bör det dock påverka investeringsklimatet i positiv
riktning och resultera i en volymuppgång.

Överhettningen i byggsektorn har länge varit besvärande,
men bilden håller på att ändras. Bostadinvesteringarna kommer sannolikt alt
stagnera i ån Restriktionerna mot ombyggnadsinvesteringarna får full effekt,
samtidigt som nya höga ökningstal för nybyggnationen från 1989 års uppdrivna nivå
knappast kan inträffa. Nästa år väntas bosladbyggandet falla med 4 1/2 %. Denna
utveckling av bostadsbyggandet sker samtidigt som näringslivets
in-vesteringskonjunklur vänder nedåt. Därmed stagnerar också den toiala
byggproduktionen.

Trots en god internationell konjunktur utvecklades
exporten svagt under 1989, särskilt mot slutet av årel. Produkt- och
marknadsinriktningen var ogynnsam och exporten hämmades av högre prisökningar
än i konkurrentländema. Exportföretagen gjorde betydande marknadsandelsförlusten
Trots fortsatt draghjälp utifrån väntas exporten öka långsamt också i år och
nästa ån Oförmånlig varusammansätlning och den under en rad år försämrade
konkurrenskraften bidrar till detta förlopp. En effektiv depreciering av kronan
i år med nära 2 % är inte tillräcklig för att helt motverka marknadsandelsförlusterna.
I alternativet med låga löner 1991 väntas dock marknadsandelsförlusterna
bromsas.

Importen steg kraftigt i fjol beroende på den höga
inhemska efterfrågan. Denna dämpas dock påtagligt framöver, särskilt vad gäller
de imporltunga maskininvesteringarna. Importen stimuleras nästa år av den högre
privata

Tabell 1:3
Bidrag till BNP-tillväxten

Procent av
föregående års BNP

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

Privat
konsumtion Offentlig konsumtion

Bruttoinvesteringar

Lagerinvesteringar

Nettoexport

BNP

1,3 0,3

1,3

0,3 -0,9

2,3

0,4 0.5

2,1

0,6

-1,4

2,1

0,6 0,4

0,7 -0,1 -0,8

0,8

0,8 0,2

0,5 -0,3 -0,3

0,9

1,3

0,1

-0,2 -0,3 -0,3

0,5

konsutntionen. Dessutom innebär det uppdrivna svenska
kostnadslägel alt inhemsk produktion fortsätter att tappa marknadsandelar till
importen.

Sammanfattningsvis kan konstaleras att såväl konsumtion
som investeringar i år tillsammans väntas dra upp BNP med 1,6%. Den oförmånliga
volymutvecklingen för utrikeshandeln gör all produktionstillväxten totalt ändå
stannar på halva den siffran. Nästa år svarar konsumtionen för hela tillväxten
i alternativ 1. I höglönealternativel ger investeringarna ett kraftigt negativt
bidrag till BNP. Den privala konsumtionen lägger beslag på betydligt mer än
den loiala produktionstillväxten. Obalanserna i ekonomin tilltan

Bytesbalansen

Överskottet i handelsbalansen krympte påtagligt under
fjolåret, särskilt mot slutet av årel. Dels utvecklades volymerna negativt,
dels var uppgången av exportpriserna i förhållande till importpriserna inte
lika markant som tidigare, dvs. bytesförhållandet förbättrades i allt
långsammare takt. I år beräknas handelsbalansens överskott reduceras
ytterligare, eftersom exportpriserna sannolikt stiger långsammare än
importpriserna och volymutveck-hngen är oförmånlig. Nästa år försämras
bytesförhållandet något i alternativ 1. I alternativ 2 stiger emellertid
exportpriserna snabbare än imporlpriserna för varor. Den något högre
ökningslakten för importvolymen i alternativ 1 leder till en fortsatt
försvagning av handelsbalansen. Högre exportpriser i alternativ 2 ger ett något
större överskott.

Tabell 1:4 Bytesbalans

Miljarder kn, löpande priser

1988

1989

1990

1991 Alt.l

Alt.2

Export Import Korrigeringspost

304,8 280,5 - 0,9

332,1 315,1 - 1,3

349,7 336,7 - 0,9

374,7 363,0 - 0,9

375,6 362,8 - 0,9

Handelsbalans

23,4

15,8

12,0

10,8

12,0

Tjänstenetto Avkastning på kapital Transfereringsnetto

- 7,8

-18,8

- 9,9

- 9,9

26.5

-12.7

-10,2 -38,2 -14,3

-13,4

-52,5 -15,7

-14,2 -.54,5 -15,7

Bytesbalans

-13,1

-33,4

-50,7

-70,8

-72,4

Andel av
BNP%

- 1,2

- 2,8

- 3,8

- 4,9

- 4,9

Diagram 1:2 Handel- och bytesbalans

Procentandel av BNP

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

3 2

1

O -1
-2 -3 -4 -5

...................................................... A..............

A

Handelsbalan f\ 1 V

K

/ "V

I

\

V
/ \ 1 "" f

i

■y4
Ay/\/\

v ! V V
/ \

v v

Bytesbalans j| \

1970 1973 1976 1979 1982
1985 1988 1991 Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

Försämringen av bytesbalansen fortskriden Underskottet i
fjol blev hela 33,4 miljarder kn I år beräknas det uppgå till ca 50 miljarder
och nästa år lill över 70 miljarder, motsvarande ca 5 % av BNP. Flera faktorer
förklarar den negativa utvecklingen, förutom den försämrade handelsbalansen.
Underskottet i avkastning på kapital ökar kraftigt. Räntebetalningarna till
utlandet växer i takt med de stigande omvärldsräntorna och den allt högre skuldstocken
som expansionen av direklinvesteringarna samt aktie- och fastighetsköpen utomlands
för med sig. Inflödet tillbaka till Sverige av vinstmedel är mycket litet.
Istället väljer företagen att till övervägande del återinvestera sina överskott
utomlands. De problem för den statistiska redovisningen och för inriktningen av
den ekonomiska politiken som de återinvesterade vinstmedlen ger upphov lill,
undersöks nu av en särskild utredningsman. En slutrapport väntas till
månadsskiftet maj/juni i ån

En annan viktig förklaring lill den negativa trenden för
bytesbalansen är det allt sämre resevalutanettol. Höjd moms på turisttjänster
kan ytterligare förslärka denna utveckling.

Sysselsättning

Den starka överhettning som rått på arbetsmarknaden sedan
slutet av 1987 håller nu på att avla något. Antalet nyanmälda platser stiger
inte längre och allt färre förelag uppger alt det föreligger brist på
yrkesarbetare. Fortfarande är dock arbetslösheten mycket låg och
personalbrislen är utpräglad inom vissa sektorer och regioner. Denna tendensen
förstärks av den låga produktivitetstillväxten.

Efterfrågan på arbetskraft beräknas växa i allt
långsammare takt framöven 1 första hand gäller det industrin, där t.o.m. en
nedgång är trolig. Åven

i andra sektorer kommer avmattningen - med viss
eftersläpning - att bli Prop. 1989/90:150 märkban Samtidigt ökar utbudet av
arbetskraft mindre än tidigare. Dels Bilaga 1.1 dämpas tillväxten av antalet
personer i arbetskraften, dels tillkommer de två extra semesterdagarna 1991.
Arbetslösheten väntas gradvis stiga, till ett års-genotnsnitl på 1,6 % i år och
2,0 % resp. 2,3 % nästa år, i de båda alternativen.

Finansiellt sparande

Det totala finansiella sparandet i ekonomin har successivt
försämrats under de senaste åren, vilket kommer till uttryck i det växande
bytesbalansunderskottet. Den starka uppgången av investeringarna och
bostadsbyggandet har inte kunnat finansieras med inhemskt sparande.

Den offentliga sektorns finansiella sparande har dock
förbättrats markant sedan 1982 och i fjol uppgick överskottet lill över 60
miljarder kn, vilket motsvarar 5 % av BNP. I år och nästa år krymper
överskottet. Hushållens sparande ökade i fjol men är fortfarande negativt. En
fortsatt uppgång väntas ske i år och nästa ån Företagen hade förra året ett
finansiellt sparandeunderskott på 70 miljarder kn En visseriigen dämpad men
fortfarande relativt hög investeringsnivå i kombination med fallande vinster
beräknas medföra att sparandel försämras med ca 10 miljarder kn per år under
prognosperioden.

Tabell 1:5 Finansiellt sparande

Miljarder kr., löpande priser

1989 1990 1991

Ah.l

Alt.2

61,6

52,6

36,0

44,2

-25,1

-21,0

-13,4

- 9,0

-70,2

-82,3

-93,4

-107,5

-33,6

-50,7

-70,8

- 72,4

- 2,8

- 3,8

- 4,9

- 4,9

Offentlig sektor Hushåll Företag Bytesbalans Andel av BNP

Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken, statistiska
centralbyrån och finansdepartementet.

Kapitalmarknaden

De svenska marknadsräntorna steg markant under senhösten.
Allt högre omvärldsräntor i kombination med negativa rapporter över ekonomins
utveckling gjorde alt placerarnas avkastningskrav skärptes. När bankkonflikten
bröt ut i slutet av januari och regeringen därefter avgick efter det att riksdagen
röstat emot ett åtstramningspaket, med bl a löne- och prisstopp, tilltog oron.
Räntenivån justerades upp ytterligare och börskurserna föll. Räntemarginalen
gentemot omvärlden har säkerställt ett fortsatt valutainflöde under första
kvartalet. Till följd av de stigande marknadsräntorna anpassade riksbanken
diskontot i mars med 1,5 procentenheter till 12,0%.

Den svenska rantedifferensen gentemot omvärlden vidgades
kraftigt, men har sedan krympt, bl.a. efter uppgörelsen den 5 april mellan
regeringen och folkpartiet om den ekonomiska politiken. Fortfarande ligger dock
räntemarginalen mot omvärlden betydligt högre än vid årsskiftet då den uppgick
till drygt 2 procentenheten

Det växande underskottet i
bytesbalansen och målet om att hålla en fast Prop. 1989/90:150 växelkurs gör
det nödvändigt för Sverige att bibehålla en hög räntemarginal Bilaga 1.1
gentemot omvärlden. Trots tendenser till stigande arbetslöshet, väntas i huvudsak
ett högt resursutnyttjandet i ekonomin bestå under de närmaste åren. Genom en
restriktiv penningpolitik upprätthålls den fasta växelkursen och ekonomin
stabiliseras. Om lönestegringstakten radikalt kan växlas ned skapas emellertid
förutsättningar för inte bara lägre prisökningar ulan också lägre ränton

2. Den
internationella utvecklingen

2:1 Allmän översikt

Den internationella högkonjunktur som inleddes 1983, nådde
sin lopp under första halvåret 1988. Den penningpolitiska åtstramning som genomförts
sedan början av 1988 samt brist på kapacitet har lett till att
produktionstillväxten därefter har mattats. För OECD sammanlaget uppgick
tillväxten till 4,3% 1988 och lill 3,5% i fjol. Den väntas dämpas ytterligare i
år och nästa år, till under 3%.

Del har främst varit investeringarna som bidragit lill den
långa högkonjunkturen. Åven förra året var investeringarna motorn i förloppet
utom vad gäller Förenta staterna. 1 Konlinentaleuropa och Förenta staterna
bidrog även exporten i hög grad lill tillväxten under fjolåret.

Dämpningen av expansionen har hittills varit mest uttalad
i Förenta staterna och Storbritannien, medan tillväxten varit fortsatt god i
Japan och Kontinentaleuropa. Konjunkturen väntas nå sin botlen i Förenta
staterna och Storbritannien i år medan avmattningen kommer något senare och
inle väntas bli lika uttalad i Japan och Kontinenlaleuropa. Den genomsnittliga
tillväxten i de nordiska länderna förutses under prognosperioden förbli drygt
en procentenhet lägre än OECD-området totalt sett.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.1

Tabell 2:1
Bruttonationalproduktens utveckling i

Årlig
procentuell förändring

vissa
OECD-länder

Andel

av

1988

1989

1990

1991

OECD-

områdets

totala

BNP i

%'

De sju
stora länderna

Förenta
staterna

.37.0

4.4

3.0

1 3/4

2 1/4

Japan

15.4

5.7

4,9

4 1/2

4

Förbundsrepubliken
Tyskland

10.1

3,6

4.0

3 1/2

3 1/2

Frankrike

8.4

3.5

3,4

3

3

Storbritannien

7.1

3,9

2.3

1

1 3/4

Italien

5.9

3.9

3.4

3 1/4

3

Canada

3,6

5.0

2.9

1 3/4

2 1/4

Norden

Danmark

0,9

-0.4

1.1

1 1/2

2

Finland

0,7

5,2

4.9

2 3/4

1 1/2

Norge

0.8

1,1

2.2

2

2 1/2

Sverige

1,6

2,5

2.1

"3/4

1-

Norden

4,0

2,2

2,4

1 1/2

1 1/2

OECD-Europa

44.0

3.6

3.4

2 3/4

2 3/4

OECD-totalt

4,3

3,5

2 3/4

2 3/4

\ 1987 års BNP

'Alternativ 1, timlöneökning 3%

Källor:
OECD och finansdepartementet

Avmattningen
i OECD-området gäller framför allt investeringar och export. Konsumtionen
dämpas i mindre grad. Detla mönster gäller särskilt för den amerikanska
ekonomin vars tillväxt förutses bäras upp av den privata

10

konsumtionen framöver. Så småningom väntas emellertid även
investering- Prop. 1989/90:150 arna att ta fart igen, stimulerade av den
lättare penningpolitiken under större Bilaga 1.1 delen av fjolåret.
Effekterna av dollarfallet från 1985 till 1987 har lill stor del verkat ut och
konkurrenskraften förbättras inte längre, varför neltoexporten bidrar till
tillväxten endast i blygsam utsträckning.

Åven i Förbundsrepubliken väntas konsumtionen vara
drivkraften i ekonomin. Dels genomförs skattesänkningar i år som ett tredje
och sista steg i en flerårig skattereform, dels späder immigrationen från
Östtyskland på konsumtionsefterfrågan. Exporten dämpas som en följd av att den
internationella efterfrågan - framför allt på investeringsvaror - mattas.
Dessutom verkar D-marksapprecieringen negativt på förelagens konkurrenskraft.

Den fortsalt höga tillväxten i Japan drivs också främst av
konsumtionen. Brist på kapacitet utgör dock en begränsning för
produktionstillväxten, samtidigt som det höga kapacitetsutnyttjandet väntas
hålla uppe den höga investeringstillväxten. Netloexporten väntas fortsätta att
dra ned tillväxten, om än i mindre utsträckning än tidigare.

Arbetslösheten har fortsalt att sjunka och uppgick i fjol
till drygt 6% för hela OECD-området, att jämföra med drygt 7% två år tidigare.
Arbetslösheten har fallit ännu snabbare i OECD-Europa men uppgick fortfarande
till drygt 8 1/2% i fjol. Avmattningen väntas leda lill en mer dämpad
sysselsätl-ningstillväxt med följden att arbetslösheten blir relativt
oförändrad de närmaste två åren.

