Prop. 1989/90:19

Regeringens proposition 1989/90:19

med förslag till ändringar i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Prop. 1989/90:19

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 12 oktober 1989.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Ingela
Thalén

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås ändringar i arbetsmiljölagen som ger en facklig
organisation rätt att utse regionalt skyddsombud utan föregående medgivande av
yrkesinspektionen. Ändringarna föreslås träda i kraft den I januari 1990.

1 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 19

Propositionens lagförslag °p '"''''''-■''

Förslag till

Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom
föreskrivs att 6 kap. 2§ och 9 kap. 2§ arbetsmiljölagen skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6
kap.

2§

På
arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsattes, skall

bland
arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall

utses
även på annat arbetsställe, om arbetsförhållandena påkallar det. För

skyddsombud
bör ersättare utses.

Skyddsombud
utses av lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av
kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns ej sådan
organisation,utses skyddsombud av arbetstagarna.

För
arbetsställe där skyddskom- För arbetsställe där skyddskom

mitté som avses i 8§ e/' har tillsatts mitte som avses i 8§ inte har till

ager yrkesinspektionen, om JÖrhåf satts/är lokal avdelning av förbund

landena påkallar det, medge att lo- eller med sådan avdelning jämför

kal avdelning av förbund eller med lig sammanslutning av arbetstagare

sådan avdelning jämförlig sam- utse skyddsombud utanför kretsen

manslutning av arbetstagare utser av arbetstagarna på arbetsstället

skyddsombud utanför kretsen av (regionalt skyddsombud). Rätten

arbetstagarna på arbetsstället (re- att utse regionalt skyddsombud gäl-

gionalt skyddsombud). ler endast om avdelningen eller

sammanslutningen har någon medlem på arbetsstället.

9
kap.

2§'

Arbetarskyddsstyrelsens beslut i Arbetarskyddsstyrelsens beslut i

ärende
som avses i 6 kap. 2§ tredje ärenden som avser tillämpning av stycket får
inte överklagas. Detsam- föreskrifter meddelade med stöd av ma gäller
styrelsens beslut i ärende 5 kap. 2§ andra stycket, 3§ andra som avser
tillämpning av föreskrif- stycket eller 5§får inte överklagas. ter
meddelade med stöd av 5 kap.2 § andra stycket, 3§ andra stycket eller 5 §.

Andra
beslut som arbetarskyddsstyrelsen i särskilda fall har meddelat enligt denna
lag eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får överklagas hos
regeringen genom besvär.

Arbetarskyddsstyrelsens
beslut om föreskrifter till allmän efterrättelse får inte överklagas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990. ' Senaste lydelse 1982:674,

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1989/90:19

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1989

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.
Andersson, Göransson, Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Wallström, Lööw

Föredragande:
statsrådet Thalén

Proposition med förslag till ändringar i arbetsmiljölagen
(1977:1160)

1. Inledning

Genom
beslut den 23 november 1987 tillkallade chefen för arbetsmarknadsdepartementet
en arbetsgrupp med uppgift att dels se över formema för fördelningen av
bidragen till verksamheten med regionala skyddsombud, dels granska formerna
för yrkesinspektionens medgivande att utse regionala skyddsombud.

Arbetsgruppen
avlämnade i oktober 1988 en promemoria (Ds 1988:61) Regionala skyddsombud.

1
promemorian föreslås en ny ordning för tillsättande av regionala skyddsombud.
Den föreslagna ändringen innebär att en facklig organisation skall få utse
regionala skyddsombud utan föregående medgivande av yrkesinspektionen. Kravet
på medgivande från yrkesinspektionens sida föreslås således bli helt slopat.
En facklig organisation behöver enligt förslaget till yrkesinspektionen endast
lämna uppgift om regionalt skyddsombud för ett avgränsat område. Vidare
föreslås i promemorian ett nytt bidragssystem för verksamheten med regionala
skyddsombud.

Promemorian
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättad sammanställning av remissyttrandena bör
fogas till protokollet som bilaga 1.

I
anslutning till regeringens proposition 1988/89:125, bilaga 8 med förslag till
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1988/89 anmäldes
promemorian med en kortfattat presentation av dess förslag.

Arbetsmarknadsutskottet
anförde i sitt betänkande 1988/89:AU20, rskr. 285, att det enligt utskottets
uppfattning var positivt att en ny och mindre arbetskrävande ordning för
tillsättande av regionala skyddsombud aviserats.

Regeringen
beslutade den 7 september 1989 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till ändringar i
arbetsmiljölagen. Lagrådet har i ett yttrande den 29 september 1989 lämnat
förslaget utan erinran. Lagrådsremissen överensstämmer med

mitt förslag. Vissa
redaktionella jämkningar bör dock företas. Lagförslaget Prop. 1989/90:19
och lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 2 och 3.

