Prop. 1989/90:45

Regeringens skrivelse 1989/90:45

om ett nytt avgiftssystem inom

livsme(Jelskontrollen 1989/90:45

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 19 oktober 1989.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Mats
Hellström

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I
skrivelsen lämnas en redogörelse för utformningen och effekterna av det nya
avgiftssystemet för finansiering av tillsynen enligt livsmedelslagen.
Redogörelsen bygger på de ställningstaganden som regering och riksdag gjort (prop.
1988/89:68, JoU 14, rskr. 263). Det nya systemet avses träda i kraft den 1 juli
1990.

Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 45

Jordbruksdepartementet Skr.

1989/90:45 Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 1989

Närvarande:
statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.
Andersson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw,
Persson

Föredragande:
statsrådet Hellström

Skrivelse om ett nytt avgiftssystem inom
livsmedelskontrollen

1 Inledning

1 prop.
1988/89:68 om livsmedelskontroll föreslog regeringen bl.a. vissa

förändringar när det gäller finansieringen av livsmedelskontrollen.

Riksdagen
beslutade om den lagiindring som regeringen föreslog för all möjliggöra
ändringen men ansåg atl det förelåg vissa oklarheter beträffande det
föreslagna avgiftssystemet. Riksdagen ansåg det angeläget att regeringen i en
skrivelse gav närmare information om systemels utformning och effekter samt alt
riksdagen bereddes tillfälle att anlägga synpunkter på ett mer utarbetat och
detaljerat förslag än vad som då förelåg (JoU 14, rskr. 263).

Regeringen
uppdrog den 1 juni 1989 åt statens livsmedelsverk atl i samråd med
riksrevisionsverket (RRV) närmare utarbeta ett avgiftssystem i enlighet med de
principer som angavs i regeringens proposition.

Livsmedelsverket
redovisade sitt förslag i rapporten Livsmedelskontroll - rapport om ell nytt
avgiftssystem - till regeringen den 30 juni 1989. Verkets förslag bygger på en
rapport som har utarbetats av en projektgrupp med representanter för olika
intressen. Livsmedelsverkets förslag bör fogas som bilaga 1 till protokollet i
detta ärende. Som bilaga 2 bör fogas RRV:s samrådsytlrande. Som bilaga 3 bör
fogas projektgruppens rapport och som bilaga 4 projektgruppens sammansättning.

Livsmedelsverkels
förslag har remitterats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av deras yttranden bör fogas som bilaga 5 lill protokollet i
detta ärende.

2 Nuvarande avgiftssystem

1
den s. k. kontrollkungörelsen regleras hur stora kostnader för provtagning och
laboratorieundersökningar sorn miljö- och hälsoskyddsnämnden har rätt att
årligen belasta ett livsmedelsföretag med. Beloppen är differentierade med
hänsyn till olika branscher och storieken på företagen. Det förhållandet att
det finns ett kostnsidstak knutet till varje företag påverkar

kontrollens
inriktning. Då hygienkontrollens mikrobiologiska analyser är Skr. betydligt
billigare än de laboratorieundersökningar som behövs för kon- 1989/90:45
troll av redlighet, tenderar kommunema att inrikta sin kontroll mot just
hygienkontroll. Redlighelsanalyserna är ibland så dyra att då sådana prov tas
riskeras att kostnadstaket överskrids.

Kontrollkungörelsen
möjliggör ett totalt uttag för provtagningsundersökning på totalt ca 60 milj.
kr. per år (kostnadsnivå januari 1989). Det totala kostnadsuttaget som
företagen belastas med är emellertid endast ca 25 milj. kr. per år. Det låga
avgiftsuttaget beror delvis på avgiftssystemets konstmktion. Med ett
kostnadstak för varje företag är det omöjligt atl utföra alla typer av
provtagningar och undersökningar som kontrollen kräver.

Sammantaget
kan det konstateras att avgiftssystemet för närvarande är olyckligt konstmerat
med hänsyn till syftet och ambitionen. Med nuvarande avgiftssystem tenderar
redlighetskontrollen att bli eftersatt samtidigt som den totala
tillsynsaktiviteten i form av provtagning är påfallande låg i förhållande till
vad som är teoretiskt möjligt även med nuvarande avgiftssystem.

3 Ett nytt avgiftssystem

3.1 Riksdagens beslut om livsmedelskontrollen

Riksdagen
beslutade våren 1989 (prop. 1988/89:68, JoU 14, rskr. 263) om en skärpt
livsmedelskontroll i enlighet med regeringens förslag. Beslutet innebär en
höjning av ambitionsnivån — framför allt vad avser redlighetskontrollen, en
delvis annan form och inriktning av kontrollen samt en klarare och delvis
ändrad ansvarsfördelning mellan tillsynsmyndigheterna. Såsom regeringen
redovisat i nämnda proposition har nuvarande avgiftssystem visat sig ha vissa allvariiga
brister. Med den nya inriktningen av och ambitionsnivån för
livsmedelskontrollen är systemet än mindre ändamålsenligt. Mot den bakgmnden
redovisades avsikten att ersätta det nuvarande avgiftssystemet med ett nytt.

■Riksdagen
antog bl. a. regeringens lagförslag till en ny paragraf, 29 a§, i livsmeddslagen
(1971:511). Genom denna lagändring (SFS 1989:461) bemyndigades regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer att föreskriva om avgiften för en myndighets
verksamhet enligt livsmedelslagen eller föreskrifter som meddelats enligt
lagen. Vidare bemyndigades regeringen att föreskriva att kommun skall ombesörja
uppbörden av avgifter för den statliga tillsynen.

3.2 Principerna för ett nytt avgiftssystem

En
fast åriig avgift bör tas ut av varje livsmedelshanterande förelag. Avgiften
skall avvägas så att den motsvarar kontrollkostnaden för företaget på några
års sikt. För etl enskilt år kan dock kostnaden bli såväl högre som lägre än
företagets åriiga avgift. Ett avgiftssystem med fasta åriiga avgifter möjliggör
emellertid omprioriteringar bl. a. på så sätt att insatser-

na i enskilda företag kan
varieras från tid till annan. Ett sådant system Skr. underiättar också för
myndigheterna att genomföra större samordnade 1989/90:45 insatser, som t. ex. projektinriklad
kontroll. Med en fast avgift på den nivå som redan i dag är möjlig all la ut
ges ett utrymme att mer än fördubbla tillsynsverksamheten. 1 kombination med
ett större utnyttjande av företagens egentillsyn kommer detta att medge de
skärpningar av kontrollen som riksdagen har beslutat om. Del ger också
betydligt större möjligheter att utöva en verkningsfull och skärpt
redlighetskontroll.

Livsmedelsverket
får, till följd av riksdagens beslut, det direkta tillsynsansvaret för fler
företag än i dag. Del rör sig om företag med en komplex verksamhet eller en
stor spridning av produkterna. I dessa fall kommer livsmedelsverket också atl
vara den myndighet som lar ut tillsynsavgift.

Dämtöver
kommer också livsmedelsverkets roll som central tillsynsmyndighet att
förstärkas. Det gäller bl. a. i fråga om service till miljö- och hälsoskyddsnämnderna,
informationsverksamhet och metodutveckling. Resursförstärkningen för denna ökade
verksamhet har av riksdagen beslutats till 9 milj. kr. per år. Beslutet
innebär att även denna verksamhet, som är direkt kopplad till
kontrollverksamheten och reformeringen av denna, skall avgiftsfinansieras. För
att finansiera denna förstärkning bör alltså 9 milj. kr. av avgiftsmedlen föras
över till livsmedelsverket.

I
anledning av livsmedelsverkets förslag har remissinstanserna också uttalat sig
om principerna för avgiftssystemet och dess utformning. Huvuddelen av dessa tillslyrker
principerna. Vissa företrädare för handeln avstyrker dock förslaget i dess
helhet. Svenska kommunförbundet avstyrker avgiftsfinansiering av
livsmedelsverkets resursförstärkning och är negativt till överföringen från
kommunerna till livsmedelsverket. Statens naturvårdsverk anser att fasta avgifter
för tillsyn är alt föredra framför röriiga och att det vore lämpligt med en
samordning av olika typer av avgifter inom närliggande områden,
miljöskyddstillsyn m.m.

3.3 Det totala avgiftsuttagei;

Mitt
ställningstagande: Det totala avgiftsuttaget bör uppgå till 81 milj. kr. Detta
är beräknat i kostnadsläget vid systemets införande. Jag har således inkluderat
en kostnadsuppräkning av det tidigare nämnda avgiftstaket. Vidare har jag
inkluderat en kompensation för mervärdesskatt och en ersättning för upprättande
av kontrollprogram.

Livsmedelsverkets
förslag överensstämmer med mitt ställningstagande.

Remissinstanserna:
Majoriteten av remissinstansema kommenterar inte den sammanlagda avgiftens
storlek.

Grossistförbundet
Svensk handel anser att gmnderna för uppräkningen av beloppen är oklara och
förefaller schablonmässiga. Kooperativa förbundet anser att avgifterna inte
bör sättas högre än vad som anges i propositionen. Flera remissinstanser anser
alt avgiften får karaktären av en skatt om kontrollinsatsen inte för varje
företag direkt motsvarar avgiftsuttaget.

Skälen
för mitt ställningstagande: 1 prop. 1988/89:68 om livsmedelskontroll angav
regeringen att det i:otala avgiftsuttaget skulle uppgå till 60 milj. kr.
Beräkningen var gjord efter det avgiftsuttag som var möjligt i

kostnadsläget
januari 1989. En uppräkning av beloppet med 6 milj. kr. till Skr. aktuellt
kostnadsläge bör göras. Det totala avgiftsuttaget bör också inklu- 1989/90:45 dera
kompensation för den mervärdesskatt som kommunerna betalar för laboratorietjänster
och som de inte kan få ersättning för på annat sätt. Kompensationsbeloppel har
av livsmedelsverket uppskattats till 10 milj. kr. Då arbetet med att fastställa
kontrollprogram har ett nära samband med tillsynsarbetet bör avgiften för dessa
program utgöra en del av den årliga kontrollavgiften. Den beräknade
genomsnittliga kostnaden fördetta arbete är 5 milj. kr. per år, motsvarande 7%
av kontrollavgiften. Företagens avgifter bör därför räknas upp med 7%. Med
dessa uppräkningar uppgår det totala avgiftsuttaget till 81 milj. kr. Delta har
också varit livsmedelsverkets utgångspunkt. Summan av avgifterna för olika
förelag har av livsmedelsverket beräknats till 81—84 milj. kr. Med tanke på den
osäkerhet som i dag är ofrånkomlig anser jag att livsmedelsverkets beräkning
är rimlig. Avgifterna bör vid behov justeras, så alt avgiftsuttaget blir det
avsedda, nämligen 81 milj. kr.

Vissa
remissinstanser har ifrågasatt om inte avgiften får karaktär av skatt med den
föreslagna konstruktionen. Jag vill därför understryka atl varje företag
sammantaget under de år som kontrollen utförs skall erlägga en avgift som moisvarar
kontrollkostnaden, men att avgiften för ett enskilt år kan komma att över-
eller underskrida det årets kostnader.

3.4 Indelning av kontrollobjekten i olika avgiftsgrupper

Mitt
ställningstagande: Rapportens inddningsgmnder i avgifisgmpper skall i huvudsak
tillämpas. De överensstämmer väl med de grunder som anges i propositionen och i
riksdagsbeslutet. Livsmedelsverket skall närmare utforma de olika huvudgmpperna
och klasserna, bl. a. mot bakgmnd av vad remissinstanserna har anfört.
Revideringar bör göras löpande.

Livsmedelsverkets
förslag: Indelningen, och därmed avgiftsuttaget, baseras på den påverkan från
hygienisk synpunkt och från redlighetssynpunkt som olika led och företag i
livsmedelskedjan här på de konsumtionsfärdiga produkterna och som medför skilda
kontrollbehov. Det skall alltid vara det totala kontrollbehovet som styr
avgiftsuttaget. Verksamheterna delas in i fyra huvudgrupper:

1. Industriell
tillverkning och beredning av livsmedel

2.
Parti- och detaljhandel

3.
Storhushåll

4.
Vattenverk.

Inom
huvudgmpperna görs en indelning i klasser som grundar sig på företagens
omsättning och i vissa fall årsarbetskraft. För anläggningar som sysselsätter
högst en årsarbetskraft bör tillsynsmyndigheten få besluta om kontrollavgift
upp till det annars lägsta beloppet. Slutligen anser livsmedelsverket att den
obligatoriska egentillsynen får stor betydelse för behovet av insatser från
tillsynsmyndighetens sida. Förslaget innebär därför att den årliga avgiften
inte differentieras mellan olika gmpper i den utsträckning som annars hade
blivit fallet. Företag inom den industriella tillverkningen får exempelvis en
något lägre avgift än eljest.

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser anser gruppindelningen vara Skr.

bra. Några instanser har emellertid synpunkter på indelningen. 1989/90:45

Bl.
a. Grossistförbundel anser atl handeln får slå för en oproportioneriigt stor
del av det totala avgiftsuttaget i jämförelse med livsmedelsindustrin.

3.5 Avgift när livsmedelslokal godkänns m. m.

Mitt
ställningstagande: Livsmedelsverkets förslag om godkännande av livsmedelslokal m.m.
är väl avvägt. Det ankommer på livsmedelsverket att besluta i dessa frågor.

Livsmedelsverkets
förslag: Avgiften vid godkännande bör bestämmas med utgångspunkt i den
gruppindelning och de avgifter som föreslås för den årliga kontrollavgiften. Etl
belopp motsvarande en årlig kontrollavgift bör tas ut vid godkännande av en ny
livsmedelsanläggning. Vid godkännande av väsentlig ombyggnad bör en kvarts lill
en halv avgift tas ut.

Även
tillstånd till livsmedelshantering kan betraktas som en form av godkännande och
bör därför avgiftsbdäggas med utgångspunkt i de administrativa kostnaderna för
ärendet.

Remissinstanserna:
Endast ett fåtal remissinstanser har berört frågan. Etl par miljö- och
hälsoskyddsnämnder anser atl det i fråga om avgift för tillstånd lill
livsmedelshantering bör tillämpas en enhetstaxa i hela riket.

