Prop. 1989/90:43

Regeringens proposition 1989/90:43

om kapitalkravet i banker och andra kreditinstitut

Prop. 1989/90:43

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 26 oktober 1989.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Odd
Engström

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att reglerna om kapitaltäckning och upplåningsrätt för
kreditinstitut reformeras och att kapitalkravet avpassas till en
internationellt accepterad lägsta nivå. Reformen innebär totalt sett en
skärpning av kapitalkravet.

Det
läggs fram förslag till ändringar i de lagar som reglerar banker, finansbolag,
fondkommissionsbolag, kreditaktiebolag och hypoteksinstitut. Ändringarna
innebär att så långt som möjligt enhetliga kapitaltäckningsregler kommer att
gälla för samtliga dessa kreditinstitut.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1990. Kapitalkravet skall vara uppfyllt
senast vid utgången av år 1992.

Huvuddelen
av lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen
innehåller därför tre delar: lagrådsremissen (s. 43), lagrådets yttrande (s.
249) och föredragande statsrådets anmälan av lagrådets yttrande m. m. (s.
250).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste läsa alla tre delarna.

1 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 43

Propositionens
lagförslag

1 Förslag till

Lag om
ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Prop. 1989/90:43

Härigenom
föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)

dels
att 2 kap. 9-11 §§, 4 kap. 4 och 9§§ samt 7 kap. 7§ skall ha

följande
lydelse, dds att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 2 kap. 9 a §, av
följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

Till insättarnas skydd
skall en bank ha ett visst lägsta kapital i Jörm av eget kapital i bankaktiebolag,
egna fonder i sparbank samt eget kapital i central JÖreningsbank tillsammans
med anslutna lokala föreningsbanker (kapitalkrav).

En bank skall vid varje
tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad enligt 9a§, som motsvarar älta procent av
värdet av bankens placeringar, beräknat enligt 10 § (kapitalkrav). För en
central föreningsbank med anslutna lokala föreningsbanker bestäms
kapitalbasen och kapiialkra-vet gemensamt.

Med
eget kapital och egna fonder får likställas dels Jyrtio procent av ett belopp
som svarar mot bankens reserver för utlåning, garantiförbindelser och
utländska valutor samt mot bankens reserv för obligationer, varmed avses det
belopp med vilket obligationernas värde beräknat enligt 4 kap. 4 § 1 överstiger
nettovärdet, dels med det nominella värdet av föriagsbevis och andra skuldförbindelser
.som medför rätt lill betalning först efter bankens övriga borgenärer. 1 båda
fallen får medräknas högst ett belopp som moisvarar det egna kapitalet eller
de egna fonderna.

Med
eget kapital och reserver i en central JÖreningsbank med anslutna lokala
föreningsbanker avses summorna av eget kapital och reserver i de.ssa
föreningsbanker Förlagsinsatserna räknas därvid inte in i det egna kapitalet.
Del nominella värdet av dessa insatser får dock likstäf las med eget kapital
intill ett belopp .som tillsammans med det nominella värdet av förlagsbevis
och and-

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

ra
skuldförbindelser enligt andra stycket motsvarar det egna kapitalet.

Från det egna kapitalet och de egna fonderna skall avräknas del
bokförda värdet av vad .som idlskju-tils som aktiekapital eller i annan Jbrm
till in- eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet.
Sådan avräkning skall dock inte ske i fråga om företag där staten är delägare
eller i Jråga om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna
lån mot säkerhet i panträtt i bostads-, kontors-eder afiärsjastighet eller att
lämna lån till kommuner.

Har en bank ett väsentligt ekonomiskt intresse i ett aktiebolag, som
uteslutande har tid syfte attJÖrvalta fastighet eller tomträtt som har förvärvats
Jör att bereda banken lokaler JÖr dess verksamhet eller tillgodose därmed
sammanhängande behov, skad från bankens eget kapital eller egna fonder
avräknas åtta procent av summan av det bokJÖrda värdet av aktierna i
fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder ef ler den del av dessa som
svarar mot bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Utan hinder av andra och tredje styckena Jår bankinspektionen, om det
finns synnerliga skäl. tillåta en bank att likställa eget kapital och egna
fonder med del nominella värdet av sådana förlagsbevis, andra
skuldförbindelser och förlagsinsatser, som där avses, intill ett belopp som
motsvarar en och en halv gånger del egna kapitalet eller de egna fonderna.

9a§

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och .supplementärt kapital
ejter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skad utgöra minsl
hälften av kapitalbasen. Med primärt kapital avses: A. 1 bankaktiebolag eget
kapital, i sparbanker reservfonder och upp-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

skrivningsfonder samt i föreningsbanker eget kapital med undantag Jör
för lags inså t ser

B. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bankens reserver för

utlåning och garantiförbindelser.

C. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bankens reserver för

aktier, obligationer och utländska

valutor, dock högst sjuttio procent

av skillnaden mellan netlobokjö-

ringsvärdet och del lägsta av an

skaffningsvärdet och marknadsvär

det.

Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av
JÖrlagsan-ddsbevis samt förlagsbevis och andra skuldförbindelser med en ursprunglig
löptid av minst fem år och med rätt tid betalning först efter bankens övriga
borgenärer, dock sammanlagt högst till ett belopp som motsvarar hälften av det
primära kapitalet. Bevis och andra skuldförbindelser vilkas återstående löptid
understiger fem år skall tas upp till ett belopp som motsvarar tjugo procent av
det nominella värdet för varje helt år som återstår tdl förfallodagen.

Som primärt eller .supplementärt kapital får dessutom, enligt medgivande
av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av bankinspektionen,
räknas andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och tredje
styckena.

Från summan av det primära och supplementära kapitalet skall räknas
av det bokförda värdet av vad som har skjutits tid som aktiekapital eller i
annan form i ett företag som driver något slag av bankverksamhet. Någon
avräkning skall dock inte göras om tillskottet uppgår till högst fem procent
avföretagets egna kapital eller motsvarande och det sammanlagda bokförda värdet
av sådana tillskott inte överstiger tio procent av bankens egna ka-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:43

pital eller egna fonder. Avräkning skad inte heller göras för
tillskott i företag som omfattas av bestämmelserna i 11 §.

10§'

Kapitalkravet bestäms i
förhållande till bankens tillgångar samt ingångna garantiförbindelser och
andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för banken
(placeringar). För en central föreningsbank med anslutna lokala föreningsbanker
bestäms kapitaf kravet gemensamt. Vid beräkningen av kapitalkravet indelas
placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A
1. inneliggande kassa,

checkar,
postremissväxlar samt fordringar hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utjärdats
av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank,
central föreningsbank. allmän kassa eller inrättning vars reglemente
fastställts av regeringen, kreditaktiebolag, hypoteksinstitut eller Nordiska
invesleringsbanken.

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller
därmed jämförlig samfällighet. bankaktiebolag, sparbank, central JÖreningsbank
eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag,
hypoteksinstitut, sådant bankägt aktiebolag som enligt regeringens medgivande
får jämställas med kreditaktiebolag vid tillämpningen av detta stycke
ellerförsäk-ringsJÖretag med svensk koncession svarar.

4. fordringar för vilka säkerheten utgörs av
värdehandling eller fordran, som anges under A I 3.

5. garantiförbindelser och andra åtaganden på
kapitalmarknaden for vilka banken erhållit säkerhet i vär-

Kapitalkravet
enligt 9 § bestäms i förhållande till bankens tillgångar samt sådana
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en
kreditrisk för banken (placeringar). Placeringarna delas in i JÖljande
grupper:

A
1. Inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar

2.
Värdehandlingar och fordringar för vilka svenska staten, en svensk kommun
eller en därmed jämförlig samfällighet svarar.

3.
Värdehandlingar och fordringar för vilka utländska stater eller centralbanker
svarar, om värdehandlingen eller fordran gäller i den nationella valutan och
är refinansi-erad i samma valuta.

4. Övriga värdehandlingar och fordringar Jör vilka
svarar någon av de utländska stater och centralbanker som regeringen
föreskriver.

5. Fordringar, garantiförbindef ser och andra
åtaganden på kapitaf marknaden. JÖr vilka säkerheten ut-

'
Senaste lydelse 1987:1327.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:43

dehandling
eller fordran, som anges under A 1 4.

B
1. andra fudgoda obligationer än de som anges under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller
annat JÖrsäkringsföretag än som avses under A 3 eder samfddighetsförening
svarar, därvid fordringar för vilka utländskt bankförelag svarar skall tas upp
till en och en halv gånger fordringarnas belopp.

3. fordringar för vilka säkerheten utgörs av
värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2, eller panträtt i
jordbruks-, aftnars- ef ler bostadsfastighet eder tomträtt till sådan fastighet
inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller,
i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

4. garantiförbindelser och andra åtaganden på kapi
talmarknaden Jör vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran,
som anges under B 1 3.

C
1. fordringar för vilka säkerheten utgörs av

a) panträtt i jordbruksfastighet, i bosladsjåstighet
med en- eller ivåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket bostadslån
enligt statliga bestämmelser utgår eder i tomträtt lill .sådan fastighet, om
pantvärdet ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade
värdet av den Jästa egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör
till tomträtten.

b) panträtt i fastighet .som helt ef ler delvis är
inrättad JÖr industriell

görs
av sådana tillgångar som avses i 1 eller sådana statliga värdehandlingar som
avses 124.

B
1. Värdehandlingar och fordringar för vilka allmänna pensionsfonden eller ett
svenskt företag som bedriver något slag av bankverksamhet svarar.

2.
Värdehandlingar och fordringar för vilka svarar en kommun eller en därmed
jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som regeringen
föreskriver.

3.
Värdehandlingar och fordringar med en återstående löptid av högst ett år JÖr
vilka en utländsk bank svarar.

4. Värdehandlingar för vilka svarar en bank i någon
av de utländska stater som regeringen föreskriver.

5. Värdehandlingar och fordringar för vilka svarar
någon av de internationella utvecklingsbanker som regeringen JÖreskriver.

6. Fordringar, garantiförbindelser och andra
åtaganden på kapitaf marknaden, för vilka säkerheten utgörs av värdehandlingar
eller fordringar som anges i 5.

C.
Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitaf marknaden, för
vilka säkerheten utgörs av panträtt i bostadsfastighet eller tomträtt till
sådan fastighet inom det uppskattade värde som banken bestämt efter särskild
värdering.

Nuvarande lyddse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:43

verksamhet
eller i tomträtt lid sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade
värdet av den fasta egendomen eller, i Jråga om tomträtt, av byggnad och annan
egendom som hör tid tomträtten eller

c)
föriagsbevis eller aktie, som är inregistrerad vid Stockholms fondbörs.

2.
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden för vilka banken
erhållit säkerhet i form av värdehandling eller fordran, som anges under C 1,

D.
övriga tillgångar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden
utom sådana som enligt 9§ ftärde och femte styckena skall avräknas från eget
kapital och egnajbnder.

För
placeringar .som anges under A gäller inte något kapitalkrav. 1 övrigt uppgår
kapitalkravet vid varje tidpunkt till lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt

en
procent av summan av placeringar som anges under B,

fyra
procent av summan av placeringar som anges under C och

åtta
procent av summan av placeringar som anges under D.

Placeringar
skad tas upp till följande värden, nämligen

1.
fordringar, för vilka reserver

D.
Övriga tillgångar, garantiförbindelser och andra åtaganden på
kapitalmarknaden.

Vid
bestämmandet av kapitalkravet undantas

sådana tillskott som enligt 9 a§ sista stycket skad
räknas av från kapitalbasen.

tillskott iJÖretag som omfattas av bestämmelserna i
11 §.

de placeringar som anges i Jörsta stycket A.

fordringar mot företag som ingår i samma koncern
som banken.

fordringar som har garanterats av ett företag i
samma koncern som banken,

fordringar mellan en sparbank och Sparbankernas
Bank saml

fordringar
mellan en för

eningsbank och Föreningsbanker

nas Bank.

I
övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp till
sammanlagt

tjugo procent av summan av de placeringar som anges
i första stycket B.

femtio procent av summan av de placeringar som
anges i första stycket C samt

hela summan av de placeringar .som anges i första
stycket D.

Till
grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skall
placeringarna värderas enligt JÖljande:

1.
Tillgångar, för vilka reserver

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:43

som
avses i 9§ andra stycket avsatts, lid sitt bruttovärde.

2. övriga tillgångar tid sitt nettovärde,

3. garantiförbindelser, som är knutna till
kreditgivning, till sitt nominella belopp,

4. övriga garantiförbindelser tid halva sitt nominella
belopp samt

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden tid sitt
nominella belopp, om inte regeringen, eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen i JÖreskriJt angivit ett lägre belopp.

Med uppskattat värde i
första stycket B 3 och C 1 avses det värde, som banken bestämt på grundval av
särskild värdering. Har enligt gällande statliga bestämmelser om bostadslån
tid främjande av bostad.s-byggandet sådant lån beviljats tid uppförande av viss
byggnad, skad till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet
läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet Jör byggnaden ef
ler den fastighet där denna uppförs om inte särskilda skäl föranleder annat.

som
avses i 9 a§ andra stycket B och C har satts av, värderas tid sitt
bruilobokföringsvärde. aktier, obligationer och utländska valutor dock högst
till sitt marknadsvärde.

2. Övriga tidgångar värderas tid sitt bokförda värde.

3. Garantiförbindelser med anknytning till
kreditgivning värderas tid sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt
nominella belopp.

5. Andra åtaganden på kapitaf marknaden värderas tid
sitt nominella belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.

Regeringen
får bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana föreskrifter som enligt
denna paragraf ankommer på regeringen.

Om ett bankaktiebolag
genom aktieinnehav eller på annat sätt har andel i ett utländskt företag som
driver någon form av bankverksamhet och andelen uppgår till lägst tjugo
procent av Joretagets aktiekapital eller motsvarande, skall, utöver vad som
anges beträffande kapitaltäck-ningför aktier eller andelar iföretaget i 9 §
Jjärde stycket, följande gälla.

För det utländska
företagets placeringar skall bestämmas ett kapitalkrav. Banken skall vid
varje tidpunkt uppfylla kapitalkravet enligt 10 § och den del av kapitalkravet
i det utländska JÖretaget som svarar

Om
en bank har ett dotterföretag, skall vad som föreskrivs i 9 § om kapitalkrav
tillämpas även på koncernen (konsoliderat kapitalkrav).

Koncernens kapitalbas
och placeringar skall bestämmas med tillämpning av de regler som enligt 4 kap.
11 § gäller för upprättandet av koncernbalansräkningar. Åven den del av
kapitalbasen som belöper på minoritetsandelar skall ingå. Redovisad goodwill
skall räknas av från primärt kapital. Placeringarna skall tas upp till de
värden som föreskrivs i 10 § eller, om dotterföretaget inte är en bank, i
annan lag.

Regeringen
eller, efter regering-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:43

mot
bankens andel iföretaget.

Vid beräkningen av det
särskilda kapitalkravet Jör det utländska JÖretaget och vid bestämmandet av
vad som i detta sammanhang skall anses som eget kapital skad 9 och 10 §§ gälla
i tillämpliga delar För de fordringar som banken eller företag som avses i
första stycket har på något av dessa företag krävs inget eget kapital. Detsamma
gäller fordringar för vilka ett JÖretag som avses i Jörsta stycket svarar. Vid
beräkningen av bankens eget kapital skad 9 § ftärde stycket inte tillämpas.
Vid tillämpningen av 9 § andra stycket får med det egna kapitalet likställas så
stor del av det utländska företagets reserver m. m. som svarar mot bankens
andel i JÖretaget.

Bankinspektionen
beslutar ifråga om kapitalkrav och vad som skad anses som eget kapital.

ens bemyndigande,
bankinspektionen får i samband med att tillstånd lämnas enligt 6§ besluta att
vad som föreskrivs i första stycket skad tillämpas även på ett företag som inte
är dotterföretag till banken. Företagets kapitalbas och placeringar skall då
beaktas i den omfattning som motsvarar den andel banken äger i företaget. I
övrigt tillämpas andra stycket.

4
kap. 4§ Utöver vad som föreskrivs i 14 § bokföringslagen (1976:125) gäller
följande vid värdering av en banks omsättningstillgångar:

1. Räntebärande
obligationer som omfattas av 2 kap. 10 § första stycket A 2 och B 1 får tas
upp till ett värde (medeltalsvärde) som grundas på ett medeltal av emissionsräntorna
under de senaste tio åren på obligationer som utfärdats av Konungariket
Sveriges Stadshypotekskassa, Svensk Bostadsfinansiering Aktiebolag BOFAB
och Sparbankernas Inteckningsaktiebolag Spintab och som avser kreditgivning
för nyproduktion av bostäder eller, i den mån bostadslån enligt statliga
bestämmelser lämnas, för annat byggande. Medeltalet fastställs av
bankinspektionen. Obligationer får dock inte tas upp över
anskaffningsvärdet.

1.
Räntebärande obligationer som avses i 2 kap. 10 § första stycket A 2 och B 1
får tas upp till ett värde (medeltalsvärde) som grundas på ett medeltal av
emissionsräntorna under de senaste tio åren på obligationer som utfärdats av
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Svensk Bostadsfinansiering
Aktiebolag BOFAB och Sparbankernas Inteckningsaktiebolag Spintab och som avser
kreditgivning för nyproduktion av bostäder eller, i den mån bostadslån enligt
statliga bestämmelser utgår, för annat byggande. Medeltalet fastställs av
bankinspektionen. Obligation får dock inte tas upp över anskaffningsvärdet.

2.
Omsättningstillgång i övrigt får tas upp över anskaffningsvärdet, om
förutsättningarna enligt 14 § fjärde stycket bokföringslagen är uppfyllda och
bankinspektionen ger tillstånd till det.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

9§

Förvaltningsberättelsen
skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed.

I
förvaltningsberättelsen skall upplysningar lämnas i följande hänseenden:

1. Sådana
förhållanden som inte skall redovisas i resultaträkningen eller

i balansräkningen men som är viktiga för bedömningen av bankens verk

samhetsresultat och ställning.

2. Händelser av väsentlig betydelse för banken, som
har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.

3. Medelantalet under räkenskapsåret anställda
personer, såväl för banken i dess helhet som för varje arbetsställe med mer än
tjugo anställda, det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och
ersättningar dels till styrelsen och andra personer i ledande ställning, varvid
tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelsen skall anges särskilt,
dels till övriga anställda och delegater i banken samt, om banken har anställda
i flera länder, löner och ersättningar angivna särskilt för varje land jämte
uppgift om medelantalet anställda i respektive land.

Förvaltningsberättelsen
skall innehålla förslag till dispositioner beträffande bankens vinst eller
förlust.

Ett
bankaktiebolag, en sparbank Ett bankaktiebolag, en sparbank och en
central föreningsbank skall och en central föreningsbank skall till
förvaltningsberättelsen foga en till förvaltningsberättelsen foga en
kapitaltäckningsanalys. 1 denna kapitaltäckningsanalys. I denna
skall lämnas uppgifter om det egna skall lämnas uppgifter om kapitaf
kapitalet och de egna fonderna, om basen och kapitaltäckningen enligt
därmed enligt 2 kap. 9 § likställt ka- 2 kap. 9- 11 §§. pital samt om
kapitalkravet enligt bestämmelserna i 2 kap. 10 och Il§§-

En
föreningsbank skall därutöver lämna upplysningar i följande hänseenden:

1. Väsentliga
förändringar i medlemsantalet och summorna av insats

belopp som skall återbetalas under nästa räkenskapsår enligt bestämmel

serna i 4 kap. 1 och 3 §§ föreningsbankslagen (1987:620).

2. Den rätt till utdelning som gjorda förlagsinsatser
medför.

3. Summan av de förlagsinsatser som har sagts upp och
skall inlösas under de näst följande två räkenskapsåren.

7
kap.

7§
Bankens styrelse är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning,
om del finns anledning all anta att en bank gjort sådana förluster att

1. ett bankaktiebolags eget kapital understiger nio
tiondelar av det registrerade aktiekapitalet,

2. en sparbank inte kan uppfylla 2. en sparbank eller
en central kravet på egnajbnder i 2 kap. 9 och föreningsbank med anslutna
lokala /(}§§, föreningsbanker inte kan uppfylla

kravet på kapitaltäckning enligt 2

kap.
9-70§§.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

3.
en central föreningsbanks och de anslutna lokala föreningsbankernas eget
kapital inte svarar mot det belopp som fordras enligt 2 kap. 9 ochlO§§.

Balansräkningen
skall granskas av revisorerna. Om antagandet om bankens föriuster bekräftas
skall styrelsen genast underrätta bankinspektionen.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen får, intill utgången av år 1992, föreskriva lägre kapitalkrav
än som anges i 2 kap. 9 §. Sådana föreskrifter får dock inte innebära att det
kommer att gälla ett lägre kapitalkrav än som svarar mot kapitalbasens storiek
i förhållande till placeringarnas värde vid lagens ikraftträdande eller mot
den högre grad av kapitaltäckning som därefter har uppnåtts.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 kap. 9 a §
tredje stycket får föriagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före
lagens ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den urspmngliga
löptiden uppgår till mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp som
anges i lagmmmet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 kap. 10 §
första stycket får, intill utgången av år 1990, värdehandlingar och andra
fordringar för vilka försäkringsbolag svarar hänföras till gmpp B.

2 Förslag till Prop. 1989/90:43

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 5 § och 4 kap. 23 § bankaktiebolagslagen (1987:618)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap. 5§

Ingår
ett bankaktiebolag i en koncern, där moderbolaget inte är bank, skall
bestämmelsema i bankrördsdagen (1987:617) om banks rörelse och om tillsyn av
bank samt bestämmelserna i denna lag om banks ledning gälla för moderbolaget i
tillämpliga delar och för övriga företag, som om de vore dotterföretag till
bank. Begränsningarna i fråga om banks rörelse skall avse företagen gemensamt.
Koncernbidrag får ges endast efter medgivande av bankinspektionen.

/ en sådan koncern som avses i första stycket får det bokJÖrda värdet
av moderbolagets aktier eller andelar i dotterföretag som driver någon form
av bankverksamhet inte överstiga moderbolagets eget kapital. Vid denna
beräkning skall hänsyn inte tas till kreditaktiebolag som har till
huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i panträtt i bostads-, kontors-
eller aflärsfastig-het eller att lämna lån lid kommuner.

Vad
som sägs i 3 kap. 3 § om förbud att förvärva aktier i bankaktiebolag gälleräven
beträffande förvärv av aktier i ett sådant moderbolag som avses i första
stycket.

Om
det finns synnerliga skäl, får regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, bankinspektionen medge undantag från bestärnmdserna i första och
andra styckena.

4
kap. 23 § I emissionsprospektet skall följande uppgifter lämnas, nämligen

1. en
kortfattad historik över bankaktiebolaget och dess verksamhet,

2. en redogörelse för bolagets och, om det finns
dotterföretag, koncernens verksamhet samt för bolagets del uppgifter som är av
betydelse för bedömningen av rörelsens karaktär och utveckling,

3. en redogörelse för kapitalläck- 3. en
redogörelse för kapitaltäckningen enligt 2 kap. 9 och 10 § ningen
enligt 2 kap. 9-70 §§ samt, samt, i förekommande fall, 11 § i
förekommande fall, 11 § bankrö-bankrördsdagen (1987:617) och rdsdagen
(1987:617) och dess bedess betydelse för bankbolaget, lydelse för bankbolaget,

4. uppgifter om bolagets styrelseledamöter, revisorer
samt anställda och delegater i ledande ställning, samt

5. en redogörelse för ägar- och rijsträttsförhållanden
i fråga om bolagets

aktier. 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

Uppgifterna
enligt första stycket 1 behöver inte lämnas av bankaktiebolag, vars aktier är
inregistrerade vid Stockholms fondbörs.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

3 Förslag
till

Lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Prop.
1989/90:43

Härigenom föreskrivs att 5
kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

, 3 och 4 §§
sparbankslagen (1987:619)

Föreslagen
lyddse

s. 5 Kontrollera mot PDF

5
kap. 1§ Om det är påkallat för att upprätthålla en sparbanks verksamhet, får
sparbanksstämman besluta att bilda en garantifond genom bidrag av huvudmän
eller andra.

För att vara bindande
skall teckning av bidrag till garantifonden ske på en teckningslista. På denna
skall anges om ränta skall utgå och i så fall hur den skall beräknas. Vidare
skall avskrifter av sparbankens senaste balansräkning och revisorernas
yttrande över denna fogas till teckningslistan.

Garantifonden
får återbetalas en- Garantifonden får återbetalas endast om det kan ske med
hänsyn till dast om det kan ske med hänsyn lill

bestämmelserna i 2 kap.
9 och 10 §§ bankrörelselagen (1987:617). I övrigt skall beträffande
återbetalningen gälla vad som bestämts vid garantifondens bildande.

bestämmelserna
i 2 kap. 910§§ bankrörelselagen (1987:617). 1 övrigt skall beträffande
återbetalningen gälla vad som bestämts vid garantifondens bildande.

3 §

Finns det i reglementet
ett förbehåll om återbäring av gmndfonden eller del därav, får sådan
återbäring inte ske om inte reservfonden uppgår till belopp som motsvarar tio
gånger gmndfonden. Inte heller får återbäring ske, så länge garantifond, där
sådan bildats, inte återbetalts eller om sparbanken till följd av återbäringen
inte skulle kunna uppfylla det i 2 kap. 9 och /0§§ bankrörelselagen (1987:617)
föreskrivna kravet på egna fonder

Finns det i reglementet
ett förbehåll om återbäring av grundfonden eller del därav, får sådan
återbäring inte ske om inte reservfonden uppgår till belopp som motsvarar tio
gånger gmndfonden. Inte heller får återbäring ske, så länge garantifond, där
sådan bildats, inte återbetalts eller om sparbanken till följd av återbäringen
inte skulle kunna uppfylla det i 2 kap. 910 §§ bankrörelselagen (1987:617)
föreskrivna kravet på kapitaltäckning.

Utfäst ränta på gmndfonden
eller garantifonden skall inte betalas ut, om till följd av detta vinsten på
rörelsen inte skulle räcka till att få upp gmndfonden eller garantifonden till
det i 2 § första stycket angivna beloppet. Räntan på garantifonden skall inte
heller betalas ut, om genom utbetalningen en sådan förlust skulle uppkomma på
rörelsen, att sparbanken inte skulle kunna uppfylla det i 2 kap. 9 och 10 §§

Utfäst ränta på
gmndfonden eller garantifonden skall inte betalas ut, om till följd av detta
vinsten på rörelsen inte skulle räcka till att få upp grundfonden eller
garantifonden till det i 2 § första stycket angivna beloppet. Räntan på
garantifonden skall inte heller betalas ut, om genom utbetalningen en sådan
förlust skulle uppkomma på rörelsen, att sparbanken inte skulle kunna
uppfylla det i 2 kap. 9-10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

bankrörelselagen
(1987:617) före- bankrörelselagen (1987:617) före

skrivna kravet på egna fonder. skrivna kravet på kapitaltäckning.

Grundfondsräntan skall inte i nå- Grundfondsräntan skall inte i nå

got fall betalas ut om till följd av got fall betalas ut om till följd av

detta förlust skulle uppkomma. detta förlust skulle uppkomma.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

4 Förslag
till

Lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620)

Härigenom
föreskrivs att 4 kap. 3 § och 9 kap. 14 § föreningsbankslagen (1987:620) skall
ha följande lyddse.

Prop.
1989/90:43

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En medlem, som deltar i föreningsbanken
med högre insatsbelopp än han är skyldig att delta med, har rätt att efter
uppsägning få ut överskjutande belopp utan att avgå ur föreningsbanken. Beträffande
uppsägningen samt medlemmens rätt att få ut del uppsagda beloppet och hans
skyldighet att betala tillbaka vad han har fått ut tillämpas 1 och 2 §§ samt 3
kap. 4 § första stycket. Sexmånadersfristen enligt 1 § skall därvid räknas från
utgången av det räkenskapsår som sedan uppsägningen har gjorts slutar näst
efter en månad eller den längre tid, högst sex månader, som har bestämts i
stadgarna. Härutöver gäller att sådant insatsbelopp får betalas ut endast om
det kan ske med hänsyn lill bestämmelserna om kapitaltäckning i 2 kap. 9 och 10
§§ bankrördsdagen (1987:617).

En medlem, som deltar i föreningsbanken
med högre insatsbelopp än han är skyldig att delta med, har rätt alt efter
uppsägning få ut överskjutande belopp utan alt avgå ur föreningsbanken. Beträffande
uppsägningen samt medlemmens rätt att få ut det uppsagda beloppet och hans
skyldighet att betala tillbaka vad han har fått ut tillämpas 1 och 2 §§ samt 3
kap. 4 § första stycket. Sexmånadersfristen enligt 1 § skall därvid räknas från
utgången av det räkenskapsår som sedan uppsägningen har gjorts slutar näst
efter en månad eller den längre tid, högst sex månader, som har bestämts i
stadgarna. Härutöver gäller att sådant insatsbelopp får betalas ut endast om
det kan ske med hänsyn till bestämmelserna om kapitaltäckning i 2 kap. 9 10 §§
bankrörelselagen (1987:617).

9 kap. 14§ När den i
kallelsen på okända borgenärer bestämda anmälningstiden har gått ut och alla
kända skulder blivit betalda, skall likvidatorerna skifta föreningsbankens
behållna tillgångar. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallet till
betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall så mycket av
föreningsbankens medel som kan behövas för denna betalning behållas och
återstoden skiftas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

I en lokal föreningsbank
får till medlemmarna, utöver av dem betalda insatser, betalas ut medel endast
i den mån det kan ske med hänsyn till bestämmelserna i 2 kap. 9 och 70 §§
bankrörelselagen (1987:617). De medel som sålunda inte får betalas ut skall
föras till den centrala föreningsbankens reservfond.

I en lokal föreningsbank
får till medlemmarna, utöver av dem betalda insatser, betalas ut medel endast
i den mån det kan ske med hänsyn till bestämmelserna i 2 kap. 9-70§§
bankrördsdagen (1987: 617). De medel som sålunda inte får betalas ut skall
föras till den centrala föreningsbankens reservfond.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:43

De
medlemmar eller innehavare av föriagsanddar som vill klandra skiftet skall
väcka talan mot föreningsbanken senast tre månader efter del att
slutredovisningen lades fram på föreningsbanksstämman.

Om
en medlem eller innehavare av en förlagsandel inte inom fem år efter det att
slutredovisningen lades fram på föreningsbanksstämman har anmält sig för att
lyfta vad han har erhållit vid skiftet, har han förlorat sin rätt till detta.
Om medlen är ringa i förhållande till de skiftade tillgångarna, kan rätten på
anmälan av likvidatorerna förordna att medlen skall tillfalla allmänna
arvsfonden. I annat fall skall 17 § tillämpas.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1990.

17
2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 43

s. 18 Kontrollera mot PDF

5 Förslag
till Prop. 1989/90:43

Lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag

Härigenom
föreskrivs att det i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag skall föras in fyra
nya paragrafer, 4 a-4 d §§, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4a§

Ett kreditaktiebolag skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad
enligt 4 b §, som motsvarar åtta procent av värdet av bolagets placeringar,
beräknat enligt 4 c§ (kapitalkrav).

4b§

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skad utgöra minst
hälften av kapitalbasen.

Med primärt kapital avses:

A. Eget
kapital.

B. Sjuttio procent av det belopp

sorn svarar mot bolagets reserver för

utlåning och garantiförbindelser.

C. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bolagets reserver för

aktier, obligationer och utländska

valutor, dock högst sjuttio procent

av skillnaden mellan nettobokfö-

ringsvärdet och det lägsta av an

skaffningsvärdet och marknadsvär

det.

Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av förlagsbevis
och andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid av minst fem år och med
rätt till betalning först efter bolagets övriga borgenärer, dock sammanlagt
högst tid ett belopp som motsvarar hälften av det primära kapitalet. Bevis och
andra skuldförbindelser vilkas återstående löplid understiger fem år .skad
tas upp tid ett belopp som motsvarar tjugo procent av det nominella värdet för
varje helt år som återstår tillJÖrfaf lodagen.

Som
primärt eller supplementärt

kapital Jår dessutom, enligt medgi

vande av regeringen eller efter rege- 18

s. 19 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

ringens bemyndigande av bankinspektionen, räknas andra kapitaltillskott
och reserver än som sägs i andra och tredje styckena.

Från summan av del primära och supplementära kapitalet skad räknas av
det bokförda värdet av vad som har skjutits tid som aktiekapital eller i annan
form i ett företag som driver något slag av finansiell verksamhet som kräver
tillstånd. Någon avräkning skall dock inte göras om tillskottet uppgår till
högst fem procent avföretagets egna kapital eder motsvarande och det sammanlagda
bokJÖrda värdet av sådana tillskott inte överstiger tio procent av bolagets
egna kapital. Avräkning skall inte heder göras för tillskott i företag som
omfattas av bestämmelserna i 4 d§.

4c§

Kapitalkravet enligt 4 a§ bestäms i förhållande tid bolagets
tillgångar samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden
som innebär en kreditrisk för bolaget (placeringar). Placeringarna delas in i
följande grupper:

A. Tidgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § Jörsta stycket A

bankrörelselagen (1987:617).

B. Tillgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 Hförsta
stycket

B bankrördsdagen.

C. Tillgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 § första stycket

C bankrörelselagen.

D. Tidgångar och åtaganden

som avses i 2 kap 10 § Jörsta stycket

D bankrörelselagen.

Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas

sådana tillskott som enligt 4 b§ sista stycket
skall räknas av från kapitalbasen.

tillskott i företag som omfattas av bestämmelserna
i 4 dS.

de placeringar som anges i första stycket A.

fordringar mot företag som ingår i samma koncern
som kredit- ig

s. 20 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

aktiebolaget
samt

fordringar som har garanterats

av ett företag i samma koncern som

kreditaktiebolaget.

1 övrigt skad vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp
tid sammanlagt

tjugo procent av summan av de placeringar som anges
i första stycket B,

femtio procent av summan av de placeringar som
anges i första stycket C samt

hela summan av de placeringar som anges i första
stycket D.

Tid grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket
skall placeringarna värderas enligt följande:

1. Tdlgångar. för vilka reserver som avses 14 b §
andra stycket B och C har satts av, värderas tid sitt bruilobokföringsvärde,
aktier, obligationer och utländska valutor dock högst till sitt marknadsvärde.

2. Övriga tillgångar värderas till sitt bokförda
värde.

3. Garantiförbindelser med anknytning till
kreditgivning värderas tid sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt
nominella belopp

5. Andra åtaganden på kapitaf marknaden värderas till
sitt nominella belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.

Regeringen får bemyndiga bankinspektionen att meddela
sådanafö-reskrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.

4d§

Om ett kreditaktiebolag har ett dotterföretag, skad vad som föreskrivs
i 4 a§ om kapitalkrav tillämpas även på koncernen (konsoliderat kapitalkrav).

Koncernens
kapitalbas och place

ringar skall bestämmas med

tillämpning av de regler som enligt

11 kap. 11 § aktiebolagslagen

(1975:1385) gäller för upprättandet 20

s. 21 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:43

av koncernbalansräkningar. Å ven den del av kapitalbasen som belöper
på minoritetsandelar skad ingå. Redovisad goodwill skall räknas av från
primärt kapital. Placeringarna skad tas upp tdl de värden som föreskrivs i 4
c'§ eller, om dotterföretaget inte är ett kreditaktiebolag, i annan lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen får, intill utgången av år 1992, föreskriva lägre kapitalkrav
än som anges i 4 a §. Sådana föreskrifter får dock inte innebära att det kommer
att gälla ett lägre kapitalkrav än som svarar mot kapitalbasens storlek i
förhållande till placeringarnas värde vid lagens ikraftträdande eller mot den
högre grad av kapitaltäckning som därefter har uppnåtts.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 b § tredje
stycket får förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens
ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den ursprungliga löptiden
uppgår till mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp som anges i
lagmmmet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 c § första
stycket får, intill utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar
för vilka försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.

s. 22 Kontrollera mot PDF

6 Förslag
till Prop. 1989/90:43

Lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar'

dels
att 13 § skall ha följande lydelse,

dels
att det i lagen skall föras i n tre nya paragrafer, 39 b 39 d §§, och närmast
före 39 b § en ny mbrik av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

13 f

Som
gmndfond för kassan ställer Som gmndfond för kassan ställer

staten till förfogande en av rege- staten till förfogande en av rege

ringen eller, efter regeringens be- ringen eller, efter regeringens be

stämmande, riksgäldskontoret ut- stämmande, riksgäldskontoret ut-

lardad garantiförbindelse på tjugo- färdad garantiförbindelse på tjugo

en miljarder kronor. fem miljarder kronor.

Kapitaltäckning

39b§

Kassan och JÖreningarna skall tillsammans vid varje tidpunkt ha en
kapitalbas, beräknad enligt 39 c§, som motsvarar åtta procent av värdet av
kassans och föreningarnas placeringar, beräknat enligt 39 d§ (kapitalkrav).

39c§

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skad utgöra minst
hälften av kapitalbasen.

Med primärt kapital avses:

A. Kapitaltäckningsfond.

B. Avsättningar tid reservfond

och säkerhetsfond, dock endast sjut

tio procent av avsättningar för vilka

avdrag vid inkomstbeskattningen

har medgetts enligt 2§ 8 mom. åt

tonde stycket lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt.

C. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot kassans och fö

reningarnas reserver för obligatio

ner, dock högst sjuttio procent av

skillnaden mellan nettobokförings-

värdet

Lagen omtryck 1983:578.

Senaste lydelse 1989:239. 22

s. 23 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

och det lägsta av anskaffningsvärdet och marknadsvärdet.

Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av förlagsbevis
och andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid av minst fem år och med
rätt tdl betalning först ejter kassans och föreningarnas övriga borgenärer,
dock sammanlagt högst tid ett belopp som motsvarar hälften av det primära
kapitalel. Bevis och andra skuldförbindelser vilkas återstående löptid
understiger fem år skall tas upp tid ett belopp som motsvarar tjugo procent av
det nominella värdet för varje heh år som återstår tid förfallodagen.

Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, enligt medgivande
av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av bankinspektionen,
räknas andra kapitaf tillskott och reserver än som sägs i andra och tredje
styckena.

Om kassan eller en förening har förvärvat aktier i ett sådant bolag
eller andelar i en sådan ekonomisk förening som avses i 39 a§ och kassan eller
föreningarna har ett väsentligt ekonomiskt intresse iföretaget, skall från
summan av det primära och supplementära kapitalet räknas av åtta procent av
summan av det bokförda värdet av aktierna eller andelarna i företaget och företagets
bokförda skulder.

39d§

Kapitalkravet enligt 39 b § bestäms i förhållande lid kassans och
föreningarnas tillgångar samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden
på kapitalmarknaden sotn innebären kreditrisk för kassan och föreningarna
(placeringar). Placeringarna delas in i följande grupper:

A. Tidgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10§ JÖrsta stycket A

bankrörelselagen (198 7:617).

B. Tillgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 § första stycket

B bankrörelselagen.

C. Tidgångar
och åtaganden 23

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:43

s. 24 Kontrollera mot PDF

som avses i 2 kap. 10 § första stycket C bankrörelselagen.

D. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket D bankrörelselagen.

Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas

sådana aktier och andelar som enligt 39 c § sista
stycket skad räknas av från kapitalbasen,

de placeringar som anges i Jörsta stycket A samt

fordringar och garantier mellan kassan och
föreningarna.

I övrigt skad vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp
tid sammanlagt

tjugo procent av summan av de placeringar som anges
i första stycket B,

femtio procent av summan av de placeringar som
anges i första stycket C saml

hela summan av de placeringar som anges i första
stycket D.

Tid grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skad
placeringarna värderas enligt JÖjande:

1. Obligationer, för vilka reserver

som avses i 39 c § andra stycket C

har satts av, värderas till sitt brutto-

bokföringsvärde, dock högst tdl sitt

marknadsvärde.

2. Övriga tillgångar värderas till sitt bokförda
värde.

3. Garantiförbindelser med anknytning tdl
kreditgivning värderas tid sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt
nominella belopp

5. Andra åtaganden på kapitaf marknaden värderas tdl
sitt nominella belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.

Regeringen får
bemyndiga bankinspektionen att meddela sådanafö-reskrifter som enligt denna
paragraf ankommer på regeringen.

1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektion

s. 25 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

får,
intill utgången av år 1992, föreskriva lägre kapitalkrav än som anges i 39 b §.
Sådana föreskrifter får dock inte innebära att det kommer att gälla ett lägre
kapitalkrav än som svarar mot kapitalbasens storiek i förhållande till
placeringamas värde vid lagens ikraftträdande eller mot den högre grad av
kapitaltäckning som därefter har uppnåtts.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 39 c § tredje
stycket får förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens
ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den urspmngliga löptiden uppgår
till mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp som anges i lagmmmet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 39 d § första
stycket får, intill utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar
för vilka försäkringsbolag svarar hänföras till gmpp B.

s. 26 Kontrollera mot PDF

7 Förslag
till Prop. 1989/90:43

Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om landshypoteksföreningar

Härigenom
föreskrivs att det i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteicsbank och om
landshypoteksföreningar' skall föras in tre nya paragrafer, 60 a 60 c §§, och
närmast före 60 a § en ny mbrik av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Kapitaltäckning

60a§

Banken och föreningarna skad tillsammans vid varje tidpunkt ha en
kapitalbas, beräknad enligt 60 b §, som motsvarar åtta procent av värdet av
bankens och föreningarnas placeringar, beräknat enligt 60 c § (kapitalkrav).

60b§

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalel skad utgöra minst
hälften av kapitalbasen. Med primärt kapital avses:

A. Avsättningar tdl reservfond,

dock endast sjuttio procent av av

sättningar för vilka avdrag vid in

komstbeskattningen har medgetts

enligt 2§ 8 mom. åttonde stycket

lagen (1947:576) om statlig in

komstskatt.

B. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bankens och fö

reningarnas reserver för obligatio

ner, dock högst sjuttio procent av

skillnaden mellan nettobokförings-

värdet och det lägsta av anskaffnings

värdet och marknadsvärdet.

'Lagen
omtryckt 1983:588. 26

s. 27 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

andra skuldförbindelser vilkas återstående löptid understiger fem år
skall tas upp till ett belopp som motsvarar tjugo procent av det nominella
värdet för varje helt år som återstår till förfallodagen.

Om banken eller en förening har förvärvat aktier i ett sådant bolag
eller andelar i en sådan ekonomisk förening som avses i 30 a§ och banken eller
föreningarna har ett väsentligt ekonomiskt intresse iföretaget, skad från
summan av det primära och supplementära kapitalet räknas av åtta procent av
summan av det bokförda värdet av aktierna eller andelarna i företaget och företagets
bokförda skulder.

60
c §

Kapitalkravet enligt 60 a § bestäms iförhållande tid bankens och
föreningarnas tillgångar samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden
på kapitalmarknaden som innebären kreditriskförbanken och föreningarna
(placeringar). Placeringarna delas in i följande grupper:

A. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket A

bankrörelselagen (198 7:617).

B. Tillgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 § första stycket

B bankrörelselagen.

C. Tillgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 § första stycket

C bankrörelselagen.

D. Tillgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 § första stycket

D bankrörelselagen.

Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas

sådana aktier och andelar som enligt 60 b § sista
stycket skall räknas av från kapitalbasen,

de placeringar som anges i 27 första stycket A samt

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

fordringar och garantier mel

lan banken och föreningarna.

I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp
tid sammanlagt

tjugo procent av summan av de placeringar som anges
i JÖrsta stycket B,

jemtio procent av summan av de placeringar som
anges i JÖrsta stycket C .samt

hela summan av de placeringar som anges i första
stycket D.

Tdl grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skad
placeringarna värderas enligt följande:

1. Obligationer, för vilka reserver som avses i 60 b§
andra stycket B har salts av, värderas tid sitt brutto-bokföringsvärde, dock
högst tid sitt marknadsvärde.

2. Övriga tillgångar värderas tid sitt bokförda värde,

3. Garantiförbindelser med anknytning tid
kreditgivning värderas till sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser värderas tid halva sitt
nominella belopp

5. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas lid
sitt nominella belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.

Regeringen får
bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana föreskrifter som enligt denna
paragraf ankommer på regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen får, intill utgången av år 1992, föreskriva lägre kapitalkrav
än som anges i 60 a §. Sådana föreskrifter får dock inte innebära att det
kommer att gälla ett lägre kapitalkrav än som svarar mot kapitalbasens storlek
i förhållande till placeringarnas värde vid lagens ikraftträdande eller mot den
högre grad av kapitaltäckning som därefter har uppnåtts.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 60 b § tredje
stycket får föriagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens
ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den urspmngliga löptiden uppgår
lill mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp som anges i lagmmmet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 60 c § första
stycket får, intill utgången av år 1990, värdehandlingar och fordringar för
vilka försäkringsbolag svarar hänföras till gmpp B.

8 Förslag till Prop. 1989/90:43

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom
föreskrivs i fråga om fondkommissionslagen (1979:748) dds att 16 och 18 §§
skall ha följande lydelse,

dels
att det i lagen skall föras in tre nya paragrafer, 18 a18c§§, av följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

16§'
Fondkommissionsbolag får inneha värdepapper som anges i 15 § första stycket 4
till ett anskaffningsvärde som uppgår till högst fyra miljoner kronor eller som
svarar mot fyra procent av den genomsnittliga årsomsättningen i bolagets
kommissionshandel under de fem närmast föregående kalenderåren, dock högst
etthundra miljoner kronor. Om ett fondkommissionsbolag ingår i en koncern, i
vilken ingår ytterligare fondkommissionsbolag eller en bank som har tillstånd
att driva fondkommissionsrörelse, gäller vad som nu har sagts för koncernen i
dess helhet. I sådant fall skall moderbolaget till bankinspektionen anmäla
vilka värdegränser som be-slämts för de olika företagens innehav av
värdepapper. I fråga om bolag som ej har varit verksamt under fem kalenderår
skall den genomsnittliga årsomsättningen i stället avse den tid bolaget har
varit verksamt.

Fondkommissionsbolag
får, för Fondkommissionsbolag får, för

att
underlätta fondkommissionsrö- att underlätta fondkommissionsrö-

relsen,
förvärva egna aktier i mo- relsen, förvärva egna aktier och ak-

derbolag
utan hinder av bestäm- tier i moderbolag utan hinder av

melsen
i 7 kap. 1 § första stycket bestämmelsen i 7 kap. 1 § första

aktiebolagslagen
(1975:1385). Det- stycket aktiebolagslagen (1975:

ta
gäller dock endast om aktierna är 1385). Detta gäller dock endast

av
det slag som sägs i 21 § första om aktierna är av det slag som

stycket.
Anskaffningsvärdet av det sägs i 21 § första stycket. Anskaff-

sammanlagda
innehavet av egna ningsvärdet av det sammanlagda

aktier
och aktier i annat bolag i innehavet av egna aktier och ak-

den
koncern som bolaget tillhör får tier i annat bolag i den koncern

inte
vid något tillfälle överstiga ett som bolaget tillhör får inte vid

belopp
som svarar mot tre procent något tillfälle överstiga ett belopp

av
det för bolaget högsta tillåtna som svarar mot tre procent av det

värdet
enligt första stycket. för bolaget högsta tillåtna värdet

enligt
första stycket.

Vid
tillämpningen av första stycket skall ej medräknas innehav av sådan aktie eller
andel som avses i 15 § andra och tredje styckena.

Om
synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att fondkommissionsbolag
får inneha värdepapper som avses i första stycket i större omfattning än som
anges där.

18
§=

Fondkommissionsbolag
skall tid Ett fondkommissionsbolag skall uppdragsgivarnas skydd ha eget ka- vid
varje tidpunkt ha en kapitalbas, pital till vi.sst lägsta belopp som är
beräknad enligt 18 a §. som motsva-

' Senaste
lydelse 1988:546. Senaste lydelse 1987:1328.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:43

betryggande
i förhållande tid bolagets tillgångar samt ingångna garantiförbindelser och
andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget
(placeringar). Det egna kapitalet anses betryggande, om det uppgår till lägst
ett belopp som motsvarar sammanlagt tjugo procent av värdet av aktier,
emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag av sådana aktier som
innehas som ell led i organisationen av bolagets verksamhet samt sex procent
av värdet av övriga placeringar med de undantag som anges i andra stycket.
Placeringar, för vilka reserver som avses i tredje stycket har avsatts, skall
såvitt avser aktier tagas upp till sitt marknadsvärde och såvitt avser
utlåning, garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer till sitt
bruttovärde. Övriga placeringar skall tas upp till sitt nettovärde. Åtaganden
på kapitalmarknaden skall dock tas upp till sitt nominella belopp, om inte
regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i
föreskrift angivit ett lägre belopp.

Eget
kapital krävs ej för inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar eller
för obligationer och andra fordringar JÖr vilka svarar staten, kommun,
bankinstilut. kreditaktiebolag, hypoteksinstitut eller försäkringsbolag. Eget
kapital krävs ej heller för fordran hos annat fondkommissionsbolag på likvid
för utförd värdepappersaffär.

Som
eget kapital skall vid tillämpning av första stycket anses vad som enligt 2
kap. 9 § bankröref selagen (1987:617) gäller som eget kapital. I Jråga om
fondkommis-sionsbolags reserver JÖr aktier får vidare med eget kapital
likställas fyrtio procent av skillnaden mellan aktiernas marknadsvärde och
deras nettovärde. Från det egna kapitalet skall avräknas nettovärdet av sådana
aktier eller andelar i ekonomisk förening .som Jöndkommi.ssionsbo-

rar åtta procent av värdet
av bolagets placeringar, beräknat enligt 18 b § (kapitalkrav).

s. 31 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

laget
har förvärvat med stöd av tidsland enligt 15 § andra stycket.

Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen för viss tid medge
att Jbndkommi.ssionsbolags eget kapital får uppgå till ett lägre belopp än som
anges i första stycket.

18 a §

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skall utgöra
minst hälften av kapitalbasen.

Med primärt kapital avses:

A. Eget
kapital.

B. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bolagets reserver för

utlåning och garantiförbindelser.

C. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bolagets reserver för

aktier, obligationer och utländska

valutor, dock högst sjuttio procent

av skillnaden mellan nettobokfö-

ringsvärdet och det lägsta av an

skaffningsvärdet och marknadsvär

det.

Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av förlagsbevis
och andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid av minst fem år och med
rätt tid betalning först efter bolagets övriga borgenärer, dock sammanlagt
högst tdl ett belopp som motsvarar hälften av det primära kapitalet. Bevis och
andra skuldförbindelser vilkas återstående löptid understiger fem år skall
tas upp tdl ett belopp som motsvarar tjttgo procent av del nominella värdet för
varje helt år som återstår tdl förfaf lodagen.

Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, enligt medgivande
av regeringen eller ejter regeringens bemyndigande av bankinspektionen,
räknas andra kapitaf tillskott och reserver än som sägs i andra och tredje
styckena.

Från
summan av det primära och

supplementära kapitalet skad räk

nas av del bokförda värdet av vad

som har skjutits tid som aktiekapi- 3 j

s. 32 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

tal eller i annan Jbrm i ett företag som driver något slag av
finansiell verksamhet som kräver tillstånd. Någon avräkning skall dock inte göras
om tillskottet uppgår till högst fem procent av företagets egna kapital eller
motsvarande och det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott inte
överstiger tio procent av bolagets egna kapital. A vräkning skall inte heller
göras för tid-skott i företag som omfattas av bestämmelserna i 18 c§.

18b§

Kapitalkravet enligt 18 § bestäms i JÖrhådande tid bolagets tillgångar
samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitaf marknaden som
innebär en kreditrisk för bolaget (placeringar). Placeringarna delas in i
följande grupper:

A. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket A

bankrörelselagen (1987:617).

B. Tillgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 § första stycket

B bankrörelselagen.

C. Tillgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 § första stycket

C bankrörelselagen.

D. Tidgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 § första stycket

D bankrörelselagen.

Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas

sådana tillskott som enligt

18 a § sista stycket skall räknas av

från kapitalbasen,

tillskott i JÖretag som omfat

tas av bestämmelserna i 18 cS.

de placeringar som anges i förstastycket A.

fordringar mot företag som ingår i samma koncern
som fondkom-missionsbolagei samt

fordringar som har garanterats av ett förelag i
samma koncern som fondkommissionsbolagel.

I
övrigt skall vid bestämmandet

av kapitalkravet placeringarna tas

upp tdl sammanlagt 32

s. 33 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

tjugo procent av summan av de placeringar som anges
i första stycket B,

femtio procent av summan av de placeringar som
anges i första stycket C samt

hela summan av de placeringar som anges i första
stycket D.

Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket
skad placeringarna värderas enligt följande:

1. Tdlgångar, för vilka reserver som avses i 18 a §
andra stycket B och C har satts av, värderas till sitt bruilobokföringsvärde,
aktier, obligationer och utländska valutor dock högst till sitt marknadsvärde.

2. Övriga tidgångar värderas till sitt bokförda värde.

3. Garantiförbindelser med anknytning till
kreditgivning värderas till sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt
nominella belopp.

5. Andra åtaganden på kapitaf marknaden värderas till
sill nominella belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.

Regeringen Jår bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana föreskri
fler som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.

18c§

Om ett fondkommissionsbolag har ett dotterföretag, skall vad som
föreskrivs i 18 § om kapitalkrav tillämpas även på koncernen (kon-.soliderat
kapitalkrav).

Koncernens kapitalbas och placeringar skall bestämmas med tillämpning
av de regler som enligt 11 kap. 11 § aktiebolagslagen (1975:1385) gäller JÖr
upprättandet av koncernbalansräkningar. Åven den del av kapitalbasen som
belöper på minoritetsandelar skad ingå. Redovisad goodwill skall räknas av
från primärt kapital. Placeringarna

3 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 43

s. 34 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

skad tas upp tid de värden som föreskrivs i 18 b§ eller, om
dotterföretaget inte är ett fondkommissionsbolag, i annan lag.

1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen får, intill utgången av år 1992, föreskriva lägre kapitalkrav
än som anges i 18 §. Sådana föreskrifter får dock mle innebära att det kommer
att gälla ett lägre kapitalkrav än som svarar mot kapitalbasens storlek i
förhållande till placeringarnas värde vid lagens ikraftträdande eller mot den
högre grad av kapitaltäckning som därefter har uppnåtts.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 18 a § tredje
stycket får förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens
ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den urspmngliga löptiden uppgår
till mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp som anges i lagmmmet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 18 b§ första
stycket får, intill utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar
för vilka försäkringsbolag svarar hänföras till gmpp B.

s. 35 Kontrollera mot PDF

9 Förslag till Prop. 1989/90:43

Lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska
skeppshypotekskassan

Härigenom
föreskrivs att det i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan skall
föras in fem nya paragrafer, 3 a 3 c, 38 och 39 §§, samt närmast före 3 a och
38 §§ nya mbriker av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Kapitaltäckning 3a§

Kassan skad vid varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad enligt 3b§,
som motsvarar åtta procent av värdet av kassans placeringar, beräknat enligt
3 c§ (kapitalkrav).

3b§

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital.
Det primära kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.

Med primärt kapital avses kassans reservfond.

Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av förlagsbevis
och andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid av minst fem år och med
rätt tid betalning först efter kassans övriga borgenärer, dock sammanlagt högst
till ett belopp som motsvarar hälften av det primära kapitalet. Bevis och
andra skuld-JÖrbinddser vilkas återstående löptid understiger fem år skall tas
upp till ett belopp som motsvarar tjugo procent av det nominella värdet för
varje helt år som återstår tdl förfallodagen.

Som primärt eder supplementärt kapital får dessutom, enligt medgivande
av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av bankinspektionen,
räknas andra kapitaf tillskott och reserver än som sägs i andra och tredje
styckena.

3c§

Kapitalkravet
enligt 3 a§ bestäms

i förhållande tid kassans tillgångar

samt sådana garantiJÖrbinddser

och andra åtaganden på kapital- 35

s. 36 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

marknaden som innebär en kreditriskför kassan (placeringar). Placeringarna
delas in i följande grupper:

A. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket A

bankrörelselagen (1987:617).

B. Tidgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 § första stycket

B bankrörelselagen.

C. Tillgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 § forsla stycket

C bankrörelselagen.

D. Tillgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 § första stycket

D bankrörelselagen.

De placeringar som anges i första stycket A undantas vid bestämmandet
av kapitalkravet. I övrigt skad placeringarna tas upp tid sammanlagt

tjugo procent av summan av de placeringar som anges
i första stycket B,

femtio procent av summan av de placeringar som
anges i första stycket C samt

hela summan av de placeringar som anges i första
stycket D.

Tid grund för beräkningen enligt andra stycket skad placeringarna
värderas enligt JÖljande:

1. Tidgångar värderas tid sitt bokförda värde.

2. Garantiförbindelser med anknytning till
kreditgivning värderas till sitt nominella belopp.

3. Övriga garantiförbindelser värderas tid halva sitt
nominella belopp.

4. Andra åtaganden på kapitaf marknaden värderas tid
sitt nominella belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.

Regeringen får bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana föreskrifter
som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.

Tidsyn m. m. 38 §

Kassan
står under tillsyn av bank

inspektionen.

Vid meddelande av föreläggande 36

s. 37 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

eder förbud i samband med tillsynen kan bankinspektionen förelägga
vite.

Inspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen.
Inspektionens beslut har omedelbar verkan, om inte annat beslutas.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om tillsynsverksamheten.

39
§

Kassan skall med årliga avgifter bekosta bankinspektionens verksamhet
enligt de ytterligare föreskrifter som regeringen meddelar.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen får, intill utgången av år 1992, föreskriva lägre kapitalkrav
än som anges i 3 a §. Sådana föreskrifter får dock inte innebära att det kommer
att gälla ett lägre kapitalkrav än som svarar mot kapitalbasens storlek i
förhållande till placeringarnas värde vid lagens ikraftträdande eller mot den
högre grad av kapitaltäckning som därefter har uppnåtts.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 3 b § tredje
stycket får förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens
ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den ursprungliga löptiden
uppgår till mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp som anges i
lagmmmet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 3 c § första
stycket får, intill utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar
för vilka försäkringsbolag svarar hänföras till gmpp B.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag

Prop.
1989/90:43

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1988:606) om finansbolag dels att 11 § skall ha
följande lydelse,

dels att det i lagen
skall föras in tre nya paragrafer, 11 a 11 c §§, och närmast före 11 § en ny
mbrik av följande lydelse.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse
Kapitaltäckning

Finansbolag får högst
låna upp medel med dels ett belopp som svarar mot bolagets kassa och mot vad
som innestår hos riksbanken, rilcs-gäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank,
central JÖreningsbank, kreditaktiebolag, hypoteksinsti/ut och postgirot eller
utlånats till annat finansbolag, dels ett belopp som svarar mot tolv och en
halv gånger det egna kapitalet. Om det finns särskif da skäl kan
bankinspektionen medge högre upplåning, dock högst till tjugo gånger det egna
kapitalet.

Som upplåning anses
inte vad som motsvarar av finansbolaget utfärdade skuldförbindelser som för
långivaren medJÖr rätt till betalning först efter bolagets övriga borgenärer
eller som har garanterats av staten, bankaktiebolag, sparbank eller central
JÖreningsbank. Tdl upplåningen skall läggas ingångna garantiförbindelser och
andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget.
Garantiförbindelser skad tas upp tid sitt nominella belopp. Delsamma gäller
andra åtaganden, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen har föreskrivit ett lägre belopp.

Med
eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av
bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med egel kapital får likstäf las

1.
garantifond. som bildats genom tillskott av aktieägare i finansbolaget eller
förbindelser utfärdade av bankaktiebolag, sparbank, cen-

Ett finansbolag skad
vid varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad enligi 11 a§, som motsvarar åtta
procent av värdet av bolagets placeringar, beräknat enligt 11 b § (kapitalkrav).

s. 39 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

trål
föreningsbank eller annan som bankinspektionen godkänt, intill ett belopp
motsvarande fem gånger bolagets aktiekapital,

2. fyrtio procent av ett belopp som svarar mot sådana
bolagets reserver som avses i 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617) intid
ett belopp motsvarande bolagets eget kapital samt

3. kapital som tillförts bolaget mot av bolaget
utfärdade skuldJÖr-binddser som medför rätt till betalning JÖrst ejter
bolagets övriga borgenärer, intill ett belopp motsvarande bolagets eget
kapital.

Från finansbolagets eget kapital skad avräknas det bokJÖrda värdet av
vad bolaget tillskjutit som aktiekapital eller i annan form tid annat in-
eller utländskt företag som driver finansieringsverksamhet.

Om det mellan finansbolag råder sådant nära samband som anges i 4 §,
kan bankinspektionen i det särskilda fallet bestämma att upplåningsrätt skad
beräknas gemensamt för bolagen.

lla§

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skad utgöra minst
hälften av kapitalbasen.

Med primärt kapital avses:

A. Eget
kapital.

B. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bolagets reserver för

utlåning och garantiförbindelser.

C. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bolagets reserver för

aktier, obligationer och utländska

valutor, dock högst sjuttio procent

av skillnaden mellan nettobokJÖ-

ringsvärdet och det lägsta av an

skaffningsvärdet och marknadsvär

det.

Med
supplementärt kapital avses

det nominella värdet av förlagsbevis

och andra skuldförbindelser med en

ursprunglig löptid av minst fem år

och med rätt tid betalning först efter 3q

s. 40 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

bolagets övriga borgenärer, dock sammanlagt högst tid ett belopp som
motsvarar hälften av det primära kapitalet. Bevis och andra skuldförbindelser
vilkas återstående löptid understiger fem år skall tas upp till ett belopp som
motsvarar tjugo procent av det nominella värdet för varje helt år som återstår
till förfaf lodagen.

Från summan av det primära och supplementära kapitalet skall räknas
av det bokförda värdet av vad som har skjutits till som aktiekapital eller i annan
Jbrm i ett företag som driver något slag av finansiell verksamhet som kräver
tillstånd. Någon avräkning skall dock inte göras om tillskottet uppgår tid
högst fem procent avföretagets egna kapital eller motsvarande och det sammanlagda
bokförda värdet av sådana tillskott inte överstiger tio procent av bolagets
egna kapital. Avräkning skall inte heller göras för tillskott i JÖretag som
omfattas av bestämmelserna i 11 c§.

llb§

Kapitalkravet enligt 11 § bestäms i förhållande till bolagets
tillgångar samt sådana garantiJÖrbinddser och andra åtaganden på kapitaf
marknaden som innebär en kreditriskför bolaget (placeringar). Placeringarna
delas in i följande grupper:

A. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket A

bankrörelselagen (1987:617).

B. Tillgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 § första stycket

B bankrörelselagen.

C. Tillgångar och åtaganden

som avses i 2 kap. 10 § första stycket

C bankrörelselagen.

D. Tillgångar
och åtaganden 4q

s. 41 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

som avses i 2 kap. 10 § första stycket D bankrörelselagen.

Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas

sådana tillskott som enligt 11 a § sista stycket
skall räknas av från kapitalbasen,

tillskott iföretag som omfattas av bestämmelserna i
11 c§,

de placeringar som anges i första stycket A,

fordringar mot företag som ingår i samma koncern
som finansbolaget samt

fordringar som har garanterats av ett företag i
samma koncern som finansbolaget.

1 övrigt skad vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp
tid sammanlagt

tjugo procent av summan av de placeringar som anges
i första stycket B,

femtio procent av summan av de placeringar som
anges i första stycket C samt

hela summan av de placeringar som anges i första
stycket D.

Tdl grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket
skall placeringarna värderas enligt följande:

1. Tillgångar, för vilka reserver som avses i 11 a§
andra stycket B och C har satts av, värderas lill sitt bruttobokföringsvärde,
aktier, obligationer och utländska valutor dock högst tid sitt marknadsvärde.

2. Övriga tillgångar värderas tid sitt bokförda värde.

3. Garantiförbindelser med anknytning tid
kreditgivning värderas tid sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser värderas tid halva sitt
nominella belopp.

5. Andra åtaganden på kapitaf marknaden värderas tid
sitt nominella belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

Regeringen Jår bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana föreskrifter
som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.

llc§

Om ett finansbolag har ett dotterföretag, skall vad som JÖreskrivs i
11 § om kapitalkrav tillämpas även på koncernen (konsoliderat kapitalkrav).

Koncernens kapitalbas och placeringar skad bestämmas med tidämpning
av de regler som enligt 11 kap. 11 § aktiebolagslagen (1975:1385) gäller för
upprättandet av koncernbalansräkningar .4 ven den del av kapitalbasen som
belöper på minoritetsandelar skall ingå. Redovisad goodwill skall räknas av
från primärt kapital. Placeringarna skall tas upp till de värden som föreskrivs
i 11 b§ eller, om doiierföreta-ge inte är ett finansbolag, i annan lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen får, intill utgången av år 1992, föreskriva lägre kapitalkrav
än som anges i 11 §. Sådana föreskrifter får dock inte innebära att det kommer
alt gälla ett lägre kapitalkrav än som svarar mot kapitalbasens storlek i
förhållande till placeringarnas värde vid lagens ikraftträdande eller mot den
högre grad av kapitaltäckning som därefter har uppnåtts.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 11 a § tredje
stycket får förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens
ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den urspmngliga löptiden uppgår
till mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp som anges i lagmmmet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 11 b § första
stycket får, intill utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar
för vilka försäkringsbolag svarar hänföras till gmpp B.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Finansdepartementet Prop. 1989/90:43

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1989

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.
Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson,
Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström,
Freivalds, Wallström, Lööw

Föredragande:
statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om kapitalkravet i banker och andra
kreditinstitut

1 Inledning

Banker
skall till skydd för insättarna ha ett visst lägsta eget kapital i förhållande
till den kreditrisk som är förenad med en banks tillgångar samt ingångna
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden. På motsvarande
sätt åläggs fondkommissionsbolagen att ha ett eget kapital till visst lägsta
belopp för att skydda sina uppdragsgivare. I syfte att värna om finansbolagens
soliditet finns regler som begränsar bolagens upplåningsrätt i förhållande
till vissa likvida tillgångar och det egna kapitalet. Också för
kreditaktiebolagen gäller vissa upplåningsrättsregler som är intagna i bolagens
bolagsordningar. Slutligen har hypoteksinstituten upplåningsrättsregler som är
relaterade till respektive instituts lagstadgade fonder.

Hösten
1983 tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande en kommitté,
kreditmarknadskommittén (KMK), Fi 1983:06 (f d. landshövdingen Nils Hörjel,
ordförande, överdirektören Alf Carling, överdirektören Stig Danielsson,
riksbanksdirektören Erik Karlsson sedan Karlsson begärt entledigande
förordnades i hans ställe fr.o.m. den 1 januari 1985 riksbanksdirektören Anders
Sahlén och ambassadören Kurt Malmgren).

Kommittén
skulle behandla bl.a. frågor om kreditmarknadens funktionssätt och finansinstitutens
rörelseregler i syfte att skapa mer rationella, lagfasta rörelseregler för
skilda slag av institut som verkar på den svenska kreditmarknaden. 1 detta
ärende behandlas de delar av kommitténs slutbetänkande (SOU 1988:29) Förnyelse
av kreditmarknaden som rör reglerna om kapitaltäckning.

Den
s.k. Basdkommittén för tillsyn över banker (the Basle Committee

on Banking Supervision efter en tidigare ordförande också kallad

Cooke-kommittén) bildades år 1974 på initiativ av cheferna för central

bankerna inom tiogruppens länder. 1 tiogmppen ingår bl. a. Sverige. Kom

mittén har till uppgift att genom rekommendationer förbättra tillsynen 43

s. 44 Kontrollera mot PDF

över internationellt
verksamma banker och strävar efter att nå enighet om Prop. 1989/90:43
normer för tillsyn. Det fömtsätts att berörda nationella beslutsorgan anpassar
sina regler efter vad som överenskommits.

1
juli 1988 presenterade kommittén sina gemensamma kapitaltäckningsregler för
internationellt verksamma banker. Avsikten är att reglerna skall tillämpas
fullt ut vid utgången av år 1992.

Med
uppdrag att göra en teknisk och saklig överarbetning av
kredit-marknadskommitténs kapitaltäckningsregler och lämna förslag till de ändringar
som föranleds av Baselkommitténs förslag tillsattes våren 1988 inom finansdepartementet
en arbetsgrupp, till vilken knöts en referensgrupp med representanter från
kreditinstituten. Arbetsgruppen som kallade sig kapitaltäckningsgmppen (KTG)
presenterade sitt förslag i december

1988 i
en departementspromemoria (Ds 1988:70) Reformering och inter

nationell anpassning av kapitalkravet i svenska kreditinstitut.

Kommittébetänkandet
och promemorian har remissbehandlats.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels de lagförslag som läggs fram i
promemorian som bilaga I, dels en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

Inom
den europeiska gemenskapen, EG, antog ministerrådet i april

1989 ett
direktiv, i vilket man definierade kapitalbasen för kreditinstitut

(own funds), 1 juli 1989 antog ministerrådet en s.k. common position

avseende ett kommissionsförslag till direktiv om solvenskrav för kreditin

stitut. Reglerna, som bygger på ("ooke-kommitténs regler, skall träda i

kraft den 1 januari 1991. Avsikten är att reglerna skall tillämpas fullt ut

fr. o. m. den 1 januari 1993.

2 Gällande rätt

2.1 Bankerna

Bankerna
skall enligt banklagstiftningen till skydd för insättarna ha ett visst lägsta
eget kapital i förhållande till den kreditrisk som är förenad med en banks
tillgångar samt ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på
kapitalmarknaden. Regler om kapitaltäckning finns i 2 kap. 9 11 §§
bankrördsdagen (1987:617).

1
9 § finns regler om kapitalbasens beräkning. Denna utgörs till en början av
eget kapital i bankaktiebolag, egna fonder i sparbank samt eget kapital i
central föreningsbank tillsammans med anslutna lokala föreningsbanker. Med
affärsbanks eget kapital avses aktiekapital, reservfond, uppskrivningsfond,
dispositionsfond och vinstbalans som har fastställts av bolagsstämma. Med
föreningsbanks eget kapital avses insatskapital, reservfond,
uppskrivningsfond, dispositionsfond och fastställd vinstbalans. Förlagsinsatser
räknas dock i detta sammanhang inte som eget kapital. Sparbanks egna fonder är
grundfond, reservfond, uppskrivningsfond och garantifond.

Med
eget kapital resp. egna fonder får likställas dels 40% av bankens

värderegleringsreserver för utlåning, garantiförbindelser, utländska valu- 44

s. 45 Kontrollera mot PDF

tor och obligationer, dels
det nominella värdet av förlagsbevis och andra Prop. 1989/90:43
skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter bankens övriga
borgenärer. Möjligheten att i kapitalbasen tillgodoräkna värderegleringsreserver
och förlagsbevis m. m. är dock i båda fallen begränsad till högst ett belopp
som motsvarar det egna kapitalet resp. de egna fonderna.

I
fjärde stycket föreskrivs att när kapitalbasen beräknas skall avdrag göras från
det egna kapitalet och de egna fonderna med vad som tillskjutits till andra
företag som driver någon form av bankverksamhet. Gmnden för bestämmelsen om
avdrag är att det kapital som skall hållas till skydd för bankens insättare
inte samtidigt får utgöra riskkapital i ett annat kreditinstitut.

Alla
tillskott till andra kreditinstitut skall emellertid inte avräknas. Vissa
satsningar i sidobolag ligger i hög grad i det allmännas intresse och i flera
bolag har staten inträtt som delägare. Vidare är kraven på kapitaltäckning i
dessa fall betryggande. Av dessa skäl skall avräkning från det egna kapitalet
inte ske i fråga om tillskott till företag där staten är delägare eller till
kreditaktiebolag som främst lämnar krediter mot säkerhet i panträtt i bostads-,
kontors- eller affarsfastighet eller ger lån till kommuner. Genom att avräkning
inte skall ske kommer placeringarna att få ett kapitaltäck-ningskrav på åtta
procent.

1
femte stycket föreskrivs att det egna kapitalet respektive de egna fonderna
skall minskas med åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i
vissa fastighetsbolag och viss andel av ett sådant bolags skulder. Bolaget
skall ha till syfte att bereda banken lokaler för dess inrymmande. Regeln
tillåter att en bank tillsammans med annan äger fastighet som delvis inrymmer
bankens lokaler och delvis disponeras av medddägaren. I en bankfastighet kan också
inrymmas t.ex. bostads-, kontors- och affärslägenheter. Banken behöver inte ha
aktiemajoriteten i bolaget men skall ha en så stor andel att banken kan anses
ha ett väsentligt ekonomiskt intresse i bolaget. När den ekonomiska insatsen
absolut sett är betydande kan intresset bedömas som väsentligt vid en lägre
andel av företagets aktiekapital än som skulle ha varit fallet om insatsen
absolut sett varit ringa. Utöver åtta procent av del bokförda värdet på
aktierna skall också avräknas den del av fastighetsbolagets samtliga bokförda
skulder som svarar mot bankens aktieinnehav i bolaget. Stycket innebär att det
ställs samma krav på kapitaltäckning, åtta procent, för direkt och indirekt
ägda fastigheter.

Bestämmelserna
om avräkning för innehav av aktier m.m. i andra kreditinstitut tillämpas i
praxis på det sättet att avräkning görs inte från enbart eget kapital resp.
egna fonder utan från den beräknade kapitalbasen, dvs. från summan av eget
kapital resp. egna fonder och vad som enligt det ovan anförda får likställas
med sådant kapital.

I
10 § anges vilken grad av kapilaltäckning som fordras för olika slag av
placeringar. Kapitalbehovet bestäms i förhållande till bankens tillgångar,
ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden.

Vid
beräkningen av kapitalkravet delas placeringarna in i fyra grupper

efter riskgrad. Den lägsta riskgraden omfattar placeringar med ingen eller

mycket liten föriustrisk. I den högsta riskgraden ingår de mest riskbetona- 45

s. 46 Kontrollera mot PDF

de tillgångama.
Placeringama i den lägsta riskgraden kräver ingen kapital- Prop. 1989/90:43
täckning. I de följande tre gmpperna krävs ett eget kapital uppgående till en,
fyra respektive åtta procent av placeringama. Indelningen av placeringama i
olika klasser är gjord så att reglerna skall ge en rimlig kapitaltäckning
totalt sett för varje bankkategori.

I
den lägsta riskgraden, som i lagtexten betecknas som gmpp A, tas upp
inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos riksbanken
och riksgäldskontoret. Hit hör också skattkammarväxlar, svenska stats- och
kommunobligationer samt hypoteksobligationer och obligationer utgivna av
kreditaktiebolag eller Nordiska invesleringsbanken samt andra fordringar för
vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar. Hit räknas
även fordringar för vilka svensk bank eller allmän kassa eller inrättning, vars
reglemente har fastställts av regeringen, svarar. Med allmän kassa eller
inrättning avses bl.a. AP-fonden. Andra rättssubjekt hos vilka placeringar
tillhör grupp A är kreditaktiebolag, hypoteksinstitut och försäkringsföretag
med svensk koncession samt sådant bank-ägt aktiebolag som enligt regeringens
medgivande får jämställas med kreditaktiebolag vid tillämpningen av denna
bestämmelse. Härmed avses finansbolag, främst sådana som driver factoring-
eller leasingrörelse. Till den lägsta riskgraden hänförs slutligen fordringar
och garantiförbindelser för vilka banken har erhållit säkerhet i värdehandling
eller fordran som tidigare har angivits. Med uttrycket fordringar för vilka de
ovan uppräknade kreditinstituten m.fl. svarar avses såväl direkta
gäldenärsförpliktdser som garantiåtaganden, vare sig dessa har formen av
borgen, bankgaranti, statlig kreditgaranti eller kreditförsäkring.

Till
den näst lägsta riskgraden i lagtexten betecknad som grupp B hör andra
fullgoda obligationer än de som har upptagits i gmpp A samt fordringar på
utländskt bankföretag eller försäkringsföretag eller på sam-fällighetsförening.
Att en obligation är fullgod innebär att den kan belånas i riksbanken. Normalt
fömtsätts att den offentligen utbjudits av svenskt bankinstitut och är
registrerad vid Stockholms fondbörs. Bestämmelsen är också tillämplig på
obligationer som är utfärdade av utländska låntagare. Med samfällighetsförening
avses förening för samfällighet enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter. Till gmpp B räknas vidare fordringar med säkerhet i panträtt i
jordbmks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet
inom 75% av uppskattningsvärdet. Slutligen hör till gmpp B fordringar och
garantiförbindelser med säkerhet i sådan värdehandling eller fordran som hör
till samma gmpp.

Till
nästa riskgrad gmpp C hör i huvudsak andra inteckningslån än de som
tidigare har nämnts. Sådana placeringar är fordringar med säkerhet i panträtt
i jordbmksfastighei, bostadsfastighet med en- eller Ivåfamiljshus eller
flerfamiljshus med statligt bostadslån eller tomträtt till sådan fastighet, om
pantvärdet ligger mdlan 75 och 100% av uppskattningsvärdet. Vid långivning
till statligt belånade bostadshus skall det värde tillämpas som de statliga
låneorganen har fastställt. Till samma kategori räknas fordringar med säkerhet
i panträtt i industrifastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom 50% av
uppskattningsvärdet. Till gmpp C hör

s. 47 Kontrollera mot PDF

också
fordringar med säkerhet i förlagsbevis och aktier, som är registrera- Prop.
1989/90:43 de vid Stockholms fondbörs.

Till
den högsta riskgraden gmpp D förs alla tillgångar och garantiförbindelser
som inte har räknats in i riskgradema A-C och som inte skall avräknas från eget
kapital och egna fonder enligt 9 §.

En
bank skall vid varje tidpunkt ha eget kapital eller egna fonder till ett
belopp, som motsvarar sammanlagt 1 %av summan av placeringarna i den näst
lägsta riskgraden, 4% av summan av placeringarna i nästa riskgrad samt 8% av
summan av placeringarna i högsta riskgraden. Det samlade kravet på eget kapital
räknas fram genom att kapitalkraven för bankens olika tillgångar läggs samman.