Jag
redovisar i det följande mina överväganden och förslag med anledning av
promemorian i den del som rör tillsättande av regionala skyddsombud. Jag avser
att senare återkomma till regeringen med förslag till regler angående
bidragssystemets utformning.

2. Bakgrund

Nuvarande
regler om regionala skyddsombud återfinns i 6 kap. 2 § tredje stycket
arbetsmiljölagen (1977:1160). Däri stadgas att yrkesinspektionen, om
förhållandena påkallar det, kan medge att lokal avdelning av förbund eller med
sådan avdelning jämförlig sammanslutning av arbetstagare utser skyddsombud
utanför kretsen av arbetstagarna på arbetsstället, dvs. regionalt skyddsombud.

Yrkesinspektionen
måste således lämna sitt godkännande innan en facklig organisation kan utse
ett eller flera regionala skyddsombud. Frågan om medgivande att utse regionalt
skyddsombud prövas av yrkesinspektionen i det distrikt där de arbetsställen som
berörs är belägna. Prövningen baseras på en ansökan som innehåller uppgifter om
de arbetsställen där det regionala skyddsombudet skall verka. 1 ansökan ingår
ofta en försäkran om att skyddskommitté inte tillsatts på något av de
arbetsställen som ansökan avser.

Enligt
10§ arbetsmiljöförordningen (1977:1166) skall den fackliga organisationen
snarast möjligt efter förrättat val av regionalt skyddsombud till yrkesinspektionen
och arbetsgivaren lämna uppgift om skyddsombudets namn och adress, dennes
skyddsområde samt den tid för vilken ombudet valts. Om nytt ombud efterträder
tidigare utsett ombud skall även anges vilken person det nya ombudet
efterträder.

Vissa
villkor är, som tidigare antytts, knutna till yrkesinspektionens prövning. En fömtsättning
för medgivandet är att skyddskommitté inte tillsatts på det berörda arbetsstället.
Ett annat villkor är att hänsyn skall tas till arbetsmiljöförhållandena på
arbetsstället, där ombudet skall verka. I de motivuttalanden som ligger till gmnd
för gällande bestämmelser om regionala skyddsombud framhålls de speciella
svårigheterna vid mindre arbetsställen att skapa en tillfredsställande lokal
skyddsorganisation. Mot denna bakgmnd skall yrkesinspektionens prövning ske med
utgångspunkt från att huvuduppgiften för ett regionalt skyddsombud skall vara
att aktivera det lokala skyddsarbetet samt ta hänsyn till risksituationer och arbetsmiljöförhållandena
i övrigt på de arbetsställen där ombudet avses vara verksamt.

Medgivande
att utse regionala skyddsombud skall ges till facklig organisation som
omfattar flera än ett arbetsställe och som kan ge det stöd som behövs för
verksamheten med regionala skyddsombud. En viktig fömtsättning vid
yrkesinspektionens prövning är att den fackliga organisationen skall ha någon
medlem vid varje arbetsställe som omfattas av ett medgivande. Däremot krävs inte
att organisationen är bunden av kollektivavtal i

förhållande till
arbetsgivaren på de arbetsställen där skyddsombudet skall verka.

Arbetsmiljölagens
bestämmelser om lokala skyddsombud gäller i tilllämpliga delar även regionalt
skyddsombud. Så är fallet med reglema om skyddsombuds uppgifter och
befogenheter, skyddsombuds rätt till utbildning och information.

Prop.
1989/90:19

3. Allmänna överväganden och förslag

Formema
för yrkesinspektionens tillståndsgivning för regionala skyddsombud har under
en längre tid ifrågasatts. I ovan nämnda promemoria redovisas en del av dessa
synpunkter. Bl.a. har framförts att systemet utgör en stor arbetsbelastning för
yrkesinspektionen. Förhållandevis stora resurser och mycken tid läggs i de
flesta fall ned för att klara verksamheten.

Arbetarskyddsstyrelsen
(ASS) har under år 1988 gjort en kartläggning av yrkesinspektionens mtiner och
ärendebelastning i samband med prövning av ansökningar om medgivande att utse
regionala skyddsombud. Kartläggningen visar att yrkesinspektionens roll i
stort sett endast inneburit att pröva om de formella fömtsättningama för
medgivande föreligger. Däremot har yrkesinspektionen inte haft möjlighet att göra
någon ingående granskning av arbetsmiljöförhållandena vid varje arbetsställe
för vilka medgivande söks. Yrkesinspektionens kontroll är således av framför
allt formell och administrativ karaktär.

I
promemorian redovisas dessutom en rad svårigheter som sammanhänger med att
definiera begreppet arbetsställe. En rikt varierad flora av tillfälliga,
samlokaliserade, gemensamma och decentraliserade arbetsställen förekommer.
Yrkesinspektionens efterforskningar humvida det angivna arbetsstället redan
har regionalt skyddsombud eller inte, samt humvida det fortfarande existerar
kan bli komplicerade och utdragna. Dessa svårigheter bidrar till tungroddheten
i gällande system för tillsättning av regionala skyddsombud.