3.6 Tidpunkten för ikraftträdande

Mitt
ställningstagande: En förordning med närmare bestämmelser om ett nytt
avgiftssystem skall träda i kraft den 1 juli 1990.

Livsmedelsverkets
utgångspunki: har varit att förordningen skall träda i kraft den 1 januari
1990, eftersom detta var den tidpunkt som regeringen angav i propositionen.
Livsmedelsverket har dock föreslagit vissa övergångsåtgärder för år 1990.

Remissinstanserna:
Många remissinstanser anser att det inte är realistiskt att införa det nya
avgiftssystemet redan den 1 januari 1990. De anser att alltför stora
informations- och utbildningsinsatser krävs för att avgiftssystemet skall
kunna fungera i enlighet med förslaget saml att personal för att utföra
kontrollerna skulle saknas i många kommuner. Ikraftträdandet bör skjutas upp
ett halvt eller ett år. Kommunförbundet anser exempelvis att systemet bör träda
i kraft den 1 juli 1990. Bl. a. riksrevisionsverket anser att avgiften under
det första året skulle innebära en form av beskattning, då kommunerna på gmnd
av bristande resurser inte kommer att kunna sköta kontrollen i en omfattning som
motsvarar avgiftsuttaget.

Skälen
för mitt ställningstagande: Såväl myndigheterna som förelagen bör i god tid
före avgiftssystemets ikraftträdande känna till hur systemet är konstmerat.
Miljö- och hälsoskyddsnämnderna måste också ges tid att bygga upp erforderiiga
resurser. Intressentema har visserligen under en längre tid känt till
innebörden i regeringens förslag, men kan inte fullt ut . , förbereda sig innan
beslut har fatlats. För att avgiftssystemet och den därtill knutna
livsmedelskontrollen skall komma att fungera tillfredsställande i alla
kommuner vid ikraftträdandet anser jag att systemet bör träda

i
kraft först den 1 juli 1990. Det är min avsikt att så snart det är möjligt
Skr.

med
hänsyn till riksdagens behandling av denna skrivelse föreslå regering-
1989/90:45

en
att besluta i enlighet härmed.

3.7 Kommunernas redovisning till livsmedelsverket

Mitt
ställningstagande: Kommunerna skall betala in ca 13% av influtna medel till
livsmedelsverket. Övergångsvis skall emellertid 15% föras över till
livsmedelsverket.

Livsmedelsverkets
förslag: Kommunerna skall betala in 15% av influtna medel till
livsmedelsverket.

1
etl särskilt yttrande till projektgmppens rapport anser vissa kommunala
företrädare att det vore en förenkling av transfereringen av avgiftsmedel från
kommunerna till livsmedelsverket att, vid de årliga överläggningarna mellan
regeringen och Svenska kommunförbundet om den kommunala ekonomin, ett belopp
motsvarande i propositionen angivna 9 milj. kr. tillfördes den statliga sidan.
Livsmedelsverket skulle då kunna få 9 milj. kr. som ordinarie budgetmedel.

Remissinstanserna:
Det särskilda yttrandet har fått stöd av flera remissinstanser, bl a.
Kommunförbundet. Dessa anser bl.a. att överföringen från kommunerna till
livsmedelsverket medför en extra arbetsinsats för kommunerna och därmed en
extra kostnad.

Skälen
för mitt ställningstagande: Den av riksdagen beslutade förstärkningen av
livsmedelsverkets resurser till följd av den skärpta livsmedelskontrollen
uppgår till 9 milj. kr. om året. Detta belopp utgör ca 13 % av det beräknade
sammanlagda avgiftsuttaget på 81 milj. kr. Finansieringen bör ske genom att
kommunerna betalar in ca 13% av de avgifter som inflyter. Eftersom relativt
stor osäkerhet råder om det verkliga avgiftsuttaget i förhållande lill det i
dag beräknade, bör såväl avgiftema som den procentuella andel som skall föras
över till livsmedelsverket för att finansiera den centrala förstärkningen av
kontrollen revideras fortlöpande.

Överföringen
från kommunema lill livsmedelsverket kan enligt livsmedelsverkets förslag
begränsas till en inbetalning per år. Samtidigt är det nödvändigt för
livsmedelsverket alt från kommunerna få en redovisning avseende influtna
avgifter, för att kunna fastställa rätt avgiftsnivå. Det merarbete som själva
inbetalningen innebär för kommunerna blir därför försumbart.

Som
jag tidigare har redogjort för anser jag att ikraftträdandet av avgiftssystemet
bör skjutas upp ett halvår till den 1 juli 1990. Detta får emellertid inte
innebära någon försening av reformen i övrigt. Livsmedelsverkets resurser
måste alltså förstärkas redan fr.o.m. den 1 januari 1990 såsom regeringen
föreslog i 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 11, JoU 12, rskr:
156) och i propositionen om livsmedelskontrollen. De förslagen fömtsatte
emellertid att avgiftssystemet skulle träda i kraft den 1 januari 1990.
Erforderliga resurser får ställas till livsmedelsverkets förfogande genom
överskridande av verkets anslag budgetåret 1989/90. För att finansiera denna
förstärkning av livsmedelsverkets resurser redan under del första halvåret
1990 anser jag att överföringen till

verket fr. o. m. den 1
juli 1990 under en övergångsperiod av ca I -2 år bör Skr. uppgå till 15% av
influtna avgifter. Därmed kommer livsmedelsverkets 1989/90:45 resursförstärkning
att avgiftsfinansieras såsom avsett, samtidigt som reformen inte försenas utan
genomförs i den takt som regering och riksdag tidigare angett.

4 Effekter av avgiftssystemet

Som
tidigare nämnts innebär förslaget att företagen indelas i gmpper enligt delvis
nya gmnder. De nya avgiftsgmpperna blir därför inte identiska med dagens.

För
de företag som enligt förslaget kommer att tillhöra gmpp 1 - 3 innebär
förslaget följande.

grupp
1, industriell tillverkning och beredning av livsmedel

- möjligt
uttag per företag enligt nuvarande regler 1 500-22 300 kr.

- uttag
per företag enligt förslaget 1 500-36000 kr.

Det totala avgiftsuttaget för denna gmpp kommer enligt förslaget att bli

17,7
milj. kr. Det möjliga totala uttaget för dessa förelag enligt nuvarande system
redovisas inte i utredningen.

grupp
2, parti- och detaljhandel

-
möjligt uttag per företag
enligt nuvarande regler 1 500- 5 800 kr.

-
uttag per företag enligt
förslaget

partihandel 1 500 - 24 000 kr.

detaljhandd 1500- 6000 kr.

Det
möjliga totala avgiftsuttaget för dessa företag enligt nuvarande system uppgår till
ca 27 milj. kr. Enligt förslaget kommer det totala uttaget för gmpp 2 att uppgå
till 30,4 milj. kr.

grupp
3, storhushåll

-
möjligt uttag per företag
enligt nuvarande regler 1 500— 5 800 kr.

-
uttag per företag enligt
förslaget 1500— 6000 kr. Det möjliga totala avgiftsuttaget
för dessa förelag enligt nuvarande

system
uppgår till 37,1 milj. kr. Enligt förslaget kommer det totala uttaget för grupp
3 att uppgå till 33-36 milj. kr.

Tillräckligt
underlag saknas enligt livsmedelsverket för alt lämna förslag om årsavgiften för
grupp 4, vattenverken. Livsmedelsverket kommer inom kort att besluta om en ny
vattenkungörelse. Efter detta räknar verket med att på ett tillfredsställande
sätt kunna bedöma kontrollbehovet vid vattenverken och därmed nivån på årsavgifterna.

Enligt
livsmedelsverket kommer den lägsta avgiften för grupp 1—3 att vara 1 500 kr. Av
alla kontrollobjekt kommer ca 90% enligt beräkningarna att betala denna lägsta
avgift. Kostnaden för dessa företag kommer således att bli liten.

Livsmedelsverkets
beräkning av årliga kontrollavgifter bör fogas som bilaga 6 till protokollet i
detta ärende.

5 Hemställan l',

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört om ett nytt avgiftssystem inom livsmedelskontrollen.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hans
hemställan.

STATENS
LIVSMEDELSVERK

Bilaga
1 Skr.

1989/90:45 Dnr 2563/89
1989-06-26

Jordbmksdepartementel
103 33 Stockholm

Redovisning av uppdrag i fråga om viss avgiftsfinansiering
av livsmedelskontrollen

Regeringen
uppdrog den 1 juni 1989 ål livsmedelsverket att utreda och lämna förslag om hur
ett nytt system i fråga om årlig kontrollavgift, godkännande av livsmedelslokal
och fastställande av kontrollprogram bör utformas. Förslaget skulle utarbetas i
samråd med riksrevisionsverket (samrådsskrivelse bifogas) och redovisas senast
den 30 juni 1989. Det nya systemet skall tillämpas från den 1 januari 1990.

Livsmedelsverket tillsatte
i febmari en projektgrupp för beredningen av de frågor som omfattas av
uppdraget. En extern konsult har anlitats för den närmare utformningen av
uppbörden av den årliga avgiften och vidareföringen av vissa medel från
kommunerna till livsmedelsverket.

Projektgmppen redovisade
sitt uppdrag till livsmedelsverket den 14 juni (rapporten bifogas). Den
begränsade tid som därefter stått till verkets förfogande har inte medgivit
någon remissbehandling. Projektgmppens sammansättning har emellertid varit
sådan att synpunkter från olika intresseområden kunnat vägas in. Gmppens
förslag har under hand stämts av mot näringsrepresentanter och
organisationsföreträdare. Detta samrådsförfarande har inte varit fullständigt,
utan utförts i den omfattning som varit möjlig inom ramen för den begränsade
tid som stått till förfogande.

Livsmedelsverket, som
ansluter sig till projektgmppens förslag, får anföra följande.

Enligt statsmakternas
beslut skeill det totala uttaget av årliga avgifter vara ca 60 milj. kr. Med
uppräkningar enligt föreliggande förslag blir det totala uttaget 81 milj. kr. I
det uppräknade beloppet ligger 5 milj. kr. för fastställande av
kontrollprogram. I övrigt motsvarar beloppet det uttag som skulle ha varit
möjligt år 1990 med det hittillsvarande avgiftssystemet. Detta innebär också
att kostnader för sådana ytterligare prov som måste tas som uppföljning av ej
godkända prov liksom hittills inte skall ingå i den åriiga kontrollavgiften.

Avgiftsbeloppen i
förslaget har saitts så att det sammanlagda fakturerade beloppet kommer att bli
84 milj. kr. För vissa gmpper av tillsynsobjekt är det statistiska underiaget
sådant att antalet objekt och objektens storiek bara har kunnat beräknas i
grova termer. Det innebär att osäkerheten i beräkningarna är betydande.
Livsmedelsverket bedömer alt måttet på osäkerheten bör sättas till ± 20 milj.
kr.

10

Enligt konsultrapporten
(bilaga till projektgruppens rapport) kan de Skr. föriuster som uppstår på
grund av obetalda avgifter beräknas lill 2%. En 1989/90:45 förutsättning för
att föriusterna skall kunna hållas på denna begränsade nivå är enligt konsulten
att den skärpta livsmedelskontrollen med hjälp av bred information accepteras i
samhället.

Mot
ovanstående bakgrund bedömer livsmedelsverket att det bör innebära tillräcklig
säkerhet om vidareföringen av medel från kommunerna till livsmedelsverket sker
med 15 % av de belopp som. flyter in till kommunerna.

I
konsultrapporten fömtsätts att livsmedelsverket sköter uppbörden av de årliga
kontrollavgifterna från de objekt som faller under verkets direkta tillsynsansvar.
Den uppbörden behandlas därför inte i konsultrapporten. Också projektgruppen
förutsätter detta. Livsmedelsverket avser att utarbeta en rutin för den egna
uppbördsverksamheten. 1 tillämpliga delar bör den ansluta lill uppläggningen av
den kommunala uppbörden.

År
1990 måste på många vis bli ett prövoår vad gäller det nya avgiftssystemet.
Livsmedelsverket avser därför alt i samråd med riksrevisionsverkel och Kommunförbundet
göra en utvärdering.

Tillräckligt
underlag saknas för atl lämna förslag om årsavgiften för vattenverken.
Livsmedelsverket remissbehandlar för närvarande ett förslag till ny
vattenkungörelse. Efter detta räknar verket med alt på ett tillfredsställande
sätt kunna bedöma kontrollbehovet vid vattenverken och därmed nivån på
årsavgifterna. Till dess årsavgiften bestämts bör den nuvarande principen kunna
tillämpas, nämligen att kostnaderna för provtagning och undersökning skall
ersättas av den vars verksamhet provtagningen och undersökningen avser.

Styckning
och charkulerivamtillverkning hänförs i förslaget till grupp 1, industriell
tillverkning och beredning av livsmedel. Vissa stycknings- och charkuterianläggningar
fungerar som integrerade delar av ett slakteri. För slakterierna utgår
besiktningsavgift enligt en särskild köttbesiktningstaxa. Köttbesiktningsorganisationen
och dess finansiering är för närvarande föremål för översyn. Frågan om avgift
för de integrerade anläggningarna bör tas upp i samband med att verket tar
ställning till hur köttbesiktningen bör ordnas i framtiden.

I
fråga om de insatser som behövs för att genomföra avgiftssystemet vill livsmedelsverket
anföra följande.

De
övergångsmtiner som föreslås för år 1990 fömtsätter informationsinsatser från bl.a.
livsmedelsverkets sida från och med september i år. Riksdagens beslut innebär
att regeringen skall återkomma till riksdagen med en särskild redovisning om
avgiftssystemets utformning och effekter. Riksdagen skall beredas tillfälle att
anlägga synpunkter på de förslag som redovisas.

Kostnaderna
för utbildning och information med anledning av övergången till den förändrade
livsmedelskontrollen och det nya avgiftssystemet har i konsultrapporten
beräknats uppgå till nästan 6 milj. kr. Av detta belopp faller ca 300000 kr. på
livsmedelsverket. Beloppet avser kostnader för framtagande av trycksaker, resor
och traktamenten i samband med

11

extern
utbildning. Verket räknar med att genom egna dispositioner kunna Skr.

finansiera insatser om 100000 kr. 1989/90:45

Livsmedelsverket
kommer också att ha särskilda kostnader för rekrytering av ny personal i
enlighet med statsmakternas beslut. Kostnaderna kan komma att uppgå till 600000
kr. för budgetåret 1989/90.

