Prop. 1989/90:34

Regeringens proposition 1989/90:34

om ändringar i försäkringsrörelselagen, m. m.

Prop. 1989/90:34

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 19 oktober 1989.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof
Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen behandlas vissa reformförslag på försäkringsrörelseområdet som
har aktualiserats i skilda sammanhang.

Det
läggs fram förslag till en lag om livförsäkringar med aktiefondsanknytning.
Lagen innehåller reglerom en ny försäkringsform, som i huvudsak innebär att
försäkringstagarens tillgodohavande i försäkringen placeras i andelar i en
eller flera aktiefonder som försäkringstagaren bestämmer. För detta ändamål
skall särskilda slag av aktiefonder inrättas, försäkringspremiefonder. I
sammanhanget föreslås också en viss ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Syftet med denna ändring är att åstadkomma en skat-temässig neutralitet mellan
den nya försäkringsformen och den konventionella livförsäkringen.

Vidare
föreslås att försäkringsrörelselagens regler om pantsättning skall reformeras.
Livförsäkringsbolagen skall kunna redovisa värdehandlingar till ett belopp som
motsvarar de försäkringstekniska skulderna. Enligt nu gällande bestämmelser har
försäkringstagarna panträtt i värdehandlingarna, som skall förvaras avskilda
från bolagets övriga tillgångar. Förslaget innebär i huvudsak att systemet med
särskild förvaring ersätts med ett registreringsförfarande. Försäkringstagarna
får en särskild förmånsrätt i de tillgångar som upptagits i ett register som
skall föras av försäkringsbolaget. Dessutom föreslås att placeringsbestämmdsema
rörande tillgångar motsvarande de försäkringstekniska skulderna skall ändras
och att reglerna om särskild administration vid försäkringsbolags konkurs och
likvidation skall upphävas.

Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 34

Slutligen behandlas vissa
ämnen som aktualiserats i en framställning från försäkringsinspektionen; främst
frågan om försäkringsbolag med koncession i Sverige skall ges möjlighet att
förmedla försäkringar från utländska försäkringsbolag. Något förslag som ger
försäkringsbolagen sådan möjlighet läggs inte fram. Frågan har ansetts behöva
utredas ytterligare. Däremot föreslås att bestämmelserna om
försäkringsinspektionens möjlighet att ingripa mot otillåten
försäkringsverksamhet förtydligas i ett hänseende.

Lagen om livförsäkringar
med aktiefondsanknytning och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 1990.

Prop.
1989/90:34

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 32), lagrådets yttrande (s. 195) och
föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s.
200).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste läsa alla tre delarna.

Propositionens
lagförslag Prop. 1989/90:34

1 Förslag till

Lag oin livförsäkringar med aktiefondsanknytning

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Denna lag gäller
livförsäkringar där premierna enligt försäkringsavtalet skall placeras i en
eller flera aktiefonder som är avsedda för tillskott genom försäkringspremier
(försäkringspremiefonder).

2
§ Rörelse enligt denna lag får
inte förenas med annan försäkringsrörelse än sådan som avser försäkring för
premiebefrielse vid arbetsoförmåga.

3
§ Om inte något annat
föreskrivs i denna lag, gäller i tillämpliga delar

1.
för försäkringsbolaget
bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (1982:713) och

2.
för försäkringspremiefonder
bestämmelserna i aktiefondslagen (1974:931).

4
§ Försäkringsbolaget skall
placera inbetalda premier för försäkringen i den eller de
försäkringspremiefonder som försäkringstagaren från tid till annan bestämmer.

5
§ Utdelning från en
försäkringspremiefond på andelar som förvärvats enligt 4 § får användas endast
för förvärv av nya fondandelar, utbetalning enligt försäkringsavtalet eller
täckning av försäkringstagarens kostnader för försäkringen.

6
§ Inlösen av fondandelar får,
utöver vad som följer av 4 §, ske endast för utbetalning enligt försäkringsavtalet
eller täckning av försäkringstagarens kostnader för försäkringen.

7
§ Om det finns särskilda skäl
får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen
medge undantag från bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (1982:713) utöver
vad som föreskrivs i 1 kap. 10 § den lagen.

8
§ Ett försäkringsbolag som
driver rörelse enligt denna lag får redovisa belopp motsvarande
försäkringstekniska skulder i andra slag av tillgångar än som anges i 7 kap. 9
§ försäkringsrörelselagen (1982:713).

9
§ Försäkringsbolaget får utan
hinder av begränsningarna i 7 kap. 17 § försäkringsrördsdagen (1982:713) äga
aktier i ett fondbolag som förvaltar en försäkringspremiefond.

10 §
För ett försäkringsbolag som driver rörelse enligt denna lag gäller

inte vad som föreskrivs för livförsäkringsbolag i försäkringsrörelselagen

(1982:713) i fråga om

1.
förbud enligt 4 kap. 1 § mot
fondemission,

2.
förbud enligt 12 kap. 2 § mot
vinstutdelning och

3.
skyldighet enligt 12 kap. 5§
att avsätta årsvinst till en återbäringsfond.

Försäkringsbolagets
egna kapital skall delas upp i bundet eget kapital 3

och
fritt eget kapital eller ansamlad förlust på det sätt som föreskrivs i 11 Prop.
1989/90:34 kap. 10 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen.

Försäkringsbolaget
får dela ut vinst till aktieägare enligt vad som föreskrivs för
skadeförsäkringsbolag i 12 kap. 2 § försäkringsrörelselagen.

11
§ Om inte årsvinsten sätts av
till en återbäringsfond, skall försäkringsbolaget inrätta en reservfond för
avsättningar enligt vad som föreskrivs för skadeförsäkringsbolag i 12 kap. 9 §
försäkringsrörelselagen (1982:713). Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, försäkringsinspektionen får i samband med stadfastelse av gmnder
för bolagets verksamhet meddela närmare villkor i fråga om avsättning till
reservfonden.

12
§ Vad som sägs i 7§ andra
stycket aktiefondslagen (1974:931) om rätt för fondandelsägare eller
intressesammanslutning att utse ledamöter i fondbolagets styrelse skall i fråga
om försäkringspremiefonder gälla försäkringstagarna såvitt avser de andelar
som har förvärvats enligt 4 eller 5 §.

Försäkringsbolaget
skall skriftligen underrätta varje försäkringstagare om hans rätt enligt första
stycket. En försäkringstagare som vill utöva denna rätt skall anmäla detta
skriftligen till försäkringsbolaget. När bolaget har tagit emot en sådan
anmälan, skall det inom den tid som föreskrivs i fondbestämmelsema underrätta
fondbolaget därom för registrering. Underrättelsen skall innehålla uppgift om
försäkringstagarens namn och postadress samt det antal andelar som försäkringstagaren
får rösta för.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2 Förslag till Prop. 1989/90:34

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs att punkt I av anvisningarna till 31 § kommunal-skattelagen
(1928:370) skall ha följande lydelse.

Anvisningar
till 31 §

1.'
Med pension förstås dels belopp, som annoriedes än i följd av försäkring utgår
på gmnd av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som på gmnd av lagen
(1962:381) om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller
tilläggspension, dels belopp som utgår på gmnd av pensionsförsäkring.

Med
pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till andra
försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension eller efterlevandepension.
För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras vidare, om
inte annat följer av förklaring enligt sjuttonde stycket, att försäkringen
meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse. Med försäkrad avses
den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om invalidpension, den vars
arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepensionsförsäkring förstås
pensionsförsäkring, som har samband med tjänst och för vilken den försäkrades
arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Med
tjänstepensionsförsäkring förstås också pensionsförsäkring, som — om en anställd
avlidit — tagits av den anställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes
efterlevande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för
betalning av hela avgiften.

I
fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall
försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans make
eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden bam
under 16 år, får han ta försäkring avseende efterievan-depension på sin makes
eller den sammanboendes liv, om barnet insätts som förmånstagare. Om särskilda
skäl föreligger kan riksskatteverket efter ansökan medge att dödsboet efter
skattskyldig som här i riket drivit jordbmk, skogsbmk eller rörelse får ta
försäkring avseende efterlevandepension. Som fömtsättning för att medgivande
skall lämnas gäller att den efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och
att försäkringen tas i samband med att boet upphör med driften av
förvärvskällan. Motsvarande gäller om den avlidne drivit verksamheten genom
förmedling av juridisk person.

Ålderspension
får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Om särskilda skäl föreligger, får
dock regeringen eller, efter regeringens förordnande, riksskatteverket efter
ansökan besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.

Ålderspension
får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under den försäkrades livstid
lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra när den försäkrade fyller 65
år, lägst tre år. Pensionen får under den första femårsperiod under vilken den
utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfalle
eller med stigande pensionsbelopp.

För
ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den skall upphöra
innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt

' Senaste lydelse 1987:1205. 5

planen.
Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår Prop.
1989/90:34 av punkt 2 av anvisningarna till 29 §.

Förmånstagare
får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension
skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkrade, vara förmånstagare.

Med
invalidpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så länge
denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Invalidpension får
upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades. 1 fråga om förmånstagare
gäller föreskriftema i föregående stycke.

Med
efterlevandepension förstås pension

1.
som efter den försäkrades död
utgår till den försäkrades make, varmed i detta sammanhang förstås person med
vilken den försäkrade varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,

2.
som efter den försäkrades död
utgår till barn till den försäkrade eller barn till person som angivits under
1,

3.
som utgår till efterlevande på gmnd
av försäkring som tagits av dödsbo efter medgivande av riksskatteverket enligt
tredje stycket, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad,
eller

4.
som utgår på gmnd av försäkring
som tagits av arbetsgivare till förmån för anställds efterlevande med stöd av
andra stycket sista meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit
försäkrad.

Efterlevandepension
får utgå högst så länge den efterlevande lever och får under den första
femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid
varje utbetalningstillfalle eller med stigande pensionsbelopp.
Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke I. får upphöra
när denne ingår nytt äktenskap men i annat fall under dennes livstid inte
förrän fem år förflutit efter den försäkrades död.Har den försäkrade avlidit
mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen annars skulle ha upphört,
får dock sådan efterlevandepension som nyss sagts upphöra vid sistnämnda
tidpunkt. Efterlevandepension till barn, som avses i föregående stycke 2.,
skall upphöra senast när bamet fyller 20 år. Är barnet varaktigt oförmöget till
arbete, får pension utgå så länge barnet lever. Har försäkring avseende
efterlevandepension till barn tagits på sådan persons liv som avses i föregående
stycke 1., skall pensionen upphöra senast när barnet fyller 16 år.

Som
efterlevandepension anses även pension som — om försäkrad eller efterlevande
make avlider innan ålders- eller efterlevandepension har utgått under viss i
försäkringsavtalet angiven minsta tid — skall utgå under återstoden av denna
tid (försörjningsränta). En fömtsättning för detta är dock att
försörjningsräntan skall kunna utgå endast till person som avses i nionde stycket.
Vidare fömtsätts

a)
att försörjningsräntan är
förenad med livsvarig ålderspension eller med sådan livsvarig
efterlevandepension till make, som skall börja utgå omedelbart efter den
försäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbelopp inte överstiger den
livsvariga pensionens årsbelopp,

b)
att försörjningsräntan skall
utgå under högst tjugo år, dock med den inskränkningen att, då räntan är
förenad med livsvarig ålderspension, räntan inte får utgå längre än till den
tidpunkt, då den försäkrade skulle ha fyllt 90 år, och inte heller, vid
pensionsålder över 70 år, under längre tid än som motsvarar skillnaden mellan
90 år och pensionsåldem,

c)
att premier för
försörjningsräntan och den med denna förenade livsvariga pensionen skall
erläggas under tid, som inte med mera än fem år understiger den tid under
vilken försörjningsräntan enligt avtalet längst skall

utgå,
samt att inte vid utgången av något kalenderår under förstnämnda tid 6

det
sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger det belopp, som Prop.
1989/90:34 vid samma tidpunkt skulle ha erlagts, om premiebetalningen jämnt
fördelats på tid, som med fem år understiger den tid under vilken försörjningsräntan
längst skall utgå.

Vid
tillämpningen av bestämmelserna under a) i nästföregående stycke skall
efterlevandepension anses såsom livsvarig, även om pension skall upphöra vid omgifte.

Som
förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får endast insättas
person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde och tionde
styckena eller, vid försörjningsränta, person som anges i nionde stycket.

Försäkringsvillkor,
som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frågan humvida
försäkringen är att anse som pensionsförsäkring, skall tas in i
försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att försäkringen
inte får pantsättas eller belånas och inte heller ändras på sådant sätt att den
inte längre uppfyller de föreskrifter, som anges för pensionsförsäkring i denna
lag, eller i andra fall än nedan föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet
får inte innehålla villkor som är oförenligt med bestämmelsema om
pensionsförsäkring i denna lag.

Under
den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas

1.
till följd av
anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter överlåtelsen
skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,

2.
på gmnd av utmätning liksom vid
ackord eller konkurs eller

3.
genom bodelning.

Ny
ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäkringsgivaren
om förvärvet av försäkringen. Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelsema
i denna lag ske, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 10000 kronor
eller om särskilda skäl föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan
medger det. Bestämmelsema i lagen hindrar inte heller återbetalning enligt 13
kap. 4 § äkten-skapsbalken av försäkringstagarens tillgodohavande.

Om
särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket efter ansökan förklara att
försäkring som har meddelats i utomlands bedriven försäkringsrörelse skall
anses som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får meddelas endast under fömtsättning
att villkoren för försäkringen i huvudsak står i överensstämmelse med bestämmelserna
i denna anvisningspunkt om pensionsförsäkring. Har riksskatteverket meddelat
förklaring som här avses kan försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring.

Med
kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Till
kapitalförsäkring hänförs mot statens gmpplivförsäkring svarande förmån från
kommun, även om förmånen inte utgår på gmnd av försäkring.

Försäkring
som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får anses såsom
kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid dess ingående.

Premiebefridseförsäkring
skall anses tillhöra samma slag av försäkring som huvudförsäkringen.

För
att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med
tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren.
Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen
har tagits i samband med tjänst.

Till
livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna som
skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:34

Såvitt
gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålders- eller efterlevandepension
under den första femårsperioden inte utgår med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfalle
eller med stigande belopp samt att årsbdop-pet av en försörjningsränta inte överstiger
den livsvariga pensionens årsbelopp, bortses i fråga om försäkring enligt
lagen (1989; 000) om Ii v-försäkringarmed aktiefondsanknytning från sådana
förändringar av beloppen som föranleds av kursutvecklingen på fondandelarna. Mot
beslut, som riksskatteverket meddelat i ärende enligt denna anvisningspunkt,
får talan inte föras.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

3 Förslag till Prop. 1989/90:34

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom
föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)

dels
att 7 kap. 12 och 13 §§ samt 14 kap. 25 § skall upphöra att gälla,

dels
att mbriken närmast före 14 kap. 25 § skall utgå,

dels
all 1 kap. 5 §, 7 kap. 4, 9, 10 och 11 §§ samt 14 kap. 6, 7, 13, 21 och 24— 28 §§
skall ha följande lydelse,

dels
att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 7 kap. 9 a och 10 a §§, av
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap.

5
§

Bestämmelserna
om livförsäkring gäller också i fråga om personförsäkringar av annat slag. De
behöver dock inte tillämpas för sådana personförsäkringar som har meddelats
antingen för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och
bestämd för längst fem år i sänder.

Ersättning,
som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring
eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av försäkringar som har
meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livförsäkringsbolag, skall den
dock i detta bolag höra till livförsäkring.

För
sådan livränta eller sjukränta För sådan livränta eller sjukränta

som tillhör annan försäkring än liv- som tillhör annan försäkring än liv

försäkring gäller de särskilda be- försäkring gäller de särskilda be

stämmelserna om livförsäkring i 2 stämmdsema om livförsäkring i 2

kap. 3 och 4 §§, 7 kap. 9 och 11 §§, kap. 3 och 4 §§, 7 kap. 9, 9 a, 10 a

8 kap. 18 §, 7-/ kap. 25 - 28 §§ samt och 11 §§, 8 kap. 19,,14 kap. 7, 21

19 kap. 3 och 4 §§. och 24-28 §§ samt 19 kap. 3 och

4§§.

7
kap. 4 §

Om
det på gmnd av ändrade förhållanden krävs en väsentlig ökning av premiereserven
för redan tecknade livförsäkringar, får särskilda premiereservgrunder (övergångsgmnder)
stadfästas för en bestämd tid.

Har
bolaget tillfälligt lidit avsevärd förlust till följd av att tillgångarna sjunkit
i värde eller dödligheten överstigit vad som har antagits i grunderna eller
genom andra liknande omständigheter, får övergångsgrunder dessutom stadfastas,
om det inte finns anledning att anta att bolaget skall råka på obestånd och om
grunderna kan anses främja försäkringstagarnas intresse.

I
övergångsgrunderna får, utan hinder av bestämmelserna i 3 § om
premiereservgrunder, föreskrivas att vid beräkning av premiereserven det förväntade
kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter skall minskas med kapitalvärdet av
den vinst som väntas uppkomma i rörelsen under den tid övergångsgrunderna
gäller.

Utan
synnerliga skäl får övergångsgmnder inte gälla under längre sammanhängande tid
än tio år.

För
stadfastelse av övergångs- För stadfastelse av övergångs

grunderna gäller 2 kap. 4§. Som gmndernagäller2kap. 4§. Som vill-

villkor för stadfastelsen iävföreskri- kor för stadfästelsen får bestämmas

vas att bolaget skad på det sätt som att bolaget / det register som anges
i 9

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:34

anges
i 11 § detta kapitel sätta även 10 a § skad införa även andra tid-andra
värdehandlingar än dem som gångar än dem som avses där. avses där i särskilt
förvar.

9 §'

Ett
belopp motsvarande försäk- Ett belopp motsvarande försäk

ringstekniska skulder för livförsäk- ringstekniska skulder
för livförsäk

ringar skall alltid redovisas i följan- ringar skall alltid
redovisas i följan

de slag av värdehandlingar de slag av tillgångar

1.
obligationer eller andra
skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av staten,

2.
obligationer, som utfärdats av
Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.
Svenska bostadskreditkassan. Svenska skeppshypotekskassan. Skeppsfartens sekundärlånekassa.
Nordiska investeringsbanken eller av ett kreditaktiebolag, eller andra av nu angivna
kreditinstitut utfärdade skuldförbindelser, med undantag av sådana för den
allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som medför rätt till betalning först
efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),

3.
obligationer, utfärdade eller
garanterade av ett svenskt bankaktiebolag, en svensk sparbank eller en central
föreningsbank, eller av ett sådant bankinstitut eller av riksbanken utfärdade
andra fordringsbevis, med undantag av förlagsbevis,

4.
obligationer eller andra
skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av en svensk kommun,

5.
av ett svenskt näringsföretag
utfärdade obligationer som offentligen utbjudits av ett svenskt bankaktiebolag,
Sveriges investeringsbank aktiebolag eller Nordiska investeringsbanken,

6.
skuldförbindelser för vilka
bolaget äger säkerhet genom

panträtt
i en jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom 70 procent av
fastighetens uppskattade värde eller, om pantvärde har fastställts för
fastigheten enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande
av bostadsbyggandet, inom 75 procent av pantvärdet,

panträtt
i tomträtt, till vilken hör en byggnad som är avsedd för bostads-, kontors-
eller affarsändamål, inom 70 procent av det uppskattade värdet av byggnaden
eller någon annan egendom som hör till tomträtten eller, om pantvärde har
fastställts för egendomen enligt nämnda bestämmelser, inom 75 procent av
pantvärdet, allt med den ytterligare begränsning som försäkringsinspektionen
föreskriver med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller någon annan
omständighet eller

panträtt
i en fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet,
eller i en tomträtt till vilken hör byggnad som helt eller delvis är inrättad
för sådan verksamhet, inom 60 procent av det uppskattade värdet av egendomen,
såvitt avser tomträtt med den ytterligare begränsning försäkringsinspektionen
föreskriver med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller någon annan
omständighet,

varvid
dock en fömtsättning för att panträtt i fastigheten eller tomträtten skall
godkännas — utom i fråga om sådant lån till en svensk kommun för vilket försäkringsinspektionen
har medgett undantag — är att tillhörande byggnader skall vara brandförsäkrade
i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i utländskt försäkringsföretag
med rätt att driva försäkringsrörelse här i landet,

' Senaste lydelse 1987:643. 10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:34

7. inhemska eller
utländska värdehandlingar, som till sin art och till den säkerhet de erbjuder
kan anses jämförliga med några av de under 1—6 nämnda, varvid dock värdehandlingar,
som enligt sin lydelse skall inlösas i främmande valuta, får användas för
redovisning endast i den mån de motsvarar försäkringstekniska skulder för egen
räkning för försäkringar i samma valuta.

eller också i följande
tillgångar av annan art

1. inhemska eller
utländska värdehandlingar, som till sin art och till den säkerhet de erbjuder
kan anses jämförliga med några av de under 1—6 nämnda, varvid dock värdehandlingar,
som enligt sin lydelse skall inlösas i främmande valuta, får användas för
redovisning endast i den mån de motsvarar försäkringstekniska skulder för egen
räkning för försäkringar i samma valuta,

8.
lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inom återköpsvärdet.

9. värdet av
återförsäkrings-givarnas ansvarighet på gmnd av de livförsäkringar som har
övertagits i form av återförsäkring, i den mån ansvarigheten överstiger värdet
av reservdeposition som har ställts av återförsäkringsgivare hos det
avgivande bolaget, varvid dock värdet av utländskt försäkringsföretags
ansvarighet inte får användas till redovisning av försäkringstekniska
skulder i större omfattning än vad försäkringsinspektionen medger med hänsyn till
försäkringstagarnas säkerhet.

9. värdet
av återförsäkrings-

givarnas ansvarighet på gmnd av

de livförsäkringar som har överta

gits i form av återförsäkring, i den

mån ansvarigheten överstiger vär

det av reservdeposition som har

ställts av återförsäkringsgivare hos

det avgivande bolaget, varvid dock

värdet av utländskt försäkringsfö

retags ansvarighet inte får använ

das till redovisning av försäkrings

tekniska skulder i större omfattning

än vad försäkringsinspektionen

medger med hänsyn till försäk-

ringstagamas säkerhet,

10.
försäkringsbolagets egna
fastigheter och tomträtter,

11.
aktier i dotterbolag,
som har till ändamål att äga fastigheter eller tomträtter (fastighetsbolag),

12.
medel på konto i bank.

Om
ett försäkringsbolag har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven livåterförsäkring,
får återförsäkringsgivåren använda sin fordran hos det avgivande bolaget för
redovisning av försäkringstekniska skulder för den mottagna livåterförsäkringen.

Med det uppskattade värdet
avses det värde som försäkringsbolaget bestämt på gmndval av en särskild
värdering.

Utan hinder av första
stycket får ett belopp motsvarande högst 20 procent av de försäkringstekniska skuldema
för egen räkning redovisas i andra värdehandlingar än som avses i första
stycket 1—7, dock inte i aktier.

Utan hinder av första
stycket får ett belopp motsvarande högst 20 procent av de försäkringstekniska skulderna
för egen räkning redovisas i andra tillgångar än som avses i första stycket,
dock inte aktier.

Med försäkringstekniska
skulder för egen räkning förstås den del av

11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:34

dessa
skulder som överstiger värdet av återförsäkringsgivarnas ansvarighet.

9a
§

De tillgångar som används för redovisning av försäkringstekniska skulder
skad finnas i Sverige, dock med undantag för utländska återför-säkringsgivares
ansvarighet på grund av de försäkringar som övertagits i form av
återförsäkring.

Vid redovisning enligt 9 § skall tid-gångarna värderas enligt 11 kap. med
de undantag som nämns i tredje ochftärde styckena.

Tillgångar som nämns i 9 § första stycket 10 får redovisas tid högst
den andel av uppskattat värde eller fastställt pantvärde som anges i 9§ Jörsta
stycket 6 och endast i den utsträckning fastigheterna och tomträtterna inte
utnyttjats för pantsättning. För tomträtter får försäkringsinspektionen
bestämma ytterligare begränsningar enligt vad som sägs i 9 § första stycket 6.

Aktier enligt 9 § första stycket 11 skad redovisas till det lägsta av
det uppskattade värdet av aktierna och det värde som skulle ha fastställts enligt
tredje stycket om fastigheter och tomträtter ägts direkt av försäkringsbolaget.
Om försäkringsbolaget inte äger samtliga aktier ijåstighets-bolaget, beaktas
endast så stor del av fastigheternas värde som svarar mot aktieinnehavet. Om
fastighetsbolaget äger fastigheter och tomträtter såväl i Sverige som i
utlandet, beaktas endast de som är belägna i Sverige.

Med det uppskattade värdet avses det värde som försäkringsbolaget bestämt
på grundval av en särskild värdering.

Som villkor för att tillgångar en

ligt 9 § första stycket 10 och 11 skad

få redovisas till täckande avjorsäk-

ringstekniska skulder gäller att till

fastigheter och tomträtter hörande

byggnader är brandförsäkrade i ett

försäkringsbolag som avses i denna

lag eller i ett utländskt försäkrings

företag med rätt att driva JÖrsäk- 12

ringsrörelse i Sverige.

Nuvarande lydelse

10
Om ett försäkringsbolag för längre tid än tio år meddelar försäkringar av
annat slag än personförsäkringar, skall i fråga om redovisning av premiereserv
för sådana försäkringar bestämmelsema i 9 § första stycket 1 — 7 och 9 samt
andra och fjärde styckena tillämpas.

Föreslagen lydelse

Om
ett försäkringsbolag för längre tid än tio år meddelar försäkringar av annat
slag än personförsäkringar, skall i fråga om redovisning av premiereserv för
sådana försäkringar bestämmelsema i 9 § första stycket 1—7 och 9—12, andra och
Qärde styckena samt 9a§ tillämpas.

Prop. 1989/90:34

10a §

Ett försäkringsbolag skad föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar
de tillgångar som motsvarar försäkringstekniska skulder enligt 9 § och
premiereserv enligt 10 §.

Om en tillgång, som antecknats i registret, har upplåtits med sådan rätt
att dess fulla värde inte kan utnyttjas till täckning av försäkringstekniska
skulder enligt 9 § eller premiereserv enligt 10 ,§, skall detta antecknas i
registret.

Styrelsen och verkställande direktören skad se till att det tid
försäkringsinspektionen sänds in dds beräkningar av försäkringstekniska skulder
respektive premiereserv, dels kopior av registret.

11
f

De värdehandlingar som
avses i 9 och 10 §§ .skad förvaras avskilda från bolagets övriga tillgångar och
under minst två lås med olika nycklar.

Försäkringsinspektionen
får dock på framställning av bolaget medge att värdehandlingarna i stället, på det
sätt och under de vdlkor som inspektionen bestämmer, sätts i särskilt förvar
hos Penningmarknads-Centralen PmCAktiebolag. Försäkringsinspektionen skall
förordna ett ombud som skad övervaka att värdehandlingar tid erforderligt
belopp alltid förvaras avskilda på föreskrivet sätt. Förvaras värdehandlingar
na under lås hos försäkringsbolaget

Försäkringstagarnas
förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) omfattar de tillgångar som
i enlighet med föreskrifterna i 9 och 9 a §§ finns upptagna i det register som
anges i 10 a§, när bolaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.

Förmånsrätten
följer med fordran som grundas på avtal om

1.
livförsäkring,

2.
försäkring som inte är
personförsäkring, om den meddelas för längre tid än tio år, eller

3.
återförsäkring avseende
sådan försäkring som sägs i 1 och 2.

Fordran
enligt 1 eller 2 har företräde framför fordran enligt 3.

Senaste lydelse
1982:1086. Senaste lydelse 1986:406.

13

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:34

skad
tid ett av låsen endast ombudet inneha nyckel. Förvaras de på ett annat sätt skad
de inte vara åtkomliga JÖr bolaget utan ombudets medverkan. I
värdehandlingarna har försäkringstagarna panträtt som i handpant till säkerhet
för att bolaget skall fullgöra sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen.

Styrelsen
och verkställande direktören skad se tid att värdehandlingar tid erforderligt
belopp alltid förvaras avskilda på det sätt som föreskrivs i första stycket. Vidfaststäf
lande av beloppet skad värderingsreglerna i 11 kap. 7 § iakttas. Har
värdehandlingar satts i förvar tid högre värde än som erfordras har styrelsen
eller verkställande direktören rätt att få ut handlingar motsvarande
överskottet. Styrelsen eller verkställande direktören har dessutom, för att
kunna betala förfallna försäkrings- eller återbäringsbelopp, Jör vilka
avsättning har skett, rätt att få ut handlingar till motsvarande värde. En värdehandUng
får på styrelsens eller verkställande direktörens begäran bytas ut mot en
annan handhng av motsvarande värde.

Behöver bolaget tillgång tid en värdehandling, som har satts i särskih
Jorvar, för att kunna bevaka sin rätt på grund av handlingen eller för något
annat liknande ändamål, skall ombudet mot kvitto lämna ut handlingen tid
behörig förträdare för bolaget. Styrelsen och verkställande direktören är
skyldiga att inom skälig tid återställa handlingen eller avlämna annan
handling av motsvarande värde.

14
kap.

6 §

Bolagsstämman eller den dom- Bolagsstämman eller den dom

stol, som fattar beslut att bolaget stol, som fattar beslut att bolaget

skall träda i likvidation, skall sam- skall träda i likvidation, skall sam

tidigt utse en eller flera likvidato- tidigt utse en eller flera likvidato-

rer. 1 bolagsordningen kan föreskri- rer. I bolagsordningen kan föreskri

vas att dessutom en eller flera likvi- vas att dessutom en eller flera likvi-

datorer skall tillsättas på något an- datorer skall tillsättas på något an

nat sätt. Likvidatorerna träder i nat sätt. Likvidatorerna träder i ,
.

14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:34

styrelsens
och verkställande direk- styrelsens och verkställande direktörens ställe
och har i uppgift att törens ställe och har i uppgift.att genomföra
likvidationen med den genomföra likvidationen. inskränkning som följer av
bestämmelserna om särskild administration enligt 25 —28 §§ detta kapitel.

Saknar
ett försäkringsbolag som trätt i likvidation, till registret anmälda behöriga likvidatorer,
skall rätten förordna en eller flera likvidatorer efter anmälan av
försäkringsinspektionen eller på ansökan av aktieägare, delägare eller
röstberättigad som inte är delägare eller borgenär eller annan vars rätt kan
vara beroende av att det finns någon som kan förträda bolaget.

Likvidatorerna
skall genast anmäla likvidationsbeslutet för registrering.

7 §

Försäkringsinspektionen
skall om det behövs förordna en likvidator att tillsammans med de övriga likvidatorerna
genomföra likvidationen. Förordnas en likvidator av inspektionen, skall
bolagets firma tecknas av denne i förening med annan som äger teckna firman.

Försäkringsinspektionen
skall om det behövs förordna en likvidator att tillsammans med de övriga likvidatorerna
genomföra likvidationen. När ett livförsäkringsbolag trätt i likvidation,
skall en sådan likvidator alltid förordnas. I fall då en likvidator förordnas
av inspektionen skall bolagets firma tecknas av denne i förening med annan som
äger teckna firman.

Bestämmelserna
i denna lag om likvidator skall tillämpas på den likvidator som har utsetts av
försäkringsinspektionen. Sådan likvidator får endast entledigas av
inspektionen. Ersättare får inte förordnas av rätten.

En
likvidator som har förordnats av försäkringsinspektionen har rätt till arvode
av bolaget. Arvodets storlek bestäms av inspektionen.

13 §

Likvidatorerna
skall för varje räkenskapsår avge en årsredovisning, som skall läggas fram på
den ordinarie bolagsstämman för godkännande. 1 fråga om stämman och
redovisningen skall 9 kap. 5 § andra stycket 1 och 2 samt 11 kap. 11 § tredje
—sjunde styckena, 12 och 13 §§ inte tillämpas.

I balansräkningen tas det
egna kapitalet upp i en post. I försäkringsaktiebolag tas aktiekapitalet upp
inom linjen, i förekommande fall fördelat på olika aktieslag.

De tillgångar som skad tas
om hand av försäkringsinspektionen enligt 25 - 28 §,§ detta kapitel skad redovisas
med det värde som JÖrsäk-ringsinspektionen bestämmer. Övriga tillgångar får
inte tas upp till ett högre värde än de beräknas inbringa efter avdrag för
försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre
belopp än det i balansräkningen upptagna värdet eller om

Tillgångarna får inte tas
upp till ett högre värde än de beräknas inbringa efter avdrag för försäljningskostnaderna.
Om en tillgång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre belopp än det i
balansräkningen upptagna värdet eller om för en skuld och en likvidationskostnad
kan beräknas åtgå ett belopp som väsentligt avviker från den redovisade
skulden, skall vid tillgångs- eller skuldposten det be-

15

Nuvarande lydelse

för
en skuld och en likvidationskostnad kan beräknas åtgå ett belopp som
väsentligt avviker från den redovisade skulden, skall vid tillgångs- eller
skuldposten det beräknade beloppet anges inom linjen.

Föreslagen lydelse

räknade
beloppet linjen.

anges
inom

Prop. 1989/90:34

När ett försäkringsbolag
är i konkurs kan försäkringsinspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna
ombudet skall som konkursförvaltare delta i konkursboets förvaltning
tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen
(1987:672).

När
ett försäkringsbolag är i konkurs kan försäkringsinspektionen förordna ett
allmänt ombud. Avser konkursen ett livförsäkringsbolag, skall ett sådant ombud
alltid förordnas. Det allmänna ombudet skall som konkursförvaltare delta i
konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses
enligt konkurslagen (1987:672).

Det
allmänna ombudet kan beträffande medförvaltare göra en sådan framställning som
avses i 7 kap. 5 § konkurslagen.

Även om beslut om delning
av boets förvaltning har fattats, får det allmänna ombudet delta i förvahningen
i dess helhet.

Om arvode till det
allmänna ombudet gäller bestämmelserna i konkurslagen om arvode till
konkursförvaltare.

24 §

Om ett
försäkringsbolag, som meddelar annan försäkring än per-sonför.säkring och
meddelar sådan försäkring för längre tid än tio år, har trätt i likvidation
eller försatts i konkurs, skall försäkringspektionen utse ett ombud som på
försäkringstagarnas vägnar skall iaktta och bevaka den panträtt, som
försäkringstagarna har enligt 7 kap. 11 §. Ombudet skall .se till att varje JÖrsäk-ringstagare
har panträtt i de pantsatta värdehandlingarna i Jörhåf lande till den andel i
premiereserven som belöper på hans försäkring.

Ombudet har rätt till
arvode av bolaget. Arvodets storlek bestäms av jörsäkringsinspekiionen.

Ett allmänt ombud skall
se tid att försäkringstagarna kommer i åtnjutande av den förmånsrätt som
följer med försäkringsavtalen.

' Senaste lydelse
1987:689.

16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:34

Sedan
de i 25 §JÖreskrivna åtgärderna vidtagits skall försäkringsinspektionen
inleda underhandlingar med svenska försäkringsbolag som kan vara villiga att
överta deJÖrsäk-ringar som hör tid administrationsboet.

Finner
försäkringsinspektionen att något av de anbud, som har inkommit tdlJÖljd av
underhandlingarna, boräntas, skall inspektionen i Post- och Inrikes Tidningar
och i övrigt på ett ändamålsenligt sätt kungöra anbudets innehåll och en jämförande
redogörelse JÖr anbuden me föreläggande för försäkringstagarna att inom en
bestämd tid, minst en månad efter kungörelsens utfärdande, hos inspektionen anmäla
om de har något att erinra mot anbudet.

Sedan
anmälningstiden gått till ända, skad försäkringsinspektionen med ett eget
utlåtande överlämna ärendet till regeringens avgörande.

Om
registrering av beslut, varigenom regeringen godkänt ett av anbuden, JÖrordnar
regeringen. När registrering har skett, skad administrationsboet anses löst
från sina förpliktelser på grund av de överlåtna försäkringarna. För dessa förpliktelser
svarar i stället det övertagande bolaget.

Sedan regeringen
godkänt ett av anbuden, åligger det styrelsen och verkstädande direktören i det
övertagande bolaget att underrätta alla jÖrsäkringstagare, vilkas försäkringar
omfattas av överlåtelsen, på det sätt försäkringsinspektionen finner ändamålsenligt.
Förutsätter överlåtelsen nedsättning av JÖrsäkrings-eller återbäringsbelopp
eller skall efter överlåtelsen andra vdlkor gälla för försäkringarna, skall
även dessa förhållanden meddelas försäkringstagarna.

När ett
livförsäkringsbolag har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, skall
beståndet av livförsäkringar om möjligt överlåtas till ett eller flera andra
försäkringsbolag. Ett avtal om överlåtelse skall godkännas av
försäkringsinspektionen för att bli gihigt.

Om
inspektionen anser att ett avtal skad godkännas, skall inspektionen i Post-
och Inrikes Tidningar och i övrigt på ett ändamålsenligt sätt kungöra avtalets
innehåll. Kungörelsen skad innehålla föreläggande för försäkringstagarna att
inom en bestämd tid, minst en månad efter kungörelsens utfärdande, hos
inspektionen anmäla om de har något att invända mot avtalet. Även den som inte
är försäkringstagare men som harJÖrvärvat rätt på grund av en försäkring skall
få möjlighet att framföra invändningar.

Ett beslut om
godkännande av ett avtal skall inspektionen genast registrera. När
registrering sker, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på
det övertagande bolaget. Styrelsen och verkställande direktören i detta bolag
skall underrätta försäkringstagarna och dem som förvärvat rätt på grund av en försäkring
om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som överlåtelsen
medför.

Försäkringsinspektionen
bestämmer på vilket sätt underrättelsen skad ske.

2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 34

17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:34

Om inte
försäkringsbeståndet ifad som avses i 26 § har överlåtits inom ett år från
likvidations- eller konkursbeslutet, får tillgångarna säljas och medlen
fördelas medan försäkringstagarna.

Över avvecklingen och fördelningen skall upprättas en plan, som
skall godkännas av försäkringsinspektionen.

Om
inte hela försäkringsbeståndet har överlåtits inom två år från det
administrationen inträdde, skad försäkringsinspektionen anmäla förhållandet för
regeringen.

Om försäkringsinspektionen gjort en sådan anmälan, förordnar regeringen
att administrationen skall fortsätta eller att administrationsboet skall
avvecklas genom fördef ning av tillgångarna. I det senare fallet meddelar
regeringen även de föreskrifter som behövs för avvecklingen och fördelningen.

28
§

Av de livförsäkrings- och
återbäringsbelopp, som förfallit till betalning innan bolaget trätt i
likvidation eller vid konkurs innan beslut om konkurs meddelats, skall så
mycket betalas ut som skulle ha betalats om likvidationen eller konkursen inte
inträffat.

Av livförsäkrings- eller
återbäringsbelopp, som förfaller till betalning under administrationstiden
får innan administrationen avslutas endast betalas ut så mycket som försäkringsinspektionen
anser kunna utbetalas utan att övriga livförsäkringstagares rätt försämras.
Vad som nu har sagts skall även tillämpas i fråga om återköp av försäkringar
eller belåning av försäkringsbrev hos bolaget. Skulle det efteråt visa sig att
ett för stort belopp har utbetalats, skall återbetalning inte ske.

Av livförsäkrings- eller
återbäringsbelopp, som förfaller till betalning efter det att bolaget trätt i
likvidation eller försatts i konkurs får endast betalas ut så mycket att övriga
livförsäkringstagares rätt inte försämras. Vad som nu har sagts skall även
tillämpas i fråga om återköp av försäkringar eller belåning av försäkringsbrev
hos bolaget. Skulle det efteråt visa sig att ett för stort belopp har
utbetalats, skall återbetalning inte ske.

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser tillämpas dock om likvidations- eller
konkursförfarande har inletts före ikraftträdandet.

18

4 Förslag till

Prop.
1989/90:34

Lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag
att driva försäkringsrörelse i Sverige

Härigenom
föreskrivs att 2, 6, 10, 12, 13, 15, 15 a, 16, 25 b, 28 och 32 §§ lagen (1950:272)
om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i
Sverige' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2f Utländskt
försäkringsföretag får här i riket driva livförsäkringsrörelse, endast om företaget
i sitt hemland med laga rätt driver sådan rörelse, samt annan
försäkringsrörelse, endast om företaget i hemlandet med laga rätt driver
rörelse avseende något slag av försäkring, annan än livförsäkring.

Utländskt
försäkringsföretag här i riket får inte med direkt livförsäkringsrörelse
förena försäkringsrörelse som avser annat än personförsäkring.

Bestämmelserna
i denna lag om livförsäkring gäller också i fråga om personförsäkringar av
annat slag. De behöver dock inte tillämpas för sådana personförsäkringar som
har meddelats antingen för en tid av längst fem år eller mot en premie som är
beräknad och bestämd för längst fem år i sänder.

Ersättning,
som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring
eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av försäkringar som har
meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livförsäkringsbolag, skall den
dock i detta bolag höra till livförsäkring.

För
sådan livränta eller sjukränta För sådan livränta eller sjukränta

som tillhör annan försäkring än liv- som tillhör annan försäkring än liv

försäkring gäller de särskilda be- försäkring gäller de särskilda be

stämmelserna om livförsäkring i stämmelserna om livförsäkring i

6 § tredje stycket, 1 § tredje stycket, 6 §ftärde stycket, 1 § tredje stycket,

9§ första stycket, 10-15 samt 17, 9§ första stycket, 10-15 samt 17,

24 och 28 §§ i tillämpliga delar. 24 och 28 §§ i tillämpliga delar.

Ansökan
om koncession görs hos regeringen. I ansökningen skall anges den
försäkringsgren, som rörelsen skall avse. Ansökningen skall inlämnas till
försäkringsinspektionen och vara åtföljd av:

1. handlingar
som styrker generalagentens behörighet enligt 4 §;

2.
det för företaget gällande
reglementet;

3.
bevis att företaget i sitt
hemland driver försäkringsrörelse enligt 2 § första stycket jämte behörigen
styrkt uppgift om den tid detta ägt rum samt om anmärkningar, som av myndighetema
i företagets hemland under de sista tre åren kan ha framställts mot företagets
verksamhet, och dessutom företagets årsredovisningar och revisionsberättelser
för den tid företaget varit i verksamhet, dock längst för de tio sista åren;

4.
behörig fullmakt för
generalagenten att på företagets vägnar här i riket driva försäkringsrörelsen
samt att ta emot stämning och själv eller genom annan tala och svara i alla
rättsförhållanden som har samband med försäkringsrörelsen;

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1982; 1083.

Senaste
lydelse 1984:1116.

Senaste
lydelse 1984:1116. 19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:34

5. bevis att företaget
på det sätt och under de villkor, som försäkringsinspektionen godkänner, i bankinstitut
har deponerat värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det
basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då ansökningen
lämnades in;

5.
bevis att företaget för de ändamål
som anges i 16 § samt på det sätt och under de villkor, som försäkringsinspektionen
godkänner, i bankinstitut har deponerat värdehandlingar, som inspektionen godtagit,
till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring som gällde då ansökningen lämnades in;

6.
en plan för den tilltänkta
verksamheten.

Deponering enligt första
stycket 5 skall ske särskilt för livförsäkring och särskilt för annan
försäkring. Försäkringsinspektionen får bestämma att deponeringen får ske med
det lägre belopp som inspektionen med hänsyn till rörelsens omfattning och
beskaffenhet anser skäligt. Sådant beslut får inspektionen återkalla om det
finns skäl till det.

Deponering
enligt första stycket 5 skall ske särskilt för livförsäkring och särskilt för
annan försäkring. Deponeringen skall ske i värdehandlingar, som
försäkringsinspektionen godtagit. Inspektionen får bestämma att deponeringen
får ske med det lägre belopp som inspektionen med hänsyn till rörelsens omfattning
och beskaffenhet anser skäligt. Sådant beslut får inspektionen återkalla om
det finns skäl till det.

Om
rörelsen skall avse livförsäkring, skall enligt 11 § upprättas särskilda gmnder
för verksamheten. Gmnderna, som skall bifogas ansökningen om koncession, skall
underställas regeringen för stadfastelse.

10 r

Det
åligger generalagenten att för varje räkenskapsår enligt formulär, som
fastställs av försäkringsinspektionen, upprätta redogörelse för företagets
verksamhet inom riket.

För
livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket innehålla
bevis om att värdet av den av företaget gjorda depositionen enligt 6 § första
stycket 5 motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång. 1 redogörelsen skall, under
beteckningen försäkringstekniska skulder, som skuld tas upp det vid samma tidpunkt
beräknade värdet av företagets ansvarighet på grund av

1.
löpande försäkringar (premiereserv),

2.
försäkringsersättningar för in-

För
livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket innehålla
bevis om att värdet av den av företaget gjorda depositionen enligt 6 § första
stycket 5 motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång. För den ytterligare
deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 § första stycket 5, som denna
bestämmelse kan ge upphov till gäller bestämmelserna i 6 § tredje stycket.

I
redogörelsen skall, under beteckningen försäkringstekniska skulder, som skuld
tas upp det vid

" Senaste lydelse
1984:1116.

20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:34

träffade försäkringsfall
(ersättnings-reserv),

3.
utgifterna för reglering av
inträffade försäkringsfall (skadebehand-lingsreserv),

4.
sådan tilldelad återbäring inom
livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning och

5.
sådan tilldelad återbäring inom
annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallit till
betalning.'

samma tidpunkt beräknade
värdet av företagets ansvarighet på gmnd av

1. löpande försäkringar
(premiere

serv),

2. försäkringsersättningar
för in

träffade försäkringsfall (ersättnings

reserv),

3.
utgifterna för reglering av
inträffade försäkringsfall (skadebehand-lingsreserv),

4.
sådan tilldelad återbäring inom
livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning och

5.
sådan tilldelad återbäring inom
annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallit till
betalning.

Med avseende på de i 11
§ under 1—4 omförmälda gmnderna skall vad i 7 kap. 3 §, 4 § första-fjärde
styckena samt 5 —7§§ försäkringsrörelselagen (1982:713) stadgas äga motsvarande
tillämpning. Beträffande övergångsgmnder enligt 7 kap. 4 § första-fjärde
styckena nämnda lag gäller vad i 9 § här ovan är i fråga om ändring av gmnder
stadgat om stadfastelse och kungörande därav. Såsom villkor för stadfastelse å övergångsgmnder
må föreskrivas, att företaget skall på sätt i 15 § sägs sätta jämväl andra
värdehandlingar, än där avses, i särskilt förvar.

Med avseende på de i 11
§ under 1 —4 angivna gmnderna skall vad i 7 kap. 3 §, 4 § första-fjärde styckena
samt 5 —7§§ försäkringsrörelselagen (1982:713) stadgas äga motsvarande
tillämpning. Beträffande övergångsgmnder enligt 7 kap. 4 § första-fjärde
styckena nämnda lag gäller vad i 9 § här ovan är i fråga om ändring av grunder
stadgat om stadfastelse och kungörande därav. Som villkor för stadfastelse av över-gångsgmnderyä/-
bestämmas, att företaget skall införa tillgångar utöver vad som motsvarar de
försäkringstekniska skulderna i det register som avses i 15 §.