Mot
denna bakgmnd har starka önskemål uUalats om en förenklad hantering för
tillsättande av regionala skyddsombud.

Mitt
förslag: 6 kap. 2§ tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) ändras så att en
facklig organisation får rätt att utse regionalt skyddsombud utan särskilt
medgivande av yrkesinspektionen. Vidare bör fömtsättningama för att utse de
regionala skyddsombuden uttryckligen anges i lagtexten. Som en konsekvens bör
en följdändring göras i 9 kap. 2§ första stycket arbetsmiljölagen.

Promemorians
förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller ställer sig positiva till
promemorians förslag. Småföretagens riksorganisation (SHIO) avstyrker
förslaget och anser att en översyn bör göras innan

några beslut fattas om
administrativa ändringar av systemet. Även Svens- Prop. 1989/90: 19 ka
arbetsgivareföreningen (SAF) och Centralorganisationen SACO/SR efterlyser en
total översyn av den regionala skyddsombudsverksamheten.

Skälen
för mitt förslag:

Beträffande
framförda krav på en total översyn av verksamheten med regionala skyddsombud
delar jag den uppfattning arbetsmarknadsutskottet framfört i sitt betänkande
1988/89: AU20. Enligt utskottet torde behovet vara tillgodosett genom att
arbetsmiljökommissionen enligt sina direktiv (1988:63) skall belysa det lokala
arbetsmiljöarbetet och att det i uppgiften bl. a. ingår att se över det lokala
skyddsarbetets ställning och organisation.

Som
jag anförde i anmälan till tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret
1988/89, prop. 1988/89:125 bilaga 8 s. 23 är jag av den uppfattningen att
arbetsgruppens förslag för tillsättande av regionala skyddsombud har klara
förtjänster eftersom den nuvarande myndighetsprövningen kommit att bli av
huvudsakligen formell karaktär och att prövningen därför utan större
olägenheter kan avskaffas.

Enligt
nuvarande lagstiftning skall yrkesinspektionen visserligen göra en prövning av
om förhållandena på ett arbetsställe påkallar att ett regionalt skyddsombud
utses. Som framgår av den undersökning som redovisas av arbetsgmppen är
yrkesinspektionens kontroll framför allt av formell och administrativ karaktär.
1 praktiken har yrkesinspektionen sällan haft möjlighet att göra någon
ingående granskning av arbetsförhållandena vid varje arbetsställe, för vilket
medgivande beviljats.

Som
promemorian framhåller är huvuduppgiften för ett regionalt skyddsombud att
aktivera det lokala arbetsmiljöarbetet. Jag delar den uppfattning som framförs
i promemorian att förutsättningarna att förverkliga denna målsättning borde
öka om de fackliga organisationerna har huvudansvaret för verksamheten. Det
ligger i de fackliga organisationernas egna intressen att själva kontrollera
huruvida ett visst arbetsställe inom den bransch för vilket regionalt
skyddsombud utsetts har skyddskommitté eller inte. Detta innebär också som
konstateras i promemorian, att de fackliga centralorganisationerna bör sträva
efter att de lokala avdelningarna samordnar antalet regionala skyddsombud på
de enskilda arbetsställena på det sätt som kan anses vara mest effektivt för
det gemensamma arbetsmiljöarbetet. En dubblering av regionala skyddsombud i synnerhet
om de tillhör samma fackliga huvudorganisation och ansvarar för samma
skyddsområde bör således undvikas. Det är min uppfattning att det råder stor
enighet mellan de berörda parterna om värdet av samråd och samordning innan
regionala skyddsombud utses vid sådana arbetsställen som det kan vara fråga om.

Promemorians
förslag innebär således att den fackliga organisationen får utse regionala
skyddsombud utan föregående medgivande från yrkesinspektionen. Det regionala
skyddsombudet kan utses för ett avgränsat område som identifieras genom
branschtillhörighet eller avtalsområde och avgränsas geografiskt. Liksom
hittills skall givetvis en anmälan enligt 10§ arbetsmiljöförordningen göras.
Därmed tillgodoses kraven på smidighet

och enkelhet.
Yrkesinspektionens hantering blir också mer ändamålsenlig Prop. 1989/90:19 utan
att de regionala skyddsombudens rättigheter i något avseende försämras eller
beskärs.