Övergångsrutinerna
för år 1990 fömtsätter att kommunerna före utgången av december 1989 har
erforderligt underlag för övergångsarbelet. Följande underlag kan komma ifråga
utöver den information som tidigare omnämnts.

• En
regeringsförordning om avgifter, en omarbetad kontrollkungörelse

från livsmedelsverket och vissa ändringar i verkets allmänna lillämp-

ningskungörelse.

• Allmänna
råd eller motsvarande från livsmedelsverket som bl. a. klar

lägger hur tillsynsobjekten skall klassificeras och vilka kostnader hos

tillsynsmyndigheterna som avgifterna skall täcka.

Livsmedelsverket avser att utarbeta underlag för övergångsarbetet. Ver

ket vill dock påpeka all dessa extra insatser måste planeras in i en redan

alltför ansträngd situation.

Livsmedelsverket
planerar för verksamhet fr.o.m. år 1990 i enlighet med beslutet om skärpt
livsmedelskontroll. Således kommer verket som tidigare nämnts att under hösten
söka personal till flera nya tjänster som inrättas år 1990.

Livsmedelsverket
förutsätter att den anslagna medelsramen för budgetåret 1989/90 får
överskridas om statsmakterna väljer att införa det förändrade avgiftssystemet
vid en senare tidpunkt än den föreslagna. Också till följd av de föreslagna
särskilda rutinerna för år 1990, som innebär att kommunernas vidareföring av
medel till livsmedelsverket sker först i juli, kommer verket att behöva
överskrida anslaget för 1989/90.

Med
stöd av det anförda får livsmedelsverket hemställa dels atl förslaget till avgiftssystem
remissbehandlas, dels alt den för budgetåret 1989/90 anvisade medelsramen får
överskridas i den utsträckning avgiftsmedel inte är tillgängliga.

12

Riksrevisionsverket

Prognos-
och redovisningsavdelningen

Bilaga
2 Skr.

Datum

„„,... . 1989/90:45
RRV diarienr.

89-06-20

1989:174

Ert datum

Er
beteckning

89-06-14

Statens livsmedelsverk

Box 622

751 26 UPPSALA

Förslag till utformning av nytt avgiftssystem i samband
med utökad livsmedelskontroll

Regeringen
uppdrog den 1 juni 1989 åt statens livsmedelsverk (SLV) att i samråd med
riksrevisionsverket (RRV) lämna förslag till nytt avgiftssystem inom
livsmedelskontrollen. Den av SLV tillsatta projektgruppen påbörjade sitt arbete
i januari. RRV, som haft tillfälle att löpande följa arbetet, har under hand
lämnat synpunkter på framtagna rapportutkast.

En
obligatorisk årlig avgift föreslås tas ut av samtliga objekt, som sysslar med
livsmedelshantering. Avgiften skall till största delen användas till att bekosta
kommunernas provtagningar och undersökningar. Dessutom skall den årliga
avgiften också finansiera vissa kostnader vid SLV.

Satsningar på miljösidan
tillsammans med i dagsläget begränsad tillgång på kvalificerad personal, främst
livsmedelstekniker, gör att det är osannolikt att en utökad livsmedelskontroll
som motsvarar avgiftsuttaget kan genomföras redan under år 1990. Ett ökat
avgiftsuttag enligt förslaget — det rör sig nästan om en tredubbling av
kontrollresurserna — innebär därför en form av beskattning.

RRV
anser det vara en brist att avgiftssystemet inte utgör ett styrmedel i fråga om
omfattningen av livsmedelskontrollen. I de fortsatta övervägandena bör man
därför diskutera lämpligheten av att låta ökningen av avgiftsuttaget i högre
grad motsvara gjorda arbetsinsatser. Det behöver även tydliggöras vilka
kostnader som innefattas i begreppet provtagningar och undersökningar som
avgiften skall täcka.

Mot bakgrund av bl. a.
osäkerheten vad gäller de beräkningar som ligger till gmnd för dels
avgiftsbeloppen, dels avgiftsuttagets storlek bör en uppföljning och
utvärdering av det nya avgiftssystemet ske så snart som tillräcklig erfarenhet
vunnits. En möjlighet kan vara att låta uppgifter från den kommunala
förvaltningsrevisionen ligga till grund för uppföljningen.

RRV
vill understryka det angelägna i att såväl gruppindelning som respektive
avgiftsbelopp årligen omprövas.

Beslut
i detta ärende har fatlats av riksrevisionsdirektören Barbro Lindby-Ragsten i
närvaro av avdelningsdirektören Ingalill Borild och byrådirektören Agneta Lönnqvist,
föredragande.

På
riksrevisionsverkets vägnar

Barbro
Lindby-Ragsten

Agneta
Lönnqvist

13

Bilaga
3 Skr.

1989/90:45

STATENS LIVSMEDELSVERK

Projektgruppen för

nytt avgiftssystem inom

livsmedelskontrollen 1989-06-14

Rapport om nytt avgiftssystem inom livsmedelskontrollen

Regeringen
uppdrog den 1 juni 1989 åt statens livsmedelsverk att i samråd med riksrevisionsverkel
lämna förslag till nytt avgiftssystem inom livsmedelskontrollen.

En
av livsmedelsverket tillsatt projektgmpp har utrett de frågor som avses
behandlas i livsmedelsverkets förslag.

Projektgruppen
får härmed överlämna sin rapport.

Till
rapporten har fogats ett särskilt yttrande av kommunsidans representanter i
projektgruppen.

14

Innehåll Skr.

1989/90:45
Sammanfattnmg

Författningsförslag

Förslag
till förordning om årlig avgift för finansiering av livsmedelstillsyn I
Inledning

1 Utredningens
utgångspunkter och genomförande

1.1 Regeringens
uppdrag till livsmedelsverket

1.2 Utredningsarbetet

II Projektgruppens överväganden och förslag

2
Allmänna utgångspunkter

3
Årlig kontrollavgift

3.1
Den sammanlagda åriiga
kontrollavgiften

3.2
Gmppinddning och beräkning av
avgifter

3.2.1
Huvudgrupper

3.2.2
Undergrupper

3.2.3
Beräkning av avgifter

3.2.4
Kostnadsfördelning mellan de
olika grupperna

3.2.5
Obligatorisk egentillsyn

4
Avgift när livsmedelslokal godkänns

5
Avgift när kontrollprogram
fastställs

6
Uppbörd av den årliga
kontrollavgiften och överföring av medel från kommunerna till livsmedelsverket

7
Rutiner vid övergången till det
nya avgiftssystemet

8
Kostnadskonsekvenser

9
Särskilda informationsinsatser

III
Särskilt yttrande

IV
Bilagor

15

Sammanfattning Skr.

1989/90:45 Utgångspunkter för förslagen

Riksdagen
beslutade i maj i år om skärpt livsmedelskontroll. Beslutet innebär bl. a. att
ett nytt finansiermgssystem införs. Regeringen har uppdragit åt
livsmedelsverket att i samråd med riksrevisionsverket lämna förslag om hur ett
nytt syslem i fråga om årlig kontrollavgift, godkännande av livsmedelslokal och
fastställande av kontrollprogram bör utformas. Förslagen skall utformas med
beaktande av vad som anförs i regeringens proposition 1988/89:68 om livsmedelskontroll
och jordbmksutskottels betänkande JoU 1988/89:14 om Ii vsmeddskontroll.

I
fråga om den årliga kontrollavgiften anförs i propositionen atl denna bör
anpassas efter kontrollbehovet och undersökningskostnaden. Arten av processer
och produkter i en anläggning bör tillmätas stor betydelse när avgiften
bestäms. Uppbörden av den årliga avgiften bör skötas av kommunerna. Avgiften
skall lill största delen användas för alt bekosta kommunernas provtagningar
och undersökningar. Avgiften skall också användas för att finansiera
förstärkningen av livsmedelskontrollen på central nivå. Detta fömtsätter en
överföring av erforderliga medel från kommunerna till livsmedelsverket.

De
årliga avgifterna bör sättas så att de tillsammans uppgår till ca 60 milj. kr
per år. Detta motsvarar det uttag som idag är möjligt. Av beloppet bör 9 milj.
kr motsvarande ca 1.5% av den beräknade sammanlagda avgiftssumman överföras
till livsmedelsverket.

Jordbruksutskottet
har ingen erinran mot själva grundprincipen att den offentliga
livsmedelskontrollen till viss del skall finansieras genom en avgift som erläggs
av livsmedelsföretagen. Utskottet förordar att regeringen återkommer till
riksdagen med en särskild redovisning om avgiftssystemets utformning och
effekter. Vid regeringens fortsatta överväganden bör synpunkterna i de motioner
som är aktuella kunna prövas. Det gäller bl. a. vad som i motionerna anförs om
uppbördsfrågorna, kontrollarbetets omfattning i förhållande lill avgifisskyldigheten,
samspelet mellan kommunerna och livsmedelsverket samt avgiftssystemets
effekter för olika typer av företag.

1
propositionen anförs också att avgifterna för godkännande av livsmedelslokal
och fastställande av kontrollprogram bör bestämmas enligt samma principer som
skall gälla för den årliga avgiften.

Den sammanlagda årliga kontrollavgiften

Den
sammanlagda åriiga kontrollavgiften bör enligt projektgmppen räknas upp från
60 milj. kr till 81 milj. kr av följande skäl.

Summan 60 milj. kr är beräknad
i det kostnadsläge som rådde i januari

1989. En uppräkning av kostnadsökningen efter denna tidpunkt bör göras

med 6 milj. kr. I det nya systemet kommer kommunema sannolikt inte att

som hittills kunna debitera företagen för moms. En kompensation för

detta innebär en ökning med 10 milj. kr. Årsavgiften bör också täcka 16

tillsynsmyndighetens
kostnader för kontrollprogram med beräknade 5 Skr.

milj.
kr per år. 1989/90:45

Gruppindelning och beräkning av avgifter

Projektgruppen
anser att företagen liksom hittills bör delas in i grupper. De nuvarande
grupperna är uppbyggda med utgångspunkt i en hygienisk riskbedömning. I
fortsättningen bör emellertid en bedömning med utgångspunkt både i hygien och
redlighet ligga lill grund för indelningen. Verksamhetens komplexitet i dessa
avseenden bör vara styrande.

Den
geografiska spridningen av livsmedelsföretagens produkter har stor betydelse
vid riskbedömningen. En indelning av grupperna bör göras i klasser och grunda
sig på företagens omsättning och i vissa fall årsarbetskraft.

Den
obligatoriska egentillsynen får störst omfattning inom den industriella
tillverkningen. Detta får betydelse för behovet av insatser från tillsynsmyndighetens
sida. Förslaget innebär därför att den årliga avgiften inte differentieras
mellan olika gmpper i den utsträckning som hade blivit fallet utan obligatorisk
egentillsyn.

Avgifter för godkännande och kontrollprogram

Avgifterna
för godkännande och kontrollprogram sätts enligt förslaget i relation till
årsavgiften.

Uppbörden av den årliga avgiften och överföringen av medel
från kommunerna till livsmedelsverket

Ett
system för kommunernas uppbörd och vidareföringen av vissa medel till livsmedelsverket
har utarbetats av extern konsult. Konsultrapporten . bifogas som bilaga 5.
Projektgruppen ansluter sig till de förslag som förs fram i rapporten. För
övergångsåret 1990 föreslås en särskild ordning med senardäggning av vissa
åtgärder. Projektgruppen bedömer att betydande informationsinsatser från
september 1989 är en fömtsättning för ett genomförande av det nya systemet
redan år 1990.

2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 45

17

Författningsförslag Skr.

1989/90:45 Förslag till

Förordning om årlig avgift för finansiering av livsmedelstillsyn.

1
§ Vid hantering av livsmedel enligt
livsmedelslagen (1971:511) utgår en obligatorisk årlig avgift enligt vad som
föreskrivs i denna förordning.

2
§ Avgiften skall i fråga om
miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsyn användas för provtagning och
undersökning. Avgiften skall differentieras med hänsyn till hanteringens
kontrollbehov och undersökningskostnad.

3
§ Tillsynsmyndigheten
fastställer i ett särskilt beslut i vilken avgiftsklass som hanteringen skall
inplaceras. Beslutet skall beräknas med utgångspunkt i närmast föregående års
förhållanden.

4
§ Avgiften utgår från och med
det kalenderår som följer efter det att hanteringen påbörjats. Om hanteringens
kontrollbehov ändras på så sätt att den skall placeras i en annan avgiflsklass
skall ny avgift tillämpas från och med påföljande kalenderår.

Avgiftsskyldigheten
upphör från och med det kalenderår som följer efter det att hanteringen
upphört.

5
§ Avgiften skall före mars
månads utgång erläggas till den myndighet som svarar för tillsynen av den
aktuella hanteringen.

6
§ Avgiften skall erläggas av
den vars verksamhet är föremål för tillsyn vid kalenderårets ingång.

7
§ Beslut om avgift får meddelas
utan att underrättelse enligt 17 § första stycket förvaltningslagen (1986:223)
har skett. Om sådan underrättelse inte har skett, skall den myndighet som har
meddelat beslutet ompröva detta på begäran av den avgiftsskyldige.

8
§ Tillsynsmyndighetens beslut
enligt denna förordning skall gälla ortie-delbart även om det överklagas.

9
§ Beslut om betalning av
avgiften får verkställas enligt utsökningsbalken.

10
§ På avgift, som inte betalats
inom föreskriven tid skall ränta utgå enligt vad som anges i 6§ räntelagen
(1975:635).

11
§ Kommunen skall årligen färe
april månads utgång till livsmedelsverket betala in 15% av de avgifter som
kommunen uppbär enligt denna förordning.

12
§ Livsmedelsverket meddelar
föreskrifter om avgiftens storlek samt om närmare verkställighet av denna förordning.

Denna
förordning träder i kraft den I januari 1990. 1 fråga om 5 och 11 §§ gäller
följande för år 1990. Inbetalning enligt 5§ skall ske före juni månads utgång.
Inbetalning enligt 11 § skall ske före juli månads utgång.