Tabell 2:2 Arbetslöshet i några OECD-länder

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade
definitioner

1987 1988 1989

6.1

5,4

5,2

2,8

2,5

2,3

6,2

6.1

5,5

10.5

10,0

9,5

10,2

8,3

6,4

7,8

8,7

9.5

5.0

4,5

3,4

2,1

3,2

4,9

1,9

1.6

1,4

10

9,4

8,6

7,3

6,7

6,2

Förenta staterna

Japan

Förbundsrepubliken Tyskland

Frankrike

Storbritannien

Danmark

Finland

Norge

Sverige

OECD-Europa

OECD-totalt

Källor: OECD och finansdepartementet

För OECD som helhet sjönk inflationen under perioden 1981
- 1986, men började åter stiga i början av 1987. Under loppet av fjolåret
planade dock inflationen ut, bl.a. beroende på sjunkande råvaruprisen Etl
likartal utvecklingsmönster har kännetecknat flertalet OECD-länden

Inflationsuppgången sedan 1987 kan främst hänföras till
den inhemska ut

vecklingen, medan imporlpriserna inle haft så stor effekt på inflationen. All

vissa länder - såsom Storbritannien och flertalet av de nordiska länderna -

haft betydligt högre inflation än genomsnittet kan framför allt hänföras lill

en snabbare ökning av av enhetsarbelskoslnaden. Den har orsakals av högre

limlöneökningar i kombination med en låg produktivitetstillväxt. 1 Storbri

tannien och Finland har dock produktiviteten ökat snabbi. 11

Trots den
förutsedda avmattningen i produktionstillväxten väntas nedgången i inflationen
bli relativt blygsam. Fortsalt arbetskraftsbrist i flera länder leder
sannolikt till ökade lönekrav - särskilt i Förbundsrepubliken - samtidigt som
flaskhalsar hämmar produktivitetstillväxten. Resultatet är ökande
enhetsarbetskostnaden Företagen förutses dock inte fullt ut kompensera sig för
dessa genom att höja priserna, utan i stället blir vinstutvecklingen något
sämre än tidigare. Genomförandet av en tysk valutaunion förutses dra upp
inflationen i Förbundsrepubliken, framför allt nästa ån För OECD sammantaget
väntas inflationen ligga kvar på 4 1/2% i år jämfört med i fjol för att gå ned
till drygt 4% nästa år.

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

Tabell 2:3 Konsumentprisernas utveckling i vissa
OECD-länder

Årlig
procentuell förändring av deflatorn för privat konsumtion

1988

1989

1990

1991

De sju
stora länderna

Förenta
staterna

3,9

4,4

4 1/2

4 1/2

Japan

-0,1

1,8

2 1/2

2 1/2

Förbundsrepubliken
Tyskland

1,2

3,1

3

3 1/4

Frankrike

2,7

3,4

3

3

Storbritannien

4,8

5,6

7

5 3/4

Italien

4,9

6,2

5 1/2

5 1/4

Canada

3,7

4,6

4 1/4

4 1/4

Norden

Danmark

4,0

4,9

3 1/2

3

Finland

4,7

5,5

5 3/4

5

Norge

6,1

4,4

4 1/2

4 1/2

Sverige

6,3

6,5

10

7 1/4'

Norden

5,5

5,5

6 1/2

5 1/4

OECD-Europa

4,2

5,4

5 1/2

5

OECD-totalt

3,3

4,4

4 1/2

4 1/4

' Alternativ 1

Källor: OECD och finansdepartementet

Det genomsnittliga priset på Brentolja steg från 1988 lill
1989 med ca 20%, till drygt 18 dollar per fat. För 1990 väntas del
genomsnittliga oljepriset stabilisera sig kring 1989 års nivå. Det som talar
för etl relativt konstant oljepris är framför allt den förväntade
efterfrågedämpningen internationellt. Betydelsefullt i sammanhanget är den
relativt svaga tillväxten i Förenta staterna som ensamt svarar för närmare 30%
av världens totala oljekonsumtion. Åven en utökning av exportkapaciteten,
liksom den överkapacitet som redan idag finns i OPEC, talar för att oljepriset
under de närmaste åren ligger kvar på ungefär samma nivå som under 1989.

De externa obalanserna var fortsatt stora 1989. Japans
överskott och Förenta staternas underskott i bytesbalanserna minskade lill
drygt 2% av BNP, medan Förbundsrepublikens överskott och Storbritanniens
underskott ökade till omkring 4 1/2% av BNP. I slutet av fjolåret reducerades
dock även de externa obalanserna i Förbundsrepubliken och Storbritannien medan
anpassningen i Förenta staterna upphörde. Tillväxtmönstret i de olika ekonomierna
talar för alt anpassningen fortsätter i Förbundsrepubliken och Storbritanniens
under prognosperioden, medan den väntas avstanna i Förenta staterna och Japan.

12

Tabell
2:4 Bytesbalanser i några OECD-länder

Procent
av BNP

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

1985

1986

1987

1988

1989

Förenta staterna
-2,9 Japan 3,7
Förbundsrepubliken Tyskland 2,6
Storbritannien 0,9

-3,3 4,4 4,4 0

-3,2 3,6 4,0

-0,8

-2,6 2,7 4,0

-3,7

-2,0 2,0 4,4

-4,7

Källor:
OECD och finaitsdepartemeruet

De
finansiella marknaderna har sedan årsskiftet periodvis kännetecknats av oro.
Den japanska yenen har försvagats och D-marken förstärkts ytterligare,
aktiekurserna har fallit - särskilt i Japan - och de långa räntorna har stigit.
Uppgången i de långa räntorna - vilka i väsentlig utsträckning styrs av
förväntningar om utvecklingen på lång sikt - har fler förklaringar Marknadsaktörerna
väntar sannolikt att konsumtion och investeringar ska öka i Östeuropa och att
detla ska leda till högre inflation. Ranteuppgången kan också vara ett uttryck
för bristande förtroende för beslutsamheten hos centralbanker och regeringar
världen över att föra en tillräckligt stram penning-och finanspolitik så all
inflationen hålls tillbaka.

1
föreliggande bedömning förutsätts att penningpolitiken kan komma att stramas ål
ytterligare, bl.a. i Japan och Förbundsrepubliken. Åven finanspolitiken väntas
få en kontraktiv effekt i de flesta landen Ett undantag är framför allt
Förbundsrepubliken, som genomför skattesänkningar i ån

Den
internationella ekonomin kan av olika skäl komma att utvecklas mindre gynnsamt
än som beskrivits hän Bl.a. kanske vi ännu inte sett hela effekten av den
penningpolitiska åtstramning som skett sedan början av 1988, vilket innebär att
avmattningen kan bli kraftigare än beräknat. Denna risk ökar om ränteuppgången
fortsätten

En
annan risk ulgör de betydande externa obalanserna mellan de största
industriländerna. Det är i dagslägel svårt att förutsäga effekterna av den
kraftiga yen-depreciering som skett det senaste året och som har accelererat
under våren. På längre sikt finns del risk för att den stärkta konkurrenskraften
leder till alt del japanska bytesbalansöverskottet växen Detta skulle kunna
medföra ökade krav på protektionistiska åtgärder i Förenta staterna. Åtgärder
av sådant slag skulle få en negativ inverkan på hela världsekonomin.

Finansieringen
av bytesbalansunderskolten har hittills gått relativt smidigt, men inget garanterar
alt så kommer att vara fallet i framtiden. De fortsatt höga under- och
överskotten innebär att allt större nettoskulder och fordringar byggs upp. Del
kan i sig skapa oro på de finansiella marknaderna, vilkel skulle kunna få
negativa återverkningar på produktion och sysselsättning.

Den
framtida oljeprisutvecklingen är en annan risk. Utvecklingen i Östeuropa kan
medföra att oljepriset blir betydligt högre än väntal, bl.a. beroende på all
produktionsstörningar i samband med del pågående systemskiftet kan dra ned
oljeutbudet. Detla skulle - under antagandet att OPECs produktionskapacitet
inte byggs ut - kunna resultera i en kraftig prisökning på olja. De
produktionsplaner som f.n. föreligger inom OPEC pekar dock på

13

att
kapaciteten kommer att ökas under de närmaste åren. Sammanlaget be- Prop.
1989/90:150

döms därför risken för en kraftig oljeprisökning som relativt liten. Bilaga 1.1

2:2 Länderöversikter

Förenta staterna

Aktivitet i den amerikanska ekonomin avtog markant i
slutet av förra året. BNP ökade bara med ca 1% i årstakl fjärde kvartalet 1989,
jämfört med 3% för helåret 1989 och 4,4% 1988. Tillväxten väntas förbli dämpad
under våren för att därefter gradvis la fart igen.

Prisstegringarna avtog under loppet av fjolåret. Den
underliggande inflationen - prisökningslakten för konsumtionsvaror exkl.
livsmedel och energi - har dock under flera år legal oförändrad på ca 4 1/2%.

Handels- och bytesbalansunderskolten fortsatte alt minska
under fjolåret men anpassningen bromsades upp. Detta berodde frätnst på att
exportlillväxten blev betydligt lägre under andra halvåret än under den mycket
expansiva perioden 1987 t.o.m första halvan av 1989.

Det är till stor del den penningpolitiska åtstramning som
skedde t.o.m. våren 1989 som med viss eftersläpning lett lill en avmattning i
den amerikanska ekonomin. Räntekänslig efterfrågan, såsom företagens
maskininvesteringar samt hushållens konsumtion av varaktiga varor-speciellt
bilar-och investeringar i bostäder har hittills dämpats mest.

Den ränienedgång som pågått sedan våren 1989 bröts vid
årsskiftet och därefter har marknadsräntorna dragit sig uppåt igen. Detta kan
vara en följd av dels den internationella uppgången, dels ökad pessimism om den
framlida inflationsutvecklingen. Av samma orsaker har Federal réserve avstått
från att lätta ytterligare på penningpolitiken.

Det federala budgetunderskottet uppgick lill något över
150 miljarder dollar per år de två senaste budgetåren. Innevarande budgetår
ska underskottet enligt lag skäras ned till 100 miljarder och nästa budgetår
till 64 miljarden Lagen gäller dock det budgeterade och inte det realiserade
underskottet. Det senare väntas i själva verkade bli betydligt större och
ålstramningseffek-ten såväl i år som nästa år blir därför begränsad.

Inför nästa budgetår har presidenten föreslagit flera
sparstimulerande ål-gärder, bl.a. införande av skattefria hushållskonton
liknande del svenska allemanssparandet. Därigenom hoppas administrationen att
resurser ska flyttas över från konsumtion lill investeringan

Trots sparstimulerande åtgärder väntas den privata
konsumtionen i hög grad bära upp tillväxten de närmaste två åren. En viss
dämpning av inflationen samt en fortsatt - om än långsammare
sysselsättningstillväxt än tidigare - kommer sannolikt alt leda till en
relativt god köpkraftsulveckling. Såväl den privata konsumtionen som
näringslivets investeringar väntas dessutom så småningom all stimuleras av den
räntenedgång som skedde under fjolåret. Näringslivels investeringar hämmas dock
framför allt i år av en svag vinstutveckling saml förväntningar om en
konjunkturavmattning såväl internationellt som i Förenta staterna.

Neltoexporten ger endast etl litet bidrag till tillväxten
de närmaste två 14

åren, då
den längsammmare exportlillväxten väntas fortsätta. Dels växer Prop.
1989/90:150 marknaden för amerikanska produkter inte längre lika snabbi, dels
innebär Bilaga 1.1 den-sedan början av 1988-relativt stabila dollarkursen
att konkurrenskraften inte längre förbättras. Det innebär även alt det stora
underskottet i bytesbalansen förutses vara närmast oförändrat.

Trots avmattningen förutses inflationen vara relativt
oförändrad. Timlöneökningarna väntas visserligen förbli relativt blygsamma
framöver, men eftersom produktivitetstillväxten sannolikt dämpas, kan
enhetsarbelskostna-derna komma att öka snabbare än tidigare. Då vinsterna föll
relativt kraftigt under fjolåret kan dessutom företagen väntas försöka
kompensera sig för kostnadsökningarna genom prishöjningar.

BNP-tillväxten väntas uppgå lill knappt 2% i år och drygt
2% nästa ån Inflationstakten förutspås ligga på omkring 4 1/2% både i är och
nästa år samtidigt som arbetslösheten förutses öka något till en nivå på ca 5
1/2%.

Japan

Den ekonomiska aktiviteten i Japan är fortfarande hög.
Tillväxten dämpades dock del senaste året och uppgick lill ca 5% 1989, att
jämföra med 5,7% årel innan. De främsta drivkrafterna bakom tillväxten var
privat konsumtion och investeringan Den höga inhemska efterfrågan och elt
kraftigt försämrat turistnelto medförde att bytesbalansöverskottet minskade
kraftigt. Det uppgick till ca 2% av BNP 1989 jämfört med 2,7% 1988.

Under loppet av 1989 blev tecknen på överhettning av
ekonomin allt tydligare. Investeringarna, främst inom byggsektorn, fortsatte
att öka kraftigt. Samtidigt återhämtade sig den privata konsumtionen under
andra halvåret. Bolagsvinsterna steg, kapaciletsulnyltjandet var högt,
arbetslösheten minskade och brislen på arbetskraft blev allt mer besvärande.

Konsumentpriserna steg med knappt 2% 1989.
Arbetsmarknadsläget medförde relativt höga löneökningar, vilket i kombination
med en dämpad produktivitetstillväxt, medförde ökade enhetsarbetskostnaden
Sedan mars 1989 har yenen försvagats med drygt 20% gentemot den amerikanska dollarn,
vilket tillsammans med ökade oljeprisen medfört alt imporlpriserna stigil
kraftigt.

Budgetförslaget för budgetåret 1990 indikerar en fortsatt
neutral finanspolitik. Oro för ökad inflation och en försvagning av yenen
föranledde centralbanken att under loppet av 1989 och i mars 1990 höja diskontot
från 2,5% till 5,25%. Penningpolitiken väntas förbli restriktiv under 1990.

Privat konsumtion och investeringar väntas liksom under de
senaste åren vara de främsta drivkrafterna för BNP-tillväxten. Den privata
konsumtionen väntas öka snabbare under 1990 och 1991 som en följd av stigande
sysselsättning och en nedgång i hushållssparandel. Investeringarna fortsätter
all stimuleras framför allt av goda vinster. Det högre ränteläget innebär dock
all invesleringtillväxien dämpas allt eftersom nytillkommen produktionskapacitet
blir tillgänglig.

Försvagningen av yenen och den lägre inhemska
expansionstakten medför all bytesbalansöverskottet stabiliseras kring 2% av BNP
under prognosperioden. Utrikeshandelns negativa bidrag till BNP-tillväxten
minskar där-med.

Sammantaget förutses en
BNP-tillväxt på ca 4 1/2% 1990 och 4% 1991. Prop. 1989/90:150

Inflationen bedöms under perioden uppgå till ungefär 2 1/2% per ån Bilaga
1.1

Västeuropa

I
Västeuropa var den ekonomiska aktiviteten fortsalt hög 1989 med en BNP-tillväxt
på ca 3 1/2%. Det var framför allt höga investeringar och en stark export som
bidrog lill expansionen i Konlinentaleuropa. I Förbundsrepubliken uppgick
tillväxten till ca 4%. I Frankrike och Italien ökade BNP något långsammare, med
drygt 3%. I Storbritannien dämpades tillväxten till något över 2%, som en följd
av den kraftiga penningpolitiska åtstramning som skett under 1988 och 1989.
Åven produktionsslörningar inom oljeseklorn bidrog till den dämpade ekonomiska
akliviteten. Höjda indirekta skatter i vissa länder och högre oljepriser
medförde att inflationen i Västeuropa ökade från drygt 4%> 1988 till ca 5
1/2% 1989. Arbetslösheten minskade något men ligger fortfarande på en hög
nivå, ca 8 1/2% av arbetskraften.

Den
pågående integrationsprocessen i EG-länderna och det omvälvande reformarbetet i
Östeuropa väntas på sikt ge positiva effekter på den ekonomiska tillväxten i
Västeuropa. Svårigheter föreligger att kvantifiera dessa effekter på ett
meningsfullt sätt. Redan nu torde emellertid förväntningar om effekterna av
särskilt den östeuropeiska utvecklingen ha bidragit till oro för ökad inflation
de allra närmaste åren, och reflekteras i den senaste tidens uppgång i de långa
räntorna.