Promemorian
utgår från att de fömtsättningar som för närvarande gäller för
yrkesinspektionens medgivande till utseende av regionala skyddsombud skall
gälla även i fortsättningen dock med undantag för kravet att förhållandena på
arbetsstället skall påkalla att regionalt skyddsombud utses. Således skall
skyddskommitté inte ha tillsatts på berörda arbetsställen. Vidare skall berörd
facklig organisation ha någon medlem vid de arbetsställen, där ombudet faktiskt
verkar. SAF och SHIO anser att dessa fömtsättningar även framdeles skall gälla.
ASS däremot har framhållit att varken avsaknad av skyddskommitté eller
förekomsten av någon medlem bör ställas upp som villkor för utseende av
regionalt skyddsombud, eftersom dessa förhållanden och arbetsställena i sig
kan väntas växla från tid till annan. Dessa fömtsättningar bör i stället knytas
till skyddsombudets rätt att verka vid de enskilda arbetsställena inom ombudets
område. Enligt ASS uppfattning skall alltså regionala skyddsombud kunna utses
trots att det kan saknas fömtsättningar för dessa att verka.

Jag
delar promemorians bedömning att som en fömtsättning för en facklig
organisations möjligheter att utse regionalt skyddsombud vid ett arbetsställe
skall gälla att skyddskommitté inte har tillsatts och att organisationen har
någon medlem på arbetsstället. Skulle någon av de fömtsättningar som gäller
vid utseendet av ett regionaU skyddsombud bortfalla beträffande ett
arbetsställe har det regionala skyddsombudet naturiigtvis inte längre rätt att
verka där.

Det
är min uppfattning att den nu föreslagna ordningen tillgodoser den flexibilitet
ASS eftersträvar. Dessutom är det inte möjligt att utan vidare utredning
överblicka de eventuella kostnader och andra konsekvenser som kan uppstå vid
tillämpning av ASS förslag att utse regionala skyddsombud som sedan kanske
under lång tid på gmnd av bristande fömtsättningar inte har rätt att verka vid
enskilda arbetsställen.

Flera
remissinstanser har påpekat att samtliga fömtsättningar för att ett regionalt
skyddsombud skall kunna utses bör framgå av lagtexten. Jag delar denna
uppfattning. Tidigare har av lagtexten framgått att en fömtsättning för att
ett regionalt skyddsombud skall kunna utses är att någon skyddskommitté inte
har tillsatts. Däremot har den omständigheten att det krävs en medlem på
arbetsstället endast framgått av lagens förarbeten. För att göra lagtexten
tydligare bör även denna fömtsättning nu uttryckligen anges.

Mot
denna bakgmnd föreslår jag därför att 6 kap. 2§ tredje stycket arbetsmiljölagen
ändras i enlighet med vad jag nu har anfört.

ASS
har i sitt remissvar anfört att praxis är att styrelsen inte medger att regionah
skyddsombud utses vid arbetsställen med minst 50 arbetstagare. I stället verkar
ASS för att skyddskommitté tillsätts i fall en sådan saknas och aktiveras i det
fall kommittén fungerar dåligt. ASS påpekar att den fackliga organisationen
inte bör ha valrätt mellan skyddskommitté och regionalt skyddsombud och att det
därför i lagtexten uttryckligen bör

anges
i vilka situationer regionah skyddsombud får tillsättas trots att Prop.
1989/90:19 arbetsstället har minst 50 arbetstagare.

Såväl
enligt gällande rätt som den föreslagna lagtexten skall regionalt skyddsombud
kunna utses där skyddskommitté inte har tillsatts enligt 6 kap. 8 §
arbetsmiljölagen. Normalt blir det här fråga om arbetsställen med mindre än 50
arbetstagare. Men även vid arbetsställe med 50 arbetstagare eller fler skall
regionalt skyddsombud kunna utses trots att det enligt 6 kap. 8 §
arbetsmiljölagen skall finnas skyddskommitté vid ett sådant arbetsställe.

Enligt
min mening bör de fackliga organisationerna när det gäller arbets-, platser med
minst 50 anställda försöka verka för att en skyddskommitté tillsätts och att
denna fungerar på ett riktigt sätt. Liksom idag bör dock möjlighet finnas att
utse regionalt skyddsombud även på arbetsplatser med minst 50 arbetstagare i de
fall det beror på arbetsgivaren att skyddskommitté inte tillsatts Ofr prop.
1976/77:149 s. 415). Huvuduppgiften för ett regionalt skyddsombud angavs vid
tillkomsten av de aktuella bestämmelserna vara att aktivera det lokala
skyddsarbetet. I detta ligger att få till stånd en fungerande
skyddsorganisation. Liksom tidigare har ASS i egenskap av tillsynsmyndighet
skyldighet att verka för att skyddskommitté tillsätts på arbetsställen med
minst 50 arbetstagare. Någon ytterligare precisering anser jag i nuläget inte
erforderlig.

LO
har väckt frågan om regionala skyddsombuds tillträde till arbetsplatser där
verksamheten bedrivs i entreprenadform. Jag vill beträffande denna fråga
framhålla vikten av att det samordningsansvar som framgår av 3 kap. 7§
arbetsmiljölagen verkligen följs.