I Inledning Skr.

1989/90:45

1 Utredningens utgångspunkter och genomförande 1.1 Regeringens uppdrag till
livsmedelsverket

Regeringens
proposition 1988/89:68 om livsmedelskontroll förelades riksdagen den 12
januari 1989.1 skrivelse den 18 maj 1989, rskr 1988/89:263, har riksdagens
talman med överlämnande av jordbmksutskottels belänkande JoU 1988/89:14 om
livsmedelskontroll anmält att riksdagen samma dag bifallit utskottets
hemställan.

Regeringen
uppdrog den 1 juni åt livsmedelsverket alt i samråd med riksrevisionsverket
utarbeta ett förslag om hur ett nytt system i fråga om årlig kontrollavgift,
godkännande av livsmedelslokal och fastställande av kontrollprogram bör
utformas (bilaga 1). Förslaget skall utarbetas med beaktande av vad som anförs
i propositionen och jordbmksutskottels belänkande samt redovisas till
regeringen senast den 30 juni 1989.

1
propositionen anför chefen för jordbmksdepartementel bl.a. följande.

Det
nuvarande avgiftssystemets konstmktion innebär alt kommunerna för provtagning
och undersökning endast kan tå ut ett bestämt årligt belopp för varje enskilt
företag. Detta förhållande påverkar också kontrollens inriktning. Eftersom de
kemiska analyser som krävs för kontroll av redligheten är betydligt dyrare än
hygienkontrollens mikrobiologiska analyser tenderar kommunerna att inrikta sin
kontroll mot just hygienövervakning. Vidare motverkar det nuvarande
avgiftssystemet att tillsynen inriktas mot företag eller branscher som av olika
skäl borde omfattas av en mera intensiv kontroll. Att kommunerna i så låg grad
har utnyttjat kontrollkungörelsens totala avgiftstak kan alltså lill stor del
förklaras av det sätt på vilket avgiftssystemet är utformat.

En
annan finansieringsform som medger en förstärkt livsmedelskontroll och ökar
förutsättningarna att utföra redlighetsundersökningar bör enligt min mening
väljas för framtiden. Möjligheten att utföra projektinriktade kontroller i
större omfattning än hittills är också beroende av en ändrad finansieringsform.

Liksom
utredningen föreslår jag att en obligatorisk årlig livsmedelskon

trollavgift införs. Ett sådant system innebär att även dyrare kemiska analy

ser kan utföras och att omprioriteringar kan göras i kontrollen, bl. a. på så

sätt att insatserna i enskilda företag kan varieras från tid till annan.

Resurser kan med andra ord styras till områden med störst konlrollbehov.

Utredningen har föreslagit all den årliga avgiften bör differentieras med

hänsyn till bransch och antal anställda vid anläggningen. Branscherna

föreslås bli sammanförda i ett fåtal grupper. Denna grova inddningsgmnd

är densamma som används nu. Jag är av en annan åsikt än utredningen i

den här frågan. Det kan inte vara rimligt att en anläggning med många

anställda men med enkla och okomplicerade produktionsprocesser och

produkter skall betala en högre avgift än en anläggning med ett färre antal

anställda men med stora produktionsvolymer, komplicerade processystem 19

och sammansatta produkter.
Avgiften bör anpassas efter kontrollbehovet Skr.

och
undersökningskostnaden. Det måste fömtsättas att kontrollen av den
1989/90:45

senare anläggningen ofta
är mer krävande och att produktionen i den

anläggningen kan innebära
en större riskkälla för konsumenterna. Arten av

processer och produkter i
en anläggning bör därför enligt min mening

tillmätas större betydelse
när avgiften bestäms än utredningen ansett.

Liksom
utredningen anser jag att en avgift också bör tas ut när livsmedelslokal godkänns
och när kontrollprogram fastställs. Avgiftema bör bestämmas enligt samma
principer som skall gälla för den årliga avgiften.

Uppbörden
av den årliga avgiften bör som utredningen föreslår skötas av kommunerna.
Avgiften skall till största delen användas för att bekosta kommunernas
provlagningar och undersökningar. Utredningen har också föreslagit att den
årliga avgiften även skall användas för att finansiera förstärkningen av
livsmedelskontrollen på central och regional nivå. Detta förutsätter att en
överföring av medel sker mellan kommun och stat. Enligt mitt förslag kommer
ytterligare livsmedelstekniker att placeras vid livsmedelsverket och inte som
utredningen föreslagit vid länsstyrelserna. En överföring av erforderliga
avgiftsmedel bör ske från kommunerna till livsmedelsverket för att finansiera
teknikernas verksamhet. Likaså bör en överföring av avgiftsmedel ske för att
täcka vissa kostnader för bl.a. livsmedelsverkets rådgivning till kommunema och
samordning av den offentliga livsmedelskontrollen, centrala
laboratorieuppgifter och metodutveckling. Kostnaderna är hänförliga lill
insatser som utgör underlag för avgiftsbeläggningen.

Jag
kommer att föreslå regeringen att livsmedelsverket får i uppdrag att i samråd
med RRV utarbeta ett fi3rslag till hur avgiftssystemet närmare skall utformas.
Det är angeläget alt verkets förslag föreligger i sådan tid att det nya
systemet kan tillämpas från den 1 januari 1990.

När
livsmedelsverket inrättades år 1972 beslutades hur nivån på de nuvarande
avgifterna skulle bestämmas. Enligt beslutet skall verket vidta sådana
ändringar av avgifterna som motiveras av kostnadsutvecklingen. Verket har gjort
det med vissa avdrag för rationaliseringsvinster. Det kan bedömas att de
nuvarande avgiftsnivåerna möjliggör ett avgiftsuttag på sammanlagt ca 60 milj.
kr per år. Det faktiska uttaget av avgifter uppskattades av utredningen till
bara ca 25 milj. kr per år. Med fasta avgifter kan uttaget förutses på ett
säkrare sätt. Jag bedömer att de nya årliga avgifterna bör sättas så att de
tillsammans motsvarar det uttag som i dag är möjligt. Detta innebär enligt min
mening en tillräcklig ökning av resurserna för provtagning och undersökning för
att kontrollen skall kunna skärpas på avsett sätt. Jag har då också räknat med
att livsmedelsverkets ökade kostnader i anledning av mina förslag skall läckas.
Dit hör bl. a. kostnaderna för livsmedelstekniker, utveckling av metoder för
analys av rester av bekämpningsmedel och av veterinärmedicinska medel, för
service och rådgivning till kommunerna samt rapporteringssystem. Verkets ökade
kostnader för denna verksamhet beräknar jag till 9 milj. kr om året. Finansieringen
bör ske genom att kommunerna betalar in beloppet till

20

livsmedelsverket.
Beloppet utgör ca 15% av den beräknade sammanlagda Skr.

avgiftssumman. 1989/90:45

Jag
har vid min bedömning av nivån på de nya avgiftema vägt in det stöd för tillsynsmyndigheterna
som utnyttjandet av egentillsyn i den offentliga kontrollen innebär. Även med egentillsyn
som etl gmndläggande inslag i kontrollen kommer myndighetema enligt min mening
att behöva öka sitt engagemang väsentligt för att den skärpta kontrollen skall
få effekt.

I
jordbmksutskottets belänkande anförs bl. a följande.

Utskottet
instämmer i de synpunkter som anförs i motionerna så till vida att det
föreligger vissa oklarheter beträffande t. ex. avgiftssystemets närmare
utformning och dess effekter för olika typer av företag. Emellertid har
utskottet ingen erinran mot själva gmndprincipen att den offentliga livsmedelskontrollen
till viss del skall finansieras genom en avgift som erläggs av
livsmedelsföretagen. Med hänsyn härtill och till det angelägna i att en
utvidgad livsmedelskontroll kommer till stånd enligt de fömtsättningar som
anges i propositionen är utskottet berett atl godta förslaget till 29 a §
livsmedelslagen med bemyndigande för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att föreskriva om avgifter för en myndighels verksamhet
enligt lagen.

Samtidigt
anser utskottet det angeläget att riksdagen dels erhåller närmare information
om avgiftssystemets utformning och effekter, dels bereds tillfälle att anlägga
synpunkter på ett mer utarbetat och detaljerat förslag än det som nu
föreligger.

Utskottet
förordar därför att regeringen till riksdagen återkommer med en särskild
redovisning i ärendet, förslagsvis i form av en skrivelse. Vid regeringens
fortsatta överväganden bör synpunkterna i de nu aktuella motionerna kunna
prövas. Det gäller bl. a. vad som i motionerna anförs om uppbördsfrågor,
samspelet mellan kommunerna och livsmedelsverket saml avgiftssystemets effekter
för olika typer av företag.

I
motionerna framförs följande synpunkter.

—
Avgiftssystemet bör utformas så
att det tar hänsyn till de reella tillsynskostnaderna. Exempelvis bör företag
med väl utbyggd egenkontroll kunna få lägre kostnader.

—
Varje kommun bör få avgöra om
avgift skall tas ut och vilken taxa som i så fall skall gälla. Ett statligt
avgiftssystem bör då täcka endast kostnaderna för den tillsynsverksamhet som
livsmedelsverket ansvarar för.

Följande frågor bör
belysas enligt motionerna.

—
Vilka blir avgiftssystemets
effekter för olika typer av företag?

—
Hur skall den kommunala
uppbörden ske?

—
Hur stor del av avgifterna
skall kommunerna behålla resp. föra vidare?

1.2 Utredningsarbetet

Projektgruppen
formades i februari 1989 och har hållit tio möten. För

frågan
om den närmare beräkningen av åriiga kontrollavgifter bildades en 21

särskild arbetsgrupp.
Gruppernas sammansättning framgår av bilaga 2. Skr.

Den särskilda
arbetsgruppens förslag redovisas i bilaga 3. 1989/90:45

En
inventering av tillsynsobjeklen förelogs genom enkät till kommunerna (bilaga
4). Enkätsvaren sammanställdes länsvis av länsveterinärerna.

En
extern konsult har anlitats för den närmare utformningen av uppbörden av den
årliga kontrollavgiften och vidareföringen av medel från kommunerna lill
livsmedelsverket (bilaga 5). För beräkningen av avgiftsbeloppen har också
extern konsult utnyttjats i viss utsträckning.

Projektgruppen
har haft begränsad lid för utredningsarbetet till sitt förfogande. Något
utrymme för ett remissförfarande vid sidan av enkäten har inte funnits. Gmppens
sammansättning har emellertid varit sådan all synpunkter från olika
intresseområden kunnat vägas in. Gruppens förslag har under hand stämts av mot näringsrepresentanler
och organisationsföreträdare. Konsulterna har hämtats från kommunförbundet.
Detta säkerställer alt konsultinsatserna gmndar sig på kännedom om
bakomliggande förhållanden och på kunskap om kommunsidans inställning i sakfrågorna.

22

II Projektgruppens överväganden och förslag Skr.

1989/90:45

2 Allmänna utgångspunkter

Projektgruppen
har strävat efter enkla lösningar som väl svarar mot vad som anförs i
propositionen och utskottsbetänkandet och som kan tillämpas från och med år
1990. Inriktningen har varit all utforma förslag som ger myndigheter och
företag goda förutsättningar att planera sin verksamhet.

3 Årlig kontrollavgift

3.1 Den sammanlagda årliga kontrollavgiften

Uttaget
av avgifter för provtagning och undersökning har varit ca 25 milj. kr. per år
under de senaste åren. Livsmedelsverkets kontrollkungörelse ger dock miljö- och
hälsoskyddsnämndema möjlighet att ta ut en sammanlagd summa av ca 60 milj. kr.
per år för alt täcka kostnaderna för provtagning och undersökning av livsmedel.
Att kommunerna i så låg grad har utnyttjat kontrollkungörelsens totala
avgiftstak kan till stor del förklaras av det sätt på vilket avgiftssystemet är
utformat.

1
livsmedelskontrollpropositionen anges summan 60 milj. kr. per år som riktmärke
för den nya åriiga kontrollavgiften. Detta innebär en ambitionsnivå avseende
provtagning och undersökning vid livsmedelsanläggningar (exklusive vattenverk)
som minst motsvarar vad som är möjligt enligt den nuvarande
kontrollkungörelsen.

Avgiftsbeloppen
i kontrollkungörelsen är satta exklusive moms. Utöver avgifterna har kommunema
vanligtvis debiterat företagen för den moms som betalats lill undersökningslaboralorierna.
Det kan här röra sig om ett uttag på upp till 10 milj. kr. per år. 1 det nya
systemet kommer kommunerna sannolikt inte att kunna debitera företagen för den
moms de betalar, exempelvis till utomstående undersökningslaboratorier. Det
sammanlagda avgiftsuttaget bör därför ökas med 10 milj. kr. för atl kompensera
kommunerna för den moms de kommer att betala och inte kan kompensera sig för
på annat sätt. Konsekvensen blir annars atl de nya avgifterna inte helt kommer
att täcka kostnaderna för provtagning och undersökning i en omfattning som
hittills varit möjligt.

Propositionen
förelades riksdagen i januari 1989. Avgiftsuttaget är beräknat i det
penningvärde som gällde då. Det nya avgiftssystemet skall gälla fr. o. m. år
1990. En uppräkning bör därför göras med ett belopp som motsvarar
kostnadsökningen under år 1989 och halva år 1990. Beräknas kostnadsökningen
till ca 6 % per år bör uppräkningen göras med 6 milj. kr.

Enligt
projektgmppens mening bör den årliga kontrollavgiften också täcka kostnaden för
fastställande och fortlöpande anpassning av de kontrollprogram som skall
fastställas för varje företag.

Flertalet kontrollprogram
gäller parti- och detaljhandel samt storhushåll

(90% av tillsynsobjekten). Dessa kontrollprogram blir enkla i sin utform

ning och likartade till sitt innehåll vilket innebär alt kontrollmyndigheter- -3

na
inte behöver skilja handläggningen av kontrollprogrammen från den Skr.
löpande livsmedelstillsynen. Upprättande och anpassning av kontrollpro-
1989/90:45 gram för industriell tillverkning (10%) tar mer tid i anspråk men en
schablonmässig ökning av kontrollavgiften ger sådana fördelar ur administrativ
synpunkt alt den beräkningsmetoden bör tillämpas även för dessa verksamheter.