Tillgångar motsvarande
värdet av de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring skall vid varje tidpunkt
redovisas i sådana värdehandlingar som anges i 7 kap. 9 § första stycket 1 — 7
försäkringsrörelselagen (1982:713), eller i lån mot säkerhet i företagets
försäkringsbrev inom återköpsvärdet eller, i den mån försäkringsinspektionen

Tillgångar motsvarande
värdet av de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring skall vid varje tidpunkt
redovisas i sådana tdf gångar som anges i 7 kap. 9 § första stycket 1—8 och
10—12 försäkringsrördsdagen (1982:713) eller, i den mån
försäkringsinspektionen medger det, värdet av återförsäkringsgivarnas
ansvarighet på gmnd

Senaste lydelse
1982:1083. 'Senaste lydelse 1984:1116.

21

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:34

medger det, värdet av återförsäkringsgivarnas
ansvarighet på gmnd av livförsäkringar, som har övertagits i återförsäkring.

1 de tillgångar som
skall motsvara värdet av de försäkringstekniska skulderna får räknas in 90
procent av deponeringen enligt 6 och 10§§ under förutsättning att deponeringen
till den delen består äv sådana värdehandlingar som avses i första stycket
samt förvaras åtskild från deponeringen i övrigt.

Utan hinder av första
stycket får ett belopp, motsvarande högst tjugo procent av de
försäkringstekniska skulderna för egen räkning, redovisas i andra
värdehandlingar än sådana som nämns i första stycket, dock inte i aktier.

av
livförsäkringar, som har övertagits i återförsäkring.

I
de tillgångar som skall motsvara värdet av de försäkringstekniska skulderna får
räknas in 90 procent av deponeringen enligt 6 och 10 §§ under fömtsättning att deponeringen
till den delen består av värdehandlingar som avses i första stycket.

Utan
hinder av första stycket får ett belopp, motsvarande högst tjugo procent av de
försäkringstekniska skulderna för egen räkning, redovisas i andra tillgångar
än sådana som nämns i första stycket, dock inte i aktier.

Med
de försäkringstekniska skulderna för egen räkning förstås den del av de
försäkringstekniska skulderna, som icke motsvarar värdet av återförsäkringsgivarnas
ansvarighet.

Vid
tillämpningen av denna paragraf gäller bestämmelserna i 7 kap. 9 a §
försäkringsrörelselagen (1982: 713).

15 f

De värdehandlingar, i
vilka försäkringstekniska skulder helt eller delvis redovisas och som inte är
der ponerade enligt 6 eller 10 §, skad förvaras här i riket avskilda från företagets
övriga tillgångar och under minst två lås med olika nycklar. Försäkringsinspektionen
får dock på framställning av företaget medge att värderingshandlingarna i
stället, på det sätt och under de villkor som inspektionen bestämmer, sätts i
särskilt förvar i bankinstilut eller hos Penningmarknadscentralen PmC A ktiebolag.
Försäkringsinspektionen skad förordna ett ombud som skall övervaka att
värdehandlingar till erforderligt belopp alltidJÖrvaras avskilda på föreskrivet
sätt. Förvaras värdehandlingarna under lås hos företaget skall till ett av
låsen

Generalagenten
skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som
motsvarar de försäkringstekniska skulderna enligt 13 S.

Om
en tillgång, som antecknats i registret, har upplåtits med sådan rätt att dess
fulla värde inte kan utnyttjas till täckning av JÖrsäkrings-tekniska skulder
enligt 13 §, skall detta antecknas i registret.

Försäkringstagarnas
förmånsrätt enligt 4a§ förmånsrättslagen (1970:979) omfattar de tillgångar som
i enlighet med föreskrifterna i 13 § finns upptagna i registret, när företaget
försätts i konkurs eller utmätning äger rum eller särskild administration
träder in. Förmånsrätten följer med fordran som grundas på avtal om
livförsäkring eller på

' Senaste lydelse
1986:405,

22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:34

avtal om
återförsäkring avseende livförsäkring. En fordran på grund av ett avtal om
livförsäkring har företräde framför återförsäkringstagares fordran.

Generalagenten skall se till att det till försäkringsinspektionen sänds
in dels beräkningar av de försäkringstekniska skulderna, dels kopior av registret.

endast
ombudet inneha nyckel. Förvaras de på ett annat sätt skall de inte vara
åtkomliga JÖr JÖretaget utan ombudets medverkan. I värdehandlingarna och i de
värdehandlingar som avses i 13 § andra stycket har försäkringstagarna panträtt
som i handpant tid säkerhet för att företaget fullgör sina förpliktelser enligt
försäkringsavtalen.

Generalagenten skad se tid att det alltid finns värdehandlingar till
erforderligt belopp iförvar enligt första stycket.

Om
en värdehandling som har satts iförvar skall tas ut eller bytas, skall
bestämmelserna i 7 kap. 11 och 12§§ försäkringsrörelselagen (1982:713)
tillämpas. Vad som där sägs om styrelse, verkställande direktör och behörig
företrädare för bolag skall avse generalagent eller ombud, som enligt 27§ har
utsetts avföretaget.

Om
en generalagent eller ett ombud, som ett företag har utsett enligt 27§, inte
fullgör vad som åligger honom enligt denna paragraf, skall det av
försäkringsinspektionen förordnade ombudet genast göra anmälan om detta tid
inspektionen.

15 af För
försäkring av annat slag än sådan personförsäkring, beträffande vilken rörelsen
drivs med tillämpning av de särskilda bestämmelserna om livförsäkring, skall
depositionen enligt 6 § första stycket 5 inom åtta månader efter utgången av
varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det
basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid
räkenskapsårets utgång.

Om
bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret överstiger depositionen enligt
första stycket, skall depositionen uppgå till ett belopp som motsvarar
bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret.

För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 §
första stycket 5, som första och andra styckena kan ge upphov till gäller
bestämmelserna i 6 § tredje stycket.

Överstiger det sammanlagda
beloppet av vad ett försäkringsföretag har deponerat väsentligt den
premieinkomst som anges i andra stycket, får försäkringsinspektionen medge
företaget att få ut det överskjutande beloppet i den mån detta inte hänför sig
till en deposition enligt första stycket.

' Senaste
lydelse 1984:1116.

23

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:34

Tillgångar som ett
utländskt försäkringsföretag enligt 6, 10 och 15 a §§ deponerat i bankinstitut
och som inte är pantsatta enligt 15 § andra stycket får användas endast till betalning
dels av fordringar på grund av försäkringsavtal, som tillhör företagets
rörelse här i riket, dels av böter, viten, avgifter och ersättningar som i
anledning av denna rörelse kan åläggas företaget, generalagenten eller av
företaget utsett ombud som avses i 27 §, dels ock, i händelse av särskild
administration av ett företags livförsäkringsrörelse här i riket, av administrationsboets
fordran hos företaget.

Tillgångar som ett utländskt
försäkringsföretag enligt 6, 10 och 15 a§§ deponerat i bankinstitut och som
inte avsatts tid täckande avför-säkringstekniska skulder enligt 13 § får
användas endast till betalning dds av fordringar på gmnd av försäkringsavtal,
som tillhör företagets rörelse här i riket, dels av böter, viten, avgifter och
ersättningar som i anledning av denna rörelse kan åläggas företaget,
generalagenten eller av företaget utsett ombud som avses i 27 §, dels ock, i
händelse av särskild administration av ett företags livförsäkringsrörelse här
i riket, av administrationsboets fordran hos företaget.

25b§"'

Om
det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig,
får försäkringsinspektionen förelägga denne att till inspektionen lämna de
upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

Om
försäkringsinspektionen finner att någon driver försäkringsrörelse utan
erforderlig koncession, skall inspektionen förelägga denne att inom viss tid
ansöka om koncession eller vidta de ändringar i verksamheten som inspektionen
anger eller också upphöra med verksamheten.

Ett föreläggande enligt denna paragraffår riktas .såväl mot det utländska
företaget som mot den som här i riket, i syfte att förmå någon att teckna
försäkring iföretaget, är verksam för företagets räkning.

28§"

Har koncession för
utländskt försäkringsföretag att här i riket driva livJÖrsäkringsrörelse
förklarats förverkad, skall för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt
en särskild administration inträda. Bestämmelserna i 14 kap. 25-28§§ om
särskild administration iJÖrsäk-ringsrörelsdagen (1982:713) skall tillämpas.
Vidare gäller bestämmef

Om ett utländskt
försäkringsföretags koncession att driva livförsäkringsrörelse här i landet
har förklarats förverkad, skall en särskild administration för
tillvaratagande av livJÖrsäkringstagarnas rätt träda in. Försäkringsinspektionen
skall förvalta administrationsboet.

Försäkringsinspektionen
skall genast Jör livförsäkringstagarnas räk-

' Senaste lydelse 1984:1116. '" Sena.ste lydelse 1984:1116,
" Senaste lydelse 1984:1116.

24

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:34

sen i 14 kap. 23 §
samma lag om förbud att meddela nya försäkringar. Vid tillämpningen av nu nämnda
lagrum skad iakttagas, att upphörande av företagets rätt att driva
livförsäkringsrörelse här i riket skad anses motsvara livförsäkringsbolags trädande
i likvidation eller beslut om avträdande av dess egendom tid konkurs samt att
vad i 14 kap. 26 § jjärde stycket försäkringsrörelselagen sägs om registrering
i stället skall avse kungörande i Post- och Inrikes Tidningar. Ifad som här avses
må överlåtelse av livJÖrsäk-ringarna ske. förutom tid svenskt försäkringsbolag,
jämväl till utländskt företag, som erhållit koncession för livförsäkringsrörelse
här i riket.

ning
ta hand om samtliga tillgångar i vilka livförsäkringstagarna har förmånsrätt
enligt 4 a .§ förmånsrättslagen (1970:979). Härmed övergår alla företagets
rättigheter och skyf digheter på grund av livförsäkringsavtalen på administrationsboet.
Har livförsäkringarna återförsäk-rats, gäller samma sak företagets rättigheter
och skyldigheter på grund av återförsäkringarna.

Så snart
administrationen inträtt skad försäkringsinspektionen låta värdera de
omhändertagna tillgångarna. Inspektionen skad vidare låta beräkna det belopp
vårtid deJÖrsäk-ringstekniska skulderna för livförsäkring uppgår. För det
belopp med vilket värdet av tillgångarna understiger de försäkringstekniska skuf
derna för livförsäkring, ökade med en tjugondd, har administrationsboet Jbrdringsrätt
hos det utländska försäkringsföretaget.

De försäkringar som
övertagits av administrationsboet skall om möjligt överlåtas till ett svenskt
eller utländskt JÖrsäkringsföretag, som har erhållit koncession för livförsäkringsrörelse
här i landet. Anser försäkringsinspektionen att ett anbud om övertagande bör
antas, skall inspektionen i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på ett
ändamålsenligt sätt kungöra anbudets innehåll. Kungörelsen skad innehålla föreläggande
för försäkringstagarna, att inom en bestämd tid — minst en månad efter
kungörelsens utfärdande — hos inspektionen anmäla om de har något att invända
mot anbudet. Även den som inte är försäkringstagare men som har förvärvat rätt
på grund av en försäkring skall få möjlighet att framföra invändningar.

Försäkringsinspektionens
beslut att anta ett anbud skad kungöras i Post- och Inrikes Tidningar När sådant
kungörande sker, övergår ansvaret Jör det överlåtna försäkringsbeståndet på
det övertagande bolaget. Genom detta bolags försorg

25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:34

skad
samtliga försäkringstagare och de som förvärvat rätt på grund av en försäkring
underrättas om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som
överlåtelsen medför.

Om
inte försäkringsbeståndet överlåtits inom ett år från det att administrationen
trädde in, får tidgångarna säljas och medlen fördelas mellan
försäkringstagarna.

Där vid överlåtelse av försäkring-ama
eller eljest uppstått överskott, skall ur detta i första hand gäldas kostnaden
för administrationen och oguldet sådant bidrag, som avses i 26 §, varefter
återstoden skall överlämnas till det företag, vars försäkringar varit föremål
för administration.

Om
det vid överlåtelse av försäkringarna eller annars har uppstått överskott,
skall det i första hand användas till att betala kostnaden för administrationen
och sådant bidrag som avses i 26 § och som inte erlagts. Återstoden skall
överlämnas till det företag vars försäkringar varit föremål för
administration.

När
ett utländskt försäkringsföretags koncession förklarats förverkad, får nya försäkringar
inte meddelas. Under administrationstiden får dock sådana livförsäkringar meddelas
som föranleds av gällande försäkringsavtal.

Av
de livförsäkrings- och återbä-ringsbdopp som förfallit till betaf ning innan
koncessionen förklarats förverkad skall så mycket betalas ut som skulle ha
betalats om koncessionen inte förklarats förverkad.

Av livförsäkrings- eller återbäringsbelopp, som förfaller till betaf ning
under administrationstiden, får innan administrationen avslutas endast betalas
ut så mycket som försäkringsinspektionen anser kunna utbetalas utan att övriga
livförsäkringstagares rätt försämras. Vad som nu har sagts skall även tdläm-pas
i fråga om återköp av försäkringar eller belåning av försäkringsbrev hos
företaget. Skulle det efteråt visa sig att ett för stort belopp har utbetalats,
skall återbetalning inte ske.

Har
företag i annat fall än enligt första stycket upphört att driva livförsäkringsrörelse
här i riket, är företaget likväl skyldigt att på det sätt som anges i 13 — 15 §§
redovisa tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna för
redan meddelade livförsäkringar. Det åligger ombud, som har utsetts av
företaget enligt 27 §, att fullgöra de skyldigheter enligt 10, 15 och 24 §§,
som förut åvilat generalagenten. Om ej tillgångar motsvarande

26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:34

värdet
av de försäkringstekniska skuldema redovisas eller om det av annat skäl finns
anledning anta att livförsäkringstagarnas rätt på gmnd av försäkringsavtalen
äventyras, ankommer det på försäkringsinspektionen att besluta att
administration enligt första stycket skall inträda. Om de till redovisning
avsatta tillgångama anses otillräckliga får dock administration inte föreskrivas,
förrän försäkringsinspektionen har förelagt företaget att fylla bristen och
denna inte täckts inom fyra veckor efter det att sådant föreläggande skett. Om
i ett sådant fall administration inträder, skall bestämmelsema i första
stycket om upphörandet av företagets rätt att driva livförsäkringsrörelse här
i riket i stället avse meddelandet av beslut om administration.

32 § '2

Ombud,
som jämlikt 15, 22 eller Ett ombud, som enligt 22 eller

27 § förordnats av försäkringsin- 27 § förordnats av försäkringsin

spektionen, äge avföretaget uppbära spektionen, har rätt att få ersättning

ersättning med belopp, som av in- av företaget med det belopp som be-

spektionen bestämmes. stäms av inspektionen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser tillämpas dock i
fråga om särskild administration som inträder före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1982:1083. 27

5 Förslag till Prop. 1989/90:34

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom
föreskrivs att det i förmånsrättslagen (1970:979) skall införas en ny
paragraf, 4 a §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4a§

Förmånsrätt följer med försäkringstagares fordran hos försäkringsföretag
i den egendom och i den omfattning som anges i 7 kap. 11 §
försäkringsrörelselagen (1982:713) och 15 § tredje stycket lagen (1950:272) om
rätt JÖr utländskaförsäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1990.

2.
Bestämmelsen i 4 a § tillämpas
inte om likvidations- eller konkursförfarande har inletts före
ikraftträdandet. Bestämmelsen tillämpas inte heller om särskild administration
enligt lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige har inträtt före ikraftträdandet.

28

6 Förslag till Prop. 1989/90:34

Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom
föreskrivs att 7 kap. 2 och 13 §§, 8 kap. 7 § samt 9 kap. 5 § konkurslagen
(1987:672) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap. 2§' Förvaltare utses av rätten.

Rätten
bestämmer också antalet förvaltare. Flera än en förvaltare får utses om det med
hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet är behövligt att förvaltningen
delas eller att den handhas odelad av flera. Om en förvaltare är jävig men det
med hänsyn till förhållandena i konkursen är olämpligt att entlediga honom, får
rätten utse någon annan att sköta förvaltningen i den del förvaltaren är jävig.

Om
boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare utses för varje del av
förvaltningen. Rätten bestämmer efter vilka gmnder delningen skall ske.

Särskilda bestämmelser om att ett allmänt ombud skall delta i konkursförvaltningen
finns i försäkringsrörelselagen (1982:713) och i bankrörelselagen (1987:617).

13§

Förvaltaren
skall upprätta en bouppteckning. I denna skall boets tillgångar tas upp till
noggrant uppskattade värden. Beträffande skulderna skall det anges i vad mån de
avser lön eller pension. Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgift om
varje borgenärs namn och postadress samt om de böcker och handlingar som avses
i 12 §.

Bouppteckningen
skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som
möjligt och senast en vecka före edgångssammanträdet.

Har
en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätten, behöver
någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren anser att denna är
tillförlitlig. 1 så fall skall han snarast anmäla det till rätten och
tillsynsmyndigheten.

Skall
bevakningsförfarande äga Skall bevakningsförfarande äga

rum och har någon bouppteckning rum och har någon bouppteckning

ännu inte getts in till rätten, skall ännu inte getts in till rätten, skall

förvaltaren så snart som möjligt förvaltaren så snart som möjligt

och senast en vecka från beslutet och senast en vecka från beslutet

om bevakningsförfarandet skicka om bevakningsförfarandet skicka

en förteckning över borgenärerna en förteckning över borgenärerna

med uppgift om varje borgenärs med uppgift om varje borgenärs

postadress till rätten och tillsyns- postadress till rätten och tillsyns

myndigheten. 1 ett bankaktiebo- myndigheten. I ett bankaktiebo

lags, en sparbanks eller en central lags, en sparbanks eller en central

föreningsbanks konkurs skall till föreningsbanks konkurs skall till

bouppteckningen eller borgenärs- bouppteckningen eller borgenärs-

'
Senaste lydelse 1988:1371.

29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:34

förteckningen bifogas
uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta.

förteckningen bifogas
uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta.
/ ett livförsäkringsbolags konkurs skad på motsvarande sätt bifogas uppgift
om försäkringstagarna och deras fordringar.

8 kap.

7§
Försäljning av lös egendom som inte sker genom fortsättande av gäldenärens
rörelse skall ske på auktion eller på annat sätt efter vad förvaltaren anser
vara mest fördelaktigt för boet.

Lös
egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon annan särskild
förmånsrätt får inte utan hans samtycke säljas på annat sätt än på auktion, om
hans rätt är beroende av försäljningen. Även om samtycke inte lämnas, får
egendomen säljas på annat sätt än på auktion, om det är sannolikt att högre
pris uppnås därigenom och om tillsynsmyndigheten medger det.

Samtycke
enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren genom fond-kommissionär säljer
värdepapper, noterat på fondbörs eller på sådan marknad som avses i 2 § andra
stycket lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, till gällande börs- eller
marknadspris eller när det är fråga om försäljning av lös egendom genom
fortsättande av gäldenärens rörelse.

Särskilda bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd finns i 14
kap. 26 och 27§§försäkringsrörelselagen (1982:713).

9 kap.

5§ En borgenär som
till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver
inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur den pantsatta
egendomen.

En borgenär som har en
fordran hos ett bankaktiebolag, en sparbank eller en central föreningsbank på
grund av en insättning på räkning behöver inte bevaka sin fordran i
kreditinstitutets konkurs, om uppgift om fordringen har lämnats enligt 7 kap.
13 § Qärde stycket.

En borgenär som har en
fordran hos ett bankaktiebolag, en sparbank eller en central föreningsbank på
grund av en insättning på räkning behöver inte bevaka sin fordran i
kreditinstitutets konkurs, om uppgift om fordringen har lämnats enligt 7 kap.
13 § fjärde stycket. En försäkringstagare behöver inte bevaka sin fordran i
ett livförsäkringsbolags konkurs, om uppgift om fordringen lämnats enligt det
angivna lagrummet.

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser tillämpas dock om konkursförfarande har
inletts före ikraftträdandet.

30

7 Förslag till Prop. 1989/90:34

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom
föreskrivs att 26 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

26
§' / mom. Där försäkringsgivaren försättes i konkurs, förfalle försäkringsavtalet
tre månader därefter. Vill försäkringstagaren före utgången av sagda tid
uppsäga avtalet, vare han därtill berättigad. Inträffar under konkurs
försäkringsfall, innan avtalet upphört att gälla, njutes för fordran, som
därigenom uppkommer, betalningsrätt i konkursen.

Vad
sålunda är stadgat skad icke Bestämmelserna i första stycket

äga tillämpning, då vid livförsäk- skad inte tillämpas JÖr livJÖrsäk-

ringsbolags eller annan försäkrings- ringar och sådana
försäkringar som

anstalts konkurs särskild admini- avses i 1 kap. 5 § försäkringsrörelse-

st ration Jbr tillvaratagande av för- lagen (1982:713). I
fråga om för

säkringstagarens rätt inträder; och säkringar, som meddelats av

gälle i fråga om försäkring, som understödsförening, gäller särskif

meddelats av understödsförening, da bestämmelser,

vad därom är i lag särskilt stadgat.

2 mom.
Finnes försäkringsgivaren vid utmätning sakna tillgång att

betala sin gäld,

eller
inställer han sina betalningar,

eller
kommer han eljest på sådant obestånd, att det måste antagas, att han ej kan
rätteligen fullgöra vad honom enligt avtalet åligger,

vare
försäkringstagaren berättigad att uppsäga avtalet, där ej ofördröjligen efter anmaning
betryggande säkerhet ställes för dess fullgörande.

3 mom.
Då, enligt vad i denna paragraf är sagt, försäkringsavtal upphör

att gälla, vare försäkringstagare eller annan, som genom försäkringens

upphörande lider skada, berättigad till ersättning därför.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Senaste
lydelse 1934:38. 31

Finansdepartementet Prop. 1989/90:34

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 september 1989

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson,
Gradin, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Persson

Föredragande:
statsrådet Engström

Lagrådsremiss
om ändringar i försäkringsrörelselagen, m. m.

1 Inledning

I
denna lagrådsremiss behandlas tre reformförslag inom försäkringsområdet som
har aktualiserats i skilda sammanhang.

LivJÖrsäkringar
med fondanknytning

Under
hösten 1988 tillsattes en arbetsgmpp inom finansdepartementet, bank- och försäkringsrörelsegmppen,
för att utreda frågor rörande den s. k. branschglidningen mellan i första hand
bank- och försäkringsverksamhet samt vid behov föreslå lagstiftningsåtgärder
inom detta område. Gmppens förslag framgår av en i juni 1989 upprättad
departementspromemoria (Ds 1989:35) Livförsäkringar med fondanknytning. I
promemorian lämnas förslag till en ny försäkringsform som i huvudsak innebär
att försäkringstagarens tillgodohavande i försäkringen placeras i andelar i en
eller flera aktiefonder som försäkringstagaren bestämmer.

Promemorian
har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av promemorian
som bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i promemorian som bilaga 2, dds
en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av
remissyttrandena som bilaga 3

Pantsättningsreglerna
iJÖrsäkringsrörelsdagen. m. m.

Livförsäkringsbolagen
skall kunna redovisa värdehandlingar till ett belopp som motsvarar de
försäkringstekniska skulderna. Enligt nu gällande bestämmelser har
försäkringstagarna handpanträtt i dessa värdehandlingar, som skall förvaras
avskilda från bolagets övriga tillgångar. Systemet har ansetts behöva reformeras.

Försäkringsverksamhetskommittén,
E 1979:01 (f.d. landshövdingen

Erik Westerlind, ordförande, riksdagsledamoten Britta Bjelle, byråchefen

Dan Fernlund, generaldirektören Edmund Gabrielsson, riksdagsledamo- 32

ten
Rune Gustavsson, riksdagsledamoten Gördis Hörnlund, riksdagsleda- Prop.
1989/90:34 möten Bengt Krondblad, försäkringsdirektören Lars Lindwall,
riksdagsledamoten Eric Rejdndl, verkställande direktören Richard Schönmeyr,
riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand, överdirektören Thomas Utterström och
riksdagsledamoten Margareta Winborg) har i delbetänkandet (SOU 1986:8)
Soliditet och skälighet i försäkringverksamheten behandlat
pant-sättningskravet. Betänkandet har remissbehandlats. En redogörelse för
remissutfallet finns i avsnitt 3.1.5. Inom finansdepartementet har utarbetats
ett utkast till lagrådsremiss angående pantsättningsreglerna i försäkringsrörelselagen,
m.m. Utkastet innehåller ett reformförslag av annan innebörd än kommitténs. Det
föreslås att det nuvarande systemet med särskild förvaring av värdehandlingama
skall ersättas med ett registreringsförfarande. Dessutom föreslås att
placeringsbestämmelserna rörande de tillgångar som motsvarar de
försäkringstekniska skulderna skall ändras och att reglema om särskild
administration vid försäkringsbolags konkurs skall upphävas.

Utkastet
har remissbehandlats.

Remissyttrandena
finns tillgängliga i detta lagstiftningsärende (dnr 1139/86).

Vissa
frågor med internationell anknytning

Försäkringsinspektionen
har i en framställning som kom in till regeringen den 24 juli 1989 föreslagit
att försäkringsbolag med koncession i Sverige skall ges en generell möjlighet
att förmedla försäkringar från utländska försäkringsföretag som saknar svensk
koncession. Vidare föreslås vissa ändringar i bestämmelserna rörande
inspektionens ingripanden mot bl.a. olaga försäkringsrörelse enligt lagen
(1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse
i Sverige.

Framställningen och en till denna bilagd promemoria bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 4 respektive bilaga 4.1. Framställningen
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 5.

2 Livförsäkringar med fondanknytning

2.1 Allmän bakgrund

Försäkringsbolagen
har sedan länge betraktats som ett slags halvofficiella

organ med uppgift att på bästa sätt förvalta försäkringstagarnas trygghets

kapital. Det har därvid ansetts vara ett samhälleligt ansvar att med omsorg

om försäkringstagarna reglera försäkringsbolagens verksamhet så att det i

bolagen uppsamlade kapitalet förvaltas så säkert och tryggt som möjligt.

Detta synsätt präglar i hög grad försäkringsrörelselagen (1982:713), i syn- 33

3 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 34

nerhet
dess regler om livförsäkring. En utförlig redogörelse för lagens olika Prop.
1989/90:34 trygghetsregler och motiven till dessa finns i försäkringsverksamhetskom-mitténs
slutbetänkande (SOU 1987:58) Försäkringsväsendet i framtiden.

Försäkringsrörelselagens
regelsystem har i olika sammanhang varit föremål för diskussion. Det har
gjorts gällande att reglerna är alltför ensidigt inriktade på särskilt säkra
placeringar som löper med ränta, såsom statspapper, andra fullgoda
obligationer och krediter mot betryggande säkerhet i fast egendom.
Placeringsreglerna skulle därigenom utgöra ett hinder för bolagen att driva en
flexibel finansförvaltning och att på bästa möjliga sätt förränta
försäkringssparandet.

Vidare
har det hävdats att konkurrensen om försäkringssparandet är otillräcklig. Detta
gäller särskilt förhållandena sedan försäkringsavtalet slutits. En försäkringstagare
har endast begränsade möjligheter att flytta sitt försäkringssparande från ett
bolag till ett annat. Möjligheterna att genom återköp eller på annat sätt i
förtid avbryta ett försäkringssparande hos ett bolag och ersätta det med ett
nytt sparande hos ett annat bolag ter sig, bl. a. med hänsyn till de ekonomiska
konsekvenser som ett sådant byte medför, ofta inte realistiska. Med hänsyn till
den bundenhet och långsiktighet som således präglar försäkringssparandet är
försäkringstagarna ofta under mycket lång tid beroende av försäkringsbolagens
förmåga att förvalta och förränta uppsamlat sparkapital. Den enskilde
försäkringstagaren är därvid också beroende av den placeringsstrategi som hans
försäkringsbolag från tid till annan väljer och han saknar möjlighet att utöva
inflytande över valet av placeringsinriktning.

Kreditmarknadskommittén
har i sitt slutbetänkande (SOU 1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden
konstaterat att försäkringsbolagen, trots den i försäkringsrörelselagen klart
uttalade restriktiva inställningen till placeringar i aktier och liknande
tillgångar, likväl kommit att bli de största enskilda aktieägarna i samhället.
De starka ägarintressen som bolagen därmed kommit att få står enligt kommittén
i konflikt med den för kreditmarknaden gmndläggande principen att ägande och kreditgivning
inte skall blandas samman. Kommittén pekar på olika möjligheter att komma till
rätta med icke-sammanblandningsproblematiken i försäkringsbolagens
finansförvaltning. En bland flera sådana åtgärder skulle enligt kommittén kunna
vara att låta bolagen göra placeringar i aktier genom särskilda fondförvaltare,
vilket är möjligt i flera av våra viktigaste konkurrentländer.

Försäkringsinspektionen
har i en skrivelse den 3 juni 1988 till finansdepartementet pekat på vissa
frågor som under senare tid aktualiserats beträffande livförsäkringsbolagens
verksamhet och som enligt inspektionens mening bör bli föremål för en prövning
inom den närmaste framtiden. I skrivelsen anför inspektionen att det i
utlandet finns vissa försäkringslösningar, bl. a. av s. k. unit linked-typ,
som inte är möjliga att med nuvarande lagregler introducera på den svenska
marknaden. Särskilt för det fall att Sverige kommer att ingå i en för Europa
gemensam försäkringsmarknad framstår det enligt inspektionen som nödvändigt
att det finns en beredskap för att ge de svenska bolagen möjlighet att
konkurrera med

34

utländska
bolag vad gäller det produktsortiment som kan erbjudas kunder- Prop.
1989/90:34 na.

Unit
linked-försäkringen, som den betecknas i Storbritannien, är numera en ganska
vanlig försäkringsform i utlandet. 1 Förenta Staterna brukar den, beroende på
hur riskinnehållet bestäms, betecknas variable life eller variable annuity. I
det följande används den av arbetsgmppen föreslagna benämningen livförsäkring
med fondanknytning.

Livförsäkring
med fondanknytning är en försäkring där försäkringsbelopp m. m. inte mäts i
nominella belopp utan i antal enheter av en individuellt bestämd
förmögenhetsmassa, t. ex. en aktiefond, vars värde varierar. Sparande i en
försäkring av detta slag har alltså stora likheter med att äga andelar i en
aktiefond. Utmärkande för livförsäkring med fondanknytning är att
försäkringstagaren ges möjlighet att inom vissa ramar själv bestämma
placeringsinriktningen och därmed också riskgraden i kapitalförvaltningen.

Livförsäkring
med fondanknytning skiljer sig i flera väsentliga avseenden från reglerna om
den konventionella livförsäkringen i försäkringsrördsdagen. Det är som
försäkringsinspektionen påpekat inte möjligt för försäkringsbolag med svensk
koncession att meddela livförsäkring med fondanknytning inom ramen för
försäkringsrörelselagens systematik. För att belysa detta lämnas i det följande
en kortfattad beskrivning av några grunddrag i, dels den konventionella
livförsäkringen, dels livförsäkring med fondanknytning.

Regler
om konventionell livförsäkring finns i försäkringsrörelselagen. I lagen
föreskrivs att utöver dess regler skall gälla även särskilda regler (gmnder),
vilka upprättas av bolaget och stadfästs av regeringen eller i vissa fall av
försäkringsinspektionen. Gmnderna skall innehålla närmare bestämmelser om försäkringsbolagets
verksamhet, bl.a. i fråga om beräkning av försäkringspremier, premiereserv
(bolagets beräknade utgifter för löpande försäkringar) samt om återbäring till
försäkringstagarna.

Den
konventionella livförsäkringen innebär bl. a. att försäkringsbolaget åtar sig
att vid ett framtida försäkringsfall till försäkringstagaren utbetala ett visst
belopp eller vissa periodiska belopp som anges i försäkringsavtalet.
Premieberäkningen fömtsätter att bolaget kan förränta sparkapitalet med en på
förhand bestämd årlig räntesats. Överskott som uppkommer i verksamheten avsätts
till en återbäringsfond. I samband med utbetalning av försäkringsersättning
erhåller försäkringstagaren i allmänhet tilldelning av återbäringsmedel från
återbäringsfonden. Hur tillgångar som motsvaras av återbäringsfonden skall
fördelas mellan försäkringstagarna regleras i grunderna.

Med
hänsyn till att försäkringsavtalen i allmänhet sträcker sig över lång tid och till
att den allmänna räntenivån från tid till annan varierar kraftigt innebär
avtalen att försäkringsbolagen ikläder sig långtgående åtaganden i fråga om
kapitalvärden och kapitaltillväxt. För att trygga bolagens förmåga att
fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal innehåller
försäkringsrörelselagen olika regler som har till syfte att säkerställa bolagens
soliditet. Bland dessa regler märks reglerna om antaganden i gmnder-

35

na
(7 kap. 3 §) och reglerna om placering i vissa slag av tillgångar (7 kap. Prop.
1989/90:34 9§).

Grunderna
för beräkning av försäkringspremier och premiereserv skall innehålla antaganden
om dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader. Antagandena
skall väljas så att de kan anses var för sig betryggande för det slag av
försäkringsrörelse som det är fråga om. Gmnderna skall alltså innehålla
antaganden med betryggande säkerhetsmarginaler, så att premierna inte blir för
låga.

Enligt
reglerna om placering i vissa slag av tillgångar skall ett livbolag redovisa
ett belopp motsvarande 80 procent av de försäkringstekniska skuldema i vissa
särskilt angivna slag av värdehandlingar. Försäkringstekniska skulder är en
sammanfattande benämning på ett försäkringsbolags beräknade kostnader för
reglering av såväl inträffade som framtida försäkringsfall. De
försäkringstekniska skulderna skall redovisas i balansräkningen och utgörs
enligt 7 kap. 1 § försäkringsrörelselagen huvudsakligen av bolagets ansvarighet
för

— löpande
försäkringar (premiereserv),

— försäkringsersättningar
för inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv) och

— tilldelad
återbäring som inte förfallit till betalning.

De
värdehandlingar som räknas upp i försäkringsrörelselagen utgörs huvudsakligen
av sådana obligationer och andra skuldförbindelser som utfärdats eller
garanterats av bl. a. staten, kommun eller bank, samt fordringar med
betryggande säkerhet i fast egendom.

Återstående
belopp, motsvarande 20 procent av de försäkringstekniska skulderna, får
redovisas i andra slag av tillgångar, dock inte i aktier. Återbäringsmedel får
placeras i huvudsak fritt. Dock gäller vissa begränsningar, som att av
aktierna i ett enskilt företag får förvärvas högst motsvarande fem procent av
röstvärdet för samtliga aktier i företaget, den s. k. femprocentsregeln. Vidare
får placeringar i andelar i aktiefonder inte ske utan försäkringsinspektionens
medgivande.

Försäkringsrörelselagens
förbud mot vinstutdelning innebär att samtliga bolag, oavsett bolagsform,
driver livförsäkringsrörelse enligt ömsesidig-hetsprincipen. Principen innebär
att samtliga försäkringstagare solidariskt delar allt överskott som kan
uppkomma i livrörelsen. Även riskerna fördelas solidariskt. Om en
försäkringsgren går med underskott kommer den att subventioneras med hjälp av
överskott från andra grenar. Det finns ingen utomstående som får ta del av
vinsterna, men inte heller någon som kan utjämna förlusterna. Härav följer att
det åtagande om kapitaltillväxt m. m. som ett försäkringsbolag ikläder sig
ingalunda innebär en absolut garanti. Om ett livbolag, trots de betryggande
säkerhetsmarginaler med vilka åtagandena beräknas, i sin helhet skulle gå med
förlust skall underskottet fördelas proportionellt mellan försäkringstagarna.

En
livförsäkring med fondanknytning är en livförsäkring där det normalt ingår ett
sparande och där försäkringstagaren själv har möjlighet att påverka
förvaltningen av sitt tillgodohavande iförsäkringen. En livförsäkring med
fondanknytning kan utformas på många olika sätt.

Det
utmärkande för en livförsäkring med fondanknytning är att åtagan- 36

dena uttrycks i antal
enheter, t. ex. andelar i en aktiefond, i stället för i kronor. I en konsekvent
genomförd livförsäkring med fondanknytning gäller detta både premier och
försäkringsbelopp. Exempelvis kan försäkringstagaren åta sig att under
försäkringstiden betala premier motsvarande värdet av 25 andelar i en viss
fond, medan försäkringsbolaget åtar sig att vid dödsfall inom en tioårsperiod
betala motvärdet av 1 000 andelar i samma fond. 1 livförsäkringen med
fondanknytning, sådan den har utvecklats i andra länder, ligger också att det
är försäkringstagaren som bestämmer i vilken fond eller liknande hans
tillgodohavande skall placeras och att han när som helst kan bestämma att
tillgodohavandet skall flyttas till en annan fond. Det innebär att de
finansiella risker som är förknippade med försäkringstagarnas sparmedel inte
ligger på försäkringsbolaget utan på försäkringstagarna.

För att detta skall vara
möjligt måste värdet av andelama kunna hänföras till de enskilda
försäkringstagarna. Livförsäkringen med fondanknytning bygger alltså inte på ömsesidighetsprincipen
på sätt denna kommer till uttryck i den konventionella livförsäkringen.
Härigenom ändras delvis förutsättningarna för utformningen av regelsystemet; i
vissa avseenden liknar verksamheten mera skadeförsäkring än konventionell
livförsäkring.

Prop. 1989/90:34

2.2 Allmän motivering till förslaget till lag om livförsäkringar
med fondanknytning m. m.

2.2.1
Ny försäkringsform på den svenska livförsäkringsmarknaden

Mitt förslag:
Svenska försäkringsbolag får möjlighet att meddela livförsäkring med
fondanknytning. Försäkringsformen regleras i en särskild lag.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Nästan alla remissinstanser tillstyrker att lagliga förutsättningar skapas för
svenska livförsäkringsbolag att meddela livförsäkringar med fondanknytning. Endast
LO ställer sig tveksam till att den nya försäkringsformen införs nu. LO
förordar att frågan skjuts ett par år på framtiden och tas upp sedan viktigare
skatteomläggningsfrågor fått en lösning.

Skälen för mitt förslag: I
ett internationellt perspektiv ter sig den svenska livförsäkringsmarknaden i
vissa avseenden statisk och outvecklad. Flera utländska livförsäkringsmarknader
kännetecknas av en betydligt livligare produktkonkurrens och en allmänt sett
större dynamik än den svenska. Att den svenska livförsäkringsmarknaden ter sig
relativt outvecklad kan i inte oväsentlig grad förklaras med den detaljerade
reglering som präglar livförsäkringsområdet.

Flera skäl talar för att
svenska försäkringsbolag bör tillåtas meddela livförsäkringarmed
fondanknytning. Med den nya försäkringsformen skapas förutsättningar för en
betydligt mer effektiv konkurrens mellan livbolagen än vad som är möjligt inom
ramen för den konventionella livförsäk-

37

ringen
enligt försäkringsrörelselagen. Den enskilde försäkringstagaren får möjlighet
att själv utöva inflytande över kapitalförvaltningen. Han kan när som helst
flytta sitt tillgodohavande från en fondförvaltare till en annan och kan välja
mellan ett stort antal fonder med olika placeringsinriktning. Med den nya
försäkringsformen är det också möjligt att låta försäkringstagaren löpande
följa de individuella tillgångarnas värdetillväxt och tydligt urskilja
försäkringens olika kostnader.

Ytterligare
skäl för att livförsäkringar med fondanknytning bör införas i Sverige är
valutaregleringens avskaffande och Sveriges närmande till en gemensam
försäkringsmarknad inom EG. Även den omständigheten att försäkringsmäklare inom
en snar framtid kan antas förmedla motsvarande utländska försäkringar på den
svenska marknaden talar starkt för att svenska försäkringsbolag bör ges
möjlighet att meddela den nya försäkringsformen.

Skälen
för LO:s tveksamhet inför den föreslagna lagstiftningen är att det skulle
finnas anledning överväga om den skattemässiga särbehandlingen av
pensionsförsäkringar och pensionssparande i sin nuvarande form skall bibehållas
eller inte samt att den nya försäkringsformen skulle innebära att en ny
långsiktig avtalstyp införs som komplicerar en skatteomläggning.

Jag delar LO:s uppfattning
att man inte nu bör vidta åtgärder som kan försvåra reformarbetet på
skatteområdet. Enligt min mening behöver man emellertid inte befara några
sådana svårigheter, om bara systemet utformas på ett flexibelt sätt. Som
kommer att framgå föreslår jag i flera avseenden en utformning av den nya
försäkringsformen som just har till syfte att förenkla en anpassning till olika
skattemodeller.

Jag
föreslår alltså att svenska försäkringsbolag får möjlighet att meddela livförsäkringar
med fondanknytning.

Arbetsgruppen
har föreslagit att regler om den nya försäkringsformen tills vidare införs i en
särskild lag.

På
samma sätt som flera remissinstanser anser jag att det skulle vara värdefullt
om de nya reglerna kunde arbetas in i försäkringsrörelselagen. Med hänsyn till
de grundläggande skillnader som föreligger mellan konventionell livförsäkring
och livförsäkring med fondanknytning kan en sådan inarbetning dock inte göras
utan en mer omfattande översyn av försäkringsrörelselagens systematik i dess
helhet. Regler om den nya försäkringsformen bör därför tills vidare ges i en
särskild lag om livförsäkringar med fondanknytning.

Prop.
1989/90:34

2.2.2
Den nya försäkringsformens huvuddrag

2.2.2.1
Förvahningen av försäkringstagarnas sparkapital

Mitt förslag:
Premierna för försäkringen skall placeras i särskilda försäkringspremiefonder
som förvaltas av fristående fondförvaltare enligt aktiefondslagens regelsystem.

Arbetsgruppens förslag:
Överensstämmer med mitt förslag.

38

Remissinstanserna:
Praktiskt taget samtliga remissinstanser tillstyrker Prop. 1989/90:34 de
principiella gmnddragen i förslaget. Försäkringsinspektionen och Svenska
Bankföreningen anser att försäkringstagare med fondanknuten livförsäkring bör
ha möjlighet att låta. placera tillgodohavandet även i redan existerande
aktiefonder.

Skälen
för mitt förslag: Att knyta försäkringssparandét till självständiga, fondförvaltare
enligt aktiefondslagens regelsystem medför flera betydelsefulla fördelar.
Genom att försäkringstagarna tillåts att fritt välja mellan olika
fondförvaltare och att när som helst under försäkrihgstiden flytta sparkapitalet
från en fondförvaltare till en annan skapas gynnsamma förutsättningar för en
livlig och fortlöpande konkurrens om försäkringssparandet. Genom att
försäkringssparandet knyts till aktiefonder tillgodogörs också försäkringstagama
de gmndläggande bestämmelser som finns i aktiefondslagen till skydd för
aktiefondssparare, låt vara att det av flera skäl är lämpligast att det är
försäkringsbolaget som är andelsägare i fonden.

Aktiefondslagstiftningen
kan sägas vila på tre gmndläggande principer; riskspridning, kvalificerad
förvaltning och betryggande förvaring. Bland aktiefondslagens gmndläggande
trygghetsbestämmelser märks regler om fondbolaget samt dess styrelse och
ledning (4 och 6 —8§§), regler om tillsyn och skydd för fondförmögenheten m. m.
(5, 11-13, 46 och 47 §§) samt reglerom fondbolags verksamhet (14 —25 §§). Av nu
nämnda regler i aktiefondslagen framgår bl.a. att ett fondbolag skall ha ett
visst lägsta aktiekapital och stå under bankinspektionens tillsyn, att fondförmögenheten
inte får utmätas, samt att fondbestämmelser skall finnas för aktiefond.

Fondbestämmelserna
skall fastställas av bankinspektionen. Dessa skall ange bl. a. riktlinjer för
placering av fondmedel, humvida utdelning skall ske, gmnder för beräkning av
fondandelsvärde och bestämmande av försäljnings- och inlösenspris, gmnder för
beräkning av förvaltningsavgifter, samt bestämmelser om offentlig notering av
försäljnings- och inlösenpris för fondandel.

Aktiefondslagen
innehåller vidare placeringsregler som har till syfte att dels förhindra att
fondmedel i alltför stor utsträckning placeras i riskfyllda eller osäkra
tillgångar, dels säkerställa en erforderlig riskspridning. Av fondförmögenheten
får sålunda högst 30 procent placeras i OTC-noterade aktier. Inom nämnda ram
kan en tredjedel utgöras av värdepapper som över huvud taget inte är föremål
för offentlig notering. Därtill får fondbolaget inte placera mer än tio
procent av fondens värde i ett enskilt företag. Möjlighet finns att placera
fondförmögenheten helt eller delvis i obligationer.

Jag
anser att aktiefondslagens regelsystem är väl ägnat att tillgodose de.
trygghetskrav som kan uppställas för förvaltningen av det sparkapital som
inflyter och genereras i den nya försäkringsformen. Förvaltningen av sparkapitalet
i livförsäkringar med fondanknytning skall alltså,överlåtas till särskilda
fondförvaltare enligt det regelsystem som finns i aktiefondslagen. Detta
innebär att försäkringsbolagen inte skall kunna förvalta detta kapital i egna
fonder inom ramen för den allmänna finansförvaltningen. Det innebär också att
placeringen skalfske hos svenska fondbolag,.något;som

39

är viktigt bl.a. för att
uppnå balans med skattereglerna. Detta utesluter Prop. 1989/90:34
naturligtvis inte att fondema kan placera i utländska tillgångar.

Däremot
bör som jag återkommer till senare försäkringsbolag som driver fondanknuten
livförsäkringsrörelse tillåtas äga fondbolag som dotterföretag och därigenom
kunna konkurrera med fristående fondförvaltare. Genom den nu förordade
ordningen uppnås bl.a. det syftet att de grundläggande trygghetsregler som
finns i aktiefondslagen blir tillämpliga på all förvaltning av sparkapital som
inflyter och genereras inom den fondanknutna livförsäkringen, oberoende av vem
som handhar förvaltningen.

Aktiefondslagen
ses för närvarande över av en arbetsgmpp inom finansdepartementet bl. a. i
syfte att anpassa den svenska lagstiftningen till de direktiv som EG:s
ministerråd antog i december 1985 (85/611/EEC) om samordning av regler som är
tillämpliga på företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper.
Arbetsgmppen skall också göra en allmän modemisering av lagen. Ett förslag till
en ny aktiefondslag kan förväntas i november 1989. Den nya aktiefondslagen kan
tidigast träda i kraft den 1 januari 1991. Jag har erfarit att de förslag som
kan förväntas från arbetsgmppen inte kommer att ändra de gmndläggande
trygghetskrav som finns i dagens lagstiftning. Även en kommande lagstiftning
kan därför förväntas uppfylla de krav som bör ställas på en aktiefond för
fondanknutna livförsäkringar.