Den
ekonomiska utvecklingen var mycket stark i Förbundsrepubliken Tysklattd under
1989. Det var framför allt höga investeringar och en stark export som bidrog
till att BNP steg med hela 4%. Under sista kvartalet 1989 bars tillväxten
främst upp av privat konsumtion.

Under
första delen av 1989 ökade konsumentpriserna till följd av höjda indirekta
skatter, men stabiliserades under andra halvåret 1989. Inflationen uppgick till
ca 3% 1989. Bytesbalansöverskottet fortsatte att öka under 1989 och uppgick
till ca 4 1/2% av BNP.

Konjunkturindikatorer
för de senaste månaderna pekar på att expansionen håller i sig.
Industriproduktionen har fortsatt att öka snabbt, och investeringarna utgör
fortfarande en mycket dynamisk faktor i ekonomin. Bland annal ökade
utrustnings- och bygginvesteringarna under sista kvartalet 1989 med 11.5% i
volym jämfört med samma period 1988. Företagens förväntningar om framliden är
mycket positiva och planerna inbegriper omfattande investeringan
Kapacitelsulnyttjandel är det högsta på 20 år och inget tyder på en lättnad
under de närmaste månaderna.

Inflationen,
manöver 12månader, sjönk till 2,5% i februari 1990 att jämföra med 3% i
december 1989.

Både
de korta och långa räntorna har stigit under de senaste månadema, och samtidigt
har D-marken apprecierats. Penningpolitiken förväntas vara fortsatt stram under
prognosperioden medan finanspolitiken - särskilt innevarande år - kommer att
vara expansiv. Orsaken lill det är de stora inkomstskattesänkningarna som äger
rum i och med att det iredje steget i den västtyska skattereformen genomförs
1990. Dessutom har invandringen från Östeuropa lett lill ökade offentliga
utgiften

16

Sammantaget
förutses BNP-tillväxten uppgå till ca 3 1/2% såväl 1990 som Prop.
1989/90:150 1991. Det kommer främst att vara den privala konsumtionen som
håller Bilaga 1.1 uppe tillväxten under prognosperioden. Investeringarna
väntas även fortsättningsvis öka i snabb takt. Exporten väntas avta något som
en följd av att den internationella konjunkturen mattas. Samtidigt förutses
importen öka, varför överskottet i bytesbalansen i så fall minskan

Genomförandel av en tysk valutaunion, och andra steg mot
en tysk återförening, kommer sannolikt att stimulera efterfrågan på
investerings- och konsumtionsvaror kraftigt. Vid oförändrad ekonomisk politik
kan detta komma alt leda lill stigande inflation och ränton I föreliggande
bedömning har antagits att politiken utformas så att inflationen begränsas till
ca 3% 1990 och 3 1/4 %> 1991.

Den främsta risken i prognosen gäller prisutvecklingen.
För det första kan årets löneförhandlingar leda till så stora löneökningar att
inflationen späds på ytterligare 1991. Vidare kan valutaunionen initialt driva
upp inflationen så att den blir högre än vad som här antagits. 1 båda fallen är
det realistiskt att räkna med en ekonomisk-politisk åtstramning, som på ett par
års sikt negativt påverkar produktion och sysselsättning.

Den ekonomiska tillväxten i Frankrike uppgick till 3,4%
1989. Den gynnsamma utvecklingen berodde främst på en snabb ökning av
näringslivets investeringar och av en markant uppgång av exporten. Höjda
importpriser och stigande vinstmarginaler i industrin, bidrog till att
inflationstakten ökade från ca 2,7% 1988 lill ca 3,4% 1989. Reallönerna
fortsatte att växa långsammare än produktiviteten och den förbättrade
konkurrenskraften ledde till att exportindustrin kunde begränsa sina
marknadsandelsförluster. Arbetslösheten stabiliserades på ca 9 1/2%.

Penningpolitiken antas bli fortsatt restriktiv under
prognosperioden. Finanspolitiken kommer även den att vara stram om än i mindre
grad än under 1989. Ekonomin förutses mattas något de närmaste två åren.
Exporten dämpas i takt med den avtagande ekonomiska aktiviteten i Europa. De
höga realräntorna torde ha en hämmande effekt på den inhemska efterfrågan, vilken
dock även under 1990 och 1991 kommer att hållas upp av främst näringslivets
investeringan Reallönerna bedöms fortsätta att öka i långsam takt, vilket
tillsammans med höjd kapacitet bör stärka exportindustrins konkurrenskraft
ytterligare. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till ca 3% både 1990 och
1991.

Arbetslösheten väntas stabiliseras omkring 9 1/2%, och
inflationen förutses fortsall ligga i nivå med Förbundsrepublikens, d.v.s.
omkring 3%.

BNP-tillväxten i Storbritannien uppgick till drygt 2% 1989
jämfört med närmare 4% 1988. Den kraftiga dämpningen av aktiviteten hänger
främst samman med den penningpolitiska åtstramning som inleddes 1988 och som
fortsatte under 1989. Det höga ränteläget har framför allt via ökade boendekostnader
medfört en snabb avkylning av den privata konsumtionen. Åven företagen, som är
högt skuldsatta, har.dragit ner på sina investeringan Produktionsstörningar i
oljesektorn begränsade också tillväxten. Inflationen steg till drygt 5 1/2%
1989 och underskottet i bytesbalansen ökade till 4 3/4% av BNP. Arbetslösheten
fortsatte alt minska 1989 och uppgick till ca 6 1/2%.

Finanspolitiken som under 1989 hade en svagt kontraktiv
effekt väntas be- f 7

2 Riksdagen 1989190. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

hålla denna inriktning under 1990och 1991. Åven
penningpolitiken kan vän- Prop. 1989/90:150 las förbli stram under 1990,
bl.a. som ett uttryck för alt regeringen genom Bilaga 1.1 en kraftig
dämpning uv den ekonomiska aktiviteten önskar bryta den negativa pris- och
kostnadsutvecklingen. Fortsatt höga löneökningar i kombination med en
försvagning av pundet talar också för att penningpolitiken förblir stram.

Den ekonomiska tillväxten bedöms sakta av ytterligare
under 1990, främst till följd av den penningpolitiska åtstramningen. De senaste
konjunkturindi-kalorerna pekar på en fallande industriproduktion, minskat
kapacitetsutnyttjande och lägre bostadsbyggande. Både privat konsumtion och
investeringar förutses öka långsammare under 1990 än under 1989. Den dämpade
efterfrågan 1990, med åtföljande lägre inflation och förbättrad bytesbalans,
bör senare ge utrymme för sänkta ränton Mot denna bakgrund förutses en
förstärkning av den inhemska efterfrågan 1991.

Den pågående avmattningen av den inhemska efterfrågan
medför - förutom en dämpad importlillväxi - även alt förelagens utrymme för
export ökar. Under slutet av förra året avtog importlillväxten samlidigt som
expor-len ökade. Denna trend väntas fortsätta under 1990 och 1991. Åven pundels
försvagning, som under 1989 uppgick till ca 10 procent, och ökad oljeexport gynnar
exporten. Nettoexporten förutses ge ett positivt bidrag till BNP-tillväxten
under prognosperioden.

Sammantaget innebär detla att BNP bedöms stiga med ca 1%
(0,5% exkl. oljesektorn) 1990 och med knappt 2% 1991.

Fortsall snabba löneökningar tillsammans med ökade
importpriser orsakade av del svaga pundet bidrar till att inflationen ökar
något 1990. Införandet av lokala skatter bidrar med ca 1 procentenhet till
prisökningarna i ån Den lägre tillväxten bör leda till att inflationen dämpas
1991. Sammantaget väntas konsumentpriserna stiga med ca 7% 1990 och närmare 6%
1991.

Norden

Den ekonomiska utvecklingen i de nordiska länderna präglas
fortsatt av svagare tillväxt och högre inflationstakt än i övriga
OECD-området. I både Danmark och Norge äger dock en återhämtning av den
inhemska efterfrågan rum, vilket väntas ge ökad tillväxt i ån I Finland
förutses expansionen dämpas under 1990 efler flera år av mycket stark tillväxt.

För Danittark blev 1989 elt år av begynnande tillväxl i
ekonomin, efter flera års stagnation. Bruttonationalprodukten ökade 1989 med
drygt 1%. Till detta bidrog i första hand exporten som växte med drygt 6%. Den
privata konsumtionen minskade med 0,5% och den samlade inhemska efterfrågan
förblev oförändrad under året. Den tidigare negativa utvecklingen för de
privala investeringarna övergick 1989 i en svag ökning, och till följd av
betungande räntebetalningar på utlandsskulden hade Danmark - trots den
gynnsamma exportutvecklingen - etl underskott i bytesbalansen motsvarande
drygt 1% av BNP. Inflationen var under årel något lägre än i genomsnillet av
OECD-området, 4,9%, och arbetslösheten låg kvar på ca 9,5%.

Under 1990 väntas en positiv utveckling i flera hänseenden
i den danska

ekonomin.
Med en lönekoslnadsökning på 3,5% och en gynnsam produkti-

18

viietsutveckling kommer konkurrenskraften att vara
fortsatt god, och expor- Prop. 1989/90:150 ten förutses växa starkt. Den
underliggande inflationstakten väntas förbli låg Bilaga 1.1 och prisökningarna
begränsas till 3,5%. Den privala konsumtionen beräknas öka med 1,5% och
näringslivets fasta investeringar med 3%. Tillsammans med minskande offentliga
investeringar leder detta till en svag uppgång av den totala inhemska
efterfrågan i ån Produktionstillväxten väntas uppgå till ca 1,5%. Underskottet
i bytesbalansen förutses stabiliseras på ca 10 miljarder danska kronon

1 syfte alt dämpa importen och därmed lätta trycket på
externbalansen är finanspolitiken fortsatt stram. Med förbättrad balans i
ekonomin fokuseras nu den ekonomiska politiken på strukturfrågor. Målet för
politiken är att möjliggöra en tillväxt utan att förvärra externbalansen samt
att minska arbetslösheten ulan att inflationsdrivande flaskhalsar på
arbetsmarknaden skapas.

För 1991 väntas en fortsatt uppgång av den inhemska efterfrågan,
då investeringarna ökar och exporten gynnas av fortsalt god konkurrenskraft.
De låga avtalen på arbetsmarknaden fram till 1991 bidrar till en sjunkande
inflationstakt. BNP-tillväxten bedöms sammanlaget uppgå till ca 2%. Arbetslösheten
förblir dock hög.

1 Firdand fortsatte den mycket höga aktiviteten 1989 med
en BNP-ökning på 5%. Mot slulel av årel visade sig dock tecken på en
avmattning. Liksom under de två föregående åren, ökade den inhemska efterfrågan
starkt. Den kraftiga investeringsökningen dämpades under slutet av årel, liksom
den privala konsumtionen, då det höga ränteläget minskade hushållens
benägenhet att låna. Den fortsalt starka efterfrågan bidrog till all
inflationen ökade till 5,5%. Arbetslösheten låg på historiskt låga 3,5%.

Trots god efterfrågan på de viktigaste exportmarknaderna
och ett gynnsamt bytesförhållande försvagades den finska externbalansen 1989.
Exporten begränsades av den höga inhemska efterfrågan och de snabba kostnadsökningarna,
vilka försvagade landets konkurrenskraft. Underskottet i bytesbalansen ökade
till ca 21 miljarder mark, moisvarande 4% av BNP.

I syfte alt dämpa överhettningen stramades både finans-
och penningpolitiken åt 1989. Indirekta skatter och avgifter höjdes, och en
40-procenlig byggskalt utsträcktes till all gälla hela landet. Grundräntan
höjdes hösten 1989 med en procentenhet lill 8,5%, och marknadsräntan steg mot
slutet av året till 16%.

Av stor betydelse för utvecklingen i Finland är den
inkomstpolitiska uppgörelse gällande större delen av arbetsmarknaden som kom
till stånd i början av året. Den omfattar perioden fram till våren 1992 och
innebär att löntagarna accepterar låga nominella löneökningar mot all de
garanteras en viss köpkraftsförbätlring genom bl.a skattesänkningan Denna
uppgörelse beräknas ge Finland en lönekostnadsutveckling som inle försämrar
landets konkurrenskraft samt till sjunkande bostadspriser. Så småningom dämpas
även inflationen som väntas uppgå till närmare 6% 1990 och 5% 1991.

Den strama ekonomiska politiken - främst del höga
ränteläget - väntas dämpa den inhemska efterfrågan, framför allt de privala
investeringarna. BNP-tillväxten bedöms uppgå till inte fullt 3% 1990.
Avmattningen för importen förutses leda till att underskottet i bytesbalansen
inte ökar i samma

19

takt som de senaste åren. Prop. 1989/90:150

För
1991 väntas en ytteriigare dämpning av BNP-tillväxten till 1 1/2% till
Bilaga 1.1 följd av svagare inhemsk efterfrågan. Trots all exporten förutses
bli den snabbast växande efterfrågekomponenten sker ingen påtaglig förbättring
av bytesbalansen under prognosperioden. Arbetslösheten bedöms öka endast
marginellt under de närmaste två åren.

I
Norge präglas det ekonomiska läget av återhämtning av den inhemska efterfrågan,
positiv externbalans och en dämpad pris- och löneutveckling. Till BNP-ökningen
på drygt 2% 1989 bidrog framför allt petroleumsektorn, medan efterfrågan i
fastlandsekonomin minskade med nästan 1% 1989. Privat konsumtion sjönk för
tredje året i rad, och investeringarna i fastlandsekonomin föll - till följd
av låg efterfrågan och betydande ledig kapacitet -med närmare 15%.
Arbetslösheten nådde vid slutet av året nästan 5%. Åven exporten av
traditionella varor ökade kraftigt 1989, och bytesbalansen (exkl. inflaggning
av fartyg) gav etl överskott på 23,7 miljarder NOK.

Konsumentpriserna
steg 1989 med 4,4%, vilket innebar en avsevärd dämpning jämfört med föregående
ån Till denna utveckling bidrog den tvååriga löneregleringslag som begränsade
löneökningarna till 4,4%. Efter att försvagats under 10 år förbättrades därmed
den norska industrins konkurrenskraft med 3,5%. Förstärkningen av
konkurrenskraften genom låga löneökningar i årets avtal är av stor betydelse
för Norges fortsatta återhämtning.

Den
ekonomiska politiken var under 1989 relativt expansiv. Regeringen införde etl
omfattande ålgärdspaket mol arbetslösheten, vilket bidrog till ett kraftigt
budgetunderskott. Regeringens uttalade mål är emellertid att de offentliga
utgifterna framöver inte skall öka som andel av BNP. Den gynnsamma prisutvecklingen
har lett till att räntan har kunnat sänkas till omvärldens nivå.

För
utvecklingen under 1990 spelar den inhemska pris- och löneutvecklingen en
viktig roll. Givet låga löneökningar och en moderat prisutveckling även efter
löneregleringslagens upphörande våren 1990 kan en fortsatt gynnsam
exportutveckling möjliggöras. Tillsammans med en ökning av den privata
konsumtionen väntas detta sammantaget leda till en produktionstillväxt i
fastlandsekonomin på drygt 1% för 1990 och 1,5% för 1991. Tendensen med
fallande investeringar, särskilt i den utlandskonkurrerande industrin, väntas
vända i år och övergå i en ökning 1991. Mot bakgrund av den fortsatt gynnsamma
exportutvecklingen och den återhållna inhemska konsumtionen ökar sannolikt
överskottet i bytesbalansen i ån Oljesektorn bedöms bidra i tnindre
utsträckning lill den toiala BNP-tillväxten, vilken beräknas till 2% och 2 1/2%
för 1990 respektive 1991. Arbetslösheten och inflationen förväntas
stabiliseras under prognosperioden.