I
tredje stycket anges till vilka värden olika placeringar skall tas upp.

1
fjärde stycket anges att med uppskattat värde avses det av banken uppskattade
värdet. Detta skall ha fastställts efter en noggrann expertvärdering i varje
särskilt fall. 1 stället för detta värde skall emellertid banken vid
långivningen till bostadshus som har uppförts eller byggts om med stöd av
bostadslån enligt statliga bestämmelser tillämpa samma värden som det statliga
låneorganet, dvs. det fastställda pantvärdet.

Nu
nämnda bestämmelser kompletteras av reglerna i 11 § om konsoliderad
kapitaltäckning.

I
första stycket anges för vilka av svenska banker helt eller delvis ägda
utländska bankföretag konsolideringsförfarandet gäller.

Kapitaltäckningskravet
för moderbanken å ena sidan och för gmppen som helhet å andra sidan beräknas i
två skilda förfaranden. För den svenska banken gäller kapitaltäckningsreglerna
i 9 och 10 §§ oförändrade. Härvid tillämpas bestämmelserna i 9 § fjärde
stycket, vilket innebär att hela det bokförda värdet av bankens aktier eller
andelar i utländska bankföretag räknas bort från det egna kapitalet. Detta
innebär i sin tur att moderbanken inte i kapitaltäckningshänseende kan
tillgodoräknas eventuella kapitalöverskott i de utländska bankföretagen. Denna
princip kommer i lagtexten till uttryck i första stycket genom att där särskilt
anges att de följande bestämmelserna skall gälla utöver bestämmelserna i 9 §
fjärde stycket.

Den
utländska etableringen skall i första hand inrätta sig efter de
kapi-talräckningsregler som gäller i värdlandet. Syftet med konsolideringsförfarandet
är att bevaka att de risker som etableringar i länder med mycket liberala
kapitaltäckningsregler utsätts för inte blir så stora, att gruppens och
därmed den svenska bankens säkerhet kommer i fara.

I
andra stycket finns den centrala bestämmelsen att banken skall ha ett

eget kapital till lägst ett belopp som motsvarar det sammanlagda kapital

kravet i banken och i de utländska bankföretagen. 1 första meningen anges

att ett kapitalkrav skall bestämmas förde utländska bankföretagens place

ringar. Med placeringar avses här detsamma som i 10§, dvs. företagets

tillgångar och de garantiförbindelser som de utländska företagen har in

gått. Hur kapitalkravet skall bestämmas anges i nästa stycket. De utländs

ka företagens kapitalkrav skall till den del de motsvarar bankens andel i

respektive företag läggas samman med bankens eget kapitalkrav enligt

10 §. Banken åläggs att vid varje tidpunkt ha ett eget kapital till lägst ett 47

s. 48 Kontrollera mot PDF

belopp som svarar mot
detta kapitalkrav. Uttrycket vid varje tidpunkt Prop. 1989/90:43 anger att det
egna kapitalet aldrig får underskrida det sammanräknade kapitalkravet.
Kapitaltäckningen behöver emellertid inte kontrolleras med korta mellanmm.
Uttrycket anger däremot att banken även mellan kontrolltillfällena måste ha
eget kapital i sådan utsträckning att kapitalkravet tillgodoses.

Paragrafens
tredje stycke föreskriver hur kapitalkravet i konsolideringsförfarandet skall
bestämmas samt vad som därvid får anses som eget kapital. Som utgångspunkt anges
att reglerna i 9 och 10 §§ om beräkning av kapitalkrav och om vad som anses som
eget kapital skall gälla i tillämpliga delar.

Företagen
i en bankgmpp kan ha fordringar på varandra. Det är emellertid den risk som
drabbar gmppen som helhet vid placering av tillgångarna utanför gmppen som
skall läggas till gmnd för beräkningen av kapitalkravet i
konsolideringsförfarandet. Därför skall de fordringar som den svenska
moderbanken har på belagda dotterbanker eller som helägd dotterbank har på
andra av moderbanken helägda dotterbanker inte räknas med. Om den svenska
banken har en fordran på ett utländskt bankföretag vari den svenska banken har
endast en mindre ägarandel, och detta bankföretag placerar medlen utanför
konsolideringsgmppen, innebär detta att kapitalkravet i
konsolideringsförfarandet beräknas endast på den del av placeringen som svarar
mot den svenska bankens ägarandel i det utländska bankföretaget
(kvotkonsolidering). Detta kan lyckas innebära atl gmppens kapitaltäckningskrav
blir för lågt beräknat. Emellertid har även risken för placeringen kommit att
delas av övriga delägare i det utländska bankföretaget. Gmppens beräknade
kapitalkrav, med diminering av den interna fordringen, ger alltså en
rättvisande bild av den verkliga risk som gmppen utsätts för. Det kan tillåtas
därför atl alla interna fordringar mellan bankföretagen inom
konsolideringsgmppen elimineras vid beräkningen av gmppens kapitalkrav. En
bestämmelse i enlighet härmed finns i tredje stycket andra meningen. Vid
beräkningen av kapitalkravet för de utländska företagen skall 10 § gälla i
tillämpliga delar. Detta medför att det inte krävs något eget kapital för ett
utländskt bankföretags fordran på en svensk bank.

1
tredje stycket tredje meningen finns en bestämmelse som innebär att inget
kapitalkrav behöver beräknas för en fordran som garanteras av en annan bank
inom gmppen.

Att
inget kapitalkrav behöver beräknas för en kredit som garanteras av den svenska
banken följer av bestämmelserna i 10 §, vilka enligt huvudregeln skall gälla i
tillämpliga delar i konsolideringsförfarandet.

I
tredje stycket ijärde meningen sägs att 9 § fjärde stycket inte skall tillämpas
i konsolideringsförfarandet. Detta innebär att någon reduktion inte skall äga
mm av den svenska bankens aktiekapital med det bokförda värdet av den svenska
bankens aktie- eller andelsinnehav i det utländska bankföretaget.

Tredje
stycket sista meningen innebär att i konsolideringsförfarandet

får, i samma utsträckning som sägs i 9 § andra stycket, likställas så stor del

av de utländska företagens reserver och av dessa utgivna förlagsbevis eller 48

s. 49 Kontrollera mot PDF

andra
skuldförbindelser med efterställd betalningsrätt, som svarar mot Prop.
1989/90:43 bankens andel i respektive företag.

I
fjärde stycket föreskrivs att bankinspektionen skall besluta i fråga om
kapitalkrav och vad som skall anses som eget kapital. Till grund för
inspektionens beslut ligger de regler om kapitalkrav och eget kapital som
föreskrivs för de svenska bankerna. Inspektionens handläggning av dessa ärenden
har till syfte att så långt möjligt förenkla bankernas arbete med att ta fram
underlag för beräkningen av kapitalkravet.

2.2 Finansbolagen

I
syfte att värna om finansbolagens soliditet innehåller lagen (1988:606) om
finansbolag en upplåningsrättsregel. Enligt denna regel, som finns intagen i 11
§, får finansbolag låna upp medel med dels ett belopp som svarar mot bolagets
kassa och mot vad som innestår hos riksbanken, riksgäldskontoret,
bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kreditaktiebolag,
hypoteksinstitut och postgirot eller utlånats till annat finansbolag, dels ett
belopp som svarar mot tolv och en halv gånger det egna kapitalet. Om särskilda
skäl föreligger kan bankinspektionen medge högre upplåning, dock till högst 20
gånger eget kapital. Som upplåning anses inte vad som motsvarar av
finansbolaget utfärdade skuldförbindelser som för långivaren medför rätt till
betalning först efter bolagels övriga borgenärer eller som har garanteras av
staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till upplåning
skall läggas ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på
kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget. Garantiförbindelser
skall tas upp till sitt nominella belopp. Detsamma gäller andra åtaganden, om
inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen har
föreskrivit ett lägre belopp.

Med
eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av
bolagsstämman fastställd vinstbalans.

Med
eget kapital får likställas garantifond, som bildats genom tillskott av
aktieägare i finansbolaget eller förbindelser utfärdade av bankaktiebolag,
sparbank, central föreningsbank eller annan som bankinspektionen har godkänt,
intill ett belopp motsvarande fem gånger bolagets aktiekapital. Dessutom
medger upplåningsrättsregeln att med eget kapital får likställas 40% av ett
belopp som svarar mot sådana bolagets reserver som avses i 2 kap. 9 §
bankrörelselagen intill ett belopp som motsvarar bolagets eget kapital. Med
eget kapital får även likställas kapital som tillförts bolaget mot av bolaget
utfärdade skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter bolagets
övriga borgenärer, intill ett belöp motsvarande bolagets eget kapital.

Efter
mönster från bankrörelselagen innehåller paragrafen en avräk-ningsregd som innebär
att från finansbolagets eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad
bolaget tillskjulit som aktiekapital eller i annan form till annat in- eller
utländskt företag som driver finansieringsverksamhet.

I
paragrafen finns slutligen en bestämmelse som ger bankinspektionen 49

4
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 43

s. 50 Kontrollera mot PDF

rätt
att i det särskilda fallet föreskriva att upplåningsrätt skall beräknas
Prop. 1989/90:43 gemensamt för bolag, om det mellan dessa råder ett nära
samband.

2.3 Fondkommissionsbolagen

Fondkommissionslagen
(1979:748) innehåller i 18§ en kapitalläcknings-regel. Fondkommissionsbolag
skall till uppdragsgivarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp som
är betryggande i förhållande till bolagets tillgångar, ingångna garantiförbindelser
och andra åtaganden på kapitalmarknaden (placeringar). Det egna kapitalet
anses betryggande, om det uppgår till lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt
20% av värdet av aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag
av sådana aktier som innehas som ett led i organisationen av bolagets
verksamhet samt sex procent av värdet av övriga placeringar med vissa undantag.

Eget
kapital krävs inte för inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar eller
för obligationer och andra fordringar för vilka staten, kommun, bankinstitut,
kreditakliebolag eller försäkringsbolag svarar. Eget kapital krävs inte heller
för fordran hos annat fondkommissionsbolag på likvid för utförd
värdepappersaffär. Placeringar, för vilka fondkommissionsbolag har avsatt
reserver, skall såvitt avser aktier tas upp till sitt marknadsvärde och såvitt
avser utlåning, garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer till
sitt bruttovärde. Övriga placeringar skall i huvudsak tas upp till sitt
nettovärde.

Som
eget kapital skall anses vad som enligt 2 kap. 9 § bankrörelselagen gäller som
eget kapital. I fråga om fondkommissionsbolags reserver för aktier får vidare
med eget kapital likställas 40% av skillnaden mellan aktiernas marknadsvärde
och deras nettovärde. Från det egna kapitalet skall avräknas nettovärdet av
sådana aktier eller andelar i ekonomisk förening som fondkommissionsbolagel
förvärvat med stöd av tillstånd enligt 15 § andra stycket fondkommissionslagen.
Om särskilda skäl föreligger kan bankinspektionen medge undantag för viss tid
från de redovisade reglerna.

2.4 Kreditaktiebolagen

För
kreditaktiebolagen gäller de upplåningsrättsregler som finns intagna i resp.
bolags bolagsordning. Dessa regler varierar i hög grad. För flertalet
bostadsinstitut är upplåningsrätten maximerad till 50 gånger det egna kapitalet
och garantifonden. För näringslivsinstituten varierar multipdn mellan 3 och 40.
Med eget kapital avses aktiekapital, lagstadgade fonder och fastställd
vinstbalans. Med eget kapital får, intill ett belopp motsvarande det egna
kapitalet, likställas 40% av värderegleringsreserverna samt det nominella
värdet av föriagsbevis som bolaget utgivit.

2.5 Hypoteksinstituten

För
hypoteksinstituten gäller de upplåningsrättsregler som finns intagna i

7§
lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och 5q

s. 51 Kontrollera mot PDF

om
stadshypoteksföreningar, 18 § lagen (1970:65) om Sveriges allmänna Prop.
1989/90:43 hypoteksbank och om landshypoteksföreningar samt 4§ lagen (1980:
1097) om Svenska skeppshypotekskassan. Enligt dessa bestämmelser är
upplåningsrätten begränsad till tio gånger summan av resp. instituts olika
lagstadgade fonder. Dessa utgörs av de statliga gmndfonderna, reservfond samt
för stadshypoteks del även kapitaltäckningsfonden. För lands- och
stadshypoteksinstituten gäller att reservfonden skall uppgå till lägst ett
belopp som svarar mot en procent av kassans resp. bankens skulder. Motsvarande
kapitaltäckningskrav gäller också för föreningarna. Summan av kassans resp.
bankens reservfonder och föreningarnas säkerhets- och reservfonder skall därvid
uppgå till lägst två procent av kassans resp. bankens skulder. Utöver nu nämnda
kapitaltäckningskrav och begränsning i upplåningsrättshänseende har
Stadshypotek även ett särskilt kapitaltäckningskrav i relation till viss del
av utlåningen. Sålunda skall kassans och föreningarnas kapitalläckningsfonder
tillsammans uppgå till lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt fyra procent
av föreningarnas fordringar med inteckningssäkerhet som ligger mellan 75 och
85% av egendomens uppskattningsvärde samt åtta procent av föreningens
fordringar med pantsäkerhet i bostadsrätt.

3 Kreditmarknadskommitténs förslag

3.1 Allmänt

Kreditmarknadskommittén
har föreslagit omfattande ändringar i de kapitaltäcknings- resp.
upplåningsrättsregler som för närvarande gäller för de olika kreditinstituten.
I syfte att så långt möjligt skapa konkurrensneutralitet mellan skilda slag av
kreditinstitut föreslår kreditmarknadskommittén att i allt väsentligt enhetliga
kapitaltäckningsregler införs för de olika instituten. Reglerna innebär bl. a.
att samma krav på kapitaltäckning skall ställas för en viss verksamhet oavsett
i vilket slag av kreditinstitut den bedrivs. I det följande lämnas en
sammanfattning av de ändringar som kreditmarknadskommittén föreslår för resp.
institut.

3.2 Bankerna

Kreditmarknadskommitténs
förslag till ändringar i bankernas kapitaltäckningsregler avser såväl
kapitalbasens beräkning, riskklassindelningen som det konsoliderade
kapitaltäckningsförfarandet.

Vad
först gäller kapitalbasens beräkning föreslås till en början att bland

sådana värderegleringsreserver som får likställas med eget kapital även

skall räknas avskrivning på sådan lös egendom som upplåtits till nyttjande,

dvs. överavskrivningar på leasingobjekt. En bank skall enligt kommitténs

förslag kunna driva leasing av lös egendom i banken. Kreditmarknads

kommittén har vidare funnit att det i praxis tillämpade systemet för

avräkning av aktier och liknande tillskott i andra kreditinstitut inte är

tillfredsställande. Genom att avräkningen inte görs från det egna kapitalet 51

s. 52 Kontrollera mot PDF

eller de egna fonderna
utan från den sammanlagda kapitalbasen, finns Prop. 1989/90:43

utrymme
för att genom organisatoriska förändringar i en bankkoncern

eller i en grupp av
finansinstitut tunna ut det egna kapitalet och i allt större

utsträckning bygga upp den
i koncernen eller finansgruppen sammanlagda

kapitalbasen med
lånefinansierat kapital. Detta problem har kommit att

accentueras av att en bank
numera genom en lagändring år 1987 i

princip är oförhindrad att
flytta ut central eller egentlig bankverksamhet

till dotterföretag.

Kreditmarknadskommittén
har av olika skäl funnit att det inte är meningsfullt att behålla
avräkningsregdn. Regeln kan bl.a. inte på ett kon-kurrensneutralt sätt anpassas
till finansiella koncerner vari bank ingår som dotterföretag.
Kreditmarknadskommittén föreslår därför att regeln avskaffas. För att skapa
bättre garantier för att bankerna till insättarnas skydd håller en tillräcklig
kapitalstyrka föreslås i stället att reglerna om konsoliderad kapitaltäckning
samtidigt som de skärps utvidgas till att även gälla aktie- och andelsinnehav
i alla svenska företag som driver någon form av bankverksamhet. Därigenom
förhindras att bankerna i framtiden utan tillskott av nytt riskkapital kan öka
rörelsevolymen genom att föra över delar av verksamheten i banken till
särskilda dotter- eller intresseföretag och samtidigt öka andelen
lånefinansierat kapital.

De
ändringar som kreditmarknadskommittén föreslår i det konsoliderade kapitaltäckningsförfarandet
innebär i korthet följande.

Konsolideringsprincipen
utvidgas till att omfatta samtliga etableringar i svenska och utländska dotter-
eller intresseföretag som driver någon form av bankverksamhet, om bankens andel
uppgår till lägst 20% av aktiekapitalet eller motsvarande eller om andelen
motsvarar lägst 20% av röstetalet för samtliga aktier eller andelar. Med
företag som driver någon form av bankverksamhet avses samma slag av finansiella
institut som enligt den nuvarande lagstiftningen, alltså enligt kommitténs
förslag bank, kreditmarknadsbolag (= finansbolag och kreditaktiebolag) och
fondkommissionsbolag. Företag som utgör stödfunktion till bank såsom data-
eller transportföretag och liknande omfattas inte av den nu ifrågavarande definitionen.

Den
utvidgade konsoliderade kapitaltäckningen ersätter inte de nuvarande,
grundläggande bestämmelserna om beräkning av kapitalkrav för resp.
finansinstitut var för sig. Det är avsett att kapitaltäckningskravet för
moderbanken å ena sidan och för konsolideringsgruppen som helhet å andra sidan
skall beräknas i två skilda förfaranden. Samtliga företag i gruppen måste var
för sig uppfylla de kapilalkrav som uppställs för resp. institutgrupp i
bankrörelselagen och den av kreditmarknadskommittén föreslagna
kapitalmarknadslagen. För utländska dotter- och intresseföretag skall, liksom
enligt nu gällande bestämmelser, bankinspektionen besluta i fråga om
kapitalkrav och vad som skall anses som dess eget kapital.

I
konsolideringsförfarandet skall moderbanken vid varje tidpunkt uppfylla,
förutom det egna kapitalkravet, den del av kapitalkravet i dotter-dier
intresseföretaget som svarar mot bankens andel i företagets aktiekapital eller
motsvarande.

Vid
beräkningen av det egna kapitalet får banken tillgodoräkna fritt och 52

s. 53 Kontrollera mot PDF

bundet eget kapital som
upparbetats i dotter- och intresseföretagen efter Prop. 1989/90:43 tidpunkten
för bankens förvärv av aktierna eller andelarna i dessa. I enlighet med
kvotkonsolideringsprincipen får dock endast så stor del av nämnda kapital
tillgodoräknas som svarar mot bankens andel av aktiekapitalet eller
motsvarande i företaget. Eget kapital som fanns i dotter- eller
intresseföretaget redan vid förvärvet, får inte tillgodoräknas. Från summan av
det sålunda beräknade egna kapitalet skall därefter avdrag ske för eventuell
goodwill som uppkommit vid förvärvstillfället. Sådant avdrag skall endast ske
beträffande företag som är dotterföretag till banken.

Med
det egna kapitalet får likställas värderegleringsreserver och förlagslån m.
m., i båda fallen dock högst intill ett belopp som motsvarar det egna kapitalet
på sätt detta beräknats i konsolideringsförfarandet. Dock får endast sådana
reserver i dotter- och intresseföretagen som upparbetats efter bankens förvärv
likställas med eget kapital. Reserver som omfattas av förvärvet får sålunda
inte tillgodoräknas. Förlagslån och liknande skuldförbindelser mellan
konsolideringsföretagen får inte likställas med eget kapital och egna fonder.
Reserver och förlagslån m. m. får ej heller medräknas till högre belopp än som
svarar mot bankens andel av kapitalet i företaget, vilket följer av
kvotkonsolideringsprincipen.

En
gräns på 20% ägande- eller röstandel öppnar en möjlighet att i vissa fall undgå
syftet med den utvidgade konsoliderade kapitaltäckningen, t. ex. om sex banker
gemensamt förvärvar ett kreditinstitut och bankemas ägande- och röstandelar är
lika stora. 1 sådant fall skall enligt kreditmarknadskommitténs förslag, i
samband med tillståndsprövningen av förvärvet, som villkor kunna uppställas
att andelen skall konsolideras av var och en av ägarbankerna. Likaså skall ett
sådant villkor kunna uppställas då en bank förvärvar en andel som understiger
20% i ett stort finansinstitut, om placeringen tar en inte obetydlig del av
bankens resurser i anspråk.

Det
utvidgade konsoliderade kapitaltäckningsförfarandet föreslås bli tillämpligt
även på en finansiell koncern vari en eller flera banker ingår som
dotterföretag. Samtidigt föreslås att de nuvarande provisoriska reglerna i 1
kap. 5 § bankaktiebolagslagen (1987:618) om kapitalkrav för moderföretag i en
finansiell koncern upphävs. Kreditmarknadskommittén har därmed skapat
kapitaltäckningsregler som är helt konkurrensneutrala mellan skilda slag av
bankkoncerner.

Vad
slutligen gäller riskklassindelningen föreslår kreditmarknadskom

mittén att denna utökas med en femte gmpp som fordrar 24% kapitaltäck

ning. Till denna riskklass, som ersätter den nuvarande D-gruppen, hänförs

placeringar avseende handelslager i banks fondkommissionsrörelse. De

placeringar som avses i den nuvarande D-gmppen, 8%-klassen, har förts

över till en ny E-gmpp, som enligt kommitténs förslag även skall omfatta

placeringar i factoringverksamhet samt placeringar i företag som driver

någon form av bankverksamhet, dock endast sådana som inte omfattas av

den konsoliderade kapitaltäckningen. Det sistnämnda innebär att aktiein

nehav understigande 20% av aktiekapitalet i ett kreditinstitut normalt

kommer att fordra 8% kapitaltäckning. Större aktieinnehav i sådana fi

nansinstitut fordrar ingen kapitaltäckning. Dessa omfattas i stället av den

utvidgade konsoliderade kapitaltäckningen. Placeringar hänförliga till 53

s. 54 Kontrollera mot PDF

leasing av lös egendom
föreslås ingå i gmpp C, som fordrar 4% kapital- Prop. 1989/90:43 täckning.
Slutligen föreslås att fordringar för vilka kreditmarknadsbolag,
fondkommissionsbolag och fondhandlarbolag svarar skall hänföras till gmpp A och
således inte fordra någon kapitaltäckning; ett fondhandlarbolag är enligt
kreditmarknadskommitténs förslag ett aktiebolag som har fått tillstånd att
driva penningmarknadshandel.

Vad
särskilt gäller sparbankema och föreningsbankerna föreslår kreditmarknadskommittén
att dessa skall få möjlighet att genom utgivande av s. k. garantifondsbevis på
den allmänna marknaden få tillskott av riskvilligt kapital. Kapitalet skall
inflyta i garantifonden, vilken för föreningsbankernas del är en nyskapad fond
som skall ingå i det egna kapitalet. Garantifondens storlek skall vara
begränsad, för sparbank till 50% av reservfondens storlek och för
föreningsbank till 50% av det övriga egna kapitalet. Garantifondsbevisen måste
uppfylla vissa gmndläggande krav. De får bl. a. inte löpa med någon på förhand
bestämd avkastning. Avkastning får inte lämnas om bankens rörelseresultat är
negativt eller skulle bli negativt om sådan lämnades. Garantifondsbeviset måste
också vara ouppsägbart från placerarens sida.

3.3 Finansbolagen och kreditaktiebolagen

Kreditmarknadskommittén
föreslår att de nuvarande finansbolagen och kreditakliebolagen slås samman till
ett nytt slag av institut, kreditmarknadsbolag. Kreditmarknadskommittén har
bedömt att den särreglering som kännetecknat kreditaktiebolagen till
övervägande del inte längre är behövlig och lämplig. För att bedriva verksamhet
i kreditmarknadsbolag skall krävas tillstånd av bankinspektionen, varvid görs
en bedömning av företagets lämplighet, däremot inte någon behovsprövning. 1
fråga om verksamhetens inriktning kan ett kreditmarknadsbolag vara ett
breddinstitut eller ett specialinstitut. Ett kreditmarknadsbolag skall ha
möjlighet att låna upp medel på marknaden genom utgivande av obligationer och
andra marknadspapper. I princip skall samma regler gälla för bankägda och
icke-bankägda kreditmarknadsbolag.

Kreditmarknadskommittén
anser att de nuvarande upplåningsrättsreglerna för finansbolagen och
kreditaktiebolagen inte skall överföras till atl gälla för
kreditmarknadsbolagen, utan föreslår i stället införande av kapitaltäckningsregler
som tar hänsyn till placeringarna och därmed till kreditportföljens riskprofil.
Dessa regler har utformats i stor överensstämmelse med dem som föreslagits för
bankerna.

Kapitalbasen
skall enligt 4 kap. 9 § förslaget till kapitalmarknadslag utgöras av eget
kapital, garantifond, värderegleringsreserver och föriagslån m.m. De två sistnämnda
posterna beräknas på motsvarande sätt som för bankerna. Garantifonden, som
skall vara bildad genom tillskott av aktieägare i bolaget eller förbindelser
utfärdade av bank eller annan som bankinspektionen godkänt, får tillgodoräknas
högst intill ett belopp som svarar mot fem gånger bolagets aktiekapital.

Riskklassindelningen,
som finns intagen i 4 kap. 8 § lagförslaget, över

ensstämmer i allt väsentligt med den som föreslås i bankrörelselagen. Det 54

s. 55 Kontrollera mot PDF

är
emellertid avsett att kreditmarknadsbolag skall kunna bedriva vissa Prop.
1989/90:43 riskfyllda verksamheter som inte är tillåtna för bank. Sådana
verksamheter hänförs till 24%-klassen, vilken utformats som en uppsamlingsklass
på motsvarande sätt som 8%-klassen i bankrörelselagen. Exempelvis skall s. k.
vinstandelslån och villkorslån anses som sådan mer riskfylld verksamhet som
fordrar 24% kapitaltäckning. Däremot har fordringar med efterställd
betalningsrätt på aktiemarknadsbolag ansetts innebära en normalrisk och har
därför hänförts till 8%-klassen. Aktier och andelar som förvärvats i
finansieringssyfte skall hänföras till uppsamlingsklassen, dvs. fordra 24%
kapitaltäckning. Om aktierna eller andelarna har innehafts längre tid än fem år
skall de dock fordra 100% kapitaltäckning.

För
kreditmarknadsbolagen föreslås slutligen i 4 kap. 10 § kapitalmarknadslagen
regler om konsoliderad kapitaltäckning. Dessa överensstämmer i allt väsentligt
med dem som föreslagits för bankerna, dock med den skillnaden att
moderföretaget vid beräkningen av den konsoliderade kapitalbasen i viss
omfattning får tillgodoräkna garantifond i dotter- eller intresseföretag.
Garantifonden får tillgodoräknas endast i den mån den bildats genom tillskott
från annan än företag som omfattas av den konsoliderade kapitaltäckningsberäkningen.

3.4 Fondkommissions- och föndhandlarbolagen

Kreditmarknadskommittén
föreslår att de nu gällande reglerna i fondkommissionslagen upphävs och
ersätts med nya i kapitalmarknadslagen. Fond-kommissionsbolagens verksamhet
föreslås bli i princip begränsad till kommissionshandel på aktie- och
penningmarknadema. Egenhandd på penningmarknaden skall vara förbehållen ett
nytt slag av institut, fondhandlarbolag. För fondkommissionsbolag och
fondhandlarbolag föreslås gemensamma reglerom kapitaltäckning i 5'kap. 12 14
§§ kapitalmarknadslagen.

I
likhet med vad som gäller för bankema föreslås i 13 § att kapitalbasen skall
utgöras av eget kapital samt värderegleringsreserver och förlagslån m. m.
Kreditmarknadskommitténs förslag innebär alltså att bolagen ges rätt att utge
förlagsbevis. Värderegleringsreserver och förlagslån får medräknas i samma
omfattning som enligt bankrörelselagen. I beloppet för
värderegleringsreserverna får emellertid även inräknas reserver för aktier.

Liksom
för närvarande föreslås att placeringarna gmpperas i två riskklasser, en för
placeringar avseende aktier och andelar i handelslager, för vilka
kapitaltäckningskravet skärps till 24%, och en för övriga placeringar som skall
fordra 8% kapilaltäckning (12§). Kapitalkrav uppställs dock inte för
placeringar som enligt bankrörelselagen är fria från kapitaltäckning eller för
placeringar som omfattas av det konsoliderade kapitaltäck-ningsförfarande som
föreslås i I4§. Reglerna om konsoliderad kapitaltäckning överensstämmer med
dem som föreslås för kreditmarknadsbolagen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

3.5
Hypoteksinstituten Prop. 1989/90:43

Kreditmarknadskommittén
föreslår att hypoteksinstitutens nuvarande upplåningsrättsregler ersätts med
kapitaltäckningsregler som liksom för de övriga kreditinstituten tar hänsyn till
placeringarnas riskprofil. För att i största möjliga utsträckning skapa
konkurrensneutralitet med övriga kreditinstitut har kreditmarknadskommittén
gjort en genomgripande översyn av hypoteksinstitutens fonder och dessas
skattemässiga behandling.

Hypoteksinstitutens
gmndfonder föreslås i fortsättningen benämnas garantifonder.
Stadshypoteksföreningarnas säkerhetsfonder föreslås benämnas reservfonder. De
medel som fmns i stadshypoteks kapitaltäcknings-fonder skall enligt förslaget
överföras till reservfonderna. Lands- och Stadshypoteksinstituten föreslås
vidare få möjlighet att avsätta medel till värderegleringskonton. De
avsättningar som dessa institut gjort fr.o.m. ingången av år 1985 till reserv-
och säkerhetsfonderna skall genom en särskild övergångsbestämmelse
transformeras till värderegleringskonton. Intill dess så skett skall
ifrågavarande avsättningar inte få inräknas i kapitalbasen.

Kapitalkravet
skall enligt kreditmarknadskommitténs förslag beräknas gemensamt för
stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningarna samt för hypoteksbanken och
landshypoteksföreningama. Kapitalbasen skall enligt förslagen i 39 c §
stadshypotekslagen och 60 a § landshypotekslagen utgöras av kassans/bankens och
föreningarnas reservfonder, kassans/bankens garantifond intill ett belopp som
motsvarar fem gånger summan av reservfonderna, 40% av ett belopp som avsatts
till värderegleringskonto, samt det nominella värdet av förlagslån och andra
skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter kassans/bankens
och föreningarnas övriga borgenärer. Värderegleringsreserver och föriagslån
m.m. får dock var för sig uppgå till högst ett belopp som motsvarar
reservfonderna.

Lands-
och stadshypoteksinstituten föreslås få möjlighet att förvärva aktier och
andelar i organisationsföretag. För tillskott i sådana företag skall, efter
mönster från nu gällande regler i bankrörelselagen, vid kapitalbasens
beräkning avräkning ske från värdet av reservfonderna. I avbidan på resultatet
av den översyn som skall göras av en särskild organisationsutredning för
hypoteksinstituten har kreditmarknadskommittén inte funnit anledning föreslå
några regler om konsoliderad kapitaltäckning. Den av kreditmarknadskommittén
föreslagna riskklassindelningen för lands- och stadshypoteksinstituten överensstämmer
i allt väsentligt med den som föreslås för bankerna. Eftersom
hypoteksinstituten inte kan ha handelslager av aktier m. m. har dock
24%-klassen utelämnats.

För
skeppshypotekskassan föreslår kreditmarknadskommittén nya kapitaltäckningsregler
i 3 a § skeppshypotekslagen. Enligt dessa får kapitalbasen byggas upp på
motsvarande sätt som för de andra hypoteksinstituten, dock med den skillnaden
att värderegleringsreserver inte kan ingå. Anledningen härtill är att
skeppshypotekskassan är befriad från skattskyldighet för all inkomst utom
inkomst av fastighet och därför inte har behov av några värderegleringskonton.

För
kassans placeringar uppställs ett generellt kapitaltäckningskrav på z-

s. 57 Kontrollera mot PDF

älta
procent, utom för sådana placeringar som enligt bankrörelselagen är Prop.
1989/90:43 fria från kapitalkrav.

För
kassans placeringar i utländsk valuta föreslås en speciell värderingsregel,
som innebär att dessa placeringar skall tas upp till 75% av motvärdet i svenska
kronor på grundval av den vid beräkningstillfället på den svenska
valutamarknaden noterade säljkursen för valutan ifråga.

4 Baselkommitténs rekommendation

4.1 Bakgrund

Under
slutet av 1960-talet och början av 1970-talet åsamkades banker i många länder
stora förluster på engagemang i sin utlandsrördse och på sin valutahandel. I
några fall ledde detta till fallissemang av internationellt arbetande banker
vilket fick vittgående konsekvenser. Med anledning härav beslöts att samarbete
mellan olika länders tillsynsmyndigheter skulle etableras. Sådant samarbete
hade dessförinnan förekommit i endast ringa utsträckning. Det var egentligen
endast i de nordiska länderna som regelbundna kontakter förekom, vilka
upptagits redan år 1925.

Under
hösten 1974 beslöts att ett samarbetsorgan skulle bildas mellan tillsynsmyndigheterna
i 1 O-gruppens länder. I detta samarbete skulle ingå representanter för
centralbankerna och i de länder där tillsynen utövades av annan myndighet än
centralbanken, tillsynsmyndigheten . Gruppen kallas the Committee on Banking
Supervision (Baselkommittén). I Baselkommittén ingår representanter från
centralbankerna och tillsynsmydighe-terna i de s. k. tiogmppens länder,
nämligen Belgien, England, Frankrike, Holland, Italien, Japan, Kanada, Sverige,
Förenta Staterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz, samt Luxemburg.

Baselkommitténs
första uppgift blev att söka skapa sådana kontakter mellan tillsynsorganen atl
ett samarbete skulle tas upp om det i banker eller banksystemet uppstod
störningar av ett slag som bedömdes kunna få konsekvenser utanför det egna
landet. Under sitt arbete har kommittén också bl.a. enats om regler för en
fördelning av ansvaret för tillsyn av banketableringar utanför moderbankens
hemland och för tillsyn på koncernbasis.

Under
senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet ökade bankernas
internationella utlåning i snabbare takt än deras inhemska. Denna ökning skedde
i stor utsträckning genom utlåning till andra stater och till andra länders
banker, dvs. placeringar som i regel var förenade med låga kapitalkrav.
Bankernas balansräkningar växte därmed i snabbare takt än motsvarande
kapitalbas, vilket gjorde att bankernas soliditet minskade. Samtidigt
påbörjades en utveckling i banksystemet, som innebar att den traditionella
utlåningen delvis kom alt ersättas med nya låneinstrument för vilka bankerna
dock fortfarande hade ett visst ansvar. Eftersom dessa åtaganden inte framgick
av bankernas balansräkningar kunde de på så sätt undgå kapitalkrav.

Denna
utveckling gav anledning till oro och föranledde Baselkommittén 57

s. 58 Kontrollera mot PDF

att söka kartlägga graden
av konsolidering hos olika länders banker och Prop. 1989/90:43 hur denna
utvecklades över tiden. Svårigheterna att göra en rättvisande jämförelse var
dock stora på grund av olikheter i utformningen av kapitaltäckningsregler länderna
emellan. Efter ett gmndläggande samarbete mellan engelska och amerikanska
myndigheter, som enades om gemensamma kapitaltäckningsregler vid slutet av år
1986, beslöt kommittén att söka åstadkomma enighet om sådana regler som kunde
tillämpas av alla länder inom tiogruppen.

De
av Baselkommittén i juni 1988 antagna reglerna är avsedda att tjäna två syften.
Dels skall de öka soliditeten hos internationellt verksamma banker och främja
en sund utveckling av deras rörelse, dels skall de kunna i sin helhet tillämpas
av banker i olika länder och därigenom möjliggöra en konkurrens på lika villkor
även mellan banker i olika länder.

Vid
utarbetandet av reglerna har ett nära samarbete skett med representanter för
Europeiska Gemenskapen, EG, i syfte att uppnå överensstämmelse med de
motsvarande regler som är under utarbetande där. Detta är särskilt viktigt, då
flera länder inom tiogmppen också är anslutna till EG. Reglerna har också sänts
till tillsynsmyndigheter utanför tiogruppen för att om möjligt få reglerna
tillämpade världen över.

Det
skall här understrykas att reglerna innehåller minimikrav. Det står varje land
fritt att föreskriva strängare regler. Det förtjänar också framhållas att
kapitaltäckningskravet endast är en av flera faktorer som måste tas i beaktande
när man bedömer en banks ställning. Reglerna tar sikte på att bestämma
kapitalkravet i förhållande till den kreditrisk som är förenad med
placeringarna. Andra risker, t. ex. ränterisker och kursrisker för valutor och
värdepapper, har inte beaktats. Baselkommittén arbetar emellertid på att komma
fram till metoder för atl mäta även sådana risker.

Det
är också så att kapitalrelationen, sedd isolerad, kan ge en missvisande bild
av en banks styrka. Av betydelse är också tillgångarnas kvalitet och storleken
på de reserveringar som gjorts mot tillgångar med tveksamt värde. I sitt
fortsatta arbete kommer Baselkommittén att noga följa förutsättningarna för
att skapa reserver och hur de utvecklas i olika länder.

Reglerna
är avsedda att tillämpas på koncernbasis, dvs. inkluderande dotterföretag som
bedriver finansiell verksamhet av något slag. Baselkommittén har noterat att
ägarstrukturen och bankers ställning i finansiella koncerner kan genomgå
avsevärda förändringar bl.a. på grund av omstrukturering. Sådana frågor kommer
att fortlöpande tas upp i kommittén med sikte på att söka säkerställa att
bankens ställning inte försämras på grund av förlustrisker som kan uppkomma
inom andra delar av en finansiell grupp. Även i detta avseende förekommer ett
nära samarbete med EG som arbetar med samma frågor.

Systematiken i de av
Basdkommittén antagna kapitaltäckningsreglerna

påminner i hög grad om den som gäller för svenska banker enligt bankrö

relselagen. Vissa avvikelser föreligger dock. Enligt Baselkommitténs regler

skall placeringarna klassificeras efter riskgrad och ges olika vägningstal.

Det sålunda beräknade sammanvägda värdet skall därefter ställas i rela

tion till en på visst sätt beräknad kapitalbas. Basen skall därvid uppgå till

en viss lägsta kvotdel av placeringarnas värde. 58

s. 59 Kontrollera mot PDF

4.2
Kapitalbasen Prop. 1989/90:43

I
reglema görs en åtskillnad mellan eget kapital och kapital som kan likställas
med eget kapital. Det egna kapitalet skall utgöra minst 50% av kapitalbasen.
Med eget kapital likställda poster får alltså inte överstiga det egna
kapitalet.

Med
eget kapital avses aktiekapital och öppet redovisade reserver, som kan
definieras som den del av kapitalbasen som har den högsta kvalitén.

De
med eget kapital likställda posterna är följande.

1) Dolda
reserver

En
förutsättning för att dessa skall få inräknas i kapitalbasen är att de skapats
genom avsättningar via resultaträkningen och att de är kända och accepterade av
tillsynsmyndigheten.

2) Uppskrivningskonton

Reserver
av detta slag uppkommer då bokföringsregler tillåter att tillgångar, som efter
förvärvet ökat i värde, får bokföras till sitt nya marknadsvärde. En på sådant
sätt uppkommen reserv får inräknas i kapitalbasen om värderingen skett med
försiktighet och en buffert skapats för att möta eventuella prisfluktuationer.
Dolda reserver i form av lågt värderade bankfastigheter får dock inte
tillgodoräknas.

3)
Avsättningar för föriuslrisker

Här
ifrågavarande avsättningar får inräknas i kapitalbasen i den mån de gjorts för
att möta troliga men ännu ej identifierade förlustrisker. I regel görs sådana
avsättningar med en procentsats av kreditportföljens värde, som svarar mot en
erfarenhetsmässig föriustrisk. Avsättningar som gjorts för att täcka kända
föriuster räknas inte in i kapitalbasen. Baselkommittén är medveten om att det
här kan uppkomma definitionsproblem och skall därför återkomma med en närmare
precisering av gränsdragningen mellan olika slags avsättningar.

4)
Särskilda typer av upplåningsinstrument

Under
denna rubrik inryms en rad olika instrument som kombinerar vad som är
karakteristiskt för eget kapital och för lån. Instrumenten skall uppfylla
följande krav:

- De skall ha upptagits utan säkerhet, vara
efterställda och kontant betalda.

- De får inte inlösas på begäran av innehavaren eller
utan tillstånd av tillsynsmyndigheten.

- De skall kunna fritt disponeras för att täcka
föriuster under fortlöpande verksamhet.

- Även om instrumentet är räntebärande skall
räntebetalning kunna upp- 59

s. 60 Kontrollera mot PDF

skjutas
om bankens resultat för visst/vissa år inte medger räntebetal- Prop.
1989/90:43 ning.

5)
Förlagslån

Förlagslånen
är underlägsna andra instmment som ingår i kapitalbasen i så måtto att de har
en bestämd förfallotid och inte kan användas för förlusttäckning annat än om
banken trätt i likvidation. Lånen får därför ingå i kapitalbasen endast till
50% av eget kapital. Det fömtsätts att lånen löper på mer än fem år. Viss
reduktion av lånens värde under de sista fem åren av deras löptid har också
fömtsätts.

Avräkning

Vid
beräkningen av kapitalbasen skall avräkning ske i vissa fall, nämligen

a) för förvärvad goodwill, som skall avräknas från det egna kapitalet,
samt

b) med
det bokförda värdet av aktier eller andra tillskott i andra kreditinstitut som
inte konsolideras av banken.

Det
under a angivna avdraget, som skall göras från det egna kapitalet, får en
direkt inverkan på möjligheten att med eget kapital likställa andra poster. Att
det under b angivna avdraget endast avser tillskott i kreditinstitut som inte
är dotterföretag hänger samman med att ett dotterföretags placeringar skall
kapilaltäckas på konccrnbasis.

4.3 Riskklassificeringen

Reglema
bygger på en klassificering av bankernas placeringar med hänsyn

till kreditrisken. Klassificeringen är relativt enkel även om antalet klasser

uppgår lill fem. Principen är att de olika posterna till största delen skall

kunna hämtas från balansräkningen. Vissa poster kräver inget eller reduce

rat kapital. Detta kommer till uttryck i reglerna genom att sådana poster

inte alls tas med i beräkningen eller att de beaktas till en viss del av sitt

nominella värde. Genom en sådan omräkning reduceras balansräkningens

slutsumma, mot vilken sedan ett kapilalkrav, uttryckt i procent, ställs upp.

Enligt reglema skall balansräkningens poster tas med i beräkningen med

följande procentsatser:

0% a) Kontanta medel,

b) fordringar på stater och centralbanker, i nationell
valuta och refinansierade i samma valuta,

c) andra fordringar på stater och centralbanker inom
OECD-området samt

d) fordringar
för vilka pantförskrivits kontanta medel eller vär

dehandling utfärdad av stat inom OECD-området eller mot så

dan stats garanti.

0
50% Fordringar för vilka inhemska kommuner och därmed jämförliga
samfälligheter svarar.

20%
a) Fordringar för vilka internationella utvecklingsbanker svarar,

eller
fordringar för vilka säkerheten utgörs av värdehandling som 60

s. 61 Kontrollera mot PDF

utfärdats
av en sådan bank, Prop. 1989/90:43

b) fordringar för vilka banker inom OECD-området
svarar,

c) fordringar med en återstående löptid av högst ett
år på banker utanför OECD-området eller mot en sådan banks garanti samt

d) fordringar
för vilka kommuner och liknande samfälligheter

inom OECD-området svarar.

50%
Lån mot säkerhet av panträtt i bostadsfastighet. 100% Övriga placeringar.

Till
gmnd för den ovan redovisade riskklassificeringen ligger bl.a. följande
överväganden.

A. Olika
slag av risk

1
bankverksamhet uppkommer risker av olika slag mot vilka bankerna måste söka
gardera sig. För flertalet banker torde kreditrisken vara den mest
framträdande. Övriga typer av risker som i större eller mindre omfattning kan
uppkomma är t.ex. ränterisk, kursrisk och risk vid koncentration av
långivningen till ett fåtal kredittagare. Förslaget syftar i första hand till
att bedöma kreditrisken och har lämnat öppet ål varje land att i
kapitaltäckningskravet inkludera även andra risker. Det står redan nu klart att
ränterisk, som är förenad med innehav av t.ex. obligationer med fast räntesats,
skall beaktas i vissa länder. Frågan om ränterisker och hur de eventuellt skall
beaktas är emellertid under utredning i en särskild arbetsgmpp under
Baselkommittén.

B. Länders
kreditvärdighet

Det
har varit förenat med stora svårigheter att på ett sätt som allmänt kunde
accepteras foga in riskema knutna till länders olika kreditvärdighet i de
föreslagna reglerna. Inledningsvis övervägdes att dra en gräns mellan inhemska
och utländska fordringar, innebärande att alla utländska fordringar, oberoende
av vem motparten var, skulle tas upp till 100%. Ett alternativ till detta
förslag var att söka finna någon existerande gruppering av länder som kunde ge
en klassificering av länderna även från kreditvär-dighetssynpunkt.

Efter
ingående diskussioner och konsultationer med företrädare för

banker i olika länder har framkommit tre betydelsefulla skäl för ett förslag

som bygger på en klassificering av länderna. Vid en uppdelning endast

mellan inhemska och utländska kredittagare bortses för det första helt från

det faktum att det föreligger en avsevärd skillnad i kreditvärdighet mellan

olika länder. För det andra bortser man från integrationen av den finansi

ella marknaden. Frånvaron av en uppdelning av länderna skulle kunna

leda till atl bankerna avstod från att hålla en portfölj av statspapper i olika

valutor. En sådan portfölj fungerar som en täckning av t.ex. likviditets-

och kursrisker för bankernas åtaganden i olika valutor. För det tredje

och detta skäl är måhända det viktigaste kommer man inom EG att

behandla fordringar på stater, offentliga sektorn och banker inom EG-

länderna som om de vore inhemska. Särskilt för de länder inom tiogrup- 61

s. 62 Kontrollera mot PDF

pen som också är medlemmar
i EG skulle en olikartad bedömning av Prop. 1989/90:43 länderriskema leda
till svåra problem.

Mot
bakgmnd av dessa diskussioner har accepterats ett förslag som innebär att
fordringar på länder inom OECD-området skall tas upp till ett reducerat belopp
vid kapitalkravets beräknande. Som OECD-land räknas också länder som åtagit sig
vissa förpliktelser gentemot International Mo-nelary Fund enligt lMF:s General
Arrangements lo Borrow. Detta innebär att fordringar på stater inom
OECD-området inte beaktas, medan fordringar på kommuner och liknande
samfälligheter inom samma område tas upp till 20%. Fordringar på stater utanför
OECD-området beaktas heller inte om de gäller i nationell valuta och är
refinansierade i samma valuta. 1 andra fall beaktas de till 100%.

Vad
beträffar fordringar på andra banker görs ingen skillnad mellan korta
fordringar inom eller utanför OECD-området. Reglerna innebär att en skillnad
görs mellan kortfristiga fordringar på banker, vilket är en vanlig metod för
att hantera likviditeten på interbankmarknaden, och långfristiga fordringar på
banker som ofta är beroende av andra transaktioner och därför kan vara
förenade med land- och/eller kreditrisk. Fordringar på andra banker inom
eller utanför OECD med en återstående löptid på högst ett år beaktas alltid
till 20%. Detta skall också vara fallet för längre fordringar på banker inom
OECD-området medan längre fordringar på andra banker beaktas lill 100%.

C.
Fordringar på kommuner och liknande samfädigheter

Det
har inte varit möjligt att uppnå enighet om ett gemensamt krav på kapital för
denna typ av fordringar. Anledningen har främst varit att det i de olika
länderna varierar vad beträffar kreditvärdigheten för här avsedda
associationer. Det har därför överlämnats åt varje land att avgöra om dessa
fordringar skall beaktas till O, 10, 20 eller 50% i den inhemska rörelsen.
Fordringar på här avsedda kredittagare inom OECD-området skall däremot beaktas
till 20%. Utanför OECD-området skall fordringama beaktas till 100%. Fordringar
på bolag, som ägs av den offentliga sektorn, skall beaktas till 100% på samma
sätt som skall gälla för bolag i allmänhet.

D.
Säkerheter för krediter

På
gmnd av i hög grad varierande erfarenheter angående värdet av ställda panter
och garantier har det inte varit möjligt att enas om en generell metod för att
inarbeta dem i regelsystemet. Det begränsade accepterandet av säkerheter för
krediter som en reducerande faktor för kapitalkravet hänförs endast till
fordringar för vilka pantförskrivits kontanta medel eller värdehandlingar
utfärdade av stater inom OECD eller av vissa utvecklingsbanker.

När
det gäller lån, garanterade av tredje man, innebär reglema att lån

som garanterats av stat, kommun och liknande samfällighet eller av bank

inom OECD-området skall beaktas på samma sätt som lån till garanten.

När del gäller lån som garanterats av bank utanför OECD-området gäller 62

s. 63 Kontrollera mot PDF

reduceringen
endast om den förbindelse som garanterats har en återståen- Prop.
1989/90:43 de löptid av högst ett år.

E. Lån
med säkerhet av pantbrev i fastigheter

Denna
fråga har föranlett långa och intensiva diskussioner inom Baselkommittén. Den
främsta anledningen härtill är den varierande erfarenhet, som i olika länder
finns angående den förlustrisk som krediter för bostadsfinansiering kan
inrymma. Vissa länder som exempelvis England och USA har upplevt kriser på
bostadsmarknaden med kraftigt fallande priser som följd, vilket orsakat
förluster för bankerna. Sådana länder har inte velat acceptera någon reduktion
av kapitalkravet för sådana krediter. Andra länder, t.ex. Schweiz och
Västtyskland, har liksom Sverige upplevt att stigande priser på
bostadsfastigheter gjort finansiering av bostadsfastigheter förenad med låg
risk och har följaktligen argumenterat för ett lågt kapitalkrav för sådana
krediter. De framlagda reglerna får i detta avseende ses som en kompromiss. Det
bör observeras att någon närmare precisering av till vilket läge i en fastighet
som pantbrev kan accepteras, inte har givits. Det har emellertid särskilt
påpekats att finansiering av spekulativ markexploatering inte skall
kvalificera för reduktion av kapitalkravet. Här bör också påpekas att banks
innehav av obligationer utgivna av bostadsfinan-sierande institut likställes
med fordringar på banker.

F. Poster
utanför balansräkningen

Enligt
Baselkommitténs uppfattning är det av stor betydelse att alla åtaganden
utanför balansräkningen som innebär kreditrisk också inkluderas i beräkningen
av kapitalkravet. Samtidigt måste det konstateras att man har begränsad
erfarenhet av att bedöma risken i vissa av de instmment som här avses. I flera
länder är det också så att endast ett fåtal banker i någon större utsträckning
handlar med ifrågavarande instmment. Det har därför gjorts ansträngningar att finna
sådana lösningar som kan tillämpas både på banker som är mycket aktiva på
marknaden och sådana som endast i ringa utsträckning deltar på denna.

Principen
är att alla typer av åtaganden utanför balansräkningen skall översättas till
balansräkningsposter genom att multipliceras med en faktor som varierar med
hänsyn till kreditrisken i åtagandena. Den sålunda erhållna summan tas därefter
i beaktande för kapitalkrav enligt de ovan redovisade reglerna. De olika
instmmenten har för detta ändamål indelats i följande fem gmpper.

1. Sådana
som utgör ersättning för lån, t. ex. lånegarantier och liknande

instmment. Dessa likställes med lån och åsättes en faktor enligt ovan av

100%.

2. Sådana åtaganden som är beroende av annan transaktion eller prestation
t.ex. fullgörandegarantier. Dessa åsättes faktom 50% och tas alltså upp till
halva sitt belopp.

3. Kortfristiga, självlikviderande åtaganden i samband med vamleve-

ranser, företrädesvis
remburser, vilka åsättes faktom 20%. 63

s. 64 Kontrollera mot PDF

4. Andra åtaganden med
längre löptid än ett år samt åtaganden i sam- Prop. 1989/90:43

band med emission av företagscertifikat åsättes riskfaktorn 50%. Kortare

åtaganden
än ett år samt åtaganden som kan återtas när som helst under deras löptid
medtas inte i kapitalkravsberäkningen.

5. Ränte-
och kursrdaterade instrument, t. ex. swapar, optioner, futures.

Faktorn bestäms enligt principer som närmare utvecklas i det följande.

Behandlingen
av ränte- och kursrdaterade instrument måste göras med hänsynstagande till att
banken inte är utsatt för kreditrisk beträffande kontraktets hela belopp utan
endast för den kostnad det innebär att ersätta kontraktet med ett motsvarande
nytt kontrakt med annan motpart, vilket förutsätts vara nödvändigt då
kontraktet kan antas utgöra täckning för en ränte- eller kursrisk i bankens
rörelse. Kostnaden utgörs av skillnaden mellan kontraktets ursprungliga värde
och dess marknadsvärde vid den tidpunkt då det skall ersättas, förutsatt att
marknadsvärdet har stigit. En åtskillnad har varit nödvändig att göra mellan
instrument som innebär endast ränterisk och sådana som är beroende av såväl
ränte- som kursutveckling.

Flertalet
länder har i Baselkommittén ansett att det riktigaste sättet att mäta
kreditrisker för dessa instrument är att beräkna kostnaden för att uppfylla
kontraktet om motparten fallerar och till detta belopp lägga beräknat belopp
för möjliga förändringar av kontraktet under dess återstående löptid.
Sistnämnda belopp beräknas på följande sätt, varvid procenttalen skall räknas
på kontraktets nominella värde.

Återstående Räntebaserade Kursrelaterade

löptid kontrakt kontrakt

Mindre än

ett år - 1 %

Ett år och

längre 0,5% 5,0%

Kursrelaterade
instrument med en ursprunglig löptid om högst 14 dagar beaktas inte.

Ett
par länder har i Baselkommittén företrätt den uppfattningen att den redovisade
"två-stegsmetoden" är för komplicerad, särskilt när det gäller att
fastställa marknadsvärdet. Ett alternativ har därför lämnats på så sätt att
bestämmandet av marknadsvärdet slopas och att risken i stället bestäms med
utgångspunkt i den urspmngliga löptiden. Procentsatserna är i detta alternativ
något högre än i det förra, då en viss osäkerhet är förenad med att man inte
löpande värderar instrumenten till marknadsvärde. Procentsatserna är följande;

s. 65 Kontrollera mot PDF

Löptid
(total)

Räntebaserade kontrakt

Kursrelaterade kontrakt

Mindre än ett år Ett år men mindre än två år För varje
ytterligare år

0,5% 1,0% 1,0%

2,0% 5,0% 3,0%

Prop.
1989/90:43

Oavsett
vilken av de ovan nämnda metoderna som används för atl överföra posterna
utanför balansräkningen till kapitalkravet skall de fram-räknade beloppen
behandlas enligt de regler som gäller för poster inom balansräkningen. Eftersom
det har ansetts att bankerna merendels förbehåller ifrågavarande instrument
för kunder med god kreditvärdighet har man enats om att åtaganden som enligt
reglerna normalt skulle medräknas lill 100% vid denna beräkning endast behöver
beaktas till 50%.

I
samband med diskussionen om poster utanför balansräkningen har också frågan om
nettoredovisning kommit upp. Härmed avses olika förbindelser med endast en
kund, vilka kan ta ut varandra. Nettoredovisning i andra fall, t.ex. vid
täckning enbart av kursrisk men med olika kontrahenter, skall inte komma
ifråga. Möjligheterna till en nettosyn på kreditrisken är emellertid i hög grad
beroende av den nationella konkurslagstiftningen m. m., och det har därför
överlåtits åt varje land att bestämma i vilken utsträckning en beräkning på
nettoengagemanget kan accepteras.

4.4 Kapitalkravet

Sedan
placeringarna klassificerats och åsatts värden med hänsyn till riskgraden
skall det beräknade sammanlagda värdet ställas i relation till kapitalbasen.
Enligt reglerna skall kapitalbasen därvid uppgå till lägst åtta procent av
placeringarnas beräknade värde.

4.5 Ikraftträdande m.m.

Förutsättningarna
att införa Baselkommitténs regler är olika inom tio

gruppens länder. I vissa länder kan tillsynsmyndigheten ensam besluta om

införandet, medan i andra länder lagändringar blir nödvändiga. Som en

övergångsanordning har bestämts att en kontroll skall ske vid slutet av år

1990, vid vilken tidpunkt det förväntas att bankerna klarar ett kapitalkrav

på lägst 7,25%. Senast vid utgångenavår 1992 bör kapitalkravet uppgå till

8%. Vissa övergångsregler har också föreslagits enligt vilka de banker som

inte redan nu uppfyller kravet vad beträffar äkta eget kapital temporärt får

medräkna i det äkta kapitalet sådana instrument som sedan skall hänföras

till de med äkta kapital likställda posterna. 65

5 Riksdagen 1989/90. 1 .saml. Nr 43

s. 66 Kontrollera mot PDF

5 Kapitaltäckningsgruppens överväganden Prop. 1989/90:43

5.1 Reformering av kreditinstitutens
kapitaltäckningsregler

Kapitaltäckningsgmppen
har, med utgångspunkt i kreditmarknadskommitténs princip om enhetliga regler
för alla institut, funnit att de av Baselkommittén antagna reglerna rörande
internationellt verksamma banker så långt möjligt bör gälla även för övriga
institulgmpper.

5.2 Kapitalbasen

Kapitaltäckningsgruppen
har funnit att kapitalbasen, i enlighet med Baselkommitténs regelsystem, bör
delas upp i två grupper. Med hänsyn till att begreppet eget kapital i svenskt
juridiskt språkbruk, enligt vad som senare kommer att framgå, inte helt
överensstämmer med vad Basdkommittén avser med eget kapital, har det inte
befunnits lämpligt att som benämning på grupperna använda något av uttrycken
eget kapital eller med eget kapital likställda poster. Eftersom kapitalet i den
första gmppen är det primära och dessutom styrande för storleken av det
huvudsakligen upplånade kapital som får ingå i den andra, bör kapitalet i
respektive grupp lämpligen benämnas primärt kapital och supplementärt kapital.
Primärt kapital utgörs alltså av vad som enligt Baselkommittén bör förstås med
eget kapital samt öppet redovisade reserver av högsta kvalitet. Supplementärt
kapital utgörs av poster som enligt Baselkommittén inom vissa ramar bör kunna
likställas med primärt kapital. Till en början måste, som nyss antytts, prövas
huruvida det som enligt 4 kap. 7 § bankrörelselagen definieras som eget
kapital i bankaktiebolag, egna fonder i sparbank och eget kapital i
föreningsbank undantagslöst kan anses uppfylla de av Baselkommittén uppställda
kraven på eget kapital. På motsvarande sätt måste prövas om eget kapital i
kreditmarknadsbolag och fondkommissionsbolag samt lagstadgade fonder i de olika
hypoteksinstituten uppfyller Baselkommitténs krav på eget kapital. Det
resonemang som förts är följande.

Vad
först gäller bankerna kan det sättas i fråga om uppskrivningsfond, som enligt
bankrörelselagen redovisas under bundet eget kapital, uppfyller Baselkommitténs
krav på eget kapital. En bank kan enligt 4 kap. 5 § bankrörelselagen under
vissa förutsättningar skriva upp värdet av en anläggningstillgång och utnyttja
det uppskrivna beloppet för ökning av det egna kapitalet. Det egna kapitalet
kan öka genom atl det uppskrivna beloppet antingen avsätts till en särskild
uppskrivningsfond eller genom att det utnyttjas lill fondemission i ett
bankaktiebolag eller avsätts till reservfonden i en sparbank. Ett belopp som
avsatts till uppskrivningsfonden kan i sin tur utnyttjas till fondemission
respektive för avsättning till reservfond. I ett bankaktiebolag redovisas
uppskrivningsfonden, liksom aktiekapitalet och reservfonden, under bundet eget
kapital.

Enligt
Basdkommitléns regler kan reserver, som uppkommer genom upp

skrivning av en tillgångs bokförda värde till marknadsvärdet, i vissa fall

likställas med eget kapital. Överfört lill svenska förhållanden skulle alltså

med en bokstavlig tolkning av Baselkommitténs regler kunna hävdas att 66

s. 67 Kontrollera mot PDF

uppskrivningsfonden är en
sådan reserv som bör hänföras till supplemen- Prop. 1989/90:43 tärt kapital.
Mot bakgrund av vad nyss sagts om att en uppskrivning av anläggningstillgång
alltid kan utnyttjas till fondemission eller för avsättning till reservfonden,
varvid det belopp varmed eget kapital ökar i dess helhet skall räknas som
primärt kapital, framstår det emellertid som omotiverat att avskilja
uppskrivningsfonden från det primära kapitalet.

Starka
skäl talar i stället för att uppskrivningsfonden behandlas på samma sätt som
eget kapital i övrigt. För de svenska uppskrivningsfonderna torde nämligen i
jämförelse med motsvarande konton i andra länder gälla mycket restriktiva
regler. Som nyss redovisats utgör de tillsammans med aktiekapitalet och
reservfonden en del av det bundna egna kapitalel. Strikta regler gäller både i
fråga om att avsätta belopp till fonden och att ta fonden i anspråk. En
avsättning till fonden får till en början ske endast efter bankinspektionens
medgivande. Inspektionen har därvid bl.a. att bedöma om fömtsättningama enligt
bokföringslagen är uppfyllda, dvs. att tillgången har ett bestående värde som
väsentligt överstiger det belopp med vilket den är uppförd i närmast föregående
balansräkning. Som generellt tak gäller att tillgången får tas upp till högst
det nya bestående värdet. Fast egendom får dock inte skrivas upp över gällande
taxeringsvärde. Vidare får fonden tas i anspråk endast för nedskrivning av
anläggningstillgångar eller, om särskilda skäl föreligger för en sådan
utjämning, av bankens innehav av fordringsbevis som är avsedda för den allmänna
marknaden, samt, som tidigare nämnts, till fondemission i ett bankaktiebolag
eller för avsättning till reservfond i en sparbank. Mot bakgmnd av vad nu
anförts talar alltså övervägande skäl fö<r att även uppskrivningsfond bör
räknas som primärt kapital. Det bör anmärkas att svenska banker för närvarande
inte redovisar några uppskrivningsfonder.

Av
särskilt intresse är också humvida förlagsinsatser i föreningsbank, som enligt
bankrörelselagen redovisas under bundet egel kapital, uppfyller Baselkommitténs
krav på eget kapital. Dessa insatser är lånat kapital som normalt fömtsätts
kunna sägas upp och återkrävas från placerarens sida. Insatserna uppfyller
därför inte Baselkommitténs grundläggande krav på eget kapital. Liksom enligt
gällande rätt bör sådana insatser således inte räknas som äkta eget kapital vid
beräkningen av kapitalbasen. Däremot bör insatserna givetvis räknas som
supplementärt kapital.

I
övrigt uppfyller allt som enligt bankrörelselagen inryms under begreppet eget
kapital respektive egna fonder med undantag för garantifonder enligt nu
gällande regler de av Baselkommittén uppställda kraven på eget kapital.
Likaså uppfyller de garantifonder som kreditmarknadskommittén föreslagit för
sparbankerna och föreningsbankerna kraven på primärt kapital. De av
kreditmarknadskommittén föreslagna garantifondsbevisen, som är avsedda för en
varaktig försörjning av bankernas riskkapital, skall som tidigare redovisats
vara ouppsägbara från placerarens sida och inte löpa med någon garanterad
avkastning. Garantikapitalet bör alltså i likhet med aktiekapitalet vara i
princip tidsobegränsat riskkapital.

Reglerna
om eget kapital i aktiebolagslagen överensstämmer i allt vä

sentligt med motsvarande bestämmelser i bankrörelselagen. Eget kapital i

kreditmarknadsbolag och fondkommissionsbolag uppfyller således Basel- 67

s. 68 Kontrollera mot PDF

kommitténs krav. Likaså
uppfyller, efter den renodling som föreslagits av Prop. 1989/90:43
kreditmarknadskommittén, hypoteksinstitutens reservfonder dessa krav.

En
annan särskild fråga är hur de svenska värderegleringsreserverna skall
klassificeras, som primärt eller supplementärt kapital. Enligt Baselkommitténs
regler skall avsättningar för icke-identifierade förlustrisker hänföras till
supplementärt kapital. Baselkommitténs regler såvitt nu är i fråga skall
emellertid betraktas mot bakgmnd av att det i flera länder är vanligt att
avsättningar görs lill särskilda värderegleringskonton, som har till syfte att
svara mot en erfarenhetsmässig förlustrisk.

De
i svenska kreditinstitut förekommande värderegleringsreserverna för utlåning,
garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer kan visserligen
formellt betraktas som en buffert mot framtida förlustrisker. Förlustriskerna
är emellertid obetydliga i jämförelse med de mycket stora
värderegleringsreserver som instituten byggt upp. På gmnd av sin storlek är
dessa reserver i ett intemationellt perspektiv närmast unika. I praktiken anses
de tjäna som en allmän konsolidering av institutet, vilket på den internationella
marknaden bl. a. kommit till uttryck i samband med klassificering av svenska
kreditinstituts kreditvärdighet. Om ett kreditinstituts rörelseresultat
uppvisar föriust, kan reserverna sägas vara av samma kvalité som eget kapital.
1 en sådan situation blir de framtagna reserverna inte föremål för någon
faktisk beskattning.

Mot
bakgrund av det anförda, har kapitaltäckningsgmppen funnit atl ifrågavarande
värderegleringsreserver vid beräknande av kapitalbasen bör betraktas som
primärt kapital. Någon begränsning i förhållande till det egna kapitalet är
därvid inte relevant. Med hänsyn till att reserverna skapats av obeskattade
medel och således är belastade med en latent skatteskuld bör de dock tas upp
till endast 50%. Härigenom uppnås också den effekten att kapitalbasen blir
neutral i förhållande till skattelagstiftningen. Om kreditinstituten i
framtiden, t.ex. på grund av ändrade avdragsregler, skulle tvingas avveckla en
stor del av sina värderegleringsreserver och därmed avskatta reserverna,
kommer kapitalbasens storlek att

vid
i övrigt oförändrade skatteregler förbli i princip oförändrad,

eftersom beskattade reserver ingår ograverat i kapitalbasen.

Den
av kreditmarknadskommittén föreslagna utvidgningen av kapitalbasen, som består
i att även uppkomna reserver i följd av överavskrivning på leasingobjekt skall
likställas med eget kapital, föranleder ingen särbehandling i förhållande till
övriga värderegleringsreserver som nu är i fråga. Även dessa
värderegleringsreserver bör således till 50% av sitt belopp

- kunna betraktas som
primärt kapital.

Vad särskilt gäller
beräkningen av reserv för obligationer bör denna

ändras till att avse skillnaden mellan obligationernas marknadsvärde och

deras bokförda värde. Den nuvarande regeln innebär att obligationerna

värderas utifrån ett av bankinspektionen framräknat genomsnitt av räntan

för vissa stats- och bostadsobligationer under de senaste tio åren. Denna

regel tillkom år 1974 i ett läge då marknadsvärdet av bankernas obliga

tionsportföljer föll till följd av kraftigt stigande räntor. Motivet för att

regeln infördes var bl.a. att underlätta för bankerna, som på grund av de

speciella marknadsförhållandena som då gällde fick allt större svårigheter 68

s. 69 Kontrollera mot PDF

att
bokföra obligationsportföljen till marknadsvärdet. De speciella förhål- Prop.
1989/90:43 landen på räntemarknaden som alltså låg till gmnd för regelns
införande råder inte längre och värderingsregeln är därför, med utgångspunkt i
nuvarande förhållanden på marknaden, svår att försvara. En beräkning som på angivet
sätt utgår från ett konstmerat värde i stället för det verkliga speglar inte på
ett rättvisande sätt reservens reella storiek. Bestämmelsen bör därför ändras
så att med kreditinstitutets reserv för obligationer avses det belopp med
vilket obligationernas marknadsvärde överstiger netto-bokföringsvärdet.

Supplementärt
kapital utgörs enligt Baselkommitténs regler av vissa dolda reserver, vissa
slag av uppskrivningskonton, vissa avsättningar för föriuslrisker, särskilda
typer av upplåningsinstmment samt föriagslån.

Någon
motsvarighet till de dolda reserver som avses med förslaget förekommer inte i
Sverige. Utöver de mycket speciella uppskrivningsfonderna som enligt svensk
lagstiftning kan förekomma i bundet eget kapital förekommer inte heller några
särskilda uppskrivningskonton. Vad härefter gäller särskilda typer av
upplåningsinstrument som enligt Baselkommittén bör kunna ingå i kapitalbasen,
torde sådana-för närvarande inte förekomma bland svenska banker. Däremot
förekommer bland finansbolag och kreditaktiebolag vissa typer av finansiella
instmment som bör kunna betraktas som supplementärt kapital.

Flera
finansbolag och kreditaktiebolag har särskilda garantifonder, som vid sidan av
det egna kapitalet utgör bas för upplåningsrätten. Fonden bildas i allmänhet
genom tillskott av moderföretaget eller andra närstående företag. 1 vissa fall
utgörs fonden av kontant inbetalda medel. För inbetalda belopp utfärdas
särskilt bevis, som medför rätt till betalning först efter bolagets övriga
borgenärer. Återbetalning får inte ske om bolaget därmed inte klarar att
uppfylla gällande upplåningsrättsregler. I något kreditinstitut förekommer även
en särskild säkerhetsfond, som utgörs av kapital som inbetalats av
kredittagaren och som återbetalas först sedan krediten slutbetalts. Rätten till
återbetalning är dock efterställd övriga borgenärer och villkorad av att
bolaget även efter återbetalningen klarar att uppfylla upplåningsrättsreglerna.
Medel i nu beskrivna fonder bör alltså i den mån utfäst avkastning vid behov
kan uppskjutas godkännas som supplementärt kapital. Däremot kan fonder som
endast motsvaras av icke kontant inbetalda förbindelser aldrig godkännas
enligt Baselkommitténs regler.

Reserveringar
för påtagliga föriuslrisker avseende vissa fordringar förekommer i svenska
kreditinstitut genom avsättningar till särskilda konton för länderrisker eller
andra speciella föriuslrisker. Dessa reserver bör liksom hittills inte ingå i
kapitalbasen, bl.a. därför att hänsyn till dem tas genom att motsvarande
tillgångar skall värderas till sitt nettobokförings-värde.

Möjligheterna
att i kapitalbasen inräkna föriagslån samt föriagsinsalser i

föreningsbank bör med hänsyn till Baselkommitténs regelsystem begränsas

lill högst 50% av det kapital som skall ingå i primärt kapital. Föriagslån

med en urspmnglig löptid på fem år eller mindre bör över huvud taget inte

ingå i kapitalbasen. Viss reduktion bör vidare ske för lån vars återstående 69

s. 70 Kontrollera mot PDF

löplid understiger fem år.
Reduktionen bör lämpligen bestämmas till 20% Prop. 1989/90:43 av lånets
nominella belopp för varje påbörjat år som den återstående löptiden understiger
fem år. Motsvarande reduktion bör ske ifråga om förlagsinsatser som sagts upp
till betalning.

Utöver
nu nämnda poster skulle kunna ifrågasättas om inte i kapitalbasen bör kunna
ingå även vissa andra reserver, såsom investeringsfonder, förnyelsefonder samt
överavskrivningar avseende inventarier och fastigheter. De två förstnämnda
posterna utgörs emellertid av medel som avsatts för särskilda ändamål. Medel som
är innestående på investeringskonto enligt lagen (1982:1185) om inbetalning på
särskilt investeringskonto och medel på förnyelsekonto enligt lagen (1984:1090)
om inbetalning på förnyelsekonto är därvid i princip inte möjliga alt ta i
anspråk för förlusttäckning. Medel som är innestående på investeringskonto
enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond kan däremot i viss mån tas i
anspråk för förlusttäckning. Om sistnämnda fond tas i anspråk för förlusttäckning
och således för annat än avsett ändamål äger kreditinstitutet emellertid endast
återfå ett belopp motsvarande halva fonden samtidigt som institutet måste
återföra hela fonden till beskattning. Varken särskilda eller allmänna
investeringsfonder eller fömydsefonder bör på grund av det nu anförda räknas in
i kapitalbasen. Vad härefter gäller överavskrivningar avseende inventarier m.
m. är dessa reserver som i hög grad kan jämföras med de värderegleringsreserver
som behandlats ovan. Ett kreditinstituts inventarier är emellertid nödvändiga
för institutels rörelse och kan till skillnad från omsättningstillgångarna inte
när som helst realiseras. Med hänsyn härtill kan inte heller dessa reserver
anses ha sådan kvalité att de lämpar sig för atl ingå i kapitalbasen.

Däremot
bör regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i vissa
särskilda fall kunna besluta att en reserv eller ett tillskott skall räknas som
primärt kapital. Parallellt med den snabba och innovationsrika utvecklingen i
allmänhet på den finansiella sektorn kan nämligen antas uppstå nya slag av
reserver och nya finansiella instmment som har sådan kvalité att de bör räknas
som primärt kapital. Det torde exempelvis vara fullt möjligt för ett
kreditinstitut att ge ut ett instmment som i likhet med garantifondsbevisen inte
kan sägas upp från placerarens sida och som även i övrigt är förenade med
sådana villkor att de uppfyller Basdkommitléns krav på primärt kapital. Genom
att en generell möjlighet öppnas att efter särskilt beslut räkna viss reserv m.
m. som primärt kapital uppnås en större flexibilitet, varigenom nya slag av
reserver och finansiella instmment snabbt kan utnyttjas utan att tidsödande
lagstiftningsåtgärder först behöver vidtas.

Med
primärt kapital skall alltså förstås eget kapital i bankaktiebolag,

kreditmarknadsbolag och fondkommissionsbolag, egna fonder i sparbank

och, med undantag för förlagsinsatser, eget kapital i föreningsbank, reserv

fond i ett hypoteksinstitut, vissa angivna värderegleringsreserver samt

andra reserver och tillskott som efter särskilt beslut anses kunna likställas

med eget kapital. Med supplementärt kapital förstås förlagsbevis och

andra skuldförbindelser med efterställd betalningsrätt, med vilka förlags

insatser alltså likställs, samt reserver och andra förbindelser som anses 70

s. 71 Kontrollera mot PDF

kunna
inräknas i kapitalbasen. Några i lag definierade reserver och andra Prop.
1989/90:43 förbindelser av sistnämnda slag finns inte. Som redan framgått torde
sådana för närvarande endast förekomma bland finansbolagen och kreditaktiebolagen.
Även om övriga kreditinstitut för närvarande saknar sådant kapital lorde det
vara fullt möjligt för dem att skaffa detta. Möjligheten att i supplementärt
kapital inräkna sådana poster som nu avses bör därför i överensstämmelse med
Baselkommitténs regler i lagen lämnas öppen för samtliga institut. Eftersom
dessa reserver och förbindelser inte utan svårighet låter sig definieras i lag,
bör det ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen att i varje enskilt fall pröva om visst kapital kan godkännas
som supplementärt kapital.

Ett
genomförande av Baselkommitténs regler enligt nu redovisade principer innebär
för bankerna att deras kapitalbaser kommer att öka högst avsevärt jämfört med
såväl gällande rätt som de av kreditmarknadskommittén föreslagna reglerna.
Flertalet övriga kreditinstituts kapitalbaser kommer också att öka, särskilt
för de institut som inte är dotterföretag i en koncern. Sistnämnda slag av
företag kan i vissa fall få en minskad kapitalbas, beroende på att deras
kapitalbaser kan vara delvis uppbyggda av kapital som inte uppfyller
Baselkommitténs krav, t.ex. garantifondsför-binddser som inte motsvaras av
kontant inbetalade medel. Detsamma gäller hypoteksinstituten, vars kapitalbaser
enligt de av kreditmarknadskommittén föreslagna reglerna till övervägande del
skulle komma att utgöras av icke inbetalda statliga garantiförbindelser.
Kapitalbasen i hypoteksinstituten kommer därmed att minska dramatiskt. I de
fall kapitalbasen ökar beror detta främst på att värderegleringsreserverna
behandlas till 50% av sitt belopp - som primärt kapital och får tas upp utan
någon begränsning i övrigt. Detta förhållande får vidare till följd att
möjligheterna att i kapitalbasen inräkna förlagslån ökar något i förhållande
till vad som för närvarande gäller. Ett genomförande av kreditmarknadskommitténs
förslag om garantifonder i sparbank och föreningsbank samt rörande möjligheten
att bland kapitalbasgmndande värderegleringsreserver få medräkna
överavskrivningar på leasingobjekt skulle innebära att institutens kapitalbaser
ökar ytterligare. Att de olika kreditinstituten genom nu nämnda åtgärder får
möjlighet att öka sina kapitalbaser är nödvändigt med hänsyn till de i vissa
fall kraftigt skärpta kapitalkrav som föranleds av de ändringar i olika
placeringars riskklassificering som kommer att föreslås nedan.

Avräkning

Enligt
Baselkommitténs regler skall vid kapitalbasens beräkning avräkning

ske med det bokförda värdet av aktier eller andra tillskott i andra kredit

institut som inte konsolideras av banken. Avräkningen skall därvid göras

från summan av primärt kapital och supplementärt kapital. Konsolide

ringsprincipen är avsedd att vara tillämplig på dotterföretag. En sådan

avräkning överensstämmer i princip med den avräkningsregd som för 71

s. 72 Kontrollera mot PDF

närvarande
gäller bl.a. för bankerna enligt 2 kap. 9§ bankrörelselagen. Prop.
1989/90:43 Sistnämnda regel undantar dock från avräkning tillskott i
fastighetsfinan-sierande kreditaktiebolag och kommunlåneinstitut.

Kreditmarknadskommittén
har föreslagit att den för bankerna nu gällande avräkningsregdn avskaffas. I
stället föreslås att reglerna om konsoliderad kapitaltäckning utvidgas till
att gälla samtliga företag - såväl svenska som utländska som driver någon
form av bankverksamhet, om bankens andel i företaget uppgår till 20% av
aktiekapitalet eller motsvarande. Lägre partidpationer skall enligt förslaget
normalt omfattas av det generella kapitaltäckningskravet på åtta procent.
Motsvarande regler föreslås för kreditmarknadsbolag och fondkommissionsbolag.