I
syfte att skapa fömtsättningar för en skattemässig likabehandling av den nya
försäkringsformen och konventionell livförsäkring bör det inrättas särskilda
aktiefonder som uteslutande är avsedda för kapitaltillskott genom premier för
fondanknutna livförsäkringar, s. k. försäkringspremiefonder. Skattemässig
likabehandling uppnås genom att fonden delar ut all skattepliktig vinst till
försäkringsbolaget i dess egenskap av fondandelsägare, varvid beskattning sker
i försäkringsbolaget enligt nu gällande regler för försäkringsbeskattning
beroende på om utdelningen från fonden belöper på en K- eller P-försäkring. Den
föreslagna systematiken fömtsätter alltså till undvikande av dubbelbeskattning
att fonden inte betalar någon skatt och att all eventuell beskattning sker i
försäkringsbolaget.

Försäkringsinspektionen
har ifrågasatt om utgångspunkten nödvändigtvis behöver vara en skattemässig
likabehandling av konventionell livförsäkring och fondanknuten livförsäkring
samt anser vidare att det borde vara möjligt att acceptera att
försäkringstagarnas tillgodohavande placeras i vanliga aktiefonder. Ett sådant
förfaringssätt skulle enligt inspektionen underlätta introduktionen av den nya
försäkringsformen, eftersom särskilda försäkringspremiefonder inte behöver
bildas samtidigt som ett stort utbud av väl etablerade aktiefonder finns
tillgängliga för försäkringstagarna.

Svenska
Bankföreningen anser att skattemässig likabehandling av kon

ventionell livförsäkring och fondanknuten livförsäkring kan tillgodoses

även i sådana redan existerande fonder som lämnar utdelning. Bankföre

ningen kan därför inte se några skattemässiga skäl för att endast nya

särskilda aktiefonder skulle kunna komma i fråga vid placering av premie

medlen. 40

Bankinspektionen däremot
förordar lösningen med särskilda försäkringspremiefonder, dels eftersom dessa fömtsätter
en del andra mtiner, dels för att försäkringsbolagen annars skulle kunna komma
att bli alltför dominerande andelsägare i de befintliga fonderna. Fondernas
speciella verksamhet kan enligt inspektionen motivera att de drivs som
särskilda fonder med principer som i vissa fall avviker från vad som gäller för
vanliga aktiefonder. Som exempel på detta anför inspektionen att försäk-ringspremiefonderna
kan få möjlighet att hålla en högre likviditet än vanliga aktiefonder för att
säkerställa frekventa avräkningar för premier resp. inlösen i samband med
fondbyte utan att fondbolaget regelbundet behöver sälja värdepapper vid mindre
lämpliga tillfallen.

Det är för närvarande inte
möjligt att redovisa utformningen av de skatteregler som skall gälla bl.a. för
olika slag av försäkringssparande fr. o. m. inkomståret 1991. Betänkandena från
utredningen om reformerad inkomstbeskattning (RINK) och utredningen om
reformerad företagsbeskattning (URF) är nu föremål för remissbehandling.
Förslag kommer att redovisas för lagrådet i början av nästa år inför
behandlingen i riksdagen. Starka skäl finns dock för att hålla fast vid de
principer om likformighet, enhetlighet och neutralitet i beskattningen av olika
sparformer som formulerats av de båda utredningama. Den fondanknutna
livförsäkringen bör alltså beskattas på ett med konventionell livförsäkring
likvärdigt sätt.

Det är i och för sig
möjligt att, som Svenska Bankföreningen anfört, tillgodose önskemålet om en skattemässig
likabehandling även i redan existerande fonder som lämnar utdelning. Lösningen
att samla försäkringssparandet i särskilda premiefonder har emellertid den
fördelen att den medför en större flexibilitet inför en kommande skattereform
jämfört med om försäkringssparande och allmänt aktiefondssparande blandas i en och
samma fond. Jag delar också bankinspektionens uppfattning att det kan vara
motiverat med sådana fonder med hänsyn till att dessa kan behöva särskilda mtiner
för att tillgodose vissa behov som är specifika för försäkringssparandet. Genom
att försäkringssparandet förläggs i separata fonder undviks vidare eventuella
intressekonflikter mellan försäkringstagare och allmänna aktiefondssparare.

På gmnd av vad nu anförts
förordar jag att försäkringstagamas tillgodohavanden skall placeras i
särskilda försäkringspremiefonder. För dessa fonder skall enligt vad som kommer
att framgå av det följande bestämmelsema i aktiefondslagen gälla i tillämpliga
delar om annat inte föreskrivs.

Prop.
1989/90:34

2.2.2.2
Tillämpningsområde och avgränsningar m. m.

Mitt förslag:
Livförsäkring med fondanknytning får inte förenas med annan försäkringsrörelse
än premiebefridseförsäkring. Alla typer av livförsäkring skall kunna meddelas
med fondanknytning. För försäkringsbolaget skall bestämmelsema i försäkringsrördsdagen
gälla i tillämpliga delar om annat inte föreskrivs.

Som huvudregel skall
försäkringstagaren själv bära den finansiella risk som fondplaceringen medför;
försäkringsbolaget skall alltså normalt inte garantera fondandelarnas
värdeutveckling.

41

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag. Ar- Prop. 1989/90:34
betsgruppens förslag ger dock inte utrymme för att förena den nya försäkringsformen
med premiebefrielseförsäkring.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker i allt väsentligt arbetsgmppens förslag.
Några remissinstanser anser emellertid att det vore önskvärt om den nya
försäkringsformen kunde drivas även i redan existerande livbolag. Flera remissinjtanser
framför invändningar mot den avgränsning som arbetsgruppen föreslår för den
nya försäkringsformen, bl. a. att garantier inte skall kunna lämnas rörande
fondandelamas värdeutveckling samt att försäkringsformen inte skall kunna
förenas med premiebefrielse vid arbetsoförmåga. Slutligen tar några
remissinstanser upp frågan om det inte bör finnas möjlighet till konvertering
mellan konventionell livförsäkring och livförsäkring med fondanknytning.

Skälen
för mitt förslag: Vad först gäller frågan om den nya försäkringsformen bör
kunna förenas med annan försäkringsrörelse kan jag i och för sig instämma i att
det vore önskvärt om livförsäkring med fondanknytning kunde drivas i redan
existerande livbolag. Flera skäl talar emellertid mot en sådan ordning.

Av
det ovan anförda framgår t. ex. att försäkringsbolag som meddelar
livförsäkringar med fondanknytning skall placera försäkringstagarnas premier i
försäkringspremiefonder och att bolagen skall tillåtas äga fondbolag för
förvaltning av sådana fonder. Som kommer att framgå av det följande föreslår
jag också att dessa försäkringsbolag inte skall vara skyldiga att avsätta
årsvinsten till en återbäringsfond, och att bolagen skall ha möjlighet att
dela ut vinst till aktieägare.

Nu
nämnda särregler strider mot de regler som gäller för livbolag i allmänhet
enligt försäkringsrörelselagen. Att låta de nuvarande livbolagen driva den nya
försäkringsformen som en särskild försäkringsgren skulle föranleda betydande
komplikationer av såväl teknisk som praktisk art. Övervägande skäl talar därför
för att livförsäkring med fondanknytning åtminstone tills vidare bör drivas i
särskilda bolag som inte skall kunna förena denna försäkringsform med
försäkringsrörelse av annat slag.

Från
nu nämnda separationsprincip finns emellertid skäl att göra ett undantag. Arbetsgmppens
förslag innebär att fondanknuten livförsäkring inte kan förenas med rätt till
premiebefrielse vid arbetsoförmåga. Detta följer av att en premiebefrielseförsäkring
inte är en livförsäkring utan en sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Jag
kan för min del inte se att det skulle vara förenat med några olägenheter att
låta den nya försäkringsformen förenas med premiebefrielseförsäkring. Jag
föreslår alltså att bolag som driver fondanknuten livförsäkringsrörelse också
skall kunna meddela försäkring för premiebefrielse vid arbetsoförmåga.

Vad
härefter avser den reglering som skall gälla för den nya försäkrings

formen anser jag i likhet med arbetsgmppen att så långt möjligt samma

regler skall vara tillämpliga som för konventionell livförsäkring. Som

försäkringsinspektionen påpekat innebär det bl. a. att det måste finnas en

försäkringsrisk som täcks genom avtalet. Hur stort riskmomentet i försäk

ringen måste vara får ytterst prövas mot bakgmnd av sundhetsprincipen. 42

En
lämplig utgångspunkt för regleringen är att bestämmelserna i försäk- Prop.
1989/90: 34 ringsrörelselagen skall gälla i tillämpliga delar. I de fall avsteg
från dessa regler påkallas bör detta särskilt anges i lagen. I första hand bör
bara sådana avsteg göras som påkallas av den nya försäkringsformens särdrag.
Jag återkommer senare till de olika särbestämmelser som enligt min mening bör
gälla för försäkringsbolag som driver fondanknuten livförsäkringsrörelse. För
det enskilda försäkringsavtalet gäller härutöver försäkringsavtalslagen
(1927:77). Från den lagens bestämmelser torde några avsteg inte behöva göras
när det gäller fondanknuten livförsäkring, utan den nya lagens bestämmelser kan
genomgående ges näringsrättslig karaktär.

Med
den nyss angivna utgångspunkten bör det alltså vara möjligt att inom ramen för
livförsäkringar med fondanknytning meddela i stort sett alla förekommande typer
av livförsäkring. Även om man kan räkna med att det till en början främst blir
individuella försäkringar som kommer att marknadsföras, bör man således inte
utesluta t. ex. olika former av gruppförsäkring med fondanknytning.

Vad
gäller omfattningen av de åtaganden som skall kunna ingå i den nya försäkringsformen
anför arbetsgruppen att försäkringsprodukterna bör vara av renodlad
fondkaraktär, varför det åtminstone i ett inledande skede inte bör förekomma
avtalskonstruktioner som innebär att försäkringsbolaget garanterar
fondandelarnas värde vid en viss tidpunkt.

Flera
remissinstanser har framfört invändningar mot denna begränsning. NO anser denna
försiktiga attityd tveksam från konkurrenssynpunkt och framhåller att det för
ett uppnående av den dynamik på livförsäkrings-marknaden där också
produktutvecklingen används som konkurrensmedel är önskvärt med så få
restriktioner som möjligt beträffande försäkringens utformning. Det
risktagande som en garanti av fondandelarnas värde skulle innebära är enligt NO
en affärsrisk som är naturlig i en marknadsekonomi. Mot bakgrund bl.a. av att
det inte ansetts finnas anledning att förhindra företag från sådant risktagande
i andra branscher anser NO att avtalskonstruktioner som garanterar
fondandelarnas värde vid en viss tidpunkt inte bör förhindras. Andra
remissinstanser har framfört liknande synpunkter. Skandia har bl.a. anfört att
en sådan begränsning skulle utgöra ett allvarligt konkurrenshinder, då sådana
produkter redan finns i banksektorn.

Jag
kan i och för sig instämma i uppfattningen att restriktioner som kan verka
hämmande på produktkonkurrensen bör undvikas så långt möjligt. Ett
grundläggande syfte med förslaget är också att skapa förutsättningar för en väsentligt
ökad konkurrens inom livförsäkringsområdet. Med hänsyn till att
avkastningsgarantier i ett system av det slag jag föreslår skulle innebära en
delvis ny typ av risksituation för försäkringsbolagen finns det likväl skäl
att, i varje fall i ett inledande skede, inta en försiktig hållning till mycket
långtgående garantiåtaganden från bolagens sida.

Ett
livförsäkringsbolag hanterar i princip två olika slag av risker. Den

ena risken är förknippad med dödligheten och medför i normala fall små

problem för försäkringsbolagen, eftersom dödligheten kan förutses med

god exakthet om man har ett tillräckligt stort antal försäkrade. Den andra 43

risken,
den s.k. finansiella risken, kommer till uttryck i att avkastningen Prop.
1989/90:34 på försäkringsbolagens tillgångar varierar över tiden. Avkastningen
varierar mer på vissa tillgångar än på andra och dessa tillgångar är därför
mer riskfyllda.

För
att försäkringsbolagen i konventionell livförsäkring skall kunna uppfylla
åtagna avkastningsgarantier finns i försäkringsrörelselagen regler som syftar
till att trygga bolagens soliditet; bl. a. skall inbetalda premier i huvudsak
placeras i obligationer av olika slag. På detta sätt har lagstiftaren satt upp
en ram för bolagens finansiella risktagande. Genom att behålla obligationer
löptiden ut vet bolagen exakt vilken avkastning de ger. Bolagen har därigenom
goda möjligheter att uppfylla ingångna avtal.

Att
en avkastningsgaranti i ett system med fondanknuten livförsäkring innebär en ny
risksituation för bolagen beror på att det är försäkringstagarna själva som
bestämmer placeringsinriktningen och därmed risknivån på tillgodohavandet i
försäkringen. Försäkringstagarna har dessutom möjlighet att ändra
placeringsinriktning under avtalstiden. Därigenom kan bolagen varken påverka
eller fömtse det finansiella risktagande som avtalet innebär. I sådan
försäkring kan därför inga generella avkastningsgarantier lämnas; om bolagen
inte kan påverka det finansiella risktagandet skulle premierna bli så höga att
försäkringsformen sannolikt skulle bli ointressant för de flesta
försäkringstagare.

En
fömtsättning för att dessa bolag över huvud taget skall tillåtas lämna avkastningsgarantier
måste därför vara att bolagen har en betryggande soliditet. För att tillgodose
detta innehåller mitt förslag också en bestämmelse som medger att föreskrifter
lämnas i fråga om bolagens avsättningar till en reservfond i samband med stadfastelse
av gmnderna för bolagens verksamhet. Försäkringsformen är emellertid ny i
Sverige och det saknas ännu erfarenhet i fråga om att beräkna och fastställa en
erforderlig konsolideringsgrad i förhållande till de garantiåtaganden som
bolagen kan antas komma att ingå.

Jag
vill emellertid peka på att varken arbetsgmppens eller mitt lagförslag innehåller
något förbud mot att livförsäkringar med fondanknytning förenas med
garantiåtaganden som nu avses och jag vill inte utesluta att vissa begränsade
garantiåtaganden skall kunna göras redan i början av den nya verksamheten.
Detta får prövas enligt reglerna i försäkringsrörelselagen, antingen i samband
med stadfastelse av gmnderna eller vid prövning av ansökan om dispens från
skyldigheten att upprätta grunder. Så snart tillräcklig erfarenhet vunnits av
den nya försäkringsformen bör förutsättningarna för utvidgade åtaganden
övervägas närmare.

Slutligen
vill jag i detta sammanhang beröra en fråga som någon remissinstans tagit upp,
nämligen om det bör vara möjligt för en försäkringstagare att övergå från
konventionell livförsäkring till livförsäkring med fondanknytning och omvänt
från den nya försäkringsformen till konventionell livförsäkring.

Vad
först gäller frågan om övergång från konventionell livförsäkring till

fondanknuten livförsäkring saknas underlag för en bedömning av vilka

konsekvenser en sådan möjlighet skulle kunna få för de konventionella

livbolagen. Om ett stort antal försäkringstagare skulle utnyttja en sådan 44

möjlighet
finns risk för ett inte obetydligt utflöde av kapital från de konventionella
livbolagen. Utan en ingående analys av vilka effekter ett sådant utflöde skulle
få för de återstående försäkringsbestånden är jag inte beredd att nu föreslå
möjlighet till en sådan övergång.

Som skäl för att tillåta
övergång från fondanknuten livförsäkring till konventionell livförsäkring anför
några remissinstanser att det kan vara rimligt att försäkringstagaren,
åtminstone då en livränta börjar utbetalas, har möjlighet att omvandla en
periodisk utbetalning som mäts i fondandelar mot en motsvarande nominell
utbetalning. Jag har emellertid svårt att se vilket behov en möjlighet att byta
till konventionell livförsäkring skulle fylla. 1 den fondanknutna
livförsäkringen bestämmer försäkringstagaren själv med vilken
placeringsinriktning och risknivå hans tillgodohavande skall förvahas. En
försäkringstagare som inte vill riskera stora variationer i periodiskt
utfallande försäkringsbelopp kan välja en fond som lämnar en jämn och säker
avkastning, exempelvis en fond med inriktning på fastför-räntande obligationer.
Vidare fömtsätter en sådan möjlighet en lösning av den mera allmänna frågan om
hur man skall kunna utforma en rätt för en livförsäkringstagare att byta
försäkringsbolag under försäkringstiden. Härtill kommer att det saknas
underlag för en bedömning av vilka konsekvenser en möjlighet till övergång som
nu avses skulle kunna få för de försäkringsbolag som driver fondanknuten
livförsäkringsrörelse. Jag är alltså för närvarande inte heller beredd att
föreslå en möjlighet till en sådan övergång.

Av
delvis samma skäl anser jag det för närvarande inte heller lämpligt att, som
försäkringsinspektionen föreslagit, låta försäkringstagare få möjlighet att
flytta sina försäkringar mellan olika fondanknutna livförsäkringsbolag. Som
inspektionen också påpekat föranleder en sådan möjlighet vissa problem som
måste klarläggas närmare. Exempelvis kan försäkringstagarens hälsa ha
försämrats under försäkringstiden så att det mottagande bolaget inte vill
överta försäkringen på tidigare villkor. Vidare måste de skattemässiga fömtsättningama
för sådana överflyttningar klarläggas.

Prop. 1989/90:34

2.2.2.3
Vidgade möjligheter till undantag från försäkringsrörelselagens bestämmelser om
livförsäkring

Mitt förslag: Om
det finns särskilda skäl till det får regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, försäkringsinspektionen medge undantag från bestämmelserna i
försäkringsrörelselagen utöver vad som gäller för konventionella
försäkringsbolag.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Några
invändningar mot förslaget framförs inte. Däremot efterlyser flera
remissinstanser närmare klarlägganden av i vilka fall dispens från skyldigheten
att upprätta gmnder kan lämnas. Försäkringsinspektionen anser att det av lagen
bör framgå att det vid stadfastelse av grunder inte blott kan lämnas dispens
från premiereservregeln i försäk-

45

ringsrörelselagen
utan också kan anges vad som i stället skall gälla i fråga Prop. 1989/90:34
om premiereservberäkningen.

Skälen
för mitt förslag: Som framgått av det föregående skall för försäkringsbolag
som driver fondanknuten livförsäkringsrörelse bestämmelserna i
försäkringsrörelselagen gälla i tillämpliga delar om annat inte föreskrivs. Det
innebär bl. a. att som huvudregel bestämmelserna i 2 kap. 3 och 6 §§ försäkringsrörelselagen
om upprättande av gmnder blir tillämpUga på bolagen. Enligt sistnämnda lagrum
skall gmnder upprättas bl. a. för beräkning av försäkringspremier och
premiereserv samt för återbäring till försäkringstagarna.

Försäkringspremierna
och premiereserven skall enligt vad som närmare föreskrivs i 7 kap. 3 §
försäkringsrörelselagen beräknas prospektivt, dvs. med utgångspunkt i
försäkringsbolagets förväntade framtida inkomster och utgifter för löpande
försäkringar. I gmnderna för beräkning av försäkringspremie och premiereserv
ingår antaganden om framtida ränta, dödlighet och driftskostnader.

Nu
nämnda regler är utformade med utgångspunkt i det traditionella regelsystem som
gäller för konventionell livförsäkring och är i vissa avseenden mindre väl
lämpade för den nya försäkringsformen. Exempelvis måste premiereserven i fondanknuten
livförsäkring kunna definieras som bolagets förpliktelser uttryckta i antal
fondandelar. Om något åtagande i sådant fall inte görs beträffande
fondandelarnas värde är det meningslöst att i gmnderna göra antaganden om
framtida ränta. För de fall bolagets förpliktelser delvis uttrycks i
fondandelar och delvis i nominella belopp kan undantag från antaganden om
framtida ränta medges för den del av premiereserven som uttrycks i fondandelar.

Som
kommer att framgå av det följande föreslår jag att de försäkringsbolag som
meddelar livförsäkring med fondanknytning skall kunna dela ut vinst till
aktieägare och alltså inte vara skyldiga att avsätta årsvinsten till en
återbäringsfond. Om ett bolag inte inrättar någon återbäringsfond, är det
naturligtvis meningslöst att i grunderna ta in föreskrifter om återbäring till
försäkringstagarna.

Att
försäkringsbolaget skall kunna dela ut vinst till aktieägarna torde få återverkningar
på sättet att beräkna försäkringspremierna. Eftersom överskottet i rörelsen
inte skall behöva återföras till försäkringstagarna bör antagandena i grunderna
om dödlighet och andra riskmått samt driftskostnader inte beräknas med sådana
säkerhetsmarginaler att bolagen därigenom får en från marknadsmässig synpunkt
omotiverad vinstnivå. En grundtanke med förslaget är att skapa förutsättningar
för en effektiv och för försäkringstagarkollektivet gynnsam konkurrens inom
livförsäkringsområdet. Det är avsett att fömtsättningama för en sådan
konkurrens skall öka inte enbart i fråga om förvaltningen av
försäkringstagarnas sparkapital utan också beträffande premienivån.

Det
sagda innebär inte att gmnder med betryggande antaganden om

dödlighet och driftskostnader därmed skulle vara onödiga. Med hänsyn till

försäkringsverksamhetens art är det nödvändigt att tillse att verksamhets

förutsättningarna är sådana att bolagen alltid kan uppfylla sina förpliktel

ser gentemot försäkringstagarna. 46

Bolagens
möjligheter att uppfylla sina förpliktelser bestäms emellertid Prop. 1989/90:34
inte enbart med utgångspunkt i vilka antaganden om dödlighet och driftskostnader
som ligger till gmnd för beräkningen av försäkringspremier. Av minst lika stor
betydelse är vilken konsolideringsgrad bolagen har. I syfte att säkerställa
bolagens soliditet innehåller förslaget också en bestämmelse om att
föreskrifter skall kunna meddelas om avsättning till en reservfond. Vid
beräkningen av försäkringspremier bör alltså stor hänsyn kunna tas till
storleken av försäkringsbolagens egna kapital och garantikapital.

På
gmnd av det nu anförda bör flexibla möjligheter finnas att medge de undantag
från försäkringsrörelselagens bestämmelser som kan vara påkallade med hänsyn till
den nya försäkringsformens särart.

Enligt
1 kap. 10 § försäkringsrörelselagen får undantag medges från bestämmelserna om
livförsäkring om det är fråga om försäkring som gäller endast för dödsfall och
meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och
bestämd för längst fem år i sänder. Undantag medges av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av försäkringsinspektionen. Enligt min mening är det
nödvändigt att det för den nya försäkringsformen skall kunna medges undantag i
vidare omfattning och för andra försäkringstyper än vad som följer av denna
bestämmelse.

Svenska
Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd har framhållit att frågor som reglerar
försäkringstagarens rättigheter i första hand bör regleras i försäkringsavtalet.
Endast om bestämmelserna blir alltför omfattande för att skrivas in i avtalet
bör enligt aktuarienämnden gmnder tillgripas. Dispens från skyldigheten att
upprätta grunder bör enligt aktuarienämnden kunna medges bl, a. i fråga om
rätt till återköp, fribrev och lån, verkan av obetald premie, oriktiga
uppgifter vid tecknandet, återbäring och förräntning av försäkringsbelopp som
förfallit till betalning.

Jag
kan instämma i att flera av de frågor som aktuarienämnden tar upp kan vara
lämpade att tas in i försäkringsavtalet. Jag är emellertid inte nu beredd att
göra någon närmare analys av i vilka fall dispens från skyldigheten att
upprätta gmnder bör medges. Frågan i vilka fall undantag bör medges bör prövas
i varje enskilt fall. Som utgångspunkt för prövning av frågan om dispens bör
gälla att undantag skall medges i första hand för sådana frågor som jag berört
tidigare och som påkallas av den nya försäkringsformens särart.

Det
ligger i sakens natur att det som en förutsättning för dispens bör kunna uppställas
vissa villkor. Om exempelvis dispens lämnas från kravet på premiereservgrunder
bör som fömtsättning härför kunna krävas att vissa andra i dispensärendet
angivna riktlinjer iakttas. Någon särskild lagregel om detta erfordras inte.

När
det gäller att pröva om grunder behöver upprättas följer av 2 kap. 3 och 6 §§
försäkringsrörelselagen att en utgångspunkt vid koncessionsprövningen är att gmnder
skall finnas, och att det ankommer på regeringen att avgöra i vad mån det går
att avstå från grunder. Om bolaget senare vill utöka sin verksamhet med en ny
typ av försäkring som inte angetts i den ursprungliga verksamhetsplanen, får en
eventuell dispens handläggas enligt den nu föreslagna bestämmelsen.

47

2.2.3 Särskilda regler
för försäkringsbolaget

2.2.3.1
Placering av försäkringstagarens premier

Prop. 1989/90:34

Mitt förslag:
Försäkringsbolaget skall placera inbetalda premier för forsäkringen i den eller
de försäkringspremiefonder som försäkringstagaren bestämmer. Om
försäkringstagaren begär det skall bolaget omplacera hans tillgodohavande till
en eller flera andra försäkringspremiefonder som han anvisar.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser tillstyrker förslaget och anser det viktigt för en
effektiv konkurrens att försäkringstagama ges frihet att själva välja mellan
olika fondförvaltare. Några remissinstanser ifrågasätter lämpligheten i att
tvinga försäkringsbolagen att låta kunderna ha en fullständig valmöjlighet.
Skandia och Trygg-Hansa framhåller att en skyldighet för bolagen att samarbeta
med alla tänkbara mer eller mindre udda fondförvaltare skulle ställa mycket
stora och kostsamma krav på administrativa mtiner.

Skälen för mitt förslag:
Jag anser i likhet med arbetsgmppen och flertalet remissinstanser att den nya
försäkringsformen bör utformas på ett sätt som innebär att fömtsättningama för
en effektiv och för försäkringstagarkollektivet gynnsam konkurrens blir så
goda som möjligt. Detta tillgodoses lämpligen genom att försäkringstagarna ges
frihet att själva välja fondförvaltare. Jag förordar alltså den av
arbetsgruppen föreslagna lösningen att försäkringstagama skall kunna anvisa
försäkringsbolaget att placera premiemedlen i vilken som helst av de
försäkringspremiefonder som förekommer på marknaden. Försäkringstagaren bör på
motsvarande sätt som huvudregel ha möjlighet att när som helst begära att hans
tillgodohavande inlöses och omplaceras till någon annan försäkringspremiefond,
även om detta naturligtvis kan få skatte- och avgiftskonsekvenser för hans del.
Däremot måste försäkringsbolaget kunna begränsa försäkringstagarnas valfrihet
om bolaget har lämnat någon form av garanti för fondandelamas värdeutveckling.
Om försäkringstagaren inte uttryckligen anvisar någon fond bör
försäkringsbolaget placera premien i en fond som försäkringstagaren godkänner.
Ett sådan godkännande bör kunna förtryckas i försäkringsavtalet och gälla som
villkor om annan fond inte anvisas.

Jag
vill i detta sammanhang peka på att en försäkringspremiefond är en aktiefond
som uppkommit genom kapitaltillskott i form av försäkringspremier från
allmänheten. Detta innebär att fonden är öppen för tillskott från samtliga
förekommande fondanknutna livförsäkringsbolag.Några möjligheter för
fondbolaget att ställa upp administrativa hinder mot vissa försäkringsbolags
placeringar finns alltså inte. Vidare följer av aktiefondslagens bestämmelser
att samtliga andelsägare skall behandlas lika, vilket alltså innebär att
fondbolaget vid förvaltningen av premiemedlen inte kan favorisera ett
försäkringsbolag framför ett annat.

Även
om lagförslaget inte innehåller någon uttrycklig bestämmelse därom får det
anses ligga i sakens natur att ett försäkringsbolag har rätt att vid

48

omplacering ta ut en
administrativ, avgift. Avgiftens storlek bör regleras,i försäkringsavtalet..
Något hinder bör därvid inte finnas mot att försäkringsbolaget premierar ett
visst begränsat antal fonder genom att ta ut en låg administrativ avgift vid
byte mellan,det egna fondbolagets fonder eller vid val av fonder som förvaltas
av vissa' fristående fondförvaltare med vilka försäkringsbolaget träffat ett
samarbetsavtal. Om en:försäkringstagare begär omplacering till en udda fond
och därigenom förorsakar ett betydande manuellt merarbete bör
försäkringsbolaget givetvis kunna ta.ut en ersättning som motsvarar den verkliga
administrationskostnaden; Det får ankomma på försäkringsinspektionen att med
stöd av bestämmelserna i 19 kap. 11 § försäkringsrörelselagen bevaka att
bolagen inte tar ut oskäliga avgifter som innebär att dessa i realiteten
fungerar som administrativa hinder mot fondbyte.

Jag
vill slutligen i detta sammanhang ta upp några speciella situationer då det
enligt vad några remissinstanser framhållit kan ifrågasättas om försäkringstagaren
skall ha en oinskränkt rätt att flytta tillgodohavandet mellan olika fonder. En
situation rör tjänstepensionsförsäkring som meddelats i form av livförsäkring
med fondanknytning. En arbetsgivare skulle enligt förslaget ha rätt att i
egenskap av försäkringstagare flytta tillgodohavandet utan godkännande av
arbetstagaren och därigenom kunna äventyra försäkringens värdetillväxt med
åtföljande konsekvenser för arbetstagaren. En annan situation då ett likartat
problem uppkommer rör sådana fall där en förmånstagare inte får
förfoganderätten till försäkringen efter försäkringsfall.

Jag instämmer i att det
kan finnas situationer då rätten att bestämma över tillgodohavandets placering
bör kunna tillkomma annamän försäkringstagaren. Lagförslaget hindrar
emellertid inte sådana lösningar. Om i. vissa situationer någon annan än försäkringstagaren
anses böra bestämma över tillgodohavandets placering, kan bestämmelse därom tas
in i försäkringsavtalet. Försäkringstagaren kan alltså redan i samband med
försäkringsavtalets tecknande — eller senare — bestämma att den rätt som tillkommer
honom själv skall, eventuellt sedan viss händelse inträffat, övergå till annan
person. Och om en förmånstagare har fått förfoganderätt till försäkringen, får
han anses i och med detta också ha rätt att bestämma om placering av
tillgodohavandet.

Prop.
1989/90:34

2.2.3.2
Utdelning från försäkringspremiejönd samt inlösen av fondandelar

Mitt förslag:
Utdelning från försäkringspremiefond får användas endast för förvärv av nya
fondandelar för försäkringstagarens räkning eller för betalning av premie för
försäkringen. Inlösen av fondandelar får, fömtom vid omplacering, endast ske
för betalning av premie för försäkringen eller för utbetalning enligt försäkringsavta-Id.

Arbetsgruppens förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

49

4
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 34

Remissinstanserna:
Några remissinstanser efteriyser klarläggande utta- Prop. 1989/90:34 landen om
vad som avses med att utdelning från försäkringspremiefond resp. inlösen av
fondandelar får användas för bl. a. betalning av premie för försäkringen.
Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd anser att fondandelar som frigjorts
genom arvsvinst och som skall tillfalla kvarvarande livräntetagare inte skall
behöva inlösas.

Skälen
för mitt förslag: Den föreslagna systematiken i försäkringsformen innebär i
princip att de premier som försäkringstagaren betalar in skall placeras i en
eller flera försäkringspremiefonder. Efter hand som kostnader för
försäkringsbolagets riskåtagande och drift uppkommer skall kostnaden löpande
dras av från försäkringstagarens tillgodohavanden hos försäkringsbolaget. Hur
ofta och vid vilka tidpunkter kostnaderna skall beräknas och dras av från
tillgodohavandet får regleras antingen i gmnderna för försäkringen eller i
försäkringsavtalet. Försäkringsbolaget kan tillgodofö-ras ersättning för sina
risk- och driftskostnader på tre olika sätt, nämligen genom att försäkringstagaren
betalar in en ny premie, genom att försäkringsbolaget tar i anspråk utdelning
från försäkringspremiefonden och genom att bolaget löser in fondandelar. Vilket
eller vilka av dessa sätt som skall användas får regleras i försäkringsavtalet.
I samtliga fall betraktas ersättningen som en betalning av löpande premie för
försäkringen. Försäkringstagaren skall därvid erhålla tydlig information om
hur mycket som på nämnda sätt tagits i anspråk av utdelningen resp. genom
inlösen.

Vad
nu sagts om löpande premie gäller naturligtvis inte vid tillämpning av
bestämmelserna i kommunalskattelagen. Liksom för närvarande kan endast en
premie som försäkringstagaren betalar in till försäkringsbolaget betraktas som
en avdragsgill premie för en P-försäkring.

Vad
härefter gäller frågan vad som skall ske med sådana fondandelar som frigjorts
genom att försäkringstagare eller förmånstagare avlidit och försäkringsbolaget
gjort en arvsvinst, får det enligt min mening anses ligga i sakens natur att
försäkringsbolaget även utan uttryckligt lagstöd skall ha rätt att lösa in
andelarna. Arbetsgruppen har föreslagit att inlösen i en sådan situation skall
vara obligatorisk. Jag delar visserligen arbetsgruppens uppfattning att
försäkringsbolaget i princip skall kunna äga andelar i fonderna bara i den
utsträckning som motsvarar försäkringstagarnas tillgodohavanden enligt
försäkringsavtalet. Som kommer att framgå av det följande anser jag emellertid
att försäkringsbolag i viss omfattning dessutom skall kunna inneha fondandelar
för egen räkning. I den mån frigjorda andelar till följd av arvsvinster behövs
för att täcka andra försäkringstagares tillgodohavanden eller ryms inom den
ram av andelar som försäkringsbolaget tillåts inneha för egen räkning behöver
givetvis inte inlösen ske.

50

2.2.3.3
Försäkringsbolags rätt att äga aktier i ett fondbolag samt att förvärva andelar
för egen räkning i en försäkringspremiefond

Prop.
1989/90:34

Mitt förslag: Ett
försäkringsbolag som driver fondanknuten livförsäkringsrörelse får utan
begränsning äga aktier i ett fondbolag som förvaltar en försäkringspremiefond.
Ett sådant försäkringsbolag får också efter tillstånd av
försäkringsinspektionen förvärva andelar för egen räkning i
försäkringspremiefonder.

Arbetsgruppens
förslag: Arbetsgruppens förslag om försäkringsbolags rätt att äga aktier i ett
fondbolag överensstämmer med mitt förslag. Enligt gmppens förslag skall ett
försäkringsbolag inte kunna förvärva andelar för egen räkning i en
försäkringspremiefond.

Remissinstanserna:
Praktiskt taget samtliga remissinstanser instämmer i förslaget att ett
försäkringsbolag som driver fondanknuten livförsäkringsrörelse skall utan
begränsning kunna äga aktier i ett fondbolag. Ett stort antal remissinstanser
framhåller att det är nödvändigt att sådana försäkringsbolag tillåts förvärva
andelar för egen räkning i försäkringspremiefonder.

Skälen för mitt förslag:
För försäkringsbolag i allmänhet gäller enligt 7 kap. 17 § första stycket
försäkringsrörelselagen att bolaget inte utan tillstånd av
försäkringsinspektionen får äga mer än fem procent av röstvärdet för samtliga
aktier i ett allmänt aktiebolag, t. ex. ett fondbolag. Systemet i den nya
försäkringsformen förutsätter att förvaltningen av försäkringstagarnas sparkapital
skall överlämnas åt särskilda fondförvaltare. Det är mot denna bakgrund
naturligt att försäkringsbolagen i detta system ges möjlighet att utan den
begränsning som följer av 7 kap. 17 § försäkringsrörelselagen äga fondbolag
för förvaltning av försäkringspremiefonder.

För
sådana fondbolag skall aktiefondslagens bestämmelser gälla i tilllämpliga
delar. Försäkringsbolagsägda fondbolag skall dock inte kunna driva allmän
aktiefondsverksamhet. En sådan möjlighet skulle inte kunna anses förenlig med
försäkringsrörelselagens förbud mot annan rörelse.

Enligt
7 kap. 17 § andra stycket försäkringsrörelselagen får ett försäkringsbolag
inte utan försäkringsinspektionens medgivande äga andelar i en aktiefond. Flera
skäl talar för att ett försäkringsbolag som meddelar livförsäkring med
fondanknytning skall ha möjlighet att förvärva andelar för egen räkning i
försäkringspremiefonder där bolaget har placerat medel på försäkringstagarnas
uppdrag.

För
det första måste bolaget ha möjlighet att förvärva ytterligare andelar i en
fond som har anvisats av en försäkringstagare, om värdet av de andelar som har
förvärvats för inbetalda premier inte räcker för att täcka bolagets utfästelser
mot den försäkringstagaren. Vidare framstår det som rimligt att ett
försäkringsbolag eller annan som etablerar en ny försäkringspremiefond kan
skjuta till ett startkapital som möjliggör en notering av fondandelarna. Vid
försäkring av dödsfallstyp måste bolagen av försäkringstekniska skäl också ha
möjlighet att kontinueriigt dra av riskkostnader från försäkringstagarnas
tillgodohavande genom att lösa in fondande-

51

lar. För
försäkringsbolagen är det troligen orealistiskt att löpande göra kapitalöverföringar
från fonderna, eftersom beloppen kan vara obetydliga. För att uppnå ett
friktionsfritt system är det värdefullt om ett visst kapital i fonderna kan
innehas av försäkringsbolagen.

Jag anser på grund av det
anförda att försäkringsbolag som driver fondanknuten livförsäkringsrörelse bör
ges rätt att i viss omfattning inneha andelar för egen räkning i
försäkringspremiefonder. En förutsättning bör dock vara att medgivande enligt 7
kap. 17 § andra stycket försäkringsrörelselagen lämnas av
försäkringsinspektionen. Utöver vad som behövs för att täcka bolagets
utfästelser mot de försäkringstagare vilkas premier har placerats i den
aktuella fonden bör försäkringsbolaget få förvärva andelar endast i en sådan
omfattning som kan anses påkallad för att underlätta rörelsen. En rimlig metod
för beräkningen av hur mycket kapital ett enskilt försäkringsbolag bör kunna
inneha i en försäkringspremiefond är enligt min mening att
försäkringsinspektionen fastställer en viss andel, t. ex. fem procent, av de
tillgodohavanden som försäkringsbolaget placerat i fonden på
försäkringstagarnas uppdrag. Om bolaget har skjutit till medel i etable-ringsskedet
bör bolagets innehav av fondandelar reduceras i den takt som medel inflyter
från försäkringstagarna, för att slutligen inte överstiga den fastställda
procentsatsen.

Prop.
1989/90:34

.2.3.4
Andra särskilda regler för försäkringsbolaget

Mitt
förslag: För försäkringsbolag som driver fondanknuten livförsäkringsrörelse
skall inte gälla vad som i försäkringsrörelselagen föreskrivs i fråga om

1.
förbud mot fondemission,

2.
förbud mot vinstutdelning samt

3.
skyldighet att avsätta årsvinst
till en återbäringsfond.

För
sådana försäkringsbolag skall samma regler gälla som för skadeförsäkringsbolag
i fråga om redovisning av eget kapital och om vinstutdelning. Om inte
årsvinsten sätts av till en återbäringsfond skall försäkringsbolaget inrätta en
reservfond. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen
får meddela föreskrifter i fråga om avsättning till reservfonden.

Belopp motsvarande
försäkringstekniska skulder skall kunna redovisas i alla slag av tillgångar.

Arbetsgruppens förslag:
Överensstämmer bortsett från några redaktionella olikheter med mitt förslag.

Remissinstanserna: I allt
väsentligt tillstyrks förslaget av remissinstanserna. Försäkringsinspeklionen
anser att en vinstutdelningsmodell som innebär att endast en del av vinsten får
delas ut till aktieägarna borde övervägas. Inspektionen anser också att det bör
närmare utredas vilka värderingsregler och redovisningstekniska principer som
bör gälla för försäkringsbolag som meddelar fondförsäkring.

52

Skälen
för mitt förslag: Ett gmnddrag i den nya försäkringsformen är att Prop.
1989/90:34 försäkringstagamas tillgodohavande hos försäkringsbolaget förvaltas
i särskilda försäkringspremiefonder enligt försäkringstagarnas önskemål. Om
några garantier om kapitaltillväxt inte lämnas eller lämnas bara i begränsad
utsträckning, överförs riskerna vid kapitalförvaltningen från försäkringsbolaget
till försäkringstagama. Detta innebär att räntevinster hänförliga till
förvaltningen av försäkringstagamas sparkapital inte kan uppstå i fondanknuten
livförsäkring. De överskott som uppkommer kan därigenom väntas bli
förhållandevis små jämfört med konventionell livförsäkring. Mot bakgmnd härav
saknas anledning att för dessa bolag upprätthålla kravet på att verksamheten
skall drivas enligt ömsesidighetsprincipen på sätt denna kommer till uttryck i
försäkringsrörelselagen.

Försäkringsbolag
som driver rörelse med fondanknuten livförsäkring bör alltså inte vara skyldiga
att avsätta årsvinsten till en återbäringsfond. I konsekvens härmed bör
försäkringsrörelselagens förbud mot vinstutdelning och mot fondemission inte
gälla för sådana bolag. Försäkringsbolag som meddelar livförsäkring med
fondanknytning bör alltså, om de så önskar, ha möjlighet att i enlighet med vad
som gäller för skadeförsäkringsbolag dela ut vinst till aktieägarna. Detta är
enligt min mening en viktig fömtsättning för att den åsyftade
konkurrenseffekten skall kunna uppnås.

Försäkringsinspektionen
har ifrågasatt om vinstutdelningsförbudet bör slopas helt. Det överskott som uppkommmer
i rörelsen beror enligt inspektionen ytterst på att premien av säkerhetsskäl
satts för högt redan från början. För riskrörelsen i de nya bolagen måste, lika
väl som för riskrörelsen i konventionell livförsäkring, byggas upp betryggande
reserver för att kunna garantera bolagens åtaganden gentemot
försäkringstagarna. Av denna anledning måste enligt inspektionen säkra
dödlighetsantaganden vara gmnden för riskrörelsens intäkter och utgifter.
Motsvarande gäller enligt inspektionen i viss mån även för bolagens
driftskostnader. Även driftskostnadspremierna gmndas på betryggande antaganden
om det enskilda bolagets framtida kostnadsutveckling. Inspektionen anser mot bakgmnd
bl. a. härav att efter mönster från vad som tillämpas t. ex. i Västtyskland en vinstutdelningsmodell
skulle kunna övervägas, som innebär att bolagen tillåts att dela ut endast en
viss andel av uppkommen vinst till aktieägarna, varvid resterande andel återgår
till försäkringstagarna.

Att
helt eller delvis bibehålla vinstutdelningsförbudet skulle enligt min mening
innebära risk för att den hämmade konkurrens som för närvarande präglar den
svenska livförsäkringsmarknaden konserveras. Jag ser alltså upphävande av
vinstutdelningsförbudet som en viktig fömtsättning för ökad konkurrens mellan
försäkringsbolagen. Någon sådan begränsning av möjligheterna till
vinstutdelning som inspektionen förespråkat bör därför inte införas. Somjag
tidigare sagt torde bolagen för övrigt inte ha möjligheter att dela ut
orimligt höga vinster på en marknad med fungerande konkurrens.

Jag
kan däremot instämma i att det för riskrörelsen, lika väl som i

konventionell livförsäkring, måste byggas upp betryggande reserver i syfte

att säkerställa bolagens åtaganden gentemot försäkringstagarna. Av denna 53

anledning föreslår jag
också att försäkringsbolag som inte inrättar någon Prop. 1989/90:34 återbäringsfond
i stället skall vara skyldiga att inrätta en reservfond. Den omständigheten att
bolagen ges möjlighet att dela ut vinst till aktieägama innebär alltså inte
någon sänkning av soliditetskravet. Bolagens konsolidering måste givetvis
uppfylla krav som försäkringsinspektionen har att ställa med utgångspunkt i
omfattningen och beskaffenheten av den bedrivna försäkringsrörelsen.

För
avsättning till reservfonden bör som utgångspunkt gälla vad som i försäkringsrörelselagen
föreskrivs om skadeförsäkringsbolag. Dämtöver bör, för säkerställande av
bolagens soliditet, regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
försäkringsinspektionen ha möjlighet att meddela villkor i fråga om avsättning
till reservfonden i samband med att ett bolags gmnder för verksamheten
stadfästs. Avsättningarnas storlek bör därvid bestämmas med hänsyn till den
planerade rörelsens art och omfattning.

Mot
bakgmnd bl.a. av att vinstutdelningsförbudet i försäkringsrörelselagen inte
skall gälla för försäkringsbolag som meddelar livförsäkring med fondanknytning
bör de regler som gäller i fråga om redovisning av eget kapital i
skadeförsäkringsbolag också gälla för nu ifrågavarande bolag. Eget kapital
skall således delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller
ansamlad förlust i enlighet med vad som föreskrivs i 11 kap. 10 § fjärde
stycket försäkringsrördsdagen.

Vad
gäller de redovisningstekniska principer som i övrigt bör gälla anser jag att
för försäkringsbolag som driver fondanknuten livförsäkringsrörelse bör gälla i
huvudsak samma principer som för konventionella livförsäkringsbolag. Fömtom de
regler som finns i bokföringslagen bör alltså de särskilda föreskrifter som
finns i 11 kap. försäkringsrörelselagen gälla också för fondanknutna
livförsäkringsbolag. Jag vill emellertid erinra om att försäkringsinspektionen
enligt 11 kap. 1 § försäkringsrörelselagen och 49 §
försäkringsrörelseförordningen har möjlighet att besluta om avvikelser från
bokföringslagens bestämmelser.

Eftersom
försäkringstagama själva väljer placeringsinriktning på tillgodohavandet i
försäkringen och förvaltningen sköts av fristående fondbolag, är de
finansiella riskerna för försäkringsbolaget förhållandevis små i fondanknuten
livförsäkring. Behovet av särskilda placeringsregler kan därför inte anses
vara större än i en skadeförsäkringsrörelse. Mot denna bakgmnd anser jag att
bolag som meddelar fondanknuten livförsäkring lika litet som
skadeförsäkringsbolag bör vara skyldiga att redovisa belopp motsvarande
försäkringstekniska skulder i vissa särskilt angivna slag av tillgångar. Dessa
försäkringsbolag bör alltså i det register som avses i förslaget till 7 kap. 10
a § försäkringsrörelselagen kunna anteckna även andra tillgångar än sådana som
avses i 9 § samma kapitel. När försäkringstagarnas panträtt nu görs om till en
förmånsrätt som gmndar sig på registrering, finns det inte anledning att —
såsom i arbetsgmppens förslag — kräva att det skall utfärdas bevis över
fondandelarna.

54

2.2.4 Särskilda regler
för försäkringspremiefonden m. m.

Prop.
1989/90:34

Mitt förslag:
Fondandelsägarnas rätt enligt aktiefondslagen att utse ledamöter i fondbolagets
styrelse skall i fråga om försäkringspremiefonder gälla de försäkringstagare
på vilkas uppdrag fondandelar har förvärvats.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Försäkringsinspektionen anser att en förbudsregel bör införas som hindrar
försäkringsbolaget och fondbolaget att uppträda som ombud för
försäkringstagaren. Vidare anser inspektionen att försäkringsbolaget inte bör
tillåtas att utse styrelseledamöter på gmnd av fondandelar som bolaget innehar
för egen räkning. Trygg-Hansa ifrågasätter om försäkringstagama behöver kunna
påverka förvaltningen inom en enskild fond. Riskerna är enligt bolaget att en
kostsam och omständlig administration etableras för att klara inflytandefrågan
utan att detta egentligen efterfrågas.