Utvecklingen
i Östeuropa

Den
ekonomiska utvecklingen i Östeuropa har varit mycket ogynnsam under del
senaste decenniet. Enligt vissa bedömare har exempelvis Sovjetunionen inte
haft någon real tillväxl alls under 1980-lalet. Under 1989 bedöms Polen och
Östtyskland ha erfarit en minskning av nationalinkomsten medan produktionen
stagnerat i länder som Ungern och Rumänien.

De omvälvande politiska
förändringar som ägt rum i Östeuropa under det Prop. 1989/90:150 senaste året
leder nu också till omfattande ekonomiska förändringar De Bilaga 1.1 ekonomiska
problemen hänger samman med centraldirigeringen av ekonomierna. Omfattande
prisregleringar har slagit sönder marknadsmekanismer och hindrat ett effektivt
utnyttjande av resursen Den helt dominerande ägandeformen - statligt och kollektivt
ägande - har inte skapat incitament till att driva företag på ett rationellt
sätt.

Reformerna
tar sikte på att omvandla länderna i Östeuropa till ekonomier med ett stort
inslag av marknadsmekanismer och privat ägande. Delta är en besvärlig process där
det kommer att ta tid innan förändringarna ger positiva effekter på den
ekonomiska tillväxten. På kort sikt är det mycket som talar för stagnation och
t o m minskande produktion. Eftersom betydande subventioner, i kombination med
reglerade priser, gjort det möjligt för ineffektiva industrier i Östeuropa att
fortleva kommer exempelvis en prisreform att leda till att många företag slås
ut. Konsekvensen blir på kort sikt minskad produktion och sysselsättning.

Samtliga
länder i Östeuropa med undantag för Albanien genomgår en reformprocess mot
större inslag av marknadsekonomi. Man har dock nått olika långt i olika länder.
I Polen, som kommit längst, avser myndigheterna att genomföra en snabb
omvandling från planekonomi till marknadsekonomi. I samråd med Internationella
valutafonden har man utarbetat etl långtgående anpassningsprogram.
Myndigheterna har genomfört en närmast fullständig liberalisering av priserna
och reducerat budgetunderskottet. Genom en kraftig devalvering har den polska
valutan, zlotyn, anpassats till en marknadsmässig nivå. Som resultat av
prisreformen har man fått en kraftig ökning av prisnivån - inflationen 1989
uppgick till omkring 700% - men genom en fortsatt stram finans- och
penningpolitik torde inflationstakten dämpas betydligt 1990. Realinkomsterna
väntas dock sjunka under 1990 och arbetslösheten öka. Trots dessa initiala
svårigheter bedöms konsekvensen av de omfattande reformerna i Polen leda till
en god utveckling på något års sikt. Den stora utlandsskulden utgör emellertid
fortsatt ett problem

Också
i Ungern har reformarbetet nått ganska långt. Alla former av företag är
tillåtna, en gradvis liberalisering av priser äger rum och landet har en
förhållandevis öppen handelsregim. I Sovjetunionen gäller fortfarande en allmän
prisreglering och statligt ägande dominerar näringslivet. Åven här går man
emellertid i riktning mot ett friare ekonomiskt klimat. Gradvisa förändringar
i de ekonomiska systemen sker också i Bulgarien, Rumänien och Tjeckoslovakien.

Östtyskland har tills
nyligen varit en strikt planekonomi med hårt regle

rade priser, omfattande subventioner till olika näringar och kraftigt begrän

sad privat sektor De ekonomiska problemen har förvärrats genom den kraf

tiga emigrationen från Östtyskland till Förbundsrepubhken. Emigration av

välutbildad arbetskraft leder till stora störningar i produktionen. Nationalin

komsten sjönk med ungefär 2% 1989. Med hänsyn till den troliga återför

eningen av de båda tyska staterna är givetvis Östtysklands situation unik i

Östeuropa och reformprocessen kommer i stor utsträckning att utformas i

samråd med myndigheterna i Förbundsrepubliken. Det är dock rimligt att

räkna med att BNP kommer alt sjunka i Östtyskland 1990. Den reglerade 21

och subventionerade
östtyska industrin kommer inte att vara konkurrens- Prop. 1989/90:150
kraftig efter en liberalisering av priserna och efler genomförandet av en
valu- Bilaga 1.1 taunion.

Sammantaget
bedöms Östeuropa knappast uppnå någon ekonomisk tillväxt 1990 och också 1991
kommer att präglas av låg tillväxt. Konsekvenserna av stagnationen i Öst för
OECD-länderna är begränsad. Västeuropas export till Östeuropa utgör exempelvis
mindre än 2% av Västeuropas toiala export. Troligtvis utgör den tänkta
valutaunionen mellan Förbundsrepubliken och Östtyskland det inslag i omdaningen
i Östeuropa som kan få den största effekten på utvecklingen i OECD-området
under 1990 och 1991. Om valutaunionen leder till väsentligt ökad köpkraft i
Östtyskland uppstår etl efierfrå-geöverskolt som troligtvis leder lill högre
inflation i Förbundsrepubliken. Som framhållits ovan kan delta i sin tur leda
till en ränteuppgång i Förbundsrepubliken och - eftersom andra länder kan
tvingas följa efter - lill en allmänt högre internationell räntenivå.

22

3 Utrikeshandeln 3.1 Exporten

Marknadstillväxt

Den
goda konjunkturen i omvärlden, särskilt i EG-området, höll i sig under 1989. En
fortsatt hög investeringstakt var den drivande komponenten i tillväxten.
Importen av bearbetade varor till Sveriges 14 viktigaste exportmarknader var
som helhet fortfarande stark, 6,5%. Efterfrågan dämpades i USA, Storbritannien
och Norge, vilka har stor andel av Sveriges export. Västtyskland, Sveriges
största avsättningsmarknad, expanderade å andra sidan kraftigt.

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

Diagram 3:1
Exportens marknadsinriktning 1989, procentuell andel av Sveriges totala
varuexport

EG exkl
Danmark

Nortden

Nortjamerika

Japan och
NIE

Ö steuropa

ö vriga

4.0

2.8

10.9

13.5

22.1

46.7

Under 1990 minskar
marknadstillväxten något i OECD, men förstärks igen 1991. Expansionen i EG
bidrar mest till uppgången. Nästa år lar efterfrågan i Norge, Danmark och
Storbritannien fart. Åven USA-marknaden återhämtar sig något. I Finland vänder
konjunkturen och importen dämpas ordentligt.

Konkurrenskraft

Mellan
1988 och 1989 ökade timlönerna i den svenska industrin med nära 10 %, mer än
dubbelt så snabbt som i Sveriges viktigaste konkurrenlländen Dessutom har
produktiviteten stigil långsammare i svensk industri jämfört med
konkurrenternas de senaste åren. Timlönekostnaden och produktivite-

23

Tabell 3:1 Exportmarknadstlllväxt, relativa priser,
marknadsandelar och export av bearbetade varor

Procentuell
förändring

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

1987

1988

1989

1990

1991

Ah.l

Alt.2

Exportmarknadstillväxt

14 OECD-länder Totalt

4,6 4,5

6,9

7,8

6,5 7,0

5,2 5,7

6,2 6,3

6,2 6,3

Priser

14
OECD-länders importpriser, SEK Svenska exportpriser Relativpris

1,6

2,8 1,2

1,9

5,0 3,0

3,7

6,1

2,3

5,2

3,8 -1,3

3,0

3,0 0,0

3,0

4,3 1,3

Marknadsandelar,
volym

14 OECD-länder Totalt

-0,1 -0,2

-3,6

-3,3

-5,3 -4,9

-2,9 -3,0

-1,7 -1,6

-2,8 -2,5

Exportvolym

14 OECD-länder Totalt

4,5 4,3

3,0

4,2

0,9

1,8

2,2 2,6

4,4 4,6

3,2 3,6

Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av
importökningen av bearbetade varor i olika landen Som vikter har använts
ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varon
OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt.

Källor:
OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

ten ger tillsammans arbetskostnaden per producerad enhet
(ULC = Unit Labour Cost). Den steg i Sverige med nära 9% i industrin 1989 mot
drygt 1 % i de 14 viktigaste konkurrentländerna. Om vi räknar ULC i gemensam
valula blir kostnadsskillnaden ca 8 procentenheter mot konkurrenterna, eftersom
den svenska kronan apprecierades effektivt med närmare 1 % under 1989 (diagram
3:2).

De kraftiga kostnadsstegringarna i industrin 1988 och 1989
ledde till att kostnadsnivån snabbt närmade sig den som rådde strax innan
devalveringen 1981.1 år och nästa år bidrar ökade lönebikostnader m.m. till att
arbetskostnaden stiger ytterligare någon procentenhet, se vidare kapitel 6.1.

Med en produktivitetsökning på ca 1,6% och en
timlönekostnad på nära 5 % enligt alternativ 1, hamnar svensk industri 1991 på
en kostnadsnivå relativt konkurrentländerna strax över den som rådde 1981. I
alternativ 2 hamnar industrin över denna nivå med drygt 6 procentenheten Lägre
kostnadsökningar i kombination med högre produktivitetstillväxt krävs i
industrin för all konkurrenskraften ska återställas.

Det försämrade konkurrensläget gör också att
exportindustrin, för alt försvara sina marknadsandelar, inle längre kan höja
sina priser i lika hög takt som tidigare. Exportpriset närmade sig
konkurrentprisernas förändringstakl mot slutet av 1989. Exportpriserna hålls
nere även 1990. Därmed krymper företagens vinstmarginalen Den svenska industrin
gynnas av att kronan hittills effektivt deprecierats mot konkurrentländernas
valutor med nära 2 % i år, då kronan i viss mån följt den amerikanska
dollarnedgången samlidigt som D-marken stärkts. För 1991 räknar vi med
oförändrade växelkursen

24

Diagram
3:2 Sveriges relativa arbetskostnad per producerad enhet (Unit Labour Cost) i
industrin

Index 1980=100

Prop. 1989/90:150 Bilaga
1.1

120

110

100

1980 1981 1982 1983
1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 Källor: Konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

Medan
exportpriserna hålls nere för att försvara marknadsandelarna utomlands slår den
svenska kostnadsutveckhngen istället på hemmamarknadspriserna. De har ökat
avsevärt snabbare än exportpriserna, vilket bidrar till att den svenska
inflationstakten är högre än omvärldens. Vår inhemska kostnadsutveckling bidrar
även till allt större avsättningsproblem för inhemsk produktion, både på
export- och hemmamarknaden.

I alternativ 1 nästa år
kan utvecklingen brytas genom en radikalt lägre lönekostnadsutveckling, som
emellertid får effekt med viss fördröjning då det normalt tar tid för marknaden
att ställa om till nya, mer konkurrenskraftiga leverantören Den största delen
av de positiva förändringarna i handelsutbytet sker då efter 1991. I
högkostnadsalternativet (alternativ 2) fortsätter försämringen av det redan
ansträngda läget.

Marknadsandelar
och svensk export

Sveriges
export tog fart efter 1982 och växte 8,5 procentenheter snabbare än marknaden
för bearbetade varor i OECD-länderna 1983 (diagram 3:3). Exportindustrins
konkurrenskraft stärktes av devalveringarna 1981 och 1982. Dessutom gynnades
exporten av den goda tillväxten i framför allt Nordamerika. 1986 expanderade
även marknaderna i EG och Norden. I Norden mattades efterfrågan emellertid
redan 1987. Därefter var Sveriges exportiillväxl avsevärt lägre än
marknadstillväxten i OECD, vilket innebär betydande andelsförluster för
exportindustrin.

De
branscher som främst vann marknadsandelar efter devalveringarna i början av
1980-talet var järn- och stål-, metall samt transportmedelsindu-slrierna.
Livsmedels-, trä- och elektroindustrin tappade däremot andelan

25

Redan
1984 vände den lotall sett positiva effekten av devalveringarna och Prop.
1989/90:150 industrin föriorade marknadsandelar i takt med snabbare
prisökningar än i Bilaga 1.1 konkurrentländerna.

Världsmarknaden
för bearbetade varor växte med 7 % 1989, och svensk export av dessa varor med
1,8 %. Därmed tappade Sverige nära 5 % av sina andelar av marknaden det senaste
året. Under det närmaste årel väntas efterfrågan på dessa varor vara gynnsam,
inte minst i EG-området. Importen till de nyinduslrialiserade länderna i
stillahavsområdet växer också snabbt. Denna marknad blir därmed mer intressant,
men utgör fortfarande en liten del av tolalexporlen av varor från Sverige,
knappt 2%.

Diagram
3:3 Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder samt marknadstillväxt,
volymförändring

Index
1980=100

200 T-------------------------------------------------------------------- --,

1980
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 Källor: Konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

Trots
all relativpriset pä svensk export inle ökar lika snabbi som tidigare väntas
exportföretagen tappa andelan Problemen att öka arbetsutbudet och
produktiviteten i Sverige och därmed produktionen bidrar, tillsammans med det
ogynnsamma konkurrensläget, till svårigheterna. En för övrigt stark konjunktur
i omvärlden samt en effektiv depreciering av kronans växelkurs ger
exportindustrin viss draghjälp, men löser inte de långsiktiga konkurrensproblemen.

Varuexporten
totalt ökade med 2,5 % i volym 1989. Volymökningen 1990 blir endast 1,6%. 1
alternativ 1 för 1991 gynnas exporten av en relativt låg prisutveckling, som
medför en exportökning för varor med 3,4 % i volym. I höglöneallernativet växer
exporten istället med 2,6 % i fasta prisen

Exportens
värdeökning för pappersmassa och pappersprodukler blev

klart lägre 1989 än 1988. Med en andel nära 15 % av Sveriges varuexport har

utvecklingen för dessa produkter stor betydelse för Sveriges totala export

värde. Både en lägre volym och en svagare prisutveckling för dessa varor 26

förklarar detta resultat.
Priset på pappersmassa steg något långsammare 1989 än året innan, med 15,4 %.
Priset på papper och papp steg med 4,6 % under 1989. Priserna dämpades
emellertid mol slulel av året.

Åven exporten av
mineralvaror försvagades under senare hälften av 1989. Priset på järn- och
stålprodukter steg kraftigt under loppet av 1988 och första halvåret 1989, men
ökade svagt däreflen Priset sjönk för rostfritt stål och icke-järnmetaller
under loppet av 1989.

Prisutvecklingen för ovan
nämnda varor har mattats i samband med minskad efterfrågan och lageravveckling
bland både distributörer och konsumenter samt prisfall för vissa insatsvaron
Lageravvecklingsfasen avslutas sannolikt under 1990 och efterfrågan på stål
vänder i så fall uppåt under loppet av året. Också för papper ökar efterfrågan,
men de svenska exporlmöjlighe-terna kommer att begränsas av stigande
överkapacitet på väridsmarknaden till följd av stora kapacitetsuppbyggnaden

Volymökningen i
verkstadsexporten blev svagare 1989 än året innan, 1,9% mol 3,6% 1988. Det gick
särskilt dåligt för personbilsexporten med oförändrat exportvärde mellan 1988
och 1989. 1990 och 1991 viker efterfrågan på transportmedel ännu mer än 1989.
Efterfrågan på lastbilar höll sig kvar på en hög nivå i fjol, men försvagas nu.

Exporten av maskiner, som
ulgör drygt 16% av den toiala varuexporten, ökade lika myckel i värde 1989 som
året innan. Läkemedelsexporten växte starkt, men svarar för endast 2 % av
varuexporten.