Med
undantag för några enstaka fall förekommer det inte i Sverige att banker äger
minoritetsandelar på mellan 20 och 50% i andra företag. I praktiken saknar det
därför för närvarande betydelse om konsolideringsförfarandet utformas på sätt
kreditmarknadskommittén föreslagit, varvid avräkningsregdn är onödig och kan
avskaffas, eller om konsolideringsförfarandet begränsas till koncernfö)retag
samtidigt som avräkningsregdn bibehålls för tillskott i företag som inte är
dotterföretag till kreditinslitutet i fråga. Övervägande skäl talar för den
sistnämnda lösningen, som alltså föreslagits av Baselkommittén och som har viss
överensstämmelse med den nu gällande avräkningsregdn.

Vid
kapitalbasens beräkning skall alltså från summan av primärt kapital och supplementärt
kapital avräkning ske med det bokförda värdet av vad som tillskjutits som
aktiekapital eller i annan form till företag som driver någon form av
bankverksamhet och som inte är dotterföretag till kreditinstitutet i fråga.

Utöver
tillskott i dotterföretag bör även vissa andra tillskott kunna undantas från
avräkning. Smärre aktietillskott, som endast har till syfte att manifestera ett
samarbete mellan olika kreditinstitut och som i realiteten inte föranleder
något ansvar, bör i likhet med vad kreditmarknadskommittén föreslagit
endast fordra kapitaltäckning för sitt bokförda värde. Tillskottens storlek bör
härvid dock begränsas till totalt högst fem procent av institutets eget kapital
eller egna fonder och högst fem procent av det företagets aktiekapital vari
tillskottet sker.

5.3 Riskklassificeringen

Kapitaltäckningsgmppen
har vid sina överväganden utgått från Baselkom

mitténs regler och fört följande resonemang. Den av Baselkommittén

gjorda vägningen av olika placeringars risker och det därpå grundade

förslaget om riskklassificering innebär sammantaget med beaktande

jämväl av den vidgade kapitalbas som följer av kommitténs förslag

ökade kapilalkrav jämfört med vad som för närvarande gäller. De skärpta

kapitalkraven hänför sig framför allt till att fordringar på banker och andra

kreditinstitut liksom innehav av obligationer utgivna av sådana institut

inte skall vara undantagna från kapitalkrav och till att krediter mot pantsä

kerhet i fast egendom eller tomträtt inte skall reducera eller, såvitt avser

bostadsfastigheter, endast i mindre mån reducera kapitalkravet. 72

s. 73 Kontrollera mot PDF

Den
ökning av kapitalkravet som föranleds av Baselkommitténs klassifi- Prop.
1989/90:43 cering av främst bostadsobligationer och krediter mot säkerhet i
fast egendom kan mot bakgmnd av erfarenheterna på den svenska marknaden framstå
som omotiverad. Redovisade förluster hänförliga till dessa placeringar har
under en lång följd av år varit små och förlustriskerna anses närmast
obetydliga i jämförelse med andra slag av placeringar. En skärpning av
kapitalkravet enligt förslaget kommer sannolikt att medföra ökade kostnader för
fastighetsfinansieringen och därmed ökade boendekostnader.

De
skärpta kapitalkraven för nu ifrågavarande placeringar skall emellertid inte
betraktas isolerade var för sig ulan i belysning av Baselkommitténs regler i
sin helhet, vilka Sverige i hög grad varit med om att påverka. Den samlade
effekten av förslaget innebär att kapitalkravet för internationellt verksamma
banker bestäms till en godtagbar och önskvärd miniminivå, vilket med
utgångspunkt i svenska bankintressen måste anses som mycket angeläget. Det
ligger därvid i sakens natur alt olika nationella särintressen har fått
efterges i några hänseenden för alt internationell enighet skulle kunna uppnås.
Det ökade kapitalkravet skall heller inte överdrivas. Det svenska
kreditväsendet uppfyller generellt sett redan för närvarande i en
internationell jämförelse högt ställda kapitalkrav. Vissa kreditinstitut torde
dock komma att tvingas skaffa nytt riskvilligt kapital. Det svenska
bankväsendet kännetecknas bl. a. av att bankerna i betydande utsträckning är
internationellt verksamma. Det sagda gäller även flera finansbolag. Det kan
vidare antas att hypoteksinstituten i framtiden kommer att ta upp lån på den internationella
marknaden. Det är därför nödvändigt att svenska kreditinstitut uppfyller de
minimikrav som uppställs på den internationella marknaden. Annars finns risk
för att svenska kreditinstituts position och anseende rubbas, vilket i sin tur
kan föranleda bl.a. ökade kostnader för upplåning utomlands och försämrade
möjligheter för svenskt näringsliv på internationella marknader.

Det
torde mot bakgrund av vad nu anförts vara angeläget att den av Baselkommittén
bestämda riskklassificeringen i allt väsentligt genomförs i svensk
lagstiftning.

Riskklassificeringen
innebär bl. a. att en åtskillnad görs mellan fordringar på stater, kommuner,
banker m.fl. inom respektive utanför OECD-området. Som OECD-land räknas,
förutom länder som är anslutna till OECD, även länder som åtagit sig vissa
förpliktelser gentemot International Monetary Fund (IMF) enligt dess General
Arrangements to Borrow. Det är inte lämpligt att i lag definiera de länder som
härvid avses. I stället bör det ankomma på regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, bankinspektionen att med tillämpning av de kriterier som anges i
Baselkommitténs regler, alltså en uppdelning mellan länder inom respektive
utanför OECD m.m., i föreskrift ange de länder som från tid till annan skall
föranleda reducerat kapitalkrav.

I
Baselkommitténs regler fömtsätts att fordringar för vilka vissa interna

tionella utvecklingsbanker svarar skall föranleda reducerat kapitalkrav. I

förslaget nämns som exempel på sådana banker International Bank for

Reconstmction and Development (IBRD), Inter American Development 73

s. 74 Kontrollera mot PDF

Bank
(lADB), Asian Development Bank (AsDB), African Development Prop. 1989/90:43
Bank (AfDB) och European Investment Bank (EIB). Även Nordiska investeringsbanken
bör räknas till denna kategori. Av lagen bör framgå att reducerat kapitalkrav
skall gälla för de internationella utvecklingsbanker som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i föreskrift anger.

Baselkommitténs
regler förjtsätter inte någon särbehandling av fordringar på försäkringsbolag.
Kapitaltäckningsreglema i bankrörelselagen jämställer banker och
försäkringsbolag i detta hänseende, vilket alltså innebär att fordringar på
dessa institut anses förenade med lika stora kreditrisker. De svenska
försäkringsbolagen har en mycket betryggande soliditet och står under i princip
motsvarande tillsyn som bankerna. Kapitaltäckningsgmppen har därför övervägt
att beträffande försäkringsbolag med svensk koncession göra ett avsteg från
Baselkommitténs regler och låta fordringar på sådana försäkringsbolag vara
förenade med reducerat kapitalkrav på motsvarande sätt som beträffande
fordringar på svenska banker men funnit det tveksamt om en sådan från
principiella utgångspunkter väsentlig avvikelse från Etasdkommitténs regler
skulle accepteras av tiogmppens länder. Baselkommittén torde komma att ta upp
denna fråga för förnyad prövning. I avvaktan på detta föreslås därför inte
någon särbehandling av fordringar på försäkringsbolag.

Baselkommittén
föreskriver två altemativa värderingsmetoder för åtaganden som inte redovisas
i balansräkningen. Metoderna, som är komplicerade och mycket detaljerade, bör
inte återges i lagen. I stället bör det liksom enligt gällande rätt ankomma på
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen att i
föreskrift ange till vilka belopp olika åtaganden skall tas upp för
kapitaltäckning.

Baselkommitténs
riskklassificering innebär att placeringar som inte föranleder reducerat
kapitalkrav skall tas upp till sitt fulla värde, dvs. till 100%. Detta innebär
alltså att reglema inte innehåller någon riskklass som fordrar högre
kapitaltäckning än åtta procent. Det poängteras emellertid att reglema utgör
minimikrav och att inget hindrar respektive land att föreskriva strängare krav.
Detta kan vara motiverat för särskilt riskfyllda placeringar.

Kreditmarknadskommittén
har beträffande banks placeringar i aktier, emissionsbevis och andelar, som
utgör handelslager i fondkommis-sionsverksamheten, föreslagit att dessa skall
ingå i en särskild riskklass som fordrar 24% kapitaltäckning. I analogi härmed
bör sådana placeringar tas upp till ett belopp som motsvarar 300% av
placeringarnas bokförda värde. Motsvarande bör gälla i fråga om
fondkommissionsbolags placeringar i handelslagret. De mest riskfyllda placeringama
som ett kreditmarknadsbolag skall kunna göra enligt kreditmarknadskommitténs
förslag, bör likaså tas upp till ett belopp som motsvarar 300% av placeringarnas
bokförda värde.

s. 75 Kontrollera mot PDF

5.4 Konsoliderad kapitaltäckning Prop. 1989/90:43

Kapitaltäckningsgmppen
har granskat kreditmarknadskommitténs förslag och Baselkommitténs regler.
Kreditmarknadskommittén har föreslagit omfattande och mycket detaljerade regler
om utvidgad konsoliderad kapitaltäckning. Reglema tillgodoser i princip samma
syften som de regler som gäller för upprättande av koncembalansräkning enligt
11 kap. 11 § aktiebolagslagen och 4 kap. 11 § bankrördsdagen, nämligen bl. a.
att möjliggöra en rättvisande beräkning av koncemens eller företagsgmppens
samlade eget kapital. Eftersom kreditmarknadskommitténs förslag är avsett att i
vissa fall även gälla i fråga om företag som inte ingår i samma koncern som
kreditinstitutet i fråga, har det inte varit möjligt att vid utformningen av
den konsoliderade kapitaltäckningen hänvisa till reglema om koncernredovisning.

Baselkommitténs
regler om konsoliderad kapitahäckning avses gälla endast beträffande
dotterföretag, dvs. företag som ingår i samma koncem som kreditinslitutet i
fråga. Tillskott i andra företag skall i stället avräknas från institutets kapitalbas.
I analogi härmed har enligt vad ovan anförts också föreslagits en sådan
avräkningsregd. Konsolideringsprincipen bör till följd härav endast tillämpas i
fråga om företag inom en och samma koncem. Konsolideringsförfarandet kan
därigenom utformas på ett betydligt enklare sätt än vad
kreditmarknadskommittén föreslagit.

Kapitaltäckningsgruppen
har föreslagit att i stället för del av kreditmarknadskommittén föreslagna
regelsystemet bör gälla, att koncernens konsoliderade kapitalbas och koncernens
samlade placeringar skall beräknas med tillämpning av de regler som enligt 11
kap. 11 § aktiebolagslagen och 4 kap. 11 § bankrörelselagen gäller för
upprättande av koncernbalansräkning. Därigenom tillgodoses samma syften som
enligt kreditmarknadskommitténs detaljerade förslag i fråga om beräkning av
del kapital som får tillgodoräknas i den konsoliderade kapitalbasen.
Motsvarande gäller i fråga om fordringar mellan koncernföretagen.

En
konsoliderad beräkning med tillämpning av koncernbalansräkningen innebär att
kapitalkrav kommer att beräknas på det sammanlagda värdet av dotterföretagets
placeringar utan hänsynstagande till att företaget i förekommande fall inte är
belagt av moderföretaget. Detta förfarande bygger alltså inte på
kvotkonsolideringsprincipen. För att ett rättvist kapitalkrav skall kunna
beräknas måste därför som konsoliderad kapitalbas räknas hela kapitalbasen
enligt koncernbalansräkningen utan avdrag för eventuella minoritetsandelar.
Denna ändring av systematiken medför inte några förändringar i fråga om
kapitalkravets storlek. Kravet blir i allt väsentligt detsamma oavsett om
kvotkonsolideringsmetoden eller om den fulla koncernkonsolideringsmetoden
tillämpas. Liksom enligt kreditmarknadskommitténs förslag skall vid
beräkningen av den konsoliderade kapitalbasen eventuell goodwill som redovisas
i koncernbalansräkningen avräknas från primärt kapital.

Det
nu föreslagna konsolideringsförfarandet innebär att ett kapitalkrav

kommer att beräknas för hela koncernen, inkluderande dotterföretag som

inte driver någon form av bankverksamhet. Anledning saknas att ställa 75

s. 76 Kontrollera mot PDF

olika kapitalkrav för en
viss verksamhet beroende på om kreditinstitutet Prop. 1989/90:43 väljer att
driva verksamheten som en integrerad del av rörelsen eller att låta driva den i
ett särskilt dotterföretag. En sådan åtskillnad kan få en styrande effekt, som
inte är företcigsekonomiskl betingad, på koncernens organisation, vilket står i
strid med den gmndläggande principen att kapitaltäckningsreglema skall vara
neutrala i förhållande till det sätt på vilket kreditinstitutet väljer att
organisera sin verksamhet. Genom att låta konsolideringsförfarandet omfatta
koncernen i dess helhet förhindras också att ett kreditinstitut utnyttjar
möjligheten att öka kapitalbasen genom att tillgodogöra sig internvinster som
uppkommer vid försäljning av egendom till dotterföretag. Ett för hela koncemen
gemensamt kapitaltäck-ningsförfarande innebär också betydande
förenklingsvinster i den praktiska tillämpningen. Den särskilda
avräkningsregdn i nu gällande 2 kap. 9 § femte stycket bankrörelselagen, som
avser aktier i banks fastighets-förvaltande bolag, blir härigenom onödig och
kan avskaffas.

Liksom
kreditmarknadskommittén föreslagit bör, enligt kapitaltäckningsgmppen,
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen kunna
besluta att företag, som normalt inte skall omfattas av den konsoliderade
kapitaltäckningen, i vissa fall skall göra det. En sådan regel är motiverad med
hänsyn till de starka skyddsintressen som är förenade med bankrörelsen och bör
endast gälla för bankerna. I sådant fall måste kvotkonsolideringsmetoden
tillämpas. 1 övrigt skall reglerna i 4 kap. 11 § bankrörelselagen i fråga om
beräkning av kapitalbas och placeringar tillämpas. Eftersom goodwill-posler
endast framgår av koncernredovisningen kan avräkning för sådana poster inte
bli aktuell i fråga om företag som inte är dotterföretag.

I
fråga om lands- och stadshypoteksinstituten innebär de föreslagna reglerna en
koncernmässig syn på kassan/banken och föreningama. Som kreditmarknadskommittén
funnit talar övervägande skäl för att inte nu föreslå några ytterligare regler
om konsoliderad kapitaltäckning för hypoteksinstituten. Reglema bör alltså
tills vidare endast gälla för koncerner som omfattar banker, kreditmarknadsbolag
och fondkommissionsbolag. Det bör ankomma på hypoleksutredningen att ta upp
frågan för hypoteksinstitutens del.

5.5 Olika konsekvenser av förslagets genomförande

Kapitaltäckningsgruppen
har gjort följande bedömning. Baselkommitténs regler får till följd dels att
kapitalbasen för flertalet kreditinstitut ökar, dels att kapitalkravet på
institutens placeringar ökar. Den sammantagna effekten torde bli att
kapitalkravet ökar, särskilt för de institut vars verksamhet är inriktad på
fastighetskreditgivning.

Enligt
uppgift från Svenska Bankföreningen torde den sammantagna

effekten för affärsbankerna bli att kapitalulnyttjandegraden i koncernerna

i genomsnitt ökar från nuvarande ca 86% till ca 100% av kapitalbasen vid

maximalt utnyttjande av förlagslånemöjligheterna. En av sparbanksför

eningen företagen undersökning rörande samtliga sparbanker ger vid han

den att kapitalutnyttjandegraden i genomsnitt ökar från nuvarande ca 76

s. 77 Kontrollera mot PDF

82%
till ca 106%. Vid maximalt utnyttjande av förlagslånemöjligheten Prop. 1989/90:43
kommer utnyttjandegraden emellertid att uppgå till ca 85%. Om även
kreditmarknadskommitténs förslag rörande garantifonder genomförs kommer, vid
maximalt utnyttjande av garantikapital, kapitalutnyttjandegraden att i
genomsnitt uppgå till ca 65 70% av kapitalbasen. För de centrala
föreningsbankerna kommer enligt en av Sveriges Föreningsbankers Förbund
företagen undersökning kapitalutnyttjandegraden att i genomsnitt öka från
nuvarande ca 90% till ca 115% av kapitalbasen. Vid maximalt utnyttjande av den
vidgade förlagslånemöjligheten kommer utnyttjandegraden att uppgå till ca 88%.
Vid maximalt utnyttjande av det av kreditmarknadskommittén föreslagna
garantikapilalet kommer kapitalutnyttjandegraden att i genomsnitt uppgå till
ca 72% av kapitalbasen. Det skall anmärkas att det inom respektive bankgmpp
förekommer stora variationer mellan olika banker.

Vad
särskilt gäller Sparbankernas Bank-koncernen, vari bl. a. Spintab-Gmppen ingår,
skulle de nya reglerna innebära följande vid konsoliderad kapitaltäckning.
Kapitalutnyttjandegraden skulle (vid årsskiftet 1987/88) uppgå till 257%, dvs.
kapitalkravet skulle vara drygt 2,5 gånger den faktiska kapitalbasen. Vid
maximall utnyttjande av förlagslån skulle utnyttjandegraden bli 207%. Om
därtill kontant inbetalda garantiförbindelser, som kan godkännas som
supplementärt kapital, utnyttjas maximalt skulle kapitalutnyttjandet bli 156%.

Vid
ett kapitalutnyttjande om ca 80%, vilket är vad Sparbankernas Bank
moderbolaget redovisade vid senaste årsskiftet, skulle den konsoliderade
kapitalbasen behöva ökas med ca 6,6 miljarder kr. eller ca 220%. 1 nämnda
belopp ingår ett belopp om 1,7 miljarder kr. avseende nu befintliga
garantifondsbevis och garantiförbindelser som för att uppfylla kraven enligt
de nya reglerna måste ersättas med nya förbindelser. Nettotillskotlet av nytt
kapital - bl. a. eget kapital och förlagslån - skulle därför uppgå till 4,9
miljarder kr. Orsaken till den kraftiga ökningen är främst det kapitalkrav som
åläggs SpintabGruppens stockar av fastighetskrediter.

Kreditaktiebolagen
är tillsammans med hypoteksinstituten den insti-tutgmpp som drabbas hårdast av
de nya reglerna, vilket bl. a. belyses av de nämnda effekterna för
Sparbankernas Bank-koncernen. Det skall emellertid anmärkas att flertalet
kreditaktiebolag är dotterföretag i bankkoncerner och att garantifonderna ofta
utgörs av förbindelser som är utställda av moderföretaget eller andra företag i
koncemen. Enligt nuvarande regler skall förbindelser utställda av
kreditinstitut tas upp till kapitaltäckning. Enligt kreditmarknadskommitténs
förslag får garantiförbindelserna över huvud laget inte tillgodoräknas vid den
konsoliderade kapitaltäckningsberäkningen. Med utgångspunkt i
kreditmarknadskommitténs förslag kommer alltså, i de fall förbinddsema är
utfärdade av koncernföretag, de nya reglerna inte att få någon inverkan på
storleken av koncernens konsoliderade kapitalbas.

Vad
nu anförts angående kreditaktiebolag som är dotterföretag i en

koncem äger i princip motsvarande giltighet för bankanknutna finansbo

lag. För fristående finansbolag föranleder de nya reglema sammantaget 77

s. 78 Kontrollera mot PDF

inte
några större förändringar järnfört med kreditmarknadskommitténs Prop.
1989/90:43 förslag. För vissa placeringar, bl. a. leasing av lös egendom och
fordringar på andra kreditinstitut, kommer visserligen att ställas ökade
kapitalkrav. Å andra sidan kommer kapitalbasen i allmänhet att öka.

För
hypoteksinstituten blir förändringarna stora. I förhållande till de krav som i
dag ställs (upplåningsrättsregler) är deras egna fonder mycket väl tilltagna.
Med övergången till de nya reglerna blir det däremot så att varken Stadshypotek
eller Landshypotek i utgångsläget uppfyller kapitalkraven.

Med
utgångspunkt i de av kreditmarknadskommittén föreslagna omläggningarna av
skatte- och fond reglerna skulle Stadshypoteks aktuella kapitalutnyttjandegrad
motsvara ca 122%. Under antagande att förlagsbevis kunnat utges skulle en
maximal användning dock ha kunnat nedbringa kapitalutnyttjandegraden till ca
82%. Landshypoteks aktuella kapitalutnyttjandegrad skulle motsvara ca 194%. En
maximal användning av förlagslån skulle nedbringa utnyttjandegraden till ca
129%. Skeppshypoteks-kassans egna fonder torde vara tillräckliga för att även
vid övergång till de nya reglerna med marginal uppfylla det aktuella
kapitalkravet.

Hypoteksinstituten
saknar den möjlighet som kreditaktiebolagen har att vända sig till ägarna för
att få ytterligare tillskott av riskkapital. De nya reglerna kan därför sägas
slå hårdast mot hypoteksinstituten. Det bör påpekas att inget av de svenska
hypoteksinstituten hittills gett ut förlagsbevis, varför en viss osäkerhet kan
anses föreligga om detta alternativ. Mest bekymmersam är situationen för
Landshypotek. Möjligheterna att komma till rätta med situationen är begränsade.
Förutom det nyss nämnda förlagslånealternativet skulle en möjlighet kunna vara
att grundfonden till viss del ersattes av kontanta tillskott från staten. En
annan möjlighet skulle vara att staten garanterade institutets fordringar på
låntagarna. De föreslagna kapitaltäckningsreglerna kommer alltså att medföra
att vissa kreditinstitut inte i utgångsläget klarar att uppfylla de nya
kapitalkraven. Det gäller framför allt flertalet kreditaktiebolag och
hypoteksinstitut men också några banker, även om de sistnämnda som gmpp ser ut
att kunna uppfylla de nya kraven utan alltför stora svårigheter. De institut
som inte klarar kraven måste antingen öka sill kapital eller nedbringa
kapitaltäckningskravet genom förändringar på lillgångssidan.

När
det gäller att öka kapitalet föreligger i princip två tillvägagångssätt,

nämligen att erhålla kapitaltillskott från ägarna eller andra intressentgrup

per samt att generera kapitalet inlernt genom avsättning av vinstmedel.

Möjligheterna att erhålla kapitaltillskott har berörts i det föregående. Det

förefaller tvivelaktigt att sådana kapitaltillskott ensamma kan svara för de

kapitalökningar som krävs för att de föreslagna kraven skall uppfyllas av

samtliga institut. Viss osäkerhet kan också föreligga huruvida förlagslån i

erforderlig omfattning kan tas upp under kort tid på marknaden. Sannolikt

måste även kapital genereras inlernt. Detta kräver i sin tur förbättrade

vinstmarginaler, vilket kan uppnås genom höjda räntor och avgifter eller

möjligen genom sänkta finansieringskostnader och andra kostnader. De

båda nämnda formerna för kapitalökning kompletterar varandra eftersom

ökade vinster torde vara viktiga för att institutet ifråga skall kunna dra till 78

s. 79 Kontrollera mot PDF

sig
externt kapital. Den för närvarande relativt höga vinstnivån bland Prop.
1989/90:43

framför
allt affärsbankerna kommer därvid att underlätta en ökning av

kapitalet.

Från
bankers och andra instituts sida har anförts att del framför allt blir
nödvändigt att höja räntan för lån mot säkerhet i bostads-, affärs- och
jordbruksfastigheter, eftersom kapitalkraven för dessa höjs väsentligt enligt
förslaget. Vidare har framhållits att eftersom en stor del av dessa lån löper
med relativt långa räntebindningstider, kan den nödvändiga
margi-nalförbältringen åstadkommas förutom på nya lån endast på en mindre
del av lånestocken. Det skulle då bli fråga om mycket kraftiga höjningar. Ju
kortare anpassningsperiod som tillåts desto kraftigare räntehöjning skulle bli
nödvändig.

1
vilken mån en räntehöjning kan genomföras beror emellertid i första hand på
konkurrenssituationen. I dagens avreglerade finansiella marknader torde försök
till kraftiga räntehöjningar från enskilda kreditinstituts sida sannolikt leda
till alt dessa förlorar marknadsandelar till andra institut i stället för att
öka sina totala ränteintäkter. Möjligheterna att pressa upp räntorna
underlättas å andra sidan av att de nya kapitalkraven träffar ett brett
spektrum av institut. De nya kraven träffar dock inte försäkringsbolagen. Det
kan inte uteslutas att försäkringsbolagen, som inte har kapitaltäckningsregler,
till följd av de nya kraven på övriga kreditinstitut kan få en inte oväsentlig
konkurrensfördel och därför väljer att i ökad utsträckning göra placeringar på
marknaden för långfristig fastighetsfinansiering. Vidare skall påpekas att
ökade vinster ingalunda förutsätter att räntan höjs enbart på de lån som
träffas av höjda kapitalkrav.

Det
finns emellertid också andra möjligheter att nedbringa kapitaltäck-ningskraven.
En möjlighet är att avyttra tillgångar, företrädesvis med högt kapitalkrav,
till andra institut eller sälja ut dem på marknaden i form av värdepapper.
Förutom det ovan diskuterade övergångsproblemet medför de föreslagna
kapitaltäckningsreglerna att kostnaderna för vissa tillgångar höjs varaktigt.
När det gäller lån mot inleckningssäkerhet i bostadsfastigheter har från
bankernas sida anförts att kostnadshöjningen motsvarar en räntehöjning med 0,4
procentenheter.

Det
förefaller mindre lämpligt att genomföra en alltför snabb anpassning av
kapitalkraven på varje institut och därigenom framtvinga att räntenivån drivs
upp kraftigt. De mest utsatta instituten ingår i flertalet fall i koncerner. En
möjlighet är därvid att tillåta en viss inte alltför kort anpassningsperiod för
de mest utsatta instituten, förutsatt att kapitaltäckningskravet för koncernen
som helhet är uppfyllt.

5.6 Ikraftträdande m. m.

Kapitaltäckningsgruppen
har föreslgit att reformen skall träda i kraft den 1

januari 1990. Regeringen bör dock i en förordning kunna föreskriva att

kapitalkravet under en övergångsperiod skall vara lägre än åtta procent.

Kapitalkravet bör därvid vara lägst sju procent fram till utgången av år

1990, därefter 7,25%, och senast vid utgången av år 1992 uppgå till åtta

procent. 79

s. 80 Kontrollera mot PDF

Vissa kreditinstitut,
främst hypoteksinstituten och flertalet kreditaktie- Prop. 1989/90:43 bolag,
kommer som tidigare framgått all till följd av de nya reglerna få kraftigt
skärpta kapitalkrav, bl. a. på grund av att garantifonder som utgörs av icke
kontant inbetalda förbindelser inte längre skall få räknas in i kapitalbasen.
Ett särskilt förhållande som därvid bör beaktas är alt kreditportföljen hos
nämnda kreditinstitut i stor utsträckning utgörs av långfristiga lån till fast
ränta, varför instttuten kan få svårigheter att på kort sikt kompensera sig för
de kostnader som de skärpta kapitalkraven medför. Det är mot bakgrund härav
nödvändigt att dessa institut bereds möjlighet att under några år successivt
anpassa sig till de nya kraven. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, bankinspektionen bör därför i sådana fall kunna besluta att
garantifond eller garantiförbindelse som enligt nu gällande bestämmelser
grundar rätt till upplåning skall räknas som supplementärt kapital. Sådant
beslut bör dock meddelas endast under förutsättning att andra möjligheter att
öka kapitalbasen, t.ex. genom maximalt upptagande av föriagslån, är uttömda.
Denna möjlighet bör stå till buds till dess instituten hunnit anpassa sig till
de nya kraven, dock längst till utgången av år 1992.

Förlagsbevis
och andra skuldförbindelser med efterställd betalningsrätt som upptagits före
lagens ikraftträdande bör få inräknas i kapitalbasen även om den ursprungliga
löptiden uppgår till högst fem år. Förbindelsernas belopp bör dock reduceras
enligt tidigare redovisade principer.

6 Utvärdering av kapitaltäckningsgruppens förslag

Bankinspektionen
har i samråd med riksbanken under våren 1989 gjort en utvärdering av
kapitaltäckningsgruppens förslag. I syfte alt belysa
kapital-täckningssituationen med de föreslagna reglerna infordrade inspektionen
en kapitaltäckningsrapport från samtliga bankkoncerner (9 st.), samtliga
affärsbanker (24 st.), större sparbanker (39 st.), samtliga centrala föreningsbanker
(12 st.), större finansbolag (21 st.), samtliga fondkommissionsbolag (21 st.),
samtliga kreditaktiebolag (19 st.) samt från Stadshypotekskassan och
Hypoteksbanken. Kapitaltäckningsrapporten var utformad med utgångspunkt i
gruppens förslag och avsåg förhållandena efter bokslut vid utgången av år 1988.

Med
hänsyn till att de av kapitaltäckningsgmppen föreslagna reglerna skiljer sig
kraftigt från nu gällande regelsystem och till att flera institutgrupper
saknar praktisk erfarenhet i fråga om tillämpning av kapitaltäckningsregler
föreligger viss osäkerhet rörande undersökningsmaterialets tillförlitlighet.
Osäkerheten hänför sig emellertid huvudsakligen till resultaten för några
enskilda institut. Överiag synes alltså utvärderingen ge en ganska
tillförlitlig belysning av situationen för de olika instilutgmpperna vid
ifrågavarande tidpunkt.

Resultaten
av utvärderingen sammanfattas i nedanstående balansupps

tällning. Under tillgångssidan redovisas samtliga placeringar (bokförda

värden) uppdelade i grupper med olika vägningstal enligt den klassifice

ring som föreslagits av kapitaltäckningsgruppen samt beräknat kapital- 80

s. 10 Kontrollera mot PDF

krav. Under skuldsidan
redovisas kapitalbasen med uppdelning på primärt kapital, dvs. egetvkapital
(EK) respektive egna fonder (EF) och värderegleringsreserver (VR), samt
supplementärt kapital, dvs. förlagslån (FL) och garantifondsbevis (GFB). Det
vid FL inom parantes angivna talet avser nominellt värde av upptagna
förlagslån. Under skuldsidan redovisas också sådana aktietillskott m.m. som
enligt de föreslagna reglerna skall avräknas från kapitalbasen.

Prop.
1989/90:43

s. 6 Kontrollera mot PDF

AFFÄRSBANKERNA

Vägningstal

MDkr

KAPITALBAS

primärt

MDkr.

201

13,1

20%

291

VR(50%)

22,6

50%

35,6

100%

323

300%

0,5

Supplementärt

868

FL
(17,2)

10,9

Kapitalkrav (&%=)

32,7

Summa

46,5

Aktietillsk.
m.m.

./.
1,5 45,0

Redovisade
uppgifter avser samtliga bankaktiebolag exkl. Sparbankernas Bank och
Föreningsbankernas Bank. Som gmpp betraktat finns som synes ett betydande
kapitalöverskott. Variationen mellan bankerna är dock stor. Storbankerna t. ex.
svarar för 95 procent av kapitalöverskottet, medan fem mindre banker, varav två
utlandsägda, redovisar underskott varierande mellan 30 60 milj. kr.

Vidare
har afiarsbankema som gmpp betraktat betydande möjligheter att med oförändrat
primärt kapital ytterligare höja kapitalbasen. Utrymme finns t.ex. att öka
supplementärt kapital via förlagslån med närmare 7 miljarder kr. Därtill kommer
de om än på kort sikt begränsade möjlighetema atl via andra instmment
ytterligare öka det supplementära kapitalel.

6
Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 43

s. 7 Kontrollera mot PDF

SPARBANKERNA INKL. SPARB. BANK

Prop.
1989/90:43 S

s. 8 Kontrollera mot PDF

Vägningstal

MDkr

KAPITALBAS

primärt

MDkr.

EK-1-egna
fonder

4,8

20%

VR(50%)

6,7

50%

11,4

100%

115
.

300%

0,05

Supplementärt

297

FL
(3,9)

2,3

Kapitalkrav (9,%=)

12,0

Summa

13,7

Aktietillsk.
m.m.

./.
1,2 12,5

Redovisade
uppgifter avser samtliga sparbanker inkl. Sparbankernas Bank, dock ej
dotterföretag inom Sparbankernas Bank-koncernen. Som gmpp betraktat klarar
sparbankerna kravet. Kapitalöverskottet är dock blygsamt och hade inte
Sparbankernas Bank inkluderats hade ett underskott uppkommit. Goda möjligheter
finns dock att ytterligare höja kapitalbasen, eftersom utrymme finns att höja
supplementärt kapital via förlagslån med drygt 3 miljarder kr.

Variationen
mellan sparbanker är stor. Nästan hälften av dem (17 st.) redovisar underskott.
Många av underskotten är dock små och i flertalet fall mindre än 10 milj. kr.
Fyra sparbanker redovisar underskott större än 100 milj. kr., varav det största
på 328 milj. kr. Ingen av sparbankerna redovisar överskott större än 70 milj.
kr.

FÖRENINGSBANKERNA INKL. FB BANK

Vägningstal

MDkr.

KAPITALBAS

primärt

MDkr

12,8

1.5

20%

14,9

VR(50%)

1,7

50%

8,3

3,1

100%

29,5

300%

0,03

Supplementärt

FL
(0,8)

0,6

Kapitalkrav

(8%=)

2,9

Summa
Aktietillsk. m.m.

3,7
./. 0,1

3,6

s. 9 Kontrollera mot PDF

Redovisade uppgifter avser
samtliga centrala föreningsbanker inkl. Föreningsbankernas Bank, dock ej
dotterföretag inom FB Bank-koncernen. FB Bank svarar för nästan hela kapitalöverskottel.
Även för föreningsbankerna finns betydande möjligheter att höja kapitalbasen
via förlagsbevis, ca 1 miljard kr.

Fem av tolv
föreningsbanker redovisar underskott, varav det största uppgår till 48 milj.
kr.

Prop.
1989/90:43

BOSTADSINSTITUTEN

Vägningstal

MDkr

KAPITALBAS

primärt

MDkr

7,0

20%

VR(50%)

3,7

50%

449

10,7

100%

63
643

Supplementärt
FL (0,5) GFB

0,3
1,3

Kapitalkrav

(8%=)

Summa

1,6
12,3

Redovisade
uppgifter avser samtliga kreditaktiebolag inom bostadskre-ditgivningens område
samt Stadshypotek. Samtliga institut redovisar underskott. Även om
kapitalbasen höjs maximalt via supplementärt kapital uppkommer för gmppen som
helhet underskott. Flertalet institut ingår dock i bankkoncemer vilka
genomgående redovisar en bättre kapitaltäck-ningsbild.

Resultaten
för de kommunfinansierande och företagsfinansierande instituten kan
sammanfattas enligt följande.

Samtliga
tre kommunfinansierande institut redovisar relativt sett stora
kapitalöverskott. Förklaringen härtill är att institutens placeringar nästan
undantagslöst inte kräver någon kapitaltäckning.

Bland
de företagsfinansierande instituten (8 st.) redovisar sex underskott. Två av
dessa är betydande medan övriga fyra varierar mellan 6 100 milj. kr. Ett
institut redovisar ett stort kapitalöverskott.

s. 11 Kontrollera mot PDF

FINANSBOLAG

Prop.
1989/90:43 S

s. 12 Kontrollera mot PDF

Vägningstal

MDkr

KAPITALBAS

primärt

MDkr

19,3

3,6

20%

16,0

VR(50%)

2,0

50%

5,0

5,6

100%

64,0

300%

0,1

Supplementärt

104,5

FL
(2,9) GFB

1,5
1,1

Kapi tal krav

(8%=)

5,6

Summa
Aktietillsk. m.m.

2,6
8,2 ./. 0,7

7,5

Även för
finansbolagen ger en sammanställning på totalnivå en missvisande bild. Hälften
av bolagen (11 st.) redovisar underskott, varav fem underskott om minst 100
milj. kr. Tre bolag redovisar överskott större än 600 milj. kr.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Vägningstal

MDkr

KAPITALBAS

primärt

MDkr

13,2

2,7

20%

1,7

VR(50%)

1,7

50%

19,4

Goodwill

./.
0,3

100%

79,6

4,1

300%

0,2

114,1

Supplementärt

FL
(0,5)

1,1

Kapitalkrav (%%=)

7,2

GFB

0,8
1,9

Summa

6,0

Redovisningen
avser 15 finansbolagskoncerner. Som framgår blir bilden helt annan för dessa
koncerner jämfört med enskilda finansbolag. Nio av koncemerna redovisar
underskott varierande från 27 milj. kr. till 612 milj. kr. Flertalet överskoll
är små. Endast en koncern redovisar ett stort överskon (594 milj. kr.).

FONDKOMMISSIONSBOLAG

Prop.
1989/90:43 S

s. 85 Kontrollera mot PDF

Vägningstal

MDkr

KAPITALBAS

primärt

MDkr

15,30

1,34

20%

9,49

VR(50%)

1,34

50%

2,68

100%

10,02

300%

0,72

Supplementärt

114,1

FL
(0,07)

0,05

Kapitalkrav (S%=)

1,13

Summa
Aktietillsk. m.m.

2,74
./. 0,03

2,71

Redovisningen
avser 18 fondkommissionsbolag. Flertalet bolag redovisar överskott. Tre bolag
redovisar mindre underskott.

9
BANKKONCERNER

Vägningstal

MDkr

KAPITALBAS

primärt

MDkr

13,9

20%

325

VR(50%)

27,1

50%

297

Goodwill

./.
0,7

100%

449

40,4

300%

0,9

1
316

Supplementärt

FL
(0,5)

12,7

Kapitalkrav (B %=)

GFB

2,1
4,8

Summa

55,2

Aktietillsk.
m.m.

./.
0,9

54,2

Fyra bankkoncerner
redovisar underskott, varav de största uppgår till 2 353 milj. kr. respektive
621 milj. kr. Två av storbankskoncernerna redovisar kapitalöverskott om ca
2000 milj. kr. respektive 1000 milj. kr. Möjligheterna för bankkoncernerna som
grupp att öka kapitalbasen via föriagsbevis är goda. Tillgängligt utrymme för
ytterligare föriagsbevis uppgår till 7450 milj. kr. Generellt kan sägas att
det är två bankkoncerner som har eller kan få svårigheter att uppfylla
kapitaltäckningskraven. Ingen av dessa klarar detta enbart via förlagsbevisen
utan andra åtgärder måste vidtas.

s. 86 Kontrollera mot PDF

7 Förhållandet mellan Baselkommitténs och EG:s Pp.
1989/90:43 regler

Ministerrådet
antog den 17 april 1989 ett direktiv i vilket man definierade kapitalbasen (own
funds) för kreditinstitut. I juli 1989 antog ministerrådet "common
position" som fastställde vilka kapitalkrav (solvency ratios) som skall
gälla för sådana institut. Det antagna direktivet och ministerrådets
"common position" skiljer sig markant från de förslag kommissionen
tidigare lagt fram. Huvudorsaken till detta är de rekommendationer beträffande
kapitalbas och kapitalkrav för internationellt verksamma banker som
Baselkommittén presenterade i juli 1988. Även om Baselkommitténs rekommendationer
endast gäller för internationellt verksamma banker, har dessa rekommendationer
haft ett stort inflytande på utformningen av ministerrådets direktiv och
"common position". Detta var väntat eftersom det inte är möjligt att
skilja internationellt verksamma banker från nationellt verksamma banker och
kreditinstitut när de alla kommer att konkurrera på en enda och friare marknad.

Vid
en jämförelse mellan kommissionens förslag. Baselkommitténs rekommendationer
och ministerrådets direktiv framgår bl.a. följande. Direktivet avseende
kapitalbasen delar in kapitalbasen i tre delar, medan Baselkommittén föreslagit
två delar. Vad som föreskrivs i direktivet är emellertid endast en preliminär
lösning. Inom sex månader från det att direktivet införts i de olika länderna
kommer ministerrådet att besluta huruvida "reserveringar för generella
risker i bankverksamhet" skall hänföras till primärt kapital (original
own funds) eller till supplementärt kapital (additional own funds). Om dessa
reserveringar hänförs till supplementärt kapital kommer definitionen av
kapitalbasen endast i mindre mån att avvika från Baselkommitténs definition av
denna. Möjligen föreligger också en avvikelse beträffande behandlingen av öppet
redovisade reserver. Baselkommittén godtar öppet redovisade reserver som
supplementärt kapital. Dessa reserver omnämns emellertid inte i ministerrådets
direktiv. Öppet redovisade reserver kan dock inrymmas under de punkter i
direktivet som anger vad supplementärt kapital är.

1
sitt förslag till direktiv för kapitalkravet gjorde kommissionen vid
riskklassificeringen en avgörande skillnad mellan fordringar på medlemsstater
och icke medlemsstater. I stort sett skulle fordringar på alla subjekt i icke
medlemsstater vid riskvägningen upptas till 100 procent, medan fordringar på
medlemsstaternas offentliga organ samt kreditinstitut endast skulle upptas till
ett reducerat värde. I detta hänseende har emellertid ministerrådet i sin
"common position" antagit samma gruppindelning som Baselkommittén
rekommenderat. Alla OECD-länder och de länder som åtagit sig vissa
förpliktelser gentemot Internationella valutafonden enligt dennas General
Arrangements to Borrow, betraktas som länder med låg risk och indelas i samma
grupp medan övriga länder indelas i en annan riskgrupp. Det föreligger endast
smärre skillnader mellan Basdkommitléns rekommendationer angående
kapitalkravet och ministerrådets "common position" i samma fråga.

s. 87 Kontrollera mot PDF

8 Allmänmotivering Prop. 1989/90:43

8.1 Utgångspunkter

Det
är internationellt vedertaget att kreditinstitut, i första hand banker, skall
uppfylla vissa minimikrav vad gäller storleken på det egna kapitalet. Mot
bankernas kreditrisker skall svara en buffert av eget kapital som kan bidra
lill skyddet av insättarnas medel och skapa stabilitet och förtroende för
verksamheten.

Sådana
kapitaltäckningsregler baseras generellt på en grov indelning av placeringarna
i olika riskklasser där högre risk kräver ett större eget kapital. En sådan
rangordning blir med nödvändighet tämligen schablonartad. Den får ses som ett
resultat av historiska erfarenheter men också av att stabilitet och enkelhet
prioriterats högt.

Sverige
har sedan år 1969 haft kapitaltäckningsregler för banker som bygger på sådana
internationella principer om riskgradering av placeringar. För flertalet
övriga kreditinstitut gäller i stället regler om viss upplåningsrätt som grovt
sett kan likställas med ett odifferentierat kapitalkrav.

Reglerna
om kapitaltäckning måste emellertid anpassas till den snabba utveckling som
sker på kreditmarknaden, både vad avser de nationella marknaderna och den
internationella integrationen av marknaderna. Kreditmarknadskommittén gjorde
en grundläggande översyn av det svenska systemet och föreslog att reglerna om
kapitaltäckning skulle breddas till att omfatta alla kreditinstitut och
samtidigt skärpas på vissa punkter.

Som
framgått tidigare pågick samtidigt med kreditmarknadskommitténs arbete en
internationell översyn och samordning av kapitaltäckningsreglerna för de
internationellt verksamma bankerna. Det skedde inom den s. k. Baselkommittén,
ett samarbetsorgan för tillsynsmyndigheterna inom tiogruppen. En gemensam
överenskommelse presenterades i juli 1988. Ländernas centralbanker och
tillsynsmyndigheter förband sig att verka för att reglerna skulle införas så snart
som möjligt och tillämpas fullt ut vid utgången av år 1992.

Överenskommelsen,
som skall ses som resultatet av en kompromiss, innebär att kapitalbasen
beräknad på visst sätt skall uppgå till 8 procent av placeringarna med hänsyn
tagen till deras kreditrisk. Viktiga principer är att endast inbetalt kapital
får medräknas i kapitalbasen och att kapitalbasen till minst 50 procent skall
innehålla kapital av högsta kvalitet. För placeringarna är huvudregeln att de
skall tas upp till hela sitt belopp. Riskgraderingen sker genom att vissa
placeringar får tas upp till 50 procent eller lägre vilket då ger ett faktiskt
kapitalkrav på 4 procent eller lägre. Det understryks att reglerna är
minimiregler och att de utgår från en helhetssyn på bankernas risktagande. Som nämnts
har nationella särintressen måst stå tillbaka för internationell enighet och
samsyn.

Denna
samsyn kommer också till uttryck i EG:s regler om kapitaltäckning som i allt
väsentligt följer Baselöverenskommelsen. EG tar också fasla på att reglerna
skall gälla över hela kreditmarknaden.

Kreditmarknadskommittén
hade inte möjlighet att annat än delvis beakta Baselöverenskommelsen i sitt
betänkande. En arbetsgrupp inom fi-

s. 88 Kontrollera mot PDF

nansdepartementet, den
s.k. kapitaltäckningsgruppen fick därför i upp- Prop. 1989/90:43 drag att
anpassa kommitténs förslag till Baselreglerna. Denna omarbetning har
remissbehandlats och ligger till gmnd för de lagändringar som nu föreslås. I
enlighet med kreditmarknadskommitténs synsätt och innebörden av EG reglema
innebär dessa ändringar först och främst att enhetliga kapitaltäckningsregler
kommer att gälla över hela kreditmarknaden. I vissa fall innebär de striktare
beräkningsgmnder och därmed strängare kapitalkrav än vad som gäller idag. Så
t.ex. förslås att regler om konsoliderad kapitaltäckning, dvs. kapitaltäckning
på koncembasis, införs på ett mer systematiskt sätt än tidigare. Vidare upphör
den särbehandling i kapitaltäckningshänseende av fordringar på statligt hel-
eller delägda institut som tidigare gällt. I linje därmed anses statliga
garantiförbindelser inte kunna utgöra gmnd för kapitaltäckning.

Förändringarna
innebär också höjningar av kapitalkravet för placeringar med säkerhet i
panträtt i fast egendom, som kan förefalla stora med hänsyn till svenska
erfarenheter. I en del andra länder inom tiogmppen har emellertid banker gjort
stora förluster på fastighetskrediter och även dessa erfarenheter måste
beaktas. Överenskommelsen utgör på denna punkt en kompromiss mellan olika
länders synsätt och förhållanden. Dessutom kan förlustriskerna komma att öka
för detta slag av krediter även i Sverige.

Samtidigt
innebär de nya beräkningsreglerna atl kapitalbasen vidgas i väsentliga
avseenden. I första hand är det värderegleringsreserverna som till väsentligt
större del än idag får räknas in i kapitalbasen och därtill som kapital av
högsta kvalitet.

På
sikt innebär de höjda kraven att kapitalutnyttjandegraden stiger generellt på
kreditmarknaden.

Även
om det finns goda inhemska skäl att höja kapitalkraven är det intemationella
perspektivet ändå avgörande. Finansiella marknader har alltid i större eller
mindre utsträckning haft en internationell anknytning. 1 takt med
avregleringarna och det snabbt ökande kommunikationsflödet över gränserna måste
de internationella aspekterna i än högre grad beaktas. Internationell
samverkan är då både önskvärd och nödvändig. Det gmndläggande synsättet måste
vara att finansmarknaden i Sverige till sin karaktär är intemationell.
Kapitaltäckningsreformen innebär i gmnden en förhöjd säkerhet och stabilitet på
denna marknad. Mot den bakgmnden måste åtgärder som med utgångspunkt i svenska
förhållanden framstår som mindre väl motiverade accepteras.

Skälen
för att genomföra refomien nu är i korthet följande. Det ger kreditinstituten
tidigt besked om vilka krav och beräkningsgmnder som kommer att gälla och fullt
ut tillämpas vid utgången av år 1992. Det ger en övergångstid på tre år vilket
är detsamma som medges övriga 1 O-gruppsländer och EG-länderna. Det står
vidare helt klart att den internationella integrationen nu går snabbt. Genom
avvecklingen av den svenska valutaregleringen ökar kraven på att aktörerna
skall verka under gemensamma regler. Det är därför angeläget att de nya
reglerna träder i kraft så snart som möjligt.

Jag
vill emellertid också understryka att den internationella tillämpning

en av kapitaltäckningsreglerna kommer att bli föremål för en fortgående 88

granskning av
Baselkommittén. Denna granskning kan efter hand komma att leda till smärre
förändringar i regelsystemet. Kommittén kommer också att överväga regler om
kapitaltäckning för vissa typer av risker som inte omfattas av den nu antagna
rekommendationen. För svenskt vidkommande kommer skattereformen sannolikt att
leda till vissa förändringar och kompletteringar i de nu föreslagna reglerna.
Sådana ändringar kan också bli aktuella om det visar sig att andra länder inte
tillämpar Baselkommitténs regler på det sätt som fömtsätts.

Prop.
1989/90:43

8.2 Enhetliga regler för alla institut

Mitt förslag:
Kapitaltäckningsregler skall gälla för banker, finansbolag, kreditaktiebolag,
fpndkommissionsbolag och hypoteksinstitut. Kapitaltäckningsreglerna skall i
största möjliga utsträckning utformas enhetligt samt baseras på
Baselkommitténs regler samt de regler som föreslås gälla inom EG.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Kooperativa Förbundet har helt avstyrkt förslaget med motivering att höjda
kapitalkrav inte är påkallade och att förslaget därför kan väntas medföra
onödiga fördyringar för konsumenterna. Remissinstanserna i övrigt ställer sig
i princip positiva till förslaget, varvid emellertid från många håll
understmkits vikten av att olikheter i konkur-rensfömtsättningarna inte
uppkommer. Kammarrätten i Göteborg håller inte för uteslutet att införa två
gmpper av kapitaltäckningsregler och låta instituten välja att vara nationellt
eller internationellt verksamma.

Skälen för mitt förslag:
Baselöverenskommelsen omfattar de internationellt verksamma bankerna. Frågan
är om de nya kapitaltäckningsreglerna också skall gälla för andra
kreditinstitut med internationell verksamhet eller för samtliga kreditinstitut
på vår marknad. Inom EG har det inte ansetts möjligt att göra någon uppdelning,
eftersom samtliga kreditinstitut kommer att få möjlighet att vara verksamma på
en gemensam marknad. EG:s kapitaltäckningsregler kommer därför att gälla för
alla s. k. credit institutions, dvs. kreditinstitut som finansierar sin
utlåning genom upplåning från allmänheten. Fondkommissionsbolag omfattas inte
av detta begrepp. För sådana bolag förbereds i stället inom EG ett särskilt
direktiv om kapitaltäckning. Det har emellertid uttalats att kapitalkravet för
fondkommissionsbolag och kreditinstitut så långt som möjligt bör vara detsamma
för jämförbara verksamheter.

Mycket talar för att
Sverige bör göra ett motsvarande principiellt ställningstagande och införa de
nya kapitaltäckningsreglerna för banker, finansbolag, kreditaktiebolag,
hypoteksinstitut och fondkommissionsbolag. Även utanför banksektorn har
finansmarknaden i Sverige till sin karaktär blivit alltmer internationell.
Risknivån i verksamheten har höjts även här. Riskerna för stömingar i den
viktigaste sektorn av finansmarknaden, nämligen bankerna, minskar också om
övriga institut på marknaden är

stabila och
välkonsoliderade. De speciella skyddsintressen som finns för Prop.
1989/90:43 bankerna bör beaktas på annat sätt i lagstiftningen än genom
striktare kapitaltäckningsregler.

Skilda
slag av kapitaltäckningsregler skulle vidare innebära en uppdelning mellan
nationellt och intemationellt verksamma institut, för vilka skulle gälla olika
kapitalkrav för samma verksamhet här i landet. En sådan förskjutning i
konkurrensfömtsättningama vore enligt min mening att ge kapitaltäckningsreglema
en alltför starkt styrande funktion i den förändringsprocess som
finansmarknadema nu genomgår. Även om det i ett snävt, nationellt perspektiv
kunde uppnås vissa fördelar med ett lägre kapitalkrav för verksamheter enbart
inriktade på hemmamarknaden, anser jag det varken möjligt eller önskvärt att
införa sådana regler. På sikt och i ett bredare perspektiv skulle det leda till
isolering och stagnation till förfång för en sund utveckling på
finansmarknaden.

En
särskild fråga är hur hypoteksinstituten skall föras in under de nya
kapitaltäckningsreglerna. Institutens framtida organisation och verksamhet är
för närvarande föremål för överväganden av hypoleksutredningen (Fi 1988:08),
som väntas lägga fram sitt betänkande i slutet av detta år. Det skulle kunna
anföras skäl fö)r att lämna hypoteksinstituten utanför kapitaltäckningsreformen
till dess att frågan om deras framtida organisation har lösts. Som framgått
tidigare ligger det emellertid ett stort värde i att så långt möjligt och från
början hålla på principen att kapitaltäckningen för en placering skall vara
densamma över hela kreditmarknaden. Jag förordar därför att de nya reglerna
införs även för hypoteksinstituten redan nu.

När
hypoteksinstituten sålunda får kapitaltäckningsregler av samma innehåll som
andra kreditinstitut, är det naturligt att de nuvarande upplå-ningsrältsreglema
upphävs och att grundfonderna respektive garanlifon-den, dvs. de statliga
garantiförbindelserna, begränsas till att avse institutens redan ingångna
förpliktelser och på sikt avvecklas. Både från hypoleksutredningen och från
institutshåll har man emellertid framfört att den förändringen bör genomföras
först i samband med behandlingen av hypo-teksutredningens betänkande.

Jag
har förståelse för denna synpunkt. Att ändra vad som gäller om upplåningsbegränsning
och statlig garanti för den tid som återstår till dess att hypoteksutredningens
förslag har behandlats skulle kunna orsaka onödiga svårigheter i institutens
verksamhet. Jag föreslår därför att de båda systemen kapitaltäckningsreglema
och upplåningsrättsreglerna tills vidare får gälla parallellt för
hypoteksinstituten.

I
detta sammanhang vill jag också ta upp en speciell fråga som gäller

Skeppshypotek. Enligt nu gällande ordning står Skeppshypotek inte under

tillsyn av bankinspektionen. Samtliga styrelseledamöter i kassan utses av

regeringen. Av bl.a. det skälet har bankinspektionens tillsyn inte ansetts

nödvändig. Kapitaltäckningsreglerna fömtsätter emellertid att kreditinsti

tuten, för kontroll av kapitalkravet, kontinuerligt lämnar kapitaltäcknings-

rapporter till bankinspektionen. Kapitaltäckningsreglernas uppbyggnad

fömtsätter även medverkan i olika avseenden av regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, bankinspektionen. Med hänsyn härtill anser 90

jag
att övervägande skäl nu talar för att ställa kassan under tillsyn av Prop.
1989/90:43 bankinspektionen.

8.3 Kapitalkravet

Mitt
förslag: Kapitalbasen skall vid varje tidpunkt utgöra lägst procent av
placeringarnas värde.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Med något undantag är remissinstanserna positivt inställda till att
kapitalkravet totalt sett höjs till inlernationdl nivå.

Skälen
för mitt förslag: Som jag tidigare framhållit bygger kapitaltäckningsregler
generellt på en indelning av placeringarna i olika riskklasser, där högre risk
kräver större eget kapital. I de nu gällande svenska reglerna uttrycks
kapitalkravet som en procentsats av värdet av placeringarna i respektive klass
(1,4 respektive 8 procent).

I
Baselkommitténs rekommendation används en något annorlunda teknik.
Placeringama delas fortfarande in i riskklasser, men därefter sker en s. k.
viktning. Denna innebär att placeringarna, beroende på risknivån, tas upp till
en viss andel av sitt värde (O, 20, 50 respektive 100 procent). Kapitalkravet
är 8 procent av summan av de viktade värdena. Att kravet anges vara 8 procent
säger alltså inte någonting om kravets egentliga innebörd, förrän man vet
vilken viktning som görs av olika placeringar.

Viktningen
av placeringarna behandlas i avsnitt 8.5.2. Som framgår där ansluter jag mig
praktiskt tagel helt lill de bedömningar som har gjorts av Baselkommittén. Jag
delar också uppfattningen att kapitalkravet efter denna viktning bör utgöra 8
procent, dvs. att kapitalbasen skall utgöra minst 8 procent av summan av de
viktade placeringarna. Det har uppnåtts internationell enighet kring denna
nivå, och som framgår av vad jag anfört inledningsvis finns det inte skäl för
Sverige att anlägga något annat synsätt.

8.4 Kapitalbasen

8.4.1
Kapitalbasens innehåll

Mitt förslag:
Kapitalbasen skall renodlas till att uteslutande bestå av inbetalt kapital.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flera
remissinstanser har förordat att garantiförbindelser eller i vart fall
statliga garantier skall få inräknas i kapitalbasen.

Skälen för mitt förslag:
Jag anser att det gmndläggande synsättet att endast inbetalt kapital skall
räknas in i kapitalbasen är en viktig princip inte minst i ett internationellt
perspektiv. Det överensstämmer också med strävandena att en marknadsanpassning
på sikt skall ske av kreditinstitut

med statliga
garantiförbindelser. Några undantag från denna princip bör enligt min mening
inte förekomma. I kapitalbasen bör alltså uteslutande ingå inbetalt kapital.

Prop.
1989/90:43

8.4.2 Kapitalbasens
struktur

Mitt
förslag: Kapitalbasen skall bestå av två kapitalelement, primärt och
supplementärt kapital. Det primära kapitalet skall utgöra minst hälften av
kapitalbasen. Som supplementärt kapital får räknas bl.a. vissa
skuldförbindelser med efterställd betalningsrätt. Sådana skuldförbindelser får
motsvara högst 50 procent av det primära kapitalet.

Kapitalbasen
skall beräknas som summan av primärt och supplementärt kapital efter avräkning
för vissa tillskott i företag som bedriver finansieringsverksamhet.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna har inte haft några principiella invändningar mot förslaget.
Några remissinstanser har föreslagit att förlagslån skall tillåtas utgöra
hälften av kapitalbasen.

Skälen för mitt förslag:
Förslaget stämmer med Basdkommitléns och EG:s regelsystematik. Eget kapital
enligt svenskt juridiskt språkbruk överensstämmer inte med vad Basdkommittén
avser med eget kapital och bör därför inte användas som benämning på något av
kapitalelementen. Eftersom kapitalet i den första gruppen är det primära och
dessutom styrande för storleken av det kapital som får ingå i den andra gmppen,
bör kapitalet i respektive grupp lämpligen benämnas primärt och supplementärt
kapital.

Primärt kapital utgörs
alltså av vad som enligt Baselkommittén bör förstås med eget kapital samt öppet
redovisade reserver av högsta kvalitet. Supplementärt kapital utgörs av
huvudsakligen upplånat kapital som inom vissa ramar bör kunna likställas med
primärt kapital. Eftersom förlagslånen är underlägsna andra element som ingår
i kapitalbasen i så måtto att de har en bestämd förfallotid och inte kan
användas för förlusttäckning annat än om kreditinstitutet trätt i likvidation,
bör dessas andel av kapitalbasen begränsas på det sätt jag föreslagit.

8.4.2.1 Primärt kapital

Prop. 1989/90:43

s. 93 Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Med primärt kapital avses

för
bankaktiebolag, finansbolag, kreditaktiebolag och fondkommissionsbolag: eget
kapital och 70 procent av vissa värderegleringsreserver,

för
sparbank: reservfond och uppskrivningsfond samt 70 procent av vissa
värderegleringsreserver,

för
föreningsbank: eget kapital med undantag för förlagsinsatser samt 70 procent av
vissa värderegleringsreserver,

för
stadshypotekskassan och föreningarna: kapitaltäckningsfond, avsättningar till
reservfond och säkerhetsfond dock endast 70 procent av sådana avsättningar som
är förenade med en latent skatteskuld, samt 70 procent av värderegleringsreserver
för obligationer,

för
hypoteksbanken och föreningarna: avsättningar till reservfond dock endast 70
procent av sådana avsättningar som är förenade med en latent skatteskuld, och
70 procent av värderegleringsreserver för obligationer,

för
skeppshypotekskassan: reservfonden, samt

för samtliga
institut: reserver och tillskott som efter regeringens eller, efter regeringens
bemyndigande, bankinspektionens medgivande får räknas som primärt kapital.

Arbetsgruppens förslag:
Överensstämmer med följande undantag med mitt förslag. Gruppen har i sitt
förslag som primärt kapital i sparbank angett egna fonder. Vidare skall enligt
gruppens förslag bara 50 procent av värderegleringsreserverna få räknas med.
Gruppen har också föreslagit att överavskrivningar på leasingobjekt i
kapitaltäckningshänseende skall behandlas på samma sätt som
värderegleringsreserver.

Remissinstanserna:
Riksskatteverket har framfört betänkligheter mot att, med avvikelse från
ordalydelsen av Baselkommitténs regler, hänföra uppskrivningsfond till primärt
kapital. Verket har vidare riktat kritik mot den föreslagna behandlingen av
värderegleringsreserverna. Verket har hävdat att denna inte är förenlig med det
synsätt som genomsyrar EG:s fjärde bolagsdirektiv, nämligen att en strikt
åtskillnad skall upprätthållas mellan å ena sidan företagsekonomiskt motiverade
värderingar och reserveringar och å andra sidan sådana som är skattemässigt
betingade. Svenska Revisorsamjundet har, med hänvisning till att det är oklart
om en leasegivare har separationsrätt i leasetagarens konkurs, avstyrkt att reserver
som har uppkommit genom överavskrivningar på leasingobjekt likställs med eget
kapital.

Skälen för mitt förslag:
Med primärt kapital avses eget kapital och öppet redovisade reserver av högsta
kvalitet som oavkortat kan tas i anspråk för att täcka en uppkommen förlust.

Enligt
Baselkommitténs regler kan reserver, som uppkommer genom uppskrivning av en
tillgångs bokförda värde till marknadsvärdet, i vissa fall likställas med eget
kapital. Överfört till svenska förhållanden skulle

s. 94 Kontrollera mot PDF

alltså med en bokstavlig
tolkning av kommitténs regler kunna hävdas att Prop. 1989/90:43
uppskrivningsfonden i bank är en sådan reserv som bör hänföras till
supplementärt kapital.

För
de svenska uppskrivningsfonderna torde i jämförelse med motsvarande konton i
andra länder gälla mycket restriktiva regler. Tillsammans med aktiekapitalet
och reservfonden utgör de en del av det bundna egna kapitalet. Strikta regler
gäller i fråga om att avsätta belopp till fonden och att ta fonden i anspråk.
En avsättning till fonden får ske endast efter bankinspektionens medgivande.
Inspektionen har därvid bl. a. att bedöma om fömtsättningama enligt
bokföringslagen är uppfyllda, dvs. att tillgången har ett bestående värde som
väsentligt överstiger det belopp med vilket den är uppförd i närmast föregående
balansräkning. Som generellt tak gäller att tillgången får tas upp till högst
det nya bestående värdet. Fast egendom får dock inte skrivas upp över gällande
taxeringsvärde. Fonden får tas i anspråk bl.a. för fondemission respektive
avsättning till reservfond i sparbank, vilket innebär en ökning av det primära
kapitalet. Med hänsyn härtill finner jag det befogat att även
uppskrivningsfonden som sådan hänförs till det primära kapitalet.

Förlagsinsatserna
i föreningsbank, som är lånat kapital och som normalt förutsätts kunna
återkrävas från placerarens sida, uppfyller inte kraven på primärt kapital.
Däremot bör insatserna givetvis räknas som supplementärt kapital.

Vad
gäller värderegleringsreserverna har gruppen föreslagit att dessa till 50
procent skall få inräknas i primärt kapital. Procentsatsen har bestämts med
utgångspunkt i den nuvarande skattesatsen för aktiebolag m. fl. (52 procent).
Förutsättningarna för förslaget har emellertid ändrats genom förslaget om ny
företagsbeskattning. Även om något beslut om den nya företagsbeskattningen inte
föreligger står det ändå klart att skattesatsen kommer att sänkas, så att
beskattningen av värderegleringsreserverna kommer att ske till en väsentligt lä;ire
sats än 50 procent. Andra regler för värderegleringsreserverna bör därför
tillämpas än de som gmppen föreslagit. Jag föreslår utan att därmed
föregripa ett ställningstagande till den framtida skattesatsen att andelen
bestäms till 70 procent. När klarhet skapats om de nya skattereglerna får det
övervägas vilka justeringar av kapitaltäckningsreglerna som skall göras.

Vad
särskilt gäller beräkningen av reserv för obligationer innebär den

nuvarande regeln att obligationerna får värderas utifrån ett av bankinspek

tionen framräknat genomsnitt av räntan för vissa obligationer under de

senaste tio åren (4 kap. 4 § 1 bankrördsdagen). Denna regel tillkom år

1974 då det rådde speciella förhållanden på marknaden. En beräkning som

på angivet sätt utgår från ett konstruerat värde speglar inte på ett rättvisan

de sätt reservens storlek. Denna redovisningsbestämmdse bör därför inte

längre tillämpas i kapitalläckningssammanhang. Som reserv bör därför i

detta sammanhang få räknas bara skillnaden mellan nettobokföringsvär-

det och det lägsta av anskaffningsvärdet och marknadsvärdet. Denna

värderingsmetod bör tillämpas också i fråga om institutets reserver för ut

ländska valutor och aktier; till skillnad från vad som gäller nu bör nämli

gen enligt min mening även reserver för aktier få räknas in i kapitalbasen. 94

s. 95 Kontrollera mot PDF

Frågan
om överavskrivningar på leasingobjekt diskuterades i samband Prop. 1989/90:43
med att upplåningsrättsreglema för finansbolag ändrades (prop. 1987/88: 149).
Föredragande statsrådet anförde då att frågan hade anknytning till bl.a.
leasingutredningen (Ju 1988:01) och den pågående reformeringen av
företagsbeskattningen och att ett ställningstagande därför borde anstå. Jag gör
samma bedömning nu.

Av
de egna fonderna i sparbank, det vill säga gmndfond, reservfond, garantifond
och uppskrivningsfond, är det bara reservfond och uppskrivningsfond som
uppfyller de krav som skall ställas på primärt kapital. Det är alltså inte
möjligt att som arbetsgmppen föreslagit som primärt kapital för sparbanker
ange "egna fonder". Gmndfond och garantifond bör efter medgivande av
regeringen eller bankinspektionen kunna ingå i det supplementära kapitalet.

Investeringsfonder
av olika slag är avsedda för andra ändamål än förlusttäckning och bör inte få
inräknas i kapitalbasen. Inte heller reserver till följd av överavskrivning på
inventarier m. m. kan anses ha sådan kvalitet att de lämpar sig för att ingå i
kapitalbasen. Däremoi bör regeringen eller bankinspektionen i vissa särskilda
fall kunna besluta att en reserv eller ett tillskott skall räknas som primärt
kapital. Jag återkommer i specialmotiveringen till kännetecknen för de
tillskott som här avses. Genom att en sådan generell möjlighet öppnas kan t.ex.
nya finansiella instmment snabbt utnyttjas utan att lagstiftningsåtgärder först
behöver vidtas.

Särskilda
frågor uppkommer när det gäller att beräkna det primära kapitalet för
hypoteksinstituten.

Inom
Stadshypotek finns avsättningar gjorda till kapitaltäckningsfond, reservfond
och säkerhetsfond. Kapitaltäckningsfonden har byggts upp av beskattade medel.
Detsamma gäller för avsättningar till reservfond och säkerhetsfond till och med
bokslutet för år 1984 varefter avsättningarna till de fonderna i huvudsak skett
med obeskattade medel.

Inom
Landshypotek har avsättningar gjorts bara till reservfonder. För dessa gäller
att de t. o. m. bokslutet för år 1984 består av beskattade medel och för tiden
därefter i huvudsak av obeskattade sådana.

Även
inom Skeppshypotek har avsättningar gjorts bara till reservfond. Eftersom
Skeppshypotek är skatlskyldigt bara för inkomst av fastighet består fonden helt
av medel utan latent skatteskuld.

För
Stadshypoteks och Landshypoteks del bygger kapitalläckningsgmp-pens förslag på
att obeskattade avsättningar till reservfond skall göras om till värderegleringsreserver.
Med hänsyn till att förslag föreligger om att avveckla
värderegleringsreservema, framstår en sådan ordning inte som meningsfull. De
obeskattade reserverna bör i stället utan omvägar behandlas på samma sätt som
de övriga kreditinstitutens värderegleringsreserver. Hypoteksinstitutens
primära kapital kommer således att bestå av beskattade fondavsättningar, 70
procent av obeskattade fondavsättningar samt 70 procent av
värderegleringsreserv för obligationer.

■95

8.4.2.2 Supplementärt
kapital

Prop.
1989/90:43

Mitt
förslag: Med supplementärt kapital avses dels det nominella värdet av
förlagsbevis och andra skuldförbindelser, vilkas urspmngliga löptid uppgår
till minst fem år och vilka medför rätt till betalning först efter övriga
borgenärer, dels sådana reserver och tillskott som efter regeringens eller,
efter regeringen bemyndigande, bankinspektionens medgivande får inräknas i
kapitalbasen. Förlagsbevis eller andra skuldförbindelser, vilkas återstående löptid
understiger fem år, skall därvid tas upp till ett belopp som motsvarar 20
procent av nominellt värde för varje helt år som återstår till förfallodagen.

Arbetsgruppens
förslag: Detta skiljer sig från mitt förslag endast på det sättet att gmppen
föreslagit att som supplementärt kapital skall räknas förlagsbevis och andra
skuldförbindelser med efterställd betalningsrätt med en urspmnglig löptid som
överstiger fem år.

Remissinstanserna:
Svenska Bankföreningen har påpekat att det, med hänsyn till att denna typ av
lån ofta ges ul med en löptid på ett exakt antal år, framstår som opraktiskt
att uppställa en gräns som medför att lån måste ges ut med en löptid på minst
fem år och en dag för att få medräknas i supplementärt kapital. Bankföreningen
har därför föreslagit att löptiden bestäms till minst fem år. Finansbolagens
Förening har förespråkat att liden bestäms till två år.

Skälen
för mitt förslag: Med supplementärt kapital förstås förlagsbevis och andra
skuldförbindelser med efterställd betalningsrätt, med vilka förlagsinsatser
alltså likställs, samt reserver och tillskott som anses kunna inräknas i
kapitalbasen. Några sådana reserver och tillskott finns inte definierade i lag,
och del skulle vara svårt att utforma adekvata definitioner i lagtext. Det bör
därför ankom ma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen att i varje enskilt fall pröva om visst kapital kan godkännas
som supplementärt kapital. Somjag tidigare nämnt bör gmndfond och garantifond i
sparbank ibland efter en prövning av de villkor som gäller för fonden kunna
godkännas. Jag återkommer i specialmotiveringen till kännetecknen för de
tillskott som avses.

För alt inräknas i
supplementärt kapital bör förlagslån och andra skuldförbindelser med
efterställd betalningsrätt ha en inte alltför kort löptid. Tidsgränsen på fem
år, vilken även godtagits internationellt, får anses utgöra en rimlig
avvägning. Som Svenska Bankföreningen anfört bör tiden bestämmas till minst fem
år.

Garantifondsbevis.

I
syfte att förbättra sparbankernas långsiktiga möjligheter till kapitalförsörjning
har kreditmarknadskommittén föreslagit att sparbankerna skall få utfärda s.k.
garantifondsbevis. Genom särskilda insatser till garantifond skall det egna
kapitalet kunna förstärkas. Garantikapitalet skall räknas som äkta eget kapital
och därmed kunna ingå som primärt kapital i

kapitalbasen.
Utformningen av instmmentet bygger på ett förslag som Prop. 1989/90:43
sparbanksföreningen tidigare gett in till finansdepartementet. Det förslaget remissbehandlades
och överlämnades därefter till kreditmarknadskommittén för vidare behandling
och överväganden.

Garantifondsbevisen
skall enligt kreditmarknadskommitténs förslag inte ge någon ovillkorlig rätt
till andel i sparbankens vinst. Någon på förhand garanterad avkastning kan
således inte utfästas för bevisen utan det föreslås att avkastningen skall
bestämmas av sparbanksstämman i efterhand. Bevisen får inte ge något inflytande
på verksamheten, och de skall dessutom vara ouppsägbara från placerarens sida.
Vissa möjligheter till inlösen föreslås dock. Avkastningen skall utgöra
avdragsgill kostnad i sparbankens rörelse. Eftersom bevisen måste löpa under
lång tid skall de också kunna omsättas på en andrahandsmarknad.

Frågan
om sparbankernas långsiktiga försörjning med riskkapital hänger i första hand
samman med frågor om sparbanksrörelsens associationsrättsliga och
organisatoriska form. Enligt min mening finns det emellertid problem med det
föreslagna instmmentets konstmktion som gör det tveksamt om det kan accepteras
som primärt kapital i kapitalbasen. Det har en form som får anses ligga mycket
nära förlagslån och får snarast betraktas som en "hybrid" mellan
aktier och räntebärande värdepapper. Förslaget bygger på att avkastningen i
form av ränta skall vara en avdragsgill kostnad i rörelsen.
Kostnadsberäkningar visar att detta torde vara en fömtsättning för att
instmmentet skall vara konkurrenskraftigt och för att kostnaden för
kapitalanskaffning inte skall ställa sig alltför hög. Emellertid väcker en
sådan regel frågan om beskattningsneutralitet med aktier, vilkas avkastning
beskattas både i bolaget och hos aktieägaren: Principiellt anser jag det
betänkligt att ett kapitalinstmment som i många delar är avsett att likna en
aktie skall ha en skattemässig särbehandling.

Sparbanksföreningen
och Föreningsbankemas Förbund har i ett gemensamt remissyttrande även förordat
att garantifondsbevisen altemaiivi skulle kunna ingå i det supplementära
kapitalet som ett mer renodlat räntebärande värdepapper. Fömtsatt att bevisen
uppfyller de krav som skall ställas på ett sådant instmment är detta
naturligtvis en möjlighet som står öppen för samtliga kreditinstitut. Enligt
lagförslaget kommer regeringen eller bankinspektionen att kunna ge dispens för
nya instmment som vid sidan av förlagslån kan räknas som supplementärt kapital.

Utöver
de oklarheter som alltjämt får sägas råda om garantifondsbevi-

sens konstmktion och marknadsmässighet, finns det andra förhållanden

som enligt min mening motiverar att det nu inte ges något författnings

mässigt stöd för det föreslagna instmmentet. Sålunda sker för närvarande

överväganden inom sparbanksrörelsen om genomgripande organisations

reformer, vilka bl. a. har till syfte att skapa större klarhet i vilka möjlighe

ter till extern kapitalförsörjning som i framtiden skall slå lill buds. Hämt

över vill jag framhålla att, med den utformning som kapitaltäckningsreg

lema i kombination med skatteomläggningen föreslås få, sparbankernas

samlade kapitalbild framstår som mindre ansträngd än tidigare. Den kan i

vart fall inte bedömas vara så akut att ett nytt kapitalinstmment som kan

jämställas med primärt kapital nu måste regleras i lag. 97

7 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 43

8.4.3 Avräkning från
kapitalbasen

Prop.
1989/90:43

Mitt förslag:
Avräkning från kapitalbasen skall ske för vissa tillskott i finansiella företag
som inte är dotterföretag. Undantag från avräkningsregdn görs för tillskott
som högst uppgår till 5 procent av företagets egna kapital eller motsvarande
och 10 procent av det tillskjutande institutets egna kapital eller motsvarande.

Arbetsgruppens förslag:
Skiljer sig från mitt förslag genom att undantag från avräkningsregdn görs bara
för aktietillskott som motsvarar högst 5 procent av företagets aktiekapital och
5 procent av det tillskjutande institutets egna kapital eller egna fonder.

Remissinstanserna: Svenska
Bankföreningen har hävdat att undanlag bör göras för tillskott i finansiella
företag där staten är delägare. Föreningen har vidare förespråkat atl undantag
från avräkning bör få göras för smärre kapitaltillskott som gjorts "i
annan form än aktiekapital" eftersom avräkning annars skulle behöva göras
när en bank i sitt handelslager innehar smärre volymer av förlagsbevis som har
emitterats av annat företag som bedriver bankverksamhet. AB Industrikredit har
anfört att gränsen för avräkning bör sättas vid 20 procent av aktiekapitalet i
det företag till vilket tillskottet görs.

Skälen för mitt förslag:
Gmnden för en bestämmelse om avräkning är alt det kapital som skall hållas till
skydd för institutets verksamhet inte samtidigt får utgöra riskkapital i ett
annat kreditinstitut. Med ett mark-nadsorienterat synsätt rörande strukturen på
den svenska kapitalmarknaden kan det inte komma i fråga att låta tillskott i
företag fordra en lägre kapitaltäckning än normalt enbart därför att staten är
delägare i företaget. Man bör inte kunna räkna med att staten skall ta ett
större ansvar för ett företags verksamhet än vad som är skäligt med hänsyn till
storleken på statens andel i företaget; staten bör inte behandlas annorlunda än
vilken ägare som helst.

Kapitaltäckningsreglerna
har till huvudsakligt syfte att säkerställa att kreditinstituten har en
betryggande soliditet. Detta syfte har renodlats genom det internationella
samarbetet. Det bör därför inte längre komma i fråga att använda
kapitaltäckningsreglerna som instmment för att stimulera vissa slag av
verksamhet. Även undantagen från avräkning beträffande de
fastighetsfinansierande kreditaktiebolagen och kommunlåneinstituten bör därför
enligt min mening upphöra att gälla nu.

Smärre
aktietillskott, som endast har till syfte att manifestera ett samarbete mellan
olika kreditinstitut och som i realiteten inte föranleder något ansvar, bör
däremot undantas från avräkning. Såsom Svenska Bankföreningen föreslagit bör
det även finnas en möjlighet att vid avräkningen undanta smärre tillskott som
skett i annan form än aktietillskott. När undantagsregeln även skall gälla
t.ex. förvärv av förlagsbevis i en sparbank, kan gränsen för förvärven inte
bestämmas till en viss andel av företagets aktiekapital. Jag föreslår att
gränsen sätts till 5 procent av företagets egna kapital eller motsvarande (se
vidare specialmotiveringen

s. 99 Kontrollera mot PDF

till 2 kap. 9 a § fjärde
stycket bankrörelselagen). En sådan gräns stämmer också relativt väl med den
gräns som har valts inom EG och som satts vid 10 procent av förelagets på visst
sätt beräknade kapital.