Skälen
för mitt förslag: Som framgått av den tidigare redogörelsen skall för
försäkringspremiefond i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i aktiefondslagen
om annat inte föreskrivs. Eftersom det är försäkringsbolaget som förvärvar
fondandelarna, låt vara att detta görs på begäran av försäkringstagaren, är
det försäkringsbolaget som i formell mening blir fondandelsägare. Med hänsyn
till att tillväxten av försäkringstagarens tillgodohavande är beroende av
försäkringspremiefondens utveckling är det enligt min mening rimligt att den
rätt till inflytande över valet av styrelseledamöter i fondbolaget som enligt
aktiefondslagen tillkommer fondanddsägama, liksom den vetorätt som förbehålls
deras styrelserepresentanter vid utövande av rösträtt för aktier i fonden,
inte tillkommer försäkringsbolaget utan i stället de försäkringstagare på vars
uppdrag andelama förvärvats.

Tillräckliga skäl att
hindra försäkringstagare som så önskar att utse försäkringsbolaget eller
fondbolaget som ombud finns enligt min mening inte. Med hänsyn till att
försäkringsbolagen skall kunna få tillstånd till förvärv av andelar för egen
räkning endast i begränsad omfattning saknas anledning att föreskriva förbud
mot att bolagen utövar rösträtt för dessa; hittillsvarande erfarenheter tyder
för övrigt på att frågorna om andelsägarnas inflytande på fondförvaltningen
sällan har någon stor praktisk betydelse.

För att försäkringstagarna
skall kunna på ett enkelt och smidigt sätt få uppgifter om förestående fondanddsägarstämmor
och om vilken rösträtt de därvid får utöva bör skriftligt besked därom lämnas
av försäkringsbolaget till varje försäkringstagare. Den försäkringstagare som
önskar utöva sin rösträtt bör anmäla detta till försäkringsbolaget, som i sin
tur anmäler detta för registrering i fondbolaget. Det nu beskrivna förfarandet fömtsätter
ett väl fungerande samarbete mellan försäkringsbolaget och fondbolaget, i
synnerhet mot bakgmnd av att försäkringstagama fömtsätts kunna när som helst
beordra att sparkapitalet flyttas från en fondförvaltare till en annan. Jag
utgår från att försäkringsbolagen och fondbolagen gemensamt

55

klarar av att utveckla
sådana administrativamtiner att kostnaderna hålls på en rimlig nivå. Lämpligenbör
i fondbestämmelsema intas speciella föreskrifter om anmälningsförfarande m.m.
som är direkt avpassade för försäkringssparare.

Prop.
1989/90:34

2.2.5
Skattekonsekvenser

Mitt förslag:
Livförsäkringar med fondanknytriing skall kunna meddelas som K-eller P-försäkringar
i kommunalskattelagens mening. Försäkringstagarna bör ha enbeskattning som är
likvärdig med den som gäller för konventionell livförsäkring.
Försäkringsbolaget bör utarbeta schabloner-för fördelning mellan
försäkringstagarna av bolagets kostnader för skatt.

Arbetsgruppens förslag: Arbetsgmppens
förslag möjliggör inte att livförsäkringar med fondanknytning'utformas som en P-försäkring
med försötj-ningsränta. I övrigt överensstämmer förslaget med mitt.

Remissinstansema:
Flertalet remissinstanser tillstyrker att den nya försäkringsformen blir skattemässigt
likställd med konventionell livförsäkring. Flera remissinstanser.efterlyser
förslag till ändringar i kommunäl-skattelagen som niöjliggör att livränteförsäkring
med försörjningsränta klassas som P-försäkring. Ett stort antal remissinstanser
har efterlyst närmare anvisningar om hur försäkringsbolagets kostnader för
skatt skall kunna fördelas mellan försäkriiigstagama.

Skälen för mitt förslag:
Om livförsäkringar med fondanknytriing skall kunna introduceras, på densvenska-marknaden
och bli ett egentligt alternativ till den konventionella livförsäkringen är
det som utvecklats i det föregående riödvändigt.att de båda sparformerna blir.skattemässigt
likabe-handlade. En fömtsättning för att en .-sådan likäbéhandling skall kunna
uppnås torde vara att all beskattning sker iiförsäkringsbolaget.

En i princip skattemässig'likåbehandling
kan uppnås genom att aktiefonden med tillämpning av skattelagstiftningens
bestämmelser om beskattning av aktiefond delar ut afi skattepliktig vinst till
fondandelsägarna. Genom att utdelning från försäkringspremiefond alltid tillfällerett
försäkringsbolag, som därvid beskattas enligt reglerna i 2 § 6 mom. lagen om statlig
inkomstskatt beroende.på omiutdélriingen belöper på en K- eller en P-försäkring,
kan alltså sparandegenom livförsäkring med fondanknytning bli skattemässigt
likställt'med sparande i konventionell livförsäkring. Försäkringspremiefond bör
således beskattas enligt de regler som gäller för allmän aktiefond.

Utmärkande för P-försäkringssparandet
är för närvarande att uppskov med beskattningen medges både för premiebeloppet
och för den avkastning som detta sparande genererar. Premien är — inom vissa
gränser — avdragsgill, medan.utfällande försäkringsbelopp är skattepliktiga.
Försäkringsbolaget beskattas inte för den del av rörelsens nettointäkt som
belöper på P-försäkringar. Uppsamlat kapital i en P-försäkring är inte heller före-

56

mål
för förmögenhetsbeskattning. Vid K-försäkring är premien inte av- Prop.
1989/90:34 dragsgill. 1 gengäld är utfallande belopp fritagna från beskattning.
Avkastningen av uppsamlat kapital i en K-försäkring beskattas genom en
särskild ränteskatt. K-försäkring som tecknats efter den 12 december 1986 är
vidare föremål för förmögenhetsbeskattning hos försäkringstagaren.

Enligt
femte stycket i punkt I av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen krävs
för att försäkringen skall behandlas som en P-försäkring att pensionen under
den första femårsperioden för utbetalning inte utgår med sjunkande belopp i
förhållande till tidigare utbetalningstillfälle. Ett sådant krav torde inte
kunna uppfyllas i en livförsäkring med fondanknytning som saknar nominellt
bestämda betalningsutfästelser. I denna försäkringsform kommer
pensionsbeloppens storlek att kunna variera med hänsyn till det skiftande
värdet av andelarna i försäkringspremiefonderna. Syftet med nämnda femårsregd
är att försäkringssparande skall vara skattemässigt gynnat endast om
utbetalningarna fördelas så att de tillgodoser ett varaktigt pensionsbehov och
att försäkringen alltså inte i praktiken skall kunna fungera som en K-försäkring.
Detta syfte bör emellertid kunna uppfyllas även i fråga om pension från en
livförsäkring med fondanknytning. Ett tillägg till nämnda anvisningspunkt bör
därför göras varigenom pensionen under den första femårsperioden relateras,
inte till ett visst belopp, utan till antalet fondandelar vid varje utbetalningstillfalle.
Motsvarande tillägg bör göras i tionde och elfte styckena samma
anvisningspunkt, som avser utbetalning av efterlevandepension och försörjningsränta.

Med
nu angivna utgångspunkter kommer beskattningen av ett bolag som meddelar
livförsäkring med fondanknytning inte att avvika från den som gäller för ett
konventionellt livförsäkringsbolag. Kostnaderna för skatt är en utgift som i
den nya försäkringsformen skall kunna tas ut som en löpande premie från
försäkringstagarens tillgodohavande.

Eftersom
utdelningar från försäkringspremiefonderna och vinster och förluster som
uppkommit genom byten av fond kommer att ligga till grund för beräkningen av
försäkringsbolagets skatt är det enligt arbetsgruppen nödvändigt att bolaget
proportionerar och fördelar kostnaderna för skatten på de enskilda
försäkringstagarna. Försäkringstagare som inte låtit flytta sitt
tillgodohavande från en fond till en annan skall inte behöva betala kostnader
för skatt som uppkommit genom realisation av fondandelar som hör till andra
försäkringstagare. Motsvarande gäller i fråga om utdelning vars storlek kan
variera mellan de olika fonderna. En exakt beräkning av kostnaden för den skatt
som belöper på varje försäkringstagare torde emellertid inte kunna göras. Det
är därför enligt arbetsgmppen nödvändigt att kostnaden beräknas schablonvis.
Med stöd av skälighets-principen skulle försäkringsinspektionen kunna tillse
att den metod som försäkringsbolagen tillämpar för beräkning av kostnaderna för
de enskilda försäkringstagarna är skälig.

Flera
remissinstanser har efterlyst anvisningar om hur sådana schablo

ner skall beräknas. Försäkringsinspektionen har framhållit att det med

hänsyn till den nya försäkringsformens innebörd och konstmktion kan

ifrågasättas om det är riktigt att hänvisa till skälighetsprindpen. En rättvis

och mot transaktionerna svarande fördelning bör enligt inspektionen istäl- 57

let
vara utgångspunkten. Inspektionen pekar även på några svårigheter Prop.
1989/90:34 som kan uppkomma då skatt skall fördelas på berörda
försäkringstagare.

Jag
vill för min del anlägga följande synpunkter på frågan. Det är inte möjligt att
skapa någon absolut skatteneutralitet mellan den nya försäkringsformen och
konventionell livförsäkring. En sådan likställighet bör inte heller vara någon fömtsättning
för förslagets genomförande. Det väsentliga är att de olika försäkringsformerna
får något så när likformiga skattemässiga fömtsättningar. Det får därefter
ankomma på den enskilde försäkringstagaren att själv välja den försäkringsform
som han med hänsyn till sina ekonomiska och andra förutsättningar anser mest
lämplig.

Vad
gäller de metoder som bolagen skall tillämpa för fördelning av skattekostnaden
mellan försäkringstagarna är det heller inte möjligt att skapa någon absolut
rättvisa. Inte heller detta bör vara någon fömtsättning för förslagets
genomförande. Det väsentliga är i stället att metoderna är enkla, att de i
förväg görs kända för försäkringstagarna och att de skapar en något så när
rimlig fördelning av skattekostnaderna mellan försäkringstagama. Vad
arbetsgruppen anfört om att kostnaderna skall beräknas schablonvis får anses
vara ett uttryck för nu nämnda syften. Jag delar emellertid
försäkringsinspektionens uppfattning att det kan ifrågasättas om det är riktigt
att i detta sammanhang hänvisa till skälighetsprindpen. Utgångspunkten för
bestämmande av fördelningsmetod bör som inspektionen framhåller i stället vara
en rättvis och mot transaktionerna svarande fördelning.

Vad
härefter gäller metodernas utformning anser jag att dessa bör kunna utformas på
flera olika sätt. Det är inte någon nackdel om bolagen i konkurrens med
varandra marknadsför olika beräkningsmetoder. Som utgångspunkt för beräkningen
gäller för närvarande att avkastningen på försäkringsbolagens
kapitalförvaltning vid K-försäkring beskattas med 50 procent. Härvid bortses
från antalsavdraget m. m. Den enklaste metoden skulle därvid vara att från
försäkringstagarens tillgodohavande dra av en kostnad motsvarande 50 procent av
de utdelningar som är hänförliga till dennes andelar och lika mycket av den
vinst som uppkommer vid inlösen av andelar hänförliga till hans
tillgodohavande.

Erfarenhetsmässigt
vet man emellertid att skatten till följd av avdragsgilla förluster m.m. blir
lägre än 50 procent. Med hänsyn härtill skulle kostnadsavdraget kunna sättas
lägre än nämnda kvotdel. En ytteriigare metod kunde vara att
realisationsförluster vid inlösen av fondandelar inte i sin helhet belastar
försäkringstagarens tillgodohavande.

En
annan metod som möjliggör en mer sofistikerad skattekostnadsfördelning är att
inrätta en skatteåterbäringsfond som eventuellt kan regleras i gmnderna. Fonden
skulle kunna tillföras medel som efter betryggande antaganden om det följande
årets beräknade skattekostnader dragits av från utdelningar och
realisationsvinster hänföriiga till försäkringstagarnas tillgodohavanden.
Återbäring skulle därefter årligen, sedan bolagets slutliga skatt fastställts,
kunna tilldelas försäkringstagarna.

Det
bör enligt min mening ankomma på varje försäkringsbolag att självt

välja den beräkningsmetod som bolaget önskar marknadsföra, varefter

försäkringsbolagens kunder får välja mellan de olika alternativ som er- 58

bjuds. Det bör emellertid
också åligga försäkringsinspektionen att tillse att metoderna för
skattekostnadsfördelningen är något så när rimliga med hänsyn till den
erfarenhet som inspektionen har i fråga om bolagens faktiska skattebelastning.
Om ett försäkringsbolag väljer en metod med alltför lågt skattekostnadsavdrag
kan soliditeten i bolaget komma i fara. Det är vidare väsentligt att
försäkringstagarna får tydlig information om vilka konsekvenser i form av
skattekostnadsavdrag som kommer att följa på olika transaktioner.

Jag vill slutligen ta upp
några frågor som berörts av några remissinstanser och som avser
förmögenhetsbeskattningen samt arvs- och gåvobeskattningen.

Försäkringstagare som
tecknat kapitalförsäkring enligt den nya försäkringsformen skall givetvis
beskattas enligt gällande regler för förmögenhetsskatt på kapitalförsäkring.
Försäkringen skall därvid tas upp till det värde som svarar mot det beräknade
tekniska återköpsvärdet. Detta fömtsätter i sin tur att bolagen upprättar gmnder
för återköp.

Även reglerna i 1I6§
försäkringsavtalslagen (1927:77), jämförda med 12 § andra stycket lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, om s.k. basbeloppsavdrag vid
arvsbeskattningen bör kunna tillämpas på livförsäkring med fondanknytning.
Vissa svårigheter kan visserligen uppstå om premien i avtalet har uttryckts i
antal fondandelar i stället för i kronor, men det är en svårighet som uppkommer
vid alla typer av indexerad premie. Med en rimlig utformning av
försäkringsavtalen bör problemen utan svårighet kunna bemästras till dess att
det föreligger en ny avtalsrättslig lagstiftning på livförsäkringens område
(se betänkandet (SOU 1986:56) Personförsäkringslag, avsnitt 15.2 och 19.7.2).

Prop. 1989/90:34

2.2.6
Information

Min bedömning:
Särskilda regler om försäkringsbolagets informationsplikt mot försäkringstagarna
bör inte införas i lagen om livförsäkringar med fondanknytning.

Arbetsgruppens
bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Några
remissinstanser framhåller det viktiga i att försäkringstagarna får tydlig
information om innebörden av den nya försäkringsformen.
Försäkringsinspektionen anser att rimliga konsumenthänsyn talar för att man i
en lag om livförsäkringar med fondanknytning inför uttryckliga
informationsbestämmelser.

Skälen för min bedömning:
Införande av den nya försäkringsformen ställer stora krav på
försäkringsbolagens information till försäkrinstagar-na. Till att börja med är
det viktigt att den som överväger att teckna en sådan försäkring får tydlig
information om gränserna för försäkringsbolagets åtagande och att han görs
medveten om att ömsesidighetsprincipen inte gäller för försäkringen utan att
sparandet placeras på hans egen risk. Som framgått ovan är det också viktigt
att försäkringstagaren före tecknan-

59

det får tydliga
upplysningar om vilka skatteregler som gäller och vilka Prop. 1989/90:34
skattekonsekvenser t. ex. ett fondbyte får. Särskilt viktigt är att de försäkringstagare
som tecknar försäkring med fondanknytning under år 1990 får klart för sig att
beskattningsreglerna kommer att ändras fr. o. m. 1991.

Vidare
måste det krävas att försäkringsbolaget under försäkringstiden lämnar
försäkringstagaren fortlöpande information om sådana förhållanden rörande hans
försäkringssparande som det är av betydelse för honom att känna till. Hit hör
naturligtvis i första hand utvecklingen av fondandelarnas värde. Enligt 36 §
aktiefondslagen skall ett fondbolag för varje kvartal upprätta en
kvartalsredogörelse för de fonder som bolaget förvaltar. Kvartalsredogörelsen
skall uppta bl.a. fondens tillgångar och skulder och värdet vid inlösen av en
fondandel. Fondbolaget skall också avge en årsberättelse, som kan ersätta en av
kvartalsredogörelserna (37 och 38 §§ ). Även om det formellt är
försäkringsbolaget som är andelsägare, framstår det som självklart att försäkringstagama
inte skall få sämre information än om de hade placerat sitt sparande direkt i
aktiefonden. Det får alltså anses åligga försäkringsbolaget att på lämpligt
sätt vidarebefordra uppgiftema i kvartalsredogördsema och årsberättelsen till försäkringstagama.

Vidare
bör försäkringstagaren regelbundet få tydlig uppgift om hur stor del av hans
premie som tas i anspråk för risktäckning och för driftskostnader resp. hur
mycket som går till sparande, liksom han måste få veta om försäkringsbolaget
tar hans fondandelar i anspråk för att täcka olika kostnader.

I
5 —8 §§ konsumentförsäkringslagen (1980:38) finns bestämmelser om försäkringsbolagets
informationsplikt mot försäkringstagarna vid konsumentförsäkring. I
betänkandet (SOU 1986:56) Personförsäkringslag har föreslagits liknande regler
för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar (se särskilt 2 kap. i den
föreslagna personförsäkringslagen). För närvarande finns dock inte några
bestämmelser om informationsskyldigheten vid livförsäkring i vare sig
försäkringsavtalslagen eller försäkringsrörelselagen (bortsett från 7 kap. 16 §
sistnämnda lag som ålägger försäkringsbolagets ledning att övervaka att
anskaffningen av ansökningar om försäkring i bolaget sker på ett sätt som
stämmer med god försäkringssed).

Enligt
försäkringsinspektionen finns det skäl att införa särskilda informationsregler
i lagen med hänsyn till den fondanknutna livförsäkringens speciella natur, som
skapar ett större informationsbehov än konventionell livförsäkring. Med tanke
på livförsäkringens sociala roll måste det enligt inspektionen säkerställas att
försäkringstagarna i förväg får tydlig information om bl.a. innebörden av försäkringsbolagets
utfästelser och om att försäkringstagaren ensam (och utan den solidaritet
mellan olika försäkringstagare som kännetecknar konventionell livförsäkring)
bär de finansiella risker som är förbundna med fondförsäkringen. Ett sådant
säkerställande kan komma till stånd bara genom uttryckliga informationskrav i lagen
om livförsäkringar med fondanknytning. Inspektionen framhåller vidare att den
bara har begränsade möjligheter att tvinga ett försäkringsbolag att i sin
marknadsföring ta in information av visst slag. Detsamma

60

gäller i fråga om
möjligheten att framtvinga information till en försäkringstagare sedan ett
försäkringsavtal väl är slutet.

Enligt min mening finns
det knappast tillräcklig anledning att för tiden till dess att en ny
avtalsrättslig lagstiftning på personförsäkringsområdet träder i kraft införa
särskilda informationsregler i lagen om livförsäkringar med fondanknytning. Det
skulle för övrigt vara svårt att på detta tidiga stadium — innan några
produkter av denna typ ännu har introducerats på den svenska marknaden — i
lagtext närmare ange vilka förhållanden informationen skall avse och när
informationen skall lämnas. Försäkringsinspektionens tillsyn på området bör
kunna ge garantier för att lämpliga informationsmtiner utvecklas efter hand,
samtidigt som man på detta sätt kan få ett bättre underiag för en lagreglering
av frågorna. Det bör dessutom observeras att marknadsföringslagen (1975:1418)
gäller även för marknadsföring av försäkringar (se särskilt 3 §), låt vara att
den lagen inte kan användas för att tvinga ett försäkringsbolag att lämna
information om olika försäkringar sedan försäkringsavtalet väl är träffat.

Prop.
1989/90:34

2.2.7
Ikraftträdande

Mitt förslag: Den
nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1990.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Några remissinstanser anser att ytterligare utredning och belysning av vissa
frågor bör ske innan den nya försäkringsformen införs. Folksam ifrågasätter om
lagen kan sättas i kraft den 1 januari 1990. Även försäkringsinspektionen anser
att vissa nödvändiga klarlägganden måste göras under det fortsatta
lagstiftningsarbetet. Inspektionen menar att en möjlighet är att utforma
ikraftträdandebestämmelserna så att tillståndsbeslut och andra beslut kan
meddelas efter den 1 januari 1990 men att försäkringsverksamheten får starta
först fr.o.m. den 1 juli 1990. Trygg-Hansa och Skandia understryker att det är
av största vikt att lagförslaget träder i kraft i enlighet med förslaget, dvs.
den 1 januari 1990, för att inte de svenska försäkringsbolagen skall tappa
tempo i den kommande internationaliseringen av försäkringsbranschen.

Skälen för mitt förslag:
Jag delar uppfattningen att det med tanke på den internationella konkurrensen
är viktigt att de svenska försäkringsbolagen så snart som möjligt får tillgång till
den nya försäkringsformen, och jag anser inte att det kvarstår några sådana oklarheter
i förslaget som gör det nödvändigt att skjuta fram ikraftträdandet. Lagen bör
alltså träda i kraft den 1 januari 1990.

Samtidigt har jag
emellertid förståelse för att försäkringsinspektionen — och även regeringen —
kommer att behöva tid för en grundlig prövning av koncessionsansökningarna för
de nya bolagen, liksom inspektionen måste ha möjlighet att överväga vilka
föreskrifter och beslut den skall meddela för olika fall. Någon formell
bestämmelse om att försäkringsverksamheten inte får starta före ett visst datum
finner jag dock inte nödvändigt.

61

3 Pantsättningsreglerna i försäkringsrörelselagen, Prop.
1989/90:34 m.m.

I
detta avsnitt behandlas reglema om skyldigheten för ett försäkringsbolag att
placera ett belopp motsvarande de försäkringstekniska skuldema i vissa slag av
tillgångar och om försäkringstagarnas panträtt i dessa tillgångar. De
nuvarande pantsättningsreglerna för med sig en rad olägenheter, och försäkringsverksamhetskommittén
har i sitt betänkande (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i
försäkringsverksamheten föreslagit att bestämmelsema ändras. Vidare behandlas bestämmelsema
om särskild administration i livförsäkringsbolag vid konkurs och likvidation.

3.1 Allmän bakgrund

3.1.1
Pantsättningskravet i försäkringsrörelselagstiftningen

Enligt
7 kap. I § försäkringsrördsdagen skall i ett försäkringsbolags balansräkning
som skulder tas upp värdet av bolagets ansvarighet för

1.
löpande försäkringar
(premiereserv),

2.
försäkringsersättningar för
inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv),

3.
utgifterna för reglering av
inträffade försäkringsfall (skadebehand-lingsreserv),

4.
sådan tilldelad återbäring inom
livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning och

5.
sådan tilldelad återbäring inom
annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte förfallit till
betalning.

Dessa
skulder, av vilka premiereserven utgör huvudparten, benämns försäkringstekniska
skulder. För beräkning av premiereserven skall i livförsäkringsrörelse finnas gmnder
med antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader. Gmnderna
skall normalt stadfastas av regeringen. Med försäkringstekniska skulder avses
således skulder förknippade med själva försäkringsrörelsen. Bolagets övriga
skulder benämns finansiella skulder, t. ex. inteckningslån i egna fastigheter.

För
livförsäkring krävs att de tillgångar som svarar mot bolagets åtagan

den ger trygghet på lång sikt åt försäkringstagarna. I 7 kap. 9 § försäkrings

rörelselagen har därför föreskrivits att ett belopp motsvarande försäkrings

tekniska skulder för livförsäkring alltid, dvs. vid varje tidpunkt, skall

redovisas i vissa angivna slag av värdehandlingar. I huvudsak skall dessa

värdehandlingar utgöras av statsskuldförbindelser, andra obligationer och

skuldförbindelser med säkerhet i fastigheter. Ett belopp motsvarande

högst 20 procent av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning får

emellertid redovisas i andra värdehandlingar än de i lagen särskilt angiv

na, dock inte i aktier. För försäkring av annat slag än personförsäkring,

som meddelats för längre tid än tio år (i fortsättningen benämnd lång

skadeförsäkring) gäller enligt 7 kap. 10 § försäkringsrörelselagen motsva

rande placeringsplikt men då endast till ett belopp motsvarande premiere

serven. Sistnämnda försäkringar omfattar i praktiken endast s. k. allfram- 62

tidsförsäkring
för brandskada. Av 1 kap. 5 § tredje stycket försäkringsrö- Prop.
1989/90:34 relselagen följer att de särskilda bestämmelsema om livförsäkring är
tilllämpliga även på sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring
än livförsäkring.

De
värdehandlingar som svarar mot de försäkringstekniska skuldema skall enligt 7
kap. 11 § försäkringsrörelselagen hållas avskilda från bolagets övriga
tillgångar och förvaras under minst två lås med olika nycklar. Genom en
lagändring (SFS 1986:406), som trädde i kraft den 1 juh 1986, får
försäkringsinspektionen på framställan av bolaget medge att värdehandlingarna
i stället, på det sätt och under de villkor som inspektionen bestämmer, sätts i
särskilt förvar hos PenningmarknadsCentralen PmC Aktiebolag (i fortsättningen
benämnt PmC), som emellertid inte börjat driva någon verksamhet ännu (se
avsnitt 3.1.5).

I
de värdehandlingar som förvaras avskilda på föreskrivet sätt har försäkringstagarna
enligt 7 kap. 11 § första stycket försäkringsrörelselagen panträtt som i
handpant till säkerhet för att bolaget skall fullgöra sina förpliktelser enligt
försäkringsavtalen. Med handpanträtt följer särskild förmånsrätt enligt 4 §
förmånsrättslagen (1970:979).

Försäkringsinspektionen
skall förordna ett ombud som skall övervaka att värdehandlingar till
erforderligt belopp alltid förvaras avskilda på föreskrivet sätt. Förvaras
värdehandlingarna under lås hos försäkringsbolaget skall endast ombudet inneha
nyckel till ett av låsen. Förvaras värdehandlingarna hos PmC skall de inte
vara åtkomliga för bolaget utan ombudets medverkan.

Styrelsen
och verkställande direktören skall, med beaktande av lagens värderingsregler,
se till att värdehandlingar till erforderligt belopp förvaras på föreskrivet
sätt. Har värdehandlingar satts i förvar till högre värde än som erfordras har
styrelsen eller verkställande direktören rätt att få ut handlingar motsvarande
överskottet. Ledningen har dessutom, för att kunna betala förfallna
försäkrings- eller återbäringsbelopp, för vilka avsättning har skett, rätt att
få ut handlingar till motsvarande värde. En värdehandling får på ledningens
begäran bytas ut mot en annan handling av motsvarande värde. Behöver bolaget
tillgång till en värdehandling, som har satts i särskilt förvar, för att kunna
bevaka sin rätt på gmnd av handlingen eller för något annat liknande ändamål,
skall ombudet mot kvitto lämna ut handlingen till behörig företrädare för
bolaget. Ledningen är skyldig att inom skälig tid återställa handlingen eller
avlämna annan handling av motsvarande värde.

Om
bolagets ledning inte fullgör sina åligganden enligt 7 kap. 11 § försäkringsrördsdagen
skall ombudet genast göra anmälan hos försäkringsinspektionen.

Ombudet
har rätt att få arvode av försäkringsbolaget. Arvodets storlek bestäms av
inspektionen.

Försäkringsinspektionen
har utfärdat föreskrifter angående pantsätt-

ningsförfarandet (BFFS 1986:10). Enligt dessa skall de försäkringstekni

ska skulderna uppskattas av bolagets aktuarie beträffande livförsäkring

och genom verkställande direktörens försorg beträffande skadeförsäkring.

Senast vid mitten av tredje månaden i varje kvartal skall till ombudet 63

lämnas
skiftlig uppgift rörande det uppskattade beloppet vid kvartalets Prop.
1989/90:34 slut. På gmndval av uppgiften skall ombudet bedöma den erforderliga
pantsättningen och tillse att vid behov fyllnadspantsättning sker ofördröjligen.
Vidare sägs i föreskrifterna att bolaget varje år efter balansräkningens
fastställande skall tillhandahålla ombudet uppgift om det belopp som skall vara
pantsatt på balansdagen. I den mån värdehandlingarna inte är generellt tillåtna
enligt 7 kap. 9 § försäkringsrörelselagen utan påstås vara med dem jämförliga
till sin art och säkerhet enligt punkt 7 i samma paragraf, får
värdehandlingarna inte godtas av ombudet, med mindre bolaget styrker att
handlingen godkänts för redovisning av inspektionen. Önskar ledningen i ett
bolag få ut värdehandlingar svarande mot påstått överskott, skall enligt
föreskrifterna överskottet styrkas genom en av verkställande direktören
undertecknad uppgift om storleken av försäkringstekniska skulder per den dag
uttaget skall äga mm.

Pantsättningsskyldighet
föreligger för såväl återförsäkring som direkt försäkring. Syftet med
pantsättningen är i båda fallen att skydda de försäkrades rätt. 1 7 kap. 12 §
försäkringsrörelselagen föreskrivs därför att panträtten till de
värdehandlingar som en återförsäkringsgivare pantsatt skall tillkomma
försäkringstagarna i det bolag som tagit återförsäkringen.

Med
handpanträtt avses en panträtt som är förenad med besittning, dvs. att
pantsättningen fullföljs genom tradition (överlämnande) av saken. En giltig
panträtt anses föreligga endast om pantsättaren saknar rättslig eller faktisk
möjlighet att disponera över vad som har pantsatts utan att pant-havaren lämnar
sitt samtycke i varje enskilt fall. Detta är förklaringen till de nuvarande
reglerna om särskild förvaring av värdehandlingar och att dessa inte får vara
åtkomliga för bolaget utan ett ombuds medverkan.

För
utländska försäkringsbolag som önskar driva rörelse i Sverige ge

nom generalagent gäller lagen (1950:272) om rätt för utländska försäk

ringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. Enligt 6 och 10 §§ är de

utländska företagen skyldiga att göra vissa depositioner i svenskt bankin

stitut. För de företag som driver livförsäkringsrörelse gäller i huvudsak

samma placeringsplikt som enligt 7 kap. 9 § försäkringsrörelselagen gäller

för svenska livförsäkringsbolag. 1 de tillgångar som skall motsvara värdet

av de försäkringstekniska skulderna får enligt 13 § andra stycket räknas in

90 procent av deponeringen enligt 6 och 10 §§ under förutsättning att

deponeringen består av värdehandlingar som är godkända enligt place

ringsreglerna och att dessa förvaras åtskilda från deponeringen i övrigt. De

värdehandlingar, i vilka försäkringstekniska skulder helt eller delvis redo

visas och som inte är deponerade enligt 6 och 10 §§ , skall förvaras här i

riket avskilda från företagets övriga tillgångar och under minst två lås med

olika nycklar. Försäkringsinspektionen får dock medge att värdehand

lingarna i stället sätts i särskilt förvar i bankinstitut eller hos PmC. Förva

ras värdehandlingarna under lås hos företaget skall till ett av låsen endast

ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud inneha nyckel. Förvaras

de på annat sätt. skall de inte vara åtkomliga utan ombudets medverkan. I

de värdehandlingar som avsatts till täckande av de försäkringstekniska

skulderna har försäkringstagarna enligt 15 § panträtt som i handpant till

säkerhet för att företaget fullgör sina förpliktelser enligt försäkringsavta- 64

len.
Tillgångar som ett utländskt försäkringsföretag enligt 6 och 10 §§ Prop.
1989/90:34 deponerat i bankinstitut och som inte är pantsatta enligt 15 § får
användas endast till betalning dels av fordringar på gmnd av försäkringsavtal,
som tillhör företagets rörelse här i riket, dels av böter, avgifter e.d., dels
ock av vissa administrationskostnader. Placerings- och pantsättningsreglerna i lagen
om utländska försäkringsföretag gäller inte lång skadeförsäkring. Vid införandet
av lagen konstaterades att det från utländskt håll inte visats något intresse
för att driva sådan försäkringsrörelse i Sverige, och det ansågs därför inte
föreligga något behov av särskilda regler för sådan försäkring (se prop.
1950:94 s. 34). Det kan också påpekas att det för närvarande inte finns något
utländskt försäkringsföretag som har koncession för att driva
livförsäkringsrörelse i Sverige.

3.1.2
Särskild administration vid konkurs och likvidation

I
14 kap. försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om likvidation, konkurs och
särskild administration. Bestämmelserna om likvidation och konkurs överensstämmer
i huvudsak med reglerna i 13 kap. aktiebolagslagen.

Under
likvidationen avvecklas bolagets verksamhet. Dess skulder betalas och de
behållna tillgångarna utskiftas bland aktieägarna respektive delägarna.
Försäkringsinspektionen skall om det behövs förordna en likvidator att
tillsammans med de övriga likvidatorerna genomföra likvidationen. När likvidatorerna
lagt fram slutredovisningen, är försäkringsbolaget upplöst. Om ett
försäkringsbolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan något överskott,
är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Om det finns överskott, skall
bolaget träda i likvidation.

När
ett försäkringsbolag är i konkurs kan inspektionen förordna ett allmänt ombud.
Ombudet skall som konkursförvaltare delta i konkursboets förvaltning
tillsammans med förvaltare som utses enligt konkurslagen.

För
bolag som meddelar lång skadeförsäkring finns en särskild bestämmelse i 14
kap. 24 § försäkringsrörelselagen. I praktiken gäller bestämmelsen endast allframtidsförsäkring
för brandskada. Om ett sådant bolag trätt i likvidation eller försatts i
konkurs, skall inspektionen utse ett ombud som skall bevaka den panträtt som
försäkringstagarna har enligt 7 kap. 11 § försäkringsrörelselagen. Ombudet
skall se till att varje försäkringstagare har panträtt i de pantsatta
värdehandlingarna i förhållande till den andel i premiereserven som belöper på
hans försäkring.

Bestämmelserna
om särskild administration (14 kap. 25 — 28 §§) är av

sedda för den livförsäkringsverksamhet som kräver gmnder. Syftet är att

tillvarata livförsäkringstagarnas rätt vid likvidation eller konkurs. Det är

försäkringsinspektionen och inte likvidatorn eller konkursförvaltaren som

förvaltar det särskilda administrationsboet. Det har ansetts angeläget att

bibehålla livförsäkringsavtalen vid rättslig giltighet och om möjligt undvi

ka en realisation av tillgångarna, eftersom det är ovisst om en försäkrings

tagare kan erhålla en livförsäkring på samma villkor i ett annat bolag för

den tilldelning som han erhåller vid en avveckling. 65

5 Riksdagen 1989/90. 1 .saml. Nr 34

Administrationsboet
övertar hela livförsäkringsbeståndet tillsammans Prop. 1989/90:34 med de
värdehandlingar i vilka försäkringstagarna har panträtt. Härmed övergår alla
bolagets rättigheter och skyldigheter på gmnd av försäkringarna på
administrationsboet. Samma sak gäller bolagets rättigheter och skyldigheter på
grund av eventuella återförsäkringar. När administrationsboets ekonomiska
ställning klarlagts, skall inspektionen inleda underhandlingar med svenska
försäkringsbolag som kan vara villiga att överta försäkringsbeståndet. Om
inspektionen anser att ett avgivet anbud bör antas, skall detta kungöras och
försäkringstagarna skall ges tillfälle att inkomma med erinringar. Inspektionen
överlämnar sedan med ett eget utlåtande ärendet till regeringen för avgörande.
Om inte hela försäkringsbeståndet överlåtits inom två år från det
administrationen inträdde, skall inspektionen anmäla detta för regeringen.
Regeringen kan då förordna antingen att administrationen skall fortsätta eller
att administrationsboet skall avvecklas genom fördelning av tillgångarna.

3.1.3
Utländska förhållanden

Europeiska
Gemenskaperna (EG)

Av
första direktivet rörande skadeförsäkringsverksamhet (73/239/EEC) och första
direktivet rörande livförsäkringsverksamhet (79/267/EEC) följer att varje
medlemsland i vilket ett försäkringsbolag driver rörelse skall kräva att
bolaget upprättar erforderliga tekniska reserver (motsvarigheten till
försäkringstekniska skulder) och upprätthåller en tillräcklig sol vensmarginal
avseende bolagets hela verksamhet. Vidare finns bestämmelser om fastställande
av en garantifond.

Storleken
av de tekniska reserverna bestäms enligt reglerna i varje medlemsland eller
enligt den praxis som råder i landet. De tekniska reserverna skall normalt vara
täckta av tillgångar i motsvarande valuta och dessa tillgångar skall vara
lokaliserade i verksamhetslandet. Ett medlemsland kan emellertid tillåta att
en viss del av reserverna täcks av krav på återförsäkrare. Solvensmarginalen
skall uppgå till ett visst lägsta belopp och enligt huvudregeln skall en
tredjedel av solvensmarginalen utgöra en garantifond. Om ett bolags solvensmarginal
understiger det lägsta godtagbara värdet, skall tillsynsmyndigheten kräva att
bolaget presenterar en plan för återställandet av den finansiella ställningen.
I det fall solvensmarginalen understiger garantifonden skall
tillsynsmyndigheten kräva att bolaget inkommer med en kortsiktig
finansieringsplan. 1 detta läge kan tillsynsmyndigheten också begränsa eller
förbjuda bolaget att fritt förfoga över sina tillgångar. I yttersta fall kan
ett bolags koncession dras in, om det inte uppfyller de krav som uppställts.

Kommissionen
presenterade i januari 1987 ett förslag till direktiv om

samordning av regler rörande tvångslikvidation av försäkringsbolag, som

driver direkt försäkringsverksamhet. Av detta förslag framgår bl. a. följan

de. Försäkringsbolag skall föra register över de tillgångar som enligt den

nationella lagstiftningen motsvarar de tekniska reserverna. De registrerade

tillgångarna, värderade enligt den nationella lagstiftningen, skall vid varje 66

tidpunkt
motsvara de tekniska reserverna, varvid reserverna enligt huvud- Prop.
1989/90:34 regeln beräknas utan avdrag för den del som återförsäkrats. Om en
registrerad tillgång är belastad med en säkerhetsrätt, skall detta antecknas i
registret. När tillgångar som är registrerade realiseras, skall nya tillgångar
av motsvarande värde registreras. Registret står under tillsyn av tillsynsmyndigheten.
Likvidation med anledning av ett bolags insolvens benämns särskild
tvångslikvidation. Om försäkringsbestånden inte överlåtes vid en sådan likvidation,
skall de tillgångar som finns införda i registren realiseras och influtna
medel utdelas. De medel som är knutna till livförsäkrings-verskamhet skall
utdelas för att täcka borgenärernas krav i ordningen a) krav som uppkommit
efter bolagets försättande i likvidation, b) krav i enlighet med kapital- och
livränteförsäkringar samt andra tillgodohavanden för de försäkrade eller andra
förmånsberättigade, c) krav till följd av övertagen återförsäkring, d) krav på
lön och e) krav på inbetalade men inte tillgodogjorda premiebelopp. Borgenär
som inte fått full utdelning för nämnda krav av medel från registrerade
tillgångar kan göra gällande sitt restkrav som oprioriterad borgenär vid
utdelning av bolagets övriga tillgångar. - Reglema gäller i huvudsak även för agenturer
till bolag med huvudkontor utanför EG.

Danmark

I
1984 års lov om forsikringsvirksomhed finns i 133§ bestämmelser för beräkning
av de försäkringstekniska skuldema (försäkringsfonden), och i 135 § anges de värdehandlingar
i vilka medlen som skall täcka försäkringsfonden får placeras. Dessa
bestämmelser överensstämmer i huvudsak med motsvarande regler i den svenska
försäkringsrörelselagen. De värdepapper som motsvarar försäkringsfonden skall
enligt 136 § inskrivas eller förvaras i ett godkänt förvaringsställe. Det
därvid utställda inskrivnings- eller förvaringsbeviset skall förses med
bolagets påteckning om att värdepapperen skall tjäna till täckning av
försäkringsfonden. Påteckningen skall underskrivas av tillsynsmyndigheten
eller, efter närmare bestämmelser av myndigheten, av bolagets statsauktoriserade
revisor. Härefter anses de påtecknade värdepapperen som givna i handpant till
säkerhet för försäkringstagarnas fordringar enligt försäkringsavtalen. Det
beskrivna pantsätt-ningsförfarandet skall ske inom tre månader efter
räkenskapsårets utgång. Under räkenskapsåret skall på samma sätt och med tre
månaders frist pantsättas värdepapper till täckning av det belopp som
försäkringsfonden uppskattas ha växt under den förflutna delen av året. I den
utsträckning försäkringsfonden täcks av värdepapper utställda genom den danska
värdepapperscentralen, skall försäkringsbolaget till registrering i värdepapperscentralen
anmäla en motsvarande pantförskrivning. Denna panträtt upphör när
tillsynsmyndigheten gör anmälan härom till värdepapperscentralen.

Genom
den danska värdepapperscentralen sker central registrering av obligationer. All
handel är papperslös och obligationsinnehavet finns bara registrerat på obligationskonto
hos värdepapperscentralen.

Om
ett livförsäkringsbolag försätts i konkurs, skall liksom i Sverige 67

livförsäkringsbeståndet
tillsammans med pantsatta värdehandlingar Prop. 1989/90:34 förvaltas
av en särskild administration. Reglema för denna administration överensstämmer
i sina huvuddrag med de svenska bestämmelsema.

Norge

I
juni 1988 antogs en ny lov om forsikringsvirksomhet, som trätt i kraft i september
1989. Enligt denna lag kan ett försäkringsbolag ställas under offentlig
administration, men det kan däremot inte försättas i konkurs. Fordringar som
följer av försäkringsavtal har företrädesrätt framför andra fordringar, med
undantag av massafordringar. Livförsäkringsbeståndet har företräde till ett
belopp som minst motsvarar försäkringsfonden.

Finland

1
den finländska försäkringsbolagslagen finns inget krav på pantsättning. Däremot
finns bl. a. en bestämmelse som föreskriver att ett belopp motsvarande 85
procent av de försäkringstekniska skulderna skall vara placerade i
långfristiga värdepapper.

3.1.4
Försäkringsverksamhetskommitténs förslag

Kommittén
har i delbetänkandet (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten
tagit upp frågan om pantsättningskravet i försäkringsrörelselagen.

Kommittén
har till en början diskuterat humvida det nuvarande pant-sättningssystemet kan
anses vara praktiskt och ändamålsenligt för försäkringsbolagen och
försäkringsinspektionen. Reglerna underlättar tillsynen såväl av att de tillgångar
som motsvarar de försäkringstekniska skulderna vid envar tidpunkt är
tillräckliga som av att bolagen iakttar de särskilda placeringsreglerna i 7
kap. 9 § försäkringsrörelselagen. Kommittén gör emellertid bedömningen att pantsättningsförfarandet
får anses ha en underordnad betydelse i förhållande till reglema om offentlig
tillsyn och revision.

Det
nuvarande pantsättningssystemet skulle också kunna anses i viss utsträckning
försvåra för befattningshavare i ett försäkringsbolag att genom brottslig handling
komma i besittning av vissa värdehandlingar. Den offentliga tillsynen, bolagens
särskilda förvaring överhuvud av värdehandlingar och de straffrättsliga
bestämmelser som finns torde emellertid enligt kommittén utgöra ett
tillräckligt och väl avvägt skydd för försäkringstagarna i detta hänseende.

De
främsta olägenheterna med det nuvarande pantsättningsförfarandet torde vara av
administrativ art. Ett ombud måste vara med vid uttag och inläggning av
värdehandlingar i valvet. Det kan förväntas att hanteringen av pantsatta
tillgångar i framtiden kommer att tillta i omfattning. Säkerhetsvalven måste
byggas på ett sådant sätt att det finns ett extra valv för pantsatta
värdehandlingar. Bolagen måste ta ut pantbrev i egna fastigheter för att kunna
använda dessa till att täcka de försäkringstekniska skulderna.

Pantsättningsförfarandet
är opraktiskt och otidsenligt, och kommittén 68

anser
därför att systemet utifrån rent praktiska utgångspunkter bör avskaf- Prop.
1989/90: 34 fas.

Enligt
kommitténs mening finns det skäl att bibehålla en förmånsrätt för de
försäkringstagare som för närvarande har en särskild förmånsrätt gmndad på
handpant främst därför att dessa försäkringsformer har ansetts motivera ett
bättre skydd i förmånsrättshänseende än andra försäkringsformer. Därtill
kommer att det inte helt kan uteslutas att i vissa situationer andra
fordringsägare än försäkringstagare kan förekomma i större utsträckning än som
är normalt i försäkringsbolag.

Kommittén
har diskuterat möjligheten att skapa en förmånsrätt gmndad på något slag av
registrering men konstaterar att det i svensk rätt för närvarande inte finns
någon generell möjlighet till registreringspanträtt för lös egendom. En del av
de ifrågavarande värdehandlingarna säljs löpande och ersätts av nya handlingar,
och detta torde medföra ett relativt omfattande arbete kring registreringen
för såväl bolag som inspektionen. Införandet av en förmånsrätt gmndad på
registrering skulle även kräva en rad överväganden inom olika rättsområden.

Vid
en samlad bedömning finner kommittén att de nuvarande pantsättningsreglerna
inte kan modifieras på ett sådant sätt att man uppnår några påtagliga fördelar
och att det enda altemativ som återstår är att ersätta dessa med en allmän
förmånsrätt. För att uppnå en allmän förmånsrätt som inte medför sämre rätt än
som betingas av olikheterna mellan allmän och särskild förmånsrätt, föreslår
kommittén att förmånsrätten skall gälla som första allmänna förmånsrätt.

Förslaget
att slopa pantsättningsförfarandet innebär inte att kraven på förvaring och
hantering av värdehandlingar och andra tillgångar helt upphör, och
inspektionen bör därför åläggas att utfärda särskilda föreskrifter för förvaring
och handhavande av värdehandlingar eller andra tillgångar som avses i 7 kap. 9
och 10 §§ försäkringsrörelselagen.

Vad
som anförts beträffande pantsättningsreglerna i försäkringsrörelselagen kan
enligt kommittén i allt väsentligt också gälla motsvarande regler i lagen om
utländska försäkringsföretag. Några särskilda förhållanden gör emellertid att pantsättningsförfarandet
i denna lag har en speciell funktion. De enda tillgångar som en utländsk
försäkringsgivare är skyldig att hålla i Sverige är depositionen inom liv- och
skadeförsäkring samt dämtöver de tillgångar som krävs för försäkringstekniska
skulder inom livförsäkring. Ett slopande av pantsättningsreglerna skulle
innebära att i händelse av den utländske försäkringsgivarens konkurs, tillgångar
motsvarande de försäkringstekniska skuldema här i riket skulle komma att ingå i
konkursen i den utländske försäkringsgivarens hemland, åtminstone så länge det
är fråga om företag i Norden. De svenska livförsäkringstagama skulle därmed få
konkurrera med alla andra fordringsägare i det utländska företaget. Med hänsyn
härtill finner kommittén att pantsättningsreglema i lagen om utländska
försäkringsföretag av intemationellt konkursrättsliga skäl måste behållas.