Exportpriserna på
verkstadsprodukter exklusive fartyg steg med 6,1 % 1989 mot 4 % 1988, medan
imporlpriserna endast ökade med omkring 2,5 % båda åren. Mot slutet av 1989
hölls emellertid exportpriserna nere för verk-stadsprodukten räknat i årlig
förändringstakl.

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

Tabell
3:2 Export av varor

Miljarder Volymutveckling, kn procent per år

Prisutveckling, procent per år

1988

1989

1990

1991

1989

1990

1991

AU.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Bearbetade varor Fartyg

Petroleumprodukter Övriga råvaror

255,7

3,2

6,0

39,9

1.8 -2,5 15,6

2,4

2.6 -10,2 -10,0

1,6

4,6 -10,3 - 4,0

0,1

3,6 -10,3 - 4,0

0,1

6,1

8,4

17,0

8,8

3,8

8,2

0,7

-0,6

3,0 5,2 1,1 5,8

4,3 5,2

1,1 5,8

Summa
varor

304,8

2,5

1,6

3,4

2,6

6,3

3,6

3,6

4,7

Källor: Statistiska
centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

3.2
Importen

Importvolymen
av varor ökade med 6,5 % 1989. Den höga investeringstakten i industrin
medförde en stor imporlvolym av insatsvaror. Den privala konsumtionen var mer
dämpad 1989 än 1988, och bidrog i mycket mindre omfattning lill importökningen.
Konsumtionsvaruimporten ökade något mer i värde 1989 än året innan.
Personbilsimporten försvagades emellertid kraftigt. Importen av varaktiga
konsumtionsvaror steg mest bland konsum-

27

tionsvaror
Under 1990 och 1991 väntas konsumtionen av dessa varor dämpas, bl.a. beroende
på ett ökat hushållssparande.

Importen av bearbetade
varor ökade snabbare än den importvägda efterfrågan 1989. Detta innebär
fortsatta andelsförluster för den svenska hemmamarknaden. Dessa berodde dels
på den snabba relativprisutvecklingen mellan hemmamarknads- och importpriser
samt ett mycket högt kapacitetsutnyttjande i industrin. Överhettningen i
industrin påverkade naturligtvis prissättningen på hemmamarknaden, men
medförde också att en ökande andel av efterfrågan täcktes av import.
Relativpriserna (hemmamarknadspriserna i relation till importpriserna) på
verkstadsvaror, som svarade för 60 % av bearbetade varor i fjol, har stigit
alltsedan 1983, utom 1987 då en svag nedgång noterades. Prognoserna för 1990
och 1991 visar en fortsalt högre prisutveckling för hemmamarknadspriserna.
Företagen gör vinstmarginalförluster på exportmarknaden, men en del av detta
kompenseras genom högre priser på den svenska marknaden.

Prop. 1989/90:150 Bilaga
1.1

Tabell
3:3 Import av varor

Miljarder Volymutveckling, kr. procent per
är

Prisutveckling, procent per år

1988

1989

1990

1991

1989

1990

1991

Ah.l

Ak.2

Alt.l

Ah.2

Bearbetade
varor

Fartyg

Råolja

Petroleumprodukter

Övriga
råvaror

224,3

2,5

9,5

8,4

35,9

7,1 80,4

9,2 -6,2

3,3

4,5 0,0 5,1

7,4 -3,5

5,0

-2,5

0,3

4,5

-0,4

4,1

-2,5

0,3

5,2

-0,4

3,7

4,2

28,7

18,2

3,9

4,7

6,0

-3,3

-2,5

-3,7

3,3 5,1 4,3 2,3 5,6

4,0 5,1 4,3 2,3 5,6

Summa
varor

280,6

6,5

3,7

3,8

3,3

5,4

3,1

3,8

4,3

Källor: Statistiska
centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

I
år dämpas aktiviteten i ekonomin påtagligt, vilket leder till en nedväxling av
importtillväxten. Importpriset för bearbetade varor stiger med knappt 5 %,
varav ca 2 procentenheter är en effekt av att kronan deprecieras mot en
konkurrentvägd valutakorg.

Prognosen
för råoljepriset (se kapitel 1), innebär sänkta priser för såväl råolja som
raffinerade produkter 1990. Importpriset på övriga råvaror totalt sjunker i ån

Metallpriserna väntas
vända uppåt igen 1991 då lageravvecklingen är avslutad och efterfrågan börjat
stiga i omvärlden. Tillsammans med ganska små prisrörelser för de övriga
råvarorna och fossila bränslen medför delta importprisökningar på 3,8 %
respektive 4,3 % i de olika alternativen.

Dämpningen i efterfrågan
totalt 1990 oeh 1991 bidrar till att importvolymen endast växer med knappt 4 %
i år och nästa år enligt alternativ 1. Den varma vintern 1990 håller nere
förbrukningen av olja i ån Oljeförbrukningen ökar 1991 med antagandet om
normaltemperatur nästa ån Den lägre lönenivån i alternativ 1 indikerar lägre
kostnader och räntor vilket ger mindre negativ utveckling för framför allt
industriinvesteringarna och en klart bättre exportutveckling. Dessa komponenter
drar upp importefterfrågan på bear-

28

betade
varon I alternativ 2 utvecklas investeringar och export sämre medan Prop.
1989/90:150 importen hålls uppe av en snabbare uppgång i den privata
konsumtionen. Bilaga 1.1

3.3 Bytesbalansen

Underskottet
i bytesbalansen har stadigt ökat de senaste åren, men år 1989 blev försämringen
den hittills största under 80-talet då underskottet växte till drygt 33
miljarder kronon Försämringen fortsätter i hög takt under 1990 och 1991. Flera
poster i bytesbalansen förklarar denna utveckling.

Trots
att exportvolymen utvecklats i långsammare takt än importvolymen, visar
handelsbalansen alltjämt överskott i löpande prisen Detta är resultatet av att
exportpriserna stigit påtagligt snabbare än importpriserna. Räknat i volym
(1985 års priser) visar handelsbalansen ett underskott på nära 13 miljarder
för 1989 och del växer till drygt 19 miljarder i ån Den negativa trenden
bromsas nästa år med en lägre importvolymökning, men underskottet i fasta
priser ligger kvar på den höga nivån.

Handelsbalansen
i löpande priser försämrades under 1989, särskilt i slutet av året. Överskottet
i varuhandeln blev 15,8 miljarder kronor ca 4 miljarder sämre än vad vi
tidigare räknade med. Försämringen i handelsbalansen förklaras delvis av den
avlagande exportprisutvecklingen relativt importpriserna. Det hårdnade
konkurrensläget sätter press på exportpriserna för att bromsa
rnarknadsandelsförlusterna. Prisutvecklingen var också svag för en rad
branschen framför allt för skogs-, järn- och stålindustrin, men även för
verkstadsindustrin under andra halvåret 1989. Prisdämpningen inverkar negativt
på Sveriges bytesförhållande (terms of trade), som därmed ger mindre draghjälp
till handelsbalansen. Förutom det minskade bidraget frän en positiv terms of
trade var varuexportens volymökningen mindre än hälften så stark som den för
importen. Den svaga exportutvecklingen beror till stor del på exportindustrins
försämrade konkurrenskraft, ogynnsamma produktsam-mansätlning och
marknadsinriktning mol länder med låg efterfrågetillväxt.

Under
1990 och 1991 räknar vi med en mindre skillnad mellan export och
importprisökningen för varor totalt. Den dämpade exportprisökningen, fortsatt
svag exportvolymökning, men även en försvagad import ger ett handelsbalansöverskott
på 12 miljarder kronor 1990. Nästa år bhr det knappt 11 miljarder i alternativ
1 och 12 miljarder i alternativ 2.1 det senare alternativet är del framför
allt ett högre importpris för bearbetade varor som förklarar skillnaden mellan
alternativen, trots en lägre importvolym.

Underskottet
i tjänslebalansen ökade till 9,9 miljarder kronor 1989, och fortsätter att
stiga något under prognosperioden. Utvecklingen förklaras till största delen av
en försämring i resevalutanettot medan sjöfartsnettot samt övriga transporter
visar fortsatt överskott. Resevalutaulflödet ökade under hösten 1989 samtidigt
som inflödet minskade. Resevalutanettot faller ytterligare 1990 och 1991. En
bidragande orsak är den relativt höga svenska inflationen samt höjd moms på
turisttjänsten

Posten övriga tjänster
försvagas måttligt och ger ett underskott på 6,1 mil

jarder 1991. Mot slulel av 1989 dämpades exporttillväxten av de tjänster som

är kopplade lill varuhandeln, som licenser provisioner, tekniska tjänster

m.m. Del kan också, som avmattningen i varuexporten, sättas i samband 29

Diagram 3:4 Tj ä nste-
och transfereringsbalans

Miljarder
kronor

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

0-

"

= ■

iil

iii

p

TJ1-t-___

10
■

20
■

30-

40-

50
-en .

=

ZZ

ll

=

■ Tj ä nstebalans

5 Avkastning p å kapital

[Q Transfereringar

1987

1988

1989

1990

1991

med exportföretagens försämrade konkurrenskraft och
minskade marknads-andelan

Utvecklingen för avkastning på kapital svarar för den
största delen av ökningen i bylesbalansunderskottet. Medan avkaslningsnettot
visade ett underskott på knappt 20 miljarder under åren 1985-1988 inträffade
en markant försämring 1989 till etl underskott på knappt 27 miljarder (diagram
3:4). Åven 1990 och 1991 väntas underskottet i avkastningsnettot växa kraftigt
(tabell 3:5).

Det är räntebetalningarna till utlandet som förklarar
underskottet i avkastning på kapital. Skuldstocken till utlandet har vuxit i
takt tned det ökade bylesbalansunderskottet samt direklinvesleringar utomlands
och köp av utländska aktien Den internationella räntenivån steg dessutom med
ca 2 % 1989, vilkel också ledde lill större räntebetalningan

Utdelningsnetlot för aktier och direktinvesteringar gav
ett överskott på 2 miljarder 1989, en minskning med en halv miljard från 1988.
Utdelningsnetlot förbättras något över prognosperioden, men utdelningen är
ändå mycket liten i förhållande lill storleken på de svenska
direktinvesteringarna utomlands och den avkastning de genererar i svenska
dotterbolag utomlands. Större delen av vinslen återinvesteras i utlandet och
återförs således i myckel liten omfattning till Sverige.
Faslighetsinvesteringarna genererar dessutom små utdelningan
Valutaavregleringen 1989 innebar all samtliga hinder för återinvesteringar och
fastighetsköp utomlands togs bort. Direktinvesteringar i fastigheter utomlands
brutto mer än fördubblades del årel, lill 12,5 miljarder kronon
Direktinvesteringar i produktionsbolag utomlands brutto uppskattas grovt lill
ca 18 miljarder kronor samma ån

Riksbanken undersöker under våren de återinvesterade
vinstmedlens omfattning avseende 1987 och 1988. Resultatet av undersökningen
rapporteras i maj 1990. Industridepartementet har gjort beräkningar på de
utländska dotterbolagens återinvesterade vinstmedel för en grupp svenska
storföretag.

30

Företagsgruppen
svarar för ca 40 % av Sveriges varuexport, 30 % av indu-strisysselsätlningen
och hela 75 % av de svenska förelagens toiala ullands-sysselsättning. Behållna,
återinvesterade vinstmedel i koncerngruppens utländska dotterbolag uppgick
1988 till hela 62 % av vinsten (efler skatt) i den utländska koncerndelen eller
6,9 miljarder kronor (tabell 3:4). Under de senaste åren har
återinvesteringarnas omfattning växt. De multinationella företagens verksamhet
har under en längre lidsperiod förskjutits mot utlandet. Expansionen av den
utländska koncerndelen ger inle längre en självklar draghjälp lill den svenska
delen och ekonomin. Delta illustreras inle minst av storföretagens krympande
andel export från Sverige av deras totala utlandsförsäljning (diagram 3:5).

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.1

Tabell 3:4 Årsresultat (efter skatt), utdelning och behållna
("återinvesterade") vinstmedel i en grupp svenska storföretags
utländska koncerndelar

Miljoner kn

1985

1986

1987

1988

A.
Redovisat årsresultat

5 556

5 280

9 241

9 824

B.
Utdelning

2 923

3 374

3 740

2 900

C.
Återinvesterad vinst

2 633

1 906

5 501

6 924

D.
Ci%avA

48

38

60

62

Anm: Bearbetning av industridepartementet av material frän
statistiska centralbyrån över 17 svenska storkoncernen Uppgifterna för 1988
avser endast 15 koncernen Asea och Swedish Match ingär inte detta ån Källor:
Industridepartementet och statistiska centralbyrån.

Diagram
3:5 Exportens andel av total utlandsförsäljning, 17 svenska storkoncerner
Procent

1978 1979
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 Källor: Industridepartementet
och statistiska centralbyrån.

31

Transfereringsnettot i
bytesbalansen försämrades relativt kraftigt under Prop. 1989/90:150 1989,
lill elt underskott pä 12,7 miljarder kronon Underskottet ökade med Bilaga
1.1 3 miljarder då offentliga transfereringarna till u-länder steg kraftigt.
Dessutom växte de privata utbetalningarna i form av migrationsvaluta, skadestånd,
arv m.m. En motsvarande ökning i transfereringarna från Sverige väntas
emellertid inte, varken i år eller 1991.

Tabell
3:5 Bytesbalans

Miljarder
kn

1988

1989

1990

1991

Ah.l

Ah.2

Bearbetade varor Råolja 0 petroprod. Övriga råvaror
Fartyg Korrigeringspost

31,6

-12,0

4,0

0,7

- 0,9

27,1

-14,7

6,0

- 1,3

- 1,3

21,6

-16,1

9,1

- 1,6

- 0,9

21,3

-17,6

9,9

- 1,9

- 0,9

22,6

-17,7

9,9

- 1,9

- 0,9

Handelsbalans

23,4

15,8

12,0

10,8

12,0

Sjöfartnetto Övriga transporter Resevaluta Övriga
tjänster

8,1

2,6

-13,6

- 4,8

9,3

2,1 -15,6

- 5,7

10,0

2,1

-16,9

- 5,4

10,9

1,6

-19,8

- 6,1

10,9

1,6

-20,6

- 6,1

Tjänstebalans

-7,8

-9,9

-10,2

-13,4

-14,2

Avkastning på kapital Transfereringar

-18,8 - 9,9

-26,5 -12,7

-38,2 -14,3

-52,5 -15,7

-54,5 -15,7

Bytesbalans

Andel av
BNP

-13,1

- 1,2

-33,4

- 2,8

-50,7

- 3,8

-70,8

- 4,9

-72,4 - 4,9

Källor:
Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.

32

4
Industrin Prop. 1989/90:150

Bilaga 1.1

4.1 Produktion

Den för Sverige historiskt långa högkonjunktur för
industrin, som satte fart i början av 1983 vände nedåt under 1989. Avmattningen
blev överraskande snabb mot slutet av året.

Kapacitelsulnyttjandel i industrin nådde den rekordhöga
nivån på drygt 90% första kvartalet 1989. Fjärde kvartalet hade del minskal med
nära två procentenheter. Genom omfattande investeringar under året höjdes produktionskapaciteten,
men utnyttjandet av denna minskade, orsaken var inte enbart problemet att
rekrytera arbetskraft. En annan viktig orsak var minskad orderingång för en
växande andel företag. Särskilt massa- och pappersindustrin, järn- och stål-
samt transportmedelsindustrin mötte minskad efterfrågan under andra halvåret
1989, från exportmarknaden. Efterfrågan från hemmamarknaden steg svagt under
1989, men dämpades i början av 1990.