Samordningsansvaret
innefattar en skyldighet att bygga upp och ansvara för att en lämplig
arbetsmiljöverksamhet bedrivs i samverkan. Det ankommer även på den
samordningsansvarige att göra klart vem som skall stå för olika slags
skyddsanordningar på arbetsstället. Om den samordningsansvarige försummar sitt
ansvar kan yrkesinspektionen enligt 7 kap. 7§ arbetsmiljölagen meddela
föreläggande eller förbud som behövs i fråga om skyddsåtgärder på gemensamt
arbetsställe.

Jag
vill i detta sammanhang även erinra om det särskilda ansvar som gäller för den
som råder över arbetsställe eller upplåter lokal eller markområde för arbete
eller såsom personalutrymme enligt 7 kap. 8 och 9§§ jämfört med 3 kap. 11 §
arbetsmiljölagen. Avsikten med att införa ett sådant arbetsställeansvar var att
få till stånd ett särskilt skydd för arbetstagare som är sysselsatta på
arbetsställen över vilka den egna arbetsgivaren inte råder. Det särskilda
skyddsansvaret för den som råder över arbetsställe kan också avse fall då inom
ett företag utförs arbete med hjälp av inhyrd personal utan att något
arbetstagarförhållande föreligger.

Frågan
om hur de problem skall lösas som kan uppstå, trots reglerna om samordnings-
och arbetsställeansvar, har inte utretts tillräckligt utan bör lämpligen tas
upp i ett annat sammanhang.

LO
har vidare framfört önskemål-om tolkningsföreträde för den fackliga

organisationen för det fall en arbetsgivare vägrar tillträde med hänvisning

till att det inte finns någon medlem på arbetsstället. De regionala skydds

ombudens tillträdesrätt till arbetsstället är som fömt nämnts i dag reglerad g

genom
yrkesinspektionens medgivande till den fackliga organisationen att Prop.
1989/90:19 bedriva regional skyddsombudsverksamhet. Det har vid ansökan av den
fackliga organisationen fömtsätts att organisationen skall ha någon medlem vid
varje arbetsställe som omfattas av ett medgivande. Yrkesinspektionen
kontrollerar emellertid i dag i regel inte om någon medlem verkligen finns på
angivet arbetsställe. Inget tyder på att de fackliga organisationerna ansökt
om medgivande trots att någon medlem inte funnits eller att arbetsgivare
felaktigt vägrat utsedda skyddsombud tillträde med motiveringen att någon
medlem inte finns. Det saknas därför skäl att anta att den föreslagna
förändringen skulle medföra att tillträdesrätten för regionala skyddsombud inte
skulle fungera lika tillfredsställande som idag. Jag får naturiigtvis följa den
fortsatta utvecklingen och återkomma med förslag till förändringar om behov
visar sig föreligga.

4. Ikraftträdande

Jag
förordar att ändringarna får träda i kraft den I januari 1990. De ärenden som
då finns hos yrkesinspektionen eller arbetarskyddsstyrelsen angående medgivande
att utse regionalt skyddsombud kräver därmed inte något beslut och kan således
avskrivas.

5. Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).

6. Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade
lagförslaget.

7. Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition anta det förslag som föredraganden lagt fram.

Sammanställning av remissyttrandena över Prop. 1989/90:19

promemorian (Ds 1988:61) Regionala skyddsombud öiig avgiven
av arbetsgruppen för översyn av formerna för utseende av regionala skyddsombud
och samhällsstöd för verksamheten

Yttranden
har avgivits av arbetarskyddsstyrelsen (ASS), arbetsmiljöfonden. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Småföretagens riksorganisation (SHIO),
Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO), Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Centralorganisationen
SACO/SR. Svenska kommunförbundet har avstått från att yttra sig i ärendet.

1. Allmänna synpunkter

1.1
Förslag om allmän översyn av hela verksamheten med regionala skyddsombud

SAF,
SHIO och SACO/SR efterlyser en total, fömtsättningslös översyn av den regionala
skyddsombudsverksamheten.

Innan man beslutar om administrativa ändringar av systemet bör enligt SAF
en utvärdering göras av verksamhetens effektivitet och nytta i förhållande till
tillskjutna medel. Liknande synpunkter anförs av SHIO och SACO/SR.

Det
faktum att verksamheten under ett stort antal år finansierats av statsbidrag
via arbetarskyddsavgiften motiverar enligt SHIO en allmän översyn.

SACO/SR
pekar i sitt remissvar på vissa problem i anknytning till verksamheten.
Regionala skyddsombud kan fungera så att de uppfattas som inspekterande
myndigheter. Detta torde komplicera relationerna mellan de små företagen och
yrkesinspektionen.

Vidare
kan de regionala skyddsombudens verksamhet bli ett reellt hinder för
företagshälsovården att ansluta mindre företag, eftersom man i dessa inte vill
ha ytterligare någon som kan komma att ha synpunkter på arbetsplatsen.