69

3.1.5 Remissyttranden över
försäkringsverksamhetskommitténs förslag, Prop. 1989/90:34

m.m.

De
remissinstanser som avgett yttranden över försäkringsverksamhets-kommitténs
delbetänkande Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten och därvid
uttalat sig om kommitténs förslag att ersätta de nuvarande pantsättningsreglerna
med en allmän förmånsrätt, har genomgående ställt sig positiva till förslaget.

Försäkringsinspektionen:
Förslaget ger ett vidare skydd för försäkringstagarna än det nuvarande pantsättningssystemet,
eftersom en allmän förmånsrätt avser försäkringsgivarens samtliga tillgångar.
Ett avskaffande av pantsättningskravet kommer att medföra förenklingar i den
nuvarande hanteringen av värdehandlingar. Vidare kommer införandet av förenklad
hantering av värdehandlingar, som modern datateknik skapat fömtsättningar för,
att underlättas betydligt. I samband med förberedelsema för PmC-systemet har
inspektionen nyligen erfarit att det nuvarande pantsättningskravet nödvändiggör
en invecklad och tung administration i ett sådant system. En ytterligare
positiv effekt av pantsättningskravets avskaffande är att bolagen inte behöver
ta ut pantbrev i egna obelånade fastigheter enbart för att kunna uppfylla pantsättningskravet.
Inspektionen tillstyrker kommitténs förslag att pantsättningsreglema i lagen
om utländska försäkringsföretag bibehålls.

Bankinspektionen:
Försäkringsbolagen har sedan länge krävt att denna regel om handpanträtt skall
avskaffas. Den medför betydande administrativa olägenheter. Utvecklingen som
sker på kapitalmarknaden kan dessutom öka svårigheterna. Det bör också nämnas
att en utveckling pågår mot ett värdepapperslöst system för andra värdepapper
än aktier för att underlätta kapitalmarknadens funktion. Den planerade
penningmarknadscentralen, som skulle innebära ett depåsystem där värdepapper
förvaras i särskild ordning, kan ses som ett försök i denna utveckling.
Bankinspektionen har kunnat konstatera förseningar i leveranser på
aktiemarknaden och problem inom andra delar av värdepappersmarknaden beroende
på den administrativa hanteringen av värdepapper under särskilt förvar och med
allmänt ombud. Detta förhållande har lett till att särskilda leveransförbindelser
för närvarande utfärdas vid köp och försäljning av värdepapper. Förslaget bör
leda till en enklare och mer tidsenlig hantering av försäkringsbolagens
värdepapper utan att försäkringstagamas skydd och rätt försämras. Detta
tillgodoses bl.a. genom den offenliga kontrollen och tillsynen samt genom de
särskilda föreskrifter om försäkringsbolagens hantering av värdepapper som
skall meddelas av försäkringsinspektionen.

Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund: Riksförbundet finner det utomordentligt
angeläget, att kommitténs förslag att slopa pantsättningsreglerna i
försäkringsrörelselagen genomförs. Riksförbundet har länge i olika sammanhang
påtalat den omständliga hanteringen av tillgångar som försäkringsbolagen
tvingas till med nuvarande regler. Dessa administrativa olägenheter har accentuerats
under 1980-talet genom den framväxande penningmarknaden. Det är svårt för
bolagen att använda de värdepapper

som
finns på denna marknad som pantsatta tillgångar, eftersom de är

70

föremål
för löpande affärsverksamhet och det krävs medverkan av försäk- Prop.
1989/90:34 ringsinspektionens ombud varje gång en pantsatt handling skall tas
ut ur eller läggas in i bolagets valv. Ett ersättande av pantsättningsreglerna
med en allmän förmånsrätt skulle enligt riksförbundets mening inte märkbart
komplicera förmånsrältsområdet. Livförsäkringsverksamhet bedrivs endast av ett
fåtal bolag och tillsynen över bolagen begränsar starkt deras möjligheter att
skapa andra skulder än dem till försäkringstagarna. Eftersom alla
försäkringsbolag torde ha detaljerade redovisningssystem med protokoll över
inlägg i och uttag ur säkerhetsvalv påverkas inte säkerhetsfrågan i praktiken.
En positiv effekt av pantsättningskravets borttagande är att bolagen inte
behöver ta ut pantbrev i egna fastigheter och därigenom åsamkas stämpelkostnad.

Folksam:
Förslaget innebär avsevärda praktiska fördelar och därmed kostnadsbesparingar.
Försäkringsinspektionens ombud behöver inte längre närvara vid uttag och
inlägg av värdehandlingar. De pantsatta handlingarna behöver inte förvaras
avskilt från bolagets övriga tillgångar. Folksam vill också framhålla att en
affärsmässig hantering av placeringarna underlättas. Till exempel är det i
delar av verksamheten till nackdel att vissa interimsbevis inte är pantsättningsbara.
Slutligen försvinner med kommitténs förslag behovet att pantsätta egna
fastigheter. Detta medför administrativa fördelar och lägre kostnader t. ex.
genom att bolaget slipper betala stämpelskatt vid uttag av pantbrev.

Försäkringsjuridiska
föreningen har till alla delar instämt i kommitténs förslag. Föreningen har
påpekat att i ett livförsäkringsbolag svarar andra fordringsägare än
försäkringstagarna som regel för en mycket liten del av fordringarna.
Föreningen delar även kommitténs bedömning att pantsättningsreglerna i lagen
om utländska försäkringsföretag måste bibehållas.

Försäkringsbolaget
SPP, ömsesidigt, har framhållit att ett slopande av nuvarande regelsystem är
mycket angeläget, eftersom detta medför betydande administrativa problem.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Jönköping och Föreningen Sveriges
Kronofogdar har anfört att den föreslagna allmänna förmånsrätten bör regleras i
förmånsrättslagen. Hovrätten och föreningen har dessutom framfört att
förmånsrätten bör placeras efter 10 §, som avser vissa kostnader i anslutning
till konkurser.

I
en framställning som inkom till finansdepartementet i februari 1987 har Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam hemställt att försäkringsverksamhetskommitténs
förslag om slopande av pantsättningskravet snarast genomförs. Detta är ytterst
angeläget för att försäkringsbolagen skall ha möjlighet att ansluta sig till kontobaserade
värdepapperssystem. Genom en lagändring år 1986 öppnades en möjlighet att
förvara värdehandlingar hos PmC med bibehållen panträtt för försäkringstagarna.
Det har emellertid visat sig svårt att utforma anvisningar för kontroll av pantsättningen
på ett sådant sätt att de praktiskt kan efterlevas.

Riksförbundet
och Folksam har även framhållit att bolagens placeringstillgångar till allt
större del utgöres av sådana penningmarknadsinstrument som kräver hög
omsättning för att fungera enligt marknadens förutsätt-

71

ningar. Innehaven är ofta
kortfristiga och passar inte in i bilden av pant- Prop. 1989/90:34
sättningsbara tillgångar, där en viss stabilitet i förvaret fömtsätts.

Vid
en uppvaktning på finansdepartementet den 22 september 1988 överlämnade
riksförbundet och Folksam ännu en framställning med krav på ändring av pantsättningsreglerna
i enlighet med försäkringsverksam-hetskommitténs förslag. Riksförbundet och
Folksam åberopade vad som anförts i den tidigare framställningen och i de remissyttranden
som avgetts över kommitténs betänkande. Särskilt underströks att ett deltagande
i PmC för försäkringsbolagens del är helt beroende av en lagändring.

Ett
förslag till ett datorbaserat penningmarknadssystem i PmC:s regi för hantering
av kreditmarknadsinstmment har lagts fram. PmC:s uppgift blir enligt förslaget
att vara depåförvaltare av instmmenten och att tillhandahålla en metod för kontoföring
av rättighetshavare. Systemet syftar till att säkerställa att registrering av
rättigheter hos PmC och utväxling av likvider genom särskild riksbanksdearing
skall kunna ske samtidigt. Dagens hanteringsrisker på penningmarknaden skulle
därigenom kunna undanröjas. Enligt förslaget skulle PmC bl.a. lämna säljaren
betalningsgaranti för utfäst likvid, men detta skulle fömtsätta att PmC som
säkerhet erhåller pant i förvärvsobjektet. Vid ett försäkringsbolags handel
inom PmC-systemet uppkommer frågan om konkurrens inträder mellan
försäkringstagarnas och PmC:s förmånsrätter och hur en sådan situation i så
fall skall lösas. Detta är emellertid frågor som får tas upp till övervägande i
samband med behandlingen av PmC-förslaget.

3.1.6
Förslag utarbetat inom finansdepartementet

Inom
finansdepartementet gjordes den bedömningen att försäkringsverk-samhetskommitténs
förslag inte oförändrat kunde ligga till gmnd för en ändring av pantsättningsreglerna.
Inom departementet utarbetades därför ett förslag till annan lösning av frågan.
Departementsförslaget avvek på ett sådant sätt från kommitténs förslag att det
ansågs nödvändigt att remittera förslaget till olika myndigheter och
organisationer.

Remissinstanserna
har i allt väsentligt ställt sig positiva till förslaget. En del av de
synpunkter som framhållits av remissinstanserna har beaktats i lagrådsremissen.
Beträffande vissa frågor återkommer jag nedan.

72

3.2 Allmän motivering

3.2.1
Försäkringstagarnas förmånsrätt

Prop.
1989/90:34

Mitt
förslag: Försäkringstagarnas panträtt i form av handpant enligt 7 kap. 11 §
försäkringsrörelselagen ersätts med en annan särskild förmånsrätt.
Förmånsrätten tillkommer även återförsäkringstagare såvitt gäller
återförsäkring avseende livförsäkring och lång skadeförsäkring. Förmånsrätten
gäller i de tillgångar som ett försäkringsbolag för in i ett för detta ändamål
avsett register.

Föreskrift
om förmånsrätten tas in i en ny paragraf, 4 a § , i förmånsrättslagen. Reglerna
om särskild förvaring av pantsatta tillgångar upphävs.

Motsvarande ändringar
görs i lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige.

Försäkringsverksamhetskommitténs
förslag: De nuvarande pantsättningsreglema ersätts med en allmän förmånsrätt.
Av internationellt konkursrättsliga skäl bibehålls pantsättningsreglerna i
lagen om utländska försäkringsföretag.

Remissinstanserna:
De remissinstanser som yttrat sig över kommitténs förslag har ställt sig
positiva till detta.

Skälen
för mitt förslag: Som framgått av tidigare avsnitt föreligger det ett stort
behov av att ändra de nuvarande reglerna om pantsättning och förfarandet kring
denna. Reglerna medför betydande administrativa problem och dessa kan förmodas
öka på gmnd av den utveckling som sker på kapitalmarknaden. Det är svårt för
försäkringsbolagen att pantsätta värdepapper som är föremål för löpande
affärsverksamhet, när det krävs medverkan av ett ombud varje gång en handling
skall tas ut ur eller läggas in i bolagets valv. Detta har lett till att
försäkringsbolagen vid försäljning av värdepapper levererar en s. k.
leveransförbindelse i stället för den försålda värdehandlingen. Pantsättningsreglerna
är inte heller förenliga med den planerade uppläggningen av handeln inom PmC.

Genom
ett regelsystem som tillåter försäkringsbolagen att använda sitt fastighetsbestånd
till att täcka de försäkringstekniska skulderna, utan att behöva ta ut pantbrev
i fastigheterna, skulle man också kunna tillmötesgå ett sedan länge framfört
önskemål från bolagens sida.

Nuvarande
ordning bör därför inte behållas. Jag delar emellertid kommitténs bedömning
att det finns skäl att behålla en förmånsrätt för de försäkringstagare som för
närvarande har en särskild förmånsrätt grundad på handpant.

Den
nuvarande pantsättningsskyldigheten gäller även återförsäkrings-verksamhet. I 7
kap. 12 § försäkringsrörelselagen stadgas att panträtten till de
värdehandlingar som en återförsäkringsgivare pantsatt skall tillkomma försäkringstagama
i det bolag som tagit återförsäkringen. Dessa försäkringstagare torde
emellertid inte kunna göra gällande en fordran i återför-säkringsgivarens
konkurs. Försäkringstagarna kan således i konkursen

73

åberopa en panträtt men
ingen fordran och det är därför tveksamt vilken Prop. 1989/90:34 praktisk
tillämpning den nämnda bestämmelsen kan ha. Det kan ifrågasättas om inte
direktförsäkringsbolaget bör komma i åtnjutande av en förmånsrätt i de
tillgångar som återförsäkringsgivaren avsatt till täckande av de försäkringstekniska
skulderna avseende livförsäkring och lång skadeförsäkring. I händelse av en återförsäkringsgivares
konkurs kan det vara av vitalt intresse för försäkringstagarna i det bolag som
tagit återförsäkring, att detta bolag har säkerhet för sin fordran hos återförsäkringsgivaren.

Jag
föreslår därför att bestämmelsen i 7 kap. 12 § försäkringsrörelselagen upphävs
och att återförsäkringstagare kommer i åtnjutande av förmånsrätt för
återförsäkring avseende livförsäkring och lång skadeförsäkring. Med hänsyn till
att det försäkringsbolag som tagit återförsäkring får antas också ha andra
möjligheter att fullgöra sina skyldigheter mot sina direktförsäkringstagare
bör emellertid återförsäkringstagares förmånsrätt kunna göras gällande först
efter det att övriga försäkringstagares anspråk blivit tillgodosedda.

Jag
övergår nu till frågan hur den nya förmånsrätten bör utformas.

Förmånsrättslagen
(1970:979) reglerar i vilken ordning olika slags fordringar skall betalas vid
utmätning och konkurs. Lagen skiljer mellan särskilda och allmänna
förmånsrätter. Särskilda förmånsrätter gäller både vid utmätning och konkurs
och belastar endast viss bestämd egendom. Allmänna förmånsrätter gäller bara
vid konkurs och avser all egendom som ingår i gäldenärens konkursbo. Särskild
förmånsrätt har företräde framför allmän förmånsrätt och enligt huvudregeln
gäller förmånsrättema inbördes efter paragrafemas följd i lagen.

Den
nuvarande panträtten torde inte kunna ersättas med en allmän förmånsrätt utan
att det görs en översyn av bestämmelserna i förmånsrättslagen, i vart fall vad
gäller de allmänna förmånsrätterna. En särskild förmånsrätt, som lättare kan
infogas i det gällande systemet, är att föredra. Visserligen avser allmän
förmånsrätt all egendom som ingår i gäldenärens konkursbo. Om
försäkringstagarna får en särskild förmånsrätt i den egendom som avsatts till
att täcka de försäkringstekniska skulderna, skulle förmånsrätten emellertid
omfatta egendom som fullt ut motsvarar bolagets åtaganden enligt försäkringsavtalen.
Därtill kommer att en sådan förmånsrätt har företräde framför allmän
förmånsrätt. Det visar sig också, vilket jag återkommer till längre fram, att
en särskild förmånsrätt har fördelar vad gäller regleringen i lagen om
utländska försäkringsföretag.

EG-kommissionen
har i ett förslag till direktiv om samordning av regler rörande
tvångslikvidation av försäkringsbolag, som redovisats i avsnitt 3.1.3,
föreslagit att försäkringsbolagen skall föra ett register över de tillgångar
som motsvarar de försäkringstekniska skulderna. Vid likvidation på gmnd av
insolvens skall dessa tillgångar användas för att täcka vissa i direktivförslaget
angivna borgenärers krav.

Med
hänsyn till vad jag sålunda anfört, föreslår jag att försäkringstagar

nas nuvarande panträtt gmndad på en handpant ersätts med en annan

särskild förmånsrätt som skall upptas i en ny paragraf införd omedelbart

efter 4 § i förmånsrättslagen. Den paragrafen ger förmånsrätt för bl.a.

handpanträtt, retentionsrätt och panträtt på gmnd av inteckning i skepp 74

eller
skeppsbygge. Eftersom sådana rättigheter inte torde bli aktuella i ett Prop.
1989/90:34 försäkringsbolags konkurs, innebär den nu föreslagna förmånsrätten
således ingen försämring för försäkringstagama såvitt gäller den plats i förmånsrättsordningen
som kommer att gälla.

Förmånsrätten
bör omfatta de tillgångar som försäkringsbolaget avsatt till täckande av dels
de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring, dels premiereserven för
lång skadeförsäkring. Detta innebär ingen ändring av gällande regler, eftersom
det är nyssnämnda tillgångar som försäkringsbolagen skall hålla i särskilt
förvar och i vilka försäkringstagarna därmed har handpanträtt.

De
tillgångar som omnämnts i föregående stycke bör försäkringsbolaget vara
skyldigt föra in i ett särskilt register. Det bör således vara innehållet i registret
som utvisar vilka tillgångar som omfattas av den nu föreslagna förmånsrätten,
och avgörande för när förmånsrätten uppkommer blir då införandet i registret.
Om en tillgång i något avseende upplåtits till viss del, t. ex. belastats med
någon slags panträtt, bör bolaget naturiigtvis inte få utnyttja tillgången till
denna del till täckande av de försäkringstekniska skuldema respektive premiereserven.
Härav följer att försäkringstagarnas förmånsrätt normalt sett inte kommer att
konkurrera med annan borgenärs förmånsrätt i samma tillgång. Vid handel med
andelsrättigheter i det föreslagna PmC-systemet är det emellertid tänkbart att
konkurrens kan uppkomma mellan försäkringstagarnas och PmC:s förmånsrätter. Somjag
nämnt i avsnitt 3.1.5 får denna fråga behandlas i ett annat sammanhang.

De
nuvarande bestämmelserna om särskilt förvar av pantsatta tillgångar får anses
vara ett mycket säkert system, och det skulle kunna invändas att införandet av
ett registersystem medför att försäkringstagarnas trygghet i viss mån
försämras. De risker som kan uppkomma får emellertid inte överskattas.
Försäkringstagarna får ett mycket gott skydd genom bl. a. den offentliga
tillsynen och de straffrättsliga regler som finns. Inte heller med det
nuvarande systemet kan brottsliga förfaranden helt uteslutas. En viktig del i
kontrollen av att ett bolag fullgör sina åligganden enligt de föreslagna reglerna
utgörs av bolagets skyldighet att lämna uppgifter, t. ex. kopior av registret, till
försäkringsinspektionen. Försäkringsinspektionen får meddela föreskrifter för
verkställigheten av de föreslagna reglerna med stöd av 49 § andra stycket
försäkringsrörelseförordningen (1982:790). Jag vill också erinra om den
straffbestämmelse i 21 kap. 1 § försäkringsrörelselagen som tar sikte på det
fallet att oriktiga eller vilseledande uppgifter lämnas till inspektionen. Även
det nu föreslagna regelsystemet ger alltså ett skydd för försäkringstagarna som
saknar motstycke vid en jämförelse med andra likartade kategorier av
borgenärer. Jag anser alltså inte att säkerhetssynpunkter ger anledning till
någon egentlig invändning mot den nya ordningen.

Sveriges
Advokatsamfund har i sitt yttrande över departementsförslaget

ifrågasatt om inte termen panträtt bör användas för den föreslagna för

månsrätten. Jag kan visserligen hålla med om att denna i mycket liknar

traditionell panträtt, men jag vill samtidigt peka på att denna förmånsrätt

inte är som den typiska panträtten fast knuten till någon viss, bestämd

egendom utan omfattar de tillgångar som vid varje tidpunkt finns införda i 75

registret. Såtillvida
finns en likhet med den rätt som grundas på företagsin- Prop. 1989/90:34
teckning. Vid införandet av lagen (1984:649) om företagshypotek ansågs praktiska
skäl tala mot att en panträttslig terminologi kom till användning där (se prop.
1983/84:128 s. 34 f). Jag anser att termen panträtt bör undvikas även när det
gäller försäkringstagarnas förmånsrätt.

Med
hänsyn till de problem som annars kan uppkomma genom reglerna på det intemationellt
konkursrättsliga området bör de tillgångar som förtecknas i det särskilda
registret finnas här i landet. Bestämmelserna i lagen (1981:6) om konkurs som
omfattar egendom i annat nordiskt land skulle möjligen tala för att
tillgångarna skulle kunna finnas även i övriga nordiska länder. I 6 § nämnda
lag sägs emellertid att "om egendom som vid tiden för konkursbeslutet
fanns i annat nordiskt land är pantsatt eller om den enligt det landets lag får
kvarhållas till säkerhet för fordran, skall det landets lag tillämpas i fråga
om rätten att ta ut fordringen ur egendomen". Bestämmelsen kan innebära
att egendomen inte kan komma försäkringstagama tillgodo. Principen att tillgångama
i registret skall finnas här i landet bör därför upprätthållas även gentemot
övriga nordiska länder. Som PmC har påpekat innebär detta att ett
försäkringsbolag inte kan införa i sitt register ett förvärv i sådana utländska
kontobaserade system där det fysiska värdepapperet ersatts med en
registrering.

Den
kontrollfunktion som ligger i de nuvarande reglerna om särskilt förordnat ombud
och särskilt förvar kommer att försvinna genom den föreslagna regleringen. För
att kunna övervaka att försäkringsbolagen i registret har infört tillgångar till
ett värde som ger livförsäkringstagarna säkerhet för bolagens åtaganden, skall
bolagen till försäkringsinspektionen vid ett antal tillfallen under året sända
in uppgifter om storleken på de försäkringstekniska skuldema respektive
premiereserven jämte en avskrift av registret. Med hänsyn till den snabba
utveckling som äger mm beträffande de tekniska hjälpmedlen och den skiftande
grad av datorisering som finns hos olika bolag, förändras fömtsättningama för
hur en ändamålsenlig rapportering skall kunna ske. Det får därför bli en
uppgift för försäkringsinspektionen att utfärda föreskrifter som närmare anger
hur bolagen skall utforma och föra sina register samt hur ofta och på vilket
sätt rapportering skall ske. Inspektionen måste också utforma ett system för kontroll
av att ett bolag verkligen innehar de tillgångar som finns införda i registret.

I
lagen om rätt för utländskaförsäkringsföretag att driva försäkringsröref se i
Sverige finns bestämmelser om pantsättning och särskilt förvar av tillgångar
med i huvudsak sammma innehåll som motsvarande bestämmelser i
försäkringsrörelselagen. Den nu föreslagna förmånsrätten för försäkringstagama
utgör liksom handpanträtten en särskild förmånsrätt. Från intemationellt
konkursrättslig synpunkt torde därför en likadan reglering för de utländska
försäkringsföretagens del inte innebära någon skillnad i förhållande till
gällande rätt.

Det
bör påpekas att enligt lagen (1981:7) om verkan av konkurs som

inträffat i annat nordiskt land skall enligt huvudregeln konkursen omfatta

även gäldenärens egendom här i landet. I 7 § stadgas emellertid att svensk

lag skall tillämpas i fråga om rätten att ta ut en fordran ur sådan egendom 76

som vid tiden för
konkursbeslutet finns här i landet och som är pantsatt eller som enligt svensk
lag kan kvarhållas för fordringen. Den nu föreslagna förmånsrätten för
försäkringstagarna får anses innebära att den egendom som upptas i registret
är pantsatt i den mening som avses i den nämnda bestämmelsen.

Det kan således inte anses
föreligga något hinder mot att i lagen om utländska försäkringsföretag införa
bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med den föreslagna regleringen i
försäkringsrörelselagen.

Prop.
1989/90:34

3.2.2
Plaeeringsbestämmelsen i 7 kap. 9 § försäkringsrörelselagen m. m.

Mitt förslag: Till
täckande av försäkringstekniska skulder skall försäkringsbolagen även kunna
använda fastigheter och tomträtter inom 70 procent av marknadsvärdet eller i
fråga om industrifastigheter inom 60 procent, i den utsträckning dessa
tillgångar inte utnyttjats för pantsättning. Vidare skall bolagen för samma
ändamål kunna utnyttja aktier i fastighetsbolag och tillgodohavanden på konto i
bank.

Försäkringsverksamhetskommitténs
förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag såvitt gäller
fastigheter och tomträtter. Kommittén har inte lagt fram något förslag
beträffande fastighetsbolag och banktillgodohavanden.

Remissinstanserna:
Försäkringsinspektionen, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam har
tillstyrkt kommitténs förslag. Inspektionen och riksförbundet har emellertid
påpekat, att bestämmelsen bör utformas på ett sådant sätt att bolagens ägarhypotek
inte undantas.

Skälen för mitt förslag:
De värdehandlingar som ett försäkringsbolag får använda för att täcka
försäkringstekniska skulder för livförsäkringar finns uppräknade i 7 kap. 9 §
försäkringsrörelselagen. Till denna bestämmelse finns en hänvisning i 10 §
såvitt gäller lång skadeförsäkring. Till de i lagen angivna värdehandlingarna
hör obligationer och andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av
staten eller svensk kommun. Vidare ingår bl.a. obligationer utfärdade av hypoteksinstitut,
kreditaktiebolag, bankinstitut och svenskt näringsföretag. Skuldförbindelser
för vilka bolaget äger säkerhet genom panträtt i fast egendom godtas, om
panträtten ligger inom viss del av egendomens uppskattade värde. I fråga om jord-bmks-,
bostads-, kontors- eller affärsfastighet skall panträtten ligga inom 70 procent
av fastighetens uppskattade värde och i fråga om fastighet, som helt eller
delvis är inrättad för industriell verksamhet, inom 60 procent. Motsvarande
regler gäller för tomträtt. Med det uppskattade värdet avses det värde som
försäkringsbolaget bestämt på gmndval av en särskild värdering. Vad beträffar statsbdånade
fastigheter gäller som en alternativ regel att panträtten kan ligga inom 75
procent av det pantvärde som skall fastställas enligt gällande
lånebestämmelser.

Försäkringsbolaget
kan också ha egna fastigheter och redovisa panträtt i

77

dessa
som säkerhet för försäkringstekniska skulder. Enligt försäkringsins- Prop.
1989/90:34 pektionens föreskrifter angående pantsättningsförfarandet
(BFFS 1986:10) skall bolaget i dessa fall upprätta en pantförskrivningshandling
för varje sådan fastighet och överlämna denna till det av inspektionen
förordnade ombudet.

I
lagen nämns vidare sådana svenska eller utländska värdehandlingar, som till sin
art och säkerhet kan anses jämförliga med de tidigare nämnda. I dessa fall
skall inspektionen godkänna handlingarna för pantsättning. För redovisningen
får slutligen efter vad som närmare anges i paragrafen utnyttjas lån mot
säkerhet i bolagets försäkringsbrev och värdet av återförsäkringsgivares
ansvarighet.

Ett
viktigt undantag från den angivna redovisningsskyldigheten är att högst 20
procent av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning får redovisas i
andra värdehandlingar, dock inte i aktier. Vid beräkningen av denna s. k. fria
sektor skall de försäkringstekniska skulderna således minskas med värdet av återförsäkringsgivares
ansvarighet.

Mina
förslag till ändring i placeringsbestämmelserna gäller såväl försäkringsrörelselagen
som lagen om de utländska försäkringsföretagen.

Direktägda
fastigheter och tomträtter

Den
föreslagna förmånsrätten för försäkringstagama innebär att de registerförda
tillgångarna inte behöver hållas i särskilt förvar avskilda från övriga
tillgångar. Det skall i stället vid varje tidpunkt kunna utläsas ur registret,
vilka tillgångar som bolaget avsatt för att täcka sina åtaganden gentemot
försäkringstagarna. Detta gör det möjligt att låta bolagens egna fastigheter
och tomträtter ingå bland de tillgångar som finns uppräknade i 7 kap. 9 §
försäkringsrörelselagen. Redan idag finns som nämnts möjlighet för bolagen att
använda sitt fastighetsbestånd för nu avsett ändamål, men då måste pantbrev uttas
med inte oväsentliga kostnader som följd. Jag föreslår alltså att även
fastigheter och tomträtter skall kunna föras in i registret.

Den
fasta egendomen bör kunna redovisas i registret även till den del som motsvaras
av uttagna pantbrev under förutsättning att dessa inte utnyttjats för
pantsättning utan utgör ett s. k. ägarhypotek hos bolaget. Detsamma bör gälla
för tomträtter.

Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam har anfört att fastigheter och
tomträtter bör kunna redovisas i registret även till den del som motsvaras av s.
k. överhypotek.

Ett
överhypotek föreligger när ett pantbrev som utnyttjats för pantsätt

ning inte är fullbelånat. Fastighetsägaren kan då utnyttja pantbrevet som

säkerhet för ytterligare lån. Detta sker genom en andrahandspantsättning,

om det nya lånet upptas hos en annan kreditgivare. Denne får då säkerhet i

pantbrevet efter förstahandspanthavaren. Även efter en andrahandspant

sättning utgör således överhypoteket en säkerhet för förstahandspanthava

ren såvitt gäller kredittagarens tilläggsförpliktelser, t. ex. i form av
räntor.

Detta gör att det inte alltid är självklart vilket värde överhypoteket har för

andrahandspanthavaren. Det är emellertid väsentligt att försäkringsin- 78

spektionen
på ett ändamålsenligt och effektivt sätt kan utöva tillsyn över Prop.
1989/90:34 försäkringsbolagens register. Jag anser därför att överhypotek inte
bör få tas med i registret.

Beträffande
värderingen av fastigheterna och tomträtterna uppkommer frågan om dessa i detta
sammanhang kan upptas till det verkliga värdet eller viss del därav i stället
för till det bokförda värdet, såsom nu är fallet. Syftet med de nu
ifrågavarande bestämmelserna är att skapa en säkerhet för försäkringstagarna.
Med denna utgångspunkt är det bokförda värdet inte någon lämplig utgångspunkt. Gmndvalen
för balansvärderingsbe-stämmelserna är nämligen att årsbalansen främst skall
vara en resultatut-redningsbalans och inte att den skall utgöra ett mått på
bolagets förmögenhetsställning. En tillräcklig grad av trygghet för
försäkringstagarna kan uppnås genom att föreskriva att en fastighet eller en
tomträtt får redovisas i registret upp till en viss del av fastighetens eller
tomträttens uppskattade värde. Jag vill som en lämplig avvägning för hur stor
del av värdet som får utnyttjas förorda de procenttal för olika slag av
fastigheter som anges i 7 kap. 9 § första stycket 6 försäkringsrörelselagen,
dvs. som huvudregel till 70 procent och för industrifastigheter till 60 procent
(se ovan). För statsbe-lånade fastigheter bör den alternativregel som omnämns i
paragrafen kunna användas.

Fastighetsbolag

Även
fastigheter och tomträtter som ägs indirekt genom ett fastighetsbolag bör
enligt min mening kunna utnyttjas som säkerhet för ett bolags åtaganden
gentemot försäkringstagarna. Detta förutsätter emellertid att värdet på de
andelar i fastighetsbolaget som kommer att föras in i registret kan beräknas
med beaktande endast av fastighetsbolagets fastigheter och tomträtter. Det är
enligt min bedömning inte möjligt att få fram ett korrekt sådant värde, om
bolaget bedriver även annan verksamhet än att äga fastigheter och tomträtter.
Jag föreslår därför att endast sådana fastighetsbolag som enbart har till
ändamål att äga fastigheter och tomträtter samt att förvalta denna egendom får
utnyttjas till att täcka försäkringstekniska skulder.

Jag
har tidigare nämnt att tillgångarna i registret vid varje tidpunkt skall motsvara
de försäkringstekniska skulderna. Detta medför att om fastighetsbolaget
avyttrar någon del av den fasta egendomen, kan försäkringsbolaget få justera
värdet på de andelar i fastighetsbolaget som finns införda i registret. Om ett
försäkringsbolag endast är minoritetsägare i fastighetsbolaget eller endast är
en av flera bolagsmän i ett handelsbolag, kan den fasta egendomen avyttras utan
att försäkringsbolaget får kännedom om detta. 1 ett aktiebolag där
försäkringsbolaget endast är minoritetsägare är det inte ens säkert att bolaget
kan påverka beslutet om försäljning av den fasta egendomen. En ytterligare
förutsättning för att värdet på andelarna skall få användas för att täcka de
försäkringstekniska skulderna bör därför vara att det är fråga om ett
aktiebolag som är dotterbolag till försäkringsbolaget.

Aktierna
bör få redovisas i registret till det lägsta av det uppskattade

värdet av aktierna och det värde som skulle ha fastställts för fastighetsbo- 79

lagets fastigheter, om
värderingsreglerna för direktägda fastigheter hade Prop. 1989/90:34 tillämpats.
Om försäkringsbolaget inte äger samtliga aktier i fastighetsbolaget, skall vid
värderingen beaktas endast så stor del av fastigheternas värde som svarar mot
aktieinnehavet. Om ett fastighetsbolag äger fastigheter och tomträtter såväl i
Sverige som i utlandet, skall med hänsyn till principen att registerförda
tillgångar skall finnas här i landet värderingen ske med utgångspunkt endast i
de fastigheter och tomträtter som finns i Sverige.

Effekter
på kapitalmarknaden

Om
försäkringsbolagen fullt ut utnyttjar möjligheten att använda sina
fastighetsbestånd till täckande av försäkringstekniska skulder innebär det att
bolagen får möjlighet att avyttra obligationer till ett värde av 20-25 miljarder
kronor, som nu ligger som säkerhet för bolagens åtaganden enligt försäkringsavtalen.
Jag räknar emellertid inte med att detta kommer att påverka kapitalmarknaden i
någon nämnvärd utsträckning. Som en jämförelse kan nämnas att den totala
stocken på obligationsmarknaden vid utgången av år 1988 uppgick till 859
miljarder kronor, varav försäkringsbolagen innehade 197 miljarder kronor. Man
kan också utgå från att försäkringsbolagen i eget intresse inte kommer att
avyttra sina obligationer i sådan takt att kursen påverkas mera märkbart.
Eventuella störningar på aktiemarknaden av en utförsäljning av obligationer för
köp av aktier kan också antas bli begränsade, eftersom försäkringsbolagen efter
valutaavregleringen har möjlighet till placeringar i utlandet. Under det andra
kvartalet 1989 gjordes närmare 75 procent av aktieinvesteringarna i utländska
aktier.

Banktillgodohavanden

Folksam
har framhållit att ett försäkringsbolag under vissa perioder kan ha relativt
stora belopp innestående på bankkonto och att det inte torde finnas något
hinder för att även sådana tillgodohavanden skall kunna avsättas till att
motsvara de försäkringstekniska skulderna. Jag delar den uppfattningen och
föreslår därför ett tillägg av den innebörden i 7 kap. 9 § försäkringsrörelselagen.

Ytterligare
översyn av placeringsbestämmelsen

Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam har framhållit att en

allmän översyn av placeringsbestämmelsen är nödvändig bl.a. därför att

försäkringsbolagens placeringsverksamhet fått en helt annan internationell

karaktär än tidigare genom valutaregleringens avskaffande. Det har fram

förts önskemål om att bl.a. bankgaranti skall kunna redovisas bland de

tillgångar som skall motsvara försäkringstekniska skulder. En annan fråga

som aktualiserats är om ett bolag skall kunna uppfylla redovisningsskyldig

heten genom att i registret redovisa pantsättning av annans egendom;

något som inte är möjligt med den utformning reglerna har i dag. 80

Jag har förståelse för att
man från försäkringsbolagens sida vill få till stånd en mer genomgripande översyn
av placeringsbestämmelserna. De förslag som nu läggs fram innebär emellertid en
avsevärd förbättring av försäkringsbolagens möjlighet att på ett effektivt sätt
kunna förvalta sina tillgångar enligt de krav som utvecklingen på
penningmarknaden ställer. Frågan om en allmän översyn av
placeringsbestämmelserna får tas upp i annat sammanhang.

Prop.
1989/90:34

Värderingsregeln
i 11 kap. 7 § andra stycket försäkringsrördsdagen

Bestämmelsen
innebär ett undantag från huvudregeln att omsättningstillgångar skall värderas
efter lägsta värdets princip enligt bestämmelserna i 14 § bokföringslagen.
Undantagsregeln innebär att värdehandlingar som svarar mot försäkringstekniska
skulder får tas upp till ett högre värde än vad som följer av bestämmelserna i
bokföringslagen, dock högst till samma värde som i närmast föregående
balansräkning. Försäkringsinspektionen har ifrågasatt om värderingsregeln
skall behållas.

Regeln
infördes i 1948 års försäkringsrörelselag i samband med att bestämmelserna om
årsredovisningen omarbetades. Den motiverades med att försäkringsbolagens
kapitalplaceringar för säkerställande av för-säkringsutfästelsema som regel
sker på lång sikt och att det uteslutande är fråga om värdehandlingar som
normalt infrias till det nominella beloppet.

När
pantsättningsreglerna nu ändras och bestämmelserna om särskilt förvar upphävs,
vilket motiveras bl. a. av att även de värdehandlingar som svarar mot
försäkringstekniska skulder är föremål för en allt större omsättning, kan
försäkringsinspektionens ifrågasättande av att behålla regeln tyckas
välmotiverat. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund har emellertid anfört att
det i vart fall finns en del försäkringsbolag som har ett relativt stort
innehav av värdehandlingar för vilka undantagsregeln fortfarande är berättigad
och att konsekvenserna av ett upphävande av regeln bör belysas bättre.

Med
hänsyn till vad riksförbundet anfört anser jag att frågan bör anstå och i
stället tas upp i ett annat sammanhang.

3.2.3
Särskild administration vid konkurs och likvidation

Mitt
förslag: Försäkringsrörelselagens bestämmelser om särskild administration vid
konkurs och likvidation upphävs. Vid ett livförsäkringsbolags konkurs skall
försäkringsbeståndet och de tillgångar som är avsatta som säkerhet för bolagets
åtaganden enligt livförsäkringsavtalen omfattas av konkursförvaltningen.
Principen att livförsäkringarna om möjligt skall överlåtas på annat bolag
behålls. Någon motsvarande ändring är inte möjlig att göra i lagen om utländska
försäkringsföretag.

Försäkringsverksamhetskommittén
har inte lagt fram något förslag i denna del.

6 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 34

Skälen
för mitt förslag: Bestämmelserna om särskild administration vid Prop.
1989/90:34 konkurs och likvidation infördes liksom pantsättningsreglerna genom 1903
års försäkringsrörelselag. Reglema innebär att livförsäkringstagarna har ett
slags separationsrätt vid konkurs. Det är möjligt att det nuvarande regelverket
skulle kunna behållas i sina huvuddrag även efter införandet av den nu
föreslagna förmånsrätten. Det ter sig emellertid inte ändamålsenligt att hålla
fast vid ett system som innebär att två förvaltningar löper parallellt i
händelse av ett livbolags konkurs eller likvidation. Det framstår inte heller
som lämpligt att, som i Norge, helt undanta livbolagen från konkurslagens
tillämpning.

Jag
föreslår därför att bestämmelsema om särskild administration upphävs.
Beståndet av livförsäkringar och de tillgångar som avsatts till säkerhet för
bolagets åtaganden enligt försäkringsavtalen kommer då att förvaltas av
konkursförvaltaren eller likvidatorerna. Enligt gällande regler kan
försäkringsinspektionen förordna en likvidator vid likvidation. Inspektionen
kan också förordna ett allmänt ombud vid konkurs, som skall verka tillsammans
med i annan ordning utsedd konkursförvaltare. Jag föreslår att detta blir
obligatoriskt för livförsäkringsbolagen. Jag utgår från att man från
konkursförvaltningens eller likvidatorernas sida kommer att samråda med
inspektionen beträffande de frågor som kan uppkomma.

Principen
att beståndet av livförsäkringar om möjligt skall överlåtas på ett annat
försäkringsbolag bör behållas. Ett avtal om överlåtelse skall för att bli
giltigt godkännas av inspektionen. Den närmare regleringen av förfarandet
återkommer jag till i specialmotiveringen. Där kommer jag också att ta upp de
ändringar i konkurslagen som föranleds av förslaget, bl. a. beträffande
bevakningsförfarandet.

När
det gäller lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse
i Sverige skall en särskild administration inträda, om koncessionen för ett
sådant företag förklarats förverkad. Bestämmelserna överensstämmer i allt
väsentligt med reglerna om särskild administration i försäkringsrörelselagen; till
stor del sker regleringen genom en hänvisning till denna lag.

Ett
utländskt företags rörelse i Sverige utgör endast en del av företagets hela
verksamhet. Det kan därför inte bli aktuellt med ett likvidations- eller konkursförfarande
avseende den del av rörelsen som bedrivs här i landet. Bestämmelserna om
särskild administration i lagen om utländska försäkringsföretag måste därför
bibehållas.

3.2.4
Ikraftträdande

De
föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1990.

4 Vissa frågor med internationell anknytning

Försäkringsinspektionen
har i sin framställning (bil. 4) aktualiserat de

ämnen som tas upp i detta avsnitt. Först berörs inspektionens möjligheter

att ingripa mot den som i Sverige bedriver verksamhet till förmån för g2

utländskt
försäkringsföretag, som inte har koncession här i landet. Därefter behandlas
frågan huruvida svenska försäkringsföretag skall få möjlighet förmedla
utländska försäkringar till försäkringstagare i Sverige. Ett avslutande avsnitt
tar upp en bestämmelse enligt vilken inspektionen är skyldig att ingripa mot
ett försäkringsbolag bl. a. om bolagsordningen inte längre överensstämmer med
bolagets verksamhet. Inspektionen har föreslagit en viss uppmjukning av
bestämmelsen.

Prop.
1989/90:34

4.1 Försäkringsinspektionens ingripanden mot otillåten
försäkringsrörelse i vissa fall

Mitt förslag:
Bestämmelserna om försäkringsinspektionens möjlighet att ingripa mot otillåten
försäkringverksamhet förtydligas. Ett föreläggande att lämna upplysningar om
verksamheten eller att upphöra med denna skall kunna riktas direkt mot den som
här i riket är verksam för ett utländskt försäkringsföretags räkning för att förmå
fysiska eller juridiska personer i Sverige att teckna försäkring i företaget.

Försäkringsinspektionens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Ingen remissinstans har haft några invändingar mot försäkringsinspektionens förslag.

Skälen för mitt förslag:
Utländska försäkringsföretag får inte driva försäkringsrörelse här i landet
utan att ha koncession. Gmndfömtsättningen för koncession är att
försäkringsrörelsen här i landet drivs antingen genom ett svenskt dotterbolag
eller genom en generalagent. Om verksamheten drivs genom ett svenskt
dotterbolag gäller för detta bolag samma regler som för svenska
försäkringsbolag i allmänhet. Verksamhet som drivs genom generalagent regleras
i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige. Reglerna i den lagen överensstämmer i väsentliga
delar med bestämmelsema i försäkringsrörelselagen.

Om
det kan antas att någon här i landet driver försäkringsrörelse utan koncession,
får försäkringsinspektionen förelägga denne att till inspektionen lämna de
upplysningar som behövs för att bedöma om verksamheten är koncessionspliktig
(25 b § första stycket lagen om utländska försäkringsföretag). Om
försäkringsinspektionen finner att någon driver försäkringsrörelse utan
erforderlig koncession, skall inspektionen förelägga denne att inom viss tid
ansöka om koncession eller vidta de ändringar i verksamheten som inspektionen
anger eller också upphöra med verksamheten (andra stycket). Ett föreläggande
enligt 25 b § kan förenas med vite med stöd av 25 a §.

Begreppet
försäkringsrörelse finns inte definierat i vare sig försäkringsrörelselagen
eller lagen om utländska försäkringsföretag. Det har i stället överlämnats åt
rättstillämpningen att avgöra vad som förstås med detta

83

begrepp.
När det gäller aktiviteter som syftar till att få personer eller Prop.
1989/90:34 företag att teckna försäkring hos utländska försäkringsföretag har i
försäkringsinspektionens praxis gränsen mellan tillåtna och otillåtna
aktiviteter dragits i huvudsak så att det måste vara försäkringskunden som
själv tar initiativ till kontakt med det utländska företaget. Så snart det
utländska företaget genom ombud eller andra medhjälpare söker anskaffa
försäkringar här i landet, har detta betraktats som otillåten verksamhet.
Inspektionen har intagit samma synsätt även beträffande t. ex.
försäkringsrådgivare eller försäkringskonsulter som, utan att ha någon avtalsmässig
eller ekonomisk anknytning till det utländska företaget, genom marknadsföring
eller på annat sätt aktivt medverkar till att försäkring tecknas hos det
företaget.

Av
försäkringsinspektionens framställning framgår att det i några fall stått klart
att det är ett utländskt försäkringsföretag som riktat marknadsföringsaktiviteter
mot personer i Sverige. Inspektionen har därvid ingripit mot
försäkringsföretaget med direkt tillämpning av 25 b §. I några andra fall har
det inte stått klart om försäkringsföretaget självt stått bakom
marknadsföringsaktiviteter som vidtagits av en person i Sverige. Inspektionen
har emellertid i dessa fall tolkat bestämmelsen så att den givit möjlighet till
ingripanden mot den person som här bedriver aktiviteter. Inspektionen har
anfört att det finns anledning att förtydliga bestämmelsen så att det klart
framgår att inspektionen kan rikta sig mot såväl det utländska bolaget som mot
den som här är aktiv för bolagets räkning.

Den
fråga försäkringsinspektionen tar upp har nära samband med strävandena mot ett
fritt tjänsteutbyte över gränserna och Sveriges uttalade intresse av att delta
i det västeuropeiska integrationsarbetet. Det skulle kunna uppfattas som ett
steg i fel riktning om Sverige nu inför en bestämmelse som siktar till att
hindra utländska försäkringsbolags verksamhet här i landet. Jag menar
emellertid att det inte finns någon egentlig grund för ett sådant synsätt.
Sveriges vilja till ökat internationellt samarbete har dokumenterats i många
sammanhang, och utländska försäkringsföretag har i princip obegränsade
möjligheter att etablera sig här. Så länge nuvarande bestämmelser gäller måste
de emellertid tillämpas, och det föreligger ett praktiskt behov av ett
förtydligande i den aktuella paragrafen. Jag anser alltså inte att
internationella hänsyn utgör något hinder mot en lagstiftning av det innehåll
som försäkringsinspektionen har föreslagit.

Enligt
min mening bör bestämmelserna i 25 b § vara tillämpliga inte bara gentemot det
utländska försäkringsbolaget självt, utan även mot den som företräder bolaget
eller annars är verksam för dess räkning här i landet. Paragrafen bör
kompletteras med en bestämmelse av det innehållet. Däremot kan man inte gå så
långt att lagstiftningen ger utrymme för ingripanden mot var och en som i något
sammanhang rekommenderar utländska försäkringar eller sprider information om
sådana. En så långtgående bestämmelse skulle kunna komma i konflikt med
yttrandefriheten. Jag återkommer till ämnet i specialmotiveringen.

84

4.2 Försäkringsbolags
rätt att förmedla försäkringar från utlandet

Prop.
1989/90:34

Min bedömning:
Försäkringsbolag ges inte nu möjlighet att förmedla försäkringar från
försäkringsföretag i utlandet.

Försäkringsinspektionens
förslag: Försäkringsbolag med koncession i Sverige skall ges en generell
möjlighet att förmedla försäkringar från utländska försäkringsföretag som
saknar koncession här i landet.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser utom två är positiva till förslaget. Svenska
Försäkringsmäklares Förening anser att endast förmedling från svenska eller
utländska dotterbolag bör tillåtas. Svenska Bankföreningen tillstyrker
förslaget endast under fömtsättning att även svenska banker får möjlighet att
förmedla utländska försäkringar såsom ombud. Bankinspektionen och
näringsfrihetsombudsmannen anser att även svenska banker skall få möjlighet
att förmedla utländska försäkringar.