Prop.
1989/90:43

8.5 Placeringarna

8.5.1
Placeringarnas värdering

Mitt
förslag: Tillgångar för vilka avsättning har ägt mm till värderegleringsreserv
tas upp till sitt bruttobokföringsvärde, aktier, obligationer och utländska
valutor dock högst till sitt marknadsvärde. Övriga tillgångar tas upp till sitt
nettobokföringsvärde. Garantiförbindelser med anknytning till kreditgivning
tas upp till sitt nominella belopp och övriga garantiförbindelser till halva
sitt nominella belopp. Andra åtaganden på kapitalmarknaden tas upp till sitt nominella
belopp om inte regeringen eller bankinspektionen föreskriver ett lägre belopp.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Har lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag:
Värderingsreglerna enligt mitt förslag överensstämmer i allt väsentligt med
gällande rätt. Som framgått tidigare bör dock regeln i 4 kap. 4 § 1
bankrörelselagen om värdering av obligationer, för vilka avsättning till
värderegleringsreserv har gjorts, inte längre tillämpas i
kapitalläckningssammanhang. Vidare bör aktier, obligationer och utländska
valutor värderas på ett sätt som anknyter till hur reserverna för dessa
tillgångsslag tas upp i kapitalbasen (avsnitt 8.4.2.1).

8.5.2
Placeringarnas indelning och viktning

Mitt
förslag: Placeringarna grupperas efter kreditrisk utifrån en stigande skala
från ingen till hög kreditrisk med två mdlansteg. Den första gruppen omfattar
likvida medel, placeringar hos eller garanterade av stater, svensk kommun,
centralbanker och liknande organ. Den andra gruppen omfattar placeringar hos
eller garanterade av svenska kreditinstitut m. m., utländska kommuner eller
motsvarande, utländska banker och internationella utvecklingsbanker. Den
tredje gruppen omfattar placeringar med säkerhet i bostadsfastighet och den
ftärde gruppen övriga placeringar.

Vid
beräkningen av kapitalkravet får placeringar utan kreditrisk, liksom fordringar
inom en koncern och fordringar som har garanterats av ett företag inom
koncernen, undantas. Placeringarna inom övriga gmpper skall tas upp med 20, 50
respektive 100 procent av sitt värde. Grupperingen innebär i praktiken krav på
kapitaltäckning med O, 1,6, 4 respektive 8 procent.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Arbetsgruppens
förslag: Skiljer sig från mitt förslag genom att arbets- Prop. 1989/90:43
gruppen föreslagit att placeringar med särskilt hög kreditrisk skall behandlas
som en särskild grupp som tas upp till 300 procent av sitt värde. Arbetsgmppen
har inte föreslagit något undantag för fordringar som har garanterats av ett
företag inom samma koncern.

Remissinstanserna:
Ett flertal remissinstanser har kritiserat att gmppen med avsteg från
Baselkommitténs regler föreslagit att bland annat aktier och andelar som utgör
handelslager m.m. skall särbehandlas som utgörande särskilt hög kreditrisk.
Kritik har även riktats mot att fordringar på och garantier utställda av
försäkringsbolag i riskbedömningshänseende inte jämställs med fordringar på och
garantier utställda av bank. Ett flertal remissinstanser har även uttalat att
det mot bakgrund av historiska förhållanden saknas skäl att bedöma engagemang
med säkerhet i jordbruksfastighet som hög kreditrisk som kräver
kapitaltäckning med 8 procent. Motsvarande kritik har framförts av
Finansbolagens Förening beträffande leasingtillgångar. Flera remissinstanser
har även pekat på att undantaget för fordran inom en koncern på motsvarande sätt
bör gälla garanterad fordran.

Skälen
för mitt förslag: Den föreslagna riskklassificeringen innebär sammantaget ökade
kapitalkrav. Skärpningen hänför sig framför allt till att fordringar på banker
och andra kreditinstitut, liksom innehav av obligationer utgivna av sådana
institut, inte skall vara undantagna vid beräkning av kapitalkravet och till
att krediter mot pantsäkerhet i fast egendom eller tomträtt inte skall reducera
eller, såvitt avser bostadsfastigheter, endast i mindre mån reducera
kapitalkravet. Den samlade effekten av förslaget är att kapitalkravet för
svenska kreditinstitut bestäms till en internationellt godtagbar miniminivå.
Eventuella övriga effekter av det ökade kapitalkravel bör ställas i relation
lill detta.

Baselkommitténs
riskklassificering innebär bl.a. att en åtskillnad görs mellan fordringar på
stater, kommuner m. fl. inom respektive utanför OECD-området. Som OECD-land
räknas, förutom länder som är anslutna till OECD, även länder som åtagit sig
vissa förpliktelser gentemot Internationella Valutafonden enligt dess General
Arrangements to Borrow. Det är enligt min mening inte lämpligt att i lag
definiera de länder som härvid avses. I stället bör det ankomma på regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen att med de kriterier
som anges i Baselkommitténs regler, alltså en uppdelning mellan länder inom
respektive utanför OECD m. m., ange de länder som skall föranleda reducerat
kapitalkrav.

Det
kan onekligen anföras skäl för att särbehandla de särskilt höga kreditrisker
som är förbundna med aktier m. m. på det sätt arbetsgruppen föreslagit. För de
flesta instituten är de placeringar det här är fråga om emellertid relativt
sett inte särskilt betydande i förhållande till placeringarna som helhet.
Säkerhetsaspekten kan därför inte uppväga de nackdelar från bl. a.
konkurrenssynpunkt som det innebär att i denna riktning markant avvika från
minimireglerna i Baselrapporten och inom EG.

Det
jag nu har sagt gäller visserligen inte fondkommissionsbolagen, för

vilka aktier utgör en stor andel av placeringarna. Som framgått tidigare är 100

s. 101 Kontrollera mot PDF

det
emellertid genom värdepappersmarknadskommitténs arbete och det Prop. 1989/90:43
planerade EG-direktivet om kapitaltäckning för fondkommissionärer osäkert
vilka kapitaltäckningsregler som på sikt skall gälla för dessa bolag. Jag
finner inte skäl att nu införa en särskild riskgrupp enbart för
fondkommis-sionsbolagens del. Jag delar alltså remissinstansernas uppfattning
att denna särskilda gmpp av placeringar inte bör tas med. Det kan bli
anledning att återkomma till frågan för bankernas del, om dessa som
kreditmarknadskommittén föreslagit får större möjligheter att förvärva
aktier.

Beträffande
gruppindelningen av fordringar på och garantier utställda av försäkringsbolag
förhåller det sig så att det finns försäkringsbolag i Sverige och utomlands som
i förevarande hänseende väl låter sig jämföras med bank eller annat
kreditinstitut. Den verksamhet kreditförsäkringsbolagen bedriver är i
motsvarande delar mycket lik den verksamhet som förekommer i bank.
Kreditförsäkringsbolagen står under motsvarande tillsyn som bankerna och har en
god soliditet. Emellertid har ett sådant synsätt inte vunnit insteg i
Baselkommittén och inte heller inom EG, och det är enligt min mening inte
möjligt för Sverige att på sikt ha regler som i viktiga avseenden avviker från
vad som gäller internationellt. Emellertid har i samband med de föreslagna
EG-reglerna uttalats att det kommer att göras undersökningar för att utröna om
direktivet i dess helhet medför påtagliga störningar i konkurrensen mellan
kreditinstitut och försäkringsbolag och om det är påkallat med åtgärder för
att komma till rätta med sådana störningar. Med tanke på den stora skillnad i
kapitaltäckning som enligt förslaget föreligger mellan fordringar mot bank och
försäkringsföretag anser jag att förslaget i den delen inte bör sältas i kraft
innan det blir klarlagt vad EG:s slutliga ställningstagande blir. 1 ett
övergångsskede bör därför gälla att värdehandlingar och andra fordringar, för
vilka ett försäkringsföretag svarar, hänförs till samma riskgmpp som
beträffande bank.

Vad
angår indelningen av engagemang med säkerhet i jordbmksfastighe-ter och
leasingtillgångar vill jag säga följande. Med den ökande och snabba
internationaliseringen på alla områden har inhemska historiska förhållanden
förlorat i tyngd som argument för att avvika från internationella
överenskommelser som syftar till att möta förhållanden i framtiden. I ett
framåtblickande perspektiv kan jag inte finna några principiella betänkligheter
mot att alla placeringar med anknytning till näringsverksamhet som huvudregel
kräver en kapitaltäckning på 8 procent. Det kan visserligen förefalla märkligt
att jämställa krediter med pantsäkerhet i jordbmksfastighei med
blancokrediter. Det som sker är emellertid endast att inom åttaprocentsgruppen
samlas alla placeringar som inte är kvalificerade för ett undantag från
huvudregeln, och som jag framhållit tidigare kan förlustriskerna för krediter
med säkerhet i jordbruksfastighet komma att öka även i Sverige.
Sammanfattningsvis finner jag inte skäl att frångå den internationella enighet
som uppnåtts beträffande riskbedömningen av de placeringar det nu är fråga om.

Som
framgått tidigare har några remissinstanser hävdat att en fordran

som har garanterats av ett företag inom samma koncern inte bör kräva

någon kapitaltäckning hos det företag som har fordran. Detta är enligt min

mening riktigt, och synpunkten har därför beaktats i mitt förslag. 101

8.6
Konsoliderad kapitaltäckning m. m.

Prop.
1989/90:43

s. 102 Kontrollera mot PDF

Mitt förslag:
Regler om konsoliderad kapitaltäckning skall gälla för koncerner som omfattar
banker, kreditaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag och tillämpas i
fråga om företag inom en och samma koncem. Koncemens konsoliderade kapitalbas
och samlade placeringar skall beräknas med tillämpning av de regler som enligt
11 kap. 11 § aktiebolagslagen (1975:1385) och 4 kap. 11 § bankrörelselagen
gäller för upprättande av koncembalansräkning. Den konsoliderade kapitalbasen
skall omfatta redovisade minoritetsandelar. Redovisad goodwill skall avräknas
från primärt kapital. Avräkningsregdn skall, i fråga om tillskott i företag som
inte ingår i koncemen, tillämpas i fråga om koncernens kapitalbas. Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen skall kunna besluta
att företag som enligt huvudregeln inte omfattas av den konsoliderade
kapitaltäckningen i vissa fall skall göra det.

Arbetsgruppens
förslag: Överensstämmer i sak med milt förslag.

Remissinstanserna: Svenska
Bankföreningen har kritiserat att gmppens förslag, med avvikelse från
Baselkommitténs regler, innebär atl kapitalkravet läggs på koncernen som hdhet
och dessutom på företagen i koncernen var för sig. Bankföreningen föreslår som
altemativ att, fömtom koncemen som sådan, endast bank i koncernen skall behöva
uppfylla kapitalkravet. Ett annat altemativ är enligt föreningen att det
införs en möjlighet att lämna dispens från kapitalkravet för något företag i
koncemen. Svenska sparbanksföreningen har hemställt att undantag från reglerna
om konsoliderad kapitaltäckning görs, i de fall där bank för att tillgodogöra
sig den värdemässiga skillnaden mellan marknadsvärdet alternativt högsta skattemässiga
värdet och bokfört värde på det egna fastighetsbeståndet har sålt detta till ett
helägt dotterbolag. F"öreningen har anfört att den därigenom uppnådda
förstärkande effekten på det bundna egna kapitalet nu går förlorad genom att
intemvinster elimineras vid konsoliderad kapitaltäckning.

Skälen
för mitt förslag: Kravet på konsoliderad kapitaltäckning ligger i linje med den
intemationella utvecklingen och innebär en avsevärt mer realistisk
beräkningsmetod än nuvarande regler om t.ex. avräkning av tillskjutet kapital
från kapitalbasen. Ett sådant system är lätt att genomföra såväl lagtekniskt
som i den praktiska tillämpningen. Innebörden av konsolideringsförfarandet är
atl ett kapitalkrav kommer att beräknas för hela koncemen, inklusive
dotterföretag som inte bedriver finansieringsverksamhet. I fråga om
Stadshypotek och Landshypotek innebär de föreslagna reglema en koncemmässig syn
på kassan/banken och föreningama.

Reglerna
om konsoliderad kapitaltäckning bör gälla endast beträffande dotterföretag,
dvs. företag som ingår i samma koncern som kreditinstitutet i fråga. Tillskott
i andra företag skall i stället som regel avräknas från institutets kapitalbas.
En konsoliderad beräkning med tillämpning av kon-cembalansräkningen innebär att
kapitalkrav kommer att beräknas på det

102

s. 103 Kontrollera mot PDF

sammanlagda
värdet av dotterföretagets placeringar utan hänsynstagande Prop. 1989/90:43
till att företaget inte är helägt av moderföretaget. För att ett rättvist
kapitalkrav skall kunna beräknas måste därför som konsoliderad kapitalbas
räknas hela kapitalbasen enligt koncernbalansräkningen utan avdrag för minoritetsandelar.

Det
saknas anledning att ställa olika kapitalkrav för samma verksamhet beroende på
om kreditinstitutet väljer att driva denna som en integrerad del av rörelsen
eller att låta driva den i ett särskilt dotterföretag. En sådan åtskillnad kan
få en styrande effekt, som inte är företagsekonomiskt betingad, på koncernens
organisation och överensstämmer därför inte med den gmndläggande principen att
kapitaltäckningsreglerna skall vara neutrala i förhållande till valet av
organisationsform. Genom att låta konsolideringsförfarandet omfatta koncernen
i dess helhet förhindras också att ett kreditinstitut utnyttjar möjligheten att
öka kapitalbasen genom att tillgodogöra sig intemvinster som uppkommer vid
försäljning av egendom till dotterföretag. Det förhållandet att kreditinstitut
redan tillgodogjort sig sådana internvinster men nu inte längre kan göra det,
föranleder enligt min mening inga särskilda åtgärder i form av
undantagsbestämmelser eller liknande.

Med
det här föreslagna kapitaltäckningsförfarandet blir den särskilda
avräkningsregdn i 2 kap. 9 § femte stycket bankrörelselagen, som avser aktier i
banks fastighetsförvaltande bolag, onödig och kan avskaffas. Vidare bör den
särskilda regeln om kapitalkrav i en bankkoncern där moderbolaget inte är en
bank (1 kap. 5§ andra stycket bankaktiebolagslagen) upphävas.

Baselkommitténs
regler fömtsätter att kapitaltäckning skall ske på konsoliderad basis. De inom
EG föreslagna kapitaltäckningsreglerna är avsedda att i förhållande till
dotterbolag tillämpas på konsoliderad basis med möjlighet för
tillsynsmyndigheterna att kontrollera att kapitalallokeringen inom koncernen är
tillfredsställande. Såväl de svenska reglerna som reglerna inom EG syftar till
en möjlighet att kontrollera att inte något eller några institut inom en
koncern underkapitaliseras till men för konkurrensfömtsättningama och
stabiliteten på finansmarknaden. Enligt min mening uppnås detta syfte på det
för svenskt vidkommande lämpligaste och säkraste sättet genom att
kapitalkravet i princip även skall uppfyllas av varje enskilt kreditinstitut
inom en koncern. Som tidigare framgått föreslår jag vissa undantag bl.a. för
fordringar mellan företag inom en koncern. Innebörden av dessa undantag är att
det kapitalkrav som kommer att ställas på ett enskilt företag motsvarar
företagets placeringar och andra åtaganden utanför koncernen.

8.7 Konsekvensfrågor Kapitalbehov och struktureffekter

En
höjning av kapitalkravet innebär för kreditinstitutens del att förhållan

det mellan kapitalbasen och placeringarna måste förändras. Detta kan ske

antingen genom att kapitalbasen breddas, genom att placeringarna reduce- \03

s. 104 Kontrollera mot PDF

ras eller genom en
kombination av de båda möjligheterna. Ett institut som Prop. 1989/90:43
vill behålla sina placeringar måste alltså vidga sin kapitalbas. Nytt riskkapital,
som kan genereras i företaget eller anskaffas utifrån, kräver marknadsmässig
avkastning.

De
höjda kapitalkraven är främst en följd av att kapitaltäckningen för lån till
kreditinstitut höjs från inget krav alls till 1,6 procent och för lån mot
säkerhet av inteckning i bostads- och jordbmksfastighei från drygt 1 till 4
respektive 8 procent. De angivna procenttalen för nu gällande regler syftar på
banker men gäller även för de fastighetsfinansierande instituten, eftersom
deras regler för upplåning i stort sett kan sägas motsvara bankernas
kapitaltäckningskrav. Kapitalsituationen för de olika kreditinstituten vid en
tillämpning av de regler kapitaltäckningsgmppen föreslagit framgår av
sammanställningen i avsnitt 6.

Totalt
sett redovisar instituten vid utgången av år 1988 ett visst kapitalöverskott
även med de höjda kapitalkraven. Inom varje gmpp av institut uppvisar dock
åtskilliga företag större eller mindre underskott. En översiktlig bild visar
att affärsbankema har betydande överskott, spar- och föreningsbankema ett
begränsat överskott, samtliga bostadsinstitut underskott samt finansbolagen
och fondkommissionsbolagen ett visst överskott. Del är av flera skäl svårt att
bedöma det totala behovet av kapital. Inom bankkoncemema redovisar i flera fall
moderbankerna stora överskott av kapital som helt eller delvis kompenserar
underskotten i tillhörande bostadsinstitut. För finansbolagskoncemema, vilka
dock till stor del ingår i bankkoncemema, är kapitalläckningen otillräcklig och
situationen sämre än för de enskilda finansbolagen.

I
de olika institutgmppema som helhet kan utrymmet för att öka det supplementära
kapitalet sägas vara mer än tillräckligt för att kapitalkraven skall kunna
uppfyllas. Utrymmet är i stort sett det dubbla mot behovet. I enskilda fall är
emellertid detta inte tillräckligt utan det fordras även en ökning av det
primära kapitalet. Underskollen är störst i mellanhandsinstituten där
placerings volymen till övervägande del består av fastighetslån inom främst
jordbmks- och bostadsområdet.

Det
verkliga kapitalbehovet måste beräknas med utgångspunkt i den situation varje
enskild koncem befinner sig i och inte från gmppen som helhet. Så skulle t. ex.
de samlade underskotten, enligt den rapport som låg till gmnd för redovisningen
i avsnitt 6, i bankkoncemema kunna täckas med förlagslån i storleksordningen
tre miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas atl samtliga affärsbankers
förlagslån under år 1988 ökade med ca sju miljarder kronor. Koncemer med betydande
kapitalöverskott kan genom omfördelning av kapitalet jämna ut dotterbolagens
under- respektive överskott.

Bedömningen av den
framtida kapitalsitualionen bör emellertid göras

mot bakgmnd av ett par viktiga förhållanden. Kapitalkravet på 8 procent

skall enligt Basdreglema inte gälla förrän vid utgången av år 1992. Till

detta skall läggas att den föreslagna avskattningen av värderegleringsre

servema avsevärt kommer att stärka institutens kapitalbas. Uppskatt

ningsvis skulle det primära kapitalet för bankerna öka i storleksordningen

tio miljarder kronor jämfört med de siffror som redovisas i avsnitt 6. 104

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bilden
är visseriigen inte entydig men i stort framstår inte kapitalsitua- Prop.
1989/90:43 tionen som särskilt problematisk. Även sparbankernas situation får
bedömas vara något bättre än som tidigare har befarats.

Strängare
kapitaltäckningskrav kommer, liksom den pågående förnyelsen av hela den
finansiella lagstiftningen, att leda till stmkturella förändringar. De
fastighetsfinansierande institutens verksamhet rymmer exempelvis
stordriftsfördelar som kan fömtses öka i betydelse. Valutaregleringens
avskaffande innebär också att de internationella kapitalmarknaderna öppnats
för i första hand dessa institut, vilket innebär tillgång till konkurrenskraftig
obligationsupplåning och goda möjligheter att förbättra marginalerna. Efter
halvårsskiftet 1989 har följdriktigt upplåningen utomlands haft en betydande
omfattning. Man kan räkna med att fastighetsfinansiering alltmer kommer att få
en global karaktär främst i fråga om upplåningen.

En
fömtsättning för alt kunna utnyttja utlandsmarknaderna på bästa villkor är att
kapitalbasen håller en hög kvalitet. Det kan fömtses att placerarnas
bedömningar i framtiden kommer att gmndas på bl.a. om kapitaltäckningen når upp
till internationell standard. Försök att hålla lindrigare kapitalkrav kan under
dessa fömtsättningar visa sig kostbart på finansieringssidan och slutligen
motverka syftet att uppnå konkurrensfördelar.

Stränga
kapitaltäckningsregler kan ge upphov till försök att undvika eller mildra
effektema av reglerna. Höjda kapitalkrav leder i princip till att alla slag av
kreditgivning med kreditinstitut som mellanhand blir relativt sett
oförmånligare jämfört med om kreditgivningen kan ske direkt mellan placerare
och låntagare. Skulle en sådan direktförmedling vinna större omfattning är det
sannolikt en olycklig utveckling från samhällsekonomisk utgångspunkt. Regler,
som motverkar fördelarna av en väl utbyggd kreditmarknad som redskap för
samhällets kapilalförddning, bör naturligtvis så långt som möjligt undvikas. I
remissvaren pekas på olika vägar att undgå de höjda kapitalkraven. Förelagen
kan finansiera faslighetsinvesteringar genom egen obligationsutgivning.
Kreditinstituten kan välja att sälja sina fastighetslån till specialinrättade
institut som inte klassas som finansinstitut och således inte har
kapitaltäckningskrav, s. k. "mortgage-backed secu-rities". En annan
utväg som nämnts skulle vara att sälja vissa tillgångar till andra institut och
på så sätt minska de egna kapitalkraven. Den senare metoden bör dock inte
minska kapitalkraven totalt sett och kan knappast komma att få någon större
omfattning. Möjligheterna att t. ex. försäkringsbolag och AP-fonden, vilka
inte har motsvarande kapitalkrav, ökar sin direktutlåning har också påpekats.

Det
kan inte uteslutas att de nämnda konstmktionema kommer att

aktualiseras. En första fömtsättning för att begränsa förekomsten av kon-

stmktioner som strider mot syftet med kapitaltäckningsreglerna är att

dessa regler ges en så heltäckande utformning som möjligt. En annan är att

vunna erfarenheter leder till en anpassning av lagstiftningen för att mot

verka osunda marknadsförhållanden. Det är i dag inte möjligt alt fömtse

vilken omfattning dessa företeelser kommer att få. Det är därför särskilt

viktigt att noga följa utvecklingen. 105

s. 106 Kontrollera mot PDF

Ränteeffekter Prop. 1989/90:43

Av
mer närliggande intresse är frågan hur kreditinstituten på kortare sikt kommer
att möta stigande finansieringskostnader. En ökad förräntning måste skapas
genom höjda intäkter, t. ex. högre räntor, eller minskade kostnader. Lägre
lönsamhet kanske också måste accepteras. På vilket sätt de enskilda instituten
väljer att kompensera sig beror på vilken situation varje institut befinner sig
i. Ytterst beror valet av konkurrensen på marknaden.

Konkurrensläget,
där den intemationella integreringen av marknaderna också ingår i bilden, torde
alltså bli avgörande för hur stora räntehöjningar som generellt kan drivas
igenom. För de fastighetsfinansierande instituten gäller att deras utlåning
löper med bunden ränta, numera vanligen högst fem år. Marginalförbättringar i
form av höjda räntor kan således inte genomföras annat än successivt. I den mån
det är marknadsmässigt möjligt kan räntan höjas på nyutlåningen och på den del
av den gamla lånestocken som konverteras. Förutsatt att instituten kompenserar
sig genom höjningar av räntan anger instituten själva, med utgångspunkt i
kapitaltäckningsgruppens förslag, starkt varierande räntehöjningsbehov om kapitalkravet
i dag tillämpades fullt ut. För nyutlåningen anges behovet av räntehöjningar
ligga i intervallet ett par tiondels procent till över en procent.

Angående
möjligheten av framlida räntehöjningar vill jag peka på ett par förhållanden.
Utgångsläget vad gäller kapitalsituation, placerings-stmktur och strategier för
kapitalanskaffning varierar helt naturligt mellan de olika kreditinstituten,
liksom möjligheterna till rationalisering. De högre kapitalkraven innebär att
institutens finansieringskostnader stiger genom den högre andel finansiering
med primärt och supplementärt kapital som fordras för vissa placeringar. Om
denna andel stiger från drygt 1 till 4 procent, som är fallet för
bostadskrediter, innebär det att ytterligare tre procent av utlåningen måste finansieras
med kapital som är dyrare än obligationsupplåning. Kostnaden för detta kapital
beror på dess sammansättning, t.ex. fördelningen mellan aktiekapital och
förlagslån. En genomsnittlig merkostnad i storleksordningen 5 procent skulle
motsvara en räntehöjning på ca 0,15 procent, förutsatt att kostnadsökningen
helt övervältras på låntagarna. En motsvarande beräkning för jordbrukskrediter
ger i princip den dubbla ränteeffekten.

Dessa
beräkningar visar på vissa tänkbara räntehöjningar. Flera omständigheter talar
emellertid för att eventuella ränteeffekter blir starkt begränsade.
Kapitalbasens storlek och sammansättning kommer som nämnts att påverkas
positivt av den föreslagna avskattningen av värderegleringsreserverna. Vidare
innebär den treåriga övergångstiden och övriga övergångsregler möjlighet till
en gradvis anpassning som ger valfrihet för de enskilda instituten och som bör
begränsa störningarna på marknaden. Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att
svenska kreditinstitut blir alltmer beroende av utlandsmarknaderna för sin
upplåning. Med internationellt sett otillräcklig kapitaltäckning blir det
svårt att konkurrera om

den billigaste upplåningen
och därmed att hålla nere utlåningsränlorna.

106

Jag
vill också påminna om att en fortsatt hård konkurrens utgör den effektivaste
bromsen mot att ökade kostnader förs över på kunderna i form av högre räntor.

Slutligen vill jag betona
att högre kapitalkrav är uttryck för ökade risker och ökad riskmedvetenhet.
Kostnaderna för en stärkt konsolidering måste bl.a. betalas av dem som
utnyttjar marknadens tjänster.

Beträffande effekterna på
statens budget vill jag säga följande. För lån till bostäder inom ramen för det
statliga räntebidragssystemet är det höjningar av marknadsräntorna på
bostadsobligationer som leder till ökningar av räntebidragen. Det är således
via institutens upplåningsräntor som ränlebidragstaket påverkas. Redan av den
anledningen kan jag inte nu göra någon bedömning av om eller på vilket sätt
högre kapitalkrav kan komma att påverka budgetutgifterna.
Bostadsfinansieringssystemets framtida utformning är därtill föremål för en
genomgripande översyn.

Angående eventuella
räntehöjningar på jordbmkskrediler finns det inga direkta kopplingar till
statsbudgeten. Ökade kapitalkostnader kan däremot tas upp i samband med de
årliga prisöverläggningarna.

Kapitaltäckningsreformen
kommer under de närmaste åren att föranleda analyser av och ställningstaganden
till kreditinstitutens kapitalsituation och framtida kapitalanskaffning. Genom
sitt ägaransvar i olika institut måste staten medverka till att finna lösningar
som bl.a. kan leda till krav på statliga kapitaltillskott. Omfattningen av dem
blir emellertid beroende av vilka ägarmässiga och organisatoriska lösningar som
kommer att aktualiseras. Det är inte möjligt att nu göra några närmare
bedömningar av dessa olika frågor eller de därmed förknippade budgeteffekterna.

Prop.
1989/90:43

s. 107 Kontrollera mot PDF

8.8 Ikraftträdande m. m.

Mitt förslag:
Reformen skall träda i kraft den 1 januari 1990. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionen skall intill utgången av år 1992
kunna föreskriva lägre kapitalkrav än vad som anges i lagen. Föriagsbevis och
andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens ikraftträdande får i närmare
angiven ordning inräknas i kapitalbasen även om den ursprungliga löptiden
understiger fem år.

Arbetsgruppens förslag:
Skiljer sig från mitt förslag genom att gruppen föreslagit en möjlighet att
övergångsvis i kapitalbasen få inräkna garantiförbindelser m. m.

Remissinstanserna: Ett flertal
remissinstanser har förordat att ikraftträdandet av reformen skjuts fram till
den 1 januari 1991. Några remissinstanser har hävdat att garantiförbindelser
m. m. övergångsvis bör få inräknas i kapitalbasen.

Skälen för mitt förslag: 1
Baselkommitténs regler anges att kapitalkravet för de internationellt verksamma
bankerna skall uppgå till minst 8 procent vid utgången av år 1992. Kravet skall
därvid beräknas på koncernbasis.

107

s. 108 Kontrollera mot PDF

Det fömtsätts att bankerna
successivt stärker sin kapitaltäckning under Prop. 1989/90:43 perioden fram
till slutet av år 1992. Vid utgången av år 1990 skall en kapitaltäckning på
7,25 procent ha uppnåtts. Beträffande kapitalbasens sammansättning medges under
övergångstiden smärre avvikelser från de regler som slutligen skall gälla.

EG:s
direktiv om kapitalbas och kapitaltäckning överensstämmer i allt väsentligt med
Baselkommitténs regler. Det nya regelsystemet skall vara infört i
medlemsländerna senast den 1 januari 1991. Någon kontrollstation vid utgången
av år 1990 föreskrivs sålunda inte. Fram till utgången av år 1992, då
kapitalkravet är 8 procent, skall minimikravet vara att kapitaltäckningsgraden
aldrig får gå ner från uppnådd nivå. Några länder har på ett par områden
medgetts en utsträckt övergångstid. För Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland
och Grekland gäller att lån mot säkerhet i kontors- och affärsfastighet i
respektive land, upp till 60 procent av ett uppskattat värde, fram till
utgången av år 1995 får tas upp till 50 procent i stället för 100 procent av sitt
värde. För Belgien gäller att s. k. public credit institutions fram till
utgången av år 1994 får inräkna statliga garantiförbindelser i kapitalbasen.
De länder inom EG som omfattas av Baselkommitténs regler har dock förklarat
att de kommer att tillämpa Basdreglema på internationellt verksamma banker i de
fall då dessa är strängare än EG-reglerna.

För
svensk del vill jag anföra fiiljande beträffande övergången till det nya
systemet. Sverige ligger vid en intemationell jämförelse väl framme vad gäller den
allmänna synen på och tillämpningen av kapitaUäcknings-regler. Företrädare för
svenska myndigheter har medverkat vid utarbetandet av Baselöverenskommelsen.
Traditionellt har vi haft högt ställda krav på kreditinstitutens soliditet.
Kapitalsituationen är, i ett internationellt perspektiv, relativt god. Sverige
deltar aktivt i den pågående internationaliseringen av finansmarknaderna.
Sammantaget talar detta enligt min mening med styrka för att det
internationellt baserade systemet för kapitaltäckning införs i Sverige under
den föreslagna perioden.

I
syfte att ge kreditinstituten en så god framförhållning i sin planering som
möjligt, bör de nya reglerna alltså gälla från och med den 1 januari 1990.
Tillämpningen av reglerna bör därvid fram till utgången av år 1992 följa de
riktlinjer som anges i Baselöverenskommelsen. Det innebär att bankerna på
koncernnivå skall ha uppnått en kapitaltäckning på 7,25 procent vid utgången av
år 1990. Det måste också antas ligga i bankernas eget intresse att kunna visa
upp en kapitaltäckning som är internationellt konkurrenskraftig. I övrigt skall
gmndprincipen enligt min mening vara att samtliga kreditinstitut under
överinseende av bankinspektionen successivt skall bygga upp sin
kapitaltäckning till minst 8 procent vid utgången av år 1992.

Denna
ordning innebär inte att Sverige kommer att tillämpa striktare

kapitalkrav tidigare än generellt inom EG. EG-direktivens ändamål är att

utgöra en minsta gemensam nämnare för samtliga kreditinstitut i samtliga

medlemsländer. Flera länder med högt utvecklade finansiella marknader

kan väntas införa de nya reglerna väl i takt med de hållpunkter Baselkom

mittén lagt fast. 108

s. 109 Kontrollera mot PDF

Några remissinstanser har
förordat en längre övergångstid för anpass- Prop. 1989/90:43 ningen av
kapitalkraven för lån mot säkerhet i bostads- och jordbmksfas-tigheter. Som
skäl har bl. a. anförts att lånen i huvudsak löper med fast ränta och att
instituten därför är förhindrade att höja marginalema på sina totala
placeringar i den takt som skulle behöva ske. Som jag sagt tidigare är jag
medveten om att de fastighetsfinansierande instituten möter en kraftig
skärpning av kapitalkravet. Generellt får dock en övergångstid på tre år anses
ge rimliga möjligheter att göra nödvändiga anpassningar i olika avseenden. Det
finns starka skäl att inta en restriktiv hållning i fråga om att medge en
förlängd övergångstid. Dels kan olika avsteg väntas bli kritiskt granskade vid
den fortsatta intemationella översynen av kapitaltäckningsreglema, dds är det
svårt att undvika att orättvisor uppkommer mdlan olika institulgmpper.

Några
länder inom EG har medgetts en förlängd övergångsperiod avseende krediter mot
säkerhet i kontors- och affarsfastigheter. Det har motiverats av de system för
fastighetslångivning som dessa länder sedan länge använt sig av. Enligt min
mening kan det inte anföras tillräckliga skäl för att i Sverige tillämpa en
motsvarande övergångsregel. Det bör noteras att regeln endast gäller för
fastigheter belägna i de aktuella ländema. Svenska kreditinstitut kan knappast
åberopa allvarligare konkurrensnackdelar än de som övergångsvis drabbar
kreditinstitut i de övriga EG-ländema.

Den
mjuka utformning av övergångsreglema som generellt föreslås gälla för andra
kreditinstitut än bankerna anser jag ge utrymme för tillräcklig flexibilitet
för alt olika effekter av omställningen skall kunna bemästras.

Inte
heller är jag beredd att föreslå att som arbetsgmppen förordat statliga
garantiförbindelser skall få inräknas i kapitalbasen under någon
övergångsperiod. Som jag tidigare berört föreslår jag däremot en speciell
övergångstid av ett år när det gäller fordringar mot eller garanterade av
försäkringsbolag (avsnitt 8.5.2).

9 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till

1. lagom ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lagom ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

3. lagom ändring i sparbankslagen (1987:619),

4. lagom ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

5. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,

6. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar,

7. lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och
om landshypoteksföreningar,

8. lagom ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

9. lag om ändring i lagen (1980:1079) om svenska skeppshypotekskassan,

10. lagom
ändring i finansbolagslagen (1988:606). 109

s. 110 Kontrollera mot PDF

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. Prop.
1989/90:43

Samråd
har skett med chefen för industridepartementet beträffande lagförslag 9.

10 specialmotivering

10.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)

2 kap.

9§

I
paragrafen har införts det nya begreppet kapitalbas. 1 bestämmelsen föreskrivs
att kapitalbasen vid varje tidpunkt skall motsvara lägst 8 procent av
placeringarnas värde. Preciseringen avser att göra klart att kapitalkravet i
princip är undantagslöst. Liksom enligt gällande rätt beräknas
kapitaltäckningen gemensamt för en central föreningsbank och till den anslutna
lokala föreningsbanker.

9a§

första stycket lämnas en beskrivning av kapitalbasens sammansättning. Där anges
även att primärt kapital minst skall utgöra hälften av kapitalbasen.

Primärt
kapital definieras i andra stycket. Detta utgörs av dels eget kapital i
bankaktiebolag, reservfond och uppskrivningsfond i sparbank samt, med undantag
för föriagsinsalser, eget kapital i central föreningsbank, dels sjuttio
procent av vissa angivna värderegleringsreserver, dels reserver och tillskott
som efter särskilt medgivande i varje enskilt fall såsom likställt med primärt
kapital får inräknas i kapitalbasen.

En
nyhet beträffande värderegleringsreserverna är att även reserver för aktier får
tillgodoräknas i kapitalbasen. En annan nyhet är att reserverna för aktier,
obligationer och utländska valutor inte får tas upp högre än till skillnaden
mellan nettobokföringsvärdet och det lägsta av anskaffningsvärdet och
marknadsvärdet. Härigenom uppnår man alt endast reservens verkliga värde tas
upp, när marknadsvärdet har sjunkit under bmttobok-föringsvärdet.

Genom
att även andra reserver och tillskott än som nämns tidigare i lagtexten efter
särskilt beslut skall kunna ingå i kapitalbasen skapas en större flexibilitet;
nya slag av finansiella instmment kan snabbt utnyttjas utan att lagstiftningsåtgärder
först behöver vidtas. Regeringen (eller bankinspektionen) bör dock inte
godkänna andra tillskott än sådana som uppfyller Baselkommitténs krav på
primärt kapital. Kännetecknande för ett sådant tillskott är bl. a. atl det

- är kontant betalt,

- har upptagits utan säkerhet,

- har i princip obegränsad löptid, 1 lO

s. 111 Kontrollera mot PDF

är ouppsägbart från placerarens sida och inte får
återbetalas utan till- Prop. 1989/90:43 stånd av tillsynsmyndigheten,

inte löper med någon garanterad avkastning,

har efterställd betalningsrätt,

kan tas i anspråk för förluslläckning under löpande
verksamhet, dvs. utan att banken behöver träda i likvidation.

Supplementärt
kapital definieras i tredje stycket. Därmed avses dels nominellt värde av
förlagsandelsbevis, förlagsbevis och andra skuldförbindelser med efterställd
betalningsrätt, dels reserver och tillskott som efter särskilt medgivande i
varje enskih fall får inräknas i kapitalbasen. Den förstnämnda delen av
supplementärt kapital får uppgå högst till ett belopp som motsvarar 50 procent
av det primära kapitalet. Förlagslån får inräknas i kapitalbasen endast om
lånet har en urspmnglig löptid av minst fem år. För lån vars återstående löptid
understiger fem år föreskrivs vidare att värdet skall på visst sätt reduceras.
Beträffande förlagsandelsbevisen torde reduktion i praktiken bli aktuell först
sedan de sagts upp till betalning.

De
tillskott som efter särskilt medgivande får inräknas i kapitalbasen bör utgöra
sådant kapital som uppfyller de av Baselkommittén fastställda kraven på supplementärt
kapital. Ett sådant tillskott bör i princip uppfylla samma krav som ett
tillskott som skall ingå i det primära kapitalet utom såtillvida att
instmmentet kan vara räntebärande. I så fall skall emellertid villkoren vara
sådana, att räntebetalningen kan skjutas upp om bankens resultat för visst
eller vissa år inte medger räntebetalning.

Sådana
tillskott förekommer för närvarande inte bland bankerna. De förekommer däremot
hos vissa finansbolag och kreditaktiebolag.

Fjärde
stycket föreskriver liksom nu gällande 2 kap. 9 § fjärde stycket
bankrörelselagen att avräkning skall ske med det bokförda värdet av vad som
tillskjutits som aktiekapital eller i annan form till företag som driver någon
form av bankverksamhet. Med sådant företag avses i första hand svenska banker,
finansbolag, fondkommissionsbolag, kreditaktiebolag och hypoteksinstitut men
även motsvarande utländska företag. Någon avräkning skall dock inte göras för
tillskott i företag som omfattas av reglema om konsoliderad kapitaltäckning och
inte heller för vissa smärre tillskott som inte kan anses föranleda något
ansvar för företaget. Sistnämnda tillskott kommer i stället att kräva
kapitaltäckning för sitt bokförda värde.

Gränsen
för sådana tillskott som inte skall avräknas har bestämts till 5 procent av
företagets egna kapital eller motsvarande (jfr 2 kap. 11 § i nu gällande
lydelse). 1 fråga om svenska institut betyder det att jämförelsen görs med det
egna kapitalet i bankaktiebolag, föreningsbanker, finansbolag,
fondkommissionsbolag och kreditaktiebolag, med de egna fonderna i sparbank och
med de egna fonderna i hypoteksinstitut (reservfond, kapitaltäckningsfond och
säkerhetsfond). I fråga om utländska företag får beräkningen anpassas till de
regler som gäller i det landet.

I
ett fall skall dock avräkning göras även för små tillskott, nämligen om

summan av sådana tillskott uppgår till mer än 10 procent av bankens eget

kapital respektive egna fonder. Som framgår görs jämförelsen i fråga om

sparbanker med bankens egna fonder, trots att gmndfond och garantifond 111

s. 112 Kontrollera mot PDF

normalt inte ingår i
kapitalbasen. Med tanke på all de två nämnda fonder- Prop. 1989/90:43 na har så
liten praktisk betydelse, har det ansetts att det enklare uttrycket egna fonder
kan användas i stället för reservfond och uppskrivningsfond. Om summan av
sådana tillskott uppgår till mer än 10 procent av det egna kapitalet eller de
egna fonderna, skall hela summan räknas av från kapitalbasen, således inte
bara den del som överskjuter 10 procent.

10§

Den
i första stycket gjorda gmppinddningen och den riskvägning som följer av andra
och tredje styckena överensstämmer i allt väsentligt med den av Baselkommittén
antagna riskklassificeringen. Som framgått av den allmänna motiveringen har det
ansetts olämpligt att i lagen räkna upp de stater m.fl. som skall föranleda
reducerat kapitalkrav. Gruppindelningen förutsätter i stället att regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i föreskrift anger
vilka stater och andra rättssubjekt som skall föranleda reducerad kapitaltäckning.
Föreskriften bör ansluta sig till den av Baselkommittén gjorda indelningen.

Enligt
den av Baselkommittén antagna riskklassificeringen skall fordringar för vilka
pantförskrivits bl. a. kontanta medel inte föranleda någon kapitaltäckning.
Någon uttrycklig regel av det innehållet har inte tagits med i den nu
föreslagna gmppinddningen. Att en fordran, för vilken säkerheten utgörs av ett
tillgodohavade i bank eller liknande i samma institut, inte skall fordra någon
kapitaltäckning får emellertid anses följa av bestämmelsema i A 5 jämfört med A
1.

I
förhållande till kapitaltäckningsgmppens förslag har hänvisningen i A 5
justerats i enlighet med Basdkommitléns regler till att endast avse de fall där
säkerheten, fömtom de tillgångar som anges i A 1, utgörs av värdehandling för
vilken staten svarar.

I
gmpp B 1 anges bl.a. svenskt företag som driver någon form av bankverksamhet.
Eftersom samtliga nu avsedda företag omfattas av de nya
kapitaltäckningsbestämmdsema har det ansetts rimligt att fordringar för vilka
sådana företag svarar behandlas lika. Om en bank ingår i en koncem, där
moderföretaget inte är bank, gäller enligt bankaktiebolagslagen (1987:618)
bankrörelselagens regler om bl.a. banks rörelse i tillämpliga delar för
moderföretaget. Med hänsyn härtill bör även fordringar på sådana moderföretag
hänföras till denna gmpp. Fordringar för vilka allmän kassa eller inrättning
vars reglemente fastställts av regeringen svarar har, liksom enligt gällande
rätt, ansetts böra hänföras till samma kategori.

Med
internationell utvecklingsbank under B 4 avses främst Väridsban-ken,
Interamerikanska utvecklingsbanken. Asiatiska utvecklingsbanken. Afrikanska
utvecklingsbanken och Europeiska investeringbanken (IBRD, lADB, AsDB, AfDB och
EIB). Emellertid bör även Nordiska invesleringsbanken hänföras lill denna
kategori. Beträffande B 5 har gjorts motsvarande justering som i A 5 vilket
innebär att hänvisningen uteslutande avser internationell utvecklingsbank.

Med
bostadsfastighet i C 1 avses fastighet som huvudsakligen är avsedd

för bostadsändamål. Fordringar för vilka säkerheten utgörs av panträtt i 112

s. 113 Kontrollera mot PDF

sådan
fastighet skall enligt bestämmelsema i andra stycket vid bestäm- Prop.
1989/90:43 mande av kapitalkravet tas upp till halva sitt bokförda värde om
fordringen uppgår till ett belopp som motsvarar högst det uppskattade värde
som banken bestämt efter särskild värdering av fastigheten. Fordringar som
uppgår till högre belopp skall tas upp till hela sitt bokförda värde till den
del fordringens belopp överstiger fastighetens uppskattade värde. Motsvarande
skall gälla i fråga om tomträtt. Den i nu gällande rätt föreskrivna
begränsningen till en viss kvotdel av fastighetens uppskattade värde har alltså
utgått.

Enligt
bestämmelserna i andra stycket undantas från kapitaltäckning bl. a. tillskott
som skall avräknas enligt 9 a § fjärde stycket och tillskott som omfattas av
bestämmelserna i 11 § . Av en banks innehav av aktier och andelar i företag som
driver någon form av bankverksamhet skall alltså bara de innehav som motsvarar
högst 5 procent av företagets egna kapital eller motsvarande tas upp till
kapitaltäckning. Som tidigare nämnts är fömtsättningen för detta dock att
bankens samlade innehav av sådana aktier och andelar inte uppgår till mer än 10
procent av bankens eget kapital eller egna fonder.

I
stycket föreskrivs vidare bl. a. att en fordran på ett företag som ingår i
samma koncern som banken inte skall föranleda något kapitalkrav. Genom
reglerna om konsoliderad kapitaltäckning tillgodoses att koncernen i dess
helhet uppfyller kapitalkravet enligt 9 §, och det saknas anledning att
föreskriva kapitaltäckning för interna fordringar inom koncernen. Detsamma
gäller för fordringar som banken har mot någon utomstående men som har
garanterats av ett annat företag i koncernen. En sådan fordran kommer i stället
att kräva kapitaltäckning hos det företag som har ställt ut garantin.

Vidare
föreskrivs i samma stycke att kapitaltäckning inte heller skall gälla för
fordringar som en sparbank och Sparbankernas Bank respektive en föreningsbank och
Föreningsbankernas Bank har på varandra. Skälet till detta är att det inte
ansetts rimligt att nämnda affärsbankers förvaltning av sparbankers respektive
föreningsbankers överskottslikvider skall föranleda kapitaltäckning. Ett
ytterligare skäl för att undanta Sparbankernas Banks och Föreningsbankernas
Banks fordringar på sparbanker respektive föreningsbanker är att dessa
affärsbanker utgör kanal för de lokala bankernas upplåning hos riksbanken. Om
dessa fordringar inte undantogs från kapitaltäckning skulle den upplåning i
riksbanken som görs för att tillgodose enskilda sparbankers och
föreningsbankers medelsbehov belastas med kapitaltäckning på 1,6 procent hos
Sparbankernas bank respektive Föreningsbankernas bank, vilket i sin tur skulle
öka de lokala bankernas upplåningskostnader.

Värderingsreglerna
i ftärde stycket överensstämmer i allt väsentligt med gällande rätt. I enlighet
med vad som föreslås i 9 a § andra stycket B i fråga om värdering av bankens
reserver för aktier, obligationer och utländska valutor skall dock dessa
tillgångar värderas till marknadsvärdet om detta är lägre än
bmttobokföringsvärdet.

113

8
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 43

s. 114 Kontrollera mot PDF

11
§ Prop. 1989/90:43

I denna
paragraf ges regler om konsoliderad kapitaltäckning, dvs. kapital

täckning på koncernbasis. Reglema ersätter inte de särskilda kapitaltäck

ningsregler som i 9, 9a och 10 §§ föreskrivs för banker, utan kapitalkravet

för banken å ena sidan och koncemen å andra sidan skall beräknas i två

skilda förfaranden. Detta kommer i första stycket till uttryck genom att

vad som i 9 § föreskrivs om kapitalkrav skall tillämpas "även" på
koncer

nen.

Enligt
andra stycket skall koncemens samlade kapitalbas och koncernens placeringar
beräknas med tillämpning av de regler som enligt 4 kap.

II §
bankrörelselagen gäller för upprättande av en koncerns balansräk

ning. Härigenom kommer kapitalkravet att beräknas på koncemens sam

lade placeringar. Å andra sidan skall den samlade kapitalbasen enligt

andra stycket även omfatta i koncernredovisningen angivna minoritetsan

delar.

I
det fall som anges i tredje stycket måste beräkningen av kapitalkravet ske med
tillämpning av kvotkonsolideringsprincipen. I övrigt skall dock andra stycket
tillämpas. Någon avräkning för goodwill kan emellertid inte bli aktuell i dessa
fall.

4
kap. 4 och 9 §§ samt 7 kap. 7 §

Ändringarna
är konsekvenser av de ändringar som görs i 2 kap. 911 §§ .

Övergångsbestämmelserna

Enligt
förslaget skall de nya reglerna träda i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas
fullt ut vid utgången av år 1992. För att inte det i lagförslaget angivna
kravet på 8 procents kapitaltäckning skall slå igenom omedelbart föreslås i
punkt 2 att regeringen (eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen) skall kunna för tiden intill utgången av år 1992 föreskriva
lägre kapitalkrav. Bestämmelsen tar sikte enbart på kapitalkravets höjd. Det
skall alltså inte vara möjligt för regeringen att lämna dispens i fråga om vad
som får ingå i kapitalbasen eller i fråga om viktningen av olika placeringar.
Föreskrifter av sådant slag finns i punkterna 3 och 4. Dessa har berörts i den
allmänna motiveringen.

Vid
utnyttjande av den föreslagna dispensmöjligheten bör regeringen i första hand
följa Baselkommitténs rekommendation, vilket innebär att det för bankerna
föreskrivs ett kapitalkrav på 7,25 procent vid utgången av år 1990. För övriga
institut bör inte föreskrivas någon sådan fast kontrollstation. 1 stället bör
- i anslutning till vad som föreslås inom EG - de institut som vid lagens
ikraftträdande inte uppfyller kravet på 8 procent få möjlighet att successivt
och under bankinspektionens tillsyn förbättra sin kapitaltäckning.

De
föreskrifter regeringen utfärdar bör vara lika för alla institutgrupper
(bortsett från kontrollstationen för banker vid utgången av år 1990). Det bör
inte annat än under mycket speciella förhållanden förekomma att regeringen
sänker kapitalkravet för en enskild institutgrupp.

En
ledande princip för övergångsregleringen bör vara att kapitaltäck- 114

s. 115 Kontrollera mot PDF

ningsgraden
hela tiden skall förbättras, upp till målet 8 procent. Bortsett Prop.
1989/90:43

från
institut som redan har mer än 8 procents kapitaltäckning och som

naturligtvis
måste tillåtas gå ned till den gränsen, bör alltså instituten inte

tillåtas
att varaktigt minska sin kapitaltäckning efter lagens ikraftträdande.

Detta
gäller både i förhållande till den nivå som ett institut har uppnått vid

ikraftträdandet
och i förhållande till de högre nivåer som uppnås under

åren
1990 1992. Motsvarande bör naturligtvis gälla på koncernbasis.

10.2 Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618), förslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) och
förslaget till lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620)

De
föreslagna ändringarna i dessa lagar är konsekvenser av ändringarna i 2 kap.
911 §§ bankrörelselagen. Det är huvudsakligen fråga om hänvisningar till
olika delar av detta regelkomplex, varjämte i viss utsträckning den nya
terminologin har införts. Upphävandet av den särskilda kapital-kravsregeln i 1
kap. 5 § andra stycket bankaktiebolagslagen är motiverat av införandet av de
nya reglerna om konsoliderad kapitaltäckning i 2 kap. 11 § bankrörelselagen.
Dessa regler kommer enligt I kap. 5 § första stycket bankaktiebolagslagen att
gälla även för en finansiell koncern av det slag som anges där.

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:76) om
kreditaktiebolag, förslaget till lag om ändring i fondkommissionslagen
(1979:748) och förslaget till lag om ändring i finansbolagslagen (1988:606)

4
a, 4 b, 4 c och 4 d § kreditaktiebolagslagen

18,
18 a, 18b och 18 c § fondkommissionslagen

11,
11 a, 11 b och 11 c § finansbolagslagen

De
kapitaltäckningsregler som avser kreditaktiebolag, fondkommissionsbolag och
finansbolag är innehållsmässigt identiska med dem som gäller för bankerna.

I
fjärde stycket av 4 b § , 18 a § och 11 a § i respektive lag föreskrivs att
avräkning skall ske med det bokförda värdet av vad som tillskjutits som
aktiekapital eller i annan form till företag som driver någon form av
finansiell verksamhet som kräver tillstånd. Bestämmelserna är i språkligt
hänseende annorlunda utformade men avses inte i sak avvika från motsvarande
bestämmelse i 2 kap. 9 a § fjärde stycket bankrörelselagen.

Bestämmelserna
i 4 d § , 18 c § och 11 c § respektive lag överensstämmer med motsvarande
bestämmelser i 2 kap. 11 § första och andra styckena bankrörelselagen. Den
särskilda bestämmelsen i tredje stycket i sistnämnda paragraf har inte ansetts
erforderlig för andra institut än banker.

Beträffande
övergångsbestämmelserna hänvisas till vad som anförts i

specialmotiveringen till förslaget till ändring i bankrörelselagen. 115

s. 116 Kontrollera mot PDF

16
§ fondkommissionslagen Prop. 1989/90:43

Genom
en ändring i paragrafens första stycke höjdes den 1 juli 1988 gränsen för en
fondkommissionärs innehav av aktier och vissa andra värdepapper för egen
räkning, det s.k. handelslagret (prop. 1987/88:123, NU 33, rskr. 313, SFS
1988:546). 1 samband dänned uppstod ett fd i paragrafens andra stycke på så
sätt att orden "och aktier" försvann ur första meningen. Den nu gjorda
ändringen innebär all detta fel rättas till.

10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1968:576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

39
b, 39 c och 39 d §

Paragrafema
har utformats efter mönster från motsvarande bestämmelser för övriga
kreditinstitut. Vissa avvikelser förekommer. Dessa är dock uteslutande
motiverade av stadshypoteksinstitutionens särskilda karaktär.

I
i9 c andra stycket definieras primärt kapital. Detta utgörs av dels
kapitaltäckningsfond, dels avsättningar till reservfond och säkerhetsfond, dock
endast sjuttio procent av avsättningar för vilka avdrag vid inkomstbeskattningen
har medgetts enligt 2 § 8 mom. åttonde stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, dels sjuttio procent av värderegleringsreserver för
obligationer, dels ock sådana reserver och tillskott som efter särskilt
medgivande i varje enskilt fall får likställas med primärt kapital. Den
särskilda behandligen av avsättningar lill reservfond och säkerhetsfond
särskiljer de beskattade avsättningama från de obeskattade. Bestämmelsen
innebär att avsättningar till och med 1984 års bokslut till fullo får räknas
som primärt kapital. Detsamma gäller senare avsättningar för vilka avdrag inte
medgivits vid inkomstbeskattningen. Övriga avsättningar till reservfond och
säkerhetsfond får till 70 procent inräknas i kapitalbasen.

I
39 c § ftärde stycket stadgas, för det fall kassan eller en förening förvärvat
aktier i ett sådant bolag eller en sådan ekonomisk förening som avses i 39 a §
och kassan eller föreningarna har ett väsentligt ekonomiskt intresse i
företaget, att avräkning skall ske från summan av primärt och supplementärt
kapital med 8 procent av summan av det bokförda värdet av aktierna eller
andelama i företaget och företagets bokförda skulder. Regeln motiveras av att
regler om konsoliderad kapitaltäckning inte förekommer för hypoteksinstituten
och motsvarar den regel i 2 kap. 9 § femte stycket bankrörelselagen som nu
gäller för bankerna.

Den
i 39 d§ gjorda gmppinddningen ansluter sig genom hänvisningar till motsvarande
gmppinddningar i bankrörelselagen. I samma paragraf föreskrivs att
kapitaltäckning inte skall gälla för fordringar och garantier mellan kassan och
föreningarna. Sistnämnda bestämmelse är motiverad av att kassan och föreningarna
i kapitalläckningssammanhang bör betraktas som en koncern.

Beträffande
övergångsreglema hänvisas till specialmotiveringen till för

slaget till ändring i bankrörelselagen. 116

s. 117 Kontrollera mot PDF

10.5 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1970:65) om Prop. 1989/90:43

Sveriges allmänna hypoteksbank och om

landshypoteksföreningar

60a-60c§

Paragrafema
har utformats efter mönster från motsvarande bestämmelser för övriga
kreditinstitut och ansluter sig i sakligt hänseende helt till motsvarande
bestämmelser i 39 a-39 c § stadshypotekslagen.

Beträffande
övergångsreglema hänvisas till specialmotiveringen till förslaget till ändring
i bankrörelselagen.

10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1097) om

Svenska skeppshypotekskassan.

3a-3c§

Paragrafema
har utformats efter mönster från motsvarande bestämmelser för övriga
kreditinstitut. Vissa avvikelser förekommer som är motiverade med hänsyn till
Skeppshypoteks särskilda karaktär.

Enligt
3 b§, som innehåller regler om kapitalbasens beräkning, finns inte någon
möjlighet att tillgodoräkna några värderegleringsreserver. Skälet till detta
är att kassan är befriad från skattskyldighet för all inkomst utom inkomst av
fastighet, varför anledning saknas att skapa reserver i värderegleringskonton.
Paragrafen innehåller inte någon avräkningsregd avseende tillskott i andra
kreditinstitut. Skälet härtill är att kassan är förhindrad att placera i sådana
tillgångar.

Den
i i c 'gjorda gmppinddningen och riskklassificeringen ansluter sig, liksom
motsvarande bestämmelser i stads- och landshypotekslagarna, till motsvarande
regler i bankrörelselagen.

38
och 39 §§

Paragraferna,
som saknar motsvarighet i gällande lag, innebär att Skeppshypotek liksom andra
kreditinstitut ställs under bankinspektionens tillsyn. Skälen för detta har
redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 8.2). Bestämmelserna har
utformats efter mönster av motsvarande bestämmelser i stads- och
landshypotekslagarna.

Beträffande
övergångsreglerna hänvisas till specialmotiveringen till förslaget till
ändring i bankrörelselagen.

117

s. 118 Kontrollera mot PDF

11
Hemställan Prop. 1989/90:43

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

3. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

4. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

5. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,

6. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

7. lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,

8. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

9. lag om ändring i lagen (1980:1079) om svenska skeppshypotekskassan,

10. lag
om ändring i finansbolagslagen (1988:606).

12 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

118

Författningsförslagen i departementspromemorian Ds 1988:70

1 Förslag till

ändring i förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)

Härigenom
föreskrivs att 2 kap. 8-10§§ bankrörelselagen (1987:617) skall ha följande
lydelse.

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

s. 119 Kontrollera mot PDF

Lydelse enligt SOU
1988:29

Föreslagen lydelse

8§ Tid insättamas skydd
skad en bank ha ett visst lägsta kapital i form av eget kapital i bankaktiebolag,
egna fonder i sparbank samt eget kapital i central föreningsbank tillsammans
med anslutna lokala föreningsbanker (kapitalkrav).

Med
eget kapital respektive egna fonder får likställas dels Jyrtio procent av ett
belopp som svarar mot bankens reserver för utlåning, garantiförbindelser och
utländska valutor, mot bankens reserv för obligationer, varmed avses det
belopp med vilket obligationernas värde beräknat enligt 4 kap. 4 § 1 överstiger
nettovärdet, samt mot bankens reserv i följd av avskrivning på egendom som
upplåtits till nyttjande, dels det nominella värdet av förlagsbevis och andra
skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter bankens övriga
borgenärer. / båda fallen får medräknas högst ett belopp som svarar mot det
egna kapitalet respektive de egna fonderna.

8 §

En
bank skall till insättarnas skydd ha en kapitalbas som motsvarar lägst åtta
procent av placeringarnas värde på sätt dessa beräknats enligt 9§
(kapitalkrav). Kapitalbasen utgörs av primärt kapital och supplementärt
kapital med den avräkning som föreskrivs i ftärde stycket.

Med primärt kapital
avses dels eget kapital i bankaktiebolag, egna fonder i sparbank samt, med den
begränsning som följer av sista stycket, eget kapital i central föreningsbank,
dels femtio procent av ett belopp som svarar mot bankens reserver för
utlåning, garantiförbindelser och utländska valutor, mot bankens reserver för
obligationer och aktier, varmed avses det belopp med vilket dessa tillgångars
marknadsvärde överstiger nettobokföringsvärdet, samt mot bankens reserv i
följd av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande, dels andra
reserver och tillskott som efter regeringens eller, efter regeringens
bemyndigande, bankinspektionens medgivande får likställas med eget kapital
eller egna fonder.

119

s. 120 Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt SOU 1988:29

Med
eget kapital och reserver / en central föreningsbank med anslutna lokala
föreningsbanker avses summorna av eget kapital och reserver i dessa
föreningsbanker. Förlagsinsatserna räknas därvid inte in i det egna kapitalet.
Det nominella värdet av dessa insatser får dock likstäf las med eget kapital
intill ett belopp som tillsammans med det nominella värdet av förlagsbevis och
andra skuldförbindelser enligt andra stycket motsvarar det egna kapitalet.

Eget
kapital respektive egna fonder och vad som därmed får likstäf las enligt andra
och tredje styckena utgör bankens kapitalbas.

Har en bank ett
väsentligt ekonomiskt intresse i ett aktiebolag, som uteslutande har tid syfte
att förvalta fastighet eller tomträtt som har förvärvats för att bereda banken
lokaler för dess verksamhet eller tillgo-

Föreslagen
lydelse

och
andra förbindelser som efter regeringens eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionens medgivande får inräknas i kapitaf basen. Förlagsbevis och
andra skuldförbindelser, vilkas återstående löptid understiger fem år, skall
därvid tas upp till ett belopp som motsvarar tjugo procent av nominellt värde
för varje helt år som återstår tdl förfallodagen. Supplementärt kapital får
uppgå till ett belopp som högst motsvarar det primära kapitalet.

Från summan av primärt
kapital och supplementärt kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad
som tillskjutits som aktiekapital ef ler i annan form tid in- eller utländskt
företag som driver någon form av bankverksamhet.

Sådan
avräkning skad dock inte ske i fråga om aktietillskott, som motsvarar högst fem
procent av bankens eget kapital eller egna fonder och högst fem procent av
företagets aktiekapital, samt tillskott i företag som omfattas av
bestämmelserna i 10 §.

För
en central JÖreningsbank med anslutna lokala föreningsbanker beräknas
kapitalbasen gemensamt. Med eget kapital och reserver avses därvid summorna av
eget kapital och reserver i dessa föreningsbanker. Förlagsinsatserna räknas
dock som supplementärt kapital enligt vad som föreskrivs om förlagsbevis i
tredje stycket.

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

120

s. 121 Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt SOU 1988:29

dose
därmed sammanhängande behov, skad från bankens kapitalbas avräknas åtta
procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och
bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot bankens
innehav av aktier i fastighetsbolag.

9§
Kapitalkravet bestäms i förhållande till bankens tillgångar samt ingångna
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en
kreditrisk för banken (placeringar). För en central föreningsbank med anslutna
lokala föreningsbanker bestäms kapitalkravet gemensamt. Vid beräkningen av
kapitalkravet indelas placeringarna i följande fem gmpper, nämligen

A
1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos riksbanken
och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun
eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, central
föreningsbank, allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts av
regeringen, kreditmarknadsbolag, Jöndkommissions-bolag, Jöndhandlarbolag,
hypoteksinstitut eller Nordiska investeringsbanken,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, central JÖreningsbank eller annan
under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditmarknadsbolag,
fondkommissionsbolag, fondhandlarbolag, hypoteksinstitut eller
försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgörs av värdehandling eller fordran,
som anges under A 1 3,

5.
garantiförbindelser och andra

Föreslagen
lydelse

9§
Kapitalkravet bestäms i förhållande till bankens tillgångar samt ingångna
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden (placeringar). För
en central föreningsbank med anslutna lokala föreningsbanker bestäms kapitalkravet
gemensamt. Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande
fem gmpper, nämligen

A
1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos riksbanken
och riksgäldskontoret,

2. värdehandlingar och
andra Jbrdringar för vilka svenska staten, svensk kommun eller därmed jämförlig
samfällighet svarar.

3.
värdehandlingar och andra Jbrdringar för vilka utländska stater eller
centralbanker svarar, om värdehandlingen eller fordran gäller i nationell
valuta och är refinansie-rad i samma valuta.

4. övriga
värdehandlingar och

fordringar för vilka svarar någon av

de utländska stater och centralban

ker som regeringen eller, efter rege

ringens bemyndigande, bankinspek

tionen iföreskrift anger,

5. fordringar,
garantiförbindelser

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

121

s. 122 Kontrollera mot PDF

Lyddse
enligt SOU 1988:29

åtaganden
på kapitalmarknaden för vilka banken erhållit säkerhet i \'är-dehandling eller
fordran, som anges under A 14.

B
I. andra fullgoda obligationer än de som anges under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat JÖrsäkringsföretag
än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar, därvid fordringar
för vilka utländskt bank-JÖretag svarar skad tas upp tid en och en halv gånger
fordringarnas belopp,

3. fordringar för vilka säkerheten utgörs av värdehandling eller fordran,
som anges under B I eller 2, eller panträtt i jordbruks-, affärs- ef ler
bostadsfastighet eller tomträtt tid sådan fastighet inom sjuttiofem procent av
det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av
byggnad som hör tid tomträtten.

4.
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden för vilka banken
erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som anges under B 13.

C 1.
fordringar för vilka säkerheten utgörs av

a) panträtt i Jordbruksfastighet, i bostadsfaslighet med en- eller
tvåfa-mdjshus eller med flerfamiljshus för vilket bostadslån enligt statliga bestämmelser
utgår eller j tomträtt till sådan fastighet, om pantvärdet ligger mellan
sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen
eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

b) panträtt i fastighet som hed ef

Föreslagen
lydelse

och
andra åtaganden på kapitalmarknaden för vilka säkerheten utgörs av
värdehandling eller fordran, som anges under A 1 - 4.

B 1. värdehandlingar
och andra fordringar för vilka svenskt företag som driver någon form av
bankverksamhet, allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts av
regeringen svarar,

2. värdehandlingar och andra fordringar för vilka
svarar kommun eller därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska
stater som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i
föreskrift anger,

3. värdehandlingar och andra fordringar med en
återstående löptid på högst ett år för vilka utländsk bank svarar, samt andra
värdehandlingar och fordringar för vilka svarar bank i någon av de utländska
stater som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen
iföreskrift anger,

4. värdehandlingar och andra fordringar för vilka
svarar internationell utvecklingsbank som regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, bankinspektionen iföreskrift anger,

5. fordringar,
garantiförbindelser

och andra åtaganden på kapital

marknaden för vilka säkerheten ut

görs av värdehandling eller fordran,

som anges under B 14.

C
1. fordringar, garantiförbindef ser och andra åtaganden på kapitaf marknaden
för vilka säkerheten utgörs av panträtt i bostadsfaslighet eller tomträtt till
sådan faslighet inom det uppskattade värde som banken bestämt efter särskild
värdering av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som
hör till tomträtten.

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

122

Lydelse
enligt SOU 1988:29

ler
delvis är inrättad för industried verksamhet eller i tomträtt till sådan
fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen
eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör tid
tomträtten,

2. garantiförbindelser och andra åtaganden på
kapitalmarknaden för vilka banken erhållit säkerhet i form av värdehandling
eller fordran, som anges under C1,

3. lös egendom som banken upplåtit tid nyttjande.

D
aktier, emissionsbevis och andelar som utgör handelslager enligt

6§.

E
övriga tillgångar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden
utom sådana som enligt 8 § femte stycket skall avräknas från kapitalbasen eller
som omfattas av bestämmelsema i 10 §.

För
placeringar som anges under A gäller inte något kapitalkrav. I övrigt uppgår
kapitalkravet vid varje tidpunkt till lägst ett belopp som motsvarar
sammanlagt

en
procent av summan av placeringar som anges under B,

Jyra
procent av summan av placeringar som anges under C,

tjugofyra
procent av summan av placeringar som anges under D och

åtta
procent av summan av placeringar som anges under E.

Placeringar
skall tas upp till föf jande värden, nämligen

1.
fordringar, för vilka reserver som avses i 8 § andra stycket av-salts, till
sitt bruttovärde.

Föreslagen
lydelse

D
aktier, emissionsbevis och andelar som utgör handelslager enligt

6§.

E
övriga tillgångar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden
utom sådana som enligt 8 § ftärde stycket skall avräknas vid kapitalbasens
beräkning eller som omfattas av bestämmelsema i 10 §.

För placeringar som anges
under A gäller inte något kapitalkrav. Ka-pita.krav gäller inte heller för en
fordran på ett företag som ingår i samma koncern som banken samt för fordringar
som en sparbank och Sparbankernas Bank respektive en föreningsbank och
Föreningsbankernas Bank har på varandra. I övrigt skad vid beräkningen av
kapitalkravet placeringarna tas upp tid sammanlagt

tjugo
procent av summan av placeringar som anges under B,

femtio
procent av summan av placeringar som anges under C,

etthundra
procent av summan av placeringar som anges under E och

trehundra
procent av summan av placeringar som anges under D.

Tid
grund för beräkningen enligt andra stycket skall placeringarna värderas enligt
följande, nämligen

1.
tillgångar för vilka reserver som avses i 8 § andra stycket avsatts, till sitt
bruttobokföringsvärde, obligationer och aktier dock till sitt marknadsvärde.

Prop. 1989/90:43 Bilaga
1

Lydelse
enligt SOU 1988:29

2. övriga tillgångar till sitt nettovärde,

3. garantiförbindelser, som är knutna till
kreditgivning, lill sitt nominella belopp.

4. övriga garantiförbindelser till halva sitt
nominella belopp samt

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden till sitt
nominella belopp, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen i föreskrift angivit ett lägre belopp.

Med uppskattat värde i
första stycket B 3 och C 1 avses det värde, som banken bestämt på grundval av
särskild värdering. Har enligt gäf lande statliga bestämmelser om bostadslån
till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande av
viss byggnad, skad tid grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet
läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden ef
ler den fastighet där denna uppförs om inte särskilda skäl föranleder annat.

10
§

Om
en svensk bank genom aktieinnehav eller på annat sätt har andel i ett svenskt
eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet och andelen
uppgår tid lägst tjugo procent avföretagets aktiekapital eller motsvarande
eller tid motsvarande lägst tjugo procent av röstetalet för samtliga aktier
eller andelar iföretaget skall, utöver vad som föreskrivs ifråga om
kapitaltäckning i 8 och 9§§ eller i annan lag, gälla fidjande.

Banken skad vid varje
tidpunkt uppfylla dels kapitalkravet för banken, dels den del av kapitalkravel
i företaget som svarar mot bankens andel av kapitalet. För fordringar som
banken eller JÖretag som avses i första stycket har på varandra krävs inget
eget kapital. Detsamma gäller fordringar för vilka ett sådant företag svarar.
Det sålunda beräknade kravet utgör bankens konsoliderade

Föreslagen lydelse

2. övriga
tillgångar till sitt netto

bokföringsvärde,

3. garantiförbindelser,
som är

knutna till kreditgivning, till sitt

nominella belopp,

4. övriga garantiförbindelser till halva sitt
nominella belopp, samt

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden till sitt
nominella belopp, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen i föreskrift angivit ett lägre belopp.

10§

Om
en bank har ett dotterföretag skall vad i 8 § föreskrivs om kapitalkrav även
tillämpas på koncernen (konsoliderat kapitalkrav).

Beräkningen
av koncernens kapitalbas (konsoliderad kapitalbas) och koncernens placeringar
skall göras med tillämpning av de regler som enligt 4 kap. 11 § gäller för upprättande
av koncernbalansräkning. Den konsoliderade kapitalbasen skad därvid i
förekommande fad även omfatta redovisade minoritetsandelar. Redovisad goodwill
skall avräknas från primärt kapital. Placeringarna skall tas upp till de värden
som föreskrivs i 9§ eller, om dotterföretaget inte är bank, i annan lag.

Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionen får, i samband med att tillstånd
lämnas enligt 4 §, besluta att vad / första stycket föreskrivs om konsoli-

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

124

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt SOU 1988:29

kapitalkrav.

Vid
beräkningen av bankens eget kapital respektive egna fonder får denna även
tillgodoräkna vad som efter förvärvet av aktierna eller andelarna i företaget
avsatts tid fritt eller bundet eget kapital, dock ej tdl högre belopp än som
svarar mot bankens andel av kapitalet i företaget. År företaget ett
dotterföretag tdl banken skad det egna kapitalet eller de egna fonderna minskas
med värdet av eventuell goodwill som uppkommit vid förvärvet. Det sålunda
beräknade kapitalet utgör bankens konsoliderade eget kapital.

Med konsoliderat eget
kapital får i motsvarande omfattning som enligt 8§ andra stycket likställas reserver
för utlåning och förlagsbevis m. m. Reserver för utlåning m. m. i företaget får
dock likställas endast tdl den del dessa uppkommit efter förvärvet av aktierna
eller andelarna i företaget. Förlagsbevis m. m. som utgivits av banken eller
företaget får inte likställas om dessa innehas av banken eller av företag som
avses i första stycket. Reserver för utlåning m. m. och av företaget utgivna
förlagsbevis m. m. får inte hef ler likställas till högre belopp än som svarar
mot bankens andel av kapitalet i företaget. Bankens konsoliderade eget kapital
och vad som därmed får likställas utgör bankens konsoliderade kapitalbas.

I
fråga om utländska företag beslutar bankinspektionen om beräkningen av
kapitalkrav och kapitaf bas.

Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionen får, i samband med att tillstånd
lämnas enligt 4§, besluta att vad som i denna paragraf stadgas skall äga
tdlämpning även ifråga om andel som är mindre än som anges i första stycket.

Föreslagen
lydelse

derat
kapitalkrav även skall tillämpas på företag som inte är dotterföretag tid
banken. Företagets kapitalbas och placeringar skad i sådant fall beaktas
endast i den omfattning som motsvarar bankens andel avföretagets kapital.

I övrigt skall vad i
andra stycket föreskrivs om beräkning av kapitaf bas och placeringar äga
motsvarande tdlämpning.

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen får i förordning föreskriva lägre kapitalkrav än vad som
anges i 2 kap. 8 § första stycket intill utgången av år 1992.

125

Lydelse enligt SOU 1988:29 Föreslagen
lydelse Prop. 1989/90:43

Bilaga
1 3, Utan hinder av vad som föreskrivs i 8 § tredje stycket får förlagsbevis

och
andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens ikraftträdande räknas in i
kapitalbasen även om den urspmngliga löptiden uppgår till högst fem år, dock
endast lill det lägre belopp som anges i samma stycke.

126

2 Förslag
till

ändring i förslaget till kapitalmarknadslag (1989:000)

Härigenom
föreskrivs att 4 kap. 810 §§ och 5 kap. 1214 § § kapitalmarknadslagen
(1989:000) skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:43 Bilaga 1

Lydelse enligt SOU
1988:29

Föreslagen lydelse

9§
Med bolagets kapitalbas avses eget kapital samt

1. garantifond, som bildats genom tillskott av aktieägare i bolaget
eller förbindelser utfärdade av bank eller annan som bankinspektionen godkänt,
intid ett belopp som svarar mot fem gånger bolagets aktiekapital

2. fyrtio procent av ett belopp, som svarar mot sådana bolagels reserver
som avses i 2 kap. 8§ andra stycket bankrörelselagen (1987:617) och reserver
JÖr aktier intill ett belopp som sammanlagt svarar mot bolagets eget kapital,
samt

3. det nominella värdet av upptag-naförlagslån och andra skuldförbindelser
som medför rätt till betalning först efter bolagets övriga borgenärer intid
ett belopp som svarar mot bolagets eget kapitaf

8 §

Ett
kreditmarknadsbolag skad tid kundernas skydd ha en kapitalbas som motsvarar
lägst åtta procent av placeringarnas värde på sätt dessa beräknats enligt 9§
(kapitalkrav). Kapitalbasen utgörs av primärt kapital och supplementärt
kapital med den avräkning som föreskrivs i ftärde och femte styckena.

Med
primärt kapital avses dels eget kapital, dels femtio procent av ett belopp som
svarar mot bolagets reserveryor utlåning, garantiförbindelser, och utländska
valutor, mot bolagets reserver för obligationer och aktier, varmed avses det
belopp med vilket dessa tillgångars marknadsvärde överstiger nettobokföringsvärdet,
samt mot bolagets reserv i följd av avskrivning på egendom som upplåtits till
nyttjande, dels andra reserver och tillskott som efter regeringens eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionens medgivande får likställas med
eget kapital.

Med
supplementärt kapital avses dels det nominella värdet av förlagsbevis och
andra skuldförbindelser, vdkas ursprungliga löplid överstiger fem år och som
medför rätt till betalning först efter bolagets övriga borgenärer, dock högst
ett belopp som motsvarar hälften av bolagets primära kapital, dels reserver
och andra förbindelser som efter regeringens eller, efter regeringens
bemyndigande, bankinspektionens medgivande får inräknas i kapitaf basen.

Förlagsbevis
och andra skuldförbindelser, vilkas återstående löptid understiger fem år,
skall därvid tas

127

Lydelse enligt SOU
1988:29

8§

Ett
kreditmarknadsbolag skall ha eget kapital till visst lägsta belopp som är
betryggande i förhållande till bolagets tillgångar, ingångna garantiförbindelser
och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditriskför bolaget
(placeringar).

Det
egna kapitalet anses betryggande om den enligt 9 § beräknade kapitalbasen
uppgår tid lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt en procent av värdet av
placeringar som utgörs av Jbrdringar eller garantiJÖrbinddser för vilka har
ställts säkerhet som avses i 2 kap. 9 § B bankrördsdagen (1987:617),

fyra procent av värdet av placeringar som utgörs
avfördringar eller garantiJÖrbinddser för vilka har ställts säkerhet som avses
i 2 kap. 9 § C bankrörelselagen och därmed jämförbar säkerhet, eller av lös
egendom som bolaget upplåtit till nyttjande,

åtta procent av värdet av ford-

Föreslagen
lydelse

upp
tid ett belopp som motsvarar tjugo procent av nominellt värde för varje helt år
som återstår tid förfallodagen. Supplementärt kapital får uppgå tid ett belopp
som högst motsvarar det primära kapitalet.