En
ökning av den årliga kontrollavgiften med ca 7% innebär ett belopp om ca 5
milj. kr. Detta täcker enlig;t projektgruppens mening kostnaderna för
kontrollprogrammens fastställande och fortlöpande anpassning.

Med
beaktande av dessa synpunkter kan en sammanlagd årlig kontrollavgift om 81
milj. kr. (exklusive avgift för vallen verk) beräknas för år 1990.

Grundbelopp 60 Mkr.

Tillägg för moms 10 Mkr.

Kostnadsökning
efter jan. 1989 6 Mkr.

Kontrollprogram 5 Mkr.

Summa 81 Mkr.

3.2 Gruppindelning och beräkning av avgifter

Den
särskilda arbetsgruppen har utarbetat förslag till gruppindelning och beräkning
av avgifter (bilaga 3). Projektgruppen har bedömt all underlaget från
arbetsgruppen är väl genomarbetat, trovärdigt och väl användbart för
projektgruppens ställningslagander. 1 detta avsnitt utvecklar projektgruppen
skälen för gruppindelningen och beräkningen av avgifter.

3.2.1
Huvudgrupper

En
lämplig metod för avgiftsberäkning är att liksom hittills dela in förelagen i
olika grupper. Livsmedelssektorn kan delas in i tre huvudgmpper (antal
tillsynsobjekt enligt enkäten anges inom parentes)

1. Industriell
tillverkning och beredning av livsmedel (4 900)

2.
Parti-och detaljhandel (16900)

3.
Storhushåll (18 500)

4.
Vattenverk (ej med i enkäten)

Denna
indelning är baserad på den påverkan från hygienisk- och redlighetssynpunkt
som de olika leden i livsmedelskedjan har på de konsumtionsfärdiga produkterna
och som medför skilda kontrollbehov.

Indelningen skiljer sig
gentemot gmppinddningen i den nuvarande

provtagningskungörelsen särskilt genom alt den vid gmpperingen lar hän

syn till kontrollbehovet från både hygienisk- och redlighetssynpunkt me

dan provtagningskungörelsen strikt är uppbyggd utifrån hygienisk riskbe

dömning. En konsekvens av detta är att i provlagningskungördsen, med

gruppering efter hygienisk känslighet, såväl industriell tillverkning, parti-

och detaljhandel som storhushåll kan komma i samma gmpp medan det

med arbetsgruppens förslag alltid blir det totala kontrollbehovet som styr 24

och
leder till en inplacering av de olika verksamheterna utifrån vilken Skr. huvudgmpp
de tillhör. (Vattenverken regleras i en speciell vattenkungörd- 1989/90:45
se.)

Kontrollbehoven
för anläggningarna i de olika gmpperna kan karakteriseras enligt följande.

I
grupp I, dvs. industriell tillverkning och beredning, sker tillverkning av
livsmedel för att konsumeras längre eller kortare tid efter beredningstillfället.
Detta kräver hållbarhetsbehandling, dels t. ex. genom torkning, upphettning, kylning
eller djupfrysning, dels också genom användning av tidsatser. Det är också i
den industriella livsmedelstillverkningen som de olika varukapitlen i
livsmedelslagstiftningen griper in och i vissa avseenden reglerar
sammansättningen på de livsmedel som tillverkas. Även tillsatser för utseende
och konsistens används. Märkning av den förpackade varan krävs dessutom.

Sammanfattning
av kontrollbehovel för gmpp 1

- kontroll
av hållbarhet

sammansättning
med avseende på vamkapild tillsatser märkning I gmpp 2, parti- och
detaljhandel, sker för det mesta hantering av konsumtionsfärdiga livsmedel.
Hanteringen kan bestå av att större förpackningar bryts och
konsumentförpackningar tillverkas. Det kan också bestå av skivning och bitning.
Även bakning av bröd, grillning och salladsberedning sker här. Sammanfattning
av kontrollbehovet för gmpp 2

- kontroll
av rengöring

förvaring
hållbarhet märkning 1 grupp 3, storhushåll, sker beredning JÖr konsumtion i
nära anslutning till konsumtionstillfället. Kontrollarbetet i dessa
verksamheter är främst inriktat på att undvika matförgiftningar. Sammanfattning
av kontrollbehovel för grupp 3

— kontroll
av rengöring

avsvalning
varmhållning redlighet I gmpp 4, vattenverk, är kontrollbehovet

— fysikalisk-kemisk
undersökning

mikrobiologisk kontroll

3.2.2
Undergrupper

Inom
huvudgmppen industriell tillverkning och beredning av livsmedel

föreslås tre undergmpper som baseras på den förutsedda kontrollinsatsen.

Till den högsta gmppen, i vilken alltså en stor kontrollinsats förutses

räknas bl.a. charkulerivamtillverkning, mejeri- och glassvarutillverkning 25

och tillverkning av färdiglagad
mal. Till mdlangmppen räknas bl.a. saft- Skr.

och sylttillverkning och bagerivamtillverkning.
Till den lägsta klassen 1989/90:45

räknas bl. a.
sockertillverkning och kafferostning.

Motivet
till denna indelning är att i den högsta gmppen behövs såväl kontroll av
hållbarhet som sammansättning utifrån preciserade krav i olika vamkungördser. 1
mellanklassen behövs framförallt sammansättningskontroll. I den lägsta klassen
finns oftast inte precisa krav på sammansättning i vamkungördser. Självfallet
måste dock kontroll av tillsatser och eventuell förvanskning med billigare
råvaror ske här liksom i de andra grupperna.

Inom
huvudgruppen parti- och detaljhandel föreslås likaledes en uppdelning i tre
undergrupper. Dessa gmpper är partihandel, detaljhandel med manuell betjäning,
styckning, paketering, bakning, grillning m. m. och detaljhandel som enbart
hanterar förpackade varor.

Motiven
bakom denna indelning är de skilda kontrollbehoven. Partihandeln hanterar
stora volymer och har en geografiskt stor spridning av varorna, bryter
storförpackningar samt förpackar och märker inhemskt producerade och
importerade produkter. Detta innebär att kontroll av såväl åsatta
datumuppgifter som annan märkning måste ske.

Detaljhandel
med egen tillverkning och förpackning är ur konlrollsyn-punkt i stor
utsträckning att betrakta som en mindre industriell tillverkning och kräver
kontroll av såväl rengöring som hållbarhet och märkning.

Kontroll
i detaljhandel som enbart säljer förpackade varor syftar först och främst till
att klargöra huruvida förvaringen i butiken sker i överensstämmelse med
angivna förvaringstemperaturer.

Huvudgruppen
storhushåll delas enligt förslaget inte in i några undergrupper. Ur konlrollsynpunkt
bedöms verksamheten i produktionskök, centralkök, mottagningskök, serveringskök
m.m. vara likvärdiga. Det är således framförallt hanteringen sorr,i skall
kontrolleras.

Huvudgruppen
vattenverk delas inte in i några undergmpper.

3.2.3
Beräkning av avgifter

Utgångspunkten
vid bedömningen av kontrollbehovet och därmed kontrollavgiften bör vara såväl
företagens komplexitet ur hygienisk- och redlighetssynpunkt som den
geografiska spridningen av livsmedelsföretagens produkter. Del förstnämnda tillgodoses
genom förslaget lill gruppindelning och det senare genom en närmare
klassificering inom grupperna efter omsättning alternativt årsarbetskraft.
Begreppet årsarbetskraft inrymmer all personal i de verksamheter som berörs.
Som årsarbetskraft räknas således bl.a. kassapersonal, administrativ personal
och chaulförer.

Alla
anläggningar med < 4 årsarbetskrafter bör jämställas ur kontrollavgiftssynpunkt
oavsett vilken grupp de tillhör. En grundavgift bör tas ut av dessa.
Grundavgiften bör uppgå till 1 500 kr./år vilket motsvarar kostnaden för två
fullständiga mikrobiologiska undersökningar. 1 de fall omsättningen för dessa
anläggningar inomi industriell tillverkning och partihandel överstiger 4 Mkr./år
bör kontrollavgiften i stället grundas på omsättningen.

26

För
anläggningar som sysselsätter högst 1 årsarbetskraft bör myndighe- Skr.

ten få besluta om kontrollavgift upp till beloppet 1 500 kr. J
989/90:45

Ca
90% av alla kontrollobjekt faller enligt beräkningarna i den lägsta avgiftsgruppen
(1 500 kr./år).

Industriell
tillverkning och beredning medför ofta att livsmedlen får stor geografisk
spridning. Distributionen sker med hjälp av grossist. Omsättningen per
anställd är ofta hög till följd av högt driven automation. Detta leder till
slutsatsen att omsättningen i dessa verksamheter bör vara beräkningsgrunden
för den kontrollavgift som skall tas ut.

Dock
finns även industriell tillverkning med lokal distribution, företrädesvis små
familjeföretag. Dessa företag bör avgiftsbdäggas med utgångspunkt från
årsarbetskraften. De har till sin karaktär många beröringspunkter med mindre
butiker med manuell verksamhet och mindre storhushåll.

Kontrollbehovet
vid industriell tillverkning och nivån på kontrollavgiften kan bestämmas med
säkerhet först när kontrollprogram utarbetats. Dock kan man redan nu, med
utgångspunkt från beloppen i nuvarande provtagningskungörelse som i grupp 1 ärSOOO-21
000 kr./år och i gmpp 2 4 500— 12 300 kr./år, göra överslagsberäkningar för att
få fram realistiska kontrollavgifter.

De
nya kontrollavgifterna bör höjas i förhållande till de nuvarande avgifterna
eftersom de också skall ge utrymme för redlighetskontroll såsom bestämning av fetthalt,
vattenhalt, bindemedel, tillsatser och näringsvärde.

Avgiftsklasserna
i denna gmpp bör relateras till de omsättningssummor som skall styra
ansvarsfördelningen av livsmedelskontrollen. Det innebär att anläggningar som
har en omsättning större än 150 Mkr./år bildar en avgiftsklass, anläggningar
med omsättning mellan 51 och 150 Mkr./år en andra avgiftsklass och anläggningar
med omsättning mellan 4 och 50 Mkr./år en tredje. Den senare delas dock från
rättvisesynpunkt upp i klasserna 4— 10 och 11-50 Mkr./år.

Avgiften
för de minsta verksamheterna bör sättas till 1 500 kr./år oberoende av undergmpp.
Dämtöver föreslås avgifter mellan 3000 och 36000 kr./år i högsta undergruppen,
mellan 3000 och 24000 kr./år i mdlangmppen samt mellan 1 500 och 12000 kr./år
i lägsta undergmppen.

Antalet
lillsynsobjekt är enligt enkäten 4 900, varav 900 med fler än 4 årsarbetskrafter.
Enligt förslaget blir den sammanlagda kontrollavgiften för industriell
livsmedelstillverkning 18 Mkr./år.

Partihandeln
bör avgiftsbdäggas med utgångspunki i omsättningen på grund av en stor
geografisk spridning av varorna. Från kontrollsynpunkt kan den mindre
partihandeln jämföras med stora centrala butiker och stormarknader med egen
tillverkning. Avgiftsuttaget bör därför vara lika i den mindre partihandeln,
större butiker med tillverkning och stormarknader.

Den
lägsta avgiftsklassen bör omfatta förelagen med < 4 årskrafter. Övriga
klasser bör omfatta företag med en omsättning av resp. 4 — 25 Mkr., 26- 100 Mkr.,
101 -400 Mkr. och > 400 Mkr.

I
den lägsta klassen föreslås ett uttag av grundavgiften 1 500 kr./år och i

27

övriga avgiftsklasser 3000
kr./år, 6000 kr./år, 12000 kr./år och 24000 kr./ Skr.

år. 1989/90:45

Antalet
tillsynsobjekt inom gmppen är enligt enkäten 610, varav 170 i den lägsta
avgiftsklassen. Sammanlagd kontrollavgift beräknas till 4 Mkr./ år.

/
detaljhandeln och storhushållen sprids produkterna lokall. Arbetet är i huvudsak
manuellt. Det är i första hand de hygieniska förhållandena som skall
kontrolleras. Kontrollavgifterii bör därför relateras till årsarbetskraften.

De
föreslagna avgiftsklasserna i detaljhandel med tillverkning bygger på strukturen
i gmppen. Dels finns de mindre butikerna ute i bostadsområdena och inom
lanthandeln, dels de centralt belägna butikerna och stormarknaderna en bit
utanför centmm. En indelning i klasser som omfattar < 4, 4—10 och > 10
årsarbetskrafter är realistisk mot bakgmnd av resultatet av enkäten. Konlrollbehovet
i verksamheterna bestäms mer av hur stor personal som hanterar oförpackadc
varor än av frågan om tillverkningen består av t.ex. brödbakning, pastaframställning
eller grillning. Någon ytterligare gruppindelning bör därför inte göras.

Kontrollbehovet
per år kan för de minsta verksamheterna exempelvis utgöras av en fetlhaltsundersökning
på köttfärs, en hållbarhetsundersökning på vara som butiksförpackas och en
kontroll av rengöringen med s. k. tryckplatlor. Kostnaderna kan uppskattas lill
1 500 kr. I de större verksamheterna ökar kontrollbehovet och därmed kostnaden
proportionellt mot årsarbetskraften.

Antalet
konlrollobjekt inom gmppen är enligt enkäten 1 800, varav uppskattningsvis 850
skall hänföras till den lägsta avgiftsklassen. Sammanlagt beräknas
kontrollavgiften till 5 Mkr/år.

/
detaljhandel med enbartfärdigförpackade varor är det tillräckligt att ta ul gmndavgiften
1 500 kr/år oberoende av antalet anställda. Denna avgift täcker t.ex. kostnaden
för undersökningar som gäller förvaringen av de färdigförpackade livsmedlen.

Antalet
lillsynsobjekt inom gmppen är 1'45(X) enligt enkäten. Sammanlagt uppgår
kontrollavgiften till 21 Mkr/år.

Till
gmppen storhushåd räknas alla verksamheter som serverar mat utanför hemmet,
dvs. såväl gatukök som pizzerior, restauranger och stora institutionskök. 1
denna gmpp ingår också matberedning ombord på båtar och tåg i kringloringsfordon.