Så sent som i september i fjol uppgav mer än hälften av
industriföretagen att del främst var bristen på produktionsfaktorer som
begränsade produktionen. 1 början av året angav 2/3 av företagen istället
efterfrågeläget som främsta hindret.

Nedgången i efterfrågan på industrins produkter gjorde att
färdigvarulagren ökade under andra halvåret 1989. I massa- och stålindustrin
drogs produktionstakten ned. Därmed minskade behovet av arbetskraft. Andelen
företag med brist på arbetare minskade markant under fjärde kvartalet 1989, men
arbetskraftsbristen var fortfarande omfattande i början av 1990. Första
kvartalet i år angav nära hälften av industriföretagen att de hade brist på
yrkesarbetare och en fjärdedel tekniska tjänstemän.

Industriproduktionen steg med 2,3 % under 1989, en klart
lägre ökning än väntat. 1988 uppgick den lill 3%. Trots skillnaden mot 1988 med
dess produktionsbortfall till följd av arbetsmarknadskonflikten i början av
årel blev produktionstillväxten klart långsammare 1989. Försvagningen kom
främst under andra halvåret då produktionen minskade med 1,6% jämfört med
första halvåret.

Tabell 4:1 Industriproduktion

Procentuell volymförändring

1987 1988 1989 1990 1991

Alt.l
Ah.2

Basindustri

3,6

0,9

1,8

-1,1

Verkstadsindustri

exkl.
varv

1,5

3,7

4,8

0,3

Övrig
industri

3,5

3,0

-0,4

1,6

Industri,
totalt

2,6

3,0

2,3

0,6

1,2 0,6

Anm: Basindustri omfattar gruvon sågverk, massaindustri,
pappersindustri samt

järn-, stål- och metallverk.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet. 33

3 Riksdagen 1989190. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

För verkstadsindustrin exklusive varv, som svarar för
närmare hälften av industrins förädlingsvärde, steg produktionen kraftigt i
fjol, med 4,8 %. För massainduslrin steg den med knappt 0,4%. För jäm-och
stålindustrin minskade den med nära 1 %. I varvsindustrin föll produktionen
markant.

Konjunkturnedgången för industrin väntas fortsätta under
1990 och 1991. En viss återhämtning för massa- samt järn- och stålindustrin kan
komma i år och nästa år, men för transportmedelsinduslrin blir akliviteten
fortsatt dämpad. För industrin totalt blir efterfrågan, både från export- och
hemmamarknaden, svag 1990 och industriproduktionen ökar med bara 0,6 %. I
alternativ 1 för 1991 ökar den lill 1,2%. Med en högre kostnadsutveckling
stiger industriproduktionen med 0,6% nästa år.

Den snabba försämringen i verkstadsindustrins
konkurrensläge får omedelbara effekter på produktionen. Förelagen försöker
hålla prisökningstakten nere, men eftersom kostnaderna stiger, pressas
marginalerna. Utrymmet för investeringar minskar. Förelagen lappar ytterligare
marknadsandelar, både på hemma- och exportmarknaden. Verkstadsproduktionen
växer knappast i år och ökar lill omkring 1 % i alternativ 1 för 1991. 1
alternativ 2 blir det närmast nolltillväxt i verkstadsproduktionen.

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

Diagram 4:1 Industriproduktion

%-utvcckling
frånf öregående år

1971 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991

Anm:
I diagrammet visas alternativ 1. För alternativ 2, se tabell 4:1. Källor:
Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

4.2
Lönsamhet

Ett säll att mäta lönsamheten i industrin är att räkna
fram bruttoöverskottet, dvs. hur mycket som återstår av förädlingsvärdet då
lönekostnaderna räknats bort. Vinstutvecklingen mäts med brutloöverskottets
andel av förädlingsvärdet. Industrins marginal är produktpriset dividerat med
rörlig kostnad.

34

Räntabiliteten i industrin låg på en historiskt hög nivå
efler devalvering- Prop. 1989/90:150 arna 1981 och 1982. Vinstandelen, dvs.
driftsöverskottet brutto som andel Bilaga 1.1 av förädlingsvärdet, steg med ca
11 procentenheter mellan 1981 och 1984. Därefter var den oförändrad mellan 1985
och 1987, och föll 1988 och 1989 med sammanlagt ca 3 procentenheter, tabell
4:2. Under 1990 hamnar industrin på ungefär samma kostnadsnivå som 1982.
Företag tvingas hålla tillbaka sina prisökningar för att försvara sina
marknadsandelar Del får direkt effekt på industrins lönsamhet, som nu snabbt
försämras i år och nästa år. Brutloöverskotlsandelen beräknas falla med
ytterligare drygt 2 procentenheter mellan 1989 och 1990. Den blir ungefär
oförändrad i alternativ 1 för 1991, men faller med omkring 3 procentenheter i
alternativet med högre lö-neökningan

Lönsamhetsutvecklingen efter devalveringarna i början av
1980-talel var mest gynnsam för storföretag och varierade mellan olika
branschen Först under andra halvåret 1989 märks etl trendbrott för en stor del
av de industriföretag som haft en hög vinstutveckling under de senaste åren.
Större delen av transportmedelsinduslrin redovisar negativt resultat för andra
halvåret 1989, vilket väger tungt för industrins lönsamhet totalt. Resultatet
blev också sämre för massaindustrin. Några storföretag, som t.ex. Asea,
Ericsson och SKF noterade visserligen höga vinstökningar i sina delårsrapporter
för andra halvåret 1989, men sammantaget ser vi en lönsamhetsförsämring för
industrin 1989.

Lönsamhetsnedgången 1990 blir påfallande utbredd.
Försämringen för den totala industrin speglar väl det mer utpräglade,
irendmässiga fall som skedde för verkstadsindustrin sedan toppåren 1984-1985,
då vinstandelen uppgick till ca 30 %. I år väntas verkstadsindustrins vinstandel
ligga knappt en procentenhet över 1982 års nivå, ca 22 %.

Transportmedelsindustrin missgynnas av både
kostnadsutvecklingen och den krympande bilmarknaden, både i Sverige och på
viktiga exportmarknader, som Norden och USA. Skogsindustrins vinstandel steg
1989, trots en klar lönsamhetsförsämring under andra halvåret.
Helårsförbältringen kompenserade emellertid det negativa bidraget från
verkstads- och övrig industri till lönsamheten i industrin totalt. Denna
gynnsamma inverkan försvinner i år för bl.a. massaindustrin och metallverken.
Endast sågverkens lönsamhet förbättras 1990.

Utvecklingen 1991 är avhängig förändringen i timlönerna.
Industrins arbetskraftskostnader väntas öka med ca 5 % i alternativ 1 för
1991, respektive nära 10% i alternativ 2. Produktpriserna ökar däremot i klart
lägre takt än föregående år, vilket gör alt marginalerna krympen

I alternativ 1 kan höjningen av produktpriserna bli mindre
ulan att lönsamheten faller ytterligare under 1990 års nivå för både
verkstadsindustri och övrig industri. De lägre produktpriserna håller
efterfrågan och produktion uppe. Lönekostnaderna per producerad enhet ökar
också mindre genom en snabbare produktivitetstillväxt. Basindustrins lönsamhet
minskar emellertid i det alternativet lill följd av del pressade prisläget och
begränsade avsättningsmöjligheter utomlands. Den fortsatta försämringen i
basindustrins lönsamhet 1991 sätter därmed sin prägel på industrins lönsamhet
totalt i alternativ 1.

35

1 alternativ 2 försämras basindustrins lönsamhet ytterligare.
Nedgången i Prop. 1989/90:150 lönsamhet fortsätter även för
verkstadsindustrin och den övriga industrin, Bilaga 1.1 delvis genom
försvagad konkurrenskraft. Vinstandelen 1991 blir därmed den lägsta sedan 1981.

Tabell 4:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler
per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel

Procentuell förändring

1987

1988

1989

1990

1991

Alt.l

Ak.2

Insatskostnad Lönekostnad' Summa rörlig kostnad
Produktpris

3.7 4,6 4,1 4,1

6,1 8,5 6,9 6.1

7,8 9,1

8,2 7,7

3,4 7,4 4,6 3,8

4,1 2,9 3,7 3,6

4,9 8,2 6,0 4,4

Marginal

0,0

-0,7

-0,5

-0,8

-0,1

-1,5

Bruttoöverskottsandel-

30,4

28,6

27,5

25.3

25,2

22,0

Lönekostnad per producerad enhet. - ,Som andel av
förädlingsvärdet.

Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier
och varv.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

Diagram 4:2 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent av förädlingsvärdet

1971
1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991

Anm:
Uppgifterna avser industri exkl. pertroleumraffinaderier och varv. Punkterna

för 1991 avser alternativ 2.

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

36

5 Arbetsmarknaden Prop. 1989/90:150

.
, . . Bilaga 1.1

Den
överhettning pa arbetsmarknaden som tydligt framträdde 1988 kvarstod under
1989. Arbetslösheten fortsatte att sjunka och trots att sysselsättningen ökade
kraftigt var arbetskraftsbristen besvärande.

Under
vintern har allt klarare tecken kommit som tyder pä en avmattning på
arbetsmarknaden. Antalet nyanmälda platser stiger inle längre ulan har det
senaste kvartalet säsongsrensal tenderat att minska. Speciellt inom tillverkningsindustrin
är nedgången tydlig. Åven antalet kvarstående lediga platser, som är etl mått
på graden av arbetskraftsbrist, har varit något mindre under hösten och vintern
jämfört med motsvarande period ett år tidigare. Statistiken från AMS är dock
något osäker pga en statistikomläggning. I konjunkturinstitutets
septemberbaromeler angav 62 % av företagen inom tillverkningsindustrin brist på
yrkesarbetare. I december hade moisvarande siffra sjunkit lill 54% och i mars
till 45%. Länsarbetsnämndernas vårrapporter 1990 var betydligt mer reserverade
i sina arbetsmarknadsutsikter än moisvarande höstrapporler 1989. Detta ger en
samlad bild av att trycket på arbetsmarknaden gradvis håller på att lätta.

Den
svaga produktivitetsutvecklingen bidrar dock till att brislen på arbetskraft
kommer att finnas kvar inom många områden.

1
prognosen väntas sysselsättningsökningen bli markant lägre 1990 och 1991
jämfört med åren tidigare. Åven tillväxten på ulbudssidan avtar något 1990 men
framförallt 1991. Arbetslösheten väntas stiga under hösten 1990 så att den
uppgår till 1,6 % 1990 räknat sotn årsgenomsnitt. 1991 väntas arbetslösheten
fortsätta alt växa så alt den i alternativet med fortsatt stora löneökningar
blir 2,3 %. 1 altemativet med nedväxling av löneökningstakten väntas
sysselsättningen bli något högre. Arbetslösheten blir då 2,0% i årsgenomsnitt.

5.1 Sysselsättning

Ökningen
av antalet sysselsatta var 67 000 om man jämför årsmedelvärdena för 1989 och
1988. Därmed var tillväxten t.o.m. något kraftigare än 1988. Inom loppet av
bara två år har därmed sysselsättningen stigit med närmare 130 000 personen
Enligt nationalräkenskaperna ökade antalet arbetade timmar med 1,5 % under
1989. Då antalet sysselsatta ökade med 1,6 % innebär detla all den faktiska
medelarbetstiden sjönk med 0,1 %. Delta är emellertid enbart en effekt av att
1989 hade färre arbetsdagar än 1988. Om hänsyn tas till dessa kalendariska
effekter ökade antalet arbetade limmar med 2,1% dvs. medelarbetstiden steg med
0,5 %.

Sysselssältningsexpansionen
under 1989 skedde lill största delen inom näringslivet. Av expansionen i
antalet sysselsatta föll nästan 90 % på näringslivet.

Industrins
sysselsättning steg relativt kraftigt under perioden 1984-1986. Under de tre
senaste åren har expansionen varit mera dämpad och varit av storleksordningen
en halv procent per ån Under 1989 ökade industrisyssel-sältningen under första
halvåret för alt sedan i del närmaste stagnera under andra halvåret. 1
prognosen väntas inle heller induslrisysselsätlningen expandera under de
närmaste åren. Risken är istället uppenbar att många före-

Tabell 5:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16-64 är)

Nivå 1989

Förändring
från

föregående
år

1988
1989

1990

1991

Ah.l

Ah.2

Sysselsättning:

Jord-
och skogsbruk

159

-3
- 9

-3

-3

- 3

Industri

1 025

5 7

-2

-2

-10

Byggnadsverksamhet

290

3 11

4

-2

- 5

Privata
tjänster

1 618

42 52

24

17

17

Kommunal
verksamhet

1 182

20 8

13

10

3

Statlig
verksamhet

192

-
7 - 2

-2

-2

- 2

Totalt

4 466

60 67

33

18

0

Arbetskraften

4 527

49 56

47

33

33

Arbetslöshet,

61

-12
-11

14

15

33

% av arbetskraften

1,4

1,6 1,4

1,6

2,0

2,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och
finansdepartementet.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.1

lag kommer alt få uppleva en hård vinslpress om löneökningarna
fortsätter i nuvarande takt. Några drastiska effekter på
industrisysselsättningen väntas dock inte. Industriproduktionens utveckling var
1989 konsistent med sysselsättningsutvecklingen, d.v.s. en måttlig tillväxt
första halvåret följt av stagnation under andra halvåret. Under 1990 och 1991
väntas en mycket svag ökning i industriproduktionen, knappt 1 % åriigen. Detta
innebär en produktivitetsökning på ca 1,5 %. En minskad överhettning på
arbetsmarknad bör leda till en ökad produktivitet genom stabilare
personalförhållanden. 1 motsatt riktning verkar del förhållandel alt
produktionsinskränkningar sker snabbare än neddragningar i sysselsättningen vid
vikande avsättningsmöjligheter.

Sysselsättningen inom byggnadsverksamheten har stadigt
ökat de senaste åren under den starka byggkonjunkturen. Enligt AKU accelererade
tillväxten i antal sysselsatta under 1989. Tydligt är att löneutvecklingen för
byggnadsarbetare möjliggjort en rekrytering av tidigare verksamma i branschen
som lämnat yrket under perioden av minskat byggande i Sverige. Trots den stora
ökningen i sysselsättning har bristen på arbetskraft varit utpräglad. Under
hösten och vintern har dock balansen på byggarbetsmarknaden varit något
bättre. Detta kom bl.a. till uttryck i konjunkturinstitutets byggbarome-ler där
brisllalen på yrkesarbetare sjönk tämligen kraftigt i såväl december som mars.
Fortfarande är dock brislalen höga. Den starka tillväxt i byggnadsverksamheten
som kännetecknat de senaste åren väntas nu brytas (se kap 8.4). Därmed kommer
sysselsättningen all stagnera och under 1991 t.o.m. minska.