Från
summan av primärt kapital och supplementärt kapital skad avräknas det bokförda
värdet av vad som tillskjutits som aktiekapital ef ler i annan form tid in-
eller utländskt företag som driver någon form av verksamhet som avses i denna
lag. Sådan avräkning skad dock inte ske i fråga om aktietillskott, som
motsvarar högst fem procent av bolagets eget kapital och högst fem procent av
företagets aktiekapital, samt tillskott iföretag som omfattas av bestämmelserna
i 10 §.

Från summan av primärt
kapital och supplementärt kapital skall vidare avräknas det bokförda värdet av
aktier och andelar som förvärvats enligt 6 §och inte avyttrats inom fem år
från förvärvet.

9 §

Kapitalkravet
bestäms i förhållande till bolagets tillgångar samt ingångna
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden (placeringar). Vid
beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fem grupper,
nämligen

A
tdlgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 9§ A bankrörelselagen (1987:617).

B
tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 9 § B bankrörelselagen.

C
tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 9 § C bankrörelselagen.

D
fordringar med efterställd betalningsrätt på aktiemarknadsbolag samt
tillgångar och åtaganden som enligt bankrörelselagen hänförs till 2 kap. 9 § E.

E
övriga tdlgångar och åtaganden på kapital marknaden utom sådana som enligt 8§
Jjärde och femte styckena skall avräknas vid kapitaf

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

128

Lydelse
enligt SOU 1988:29

ringar
med efterställd betalningsrätt på aktiemarknadsbolag och placeringar som
enligt bankrörelse-lagen hänförs till 2 kap. 9 § E,

etthundra procent av värdet av placeringar som
utgörs av aktier och andelar som förvärvats enligt 6§ och inte avyttrats inom
fem år från förvärvet samt

tjugofyra procent av värdet av övriga placeringar
utom sådana som avses i ftärde stycket.

Placeringar
skad tas upp tid föf jande värden, nämligen

1.
fordringar för vilka reserver som avses \9§ 2 har avsatts, till sitt
bruttovärde.

2. övriga tillgångar till sitt nettovärde,

3. garantiförbindelser, som är knutna till
kreditgivning, till sitt nominella belopp,

4. övriga garantiförbindelser till halva sitt
nominella belopp, samt

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden till sitt
nominella belopp, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen i föreskrift angivit ett lägre belopp.

Eget
kapital krävs ej för sådana placeringar som avses i 2 kap. 9 § A bankrördsdagen
eller som omfattas av bestämmelserna i 10 §.

Vid
tillämpningen av denna paragraf skad placeringar som utgörs av fast egendom som
bolaget upplåtit tid nyttjande jämställas med fordringar för vilka säkerheten
utgörs av panträtt i fast egendom.

Föreslagen
lydelse

basens
beräkning eller som omfattas av bestämmelserna i 10 §.

För placeringar som
anges under A gäller inte något kapitalkrav. Kapitalkrav gäller inte heller
för en fordran på ett företag som ingår i samma koncern som bolaget. I övrigt
skad vid beräkningen av kapitalkravet placeringarna tas upp tid sammanlagt

tjugo
procent av summan av placeringar som anges under B,

femtio
procent av summan av placeringar som anges under C,

etthundra
procent av summan av placeringar som anges under D och

trehundra
procent av summan av placeringar som anges under E.

Tid
grund för beräkningen enligt andra stycket skad placeringarna värderas enligt
följande, nämligen

1. tillgångar, för vilka reserver som avses i 8§ andra
stycket avsatts, till sitt bruttobokföringsvärde, obligationer och aktier dock
tid sitt marknadsvärde,

2. övriga tillgångar till sitt nettobokföringsvärde,

3. garantiförbindelser, som är knutna till
kreditgivning, till sitt nominella belopp,

4. övriga garantiförbindelser till halva sitt
nominella belopp, samt

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden till sitt
nominella belopp, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen
i föreskrift angivit ett lägre belopp.

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

9 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 43

129

Lydelse
enligt SOU 1988:29

I0§

Om
ett kreditmarknadsbolag genom aktieinnehav eller på annat sätt har andel i ett
svenskt eller utländskt företag som driver någon Jbrm av verksamhet som avses
i denna lag och andelen uppgår till lägst tjugo procent av företagets aktiekapital
eller motsvarande eller tid motsvarande lägst tjugo procent av röstetalet för
samtliga aktier eller andelar i företaget skall, utöver vad som föreskrivs i
fråga om kapitaf täckning i 8 och 9§§ eller i annan lag, gälla följande.

Kreditmarknadsbolaget
skall vid varje tidpunkt uppfylla dels kapitalkravet för bolaget, dels den del
av kapitalkravet iföretaget som svarar mot bolagets andel av kapitalet. För
fordringar som bolaget eller företag som avses i första stycket har på varandra
krävs inget eget kapital.

Detsamma
gäller fordringar för vilka ett sådant företag svarar. Det sålunda beräknade
kravet utgör bolagets konsoliderade kapitalkrav.

Vid beräkningen av
bolagets eget kapital får bolaget även tillgodoräkna vad som efter förvärvet
av aktierna eller andelarna iföretaget avsatts tid fritt eder bundet eget
kapital, dock ej till högre belopp än som svarar mot bolagets andel av
kapitalet i företaget. Är företaget ett dotterföretag tid bolaget skad det
egna kapitalet minskas med värdet av eventuell goodwill som uppkommit vid
förvärvet. Det sålunda beräknade kapitalet utgör bolagets konsoliderade eget
kapital.

Med
konsoliderat eget kapital får i motsvarande omfattning som enligt 9 §
likställas reserver för utlåning m. m., garantifond ochförlag.-bevis m. m.
Reserver för utlåning m. m. i företagel får dock likstädas endast tid den del
dessa uppkommit efter förvärvet av aktierna eller andelarna iföretaget.
Garantijbndfår inte likställas tid den del denna utgörs av förbindelse som
utfärdats av bolaget eller företag som avses iförs-

Föreslagen
lydelse

10§

Om
ett kreditmarknadsbolag har ett dotterföretag skall vad i 8 § föreskrivs om
kapitalkrav även tdlämpas på koncernen (konsoliderat kapitalkrav).

Beräkningen av
koncernens kapitalbas (konsoliderad kapitalbas) och koncernens placeringar
skall göras med tillämpning av de regler som enligt 11 kap. 11 § aktiebolagslagen
(1975:1385) gäller JÖr upprättande av koncernbalansräkning. Den konsoliderade
kapitalbasen skall därvid i förekommande fall även omfatta redovisade
minoritetsandelar. Redovisad goodwill skall avräknas från primärt kapital.
Placeringarna skall tas upp tid de värden som föreskrivs i 9 § eller, om
dotterföretaget är ett fondkommissionsbolag, i 5 kap. 13 §.

Prop. 1989/90:43 Bilaga
1

130

Lydelse
enligt SOU 1988:29

ta
stycket. Förlagsbevis m. m. som utgivits av bolaget eller företagel får inte
likställas om dessa innehas av bolaget eller av företag som avses i Jörsta
stycket. Reserver för utlåning m. m., garantifond och av företaget utgivna
JÖrlagsbevis m. m. får inte heller likställas till högre belopp än som svarar
mot bolagets andel av kapitalet i företaget. Bolagets konsoliderade eget
kapital och vad som därmed får likställas utgör bolagets konsoliderade
kapitalbas. I fråga om utländskaföretag beslutar bankinspektionen om
beräkningen av kapitalkrav och kapitalbas.

Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionen får, i samband med alt tillstånd
lämnas enligt 4§, besluta att vad som i denna paragraf stadgas skall äga
tidämpning även ifråga om andel som är mindre än som anges i första stycket.

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

Med
bolagets kapitalbas avses eget kapital saml

1. fyrtio procent av ett belopp, som svarar mot sådana bolagets reserver,
som avses i 2 kap. 8§ bankrörelselagen (1987:617), och reserver för aktier
intill ett belopp som sammanlagt svarar mot bolagets eget kapital samt

2. det nominella värdet av upptag-naförlagslån och andra skuldförbindelser
som medför räll till betalning först ejter bolagets övriga borgenärer intid
ett belopp som svarar mot bolagets eget kapital.

12§

Ett
fondkommissionsbolag skall till uppdragsgivares skydd ha eget kapital till
visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande till bolagets tillgångar,
ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som
innebär en kreditrisk Jör bolaget (placeringar).

Ett
fondkommissionsbolag skall tid uppdragsgivarnas skydd ha en kapitalbas som
motsvarar lägst åtta procent av placeringarnas värde på sätt dessa beräknats
enligt 13 § (kapitalkrav). Vid beräkningen av kapitalbasen skall 4 kap. 8 §
gälla i tid-lämpliga delar. Därvid skall tillskott i företag som omfattas av
bestämmelserna i 14 § inie avräknas vid kapitalbasens beräkning.

13§
Kapitalkravet bestäms i förhållande till bolagets tillgångar samt ingångna
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden (placeringar). Vid
beräkningen av kapitalkravet skad 4 kap. 9 § gäf la i tillämpliga delar. Därvid
skall aktier, emi.ssionsbevis och andelar

131

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt SOU 1988:29

Det
egna kapitalet anses betryggande om den enligt 13 § beräknade kapitalbasen
uppgår tid lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt

tjugofyra procent av värdet av placeringar som
avses i 2 § samt

åtta procent av värdet av övriga placeringar utom
sådana som avses i ftärde stycket.

Placeringar, för vilka
reserver som avses i 13 § första stycket 1 har avsatts, skad tas upp tid sitt
bruttovärde. Övriga tillgångar skall tas upp tid sitt nettovärde. Åtaganden på
kapitalmarknaden skad tas upp till sitt nominella belopp om inte regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i föreskrift angivit
ett lägre belopp.

Eget
kapital krävs inte för sådana placeringar som avses i 2 kap. 9§ A
bankrörelselagen (1987:617) eller som omfattas av bestämmelserna i 14 §.

I4§
Om ett fondkommissionsbolag genom aktieinnehav eller på annat sätt har andel i
ett svenskt eller utländskt företag som driver någon form av verksamhet som
avses i denna lag skad, utöver vad som föreskrivs i fråga om kapitaltäckning
i 12 och 13§§ ,4 kap. 10 § äga motsvarande tillämpning.

Föreslagen
lydelse

som
utgör handelslager enligt 2§ hänföras tid grupp E. Kapitalkrav gäller inte för
placeringar som skad avräknas vid kapitalbasens beräkning eller som omfattas
av bestämmelserna i 14 §.

14§

Om
ett fondkommissionsbolag har ett dotterföretag skad vad i 12 § föreskrivs om
kapitalkrav även tillämpas på koncernen (konsoliderat kapitalkrav).

Vid
beräkningen av den konsoliderade kapitalbasen och av koncernens placeringar
skall 4 kap. 10 § andra stycket gälla i tillämpliga delar

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen får i förordning föreskriva lägre kapitalkrav än vad som
anges i 4 kap. 8 § första stycket och 5 kap. 12 § intill utgången av år 1992.

3. Utöver vad som föreskrivs i 8 § tredje stycket får regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen om särskilda skäl föreligger
besluta att garantifond, garantiförbindelse eller därmed jämförligt tillskott,
som enligt tidigare lag eller av regeringen fastställd bolagsordning gmndar
rätt till upplåning, skall räknas som supplementärt kapital, dock längst intill
utgången av år 1992.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 kap. 8 § tredje stycket får
förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens ikraftträdande
räknas in i kapitalbasen även om löptiden uppgår till högst fem år, dock endast
till det lägre belopp som anges i samma stycke.

132

3 Förslag till ändring i förslaget till lag om ändring i
lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om
stadshypoteksföreningar

Härigenom
föreskrivs att 39 b och 39 c§§ lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

s. 1988 Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt SOU 1988:29

39
c §

Med
egna fonder avses kassans och föreningarnas reservfonder.

Med
egna fonder får vid tillämpningen av 39 b § likställas

1. kassans garantifond, intill ett belopp som
motsvarar fem gånger summan av de egna fonderna,

2. fyrtio procent av ett belopp som avsatts till
värderegleringskonto, intid ett belopp som motsvarar summan av de egna
fonderna samt

3. det nominella värdet av förlagslån och andra
skuldförbindelser, som medför rätt till betalning först efter kassans och
föreningarnas övriga borgenärer, intid ett belopp som motsvarar de egna
fonderna.

Från de egna fonderna
skall avräknas vad kassan såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit
tid företag enligt 39 a § första stycket 3.

Föreslagen
lydelse

39b§

Kassan
och föreningarna skall tillsammans ha en kapitalbas som motsvarar lägst åtta
procent av placeringarnas värde på sätt dessa beräknats enligt 39 c §
(kapitalkrav). Kapitalbasen utgörs av primärt kapital och supplementärt
kapital med den avräkning som föreskrivs i ftärde stycket.

Med primärt kapital
avses dels kassans och föreningarnas reservfonder dels femtio procent av ett
belopp som svarar mot kassans och föreningarnas reserver för utlåning och
garantiförbindelser samt för obligationer, varmed avses det belopp med vilket
obligationernas marknadsvärde överstiger nettobokföringsvärdet, dels andra
reserver och tillskott som efter regeringens eller, efter regeringens
bemyndigande, bankinspektionens medgivande får likställas med reservfond.

Med
supplementärt kapital avses dels det nominella värdet av förlagsbevis och
andra skuldförbindelser, vdkas ursprungliga löptid överstiger fem år och som
medför rätt till betalning först efter kassans och föreningarnas övriga
borgenärer, dock högst ett belopp som motsvarar hälften av kassans och föreningarnas
primära kapital, dels reserver och andra förbindelser som efter regeringens
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionens medgivande får
inräknas i kapitaf basen. Förlagsbevis och andra skuldförbindelser, vars
återstående löptid understiger fem år, skad därvid tas upp tid ett belopp som
motsvarar tjugo procent av nominedt värde för varje helt år som återstår tid
förfallodagen. Supplementärt

133

Lydelse
enligt SOU 1988:29

39
b §

Kassan
och föreningarna skall tidsammans ha egna fonder till ett visst lägsta belopp
som är betryggande i förhållande till kassans och föreningarnas tillgångar,
ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär
en kreditrisk för kassan eller föreningarna (placeringar). Vad som i detta
avseende anses som egnajbnder JÖlj er av 39c§.

De
egna fonderna anses betryggande om de uppgår tid lägst ett belopp som
motsvarar sammanlagt

en procent av värdet av placeringar som utgörs av
fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden för
vilka har ställts säkerhet som avses i 2 kap. 9 § B bankrördsdagen (1987:617),

fyra procent av värdet av placeringar som utgörs
av fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden
för vilka har ställts säkerhet som avses i 2 kap. 9 § C bankrörelselagen saml

åtta procent av värdet av övriga placeringar ulom
sådana som avses i ftärde stycket och sådana som enligt 39 c § tredje stycket
skall avräknas från de egna fonderna.

Föreslagen
lydelse

kapital
får uppgå till ett belopp som högst motsvarar det primära kapitalet.

Från summan av primärt
kapital och supplementärt kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad
som tillskjutits som aktiekapital eller i annan form till in- eller utländska
företag som driver någon form av finansiell verksamhet. Sådan avräkning skad
dock inte ske i fråga om aktietillskott, som motsvarar högst fem procent av
kassans och föreningarnas reservfonder och högst fem procent av företagets aktiekapital.

39c§

Kapitalkravet
bestäms i förhållande till kassans och föreningarnas tillgångar MW/ ingångna
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden (placeringar). Vid
beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper,
nämligen

A
tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 9 §A bankrörelselagen (1987:617).

B
tidgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 9 § B bankrörelselagen.

C
tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 9 § C bankrörelselagen.

D
övriga tillgångar och åtaganden på kapitalmarknaden utom sådana som enligt 39 b
§ ftärde stycket skall avräknas vid kapitalbasens beräkning.

För
placeringar som anges under A gäller inte något kapitalkrav. Kapitalkrav
gäller inte heller för fordringar som kassan och föreningarna härpå varandra.
1 övrigt skall vid beräkningen av kapitalkravet placeringarna tas upp till
sammanlagt

tjugo
procent av summan av placeringar som anges under B,

femtio
procent av summan av placeringar som anges under C och

etthundra
procent av summan av placeringar som anges under D.

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

s. 1989 Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt SOU 1988:29

Placeringar
skad tas upp tid följande värden, nämligen

1.
fordringar för vilka reserver som avses i 39 c § andra stycket har avsatts till
sitt bruttovärde.

2. övriga tillgångar till sitt nettovärde,

3. garantiförbindelser, som är knutna till
kreditgivning, till sitt nominella belopp,

4. övriga garantiförbindelser till halva sitt
nominella belopp samt

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden till sitt
nominella belopp om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen i föreskrift angivit ett lägre belopp.

Egna
fonder krävs ej JÖr sådana placeringar som avses i 2 kap. 9§ A bankrörelselagen
eller JÖr kas.sans placeringar hosJÖrening.

Kassan
meddelar anvisningar till föreningarna om tillämpningen av dessa bestämmelser.

Vad
i 2 kap. 9 § ftärde stycket bankrörelselagen stadgas om uppskattat värde
gäller även denna lag, varvid den långivande föreningen bestämmer det
uppskattade värdet. Åtnjuter samfällighetsförening. .som förvaltar
gemensamhetsanläggning. förmånsrätt Jör fordran i lånesökandens fasta egendom
eller tomträtt, skall vid beviljande av lån mot inleckningssäkerhet anses som
om lånesökanden tid belopp, motsvarande den del av kostnaden för utförande
av anläggningen som belöper på hans fasta egendom eller tomträtt, erhållit lån
mot säkerhet i form av panträtt på grund av inteckning med bästa förmånsrätt.

Föreslagen
lydelse

Tid
grund Jör beräkningen enligt andra stycket skad placeringarna värderas enligt
följande, nämligen

/.
tillgångar för vilka reserver som avses \ 39 b§ andra stycket avsatts, till
sitt bruttobokföringsvärde, obligationer dock tdl sitt'marknadsvärde.

2. övriga
tillgångar till sitt netto

bokföringsvärde.

3. garantiförbindelser,
som är

knutna till kreditgivning, till sitt

nominella belopp,

4. övriga garantiförbindelser till halva sitt
nominella belopp, samt

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden till sitt
nominella belopp, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen i föreskrift angivit ett lägre belopp.

Kassan
meddelar anvisningar till föreningarna om tillämpning av bestämmelserna i 39
b§ och denna paragraf

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

s. 1990 Kontrollera mot PDF

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen får i förordning föreskriva lägre kapitalkrav än vad som
anges i 39 b § första stycket intill utgången av år 1992.

3. Utöver vad som föreskrivs i 39 b § tredje stycket får regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen om särskilda skäl föreligger
besluta att garantifonden skall räknas som supplementärt kapital, dock längst
intill utgången av år 1992.

135

4 Förslag
till

ändring i förslaget till lag om ändring i lagen (1970:65)
om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar

Härigenom
föreskrivs att 60 och 60 a § § lagen (1970:65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om landshypoteksföreningar skall ha följande lyddse.

Prop.
1989/90:43 Bilaga 1

s. 1988 Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt SOU 1988:29

60
a §

Med
egna fonder avses bankens och föreningarnas reservfonder.

Med
egna fonder får vid tillämpningen av 60 § likställas

1. bankens garantifond, intid ett belopp som motsvarar
fem gånger summan av de egna fonderna,

2. fyrtio procent av ett belopp som avsatts tid värderegleringskonto,
intid ett belopp som motsvarar de egna fonderna samt

3. det nominella värdet av förlagslån och andra
skuldförbindelser, som medför rätt till betalning först efter bankens och
föreningarnas övriga borgenärer, intill ett belopp som motsvarar de egna fonderna.

Från de egna fonderna
skall avräknas vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit
tid företag enligt 30 a § första stycket 3.

Föreslagen
lydelse

60
§

Banken
och föreningarna skad tillsammans ha en kapitalbas som motsvarar lägst åtta
procent av placeringarnas värde på sätt dessa beräknats enligt 60 a §
(kapitalkrav). Kapitalbasen utgörs av primärt kapital och supplementärt
kapital med den avräkning som föreskrivs i ftärde stycket.

Med
primärt kapital avses dels bankens och föreningarnas reservfonder dels femtio
procent av ett belopp som svarar mot bankens och föreningarnas reserver för
utlåning och garantiförbindelser samt för obligationer, varmed avses det
belopp med vilket obligationernas marknadsvärde överstiger nettobokföringsvärdet,
dels andra reserver och tillskott som efter regeringens eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionens medgivande får likställas med
reservfond.

Med
supplementärt kapital avses dels det nominella värdet av förlagsbevis och
andra skuldförbindelser, vilkas ursprungliga löptid överstiger fem år och som
medför rätt till betalning först efter bankens och föreningarnas övriga borgenärer,
dock högst ett belopp som motsvarar hälften av bankens och föreningarnas
primära kapital, dels reserver och andra förbindelser som efter regeringens
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionens medgivande får
inräknas i kapitalbasen. Förlagsbevis och andra skuldförbindelser, vars
återstående löptid understiger fem år, skad därvid tas upp tid ett belopp som
motsvarar tjugo procent av nomi-

136

Lydelse
enligt SOU 1988:29

60
§

Banken
och föreningarna skad tillsammans ha egna Jbnder som är betryggande i
förhållande till bankens och föreningamas tillgångar, ingångna
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en
kreditrisk för banken eller föreningarna (placeringar). Vad som i detta
avseende anses som egna fonder följer av 60 a§.

De
egna fonderna anses betryggande om de uppgår tid lägst ett belopp som
motsvarar sammanlagt

åtta procent av värdet av övriga placeringar utom
sådana som avses i ftärde stycket och sådana som enligt 60 a § tredje stycket
skall avräknas/rå/j de egna fonderna.

Föreslagen
lydelse

nedt
värde för varje helt år som återstår till förfallodagen. Supplementärt
kapital får uppgå till ett belopp som högst motsvarar det primära kapitalet.

Från summan av primärt
kapital och supplementärt kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad
som tdlskjutits som aktiekapital eller i annan form tid in- eller utländska
företag som driver någon form av finansied verksamhet. Sådan avräkning skall
dock inte ske i fråga om aktietdlskott, som motsvarar högst fem procent av
bankens och föreningarnas reservfonder och högst fem procent av företagets aktiekapital.

60
a §

Kapitalkravet
bestäms i förhållande till bankens och föreningarnas tillgångar samt ingångna
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden (placeringar). Vid
beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper,
nämligen

A
tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 9§ A bankrörelselagen (1987:617).

B
tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 9 § B bankrörelselagen.

C
tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 9 § C bankrörelselagen.

D
övriga tillgångar och åtaganden på kapitalmarknaden utom sådana som enligt 60
§ ftärde stycket skall avräknas vid kapitalbasens beräkning.

För
placeringar som anges under A gäller inte något kapitalkrav. Kapitalkrav
gäller inte heder för fordringar som banken och föreningarna härpå varandra.
I övrigt skall vid beräkningen av kapitalkravet placeringarna tas upp tdl sammanlagt

tjugo
procent av summan av placeringar som anges under B,

Jemtio
procent av summa av placeringar som anges under C och

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

137

s. 1989 Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt SOU 1988:29

Placeringar
skad tas upp tid följande värden, nämligen

1.
Jbrdringar, för vilka reserver som avses \60a§ andra stycket avsatts, till
sitt bruttovärde.

2. övriga tillgångar till sitt nettovärde,

3. garantiförbindelser, som är knutna till kreditgivning,
till sitt nominella belopp,

4. övriga garantiförbindelser till halva sitt
nominella belopp samt

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden till sitt
nominella belopp, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen i föreskrift angivit ett lägre belopp.

Egna
fonder krävs ej för sådana placeringar som avses i 2 kap. 9§A bankrörelselagen
eder för bankens placeringar hos förening.

Banken
meddelar anvisningar till föreningama om tillämpningen av dessa bestämmelser.

Föreslagen lydelse

etthundra
procent av summan av placeringar som anges under D.

Till grund för beräkningen
enligt andra stycket skall placeringarna värderas enligt följande, nämligen

1. tidgångar, för vilka reserver som avses i 60 §
andra stycket avsatts, till sitt bruttobokföringsvärde, obligationer dock till
sitt marknadsvärde,

2. övriga tillgångar till sitt nettobokförings värde,

3. garantiförbindelser,
som är

knutna till kreditgivning, till sitt

nominella belopp,

4. övriga garantiförbindelser till halva sitt
nominella belopp, samt

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden till sitt
nominella belopp, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen i föreskrift angivit ett lägre belopp.

Banken
meddelar anvisningar till föreningarna om tillämpningen av bestämmelserna i 60
§ och denna paragraf.

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

s. 1990 Kontrollera mot PDF

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

2. Regeringen får i förordning föreskriva lägre kapitalkrav än vad som
föreskrivs i 60 § första stycket intill utgången av år 1992.

3. Utöver vad som föreskrivs i 60 § tredje stycket får regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen om särskilda skäl föreligger
besluta att garantifonden skall räknas som supplementärt kapital, dock längst
intill utgången av år 1992.

138

5 Förslag
till ändring i förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppsshypotekskassan

Prop. 1989/90:43 Bilaga 1

s. 139 Kontrollera mot PDF

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan all 3
a § skall ha följande lydelse och att det i lagen skall införas en ny paragraf,
3 b § , enligt följande lydelse.

Lydelse
enligt SOU 1988:29

3a§

Kassans
reservfond skall vara betryggande i förhållande till kassans tillgångar,
ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som
innebär en kreditriskför kassan (placeringar).

Reservfonden
anses betryggande om den uppgår till lägst etl belopp .som motsvarar åtta
procent av värdet av kassans placeringar utom sådana som avses i 2 kap. 9§A
bankrörelselagen (1987:617).

Garantiförbindelser,
som är knutna till kreditgivning, skad tas upp till sitt nominella belopp och
övriga garantiförbindelser till halva sitt belopp. Placeringar i utländsk valuta
skad tas upp tid tre ftärdeddar av motvärdet i svenska kronor på grundval av
den vid beräkningstilf jället på den svenska valutamarknaden noterade säljkursen
för valutan ifråga. Övriga placeringar skad tas upp lid sill nettovärde. Andra
åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för kassan skad dock
tas upp till sitt nominella belopp om inte regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, bankinspektionen i föreskrift angivit ett lägre belopp.

Med
reservfond får vid tillämpningen av denna paragraf likställas

1. garantifond intid ett belopp som motsvarar fem
gånger reservfonden samt

2. det nominella värdet av förlagslån och andra
skuldförbindelser, som medför rätt till betalning först efter kassans övriga
borgenärer, />i//7/ ett belopp som motsvarar reservfonden.

Föreslagen
lydelse

3a§

Kassan
skad ha en kapitalbas som motsvarar lägst åtta procent av placeringarnas värde
på sätt dessa beräknats enligt 3 b§ (kapitalkrav). Kapitalbasen utgörs av
primärt kapital och supplementärt kapital.

Med primärt kapital
avses dels kassans reservfond, dels andra reserver och tillskott som efter
regeringens eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionens
medgivande får likställas med reservfond.

Med supplementärt
kapital avses dels det nominella värdet av förlagsbevis och andra
skuldförbindelser, vilkas ursprungliga löptid överstiger fem år och som
medför rätt till betalning först efter kassans övriga borgenärer, dock högst
ett belopp som motsvarar hälften av kassans primära kapital, dels reserver
och andra förbindelser som efter regeringens eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionens medgivande får inräknas i kapitalbasen. Förlagsbevis och
andra skuldförbindelser, vars återstående löptid understiger fem år, skad därvid
tas upp tid ett belopp som motsvarar tjugo procent av nominellt värde för
varje hed år som återstår tid förfallodagen. Supplementärt kapital får uppgå
till ett belopp som högst motsvarar det primära kapitalet.

3b§
Kapitalkravet bestäms i förhållande till kassans tillgångar .saw/ ingångna
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden (placeringar). Vid
beräkningen av kapitalkravet indelas placering-

139

s. 140 Kontrollera mot PDF

Lydelse enligt SOU 1988:29 Föreslagen
lydelse Prop. 1989/90:43

r-r r ■■ r ''a 1

arna i Joljande fyra grupper, nämligen

A tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 9§ A bankrörelselagen
(1987:617).

B tidgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 9§ B bankrörelselagen.

C tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 9§ C bankrörelselagen.

D övriga tillgångar och åtaganden på kapitalmarknaden.

För placeringar som anges under A gäller inte något kapitalkrav. I
övrigt skall vid beräkning av kapitalkravet placeringarna tas upp till
sammanlagt

tjugo procent av summan av placeringar som anges under B,

femtio procent av summan av placeringar som anges under C och

etthundra procent av summan av placeringar som anges under D.

Till grund för beräkningen enligt andra stycket skad placeringarna
värderas enligt följande, nämligen

1. tillgångar tdl sitt nettobokföringsvärde,

2. garantiförbindelser, som är knutna till kreditgivning,
till sitt nominella belopp,

3. övriga
garantiförbindelser till

halva sitt nominella belopp, samt

4. andra åtaganden på kapitalmark

naden till sitt nominella belopp, om

inte regeringen eller, efter regering

ens bemyndigande, bankinspektio

nen i föreskrift angivit ett lägre be

lopp.

1. Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1990.

2. Regeringen får i förordning föreskriva lägre kapitalkrav än vad som
anges i 3 a § första stycket intill utgången av år 1992.

3. Utöver vad som föreskrivs i 3 a § tredje stycket får regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen om särskilda skäl föreligger
besluta att garantifond skall räknas som supplementärt kapital, dock längst
intill utgången av år 1992.

140

s. 141 Kontrollera mot PDF

Sammanställning av remissyttrandena över Prop. 1989/90:43

kreditmarknadskommitténs betänkande (SOU ''

1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden och kapitaltäckningsgruppens
promemoria (Ds 1988:70) Reformering och internationell anpassning av
kapitalkravet i svenska kreditinstitut

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttrande över kreditmarknadskommitténs betänkande, såvitt avser
kapitaltäckning, och kapitaltäckningsgmppens promemoria avgetts av
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, kommerskollegium, statens
industriverk, riksskatteverket, kammarrätten i Göteborg, fullmäktige i
Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret, näringsfrihetsombudsmannen
(NO), Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen. Sparbankernas Bank,
Sveriges Föreningsbankers Förbund, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
Sveriges allmänna hypoteksbank. Svenska skeppshypotekskassan. Finansbolagens
förening. Svenska Fondhandlareföreningen, Styrelsen för Stockholms fondbörs.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Svenska bankmannaförbundet. Småföretagens Riksorganisation, Sveriges
industriförbund. Svensk industriförening. Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Folksam, AB Svensk Exportkredit, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB),
Sveriges Investeringsbank AB, Svenska Revisorssamfundet (SRS), Sveriges
grossistförbund, Kooperativa förbundet, Gota-Gmppen AB, Tredje
löntagarfondstyrelsen, SABO (Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag), Svenska
Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska
Kredit och Wasa Kredit Försäkringsaktiebolag.

1 Kreditmarknadskommitténs och kapitaltäckningsgruppens
förslag i stort

1.1 Bankinspektionen

Bankinspektionen
anser att kreditmarknadskommitténs och kapitaltäckningsgruppens förslag med
några få undantag är väl avvägda och utgör en god grund för lagstiftning.
Inspektionen framför synpunkter på vissa enskildheter i förslagen.

1.2 Försäkringsinspektionen

Försäkringsinspektionen
har i stort sett inte några erinringar mot kredit

marknadskommitténs och kapitaltäckningsgruppens förslag. Inspektionen

framför några synpunkter beträffande riskklassificeringen av bankers och

fondkommissionärers handelslager av aktier m.m. samt av fordringar på

försäkringsbolag. 141

s. 142 Kontrollera mot PDF

1.3 Kommerskollegium Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 Kommerskollegium
har inte framfört några erinringar mot förslagen.

1.4 Statens Industriverk

Frånsett
förslaget om att kapitalkravet för kreditmarknadsbolags innehav av aktier i
finansieringssyfte skall skärpas efter fem år tillstyrker Statens Industriverk
förslagen i dess helhet.

1.5 Riksskatteverket

Riksskatteverket
har i stort inga erinringar mot kapitaltäckningsgruppens förslag.
Riksskatteverket framför dock synpunkter mot vissa enskildheter som verket
anser avvika från de av Cooke-kommittén antagna kapitaltäckningsreglerna.

1.6 Kammarrätten i Göteborg

Kammarrätten
i Göteborg har ingen erinran mot huvuddragen i de efter Cooke-kommitténs
förslag utarbetade reglerna. Kammarrätten anser det emellertid anmärkningsvärt
att bottenkrediter i kontors-, industri- och jordbrukskrediter skall jämställas
med blancokrediter samt anför att det torde inte vara omöjligt att införa två
grupper kapitaltäckningsregler och låta instituten avgöra om de önskar agera
internationellt eller ej.

Kammarrätten
vill dock framhålla atl de problem som kommer att uppstå inte är olösliga ens
för de mest utsatta instituten, som är de som lämnat långfristiga lån till
bosläder och jordbruk. Även utan direkta statliga insatser torde de föreslagna
kapitaltäckningskraven kunna uppfyllas om instituten under några år kraftigt
inskränker sin nyutlåning. En sådan åtgärd torde på kort sikt t.o.m. kunna
innebära ökade avsättningar till reservfonder och värderegleringskonton eftersom
intäkterna i första hand härrör från den befintliga lånestocken medan
kostnaderna däremot till stor del avser nyutlåningen. Om instituten sedan kapitaltäckningskravet
uppfyllts väljer att expandera långsammare än för närvarande synes de skärpta kapitaltäckningskraven
inte behöva medföra någon större ökning av räntemarginalen.

1.7 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige
tillstyrker i allt väsentligt den föreslagna utformningen av

kapitaltäckningsreglerna. Fullmäktige ifrågasätter dock om det för vissa

tillgångsslag bör införas högre kapitalkrav än vad Cooke-reglerna föreskri

ver. Vidare anser fullmäktige att övergångsreglerna för andra institut än

banker bör göras mer flexibla än vad kapitaltäckningsgruppen föreslår. 142

s. 143 Kontrollera mot PDF

1.8 Fullmäktige
i riksgäldskontoret Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 Fullmäktige
i riksgäldskontoret tillstyrker i huvudsak kapitaltäckningsgruppens förslag
men föreslår en viss modifiering av reglerna om kapitalbasens uppbyggnad.

1.9 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

NO,
som inte funnit anledning att i detalj kommentera kapitaltäckningsgruppens
förslag, anser att de bakomliggande utgångspunkterna i förslaget är invändningsfria
och angelägna från NO:s utgångspunkter. NO framför dock kritik mot den
föreslagna riskklassindelningen av fordringar på försäkringsbolag.

1.10 Svenska Bankföreningen

Bankföreningen
ansluter sig i huvudsak till kapitaltäckningsgruppens förslag men framför
flera kritiska synpunkter beträffande olika enskildheter i förslagen om
kapitalbasens uppbyggnad, riskklassificeringen, kapitalkravet för enskilda
institut i en koncern samt ikraftträdande och övergångsregler.

1.11 Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen
godtar i huvudsak kapitaltäckningsgruppens förslag men har invändningar mot
vissa enskildheter rörande bl. a. den begränsning med vilken värderegleringsreserver
får inräknas i kapitalbasen, riskklassificeringen av fordringar på
försäkringsbolag, den konsoliderade kapitaltäckningen samt övergångsreglerna.

1.12 Sparbankernas Bank

Sparbankernas
Bank instämmer helt i de synpunkter som Svenska sparbanksföreningen framfört i
sitt yttrande.

1.13 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Sveriges
Föreningsbankers Förbund (SFF) konstaterar att förslagen leder till skärpta
kapitalkrav för alla kreditinstitut utom för de nuvarande finansbolagen. De
nya kraven kan föranleda betydande konsekvenser och strukturomvandling på den
svenska kreditmarknaden. Effekterna av kraven kan få betydligt större
konsekvenser än alla andra förslag från kreditmarknadskommittén sammantagna.
Mot den bakgrunden anser SFF att kapitaltäckningsgruppen borde ha bemödat sig
om konsekvensanalyser av ett helt annat djup och räckvidd än gruppen gjort.

SFF
erinrar om att det för närvarande pågår arbete med reformering av

skattesystemet i Sverige som enligt uppgift de facto kommer att leda till

väsentligt skärpt beskattning för de svenska bankerna. SFF utgår ifrån att 143

s. 144 Kontrollera mot PDF

Sverige inte samtidigt kan
genomföra regler som dels kraftigt skärper Prop. 1989/90:43 kapitaltäckningskraven,
dels kraftigt skärper beskattningen och därmed Bilaga 2 försvårar
uppbyggnaden av kapitalbasen i bankema.

SFF
framför flera invändningar mot kapitaltäckningsgmppens olika förslag rörande
kapitalbasens beräkning, riskklassificeringen och övergångsregler.

1.14 Konungariket Sverige,; stadshypotekskassa

Kassastyrelsen
vill klart och entydigt slå fast att den för sin del anser att principen om
enhetliga och konkurrensneutrala kapitaltäckningsregler är helt riktig och bör
genomföras så långt det är möjligt. Kassastyrelsen har inte några gmndläggande
invändningar mot kapitaltäckningsgmppens förslag men framför synpunkter mot
vissa enskildheter, såsom i fråga om beräkningen av reserv för obligationer och
aktier samt riskklassificeringen av vissa fordringar och garantier.
Kassastyrelsen anför vissa praktiska synpunkter som enligt styrelsen talar för
att kapitaltäckningsreglema inte bör träda i kraft för Stadshypoteks del förrän
den 1 januari 1991. Kassastyrelsen framför vidare kraftiga invändningar mot de
av kreditmarknadskommittén föreslagna beskattningsreglerna.

1.15 Sveriges allmänna hypoteksbank

Hypoteksbanken
delar i och för sig kapitaltäckningsgmppens principiella syn på att svenska
kreditinstitut måste uppfylla de minimikrav som uppställs på den intemationella
marknaden om Sverige inte vill isolera sig från omvärlden utan alltjämt deha i
den intemationella utvecklingen. De av kreditmarknadskommittén föreslagna kapitaltäckningskraven
borde emellertid kunna godtas, eftersom de på ett rimligt sätt avspeglar
nutidens risksituation vad gäller Landshypoteks fortsatta utlåning. Kapitaltäckningsgmppens
förslag är emellertid betydligt mer långtgående än kreditmarknadskommitténs
förslag och innebär i Hypoteksbankens tycke alltför hårda kapitaltäckningskrav
för Landshypoteks del.

Hypoteksbanken
anser sammanfattningsvis bl. a. att bankens grundfond bör bestå och ingå i
kapitalbasen, att kapitalkravet för jordbmkskrediler bör jämställas med
bostadskrediter samt att övergångstiden för införande av kapitaltäckningsreglema
bör bli väsentligt längre för Landshypotek än enligt förslaget.

1.16 Svenska skeppshypotekskassan

Om
man på sätt kreditmarknadskommittén föreslår likställer Kassans

garantifond med reservfonden fömtser Kassan inga problem inom över-

blickbar framtid att fylla en viktig roll när det gäller att tillgodose den

svenska rederinäringens finansieringsbehov. Enligt kapitaltäckningsgmp

pens förslag skulle emellertid garanlifonden endast få inräknas i kapitalba

sen fram till utgången av år 1992. Samtidigt fömtser Kassan emellertid

under denna period en kraftig expansion i den svenska rederinäringen och 144

s. 145 Kontrollera mot PDF

därmed av
finansieringsbehovet. För att få rimlig utlåningskapacitet år Prop. 1989/90:43
1993 måste Kassan i så fall på något sätt åstadkomma en väsentlig ökning Bilaga
2 av reservfonden fram till detta datum. En sådan ökning kan Kassan endast
åstadkomma genom ökade egengenererade vinster som avsätts till reservfonden,
vilket i sin tur skulle fömtsätta en så kraftigt ökad spread mellan upplånings-
och utlåningsräntor att den skulle allvarligt fördyra finansieringen genom
Kassan av den svenska sjöfarten och därmed minska Kassans betydelse för
näringen. Detta skulle strida mot den gmndläggande målsättningen med Kassans
verksamhet.

1.17 Finansbolagen förening

Föreningen,
som utgår från atl Cooke-reglerna kommer att tillämpas på alla banker och
auktoriserade finansbolag samt på kreditaktiebolagen, har ingen invändning mot
uppdelningen i primärt och supplementärt kapital och mot sättet att dra gränsen
mellan dessa kategorier. Föreningen kan också acceptera att en generell
kapitaltäckningsgrad om 8 % åsatts tillgångarna och att dessa ges olika
omräkningstal, beroende på kreditrisken för respektive tillgångar. Föreningen
är emellertid tveksam till vissa delar av gmppens förslag och anser att det ur
den svenska kreditmarknadens synvinkel vore att föredraga att kreditmarknadskommitténs
urspmngliga förslag genomförs. I vart fall bör Cooke-principerna inte införas
här förrän det är klart att de stora länderna inom OECD, bl. a. USA, kommer att
acceptera reglerna.

1.18 Svenska Fondhandlareföreningen

Fondhandlareföreningen
tillstyrker kapitaltäckningsgruppens förslag i stort när det gäller såväl
internationell anpassning och därmed internationell konkurrensneutralitet som
samordning mellan olika slag av institut inom landet och därmed nationell
konkurrensneutralitet. Föreningen kan i stort sett godta gmppens förslag även i
detalj. De skärpta kapitalkrav som blir en följd av förslagen godtas alltså,
dock fömtsatt att de tas till utgångspunkt för konkurrensneutrala regler
mellan de olika slagen av institut på den svenska marknaden också i övrigt.

I
föreningens medlemskrets finns Stockholms Optionsmarknad OM

Fondkommission AB, som alltså är etl fondkommissionsbolag trots att det

driver en för sådana bolag säregen verksamhet (se SOU 1988:13). Detta

företag kommer således att träffas av det föreslagna kapitalkravet för

fondkommissionsbolag. Det måste därvid anmärkas alt detta ingalunda är

anpassat för ett sådant specialinriktat förelag. Kraven passar i princip illa i

den verksamheten med dess speciella slag av riskexponeringar. Inte heller

nuvarande regler är emellertid anpassade för en sådan verksamhet. Lika

lite som nuvarande regler, lägger dock de föreslagna reglerna hinder i

vägen för OM:s verksamhet. Även om de inte direkt passar i verksamheten

utgör de således i avvaktan på annan lagstiftning för detta slag av

företag inget hinder. 145

10 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 43

s. 146 Kontrollera mot PDF

1.19 Styrelsen för Stockholms fondbörs Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 Börsstyrelsen
stöder på principiella gmnder en sådan internationell anpassning som kapitaltäckningsgmppen
föreslagit, enär den kan väntas främja konkurrensneutralitet.

1.20 Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO
instämmer i kapitaltäckningsgmppens förslag, som medför dels att kapitaltäckningskraven
för banker anpassas till internationell standard enligt Cooke-kommitténs
förslag, dels att i princip likvärdiga kapitalkrav ställs på
kreditmarknadsbolag. I samband med omläggningen modifieras också
kapitalbegreppen i bankrörelselagen.

1.21 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

TCO
tillstyrker kapitaltäckningsgmppens förslag, som innebär att kapitaltäckningskraven
ökar på de svenska kreditinstituten, men vill samtidigt understryka
nödvändigheten av att genomförandet av de nya kraven sker stegvis, så att de
olika kreditinstituten får möjlighet att anpassa sin kapitalbas till de nya
villkoren.

1.22 Svenska bankmannaförbundet

Förbundet
tillstyrker kreditmarknadskommitténs förslag lill ändringar i kapitaltäckningsreglema
av innebörd att samma krav på kapitaltäckning ställs på verksamheten, oavsett i
vilket slag av institut den bedrivs. Därigenom anpassas reglema på ett konkurrensneutraU
sätt till bankemas, de finansiella koncemernas, kreditmarknadsbolagens och fondkommissionä-remas
verksamheter. Förslaget att hypoteksinstitutens nuvarande upplåningsrättsregler
ersätts med kapitaltäckningsregler är en åtgärd i samma riktning.

Kapitaltäckningsgmppens
förslag måste principiellt och praktiskt gälla

för samma gmpp av banker och andra finansiella institut som kreditmark

nadskommittén reglerar. Det bör här enligt förbundet observeras att de

garantifonder som kreditmarknadskommittén föreslagit för sparbanker

och föreningsbanker uppfyller kraven på primärt kapital. Samtidigt ger

Cooke-kommitténs definition av supplementärt kapital bankerna möjlig

het att avsevärt öka kapitalbasen i förhållande till dagens situation. Här

med kan instituten klara de skärpta kapitalkraven som föranleds av änd

ringar i olika placeringars riskklassificering. Även om de föreslagna regler

na på detta område generellt inte orsakar problem, bör dock rimliga

övergångsregler och anpassningar medges för de institut som drabbas

hårdare av de intemationella regelverken (t. ex. bostadsinstituten). 146

s. 147 Kontrollera mot PDF

1.23 Småföretagens
Riksorganisation Prop. 1989/90:43

Småföretagens
Riksorganisation avstyrker förslaget att kapitalkravet för ett
kreditmarknadsbolags innehav av aktier i finansieringssyfte skall öka efter fem
år. Riksorganisationen har i övrigt avstått från att yttra sig över föreslagna kapitaltäckningsregler.

1.24 Sveriges industriförbund

Förbundet
är positivt inställd till den anpassning till den internationella utvecklingen
som kapitaltäckningsgruppens förslag innebär men avstår i övrigt från att
kommentera dess enskildheter.

1.25 Svensk industriförening

Föreningen
avstyrker förslaget att kapitaltäckningskravet för ett kreditmarknadsbolags
innehav av aktier i finansieringssyfte efter fem års tid skall öka från 24 till
100%. Effekten av ett sådant krav skulle bli att satsningar enbart gjordes på
företag som redan utvecklat en lönsam verksamhet och följaktligen inte i de förelag
som verkligen har det största behovet av externt riskkapital, nämligen mindre
nystartade företag med låg soliditet men med stark affärsidé.

1.26 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

Förbundet
fömtsätter sammanfattningsvis att Sveriges representation i Cooke-kommittén
verkar för att försäkringsföretag från säkerhetssynpunkt jämställes med
banker.

1.27 Folksam

Cooke-kommittén
och kapitaltäckningsgmppen har utfört ett mycket förtjänstfullt arbete då det
gälleratt samordna och stärka kraven på banksoli-diteten inom OECD-området.
Speciellt utomlands har bankkrascher inte varit någon okänd företeelse,
innebärande förluster för insättare och andra fordringsägare. Att kapitaltäckningskravet
framdeles även kommer att omfatta engagemang, som tidigare hållits utanför
balansräkningen, måste hälsas med tillfredsställelse.

Folksam
motsätter sig emellertid bestämt den föreslagna riskklassificeringen av
fordringar på bolag med koncession att i riket bedriva försäkringsverksamhet.

1.28 Stockholms Handelskammare

Handelskammaren
ser positivt på strävandena att harmonisera reglerna i

olika länder på detta området. Handelskammaren kan därför i princip

ansluta sig till den anpassning till de av Cooke-kommittén antagna regler

na som framlagts av kapitaltäckningsgmppen. 147

s. 148 Kontrollera mot PDF

1.29 AB
Svensk Exportkredit Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 SEK har
begränsat sig till att kommentera förhållanden som har konsekvenser för
bolaget. SEK anser därvid bl. a. att bolagets garantifond bör få inräknas i
kapitalbasen, att aktieinnehav i SEK inte skall behöva avräknas från
kapitalbasen i ägarbankerna isamt att fordringar på svenska försäkringsbolag
bör ha samma kapitalkrav som fordringar på andra företag som driver
bankverksamhet.

1.30 Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB)

SBAB
anser sammanfattningsvis att beslut om kapitaltäckningsregler inte bör fattas i
Sverige förrän det föreligger klarhet om vilka kapitaltäckningsregler som
kommer att gälla i EG. Uppskov med beslut medför att vissa frågor av stor
betydelse för konkurrensneutraliteten på bostadskredit-marknaden kan övervägas.
Det gäller främst hypoteksinstitutionernas historiska, skattemässigt gynnade
fondavsättningar och försäkringsbolagens ställning på bostadskreditmarknaden.
Även hur vissa sannolika, inte önskvärda effekter av kapitaltäckningsreglerna
skall kunna motverkas behöver övervägas. Det gäller bl.a. riskerna för
fastighetsfinansiering utanför den organiserade kreditmarknaden och effekterna
på olika subventionssystem.

1.31 Svenska Revisorssamf u ndet (SRS)

Samfundet
tillstyrker att reglerna om kapitaltäckning utformas så att de blir likartade
för olika finansiella institut. Samfundet har heller inget att erinra mot att
detta innebär skärpta krav på kapitaltäckning för vissa institut. Vidare
tillstyrker samfundet, med ett undantag, förslagen till anpassning av reglerna
om kapitalbas med anledning av Cooke-kommitténs förslag. Undantaget avser behandling
av reserver som uppkommit genom överavskrivning av leasingobjekt.

1.32 Sveriges grossistförbund

Förbundet
instämmer i det yttrande som avgivits av Svenska Bankföreningen.

1.33 Kooperativa förbundet

Förbundet
anser att en höjning av kapitaltäckningskravet förmodligen

kommer atl utgöra underlag för kostnadshöjningar samt atl säkerhetsas

pekten bakom den föreslagna höjningen inte motiverar att ytterligare

pålagor gentemot den enskilde bankkunden riskeras. Förbundet avstyrker

därför förslagen till skärpning av kapitaltäckningsreglerna för banker och

fömtsätter att detta även får konsekvenser för motsvarande förslag beträf

fande övriga institut. 148

s. 149 Kontrollera mot PDF

1.34 GotaGruppenAB Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 GotaGmppen
ansluter sig helt till Svenska Bankföreningens yttrande.

1.35 Tredje löntagarfondstyrelsen

Fondstyrelsen
pekar på att kreditmarknadskommitténs förslag till högre krav på
kapitaltäckning är avsedd att ske genom atl man ställer absoluta krav på eget
kapital, varvid multiplikatoreffekter av inlåning kapas bort. Förslaget innebär
naturligtvis ökad säkerhet inom banksystemet. Samtidigt kommer det emellertid
att innebära väsentligt högre krav på externfinansiering av eget kapital. Det
är därför enligt fondstyrelsen önskvärt att effekterna av en ökad efterfrågan
på riskkapital från banksystemels sidan utreds i större omfattning än vad som
skett inom ramen för kreditmarknadskommittén.

1.36 SABO (Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag)

SABO
anser, att det är av stor vikt att även andra än rent banktekniska aspekter tas
med i en samlad bedömning. Den ökning av kapitalkravet som föranleds av Cooke-reglerna,
avser främst bostadsobligationer och krediter mot säkerhet i fast egendom. Mot
bakgrund av erfarenheterna på den svenska marknaden framstår detta som
omotiverat. SABO anser att effekterna av Cooke-reglema för bostadsfinansiering
bör analyseras ytterligare innan dessa infogas i lag. Möjligheterna till
kompletterande författningar och bestämmelser samt former och kostnader för ett
statligt engagemang för att mildra effekterna bör utredas. Vidare bör en
eventuell ny lag kompletteras med mer generösa övergångsbestämmelser för att
ge skäliga möjligheter till successiv anpassning.

1.37 Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund

Svenska
Livförsäkringsföreningars Riksförbund anför sammanfattningsvis att förbundet
ser det som en självklarhet att Sveriges representanter i Cooke-kommittén med
kraft verkar för att försäkringsföretag från säkerhetssynpunkt jämställs med
banker och understryker de negativa konsekvenser som kommitténs nuvarande
förslag skulle få.

1.38 Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)

LRF
framhåller att del svenska lantbruket har omvärldsfaktorer, företagsvillkor
och företagsstrukturer som väsentligt avviker från vad t.ex. USA:s jordbruk
har. LRF kan således inte se atl det över huvud taget finns några sakliga skäl
att skärpa kraven på kapitaltäckningen med ty åtföljande kostnadskonsekvenser
vad avser det svenska lantbruket.

LRF hemställer att de
föreslagna kapitaltäckningsreglerna vad avser

lantbruk ej skall gälla i Sverige samt att, om nuvarande regler vad avser 149

s. 150 Kontrollera mot PDF

lantbruk inte får bestå,
staten bör vidta sådana åtgärder att de negativa Prop. 1989/90:43

kostnadseffekterna uteblir. Bilaga 2

2 Enhetliga och internationellt anpassade kapitaltäckningsregler

2.1 Bankinspektionen

Bankinspektionen
framhåller att kreditmarknadskommitténs förslag innebär att alla institut får
samma kapitalkrav för samma typ av risk samt att institutens kapitalbas - med
de undantag som betingas av vissa övergångsregler - kommer att beräknas på
samma sätt. Dessutom kommer regler om kapitaltäckning att tas in i de lagar som
reglerar resp. instituts verksamhet. En sådan reglering är i linje med de
strävanden som på ett internationellt plan syftar till att få gemensamma regler
för en gmpp av länder. Förslaget innebär också att fordringar mellan olika
institut får samma krav i alla relationer, vilket inte är fallet för
närvarande. Bankinspektionen tillstyrker bifall till detta förslag.

Syftet
med Baselkommitténs förslag är att stärka kapitalkravet på bankerna. Det
skulle vara uppseendeväckande om vi av något skäl inte skulle ansluta oss till
en sådan strävan. Detta skulle säkert inverka på vårt och bankernas anseende på
den finansiella marknaden. Då det numera är känt att motsvarande regler inom EG
kommer att bli i det närmaste identiska med vad som föreslagits för 1
O-gruppens länder och då dessa förslag även antagits av vissa länder utanför lO-gmppen
talar starka skäl för att även Sverige ansluter sig till förslaget.

Såsom
tidigare nämnts syftar det intemationella förslaget till att stärka kapitalet
hos internationellt verksamma banker. Det skulle därför vara möjligt att
ansluta sig till förslaget endast vad beträffar sådana banker. Det stämmer
såsom påpekats inte överens med kreditmarknadskommitténs förslag alt ha olika
regler för olika typer av institut. I de länder som redan nu anslutit sig till
förslaget har man tillämpat de föreslagna reglerna för samtliga institut för
vilka kapitalkrav ställts upp. Det finns alltså starka skäl även för att
förslaget tillämpas på samtliga institut för vilka kreditmarknadskommittén
föreslagit gemensamma kapitaltäckningsregler.

2.2 Försäkringsinspektionen

Inspektionen
anser att förslagen i stort sett motsvarar målsättningen att regelsystemen så
långt det är möjligt bör åstadkomma lika konkurrensförutsättningar såväl
internationellt for banker som inom Sverige för olika slag av kreditinstitut.

2.3 Kommerskollegium

Med
tanke på att mer än hälften av Sveriges utrikeshandel sker med EG-

området (ca 2/3 med
Västeuropa) är det enligt kommerskollegium inte 150

s. 151 Kontrollera mot PDF

minst
av övergripande intemationella konkurrensskäl - angeläget att det Prop.
1989/90:43 svenska regelverket på bank- och försäkringsområdet utformas på ett
Bilaga 2 sådant sätt att den inom EG åsyftade förstärkningen av konkurrenseffektiviteten
i tjänsteutbytet tillåts slå igenom även här i Sverige. Detta innebär krav på
en långtgående harmonisering med/anpassning till motsvarande
bestämmelser/arrangemang inom EG så att företag och medborgare i Sverige kan deUa
på samma villkor i tjänsteutbytet som sina motsvarigheter i EG. Detta torde
gälla för flertalet av de lagstiftningsområden som behandlas i kreditmarknadskommitténs
betänkande och i förslaget från kapitaltäckningsgmppen (bl. a. frågan om
bankdefinition, förvärvsförbud, kapitaltäckningsregler, ägande- och
rösträttsbegränsning, utländskt ägande, försäkringsbolagens finansförvaltning saml
koncernfrågor).

Då
många av ovanstående frågor ännu ej fått sin slutliga lösning i form av
bindande EG-direktiv är det enligt kommerskollegium naturligt att man från
svensk sida så nära som möjligt följer händelseutvecklingen inom EG för att
inte tappa momentum i det erforderliga svenska harmoniserings- och
anpassningsarbetet.

2.4 Kammarrätten i Göteborg

Syftet
med att låta Cooke-kommitténs förslag bli gällande i Sverige är främst ett
önskemål att göra det möjligt för svenska kreditinstitut att verka intemationellt.
Frågan måste dock ställas om kostnaden för denna möjlighet skall betalas även
av den del av kreditmarknaden som endast avser atl verka inom Sverige. Det
torde enligt kammarrätten inte vara omöjligt att införa två gmpper kapitaltäckningsregler
och låta instituten avgöra om de önskar agera intemationellt eller ej.

2.5 Fullmäktige i Sveriges riksbank

För
alla gmpper av finansinstitut gäller för närvarande att de har en

lagstadgad skyldighet att hålla ett visst lägsta eget kapital (eller därmed

likställda poster) i förhållande till verksamhetens omfattning. Banker och

fondkommissionärer skall uppfylla föreskrivna kapitaltäckningskrav, me

dan för mellanhandsinstitut och finansbolag gäller att deras upplåningsrätt

är begränsad av storleken på deras eget kapital. Upplåningsrätten kan

grovt översättas i ett odifferentierat kapitalkrav. De nuvarande reglerna

torde snarare vara betingade av mer tillfälliga historiska omständigheter

än resuUatet av en ingående riskbedömning av olika institutgrupper. Det

finns därför anledning att fråga sig om det föreligger tillräckliga skäl att

låta de regler som relaterar det egna kapitalet (kapitalbasen) till verksamhe

tens art skilja sig åt. Ett skäl kan vara att skyddsintresset är olika beroende

på arten av institut. I och för sig motiverar framför allt insättarskyddet

restriktivare regler för bankema än för andra finansinstitut. Detta behöver

emellertid inte betyda att just kapitaltäckningsbestämmdsema görs snäva

re. Skyddsintressena kan tillgodoses på annat sätt. 1 kreditmarknadskom

mitténs förslag beaktas de särskilda skyddsintressena för banker främst i

rörelsereglema och i ägar- och rösträttsreglerna. 151

s. 152 Kontrollera mot PDF

Fullmäktige delar kreditmarknadskommitténs
uppfattning att skydds- Prop. 1989/90:43 intressena för banker bäst tillgodoses
på ovan angivet sätt och inte genom Bilaga 2 att bankerna åläggs strängare kapitalkrav
än övriga finansinstitut. Enhetliga regler innebär också att finansiella koncemer
kan organisera sig fritt utan att behöva beakta kapitaltäckningsreglerna. Ett
sådant regelsystem uppfyller de krav på klarhet och enkelhet i tillämpningen
som bör ställas. Dessa krav utesluter enligt fullmäktiges mening att mer
sofistikerade metoder tillämpas för att avväga och differentiera risker.
Därtill är det alltför svårt att finna generellt giltiga samband mellan olika
slags placeringar atl lägga till gmnd för sådana metoder. Det skulle också i
praktiken bli alltför komplicerat att tillämpa dem.

Det
bör i detta sammanhang understrykas att samma kapitaltäcknings-beslämmelser för
olika institulgmpper inte garanterar konkurrensneutralitet. De restriktiva
rörelsereglerna ger en konkurrensnackdel. Samtidigt åtnjuter bankerna vissa
förmåner, bl.a. genom möjligheter lill riksbankslån och genom sin exklusiva
rätt lill inlåning på räkning. Ingen vägning av de olika faktorer sorn påverkar
konkurrenläget lorde vara invändningsfri. Enligt fullmäktiges mening synes dock
den utformning av reglema för olika institulgmpper som kreditmarknadskommittén
föreslår vara väl balanserad.

Enligt
fullmäktige förefaller det sannolikt att det för flera bankkoncerner krävs
kapitaltillskott och för några av dem betydande tillskott för att de skall
fylla Cooke-överenskommdsens krav på kapilaltäckning. Situationen torde dock
på intet sätt vara unik internationellt sett.

Överenskommelsen
har kommit till stånd för att göra kapitalkraven mer likformiga mdlan ländema
och för att stärka kapitalbasen i internationellt verkande banker. Svenska
banker torde mot denna bakgmnd vara långt ifrån ensamma om att komma att behöva
tillföras riskkapital. De förefaller snarare vara bättre försedda med eget
kapital än flertalet utländska banker.

En
tillämpning av principen om enhetliga kapitaltäckningsregler, innebär att
kapitalkravet enligt Cooke-reglerna skall vara uppfyllt inte enbart på
konsoliderad basis utan också för varje enskilt institut, det må vara banker,
mellanhandsinstitut, finansbolag eller fondkommissionärer. Kreditmarknadskommitténs
förslag om tillämpning av enhetliga kapitaltäck-ningsbestämmdser byggde på
kapitalkrav som de olika kreditinstituten med ganska stor lätthet kunde uppfylla.
En övergång från nuvarande regler till Cooke-reglerna innebär därvidlag en
markant skärpning särskilt för institut som specialiserat sig på lån mot
panträtt i affärs-, bostads- och jordbmksfastigheter. Även finansbolag kan få
vidkännas en skärpning, kanske speciellt sådana bolag som gmndar en del av sin upplåningsrält
på särskilda garantifonder bestående av icke inbetalda förbindelser.

De mellanhandsinstitut,
som ger lån till bostäder och jordbmk har

hittills haft ytterst små kreditförluster. Utvecklingen i Sverige skiljer sig i

detta avseende markant från den som ägt rum i många andra länder. Vad

jordbrukskreditema beträffar kanske den gynnsammare utvecklingen i

Sverige till en del sammanhänger med att jordbruk i större utsträckning än

i andra länder bedrivs i förening med skogsbmk. Det är väl också troligt att 152

s. 153 Kontrollera mot PDF

regleringarna på såväl
bostadsområdet som inom jordbmket bidrar till att Prop. 1989/90:43 minska
kreditförlusterna. Mot bakgmnd av dessa erfarenheter och med Bilaga 2 hänsyn
till de betydande anpassningsåtgärder som torde bli nödvändiga, kan
naturligtvis ifrågasättas om det finns skäl alt kräva att ifrågavarande
kreditinstitut skall förstärka det egna kapitalet så att det uppfyller Cooke-reglema.
Ett sådant institut omfattas ju inte som separat enhet av Cooke-överenskommdsen
utan endast på konsoliderad basis i en bankkoncem. Enligt fullmäktiges mening
talar ändå övervägande skäl för att målet bör vara att kapitaltäckningsbestämmdsema
görs enhetliga. För detta talar att intemationaliserings- och
integrationsprocessen kommer att utsträckas till att omfatta allt fler
kreditinstitut. För att verka internationeUt torde de komma atl behöva uppfylla
Cooke-reglerna. Ur konkurrenssynpunkt skulle det då te sig olämpligt att låta
reglerna för samma typ av kreditinstitut vara avhängiga av om institutet ifråga
verkar internationellt eller enbart nationellt. Blickar man vidare framåt
vilket ju bör vara bestämmande vid riskbedömningen kan det inte uteslutas att
utvecklingen också inom jordbmket och på bostadsområdet kan bli sådan att riskema
för kreditförluster tenderar att växa framöver.

2.6 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Fullmäktige
i riksgäldskontoret tillstyrker att de föreslagna kapitaltäckningsreglerna bör
gälla gemensamt för banker, kreditmarknadsbolag, fondkommissionsbolag och fondhandlarbolag.
Fullmäktige pekar på alt kapitaltäckningskraven har utvecklats för att
gemensamt gälla i den s. k. tiogmppen och anför att en sådan internationell harmonisering
utgör i sig ett stort värde för de finansiella marknademas utveckling.

2.7 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

De
bakomliggande ulgångspunktema - att lagstiftningen skall innehålla så långt
möjligt enhetliga regler om kapitaltäckning för att uppnå konkurrensneutralitet
för olika kreditinstitut och att en internationell anpassning i huvudsaklig
enlighet med Cooke-kommitténs rapport bör ske är invändningsfria och
angelägna från NO:s utgångspunkter.

2.8 Svenska Bankföreningen

Bankföreningen
är positiv till strävanden att samordna olika länders kapi

taltäckningsregler. Härigenom ökas konkurrenslikhelen mellan ländemas

banksystem, samtidigt som jämförelser mellan dem underlättas. Detta

betyder att bankföreningen i huvudsak ansluter sig till de förslag till

reformering av de svenska kapitaltäckningsreglerna som kapitaltäcknings

gmppen framlagt i sin rapport såsom en anpassning lill de av Cooke-

kommittén antagna reglema inom den s.k. lO-gmppen. Vid en sådan

reformering måste dock enligt bankföreningens uppfattning vissa viktiga

principer gälla. En sådan är att det av konkurrenslikhelsskäl vad avser den

svenska kreditmarknaden är absolut nödvändigt att kapitaltäcknings- 15

s. 154 Kontrollera mot PDF

reglerna i Sverige
utformas likartat för alla banker/bankkoncerner och med Prop. 1989/90:43
dem konkurrerande kreditinstitut. En liknande uppfattning återfinns i EG:s
Bilaga 2 förslagom soliditetsregleroch definitioner av eget kapital som skall
gälla för alla "credit institutions".

2.9 Svenska sparbanksföreningen

Kapitaltäckningsgmppens
förslag innebär skärpta kapitaltäckningskrav. Sparbanksföreningen anser likväl
att en internationell anpassning av kapitaltäckningsreglema för de svenska
kreditinstituten är nödvändig och ofrånkomlig, sett i ett intemationellt
perspektiv. Enligt föreningens mening är det angeläget med en sådan
reformering snarast möjligt.

2.10 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Sveriges
Föreningsbankers Förbund (SFF) ansluter sig till förslaget om att kapitalkravsreglema
får samma principiella utformning för alla svenska kreditinstitut.

SFF
erinrar om att det inom EG diskuteras ett regelsystem som i stort
överensstämmer med Cooke-kommitténs. Det är emellertid inte på något sätt klart
att EG kommer att anta förslaget i sin nuvarande utformning. Betydande
förändringar kan komma att göras. Om således Sverige skulle komma alt föregripa
den kommande EG-regleringen och införa hårdare kapitalkrav än EG-länderna fömtsätter
SFF att en erforderlig svensk anpassning snabbt vidtas när bilden inom EG
klarnat.

Det
kan enligt SFF inte uteslutas att EG-reglerna utformas så att medlemsländerna
ges frihet att införa lindrigare krav för vissa typer av kreditinstitut som
inte har någon internationell anknytning. Om så blir fallet behöver inte detta
innebära att man även från svensk sida har skilda regelsystem för olika
institut. SFF anser emellertid att man ingående måste analysera konsekvensema
för svenska kreditinstitut av en sådan utveckling. Det är inte helt självklart
att väsentligt höjda kapitalkrav skall införas för svenska institut på områden
med föga eller ingen internationell anknytning enbart för att motsvarande
områden i vissa länder har haft betydande problem.

2.11 Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

Kassastyrelsen
framhåller att syftet med alt ha enhetliga kapitaltäckningsregler är att skapa
konkurrensneutralitet mellan kreditinstitut. Lika viktig är emellertid frågan
om det kan vara möjligt att arrangera en kreditgivning i former där kapitaltäckningsreglema
inte blir aktuella, till följd av att de inblandade partema inte anses som
kreditinstitut. Särskilt viktig blir denna fråga givetvis i en situation där
kraven på kapitaltäckning skärps betydligt, vilket är fallet i fråga om
fastighetsfinansieringen.

Att
kapitaltäckningsregler för kreditinstitut allmänt sett är en faktor som

bidrar till disintermediering, dvs. atl placerare och låntagare i större ut

sträckning söker uppnå direkta låneavtal utan alt utnyttja ett kreditinstitut ]54

s. 155 Kontrollera mot PDF

som
mellanhand, är uppenbart. Försäkringsbolagens och AP-fondernas Prop. 1989/90:43
direktutlåning kommer t. ex. rimligtvis att bli mer attraktiv i förhållande
Bilaga 2 till finansiering via mellanhandsinstitut. Kassastyrelsen anser därför
att det innan försäkringsbolagen ges större frihet att engagera sig i
finansiell verksamhet bör prövas om inte någon form av kapitaltäckningsbestäm-melse
skall gälla även för dem; trots allt är ju bolagen i princip också mellanhänder
mellan den sparande allmänheten och de investerande låntagarna.

Företag
som behöver finansiera sina fastighetsinvesteringar kan också få incitament att
i större utsträckning emittera egna värdepapper i stället för att låna av
kreditinstitut. Obligationsfonder som placerar i sådana företagspapper kan ju
samtidigt erbjuda allmänheten riskspridning och bekvämlighet utan att anses
som kreditinstitut. Enligt kassastyrelsens mening kan det ifrågasättas om en
sådan utveckling egentligen är ett uttryck för en större samhällsekonomisk
effektivitet.

En
gränsfråga som kreditmarknadskommittén diskuterar gäller det begrepp som
kallas fastighetsrenting. Kassastyrelsen vill betona vikten av att kreditmarknadskommitténs
uttalade syn får slå igenom i detta avseende, vilket innebär att den typiska rentingkonstruktionen
normalt skall ses som ett finansieringsavtal. Ett företag som gmndas i syfte
att engagera sig i denna form av finansiering skall alltså uppfattas som ett
kreditinstitut. Utomlands har det under senare år allt mer talats om "mortgage-backed
securities", dvs. en utveckling där vad som urspmngligen varit lån som
lämnats av ett kreditinstitut överförs till nya, särskilt för ändamålet inrättade
juridiska personer. Dessa i sin tur refinansierar sig genom att ge ut
obligationer. Till skillnad från t. ex. ett svenskt mellanhandsinstitut är det
här fråga om helt passiva juridiska personer, där låneförvaltningen mot avgift
handhas av det företag som ursprungligen överfört krediterna.

Den
avsedda effekten med konstruktioner av detta slag är normalt att avlasta
kreditinstitutens balansräkning, dvs. att reducera den lånestock för vilken
kapitaltäckning krävs. Konstruktionen fömtsätter givetvis att inga garantier
lämnas mot förluster på de överförda lånen, men i många fall tycks det vara
möjligt att ge de nya obligationerna en god kvalitet, trots att det i princip
inte finns något eget kapital alls bakom dem, genom att i stället köpa en
garanti från något annat företag som marknaden uppfattar som en god kreditrisk.
Kassastyrelsen har emellertid uppfattat kreditmarknadskommitténs förslag så,
att det i Sverige inte skulle vara möjligt att skapa någon sådan konstruktion,
därför att den juridiska person som måste skjutas in skulle komma att anses
driva finansieringsverksamhet i kapitalmarknadslagens mening trots sin passiva
roll. Det är angeläget att få denna fråga klarlagd i samband med
lagstiftningsärendet.

Kassastyrelsen
anser det givet att Sverige i allt väsentligt måste ansluta

sig till de intemationellt överenskomna riktlinjerna, i synnerhet som det

vill synas att EG kommer att anta regler som mycket nära ansluter till

dessa. Direkt gäller saken främst de svenska internationellt verksamma

bankerna, men genom sina koncernföretag täcker dessa ju i praktiken in

hela spektmm på den svenska kreditmarknaden. Om bankerna på kon

cernbasis skall följa Basel-reglerna, kräver konkurrensneutraliteten att des- 155

s. 156 Kontrollera mot PDF

sa måste gälla även för
institut som i och för sig bara är verksamma inom Prop. 1989/90:43

landet. Bilaga 2

Kassastyrelsen
uppfattar också saken så, atl det på en avreglerad kapitalmarknad inte vore
meningsfullt för bankoberoende institut att söka få kapitaltäckningsregler som
är lindrigare än de som gäller för bankkoncernerna. Särskilt gäller detta när
valutaregleringen nu också tas bort, så att svenska institut kan sälja papper
till utländska placerare eller i annan form låna på den intemationella
marknaden. Ett institut, som inte uppfyller de kapitalkrav som internationellt
uppfattas som normen, torde ha stora svårigheter att i längden klara sin
upplåning till samma kostnad som kapitalstarkare konkurrenter. Därmed upphävs
automatiskt den fördel som de lindrigare kapitalkraven var tänkta att ge, och
kan t. o. m. förbytas i sin motsats.

2.12 Svenska Fondhandlareföreningen

Föreningen
har den inställningen atl företag som driver samma slags verksamhet så långt
möjligt skall ha samma rörelseregler. Även om fondkommissionsbolag, liksom t.
ex. finansbolag, har en mer begränsad verksamhet än bankerna, överensstämmer fondkommissionsbolagens
verksamhet med motsvarande verksamhet i bank. Del är därför naturiigt att de
kapitalkrav som ställs på banker också ställs på fondkommissionsbolag i den
verksamhet som är densamma i båda slagen av institut. Kapitaltäckningsgmppens
förslag medför, liksom motsvarande förslag av kreditmarknadskommittén, en
sådan likställighet mellan olika slag av institut. Föreningen anser det
angeläget att denna samordning genomförs.

Det
är vidare positivt att det remitterade förslaget syftar till en intemationell
anpassning av de svenska kapitalkraven. Med den internationella utveckling som
svenskt kreditväsende och svensk värdepappersrörelse för närvarande genomgår är
en sådan anpassning viktig. Konkurrens skall inte bara gälla inom Sverige utan
också gentemot utlandet. En internationell anpassning torde dessutom vara
ofrånkomlig som ett led i svensk anpassning till de europeiska gemenskaperna,
vilken måste tillmätas hög prioritet.

När
det gäller det svenska regelsystemets anpassning till internationella standards
är det viktigt att del inte ställs större krav på kapitaltäckning på svenska
företag än på konkurrentföretag i andra länder. Cooke-kommittén ger
otvivelaktigt utrymme för vissa nationella särregleringar. Den svenska
lagstiftaren bör därför bevaka att kraven i Sverige väl anpassas till kraven i
vår omvärid. Viktigt är att bevaka vad som i detta avseende sker inom EG-området.

2.13 Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO
anser att kapitaltäckningskraven måste fastställas med en nivå som

motsvarar internationell standard. Genom den internationella konkurrens

i kreditgivningen, som existerar och kan väntas öka, uppstår annars sned

vridningar, motiverade av olika höga anskaffningskostnader för kreditin- 156

s. 157 Kontrollera mot PDF

stituten.
Skulle den utvidgade normdisciplin utebli, som nu är på väg efter Prop.
1989/90:43 förberedelsearbete i internationella organ, skulle sannolikt
kapitaltäck- Bilaga 2 ningen tendera mot den lägsta rådande nivån. Detta
medför soliditetsris-ker i systemet.

Man
kan fråga sig om inte den standard, som föreslagits av Cooke-kommittén inom 1
O-gruppen innebär alltför höga krav, vilket innebär att kapitalkostnaderna
fixeras på alltför hög nivå. Med andra ord skulle risken för instabilitet i
betalningssystemet inte öka nämnvärt med viss sänkning av kraven. Kommitténs
resultat är dock en kompromiss mellan länder som traditionellt haft både högre
som lägre kapitalkrav. Huvudvärdet ligger nu i att en gemensam standard skapas.
Erfarenhetema från de senaste 15 åren pekar på att banksystemet utan normer kan
drabbas av bankkriser, betal-ningsinställdser och alltför ohämmad skuldsättning
hos kunder.

2.14 Svenska bankmannaförbundet

Bankmannaförbundet
har noterat atl de föreslagna kapitaltäckningskraven inte träffar
försäkringsbolagen. Dessa kan härigenom få en inte oväsentlig konkurrensfördel
och i ökad utsträckning välja att agera på marknaden för långfristig fastighelsfinansiering.
Detta förhållande anser förbundet inte acceptabelt.

2.15 Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB)

SBAB
vill först ansluta sig till de allmänna utgångspunkterna för de nya kapitaltäckningsreglerna.
Den pågående internationaliseringen av kreditmarknaderna gör det nödvändigt
med internationellt vedertagna kapitaltäckningsregler. Det är också, enligt SBAB:s
mening, självklart att Sverige skall anpassa sig till sådana regler. Vidare bör
det vara självklart att kapitaltäckningsreglerna skall vara konkurrensneutrala
mellan olika kreditinstitut i de enskilda länderna och mellan länderna.

En
annan utgångspunkt för förslaget om nya kapitaltäckningsregler är,

som kapitaltäckningsgruppen redovisar, erfarenheter från de anglosaxiska

länderna. Erfarenheterna från USA av problemen på bostadskreditmark

naden där synes ha spelat en stor roll vid utformningen även av Cooke-

kommitténs förslag. Resultatet har blivit stora krav på kapitaltäckning för

utlåning till just bostadssektorn. SBAB:s personal har vid studiebesök i

USA fått en viss uppfattning om förhållandena på den amerikanska bo

stadskreditmarknaden. De institutionella förhållandena är, från svensk

och europeisk synvinkel, ganska egenartade. Långivare till bostäder tving

as, på grund av lagstiftningen, till så gott som obegränsade ränterisker.

Matchningsregler för upplåning och utlåning, som är grundläggande för

bostadsinstitut i Europa, förefaller saknas. De stora förluster, som uppstår

i USA för långivare till bostäder, verkar alltså i större utsträckning att vara

hänförliga till ränterisker än till egentliga kreditrisker. Mot bl.a. denna

bakgrund vill SBAB göra den reflexionen att del kanske hade varit lämpli

gare att grunda förslaget till nya internationella kapitaltäckningsregler på

europeiska erfarenheter och institutionella förhållanden. jy

s. 158 Kontrollera mot PDF

För Sveriges del torde den
viktigaste intemationella anpassningen i Prop. 1989/90:43 fråga om kapitaltäckningsregler
vara den i förhållande till EG. EG har Bilaga 2 ännu inte beslutat om några kapitaltäckningsregler
för kreditgivningen till bostadssektom. Enligt vad SBAB erfarit vid kontakter
med bl. a. European Community Mortgage Federation, som är ett officieUt
berednings- och remissorgan till EG-kommissionen när det gäller bostadkreditgivning,
är det osäkert om något beslut om kapitaltäckningsregler för bostadslångivning
kan fattas under år 1989. Det verkar sannolikt att beslut fattas först under år
1990. Anledningen till den befarade förseningen i förhållande till den tidplan
som Cooke-kommittén angett är den oro för effekterna av reglerna på bostadskreditmarknaden
som finns i bl. a. Väst-Tyskland och Frankrike. Det kan inte uteslutas helt att
det blir vissa avvikelser mellan EG:s regler om kapitaltäckning och Cooke-kommitténs
föreslagna regler.