Skälen
för min bedömning: Personer bosatta i Sverige och svenska företag har, med
undantag för trafikförsäkring, rätt att på eget initiativ teckna försäkring i
ett utländskt försäkringsföretag utan koncession i Sverige. Som en följd av det
svenska koncessionssystemet är det lagliga utrymmet för förmedling av
försäkringar däremot begränsat.

Så
snart det utländska företaget genom ombud eller andra medhjälpare söker
anskaffa försäkringar här i landet, har detta enligt försäkringsinspektionens
tillsynspraxis betraktats som otillåten verksamhet. Den 1 januari 1990 träder
lagen (1989:508) om försäkringsmäklare i kraft. Enligt den lagen skall varje
försäkringsmäklare vara registrerad hos försäkringsinspektionen och stå under
dess tillsyn. Den som skall registreras som försäkringsmäklare måste vara
oberoende av försäkringsgivarintressen och skall till olika uppdragsgivare
förmedla direktförsäkringar från flera från varandra fristående
försäkringsgivare.

I
förarbetena till mäklarlagen diskuterades om det borde införas ett förbud för
mäklarna att förmedla försäkringar från utlandet. Något sådant förbud infördes
emellertid inte. Som skäl för att tillåta mäklare att förmedla försäkringar
även från bolag som inte har koncession här i landet anförde föredragande
statsrådet att det inte var rimligt att inskränka mäklarens möjligheter så att
han bara får föreslå lösningar som erbjuds av försäkringsföretag med koncession
i Sverige. Mäklaren måste kunna föreslå den lämpligaste lösningen som står
uppdragsgivaren till buds, dvs. även försäkringslösningar som erbjuds av
försäkringsföretag utan koncession här i landet. Föredraganden ansåg att det i
annat fall var svårt att se att mäklaren verkligen fullgjort sitt uppdrag på
bästa sätt. Det uttalades vidare att en sådan möjlighet att förmedla utländska
försäkringar stämmer med utvecklingen inom EG (prop. 1988/89:136 s. 29).

I
försäkringsinspektionens framställning anförs att försäkringsmäklarnas rätt
att förmedla utländska försäkringar innebär konkurrensfördelar inte bara för de
utländska försäkringsgivarna, utan även för mäklarna

85

gentemot
de inhemska försäkringsbolagen. Inspektionen anser att det Prop. 1989/90:34
finns starka skäl mot en sådan skillnad i behandling.

Jag
har förståelse för de synpunkter som förs fram i försäkringsinspektionens
framställning och för de svenska försäkringsbolagens önskan att få möjlighet
att förmedla utländska försäkringar. Samtidigt kan emellertid vissa
invändningar riktas mot förslaget.

Om
svenska försäkringsbolag får möjlighet att förmedla utländska försäkringar
skulle denna verksamhet med stor säkerhet få en annan karaktär än
försäkringsmäklarnas. Försäkringsinspektionen har konstaterat att det inte
skulle gå att undvika ägarrelationer, samarbetsavtal eller andra bindningar
mellan det svenska försäkringsbolaget och det utländska. Det skulle knappast
heller kunna komma i fråga att, som beträffande mäklare, ålägga försäkringsbolag
skyldighet att förmedla från flera olika försäkringsgivare. Enligt min mening
skulle det över huvud taget inte vara möjligt att sätta någon gräns för vilka
bindningar som skulle få förekomma mellan det förmedlande svenska
försäkringsbolaget och det utländska; att finna en principiellt och lagtekniskt
godtagbar lösning för en sådan inskränkning skulle möta stora svårigheter. Som
Svenska Bankföreningen framhållit i sitt remissyttrande skulle en lagändring i
enlighet med förslaget innebära att ett utländskt försäkringsföretag som inte
har koncession i Sverige får anlita ett svenskt försäkringsföretag såsom ombud.

Det
ligger visserligen i sakens natur att ett i Sverige verksamt försäkringsbolag
normalt självt försöker tillgodose en kunds önskemål om försäkring framför att
hänvisa kunden till en utländsk konkurrent. Emellertid kan konkurrensförhållandet
vara uttunnat om det finns ett ägarsamband mdlan det svenska och det utländska
försäkringsföretaget. Ett svenskt försäkringsbolag skulle kunna placera
huvuddelen av sina försäkringar av en viss typ hos ett dotterbolag i ett land
som bedömdes vara förmånligare än Sverige från t. ex. skattesynpunkt. Dessutom
kan konkurrens undvikas t. ex. genom samarbetsavtal som avser förmedling av
försäkringar som inte ingår i det svenska bolagets eget sortiment. Ett mindre
försäkringsbolag skulle kunna bygga upp en förmedlingsverksamhet som var mer
omfattande än den egentliga försäkringsrörelsen. Intresset hos utländska
försäkringsföretag för att etablera sig i Sverige i enlighet med principerna i
lagen om utländska försäkringsföretag skulle naturligt nog minska. Detsamma kan
möjligen gälla även etablering genom dotterbolag här i landet.

En
lagstiftning i enlighet med förslaget kan således få vittgående konsekvenser
för den svenska försäkringsmarknaden. Vidare öppnas sådana möjligheter att kringå
de svenska koncessionsreglerna att vårt koncessionssystem i praktiken kan
sättas ur spel. Särskilt gäller detta naturligtvis om även bankerna skulle få
möjlighet att vara ombud för utländska försäkringsföretag.

Förslaget
aktualiserar frågan i vilken utsträckning Sverige i framtiden

skall upprätthålla kravet på koncession för utländska försäkringsföretag.

Frågan har nära beröringspunkter med den pågående anpassningen av det

svenska regelsystemet till utvecklingen inom EG och diskussionen om ett

fritt tjänsteutbyte över gränserna. Den föreslagna ändringen bör därför

sättas in i ett större sammanhang där det närmare utreds om och i vilken 86

omfattning det svenska
koncessionssystemet behöver reformeras, främst med hänsyn till utvecklingen på
det internationella området. Jag avser att så snart som möjligt se till att en
sådan utredning kommer till stånd. 1 det sammanhanget bör det även klarläggas
vilka konsumentbehov som behöver tillgodoses i ett öppnare system. Det sagda
innebär att jag inte är främmande för tanken att svenska försäkringsbolag skall
kunna förmedla försäkringar från utländska försäkringsgivare. Jag är emellertid
inte beredd att nu lägga fram något förslag till en sådan reglering.

Prop.
1989/90:34

4.3 Föreläggande om rättelse i visst fall

Min bedömning:
Någon ändring i reglerna om försäkringsinspektionens skyldighet att ingripa,
om den finner att ett försäkringsbolags bolagsordning inte längre är
tillfredsställande görs inte.

Försäkringsinspektionens
förslag: Försäkringsinspektionen skall få möjlighet att avstå från att
tillämpa den bestämmelse i försäkringsrörelselagen som föreskriver att
inspektionen skall ingripa mot ett försäkringsbolag om bolagsordningen och
grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och
beskaffenheten av bolagets rörelse.

Remissinstanserna:
Ingen remissinstans har haft några invändningar mot försäkringsinspektionens
förslag.

Skälen
för min bedömning: Enligt 19 kap. 11 § andra stycket 2 försäkringsrörelselagen
skall försäkringsinspektionen förelägga ett bolag eller dess styrelse att inom
viss tid vidta erforderliga åtgärder, om inspektionen finner att
bolagsordningen eller grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn
till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse. Bestämmelsen bygger
på gmndsatsen att bolagen är skyldiga att anpassa bolagsordningen och grunderna
efter ändrade fömtsättningar för verksamheten. Bolagsordningen skall ange
föremålet för bolagets verksamhet. Om ett bolag upphör med en försäkringsgren
skall bolaget i enlighet med den nämnda gmndsatsen justera bolagsordningen så
att den överensstämmer med de ändrade förhållandena. Detta får till följd att
bolagets koncession inte längre omfattar den försäkringsgren som lagts ned.

Det fall som inspektionen
syftar på är följande. Om ett moderbolag i en svensk försäkringskoncern vill
etablera ett dotterbolag i utlandet krävs enligt uppgift ibland att det svenska
bolaget har koncession för de försäkringsgrenar som dotterbolaget söker
koncession för i det främmande landet. På grund härav kan det svenska
moderbolaget vilja ha koncession för försäkringsgrenen, trots att moderbolaget
inte självt utnyttjar koncessionen i denna del. Försäkringsinspektionen anser
att detta önskemål bör tillgodoses. Inspektionen har därför föreslagit en
lagändring som skulle ge inspektionen möjlighet att avstå från att tillämpa den
nämnda bestämmelsen i 19 kap. 11 §.

Jag
delar försäkringsinspektionens åsikt att inspektionen i denna situation bör
kunna underlåta att tillämpa bestämmelsen. Jag anser emellertid

87

att
bestämmelsen redan i sin nuvarande lydelse ger möjlighet att avstå från Prop.
1989/90:34 ett ingripande i det fall som beskrivits. Enligt min mening är någon
lagändring därför inte behövlig.

4.4 Ikraftträdande

Den
föreslagna lagändringen (avsnitt 4.1) bör träda i kraft den 1 januari 1990.

5 Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om livförsäkringar med
fondanknytning

2.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)

3.
lag om ändring i försäkringsrördsdagen
(1982:713)

4.
lag om ändring i lagen (1950:272)
om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i
Sverige

5.
lag om ändring i
förmånsrättslagen (1970:979)

6.
lag om ändring i konkurslagen
(1987:672)

7.
lag om ändring i lagen
(1927:77) om försäkringsavtal

Samråd har skett med chefen för justitiedepartementet beträffande lagförslagen
5-7. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

6 Specialmotivering

6.1
Förslaget till lag om livförsäkringar med fondanknytning

1§

1
paragrafen anges för vilka försäkringar den nya lagens bestämmelser skall gälla.
Eftersom ett försäkringsbolag som meddelar livförsäkringar med fondanknytning i
princip inte får bedriva annan försäkringsrörelse (2 §), anger paragrafen
samtidigt ramen för ett sådant bolags produktsortiment.

Som
kännetecken för de försäkringar som omfattas anges att premiema enligt
försäkringsavtalet skall placeras i en eller flera aktiefonder. I försäkringsformens
särart ligger också att det är försäkringstagaren som bestämmer i vilken fond
tillgodohavandet skall placeras (4 §) och att det därför är han som bär den
finansiella risk som är förenad med placeringen. Som framhållits i den allmänna
motiveringen bör det, innan större erfarenhet vunnits av försäkring med
fondanknytning i Sverige, inte förekomma att försäkringsbolaget ger mer än
begränsade garantier för värdeutvecklingen av den valda placeringen.

Det
som skall placeras i fonder är premierna. Som utvecklas närmare i kommentaren
till 4§ är avsikten att i princip hela premien skall placeras på detta sätt,
alltså även oförbmkade risk- och driftskostnadspremier. Som

framhålls
i den allmänna motiveringen måste försäkringsbolaget ha möj- Prop.
1989/90:34 lighet att förvärva andelar i fonden för egen räkning, om det behövs
för att täcka bolagets åtaganden mot försäkringstagaren. I dessa fall
föreligger det emellertid inte någon skyldighet för bolaget att placera i just
den fonden, utan åtagandet kan täckas även med tillgångar av annat slag.

Av
paragrafen framgår också att placeringarna måste göras i särskilda aktiefonder,
som kallas försäkringspremiefonder. Sådana fonder kan bildas och förvaltas av
fondbolag som är dotterföretag till ett försäkringsbolag men också av
fristående fondförvaltare.

Dessa
fonder får i princip inte ta emot andra tillskott än försäkringspremier.
Undantag gäller dock temporära tillskott i samband med etablerandet av fonden
och för sådana tillskott som försäkringsbolag gör för egen räkning och som kan
betecknas som premier i vidsträckt bemärkelse eller som behövs för att
systemtet skall fungera på ett smidigt sätt. Detta betyder att
försäkringsbolagen formellt kommer att vara de enda andelsägarna i sådana fonder.

2 §

En
rörelse som avser livförsäkring med fondanknytning får enligt denna bestämmelse
i princip inte förenas med annan försäkringsrörelse. Undantag gäller endast
för försäkring för premiebefrielse vid arbetsoförmåga. Livförsäkring med
fondanknytning kan alltså meddelas bara av ett specialinstitut. Skälen för
denna reglering har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2.2).

3 §

Enligt
paragrafen skall för den försäkringsrörelse som avses i lagen bestämmelserna i
försäkringsrörelselagen gälla i tillämpliga delar om annat inte särskilt anges.
Beträffande försäkringspremiefond skall på motsvarande sätt aktiefondslagen
gälla i tillämpliga delar om annat inte särskilt anges.

4 §

Enligt
första stycket skall försäkringsbolaget placera inbetalda premier i en eller
flera fonder som försäkringstagaren bestämmer. Som har framhållits i den
allmänna motiveringen är försäkringstagarens val inte inskränkt till fonder med
anknytning till hans försäkringsbolag, utan han kan välja fritt mellan samtliga
på marknaden befintliga försäkringspremiefonder.

Regeln
innebär i princip att hela den inbetalda premien skall placeras i den valda
fonden, varefter risk- och driftskostnader fortlöpande dras av från
tillgodohavandet. Bolaget skall alltså inte vid första inbetalningen dra av
riskpremie för hela försäkringsperioden, men naturligtvis kan omedelbart
förestående kostnader dras av innan placering i fonden görs.

Det
bör anmärkas att vid tillämpning av femprocentsregeln i 7 kap. 17 §

försäkringsrörelselagen de placeringar i aktier som förekommer i en för- 89

säkringspremiefond inte
skall sammanräknas.med de placeringar som i Prop. 1989/90:34 övrigt
förekommer i en försäkringskoncern.

Enligt
andra stycket åligger det försäkringsbolagen att efterkomma försäkringstagares
begäran om inlösen för omplacering i någon annan försäkringspremiefond.
Försäkringstagare äger därvid rätt att anvisa en försäkringspremiefond, vilken
som helst, som förekommer på marknaden. Att försäkringsbolag får ta ut skälig
ersättning för kostnader i samband med omplacering har inte uttryckligen angetts.
Detta får emellertid anses ligga i sakens natur. Det ankommer på
försäkringsinspektionen att övervaka att ersättningarna är skäliga med hänsyn
till bolagens faktiska omkostnader.

5 §

Utdelning
från försäkringspremiefond tillfaller försäkringsbolaget i dess egenskap av
fondandelsägare. Utdelningen får disponeras endast för förvärv av nya
fondandelar för försäkringstagarens räkning eller för betalning av premie för
försäkringen. Om särskild anvisning inte lämnas beträffande förvärv av nya
fondandelar får anses att godkännande lämnats för förvärv av andelar i den
försäkringspremiefond vamr utdelningen givits. I försäkringsavtalet bör
närmare regleras hur utdelningar skall disponeras.

6§

Enligt
paragrafen får inlösen, utöver vad som anges i 4 § andra stycket, ske endast
för betalning av premie för försäkringen eller för utbetalning enligt de
villkor som anges i försäkringsavtalet. Det bör anmärkas att premie som betalas
genom att försäkringstagarens tillgodohavande tas i anspråk inte är en sådan
premie som avses i kommunalskattelagen.

7 §

Enligt
paragrafen får vid särskilda skäl undantag medges från bestämmelserna om
livförsäkring i vidare mån än vad som föreskrivs i 1 kap. 10 § försäkringsrörelselagen.
Sådant undantag får medges av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
av försäkringsinspektionen. Den lämpliga omfattningen av sådana undantag har diskuterats
i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2.3). Dispens får förenas med
villkor.

8§

Mot
bakgmnd av att de finansiella riskema är förhållandevis små i fond

anknuten livförsäkringsrörelse föreskrivs i denna paragraf att försäkrings

bolag som driver sådan rörelse får redovisa belopp motsvarande försäk

ringstekniska skulder också i andra slag av tillgångar än som anges i

placeringsreglerna i 7 kap. 9 § försäkringsrörelselagen. Att dessa place

ringsregler inte skall gälla innebär emellertid inte att bolagen därigenom

undgår kravet på registrering av tillgångar enligt de nya bestämmelserna i

7 kap. 10 a § försäkringsrördsdagen. Upphävandet av de särskilda place- 90

ringsreglerna
innebär emellertid att samtliga slag av tillgångar kan vara Prop. 1989/90:34 föremål
för registrering, således även aktier. De registrerade tillgångama ligger på
samma sätt som i ett konventionellt livförsäkringsbolag till säkerhet för
samtliga försäkringstagares och förmånstagares fordran på försäkringsbelopp.
Vad nu sagts gäller också fondandelsbevisen, som alltså inte skall registreras till
säkerhet för bolagets förpliktelser gentemot enskilda försäkringstagare.

9§

I
paragrafen ges försäkringsbolag som driver fondanknuten livförsäkringsrörelse
möjlighet att utan hinder av bestämmelsema i 7 kap. 17 § försäkringsrörelselagen
äga aktier i fondbolag som förvaltar försäkringspremiefond. Tillstånd skall
alltså inte krävas för aktieinnehav som överstiger motsvarande fem procent av
röstvärdet för samtliga aktier i ett sådant bolag. Bestämmelsen medger att
försäkringsbolaget äger antingen hela fondbolaget eller endast en mindre andel
i detta. Det bör anmärkas att ett försäkringsbolagsägt fondbolag får förvalta
endast försäkringspremiefond, inte allmänna aktiefonder. Särskilda bestämmelser
om tillsyn över sådana fondbolag har inte ansetts erforderliga.
Aktiefondslagens tillsynsregler i 46 och 47 §§ skall vara tilllämpliga också på
dessa. Fondbolagen skall med andra ord stå under bankinspektionens tillsyn.

10§

I
paragrafen föreskrivs att vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen som har
sin gmnd i ömsesidighetsprincipen inte skall gälla försäkringsbolag som driver
fondanknuten livförsäkringsrörelse. Dessa bestämmelser är 12 kap. 5 § om
skyldighet att avsätta årsvinst till en återbäringsfond, 4 kap. I § om förbud
mot fondemission och 12 kap. 2§ om förbud mot vinstutdelning. Eget kapital
skall på samma sätt som gäller för skadeförsäkringsbolag delas upp i bundet
eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Försäkringsbolaget
skall också ha möjlighet att dela ut vinst till aktieägare enligt de regler som
gäller för skadeförsäkringsbolag.

11§

Om
försäkringsbolaget väljer att inte avsätta årsvinsten till en återbäringsfond
skall bolaget i stället inrätta en reservfond. För avsättning till reservfonden
skall gälla vad som föreskrivs för skadeförsäkringsbolag. Vidare får i samband
med att gmnder för försäkringsbolagets verksamhet stadfästs villkor om
avsättning till reservfonden meddelas av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av försäkringsinspektionen.

12 §

Av
första stycket framgår att den rätt som fondandelsägare eller intresse

sammanslutning för dem har enligt aktiefondslagen att utse ledamöter i 91

fondbolagets styrelse inte
skall utövas av försäkringsbolaget i dess egen- Prop. 1989/90:34 skåp av
fondandelsägare utan av de försäkringstagare på vilkas uppdrag fondandelar har
förvärvats. Därav följer att försäkringstagarna genom sina
styrelserepresentanter får den vetorätt som föreskrivs i 17 § tredje stycket
aktiefondslagen i fråga om utövande av rösträtt för aktier i fonden. Bestämmelsen
hindrar inte att bolagen utövar inflytande på grund av de fondandelar som
bolagen förvärvar för egen räkning.

1
andra stycket åläggs försäkringsbolaget att skriftligen upplysa försäkringstagarna
om den rätt som tillkommer dem enligt första stycket. 1 detta stycke finns
vidare bestämmelser om anmälnings- och registreringsförfarandet.

6.2 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370)

Punkt
1 av anvisningarna tid 31 §

Det
föreslagna tillägget i femte stycket har till syfte att göra det möjligt att teckna
en livförsäkring med fondanknytning som pensionsförsäkring i kommunalskattelagens
mening, oaktat försäkringen inte innehåller någon nominell
betalningsutfästelse. Pension som utgår från en fondanknuten livförsäkring
skall, om pensionen utgår med ett belopp som är relaterat till värdet av
uppsparade fondandelar, under den första femårsperioden utgå med ett belopp
motsvarande värdet av samma eller stigande antal fondandelar vid varje utbetalningstillfalle
eller med samma eller stigande pensionsbelopp. Beräkningen av antalet fondandelar
vid varje utbetalningstillfalle skall göras med utgångspunkt i det samlade
antalet andelar vid första utbetalningstillfället.

Om
antalet fondandelar ändras under utbetalningstiden genom att tillgodohavandet
flyttas från en fond till en annan, måste en omräkning göras. Antag exempelvis
att utbetalningstiden är tio år och att utbetalning enligt avtalet skall göras
med en tiondel av tillgodohavandet per år. Om då tillgodohavandet efter fem år
flyttas till en annan fond och där ger upphov till ett annat antal andelar,
måste under de återstående åren betalas ut en femtedel av det nya antalet
andelar (om inte pensionen ändå utgår med samma eller stigande belopp i kronor
därför att andelarnas värde har ökat).

Tilläggen
i tionde stycket, som avser efterlevandepension, och elfte stycket, som avser
efterlevandepension med försörjningsränta, tjänar samma syfte.

6.3 Förslaget till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen

(1982:713)

1
kap. 5 §

Ändringen
avser endast hänvisningen i tredje stycket till de bestämmelser

om livförsäkring som skall gälla även för sådan livränta eller sjukränta som

tillhör annan försäkring än livförsäkring. Hänvisning har gjorts till de nya 92

paragrafer
som har anknytning till placeringsplikten och försäkringstagar- Prop.
1989/90: 34 nas förmånsrätt. Samtidigt har hänvisningen till reglerna om
särskild administration utgått.

7
kap. 4 §

Vid
stadfastelse av övergångsgrunder kommer under den tid som övergångsgrunderna
gäller bolagets premiereserv att vara mindre än som skulle krävas enligt
grunder med normal trygghetsgrad. För att skydda försäkringstagarna kan det
därför bestämmas en utvidgning av pantsättningsskyldigheten. I det nu
föreslagna regelsystemet kommer försäkringstagarnas förmånsrätt att omfatta de
tillgångar som finns införda i det register som anges i 10 a § . Ändringen i
förevarande paragraf innebär endast en anpassning av lagtexten till de
föreslagna reglerna.

7
kap. 9 §

Eftersom
fastigheter och tomträtter tagits med i uppräkningen av olika tillgångsslag i
första stycket, har ordet värdehandlingar i inledningen till stycket ersatts
med tillgångar. Detta har föranlett att raden omedelbart före punkten 8 stmkits.

Med
stöd av första stycket 6 kan ett försäkringsbolag använda sitt
fastighetsbestånd för att täcka försäkringstekniska skulder. För detta ändamål
måste emellertid bolaget ta ut pantbrev i fastigheterna, och förvara dessa
pantbrev som ett ägarhypotek i särskilt förvar enligt 11 § i dess nuvarande
lydelse. Enligt första stycket 10 skall emellertid fastigheter och tomträtter
kunna redovisas direkt bland de tillgångar som skall motsvara försäkringstekniska
skulder. Försäkringsbolagen har i dag pantbrev uttagna i sina fastigheter till
stora belopp. Så länge bolagen innehar pantbreven som ägarhypotek utgör det
inget hinder att använda fastigheterna även till denna del för att täcka
försäkringstekniska skulder. Den del av fastighetens eller tomträttens värde
som motsvaras av ett sådant pantbrev får emellertid inte utnyttjas för detta
ändamål, om pantbrevet till någon del har utnyttjats för pantsättning.

Enligt
bestämmelserna i 6 kap. 3 § jordabalken kan en inteckningshava-res
företrädesrätt omfatta, förutom pantbrevets belopp, ett tillägg på högst 15
procent av pantbrevets belopp jämte ränta på detta belopp. Vid tillämpningen
av bestämmelsen att en fastighet inte får användas vid redovisning av
försäkringstekniska skulder i den utsträckning fastigheten utnyttjats för pantsättning
bör de nämnda bestämmelserna i jordabalken beaktas på så sätt att fastigheten
inte får redovisas till ett belopp motsvarande pantsatta pantbrevs belopp jämte
ett tillägg på 15 procent av detta belopp.

Den
förmånsrätt försäkringstagarna kan ha i en fastighet eller en tomt

rätt skall aldrig kunna konkurrera med andra rättigheter i samma egen

dom. Om en fastighet utnyttjats för pantsättning upp till 70 respektive 60

procent av värdet (se 9 a § andra stycket), kan fastigheten inte till någon

del redovisas till täckande av försäkringstekniska skulder. Om fastigheten

utnyttjats för pantsättning till en mindre del av värdet, kan den redovisas 93

till ett belopp som utgör
skillnaden mellan 70/60 procent av värdet och Prop. 1989/90:34 den pantsatta
delen beräknad enligt föregående stycke. Om det visar sig att fastighetens
verkliga värde understiger det värde försäkringsbolaget utgått ifrån, när
fastigheten infördes i registret, och detta medför att inte både inteckningshavare
och försäkringstagare kan få sina anspråk tillgodosedda, kommer inteckningshavarens
panträtt att ha företräde framför försäkringstagarnas förmånsrätt. Regeln att
fastigheten inte får redovisas till täckande av försäkringstekniska skulder
till den del som den utnyttjats för pantsättning får verkan även om
försäkringsbolaget utgått från ett för högt värde på fastigheten, och av 11 §
framgår att förmånsrätten bara omfattar sådana tillgångar som har förts in i
registret i enlighet med föreskrifterna i 9 och 9 a §§.

Om
ett försäkringsbolag registrerar en fastighet i vilken bolaget har ett ägarhypotek,
skall ägarhypoteket antecknas i registret. Till den del försäkringstagarnas
förmånsrätt omfattar ägarhypoteket har försäkringstagarna företrädesrätt i
förhållande till annan inteckning enligt reglerna i 17 kap. 6 § jordabalken.

Till
att täcka försäkringstekniska skulder skall vidare enligt första stycket 11
kunna användas aktier i ett aktiebolag som har till ändamål att äga fastigheter
och tomträtter och som är ett dotterbolag till försäkringsbolaget. Det är
självklart att det inte utgör något hinder om bolaget dessutom förvaltar dessa
fastigheter och tomträtter. Däremot kan aktier i ett bolag som även ägnar sig
åt annan verksamhet inte användas.

Genom
bestämmelsen i första stycket 12 har försäkringsbolagen getts möjlighet att
utnyttja banktillgodohavanden för att täcka försäkringstekniska skulder. Vid
redovisningen i det register som anges i 10 a § kan inte hänvisas rent allmänt
till bolagets banktillgodohavanden vid varje tidpunkt utan en precisering av i
vilken bank och på vilket konto medlen finns är nödvändig.

Bestämmelserna
om den s.k. fria sektorn finns i fjärde stycket. Med hänsyn till de ändringar
som gjorts i första stycket har ordet värdehandlingar ersatts med tillgångar.
Av den föreslagna lagtextens utformning framgår att det endast är andra
tillgångar än som avses i första stycket som kan användas i den fria sektorn.
Detta innebär beträffande direktägda fastigheter och tomträtter att dessa inte
kan utnyttjas till att täcka försäkringstekniska skulder till den del som
överstiger 70 respektive 60 procent av marknadsvärdet enligt bestämmelserna i 9
a § andra stycket.

7
kap. 9 a §

I
denna paragraf har upptagits bl.a. de värderingsregler som skall tillämpas vid
redovisningen av försäkringstekniska skulder enligt 9 §. I den nuvarande 11 §
finns en hänvisning till värderingsreglerna i 11 kap. 7 §. Eftersom 11 §
upphävs, har hänvisningen tagits upp i 7 kap 9 a §.

Beträffande
fastigheter och tomträtter samt aktier i fastighetsbolag finns särskilda
bestämmelser i andra-femte styckena.

Enligt andra stycket kan
fastigheter och tomträtter tas upp i registret till

ett värde motsvarande högst de procenttal av uppskattat värde som anges i 94

första
stycket 6 och endast i den utsträckning de inte utnyttjats för pant- Prop.
1989/90:34 sättning. För statsbdånade fastigheter kan den alternativregel som
anges i sistnämnda bestämmelse användas. För tomträtter kan försäkringsinspektionen
föreskriva ytterligare begränsningar med hänsyn till tomträttsavtalets
innehåll eller någon annan omständighet.

I
tredje stycket finns regler för hur aktier i fastighetsbolag skall värderas.
Beträffande den närmare utformningen av dessa regler hänvisar jag till vad som
sagts i avsnitt 3.2.2 under mbriken fastighetsbolag.

Genom
en ändring år 1980 av reglema i första stycket 6 (se prop. 1978/79:165 s. 139)
ersattes taxeringsvärdet av ett uppskattat värde. Det sades då, att
uppskattningsvärdet skulle fastställas efter en expert värdering i varje
särskilt fall av samma slag som förekommer i fråga om inteckningslån vid
tillämpningen av bankernas kapitaltäckningsregler. Detsamma skall gälla
försäkringsbolagens egna fastigheter och tomträtter med tillhörande byggnader
samt för aktier i fastighetsbolag. I fjärde stycket har därför tagits in en
bestämmelse som motsvarar 9 § tredje stycket.

I
femte stycket har som villkor upptagits att till fastigheter och tomträtter hörande
byggnader skall vara brandförsäkrade.

7
kap. 10 §

Ändringarna
i 9 § och bestämmelsema i 9 a § skall gälla även vid redovisning av
premiereserven för långa skadeförsäkringar. Detta har föranlett att hänvisningarna
till andra lagmm ändrat? i 10 §.

7kap. 10a §

I
paragrafen stadgas att ett försäkringsbolag skall föra ett register som utvisar
de tillgångar som bolaget avsatt till att täcka försäkringstekniska skulder
enligt 9 § eller premiereserv enligt 10 §. Av registret framgår således i
vilka tillgångar försäkringstagarna har förmånsrätt. Om bolaget överlåter en
tillgång som finns införd i registret, måste en annan tillgång införas, så att
registret vid varje tidpunkt innehåller tillgångar till ett värde som minst
motsvarar de försäkringstekniska skulderna respektive premiereserven.

Det
krävs att tillgångarna finns här i landet. Skälen härför har jag berört i den
allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.1). Tillgångarna i registret skall däremot
inte behöva förvaras avskilda från övriga tillgångar.

Bestämmelserna
i andra och tredje styckena är påkallade från tillsyns-och kontrollsynpunkt.

7
kap. 11 §

Enligt
11 § första stycket omfattar försäkringstagarnas förmånsrätt de till

gångar som finns upptagna i det register som anges i 10 a §. Förmånsrätten

uppkommer när en tillgång införs i registret. Den avgörande tidpunkten

för i vilka tillgångar försäkringstagarna kan göra gällande sin förmånsrätt

är då bolaget försätts i konkurs eller utmätning söks. 95

Förmånsrätten i de
tillgångar som återförsäkringsgivaren avsatt till att Prop. 1989/90:34 motsvara
försäkringstekniska skulder skall enligt den föreslagna bestämmelsen tillkomma
det bolag som tagit återförsäkringen. Om de tillgångar som finns införda i
registret, när ett bolag som meddelar såväl direkt försäkring som
återförsäkring försätts i konkurs, inte räcker till att täcka samtliga
försäkringstagares anspråk, skall återförsäkringstagares förmånsrätt kunna
göras gällande först sedan övriga försäkringstagare fått sina anspråk
tillgodosedda.

14
kap. 6§

Ändringen
är föranledd av att bestämmelserna om särskild administration upphävs.

14
kap. 7 §

När
ett försäkringsbolag trätt i likvidation, kan försäkringsinspektionen förordna
en likvidator, som vid genomförandet av likvidationen skall verka jämsides med
de likvidatorer som utsetts i annan ordning. Ändringen i paragrafen innebär
att detta alltid skall ske, när ett likvidationsförfarande inletts i ett
livförsäkringsbolag. Ändringen är föranledd av att bestämmelserna om särskild
administration upphävs.

14
kap. 13 §

Eftersom
bestämmelserna om särskild administration upphävs, kommer värderingen av
samtliga tillgångar att få göras av likvidatorerna enligt de principer som
anges i paragrafen.

14
kap. 21 §

Paragrafen
motsvarar 14 kap. 7 § för det fall ett försäkringsbolag försätts i konkurs.

14
kap. 24 §

Om
ett bolag som meddelar lång skadeförsäkring försatts i konkurs, skall inspektionen
enligt paragrafens nuvarande lydelse utse ett ombud som skall bevaka
försäkringstagarnas panträtt.

Uppgiften
att se till att försäkringstagarna vid såväl lång skadeförsäkring som
livförsäkring kommer i åtnjutande av den förmånsrätt som följer med försäkringsavtalen
bör emellertid kunna åvila det allmänna ombud som omnämns i 14 kap. 21 §. Detta
innebär att det som regel får förordnas ett sådant ombud, när ett
försäkringsbolag som meddelar lång skadeförsäkring försätts i konkurs, även om
det inte är obligatoriskt enligt lydelsen i

21 §.

Det anförda innebär att de nuvarande reglerna i 24 § kan upphävas. 96

14
kap. 26 och 27 §§ Prop. 1989/90:34

Bestämmelsema
om särskild administration upphävs. Huvuddragen i de föreslagna reglema
överensstämmer emellertid med de nuvarande reglerna. Paragraferna avser endast
livförsäkring och således inte lång skadeförsäkring.

Likvidatorerna
eller konkursförvaltarna skall om möjligt överlåta hela livförsäkringsbeståndet.
Ett avtal om överlåtelse skall för att bli giltigt godkännas av
försäkringsinspektionen. Innan inspektionen fattar beslut om godkännande skall
innehållet i avtalet kungöras. Fömtom försäkringstagarna skall även den som på
något sätt förvärvat rätt på gmnd av en försäkring få tillfälle att yttra sig
över avtalet inom en viss bestämd tid, som anges i kungörelsen.

Tillgångarna
får säljas och medlen fördelas mellan försäkringstagarna, om inte
försäkringsbeståndet överlåtits inom ett år från likvidations- eller konkursbeslutet.
Det skall upprättas en plan över hur avvecklingen och fördelningen skall gå
till. Denna plan skall godkännas av inspektionen.

14
kap. 28 §

Ändringen
är föranledd av att bestämmelserna om särskild administration upphävs. Det blir
likvidatorerna respektive konkursförvaltaren och inte försäkringsinspektionen
som får ta ställning till hur stort belopp som kan utbetalas.

6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:272) om
rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

2§

Ändringen
är redaktionell.

6§

Enligt
första stycket skall initialdeponeringen ske i värdehandlingar som
försäkringsinspektionen godtagit. I andra stycket finns vidare bestämmelser om
att inspektionen kan bestämma att deponeringen kan ske med lägre belopp än som
stadgas i första stycket. Enligt bestämmelserna i 10 och 15 a §§ kan
tilläggsdeposition bli aktuell. Inspektionen har påpekat att det inte framgår
av lagtexten att sådan tilläggsdeposition också skall ske i värdehandlingar som
godtagits av inspektionen.

Bestämmelsen
att depositionen skall ske i värdehandlingar som inspektionen godtagit tillkom
i samband med en lagändring år 1965. Av prop. 1965:48 s. 42 f framgår att
bestämmelsen är avsedd att gälla även tilläggsdeposition.

1
6 § första stycket 5 föreskrivs bl. a. att en ansökan om koncession skall

vara åtföljd av ett bevis att företaget deponerat värdehandlingar för de

ändamål som anges i 16 §. Försäkringsinspektionen har påpekat att be- 97

7 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 34

stämmeisen
bör ändras, eftersom 90 procent av deponeringen enligt 13 § Prop.
1989/90:34 andra stycket får räknas in bland de tillgångar som skall motsvara
värdet av de försäkringstekniska skulderna. Ändringarna 16,10 och 15a §§ är
föranledda av det anförda.

10§

Se
motiveringen under 6 §.

12§

Ändringen
motsvarar den ändring som gjorts i 7 kap. 4 § försäkringsrörelselagen.

13
och 15 §§

Ändringarna
motsvarar dels ändringar som gjorts i 7 kap. 9 och 11 §§ , dels de nya
bestämmelserna i 7 kap. 9 a och 10 a §§ försäkringsrörelselagen.

15a§

Se
motiveringen under 6 §.

16§

Ändringen
är redaktionell.

25
b §

Bestämmelsen
i det nya tredje stycket behandlar försäkringsinspektionens möjligheter att
ingripa mot den som i Sverige bedriver otillåten verksamhet för ett utländskt
försäkringsföretag, som inte har koncession här i landet. Ämnet har behandlats
i den allmänna motiveringen i avsnitt 4.1.

Bestämmelsen
avser att klargöra att ett ingripande kan riktas, inte bara mot det utländska
försäkringsföretaget som sådant, utan också mot företrädare för företaget som
är verksamma här i landet. Bestämmelsen fömtsätter att någon är verksam./or t/e/
utländska Joretagets räkning. Det måste därför föreligga en rättslig, ekonomisk
eller annan typ av bindning mellan företaget och den som är verksam här i
landet. Däremot krävs det naturligtvis inte att det också skall vara klarlagt
hur detta förhållande närmare är ordnat. Om det inte finns någon annan rimlig
förklaring till åtgärder som vidtas här, t. ex. om någon tar på sig kostnader
och besvär för spridning av reklammaterial till tänkbara försäkringskunder,
måste försäkringsinspektionen kunna utgå från att det föreligger en sådan
bindning som medför att bestämmelsen kan tillämpas.

Om
det inte föreligger någon sådan anknytning, saknas däremot fömt

sättningar för ett ingripande; som framhållits i den allmänna motiveringen

får lagstiftningen inte sträckas ut så långt att den kommer i konflikt med 98

yttrandefriheten.
Och om exempelvis en konsumentupplysare inom ramen Prop. 1989/90:34 för sin
verksamhet förordar ett visst utländskt försäkringsföretags försäkringar
framför svenska företags, kan bestämmelsen inte tillämpas.

I
detta sammanhang bör även försäkringsmäklarnas förhållanden beröras något. Som
jag tidigare antytt (avsnitt 4.2) är oberoendet av försäkringsgivarintressen
det mest karakteristiska draget hos försäkringsmäklaren. Den som söker sig till
en försäkringsmäklare måste kunna lita på att mäklaren arbetar helt i hans
intresse. Samtidigt ligger det i sakens natur att en mäklare i sin verksamhet
måste ha kontinuerliga kontakter med försäkringsföretag. Ett förhållandevis strängt
synsätt är därför motiverat i fråga om vilka aktiviteter som bör tillåtas, för
att mäklaren skall undgå att bli betraktad som företrädare för företaget.
Frågan behandlades i förarbetena till mäklariagen. Föredraganden anförde att
mäklaren vid normala kundkontakter bör ha rätt att upplysa om att han har
kunskap om och möjlighet att förmedla även utländska försäkringar. Om mäklaren
däremot vänder sig till en större krets genom annonsering eller annan reklam
och därigenom förespråkar ett visst utländskt försäkringsbolag eller en viss
typ av bolag fick han enligt föredragandens mening anses ha lämnat sin mäklar-roll
och mer anses som företrädare för de bolag han rekommenderar. Hans handlande
borde då bedömas enligt bestämmelserna om försäkringsrörelse i lagen om
utländska försäkringsföretag (prop. 1988/89:136 s. 29). Det sagda innebär att
sådan reklam som inte på detta sätt särbehandlar vissa försäkringsbolag måste
anses tillåten.

28
§

I
paragrafen hänvisas till bestämmelserna om särskild administration i
försäkringsrörelselagen. Eftersom dessa bestämmelser upphävs, tas ett motsvarande
regelsystem in i förevarande paragraf

32
§

Ändringen
föranleds av att reglerna om särskilt ombud i 15 § upphävs.

6.5 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

4a§

Paragrafen
är ny och införs omedelbart efter 4 §.

I
7 kap. 11 § försäkringsrördsdagen respektive 15 § lagen om utländska försäkringsföretag
anges närmare vilka olika slag av försäkring och vilken egendom som omfattas av
förmånsrätten.

Beträffande
förhållandet mellan försäkringstagarnas förmånsrätt enligt

denna paragraf och förmånsrätt i fast egendom enligt 6 § hänvisas till

kommentaren till 7 kap. 9 § försäkringsrördsdagen. 99

6.6 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen
(1987:672) Prop. 1989/90:34 7
kap. 2 §

I
ett nytt sista stycke erinras om att det finns bestämmelser i försäkringsrördsdagen
(14 kap. 21 §) och i bankrörelselagen (7 kap. 13 §) om allmänt ombud som förordnas
av försäkrings- respektive bankinspektionen.

7
kap. 13 §

Eftersom
bestämmelserna om särskild administration i försäkringsrörelselagen upphävs,
införs i sista stycket en bestämmelse om att konkursförvaltaren till
konkursbouppteckningen eller borgenärsförteckningen, på samma sätt som gäller
för bankerna, skall bifoga uppgift om försäkringstagarna och deras
fordringsbelopp.

8 kap.
7 §

I
ett nytt sista stycke erinras om att det i försäkringsrörelselagen finns bestämmelser
om överlåtelse av försäkringsbestånd.

9 kap.
5 §

En
försäkringstagare skall inte själv behöva bevaka sin fordran i ett livförsäkringsbolags
konkurs, när uppgift lämnats enligt 7 kap. 13 §. En bestämmelse härom införs i
andra stycket.

6.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

26
§

I
1 mom. andra stycket finns ett undantag från reglerna i första stycket för det
fall att ett försäkringsbolag står under särskild administration. Eftersom
bestämmelserna om särskild administration i försäkringsrörelselagen föreslås
bli upphävda, krävs det en justering i försäkringsavtalslagen. I sak bör
regleringen dock fortfarande vara densamma. Även om reglerna om särskild
administration i försäkringsrörelselagen upphävs, syftar det föreslagna
regelsystemet till att livförsäkringsbeståndet i händelse av konkurs skall
överlåtas till ett annat försäkringsbolag.

7 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lagom livförsäkringarmed
fondanknytning

2.
lagom ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)

3.
lag om ändring i försäkringsrördsdagen
(1982:713) 100

1.
lag om ändring i lagen (1950:272)
om rätt för utländska försäkringsfö- Prop. 1989/90:34 retag att driva
försäkringsrörelse i Sverige

2.
lag om ändring i
förmånsrättslagen (1970:979)

3.
lagom ändring i konkurslagen
(1987:672)

4.
lagom ändring i lagen (1927:77)
om försäkringsavtal

8 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

101

Sammanfattning av departementspromemorian (Ds Prop.
1989/90:34

1989:35) Livförsäkringar med fondanknytning '' '

I
promemorian föreslås att regler om en ny försäkringsform införs i en särskild
lag om livförsäkringar med fondanknytning. Den nya försäkringsformen är en
livförsäkring som internationellt ofta benämns unit linked. Syftet med
förslaget är bl. a. att öppna möjlighet till nya försäkringslösningar som ger försäkringstagama
inflytande över förvaltningen av det kapital som uppsamlas i
försäkringssparandet samt att skapa fömtsättningar för en väsentligt ökad
konkurrens om sparandet såväl mellan försäkringsbolagen inbördes som med andra
institut på kapitalmarknaden. Förslaget syftar också till att göra det möjligt
för svenska försäkringsbolag att tillhandahålla samma slag av
försäkringsprodukter inom livförsäk-ringsonirådet som sina utländska
konkurrenter.

Den
nya försäkringsformen innebär i huvudsak att försäkringstagarens tillgodohavande
i försäkringen placeras i andelar i en eller flera aktiefonder som
försäkringstagaren bestämmer. För detta ändamål föreslås inrättande av
särskilda slag av aktiefonder, försäkringspremiefonder, som enbart är avsedda
för tillskott genom försäkringspremier. För dessa fonder skall aktiefondslagen
gälla i tillämpliga delar om annat inte anges i den nya lagen.
Försäkringstagarna skall när som helst kunna anvisa försäkringsbolaget att
flytta uppsparat kapital mellan på marknaden förekommande försäkringspremiefonder.
Den rätt till inflytande i fondbolag som fondandelsägare har enligt
aktiefondslagen skall tillkomma försäkringstagama.

Livförsäkring
med fondanknytning skall enligt förslaget kunna meddelas endast av
försäkringsbolag som uteslutande driver sådan rörelse. För rörelsen skall
försäkringsrörelselagens regler om livförsäkring gälla i tillämpliga delar om
annat inte anges i den föreslagna nya lagen. Till undantagen hör att försäkringsrördsdagens
regler om placering i vissa slag av tillgångar inte skall gälla. Dessa bolag
skall kunna äga fondbolag för förvaltning av försäkringspremiefond. Dessa
försäkringsbolag skall vidare undantas från skyldigheten att avsätta årsvinst till
en återbäringsfond. Om bolag väljer att inte inrätta en sådan fond skall
vinstmedel i stället kunna avsättas till en reservfond. Försäkringsaktiebolag
som meddelar livförsäkringar med fondanknytning skall också ha möjlighet att
dela ut vinst till aktieägare.

102

Lagförslagen i departementspromemorian Prop. 1989/90:34

1
t:- 1 .11 Bilaga 2

1 Forslag till

Lag om livförsäkringar med fondanknytning

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §

Denna
lag gäller livförsäkringar där försäkringstagarens tillgodohavande enligt försäkringsavtalet
skall placeras i en eller flera aktiefonder som är avsedda för tillskott genom
försäkringspremier. Sådana aktiefonder kallas i lagen försäkringspremiefonder.

2§

Om
inte annat föreskrivs i denna lag, gäller i tillämpliga delar

1. för
försäkringsbolaget bestämmelserna om livförsäkring i försäkrings

rördsdagen (1982:713) och

2. för
försäkringspremiefonder bestämmelserna i aktiefondslagen

(1974:931).

Om
särskilda skäl föreligger får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
försäkringsinspektionen medge undantag från bestämmelserna i
försäkringsrörelselagen utöver vad som föreskrivs i 1 kap. 10 § den lagen.

3§

Rörelse
enligt denna lag får inte förenas med annan försäkringsrörelse.

4§

Försäkringsbolaget
skall placera inbetalda premier för försäkringen i en eller flera
försäkringspremiefonder som försäkringstagaren har anvisat eller godkänt.

Om
försäkringstagaren begär det, skall försäkringsbolaget lösa in de fondandelar
som bolaget har förvärvat på hans uppdrag och placera hans tillgodohavande i en
eller flera andra försäkringspremiefonder som försäkringstagaren anvisar.

5§

Utdelning
från försäkringspremiefonden får användas endast för förvärv

av
nya fondandelar eller för betalning av premie för försäkringen.

Inlösen
av fondandelar får, utöver vad som anges i 4 § andra stycket, endast ske för
betalning av premie för försäkringen eller för utbetalning enligt
försäkringsavtalet.

Över
fondandelar skall utfärdas bevis.

Försäkringsbolaget
skall förvara fondandelsbevisen på det sätt som föreskrivs i 7 kap. 11 §
första stycket försäkringsrördsdagen. Försäkringstagarna har i dessa bevis
panträtt som i handpant till säkerhet för att bolaget skall fullgöra sina
förpliktelser enligt försäkringsavtalen.