Den privala tjänstesektorns sysselsättningsexpansion
fortsatte även under 1989. Tillväxten blev t.o.m högre än under 1988 och på två
år har därmed ökningen varit närmare 100 000 personen Sysselsättningsexpansionen
väntas under 1990 och 1991 dämpas. Stora delar av sektorn går i början på
1990-lalet in i etl lugnare skede efter en mycket expansiv utveckling under
andra hälften av 1980-lalet. Delta gäller t ex varuhandeln, restaurang- och
hotell-sektorn och även delar av finanssektom. Skaltereformens momsbreddning

38

Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar

Årlig
procentuell förändring

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

1987

1988

1989

1990

1991 Alt.l

Alt.2

Näringslivet

Produktion

3.7

2,8

2.7

0,8

1,1

0,6

Sysselsättning Produktivitet

1,7 2,0

1,9 0,9

1,6 1,1

0,2 0,6

0,1 1,0

-0,2 0,8

Industri

Produktion

2,6

3,0

2,3

0,6

1,2

0,6

Sysselsätting Produktivitet

1,5 1,1

1.6 1,4

0,6 1,7

-0,4 1,0

-0,5 1,7

-1,1

1,7

Privata tjänster Produktion

5.1

3,4

2,9

0,7

1,5

1,1

Sysselsättning Produktivitet

2,8 2,3

2,8 0,7

2,6 0,3

0,5 0,2

0,8 0,7

0,7 0,4

Offentliga
tjänster

Produktion

0,8

0,8

1,4

1,1

0,8

0,2

Totalt

Produktion

2,7

2,3

2,3

0,8

1,0

0,5

Sysselsättning

1,4

2,4

1.5

0,4

0.3

-0,1

Produktivitet

1,4

-0,1

0,7

0,4

0,7

0,6

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

bidrar i viss mån lill denna utveckling men också den låga
konsumlionstill-växten under 1989 och 1990. Mol bakgrund av delta väntas
sysselsältningök-ningen stanna vid ca 20 000 personer såväl 1990 som 1991.

Under den
långvariga högkonjunkturen i slutet av 1980-talet har sysselsättningen i den
kommunala sektorn ökat relativt långsamt jämfört med decenniets första hälft.
Medan sysselsättningen i genomsnitt steg med 28 000 personer under perioden
1980-1985 var motsvarande ökning bara ca 10 000 personer under åren 1986-1989.
Kommunerna har haft svårt alt kunna konkurrera om personalen i den hela
arbetsmarknadssituationen. När nu arbetsmarknaden blir något svalare och
personalbristen inom vård och barn- och äldreomsorg är stor på många håll
öppnas möjligheter för kommunerna att öka sysselsättningen i något snabbare
takt än de senaste åren. Del kommunala skatlesloppel kommer emellertid göra
kommunernas ekonomiska situation ytterst ansträngd varför någon större
sysselsättningsexpansion inte är möjlig. 1 höglönealternativel 1991 får
kommunerna extra stora ekonomiska svårigheter vilket påverkar
rekryteringsmöjligheterna.

1990
väntas antalet genomsnittligt sysselsatta personer öka med ca 35 000, dvs. en
halverad ökning jämfört med 1989. Denna ökning är till stor del en följd av
utvecklingen under 1989. Under loppet av 1990 blir sysselsättningsexpansionen
betydligt lägre än 35 000 men ökningen under senare delen av 1989 ger effekter
på skillnaden i årsmedellal. Under 1991 väntas sysselsättningen stagnera helt
i höglönealternativel. Konjunkturnedgångens effekter slår då starkare även på
sysselsättningen. Minskningen kommer främst inom industri och byggsektorn medan
ökningarna inom den privata tjänstesektorn och den kommunala sektorn blir
myckel måttliga.

Antalet
arbetade limmar väntas 1990 öka med endast 0,4%. Den svaga utvecklingen av
produktionen i höglönealternativel under 1991 gör att anta-

39

let arbetade timmar kommer alt stagnera helt. Detla
innebär att medelår- Prop. 1989/90:150 betstiden i stort sett blir oförändrad
både 1990 och 1991. Bakom detta hgger Bilaga 1.1 en rad motverkande faktorer.
Potentialen för de s.k. dynamiska effekterna av marginalskatlesänkningen bedöms
vara relativt ston Konjunkturläget innebär dock att efterfrågan på arbetskraft
utgör en stor begränsning för möjligheterna att realisera en önskad expansion
av medelarbelstiden. Anpassningen till det nya skattesystemet kommer också alt
vara utdragen över en längre lidsperiod. Reformen avseende de tvä första
dagarna av den sjätte semesterveckan bidrar lill att medelarbelstiden inte ökan

5.2 Utbudet av arbetskraft

Den starka efterfrågan på arbetskraft under 1989
återspeglades även i en påtaglig uppgång av arbetskraftsdeltagandet och en
snabb tillväxt av utbudet. Andelen av befolkningen i yrkesaktiva åldrar (16-64
år) som dellog i arbetskraften steg med 0,5 procentenheter lill 84,5 % och
antalet personer i arbetskraften ökade med 56 000. Denna ökning förklaras till
ungefär lika stor del av befolkningsmässiga faktorer som av förändringar i
arbetskraftsdeltagandet. Befolkningen i åldrarna 16-64 år ökade med ca 34 000
om man jämför årsgenomsnitten mellan 1989 och 1988.

Under 1988 var nettoinvandringen till Sverige ca 29 000
personen 1989 var denna siffra betydligt högre, närmare 46 000 personen
Uppskattningsvis är ca 75 %i av denna invandring personer i yrkesverksamma
åldran Detla är den klart högsta nettoinvandringen under hela 1980-talet. Man
måste gå tillbaka lill år 1970 för att finna högre siffron En stor del av
invandrarna är flyktingar som först efler en längre tidsperiod kommer ut pä
arbetsmarknaden.

Under 1989 ökade arbetskraftsdeltagandet särskilt starkt
bland ungdomsgrupperna. För den yngsta åldersgruppen, 16-19 år, steg
arbetskraftstalen 1988 efter en lång nedgångsperiod. 1989 fortsatte denna
utveckling i ökad takt. För åldersgruppen 20-24 år syns en likartad utveckling
med den skillnaden att uppgången i arbetskraftsdeltagande var något mindre
1989 än 1988. Den stora efterfrågan på arbetskraft gör att fler väljer att
förvärvsarbeta vid sidan av gymnasie- och högskolestudien Konstruktionen av
studie-medelsystemel medför dock höga marginaleffekter vilkel dämpar effekten
på det totala arbetskraflsulbudet.

Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika
åldersgrupper

Årsmedeltal
1989 och förändring i procentenheter

Nivå 1989

Förändring från

föregåend

c år

1986

1987

1988

1989

1990

16-19 ån
män

48,1

-0,2

-2,6

0,6

2,7

1,0

kvinnor

51,3

-2,2

-1,1

1,1

1,8

1,0

20-24
år, miån

88,0

-1,3

-1,1

2,3

0,8

0,8

kvinnor

82,0

-0,1

-1,8

0,9

1,1

0,0

25-54
år, män

95,1

0,1

-0,1

0,0

0,4

0,2

kvinnor

91,0

0,9

0,1

0,4

0,2

0,2

55-64 ån
män

74,8

-0,5

1,0

0,0

-0,1

0,5

kvinnor

64,3

1,5

2,7

0,6

-0,4

0,5

Totalt

84,5

0,3

0,1

0,6

0,5

0,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU),
konjunkturinstitutet, finansdepartmentet.

40

Under 1990 förutses
arbetskraftsdeltagandet fortsätta alt öka i ungdomsgrupperna och bland de
äldre. Totalt väntas det relativa arbetskraftstalet öka med 0,3 procentenheter
1990.1 det förhållandevis svalare arbetsmarknadsläget 1991 väntas uppgången
stanna vid 0,1 procentenheten Invandringen väntas under året totalt uppgå till
ca 40 000. Delta är alltså något lägre än under 1989 men dock en historiskt
sett hög nivå.

Sedan 1986 omfattar de
månatliga arbetskraftsundersökningarna inte personer som är 65 år eller äldre.
För gruppen mellan 65 och 74 år görs emellertid en specialundersökning under
fjärde kvartalet varje ån Enligt denna undersökning deltog fjärde kvartalet 79
000 personer i åldrarna 65-74 år i arbetskraften. Delta motsvarade 9,3 % av
befolkningen i dessa åldersgruppen Antalet män var ungefär dubbelt så stort som
antalet kvinnor, vilket innebär alt 13,5% av männen och 5,8% av kvinnorna ingår
i arbetskraften. Ökningen jämfört med 1988 är 5 000 personer eller 0,5 %
uttryckt som arbetskraftsandel. Mellan 1987 och 1988 steg antalet personer
mellan 65 och 74 år i arbetskraften med 10 000. Merparten av de sysselsatta i
dessa åldersgrupper är egna företagare men den stora uppgången under 1988
gällde i första hand anställda. Utvecklingen 1989 var något överraskande den
motsatta. Antalet företagare i mätningen ökade med 9 000 medan antalet
anställda minskade med 4 000.

Prop. 1989/90:150 Bilaga
1.1

5.4 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Den
genomsnittiiga arbetslösheten under 1989 uppgick till 1,4% av arbetskraften. 1
antal personer motsvarar delta 61 000. Nedgången var därmed 11 000 jämfört med
1988. 1983 nåddes en topp i arbetslösheten på 2,9% (korrigerat AKU). Därefter
har alltså arbetslösheten mer än halverats. Under första halvåret 1989
fortsatte den långa perioden av stadigt sjunkande arbetslöshet. Den tendens
till något dämpad efterfrågan på arbetskraft som

Diagram 5.1 Arbetslöshet

Procent, säsongrensade kvartalsdata

3.5

1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).

41

kunnat skönjas under hösten och vintern har hittills inte
slagit ut i någon ök- Prop. 1989/90:150 ning i arbetslösheten. Säsongsrensal
har nu arbetslösheten legat stilla kring Bilaga 1.1 1,4% under den senaste
12-månadersperioden, dvs. även första kvartalet 1990.

Arbetslösheten fortsatte 1989 att minska i hela landet. En
viss regional utjämning har skett i den meningen att nedgången varit relativt
sett större i län med hög arbetslöshet. När nu sysselsältningutvecklingen
slagnerar är det dock troligt att arbetslösheten först kommer all börja stiga i
dessa län.

Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

1983

1984

1985

1986

1987

1988

1989

16-

-19 å r

9,2

4,3

4,1

3,6

3,6

3,1

3,1

20-

-24 å r

5,7

5,5

5,3

5,1

4,4

3,4

2,9

25-

-54 å r

2,2

2,0

1,8

1,7

1,4

1,2

1,0

55-

-64 ä r

2,4

2,8

2,5

2,1

1,9

1,6

1,2

Totalt

2,9

2,6

2,4

2,2

1,9

1,6

1,4

Anm: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med
hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

Antalet latent arbetssökande - dvs. personer som i
arbetskraftsundersökningarna uppger alt de kan och vill arbeta men av olika
skäl inte aktivt söker arbete och därför inte räknas in i arbetskraften som
arbetslösa - var 1987 50 000. 1988 sjönk antalet med hela 15 000 medan minskningen
1989 endast var 1 000. Första kvartalet 1990 noterades en ökning jämfört med
första kvartalet 1989. Samma mönster har antalet personer som är
undersysselsatla av arbetsmarknadsskäl uppvisat. Åven här är antalet högre
under första kvartalet 1990 än under motsvarande period 1989. Ökningar av dessa
kategorier brukar också normalt föregå en ökning av den öppna arbetslösheten.
Problemet med deltidsarbetslösheten finns i första hand inom den kommunala
sektorn men också inom handeln. Arbetsmarknadsmyndigheterna har genom
diskussioner och överenskommelser med kommuner och landsting sökt komma
tillrätta med detla. Någon förbättring det senaste året har inte uppnåtts.

Arbetslösheten i åldrarna 20-24 år har de senaste åren
minskat markant. 1989 var denna 3,0 % jämfört med t.ex. 5,1 % 1986. 1 den
yngsta gruppen, 16-19 år, var arbetslösheten lika stor 1989 som 1988. Det är
här dock viktigt att notera att ungdomslagen nu nästan försvunnit.

Åven reduceringen i arbetslösheten för åldersgruppen 55-64
har varit stark de senaste åren. En viss uppgång i arbetslösheten för denna
grupp har emellertid registrerats under första kvartalet 1990. Urvalet i AKU är
dock för litet för att man ska kunna dra några större slutsatser av delta.

Den svaga utvecklingen av sysselsättningen gör att
arbetslösheten kom

mer att öka under hösten 1990. Under 1991 fortsätter denna utveckling. Ar

betsmarknaden hotar då att vika på bred front. Kostnadsutvecklingen gör alt

industrins konkurrenskraft nu försvagats så myckel alt effekterna på syssel

sättningen börjar bli kännbara. Stora delar av privata tjänstesektorn stagne

rar samlidigt som den kommunala ekonomin inle klarar all suga upp arbets- 42

kraft i någon större utsträckning. I höglönealternativel
väntas arbetslöshe- Prop. 1989/90:150 len bli 2,3 % i årsmedeltal 1991.
Detta innebär dock att arbetslösheten vid Bilaga 1.1 slutet av 1991
överstiger 2,5 %. Antalet arbetslösa skulle då vara ca 120 000 personen Detla
trots att semesterreformen stramar åt arbetskraflsulbudet 1991.

Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder

Tusental, genomsnitt per år

1983

1984

1985

1986

1987

1988

1989

Sysselsättningsskapande åtgärder

59

93

67

53

40

29

18

- beredskapsarbete

- ungdomslag

- rekryteringsstöd

Arbetsmarknads-

59

41 31 21

24 31 12

19 24 10

17

18

6

14 10

5

10 5 3

utbildning (AMU) Företagsutbildning Ätgärder för
arbetshandikappade

38

1

66

37 5

68

33

2

72

34 3

79

36 4

82

40

3

84

37 4

87

Totalt

168

200

175

170

161

156

146

' Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning
m.m.

Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och
offentligt skyddat arbete.

Källa:
Arbetsmarknadsstyrelsen.

Under de
senaste åren har arbetsmarknadspolitiken lagts om så all de ul-budsinrikade
åtgärderna har fått ökad omfattning. Detla innebär t.ex. ökad omfattning av
utbildnings- och rehabiliteringsinsatser och en förstärkning av
platsförmedlingen. Samtidigt har de sysselsättningsskapande åtgärderna kraftigt
minskat. Vid årsskiftet fanns endast ca 9000 personer i beredskapsarbeten.
Antalet personer i speciella program för arbetshandikappade har fortsatt att
öka under 1989. Däremot minskade antalet personer i arbetsmarknadsutbildningen
(AMU) efter att under flera år i rad ha ökat. I prognosen görs ett rent
tekniskt anlagande om en oförändrad nivå av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna.

43

6 Löner
och konsumentpriser

6.1 Löner

Den preliminära lönesummeslatistiken från
natioiialräkenskaperna tyder på att de kostnadsmässiga limlönerna för samtliga
löntagare ökade med 9,4 % mellan helåren 1988 och 1989, se tabell 6:1. De
avtalsmässiga kostnadsökningarna blev 6,4 % vilket är del högsta utfallet
sedan 1980. Löneglidningen hamnade på rekordnivån 3,0 %. Utfallet för
LO-områdel bedöms till knappt 10 1/2 %, för privata tjänstesektorn till 8,8 %
och för offentliga sektorn till 8,6%. Inom offentliga sektorn är spridningen
påtaglig. Löntagare inom kommunala sektorn fick knappt 7 %, medan
statsanställda (exkl. lärare) fick drygt 11 %.