SBAB
anser mot denna bakgmnd att något beslut om kapitaltäckningsregler i Sverige
inte bör fallas förrän det föreligger klarhet om vilka regler som kommer att
gälla i EG.

Hanteringen
av hypoteksinstitutionernas historiska, skattemässigt gynnade fondavsättningar
är en fråga av utomordentligt stor betydelse för konkurrensneutraliteten på bostadskreditmarknaden
i Sverige. SBAB utgår från att den särskilda utredare för översyn av
lagstiftningen om hypoteksinstitut som regeringen tillkallat, ägnar dessa
frågor och deras samband med kapitaltäckningsreglerna stor uppmärksamhet.

En
annan fråga, som kapitaltäckningsgmppen själv berört, är de konkurrensfördelar
som försäkringsbolagen skulle få i fråga om fastighetsfinansiering, eftersom
dessa inte har några krav på kapitaltäckning. Statsmakternas linje har
åtminstone hittills varit att hålla försäkringsbolagen utanför den direkta
långivningen till i varje fall det statsbdånade bostadsbyggandet. Enligt SBAB:s
mening skulle denna linje knappast hålla i längden om försäkringsbolagen inte
har några kapitalkrav och således skulle kunna erbjuda lån till lägre räntor än
de långivare som träffas av kraven på kapitaltäckning.

3 Kapitalbasen

3.1 Bankinspektionen

Bankinspektionen
pekar på den mycket betydelsefulla förändringen att

värderegleringsreservema inräknas i det som föreslagits få beteckningen

primärt kapital. Detta är ett erkännande av den betydelse som stora

värderegleringsreserver har och som inte bara är en gardering mot förlust

risker utan även en allmän konsolidering. Att de får inräknas till 50% är en

anslutning till en gängse bedömning att obeskattade reserver endast skall

få inräknas i sådan omfattning. Denna behandling av värderegleringsre-

serven innebär för affarsbankemas del med hänsyn till den betydande

storlek som dessa reserver har att kapitalbasen kan ökas med 1/3 om också

förlagslånemöjligheten utnyttjas maximalt.

Kreditmarknadskommittén har föreslagit en begränsning av möjlighe- 158

s. 159 Kontrollera mot PDF

ten
att i kapitalbasen inräkna garantifondsbevis och garantifondsförbin- Prop.
1989/90:43 delser. Baselkommitténs förslag fäster avseende endast vid inbetalt
kapi- Bilaga 2 tal. Detta innebär att garantifondsförbinddser inte längre
kan beaktas, vilket gör att belopp som utlästs måste helt eller delvis
inbetalas om kapitalkraven skall kunna uppfyllas.

3.2 Riksskatteverket

Kapitaltäckningsgmppen
anför att med en bokstavlig tolkning av Cooke-kommitténs regler kunna hävdas
att uppskrivningsfonden är en sådan reserv som bör hänföras till supplementärt
kapital. Likväl väljer man atl hänföra den till primärt kapital.

Enligt
Cooke-kommittén skall med primärt kapital förstås eget kapital samt öppet
redovisade reserver av högsta kvalitet. Kapitaltäckningsgmppen anför att värderegleringsreserverna
visserligen formellt kan betraktas som en buffert mot framtida förlustrisker.
Vidare anförs att "om ett kreditinstituts rörelseresultat uppvisar
förlust, kan reserverna sägas vara av samma kvalitet som eget kapital. 1 en
sådan situation blir de framtagna reserverna inte föremål för någon faktisk
beskattning." Riksskatteverket tolkar innebörden av formuleringarna att värderegleringsreservema
dels är mycket stora, dels möjligen till viss del finns utanför
balansräkningen, dels är kända och accepterade av tillsynsmyndigheten och dels
ha till viss del tillskapats i skattereglerande syfte. Enligt del synsätt som genomsyrar
EG:s fjärde bolagsdirektiv, avseende företagens årsredovisning, skall en strikt
åtskillnad upprätthållas mellan å ena sedan företagsekonomiskt motiverade
värderingar och reserveringar och å andra sidan sådana som är skattemässigt
betingade. Riksskatteverket finner inte detta synsätt förenligt med den
föreslagna behandlingen av värderegleringsreserverna.

3.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Även
om Cooke-reglema är relativt detaljerade kan de inte beakta alla de nationella
särdrag som finns i fråga om redovisningsprinciper och finansi-eringsinstmment.
Det betyder att för några poster har klassificeringen fått företas efter andan
snarare än bokstaven i Cooke-reglerna.

Kapitalbasen
utgörs enligt kapitaltäckningsgruppens förslag av primärt

och supplementärt kapital. Det motsvaras i Cooke-reglerna av "core capi

tal" och "supplementary capital". I primärt kapital ingår fömtom
eget

kapital även ett belopp motsvarande hälften av föreliggande värderegle

ringsreserver. Dessa reserver i svenska banker och övriga finansinstitut

ackumuleras långt utöver gränsen för vad som motsvarar normal riskre-

servering. De torde knappast ha någon motsvarighet i andra länder och

finns ej heller upptagna bland de poster som uppräknas att ingå i core

capital. För svenska banker är det av central betydelse att dessa värderegle

ringsreserver får inräknas i primärt kapital. Det är med tillfredsställelse

som fullmäktige noterar att Sverige har vunnit en bred uppslutning kring

sin syn på värderegleringsreservernas behandling i kapitaltäckningshänse

ende. 159

s. 160 Kontrollera mot PDF

Medan värderegleringsreserverna
explidt lagts in som del i primärt Prop. 1989/90:43 kapital, har dämtöver i
kapitalbestämmelserna öppnats möjligheter att Bilaga 2 efter regeringens, eller
efter regeringens bemyndigande, bankinspektionens medgivande inräkna även
andra reserver och tillskott. En sådan öppning föreslås också beträffande
supplementärt kapital. Enligt kapitaltäckningsgmppen uppfyller de
garantifonder som kreditmarknadskommittén föreslår för sparbanker och
föreningsbanker kraven på primärt kapital. Fullmäktige vill beträffande denna
fråga hänvisa till sitt särskilda remissyttrande över kreditmarknadskommittén
(1988 1013). I korthet innebar de synpunkter som framfördes i detta yttrande
att de av kreditmarknadskommittén föreslagna garantifonderna för sparbanker
och föreningsbanker inte utan ytterligare kvalificering kan klassificeras som
primärt kapital. Bankaktiebolag kan visserligen under vissa fömtsättningar
emittera inlösningsbara aktier och kreditmarknadskommittén föreslår att
motsvarande restriktioner bör gälla för sparbanks emission av garantifondsbevis.
Fullmäktige menade emellertid att även om bestämmelsema för nedsättning av
garantifond utformas i överensstämmelse med vad som gäller beträffande inlösen
av aktie i bankaktiebolag kan skillnaden vid den praktiska tillämpningen bli
betydande. Med hänsyn till skuldebrevets karaktär kan man inte utesluta att en
regel om förbehåll om inlösen av garantifondsbevis motsvarande den som gäller
för aktier skulle komma att utnyttjas mer systematiskt. Garantifondsbevisens
attraktionskraft på marknaden skulle med all sannolikhet stiga om de
emitterades med amor-teringsplan eller angiven återbetalningstidpunkt, en
ordning som kreditmarknadskommittén explidt omnämner. Sådana garantifonder
kunde enligt fullmäktiges mening inte anses vara förenliga med de krav som Cooke-kommittén
anger för att en post skall få inräknas i primärt kapital. Härför erfordras att
garantifondsbevisen emitteras med obegränsad löptid och utan rätt till
uppsägning inte bara från placerarens utan även från emitten-tens sida.

Återbetalning
bör, menade fullmäktige, endast kunna ske i undantagsfall och fömtsätta
tillstånd från regering eller bankinspektion.

3.4 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Enligt
de nya kapitaltäckningsreglerna skall inte de gmndfondsförbindd-ser
riksgäldskontoret utställt till hypoteksinstituten längre inkluderas i
kapitalbasen. Motivet för detta är den princip Cooke-kommittén uppställt om att
kapitalbasen måste baseras på inbetalda belopp.

Fullmäktige
stöder denna allmänna princip, men hävdar av principiella

skäl att denna syn inte bör tillämpas på statliga utfästelser. Någon tvekan

om statens möjligheter att kunna svara för utfästelserna finns ej per

definition, vilket gör förslaget i denna del onödigt. Det kan dessutom

hävdas att reglema för riskklassindelning understödjer detta synsätt. I

övrigt vill fullmäktige ej nu, innan utredningen om hypoteksinstituten är

klar, lägga synpunkter på hypoteksinstitutens ägande, fonder etc. 160

s. 161 Kontrollera mot PDF

3.5 Svenska Bankföreningen Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 Bankföreningen
invänder mot förslaget, att värderegleringsreserver endast får inräknas som
primärt kapital till 50% av sitt belopp samt att reserverna från förlusttäckningssynpunkt
inte är belastade med någon latent skatteskuld. Eftersom vid en
förlustsituation framtagna reserver inte blir föremål för någon faktisk
beskattning kan dessa sägas vara av samma kvalitet som eget kapital. Slutsatsen
bör därför enligt bankföreningen vara att dessa medräknas till 100%.
Bankföreningen erinrar också om att uppfattningen att svenska bankers värderegleringsreserver
inte är belastade med någon latent skatteskuld har vunnit internationell acceptans
i samband med rating av svenska banker.

I sin
diskussion om värderegleringsreservernas inräknande i kapitalbasen

berör kapitaltäckningsgruppen även frågan om reservernas ställning efter

en eventuell ändring av företagsbeskattningen. Bankföreningen vill i detta

sammanhang framföra följande. Om en ny skattesats på exempelvis 30%

beslutas, bör åtminstone 70% av värderegleringsreserverna få räknas som

primärt kapital. Vid ett nytt skattesystem bör även eventuella nya former

av obeskattade reserver få medräknas som primärt kapital; argumenten

härför är desamma som framförts beträffande värderegleringsreserver.

Bankföreningen
ifrågasätter kapitaltäckningsgmppens förslag om beräkning av reserven för
obligationer och förordar i stället att man bibehåller nuvarande regel, som
innebär att obligationema värderas utifrån ett genomsnitt av räntan för vissa
obligationer under de senaste tio åren. Det kan enligt bankföreningen även i
framtiden, på samma sätt som under tidigare perioder, vara viktigt vid kraftiga
räntestegringar att bankerna har kvar den nuvarande utjämningsregeln.

Bankföreningen
stöder förslaget atl reserveringar för påtagliga förlustrisker avseende vissa
fordringar genom avsättningar till särskilda konton för länderrisker m.m. inte
skall ingå i kapitalbasen, utan i stället att motsvarande tillgångar skall
värderas till sitt nettobokföringsvärde. Bankföreningen delar också
uppfattningen att uppskrivningsfond bör räknas som primärt kapital.

Däremot
delar bankföreningen inte gmppens uppfattning att de garantifonder, som kreditmarknadskommittén
föreslagit för sparbanker och föreningsbanker, uppfyller kraven på primärt
kapital. Garantifondsbevisen torde närmast vara att hänföra till Cooke-reglernas
"hybrid (dept/equity) capital instmments", som skall hänföras till "supplementary
capital". 1 det fall denna typ av kapitalinstmment kommer att få emitteras
i Sverige vilket dock bankföreningen av flera skäl avstyrkt i remissyttrande
1988 09 26 bör de därför enligt bankföreningens uppfattning räknas som
supplementärt kapital.

Bankföreningen
vill beträffande hypoteksinstituten framhålla att det

måste klart framgå att en sådan renodling som kreditmarknadskommittén

föreslagit i fråga om reservfonderna är en absolut fömtsättning för att

dessa skall få räknas som primärt kapital. Den omständigheten, att vissa

års avsättningar till hypoteksinstitutens reservfonder trots att de gjorts

av obeskattade medel - föreslås till 100% få räknas som primärt kapital, 151

II Riksdagen
1989/90. 1 saml. Nr 43

s. 162 Kontrollera mot PDF

stöder
bankföreningens ovan angivna uppfattning att bankernas värdereg- Prop.
1989/90:43 leringsreserver, trots att de skapats av obeskattade medel, bör till
100% Bilaga 2 kunna räknas som primärt kapital.

Vad
härefter gäller supplementärt kapital anför bankföreningen att enligt vad den
fått sig bekant finns det bland 1 O-gruppens länder exempel på (bl.a.
Frankrike) att sådana kapitalinstrument motsvarande förlagsbevis får medräknas
om deras ursprungliga löptid är "minst fem år". Eftersom denna typ av
lån ofta ges ut med en löptid på ett exakt antal år, t. ex. fem år, förefaller
det opraktiskt atl, som gmppens förslag innebär, uppställa en gräns som medför
att lån måste ges ut med en löptid på minst fem år och en dag för att få
medräknas i supplementärt kapital. Bankföreningen föreslår därför att
tidsgränsen sätts vid "minst fem år". En dags skillnad kan inte ha
någon betydelse från kapitaltäckningssynpunkl.

Bankföreningen
pekar på den flexibilitet som förslaget innebär att i supplementärt kapital får
inräkna "reserver och andra förbindelser" som regeringen eller
bankinspektionen medger och tillstyrker att förslaget genomförs, på liknande
sätt som föreslås även beträffande primärt kapital.

Bankföreningen
finner det förvånande att kapitaltäckningsgruppen kommit till den slutsatsen
att medel innestående på investeringskonto enligt lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond inte bör få inräknas i kapitalbasen. Bankföreningen å sin sida
anser däremot att just därför att dessa medel, såsom gruppen anför, kan
"i viss mån tas i anspråk för förlusttäckning" medel i allmän
investeringsfond bör kunna ingå bland sådana "reserver" som gmppen
föreslår får inräknas i supplementärt kapital efter regeringens eller
bankinspektionens medgivande.

Bankföreningen
stöder förslaget om att finansbolag och kreditaktiebolag bör som supplementärt
kapital få inräkna garantifondsbevis etc. som motsvaras av kontant inbetalda
medel.

Vad
slutligen gäller föreslagna regler om avräkning från kapitalbasen anser
bankföreningen att undantag från avräkning även bör få göras för smärre
kapitaltillskott som kan anses ha skett "i annan form" än aktiekapital.
Annars skulle avräkning behöva göras när en bank på rapportdagen i sitt handelslager
innehar smärre volymer av förlagsbevis som har emitterats av annat företag som
bedriver bankverksamhet. Detta kan inte anses vara motiverat. En sådan lösning
som bankföreningen förordar är väl förenligt med Cooke-reglerna, vilket bl.a.
framgår av atl Bank of England i sin anpassning till Cooke-reglerna
tillåter brittiska banker att i en market-maker-funktion inneha andra bankers
förlagslån utan att avdrag behöver ske från kapitalbasen. Bankföreningen
föreslår därför att avräkning inte skall ske för sådana innehav av
skuldförbindelser från annat företag, som bedriver någon form av
bankverksamhet, vilka motsvarar högst fem procent av institutets eget kapital
eller egna fonder.

Bankföreningen
föreslår vidare ett bibehållande av den nuvarande re

geln att avräkning inte heller skall ske för tillskott i företag där staten är

delägare. Det är inte motiverat att kapitalkravet höjs från nuvarande 8%

till 100% för banks aktieinnehav i AB Svensk Exportkredit m.fl. företag

med statligt delägande där banks, ägarandel överstiger 5%. Ett sådant

aktieinnehav kan inte, lika litet som hittills, anses vara förenat med risk 162

s. 163 Kontrollera mot PDF

som
fordrar 100% kapitaltäckning. Inte heller kreditmarknadskommitténs Prop.
1989/90:43 förslag till nya kapitaltäckningsregler skulle ha medfört en sådan
höjning. Bilaga 2 Bankföreningen vill understryka att Cooke-reglerna lämnar
möjlighet för nationella särregler när det gäller avräkning från kapitalbasen.

3.6 Svenska sparbanksföreningen

Sammanfattningsvis
leder det nu föreliggande förslaget till en betydande skärpning av
kapitalkravet för sparbanksrörelsen, framför allt för de sparbanker och
sparbanksnära företag som bedriver bostadsfinansieringsverksamhet. Skärpta kapitaltäckningsregler
understryker sparbankernas behov av en varaktig riskkapitalförsörjning. Om
sparbanksrörelsen skall kunna bära ökade kapitalkrav och samtidigt ha
handlingsfrihet för framtiden är det nödvändigt att kapitalförsörjningsfrågan
snarast får sin lösning genom att sparbankerna får möjlighet att emittera garantifondsbevis
och därmed tillgång till externt riskkapital.

Vad
gäller värderegleringsreserver yrkar Sparbanksföreningen att dessa skall få tas
upp i full utsträckning vid beräkning av kapitalbasen, eftersom reserverna får
tas i anspråk för förlusttäckning utan att de behöver tas upp till beskattning.
Om emellertid den föreslagna begränsningen förverkligas och ett nytt
företagsbeskattningssystem införs om några år med en generell skattesats om
30%, bör, för det fall obeskattade värderegleringsreserve-ringar alltjämt
förekommer, dessa få tas upp till 70% vid kapitalbasens beräkning.

3.7 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Som
en förutsättning för SFF:s ställningstagande till kapitalkraven gäller att kreditmarknadskommitténs
förslag rörande garantikapital, som ett sätt att underiätta
kapitalförsörjningen för spar- och föreningsbanker, genomförs.

SFF
kan konstatera att förslaget beträffande värderegleringsreserver innebär en
ökning av bankernas kapitalbaser som i viss mån reducerar effekterna av de
skärpta kapitaltäckningskraven. SFF föreslår att ytterligare
kapitalbasvidgningar övervägs i det fortsatta beredningsarbetet. Med hänsyn
till att värderegleringskontot kan tas i anspråk för förlusttäckning utan att
de behöver tas upp till beskattning anser SFF det inte vara orimligt att värderegleringskonton
kan få tas upp till 100% vid beräkning av kapitalbasen. 1 vart fall bör värderegleringskontona
kunna utnyttjas i kapitalbasen upp till 70% om ett nytt
företagsbeskattningssystem införs med en generell skattesats om 30%.

3.8 Konungariket Sveriges stadshypotekskassan

Kassastyrelsen
anser att kapitaltäckningsgruppens förslag till ny lydelse av

8 § andra stycket
bankrörelselagen, med motsvarighet i andra lagförslag, är 163

s. 164 Kontrollera mot PDF

ofullständigt. Reserven
för obligationer och aktier har legaldefinierats som Prop. 1989/90:43
"det belopp med vilket dessa tillgångars marknadsvärden överstiger
netto- Bilaga 2 bokföringsvärdet", vilket inte kan vara korrekt.

I
den återgivna formuleringen finns ingen spärr mot att i kapitalbasen räkna in
ett belopp som är större än den faktiska nedskrivning banken (motsv) har gjort.
Om värdepapperens marknadsvärde har stigit över anskaffningsvärdet, går även
den skillnaden in i definitionen. Man skulle alltså få räkna in en orealiserad
värdestegringsvinst på värdepapper i primärkapitalet, vilket är uttryckligen
avvisat i Cooke-kommitténs rapport. I lagtexten måste därför ett tillägg
göras, t.ex. "...bankens reserver för obligationer och aktier, dock högst
det belopp med vilket dessa tillgångars marknadsvärden överstiger nettobokföringsvärdet".
Man får då den avsedda innebörden, nämligen att den reserv som får räknas inte
alltid är hela den i balansräkningen avsatta, utan är mindre om portföljens aktuella
marknadsvärde ligger under anskaffningsvärdet.

3.9 Sveriges allmänna hypoi:eksbank

Enligt
kreditmarknadskommitténs förslag skall Hypoteksbanken och hy-poteksföreningarna
betraktas som en koncern vid beräkning av kapitaltäckningskravet. Eftersom
detta är till fördel för banken och föreningarna när det gäller den sammanlagda
kapitalbasen, som skall läggas till gmnd vid beräkning av kreditåtaganden som
måste täckas av eget kapital, har Hypoteksbanken ej någon erinran mot detta
synsätt. Det förtjänar påpekas att Hypoteksbanken och hypotekslöreningarna i
sin hittillsvarande organisationsform inte utgör någon koncern, utan närmast
är att betrakta som en federation.

Kreditmarknadskommittén
för ett omfattande resonemang angående föreningarnas och bankens reservfonder.
Reservfonderna är avsedda att utgöra stommen i Landshypoteks samlade
kapitalbas. Kommittén föreslår att nuvarande minimikrav för reservfond minst
1 % av institutets skulder avskaffas. Mot bakgmnd av de föreslagna reglerna
i övrigt finner Hypoteksbanken att en minimiregel rörande reservfondernas
storlek inte har något självständigt berättigande och instämmer därför i
kommitténs förslag i denna del.

Av
väsentlig betydelse för beräkning av Landshypoteks kapitalbas är grundfonden.
Ända sedan Hypoteksbanken tillkom har staten ställt en grundfond för bankens upplåningsrält.
Gmndfonden har av naturliga skäl ansetts som en integrerad del av bankens
verksamhet, eftersom gmndfonden fyllt denna funktion ända sedan bankens tillkomst.
Ett borttagande av grundfonden skulle därför innebära en allvarlig och
djupgående förändring i bankens verksamhet, som inte kan motiveras enbart av
hänsyn till önskemålet om likartade regler om kapitalbasens konstruktion.
Givetvis måste möjligheter kunna skapas att införa undantag, om fundamentala
intressen i ett lands regelsystem träds för nära. För Hypoteksbanken framstår
det som angeläget att grundfonden även i fortsättningen finns kvar och bildar
utgångspunkt för bankens upplåning.

Grundfonden
bör sålunda enligt Hypoteksbankens mening ingå i kapi- 164

s. 165 Kontrollera mot PDF

talbasen
vid beräkningen av kapitaltäckningskraven. Den omständigheten Prop. 1989/90:43
att som påpekats i betänkandet och i förslaget från kapitaltäcknings- Bilaga
2 gmppen staten enbart gjort ett åtagande men inte inbetalat det garanterade
beloppet, bör självfallet inte diskvalificera åtgärden som otillräcklig. Om en
stal av Sveriges natur ställer garanti, bör givetvis statens därmed gjorda
åtagande anses likvärdigt med ett till fullo inbetalt belopp. Denna inställning
bör redovisas från svensk sida vid diskussionema med Cooke-kommittén. Banken
har ingen invändning mot förslaget att gmndfond i fortsättningen betecknas
garantifond.

3.10 Svenska skeppshypotekskassan

Kassan
hemställer att kassans garantifond, som uppgår till 167 milj. kr., all jämföra
med del egna kapitalet i form av reservfond på 230 milj. kr., även
fortsättningsvis får jämställas med reservfonden vid beräkning av kapitalbasen
för att Kassan skall kunna tillgodose rederinäringens kommande
finansieringsbehov. Garantifonden är för Kassan värdefull eftersom den skapar
bättre villkor på kapitalmarknaden till nytta för sjöfarten.

Om
ett bibehållande av garantifonden som kapitalbas till följd av internationell harmonisering
inte skulle visa sig möjlig förordar Kassan att staten tillskjuter
garantifondens belopp i sådan form att den kan omvandlas till reservfond. Stöd
härför finns i den av kapitaltäckningsgmppen föreslagna lagtexten. Eftersom Cooke-kommitténs
arbete för närvarande icke synes syfta till folkrättsligt bindande
överenskommelser torde något hinder inte föreligga mot ett förverkligande av
Kassans synpunkter. Det . kan i detta sammanhang finnas skäl påpeka att som
ytterligare säkerhet för Kassans fordringsägare tjänar en på visst sätt
begränsad personlig betalningsskyldighet för Kassans låntagare i händelse av
Kassans likvidation. Beloppet uppgår för närvarande till 97 milj. kr. Med
hänsyn till det behov av reservuppbyggnad som eljest föreligger hemställer Kassan
att statsmaktema tämligen snart tillkännager sin principinställning till den
flaskhals för skeppsfinansiering som sålunda kan fömtses.

3.11 Finansbolagens förening

Föreningen
har ingen invändning mot principen att det i primärt kapital skall medräknas bl.a.
ett belopp som motsvarar 50% av bolagets reserver för utlåning, obligationer
och aktier samt av överavskrivningar på leasing, men ifrågasätter om man inte i
lagtexten bör fömtse möjligheten av att företagsskatlesalsen kan komma att
ändras. Den latenta skatteskulden kan alltså komma att minska (det är mindre
troligt att den ökar). Inledningen till 4 kap. 8 § andra stycket
kapitalmarknadslagen skulle förslagsvis kunna formuleras sålunda: "Med
primärt kapital avses dels eget kapital, dels ett belopp som svarar mot
bolagets reserver efter avdrag för latent skatteskuld".

När
det gäller de s. k. garantifondema är det gmppens uppfattning att de

särskilda garantifonder som kreditmarknadskommittén föreslagit för spar

bankernas och föreningsbankemas del skulle få inräknas i det primära 15

s. 166 Kontrollera mot PDF

kapitalet. De
garantifonder som nu utgör bas för upplåningen i finansbo- Prop. 1989/90:43
lagen skulle tydligen under vissa förhållanden kunna inräknas i det supple-
Bilaga 2 mentära kapitalet, medan flertalet fonder över huvud taget inte skulle
få ingå i kapitalbasen. Föreningen finner det egendomligt att garanti som
hittills ansetts vara en fullvärdig dd av kapitalbasen plötsligt helt skulle
bli värdelös i sammanhanget. Det borde här finnas ett utrymme för särregler för
finansbolagens vidkommande, särskilt som Cooke-reglema egentligen inte avser
andra institut än bankerna. Behovet av insättarskydd är ju inte så stort i
finansbolagen att man i fråga om dessa måste vara lika rigid som man måste mot bankema.
Föreningen tar vidare för givet atl om finansbolagens garantifonder, etc. i
framtiden konstmeras på ett sätt som i princip gör dem jämförliga med
sparbankernas, skall de ingå i det primära kapitalet, inte i del
supplementära.

Beträffande
förlagslån anser gmppen uppenbarligen att lån med kortare urspmnglig löptid än
fem år i praktiken inte är alt anse som riskbärande kapital utan som vanliga
lån som följaktligen inte bör ingå i kapitalbasen. Föreningen är tveksam till etl
sådant resonemang och anser att rapporten på denna punkt bör kompletteras med
en utredning om förlagslånens längd och frekvens i kreditinstituten. Det bör
observeras att finansbolagens upplåning numera är mycket kortfristig, sällan
längre än sex månader och oftast på högst tre månader. Man måste alltså utgå
ifrån att ett som förlagslån mbricerat tillskott med en längre löptid än ett år
är tänkt som ett långfristiskt tillskott. För att vara helt på den säkra sidan
borde man i alla händelser kunna föreskriva att förlagslån med en ursprunglig
löptid på två år eller längre i sin helhet skall ingå i det supplementära
kapitalet (upp till 50% av det primära kapitalets storlek).

3.12 Svenska Fondhandlareföreningen

Föreningen
anser det felaktigt att endast 50 % av värderegleringsreservema får inräknas i
det primära kapitalet och föreslår att reserverna får inräknas till hela sitt
belopp. Man bör nämligen i detta sammanhang beakta reservernas funktion såsom reservering
för eventuella förluster. Som sådana kan reserverna utnyttjas till hela sitt
belopp och bör därför även i sin helhet inräknas i det primära kapitalet.

3.13 Landsorganisationen i Sverige (LO)

I
samband med anpassningen till de av Cooke-kommittén föreslagna nor

merna krävs vissa modifieringar av kapitalbegreppet i svensk banklagstift

ning, eftersom kommittén definierar eget kapital på ett annat sätt än som

svensk praxis och olika värderegleringsfonder och andra reserveringar har

också olika karaktär jämfört med utländsk praxis. LO har inte anledning

rikta invändningar mot de framförda förslagen till definition av primärt

kapital och supplementärt kapital. 166

s. 167 Kontrollera mot PDF

3.14 AB Svensk Exportkredit Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 SEK:s
garantifond uppgår till 600 milj. kr. Intill högst ett belopp motsvarande
aktiekapitalet (700 milj. kr.) får garantifonden inräknas som upplå-ningsrättsgmndande
kapital enligt gällande bolagsordning. Garantifonden har skapats för att stärka
kapitalbasen i SEK. För bolagets fordringsägare/ obligationsinnehavare är
garantifonden känd och det är rimligt att anta, att garanlifonden av dessa
tillmätts lika stor betydelse som övrigt riskbärande kapital i bolaget, inte
minst mot bakgmnd av att garantifondsutfäs-telsen är lämnad av staten med 300
milj. kr. och av bankerna med resterande 300 milj. kr., bland vilka de tre
bankerna med AAA-rating svarar för 228 milj. kr. För SEK:s vidkommande är
garantifonden av stor betydelse såväl för nuvarande upplåningsrättsbestämmelser
enligt bolagsordningen, kapitaltäckningssituationen som för kreditvärdighetsbedömningen.

Det
torde ej heller råda någon som helst tveksamhet om att värdet av garantifonden,
först och främst vad avser den del som staten garanterar, är fullgott. Detta är
en logisk slutsats av de regler som gäller för fordringar på stater i Cooke-bestämmdserna.
Även för den återstående delen, som garanteras av bankema, följer enligt
nämnda regler att ett högt värde måste åsättas densamma.

Utformningen
av SEK:s garantifond innebär att staten och bankerna har förbundit sig alt
svara för SEK:s förbindelser med sammanlagt 600 milj. kr. och att SEK har rätt
att ta i anspråk garantifonden om bolaget så finner erforderligt för att
fullgöra sina förbindelser. Av staten och bankerna utfärdade
garantiförbindelser torde vara oåterkalleliga, åtminstone såvitt avser
förbindelser som ingåtts när garantifonden funnits. Bokförings-tekniskt torde
ett utnyttjande av fonden innebära att fordringar på utstäl-lama bokförs
samtidigt som eget kapital gottgörs med samma belopp.

SEK
förstår att garantifonder i den bemärkelse som de i Sverige förekommer är
tämligen unika. Delta faktum kan emellertid inte medföra att garantifondens
reella innebörd inte skall kunna få betydelse vid utformningen av de
nationella reglerna. Det från svensk sida bedömda värdet av garantifondema avspeglas
av tidigare regler och lagstiftning samt av kreditmarknadskommitténs förslag,
där garantifonder skulle tillåtas ingå i kapitalbasen med ett belopp intill fem
gånger aktiekapitalet. SEK:s garantifond är även i förhållande därtill mycket
försiktigt tilltagen.

För
SEK är det av mycket stor betydelse att lagreglerna inte leder till någon
omotiverad försämring av kapitalbasen, eftersom detta skulle kunna påverka
bedömningen av SEK på de internationella kapitalmarknaderna i negativ
bemärkelse. En sådan förändrad bedömning skulle kunna fördyra SEK:s
upplåningskostnader, vilket skulle stå i bjärt kontrast mot syftet med SEK,
nämligen att främja svensk export. Sammanfattningsvis är det således vår
förhoppning atl utformningen av de svenska reglema skall utgå från
garantifondens reella innebörd samt även medge att de speciella omständigheter
som råder i vårt fall beaktas.

Kapitaltäckningsgmppen
föreslår vidare att avräkning skall ske för ak

tieinnehav i kreditinstitut som inte konsolideras; dock att avräkning inte

skall ske vid.smärre aktieinnehav, som utgör högst 5% av ägarbolagets eget ,.j

s. 168 Kontrollera mot PDF

kapital och högst 5% av
det ägda bolagets eget kapital. Kreditmarknads- Prop. 1989/90:43 kommittén å
sin sida föreslog en utvidgad konsoliderad kapitaltäckning då Bilaga 2
ägarandelen uppgick till minst 20% av det ägda bolaget. Kreditmarknadskommittén
konstaterade att härigenom omfattades inte Företagskapital AB, AB Svensk
Exportkredit och AB Industrikredit av del utvidgade konsolideringsförfarandet.

SEK
anser att starka skäl finns att medge att aktieinnehav i SEK inte skall behöva
avräknas från kapitalbasen i ägarbankema. SEK ägs till 50% av staten och till
50% av elva affärsbanker. Ägareförhållandet innebär att ingen bank kan anses ha
ett dominerande inflytande eller ett ägaransvar i SEK. Aktietillskottet från bankema
i SEK kan anses relativt begränsat i förhållande till bankernas storlek. Vidare
bör i sammanhanget beaktas den speciella uppgift som låg bakom SEK:s bildande,
nämligen för bankerna att tillsammans med staten lösa exportindustrins krav på
extern finansiering vid exportaflarer. Bankernas engagemang i SEK bör därför
kunna ses som ett samhälleligt intresse. Förslagets genomförande skulle få till
resultat att tre ägarbanker måste göra avräkning för sitt aktieinnehav i SEK
medan de övriga bankerna inte behöver avräkna aktieinnehavet. SEK anser mot bakgmnd
av vad här anfärts att bankemas aktieinnehav i SEK bör undantas från avräkning.

3.15 Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB)

SBAB
anser att vid beräkningen av kapitalbas bör obeskattade reserver beaktas med
utgångspunkt i de nya skattesatser som kommer att föreslås för år 1991.

3.16 Sveriges Investeringsbank AB

Investeringsbanken
anser att vid beräkning av eget kapital bör statens garanti för
Investeringsbankens föriJliktdser jämställas med aktiekapital. Ur
fordringsägares synvinkel är garantin av lika värde som inbetalt aktiekapital.

3.17 Svenska Revisorssamfundet (SRS)

Med
anledning av vad kreditmarknadskommittén anför om leasing vill

samfundet erinra om att rättsläget vad gäller säkerhet för leasing av lös

egendom inte är så klart som utredningen anför. Som exempel är det inte

klartlagt att leasegivaren i alla fall har separationsrält beträffande lea

singobjektet vid leasetagarens konkurs. I själva verket är del sakrätlsliga

positiva stödet för att nyttjanderättshavare saknar sakrättsligt skydd tämli

gen svagt. Del består främst av två äldre rättsfall (NJA 1905 s. 329 och

1917 A 429) och vissa uttalanden i förarbeten och doktrin där man synes

ha utgått från att skydd saknas. Härtill bör läggas att vissa leasingavtal har

sådan uppläggning att de reellt innebär ett avbetalningsköp. Enligt sam- ]68

s. 169 Kontrollera mot PDF

fundets
mening bör denna osäkerhet beaktas vid riskbedömningen. Mot Prop.
1989/90:43 denna bakgmnd bör inte förslaget att likställa uppkomna reserver
till följd Bilaga 2 av överavskrivning av leasingobjekt med eget kapital
genomföras.

3.18 SABO (Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag)

SABO
anser att föriagslånealternativet bör utredas ytteriigare. Vidare bör övervägas
kontanta statliga tillskott till gmndfonder m. m.

4 Riskklassificeringen m. m.

4.1 Bankinspektionen

När
det gäller riskgraderingen av placeringama innebär det internationella förslaget
enligt bankinspektionen att hänsyn i mindre utsträckning tas till ställda
säkerheter än till kredittagarens person. Detta är en stor förändring i
förhållande till nuvarande regler. Störst betydelse får denna förändring när
det gäller krediter för bostadsfinansiering och för lantbmkets finansiering.
Det ökade kravet som med anledning härav ställs skall emellertid vägas mot den
ökning av kapitalbasen som möjliggörs. Mot bakgmnd av de mycket små förluster
som svenska kreditinstitut lidit på här avsedd utlåning kan det förefalla
omotiverat att höja kapitalkravet för dessa placeringar. Förslaget från
Baselkommittén är i detta avseende en kompromiss där länder med andra
erfarenheter av kreditföriuster inom detta område har gjort eftergifter för atl
möta kravet från länder som Sverige med krav på ett större hänsynstagande lill
krediter som säkrats med pantbrev i bostads- och lantbmksfastigheter.
Inspektionen accepterar denna kompromiss.

Baselkommitténs
förslag innebär också att placeringar hos försäkringsbolag eller krediter som
garanterats av sådana bolag kommer att behandlas annorlunda än för närvarande.
Dessa har hittills inte fordrat någon kapitaltäckning men skulle enligt
förslaget komma alt fordra 8%. Anledningen till detta är enligt vad bankinspektionen
har sig bekant att kapitaltäckningskrav inte uppställs för försäkringsbolag.
Bankinspektionen har redan tagit upp denna fråga i Baselkommittén för beaktande
vid en eventuell revision av förslaget. Målsättningen är att konkurrensneutrala
kapitaltäckningsregler skall införas för banker och försäkringsbolag.

Bankinspektionen
har ingen erinran mot att regler om värdering av räntebärande obligationer i 4
kap. 4§ 1 bankrördsdagen (1987:617) slopas. Denna regel skall heller inte ses
i samband med kapitaltäckningsreglerna.

Den
föreslagna gmpperingen av länder inom OECD resp. utanför denna

gmpp innebär enligt bankinspektionens uppfattning ett rimligt hänsynsta

gande till olika länders kreditvärdighet. Att en sådan uppdelning lämpar

sig mindre väl att ta in i lagtext instämmer bankinspektionen i. 169

s. 170 Kontrollera mot PDF

4.2 Försäkringsinspektionen Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 Försäkringsinspektionen
ifrågasätter om det är riskmässigt motiverat att i

de
svenska kapitaltäckningsreglerna införa en ny riskklass för bankers och fondkommissionsbolags
handelslager i aktier m. m. samt för särskilt riskfyllda placeringar i
kreditmarknadsbolag med så högt kapitalkrav som 24% av summan av placeringarna
inom klassen. Detta är tre gånger det normala minimikrav som antagits av
Baselkommittén.

Från
synpunkter som försäkringsinspektionen har att beakta finner inspektionen det
vara myckel oroväckande att arbetsgruppen i enlighet med Baselkommitténs regler
inte fömtsätter någon särbehandling av fordringar på försäkringsbolag. Kapitaltäckningsgmppen
har dock enligt sitt betänkande övervägt att beträffande försäkringsbolag med
svensk koncession göra ett avsteg från Baselkommitténs regler och som för
närvarande är fallet låta fordringar på sådana försäkringsbolag vara förenade
med reducerat kapitalkrav på motsvarande sätt som fordringar på banker. Enligt
betänkandet torde Baselkommittén komma att ta upp denna fråga till förnyad
prövning. Försäkringsinspektionen utgår från att den fortsatta prövningen
kommer att leda fram till att fordringar på försäkringsbolag blir i berört
hänseende behandlade på motsvarande sätt som fordringar på banker. För
kreditförsäkringen i de svenska försäkringsbolagen torde en sådan lösning av
frågan ha en avgörande betydelse vad gäller de framtida möjligheterna att verka
på marknaden.

4.3 Riksskatteverket

Riksskatteverket
anser att uppdelningen i fem riskklasser kan vålla problem i fråga om poster
utanför balansräkningen, eftersom etablerad redovisningspraxis, god
redovisningssed, saknas på området.

4.4 Kammarrätten i Göteborg

Kammarrätten
finner del anmärkningsvärt att bottenkrediter i kontors-, industri- och
jordbruksfastigheter skall jämställas med blancokrediter. Detta förhållande och
det kapitaltäckningskrav som avses bli gällande för bostadskrediter kommer
uppenbarligen att innebära en utökad differens mellan inlåningsräntor och
utlåningsräntor om inte de olika instituten i stället väljer att expandera i
långsammare takt. Vidare torde utlåningen enligt kammarrättens mening komma att
öka från långivare som inte omfattas av de föreslagna kapitaltäckningsreglerna,
t. ex. försäkringsbolagen. Kammarrätten anser vidare att det borde vara
möjligt att vid jordbruksbelåning behandla boningshusen efter de regler som
gäller bostadsbelåning i allmänhet.

4.5 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Det
högsta minimikravet enligt Cooke-reglerna är 8%. Detta krav omfat

tas av en restgmpp som sträcker sig alltifrån lån med botteninteckning i 170

s. 171 Kontrollera mot PDF

jordbmksfastighei
till aktier och annat riskkapital i olika former. I kapital- Prop. 1989/90:43 täckningsgmppens
förslag finns emellertid efter direkt förebild i kredit- Bilaga 2
marknadskommittén också en grupp av tillgångar för vilka kapitalkravet uppgår
till 24%. För banker och fondkommissionärer omfattar denna grupp aktier,
emissionsbevis och andelar som utgör handelslager. För dessa värdepapper är
kapitalkravet för närvarande 8 resp. 20% för nämnda institut. För finansbolag
gäller en upplåningsrätt som grovt kan översättas i ett kapitalkrav på 8%
oavsett placering. För dessa inskränks enligt den föreslagna
kapitalmarknadslagen möjligheterna till förvärv av aktier till att gälla enbart
då bolaget medverkar vid emission (förvärvet kräver bankinspektionens
tillstånd) eller i ett företags långsiktiga anskaffning av eget kapital. 1
förstnämnda fall föreslås kapitalkravet uppgå till 8%, detsamma som skulle
gälla för banker och fondkommissionärer vid motsvarande förvärv, medan det i
sistnämnda fall skulle sättas till 24% för en restgmpp som också innefattar förlagslån,
vinstandelslån m. fl. placeringar som ej är tillåtna för bank.

Det
ligger i sakens natur att kapitalkraven måste fastställas med ett ganska stort
mått av godtycke. Det är därför lika svårt att på objektiva grunder hävda att
24% är ett för högt kapitalkrav som att det är väl avvägt med hänsyn till
föreliggande risker. Mot bakgrund av den ökade konkurrens som kan förväntas
vid en avveckling av valutaregleringen och friare etableringsregler bör det
enligt fullmäktiges mening föreligga starka skäl för att markant avvika från minimireglema
i Cooke-rapporten.

Omfattningen
av det handelslager som banker och fondkommissionärer får hålla är ganska snävt
begränsad i lag. Ett kapitalkrav på 24% skulle därför sannolikt inte vara
alltför betungande. Å andra sidan skulle ett lägre krav knappast innebära en
påtagligt högre risknivå i banken eller hos fondkommissionären. Mer kännbart
riskerar 24%-kravet alt bli om det, som föreslås, tillämpas vid medverkan till etl
företags anskaffning av eget kapital och vid placeringar i förlagslån,
vinstandelslån m. m. Högre kapitalkrav än andra länder försämrar
konkurrensläget. Dessutom kan krav som framstår som för höga i förhållande till
den risk som förknippas med placeringen leda till olika organisatoriska anpassningar
enbart med syftet att undvika de högre kostnader som följer av ett sådant krav.

Mot
angivna bakgmnd bör enligt fullmäktiges mening kapitalkravet på ifrågavarande
placeringar under rådande omständigheter inte fastläggas till högre än 8 %.

4.6 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Förslagen
till kategoriindelning av finansiella tillgångar i olika riskklasser

tar sin ansats i de olika grader av kreditrisk som dessa innebär. Även om

en rad andra risker finns i finansinstituten av typ ränterisker, valutarisker

etc. kan, i avvaktan på Cooke-kommitténs vidare arbete, den av kapital

täckningsgruppen föreslagna strukturen lämpligen utgöra grunden för de

svenska reglerna.

Den största förändringen för riksgäldskontorets del jämfört med nuva- 171

s. 172 Kontrollera mot PDF

rande regler är att bankcertifikat,
bankobligationer och värdepapper emit- Prop. 1989/90:43 terade av
mellanhandsinstituten skall kräva kapitaltäckning på 1,6% hos Bilaga 2 banker, fondkommissionsbolag,
fondhandlarbolag och kreditmarknadsbolag. För närvarande kräver dessa
värdepapper ingen kapitaltäckning. Den föreslagna höjningen leder i sig till
ökade upplåningskostnader för bankerna och mellanhandsinsliluten till följd av
att bankemas och handlamas avkastningskrav höjs.

Motivet
för att enbart staters, kommuners och centralbankers skulder skall kräva noll i
kapitaltäckning är den speciella ställning dessa har. Enligt fullmäktiges
mening är detta rimligt. Vad gäller bankema och mellanhandsinstituten kan
följande anföras. Den historiska erfarenheten visar att kreditrisken i dessa
institut i Sverige varit nära noll. Emellertid kommer den ökande intemalionaliseringen
att ändra på dessa instituts verksamhet. Detta kommer enligt fullmäktiges
mening att göra det rimligt att beakta intemationella erfarenheter.

4.7 Näringsfrihetsombudsrnannen (NO)

NO
anser att förslaget att vid riskklassindelningen jämställa fordringar på
försäkringsföretag med annan afl!ars verksam het kan komma att få negativa
konsekvenser för försäkringsföretagen. Från svenska utgångspunkter synes denna
klassificering tveksam. Speciellt kommer uppenbarligen kreditförsäkringsbolagen
att drabbas. Då dessa bolag driver verksamhet som delvis direkt konkurrerar med
bankemas garantigivning är NO kritisk till en förändring som på sakligt sett svaga
gmnder försämrar kreditförsäkringsbolagens konkurrensfömtsättningar och
indirekt således gynnar bankema. NO fömtsätter att denna fråga kommer att
uppmärksammas i den vidare behandlingen av Cooke-kommitténs rapport.

4.8 Svenska Bankföreningen

Bankföreningen
anser att svenska försäkringsföretag, vilka står under noggrann övervakning av
försäkringsinspektionen, även i fortsättningen måste anses vara avsevärt mer
säkra som låntagare än andra låntagare, generellt sett. Detta motiverar
betydligt lägre kapitalkrav än 8%, varför bankföreningen föreslår att dessa
fordringar, på samma sätt som hittills, får samma kapilalkrav som fordringar på
svenska banker, dvs. 1,6 % enligt de föreslagna reglema. Enligt förslaget avses
vid riskklassificeringen en åtskillnad göras mellan fordringar på stater,
kommuner, banker m. fl. inom resp. utanför OECD-området. Bankföreningen anser
det logiskt att en motsvarande åtskillnad görs även mellan fordringar på
försäkringsföretag inom resp. utanför OECD-området.

Enligt
de inom Cooke-kommittén överenskomna minimiregler, som

varje land i och för sig har frihet att skärpa, finns ingen kategori som har

högre krav än 8%. Gmppens förslag i fråga om aktier, emissionsbevis och

andelar i handelslager innebär därför en tredubbling av Cooke-reglernas

maximikrav. Bankföreningen anser det inte motverat att denna kategori

av tillgångar skall bedömas vara mer riskabla i Sverige än i andra länder. 172

s. 173 Kontrollera mot PDF

Härtill
kommer att för denna typ av tillgångar gäller i Sverige en lagstad- Prop.
1989/90:43 gad volymbegränsning, som reducerar risktagandet. Bankföreningen
före- Bilaga 2 slår därför att kapitalkrav på 8 % skall gälla även för
denna kategori.

Bankföreningen
tycker det är riktigt att kapitalkrav inte skall gälla för bl. a. fordran på
ett företag som ingår i samma koncem som institutet i fråga, men vill för sin dd
tillägga att kapitatalkrav inte heller bör gälla för fordran som garanteras av
ett företag inom samma koncem som institutet i fråga. Vid upprättande av en koncembalansräkning,
som utgör gmnden för det konsoliderade kapitalkravet, elimineras visserligen intemposter,
men eftersom gmppen föreslår att även vart och ett av en koncems institut skall
iaktta kapilalkrav, kan dubbelräkning uppkomma för koncernen som helhet. Om
exempelvis ett moderbolag är bank och utfärdar garanti för ett dotterbolags
(ett fastighetsinstituts) fordringar, skall enligt förslaget moderbolaget
räkna exempelvis 8% kapitalkrav för utsällda garantier och dotterbolaget 1,6%
kapitalkrav för fordringar som svensk bank garanterar. Detta innebär att koncemen
som helhet måste klara en kapitaltäckning på 9,6% av dotterbolagets fordringar,
vilket inte kan vara avsikten. Om dotterbolaget i stället överlåter sina
fordringar till moderbolaget, blir kapitalkravel 8%, dvs. detsamma som vid
beräkningen gmndad på koncemba-lansräkningen. Bankföreningen anser att dennna inkongmens
måste rättas lill på så sätt att kapitalkrav inte skall gälla för vare sig
fordringar inom en koncern eller fordringar som garanteras av förelag inom
samma koncern. Detta problem skulle dock inte uppkomma, om bankföreningens
förslag under konsoliderad kapitaltäckning beaktas.

4.9 Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen
framhåller att bostadsfinansieringen är ett betydande problem för
sparbanksrörelsen när det gäller en anpassning av kapitaltäckningsreglerna lill
internationella förhållanden. Även för andra banker uppkommer betydande
svårigheter i detta avseende. Det finns därför all anledning att, inom ramen
för Cooke-kommitténs förslag, söka åstadkomma så fördelaktiga lösningar som
möjligt för den svenska kreditmarknaden. Om statliga garantier infördes på fastighetskreditgivningens
område, skulle det inte uppkomma något krav på kapitaltäckning. Enligt Sparbanksföreningens
mening bör en sådan lösning övervägas.

Vad
gäller fordringar på och garantier av försäkringsbolag torde del

enligt Sparbanksföreningen vara ett ovedersägligt faktum att del för svens

ka förhållanden inte föreligger någon säkerhelsmässig skillnad mellan des

sa och motsvarande fordringar på och garantier av banker. De svenska

försäkringsbolagen har en soliditet som inte torde stå bankernas efter, och

tillsynen över försäkringsbolagen är i princip lika betryggande som tillsy

nen över bankema. Det kan därför från risksynpunkt inte vara något

problem med att i den svenska lagstiftningen behandla fordringar på och

garantier av försäkringsbolag med svensk koncession lika med bankford

ringar och bankgarantier, dvs. enligt ett till 1,6% reducerat kapitalkrav.

Sparbansksföreningen hemställer att försäkringsfordringar och försäk

ringsgarantier behandlas på nu angivet sätt i den kommande lagstiftning- 173

s. 174 Kontrollera mot PDF

en. Skulle så inte vara
möjligt i nuläget av intemationella hänsyn, är det Prop. 1989/90:43
oundgängligen nödvändigt att man från svensk sida ser till att frågan tas
Bilaga 2 upp till förnyad prövning i Cooke-kommittén och att de svenska förhandlarna
sätter in all kraft på att föirsöka nå ett resultat som tillgodoser de enligt
Sparbanksföreningens mening berättigade svenska synpunkterna och kraven i detta
avseende.

Kapitaltäckningsgmppen
föreslår, i analogi med kreditmarknadskommitténs förslag till kapitaltäckning
av ett kreditmarknadsbolags mest riskfyllda placeringar, att dessa placeringar
riskklassificeras så att de tas upp till ett belopp som motsvarar 300% av
placeringarnas bokförda värde. Detta innebär i realiteten ett kapitaltäckningskrav
uppgående till 24%. Sparbanksföreningen har i och för sig inget att invända mot
att särskilt riskfylld placeringar föranleder högre kapitalkrav än 8%. En
konsekvens av ovannämnda förslag för kreditmarknadsbolagen syns emellertid vara
att den verksamhet som utgör fastighetsleasing kräver 24% kapitaltäckning.
Detta är enligt Sparbanksföreningens mening inte rimligt. Verksamheten
omfattar fast egendom och innebär generellt sett inte ett sådant risktagande
som bör motsvara ett så högt kapitaltäckningskrav som 24 %. Enligt
Sparbanksföreningens mening är 8% ett med hänsyn till de med verksamheten
förknippade riskema mera rimligt kapitalkrav.

Kapitaltäckningsgmppen
föreslår även att det inte skall gälla något kapitalkrav för fordringar inom en
koncem. Som skäl anförs alt det saknas anledning att föreskriva särskilt
kapitalkrav för sådana intema fordringar. Detta är högst rimligt, och förslaget
välkomnas av Sparbanksföreningen. Det anförda skälet för förslaget talar
emellertid med samma styrka för att intema garantier inte heller skall
föranleda kapitalkrav. Sparbanksföreningen hemställer därför att den
ifrågavarande bestämmelsen kompletteras så att kapitalkrav inte heller kommer
att gälla för garantiförbindelser inom en koncem.

4.10 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Även
om SFF anser att det inte finns sakliga skäl att kraftigt omvärdera risken vid
belåning av svenska bostadsfastigheter tvärtom finns en rad faktorer som
talar för att risken i Sverige är lägre än i många andra länder kan SFF
acceptera förslaget som ett tillmötesgående vid den viktiga intemationella anpassningen.

När
det gäller kapitaltäckningskrav för jordbmkskrediler mot säkerhet i pantbrev i jordbmksfastigheter
har kapitaltäckningsgmppen föreslagit helt i enlighet med Cooke-kommitténs
regler att kapitaltäckningskravet höjs drastiskt i förhållande till nuvarande
lagregler. SFF kan konstalera att Cooke-kommittén mot bakgmnd av erfarenheterna
av kreditgivning till bl.a. lantbmk i USA bedömer lantbmkskrediter som
riskabla.

De
svenska erfarenheterna av krediter till lantbmket är dock helt annor

lunda. Förluster på jordbmkskrediler är små, för föreningsbankernas del

sällsynta. SFF anser att följande faktum talar för att ett reducerat kapital

krav bör åsättas krediter mot säkerhet av jordbmksfastighei. Säkerheten

utgörs av fast egenom med minst lika bestående värde som fast egenom för 174

s. 175 Kontrollera mot PDF

bostadsändamål.
Produktionsfömtsättningarna i Sverige är gynnsamma, Prop. 1989/90:43 bl. a. är
kombinationen jordbmk-skogsbmk vanlig, vilket är relativt unikt Bilaga 2 vid en
intemationell jämförelse. Denna kombination innebär ur lantbrukarnas synpunkt
en riskutjämning, som även minskar risken för kreditgivaren. Det framstår som
stötande att kredit mot säkerhet av jordbmksfastighei ur kapitaltäckningssynpunkl
skulle kunna jämställas med blancokrediter.

En
så kraftig skärpning av kapitaltäckningskravet som kapitaltäckningsgruppen
föreslagit leder till att kreditinstitutens kapitalbaser måste förstärkas. SFF
utgår ifrån att detta leder till inte obetydligt höjda räntor för lantbmkare.
Dessa kostnadsfördyringar för lantbmkarna förs sannolikt vidare till andra led
i kedjan, ytterst till konsumenterna. SFF vill peka på att kostnaden tenderar
att växa då de vandrar i olika led. Det är naturligtvis angeläget att varje
tendens till onödiga kostnadshöjningar elimineras. SFF anser det orimligt att
svenska jordbmkare och ytterst livsmedelskonsumenter skall drabbas av höjda
kostnader enbart av den anledningen att jordbmket i andra länder, främst USA,
haft problem och bedöms som riskabelt ur kreditgivarsynpunkt. SFF anser därför
alt kapitaltäckningskravet för jordbmkskrediler skall likställas med kravet
för bostadskrediler, dvs. 4%. Om detta skulle visa sig omöjligt med hänsyn till
kravet på internationell harmonisering yrkar SFF att staten vidtar andra
åtgärder eventuellt i form av ett garantisyslem som leder till att det
faktiska kapitaltäckningskravet reduceras på motsvarande sätt.

SFF
tillstyrker förslaget om att kapitalkrav ej erfordras för fordringar inom en
koncern eller för fordringar som en sparbank och Sparbankernas Bank resp. en
föreningsbank och Föreningsbankemas Bank har på varandra. SFF föreslår att det
kompletteras även med garantier. Interna fordringar och garantiförbindelser
bör rimligen likabehandlas ur kapitaltäckningssynpunkl.

4.11 Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

Kassastyrelsen
vill sätta ett frågetecken för tolkningen av vad som skall anses vara
betryggande pantsäkerhet i bostadsfaslighet, och som därigenom skall berättiga
till reducerad kapilaltäckning jämfört med de flesta andra lån. Enligt
styrelsen mening kan det knappast sägas vara i riktlinjernas anda att medge
att lån ända upp till 100 % a v en fastighets uppskattade värde skall berättiga
till den lägre riskklassificeringen. En rimlig övre gräns för vad som skall
anses vara ett lån med realsäkerhet kan knappast ligga högre än ca 85 % av ett
uppskattat fastighetsvärde, både med tanke på den osäkerhet som alltid vidlåder
ett uppskattat värde och med tanke på de räntor och kostnader som tillkommer i
en situation där en långivare tvingas realisera panten för atl täcka sin
fordran.

En
annan sak är att en inteckning, som urspmngligen legat alltför högt,

efter några år naturligtvis som följd av en fastighetsprisuppgång kan visa

sig ha kommit under 85-procentsgränsen. Det bör då vara möjligt att efter

någon form av förenklad ny värdering få motsvarande lån omklassificerat i 175

s. 176 Kontrollera mot PDF

den
lägre riskkategorin. För institut som lämnar långfristiga lån är detta en Prop.
1989/90:43

viktig fråga. Bilaga 2

Kassastyrelsen
vill också ta upp en fråga som diskuteras i kapitaltäckningsgmppens
promemoria, men som inte föranlett något förslag. Det gäller synen på
försäkringsbolag som garantigivare eller låntagare. I dag räknas enligt bankrörelsdagens
regler försäkringsbolag med svensk koncession som jämställda med banker,
vilket bl.a. innebär att ett lån som täcks av en kreditförsäkring anses om en
nollrisk på samma sätt som etl bankgaranterat lån. I Cooke-kommitténs dokument
behandlas denna fråga inte alls, vilket innebär att ett lån med
kreditförsäkring inte får annan behandling än alla andra lån som placeras i
högsta riskklassen. Lån med bankgaranti däremot räknas i 20-procentsklassen.
För långivare som i likhet med Stadshypotek konkuirerar med bankkoncernerna är
detta en stor nackdel. T.ex. är det av stort värde att för byggnadskrediter,
där tilläggssäkerhet ofta är aktuell, kunna utnyttja kreditförsäkring som ett
alternativ till en bankgaranti. Om krediten i det ena fallet kräver 8%
kapitaltäckning men i det andra bara 1,6%, blir de inte längre jämförliga.
Kassastyrelsen ser det därför som angeläget att man från svensk sida söker få
en lösning på detta problem. Det kan också med fog hävdas att svenska
försäkringsbolag står under en offentlig tillsyn som är likartad med den som
bankinspektionen utövar över kreditföretag. När Cooke-dokumentets bankbegrepp
på goda gmnder i den svenska bearbetningen får avse i princip samtliga
företagstyper som står under bankinspektionens tillsyn, borde det inte vara
främmande alt föra även försäkringsbolagen dit.

4.12 Sveriges allmänna hypoteksbank

Hypoteksbanken
finner det märkligt att lån mot säkerhet av pantbrev i

jordbmksfastighei föreslås bli placerade i en kreditriskklass avsedd för

krediter som matematiskt bedöms ha dubbelt så stor kreditrisk som lån

mot pantbrev i bostadsfastighet. Banken anser att sekellånga erfarenheter i

Sverige torde visa att jordbmksfastigheter i kredithänseende är säkrare än

bostadsfastigheter. Under den senaste tioårsperioden har Landshypotek

fått vidkännas förluster på endast ett par miljoner kronor. Detta är, mot

bakgmnd av den totala utlåningen på ca 21 miljarder kronor, helt försum

bart. Rent allmänt kan dämtöver hävdas beträffande jordbruket i Sverige

alt de svenska jordbmksföretagen, jämfört med jordbmk i andra länder i

Europa, kräver en lägre kapitaltäckning än de senare. Skäl för detta är bl. a.

att det i Sverige ofta rör sig om kombinerade företag med flera verksam

hetsgrenar. Man kan även peka på genomsnittligt hög klass på såväl

byggnadsbestånd som maskinpark. Vidare består jordbukarnas markinne

hav ofta till en betydande del av produktiv skogsmark. Denna utgör en

väsentlig stabil ekonomisk säkerhelsmässig tillgång. För skogens beståen

de värde talar våra goda naturliga förutsättningar för skogsbruk, en väl

utvecklad skogsbruksteknik samt yrkesskicklig arbetskraft. Svensk skogs

industri är av hög internationell klass. Den kan vidare förädlas och med

framgång konkurrera på väridsmarknaden. Vår närhet till Västeuropa är

en fördel. 176

s. 177 Kontrollera mot PDF

Starka skäl talar sålunda
för att man gör ett undantag från de internatio- Prop. 1989/90:43 nella Cooke-reglernas
8% kapitaltäckningskrav vid lån mot säkerhet av Bilaga 2 pantbrev i jordbmksfastighei
och i stället i kapitaltäckningshänseende anser lån till jordbruksfastighet
jämställda med lån lill bostadsfastigheter, som har kapitaltäckningskrav på 4%.
Några formella hinder för Sverige att göra ett nationellt undantag för
lantbrukslån torde inte föreligga. Om den föreslagna skillnaden i fråga om kapitaltäckningskrav
mellan bostadskrediter och krediter till jordbmket ändå kommer till stånd, bör
uppdelningen av taxeringsvärdet för jordbmksfastighei mellan bostadsdelen och
övriga delar ligga till gmnd för en uppdelning av kapitaltäckningskravet. För
bostadsdelen bör i så fall en reducerad kapitaltäckning beräknas.

4.13 Finansbolagens förening

Den
sammantagna effekten av gruppens förslag rörande klassificeringen av
tillgångarna torde enligt föreningen bli att kapitalkraven på kreditinstituten
ökar. Detta är främst hänförligt till ett mycket högt kapitalkrav för faslighelsinnehav
samt för bankerna till att fordringar på andra kreditinstitut inte längre
skall vara undantagna från kapitalkrav.

Värderingen
av balansräkningens poster är ett resultat av internationella diskussioner.
Önskemål från vissa större länder inom OECD har tillåtits slå igenom. Cooke-reglerna
tar liten hänsyn till rent nationella förhållanden. Detta har t.ex. resulterat
i att man har fått ge avkall på svenska erfarenheter av kreditgivning som tar
sin utgångspunkt i det enskilda kredilavtalel pch dess säkerhet. Särskilt
påtagligt är detta på fastighetskre-ditsidan. Det torde te sig helt främmande
för svenska kreditgivare att tänka sig en kapitaltäckning på 4% för
bostadskrediter och 8% för andra fastighetskrediter. Detta antyds också i
promemorian, men försvaras med att kapitalbasen i stället beräknats mera
generöst. Men detta är i sin tur riktigt endast om några större ingrepp inte
görs i reglerna om beskattning av företagens värderegleringsreserver. Som
föreningen tidigare har erinrat om talar emellertid nu mycket för att regler
kommer om tvångsupplösning och avskattning av sådana reserver.
"Balansen" i Cooke-reglerna faller därmed och det finns följaktligen
all anledning att se till att tillgångarna i balansräkningen värderas och
kapitaltäcks på ett sätt som motsvarar svenska erfarenheter.

En
konsekvens av gruppens förslag är att leasingtillgångar hamnar i
uppsamlingsklassen, dvs. fordrar en kapitahäckning om 8%. Kreditmarknadskommittén
hade efter studier av leasingmarknaden funnit att leasingobjekt borde ligga i 4%-klassen.
De skäl som föreningen ovan redovisat för en annorlunda syn än gruppens på
frågan om kapitaltäckning av fastighetskrediter gör sig med lika kraft
gällande när det gäller leasingobjekt. / Härtill kommer också att finansiell
leasing hittills och inom överskådlig tid nästan uteslutande erbjuds av
finansbolag. Varken insaltar-, skydds- eller konkurrensaspekter talar därför
för att leasing skulle belastas med kapitaltäckningskrav i enlighet med
gruppens förslag.

Ett
tredje exempel på hur olyckligt reglerna slår för finansbolagens 177

12 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 43

s. 178 Kontrollera mot PDF

vidkommande
gäller panträtt i fakturafordringar. Genom sin stora risk- Prop. 1989/90:43

spridning medför denna finansieringsform myckel små kreditförluster. Bilaga
2

Genom
att frångå principen om att risken i den enskilda krediten skall påverka
kapitalkravet kan Cooke-reglerna på sikt medföra en del nackdelar som borde
uppmärksammas bättre. De minskar så småningom möjligheterna för kreditgivaren
att erhålla säkerheter, vilket kan medföra ökade kreditförluster. De motverkar
möjligheten att åstadkomma en önskvärd prisskillnad mellan krediter med olika
risk. De fördyrar krediter med traditiondh goda säkerheter och låga förluster.

4.14 Svenska Fondhandlareföreningen

Med
kapitaltäckningsgmppens förslag skulle fondlikvider belastas med kapitalkrav.
Detta är dock inte rimligt i fall då fondlikviden helt motsvarar en kortfristig
kredit mot säkerhet i sådana värdepapper, som skulle medföra frihet från
kapitalkravet, om det vore fråga om en vanlig kredit. En fondlikvid avseende
statspapper bör således inte kräva kapitaltäckning, eftersom en vanlig kredit
mot sådan säkerhet inte skulle göra det. Man måste beakta att fondlikviderna
beträffande just sådana papper kan uppgå till mycket stora belopp, varför ett
kapitalkrav skulle avsevärt försvåra eller t.o.m. kunna omöjliggöra vissa
affärer. Del är därför viktigt att dylika fondlikvider går fria från
kapitalkravet.

Fondhandlareföreningen
anser att den internationella anpassningen måste fömtsätta att kapitalkravet
avseende aktier m.m. som utgör handelslager i fondkommissionsverksamhet
inordnas under Cooke-kommitténs regelsystem. Det innebär att kravet avseende
handelslagret bör sättas till 8%. En rent svensk särreglering, såsom kapitaltäckningsgruppen
föreslagit, bör således inte förekomma.

Med
ensartade kapitalkrav för olika slag av institut är det, som redan
understrukits, viktigt att dessa också i övrigt behandlas likvärdigt. Det är
således viktigt att alla dessa institut när de tar egna krediter behandlas på
samma sätt, eller annorlunda uttryckt behandlas som "domestic banks".
Gruppens förslag lorde medföra detta. Denna viktiga princip måste behållas i
den slutliga lagstiftningen.

Banker,
men inte fondkommissionsbolag, har hittills kunnat ge lån mot säkerhet i
premieobligationer utan att detta krävt kapitaltäckning. Fondkommissionsbolag
har dock utan sådant krav kunnat ta premieobligationer i egen portfölj. Denna
skillnad mellan bank och fondkommissionsbolag, och mellan premieobligationer
som kreditsäkerhet och vid eget innehav måste undanröjas. Ett studium av kapitaltäckningsgruppens
förslag (5 kap. 13 §, s. 27, jämförd med 4 kap. 9 §, s. 22, vilken hänvisar
till 2 kap. 9§ bankrörelselagen, och 2 kap. 9 § A5, s.l3) visar att förslaget
tillgodoser detta anspråk. Det är viktigt att det genomförs på det sättet.

Fondhandlareföreningen
hänvisar slutligen till det särskilda yttrandet

av sakkunnige Curt G Olsson, i vilket experten Per-Ola Jansson instämt,

och vilket avser kapitaltäckning i fondkommissionsbolag och banker (av

snitt 9.6.10 i kreditmarknadskommitténs betänkande). Fondhandlareför

eningen instämmer i detta. 178

s. 179 Kontrollera mot PDF

4.15 Landsorganisationen
i Sverige (LO) Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 Det är
enligt LO positivt att förslaget från kapitaltäckningsgmppen innefattar normer
också för åtaganden utanför balansräkningen, vilket blivit en växande
företeelse på gmnd av innovationer i kreditsystemet och försök att kringgå
regler beträffande kassakrav, kreditramar och restriktioner för
nettopositioner.

LO
stöder också kapitaltäckningsgmppens förslag till modifierad indelning av
kreditinstitutens placeringar i olika riskklasser med hänsyn till riktlinjerna
i Cooke-kommitténs förslag. Likaså tillslyrker LO att i princip likvärdiga
kapitalkrav införs för kreditmarknadsbolag.

4.16 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

Förbundet
framhåller att genom kapitaltäckningsgmppens förslag kommer försäkringsföretag
med svensk koncession att från kreditrisksynpunkt jämställas med all övrig
företagsverksamhet innebärande ett fem gånger så högt kapitalkrav som
bankverksamhet. Motsvarande regler blir även gällande för alla finansiella
företag som faller under den föreslagna kapital-marknadslägen. Hämnder faller
de nuvarande finansbolagen och kreditakliebolagen liksom fondkommissionsbolag
och ett nytt institut, fondhandlarbolag. Någon saklig prövning eller analys
för ställningstagandet att jämställa försäkringsföretag med all övrig
företagsverksamhet finns inte.

För
både bank och försäkringsföretag finns särskild lagstiftning som var för sig
tillgodoser särskilda skyddsintressen. För bankväsendet har således insättarskyddet
varit vägledande och för försäkringsföretagen deras förmåga att fullgöra sina
åtaganden gentemot sina försäkringstagare, den s.k. soliditetsprincipen.
Därtill sker för efterlevande av dessa skyddsinlressen offentlig kontroll av
såväl banker som försäkringsföretag genom bankinspektionen resp.
försäkringsinspektionen. Likande regler finns i alla EG-anslutna länder.
Utifrån dessa likartade regelsystem för bank- och försäkringsföretag är det naturligt
och sakligt befogat att jämställa fordringar på dessa företag, såsom också
skett under lång tid i svensk lagstiftning och praxis.

Om
försäkringsverksamheten inte längre skulle åtnjuta lagstiftarens förtroende
som en kreditrisk ställd utom all diskussion skulle det självfallet uppfattas
som mycket negativt av försäkringsföretagen. I synnerhet kommer den
riskklassificering som föreslagits att innebära allvarliga konsekvenser för
kreditförsäkringsverksamhet. Denna verksamhet är helt knuten till skydd för
kreditrisker och därigenom ett komplement till bankernas garantigivning. Detta
torde ej gälla endast Sverige och norden utan även Europa i övrigt där
motsvarande verksamhet bedrivs. Orsaken är inte endast den direkta påverkan,
som bankrörelsdagens regler med anknytande regelverk för t.ex. de föreslagna
kreditmarknadsbolagen utgör, utan även den indirekta påverkan som denna
lagstiftning har på marknaden i övrigt.

Riksförbundets
uppfattning är därför att den föreslagna förändringen av

försäkringsföretags riskklassificering från svensk synpunkt framstår som 179

s. 180 Kontrollera mot PDF

sakligt
omotiverad och stridande mot vedertaget synsätt på försäkrings- Prop.
1989/90:43

verksamhet. Bilaga 2

4.17 Folksam

Bankgaranti
och försäkringsgaranti har i Sverige av lagstiftaren ansetts vara ekvivalenta instmment
och båda leder till ett nollprocentigt kapitaltäckningskrav. Så kommer
framdeles ej att vara fallet, utan försäkringsgarantien drabbas framöver av
ett åttaprocentigl kapitaltäckningskrav. Detta får den något säregna följden
att ringa överensstämmelse mellan formell och materiell säkerhet är för handen.
En garanti från en liten svag bank inom OECD-området kommer formellt sett att
kräva en lägre kapitaltäckning än en försäkringsgaranti utfärdad av bolag med koncession
att i Sverige driva försäkringsrörelse. Eftersom varje garantiställare noggrant
och omsorgsfullt bör prövas med hänsyn till sin bonitet skulle förmodligen
denna bankgaranti inte godkännas som säkerhet för ett engagemang, medan en
svensk försäkringsgaranti, som torde uppfattas såsom förstklassig materiell
säkerhet, på formella gmnder inte ger någon lättnad i kapitaltäckningskravet.

Ett
incitament för låntagare att i dag betala för försäkringsgarantin är att han
härigenom erhåller lån med förmånligare ränta än han annars skulle få.
Skillnaden i räntor blir den marginal inom vilken garantigivaren får arbeta.
Med denna riskavlastning kan en bank även gå utöver gränsen för enhandsengagemang
(påminnas :>kall om noggrann och omsorgsfull prövning av varje engagemang,
som även sker inom försäkringsväriden) och på detta sätt delat med sig av ett
engagemang till en neutral part, försäkringsbolaget, som inte för övriga banktjänster
utgjort något "hot", dvs. inte är en konkurrent.

Tidigare
har riksbanken krävt att investeringar i utländska dotterbolag skall ske med
lånade pengar. Ett antal försäkringsbolag med utländska dotterbolag har till
följd härav lånat hos banker för finansiering av urspmnglig kapitalinsats
eller utvidgning av kapitalbasen. Dessa lån har tidigare varit intressanta för
bankerna, relativt stora belopp och noll i kapitaltäckning, men kanske en
ganska mager marginal. Dessa lån kommer framöver att drabbas av ett åttaprocentigl
kapitaltäckningskrav och konsekvensema kan bli två: Antingen återbetalas lånen
eller också går marginalen upp. En fördyring av upplåningskostnaderna som
försäkringstagarna på något sätt får betala.

Hämtöver
kommer etl annat stort område där bankerna har engage

mang på försäkringsbolagen att drabbas: I USA kräver försäkringsmyndig

heterna att utländska reassuradörer för tekniska reserver skall ställa rem

burser, utfärdade av i landet auktoriserad bank. Dessa kommer nu att

inbegripas i beräkningen av kapitaltäckningskraven och drabbas med 8%.

Den enda tänkbara konsekvensen blir en fördyring av reassuransverksam-

heten, dvs. en mindre lönsamhet på den. 1 Europa överlämnar i allmänhet

försäkringsinspektionerna bedömningen av ålerförsäkringssäkerhelen till

de enskilda bolagen och de ställer normall inte krav på ytterligare säkerhet

i form av remburser från bank. Vissa länder har tidigare åriigen krävt in 180

s. 181 Kontrollera mot PDF

årsredovisningar från
försäkringsbolag, som önskat ta återförsäkring från Prop. 1989/90:43 landet i
fråga, men i samband med den växande integreringen i Europa har Bilaga 2 dessa
krav fallit bort. Större försäkringsfall på senare tid har heU naturligt lett
till att försäkringsbolagen är ytterligt måna om att det återförsäkrings-skydd
man en gång betalt för i förekommande fall håller vid skadekrav. Svenska
försäkringsbolag åtnjuter på de utländska marknadema ell myckel gott anseende
härvidlag.

Argumenten
att undantag från kapitaltäckningsordningen enligt Cooke-kommitténs förslag
skulle kunna kasta någon skugga på de svenska bankerna torde inte äga något
berättigande. Argumentet blir så mycket tvivelaktigare som ju
redovisningsprinciperna mellan länderna skiljer sig avsevärt. I den
anglosaxiska världen avses en årsredovisning "a tme and fair picture"
av bolagets ställning per redovisningsdagen. Så är inte fallet i Sverige.
Svenska försäkringsbolag kan alltfort göra betydande avsättningar i reserver,
vars innebörd kanske inte står fullt klar för en utländsk betraktare och ett
gott bolag är därför mycket bättre än redovisningen utvisar. De tyska
försäkringsbolagen med ytterligt konservativa värderingsprinciper har i USA en
mycket låg rating, just för att gmndsynen i redovisningen skiljer sig så
radikalt. Trots detta har de tyska bolagen liksom de svenska ett gmndmurat
rykte på världsmarknaden och några av världens största återförsäkringsbolag
finns i Tyskland.

Vid
skräckscenariot med en kommande djup recession, för att inte säga depression,
torde den säkerhet försäkringsbolagen erbjuder som garanti-givare vara större
än banksäkerheten. Till bilden hör ju att bankema kan drabbas hårt av en
plötslig allmän misstro på marknaden och insättarna skyndar sig att ta ut innestående
medel (i Sverige förekommer ingen försäkring av insättarmedd som skydd vid bankfallissemang
såsom i utlandet). Denna påfrestning på banksystemet kan kortfristigt
motverkas av upplåning i riksbanken, långfristigt är det ingen lösning.
Försäkringsbolag torde inte på samma sätt drabbas av likviditetskontraktion.

I
ett längre perspektiv frågar man sig om icke nedklassningen av försäkringsbolagen
kan komma att leda till en utträngning av försäkringsgarantin på marknaden till
förmån för bankgarantin. Den oflfiddlt sanktionerade, "bästa",
säkerheten kommer att efterfrågas på marknaden, medan säkerhet utan formellt
värde småningom heh kommer att försvinna. Det begynnande samarbete, som
förekommer mellan olika typer av garantigivare kommer med ett slag att
försvinna. Givetvis finns själva riskdelningsmomentet kvar, men den
eftersträvade portföljutjämningen mellan de två typerna av garantigivare
kommer inte till stånd: Försäkringsbolagen kommer endast att erbjudas
"risker" för avlastning, inte ett genomsnitt av förstklassiga och acceptabla
engagemang.

Av
det sagda framgår att det inte finns sakskäl för den nu föreslagna nedklassningen
av försäkringsbolag i säkerhetshänseende.

181

s. 182 Kontrollera mot PDF

4.18 AB Svensk Exportkredit Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 Det är SEK:s
primära verksamhet att lämna exportkrediter i samband med större kapitalvamleveranser
och då ofta nyckelfärdiga projekt med viss leverans/byggtid. Utbetalning under SEK:s
krediter sker oftast i takt med att delleveranser eller byggprestiitioner
fullgörs. Avtalade men ännu icke utbetalda krediter uppgår därför hos SEK till
ansenliga belopp. Per den 31 december 1988 var volymen 8,6 miljarder kronor. Av
detta belopp avsåg 4,1 miljarder kronor krediter i den statstödda sektorn. SEK
har möjlighet all stoppa utbetalningarna om de underiiggande affärer/leveranser
som kreditema beviljats för ej fullgörs i avsedd ordning, om låntagaren blir insolvent
eller för SEK godtagbar säkerhet ej kan presteras. Utbetalningarna är således
beroende av att vissa prestationer fullgörs från exportörernas sida och av
låntagarnas och garanternas fortbestånd. Krediterna kan från denna synpunkten
jämföras med byggnadskrediliv, vilka inte är underkastade kapitahäckningskrav.

SEK
fömtsätter att av bolaget lämnade offerter inte kräver kapitaltäckning men
vill ändå ge följande bakgmnd. De offererade men ej avtalade kreditema har betydelse
framför allt i den statstödda sektorn där de per 31 december 1988 uppgick till
6,6 miljarder kronor. Skälet därtill är atl det inom den statsstödda sektorn
enligt internationell överenskommelse, kan lämnas ett kostnadsfritt kreditlöfte
till fast ränta för en period av sex månader. Sådana löften kan användas av exportörema
som skydd mot uppåtgående räntor. Detta skydd har stor betydelse för många
exportörer. Offertema utnyttjas dock mycket sällan. Erfarenhetsmässigt leder
mindre än 15 % av offertema till en kredit. Av dessa hamnar endast en mindre
del i statssektom. Genom att villkoren i marknadssektorn ofta är fördelaktigare
än vid den statsstödda kreditgivningen utnyttjas inte offerten, utan krediten
lämnas i stället på kommersiella villkor i marknadssektorn även om ingen offert
lämnats i denna sektor. De kreditlöften som lämnas i marknadssektom får mera
anses vara en del i en dialog om lånekonstruktionen. Löftesprovision utgår ej.
Offerterna omfattar inte räntan och även övriga villkor gör att värdet av ett
kreditlöfte är obetydligt.