Kontrollbehovet
är starkt knutet till hanteringen. Avgiftsklasserna bör därför relateras till
årsarbetskraften.

En
naturiig indelning i avgiftsklasser är de små enheterna såsom gatukök och pizzerior
med få sysselsatta, mdlangmppen restauranger med upp till 10 årsarbetskrafter
och institutionsköken med > IO årsarbetskrafter.

Kontrollbehovet
per år kan i de minsta verksamheterna exempelvis utgöras av en kontroll av
rengöring med tryckplattor och en kontroll av avsvalning på mat som beretts för
senare servering. Kostnaden kan uppskattas till 1 500 kr. I de större verksamhetema
ökar kontrollbehovel och därmed kostnaden proportionellt mot årsarbetskraften.

28

Antalet
kontrollobjekt inom gmppen uppgår enligt enkäten till 18 500, Skr.

varav 1 700 i den lägsta avgiftsklassen. 1989/90:45

Sammanlagt
beräknas kontrollavgiften till 36 Mkr/år.

För
vattenverken är det naturiigt att relatera kontrollavgiften till det antal personekvivalenter
som är anslutna till vattenverket.

Avgiftsklasserna
bygger på den struktur som finns inom vattenförsörjningen och som utgörs av de
enkla pumpstationerna med < 500 personekvivalenter anslutna, mellangruppen
med 500—100000 personekvivalenter och de stora verken med > 100000 personekvivalenter.

3.2.4
Kostnadsfördelning mellan de olika grupperna

Den
gmppinddning och de avgifter som föreslås leder till följande sammanlagda
avgiftsuttag.

Industriell
tillverkning och

beredning
av livsmedel 18 Mkr

Parti-
och detaljhandel 30 Mkr

partihandel 4 Mkr

detaljhandel
med tillverkning 5 Mkr

detaljhandel
förpackade varor 21 Mkr

Storhushåll___________________________________ 36 Mkr

Summa 84 Mkr

Uttaget
enligt dessa beräkningar är högre än den sammanlagda årliga kontrollavgiften
som redovisas i punkt 3.1. Skillnaden förklaras av den osäkerhet som finns i
underlaget och som bl.a. gäller storleksfördelningen av anläggningar i
detaljhandel och storhushåll.

Den
förhållandevis låga andelen kontrollavgifter för den industriella livsmedelstillverkningen
synes stämma illa överens med uppfattningen att den bästa kontrollen utförs i tillverkningsledel.
Emellertid måste hänsyn tas till den obligatoriska egentillsyn som enligt
statsmakternas beslut om skärpt livsmedelskontroll skall ske inom ramen för
fastställda kontrollprogram. Denna egentillsyn kommer att vara ett gmndläggande
inslag i kontrollen och blir betydligt mer omfattande i industriell
tillverkning än i parti- och detaljhandeln och storhushållen. Omfattningen av
den obligatoriska egentillsynen och dess förhållande till övrig tillsyn vid
företagen behandlas särskilt i följande avsnitt.

Den
till synes höga andelen kontrollavgifter i detaljhandel och storhushåll har
sin förklaring i att det finns ett mycket stort antal objekt i dessa grupper
jämfört med industriell tillverkning och partihandel. Del skall dock noteras
att för mer än 95 % av verksamheterna föreslås endast gmndavgiften 1 500
kr/år. Tillsynsmyndigheterna föreslås dessutom kunna sänka avgiften
ytterligare om högst en årsarbetskraft sysselsätts.

29

3.2.5
Obligatorisk egentillsyn Skr.

Till
grund för den löpande tillsynen läggs i fortsättningen företagens egen- ' "09/90:45
tillsyn.

Den
offentliga livsmedelskontrollen förstärks väsentligt genom att företagens egentillsyn
utnyttjas. Denna skall utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt och i
fortsättningen utgöra grunden för den löpande tillsynen. Egentillsynen blir
obligatorisk för i princip all livsmedelshantering. Den obligatoriska egentillsynen
kommer i den utsträckning det är möjligt all anpassas till den kontroll som på
företagets eget initiativ finns för hanteringen. Egentillsynen skall
genomföras enligt ett för varje företag fastställt kontrollprogram som avser
både hygien och förhållanden som har betydelse för redligheten. Programmet skaill
upprättas i enlighet med livsmedelsverkets föreskrifter. Det ankommer på
företagen att med ledning av verkets föreskrifter och av verket utarbetade
typprogram upprätta förslag till kontrollprogram.

Kontrollprogrammet
skall ge tillsynsmyndigheten tillräcklig ledning för tillsynen. En enkel
utformning kommer att eftersträvas. Den offentliga kontrollen i övrigt hos
företag med kontrollprogram bör kunna begränsas lill inspektion, granskningar
av dokumentation och stickprov. Det är angeläget att programmen revideras i den
utsträckning som behövs för att effektiviteten i kontrollen skall
upprätthållas.

Livsmedelsverket
kommer atl administrera genomförandet av de förändringar som krävs för en ökad
egentillsyn i den offentliga livsmedelskontrollen.

I
fråga om den obligatoriska egentillsynens påverkan på övrigt kontrollbehov och
därmed på avgiftsnivån för olika typer av företag gäller följande.

Omfattningen
av den obligatoriska egentillsynen bedöms bli störst inom den industriella
tillverkningen. Hygien, sammansättning och tillsatsanvändning kommer att
följas upp i den obligatoriska egentillsynen. Resultaten skall dokumenteras
och finnas tillgängliga vid inspektion av tillsynsmyndighet. I dag finns
utbyggd egentillsyn endast hos de större företagen. För dessa kommer inte den
obligatoriska egentillsynen att medföra nämnvärt ökade kostnader. I regel är
driftskontrollen hos sådana företag myckel mer omfattande än den som kommer att
fordras i fråga om obligatorisk egentillsyn.

För
många små och medelstora livsmedelsindustrier liksom för parti-och detaljhandel
och storhushåll innebär den obligatoriska egentillsynen en skärpning. Det är
sällsynt med egenkontroll hos dessa företag.

Detaljhandelns och storhushållens kostnader för den obligatoriska egen-kontrollen
kan uppskattningsvis beräknas komma att ligga på en nivå motsvarande en årlig kontrollavgiji.
För viss livsmedelsindustri däremot kan kostnaden komma att uppgå till en nivå
motsvarande 5—10 årliga kontrollavgifter.

Det
är mot bakgrund av den obligatoriska egentillsynen som den åriiga
kontrollavgiften enligt förslaget inte differentierats mer mellan industriell
tillverkning å ena sidan och parti- och detaljhandel och storhushåll å andra sidan.

30

4 Avgift när livsmedelslokal godkänns Skr.

1989/90:45 Avgiften
vid godkännande bör bestämmas med utgångspunkt i den gruppindelning och de avgiftersom
föreslås för den årliga kontrollavgiften.

Motivet
för en fast godkännandeavgift är främst enkelheten. Ett annat motiv är det
faktum att om avgiften är fast faller def sig naturligt för den blivande
lokalägaren att kommunicera frekvent med myndighetema redan från projekteringen
av den nya livsmedelslokalen/ombyggnaden. En sådan förhandsgranskning från
myndigheternas sida innebär att själva godkännandet mera blir en formsak.
Företag och myndighet har då redan i de tidigare kontakterna kommit överens om
lokalens utformning och användning.

En
timtaxa skulle kunna innebära att den blivande lokalägaren för att spara pengar
färdigställer lokalen utan att bry sig om den frivilliga förhandsgranskningen.
Konsekvensen kan då bli alt lokalen färdigställs på ett sätt som myndigheten
inte kan acceptera. Kostnaden för alt rätta till bristerna kan ofta bli
betydligt högre än den föreslagna fasta godkännandeavgiften.

Som
allmän regel bör gälla att ett belopp motsvarande en årlig kontrollavgift tas
ut vid godkännande av en ny livsmedelsanläggning. Vid godkännande av väsentlig
ombyggnad bör en kvarts till en halv årsavgift tas ut. Dock bör en minsta
avgift av 750 kr gälla.

Vid
förhandsgranskning av livsmedelslokal inför godkännandeprövning bör halva
avgiften erläggas i förskoll oberoende av om lokalen blir godkänd eller inte.

Räknat
efter 2000-2 500 godkännanden av nya livsmedelslokaler per år och med
utgångspunkt i det faktum att de flesta objekten ligger i lägsta avgiftsklass,
erhålls en sammanlagd avgifissumma på 3 —4 Mkr. Om hälften av godkännandena i
stället gäller ombyggnad blir avgiftssumman 2 — 3 Mkr.

Även
tillstånd för livsmedelshantering som utfärdas av miljö- och hälsoskyddsnämnderna
enligt § 16 i livsmedelsförordningen (1981: 1372) kan betraktas som en form av
godkännande och bör därmed avgiftsbdäggas. Avgiften bör kunna bestämmas av
nämnden med utgångspunkt i de administrativa kostnaderna för ärendet. Det
totala avgiftsuttaget kan uppskattas till 0,5 Mkr/år.

5 Avgift när kontrollprogram fastställs

Fastställandet
av ett kontrollprogram är nära relaterat till tillsynsarbetet. Avgiften bör
därför ses som en del av den åriiga kontrollavgiften. För att kostnaden i
samband med fastställandet av kontrollprogram skall täckas bör den åriiga
kontrollavgiften schablonmässigt räknas upp med 7%. Detta innebär en ökning av
avgiften med sammanlagt 5 Mkr/år.

Motivet för att föreslå en
schablonmetod är dels enkelheten ur administ

rativ synpunkt men också att kontrollprogrammen i detaljhandeln och 31

storhushållen, som utgör
det stora antalet objekt är enkla i sin utformning Skr.

och dessutom lika till
sitt innehåll för flertalet objekt. 1989/90:45

I
ett ettårsperspektiv täcks inte myndighetens kostnader för de mindre företagen.
Sett över ett flertal år uppnås dock kostnadstäckning. Detta beror på att
programmen inte behöver ändras varje år.

Arbetet
med kontrollprogram för de större företagen är mer omfattande och kan i vissa
fall förväntas ta lika lång tid i anspråk som en godkännandeprövning. Detta
innebär att tillsynsmyndighetens kostnad också för dessa företag täcks först på
sikt. Denna olägenhet torde dock vägas upp av enkelheten i avgiftssystemets
utformning.

Kostnaden
för kontrollprogram blir, om den i enlighet med förslaget tas ut med ett belopp
om 7% av åriig kontrollavgift, för ett stort företag i högsta avgiftsklassen 2
100 kr/år. För de minsta företagen med < 4 årsarbetskrafter, som utgör det
dominerande antalet företag, blir kostnaden 100 kr/år. Kostnaden för
kontrollprogrammen ingår som en del i de föreslagna årliga kontrollavgifterna i
avsnitt 3.2.

6 Uppbörd av den årliga, kontrollavgiften och överföring
av medel från kommunerna till livsmedelsverket

1
februari uppdrog livsmedelsverket åt Kommunförbundets revisionsavdelning.
Distrikt 01, alt på konsultbasis utarbeta en mtin för hur kommunernas uppbörd
av de åriiga kontrollavgifterna kan gå till. 1 uppdraget ingick också alt
utarbeta en rutin för överföringen av medel från kommunerna till
livsmedelsverket. Uppdraget avrapporterades slutligt vid projektgruppens möte
den 5 juni. Den skriftliga redovisningen av uppdraget fogas till projektgmppens
rapport som bilaga 5.

Projektgruppen
ansluter sig till innehållet i redovisningen vad avser avsnitten 1—9, 11 och
12. Vid genomgången av avsnitt 12 ang. kommunsynpunkter konstaterade projektgmppen
följande. Kostnader för sådana ytterligare prov som måste tas som uppföljning
av ej godkända prov skall inte ingå i den årliga kontrollavgiften. Detta måste
klargöras och tydligt anges i kontrollkungörelsen.

7 Rutiner vid övergången till det nya avgiftssystemet

Rutinerna
vid övergången till det nya avgiftssystemet behandlas i avsnitt

10 i konsultrapporten. Projektgruppen ansluter sig till det redovisade

förslaget. Gruppen konstaterar att ett ikraftträdande av det nya avgiftssy

stemet år 1990, med debitering av avgifter före maj månads utgång,

förutsätter informationsinsatser fr.o.m. september 1989. För livsmedels

verkets del innebär detta atl verket skall delta i framtagandet av trycksaker

till denna tidpunkt. 32

8 Kostnadskonsekvenser Skr.

1989/90:45 Enligt
2 § begränsningsförordningen (1987:1347) skall en myndighet innan den beslutar
en regel, utreda regelns kostnadsmässiga och andra konsekvenser. Eftersom de
nu föreslagna bestämmelserna skall ges ut i en regeringsförordning gäller inte
begränsningsförordningen. Projektgmppen bedömer emellertid att en redovisning
av kostnaderna kan vara värdefull och vill därför lämna följande synpunkter på
bestämmelsernas kostnadsmässiga konsekvenser.

Kostnader för företagen

Den
sammanlagda årliga kontrollavgiften blir enligt förslaget 81 milj. kr. per år.
I detta belopp ligger bl. a. kostnaden för fastställande av kontrollprogram.
För närvarande betalar företagen ca 25 milj. kr. per år för provtagningsverksamheten.
De nya åriiga kontrollavgifterna är beräknade efter delvis andra principer än
de som tillämpats vid beräkningen av avgifter i livsmedelsverkets nuvarande konlrollkungördse.
Detta innebär att kostnadsökningen blir olika stor för olika företagsgrupper.
Motiven för den inbördes fördelningen av kostnaden mellan de olika gmpperna av
förelag har redovisats i avsnitt 3.

Besluten
om godkännande av livsmedelslokal, som idag är avgiftsfria, kommer enligt
förslaget att kosta företagen 3 — 4 milj. kr. per år.

Livsmedelskontrollen
kommer att bygga på en obligatorisk egentillsyn hos företagen som genomförs
enligt kontrollprogrammen. Företagen har redan idag i viss mån byggt upp en
egen tillsyn. Företagen kommer dock att i växlande omfattning behöva utveckla
denna. Den ökade kostnad för företagen som egentillsynen innebär är svår att
beräkna. En grov beräkning har dock gjorts i avsnitt 3.2.5.