7§

Vad
som sägs i 7 § andra stycket aktiefondslagen om rätt för fondandels

ägare eller intressesammanslutning för dem att utse ledamöter i fondbola

gets styrelse skall i fråga om försäkringspremiefonder gälla de försäkrings

tagare på vilkas uppdrag fondandelar har förvärvats. 103

Försäkringsbolaget skall
ge försäkringstagarna skriftlig uppgift om den Prop. 1989/90: 34 rätt som
tillkommer dem enligt första stycket. En försäkringstagare som Bilaga 2 vill
utöva sin rätt skall anmäla detta skriftligen till försäkringsbolaget. När bolaget
har mottagit en sådan anmälan, skall det inom den tid som föreskrivs i
fondbestämmelserna underrätta fondbolaget därom för registrering.
Underrättelsen skall innehålla uppgift om försäkringstagarens namn, postadress
och yrke eller titel samt det antal andelar som försäkringstagaren äger utöva
rösträtt för.

8§

Ett
försäkringsbolag som driver rörelse enligt denna lag får utan hinder av
bestämmelserna i 7 kap. 17 § försäkringsrörelselagen äga aktier i ett fondbolag
som förvaltar en försäkringspremiefond. Utan hinder av 26 § andra stycket
aktiefondslagen får ett sådant försäkringsbolag också fullgöra uppgifter som förvaringsbank
för en försäkringspremiefond.

9 §

För ett försäkringsbolag
som driver rörelse enligt denna lag gäller inte vad

som föreskrivs i
försäkringsrörelselagen i fråga om

1.
skyldighet enligt 12 kap. 5 §
att avsätta årsvinst till en återbäringsfond,

2.
förbud enligt 4 kap. 1 § mot
fondemission,

3.
förbud enligt 12 kap. 2 § mot
vinstutdelning och

4.
skyldighet enligt 7 kap. 9 §
att redovisa belopp motsvarande försäkringstekniska skulder i vissa slag av
värdehandlingar.

Eget
kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller
ansamlad förlust på det sätt som föreskrivs i 11 kap. 10 § fjärde stycket
försäkringsrörelselagen. Vinstutdelning till aktieägare får ske enligt vad som
föreskrivs om skadeförsäkringsbolag i 12 kap. 2 § samma lag.

Om
inte årsvinsten sätts av till en återbäringsfond, skall försäkringsbolaget
inrätta en reservfond för avsättningar enligt vad som föreskrivs i 12 kap. 9 §
försäkringsrörelselagen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
försäkringsinspektionen får i samband med stadfastelse av gmnder för bolagets
verksamhet meddela närmare föreskrifter i fråga om avsättning till
reservfonden.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

104

2 Förslag
till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) att punkt 1 femte samt
tionde stycket av anvisningama till 31 §' skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:34 Bilaga 2

Nuvarande
lydelse

Femte
Ålderpension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under den
försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra när den
försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första
femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp
vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.

Tionde
Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och får
under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än
samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande
pensionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1.
får upphöra när denne ingår nytt äktenskap men i annat fall under dennes
livstid inte förrän fem år förflutit efter den försäkrades död. Har den
försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen annars
skulle ha upphört, får dock sådan efterlevandepension som nyss sagts upphöra
vid sist-

Föreslagen
lyddse stycket

Ålderpension
får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under den försäkrades
livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra när den försäkrade
fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första femårsperiod under
vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje
utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp. För pension som utgår
från en försäkring enligt lagen (1989:000) om livförsäkringar med
fondanknytning och som utgår med ett belopp motsvarande värdet av ett visst
antal fondandelar gäller i stället att pensionen under den forsla
femårsperioden skad utgå med ett belopp motsvarande värdet av samma eller
stigande antal fondandelar vid varje utbetalningstillfälle eder med samma ef ler
stigande pensionsbelopp.

stycket

Efterlevandepension
får utgå högst så länge den efterlevande lever och får under den första femårsperiod
under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje
utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp. För
efterlevandepension som utgår från en försäkring enligt lagen (1989:000) om
livförsäkringar med fondanknytning och som utgår med ett belopp motsvarande
värdet av ett visst antal fondandelar gäller i stället att pensionen under den
första femårsperioden skall utgå med ett belopp motsvarande värdet av samma
eller stigande antal fondandelar vid varje utbetalningstillfälle eller

Senaste lydelse 1987:1205.

105

Nuvarande
lydelse

nämnda
tidpunkt. Efterievande-pension till barn, som avses i föregående stycke 2.,
skall upphöra senast när barnet fyllt 20 år. Är barnet varaktigt oförmöget till
arbete, får pension utgå så länge barnet lever. Har försäkring avseende efterlevandepension
till barn tagits på sådan persons liv som avses i föregående stycke 1., skall
pensionen upphöra senast när barnet fyller 16 år.

Föreslagen
lydelse

med
samma eller stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses
i föregående stycke 1. får upphöra när denne ingår nytt äktenskap men i annat
fall under dennes livstid inte förrän fem år förflutit efter den försäkrades
död. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då
försäkringen annars skulle ha upphört, får dock sådan efterlevandepension som
nyss sagts upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Efterlevandepension till barn, som
avses i föregående stycke 2., skall upphöra senast när barnet fyllt 20 år. Är barnet
varaktigt oförmöget till arbete, får pension utgå så länge barnet lever. Har
försäkring avseende efterlevandepension till bam tagits på sådan persons liv
som avses i föregående stycke 1., skall pensionen upphöra senast när barnet fyller
16 år.

Prop. 1989/90:34 Bilaga 2

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1990.

106

Sammanställning av remissyttranden över Prop-1989/90:34

departementspromemorian (Ds 1989:35) Bilaga 3

Livförsäkringar med fondanknytning

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, näringsfrihetsombudsmannen (NO), Göta hovrätt,
kammarrätten i Jönköping, fullmäktige i Sveriges riksbank,
försäkringsrättskommittén, kommerskollegium. Livförsäkringsaktiebolaget
Skandia, Trygg-Hansa, Folksam, Försäkringstjänste-mannaförbundet (FTF), Svenska
Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd, Svenska Livförsäkringsföreningars
Riksförbund (SLR), Försäkringsjuridiska föreningen. Svenska Bankföreningen,
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF), Svenska Bankmannaförbundet,
Sveriges Advokatsamfund, Ägamtredningen (I 1985:04), Svenska Arbetsgivareföreningen
(SAF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige
(LO), Centralorganisationen SACO/SR, Ansvar, ömsesidig livförsäkring för hdnyktra.
Länsförsäkringar Liv — försäkringsaktiebolag, RKA-ömsesidigt livförsäkringsbolag,
Wasa Livförsäkring, Ömsesidigt och Fondbolagens Förening.

Ansvar,
Länsförsäkringar, RKA och Wasa (i fortsättningen Ansvar m.fl.) har avgivit ett
gemensamt yttrande.

Fondbolagens
Förening har i sitt yttrande förklarat att man ansluter sig till Svenska
Bankföreningens synpunkter.

1 Allmänna synpunkter på införande av ett system med fondanknuten
livförsäkring

De
flesta remissinstanser är positiva till bank- och försäkringsrörelsegruppens
(arbetsgruppens) förslag.

Den
föreslagna försäkringsformen anses i allmänhet väl motiverad ur konkurrenssynpunkt,
både i ett nationellt och internationellt perspektiv. Inhemska försäkringsbolag
skulle ges möjlighet att tillhandahålla liknande produkter som utländska
konkurrenter samtidigt som försäkringsformen skulle bidra till en ökad
konkurrens om det inhemska sparandet. Några remissinstanser anser också att
Sveriges närmande till en gemensam och helt avreglerad försäkringsmarknad inom
EG motiverar att svenska försäkringsbolag får möjlighet att erbjuda
försäkringar som förekommer på den internationella marknaden. Den föreslagna
försäkringsformen anses vidare vara ett naturligt komplement till nu
förekommande försäkrings-och sparformer. Flera remissinstanser anser emellertid
att vissa frågor måste utredas och belysas ytterligare innan försäkringsformen
införs.

Endast
LO är tveksam till arbetsgruppens förslag. LO anser det finns

anledning överväga om den skattemässiga särbehandlingen av pensions

försäkringar och pensionssparande i sin nuvarande form skall bibehållas

eller inte. Om denna nya form, där försäkringstagaren kan påverka valet 107

av fondplacering för
premiereserven, införs skulle en ny långsiktig avtals- Prop. 1989/90: 34
typ införas som komplicerar en skatteomläggning. LO förordar därför att
Bilaga 3 frågan skjuts ett par år på framtiden, då flertalet viktigare
skatteomläggningsfrågor fått en lösning.

Vad
gäller den nya lagstiftningens ikraftträdande ifrågasätter Folksam, mot
bakgrund av att skattereformen inte kommer att vara genomförd under år 1990, om
lagen kan träda ikraft den 1 januari 1990.

Försäkringsinspektionen
menar att en möjlighet är att utforma ikraftträdandebestämmelserna så att
tillståndsbeslut och andra beslut kan meddelas efter den 1 januari 1990 men
att försäkringsverksamheten får starta först fr.o.m. den 1 juli 1990. För
övrigt framhåller inspektionen att det hade varit en fördel om
försäkringslösningen hade behandlats i samband med de andra frågorna på
livförsäkringsområdet som försäkringsverksam-hetskommittén betänkandet (SOU
1986:8) Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten.

Trygg-Hansa,
Skandia och Försäkringsjuridiska Föreningen understryker att det är av största
vikt att inte tappa tempo i den kommande internationaliseringen av
försäkringsbranschen och att lagstiftningen därför träder ikraft i enlighet
med förslaget, dvs. den 1 januari 1990.

2 Behovet av särskild lagstiftning och särskilda försäkringsbolag

2.1 Bankinspektionen

Bankinspektionen
instämmer i förslaget att regleringen avseende livförsäkringar med
fondanknytning tas in i en ny lag, men inspektionen anser att samklangen med
aktiefondslagen (1974:931) kräver ytterligare belysning. Det bör i detta sammanhang
framhållas att den föreslagna verksamheten, såsom den beskrivits i förslaget,
på flera punkter bryter mot gmndläggande principer för traditionell
aktiefondsverksamhet. Detta kan dock vara motiverat med hänsyn till det
speciella syftet med dessa fonder.

2.2 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

NO
anser att det vore att föredra att reglerna arbetades in i försäkringsrö

rdsdagen. Med hänsyn till de svårigheter som anförs om att inordna unit

linked i försäkringsrördsdagens systematik och i valet mellan en snar

reform och en utdragen översyn av försäkringsrörelselagen anser NO dock

att den föreslagna lösningen tills vidare måste accepteras. I samband med

en eventuell ny bredare översyn av försäkringsrörelselagen i vissa avseen

den bör dock reglerna för unit linked-försäkringar inordnas i försäkrings

rörelselagen. Även om det kan sägas att ömsesidighetsprincipen nu har

övergivits på ett delområde med stor utvecklingspotential så kvarstår

angelägenheten av ett principiellt ställningstagande till de av NO aktualise

rade frågorna även på livförsäkringsområdet i övrigt. 108

2.3 Kammarrätten
i Jönköping Prop. 1989/90:34

Bilaga 3 Kammarrätten
finner det positivt att de för försäkringsformen speciella

förhållandena
regleras genom speciallagstifning men att försäkringsrörelselagen och
aktiefondslagen skall tillämpas i övrigt.

2.4 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige
tillstyrker lagstiftning i enlighet med det

remitterade
förslaget om inrättande av livförsäkring med fondanknytning.

2.5 Ansvar m.fl och Skandia

Enligt
lagförslaget skall livförsäkringar med fondanknytning endast få meddelas av
särskilda livförsäkringsbolag och denna typ av rörelse skall inte få förenas
med annan försäkringsrörelse. Med hänsyn till att det skulle kräva omfattande
ingrepp i försäkringsrördsdagen finns för närvarande ingen anledning till
erinran mot denna lösning men det vore naturligare om livförsäkringar med
fondanknytning även skulle kunna få meddelas av vanliga livförsäkringsbolag
eftersom mer flexibla försäkringslösningar då skulle kunna erbjudas
försäkringstagarna.

2.6 Folksam

1
promemorian föreslås att verksamhet för livförsäkringar med fondanknytning
måste drivas i särskilda bolag. Detta kan behöva utredas ytterligare, särskilt
som det kan finnas skäl anta att livförsäkring med fondanknytning på ett mer
effektivt sätt kunde drivas som särskild försäkringsgren inom befintlig
livförsäkringsrörelse.

2.7 Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd

Nämnden
tillstyrker förslaget om särskild lagstiftning.

Förslaget
innebär att nya försäkringsbolag bildas — av existerande försäkringsbolag
eller andra. Med den valda lösningen att införa en särskild lag har nämnden
ingen erinran mot denna begränsning. Huruvida den på sikt behöver behållas får
prövas i samband med den förestående översyn av försäkringsrörelselagen som
betingas av bl. a. FVK:s arbete.

2.8 Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund (SLR)

För
att den nya försäkringsformen skall kunna introduceras snabbt på den

svenska marknaden införs reglerna i en särskild lag. Detta är bra. SLR

anser dock att det vore naturligare om livförsäkringar med fondanknyt

ning skulle kunna få meddelas av vanliga livförsäkringsbolag eftersom

försäkringstagarna då skulle kunna erbjudas mer flexibla försäkringslös

ningar.

Riksförbundet anser att även hos oss bör unit linked inarbetas i försäk- 109

ringsrörelselagen. Därvid
bör även undersökas om det är nödvändigt med Prop. 1989/90:34 separata
fonder för unit linked-försäkring. Vidare anser man att eftersom Bilaga 3
försäkringsfrågorna gällande pensioner och livförsäkringar hänger samman med
förslaget om reformerad inkomstbeskattning (RINK) bör ett förslag till inarbetning
i försäkringsrörelselagen föreligga under nästa år.

2.9 Försäkringsjuridiska Föreningen

Enligt
förslaget skall livförsäkringar med fondanknytning endast få meddelas av
särskilda försäkringsbolag och denna typ av rörlse skall inte få förenas med
annan försäkringsrörelse. Föreningen har ingen erinran mot denna begränsning
med ifrågasätter om inte livförsäkringar med fondanknytning i framtiden även
skulle få meddelas av vanliga livförsäkringsbolag eftersom mer flexibla
försäkringslösningar då skulle kunna erbjudas försäkringstagarna.

2.10 Försäkringstjänstemannaförbundet (FTF)

FTF
tillstyrker föreslagen speciallag för livförsäkring med fondanknytning, liksom
ändringar i kommunalskattelagen.

2.11 Svenska Bankföreningen

Bankföreningen
har ingen invändning mot att reglerna införs i en ny lag och tillstyrker den
föreslagna konstmktionen att unit linked-försäkringar skall tillhandahållas av
särskilda försäkringsbolag, som inte behöver drivas enligt ömsesidighetsprincipen.

2.12 Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF)

SFF
tillstyrker att den nya försäkringsformen regleras i en särskild lag, med
hänvisningar till såväl försäkringsrörelselagen som till aktiefondslagen.

2.13 Sveriges Advokatsamfund

Samfundet
delar arbetsgruppens slutsats att det icke är möjligt att inom

ramen för försäkringsrörelselagens systematik introducera olika slag av

unit linked-försäkringar. Mot bakgmnd av den lagstiftning som gäller för

aktiefonder (aktiefondslagen) förefaller det ändamålsenligt att författ

ningsförslaget givits formen av en särskild lag samt att försäkringsrörelse

lagen och aktiefondslagen skall gälla i tillämpliga delar med mindre annat

föreskrivs i den föreslagna lagen. 110

3 Försäkringens konstruktion Prop. 1989/90:34

Bilaga 3 3.1 Försäknngsmspektionen

Enligt
specialmotiveringen till 3 § i lagförslaget får inte fond försäkringsbolagen
ägna sig åt annan personförsäkring än livförsäkring med fondanknytning. Detta
omöjliggör exempelvis produkter med premiebefrielse vid arbetsoförmåga,
eftersom premiebefrielseförsäkring är en sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Inspektionen
tillstyrker förslaget på denna punkt. I sammanhanget kan tilläggas att ett
fondförsäkringsbolag i samarbete med ett konventionellt försäkringsbolag kan
marknadsföra produkter med premiebefrielse.

Inspektionen
anser att det vore önskvärt för en försäkringstagare eller efterlevande att ha
rätt till att omvandla en periodisk utbetalning av fondandelar till en
motsvarande nominell utbetalning. Härigenom undviks variationer i utbetalda
belopp, beroende på fluktuationer i fondandelarnas värden, vilket kan vara av
intresse för mottagaren av den periodiska utbetalningen. Vid försäkringsfall
bör det därför vara möjligt att överföra sådana försäkringar till
konventionella försäkringsbolag. Vid vissa försäkringslösningar kan eventuell
dålig hälsa hos försäkringstagaren innebära svårigheter att byta bolag. De skattemässiga
fömtsättningama för dessa överföringar bör klarläggas. Inspektionen anser att
möjligheten för ifrågavarande överföring närmare bör utredas.

3.2 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

Enligt
promemorieförslaget bör de försäkringsprodukter som meddelas enligt den nya
lagen i princip vara av renodlad unit linked-karaktär. NO anser denna
försiktiga attityd tveksam från konkurrenssynpunkt. Som framgår av promemorian
kan unit linked utformas på många olika sätt och det är internationellt vanligt
förekommande med en koppling mellan utvecklingen av den placering som
försäkringstagaren har valt och omfattningen av försäkringsbolagets ansvar.
För att uppnå den dynamik på livförsäkringsmarknaden där också
produktutvecklingen används som konkurrensmedel som NO har efterlyst är det
önskvärt med så få restriktioner som möjligt beträffande försäkringens
utformning i lagstiftningen om inte starka skäl finns för en inskränkning.

I
och för sig kan vissa placeringsformer vara sådana att garantier om ett

visst framtida värde på fondandelarna innebär ett betydande risktagande

för försäkringsbolaget. Att ta affarsrisker är dock naturligt i en marknads

ekonomi och varje aktör på en konkurrensmarknad måste ständigt väga

affärsriskerna mot vinstchansema. Om riskerna vid kapitalförvaltningen

måste överföras helt från försäkringsbolaget till ägarna, minskar utrymmet

betydligt för konkurrens mellan bolagen. Statsmakterna liar inte ansett sig

böra hindra företagen från sådant risktagande i andra branscher. I bygg

nadsbranschen har statsmakterna t.o.m. aktivt verkat för att byggföre

tagen skall lämna s.k. fastpriser, vilket ju innebär ett risktagande av

liknande slag som det nu aktuella. Mot denna bakgmnd anser NO att 111

avtalskonstmktioner som
garanterar ett visst värde på sparade fondande- Prop. 1989/90: 34

lar vid en viss tidpunkt inte bör hindras. Bilaga 3

3.3 Kammarrätten i Jönköping

Kammarrätten
efterlyser närmare utredning om möjligheten att under löpande premietiden
övergå från konventionell livförsäkring till nu föreslagna
försäkringspremiefonder. Vidare anser man det vore värdefullt att få fömtsättningama
belysta för övergång från försäkringspremiefond till konventionell
livförsäkring.

3.4 Ansvar m.fl.

Den
typ av livförsäkringar som kan meddelas enligt nuvarande regler bör, som arbetsgmppen
kommer fram till, även kunna meddelas som livförsäkring med fondanknytning.

Grundidén
med livförsäkring med fondanknytning är att den investeringsrisk som i
traditionell livförsäkring har vilat på försäkringsbolaget överförs till
försäkringstagarna. Eftersom försäkringsbolaget saknar fullt inflytande över
hur försäkringstagarnas tillgodohavanden är placerade kan försäkringsbolaget
inte heller garantera dessas tillväxt. Det är därför inte möjligt för
försäkringsbolaget att göra någon utfästelse i nominellt belopp som inte är
betingad av underiiggande fondutveckling.

För
en del försäkringstagare kan det finnas önskemål att vid någon tidpunkt, t. ex.
vid pensionering, kunna ändra försäkringen till en traditionell försäkring med
garanterad utbetalning.

En
stor del av de livränteförsäkringar som meddelas utgör ålderspension eller efterievadepension.
För livränteförsäkringar meddelade som livförsäkring med fondanknytning,
utfaller livräntan i form av ett antal fondandelar. Detta kommer att innebära
att livräntans nominella värde kommer att fluktuera med värdet på
fondandelarna. För en del försäkringstagare kan det därför finnas skäl att,
åtminstone då en livränta börjar utbetalas, kunna omvandla denna till en
traditionell försäkring av samma typ. Troligen kommer en sådan option att
tillhandahållas av flertalet försäkringsbolag som meddelar livförsäkring med
fondanknytning, åtminstone av sådana försäkringsbolag som ingår i samma
koncern som ett traditionellt livförsäkringsbolag. Från försäkringstagarsynpunkt
kan det ifrågasättas om inte en sådan rättighet borde göras obligatorisk
åtminstone för vissa försäkringstyper.

Riktlinjer
bör finnas i lagförarbetena angående vilka typer av försäkringar som kan
meddelas utan grunder.

3.5 Skandia

Vid
fondanknuten livförsäkring överförs den investeringsrisk som i tradi

tionell livförsäkring har vilat på försäkringsbolaget till försäkringstagarna.

Eftersom försäkringsbolaget saknar fullt inflytande över hur försäkringsta

gamas tillgodohavanden är placerade kan försäkringsbolaget inte heller 112

generellt
garantera dessas tillväxt. Om emellertid ett försäkringsbolag vill Prop.
1989/90:34 utfärda sådana garantier är det att betrakta som en affärsrisk och
bör som Bilaga 3 sådan inte vara otillåten. En dylik begränsning skulle
utgöra ett allvarligt konkurrenshinder då sådana produkter redan finns i
banksektorn.

Riktlinjer
bör finnas i lagförarbetena angående vilka typer av försäkringar som kan
meddelas utan grunder.

3.6 Trygg-Hansa

Onödig
detaljreglering gäller den begränsning av försäkringsbolagens möjligheter att
tillhandahålla produkter där någon form av garanterad värdetillväxt eller
garanterat försäkringsbelopp ingår. Sådana typer av garantiåtaganden är att
betrakta som affärsrisker för försäkringsbolagen och borde definitivt vara
möjliga att tillhandahålla. För försäkringstagare som uppnått pensionsåldern
kan det vara av stort intresse att erhålla ett garantiåtagande som ger honom
en konstant värdetillväxt av pensionen. En begränsning av rätten att lämna
garantiåtagande skulle också utgöra ett allvarligt konkurrenshinder då sådana
produkter redan finns inom banksektorn.

Riktlinjer
bör finnas i lagförarbetena angående vilka typer av försäkringar som kan
meddelas utan grunder.

3.7 Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund (SLR)

En
livräntas nominella värde kommer att fluktuera med värdet på fondan-delama. En
försäkringstagare kan då finna skäl för att vilja ändra livräntan till en
traditionell försäkring av samma typ. SLR kan tänka sig att en sådan rättighet
görs obligatorisk, åtminstone för vissa försäkringstyper.

3.8 Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd

Såväl
pensions- som kapitalförsäkring av kollektiv natur bör kunna komma i fråga.

En
unit linked-försäkring bör likaväl som en konventionell livförsäkring kunna
omfatta rätt till premiebefrielse vid arbetsoförmåga till föjd av sjukdom eller
olycksfall.

En
unit linked-försäkring, där riskmomentet är av dödsfallskaraktär, är i princip
utformad så att försäkringsgivaren, mot att försäkringstagaren betalar en inom
vissa ramar bestämd premie, åtar sig att vid dödsfall inom avtalstiden betala
ett på visst sätt definierat dödsfallsbelopp. När avtalstiden upphör (inkl.
upphör i förtid genom återköp om sådant är möjligt) utbetalas värdet av det
antal andelar i försäkringspremiefonden som premier och utdelningar givit
upphov till efter det att försäkringsgivaren fortlöpande gottgjort sig för
riskkostnader, driftskostnader och i förekommande fall skatter.

Riskkostnaden
kan bestämmas fortlöpande enligt erfarenheten utan att

bolaget gör några utfästelser i förväg angående kostnadens storiek och 113

8 Riksdagen 1989/90. I samt. Nr 34

motsvarande
kan gälla driftskostnaderna. I sådant fall är avtalet en renodlad Prop.
1989/90: 34

form av vad som brukar benämnas försäkringsteknisk förvaltning. Bilaga
3

Uppbyggnaden
av försäkringstagarens sparkapital fungerar i detta fall på i princip samma
sätt som uppbyggnaden av den enligt återbäringsgrunderna för konventionell
livförsäkring förekommande retrospektivreserven.

När
det gäller bolagets uttag av riskpremie kan avtalet alternativt utformas så
att försäkringsbolaget gör viss utfästelse angående storleken av riskpremien.
Denna kan t. ex. bestämmas enligt en för fem år i taget fixerad
dödlighetstabell. En mellanform är också möjlig, enligt vilken riskpremien
bestäms enligt erfarenheten men försäkringsbolaget förbinder sig att inte ta ut
högre riskpremie än enligt en given dödlighetstabell. Beträffande
driftskostnaderna gäller motsvarande som för riskkostnaden.

Nämnden
har tolkat promemorian så att sådana alternativa former som här beskrivits är
förenliga med arbetsgruppens intentioner.

Utmärkanden
för dessa fall är att några långsiktiga beräkningsantaganden inte behöver
göras (varvid förutsätts engångsutbetalning av sparbelop-pet). Något annorlunda
blir det för en försäkring som är av livräntetyp.

Även
vid livränteförsäkring kan man tänka sig mer eller mindre långt gående
utfästelser från försäkringsbolagets sida. En möjlighet är att avtalet utformas
som ren försäkringsteknisk förvaltning, d.v.s. bolaget gör inga utfästelser om
hur många andelar som kommer att utbetalas vid varje utbetalningstillfälle utan
antalet bestäms med utgångspunkt från hur många andelar som finns vid det
aktuella tillfället. Man kan därvid knyta an till den teknik som numera allmänt
tillämpas enligt återbäringsgrunderna för konventionella livräntor. Den går ut
på att man arbetar med prognosreserv som beräknas enligt betryggande
antaganden. Dessa kan ändras under utbetalningstiden. Med ledning av denna
reserv bestäms hur många andelar i försäkringspremiefonden man kan börja med
när utbetalningarna startar. För varje år (eller eventuellt något längre
period) gör man om kalkylen. Genom att antagandena väljs betryggande får man
normalt en i andelar räknat växande eller i vart fall inte avtagande
utbetalning. Skulle trots allt antagandena inte visa sig betryggande blir det
dock en minskning av antalet utbetalade andelar.

Det
bör också finnas möjlighet för ett bolag att utfästa sig att - mot att försäkringstagaren
betalar premie uttryckt i ett givet antal andelar — utbetala en temporär eller
livsvarig livränta som uppgår till ett bestämt antal andelar vid varje
utbetalningstillfälle. För att bestämma premien för en sådan försäkring måste
bolaget göra antaganden om dödlighet och driftskostnader — i princip även om
ev. avkastning i form av utdelning från försäkringspremiefonden efter avdrag
för skatt — för hela försäkringstiden.

Långsiktigheten
i de beräkningsantaganden som måste göras, om utfästelse lämnas, ställer
enligt försäkringsrörelselagen särskilda krav på att antaganden skall väljas
betryggande. Särskilt påtagligt blir detta vid livsvariga livräntor. De
överskottsmedel som därför normalt uppkommer kan då disponeras på samma sätt
som enligt ovan beskrivits som försäkringstek-

114

nisk
förvaltning. Härigenom blir utbetalningarna — i andelar räknat — Prop.
1989/90:34

normalt större än enligt utfästelsen. Bilaga 3

Man
kan även tänka sig någon utformning som ligger mellan de två här beskrivna, t.
ex. så att utfästelse lämnas för en begränsad tidsperiod.

Det
framgår inte klart hur arbetsgruppen har tänkt sig utformningen av ett
livränteavtal. Den skriver (i 7.2 första stycket) att för en livränta
beräkningen av antalet fondandelar vid varje utbetalningstillfälle skall göras
med utgångspunkt i det samlade antalet andelar vid första utbetalningstillfället.
Denna skrivning tyder på att arbetsgruppen haft viss utfästelse i tankarna när
man väl är framme vid den tidpunkt livräntan skall börja utgå. Den beräkning
som enligt denna skrivning behöver utföras måste innehålla sådana
beräkningsantaganden som ovan beskrivits för utfästelsealternativet.
Arbetsgruppen torde dessutom närmast ha tänkt på försäkringspremiefonder för
vilka någon utdelning inte utbetalas. Nämnden anser emellertid att de
skisserade alternativa utformningarna av ett livränteavtal i vad gäller grad av
utfästelse måste anses täcka av lagförslaget.

3.9 Svenska sparbanksföreningen

I
förslaget pekar utredarna på att den finansiella risken överförs från försäkringstagarna
som kollektiv till den enskilde genom att försäkringstagarna (som kollektiv)
inte längre får den garanterade avkastningen om fyra procent. Med tanke på att
garantin i sig är beskedlig har Sparbanksföreingen inga invändningar mot att
garantin avskaffas som en konsekvens av att livförsäkringar med fondanknytning
genomförs.

4 Inrättande av särskilda försäkringspremiefonder

4.1 Försäkringsinspektionen

Inspektionen
instämmer med utredarna att försäkringssparandet bör knytas till självständiga
fondförvaltare enligt aktiefondslagens regelsystem.

Inspektionen
ifrågasätter om utgångspunkten nödvändigtvis behöver vara en skattemässig
likabehandling av konventionell livförsäkring och fondförsäkring. Det borde
således vara möjligt att acceptera att försäkringstagarnas tillgodohavande
placeras i vanliga aktiefonder och därmed beskattas annorlunda än konventionell
livförsäkring. Ett sådant förfaringssätt skulle underlätta introduktionen av
den nya formen av livförsäkring, eftersom särskilda försäkringspremiefonder
inte behöver bildas samtidigt som ett stort utbud av väl etablerade
aktiefonder finns tillgängliga för försäkringstagarna.

4.2 Bankinspektionen

När
det gäller frågan om man ska inrätta särskilda försäkringspremiefon

der eller tillåta placering i traditionella aktiefonder, hänvisar bankinspek- 115

tionen till inspektiones
skrivelse 1989-01 - 19, dnr 132/89-Ö6A, till de- Prop. 1989/90:34 partementet i
vilken man framför synpunkter på förekomsten av s. k. Bilaga 3 förvaltarregistrering
av fondandelar. Bankinspektionen framför där uppfattningen att man bör
överväga att i lagen införa ett förbud mot förvaltarregistrering av
fondandelar eller, om man anser att ett sådant förfarande bör tillåtas, att det
regleras i lag med likartade bestämmelser som gäller förvaltarregistrering av
aktier. Denna fråga måste lösas om placering på marknaden ska fungera.

Bankinspektionen
förordar lösningen med särskilda försäkringspremiefonder, dels eftersom dessa fömtsätter
en del andra mtiner, dels för att försäkringsbolagen annars skulle kunna komma
att bli alltför dominerande andelsägare i de befintliga fondema. Ett exempel på
att fondernas speciella verksamhet kan motivera att de drivs som särskilda
fonder är att försäk-ringspremiefondema kan få möjlighet att hålla en högre
likviditet än vanliga aktiefonder för att säkerställa frekventa avräkningar för
premier resp. inlösen i samband med fondbyte utan att fondbolaget regelbundet behöver
sälja värdepapper vid mindre lämpliga tillfällen.

Inspektionen
anser att det eventuellt kan ifrågasättas om inte verksamheten pga. dess
speciella karaktär borde drivas i särskilda fondbolag. Mot en sådan lösning
talar dock att det för fondbolag som redan finns på marknaden är mer
komplicerat och kostnadskrävande att starta ytteriigare ett fondbolag för att
delta i konkurrensen om försäkringstagamas medel, än att starta en ny fond
under ett redan etablerat fondbolag. Det skulle vara olyckligt om de redan
etablerade fondbolagen av den anledningen skulle avhålla sig från att etablera
försäkringspremiefonder.

Inom
finansdepartementet arbetar för närvarande en arbetsgmpp (aktiefondsgmppen) med
en översyn av aktiefondslagens regler. Aktie-fondsgmppens förslag till
ändringar i lagen väntas bli klart under hösten 1989. Bankinspektionen
framhåller betydelsen av att lagen om livförsäkringar med fondanknytning
harmoniseras med aktiefondslagen såsom den kommer att utformas.

4.3 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

NO
vill inte invända mot förslaget att bilda särskilda försäkringspremiefonder
vilka knyts till aktiefondslagen. Härigenom vinns fördelar i form av enhetliga
skyddsregler för försäkrings- och aktiefondsparare liksom enhetliga
placeringsregler.

I
promemorian ställs som ett krav upp att försäkringspremiefonderna skall knytas
till självständiga aktiefondsförvaltare. NO anser att det är svårt att exakt
avgöra hur systemet är avsett att fungera i praktiken. NO fömtsätter dock att
den valda principen endast gäller en redovisningsmäs-sig åtskillnad så att det
ej uppstår onödiga administrativa kostnader. Det bör t. ex. vara möjligt för
fonderna att utnyttja den expertis som finns i försäkringsbolagens allmänna
finansförvaltningar.

NO
anser det också positivt att även andra än försäkringsbolag skall

kunna bilda försäkringspremiefonder. Härigenom öppnas för konkurrens

från fristående fondförvaltare, t. ex. banker och finansbolag. 116

4.4 Fullmäktige i Sveriges riksbank Prop. 1989/90:34

Bilaga 3 Enligt
förslaget skall placeringama i aktiefonderna ombesörjas av fondbolag vars .aktier
försäkringsbolagen skall få tillstånd att äga. På så sätt, menar arbetsgmppen,
begränsas deras koncentration av inflytande över de finansiella marknadema.
Fullmäktige instämmer i att en formell uppdelning sker men vill ändå peka på
att en tilltagande koncentration av inflytande på så sätt knappast kan
förebyggas. Det ligger också nära till hands att hänvisa till den koncentration
av aktieägande som under senare år skett i bankvärlden genom tillkomsten av
aktiefonder förvaltade av bankägda fondbolag. Fullmäktige anser dock inte att
den nya försäkringsformen av denna anledning måste ifrågasättas.

I
förslaget framhålls att aktiefondslagen i tillämpliga delar skall gälla för förvaltningen
av premiefondema. Fullmäktige vill dock hänvisa till den pågående översynen av
aktiefondslagen och fömtsätter att en ändring av denna lag inte sker utan att
konsekvenserna för försäkringssparandet har undersökts.

4.5 Folksam

Arbetsgmppen
förordar att knyta försäkringssparandet till självständiga fondförvaltare
enligt aktiefondlagens regelsystem. Här menar Folksam att motsvarande
verksamhet också kan ske inom ramen för befintliga livförsäkringsbolag
uppdelad enligt nu gällande praxis när det gäller försäkringsgrenar. Det
alternativet borde ha prövats mer ingående i utredningen.

4.6 Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd

Nämnden
har ingen erinran mot inrättandet av särskilda försäkringspremiefonder. Humvida
längre fram placeringsobjekten kan vidgas till att t. ex. även omfatta fast
egendom bör prövas i samband med översynen av försäkringsrörelselagen.

4.7 Svenska Bankföreningen

För
att unit linked-försäkring skall bli ett konkurrenskraftigt och attraktivt
alternativ till konventionell livförsäkring föreslår bankföreningen att premiemedlen
— genom aktiefondernas försorg — även får placeras i fastigheter - liksom
redan är möjligt för nuvarande försäkringsbolag. Ett alternativ till direktköp
av fastigheter är köp av aktier i fastighetsförvaltande bolag. För att sådana
aktieplaceringar skall bli likvärdiga med direktköp av fastigheter anser
Bankföreningen att aktiefonderna bör få placera premiemedlen i aktier i
fastighetsbolag utan någon procentuell begränsning.

Mot
bakgmnd av att uppbyggnaden av nya fonder och fondbolag sanno

likt skulle medföra betydande och onödiga administrationskostnader för

kunderna, jämfört med om även nuvarande fonder kunde ifrågakomma,

anser Bankföreningen att det skulle vara till stor fördel för försäkringsta

gama om premiemedlen även tilläts placeras i redan existerande aktiefon- 117

der. Ett krav på att
premiemedlen skall placeras endast i nya fonder anses Prop. 1989/90:34 vidare
betyda en trög start för unit linked-systemet. Vidare anses att Bilaga 3 utbudet
och konkurrensen, liksom en snabb och bred spridning av unit linked-försäkringar
underiättas utan ett sådant krav. I nuvarande fonder finns väl fungerande
rutiner för regelbundet månatligt sparande; ett utnyttjande härav skulle också
bidraga till en snabb och bred spridning av den nya försäkrings- och sparprodukten.

Bankföreningen
understryker att arbetsgruppens synpunkter på skattemässig likabehandling av unit
linked-försäkring och konventionell livförsäkring kan tillgodoses även i
sådana redan existerande fonder som lämnar utdelning. Föreningen kan därför
inte se några skattemässiga skäl som motiverar att endast nya särskilda aktiefonder
skulle kunna komma i fråga vid placering av premiemedlen.

Bankföreningen
anser mot bakgmnd av ovanstående att starka skäl talar för att
försäkringstagare med unit linked-försäkring skall ha möjlighet att välja även
redan existerande aktiefonder.

Arbetsgmppen
föreslår att hela premien skall gå in i fonden och ersättning för
administrativa kostnader m. m. successivt tillföras försäkringsbolaget genom
bl. a. minskning av andelsinnehav.

Bankföreningen
vill påpeka att när från försäkringsbolag fristående fondbolag skall förvalta
medel, måste speciella mtiner skapas mellan försäkringsbolag och fondbolag som
är individuellt utformade vad avser kostnadsbelastningen.

4.8 Svenska Bankmannaförbundet

Det
är naturligt att även existerande fondbolag kan användas för placeringar i ett
unit linked-system. Härigenom kan uppnås en större effektivitet och fler
möjligheter erbjudas allmänheten att välja bland de fonder som finns och kommer
att etableras på marknaden.

4.9 Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF)

Lösningen
av särskilda försäkringspremefonder tillstyrks. Denna lösning

innebär att existerande fondbolag har möjlighet att vid sidan om befintliga

fonder inrätta särskilda försäkringspremiefonder till vilka försäkringskun

dernas sparpremier kan uppsamlas. Det är synnerligen viktigt att denna

gmndprincip — nämligen att försäkringsbolagen inte får något teoretiskt

eller faktiskt monopol på inrättande av försäkringspremiefonder — bibe

hålls i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Möjligheten för andra fondbolag

att konkurrera om spararnas medel är väsentlig av två skäl. För det första

stimuleras konkurrensen på marknaden. För det andra öppnas nya möjlig

heter för samverkan mellan försäkringsbolag och banker, vilket i sin tur

kan bidra till en utveckling mot ökad integration. 11 i

5 Möjligheter att tillskjuta kapital i Prop-1989/90:34

försäkringspremiefonder vid etablering m. m. ''

5.1 Försäkringsinspektionen

Inspektionen
delar i princip arbetsgmppens uppfattning att försäkringsbolagen inte bör ha
egna tillgångar i form av fondandelar. Inspektionen anser dock att bolagen för
att klara den praktiska hantering av verksamheten av skäl som närmare redovisas
nedan måste tillåtas att i någon utsträckning ha egna fondandelar i fonderna. Storieken
på detta kapital måste emellertid begränsas till vad som kan anses vara
motiverat av praktisk betingad cash flow mdlan fonder och fondförsäkringsbolag.
Ett försäkringsbolags fondandelar bör emellertid inte ge bolaget rösträtt i
fondbolaget.

Av
försäkringstekniska skäl måste bolagen för försäkringar av dödsfallstyp
kontinuerligt ta ut riskkostnader från försäkringstagarnas tillgodohavande
genom att minska deras fondandelar. För försäkringsbolagen är det troligen
orealistiskt att dagligen göra kapitalöverföringar från fonderna, eftersom
beloppen ifråga kan vara obetydliga. Bolagen måste därför tillåtas att ha ett
visst kapital i fonderna i form av frigjorda fondandelar.

Liknande
synpunkter gäller för det omvända fallet i fråga om kapital som
försäkringsbolagen kontinuerligt skall tillföra försäkringstagarnas
fondsparande vid försäkringar av livsfallstyp. För dessa typer av försäkringar
bör försäkringsbolagen ha möjlighet att inom rimliga gränser ha ett "buffertkapital"
i fonderna.

Inspektionen
ifrågasätter om inte fonderna bör vara etablerade innan de marknadsförs till
blivande försäkringstagare. Detta innebär att bolagen eller stiftarna av
fonderna bör tillåtas att tillskjuta kapital till nystartade fonder för att få
igång handeln med värdepapper för att därigenom åsätta fondandelarna ett
marknadsvärde. Enligt aktiefondslagen får kapitalet som används till stiftandet
av ett fondbolag inte utnyttjas till fondens aktiehandel. Tillåts bolagen att
tillskjuta etableringskapital bör detta i så fall reduceras i samma takt som
medel från försäkringstagarna inflyter till fonden. De nu angivna problemen
bortfaller i viss mån om existerande aktiefonder öppnas för försäkringssparandet
i fråga i enlighet med vad som har anförts tidigare.

5.2 Ansvar m.fl, Skandia och Försäkringsjuridiska Föreningen

För
att det i praktiken skall vara möjligt att erbjuda försäkringstagarna

något eller några fondalternativ fordras att fonderna är etablerade. Det

borde därför finnas möjlighet för fondbolagen, såväl försäkringsbolagsan

knutna som fristående, att åtminstone till en början kunna skjuta till

kapital för att etablera fonderna ("seeding money"). Även under annan
tid

bör det finnas möjlighet att skjuta till kapital för att inte fondernas kapital

skall underskrida en kritisk nivå. 119

5.3 Ansvar m.fl. Prop. 1989/90:34

Bilaga 3 Från riskutjämningssynpunkt
borde det också vara möjligt för försäkringsbolaget att skjuta till kapital
till försäkringspremiefonderna, speciellt för sådana försäkringar vilkas
försäkringsbelopp är beroende av fondutvecklingen.

5.4 Ansvar m. fl., Skandia, Trygg-Hansa och Försäkringsjurididiska
Föreningen

Eftersom
kostnader för försäkringarna tas ut kontinuerligt från försäkringstagarnas
tillgodohavande torde det inte vara praktiskt för försäkringsbolaget att
dagligen lösa in "frigjorda" fondandelar, speciellt inte om dessa svarar
mot obetydliga belopp. Det bör därför finnas möjlighet för försäkringsbolaget
att, inom rimliga gränser, kunna hålla kvar sådana "frigjorda"
fondandelar.

5.5 Ansvar m. fl, Skandia och Trygg-Hansa

Då
det är fråga om försäkringar med negativ riskpremie är det heller inte praktiskt
möjligt för försäkringsbolaget att dagligen skjuta till fondandelar som svarar
mot den negativa riskpremien. Det bör därför vara möjligt för
försäkringsbolaget att kunna hålla en "buffert" för dessa typer av
försäkringar.

5.6
Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd

Det
framgår av lagförslaget och understyrks i kommentarerna att det skall finnas
ett direkt samband mellan ett individuellt försäkringsavtal och till avtalet
hörande andelar i en försäkringspremiefond. Endast premier och utdelningar får
placeras i en sådan fond, således inte reservfond och eget kapital i övrigt.
Nämnden ifrågasätter om detta krav är nödvändigt. Det måste i vart fall finnas
ett buffertkapital i försäkringspremiefonder. Det behövs för att verksamheten
skall kunna igångsättas och det krävs av likviditetsskäl i flera sammanhang.
Det är också nödvändigt att eventuellt erforderlig förstärkning av
premiereserven placeras i försäkringspremiefond.

5,7 Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund (SLR)

Av
promemorian framgår att försäkringspremiefonderna uteslutande är

avsedda för kapitaltillskott genom premier för unit linked-försäkringar.

Riksförbundet utgår ifrån att såväl försäkringsbolagsanknutna som fristå

ende fondbolag till en början får skjuta till kapital för att etablera fonder

na. 120

6 Byte av fonder m. m. Prop. 1989/90:34

Bilaga 3 6.1 Försäkringsinspektionen

Inspektionen
delar utredarnas uppfattning att försäkringstagaren bör kunna byta fonder och
att detta borde öka konkurrensen mellan fondförvaltarna.

Inspektionen
anser dock att det finns skäl att överväga att ge försäkringstagaren möjlighet
att flytta sina fondandelar mellan olika försäkringsbolag. Detta skulle
ytterligare främja konkurrensen mellan försäkringsbolagen. Inspektionen vill
tillägga att en sådan möjlighet borde prövas också för konventionell
livförsäkring. En svårighet är dock där värderingen av tillgångarna och
bestämningen av hur stor andel av återbäringsmedlen som skall tillfalla
försäkringstagaren vid ett byte av försäkringsbolag. Dessa svårigheter
bortfaller vid fondförsäkring, eftersom värdet av försäkringstagarens
tillgodohavande i fonderna följer marknadsvärdet.

Inspektionen
är samtidigt medveten om att möjligheten att byta fondförsäkringsbolag innebär
andra problem som måste klarläggas närmare. Exempelvis kan försäkringstagarens
hälsa ha försämrats under försäkringstiden så att det mottagande bolaget inte
vill överta försäkringen på tidigare villkor. De skattemässiga fömtsättningama
för att göra sådana överflyttningar måste också klarläggas.

Ytterligare
ett skäl till att öppna möjligheter för en försäkringstagare att överföra sin
fondförsäkring från ett försäkringsbolag till ett annat är utredningens
förslag att slopa vinstutdelningsförbudet. En försäkringstagare kan finna att
hans försäkringsbolag på ett oskäligt sätt tillgodogör sig vinster pga. för
höga drifts- och riskkostnadsuttag. Att enbart byta fondförvaltare hjälper
inte försäkringstagaren i ett sådant fall, eftersom detta inte påverkar nivån
på kostnadsuttagen. Försäkringsgivarnas intresse av att effektivisera sin
verksamhet och sänka driftskostnadsuttagen samt att använda rimliga men ändå
säkra dödlighetsantaganden skulle dessutom troligen förbättras om bolagsbyte
var möjligt.

6.2 Bankinspektionen

I
förslaget tar man upp möjligheten för försäkringsbolaget att "styra"
försäkringstagarna till vissa fonder genom att i marknadsföringen premiera ett
begränsat antal fonder. Detta skulle ske genom erbjudande av särskilda förmåner
såsom låga förvaltningskostnader samt attraktiva köp-och säljkurser vid byte mdlan
erbjudna fonder.

Bankinspektionen
vill framhålla att när det gäller fondverksamheten

enligt aktiefondslagen så finns ingen möjlighet att laborera med olika mer

eller mindre attraktiva kurser vid köp och försäljning. Eventuella utfästel

ser om förmåner får i förekommande fall knytas till försäkringsavtalet. För

att inte den lovvärda flexibiliteten endast ska bli ett slag i luften bör dock

övervägas vissa begränsningar av försäkringsbolagets möjligheter att i

praktiken knyta upp försäkringstagaren till någon eller några få fonder. 121

6.3 Näringsfrihetsonbudsmannen
(NO) Prop. 1989/90:34

Bilaga 3 NO anser
att det är väsentligt från konkurrenssynpunkt att försäkringstagaren har
möjlighet att när som helst flytta sitt tillgodohavande till en annan fond som
förvaltas av ett konkurrerande bolag.