Ränte-
och valutaswapar är ett för SEK viktigt och användbart instmment i
verksamheten för att skapa lägre upplåningskostnader. De avtal som i dag
allmänt används av bankema på den internationella swapmark-naden och som SEK
också använder har utarbetats av International Swap Dealers Association (ISDA).
Enligt avtalens konstmktion och villkor skall en part äga rätt att "netta"
samtliga swappar med motparten i händelse av etl fallissemang.

Cooke-kommittén
har för närvarande inte ansett sig kunna acceptera

netting enligt ISDA-avtalet. ISDA har i försök att övertyga tillsynsmyndig

heterna om alt netting borde godtas bl. a. inhämtat yttranden i frågan (s. k.

legal opinions) från ett antal framstående advokatfirmor i USA, England,

Canada, Japan och Västtyskland. Trots att samtliga uttalat sig för att

"netting" sannolikt skulle godkännas enligt respektive länders
konkursbe

stämmelser har Cooke-kommittén i avsaknad av lagregler och domstolsav

göranden i frågan inte ansett sig kunna godkänna netting under ISDA- 182

s. 183 Kontrollera mot PDF

avtalet.
Under år 1988 har emellertid i USA framlagts ett förslag om en Prop. 1989/90:43
ändring av konkurslagen för att just åstadkomma att "netting"
upprätt- Bilaga 2 hålls i händelse av konkurs. Förslaget har godkänts av
Senaten och kommer slutgiltigt att prövas av Representanthuset under år 1989.
Om lagförslaget godkänns finns skäl att anta att Cooke-kommittén kommer att
ompröva sin inställning. I annat fall upprätthålls inte längre principen om
enhetliga regler inom OECD-området.

Enligt
nu gällande kapitaltäckningsregler för bankerna och enligt kreditmarknadskommitténs
förslag likställs försäkringsbolagen med bankerna ur risksynpunkt. Kapitaltäckningsgmppen
har dock tagit intryck av Cooke-kommitténs förslag på denna punkt och föreslår
tvärtemot att försäkringsbolagen inte skall likställas med bankerna ur
risksynpunkt.

Som
SEK närmare utvecklat i sitt remissvar avseende betänkandet "Statens roll
vid finansiering av export" (SOU 1988:42) är riskavtäckning-en del största
problemet vid svensk exportkreditgivning. Detta gäller både politiska och
kommersiella kreditrisker. Speciellt vid risker upp till tre år och inom OECD-området,
dit en allt större del av den svenska exporten i dag går, har
försäkringslösningar och garantier från kreditförsäkringsbolag kommit att få en
viss betydelse. En försämring av försäkringsbolagens ställning från kapitaltäckningssynpunkl
skulle försvåra och fördyra sådana lösningar. Mot bakgmnd av att i vart fall de
svenska försäkringsbolagen kan bedömas ha en betryggande soliditet och står
under i princip motsvarande tillsyn som bankerna och finansbolagen finns
enligt SEK;s uppfattning skäl att låta fordringar på svenska försäkringsbolag
ha samma kapitalkrav som fordringar på andra företag som bedriver
bankverksamhet.

4.19 Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB)

När
det gäller beräkningen av kapitalkravet anser SBAB att vissa definitioner och
gränsdragningar behöver övervägas och preciseras ytterligare vid den praktiska
tillämpningen. Det gäller bl.a. behandlingen av framtida leveranser av
värdepapper, som enligt SBAB:s mening, inte skall tas upp i
riskklassificeringen förrän leverans skett.

SBAB
vill också peka på att vissa fordringar som kan betraktas som helt riskfria
eftersom staten svarar för dem, ändå vid riskklassificeringen betraktas som
riskfordringar. Det gäller t.ex. värdepapper utgivna av Tele-invest och SJ.
Samma fråga kan också resas beträffande t. ex. Stadshypotek och SBAB:s egna
värdepapper, vilkas säkerhet grundas på bl.a. statliga garantiförbindelser.

4.20 Sveriges Investeringsbank AB

Investeringsbanken
ifrågasätter förslaget att kapitalkravet för ett kredit

marknadsbolags innehav av aktier i finansieringssyfte skall öka till 100%

efter fem år. Investeringsbankens erfarenhet av satsningar av verkligt

riskkapital ger vid handen att en femårsperiod är för kort. Andra metoder

bör väljas om det är önskvärt att förhindra långvariga innehav av place

ringsaktier. 183

s. 184 Kontrollera mot PDF

4.21 SABO (Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening) Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 Om det
visar sig omöjligt att få gehör för de svenska särintressen, som bottnar i den samhällsviktiga
sociala bostadspolitiken och om Cooke-reglerna i nuvarande utformning skulle
komma att tillämpas i Sverige, borde staten garantera en angelägen prioriterad
bostadsfinansiering. Utan att gå in på detaljer förefaller det enligt SABO
möjligt, att med andra medel än lagbestämmelser om kapitalkrav kunna
tillförsäkra bostadsfinansieringen acceptabla villkor. Auktoriserade
specialinstitut för bostadsfinansiering bör kunna erhålla speciella
rättigheter i utbyte mot att de uppfyller vissa krav. Till exempel bör inom Cooke-reglernas
nuvarande skrivning kunna accepteras, alt av staten garanterade värdehandlingar
och andra fordringar (mot säkerhet i fast egendom) placeras i riskklass som
motsvarar dagen kapitalkrav. Med en social bostadspolitik av svensk modell
skulle sådana garantiåtaganden vara i stort sett riskfria för staten. Av
avgörande betydelse är hur Sverige tolkar Cooke-kommitténs regler i förhållande
till de svenska nuvarande reglerna och om tolkningen kommer att accepteras av
omvärlden.

4.22 Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund

Svenska
Livförsäkringsföreningars Riksförbund framhåller att Sverige har särskild
lagstiftning för både bank- och försäkringskunders krav på trygghet. Att
lagarna efterlevs kontrolleras av offentliga kontrollorgan, bankinspektionen
och försäkringsinspektionen. Som kapitaUäckningsgruppen själv anför har de
svenska försäkringsbolagen en mycket betryggande soliditet. De regler som nu
diskuteras innebär att kapitalkravet 1,6% kommer för försäkringsföretag att
höjas till 8 % och sålunda bli fem gånger så högt som för bankverksamhet. En sådan
nedvärdering av försäkringsbolag från kapitalkravssynpunkt förefaller
förbundet i hög grad orättvis, speciellt som förbundet inte kunnat finna att kapitaltäckningsgruppen
gjort någon analys som motiverar att försäkringsbolag i berört avseende jämställs
med vilka andra bolag som helst.

Såvitt
förbundet förstår kommer den riskklassificering som föreslås att allvariigt
drabba kreditförsäkringsverksamheten. Berörda bolag lämnar skydd för
kreditrisker och är att jämställa med bankernas garantigivning, och lika mycket
värd. Den föreslagna förändringen av försäkringsföretags riskklassificering
kommer att slå mot konsumenterna, som i stort sett endast har bankerna att
vända sig till om förslagen genomförs. Bankerna kan då sätta de priser de vill.

När
Cooke-kommittén på nytt tar upp frågan om kapitalkrav för fordran

på
försäkringsföretag, borde möjligheterna att få 10-gruppens länder att

acceptera
en regeländring vara goda, med de skäl kapitaltäckningsgruppen

har,
till att försäkrings- och bankföretag skall jämställas, speciellt som

motsvarande
förhållanden syns råda i Europa.

184

s. 185 Kontrollera mot PDF

4.23 Lantbrukarnas Riksförbund Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 LRF
framhåller att motivet för det explosionsartade kravet på kapitaltäckning från
dagens krav till 8% härrör sig från erfarenheter från vissa andra länder, t.
ex. USA där det förekommit betydande förluster på krediter till jordbruket.
Enligt LRF finns det en lång rad av faktorer som talar för att säkerhet i
panträtt i svenskt lantbruk under årens lopp varit förenat med utomordentligt
liten risk.

Politisk
stabilitet: Sverige har i modern tid förskonats från direkta verkningar av
krig. Det svenska samhället har präglats av politisk och ekonomisk stabilitet.
Den ekonomiska politiken har som ett av sina främsta mål haft att hålla ned den
öppna arbetslösheten. Därtill har politiken vad avser den sociala ambitionen
varit mycket hög.

Naturyttringar
m. m.: Förödande naturyttringar i form av översvämningar, orkaner,
jordbävningar, vulkanutbrott etc. har Sverige varit förskonat ifrån. Klimatet
i Sverige ger också den fördelen att insektstryck och andra skadegörare hålls
på en begränsad nivå. Fömtsättningama för produktion av jordbruksvaror är
förhållandevis likartade mellan åren. Variationerna är som regel av mindre
omfattning och inskränker sig i princip till växtodlingen.

Lagstiftning
m. m.: Sverige har ett synnerligen välutvecklat fastighets-inskrivningsväsende
för att lämnade pantbrev gäller i avsedd fastighet och med i gravalionsbevis
angivet förmånsrättsläge. Den jordförvärvslag som finns har delvis till uppgift
att säkra kunskapen hos näringens utövare. Kravet på utbildning inom området
för att få förvärvstillstånd utgör härvid en viktig faktor. Vidare verkar den
prisprövning som sker att öka förutsättningarna för att nå en acceptabel
lönsamhet i lantbmksföretagel. På grund av svag lönsamhet i näringen har därför
prisutvecklingen varit liten sett i ett längre perspektiv. Dessutom sker större
delen av fastighetsöverlåtelserna inom familjen, vilket oftast innebär lägre
priser än på öppna marknaden. Myndighet fastställer värdet på en fastighet
genom fastighetstaxering. För kreditgivarna har detta förhållande kommit till
uttryck i att kapitaltäckningskravet för krediter mot säkerhet av inteckning i lantbmk
har varit och är lågt (1 % för inteckning inom 75% av värdet). Pä politisk väg
har det i anvisningar föreskrivits att en viss minsta kvalitet på byggnader
skall hållas. Byggkvaliteten medför också att byggnaderna väl står emot ett
skiftande klimat.

Det
svenska lantbruket: I Sverige mer än kanske något annat land är

landbruk ett kombinationsföretagande. Endast en tredjedel av lantbmkar-

kåren räknas till hdtidslantbmkare. Även inom denna gmpp finns en

betydande riskspridning, varierande beroende på var i landet man befin

ner sig. Skogsbmk är självfallet härvid det vanligaste och viktigaste komp

lementet till jordbmk. Sverige har erkänt duktiga lantbmksföretagare som

med god utbildning och etl brett kunnande leder sitt företag. Soliditeten

bland lantbruksföretagen är generellt sett tillfredsställande för att inte säga

god. Den har varierat mellan 56 och 59% de senaste fem åren. Vid en

avveckling är som regel soliditeten betydligt högre på gmnd av att fastig

hetsvärdet oftast underskattas i kalkyleringen. Lantbruksfinansieringen i ]85

s. 186 Kontrollera mot PDF

Sverige har varit och är
en nationell fråga. Statliga lånegarantier kan Prop. 1989/90:43 erhållas av lantbmkare
för driftskredit, investeringar och fastighets- Bilaga 2 förvärv. Med anledning
härav minskas bankemas risklagande väsentligt. Sverige har en mycket väl
fungerande kreditmarknad med kunskap i värderingsfrågor och lantbmkets fömtsättningar.
Detta borgar för att näringen har en mycket hög kreditvärdering. Lönsamheten
inom det svenska lantbmket är och har varit låg. Därav föreligger och har
förelegat konkursrisker. Emellertid är och har uthålligheten varit stor.
Anledningen härtill är de ovan angivna faktorema. Därför är och har antalet
inträffade konkurser varit förhållandevis mycket få. Av drygt 100000 jordbmksföretag
försätts årligen 100-talet företag i konkurs.

4.24 Svenska Kredit

Svenska
kredit avstyrker den föreslagna riskklassificeringen av fordringar på och
garantier av försäkringsbolag saml anför följande.

Det
är oklart vad de egentliga skälen är till denna bedömning av fordran på
försäkringsföretag såsom varande en sämre fordran än den på bank. Det har
upplysts att orsaken är att försäkringsföretag mycket sällan är låntagare och
att det därför saknar egentlig betydelse. Det kan vara riktigt att försäkringsföretag
typiskt sett inte är en vanlig kategori av låntagare. Det betyder dock inte att
det skulle sakna betydelse för försäkringsföretag med vilken kvalitet de
uppträder som låntagare. Exempel finns också på att försäkringsföretag
uppträder som betydande kredittagare på den internationella lånemarknaden. En omklassificering
innebär att långivare som styrs av nu föreslagna regler kommer att kräva ett
högre pris på sin utlåning än tidigare. Detta följer av avkastningskravet på
det i bankrörelsen sysselsatta egna kapitalet.

För
både bank och försäkringsföretag finns särskild lagstiftning som var för sig
tillgodoser särskilda skyddsintressen. För bankväsendet har således insättarskyddet
varit vägledande och för försäkringsföretagen deras förmåga att fullgöra sina
åtaganden gentemot försäkringstagare, den s. k. soliditetsprincipen. Därtill
sker för efterlevnaden av dessa skyddsintressen offentlig kontroll av banker
såväl som försäkringsföretag genom bankinspektionen resp. försäkringsinspektionen.
Liknande regler finns i alla EG-anslutna länder. Utifrån dessa likartade
regelsystem för bank och försäkringsföretag är det naturiigt och sakligt
befogat att jämställa fordringar på företagen såsom också har skett under lång
tid i svensk bankrördsdag. För övrigt kan påpekas att svenska
försäkringsföretags soliditet och konsolideringsgrad måste generellt sett
anses mycket god, såväl sett i ett internationellt perspektiv som i jämförelse
med svenska banker.

Sett
ur ett samhälls- och försäkringstagarperspektiv måste det därför

uppfattas som mycket negativt för försäkringsverksamhet att inte längre

åtnjuta lagstiftarens förtroende som kreditrisk ställd utom all diskussion. 1

synnerhet får del dock allvarliga konsekvenser för kreditförsäkringsverk

samheten, vars verksamhet omfattar skydd för kreditrisker och därigenom

är ett viktigt altemativ till bankernas garantigivning. Detta torde ej endast

gälla Sverige och norden utan även Europa i övrigt där motsvarande 186

s. 187 Kontrollera mot PDF

verksamheter
bedrivs. Orsaken är inte endast den direkta påverkan som Prop. 1989/90:43
bankrörelselagens regler med anknytande regelverk får för t. ex. de före-
Bilaga 2 slagna s.k. kredilmarknadsbolagen utan även den påverkan som denna
lagstiftning har på ett flertal andra regelsystem som föreskriver säkerhet vid
t. ex. upphandling av entreprenader och leveranser.

Det
kan nämnas atl vid kontakt med nordiska kollegor (Dansk Kaution, Storebrand-Kreditt
och Pohjola) som driver kreditförsäkring i sina resp. länder, konstateras att
deras verksamhet inom området kommer att allvarligt påverkas om motsvarande
bestämmelser genomförs i dessa länder. Negativa reaktioner mot Cooke-kommitténs
förslag till kapitaltäckningsregler har också framförts av etl antal bolag
utom norden, vilka ingår i den internationella branschorganisationen
International Credit Insurance Association (ICIA). Vid ett sammanträde i Madrid
den 17 mars 1989 beslöt denna organisation enhälligt att skrivelser med yrkande
på en förändring av kapitaltäckningsreglerna till förmån för
försäkringsbolagen skulle avsändas till Cooke-kommittén och till berörda organ
inom EEC bl.a. CEA (Committé Europeen d'Assurances). Uppföljning av dessa
skrivelser skulle ske genom personliga uppvaktninga där lCIA:s ståndpunkt
närmare skulle motiveras. Dessutom skulle de enskilda bolagen inom ICIA vart
och ett på del nationella planet verka för en förbättring av
försäkringsbolagens riskkategoriplacering.

Den
negativa påverkan som detta lagstiftningsförslag medför för kreditförsäkringsverksamheten
är som nämnts av två slag. En direkt sådan genom att det affärs- och riskutbyte
som i dag finns mellan å ena sidan bank och finansiella institut som har
motsvarande lagstiftning samt å andra sidan kreditförsäkringsbolag i framtiden
kommer att avsevärt försvåra och sannolika omöjliggöras. I dag förekommer ett
icke oväsentligt utbyte av kreditrisker mellan bank och kreditförsäkringsbolag,
som möjliggör en riskutjämning mellan systemen atl jämföra med syndikering av
risker banker emellan. Försäkringssystemet kan här erbjuda ett komplement och
ett sätt atl för goda kreditrisker tillhandahålla det intemationella
försäkringskapitalets förmåga all absorbera risker. Detta också till en kostnad
som i en del situationer kan ställa sig konkurrenskraftig jämfört med atl bank
håller hela kreditrisken i egen portfölj. Fömtsättningen för dylika riskddningsupplägg
är självfallet att den fordran som banken får på försäkringsföretaget är ansedd
som den allra bästa och jämställd med fordran på bank. Med den föreslagna
lagstiftningen torde också ett fortsatt garantiställande från
försäkringsföretag till kreditmarknadsbolag vara uteslutet. Ett exempel härpå
är AB Svensk Exportkredit som är en mycket viktig refinansieringskälla för
svensk export. Denna verksamhet skulle bli helt hänvisad till banker som
garanter av sin portfölj.

I
statliga och kommunala upphandlingsregler och förordningar stipule

ras att säkerhet skall ställas i samband med entreprenader och leveranser.

Dessa regelverk tar ofta sin utgångspunkt i lagstiftning och kan därför

komma att förändras till mer schablonartade regler i överensstämmelse

med då gällande synsätt på klassificering. I många nu gällande regelverk

jämställs garanti från bank och försäkringsföretag, vilket t.ex. framgår av

reglerna för s.k. samordnad generalentreprenad inom byggnadsindustrin. 187

s. 188 Kontrollera mot PDF

Ett annat exempel är
resegarantilagen där som säkerhet anges garanti från Prop. 1989/90:43

bank och försäkringsföretag. Bilaga 2

Även
i internationella sammanhang jämställes garanti från bank coh försäkringsbolag,
vilket t.ex. framgår av International Chambers of Com-merce's s.k.
"Uniform mles for contrakt guarantees nr. 325". Det kan också nämnas
att i det pågående arbetet under International Chambers of Commerce's
överinseende avseende unconditional guarantees jämställer man garanti från bank
och försäkringsföretag.

Det
kan också erfaras att den kundkreditförsäkringsverksamhet som i dag
huvudsakligen bedrivs utav Svenska Kredit även den kommer alt påverkas negativt
utav de föreslagna reglerna. Denna försäkringsform omfattar etl skydd av ett
förelags kundfordringar där särskilt exportfordringar utgör en dominerande
del. Eiftersom kundfordringar ingår i underlaget för företagshypotek, är ett
lån med sådan pant av högre säkerhetsvärde hos bank än om detta behöver
klassificeras som en risk med högsta kapi taltäckn i ngskra v.

Att
försäkringsföretag därtill i det allmänna medvetandet indirekt riskerar att
bli ansedda som en sämre kreditrisk än banker är uppenbart om lagstiftaren
anvisar en rangordning där försäkringsföretag jämställs med annan vanlig
riskfylld affärsverksamhet. Denna uppfattning som är av generellt slag är inte
desto mindre allvarlig, då det kan antas att marknaden där konkurrens mellan
bank och kreditförsäkring föreligger kommer att ensidigt förskjutas till
kreditförsäkringsbolagens nackdel. Med marknad avses då den aktivitet där långivande
institutioner och företag placerar i fordringar säkerställda av garanti från bank
eller kreditförsäkringsbolag. Här konkurrerar i dag dessa två instmment med
varandra utifrån likartade fömtsättningar. Sådana investeringsbeslut måste ske
utifrån schablonartade normer och det skulle vara till betydande skada om den
mest centrala lagstiftningen i sammanhanget kom att misskreditera ett utav de i
dag konkurrerande altemativen.

Slutligen
måste konstateras att resuhatet utan ovan angivna exempel på
konkurrensförändringar skulle inskränka alternativen för de som är köpare av
garantier i dag, som nämnts t.ex. svensk byggnads- och verkstadsindustri. Till
denna gmpp kommer det kollektiv av lånesökande företag som söker altemativ till
bankgaranterad upplåning. Kostnaden för garantier skulle sannolikt komma att
stiga, då bankema skulle komma att få exklusiv ställning på garantiområdet.
Det är svårt att förstå varför man skulle vara beredd att införa ett sådand
regelverk utan sakliga motiv och närmare analys av konsekvenserna.

4.25 WASA Kreditförsäkringsaktiebolag

Enligt
WASA Kredits mening bör de svenska representantema i Cooke-kommittén aktivt
arbeta för att fordran på bank och försäkringsbolag ges samma kapitalkrav altemaiivi
att varje land på samma sätt som för kommuner ges möjlighet att bestämma
kapitalkravet.

WASA
Kredit framhåller att kreditförsäkringsbolag står under försäk

ringsinspektionens tillsyn och har en betryggande soliditet, och denna 188

s. 189 Kontrollera mot PDF

säkerhetsform
jämställs i dag i lagen med borgen av stal och kommun. Prop. 1989/90:43
Marknaden för kreditförsäkring har under de senaste åren ökat markant
Bilaga 2 och utgör i dag ett fullgott alternativ till finansiering i bank.

En
viktig del i kreditförsäkringen utgör utfärdandel av garantier för byggnads-
och verkstadsindustrin. Den kraftigaste tillväxten ligger i finansiering av
företag på den svenska kapitalmarknaden. En inte oväsentlig del avser
riskdelning av krediter tillsammans med banker. Kreditförsäkring är därmed ett
viktigt instmment och komplement till bankfinansiering. (Där kunden oberoende
av bank kan välja finansieringsalternativ). Genom att jämställas med banker i kapitaltäckningshänseende
spelar kreditförsäkringsbolag i dag en aktiv och viktig roll inom den svenska
finans- och kapitalmarknaden. För många företag är kreditförsäkringsbolag ett konkurrenskraftigt
och neutralt alternativ till bankfinansiering.

En
förändring av nuvarande kapitaltäckningsregler med innebörden atl fordran på
och fordran garanterad av försäkringsbolag flyttas från bästa kapitaltäckningsgmpp
till sämsta skulle enligt WASA Kredit få allvariiga konsekvenser för
kreditförsäkringsbolagens möjlighet att agera på finansmarknaden. I princip
skulle en aktör försvinna från finansmarknaden, vilket skulle innebära färre
alternativ för vissa sektorer av svenskt näringsliv alt finansiera sig. Ett
genomförande av det förslag som föreligger skulle med andra ord tjäna till att
minska konkurrensen på svensk finans- och kapitalmarknad, vilket knappast kan
vara kreditmarknadskommitténs syfte och önskan.

5 Konsoliderad kapitaltäckning m. m.

5.1 Bankinspektionen

Bankinspektionen
framhåller att i banklagarna har redan införts en reglering som gäller
investeringar i institut utomlands som driver någon form av bankverksamhet. Kreditmarknadskommittén
har föreslagit alt även här samma regler skall gälla för alla institut på
kreditmarknaden samt att koncemsynen också skall tillämpas på investeringar i
inhemska institut. Att denna fråga inte tidigare reglerats för andra institut
än banker kan väl närmast förklaras av att det varit bankerna som gjort etableringar
utomlands medan övriga institut av olika skäl inte engagerat sig i sådan verksamhet.
Under senare år har emellertid både finansbolag och fondkommissionsbolag i
viss utsträckning bildat dotterbolag utomlands. Det torde kunna förväntas att
sådana etableringar blir vanligare i takt med att lättnader inträder på
valutaregleringens område.

Bankinspektionen
delar också kreditmarknadskommitténs uppfattning att

kapitaltäckningsreglerna inte skall användas i syfte att uppmuntra viss

verksamhet. De skäl som tidigare kunde åberopas för att genom lättnader

i kapitalkraven söka åstadkomma en omstmkturering av en del av kredit

marknaden föreligger inte längre och den förmånsbehandling, som särskilt

bankernas investeringar i bostadsfinansierande institut har åtnjutit, bör

därför upphöra. 189

s. 190 Kontrollera mot PDF

Kreditmarknadskommittén
har med exempel visat skillnaderna mellan Prop. 1989/90:43 den nu gällande avräkningsregdn
och en beräkning av kapitalkravet på Bilaga 2 koncernbasis. Denna skillnad uppslår
även om kapitalkravel för placeringarna är detsamma i moderbolaget och
dotterbolaget. I den redogörelse för argumenten för en koncernsyn som
inspektionen tidigare gjort har skälet för en koncernberäkning huvudsakligen
varit att man velat förhindra den ytterligare utlåningskapacitet som kunde
skapas genom en etablering i ett land där kapitaltäckningskraven var lägre än i
moderbankens hemland. Vad kreditmarknadskommittén har anfört är ännu ett skäl
för att ersätta en avräkningsregd med en beräkning på koncernbasis.

Koncernsynen
på kapitaltäckningskraven har ingående behandlats av kreditmarknadskommittén.
Dess förslag gmndar sig på de regler som i detta avseende gäller för bankema.
Dessa regler tillkom på förslag av banklagsutredningen och innebar att
koncernsynen tillämpades med hänsyn till hur stor andel en moderbank ägde i
utländska etableringar. Koncernberäkning föreslogs då ske från ett innehav av
20% i en etablering utomlands. Förslaget gjordes mot bakgrund av de
förhållanden som då rådde. Vid den tidpunkten ägde två svenska affärsbanker
aktier motsvarande drygt 20 resp. 25% i var sin stor bank utomlands. Det
bedömdes då mindre tillfredsställande att låta koncernberäkningen ske från ett
50 pro-centigt delägarskap i relativt små banker och låta en annan syn
tillämpas på banker med mera betydande verksamhet. Detta medförde emellertid
att en princip som benämnes kvotkonsolidering föreslogs. Då de åberopade ägarintressena
nu avvecklats och då huvuddelen av engagemang i utomlands etablerade banker och
andra institut numera göres med ett minst 50 procentigt innehav är det
naturligare att övergå till den enklare koncernprincipen.

Såsom
kreditmarknadskommittén anfört innebär koncernsynen att kapitalkraven
beräknade på koncernbasis blir strängare än den nu gällande. Med detta beräkningssätt
kommer den nuvarande avräkningsregdn för etableringar att minska i betydelse
när det gäller att beräkna kapitalkravet för moderbolaget i en koncern.
Avräkning i moderbolaget för sådana tillskott lill andra bolag som omfattas av
koncernberäkningar har därför föreslagits slopad. Bankinspektionen uttalar sin
tveksamhet till detta av principiella skäl men kan acceptera att förslaget
genomförs med hänsyn till att reglerna om koncernberäkning tillgodoser att
brist inte uppstår i moderbolaget. Inspektionen anser dock att reglerna om
koncernberäkning i 2 kap. 8 § 4 st. bankrörelselagen bör få en något ändrad
utformning när det gäller tillskott understigande fem procent av aktiekapitalet
i ett annat bolag.

De
förslag till vissa avsteg som föreslagils för Sparbankernas Bank och för
Föreningsbankernas Bank är en nödvändig anpassning till de båda bankernas
funktion som central bank inom resp. organisation.

5.2 Riksskatteverket

Enligt
kreditmarknadskommitténs förslag till 2 kap. 10 § bankrörelselagen

skall
banken vid varje tidpunkt uppfylla dels kapitalkravet för banken, 190

s. 191 Kontrollera mot PDF

dels
den del av kapitalkravet i företaget som svarar mot bankens andel i Prop.
1989/90:43 företaget. Enligt kapitaltäckningsgruppens förslag har bland övriga änd-
Bilaga 2 ringar bortfallit kravet "vid varje tidpunkt". Nytt
alternativ lill bestämning av tidpunkten framgår ej av nämnda paragraf Detta
skulle kunna tolkas så att kravet endast behöver uppfyllas vid den tidpunkt
koncernredovisningen avser, dvs. balansdagen för moderbanken. Riksskatteverket
anser att om syftet är att kapitalkravet skall vara uppfyllt även vid andra
tillfällen än på balansdagen bör detta anges.

Riksskatteverket
pekar på att kapitaltäckningsgmppens förslag om att den konsoliderade
kapitalbasen skall beräknas utan avdrag för eventuella minoritetsintressen
ansluter sig till den s.k. enhetsteorins minoriietsbe-grepp. Riksskatteverket
anser att gruppens synsätt kan vara försvarligt i detta sammanhang, men förslaget
borde ha motiverats då det innebär att avsteg från den förhärskande synen på
minoritetsintresset.

Kapitaltäckningsgmppens
förslag atl ersätta kreditmarknadskommitténs komplicerade beräkningsförfarande
med befintliga regler för koncernbalansräkning är enligt riksskatteverket både
en förenkling och förbättring. Man frångår således kvotkonsolideringsprincipen,
som inte är re-dovisningsmässigt etablerad, till förmån för välkända
koncernredovisningsregler. Detta innebär att bankbranschen även i detta
avseende anpassas till de redovisningsregler som gäller för svenskt näringsliv
i allmänhet. Koncernredovisning utgör emellertid det mest komplicerade
redovisningsområdet och rymmer frågeställningar där den företagsekonomiska
teoribildningen ej nått allmän acceptans. Detta förhållande talar enligt riksskatteverket
för att bankverksamhetsbranschens redovisningsfrågor bör tillhöra
bokföringsnämndens ansvarsområde.

5.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige
framhåller att de kapitalkrav som för närvarande gäller ger möjligheter till en
betydande uttunnig av det egna kapitalet (kapitalbasen) i en bankkoncern,
vilket sammanhänger dds med att det som moderbolaget tillskjutit som
aktiekapital i bostadsinstitut, kommuninstitut eller annat kreditaktiebolag,
där staten är delägare, endast kräver 8 procents kapitaltäckning, dels med att
avräkning för innehav av organisationsaktier i andra bolag som driver
bankverksamhet i praxis har gjorts inte enbart från moderbolagets eget kapital
utan från hela dess kapitalbas.

Det
nuvarande systemet föreslås ersatt med ett som förhindrar en uttunning av det
egna kapitalet och som är mer enhetligt uppbyggt. En bank skall enligt såväl kreditmarknadskommitténs
som kapitaltäckningsgruppens förslag uppfylla dels kapitalkravet för banken, dds
ett konsoliderat kapitalkrav. Enligt kreditmarknadskommitténs förslag skall det
konsoliderade kapitalkravet beräknas enligt en kvotmelod. Kapitalkravel i
företag som driver bankverksamhet skall täckas av moderbanken i förhållande
till dess ägarandel i företaget. Kapitaltäckningsgruppen föreslår i stället i
enlighet med Cooke-reglerna atl det konsoliderade kravet beräknas på koncern
balansen.

Fullmäktige
har intet all erinra mot någon av de föreslagna metoderna. 191

s. 192 Kontrollera mot PDF

Det
är enligt fullmäktiges mening angeläget att konsistensen och systema- Prop.
1989/90:43 tiken i kapitaltäckningsreglerna förbättras på detta område.
Eftersom ka- Bilaga 2 pilalläckningsgmppens förslag bas;eras på Cooke-reglerna
bör dess förslag genomföras.

5.4 Svenska Bankföreningen

Enligt
Cooke-kommitténs regler skall kapitalkraven tillämpas på "a Consolidated
basis to banking groups" (Cooke's "Annex 1"). Gruppen föreslår
att i Sverige koncernberäkning av kapitalbas och kapitalkrav skall ske med
utgångspunkt från en koncernbalansräkning. Bankföreningen tillstyrker detta
förslag. Däremot stöder bankföreningen inte gmppens förslag att de svenska
kapitalkraven skall gälla inte endast för en koncern som helhet utan dessutom
även för vart och ett av koncernens olika företag. Detta är en svensk skärpning
utöver Cooke-överenskommdsen och konsekvenserna härav kan för vissa svenska
institut bli allvarliga konkurrensnackdelar jämfört med utländska konkurrenter.
Bankföreningens bestämda uppfattning är därför att i enlighet med Cooke-överenskommdsen
det bör vara tillräckligt även i Sverige all kapilalkrav tillämpas endast på en
koncern som helhet. Gruppen antyder lösningar av liknande slag under en övergångsperiod.

Om
statsmakterna skulle anse att det inte är tillräckligt att kapitalkrav uppfylls
enbart på totalnivå för en koncern, vill bankföreningen föreslå en regel som
stadgar att inom en koncern kapitalkrav även skall uppfyllas för bank som ingår
i koncernen. Alternativt kan regeln utformas så, att regeringen eller
bankinspektionen får rätt all medge undanlag från kapilalkrav för vissa
institut ingående i en koncern.

Gruppen
föreslår att reglerna om konsoliderad kapitaltäckning tills vidare endast
skall gälla för koncerner som omfattar banker, kreditmarknadsbolag och fondkommissionärer
men däremot inte i fråga om hypoteksinstituten. Om hypoteksinstituten, i
enlighet med kreditmarknadskommitténs förslag, får möjlighet att bilda s. k.
organisationsbolag vilket dock bankföreningen för närvarande anser olämpligt
med hänsyn till den pågående översynen av hypoteksinstitutens verksamhet och
rörelseregler är det enligt bankföreningens uppfattning uppenbart att, av konkurrenslikhelsskäl,
reglerna orn konsoliderad kapitaltäckning måste gälla för hypoteksinstituten på
samma sätt som för övriga kreditinstitut.

5.5 Svenska sparbanksförenmgen

Kapitaltäckningsgruppens
förslag till regler om konsoliderat kapitalkrav

får enligt Sparbanksföreningen vissa effekter som är mycket olyckliga och

knappast avsedda. Dessa berör de banker som tidigare bildat helägda

bolag för driften och skötseln av det egna fastighetsbeståndet. Bankerna är

av hänsyn till rådande bokföringsmässiga principer förhindrade att i bok

föringen skriva upp värdet på egna fastigheter till marknadsvärde så länge

taxeringsvärdet är i nivå med eller lägre än bokfört värde. För att kunna

utnyttja den värdemässiga skillnaden mellan marknadsvärde alt. högsta 192

s. 193 Kontrollera mot PDF

skattemässiga värde och
bokfört värde har det förekommit att fastigheter Prop. 1989/90:43 sålts till helägda
dotterbolag. Detta förfarande har underställts bankin- Bilaga 2 spektionens
prövning och har således skett med uttryckligt godkännande av denna myndighet.
Förfarandet har givetvis i vederbörlig ordning föranlett
realisationsvinstbeskattning. Den slutliga och avsedda effekten har blivit att
det bundna egna kapitalet i moderbolaget förstärkts. Med det förslag om
konsoliderad kapitaltäckning som nu föreligger går de tidigare uppnådda kapitalbashöjande
effekterna förlorade i den konsoliderade kapitaltäckningen, eftersom intemvinster
elimineras. Förslaget får alltså på detta sätt retroaktiva effekter för
tidigare genomförda rättshandlingar, vilket enligt Sparbanksföreningens mening
inte är rimligt.

I
traditionell koncernredovisning har även gällt all uppskrivningsbelopp hänförligt
till värdering av fastighetsinnehav skall elimineras i koncernredovisningen.
Förstärkning av det egna kapitalet i koncemen skall således ske först när koncemen
erhållit realiserad vinst genom extern försäljning. Denna redovisningspraxis
synes under senare tid ha ändrats med innebörd att uppskrivning av
fastighetsinnehav ej behöver elimineras, under fömtsättning att det bokförda
värdet i koncembalansen inte överstiger fastighetsinnehavets totala
taxeringsvärden. Härigenom uppkommer likställdhet mellan banker, som har hela
eller delar av fastighetsinnehavet organiserat i dotterbolag, och banker som
valt att ha faslighetema i moderbolagets balansräkning. Sparbanksföreningen
välkomnar en sådan förändrad redovisningspraxis. Under fömtsättning att den
beskrivna redovisningsmetoden, som alltså avviker från tidigare praxis, kommer
att varaktigt anses som god redovisningssed, föreligger i detta avseende
konkurrensneutralitet vid upprättande av konsoliderad balansräkning mellan
banker som valt dotterbolagskonstmktionen och banker som har sina uppskrivna
fastighetsinnehav i moderbolagets balansräkning. Det kan dock inte uteslutas
att uppskrivningsbelopp av ifrågavarande slag skall elimineras i framtiden, t.
ex. genom en intemationell samordning av koncernredovisningsregler.
Sparbanksföreningen hemställer därför att det i lagen görs ett uttryckligt
undantag från reglema om konsoliderad kapitahäckning i nu avsedda fall eller
att bankinspektionen får möjlighet att medge motsvarande undantag.
Sparbanksföreningen anser det även vara rimligt att undantag av nu angivet
slag görs så atl uppskrivning av fastighetsinnehav också får ske om den
faktiskt påvisade substansen överstiger taxeringsvärdet, dvs. att uppskrivning
får ske upp till fastighetsinnehavets marknadsvärde.

5.6 Landsorganisationen i Sverige (LO)

Tidigare
följdes i svensk banklagstiftning och banktillsyn principen att

egentlig bankverksamhet över huvud taget inte kan flyttas ut till dotterfö

retag. Genom bankinspektionens bedömningar erhöll bankema under

1970- och 80-talen allt oftare tillstånd att bedriva verksamhet i dotterbo

lag. Sedan knappt två år finns en i lag utvidgad rätt för banker till

dotterbolagsbildning för bankanknutna verksamheter. 1 förberedelserna

för denna instämde LO i förslaget att en bank bör ges möjlighet atl driva

fondkommissionsrörelse i särskilt bolag, motsatte sig att en bank skulle 193

13
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 43

s. 194 Kontrollera mot PDF

medges
rätt flytta ut centrala bankverksamheter till dotterbolag och av- Prop.
1989/90:43 styrkte att en bank skulle kunna ingå som dotterbolag i en koncem,
oavsett Bilaga 2 om denna kan betecknas som finansiell eller inte och
oavsett om moderbolaget är bank eller inte.

Genom
den faktiska utvecklingen har bankerna kommit att bilda koncemer med relativt
många dotterbolag och även att ingå i koncemer som dotterbolag. Det är mot
denna bakgmnd en reform nu krävs av sättet att beräkna kapitalbas och kapitaltäckningskrav.
Det föreslås av kreditmarknadskommittén att beräkningen förändras från atl
vara baserad på bankaktiebolaget, kompletterat med vissa avräkningar, lill att
ske på konsoliderad nivå för bankkoncernen. Därvid utsträcks konsolideringsprincipen
till att avse varje aktieinnehav, där banken äger minst 20% av aktierna eller
har minst 20% av rösträtten. I de fall andelen understiger 20% och övriga
delägare också är banker skall en konsolidering också ske. En konsekvens av
förslaget skulle bli att kapitalkravel stramas upp för vissa banker.
Sparbankerna och föreningsbankerna samt vissa bankaktiebolag får inga eller
endast något förändrade kapilalkrav. Däremot kommer några stora affärsbanker
alt få inte obetydligt skärpta krav.

LO
tillstyrker detta förslag, som får anses angeläget mot bakgmnd av den
förgreningsutveckling inom bankväsendet, som statsmakterna under hand släppt
fram.

6 Särskilt om konsekvenser av förslagens genomförande

6.1 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige
i Sveriges riksbank framhåller att generellt höjs såväl kapitalbasen som
kapitalkravet i bankerna vid en övergång till de av kapitaltäckningsgmppen
föreslagna kapitaltäckningsbestämmdsema. Höjningen av kapitalbasen beror på alt
50% mot för närvarande 40% av värderegleringsreserverna får räknas in och detta
utan beloppsbegränsning. Enligt nu gällande regler får högst inräknas ett
belopp motsvarande det egna kapitalet. I det övervägande antalet banker är värderegleringsreservema
mer än dubbelt så stora som det egna kapitalet. Det innebär också att utrymmet
för förlagslån, som nu får inräknas också till ett belopp motsvarande det egna
kapitalet, ökar. Uppjusteringen av den kapitalbas som erfordras för att
kapitalkraven skall uppfyllas kan beräknas bli än större, procentuellt sett, än
höjningen av den faktiska kapitalbasen. Kapitalulnyttjandegraden skulle således
komma att stiga. Höjningen av den erforderliga kapitalbasen beror främst på att
kapitalkraven för lån till kreditinstitut höjs från O till 1,6% och alt kraven
för lån mot botleninteckning i bostadsfastighet och jordbmksfastighei stiger
från 1 % till 4 resp. 8%.

Det
underlag som föreligger för att bedöma hur kapitalkraven slår på

olika institut är för närvarande ofullständigt. De preliminära bedömningar

som nu kan göras, tyder på att bankerna, på något undantag när, uppfyller

kapitalkraven enligt kapitaltäckningsgruppens förslag. 194

s. 195 Kontrollera mot PDF

Cooke-överenskommdsen
gäller emellertid inte banken utan den konso- Prop. 1989/90:43 liderade
bankkoncernen. Dessa bör generellt ha en högre kapitalnyttjan- Bilaga 2 degrad
beroende dels på att den erforderliga kapitalbasen i dotterbolagen, och
särskilt bostadsinstituten, höjs dels på att dessa bolag för närvarande inte
kräver stort eget kapital i moderbolaget. Det förefaller sannolikt att det för
flera bankkoncerner krävs kapitaltillskott och för några av dem betydand
tillskott för att de skall fylla Cooke-överenskommdsens krav på kapilaltäckning.
Den anpassning, som erfordras för etl enskilt institut om kapitalkraven inte är
uppfyllda, kan bestå i tillförsel av riskkapital, intemt eller externt
genererat, och/eller utförsäljning av tillgångar. För de bankkoncemer som
uppfyller de konsoliderade kapitalkraven kan uppfyllelsen av kraven på varje
institut i koncernen också uppnås genom att en omstmkturering av kapitalbasen
företas.

6.2 Fullmäktige i riksgäldskontoret

De
ändrade kapitaltäckningsreglerna innebär ökade finansieringskostnader för
bostadsinstituten samtidigt som instituten sannolikt kommer att behöva emittera
betydande volymer förlagslån. För att förbättra räntenettot i dessa institut
måste sannolikt även en höjning av utlåningsräntorna äga mm. Då en stor del av
utlåningen är räntesubventionerad, kommer detta att leda till ökade utgifter
för staten i form av räntesubventioner.

6.3 Svenska Bankföreningen

Kapitaltäckningsgmppen
referar till vissa preliminära sifferberäkningar som bankföreningen tidigare gjort
för affarsbankskoncemema i genomsnitt när det gäller Cooke-reglernas effekter.
Senare och mer detaljerade beräkningar, som affärsbankema gjort med
utgångspunkt i gmppens förslag, framgår nedan.

Samtliga medlemsbanker och fem av deras faslighetsinstitut har gjort
beräkningar för att jämföra effekterna av kapitaltäckningsgmppens förslag med
nuvarande regler. Beräkningama avser 1988 12 31, efter bokslutsdispositioner.
De viktigaste resultaten är följande: För 12 svenskägda banker moderbolaget:

Relationen kapitalbas/kapitalkrav ökar för gmppen
som helhet från nuvarande 131% till 140%.

Spridningen mellan bankema skulle variera mellan
175% och 71 %.

En bank skulle komma under 100%.

För 7 svenskägda banker
koncerner (samt GotaGruppen):

Relationen kapilalbas/kapitalkrav minskar för gmppen
som helhet från nuvarande 140% till 108%.

Spridningen mellan koncemerna skulle variera mellan
115% och 79%.

Två koncerner skulle komma under 100% med ett
sammanlagt underskott på drygt 1 miljard kronor.

För 5 bankägda
fastighetsinstitut:

Garantifondförbinddser
som motsvaras av ej inbetalt kapital har ej med

räknats i kapitalbasen. 195

s. 196 Kontrollera mot PDF

Relationen
kapilalbas/kapitalkrav skulle för gmppen som helhet bli Prop. 1989/90:43

endast 20%. (Jämförelser med nuvarande upplåningsregler är svåra att Bilaga
2

göra).

Spridningen mellan instituten skulle variera mellan
45% och 9%.

Ett totalt kapitalunderskott på drygt 6 miljarder
kronor skulle uppkomma.

För
9 utlandsägda banker:

Relationen
kapitalkrav/kapitalbas minskar för gmppen som helhet från

nuvarande 143% till 109%.

Spridningen
mellan bankerna skulle variera mellan

213% och 67%.

Två
banker skulle komma under 100% med ett sammanlagt underskott

på 68 miljoner kronor.

Av
beräkningarna framgår klart att de största problemen att klara kapitalkraven
skulle uppkomma för fastighetsinstituten. Detta är ell starkt argument för
bankföreningens förslag som redovisats under konsoliderad kapilaltäckning alt
kapitalkrav endast skall tillämpas på en koncern som helhet.

Som
ett sätt att minska kapitalkraven anger gmppen möjligheten för ett institut att
"avyttra tillgångar, företrädesvis med högt kapitalkrav, till andra
institut eller sälja ut dem på marknaden i form av värdepapper". Häremot
kan invändas att försök till sådana åtgärder skulle stöta på så stora problem
av olika slag atl denna väg inte torde kunna medföra någon nämnvärd lösning av
problemen.

Det
är lätt att instämma i gmppens uppfattning att de föreslagna kapitalkraven
kommer att göra det nödvändigt för kreditinstituten att generera mer kapital
internt, dvs. genom förbättrade vinstmarginaler, vilket i sin tur sannolikt
kräver en höjning av utlåningsräntoma.

Ett
speciellt problem i fastighetsinslituten är att dessas utlåning löper med långa
räntebindningstider. Efter visst antal år numera vanligtvis fem år har
visserligen instituten möjlighet att höja utlåningsräntan, dock ofta endast
under fömtsättning att institutets egen upplåningskostnad ökat genom höjda
obligationsräntor. En parallell höjning av utlåningsräntan kan då ske, vilket
emellertid innebär att räntemarginalen förblir oförändrad och något bidrag till
de ökade kapitalkravskostnadema inte erhålls. Detta betyder att för en stor del
av utlåningen kan en förbättring av räntemarginalen eventuellt åstadkommas
först när lånetiden formellt utlöper. Eftersom det således kommer att ta
mycket lång tid för fastighetsinstituten att genomföra den erforderliga
marginalförbättringen på den gamla lånestocken, uppstår en stark press att så
långt möjligt förbättra räntemarginalen på nya faslighetskrediter. Detta kan
medföra starkt stigande bostadskostnader för de boende och/eller staten via
bostadssubventionssystemet.

Fastighetsinstitutens
möjligheter att genomföra den erforderiiga förbättringen av räntemarginalen är
beroende av konkurrenssituationen på marknaden för fastighetskrediter. Här är
två faktorer av stor betydelse.

Konkurrenter
till fastighetsinstituten är bl.a. försäkringsbolagen, vilkas

fastighetskreditgivning dock inte drabbas av ökade kapilalkrav. Försäk- 196

s. 197 Kontrollera mot PDF

ringsbolagen
får därmed en fördel som skulle leda till en snedvridning av Prop. 1989/90:43
konkurrensförhållandena på fastighetskreditmarknaden. Denna konkur- Bilaga 2
rensfördel, som även framhålls i rapporten, är oacceptabel. Det får förutsättas
att förslag till lösning av dessa problem skyndsamt framläggs av den arbetsgmpp
som hösten 1988 tillsattes av finansdepartementet för att utreda branschglidningsfrågan
mellan bankverksamhet och försäkringsverksamhet.

Alla
fastighetsinstitut arbetar för närvarande inte med samma konkurrensfömtsättningar.
Stadshypotek har i flera viktiga avseenden t.ex. vad gäller skatteregler och
statlig grundfond konkurrensfördelar jämfört med övriga fastighetsinstitut,
vilket innebär alt Stadshypotek inte har samma behov av marginalförbättringar
som konkurrentema. Dessa institut kan därför få svårigheter att genomföra den
erforderliga marginalförbättringen. Del finns anledning utgå ifrån alt förslag
till ändring av dessa konkurrensolikheter skyndsamt framläggs av de statliga
kommittéer som för närvarande gör en översyn av bl.a. Stadshypoteks verksamhet
och skatteregler.

6.4 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Enligt
de beräkningar förbundet gjort kommer de nya kraven att leda till att föreningsbankema
får en mer ansträngd kapitaltäckningssituation än för närvarande. För gmppen
som helhet ökar kapitalutnyttjandegraden kraftigt. Läget är emellertid inte
värre än att man räknar med att klara kapitaltäckningen; möjligen kan någon
eller några centrala föreningsbanker tvingas tillgripa extraordinära åtgärder.

6.5 Sveriges allmänna hypoteksbank

Hypoteksbanken
framhåller att som helhet leder förslaget till en fördyring av lantbmkskreditgivningen.
Härigenom ökas lantbmkarens kostnader, vilket i sista ändan resulterar i dyrare
livsmedel för konsumenterna.

6.6 Landsorganisationen i Sverige (LO)

Reformen
medför viss skärpning av kapitalkraven och därmed kostnader för
kreditinstituten. Reglerna appliceras också på kreditmarknadsbolagen.
Kreditaktiebolagen är tillsammans med hypoteksinstituten den kategori som
drabbas hårdast. Den troliga följden blir att räntan för lån mot säkerhet i
bostads-, affärs- och jordbruksfastighet måste höjas. Då försäkringsbolagen
inte träffas av dessa kapitaltäckningsregler är det troligt att de kommer att
öka sin andel av nämnda inteckningslån.

6.7 Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB)

Fömtom
de konkurrensfördelar som försäkringsbolagen skulle få genom

förslaget kan det inte uteslutas att även andra stmkturändringar kan kom

ma alt ske när kapitaltäckningsreglema har fått effekt på bostadskredit- 197

s. 198 Kontrollera mot PDF

marknaden,
främst genom höjda räntenivåer. Det är t.ex. ganska uppen- Prop. 1989/90:43
bart att större låntagare kommer att försöka ordna sin fastighetsfinansi-
Bilaga 2 ering på egen hand på kreditmarknaden. Även fastighetsfinansiering
utanför den organiserade kreditmarknaden skulle kunna få en ny grund på
ungefär samma sätt som var fallet på 1970-talet.

Även
staten själv, i egenskap av stor subventionsgivare till bostadssektorn, har
anledning att fundera på hur de olika subventionssystemen skall anpassas till
effekterna av nya regler, främst effekterna på räntenivåerna. Hur stora
räntehöjningarna blir är omöjligt all fömtse med någon större säkerhet.
Räkneexempel kan dock göras. Om man utgår från en halv procentenhets höjning av
räntenivåerna, en höjning som kan sägas ligga i mitten av de bedömningar som
gjorts, skulle det leda till ökade utgifter på räntebidragsanslaget med ca 3000
milj. kr. under en femårsperiod. Fömtsättningen för räkneexemplet är att
nuvarande regler för räntebidrag inte ändras.

6.8 SABO (Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag)

De
eftergifter som förefaller nödvändiga för svensk del för att uppnå
internationell enighet drabbar främst den politiskt och samhällsekonomiskt
angelägna bostadskreditgivningen. Följden blir högre räntekostnader och därmed
följande ökade boendekostnader eller alternativt krav på ökade
bostadssubventioner. Även konkurrensförhållandena på en i stort sett väl
fungerande bosladsfinansieringsmarknad kan rubbas, både vad avser balansen
mellan kreditgivarna (försäkringsbolag, bankägda bostads-institut och hypoteksinstitut)
och konkurrensen om kapital. Det finns risk att stora gmpper placerare lämnar
bostadsmarknaden för mera lönsamma placeringar i en mindre gynnsam
kreditsituation än dagens.

6.9 Lantbrukarnas Riksförbund

LRF
framhåller att om förslaget till skärpta kapitaltäckningsregler på
jordbruksfinansieringens område genomförs medför detta att det ställs krav på
att kreditgivarna ökar sitt eget kapital. Det ligger i sakens natur att
kreditgivarna kommer att övervältra de merkostnader de därigenom åsamkas på
berörda kredittagare, dvs. lantbrukarna. Lantbrukarna kommer självklart att
sträva efter att föra kostnaden vidare till konsumenterna.

7 Ikraftträdande och övergångsregler m.m.

7.1 Bankinspektionen

Bankinspektionen
erinrar att den tidigare påpekat att de föreslagna regler

na kommer att åtminstone på kort sikt skapa problem för institut för

bostadsfinansiering och för finansiering av lantbruk m.m. Genom den 198

s. 199 Kontrollera mot PDF

möjlighet
som lämnas att efter prövning även acceptera andra instrument i Prop.
1989/90:43 del primära kapitalet kan övergångsregler skapas för alt ge sådana
institut Bilaga 2 ett tillräckligt rådmm att anpassa sig till de föreslagna
reglerna.

Bankinspektionen
har noterat, att kreditmarknadskommittén inte har behandlat särskilt frågan om
kapitaltäckning för Svensk Bostadsfinansiering AB (BOFAB) som är under
avveckling. Bankinspektionen vill här föreslå, att med hänsyn lill innehavarna
av de av BOFAB emitterade obligationerna, BOFAB får kvarstå i sina nuvarande
upplåningsrättsregler såsom de är angivna i bolagets bolagsordning.

Bankinspektionen
instämmer i att reglerna för hypoteksinstituten bör vara helt lika med dem som gäller
för andra institut. Ett slutgiltigt ställningstagande i detta avseende bör
dock anstå till dess förslag från den arbetande hypoleksutredningen föreligger.

7.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Även
om siktet bör vara inställt på enhetliga kapitaltäckningsregler bör instituten
enligt fullmäktiges mening medges en rimlig övergångstid för atl anpassa sin
verksamhet. Enligt Cooke-överenskommdsen skall bankerna på konsoliderad basis,
med en kontrollstation i slutet av år 1990, anpassa sig till de föreslagna
reglerna fram till utgången av år 1992, då de skall vara helt uppfyllda.

Enligt
fullmäktiges mening bör Cooke-överenskommdsen följas strikt. Det innebär att
bankerna på koncernbasis skall uppfylla i överenskommelsen angivna kapitalkrav
såväl vid utgången av år 1990 som år 1992. Beträffande kraven för de enskilda
instituten för vilka inga bindningar föreligger bör enligt fullmäktiges
mening övervägas att göra övergångsreglerna mer flexibla än vad kapitaltäckningsgmppen
föreslår. För t.ex. Hypoteksbanken framstår anpassningen svår alt klara även
vid en relativt lång övergångsperiod. Den nyligen tillsatta hypoleksutredningen
har bl. a. till uppgift att behandla institutens kapitalanskaffning. En central
fråga bör därvid vara hur hypoteksinstituten skall klara av de krav som torde
komma att ställas på dem framöver. Takten i anpassningen för andra institut än
banker bör också prövas noggrant mot bakgmnd av den utveckling som sker i
andra länder.

7.3 Svenska Bankföreningen

Bankföreningen
föreslår som en följd av sitt under kapitalbasen redovisade förslag
beträffande förlagsbevisens minsta löptid att förlagsbevis och andra
skuldförbindelser, som utfärdats före lagens ikraftträdande, får inräknas i
kapitalbasen även om löptiden uppgår till mindre än fem år.

Bankföreningen
vill bestämt avstyrka den föreslagna övergångsregeln att

kredilmarknadsbolag och hypoteksinstitut, efter regeringens eller bankin

spektionens beslut, skall kunna som supplementärt kapital få räkna garan

tifond eller garantiförbindelse som enligt nuvarande regler gmndar rätt till

upplåning, trots atl motsvarande kapital inte inbetalts till institutet. Detta

strider direkt mot Cooke-reglerna, enligt vilka endast inbetalt kapital får 199

s. 200 Kontrollera mot PDF

medräknas i kapitalbasen.
Det är i och för sig nödvändigt att underlätta Prop. 1989/90:43 anpassningen
för fastighetsinstituten som har bundna ullåningsräntor och Bilaga 2 inte
snabbt kan göra den marginalhöjning som behövs för att klara de nya
kapitalkraven. Den föreslagna regeln att räkna in garantiförbindelser etc. är
avsedd att underlätta dessa instituts problem. Trots denna lösning skulle
emellertid problemen kvarstå för de bankkoncemer i vilka fastighetsinstitut
ingår. Dessa koncemer måste också leva upp till det högre kapitalkravet för
fastighetskrediter. Den föreslagna lösningen skulle därmed skapa en olikhet
mellan en bankkoncem, i vilken ingår ett faslighetsinstitut, och Stadshypotek. Bankkoncemen
får ingen glädje av hjälpregdn, vilket däremot Stadshypotek kommer att få.
Detta är inte i linje med målsättningen att skapa konkurrensneutrala regler
mellan olika institut och kan därför inte accepteras.

Bankföreningen
vill även fasta uppmärksamhet på situationen för Svensk Bostadsfinansiering AB,
BOFAB. Detta institut bedriver inte längre någon nyutlåningsverksamhet och ger
heller inte ut nya obligationer eller andra skuldförbindelser. BOFAB förvaltas
fortsättningsvis av Svensk Fastighetskredit AB. BOFABS:s gamla lån har
överlåtits på vissa av BO-FABS:s tidigare ägarinstilut och tillgångama består
numera av fordringar på dessa institut. Sådana fordringar skulle enligt gmppens
förslag kräva 1,6% kapitahäckning, vilket skulle fordra en betydande
kapitalökning i BOFAB. Bankföreningen anser inte detta vara rimligt mot bakgmnd
av att BOFAB är under avveckling och inte lånar upp nya medel. En specialregel
erfordras som medger successiv avveckling av BOFABS:s verksamhet utan ökning av
BOFABS:s kapitalbas.

Bankföreningen
framhåller vidare atl del inom EG för närvarande pågår diskussioner om soliditetsregler
för kreditinstitut och definitioner av eget kapital. En tills vidare öppen
fråga är därvid vilka reserver som skall inräknas i eget kapital. En annan
oklar fråga är hur tio-gmppens regler kommer att tillämpas inom EG när det
gäller kapitalkrav för fastighetskrediter - dels i banker/bankkoncemer, dels i
fastighetsinstitut. En omständighet, som i detta sammanhang fordrar särskilt
beaktande, är att i flera av de svenska bankkoncemer, som är internationellt
verksamma och därför direkt berörs av Cooke-reglema ingår
fastighetsinstitut, vilkas krediter föreslås få avsevärt höjda kapitalkrav.
Härigenom riskerar de svenska bankkoncemema i sin lur atl drabbas av högre
kapitalkrav än många av konkurrenterna utomlands. Bankföreningen anser det vara
av största vikt alt man i Sverige inte fattar beslut som kan riskera medföra
att svenska bankers reserver behandlas sämre än reservema i EG:s banker eller
att kapitalkraven blir högre för svenska banker/bankkoncemer än för utländska konkurtentinstitut.
Beslut om nya svenska kapitaltäckningsregler bör därför inte fattas förrän det
är helt klart vilka regler som beslutas i EG och när dessa regler kommer atl
gälla.

7.4 Kammarrätten i Göteborg

Enligt
kammartätten synes övergångstiden vara för snävt tilltagen. Det är

därför
angeläget att reglema så långt möjligt tolkas generöst. 200

s. 201 Kontrollera mot PDF

7.5 Svenska sparbanksföreningen Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 De av kapitaltäckningsgmppen
föreslagna reglema föreslås träda i kraft

den
1 januari 1990. Regeringen föreslås dock få möjlighet atl föreskriva lägre
kapitalkrav intill utgången av år 1992. Härigenom skulle det bli möjligt att
övergångsvis lindra kapitalkraven på bostadsfinansieringsområdet. Föreningen
föreslår att faslighetskrediter och bostadsobligationer riskklassificeras så
att kapitalkravet t.o.m. 1992 blir 1,6%. En sådan ordning kan rimligen inte
innebära problem i ett intemationellt perspektiv.

Den
av kapitaltäckningsgmppen föreslagna regeln, att bl.a. garantifond och
garantiförbindelse under vissa förhållanden skall få räknas som supplementärt
kapital intill utgången av år 1992, blir tillämplig på kreditmarknadsbolag och
hypoteksinstitut samt koncerner i vilka kreditmarknadsbolag utgör moderbolag.
Däremot föreslås inte en motsvarande övergångsregel för bankkoncemer vari
ingår kreditmarknadsbolag i egenskap av dotterbolag, eftersom övergångsbestämmelsema
till bankrörelselagen saknar en regel av angivet slag.

Sparbanksföreningen
har i och för sig förståelse för de svårigheter som fastighetsinstituten får
med de föreslagna kapitalkraven. Dessa kommer med sina bundna utlåningsräntor
inte att kunna göra en tillräckligt snabb anpassning till de nya reglema om
inte speciella övergångsregler införs. Emellertid får de bankkoncemer i vilka
fastighetsinstitut ingår som dotterbolag motsvarande problem, eftersom också
dessa måste leva upp till de nya kapitalkraven. Den av kapitaltäckningsgmppen
föreslagna lösningen skapar en konkurrensmässig olikhet mellan olika slags faslighetsinstitut,
beroende på om de ingår i bankkoncern eller ej. Detta strider klart mot den i
övrigt angivna målsättningen att skapa konkurrensneutrala kapitaltäckningsregler
för kreditinstituten. Sparbanksföreningen kan inte acceptera de skillnader som
föreslås i övergångsreglerna i nu angivet avseende. Sparbanksföreningen fömtsätter
att det är fråga om ett förbiseende från kapitaltäckningsgmppens sida och att
saken rättas till i departementsbehandlingen. Föreningen begär således, om de
av arbetsgmppen föreslagna övergångsreglerna införs, en motsvarande
övergångsregel i bankrörelselagen.

7.6 Sveriges Föreningsbankers Förbund

SFF
framhåller att den föreslagna övergångsregeln, som innebär att bl. a.
garantifond och garantiförbindelse under vissa förhållanden skall få räknas
som supplementärt kapital intill utgången av år 1992, blir tillämplig på
kreditmarknadsbolag och hypoteksinstitut samt koncemer i vilka kreditmarknadsbolag
är moderbolag, men inte på bankkoncerner vari ingår kreditmarknadsbolag som
dotterbolag. SFF har följande invändningar mot detta förslag.

För
det första är det oacceptabelt att övergångsregeln inte gäller bank

koncemer i vilka kreditmarknadsbolag ingår eftersom även banker på

koncemnivå måste klara de nya kapitaUäckningskraven. Om inte över- 201

s. 202 Kontrollera mot PDF

gångsregeln utvidgas till
att gälla även bankkoncerner kommer främst Prop. 1989/90:43 hypoteksinstituten
att ha en klar konkurrensfördel i jämförelse med de Bilaga 2 bankägda
kreditaktiebolagen. Detta kan inte accepteras.

För
det andra anser SFF att övergångsregeln även med en ändring enligt SFF:s
förslag ovan är otillräcklig. Enligt SFF:s beräkningar krävs en betydligt
längre övergångstid så att instituten successivt kan anpassa sina utlåningsräntor
i takt med förfallotidpunkter för räntekonverteringar. Denna synpunkt gäller
således generellt för alla fastighetsinstitul med bundna räntor.

Konsekvensen
av att inte tillåta en förlängd anpassningstid enligt SFF:s förslag är att
respektive institut tvingas till marginalförstärkningar enbart på nyutlåningen.
Beroende på resp. instituts faktiska kapitalsituation i utgångsläget kan
institut tvingas till synnerligen kraftiga räntehöjningar eller om
konkurrenssituationen inte medger erforderliga räntehöjningar tvingas till
utförsäljning av delar eller hela verksamheten. En tillräcklig övergångstid är
således nödvändig för att en kraftig turbulens och fullständig omstmkturering
av den långa fastighetskreditmarknaden i Sverige skall kunna undvikas.

7.7 Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

Kassastyrelsen
har redan slagit fast att den accepterar principförslaget för Stadshypoteks del
om de framtida kapitaltäckningsregler som skall gälla. Det finns emellertid
några viktiga praktiska frågor som kräver kommentar, inte minst vad rör
övergången från dagens system till det nya.

En
första sådan punkt gäller själva tidsperspektivet. Kreditmarknadskommittén och
kapitaltäckningsgmppen föreslår att övergången till det nya systemet för kapitaltäckningsreglerna
skall ske per den 1 januari 1990, även om vissa övergångsregler skall gälla
beträffande kravens nivå fram till utgången av år 1992. Det ligger också i
Basel-överenskommelsen att den skall börja tillämpas så snabbt som möjligt. Ett
problem för Stadshypoteks del är emellertid att förslaget lill ändringar i stadshypotekslagen
på denna punkt är integrerat med de övriga ändringsförslagen, såväl civil- som
skatterättsliga. Det är svårt att bryta ut enbart kapitaUäckningsreglema,
samtidigt som det knappast kan vara aktuellt atl göra andra ändringar när hypoteksutredningens
arbete med just samma frågor pågår. Praktiskt sett måste man därför snarare
tänka sig den 1 januari 1991 som starttidpunkt.

Kassastyrelsen
förmodar att samma problem egentligen också gäller för

finansbolag och kreditmarknadsbolag, dvs. att det är svårt att föra in det

nya regelsystemet för kapitaltäckning i den gamla civilrättsliga lagstift

ningen för finansbolag, kreditakliebolag m. m. Samtidigt är det svårt att

tro att det skulle vara möjligt att införa den nya kreditmarknadslagen i

dess helhet redan från den 1 januari 1990. Även där ter sig ett års uppskov

mer realistiskt. Endast för de egentliga bankerna, där ändringarna formellt

sett inte är så ingripande, skulle det väl i praktiken vara möjligt att hålla

fast vid en tidigare tidpunkt. Det är ju också för dem som den intematio

nella överenskommelsen i första hand är avsedd, dvs. det kan kanske vara

en intern svensk fråga i vilken takt reglema också görs formellt tillämpliga 202

s. 203 Kontrollera mot PDF

för
andra kreditföretag. Realiter kastar Basel-reglerna och "måltidspunk- Prop.
1989/90:43 ten" vid utgången av år 1992 uppenbarligen sin skugga framför
sig redan Bilaga 2 nu, oavsett från vilket datum de blir lagligen gällande.

En
annan fråga om sättet att genomföra övergången för Stadshypoteks del är kreditmarknadskommitténs
koppling av kapitaltäckningsfrågorna till övergångsregler som rör
beskattningen. Kassastyrelsen syftar här på kreditmarknadskommitténs förslag
till övergångsregel lill ändringarna i stadshypotekslagen. Hela konstmktionen
av denna regel kan starkt ifrågasättas, men även om man accepterar dess
lydelse, så ger det orimliga effekter. Innebörden är nämligen att en stor del
av Stadshypoteks fondkapital inte får räknas in i kapitalbasen förrän vissa
saker har inträffat vid en framtida taxering. Eftersom en sådan alltid dröjer
minst ett år efter del att nya regler blivit tillämpliga, skulle Stadshypotek
alltså hamna i den situationen att man fram till dess skall uppfylla nya kapitaltäckningskrav
men inte har någon formell möjlighet att efterkomma övergångsregeln, som i sin
tur är villkoret för att få räkna kapitalbasen på avsett sätt. Så kan det inte
få gå till.

En
materiell fråga finns vidare om de regler som skall gälla för kapitaltäckningen
under övergångsfasen fram till utgången av år 1992. För Stadshypotek kan man
räkna med att Basel-reglerna innebär att ett kapitalkrav om drygt 4% skulle
gälla. Samtidigt skulle den statliga garanti som utgör gmndfonden inte få
räknas in i kapitalbasen överhuvud taget. Det innebär alt Staldshypotek i
utgångsläget får ett underskott på kapital och måste stärka sin kapitalbas. Kapitaltäckningsgmppen
har här föreslagit att regeringen skall ha möjlighet att besluta om att en
garantifond övergångsvis fortfarande skall få räknas in i kapitalbasen för hypoteksinstitut
och kreditaktiebolag. Ett villkor för detta skall dock vara att alla andra
möjligheter, t. ex. i form av utgivande av förlagsbevis, är uttömda.

Kassaslyrdsen
anser att det är nödvändigt att övergångsreglerna beträffande den statliga
garantins värde görs mjukare. Stadshypotek har i många decennier arbetat på en
av statsmaktema reglerad marknad, där räntemarginalen, varit mycket smal för
Kassan rent av noll. 1 efterhand har Kassan därtill pålagts en avgift för gmndfonden,
som inte kunnat kompenseras genom en höjning av marginalema i den gamla
lånestocken. Stadshypotek har inga möjligheter att av marginalerna på dessa
tidigare prioriterade lån, som fortfarande utgör över hälften av den totala
lånestocken, tjäna ihop vinster som kan bygga upp fondstyrkan. Det kan endast
ske inom den del av rörelsen som omfattar oprioriterade lån. Mot den bakgmnden
är det inte rimligt att över en natt genomföra en reform som helt rycker undan
värdet av garantifonden; i sak är det ju just existensen av denna som har
motiverat de historiskt snäva marginalema. Som en mini-miåtgärd förslår
kassastyrelsen att kvarvarande garantifond under övergångstiden skall få
räknas som sådant supplementärt kapital som ligger vid sidan av förlagslån.
Utgivande av sådana lån skall således inte vara en fömtsättning för att
garantifonden skall kunna spela en roll.

203

s. 204 Kontrollera mot PDF

7.8 Sveriges
allmänna hypoteksbank Prop. 1989/90:43

Bilaga 2 Hypoteksbanken
framhåller att om kapitaltäckningsgmppens förslag till

övergångsregler
genomförs, innebär det alt tre år återstår för kapitaluppbyggnaden. Skall
denna finansieras på utestående bottenlånestock måste en generell räntehöjning
ske med cirka 0,5% per år. Det kan inte vara rimligt att Landshypotek på detta
sätt nödgas ålägga nuvarande låntagare retroaktivt ansvar för en nu från
internationellt håll begärd kapitalförstärkning, särskilt inte mot bakgmnd av Landshypoteks
mer än 125-åriga verksamhet och del faktum att låntagarna under denna långa tid
ej i det ringaste misskött sina förpliktelser. Kapitaltäckningsgmppens förslag
leder till ett alldeles för högt uppbyggnadskrav, om Landshypotek, såsom blir
fallet, skall konkurrera på marknaden med institut som till följd av betydligt
högre vinstmarginaler redan haft tillfälle alt konsolidera sig över eller i
närheten av åttaprocentsnivån. Under alla omständigheter erfordras därför
väsentligt längre övergångstid än tre år.

7.9 Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB)

Bostadskreditmarknaden
i Sverige kommer under alla förhållanden att träffas hårt av nya kapitaltäckningsregler.
Det är avsevärda volymer nytt kapital som skall anskaffas av långivarna till
bostadssektorn. Även för SBAB, som har en liten kapitalbas i förhållande till
utlåningen, är det fråga om ett stort kapitalbehov. Det krävs i SBAB:s fall
ingående överväganden om hur detta kapital skall anskaffas och tid för att
genomföra anskaffningen. Liknande förhållanden torde gälla även för många
andra långivare till bostäder i Sverige. Ett senare ikraftträdande än vad kapitaltäckningsgmppen
föreslagit är alltså högst önskvärt också av rent inhemska skäl utöver de
större skäl för uppskov med beslut som anpassningen till EG bör föranleda.

Den
tidsfrist som skulle följa av det av SBAB förordade uppskovet med beslut om kapitaltäckningsregler
bör utnyttjas för överväganden om hur inte önskvärda effekter av nya regler
skall kunna motverkas.

8 Övriga frågor

8.1 Beskattningsfrågor

8.1.1 Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa

Kassastyrelsen
accepterar att de avdragsgilla fondavsättningar som gjorts

inom Stadshypotek efter 1984 års lagändring i princip får sägas ha en

likartad karaktär av obeskattade reserver som bankernas värdereglerings

konton för utlåning. Om kreditmarknadskommittén nöjt sig med delta

principuttalande, och därefter förordat att saken överlämnades till den

särskilda hypoteksutredning som man ju föreslagit för andra viktiga frå

gor, skulle inte mycket ha varit att säga. De konkreta förslag som kommit

tén nu har lagt kan däremot inte användas. 204

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kreditmarknadskommittén
föreslår att spedalreglema om hypoteksin- Prop. 1989/90:43 stitutens
avdragsrätt i 2 § 8 mom. lagen om statlig inkomstskatt upphävs. Bilaga 2 men
lämnar inget förslag om någon ny regel. Kommittén hänvisar endast allmänt till
att hypoteksinstituten bör ha samma möjlighet som andra kreditföretag alt
utnyttja bestämmelserna om avdrag för avsättningar till värderegleringskonto
för utlåning. Det kan emellertid konstateras att detta inte utan vidare kan
fungera. 1 dag gäller nämligen dessa regler endast i fråga om utlåning till
allmänheten och ej för utlåning till andra kreditföretag. Stadshypotekskassan
(och allmänna hypoteksbanken) har emellertid ingen utlåning alls till
allmänheten, utan den finns endast hos föreningarna. En överföring av hela
avsättningsrätten till föreningarna kan emellertid inte accepteras, eftersom
det helt skulle ändra balansen inom organisationerna. Det skulle också leda
till orimliga effekter vid avskattningen av de befintliga avsättningarna.

Sakligt
sett är givetvis den enda rimliga modellen att Stadshypotek skall behandlas som
ett enda företag i fråga om utnyttjandet av avdragsgilla fonderingar. Det är
inte Kassan och föreningarna var för sig som konkurrerar med andra institut,
utan de gör det tillsammans. Under hand har det också framkommit atl det är en
sådan modell som föresvävat kreditmarknadskommittén. Då lorde det emellertid
krävas specialregler, eftersom det rent juridiskt i dag är fråga om
självständiga företag, som taxeras vart och ett för sig. Det föreligger inte
något legalt koncernförhållande, varför taxeringarna handhas av olika nämnder i
olika län. Helt lätt är det inte att lösa denna fråga, som emellertid är vital.
I själva verket torde det förhålla sig så, att de normala skattereglerna endast
fungerar på ett sätt som ger neutralitet gentemot andra företag om Stadshypotek
antingen är ett enda företag, eller alternativt en civilrältslig koncern med
full frihet att disponera över medelsflöden mellan de ingående förelagen.
Kassastyrelsen menar att det måste vara lämpligast att här avvakta hypoteksutredningens
arbete, som ju bl. a. omfattar just frågor som rör företagsstmkturen.

Att
den av kreditmarknadskommittén föreslagna övergångsbestämmelsen ger en
felaktig tidsföljd mellan de olika effekterna, där skärpta kapitalkrav kommer
minst ett år innan Kassan och föreningarna har möjlighet att uppfylla villkoren
för alt fä räkna in alla sina fonder vid kapitalbasens bestämning, har
kassastyrelsen redan tidigare påpekat. Men bestämmelsen torde också i mer
grundläggande avseenden vara ofullgången. Som den är angiven får den sägas vara
en civilrättslig regel, även om den hänvisar till vissa belopp vid tidigare års
taxeringar. Men i civilrättslig bemärkelse lär Kassan och föreningarna inte
kunna som intäkt ta upp fiktiva poster. Intäkter måste ju öka företagets
förmögenhet med mindre de balanseras av lika stora kostnader.

Inte
heller kan regeln fungera som den är uttryckt även om man formule

rar om den så, att villkoret är att Kassan och föreningarna vid taxeringen

som intäkt har tagit upp de aktuella beloppen. Det man vill uppnå är att

Kassans och föreningarnas redovisade reservfonder skall minskas med

vissa belopp, som i princip i stället skall återkomma som avsatta till

värderegleringskonto. Enbart en fiktiv intäktspost vid beskattningen löser

inte det problemet, eftersom Kassan och föreningarna inte utan särskilt 205

s. 206 Kontrollera mot PDF

lagstöd har rätt att sätta
ned sina fonder i annan mån än som behövs för att Prop. 1989/90:43 täcka en
uppkommen förlust. Och en eventuell förlust som drivs fram av Bilaga 2 en
speciell skattepliktig intäkt vid taxeringen kan ju inte bli större än det
skattebelopp som belöper på intäkten.

Såvitt
kassastyrelsen kan förstå finns det inte någon annan framkomlig väg än att i en
övergångsregel uttryckligen föreskriva att Kassan och föreningarna direkt skall
sätta ned sina reservfonder med de önskade beloppen. Det är förståeligt om
kommittén har velat undvika en sådan lagregel, eftersom den torde sakna
parallell, men det visar bara vilka principiella svårigheter man stöter på om
man vill "rätta till historien". Beloppen skall vid samma bokslut tas
upp som intäkt, principiellt som en bokslutsdisposition. Samtidigt bör en
särskild övergångsregel vid taxeringen föreskriva att .de belopp varmed
reservfonderna nedsätts skall anses vara just de för vilka avdrag har erhållits
fr.o.m. 1986 års taxering. Därigenom blir återföringen skattepliktig och man
får den nödvändiga parallellen mellan skatte- och civilrätten. Kassan och
föreningarna får slutligen göra de avsättningar till värderegleringskonto som
kan vara möjliga.

Eftersom
det kommer att handla om stora belopp är det därvid uppenbart att det ligger
ett stort osäkerhetsmoment i att det inte finns klara regler för hur stora
avdragsgilla avsättningar hypoteksinstitut får göra. Kan det tänkas att inte
hela det återförda beloppet kan avsättas till värderegleringskonto? Kommer man
inte i så fall in i en retroaktiv beskattning, eftersom det ju i sak är fråga
om att för andra gången taxera belopp som har utgjort intäkter tidigare år och
där taxeringarna sedan länge är avslutade? Kassastyrelsen vill med andra ord
ifrågasätta om inte övergångsregeln också skall innebära en garanti för att
hela det tvångsvis återförda beloppet faktiskt kan avsättas med avdragsrätt.

I
dag framstår det som troligt att nuvarande system med avdragsgilla avsättningar
till värderegleringskonto kommer att avskaffas, kanske redan till år 1991. I
stället kommet ett nytt system med lägre skattesatser och mycket mer begränsade
möjligheter till uppbyggnad av obeskattade reserver. Uppenbart kan det inte i
ett sådant perspektiv vara rimligt att först tvinga över Stadshypotek i det
gamla skattesystemet, för att därefter strax genomföra ännu en övergång. En
ändring av Stadshypoteks skatteregler bör därför avvakta den generella
företagsbeskattningsreformen, med mindre del visar sig att något nu ofömtsett
gör att en sådan reform uppskjutes på obestämd tid.