Det
finns i dag, framhåller SACO/SR, en strävan att integrera arbetsmiljöarbetet i
arbetsgivarnas löpande produktion och klargöra det så ofta missuppfattade
arbetsmiljöansvaret. Också utifrån denna strävan behöver de regionala
skyddsombudens roll belysas.

SACO/SR
konstaterar emellertid att det inte ingick i arbetsgmppens uppdrag att
kartlägga hela verksamheten med regionala skyddsombud.

1.2
Erfarenheter av verksamheten med regionala skyddsombud

Arbetsmiljöfonden
anser att regionala skyddsombud fullgör viktiga uppgif

ter i arbetsmiljöarbetet. Inte minst är de en viktig målgmpp för arbets

miljöfondens informationsinsatser när det gäller att föra ut resultat från 10

fondens
FoU-verksamhet till de mindre företagen. Det är därför av intres- Prop.
1989/90:19 se även för fondens arbete att organisationerna ges de nödvändiga resur-
Bilaga 1 serna för verksamheten med regionala skyddsombud.

LO
betonar att LO-förbundens erfarenheter av den regionala skyddsombudsverksamheten
är mycket goda. Ännu är inte alla mindre arbetsställen inom LO-förbunden
införlivade i systemet, konstaterar LO. Ett huvudskäl till detta är fortgående
förändringar och nyföretagande inom industri- och servicenäringarna. LO nämner
som exempel hotell- och restaurangbranschen, där både ägare och inriktning av
verksamheten kan skifta mycket snabbt och ofta.

2. Arbetsgruppens förslag

2.1
Facklig organisation skall få rätt att utse regionalt skyddsombud utan föregående
medgivande från yrkesinspektionens sida

ASS,
LO, TCO och SACO/SR tillstyrker förslaget.

SHIO
anser att förslaget kan ge betydande administrativa vinster men avstyrker ett
genomförande innan en utvärdering av hela verksamheten skett.
Yrkesinspektionens resurser skulle förhoppningsvis kunna överföras till för
arbetsmiljön mer väsentliga arbetsuppgifter.

SHIO
hyser dessutom viss oro för att det kan komma att tillsättas flera regionala
skyddsombud på en och samma arbetsplats om någon samordning inte sker
exempelvis genom yrkesinspektionens försorg.

2.1.1
Förslag tid ändrad lydelse av 6 kap. 2§ tredje stycket arbetsmdjölagen (bd. 7 i
promemorian)

ASS,
SAF och SHIO påpekar att den föreslagna lagtexten bör återspegla de
begränsningar som arbetsgruppen utgår från skall gälla även i fortsättningen
vid tillsättande av regionalt skyddsombud.

Enligt
ASS uppfattning bör varken avsaknad av skyddskommitté eller förekomsten av
någon medlem ställas upp som villkor för att ett regionalt skyddsombud skall få
utses. Båda dessa förhållanden och arbetsställena i sig kan väntas växla från tid
till annan. I stället bör det knytas till skyddsombudets rätt att verka vid de
enskilda arbetsställena inom ombudets område.

ASS
framhåller vidare att styrelsen i sin praxis utgått från att regionalt skyddsombud
aldrig skall kunna bli aktuellt på arbetsställen med minst 50 arbetstagare. På
sådana arbetsställen skall enligt 6 kap. 8 § arbetsmiljölagen finnas
skyddskommitté. En situation där den fackliga organisationen skulle ha en slags
valrätt mellan skyddskommitté och regionalt skyddsombud har aldrig varit
avsett. Detta bör enligt ASS uppfattning klart anges i samband med en eventuell
lagändring enligt arbetsgmppens förslag.

ASS
hävdar att det är önskvärt att alla viktiga fömtsättningar för de

regionala skyddsombudens verksamhet uttryckligen anges i lagtexten. De

kan på så sätt bli lätt tillgängliga för berörda personer och få en mycket 11

större
genomslagskraft. ASS har följande förslag till tillägg till den föreslag- Prop.
1989/90:19

na lagtexten: Bilaga 1

"För
ett sådant ombud gäller bestämmelsema i 4, 6 — 7, 10—14 och 16§§ på
arbetsställen, där någon skyddskommitté inte har tillsatts och där en
organisation som företräds av ombudet har någon medlem." S/lf föreslår
följande nya lydelse av den föreslagna lagtexten:

"För
arbetsställe, där skyddskommitté som avses i 8§ ej har

tillsatts,
får lokalavdelning av förbund eller med sådan avdelning

jämförbar
sammanslutning av arbetstagare för de arbetsställen som

tillhör
avdelningens eller sammanslutningens verksamhetsområde

utse
skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare på arbetsstället

(regionala
skyddsombud)."

Av
lagtexten bör enligt SAF också framgå att ytteriigare en fömtsättning

är
att avdelningen eller sammanslutningen har någon medlem på aktuella

arbetsställen.

SHIO
är av den uppfattningen att det är särskilt viktigt att lagtexten är tydlig nu
när det är de fackliga organisationerna och inte yrkesinspektionen som ska
tillämpa lagen. De begränsningar som hittills har gällt bör därför framgå av
lagtexten.