6.4 Ansvar m.fl.

Ansvar
m.fl. har inget att invända mot förslaget att försäkringstagaren skall ha rätt
att anvisa vilken som helst på marknaden förekommande försäkringspremiefond för
placering av dennes tillgodohavande, oberoende vilket försäkringsbolag som
meddelat försäkringen.

Eftersom
försäkringstagarna har rätt att flytta sitt tillgodohavande från en
försäkringspremiefond till vilken som helst annan på marknaden förekommande
försäkringspremiefond fordras att samtliga försäkringsbolag har samma möjlighet
att köpa och sälja fondandelar i resp. försäkringspremiefond oberoende av
fondförvaltare. Det får inte vara så att en fondförvaltare kan ställa upp
administrativa hinder för vissa försäkringsbolag och därigenom snedvrida
konkurrensen mellan bolagen. Eftersom det är troligt att vissa fondbolag kan
mer eller mindre vara knutna till vissa försäkringsbolag kan det föreligga risk
att fondbolagen inte alltid kommer att uppträda neutralt genom att ställa upp
administrativa hinder t. ex. genom att inte ge access till administrativa
system. I promemorian tas inte denna problemställning upp. Det bör klargöras
att samtliga på marknaden förekommande försäkringsbolag skall ges samma
administrativa service.

Enligt
4 § lagförslaget är det försäkringstagaren som anvisar de försäkringspremiefonder
i vilka försäkringstillgodohavande skall vara placerade från tid till annan. Då
det gäller tjänstepensionsförsäkring som meddelats i form av livförsäkring med
fondanknytning kan det ifrågasättas huruvida arbetsgivaren i egenskap av
försäkringstagare skall ha oinskränkt rätt att flytta försäkringens tillgodohavande
utan godkännande från arbetstagaren och därigenom kanske äventyra försäkringen
värdetillväxt med konsekvenser för arbetstagaren. Likartat problem uppkommer i
sådana fall där förmånstagaren inte får förfoganderätt till från försäkringen
utfallande belopp. Eftersom dessa problem inte har behandlats i promemorian
fordras ett klariäggande på denna punkt.

6.5 Skandia

Att
ge försäkringstagarna rätt att flytta sitt tillgodohavande till annan på

marknaden förekommande försäkringspremiefond är ett för försäkringsta

garna positivt förslag. Det kan emellertid ifrågasättas om en sådan rätt

skall vara ovillkorlig. Försäkringstagarna skulle kunna ställa krav på att

flytta till så udda fonder att oskäliga kostnader uppkom vid en sådan

transaktion. Det vore därför mera realistiskt att föreskriva att försäkrings

bolag skall ges access till samtliga fonder på marknaden. Konkurrensen

kommer då att åstadkomma att varje försäkringsbolag etablerar kontakter

med ett större antal fonder. Härigenom ges de facto försäkringstagarna en 122

rätt
att välja inriktningen av sina placeringar men utan att oskäliga effekter Prop.
1989/90:34 uppkommer i förhållande till andra försäkringstagare. I annat fall
måste Bilaga 3 försäkringsbolaget ges rätt att av en försäkringstagare ta
ut den verkliga kostnaden vid överflyttning från en fond till en annan när en
mer schematisk besräkning av kostnaden skulle skapa orättvisa.

6.6 Trygg-Hansa

Enligt
förslaget skall försäkringstagaren ha frihet att när som helst flytta sitt sparkapital
från en fond till en annan. Det förefaller onödigt att i lagstiftningen
stipulera att försäkringsbolagen skall vara tvingade att låta sina kunder ha en
fullständig valmöjlighet. Marknaden kommer säkerligen se till att
försäkringsbolagen tvingas etablera samarbeten med ett rimligt antal externa
fondförvaltare.

De
försäkrinstagare som värdesätter att kunna påverka sin förvaltning genom att
ändra i sin fondmix, väljer självklart ett bolag som samarbetar med ett flertal
externa förvaltare och som inte tar oacceptabelt höga kostnader för fondbyten.
Att lagstifningsvägen tvinga fram en modell där alla försäkringsbolag är
skyldiga att samarbeta med alla tänkbara mer eller mindre "udda"
fondförvaltare kommer att ställa mycket stora och kostsamma krav på
administrativa mtiner. Att låta försäkringstagaren ha möjlighet att fritt
flytta sitt fondsparande kan därmed innebära att oskäliga kostnader kan komma
att drabba även andra försäkringstagare.

6.7 Svenska Bankföreningen

Bankföreningen
anser att de av arbetsgmppen föreslagna möjligheterna för försäkringstagarna
att fritt kunna välja mellan olika fondförvaltare är viktiga fömtsättningar för
en effektiv konkurrens till nytta för kunderna. Föreningen anser vidare att de
utgör ett viktigt konkurrensbefrämjande led i en för kunderna värdefull
integration av bank- och försäkringstjänster.

6.8 Svenska sparbanksföreningen

I
förslaget från arbetsgmppen behandlas inte avgifterna för byte från en

fond till en annan. Även om man kan fömtsätta att konkurrensen gör att

den kund som byter fond inte drabbas av alltför höga avgifter, bör tillsyns

myndigheten ha möjligheter att ingripa mot avgiftssystem som verkar

konkurrenshämmande, exempelvis att avgifterna för byte till ett fondbo

lag, som inte ägs av försäkringsbolaget, skulle bli belagt med prohibitivt

höga avgifter. 123

7 Andelsbevis och panträtt Prop. 1989/90:34

Bilaga 3 7.1 Bankinspektionen

Enligt
gällande regler i aktiefondslagen kan fondbolag i dag välja mellan att utfärda
andelsbevis, föra register över andelsinnehav eller kombinera dessa båda
möjligheter. Det har emellertid framförts krav på att i framtiden endast
tillåta registrerande fonder. Skälen till detta är flera. Utnyttjandet av
modem datateknik anses vara enklare, billigare och säkrare för placerarna.
Vidare underlättas kontroll och tillsynsfunktioner. Möjligheterna att föra en
rättvisande statistik över fondema ökar också. En övergång till enbart
registrerande fonder ligger helt i linje med utvecklingen på värdepappersmarknaden
i övrigt. Inom en nära framtid kommer både det "papperslösa" VP-systemet
och det databaserade PmC-systemet att träda i kraft. Eftersom det också
föreligger ett utkast till lagrådsremiss avseende ändrade pantsättningsregler i
försäkringsrörelselagen, anser bankinspektionen det vara olämpligt att införa
regler om utfärdande av andelsbevis för försäkringspremiefonderna.

1
den föreslagna lagen till livförsäkringar med fondanknytning föreskrivs att
försäkringsbolag som driver fondanknuten livförsäkringsrörelse (unit linked-bolag)
utan hinder av 26 § 2 st aktiefondslagen får fullgöra uppgifter som förvaringsbank.
Denna prövning skall göras av bankinspektionen. Förslaget att tillåta unit linked-bolag
att vara förvaringsbank för den eller de försäkringspremiefonder som bolaget
genom "sitt" fondbolag förvaltar, kunde möjligen motiveras m.h.t. den
praktiska hanteringen av värdepapper som följer av utfärdandet av andelsbevis.
Bankinspektionen har ovan anfört synpunkter mot en sådan lösning. I och med
genomförandet av det databaserade VP-systemet, skall utses ett mindre antal s.k.
kontoförande institut. Av regeringens prop. 1988/89:152 med förslag till kontobaserat
aktiesystem framgår att i huvudsak endast fondkommissionsbolag och banker kan ifrågakomma
som kontoförande institut. Vidare framhålls att antalet institut, i vart fall i
inledningsskedet, av säkerhetsskäl inte bör bli för stort. Det är således inte
sannolikt att unit linked-bolagen kommer att ingå bland dessa och deras
transaktioner och förvärv måste därför ändå göras via t. ex. en bank. Vidare
innebär funktionen som förvaringsbank även tillämpning av bestämmelserna i 39
och 40 §§ i aktiefondslagen om förfarande i samband med överlåtelse eller
upphörande av fondverksamheten. Utformingen av dessa paragrafer bygger på fömtsättningen
att förvaringsbanken är självständig i förhållande till såväl fondbolag som
andelsägarna. Med hänsyn till vad som anförts avstyrker bankinspektionen
förslaget att unit linked-bolag skall få fullgöra uppgifter som förvaringsbank.

7.2 Försäkringsrättskommittén

Det
bör klargöras i vad mån det utöver fondandelsbevisen skall ställas

ytterligare
pant. Om det är avsett att det vid sidan av fondandelsbevisen 124

skall ställas pant till
säkerhet endast för försäkringstagarnas anspråk som Prop. 1989/90:34

går utöver tillgodohavande
i försäkringspremiefonder bör det framgå av Bilaga 3

lagen.

Av
2 och 9 §§ lagförslaget följer att 7 kap 11 § försäkringsrörelselagen skall
tillämpas på försäkringsbolag som meddelar unit linked-försäkring. I sistnämnda
lagmm talas emellertid om värdehandlingar som avses i bl.a. 7 kap 9 §
försäkringsrörelselagen något som enligt förslaget inte berör försäkringsbolag
som meddelar försäkring av aktuellt slag. Vi förstår att det av den föreslagna
lagen framgår att tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skuldema
(eller möjligen delar av dem i enlighet med vad som sagts ovan) och som kan
vara föremål för handpanträtt på sätt som sägs i 7 kap 11 § försäkringsrördsdagen.

7.3 Trygg-Hansa

En
allvarlig invändning mot förslaget rör kravet på att det skall utfärdas fondandelsbevis
över fondandelarna. Förhoppningsvis kommer försäkringsrörelselagens krav på
detta att upphöra, vilket innebär att det vore mycket olyckligt om
fondförvaltningsbolagen skulle tvingas utveckla administrativt betungande
rutiner för s.k. innehavarpapper om regdema ändå kommer att ändras så att
fonderna kan fungera som registerfonder.

Vidare
så borde försäkringstagamas skyddsintressen inte väga tyngre när det gäller
försäkringssparande — jämfört med aktiefondssparande — där systemen med
registerfonder (som innebär att andelsägaren inte har någon panträtt) fungerar
bra.

För
att den nya lagen i praktiken skall fungera så måste fondförvaltningsbolagen
få använda sig av registerfonder.

7.4 Försäkringstjänstemannaförbundet (FTF)

I
förslaget talas om att försäkringstagarna har panträtt som i hand pant till säkerhet.
FTF utgår ifrån att denna paragraf i sin slutliga utformning samordnas med
förslag till ändring av 7 kap. 11 § försäkringsrörelselagen som framlagts.

7.5 Svenska Bankföreningen

Bankföreningen
anser att förslaget med krav på fysiska bevis skulle medföra flera nackdelar:

— Administrationen
blir onödigt komplicerad och dyr.

— Inbetalade
premiemedel är oftast på jämna belopp och motsvarar då inte exakt ett visst
antal hela andelar. Eftersom andelsbevisen får antas lyda på hela andelar, blir
ofta ett visst belopp av premiemedlen "över". Andelsbevis
komplicerar härigenom regelbundna månadsinbetalningar (s.k. stående
överföringar), vilka är en viktig förutsättning för en bred spridning liksom i allemanssparandet.
Vidare komplicerar ovannämnda "matematik" byten från en fond till en
annan, om man har krav på fysiska bevis. 125

—
Byten från en fond till en annan försvåras även genom den fysiska Prop.
1989/90:34

hantering som blir nödvändig om bevis förekommer. Bilaga 3

Bankföreningen
vill också påpeka att man, om fysiska bevis införs i ett begynnelseskede av den
nya försäkringsformen, inte utan problem och kostnader senare kan växla om till
ett registersystem.

Om
försäkringsrörelselagens ovan angivna regler (7 kap 11 §) om pant-sättningskrav
är ett absolut hinder mot att unit linked-försäkring utformas som ett
registersystem, anser bankföreningen att ett förslag till ändring i försäkringsrörelselagen
på denna punkt bör föreläggas riksdagen samtidigt med förslaget om unit linked-försäkring.

Bankföreningen
föreslår att såväl fysiska bevis som registersystem skall få förekomma.

7.6 Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen
understryker vikten av att den handpanträtt som avses i 7 kap. 11 §
försäkringsrörelselagen ersätts med en registerpanträtt. 1 annat fall blir man
tvungen att bygga upp en kostsam manuell hantering som dessutom kan bli
behövlig under mycket kort tid.

7.7 Sverigs Föreningsbankers Förbund (SFF)

SFF
anser att den föreslagna ordningen, som således inte medger att fondbolaget
alternativt för register över andelsinnehav såsom enligt aktiefondslagen, är
opraktisk och inte ändamålsenlig. Skälet till förslaget är att försäkringsrörelselagen
föreskriver ett särskilt pantsättningskrav. Från departementets sida har
framförts att förslag om uppmjukning av dessa regler kommer inom kort. SFF
anser att det bör vara möjligt att tidsmässigt koordinera dessa lagregler så
att det nu remitterade lagförslaget skall kunna kompletteras med en bestämmelse
som möjliggör upprättande av register över andelsinnehav såsom i
aktiefondslagen.

7.8 Sveriges Advokatsamfund

Enligt
lagförslagets 6 § andra stycket skall fondandelsbevisen förvaras på det sätt
som föreskrivs i 7 kap 11 § första stycket försäkringsrörelselagen. Risken för
att fondandelsbevis kan åtkommas av obehörig bör därför vara minimal. Eftersom
det endast är försäkringsbolag som kan vara fondandelsägare i försäkringspremiefond
bör man vidare kunna utesluta risken för att medel vid inlösen av fondandelar
utbetalas till annan än ett försäkringsbolag.

Kravet
på utlardande av fondandelsbevis motiveras av att detta enligt

nuvarande regler torde vara nödvändigt för att försäkringstagaren skall

kunna uppfylla försäkringsrörelselagens pantsättningskrav. Användande

av fondandelsbevis kan dock befaras medföra att systemet blir hanterings-

mässigt omständligt. 1 ett pågående lagstiftningsärende angående pantsätt

ningsreglerna i försäkringsrörelselagen föreslås att försäkringstagarnas

panträtt i form av handpant enligt 7 kap 11 § försäkringsrörelselagen skall 126

ersättas
med en annan särskild förmånsrätt. Arbetsgruppen har i sin pro- Prop.
1989/90:34 memoria hänvisat till pågående utredning på detta område och uttalar
att Bilaga 3 för det fall ändring görs avseende pantsättningsreglerna i
försäkringsrörelselagen motsvarande ändringar samtidigt bör göras i lagen om
individuell fondförsäkring. Båda lagförslagen föreslås träda i kraft den 1
januari 1990. Advokatsamfundet fömtsätter därför att samordning kommer att ske,
sannolikt innebärande ett borttagande av kravet på utfärdande av fondandelsbevis
(se lagförslag 6 § första stycket). Ovan berörda problem med oegentligheter
avseende fondandelsbevis torde då aldrig aktualiseras.

7.9 Tjänstemännens Centralorganisation

TCO
förutsätter att den i 6 § gjorda hänvisningen till 7 kap. 1 § första stycket i försäkringsrördsdagen
också är hänförlig till det förslag till ändring av denna paragraf som görs i
ett parallellt remissbehandlat utkast till lagrådsremiss.

8 Rösträtt och annat inflytande i fonderna

8.1 Försäkringsinspektionen

Inspektionen
tillstyrker att den rätt som tillkommer fondanddsägama enligt aktiefondslagen
inte skall tillkomma den formella fondandelsägaren, d.v.s. försäkringsbolaget,
utan de försäkringstagare på vilkas uppdrag fondandelar har förvärvats.

1
förarbetena till aktiefondslagen (prop 1974:28 sid 146) framhålls att
fondandelsägares rätt bör kunna överlåtas till ombud på samma sätt som anges i
aktiefondslagen. Inspektionen anser att detta också bör gälla för
försäkringstagares röster, dock att vare sig fondförsäkringsboalget eller
fondbolaget bör få vara ombud. En förbudsregel om detta bör införas i lagförslaget.

Vidare
anser inspektionen att fondförsäkringsbolaget inte bör tillåtas att utse
styrelseledamöter pga. innehav av egna fondandelar i form av buffertdier etableringskapital.

Enligt
inspektionen skulle systemet bli mera konsistent om rättsreglerna utformades så
att de återspeglade lagförslagets reella innebörd med försäk-rinstagaren som
fondandelsägare och försäkringsbolaget som förvaltare. Därmed torde man också
uppnå en förstärkt rättsställning i vissa fall för försäkringstagaren eller
dennes rättsinnehavare. Det finns nämligen skäl att fråga sig vilken rättslig
karaktär som försäkringstagaren i lagförslaget angivna förfoganderätt över
fondandelarna egentligen har. Ett spörsmål som kan ställas är t. ex. i vad mån
arvingarna till en försäkringstagare som tecknat en försäkring på en annan
persons liv kommer att få överta de rättigheter som enligt lagförslaget
tillkommer försäkringstagaren, om denne avlider innan något försäkringsfall
har inträffat.

Även
i andra avseenden kan förfoganderättens innebörd behöva klargö

ras om den föreslagna ägar- och förfogandekonstruktionen bibehålls. 127

8.2 Ansvar
m.fl., Skandia och Försäkringsjuridiska Prop.
1989/90:34

Föreningen Bilaga 3

Enligt
7 § lagförslaget skall den rätt som tillkommer fondandelsägarna i en aktiefond
i försäkringspremiefonder tillkomma försäkringstagarna. Om det skulle bli
tillåtet att kapitalisera fonderna med andra medel än med försäkringspremier
enligt ovan bör det framgå i vilken grad rätt till inflytande i fondema
tillkommer icke försäkringstagare i egenskap av fondandelsägare.

Försäkringsjuridiska
Föreningen föreslår att övriga fondandelsägare får rätt att företräda de fonder
som kan ägas av ett försäkringsbolag.

8.3 Trygg-Hansa

Som
framgår av promemorian är ett av syftena med förslaget att skapa förutsättningar
för att ge försäkringstagarna inflytande över kapitalförvaltningen.

Redan
i dag har försäkringstagama i de befintliga ömsesidiga livbolagen möjlighet att
via fullmäktige/bolagsstämma utöva inflytande. I princip innebär detta system
samma möjligheter till inflytande som en andelsägare i en aktiefond har enligt
lagen om aktiefonder.

Ett
betydligt kraftfullare sätt att kunna påverka hur förvaltningen sker är den
möjlighet att byta mellan olika fonder/fondförvaltare som förslaget innebär. I
och med denna — för livförsäkring i Sverige — helt nya möjlighet kan man ifrågasätta
om försäkringstagarna verkligen behöver kunna påverka förvaltningen inom en
enskild fond. Riskerna är uppenbara att en kostsam och omständlig
administration för att klara inflytandefrågan med stämma etc. etableras utan
att detta egentligen efterfrågas. Låt därför marknaden avgöra om detta behövs
och om försäkringstagarna önskar detta så kommer sådana fonder att etableras.
Lagstiftningen behöver alltså inte vara tvingande i denna fråga.

8.4 Ägarutredningen (11985:04)

Ägamtredningen
understryker vikten av att beslutsorganen i dessa fonder liksom fondernas
förvaltning organiseras på ett sådant sätt att fonderna kan agera självständigt
i förhållande till befintliga ägargrupper i näringslivet.

9 Utdelning från fonderna och inlösen av fondandelar

9.1 Försäkringsrättskommittén

Utdelning
från premiefonderna skall tillfalla bolaget, men den får dispone

ras endast för försäkringstagarens räkning. Det sistnämnda bör klargöras,

möjligen genom att det i 5 § anges att utdelning från försäkringspremiefon- 128

den får användas endast
för förvärv av nya fondandelar för försäkringsta- Prop. 1989/90:34 garens
räkning. Alternativt skulle i 5 § möjligen kunna sägas att utdelning-
Bilaga 3 en utgör försäkringstagarens tillgodohavande (jfr 4 § andra stycket).

Om
försäkringstagaren inte särskilt anvisat hur utdelning från fonden skall
användas, skall andelar förvärvas i den fond från vilken utdelningen hänför sig.
Det förefaller lämpligt att det, i likhet med vad som föreslås i 4 §, anges i 5
§ att utdelningen skall användas i enlighet med försäkringstagarens anvisning
eller godkännande; även i denna del bör det vara möjligt att ett godkännande
förtrycks i försäkringsavtalet (jfr promemorian s. 67).

9.2 Ansvar m.fl.

Det
är oklart vad som menas med att utdelning från försäkringspremiefond bl.a. får
användas för betalning av premie för försäkringen. Eftersom riskpremie,
driftskostnadspremie, etc. tas ut kontinuerligt under försäkringstiden från
försäkringstagarens tillgodohavande, medan utdelning från fonderna sker vid
vissa tidpunkter, föreligger normalt sett ingen tidsmässig matchning. Om här
menas betalning för avtalad löpande premie för premiedragande försäkringar bör
det klarläggas huruvida en på detta sätt täckt premie även är att betrakta som
premie i kommunalskattelagens mening.

Enligt
5 § andra stycket får inlösen av fondandelar bl.a. användas för betalning av
premie för försäkringen. Det bör eventuellt klargöras att det här är fråga om
inlösen av sådana fondandelar som "frigjorts" och som svarar mot
försäkringens kostnader enligt försäkringsavtalet.

9.3 Trygg-Hansa

Enligt
5 § första stycket får utdelning från försäkringspremiefond bl. a. användas för
betalning av premie för försäkringen. Det är oklart vad som här menas. Trygg-Hansa
förmodar att här avses betalning av löpande premier. Frågan är då humvida den
med vinstmedel täckta premien även är att betrakta som premie i
kommunalskattelagens mening?

9.4 Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd

I
specialmotiveringen till 5 § säger arbetsgruppen att, om en försäkringsta

gare avlider utan att efterlämna någon förmånstagare, skall bolaget lösa in

de frigjorda fondandelarna. Det syns som om detta uttalande — vilket

nämnden sätter ett frågetecken för — syftar på efterlevandepensionsför

säkring. Viktigare är det fallet att livräntetagare avlider och arvsvinst

sålunda uppkommer. Fondandelar som då frigörs och skall tillfalla kvarva

rande livräntetagare bör inte behöva säljas. Det finns dock inte något

direkt samband mellan enskilda livräntetagare. Denna "fördelning"
sker

— på analogt sätt som vid uttag av riskpremie vid dödsfallsförsäkring — 129

9
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 34

genom att premiereserven gottskrivs
negativ riskpremie enligt ett visst dödlighetsantagande, som kan vara mer eller
minder direkt kopplat till erfarenheten.

Enligt 5 § får utdelning
användas, fömtom till förvärv av nya fondandelar, till betalning av premie för
försäkringen. Fondandelar får även inlösas för betalning av premie. Nämnden har
tolkat "betalning av premie för försäkringen" som "att bestrida
riskkostnader, bolagets driftskostnader samt skatter och andra allmänna avgifter".
Det bör klargöras om detta är en riktig tolkning. Eftersom det av praktiska
skäl inte går att ha en direkt tidsmässig koppling mellan uttag av kostnader å
ena sidan och utdelning resp. inlösen av andelar å andra sidan, är här ett
exempel på försäkringsbolagets behov av buffertkapital i fondandelar.

Prop. 1989/90:34 Bilaga 3

10 Vinstutdelning till aktieägare

10.1 Försäkringsinspektionen

Inspektionen
delar inte arbetsgmppens uppfattning om bolagets överskott i
försäkringsverksamheten. Antaganden om dödlighet och driftskostnader skall av
säkerhetsskäl vara betryggande och bör således ge ett visst överskott.

Frågan om att överge ömsesidighetsprincipen
är av principiell natur. Den har under lång tid haft en fundamental betydelse i
svensk livförsäkring. Mot bakgmnd främst av att konkurrensen kan främjas av
att det öppnas möjlighet till vinstutdelning har inspektionen ingen erinran mot
att så sker men vill framhålla följande.

För riskrörelsen i fondförsäkring
måste bolagen, likaväl som för riskrörelsen i konventionell livförsäkring
bygga upp betryggande reserver för att kunna garantera sina åtaganden gentemot försäkringstagama.
Av denna anledning måste därför säkra dödlighetsantaganden vara gmnden för riskrörelsens
intäkter och utgifter. Exempelvis för försäkringar av dödsfallstyp innebär
detta för bolagets del ett dödlighetsantagande så att summan av förväntade
inflytande riskpremier blir högre än förväntade dödsfallsersättningar.
Detsamma gäller även för försäkringar av livsfallstyp, eftersom bolagen måste
se till att summan av förväntade arvsvinster överstiger summan av förväntade
utbetalda negativa riskpremier. Mot bakgmnd av att försäkringsbeståndets
framtida dödlighet är okänd kan betydande reserver behövas i bolagen för detta
ändamål.

Det som ovan sagts om
riskrörelsen gäller i viss mån även bolagets driftskostnader. Bolagets
kostnader för förvaltningen av försäkringarna måste täckas av förväntade
inflytande driftskostnadspremier. Även dessa driftskostnadspremier gmndas på
ett betryggande antagande om det enskilda bolagets framtida
kostnadsutveckling.

Inspektionen instämmer i
viss mån med utredarna att slopandet av vinstutdelningsförbudet bör underlätta
för bolagen att få tillskott av rörelsekapital samt att det allmänt borde
främja konkurrensen bolagen emellan. Inspektionen ifrågasätter dock om inte
utredarna noggrannare borde

130

ha
övervägt konsekvensema av att vinstutdelningsförbudet helt slopas och Prop.
1989/90:34 att man därigenom tillåter att överskott skall kunna delas ut till aktieägar-
Bilaga 3 na. Överskottet beror ju ytterst på att premien av säkerhetsskäl satts
för högt redan från början. En vinstutdelningsmodell som skulle kunna övervägas
är den som finns i Västtyskland. Där tillåts bolagen endast att utdela en viss
andel (högst 10%) av uppkommen vinst till aktieägama; resterande andel skall
återgå till försäkringstagama.

Inspektionen
anser dessutom att frågan om vinstutdelning hänger intimt samman med
försäkringstagarnas möjlighet att byta bolag. Om möjligheten öppnas för
överflyttningar av fondförsäkringar mellan olika försäkringsbolag, borde
vinstutdelningen till aktieägarna kunna vara mindre reglerad än om vinstutdelningsförbudet
upprätthålls.

Slutligen
påpekar inspektionen att det är inspektionen och ytterst regeringen som kommer
att fastställa vinstfömtsättningarna för bolagen. Vid en koncessionsansökan är
det dessa instanser som kommer att stadfästa eventuella gmnder eller godkänna
de produkter som finns angivna i verksamhetsplanen. Regeringen och
inspektionen kan alltså sägas fastställa ramen för vinstmöjligheterna.

10.2 Svenska Bankföreningen

Bankföreningen
tillstyrker att försäkringsbolag som driver fondanknuten livförsäkringsrörelse
kan lämna vinstutdelning. Föreningen anser att även ett generellt slopande av
nuvarande utdelningsförbud borde övervägas; detta är en viktig fråga dels när
det gäller att möjliggöra integration bank/försäkringsbolag, dels när det
gäller att undanröja eventuella hinder för svenskt deltagande i det finansiella
samarbetet med EG.

Bankföreningen
föreslår som ett ytterligare sätt att öka konkurrenseffekten, så att kundema
får maximal nytta av arbetsgmppens förslag, att de särskilda försäkringsbolagen
för livförsäkring med fondanknytning skall kunna startas och ägas även av
banker, efter regeringens tillstånd, likaväl som av försäkringsbolag.

Föreningen
anser att detta vore logiskt med tanke på arbetsgmppens förslag att
premiesparmedlen skall kunna placeras i aktiefonder som administreras av såväl
bankägda som försäkringsbolagsägda fondbolag. Bankerna äger redan nu, med
regeringens tillstånd, fondbolag vars aktiefonder förvahar sparares medel.
Eftersom detta redan är möjligt anser Bankföreningen att bankerna också, efter
regeringens tillstånd, kunna få äga försäkringsbolag som äger fondbolag, vars
aktiefonder förvaltar sparares medel.

11 Grunder

11.1 Försäkringsinspektionen

Den
föreslagna lagen är utformad som en ramlag som innebär att det blir

regeringen och inspektionen som får ta ställning till ansökningar om di

spenser från olika lagbestämmelser. Vad gäller den allmänna tillsynen över 131

bolagen
bör därvid erinras om att i den mån en viss försäkring får lämnas Prop.
1989/90:34 utan gmnder, det från inspektionens sida krävs en betydande ökning
av Bilaga 3 insatserna för den efterhandskontroll som av t. ex. skälighetsskäl
bör göras av försäkringsavtalen.

Dispensregeln
i 2 § lagförslaget innebär bl. a. att det öppnas möjlighet till undantag från
försäkringsrörelselagens bestämmelser om gmnder utan någon särskild
begränsning. Detta kan naturligtvis vara ändamålsenligt med tanke på den
ovisshet som råder i fråga om hur bolagen kan vilja utforma sina produkter.

Mot
bakgmnd av syftet med gmnder — att till försäkringtagarnas skydd tillgodose soliditets-
och skälighetssynpunkter — hade det varit av stort värde med en närmare analys
av i vad mån olika förhållanden bör regleras i gmnder eller kan överlämnas åt
bolagen att behandla i försäkringsavtalen. Väsentligt är under alla
förhållanden att en avgränsning sker av bolagets möjligheter att tillgodogöra
sig riskpremier (för dödsfall) och för täckning av driftskostnader.

1
försäkringsrörelselagen är premiereserven definierad prospektivt under det att
det för flera fondförsäkringsprodukter är omöjligt att tillämpa en sådan metod.
1 fondförsäkring skall exempelvis under uppsparningsti-den premiereserven kunna
definieras som bolagets förpliktelser uttryckta i antal fondandelar. Av lagen
bör framgå att det vid stadfastelse av gmnder inte blott kan lämnas dispens
från premiereservsregeln i försäkringsrörelselagen utan också att det vid
dispens anges vad som istället skall gälla i fråga om premiereservsberäkningen.

Inspektionen
vill i detta sammanhang påpeka att det inte föreligger några principiella
skillnader mellan fondförsäkring och konventionell livförsäkring. De produkter
som i dag finns på livförsäkringsområdet skall således i princip även kunna
marknadsföras som fondförsäkringar. Den reella skillnaden är att utfästelsema
är nominella i konventionell livförsäkring, medan nominella utfästelser inte
anses förekomma i fondförsäkring av livsfallstyp.

När
det gäller ordningen för fastställande av om gmnder behöver upprättas följer
av 2 kap 3 och 6 § försäkringsrörelselagen att en utgångspunkt vid
koncessionsprövningen är att grunder skall finnas, och att det ankommer på
regeringen att avgöra i vad mån det går att avstå från gmnder. Om bolaget
senare vill utöka sin verksamhet med en ny typ av fondförsäkring som inte
ansetts i den urspmngliga verksamhetsplanen, får evetudl dispens handläggas
enligt 1 kap 10 § försäkringsrörelselagen eller 2 § lagförslaget.

11.2 Ansvar m.fl, Skandia, Trygg-Hansa och Försäkringsjuridiska
Föreningen

I
promemorian tar arbetsgmppen upp möjligheten att om särskilda skäl

föreligger skall undantag från bestämmelserna i försäkringsrörelselagen

kunna medges även för försäkringar som gäller livsfall. Enligt arbetsgmp

pens mening bör undantag kunna medges från skyldigheten att upprätta 132

premiegrunder
och premiereservsgmnder avseende förpliktelser som Prop. 1989/90:34
sträcker sig högst fem år framår i tiden. I promemorian tas inte närmare
Bilaga 3 upp hur sådana avtal kan vara konstmerade.

Det
måste anses självklart att försäkringstagaren vid försäkringens tecknade har
kännedom om vilka kostnader, explidt eller implicit, som maximalt kommer att
tas ut under försäkringsavtalstiden. Försäkringsbolaget skall inte i efterhand
kunna ändra dessa till nackdel för försäkringstagaren utan att denne har
möjlighet att till skälig kostnad frigöra sig från avtalet. I de fall undantag
medgivits från skyldigheten att upprätta premiegmnder bör motsvarande uppgifter
i stället intas i försäkringsavtalet.

11.3 Ansvar m.fl.

Då
livförsäkring med fondanknytning till stor del troligen kommer att meddelas i
form av s. k. sparförsäkring torde kortare avtalstider än fem år komma i
konflikt med praxis och de allmänna råd som försäkringsinspektionen utgett om
kortaste avtalstid och återköpsbegränsning, såvida inte lindrigare krav kommer
att ställas för livförsäkring med fondanknytning.

11.4 Ansvar m. fl., Skandia och Trygg-Hansa

På
sid 73 — 74 promemorian anger arbetsgmppen hur premiereserven bör bestämmas,
nämligen till det belopp som svarar mot fondandelarnas bokförda värde.
Eftersom försäkringsbolaget är skyldig att äga fondandelar i resp. fond som
svarar mot försäkringstagarnas tillgodohavanden kommer det alltid att finnas
medel som svarar mot premiereserven. Undantag från bestämmelserna att upprätta premiereservgmnder
torde således endast ha en reell innebörd om premiereserven skall bestämmas på
annat sätt.

Det
finns ingen anledning till erinran mot arbetsgmppens förslag att undantag skall
kunna medges från bestämmelser i försäkringsrörelselagen för förpliktelser som
sträcker sig högst fem år i sänder.

11.5 Ansvar m. fl och Skandia

Det
kan i detta sammanhang påpekas att de argument som arbetsgmppen framför ifråga
om undantag från bestämmelserna att upprätta premiegmnder för livförsäkringar
med fondanknytning är lika relevanta då det gäller traditionell livförsäkring.

11.6 Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd

Arbetsgmppen
säger att undantag i allmänhet torde kunna medges från

gmnder för beräkning av premie och premiereserv avseende förpliktelser

som sträcker sig högst fem år fram i tiden. Det är inte helt klart vad denna

skrivning innebär. Med förpliktelser får anses förpliktelser av försäkrings

natur. Utbetalningen av sparkapitalet är alltså inte sådan förpliktelse. I

övrigt anser nämnden att frihet från gmnder i anslutning till I kap 10 § 133

försäkringsrörelselagen
i vart fall bör kunna medges om erforderliga anta- Prop. 1989/90:34 ganden
(betr. t. ex. dödlighet för bestämning av riskpremie) bestäms för Bilaga 3
högst fem år i taget.

När
det i övrigt gäller arbetsgruppens förslag till beräkning av premiereserv har
nämnden följande synpunkt. Arbetsgruppen skriver (i stycket om premiereserv
under 6.3.3) att försäkringsbolagets sammanlagda åtaganden för försäkring med
fondanknytning vid varje tid motsvarar det samlade värdet av fondandelarna. Om
emellertid bolaget har gjort utfästelse om t. ex. det antal andelar som skall
utbetalas på en livränta och det senare visar sig att de tillämpade
beräkningsantagandena inte var betryggande — t. ex. på gmnd av att livräntetagarna
lever längre än antagits — måste den prospektivt beräknade premiereserven
sättas högre än till det uppsamlade värdet av andelarna. Den prospektivt
beräknade premiereserrven blir alltså i detta fall högre (= flera fondandelar)
än den retrospektivt beräknade. — Mot förslaget att lägga fondandelamas
bokförda värden till grund för värderingen av premiereserven har nämnden ingen
erinran.

I
fråga om grunder som reglerar försäkringstagarens rättigheter - rätt till återköp,
fribrev och lån, verkan av obetald premie, oriktiga uppgifter vid tecknandet,
återbäring och förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning —
bör man se det så att dessa frågor i första hand bör regleras i försäkringsavtalet,
varigenom bestämmelserna blir lättare tillgängliga för försäkringstagaren.
Detta förutsätter dispens från bestämmelserna i försäkringsrörelselagen.
Endast om bestämmelserna blir allför omfattande för att skrivas in i avtalet
bör grunder tillgripas. Huvuddragen bör då anges i avtalet och
detaljutformningen föras till gmnderna.

Rätten
till återköp och fribrev bör i förekommande fall anges i avtalet. När det
gäller beräkningen av återköps- och fribrevsvärden erfordras gmnder eller särskilda
regler. Bl.a. skall anges om och i så fall med vilket belopp en återköpsavgift
skall tas ut.

Någon
rätt till lån på en unit linked-försäkring kan inte ges, då försäkringstagarens
tillgodohavande är bundet i en försäkringspremiefond. En annan sak är att
bolagen kan komma att lämna lån likaväl som t. ex. banker lämnar lån mot
säkerhet i aktier — i den mån detta är förenligt med finansförvaltningen
avseende bolagets egna medel.

Vad
som gäller om försäkringstagaren inte betalar premie skall regleras i försäkringsavtalet,
t. ex. om att avtalat riskskydd vid dödsfall skall fortsätta att gälla så
länge det finns något tillgodohavande på försäkringen.

Enligt
6 § försäkringsavtalslagen gäller en livförsäkring för ett reducerat

belopp om försäkringstagaren lämnat oriktiga uppgifter vid tecknandet

och bolaget med kännedom om det rätta förhållandet skulle ha betingat sig

en högre premie. Reduktionen bestäms av förhållandet mellan erlagd

premie och den premie som bort erläggas. Vid tillämpningen av denna

lagbestämmelse finns det idag två modeller. Enligt den ena — den s.k.

klassiska pro rata-regdn — ser man på den totala premien för försäkring

en, alltså riskpremie plus sparpremie, vilket gör att reduktionen drabbar

både spardelen i försäkringen — i princip det tekniska återköpsvärdet —

och riskdelen, dvs. risksumman. Enligt den andra modellen — Phragméns

regel — berörs inte spardelen utan risksumman reduceras i förhållande till 134

den
riskpremie som erlagts resp. borde har erlagts. 1 detta fall blir natur- Prop.
1989/90:34 ligt vis reduktionen av risksumman större än enligt den förstnämnda mo-
Bilaga 3 dellen. — För en unit linked-försäkring är knappast annan metod än Phragméns
regel tillämplig.

Arbetsgruppen
framhåller att återbäringsgrunder inte är en nödvändighet. Helt torde man dock
inte kunna undvara sådana gmnder eller särskilda regler, exempelvis om
utfästelser lämnas vid livränteförsäkring.

Hur
förfallna men ej utbetalda försäkringsbelopp skall förräntas bör regleras i
försäkringsavtalet. Det bör t. ex. anges hur vid dödsfall förfallen risksumma
skall placeras och om vid försäkring med engångsbelopp andelarna i
försäkringspremiefonden skall inlösas. I sammanhanget bör också observeras att
bolaget, för att undvika att ikläda sig någon investeringsrisk, inte bör knyta
utbetalningen av sparbeloppet till fondandelarnas värde vid dödsfallstidpunkten
utan tidigast till den tidpunkt då bolaget får kännedom om dödsfallet.

11.7 Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund (SLR)

Enligt
förslaget skall vissa undantag från bestämmelserna i försäkringsrördsdagen
kunna medges även för försäkringar som gäller livsfall. Undantagen gäller
skyldigheten att upprätta premiegrunder och premiereservgmnder avseende
förpliktelser som sträcker sig högst fem år framåt i tiden. Hur sådana avtal
konstrueras anges inte. SLR utgår från att en försäkringstagare vid
försäkringens tecknande får kännedom om vilka kostnader som maximalt kommer att
tas ut under försäkringsavtalstiden. Enligt SLR:s mening skall
försäkringsbolaget inte i efterhand kunna ändra dessa till nackdel för
försäkringstagaren, utan att denne har möjlighet att till skälig kostnad kunna
frigöra sig från avtalet. Bestämmelse härom bör vid undantag från grunder
därför intas i försäkringsavtalet.

12 Information

12.1 Försäkringsinspektionen

Inspektionen
understryker att det är mycket viktigt att försäkringstagarna får information
om fondförsäkringens innebörd i olika hänseenden.

Inspektionen
anser att rimliga konsumentskyddshänsyn talar för att

man i en lag om livförsäkringar med fondanknytning (som en övergångs

lösning i avvaktan på en ny avtalsrättslig lagstiftning på personförsäkrings

området) inför uttryckliga informationsbestämmelser med i huvudsak

samma innebörd som 5 —8 §§ konsumentförsäkringslagen och bestämmel

serna i 2 kap i betänkandet (SOU 1986:56) Personförsäkringslag (och med

inriktning på att avse även sådans förhållanden om fondförsäkringen som

anges på sid 75 i förslaget). Inspektionen noterar att förslaget innehåller ett

lagstadgat informationskrav (i 7 § andra stycket), vilket dock inte kan

anses ha större dignitet än de informationskrav som inryms i de nyss

nämnda bestämmelserna. Ett skäl att också införa informationsregler av 135

nyss angivet slag är att
börja med fondförsäkringens speciella natur, som Prop. 1989/90:34 skapar ett
större informationsbehov än konventionell livförsäkring. Med Bilaga 3 tanke på
livförsäkringens sociala roll måste det enligt inspektionens mening
säkerställas att försäkringstagarna i förväg får tydlig information om bl. a.
innebörden av försäkringsbolagets utfästelser och därvid att försäkringstagaren
ensam (och utan den solidaritet mellan olika försäkringstagare som
kännetecknar konventionell livförsäkring) bär de risker som är förbundna med
fondförsäkringen. Ett sådant säkerställande kan komma till stånd bara genom
uttryckliga informationskrav i lagen om fondförsäk-ring. Det måste nämligen
framhållas att inspektionen — så som försäkringsrörelselagens regler är
utformade - bara har begränsade möjligheter att tvinga ett försäkringsbolag att
i sin marknadsföring ta in information av visst slag. Detsamma gäller i fråga
om möjligheten att framtvinga information till en försäkringstagare sedan ett
försäkringsavtal väl är slutet.

I
förslaget hänvisas också till marknadsföringslagen. Det är här närmast 2 och 3 §§
som har intresse. Med stöd av 2 § kan otillböriig marknadsföring förhindras och
med stöd av 3 § kan ett företag, t. ex. ett försäkringsbolag, åläggas att ta in
viss information i sin marknadsföring. Men till att börja med gäller den
begränsningen att 2 och 3 §§ marknadsföringslagen endast är tillämpliga på
marknadsföringen, d.v.s. på det som sker innan och i samband med att ett avtal
ingås. Det går därför inte att med stöd av marknadsföringslagen ålägga ett
fondförsäkringsbolag att lämna information om olika försäkringar — t. ex.
utvecklingen av fondandelamas värde (jfr förslaget s 75) - sedan
försäkringsavtalet väl är träffat (se däremot 6 § konsumentförsäkringslagen och
2 kap 3 § förslaget till personförsäkringslag).

Tillämpningen
av 3 § marknadsföringslagen — som ju sker hos konsu-mentverket/KO och av
marknadsdomstolen (se närmare härom t. ex. prop. 1979/80:9 s. 32 ff) —
innefattar dessutom svårigheter då man, som i fråga om fondförsäkring Ofr
förslaget s 75), skall fastställa ett mer eller mindre omfattande
informationssystem. Den utväg som marknadsföringslagen anvisar — att KO för
talan i marknadsdomstolen om informations-åläggande - är i ett sådant fall
mindre ändamålsenlig. Den modell lagstiftaren då har anvisat är att det
utarbetar riktlinjer för informationslämnat (prop 1975/76:34 s. 99, 108 och
126). På det område som det är fråga om här bör det därför efter förhandlingar
med försäkringsbranschen utarbetas riktlinjer av konsumentverket i nära
samarbete med försäkringsinspektionen. Men för att en uppgörelse om riktlinjernas
innehåll skall kunna träffas och riktlinjerna få tillräcklig stadga anser
inspektionen att det är nödvändigt med ett uttryckligt lagstöd. Det kan i
sammanhanget nämnas att 3 § marknadsföringslagen inte ansågs som ett
tillräckligt stöd för rimliga informationskrav i fråga om
konsumentskadeförsäkring, vilket medförde att uttryckliga bestämmelser om
informationsplikt intogs i konsumentförsäkringslagen (jfr prop. 1979/80:9 s.
32 ff).

Som
ett ytterligare skäl mot särskilda informationsregler i fondförsäk-

ringslagen anförs i förslaget att det är svårt att redan nu ta ställning till
vad

informationen skall avse och när den skall ges (s. 76). Inspektionen anser 136

inte
att det är något bärande skäl mot sådana regler. För det första går det Prop.
1989/90:34 mycket väl att fömtse att information av det slag som åsyftas i 2
kap. Bilaga 3 förslaget till personförsäkringslag är påkallad lika mycket då
det är fråga om fondförsäkring som vid konventionell livförsäkring. Vidare är
bestämmelserna i 2 kap. förslaget till personförsäkringslag så allmänt hållna
att de i hvudsak bör kunna täcka också sådan information som avser förhållanden
som är specifika för fondförsäkringén (t. ex. sådana som anges på s. 75 i
förslaget). Informationspliktens innebörd får preciseras närmare i riktlinjer
av det slag som har berörts.

Det
måste också tillfogas att det inte är rimligt att den osäkerhet om fondförsäkringsformens
utveckling som uttrycks i förslaget skall förhindra att det införs särskilda
konsumentskyddsregler av det slag som informa-tionsbestämmdsema skulle utgöra.
Osäkerheten måste enligt inspektionens mening i stället i sig anses utgöra ett
starkt skäl för en i lagen uttalad informationsplikt. Inspektionen vänder sig
också mot att lämpliga informationsmtiner skulle "utvecklas efter
hand". Med tanke på livförsäkringens sociala betydelse och de ekonomiska
värden som kan stå på spel är det synnerligen viktigt att de gmndläggande
principerna för informations-lämnandet — i riktlinjernas form — är utformade
redan då lagen träder i kraft. En annan sak är att det efter en tid, då man har
vunnit praktiska erfarenheter av försäkringsformen, kan ha skäl att överväga
revideringar av lagreglerna. Det kan då också bli aktuellt att helt avskaffa
informationsbestämmelserna i fondförsäkringslagen och att låta
informationsfrågan även beträffar om denna försäkringsform regleras av personförsäkringslagen.

12.2 Bankinspektionen

Eftersom
man valt lösningen av att låta försäkringsbolaget vara den formella
andelsägaren i fonden, bör det också klart komma till uttryck på vilket sätt
och i vilken omfattning som bolaget skall ge försäkringstagarna information om
utvecklingen i fonden/fonderna och försäkringstagarens antal andelar etc.
Likaväl som systemet kräver ett väl fungerande samarbete mellan
försäkringsbolaget och fondbolagen, måste fömtsättas utförlig information från
försäkringsbolaget till försäkringstagarna på motsvarande sätt som fondbolagen
enligt aktiefondslagen ska informera sina andelsägare.

12.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige
framhåller att introduktionen av den nya försäkringsformen

kommer att medföra att ett större element av risktagande kommer att

tillåtas på ett område där avtalen ofta är långvariga och konsekvenserna

för försäkringstagarna därmed svåröverblickbara. Det bör av denna anled

ning ställas höga krav på informationen till försäkringstagama. 137