Särskilda kostnader för livsmedelsverket

Livsmedelsverkets
ökade kostnader i anledning av reformen beräknas till 9 milj. kr. per år.
Finansieringen sker i huvudsak genom att kommunerna betalar in beloppet till
livsmedelsverket. Inledningsvis kommer verket att belastas med ytterligare
kostnader, bl. a. för informations- och utbildningsinsatser. Informationen i
samband med övergången till den skärpta kontrollen behandlas i avsnitt 9.

Kostnaden
för information och utbildning behandlas i avsnitt 9 i konsultrapporten.

Särskilda kostnader för kommunerna

Den
nya livsmedelskontrollen kommer att ytterligare öka kommunernas

behov av fler miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Det antal tjänster som

kan komma ifråga är svårt att beräkna. Från kommunförbundets sida har

man upplyst att den ökade tyngd som frågorna om livsmeddskvalitel

givits under senare tid, bl.a. genom statsmakternas ställningstaganden, 33

3 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 45

fått till följd att
kommunerna anställt ytterligare personal och prioriterar Skr.

livsmedelskontrollen starkare än tidigare. 1989/90:45

Kommunernas
ökade kostnader för administration och information behandlas i avsnitt 9 i
konsultrapporten.

9 Särskilda informationsinsatser

Informations-
och utbildningsinsatser är viktiga i ett övergångsskede. Sådana insatser är
nödvändiga för att tillämpningen i kommunerna av de nya bestämmelserna skall
fungera. En övergång till det nya systemet år 1990, med debitering av avgifter i
maj månad, fömtsätter att informationsverksamheten kommer i gång i september.
Berörda politiker och tjänstemän i alla kommuner i landet bör informeras under
hösten 1989. Kommunförbundet kommer att föreslå det närmare tidsschemat. Det
är lämpligt att informationsmötena arrangeras av Kommunförbundets
länsavdelningar. Informationen bör lämnas av representanter för både
kommunsidan och livsmedelsverket. En informationsgmpp bör konstitueras inom
kort.

Erforderligt
informationsmaterial måste färdigställas lill början av september.
Livsmedelsverket bör svara för dels material som beskriver det nya systemet,
dels en blankett för sådana uppgifter som skall ligga till gmnd för gmppinddning
och klassificering av företagen. Av informationsmaterialet bör tydligt framgå
all den årliga avgiften är obligatorisk. Blanketten bör utformas så att den
uppmärksammas av företagen.

34

III Särskilt yttrande Skr.

1989/90:45
av Lars Ågren. Gunnar D. Olson.
Sven Rydberg, Bo Jansson och Ulla

Bergström

I
en särskild konsultrapport har Mats Christiansson, Svenska Kommunförbundet,
redovisat förslag till uppbördsmtin för den årliga avgiften för livsmedelskontrollen.
Rapporten visar att del i propositionen föreslagna systemet med kommunen som
uppbördsman även för den statliga avgiftsdelen blir administrativt betungande
både för SLV och kommunema. En förenkling vore att vid de årliga överiäggningarna
mellan regeringen och Svenska Kommunförbundet om den kommunala ekonomin ett
belopp motsvarande i propositionen angivna 9 milj. kr. tillfördes den statliga
sidan. SLV kunde då få dessa medel som ordinarie budgetmedel. Enligt vår mening
möjliggör riksdagsbeslutet 890518 om livsmedelskontrollen en sådan ändring av
uppbördssystemet. Initiativ i denna riktning har också enligt vad vi erfarit
tagits av Kommunförbundet genom direktkontakt med jordbruks- och
finansdepartementen. Även SLVs styrelse bör — för att förenklingar i
administrationen skall erhållas — föreslå en ändring av den beslutade ordningen
atl kommunerna var för sig skall inleverera 15% av kontrollavgifterna till SLV.-

35

STATENS
LIVSMEDELSVERK

Bilaga 4 Skr.

1989/90:45

Ledamöter
i projektgruppen

Avdelningsdirektör
Anders Bergman, statens livsmedelsverk l:e intendent Ulla Bergström, miljö- och
hälsoskyddsförvaltningen, Stockholm

Avdelningsdirektör
Ingalill Borild, riksrevisionsverkel Hälsoskyddsinspektör Bo Jansson, miljö-
och hälsoskyddstjänstemanna-förbundet

Byrådirektör Agneta Lönnquist,
riksrevisionsverket Byråchef Per Mattsson, statens livsmedelsverk Byråchef Per Olldén,
statens livsmedelsverk, ordförande Sekreterare Gunnar D. Olson, Svenska
kommunförbundet Avdelningschef Erland Pääjärvi, statens livsmedelsverk l:e stadsvelerinär
Sven Rydberg, miljö- och hälsoskyddsförvaltningen, Stockholm

Avdelningsdirektör
Bo Svensson, statens livsmedelsverk, sekreterare Avdelningsdirektör Georg
Ekström, statens livsmedelsverk, sekreterare

1
vissa möten med projektgruppen deltog också revisionsdirektör Hans Grohman,
riksrevisionsverket, avdelningschef Rune Henriksson, statens livsmedelsverk,
kanslichef Åke Larsson, miljö- och hälsoskyddsförvaltningen, Stockholm, miljö-
och hälsoskyddschef Björn Närlund, miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet
samt direktör Lars Ågren, Svenska kommunförbundet.

Ledamöter
i den särskilda arbetsgruppen

Byråchef
Per Mattsson och avdelningsdirektör Hans Brådenmark, statens livsmedelsverk,
avdelningschef Acke Linden, miljö- och hälsoskyddsförvaltningen, Växjö,
byråinspektör Ulla Lantz, miljö- och hälsoskyddsförvaltningen, Jönköping samt l:e
intendent Ulla Bergström.

36

Bilaga 5 Skr.

1989/90:45

Sammanställning av remissyttranden över utredningen om ett
nytt avgiftssystem

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksskatteverket (RSV),
riksrevisionsverket (RRV), statens pris- och konkurrensverk (SPK),
konsumentverket, statens naturvårdsverk (SNV), länsstyrelserna i Hallands,
Jämtlands, Kalmar och Västmanlands län, miljö- och hälsoskyddsnämnderna i
Gävle, Jönköping, Luleå, Malmö, Simrishamn och Åre kommuner. Dagligvaruleverantörers
förbund. Distributions AB Dag-ab. Grossistförbundet Svensk handel, ICA AB,
Kooperativa förbundet (KF), Köttbranchens riksförbund. Landstingsförbundet, Lantbmkamas
riksförbund (LRF), Miljö- och hälsotjänstemannaförbundet. Riksförbundet Kiosk
& Gatukök, Sveriges slakteriförbund. Svenska kommunförbundet, Svenska
mejeriernas riksförening, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund (SKTF),
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges livsmedelshandlareförbund och Sveriges
livsmedelsindustriförbund.

1 Allmänt om årlig kontrollavgift

1.2
Riksrevisionsverket: Kännetecknande för en avgift är att ett specificerat
vederlag utgår för den erlagda ersättningen. Mot bakgmnd bl. a. av begränsad
tillgång på kvalificerad personal, främst livsmedelstekniker är det osannolikt
att en utökad livsmedelskontroll som motsvarar avgiftsuttaget kan genomföras
redan under år 1990. Ett ökat avgiftsuttag enligt förslaget kan därför komma
att innebära en form av beskattning.

Riksrevisionsverket
konstaterar att det föreslagna avgiftssystemet inte utgör ett styrinstrument
vad gäller omfattningen av kontrollinsatserna, vilket vore önskvärt.
Lämpligheten av att låta ökningen av avgiftsuttaget i högre grad motsvara
gjorda kontrollinsatser bör diskuteras i de fortsatta övervägandena.

Etl
förtydligande bör göras av vilka kostnader i samband med provtagningar och
undersökningar som avgiftsinkomsterna skall täcka.

1.3------------------------------ Statens
pris- och konkurrensverk: I rapporten har vidare inte

redovisats
effekterna av det föreslagna avgiftssystemet. Mot denna bakgrund bör därför en
utvärdering av i vilken utsträckning grupperingen och klassificeringen av
företagen visat sig vara ändamålsenlig och konkurrensneutral göras så snart
det finns ett tillräckligt erfarenhetsunderlag.

1.4 Konsumentverket:
Det nya avgiftssystemet innebär en betydande

kostnadsökning för livsmedelsbranschen och därmed sannolikt ökade pri

ser för konsumenten. För alt detta skall le sig försvarligt måste den

framtida livsmedelskontrollen utföras i en omfattning som motsvarar det

faktiska avgiftsuttaget. Enligt verkets mening är det tveksamt atl en sådan

utökad kontroll kan genomföras redan år 1990. Även på sikt är det högst

osäkert
om samtliga kommuner kommer att ha möjligheter att utföra 37

4 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 45

kontroll i avsedd
omfattning, bl. a. mot bakgmnd av nuvarande personal- Skr.

brist. 1989/90:45

Verket
delar projektgmppens uppfattning att kostnaden för uppföljningsprov av ej
godkänt prov inte skall ingå i den årliga avgiften. För att skapa etl
kraftigare incitament till att livsmedelsbestämmelserna följs bör man överväga
om inte avgiften för uppföljningsprov skulle kunna sättas högre än vad som
föreslås.

1.5 Statens
naturvårdsverk: Att fasta avgifter för tillsyn e.d. är atl

föredra framför roliga har stått klart för SNV ända sedan verket i början av

80-talet i flera omgångar ut
redde frågan om avgifter som ett sätt att

finansiera en utbyggd
tillsyn enligt miljöskyddslagen.

Den
föreslagna avgiften för livsmedelskontrollen är intressant från sam

ordningssynpunkt: Den skall administreras av en myndighet (miljö- och

hälsoskyddsnämnden) som redan har att ta ut avgifter inom närliggande

områden (miljöskyddstillsyn m.m.). Detta borde tala för en samordning

mellan olika avgifter som tas ut för att finansiera miljöskyddskontorens

arbete.---

Även
från avgiftsbetalarnas synpunkt är en harmonisering av olika

avgifter motiverad.--

1.6
Länsstyrelsen i Hallands län
tillstyrker principen att den offentliga livsmedelskontrollen i viss
utsträckning bör finansieras genom att livsmedelsföretagen erlägger avgifter
för godkännande av livsmedelslokaler, årliga kontrollavgifter och avgifter för
fastställande av kontrollprogram.

1.7
Länsstyrelsen i Jämtlands län
tillstyrker rapportens förslag om en förstärkning av livsmedelskontrollen genom
obligatoriska avgifter från alla livsmedelsföretag. De presenterade
beräkningarna och förslagen som gäller klassificering av tillsynsobjekt och
storlek på avgifter synes huvudsakligen vara väl grundade. Vidare menar
länsstyrelsen att de samlade

intäkterna
i det nya avgiftssystemet bör fördelas något annorlunda för att avsedd effekt
skall uppnås. Att huvuddelen av de pengar, som på detta sätt tillförs den
offentliga livsmedelskontrollen, skall stanna inom den primära kommunala
tillsynsorganisationen anser länsstyrelsen är riktigt. Dock måste kommunerna till
någon del tillåtas utnyttja pengarna till personalkostnader och andra
omkostnader, förutom till provtagnings- och analyskostnader.

Dessutom
behöver den regionala samordningen av livsmedelskontrollen vid länsstyrelserna
tillföras resurser på samma sätt som den centrala vid livsmedelsverket.
Länsstyrelsen föreslår därför att 5 % av avgiftsmedlen av kommunerna tillföres
resp. länsstyrelse för att stärka den regionala samordningen av
livsmedelskontrollen.

1.8 Länsstyrelsen
i Kalmar län tillstyrker rapportens generella principer

om åriiga kontrollavgifter, om avgifter för fastställande av kontrollpro

gram och om avgifter för godkännamde av livsmedelslokaler.

Länsstyrelsernas
roll i den framtida livsmedelskontrollen berörs inte i

livsmedelsverkets
rapport.

Länsstyrelsen
förutsätter att erforderliga medel avsätts för länsstyrelser- 38

nas
verksamhet inom livsmedelskontrollens område. Det är enligt länssly- Skr. relsens
uppfattning av särskilt värde alt dessa medel tillförs länsstyrdsema
1989/90:45 via statsbudgeten och således inte härrör från livsmedelshanterande
företag.

1.9 Länsstyrelsen
i Västmanlands län tillstyrker i princip de förslag som

lagts fram i rapporten.

Länsstyrelsens
roll i den utbyggda livsmedelstillsynen har inte närmare diskuterats i
rapporten. Det förefaller dock naturligt att länsstyrelsen även i framtiden får
en viktig roll exempelvis vid samordning av kommunal tillsyn, vid planering av
branschvisa genomgångar, vid projektinriklad kontroll och vid utvärdering av
tillsynsarbetet i länet.

Länsstyrelsen
förutsätter alt tillräckliga resurser ställs till förfogande för fortsatt
verksamhet inom livsmeddslillsynen.

1.10 Miljö-
och hälsoskyddsnämnden i Gävle kommun: När det gäller

den årliga kontrollavgiften synes avgiftssystemet liksom gmnderna för

gmpp och klassindelning vara väl genomarbetade och genomtänkta och

föranleder inga särskilda kommentarer.

---- Det
är----- nödvändigt att precisera vad som menast med "ej

godkänd".----

1.11 Miljö-
och hälsoskyddsnämnden i Jönköpings kommun tillstyrker

förslaget eftersom detta ger betydande administrativa fördelar. Det måste

----- klart framgå att den årliga kontrollavgiften inte omfattar provtag

nings- och undersökningskostnaderna för

-
del ursprungliga icke
godtagbara provet

-
uppföljande, ytteriigare prov
som visar sig vara icke godtagbara

-
del första provet som är
godtagbart

1.13
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Malmö kommun tillstyrker

---- i
princip det finansieringsförslag för offentlig livsmedelskontroll

som
den av statens livsmedelsverk tillsatta projektgmppen utarbetat och som nämnden
bedömer kunna lämna ett tillräckligt ekonomiskt utrymme för genomförandet av
såväl hygieniska som kemiska undersökningar för att uppnå målet — en effektiv
samhällelig kontroll av livsmedel.