Flera
LO-förbund har en stor del av verksamheten utlagd på entreprenad. Det gäller
t. ex. arbete i personalmatsalar och städverksamhet. På de större arbetsplatsema
finns skyddskommittéer som tillvaratar inflytande för de anställda, medan de
som arbetar för entreprenörer i samma lokaler inte naturiigt har anknytning till
dessa arbetsplatser. Det är enligt LO:s uppfattning sällsynt att ett avtal om
samordningsansvar mellan entreprenörer och kundföretaget upprättas. Genom konstmktionen
med entreprenörer försvåras förbundsavdelningamas möjligheter att ge service
inom arbetsmiljöområdet eftersom regionala skyddsombud inte har tillträde till
dessa arbetsplatser.

Med
anledning härav anser LO att det bör övervägas en förändrad skrivning av den
föreslagna lagtexten som ger de regionala skyddsombuden tillträdesrätt även
för sådana arbetsställen där de har medlemmar och vanligtvis har kollektivavtal
med arbetsgivaren. Vidare bör regionala skyddsombud få tillträde till
arbetsplatser där entreprenörer har anställda även om en skyddskommitté finns
på arbetsstället.

Arbetsgmppens
förslag kan enligt LO medföra att en osäkerhet om tolkningen av
tillträdesrätten uppstår, där arbetsgivaren vägrar det regionala skyddsombudet
tillträde till arbetsstället med hänvisning till att där inte finns någon
medlem. Mot denna bakgmnd föreslår LO att lagtexten även bör innehålla en
bestämmelse om tolkningsföreträde för det regionala skyddsombudet och den
fackliga organisationen.

2.7.2
Förslag att upphäva den fackliga organisationens skyldighet att underrätta
arbetsgivaren om valet av skyddsombud

5/lf
avstyrker den föreslagna ändringen i 10§ arbetsmiljöförordningen av

det skälet att
arbetsgruppen inte övertygande motiverat förslaget. 12

SHIO
framhåller att det är av vikt att samtliga berörda parter samarbe- Prop.
1989/90:19 tar i syfte att uppnå bästa möjliga arbetsmiljö på en arbetsplats.
Detta Bilaga 1 innebär enligt SHIO att arbetsgivaren så fort ett regionalt
skyddsombud utsetts naturiigtvis måste informeras om vem han kan vända sig till
vad avser arbetsmiljöfrågor.

KFO
anser det befogat att en anmälan skall göras till arbetsgivaren. En sådan
anmälan klargör i förväg för vem som de i arbetsmiljölagen angivna rättigheterna
gäller. Därigenom minskas risken för tvister.

3. Nytt bidragssystem — Bidraget skall utgå i proportion
till arbetsmiljöfondens intäkter av arbetarskyddsavgiften

LO,
TCO och SACO/SR tillstyrker förslaget.

Arbetsmiljöfonden
har inga principiella invändningar men framhåller att det bör övervägas om inte
bidragsbeloppet bör fastställas med utgångspunkt i den av
riksförsäkringsverket prognostiserade arbetarskyddsavgiften. Modellen att
senare reglera bidraget när fondens intäkter är kända har visat sig tungrodd.
En sådan modell omöjliggör också i praktiken en revision av hur mottagaren
använder bidragen. Altemativet att direkt fastställa den slutliga bidragsnivån
torde vara att föredra. Såväl fondens som bidragsmottagarens ekonomiska
planering underlättas genom detta.

Enligt
denna alternativa modell skulle den andel av fondens intäkter som fördelas till
verksamheten med regionala skyddsombud bestämmas med utgångspunkt i
riksförsäkringsverkets prognos och det av regeringen valda bidraget i
utgångsläget. Den fortsatta, på senare prognoser baserade utvecklingen av
bidraget kommer sedan att i genomsnitt över åren bli densamma som i rapportens
på utfallssiffror baserade modell.

SAF:
Inte minst mot bakgmnd av att ingen kostnadsnyttoanalys gjorts av systemet är
det angeläget att totalramen hålls på högst samma nivå som hitrills.

SHIO
påpekar att det inte är önskvärt att bygga upp system som innebär en automatisk
uppräkning av bidraget. Skulle man finna att exempelvis en satsning på
företagshälsovården är effektivare bör pengarna kunna omfördelas så att de
utnyttjas på, ur arbetsmiljöhänseende, bästa sätt.

3.1
Förslag till procentuell fördelning mellan organisationerna

LO,
TCO och SACO/SR tillstyrker förslaget.

SAF
anser att det bör klargöras varifrån de medel som skall reserveras för
utanförstående organisationer skall tas. SAF ifrågasätter starkt förslaget att
den del av de reserverade medlen som återstår vid bidragsårets utgång och inte
utnyttjats för angivna ändamål skall tillfalla de fackliga organisationema. Ett
minimikrav enligt SAF är att sådana medel skall användas för verksamheten med
regionala skyddsombud. I annat fall bör de återföras till arbetsmiljöfonden.