Årets och fjolårets avtalsrörelser präglades av centrala
förhandlingar mellan de stora kollektiven. Tillåtna och otillåtna strejken
lock-oul, varsel m.m. blev vanligt förekommande inslag. I dagsläget har hela
arbetsmarknaden centrala avtal gällande 1990. För 1991 har sektor skola etl
avtal som ger dem 3 % utöver vad de kommunalanställda avtalar fram för nästa ån

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

Tabell 6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Ärlig procentuell förändring

Samtliga

löntagare

Industriarbetare

Avtal

Löne-

Timför-

Avtal

Löne-

Timför-

Sociala

Arbets-

glid-

tjänst

glid-

tjänst

kost-

krafts-

ning

ning

nader

kostnader

1980

7,4

1,8

9,2

6,1

3,2

9,3

0,8

10,2

1981

6,2

2,7

8,9

5,9

4,2

10,1-

0,5

10,7

1982

4,6

1,7

6,3

4,1

3,5

7,6

0,2

7,8

1983

4,7

1,7

6,4

3,8

2,9

6,7

2,4

9,3

1984

5,7

2,2

7,9

6,2

4,1

10,3

-0,1

10,2

1985

4,2

3,3

7,5

3,8

3,7

7,5

0,2

7,7

1986

6,1

2,5

8,6

3,9

3,5

7,4

0,0

7,4

1987

3,6

2,8

6,4

6,4

0,6

7,0

1988

4,2

2,3

6,5

3,4

50

8,4

0,0

8,4

1989

6,4

3,0

9,4

4,6

5,3

9,9

0,6

10,6

1990

5,6

2,9

8,5

7,5

0,9

8,5

Anm:
Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik.
Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik.
Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp,
som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987
omöjliggör en meningsfull uppdelning pä avtal och löneglidning. Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Nästan
samtliga avtal för 1990 innehåller en omförhandlingsklausul som utlöses vid den
tidpunkt konsumentprisindex i år överstiger december 1989 med 4,0%
(banksektorns omförhandlingsgräns är 7%). Omförhandlingsvallen bröts igenom
redan i mars, vilket blev känt i mitten av april. Både LO och PTK har hos SAF
begärt omförhandlingar

Den
avtalsmässiga lönekoslnadsulvecklingen för alla löntagare bedöms lill drygt 5
1/2 % i ån Bank- och offentlig sektor fick höga avtal. Inom offentliga sektorn
blev spridningen mellan olika grupper ston De grupper som fick relativt mindre
i fjol fick mer i årets avtalsrörelse. Ett fortsalt mycket stramt
arbetsmarknadsläge i år medför att löneglidningen bedöms bli nästan lika

44

stor som i fjol.
Löneglidningen uppskattas lill drygt 3 1/2 % i näringslivet och Prop.
1989/90:150 till knappt 11/2% i offentlig sektor Den totala genomsnittiiga
löneökningen Bilaga 1.1 mellan helåren 1989 och 1990 bedöms bli 8,5 %. I denna
siffra ryms inle något lönepåslag via omförhandlingsklausulen. ATP-avgiften
höjs med 2 % under det att folkpensionsavgiften sänks lika myckel. Arbelsmiljöavgiften
och breddad bas för arbetsgivaravgifterna samt en marginell sänkning av de avtalade
arbetsgivaravgifterna drar upp timkostnaden med ytterligare 0,9 procentenheter
i ån 1 år sänks vissa avtalade arbetsgivaravgifter tillfälligt, för att sedan
höjas till 1989 års nivå 1991. Premiebortfallet skall tas igen under de
kommande åren utan all löneutrymmet skall påverkas. Dessa omperiodi-ceringar av
de avtalade lönebikostnaderna antas ej påverka företagens underliggande
prissältningbeteende.

När
del gäller den svenska ekonomins utveckling nästa år har prognoserna gjorts
enligt två altemativ. 1 altemativ 1 antas timlönerna, inklusive semesterreformen,
stiga med 3 %, dvs. en önskvärd takt för alt börja komma till rätta med vårt
relativa kostnadsläge gentemot våra viktigaste konkurrentländer.
Skattereformens underfinansiering vad gäller hushållseklorn ger i sig en real
köpkraftsökning på cirka 2%. Detla innebär att hushällen vid mycket måttliga
löneökningar ändå uppnår en rejäl köpkraftsökning. Samtidigt för begränsade
löneökningar med sig goda möjligheter för förelagen att växla ned
prisförväntningarna och prisökningarna till en nivå som är förenlig med
bibehållen eller förbättrad konkurrenskraft och hög sysselsättning. 1 det andra
alternativet antas limlönerna, inklusive semesterreformen, stiga med 8 % dvs
endast något lägre än föregående ån

Arbetsmiljöavgiften
försvinner, sjukförsäkringsavgiften sänks en procentenhet och
arbetsgivaravgifterna i övrigt sänks med 1,5 procentenheten Samtidigt övertar
arbetsgivarna kostnaderna för sjuklön under de första två veckorna. Sociala
avgifter skall utgå på sjuklönen. Kostnaderna för delta neutraliseras genom en
motsvarande sänkning av avgiftsuttaget. Basen för arbetsgivaravgiften breddas
påtagligt. Bruttokostnaden per timme ökar med drygt 1 % till följd av dessa
förändringan Breddningen av basen för uttaget av kollektiva avgifter antas
inte leda till ökade kostnader för förelagen på lång sikt. Basbreddningen
kommer att ha en dämpande verkan på lönebildningen och dessutom delvis
övervältras via priserna. Vidare beräknas omfattningen av vissa förmåner
reduceras betydligt i och med att de skattemässiga incitamenten för alla
parter försvinner. Skattereformen leder i inledningsskedet till ytterligare
belastning för företagen vilkel också bör ha en dämpande inverkan på framför
allt löneglidningen. Införandel av två extra semesterdagar 1991 medför en
kostnadsökning för arbetsgivarna i storleksordningen 0,6%. Denna kostnad
registreras som en ökning av timlönen och är inräknad i våra prognosalternativ.

Alternativ
1 skall i jämförelse med alternativ 2 tolkas som att arbetsgi

varna övervältrat kostnadsökningarna lill följd av skaltereformen i större ut

sträckning via dämpad förljänstutveckling än genom ökade prisen Vidare

skall låglönealternalivet ses som alt arbetsmarknadens parter tagit ordentlig

hänsyn lill den slarki vikande induslrikonjunkturen, den försämrade kon

kurrenskraften och lägre lönsamhet samt begynnande ökning av den mycket

låga arbetslöshetsnivån.

I jämförelse
med förhållandena i vår omvärld stiger de svenska timlönekostnaderna snabbt,
se diagram 6:1. I diagrammet jämförs timlöneutvecklingen inom industrin i
Sverige med de länder som ingår i den svenska valutakorgen (exkl. Spanien och
Schweiz). De s.k. korgländerna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som
konkurrent lill Sverige på världsmarknaden. Timförljänslen för industriarbetare
i Sverige steg i fjol med 9,9 % jämfört med 1988. Under samma period bedöms
timlönerna ha ökat med 4,7 % inom OECD-området. I år väntas - med de
förutsättningar som redovisats - differensen krympa lill ca hälften jämfört
med i fjol. Som framgår av diagrammet har den svenska induslriarbetarlönen ökat
påtagligt mer än i våra konkurrentländer alltsedan 1983.

Prop. 1989/90:150
Bilaga 1.1

Diagram 6:1 Nominell timlön inom industrin

Ärlig
procentuell förändring, nationell valuta

10 9 -I 8

7 -I

11

b'

K........................................

\v
/

?.Yrg « l /\

r
\ / \ :: / \

HJ

-\ /

X/

\...

........ --N

-'"''v

"■■■■\............................................................................................................................. :,.>""'-'"

........... \........... ,<'............

113
OECD-

■l ä nder 1 '--- ''"'

j------------ ,---------- ,---------- ,---------- 1---------- ,---------- ,---------- ,---------- ,---------- ,---------

1980
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Anm: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands
betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden.

Källor:
OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

6.2 Konsumentpriser

Under loppet av 1989 steg konsumentprisindex (KPI) med
6,7%. Mellan helåren 1988 och 1989 blev ökningen 6,5 %. Prisökningen blev något
högre än 1988 och förklaras nästan uteslutande av inhemska kosnadsökningan
Vinstmarginalulvecklingen i den skyddade sektorn synes ha varit blygsam, vilket
är naturligt med hänsyn till den svaga konsumlionsutveckling. De bakomliggande
prisdrivande faktorerna var i stället lönekostnads- och produktivitetsutveckling.
Mätt enligt nettoprisindex (NPI), dvs KPI-ulvecklingen sedan nettot av
indirekta skatter och subventioner vägts bort, ökade prisema ungefär en halv
procentenhet mindre under loppet av 1989.

Under
loppet av första kvartalet i år steg priserna med 6,5 %. Helårstak-len för KPI
nådde sitt maximum i mars, 11,2%. Exkluderas de direkta effek-

46

Tabell
6:2 Konsumentpriser

Ärlig
procentuell förändring och

bidrag
därt

11

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

1988

1989

1990

1991

Alt.l

Ah.2

KPI,
dec-dec

Importpriser Bostäder Indirekta skatter Inhemska
kostnader

KPI, årsgenomsnitt KPI, exkl. skattereform

6,1

0.5 1.7 0,9 3,0

5,8

6,7

0,7 1,7 0,7 3,6

6,5

9,8

1,0 1,9 4,0 2,9

10,0

7,4

6,2

0,6 0,6

3,5 1,5

7,3 3,7

9,4

0,8 1,7 3,5 3,4

9,1

5,5

Anm: Skattereformens direkta prispåverkan redovisas under
posten indirekta skatten Källor: Statistiska centralbyrån,
konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

terna av skatterreformen är motsvarande tolvmånaderstal
8,3 %. Under perioden 7:e februari till 12:e april gällde allmänt pris- och
hyresstopp. Prisregleringen 1987 ledde - tillsammans med den svaga
utvecklingen av privat konsumtion - otvetydigt till en bestående prisdämpning
kring en procenten-hel. Mot denna bakgrund och en förväntad blygsam uppgång för
konsumtionen i år synes det inte realistiskt att räkna med ett fullständigt
återtagande av förhindrade prisökningar.

De direkta effekterna från finansieringen av
skattereformen påverkar KPI med ca 2,9 % under loppet av året och med 2,6 %
mellan helåren 1989 och 1990. Importpriserna på bearbetade varor ökar mer än i
fjol, främst till följd

Diagram 6:2 Konsumentpriser

Procentuell ökning mellan årsgenomsnitten i Sverige och
OECD.

Exkl.
skattereform

O 1980

1982

1984

1986

1988

1990

Anm: För
1990 och 1991 har även KPl-ökningen exklusive de prishöjande effekterna av
skattereformen lagts in. Siffrorna för 1991 baseras på alternativ 1. Källor:
OECD, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

47

av alt
världsmarknadspriserna för dessa varor sammanlaget stiger saml alt Prop.
1989/90:150 den svenska kronan sjunker effektivt med den korg av valutor som
har störst Bilaga 1.1 betydelse för vår import. Andra faktorer är t.ex. alt
kaffepriset bedöms ha nått sin botten under första kvartalet. Regeringen och
folkpartiets överenskommelse att tillfälligt höja mervärdeskatten med en
procentenhet drar upp konsumentpriserna med knappt en procentenhet under loppet
av året. Höjd alkohol- och tobaksskatt fno.m. 8:e maj påverkar KPI med ett par
tiondels procentenheter. Hyrorna stiger med 7,5-8% och kostnaderna för boende i
småhus tned drygt 9%, exklusive effekter av skattereformens finansiering. En av
de största enskilda faktorerna bakom kostnadsökningarna i egnahemsboendet är
räntehöjningarna som inträffade i början av årel. Arbetskraftskostnaden väntas
bli något lägre i år, framför allt inom näringshvet. Sammantaget bedöms KPI
stiga med 9,8 % under loppet av innevarande år och med 10,0 % mellan helåren
1989 och 1990. Exklusive effekterna av skattereformen stiger KPI 7,4%.

Under 1991 beräknas de direkta effekterna av
finansieringen av skallere-forinen dra upp prisnivån med ca 3 1/2 % räknat både
under loppet av året och som årsgenomsnitt. Den privata konsumtionens
ökningstakt väntas accelerera något i samband med skattereformens expansiva
effekter för hushällssektorn. Detla medför enligt vår bedömning att
vinstmarginalerna i den skyddade sektorn kan hållas oförändrade i
låglönealternalivet. Del är möjligt att de konkurrensfrämjande åtgärder som
vidtagits inom bl.a. jordbruk-och lextilseklorn samt skattereformens
prisdämpande inverkan genom bl.a. effektivare resursallokering, ger större
utslag än vad som inkluderats i kalkylerna. Mot bakgrund av det ovan nämnda
beräknas KPI under loppet av 1991 stiga med ca 6 % i alternativ 1 och drygt 9
1/2 % i alternativ 2. Mellan helåren 1990 och 1991 skattas prisökningarna till
knappt 7 1/2 % i alternativ 1 och ca 9 % i alternativ 2. Det är 2—4
procentenheter högre än de förväntade prisökningarna bland OECD-länderna.
Borträknas den del av finansieringen av sänkta inkomstskatter som direkt
påverkar konsumentprisindex, sjunker prisökningslakten till 3,7 resp. 5,5 %
1991.

48

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion Prop. 1989/90:150

Bilaga 1.1 7.1 Hushållens disponibla inkomster

Under de första åren under 1980-talet minskade hushållens
realt disponibla inkomster till följd av den allmänt svaga ekonomiska
utvecklingen. Sedan 1983 har emellertid realinkomsterna ökat varje ån Bakom
förbättringen av hushållens ekonomi ligger förutom stigande reallöner och
sysselsättning förbättringar av de sociala förmånerna. Förra årel ökade
hushållens realt disponibla inkomster med ca 2% och låg därmed, räknade per
capita, 4,5% över 1980 års nivä.

Skattereformens båda steg påverkar i hög grad hushållens
inkomster i år och nästa ån Reformen innebär kraftiga sänkningar av
inkomstskatten i kombination med ökad indirekt beskattning. Särskilda
fördelningspolitiska åtgärder vidtas i år genom höjningar av pensionstillskotten
och nästa år även genom ökade barnbidrag och bostadsbidrag. I år beräknas
skatteomläggningen vara i storl sett neutral för hushållen. Skattereformen
leder under 1991 till en ökning av hushållens disponibla inkomsten även efler
de extra prisökningar som uppkommer lill följd av finansieringen av
inkomstskalte-sänkningen, se tabell 7:1.

Tabell 7:1 Skattereformens effekter på hushållens
disponibla inkomster

1990 1991

Miljarder kr.

Skattesänkning 15,3 32.8

Transfereringar 0.4 7,6

Disponibel inkomst 15,7 40,4

Procenuielh bidrag

Disponibel inkomst 2,6 5,4

Prisökning 2,6 3,6

Real disponibel inkomst 0,0 1,8

Anm.: Beräkningarna avser effekter jämfört med en
indexreglering av föregående års skattesystem och vad gäller finansieringen av
skattesänkningen, de poster som direkt drabbar hushållen.

År 1990 beräknas hushållens realt disponibla inkomster
stiga med ca 2% och nästa år med drygt 2,5% i alternativ 1 och med ca 4% i
alternativ 2, se tabell 7:2.

Hushållens löneinkomster beräknas öka med ca 10% 1990 och
med ca 5,5% resp. knappt 10,5% i resp. alternativ 1991 med de förutsättningar
angående limlön och sysselsättning som redovisats i tidigare kapitel. Löneinkomsterna
i år dras upp av retroaktiva utbetalningar lill följd av avtalen för 1989 inom
det offentliga området. Detla verkar neddragande på ökningstakten av de
utbetalda lönerna nästa år eftersom jämförelsenivån höjs. Den för 1991
föreslagna arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen innebär att arbetsgivaren
skall betala sjukersättning under de första 14 dagarna av en sjukdomsperiod.
Denna ersättning registreras i tabellen som lön, vilket drar upp lönesumman
nästa år med 15-16 miljarder kn

Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn beräknas
öka med ca 49

4 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Tabell 7:2 Hushållssektorns disponibla inkomster,
konsumtion och sparande

Prop.
1989/90:150 Bilaga 1.1

Miljarder kn 1989 1990

1991

Procentuell förändring

1989 1990 1991

Alt.l

Alt.l

Alt.2

Alt.2

Löpande priser

Löner 528,1