Kassaslyrdsen
vill här också framhålla all del inte kan vara svårt, för den händelse ett nytt
skattesystem skulle införas först något år efter det att nya kapitaltäckningsregler
blivit gällande, att föreskriva att de delar av hypoteksinstitutens fonder, som
har den obeskattade karaktären, under mellantiden inte får räknas in i
kapitalbasen mer än till 50%. Något behov atl för den skull föra in värderegleringskontona
för ett eller några få år föreligger inte.

206

s. 207 Kontrollera mot PDF

8.1.2
Sveriges allmänna hypoteksbank Prop. 1989/90:43

Hypoteksbanken
delar inte den uppfattning som framgår av kreditmark- rJngä 2 nadskommitténs
betänkande, alt Landshypotek varit skattemässigt gynnat vid
reservfondsuppbyggnaden. Reservfondsmedlen har aldrig utnyttjats för sitt
ändamål och har inte tillkommit genom avsättning av riskkapital. Hypoteksbanken
godtar kommitténs förslag att värderegleringskonton införs för obeskattade
reserver, att reservfonderna renodlas till att innehålla enbart beskattade
reserver, att reservfondsavsättningar gjorda före år 1985 skall anses
beskattade samt att reservfondsavsättningar fr.o.m. år 1985 skall anses
obeskattade och överföras till värderegleringskonto. Härigenom läggs enligt Hypoteksbanken
entydigt fast vad som är beskattade resp. obeskattade reserver.

8.2 Lagtekniska frågor 8.2.1 Bankinspektionen

Bankinspektionen
föreslår följande förändringar i kapitaltäckningsgmppens förslag.

Bankinspektionen
förordar en annan lydelse av avräkningsregdn i 8 § fjärde stycket första
meningen kapitalmarknadslagen. I stället för "någon form av verksamhet som
avses i denna lag" bör föreskrivas "någon form av bankverksamhet
eller verksamhet som avses i I kap. 14§§ denna lag". Därigenom klargörs enligt
inspektionen att avräkning skall ske i fråga om tillskott till företag som
driver verksamhet enligt bankrörelselagen. I syfte att klargöra de gränser inom
vilka avräkning inte behöver ske föreslår inspektionen att sista meningen i
ovan nämnda stycket skall ändras enligt följande. "Sådan avräkning skall
dock inte ske i fråga om tillskott som motsvarar högst fem procent av
företagets aktiekapital om det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott
inte överstiger fem procent av bolagets eget kapital. Avräkning skall inte
heller ske för tillskott i förelag som omfattas av bestämmelserna i 10 §".

Bankinspektionen
föreslår vidare att 10 § första stycket i ovan nämnda kapitel anpassas till föreskriftema
i 8 § genom att ordet "kapitalkrav" utbytes mot "kapitalbas"
och att "konsoliderat kapitalkrav" utbytes mot "konsoliderad
kapitalbas".

Bankinspektionen
föreslår vidare alt omedelbart efter tredje meningen i 10 § andra stycket samma
kapitel inskjuts följande tillägg: "Vad i 8 § fjärde stycket föreskrivs om
avräkning från summan av primärt och supplementärt kapital skall även
tillämpas på koncernens kapitalbas i fråga om tillskott i företag som inte är
dotterförelag". Genom tillägget klargörs enligt inspektionen att avräkning
även skall ske av tillskott till företag som inte är dotterföretag.
Inspektionen föreslår också att det sist i samma stycket tillägges följande.
"Är dotterföretaget inte ett fondkommissionsbolag skall placeringarna tas
upp till de värden som föreskrivs i annan lag".

Beträffande
5 kap. 14 § första stycket kapitalmarknadslagen föreslår

bankinspektionen atl orden "kapilalkrav" och "konsoliderat kapilalkrav"

ändras till "kapitalbas" resp. "konsoliderad kapitalbas". 207

s. 208 Kontrollera mot PDF

Beträffande 2 kap.
bankrörelselagen föreslår bankinspektionen motsva- Prop. 1989/90:43

rande ändringar som i kapitalmarknadslagen. Bilaga
2

Således
bör i 8 § fjärde stycket första meningen i stället för "någon form av
bankverksamhet", föreskrivas "någon form av bankverksamhet eller
verksamhet som avses i 1 kap. 1 4 §§ kapitalmarknadslagen".

Vidare
bör 8 § Qärde stycket sista meningen ändras enligt följande. "Sådan
avräkning skall dock inte ske i fråga om tillskott som motsvarar högst fem procen
av förelagets aktiekapital om det sammanlagda bokförda värdet av sådana
tillskott inte överstiger fem procent av bankens eget kapital eller egna
fonder. Avräkning skall inte heller ske för tillskott i företag som omfattas av
bestämmelserna i 10 §".

I
10 § första stycket bör orden "kapitalkrav" och "konsoliderat
kapitalkrav" bytas ut mot "kapitalbas" resp. "konsoliderad
kapitalbas".

Slutligen
föreslår bankinspektionen att lydelsen efter tredje meningen i lO § andra
stycket skall vara följande. "Vad i 8 § fjärde stycket föreskrivs om
avräkning från summan av primärt och supplementärt kapital skall även tillämpas
på koncemens kapitalbas i fråga om tillskott i företag som inte är
dotterföretag. Placeringama skall las upp till de värden som föreskrivs i 9 §
eller, om dotterföretaget är ett fondkommissionsbolag, i 5 kap. 13 §. Är
dotterförelaget inte ett kreditmarknadsbolag eller ett fondkommissionsbolag
skall placeringama las upp lill de värden som föreskrivs i annan lag".

8.2.2
Finansbolagens förening

4
kap. 9 § D kapitalmarknadslagen avser vissa definierade riskfordringar samt
fordringar enligt 2 kap. 9 § E bankrörelselagen. I sistnämnda stadgande talas
om "övriga tillgångar", med andra ord rör det sig om en uppsamlingsparagraf
Motsvarande stadgande i kapitalmarknadslagen är 4 kap. 9 § E, där det också
talas om "övriga tillgångar" än i, t.ex., stadgande D. Det synes
följaktligen som man då ger regler för andra övriga tillgångar än sådana övriga
tillgångar som avses i bankrörelsekapitlet. Tolkningssvårigheter kan då
uppkomma. Detta bör möjligen rättas till.

208

1 Förslag till

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom
föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)

dels
att 2 kap. 9-11 §§, 4 kap. 4 och 9 §§ saml 7 kap. 7§ skall ha

följande
lydelse, dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 2 kap. 9 a §, av
följande

lydelse.

Prop.
1989/90:43 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En bank skall vid
varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad enligt 9a§, som motsvarar åtta
procent av värdet av bankens placeringar, beräknat enligt 10 §
(kapitalkrav). För en central föreningsbank med anslutna lokala
föreningsbanker bestäms kapitalbasen och kapitalkravet gemensamt.

I
kap. 9§

Tid insättarnas skydd skad en bank ha ett visst lägsta kapital i form
av eget kapital i bankaktiebolag, egna fonder i sparbank samt eget kapital i
central föreningsbank tillsammans med anslutna lokala föreningsbanker
(kapitalkrav).

Med eget kapital och egna fonder får likställas dels fyrtio procent av
ett belopp som svarar mot bankens reserver för utlåning, garantiförbindelser
och utländska valutor samt mot bankens reserv för obligationer, varmed avses
det belopp med vilket obligationernas värde beräknat enligt 4 kap. 4 § 1
överstiger nettovärdet, dels med det nominella värdet av förlagsbevis och
andra skuldförbindelser som medför rätt tid betaf ning först efter bankens
övriga borgenärer. I båda fallen får medräknas högst ett belopp som motsvarar
dei egna kapitalet eller de egna fonderna.

Med eget kapital och reserver i en central föreningsbank med anslutna
lokala föreningsbanker avses summorna av eget kapital och reserver i dessa
föreningsbanker. Förlagsinsatserna räknas därvid inte in i det egna kapitalet.
Det nominella värdet av dessa insatser får dock likstäf las med eget kapital intid
ett belopp som tillsammans med det nominella värdet av förlagsbevis och andra
skuldförbindelser enligt andra stycket motsvarar det egna kapitalet.

Från
det egna kapitalet och de egna fonderna skad avräknas det bokförda värdet av
vad som tidskju-

209

14
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 43

Nuvarande
lydelse

tits
som aktiekapital eller i annan form till in- eller utländskt företag som driver
någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock inte ske i fråga om
företag där staten är delägare eller ifråga om kreditaktiebolag som har till
huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i panträtt i bostads-, kontor.j-eller
affarsfastighet eller att lämna lån tid kommuner.

Har en bank ett
väsentligt ekonomiskt intresse i ett aktiebolag, som uteslutande har till
syfte att förvalla fastighet eller tomträtt som har förvärvats för att bereda
banken lokaler för dess verksamhet eller tillgodose därmed sammanhängande behov,
skall från bankens eget kapital eller egna fonder avräknas åtta procent av
summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets
bokförda skulder ef ler den del av dessa som svarar mot bankens innehav av
aktier i fastighetsbolaget.

Utan
hinder av andra och tredje styckena får bankinspektionen, om det finns
synnerliga skäl, tillåta en bank att likställa eget kapital och egna Jbnder med
det nominella värdet av sådana förlagsbevis, andra skuldförbindelser och
förlagsinsatser, som där avses, intid ett belopp som motsvarar en och en halv
gånger det egna kapitalet eller de egna fonderna.

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:43 Bilaga 3

9a§

Kapitalbasen
utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital efter avräkning enligt
fjärde stycket. Det primära kapitalet skall utgöra minst hälften av
kapitalbasen.

Med
primärt kapital avses:

A. Eget
kapital i bankaktiebolag,

reservfonder och uppskrivningsfon

der i sparbanker samt eget kapital

med undantag för förlagsinsatser i

föreningsbanker.

B. Sjuttio
procent av det belopp

som svarar mot bankens reserver för

utlåning och garantiförbindelser

210

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

,
,_ , Bilaga 3

samt
sjuttio procent av det belopp

som
svarar mot bankens reserver för aktier, obligationer och utländska valutor,
dock högst det belopp med vilket nettobokföringsvärdet understiger det lägsta
av anskaffningsvärdet och marknadsvärdet.

C.
Reserver och tillskott som efter regeringens eller, efter regeringens
bemyndigande, bankinspektionens medgivande får räknas som primärt kapital.

Med
supplementärt kapital avses:

A. Det
nominella värdet av för

lagsandelsbevis, förlagsbevis och

andra skuldförbindelser, vilkas ur

spmngliga löptid är minst fem år

och som medför rätt till betalning

först efter bankens övriga borgenä

rer, dock högst ett belopp som mot

svarar hälften av det primära kapi

talet. Bevis och andra skuldförbin

delser vilkas återstående löptid

understiger fem år skall tas upp till

ett belopp som motsvarar tjugo pro

cent av det nominella värdet för var

je helt år som återstår till förfallo

dagen.

B. Reserver
och tillskott som efter

regeringens eller, efter regeringens

bemyndigande, bankinspektionens

medgivande får räknas som supple

mentärt kapital.

Från
summan av det primära och supplementära kapitalet skall räknas av det bokförda
värdet av vad som har skjutits till som aktiekapital eller i annan form i ett
företag som drivernågon form av bankverksamhet. Någon avräkning skall dock
inte göras om tillskottet motsvarar högst fem procent av företagets egna
kapital eller motsvarande och det sammanlagda bokförda värdet av sådana
tillskott inte överstiger tio procent av bankens egna kapital eller egna
fonder. Avräkning skall inte heller göras för tillskott i företag som omfattas
av bestämmelsema i 11 §.

211

Nuvarande lydelse

lOf

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:43 Bilaga
3

Kapitalkravet bestäms i
förhåf lande tid bankens tillgångar samt ingångna garantiförbindelser och andra
åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk jÖr banken
(placeringar). För en central föreningsbank med anslutna lokala föreningsbanker
bestäms kapitaf kravet gemensamt. Vid beräkningen av kapitalkravet indelas
placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A
1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos riksbanken
och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, koni-mun
eller därmed jämförlig samföf lighet. bankaktiebolag, sparbank, central
föreningsbank, allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts av
regeringen, kreditaktiebolag, hypoteksinstitut eller Nordiska
investeringsbanken,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet,
bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank ef ler annan under A 1 eller 2
avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag, hypoteksinstitut, sådant bankägt
aktiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas med
kreditaktiebolag vid tillämpningen av detta stycke eller försäkringsföretag
med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgörs av värdehandling eller fordran,
som anges under A 1-3,

5.
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden för vilka banken
erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som anges under A 1 4.

Vid
beräkning av kapitalkravet delas placeringarna in i födande grupper:

A
1. Inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar

2.
Värdehandlingar och fordringar för vilka svenska staten, en svensk kommun
eller en därmed jämförlig samfådighet svarar.

3.
Värdehandlingar och fordringar för vilka utländska stater eller centralbanker
svarar, om värdehandlingen eller fordran gäller i nationell valuta och är refinansierad
i samma valuta.

4. Övriga värdehandlingar och fordringar för vilka
någon av de utländska stater och centralbanker svarar som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen anger iföreskrifter

5. Fordringar, garantiförbindef ser och andra
åtaganden på kapitaf marknaden, för vilka säkerheten utgörs av sådana
tillgångar som avses i 1 eller sådana statliga värdehandlingar som avses 12-4.

' Senaste lydelse
1987:1327.

212

Nuvarande
lydelse

B
1. andra fullgoda obligationer än de som anges under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag
än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar, därvid fordringar
för vilka utländskt bankföretag svarar skall tas upp till en och en halv
gånger fordringarnas belopp,

3. fordringar för vilka säkerheten utgörs av värdehandling eller fordran,
som anges under B I eller 2, eller panträtt i jordbruks-, affars-eller
bostadsfastighet eller tomträtt tid sådan fastighet inom sjuttiofem procent av
det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av
byggnad som hör tid tomträtten,

4. garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden för vilka
banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som anges under B 1-3.

C
1. fordringar för vilka säkerheten utgörs av

a) panträtt i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller ivåfamiljshus
eller med flerfamiljshus för vilket bostadslån enligt statliga bestämmelser
utgår eller i tomträtt tid sådan fastighet, om pantvärdet ligger mellan
sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta
egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

b) panträtt i fastighet som helt ef ler delvis är inrättad för industried
verksamhet eller i tomträtt tid sådan Jastighet inom femtio procent

Föreslagen
lydelse

B
1. Värdehandlingar och fordringar för vilka ett svenskt företag som bedriver
någon form av bankverksamhet eller en allmän kassa eller inrättning vars reglemente
Jåststädts av regeringen svarar.

2. Värdehandlingar och fordringar för vilka en kommun
eller en därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater svarar
som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen anger
iföreskrifter.

3. Värdehandlingar och fordringar med en återstående
löptid av högst ett år för vilka en utländsk bank svarar samt andra värdehandlingar
för vilka en bank i någon av de utländska stater svarar som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen anger iföreskrifter.

4. Värdehandlingar och fordringar för vilka en internationell
utvecklingsbank svarar som regeringen ef ler, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen anger i föreskrifter.

5. Fordringar, garantiförbindef ser och andra
åtaganden på kapitaf marknaden, för vilka säkerheten utgörs av värdehandlingar
eller fordringar som anges i 4.

C..
Fordringar, garantiförbindef ser och andra åtaganden på kapitaf marknaden, för
vilka säkerheten utgörs av panträtt i bostadsfastighet eller tomträtt tid
sådan fastighet inom det uppskattade värde som banken bestämt efter särskild
värdering av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtter, av byggnad som
hör tdl tomträtten.

Prop. 1989/90:43 Bilaga
3

213

Nuvarande
lydelse

av
det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av
byggnad och annan egendom som hör tid tomträtten ef ler

c)
förlagsbevis eller aktie, som är inregistrerad vid Stockholms for\d-börs,

2.
garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden för vilka banken
erhållit säkerhet i form av värdehandling eller fordran, som anges under C I,

D.
övriga tdlgångar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden
utom sådana som enligt 9§ ftärde och femte styckena skall avräknas från eget
kapital och egna fonder.

För
placeringar som anges under A gäller inte något kapitalkrav. I övrigt uppgår
kapitalkravet vid varje tidpunkt tid lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt

en
procent av summan av placeringar som anges under B,

fyra
procent av summan av placeringar som anges under C och

åtta
procent av summan av placeringar som anges under D.

Placeringar skad tas
upp tid JÖljande värden, nämligen

/.
fordringar, för vilka reser\er som avses i 9§ andra stycket avsatts, tid sitt
bruttovärde.

Föreslagen
lydelse

D.
Övriga tillgångar, garantiförbindelser och andra åtaganden på
kapitalmarknaden.

Vid
beräkningen av kapitalkravet undantas

sådana tillskott som
enligt 9 a§ ftärde stycket skad räknas av från kapitalbasen,

tillskott
iföretag som omfattas av bestämmelserna i 11 §,

de
placeringar som anges vid första stycket A,

fordringar
mot företag som ingår i samma koncern som banken,

fordringar
som har garanterats av ett företag i samma koncern som banken,

fordringar
medan en sparbank och Sparbankernas Bank,

fordringar
medan en föreningsbank och Föreningsbankernas Bank.

I
övrigt skad vid beräkningen av kapitalkravet placeringarna tas upp tid
sammanlagt

tjugo
procent av summan av de placeringar som anges vid B,

femtio
procent av summan av de placeringar som anges vid C samt

etthundra
procent av summan av de placeringar som anges vid D.

Tid
grund för beräkningen enligt tredje stycket skall placeringarna värderas enligt
följande:

1. Tillgångar, för
vilka reserver som avses 19 a§ andra stycket B har satts av, värderas tid sitt bruttobokföringsvärde,
aktier, obligationer och utländska valutor dock tid sitt

Prop. 1989/90:43 Bilaga 3

Nuvarande
lydelse

2. övriga tdlgångar tid sitt nettovärde,

3. garantiförbindelser, som är knutna tid kreditgivning,
till sitt nominella belopp,

4. övriga garantiförbindelser tid halva sitt nominella
belopp samt

5. andra åtaganden på kapitaf marknaden tid sitt
nominella belopp, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen i föreskrift angivit ett lägre belopp.

Med
uppskattat värde i första stycket B 3 och C 1 avses det värde, som banken
bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gäf lande statliga
bestämmelser om bostadslån tid främjande av bostadsbyggandet sådant lån
beviljats tid uppförande av viss byggnad, skad tid grund för bedömandet i
stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda
pantvärdet för byggnaden ef ler den fastighet där denna uppförs om inte
särskilda skäl föranleder annat.

Föreslagen lydelse

marknadsvärde
om detta understiger bruttobokföringsvärdet.

2. Övriga tillgångar värderas tdl sitt nettobokföringsvärde.

3. Garantiförbindelser med anknytning tid kreditgivning
värderas tid sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser värderas tid halva sitt
nominella belopp.

5. Andra åtaganden på kapitaf marknaden värderas tid
sitt nominella belopp, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen föreskriver ett lägre belopp.

Prop. 1989/90:43 Bilaga 3

s. 216 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

1I§

Prop. 1989/90:43 Bilaga 3

Om en bank har ett dotterföretag, skall vad som i 9 § föreskrivs om
kapitalkrav tdlämpas även på koncernen (konsoliderat kapitalkrav).

Koncernens kapitalbas
och placeringar skad bestämmas med tillämpning av de regler som enligt 4
kap. 11 § gäller för upprättandet av koncernbalansräkningar. Kapitalbasen
skall därvid även omfatta redovisade minoritetsandelar Redovisad goodwid skad
räknas av från primärt kapital. Placeringarna skad tas upp tid de värden som
föreskrivs i 10§ eller, om dotterföretaget inte är en bank, i annan lag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen
får i samband med att tillstånd lämnas enligt 6§ besluta att vad som
föreskrivs i första stycket skad tillämpas även på ett företag som inte är
dotterföretag till banken. Företagets kapitalbas och placeringar skad då
beaktas i den omfattning som motsvarar den andel banken äger i företaget. I
övrigt tillämpas andra stycket.

Om
ett bankaktiebolag genom aktieinnehav eller på annat sätt har andel i ett
utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet och andelen uppgår tdl
lägst tjugoprocent avföretagets aktiekapital eller motsvarande, skall, utöver
vad som anges beträffande kapitaltäck-ningför aktier eller andelar iföretaget
i 9 § ftärde stycket, följande gäf la.

För
det utländska företagets placeringar skad bestämmas ett kapitalkrav. Banken
skall vid varje tidpunkt uppfylla kapitalkravet enligt 10 § och den del av
kapitalkravet i det utländska företaget som svarar mot bankens andel
iföretaget.

Vid beräkningen av det särskilda kapitalkravet för det utländska företaget
och vid bestämmandet av vad som i detta sammanhang skad anses som eget kapital
skad 9 och 10 §§ gälla i tillämpliga delar. För de fordringar som banken eller
företag som avses i första stycket härpå något av dessa företag krävs inget
eget kapital. Detsamma gäller fordringar för vilka ett företag som avses i
första stycket svarar. Vid beräkningen av bankens eget kapital skad 9 § ftärde
stycket inte tillämpas. Vid tillämpningen av 9§ andra stycket får med det egna
kapitalet likställas så stor del av det utländska företagets reserver m. m.
som svarar mot bankens andel iföretaget.

Bankinspektionen
beslutar ifråga om kapitalkrav och vad som skad anses som eget kapital.

4
kap.

4§
Utöver vad som föreskrivs i 14 § bokföringslagen (1976:125) gäller följande vid
värdering av en banks omsättningstillgångar:

1. Räntebärande
obligationer som omfattas av 2 kap. 10 § första stycket A 2 och B 1 får tas
upp till ett värde (medellalsvärde) som gmndas på ett medeltal av emis-sionsräntoma
under de senaste tio

1.
Räntebärande obligationer som avses i 2 kap. 10 § första stycket A 2 och B 1
får tas upp till ett värde (medellalsvärde) som gmn das på ett medeltal av
emissions- räntorna under de senaste tio åren

216

s. 217 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse Prop.
1989/90:43

Bilaga
3 på obligationer som utfärdats av åren på obligationer som utfärdats

Konungariket
Sveriges Stadshypo- av Konungariket Sveriges Stadshy-

lekskassa. Svensk Bostadsfinansi- potekskassa. Svensk Bostadsfinan-

ering Aktiebolag BOFAB och Spar- siering Aktiebolag BOFAB och

bankernas Inteckningsaktiebolag Sparbankemas Inteckningsaktiebo-

Spintab och som avser kreditgiv- lag Spintab och som avser kredit-

ning för nyproduktion av bostäder givning för nyproduktion av bostä-

eller, i den mån bostadslån enligt der eller, i den mån bostadslån en-

statliga bestämmelser utgår, för an- ligt statliga bestämmelser lämnas,

nat byggande. Medeltalet fastställs för annat byggande. Medeltalet

av bankinspektionen. Obligation fastställs av bankinspektionen. Ob-

får dock inte tas upp över anskaff- ligationer får dock inte tas upp över

ningsvärdet. anskaffningsvärdet.

2.
Omsättningstillgång i övrigt får tas upp över anskaffningsvärdet, om fömtsättningama
enligt 14 § fjärde stycket bokföringslagen är uppfyllda och bankinspektionen
ger tillstånd till det.

9 §

Förvaltningsberättelsen
skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed.

I
förvaltningsberättelsen skall upplysningar lämnas i följande hänseenden:

1. Sådana förhållanden som inte skall redovisas i resultaträkningen eller
i balansräkningen men som är viktiga för bedömningen av bankens verksamhetsresultat
och ställning.

2. Händelser av väsentlig betydelse för banken, som har inträffat under
räkenskapsåret eller efter dettas slut.

3. Medelantalet under räkenskapsåret anställda personer, såväl för banken
i dess helhet som för varje arbetsställe med mer än tjugo anställda, det
sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels till
styrelsen och andra personer i ledande ställning, varvid tantiem och därmed
jämställd ersättning till styrelsen skall anges särskilt, dels till övriga
anställda och delegater i banken.saml, om banken har anställda i flera länder,
löner och ersättningar angivna särskilt för varje land jämte uppgift om
medelantalet anställda i respektive land.

FörvaUningsberätlelsen
skall innehålla förslag till dispositioner beträffande bankens vinst eller
förlust.

Ett
bankaktiebolag, en sparbank Ett bankaktiebolag, en sparbank

och en central
föreningsbank skall och en central föreningsbank skall

till
förvaltningsberättelsen foga en till förvaltningsberättelsen foga en

kapitaltäckningsanalys.
I denna kapitaltäckningsanalys. I denna

skall
lämnas uppgifter om det egna skall lämnas uppgifter om kapitaf

kapitalet
och de egna fonderna, om basen och kapitaltäckningen enligt

därmed enligt 2 kap. 9 § likstädt ka- 2 kap. 9-11 §§.

pital samt om kapitalkravet enligt

bestämmelserna i 2 kap. 10 och

11§§-

En
föreningsbank skall dämtöver lämna upplysningar i följande hänseenden:

1.
Väsentliga förändringar i medlemsantalet och summoma av insatsbe

lopp som skall återbetalas under nästa räkenskapsår enligt bestämmelsema

i 4 kap. I och 3 §§ föreningsbankslagen (1987:620). 217

s. 218 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:43

2. Den rätt till utdelning som gjorda förlagsinsatser medför.

3. Summan av de föriagsinsalser som har sagts upp och skall inlösas under
de näst följande två räkenskapsåren.

7
kap.

7§
Bankens styrelse är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning,
om det finns anledning att anta att en bank gjort sådana förluster att

1. ett bankaktiebolags eget kapital understiger nio
tiondelar av det registrerade aktiekapitalet,

2. en sparbank inte kan uppfylla 2. en sparbank eller
en central förkrav zipii egna fonder i 2 kap. 9 och eningsbank med anslutna
lokala 10 §§ , föreningsbanker inte kan uppfylla

kravet
på kapitaltäckning enligt 2 kap. 9-/0 §§.

3. en
central föreningsbanks och

de anslutna lokala föreningsbanker

nas eget kapital inte svarar mot det

belopp som fordras enligt 2 kap. 9

ochlO§§.

Balansräkningen
skall granskas av revisorerna. Om antagandet om bankens förluster bekräftas
skall styrelsen genast underrätta bankinspektionen.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen får
föreskriva lägre kapitalkrav än som anges i 2 kap. 9 § intill utgången av år
1992.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 kap. 9 a § tredje stycket A får
förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens ikraftträdande
räknas in i kapitalbasen även om den ursprungliga löptiden uppgår till mindre
än fem år, dock endast till det lägre belopp som anges i lagmmmet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 kap. 10 § första stycket får,
intill utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar för vilka
försäkringsbolag svarar hänföras till gmpp B.

218

s. 219 Kontrollera mot PDF

2 Förslag till Prop. 1989/90:43

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) '

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 5 § och 4 kap. 23 § bankaktiebolagslagen (1987:618)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap.

5§

Ingår
ett bankaktiebolag i en koncern, där moderbolaget inte är bank, skall bestämmelsema
i bankrörelselagen (1987:617) om banks rörelse och om tillsyn av bank samt
bestämmelserna i denna lag om banks ledning gälla för moderbolaget i tillämpliga
delar och för övriga företag, som om de vore dotterförelag lill bank.
Begränsningarna i fråga om banks rörelse skall avse företagen gemensamt. Koncembidrag
får ges endast efter medgivande av bankinspektionen.

/ en sådan koncern som avses i första stycket får del bokförda värdet
av moderbolagets aktier eller andelar i dotterJÖretag som driver någon form
av bankverksamhet inte överstiga moderbolagets eget kapital. Vid denna
beräkning skall hänsyn inte tas tid kreditaktiebolag som har tid huvudsakligt
ändamål att lämna lån mot säkerhet i panträtt i bostads-, kontors- eller affarsfastighet
eller att lämna lån tdl kommuner.

Vad
som sägs i 3 kap. 3 § om förbud att förvärva aktier i bankaktiebolag gäller
även beträffande förvärv av aktier i ett sådant moderbolag som avses i första
stycket.

Om
del finns synnerliga skäl, får regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, bankinspektionen medge undantag från bestämmelsema i första och
andra styckena.

4
kap. 23 § I emissionsprospektet skall följande uppgifter lämnas, nämligen

1. en kortfattad historik över bankaktiebolaget och dess verksamhet,

2. en redogörelse för bolagets och, om det finns dotterföretag, koncernens
verksamhet samt för bolagets del uppgifter som är av betydelse för bedömningen
av rörelsens karaktär och utveckling,

3. en redogörelse för kapitaltäck- 3. en redogörelse för kapitalläckningen enligt 2
kap. 9 och 10 §§ ningen enligt 2 kap. 910 §§ samt, samt, i
förekommande fall, 11 § i förekommande fall, 11 § bankrö-bankrörelsdagen
(1987:617) odi relselagen (1987:617) och dess bedess betydelse
för bankbolaget, lydelse för bankbolaget,

4. uppgifter om bolagets styrelseledamöter, revisorer samt anställda och
delegater i ledande ställning, samt

5. en redogörelse för ägar- och rösträttsförhållanden i fråga om bolagets

aktier. 219

s. 220 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

Uppgiftema
enligt första stycket 1 behöver inte lämnas av bankaktiebolag, vars aktier är
inregistrerade vid Stockholms fondbörs.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

220

3 Förslag
till

Lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom
föreskrivs att 5 kap. 1, 3 och 4 §§ sparbankslagen (1987:619) skall ha följande
lydelse.

Prop.
1989/90:43 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5
kap.

>§

Om det är påkallat för att
upprätthålla en sparbanks verksamhet, får sparbanksslämman besluta att bilda en
garantifond genom bidrag av huvudmän eller andra.

För att vara bindande
skall teckning av bidrag till garanti fonden ske på en teckningslista. På denna
skall anges om ränta skall utgå och i så fall hur den skall beräknas. Vidare
skall avskrifter av sparbankens senast balansräkning och revisoremas yttrande
över denna fogas till teckningslistan.

Garantifonden
får återbetalas en- Garantifonden får återbetalas endast om del kan ske med
hänsyn till dast om det kan ske med hänsyn till

bestämmelsema i 2 kap. 9-70§§
bankrörelselagen (1987:617). I övrigt skall beträffande återbetalningen
gälla vad som bestämts vid garantifondens bildande.

bestämmelsema
i 2 kap. 9 och 10 §§ bankrörelselagen (1987:617). 1 övrigt skall beträffande
återbetalningen gälla vad som bestämts vid garantifondens bildande.

3 §

Finns det i reglementet
ett förbehåll om återbäring av gmndfonden eller del därav, får sådan
återbäring inte ske om inte reservfonden uppgår till belopp som motsvarar tio
gånger gmndfonden. Inte heller får återbäring ske, så länge garanti-fond, där
sådan bildats, inte återbetalts eller om sparbanken till följd av återbäringen
inte skulle kunna uppfylla det i 2 kap. 9 och 10 bankrörelselagen (1987:617)
föreskrivna kravet på egna fonder.

Finns det i reglementet
ett förbehåll om återbäring av gmndfonden eller del därav, får sådan
återbäring inte ske om inte reservfonden uppgår till belopp som motsvarar tio
gånger gmndfonden. Inte heller får återbäring ske, så länge garantifond, där
sådan bildats, inte återbetalts eller om sparbanken till följd av återbäringen
inte skulle kunna uppfylla det i 2 kap. 9-10 §§ bankrörelselagen (1987:617)
föreskrivna kravet på kapitaltäckning.

Utfast ränta på gmndfonden
eller garantifonden skall inte betalas ut, om lill följd av detta vinsten på
rörelsen inte skulle räcka till att få upp gmndfonden eller garantifonden till
det i 2 § första stycket angivna beloppet. Räntan på garantifonden skall inte
heller betalas ut, om genom utbetalningen en sådan förlust skulle uppkomma på
rörelsen, att sparbanken inte skulle kunna uppfylla det i 2 kap. 9 och 10

Utfäst ränta på gmndfonden
eller garantifonden skall inte betalas ut, om till följd av delta vinsten på
rörelsen inte skulle räcka till att få upp gmndfonden eller garantifonden till
det i 2 § första stycket angivna beloppet. Räntan på garantifonden skall inte
heller betalas ut, om genom utbetalningen en sådan förlust skulle uppkomma på
rörelsen, att sparbanken inte skulle kunna uppfylla det i 2 kap. 910

221

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

Bilaga
3

bankrördsdagen (1987:617) före- bankrörelselagen (1987:617) före

skrivna kravet på egna fonder, skrivna kravet på kapitaltäckning.

Gmndfondsräntan skall inte i nå- Gmndfondsräntan skall inte i nå

got fall betalas ut om till följd av got fall betalas ut om till följd av

detta förlust skulle uppkomma. detta förlust skulle uppkomma.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

7-)2

4 Förslag
till

Lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620)

Härigenom
föreskrivs att 4 kap. 3 § och 9 kap. 14 § föreningsbankslagen (1987:620) skall
ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:43 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

i
kap. 3§

En medlem, som deltar i
föreningsbanken med högre insatsbelopp än han är skyldig atl delta med, har
rätt att efter uppsägning få ut överskjutande belopp utan att avgå ur
föreningsbanken. Beträffande uppsägningen samt medlemmens rätt att få ut del
uppsagda beloppet och hans skyldighet att betala tillbaka vad han har fått ut
tillämpas 1 och 2 §§ samt 3 kap. 4 § första stycket. Sexmånadersfristen enligt
1 § skall därvid räknas från utgången av det räkenskapsår som sedan
uppsägningen har gjorts slutar näst efter en månad eller den längre tid, högst
sex månader, som har bestämts i stadgama. Hämtöver gäller att sådant
insatsbelopp får betalas ut endast om det kan ske med hänsyn till bestämmelsema
om kapitaltäckning i 2 kap. 9 och /(?§§ bankrördsdagen (1987:617).

En medlem, som deltar i
föreningsbanken med högre insatsbelopp än han är skyldig att delta med, har
rätt att efter uppsägning få ut överskjutande belopp ulan att avgå ur
föreningsbanken. Beträffande uppsägningen samt medlemmens rätt atl få ut det
uppsagda beloppet och hans skyldighet att betala tillbaka vad han har fått ut
tillämpas 1 och 2 §§ samt 3 kap. 4 § första stycket. Sexmånadersfristen enligt
1 § skall därvid räknas från utgången av det räkenskapsår som sedan
uppsägningen har gjorts slutar näst efter en månad eller den längre tid, högst
sex månader, som har bestämts i stadgama. Hämtöver gäller att sådant
insatsbelopp får betalas ut endast om det kan ske med hänsyn till
bestämmelserna om kapitaltäckning i 2 kap. 9 70 §§ bankrörelselagen
(1987:617).

s. 223 Kontrollera mot PDF

9
kap. 14§ När den i kallelsen på okända borgenärer bestämda anmälningstiden har
gått ul och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorema skifta
föreningsbankens behållna tillgångar. Om något skuldbelopp är tvistigt eller
inte förfallet till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall så
mycket av föreningsbankens medel som kan behövas för denna betalning behållas
och återstoden skiftas.

1 en lokal föreningsbank
får till medlemmama, utöver av dem betalda insatser, betalas ul medel endast
i den mån det kan ske med hänsyn till bestämmelsema i 2 kap. 9 och 10 §§
bankrörelselagen (1987: 617). De medel som sålunda inte får betalas ut skall
föras till den centrala föreningsbankens reservfond.

I en lokal föreningsbank
får till medlemmarna, utöver av dem betalda insatser, betalas ul medel endast
i den mån det kan ske med hänsyn till bestämmelsema i 2 kap. 9-70§§ bankrörelselagen
(1987: 617). De medel som sålunda inte får betalas ut skall föras till den
centrala föreningsbankens reservfond.

De medlemmar eller
innehavare av förlagsandelar som vill klandra

223

s. 224 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

Bilaga
3 skiftet skall väcka talan mot föreningsbanken senast tre månader efter det

att slutredovisningen
lades fram på föreningsbanksstämman.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

224

s. 225 Kontrollera mot PDF

5 Förslag till Prop. 1989/90:43

Lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag '

Härigenom
föreskrivs att det i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag skall föras in fyra
nya paragrafer, 4 a 4 d §§, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4a§

Ett kreditaktiebolag skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad
enligt 4 b§, som motsvarar åtta procent av värdet av bolagets placeringar,
beräknat enligt 4 c§ (kapitalkrav).

4b§

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt ftärde stycket. Det primära kapitalet skad utgöra minst
hälften av kapitalbasen. Med primärt kapital avses:

A. Eget kapital.

B. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bolagets reserver för

utlåning och garantiförbindelser

samt sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bolagets reserver för

aktier, obligationer och utländska

valutor, dock högst det belopp med

vilket nettobokföringsvärdet under

stiger det lägsta av anskaffningsvär

det och marknadsvärdet.

C. Reserver och tillskott som efter

regeringens eller, efter regeringens

bemyndigande, bankinspektionens

medgivande får räknas som primärt

kapital.

Med
supplementärt kapital avses:

A. Det nominella värdet av för

lagsbevis och andra skuldförbindel

ser, vilkas ursprungliga löptid är

minst fem år och som medför rätt

tdl betalning först efter bolagets öv

riga borgenärer, dock högst ett be

lopp som motsvarar hälften av det

primära kapitalet. Bevis och andra

skuldförbindelser vilkas återstående

löptid understiger fem år skall tas

upp till ett belopp som motsvarar

tjugo procent av det nominella vär

det för varje helt år som återstår till 225

15 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 43

s. 226 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

r-
f I, Bilaga 3

Jorjallodagen.

B. Reserver och tillskott som efter regeringens eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionens medgivande får räknas som supplementärt
kapital.

Från summan av det primära och supplementära kapitalet skad räknas av
det bokförda värdet av vad som har skjutits tid som aktiekapital eller i annan
form i ett företag som driver någon form av finansied verksamhet som kräver
tillstånd. Någon avräkning skall dock inte göras om tillskottet motsvarar
högst fem procent avföretagets egna kapital eller motsvarande och det sammanlagda
bokförda värdet av sådana tillskott inte överstiger tio procent av bolagels egna
kapital. Avräkning skall inte heller göras för tillskott i företag som
omfattas av bestämmelserna i 4 d§.

4c§

Vid beräkning av kapitalkravet delas placeringarna in i följande
grupper:

A. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket A

bankrörelselagen (1987:617).

B. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket B

bankrörelselagen.

C. Tidgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket C

bankrörelselagen.

D. Tidgångar och åtaganden som

avses i 2 kap 10 § första stycket D

ba n krördselagen.

Vid beräkningen av kapitalkravel undantas

sådana tillskott som enligt 4 b§ Jjärde stycket skall räknas av från
kapitalbasen,

tillskoll iföretag som omfattas av bestämmelserna i 4 d§.

de placeringar som anges vid första stycket A.

Jbrdringar mot företag som ingår i samma koncern som kreditaktiebolaget.

fordringar som har garanterats av jof)

s. 227 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

Bilaga 3

ett Joretag i samma koncern som

kreditaktiebolaget.

I övrigt skad vid beräkningen av kapitalkravet placeringarna tas upp
till sammanlagt

tjugo procent av summan av de placeringar som anges vid B,

femtio procent av .summan av de placeringar som anges vid C samt

etthundra procent av summan av de placeringar som anges vid D.

Tid grund för beräkningen enligt tredje stycket skall placeringarna
värderas enligt följande:

1. Tillgångar, för vilka reserver som avses 14 b§
andra stycket B har satts av, värderas tdl sitt bruttobokföringsvärde, aktier,
obligationer och utländska valutor dock tdl sitt marknadsvärde om detta
understiger bruttobokföringsvärdet.

2. Övriga tdlgångar värderas till sitt nettobokföringsvärde.

3. Garantiförbindelser med anknytning tdl kreditgivning
värderas till sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser värderas till halva
sitt nomineda belopp.

5. Andra åtaganden på kapitaf marknaden värderas till
sitt nominella belopp, om inte regeringen ef ler, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen föreskriver ett lägre belopp.

4d§

Om ett kreditakliebolag har ett dotterföretag, skall vad som i 4 a§
föreskrivs om kapitalkrav tillämpas även på koncernen (konsoliderat kapitalkrav).

Koncernens kapitalbas och placeringar skad bestämmas med tdlämpning
av de regler som enligt 11 kap. 11 § aktiebolagslagen (1975:1385) gäller Jör
upprättande av koncernbalansräkningar. Kapitalbasen skall därvid även omfatta
redovisade minoritetsandelar. Redovisad goodwill skall räknas av från primärt
kapital.

227

s. 228 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

Bilaga
3

Placeringarna skad tas upp tid de

värden som föreskrivs i 4 c § eller, om dotterJÖretaget inte är ett
kreditaktiebolag, i annan lag.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen

får föreskriva lägre kapitalkrav än som anges i 4 a § intill utgången av år

1992.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 b § tredje
stycket A får förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före
lagens ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den urspmngliga
löptiden uppgår till mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp som
anges i lagmmmet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 c § första
stycket får, intill utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar
för vilka försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.

228

s. 229 Kontrollera mot PDF

6 Förslag
till Prop. 1989/90:43

Lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket '

Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar

Härigenom
föreskrivs att det i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar' skall föras in tre nya paragrafer, 39 b 39 d §§,
och närmast före 39 b § en ny mbrik av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Kapitaltäckning

39b§

Kassan och föreningarna skad tillsammans vid varje tidpunkt ha en
kapitalbas, beräknad enligt 39c§, som motsvarar åtta procent av värdet av
kassans och föreningarnas placeringar, beräknat enligt 39 d§ (kapitalkrav).

39c§

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt ftärde stycket. Det primära kapitalet skall utgöra
minst hälften av kapitalbasen.

Med primärt kapital avses:

A. Kapitaltäckningsfond.

B. Avsättningar till reservfond

och säkerhetsfond, dock endast sjut

tio procent av avsättningar för vilka

avdrag vid inkomstbeskattningen

har medgetts enligt 2 § 8 mom. åt

tonde stycket lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt.

C. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot kassans och före

ningarnas reserver för obligationer,

dock högst det belopp med vilket

nettobokföringsvärdet understiger

det lägsta av anskaffningsvärdet och

marknadsvärdet.

D. Reserver och tillskott som efter

regeringens eller, efter regeringens

bemyndigande, bankinspektionens

medgivande får räknas som primärt

kapital.

Med supplementärt kapital avses: A. Det nominella värdet av JÖrlagsbevis
och andra skuldförbindef

' Lagen omtryck 1983:578 229

s. 230 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

... ., .. Bilaga 3 ser. vilkas ursprungUga löptid ar

minst fem år och som medför rätt till betalning först efter kassans
och föreningarnas övriga borgenärer, dock högst ett belopp som motsvarar
hälften av det primära kapitalet. Bevis och andra skuldförbindelser vdkas
återstående löptid understiger fem år skad tas upp tid ett belopp som motsvarar
tjugo procent av det nominella värdet för varje hed år som återstår till
förfallodagen.

B. Reserver och tillskott som efter regeringens eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionens medgivande får räknas som supplementärt
kapital.

39d§

Vid beräkning av kapitalkravet delas placeringarna in i följande
grupper:

A. Tdlgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket A

bankrörelselagen (1987:617).

B. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket B

bankrörelselagen.

C. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket C

bankrörelselagen.

D. Tidgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket D

bankrörelselagen.

Vid beräkningen av kapitalkravet undantas

sådana aktier och andelar som enligt 39 c § ftärde stycket skall
räknas av från kapitalbasen,

de placeringar som anges vid första stycket A,

fordringar och garantier mellan 230

s. 231 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

Bilaga
3

kassan och föreningarna.

I övrigt skall vid beräkningen av kapitalkravet placeringarna tas upp tdl
sammanlagt

tjugo procent av summan av de placeringar som anges vid B,

femtio procent av summan av de placeringar som anges vid C samt

etthundra procent av summan av de placeringar som anges vid D.

Tid grund för beräkningen enligt tredje stycket skall placeringarna
värderas enligt föjande:

1. Obligationer, för vilka reserver som avses i 39 c §
andra stycket C har satts av. värderas tid sitt bruttobokföringsvärde, dock
tid sitt marknadsvärde om detta understiger bruttobokföringsvärdet.

2. Övriga tillgångar värderas tid sitt nettobokföringsvärde.

3. Garantiförbindelser med an

knytning tid kreditgivning värderas

tid sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser värderas tid halva sitt
nominella belopp.

5. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas tid
sitt nominella belopp om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen föreskriver ett lägre belopp.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen får föreskriva lägre kapitalkrav än som anges i 39 b § intill
utgången av år 1992.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 39 c § tredje
stycket A får förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens
ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den urspmngliga löptiden
uppgår till mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp som anges i lagmmmet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 39 d § första
stycket får, intill utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar
för vilka försäkringsbolag svarar hänföras till gmpp B..

231

7 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar

Härigenom
föreskrivs att det i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar'
skall föras in tre nya paragrafer, 60 a60 c §§, och närmast före 60 a § en ny
rubrik av följande lydelse.

Prop. 1989/90:43 Bilaga
3

s. 232 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse Kapitaltäckning

60a§

Banken
och föreningarna skad tillsammans vid varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad
enligt 60 b §, som motsvarar åtta procent av värdet av bankens ochföreningar-nas
placeringar, beräknat enligt 60 c § (kapitalkrav).

60b§

Kapitalbasen
utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital efter avräkning enligt ftärde
stycket. Det primära kapitalet skad utgöra minst hälften av kapitalbasen.

Med
primärt kapital avses:

A. Avsättningar
tid reservfond,

dock endast sjuttio procent av av

sättningar jör vilka avdrag vid in

komstbeskattningen har medgetts

enligt 2§ 8 mom. åttonde stycket

lagen (1947:576) om statlig in

komstskatt.

B. Sjuttio
procent av det belopp

som svarar mot bankens och före

ningarnas reserver för obligationer,

dock högst det belopp med vilket net

tobokföringsvärdet understiger det

lägsta av anskaffningsvärdet och

marknadsvärdet.

C. Reserver
och tillskott som efter

regeringens eller, efter regeringens

bemyndigande, bankinspektionens

medgivande får räknas som primärt

kapital.

Med supplementärt
kapital avses: A. Det nominella värdet av förlagsbevis och andra skuldförbindef
ser, vilkas ursprungliga löplid är

Lagen
omtryckt 1983:588.

232

s. 233 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

r
. , .r- - Bilaga 3

minst Jem ar och som medjor ratt

till betalning först efter bankens och föreningarnas övriga
borgenärer, dock högst ett belopp som motsvarar hälften av det primära
kapitalet. Bevis och andra skuldförbindelser vif kas återstående löptid
understiger fem år skall tas upp tid ett belopp som motsvarar tjugo procent av
det nominella värdet för varje helt år som återstår tid förfallodagen.

B. Reserver och tillskott som efter regeringens eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionens medgivande får räknas som supplementärt
kapital

Om banken eller en förening har förvärvat aktier i ett sådant bolag
eller andelar i en sådan ekonomisk förening som avses i 30 a § och banken
eller föreningarna har ett väsentligt ekonomiskt intresse iföretaget, skall
från summan av det primära och supplementära kapitalet räknas av åtta procent
av summan av det bokförda värdet av aktierna eller andelarna i företaget och
företagets bokförda skulder.

60c§

Vid beräkning av kapitalkravet delas placeringarna in i följande
grupper:

A. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket A

bankrördsdagen (1987:617).

B. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket B

bankrördsdagen.

C. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket C

ban krördselagen.

D. Tdlgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10,§ första stycket D

bankrörelselagen.

Vid beräkningen av kapitalkravet undantas sådana aktier och andelar
som enligt 60 b Jjärde stycket skall räknas avjrån kapitalbasen,

de placeringar som anges vid första stycket A,

Jbrdringar
och garantier mellan

banken och föreningarna. 733

s. 234 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

/ övrigt skad vid beräkningen av kapitalkravet placeringarna tas upp
tid sammanlagt

tjugo procent av summan av de placeringar som anges vid B,

femtio procent av summan av de placeringar som anges vid C samt

etthundra procent av summan av de placeringar som anges vid D.

Tdl grund för beräkningen enligt tredje stycket skad placeringarna
värderas enligt följande:

1. Obligationer, för vilka reserver som avses i 60 b §
andra stycket B har satts av, värderas till sitt bruttobokföringsvärde, dock tdl
sitt marknadsvärde om detta understiger bruttobokföringsvärdet.

2. Övriga tillgångar värderas till sitt nettobokföringsvärde.

3. Garantiförbindelser med an

knytning till kreditgivning värderas

tid sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser värderas tid halva sitt
nominella belopp

5. Andra åtaganden på kapitaf marknaden värderas till
sitt nominella belopp om inte regeringen ef ler, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen föreskriver ett lägre belopp.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen får
föreskriva lägre kapitalkrav än som anges i 60 a § intill utgången av år 1992.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 60 b § tredje
stycket A får förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före
lagens ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den urspmngliga
löptiden uppgår till mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp som
anges i lagrummet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 60 c§ första
stycket får, intill utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar
för vilka försäkringsbolag svarar hänföras till gruf)p B.

234

s. 235 Kontrollera mot PDF

8 Förslag till Prop. 1989/90:43

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748) '

Härigenom
föreskrivs i fråga om fondkommissionslagen (1979:748) dels att 16 och 18 §§
skall ha följande lydelse,

dels
att det i lagen skall föras in tre nya paragrafer, 18 a18 c§§, av följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

16§'
Fondkommissionsbolag får inneha värdepapper som anges i 15 § första stycket 4
till ett anskaffningsvärde som uppgår till högst fyra miljoner kronor eller som
svarar mot fyra procent av den genomsnittliga årsomsättningen i bolagets kommissionshandd
under de fem närmast föregående kalenderåren, dock högst etthundra miljoner
kronor. Om ett fondkommissionsbolag ingår i en koncem, i vilken ingår
ytterligare fondkommissionsbolag eller en bank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse,
gäller vad som nu har sagts för koncernen i dess helhet. I sådant fall skall
moderbolaget till bankinspektionen anmäla vilka värdegränser som bestämts för
de olika företagens innehav av värdepapper. I fråga om bolag som ej har varit
verksamt under fem kalenderår skall den genomsnittliga årsomsättningen i
stället avse den tid bolaget har varit verksamt.

Fondkommissionsbolag
får, för Fondkommissionsbolag får, för

att underlätta fondkommissionsrö- att underlätta fondkommissions-

rdsen, förvärva egna aktier i mo- rörelsen, förvärva egna aktier och

derbolag utan hinder av bestäm- aktier i moderbolag utan hinder

melsen i 7 kap. 1 § första stycket av bestämmelsen i 7 kap. 1 §

aktiebolagslagen (1975:1385). Det- första stycket aktiebolagslagen

ta gäller dock endast om aktiema är (1975:1385). Detta gäller dock en-

av det slag som sägs i 21 § första dast om aktiema är av det slag som

stycket. Anskaffningsvärdet av det sägs i 21 § första stycket. Anskaff-

sammanlagda innehavet av egna ak- ningsvärdet av det sammanlagda in-

lier och aktier i annat bolag i den nehavet av egna aktier och aktier i

koncem som bolaget tillhör får inte annat bolag i den koncern som bola-

vid något tillfälle överstiga ett be- get tillhör får inte vid något tillfälle

lopp som svarar mot tre procent av överstiga ett belopp som svarar mot

det för bolaget högsta tillåtna värdet tre procent av det för bolaget högsta

enligt första stycket. tillåtna värdet enligt första stycket.

Vid
tillämpningen av första stycket skall ej medräknas innehav av sådan aktie eller
andel som avses i 15 § andra och tredje styckena.

Om
synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att fondkommissionsbolag
får inneha värdepapper som avses i första stycket i störte omfattning än som
anges där.

18
f

Fondkommissionsbolag
skall tid Ett fondkommissionsbolag skall

uppdragsgivarnas skydd ha eget ka- vid varje tidpunkt ha en
kapitalbas,

pital tid visst lägsta belopp som är beräknad enligt 18a§, som motsva-

betryggande i förhållande tid bola- rar åtta procent av värdet av bola-

'
Senaste lydelse 1988:546

Senaste
lydelse 1987:1328. 235

Nuvarande
lydelse

gets
tillgångar samt ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på
kapitalmarknaden som innebär en kreditriskför bolaget (placeringar). Det egna
kapitalet anses betryggande, om det uppgår tdl lägst ett belopp som motsvarar
sammanlagt tjugo procent av värdet av aktier, emissionsbevis och andelar i
aktiefonder med undantag av sådana aktier som innehas som ett led i
organisationen av bolagets verksamhet samt sex procent av värdet av övriga
placeringar med de undantag som anges i andra stycket. Placeringar, för vilka
reserver som avses i tredje stycket har avsatts, skall såvitt avser aktier
tagas upp till sitt marknadsvärde och såvitt avser utlåning, garantiJÖrbinddser,
utländska valutor och obligationer till sitt bruttovärde. Övriga placeringar skad
tas upp till sitt nettovärde. Åtaganden på kapitalmarknaden skall dock tas upp
till sitt nominella belopp, om inte regeringen, eller efter regeringens
bemyndigande, bankinspektionen i föreskrift angivit ett lägre belopp.

Eget kapital krävs ej
för inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar eller för obligationer
och andra fordringar för vilka svarar staten, kommun, bankinstitut, kreditaktiebolag,
hypoteksinstitut eller försäkringsbolag. Eget kapital krävs ej heller för jbrdran
hos annat fondkommissionsbolag på likvid för ut-JÖrd värdepappersafiär.

Som
eget kapital skad vid tillämpning av första stycket anses vad sont enligt 2
kap. 9§ hankrörelselagen (1987:617) gäller som eget kapital. 1 fråga om fondkommissionsbolags
reserver för aktier får vidare med eget kapital likställas fyrtio procent av
skillnaden medan aktiernas marknadsvärde och deras nettovärde. Från det egna
kapitalet skad avräknas nettovärdet av sådana aktier eder andelar i ekonomisk jörening
som fondkommissionsbolagel har

Föreslagen
lydelse

gets
placeringar, beräknat 18 b § (kapitalkrav).

enligt

Prop. 1989/90:43 Bilaga 3

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

, j
. , Bilaga 3

förvärvat
med stod av tillstånd enligt 15 § andra stycket.

Om
särskilda skäl JÖreligger, kan bankinspektionen för viss tid medge att fondkommissionsbolags
eget kapital får uppgå till ett lägre belopp än som anges i första stycket.

18a§

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt ftärde stycket. Det primära kapitalet skad utgöra
minst hälften av kapitalbasen.

Med primärt kapital avses:

A. Eget
kapital.

B. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bolagets reserver för

utlåning och garantiförbindelser

samt sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bolagets reserver för

aktier, obligationer och utländska

valutor, dock högst det belopp med

vilket nettobokföringsvärdet under

stiger det lägsta av anskaffningsvär

det och marknadsvärdet.

C. Reserver och tillskott som efter

regeringens eller, efter regeringens

bemyndigande, bankinspektionens

medgivande får räknas som primärt

kapital.

Med supplementärt kapital avses:

A. Det nominella värdet av för

lagsbevis och andra skuldförbindel

ser, vilkas ursprungliga löptid är

minst fem år och som medför rätt

tid betalning först efter bolagets öv

riga borgenärer, dock högst ett be

lopp som motsvarar hälften av det

primära kapitalet. Bevis och andra

skuldförbindelser vilkas återstående

löptid understiger fem år skall tas

upp till ett belopp som motsvarar

tjugo procent av del nominella värdet

för varje helt år som återstår tid för

fallodagen.

B. Reserver och tillskott som efter

regeringens eller, efter regeringens

bemyndigande, bankinspektionens

medgivande får räknas som supple

mentärt kapital.

Från
summan av det primära och

supplementära kapitalet skall räk- 237

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

j ,. , /- j j j Bilaga 3

nas av det bokjorda värdet av vad

som har skjutits tid som aktiekapital eller i annan form i ett
företag som driver någon form av finansied verksamhet som kräver tillstånd.
Någon avräkning skad dock inte göras om tillskottet motsvarar högst fem
procent avföretagets egna kapital eller motsvarande och det sammanlagda
bokförda värdet av sådana tillskott inte överstiger tio procent av bolagets
egna kapital. Avräkning skall inte heller göras för tillskott i företag som
omfattas av bestämmelserna i 18 c §.

18b§

Vid beräkning av kapitalkravet delas placeringarna in i följande
grupper:

A. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket A

bankrörelselagen (198 7:617).

B. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket B

bankrörelselagen.

C. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket C

bankrörelselagen.

D. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket D

ban krördselagen.

Vid beräkningen av kapitalkravet undantas

sådana tillskott som enligt 18 a § Jjärde stycket skall räknas av från
kapitalbasen,

tillskott iföretag som omfattas av bestämmelserna i 18 c §,

de placeringar som anges vid första stycket A,

fordringar mot företag som ingår i samma koncern som fondkommissionsbolagel,

fordringar som har garanterats av ett företag i samma koncern som fondkommissionsbolagel.

I övrigt skad vid beräkningen av kapitalkravet placeringarna tas upp
till sammanlagt

tjugo procent av summan av de placeringar som anges vid B,

femtio
procent av summan av de 238

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

Bilaga
3

placeringar som anges vid C saml

etthundra procent av summan av de placeringar som anges vid D.

Tid grund för beräkningen enligt tredje stycket skall placeringarna
värderas enligt följande:

1. Tillgångar, för vilka reserver som avses i 18 a §
andra stycket B har satts av, värderas till sitt bruttobokföringsvärde,
aktier, obligationer och utländska valutor dock dd sitt marknadsvärde om detta
understiger bruttobokföringsvärdet.

2. Övriga tidgångar värderas tid sitt nettobokJÖringsvärde.

3. Garantiförbindelser med anknytning tid kreditgivning
värderas till sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser värderas tid halva sitt
nominella belopp.

5. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas tid
sitt nominella belopp, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen föreskriver ett lägre belopp.

18c§

Om ett fondkommissionsbolag har ett dotterföretag, skad vad som i 18 §
föreskrivs om kapitalkrav tillämpas även på koncernen (konsoliderat
kapitalkrav).

Koncernens
kapitalbas och placeringar skall bestämmas med tillämpning av de regler som enligt
11 kap. 11 § aktiebolagslagen (1975:1385) gäller för upprättande av
koncernbalansräkningar. Kapitalbasen skad därvid även omfatta redovisade minoritelsandelar.
Redovisad goodwid skall räknas av från primärt kapital. Placeringarna skall
tas upp tdl de värden som föreskrivs i 18 b§ eller, om dotterföretaget inte
är ett fondkommissionsbolag, i annan lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen får
föreskriva lägre kapitalkrav än som anges i 18 § intill utgången av år 1992.

239

3. Utan hinder av vad
som föreskrivs i 18 a§ tredje stycket A får Prop. 1989/90:43

förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens ikraft-
Bilaga 3

trädande räknas in i kapitalbasen även om den ursprungliga löptiden

uppgår
till mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp som anges i lagmmmet.

4. Utan
hinder av vad som föreskrivs i 18 b § första stycket får, intill

utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar för vilka

försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.

240

s. 241 Kontrollera mot PDF

9 Förslag
till Prop. 1989/90:43

Bilaga 3

Lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan

Härigenom
föreskrivs att det i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan skall
föras in fem nya paragrafer, 3 a 3 c, 38 och 39 §§, samt närmast före 3 a och
38 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Kapitaltäckning

3a§

Kassan skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad enligt 3 b§,
som motsvarar åtta procent av värdet av kassans placeringar, beräknat enligt
3 c§ (kapitalkrav).

3b§

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital.
Det primära kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.

Med primärt kapital avses:

A. Kassans reservfond.

B. Reserver och tillskott som efter

regeringens eller, efter regeringens

bemyndigande, bankinspektionens

medgivande får räknas som primärt

kapital.

Med supplementärt kapital avses:

A. Det nominella värdet av för

lagsbevis och andra skuldförbindef

ser, vilkas ursprungliga löptid är

minst fem år och som medför rätt

till betalning först efter kassans övri

ga borgenärer, dock högst ett belopp

som motsvarar hälften av det primä

ra kapitalet. Bevis och andra skuld

förbindelser vdkas återstående löp

tid understiger fem år skad tas upp

tdl ett belopp som motsvarar tjugo

procent av det nominella värdet för

varje heh år som återstår tid förfaf

lodagen.

B. Reserver
och tillskott som efter

regeringens eller, efter regeringens

bemyndigande, bankinspektionens

medgivande får räknas som supple

mentärt kapital.

16 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 43

241

s. 242 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

,
Bilaga 3

3c§

Vid beräkning av kapitalkravet delas placeringarna in i födande
grupper:

A. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket A

bankrörelselagen (1987:617).

B. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket B

bankrörelselagen.

C. Tidgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket C

bankrörelselagen.

D. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket D

bankrörelselagen.

De placeringar som anges vid första stycket A undantas vid beräkning
av kapitalkravet. I övrigt skall vid beräkningen av kapitalkravet placeringarna
tas upp till sammanlagt

tjugo procent av summan av de placeringar som anges vid B,

femtio procent av summan av de placeringar som anges vid C samt

etthundra procent av summan av de placeringar som anges vid D.

Till grund för beräkningen enligt andra stycket skall placeringarna
värderas enligt följande:

1. Tdlgångar värderas tid sitt net

tobokföringsvärde.

2. Garantiförbindelser med an

knytning tdl kreditgivning värderas

tdl sitt nominella belopp.

3. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt
nominella belopp.

4. Andra åtaganden på kapitaf marknaden värderas tid
sitt nominella belopp om inte regeringen ef ler, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen föreskriver ett lägre belopp.

242

s. 243 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

rr. Bilaga 3

Tillsyn m. m.

38 §

Kassan står under tillsyn av bankinspektionen.

Vid meddelande av föreläggande eder förbud i samband med tillsynen
kan bankinspektionen förelägga vite.

Inspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen.
Inspektionens beslut har omedelbar verkan, om inte annat beslutas.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om tillsynsverksamheten.

39 §

Kassan skad med årliga avgifter bekosta bankinspektionens verksamhet
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen får föreskriva lägre kapilalkrav än som anges i 3 a § intill
utgången av år 1992.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 3 b § tredje
stycket A får förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före
lagens ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den urspmngliga
löptiden uppgår till mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp som
anges i lagmmmet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 3 c § första
stycket får, intill utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar
för vilka försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.

243

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag

Härigenom
föreskrivs i fråga om finansbolagslagen (1988:606) dels att 11 § skall ha
följande lydelse,

dels att det i lagen skall
föras in tre nya paragrafer, II
a - 11 c §§, och närmast före 11 § en
ny mbrik av följande lydelse.

Prop.
1989/90:43 Bilaga 3

s. 244 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse
Kapitaltäckning

Finansbolag
får högst låna upp medel med dels ell belopp som svarar mot bolagets kassa och
mot vad som innestår hos riksbanken, riksgäldskontoret, bankaktiebolag,
sparbank, central föreningsbank, kreditaktiebolag, hypoteksinstit ut och
postgirot eller utlånats tid annat finansbolag, dels ett belopp som svarar mot
tolv och en halv gånger det egna kapitalet. Om det finns särskif da skäl kan
bankinspektionen medge högre upplåning, dock högst tid tjugo gånger det egna
kapitalet.

Som upplåning anses
inte vad som motsvarar av finansbolaget ut-' färdade skuldförbindelser som för
långivaren medför rätt tid betalning först efter bolagels övriga borgenärer
eller som har garanterats av staten, bankaktiebolag, sparbank eller central
föreningsbank. Tdl upplåningen skad läggas ingångna garantiförbindelser och
andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditriskför bolaget.
Garantiförbindelser skall tas upp tid sitt nominella belopp. Detsamma gäller
andra åtaganden, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen har föreskrivit ett lägre belopp.

Med
eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av
bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likstäf las

1.
garantifond, som bildats genom tillskott av aktieägare i finansbolaget eller
förbindelser utfärdade av bankaktiebolag, sparbank, cen-

Ett finansbolag skad
vid varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad enligt 11 a§, som motsvarar åtta
procent av värdet av bolagets placeringar, beräknat enligt 11 b § (kapitalkrav).

244

s. 245 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

Bilaga 3

trål
föreningsbank eller annan som

bankinspektionen
godkänt, intill ett belopp motsvarande fem gånger bolagets aktiekapital,

2. fyrtio
procent av ett belopp som

svarar mot sådana bolagets reserver

som avses i 2 kap. 9 § bankrörelse

lagen (1987:617) intid ett belopp

motsvarande bolagets eget kapital

saml

3. kapital
som tillförts bolaget

mot av bolaget utfärdade skuldför

bindelser som medför rätt tid betaf

ning först efter bolagets övriga bor

genärer, intid ett belopp motsvaran

de bolagets eget kapital.

Från finansbolagets eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av
vad bolaget tillskjutit som aktiekapital eller i annan form tid annat in-
eller utländskt företag som driver finansieringsverksamhet.

Om det mellan finansbolag råder sådant nära samband som anges i 4 §,
kan bankinspektionen i det särskilda fallet bestämma att upplåningsrätt skall
beräknas gemensamt för bolagen.

lla§

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt ftärde stycket. Det primära kapitalet skall utgöra
minst hälften av kapitalbasen.

Med primärt kapital avses:

A. Eget
kapital.

B. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bolagets reserver för

utlåning och garantiförbindelser

samt sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bolagets reserver för

aktier, obligationer och utländska

valutor, dock högst det belopp med

vilket nettobokföringsvärdet under

stiger det lägsta av anskaffningsvär

det och marknadsvärdet.

C. Reserver och tillskott som efter

regeringens eller, efter regeringens

bemyndigande, bankinspektionens

medgivande får räknas som primärt

kapital

Med
supplementärt kapital avses: 245

s. 246 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

Bilaga
3

A. Det nominella värdet av för

lagsbevis och andra skuldförbindel

ser, vilkas ursprungliga löptid är

minst fem år och som medför rätt

tid betalning först efter bolagets öv

riga borgenärer, dock högst ett be

lopp som motsvarar hälften av det

primära kapitalet. Bevis och andra

skuldförbindelser vilkas återstående

löptid understiger fem år skad tas

upp tid ett belopp som motsvarar

tjugo procent av det nominella vär

det för varje hed år som återstår tid

förfallodagen.

B. Reserver och tillskott som efter

regeringens eller, efter regeringens

bemyndigande, bankinspektionens

medgivande får räknas som supple

mentärt kapital.

Från summan av det primära och supplementära kapitalet skad räknas av
det bokförda värdet av vad som har skjutits tid som aktiekapital eller i annan
form i ett företag som driver någon form av finansied verksamhet som kräver
tidstånd. Någon avräkning skall dock inte göras om tillskottet motsvarar högst
fem procent avföretagets egna kapital eller motsvarande och det sammanlagda
bokförda värdet av sådana tillskott inte överstiger tio procent av bolagets
egna kapital. Avräkning skall inte heller göras for tillskott i företag som
omfattas av bestämmelserna i 11 c §.

llb§

Vid beräkning av kapitalkravet delas placeringarna in i följande
grupper:

A. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket A

bankrörelselagen (198 7:617).

B. Tillgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket B

bankrörelselagen.

C. Tidgångar och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § första stycket C

ba n krördselagen.

D. Tidgångar
och åtaganden som

avses i 2 kap. 10 § JÖrsta stycket D

bankrörelselagen. 246

s. 247 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

Bilaga
3

Vid beräkningen av kapitalkravet

undantas

sådana tillskott som enligt 11 a§ ftärde stycket skall räknas av Jrån
kapitalbasen,

tillskott i företag som omfattas av bestämmelserna i 11 c §,

de placeringar som anges vid första stycket A,

fordringar mot företag som ingår i samma koncern som finansbolaget.

fordringar som har garanterats av ett företag i samma koncern som
finansbolaget.

I övrigt skall vid'beräkningen av kapitalkravel placeringarna tas upp
tid sammanlagt

tjugo procent av summan av de placeringar som anges vid B,

femtio procent av summan av de placeringar som anges vid C samt

etthundra procent av summan av de placeringar som anges vid D.

Tid grund för beräkningen enligt tredje stycket skall placeringarna
värderas enligt följande:

1. Tillgångar, för vilka reserver .som avses i 11 a§
andra stycket B har satts av, värderas lid sitt bruttobokföringsvärde, aktier,
obligationer och utländska valutor dock till sill marknadsvärde om detta understiger
bruttobokföringsvärdet.

2. Övriga tillgångar värderas till sitt nettobokföringsvärde.

3. GarantiJÖrbinddser med anknytning lid kreditgivning
värderas tdl sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser värderas tdl halva sitt
nominella belopp.

5. Andra åtaganden på kapitaf marknaden värderas tid
sitt nomineda belopp om inte regeringen ef ler, ejter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen föreskriver ett lägre belopp.

247

s. 248 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:43

,,
Bilaga 3

77c

Om ett finansbolag har ett dotterföretag, skad vad som i 11 § föreskrivs
om kapitalkrav tillämpas även på koncernen (konsoliderat kapitalkrav).

Koncernens kapitalbas och placeringar skad bestämmas med tillämpning
av de regler som enligt 11 kap. 11 § aktiebolagslagen (1975:1385) gäller för
upprättande av koncernbalansräkningar. Kapitalbasen skad därvid även omfatta
redovisade minoritetsandelar. Redovisad goodwid skad räknas av från primärt
kapital. Placeringarna skall tas upp till de värden som föreskrivs i 11 b§
eller, om dotterföretaget inte är ett finansbolag, i annan lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen får
föreskriva lägre kapitalkrav än som anges i 11 § intill utgången av år 1992.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 11 a § tredje stycket A får
förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens ikraftträdande
räknas in i kapitalbasen även om den urspmngliga löptiden uppgår till mindre än
fem år, dock endast till det lägre belopp som anges i lagmmmet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 11 b § första stycket får, intill
utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar för vilka
försäkringsbolag svarar hänföras till gmpp B.

248

s. 249 Kontrollera mot PDF

Lagrådet Prop. 1989/90:43

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1989-10-23

Närvarande:
f d. regeringsrådet Stig Nordlund, justitierådet Fredrik Sterzel,
regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1989 har regeringen på
hemställan av statsrådet Kjell-Olof Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

3. lagom ändring i sparbankslagen (1987:619),

4. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

5. lag om ändring i lagen (1963:76) om
kreditaktiebolag,

6. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

7. lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar,

8. lagom ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

9. lag om ändring i lagen (1980:1079) om svenska skeppshypotekskassan,

10. lag
om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf Stenlund. Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

249

s. 250 Kontrollera mot PDF

Finansdepartementet Prop. 1989/90:43

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 1989

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden S. Andersson, Göransson,
Gradin, Hellström, Johansson, Hulterström, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,
Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Engström

Proposition om kapitalkravet i banker och andra
kreditinstitut

1 Anmälan av lagrådsyttrande m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 5 oktober 1989) över förslag till

1. lagom ändring i bankrördsdagen (1987:617),

2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618), .

3. lagom ändring i sparbankslagen (1987:619),

4. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

5. lagom ändring i lagen (1963:76) om
kreditaktiebolag,

6. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

7. lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar,

8. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

9. lag om ändring i lagen (1980:1079) om svenska skeppshypotekskassan,

10. lag
om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet
har lämnat lagförslagen utan erinran. Förslagen bör därför nu överlämnas till
riksdagen. Vissa redaktionella jämkningar bör dock göras i de remitterade
lagförslagen.

2 Höjning av stadshypotekskassans grundfond

2.1 Bakgrund

Jag
vill i detta sammanhang också ta upp frågan om en höjning av stadshypotekskassans
gmndfond.

Enligt 13 § lagen
(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypoteks

kassa och om stadshypoteksföreningar ställer staten som gmndfond för 250

kassan till förfogande en
av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, riksgäldskontoret utfärdad
garantiförbindelse. Grundfonden höjdes senast våren 1989 och uppgår nu till 21
miljarder kronor (prop. 1988/89:104, NU17, rskr. 170, SFS 1989:179). Enligt 7§
får kassans upplåning uppgå till högst tio gånger summan av gmndfonden samt reserv-och
kapitaltäckningsfonderna.

I en skrivelse som kom in
till finansdepartementet den 20 oktober 1989 har stadshypotekskassan hemställt
om en höjning av gmndfonden med fyra miljarder kronor. Kassan har uppgett bl.
a. att kassan slutit etl avtal med Gota-koncernen om successivt övertagande av
den verksamhet som bedrivs av Göta Kredit AB Gigab och att den nuvarande
utlåningsramen torde komma att bli fuUt utnyttjad redan under de första
månaderna av år 1990. Kassan har bedömt att en höjning av grundfonden med fyra
miljarder kronor skall vara tillräcklig för att säkerställa kassans
upplåningsmöjligheter till dess att en reform på grundval av hypoteksutredningens
förslag kan genomföras. 1 det uppkomna läget anser kassan således inte skäl
föreligga att pröva en tidigare diskuterad ny lagkonstruktion, där upplåningsrätten
grundas även på föreningarnas fonder.

Prop.
1989/90:43

s. 251 Kontrollera mot PDF

2.2 Överväganden

Mitt
förslag: Stadshypotekskassans grundfond höjs med 4 miljarder kronor från
nuvarande 21 till 25 miljarder kronor.

Stadshypotekskassans
framställning: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt
förslag: Som tidigare framgått är gmndfonden för närvarande helt avgörande för
stadshypotekskassans upplåningsmöjligheter. Jag delar kassans uppfattning att
man inte i detta läge bör gå in på några nya lagkonstruktioner, och en ökning
av grundfonden är därför nödvändig för att kassan och föreningarna skall kunna
öka sin utlåning och därmed fortsätta att konkurrera med de andra
bostadsinstituten på marknaden. Höjningen bör göras med ett belopp som tryggar
kassans upplåningsmöjligheter till dess att en reform på grundval av hypoteksutredningens
förslag kan genomföras, även om en sådan reform inte kan genomföras redan den 1
januari 1991. Detta mål bör uppnås genom den av kassan föreslagna höjningen med
fyra miljarder kronor. Jag föreslår alltså alt grundfonden i fortsättningen
skall uppgå till 25 miljarder kronor. Den föreslagna höjningen av grundfonden
förutsätter att 13 § stadshypotekslagen ändras. Liksom övriga lagförslag som
läggs fram i detta ärende bör ändringen i 13 § träda i kraft den 1 januari
1990.

2.3
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats ett
förslag till ny lydelse av 13 § lagen (1968:576) om Konungariket

251

s. 252 Kontrollera mot PDF

Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar. Förslaget Prop. 1989/90:43 har arbetats in
i det förslag till ändring i den lagen som redan tidigare upprättats i ärendet.

2.4 Lagrådets hörande

Med
hänsyn till den enkla beskaffenheten av det förslag som jag nu har berört anser
jag att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från lagrådet
behöver därför inte inhämtas.

3 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen att anta

dels
de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna jämkningar,

dels
förslaget till ny lydelse av 13 § lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

252

Innehåll Prop. 1989/90:43

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 5 oktober 1989 .. 43

1 Inledning ...................................................... .. 43

2 Gällande rätt .................................................. .. 44

2.1 Bankerna................................................... .. 44

2.2 Finansbolagen ........................................... .. 49

2.3 Fondkommissionsbolagen .............................. .. 50

2.4 Kreditaktiebolagen ...................................... .. 50

2.5 Hypoteksinstituten ...................................... .. 50

3 Kreditmarknadskommitténs
förslag .................... 51

3.1 Allmänt...................................................... .. 51

3.2 Bankerna................................................... .. 51

3.3 Finansbolagen och kreditaktiebolagen.............. .. 54

3.4 Fondkommissions- och föndhandlarbolagen ..... 55

3.5 Hypoteksinstituten ..................................... .. 56

4 Baselkommitténs
rekommendation........................ .. 57

4.1 Bakgmnd.................................................... .. 57

4.2 Kapitalbasen ............................................ .. 59

4.3 Riskklassificeringen....................................... .. 60

4.4 Kapitalkravet.............................................. .. 65

4.5 Ikraftträdande m.m...................................... .. 65

5 Kapitaltäckningsgmppens
överväganden .............. .. 66

5.1 Reformering av kreditinstitutens kapitaltäckningsregler
66

5.2 Kapitalbasen ............................................ .. 66

5.3 Riskklassificeringen....................................... .. 72

5.4 Konsoliderad kapitaltäckning.......................... .. 75

5.5 Olika konsekvenser av förslagets genomförande 76

5.6 Ikraftträdande m.m...................................... .. 79

6 Utvärdering av kapitaltäckningsgruppens förslag .... .. 80

7 Förhållandet mellan Baselkommitténs och EG:s
regler 86

8 Allmän motivering ............................................ .. 87

8.1 Utgångspunkter........................................... 87

8.2 Enhetliga regler för alla institut....................... .. 89

8.3 Kapitalkravet.............................................. .. 91

8.4 Kapitalbasen ............................................ .. 91

8.4.1 Kapitalbasens innehåll............................ 91

8.4.2 Kapitalbasens struktur............................ 92

8.4.2.1 Primärt kapital ............................. 93

8.4.2.2 Supplementärt kapital ................... 96

8.4.3......................................................... Avräkning
från kapitalbasen 98

8.5 Placeringarna.............................................. 99

8.5.1 Placeringarnas värdering......................... 99

8.5.2 Placeringarnas indelning och viktning ....... 99

8.6 Konsoliderad kapitaltäckning m. m................... 102

8.7 Konsekvensfrågor ....................................... 103

8.8 Ikraftträdande m.m...................................... 107

9 Upprättade
lagförslag........................................ 109

10
Specialmotivering............................................ 110

10.1 Förslaget till lagom ändring i bankrörelselagen
(1987:617) . 110

10.2 Förslaget till lag om ändring i
bankaktiebolagslagen (1987:618), förslaget till lagom ändring i sparbankslagen
(1987:619)och förslaget till lagom ändring i förenings-