Liknande
synpunkter framförs av SHIO. 13

3.2 Förslag till ändring i
arbetsmiljöfondens instruktion Prop. 1989/90:19

Arbetsmiljöfonden
har svårt att inse behovet av att ändra fondens instmk- ''"äga tion på
föreslaget sätt. Instmktionens § 1 och § 7 anger redan i dag att fonden har
till uppgift att stödja verksamheten med regionala skyddsombud och att
regeringen meddelar särskilda föreskrifter om bidrag till verksamheten. Den
föreslagna § 11 a förefaller därför vara överflödig.

4. Övrigt

Arbetsmiljöfonden
påpekar att det av rapporten framgår att bidragen till organisationerna för
närvarande med drygt 10 milj. kr. underskrider de kostnader dessa uppskattat
för verksamheten med regionala skyddsombud. Det bör dock i anslutning härtill
noteras att den förskottsvisa utbetalning som ligger i bidragssystemet tillför
organisationerna ca 3 milj. kr./år i ränteintäkter utöver de bidrag som anges i
rapporten.

LO
hänvisar till socialutskottets behandling (SoU 1911 Iii: I) av
arbetsmiljöutredningens betänkande, varvid anfördes "att höjningen av
bidragsramen skulle ses som ett led att uppnå full kostnadstäckning för den
regionala skyddsombudsverksamheten".

LO
står fast vid de principer som lades fast av riksdagen vid införandet av
arbetsmiljölagen 1978 att kostnader för arbetsmiljön ska tas ur produktionen.
Dessa principer skall enligt LO vara en riktlinje för regeringen vid prövningen
av bidragens storlek och fördelningen till de fackliga huvudor-ganisationema.

LO
föreslår också att kostnader för de regionala skyddsombudens kompetensuppbyggnad
ingår i bidraget samt att bidraget även täcker den fackliga organisationens
administrativa kostnader.

14

Lagrådsremissens
lagförslag

Förslag
till

Lag om ändring
i arbetsmiljölagen (1977:

160)

Prop.
1989/90:19 Bilaga 2

Härigenom
föreskrivs att 6 kap. 2§ och 9 kap. 2 § arbetsmiljölagen skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6
kap. 2§

På
arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsattes, skall bland
arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även
på annat arbetsställe, om arbetsförhållandena påkallar det. För skyddsombud bör
ersättare utses.

Skyddsombud utses av lokal
arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i
förhållande till arbetsgivaren. Finns ej sådan organisation,utses skyddsombud
av arbetstagarna.

För
arbetsställe där skyddskom- För arbetsställe där skyddskommitté som avses i 8§
ej har tillsatts mitte som avses i 8§ inte har till-

ager yrkesinspektionen,
om JÖrhåf landena påkallar det, medge att lokal avdelning av förbund eller
med sådan avdelning jämförlig sammanslutning av arbetstagare utser skyddsombud
utanför kretsen av arbetstagarna på arbetsstället (regionalt skyddsombud).

satts får lokal avdelning av förbund eller med sådan avdelning jämförlig
sammanslutning av arbetstagare utse skyddsombud utanför kretsen av
arbetstagarna på arbetsstället (regionalt skyddsombud). Rätten att utse
regionalt skyddsombud gäf ler endast om organisationen har någon medlem på
arbetsstället som tillhör avdelningens eller sammanslutningens
verksamhetsområde.

9 kap.

2§'

Arbetarskyddsstyrelsens
beslut i ärende som avser tillämpning av föreskrifter meddelade med stöd av 5
kap. 2§ andra stycket, 3§ andra stycket eller 5 får inte överklagas.

Arbetarskyddsstyrelsens
beslut i ärende som avses i 6 kap. 2§ tredje stycket får inte överklagas.
Delsamma gäller styrelsens beslut i ärende som avser tillämpning av föreskrifter
meddelade med stöd av 5 kap.2 § andra stycket, 3§ andra stycket eller 5 §.

Andra
beslut som arbetarskyddsstyrelsen i särskilda fall har meddelat enligt denna
lag eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får överklagas hos
regeringen genom besvär.

Arbetarskyddsstyrelsens
beslut om föreskrifter till allmän efterrättelse får inte överklagas.

Denna lag träder i
kraft den I januari 1990.

Senaste
lydelse 1982:674.

15

Lagrådets
yttrande Prop. 1989/90:19

Bilaga 3 Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1989-09-29

Närvarande:
f. d. regeringsrådet Stig Nordlund, regeringsrådet Björn Sjöberg, justitierådet
Hans-Gunnar Solemd

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 7 september 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Ingela Thalén beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Jeanette Bäckvall.

Förslaget
föranleder ingen erinran.

Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1989 16