Nämnden
vill----- framhålla vikten av att tillräckliga personella

resurser
verkligen finns tillgängliga på provtagnings- och tillsynssidan lokalt för alt
kontrollen skall upplevas som meningsfull och trovärdig av de som blir föremål
för densamma och ej som någon form av beskattning.

Projektgmppen
har i anslutning till uppbörden uttalat att kostnader för

sådana ytteriigare prov som måste tas som uppföljning av ej godkända

prov inte skall ingå i den årliga avgiften. Gmppen måste klarare definiera

vad man avser med ej godkända prov.

1.15
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Åre kommun tillstyrker förslaget

om nytt avgiftssystem inom livsmedelskontrollen. En förutsättning för en

skärpt livsmedelskontroll är dock att miljö- och hälsoskyddsnämnderna

får ökade resurser. Nämnden förutsätter att delar av avgifterna kan använ

das för personalförstärkningar.

39

1.16-------------------------------- Dagligvaruleverantörers
förbund vill understryka vikten av Skr.

att livsmedelskontrollen
organiseras och genomförs så att kontrollen blir 1989/90:45 likartad
oavsett var livsmedlen är tillverkade och vilken instans som utför

kontrollen.---- Det är
mycket viktigt, att kontrollens omfattning är

lika stor i de olika
kommunerna.

1
rapporten anges all kostnadsökningarna i samband med det föreslagna

avgiftssystemet kommer atl bli olika stor för olika företag. DLF saknar i

rapporten en precisering över vad detta kan innebära för företagen. DLF

anser det därför vara svårt att uttala sig om det nya avgiftssystemet kan

komma att påverka konkurrenssituationen mellan företag av olika storlek

saml mellan svenska förelag och konkurrerande importföretag.

Vi
emotsätter oss vidare att avgifterna skall uppräknas schablonmässigt. DLF anser
att avgifterna skall räknas upp om det påvisas att så är nödvändigt. Risken är
annars stor att effektiviteten i kontrollen inte blir maximal.

1.17 Distributions
AB Dagab: Kontrollverksamhetens uppläggning och

organisation, med egenkontroll som bas, tillstyrks i sina huvuddrag av

DAGAB. Denna kontrollverksamhet stämmer väl med våra egna inten

tioner för livsmedelshantering.

Dagab
föreslår--- :

•
Finansiera livsmedelskontrollen
via allmänna statliga medel.

•
Via t.ex. mervärdesskatten
borde det vara möjligt att få in medel.

•
Se det hela nationalekonomiskt
eller produktivitetsmässigt och undvik extra administrativa kostnader så långt
möjligt.

Om
finansieringen trots allt skall ske med avgifter enligt föreslagen modell
föreslår vi:

— Låt
avgiftsklassificeringen av kontrollobjekten ske via enkel självdekla

ration i samband med upprättandet av egenkontrollprogram.

— Underhållet
av avgiftsklassificeringen bör ske på samma sätt.

—
Låt livsmedelsverket producera
enkel instmktion hur företagen skall avgiftsklassifiera sig via självdddaration.

—
Där behov finns kontrolleras sjäilvdeklarationema
i efterhand.

1.18 Grossistförbundet
Svensk handel: Den effektivaste kontrol

len av att våra livsmedel är av bästa kvalitet uppnås lättast genom ett

förtroendefullt samarbete mellan myndighetema och de seriöst arbetande

företagen. --

Mot
denna bakgmnd bör den offentliga livsmedelskontrollen ses som en

samhällelig
angelägenhet i alla medborgares intresse, och därför

finansieras
över statens normala budget.

Avgiftssystemet
bör vidare utformas så att det premierar de företag som lägger ned stora egna
ansträngningar och kostnader på en god livsmedelskvalitet och inte som det
föreliggande förslaget missgynna sådana företag. Kostnaderna bör i största
möjliga utsträckning betalas av de företag som förorsakar problemen genom att
inte ha en tillfredsställande

40

hygien
eller egenkontroll. Då skulle avgiftssystemet fungera som en stimu- Skr.

lans
till god kvalitet. 1989/90:45

Det
är en betydande uppräkning som projektgruppen har gjort i förhållande till
riksdagens beslut. Grunderna för denna uppräkning är minsl sagt oklara.
Projektgruppen har t. ex. inte förklarat hur det tillägg för moms på 10milj.
kr. som den föreslår är beräknat och inte heller vad del avser. Uppräkningen
förefaller i övrigt minst sagt schablonmässig.

1.19
ICA AB har tagit del av det yttrande över rubricerade rapport som inlämnats av
Sveriges livsmeddshandlareförbund. ICA AB ställer sig bakom de synpunkter som
framförts i detta yttrande.

1.21 Koopertiva
förbundet: I projektgruppen har saknats företrä

dare för den part som belastas med de ökade kostnaderna — en tänkbar

förklaring till att rapporten huvudsakligen ägnar sig åt atl tillgodose kom

munernas och SLV:s ekonomiska intressen.

Kooperativa
förbundet anser att avgifterna icke bör sättas högre än vad som anges i
regeringens proposition och att riksrevisionsverkets princip bör råda att låta
ökningen av avgiftsuttaget motsvara gjorda arbetsinsatser. Rapportens förslag
överensstämmer också dåligt med regeringens ambition att dämpa inflationen och
dess motvilja mot automatiska kostnadsökningar uppräknade med vissa index.

1.22 Köttbranschens
riksförbund: Föreliggande finansieringsförslag bor

de ekonomiskt ge kommunerna resp. livsmedelsverket resurser atl genom

föra riksdagens beslut och samtidigt skapa underlag för en likformig kon

troll. Från den synpunkten ställer vi oss positiva till förslaget.

Vi
vill----- peka på att de olika momenten i livsmedelskontrollen bör

samordnas
så mycket som möjligt. De företag som exempelvis slår under exportkontroll bör
rimligtvis kunna tillgodogöra sig erfarenheter från den obligatoriska
kontrollen. Det bör åvila statens livsmedelsverk att vid sin taxesättning för
exportkontrolltjänster ta hänsyn till detta, så att kostnader inte uppstår i
onödan.

1.23
Landstingsförbundet: Med hänsyn
till livsmedelskontrollens stora betydelse från folkhälsosynpunkt tillstyrker
Landstingsförbundet förslaget om nytt avgiftssystem.

1.24
Lantbrukarnas riksförbund vill-- framhålla
att det totala

avgiftsuttaget
måste anpassas till de faktiska kontrollkostnadema och inte räknas upp
schablonmässigt med en viss procentsats. LRF kan därför inte tillstyrka de i
utredningen föreslagna avgiftsbeloppen. Dessa måste bli beroende av de totala
faktiska kontrollkostnaderna.

1.25 Miljö-
och hälsoskyddstjänstemannaförbundet: SLV:s förslag lill

kontrollavgift för provtagning, undersökning och kontrollprogram till

styrks av MHTF. Förslaget ger betydande administrativa fördelar. Det

måste dock klart framgå att den årliga kontrollavgiften inte omfattar

provtagnings- och undersökningskostnader för:

• det ursprungliga icke
godtagbara provet

41

•
uppföljande prdver, som visar
sig vara icke godtagbara Skr.

•
det första uppföljande
godtagbara provet 1989/90:45

1.26 Riksförbundet
Kiosk & Gatukök: Förbundet anser i princip att

myndighetsutövning och kontroll av lagstiftnings efterlevnad skall bekostas

av det allmänna. Detta tillsammans med andra väsentliga faktorer i sam

band med verksamheten hos miljö- och hälsoskyddsförvaltningama medför

att förbundet avstyrker förslaget orn obligatorisk årlig avgift.

------ Genom
en årlig avgift på företag som sysslar med livsmedels

hantering undviks skattehöjning motsvarande SOmilj.kr. Denna skatte

höjning befriar dock inte skattebetalarna, konsumenterna, från kostnader

na. ---

Obligatorisk
årlig avgift genom fakturering strider mot god

affärssed
eftersom det inte är brukligt att fakturering sker innan tjänst eller

garanti om tjänst kan lämnas. Eftersom det kan med stor sannolikhet

antagas att många av de fakturerade företagen inte får något besök under

året får den presenterade fakturan innebörd av skatt.

------ En
skärpt livsmedelskontroll bör dock enligt förbundets bedöm

ning, i första hand omfatta kontroll av redligheten hos anläggningar för

tillverkning och beredning av livsmedel, större livsmedelsbutiker, restau

ranger, import och partihandel.

1.27 Slakteriförbundet
SCAN-- är positiva till en effektiv samhäl

lelig kontroll av livsmedel som tillsammans med en likaledes effektiv

egentillsyn är nödvändig för att garantera konsumenterna fullgoda livsme

del och för att redlighet i utbudet skall kunna upprätthållas. Som en

konsekvens av detta har vi självfallet förståelse för att kontrollen måste få

kosta pengar.

Förbundet
önskar-- framhålla att det totala avgiftsuttaget måste

anpassas lill de faktiska
kontrollkostnaderna.

1.28 Svenska
kommunförbundet: Under senare år har det varit en uttalad

vilja från statsmakternas sida att till kommunerna decentralisera olika

lillsynsuppgifter enligt speciallagstiftning och därvid ge kommunerna rätt

till avgiftssättning med lokal anpassning.

Det
nu framlagda förslaget till avgiftssystem inom livsmedelskontrollen går i
motsatt riktning. Staten avses genom det centrala lillsynsorganel besluta om
både system och belopp. Kommunema avses bli ålagda att tillämpa vad som
beslutats av livsmedelsverket. Förbundsstyrelsen motsätter sig den föreslagna
ordningen och menar att det system som tillämpas inom miljöskyddsområdet även
kan användas inom livsmedelskontrollen.

1.30
Svenska mejeriernas riksförening anser att förslaget om nytt avgiftssystem,
som presenteras i rapporten, i huvudsak är genomtänkt och välgrundat och bör
kunna leda till en bättre livsmedelskontroll såväl på det

42

lokala
som centrala planet. Enkelheten i förslaget och kopplingen till Skr.

egenkontrollen är därvid viktiga faktorer. 1989/90:45

Svenska
mejeriemas riksförening anser-- att avgiftemas storlek

måste stå i rimlig
relation till de faktiska kostnadema för kontrollen.

1.32
Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund anser att det är bra med enkla och enhetliga mtiner
när det gäller avgiftssystem för livsmedelskontroll. Dock måste det finnas
möjlighet till extra avgiftsuttag då återbesök måste ske på gmnd av dålig
skötsel.

1.33
Sveriges köpmannaförbund har------ inte
någon erinran

mot
att avgifter införs för livsmedelskontroll. Förbundet avstyrker dock det av
livsmedelsverket föreslagna avgiftssystemet, och föreslår att avgifterna tas
ut i förhållande till de resurser som läggs ned för kontroll av varje enskilt
företag.

1.34------------------------------------ Sveriges
livsmedelshandlareförbund ser det som mycket

angeläget
att avgiftema för kontrollen kopplas direkt lill det antal besök

som genomförs och det arbete som nedläggs inom varje objekt.

---- Sveriges
livsmeddshandlarebunds medlemmar är betjänta av en

väl
fungerande kontrollverksamhet, men det är viktigt att rättvis kostnads

fördelning uppnås.-- avstyrker vi---- förslaget till nytt avgifts

system.

Vår
uppfattning är att avgifterna kan utformas på sådant sätt att återbe

sök betingade av uppenbart konstaterade brister beläggs med en successivt

ökande kostnad, vilket skulle kunna få en motiverande effekt för ett bättre

handhavande av livsmedlen.

1.35------------------------------- Sveriges
livsmedelsindustriförbund: vill understryka

vikten
av att samhällets livsmedelskontroll organiseras och genomförs så att

den blir likartad och neutral oavsett var livsmedlen är tillverkade.

---- Vidare
kommer företagen att faktureras även om någon kontroll

inte
utförts av vederbörande myndighet. Detta strider mot vår principiella

syn att kostnader endast skall ersättas om en prestation har utförts.

För
vikt- och volymkontroll av färdigförpackade livsmedel är konsumentverket
tillsynsmyndighet. Denna kontroll är en del av redlighetskontrollen, vilket
också framgår av de kontrollprogram som nu diskuteras inom livsmedelsverket.
Det är viktigt att den årliga livsmedelskontrollavgiften också täcker sådana
vikt- och volymkontroller och att en ny form av kontrollavgift inte införs av
konsumentverket inom en snar framtid.

2 Indelningen av kontrollobjekt

2.3
Statens pris- och konkurrensverk: Eventuellt
kan differentie

ringen av avgifterna mellan de största resp. minsta företagen inom resp.

bransch synas alltför liten om avgiften avser att spegla behovet av kontroll

insatser. -------------------------- 43

---- SPK
anser att det kan finnas anledning att även skilja mellan Skr.

partihandelsföretag
med olika verksamhetsinriktning. Kontrollbehovet 1989/90:45 torde vara
betydligt större hos en firskvamgrossist (t. ex. kött, fisk, grönsaker) än hos
ett partihandelsföretag som uteslutande hanterar s.k. torra varor. Från
konkurrenssynpunkt bör därför även avgiftema differentieras mellan dessa företag.

2.4
Konsumentverket: Enligt verkets
erfarenhet har den hittillsvarande livsmedelskontrollen haft en ringa
omfattning i landets glesbygdsbutiker. Det nya avgiftssystemet innebär en icke
försumbar kostnadsökning för dessa butiker. Enligt verkets mening är det föga
tilltalande att butiker som får statligt stöd för att kunna genomföra
investeringar som bl.a. syftar till att upprätthålla en god livsmedelshygien
samtidigt åläggs en årlig livsmedelskontrollavgift. Verket föreslår därför att
kommunerna ges möjlighet att besluta om nedsättning av konlrollavgiften för de
aktuella butikerna.

2.5
Statens naturvårdsverk kan — inte
uttala sig om det rimliga i all

välja
antal anställda resp. omsättning som de huvudsakliga grunderna för

en differentiering av avgifterna. Om de avgifter som betalas i första hand

skall avspegla den lid/kostnad myndigheterna lägger ned för tillsyn av

resp. anläggning torde en mer degressiv taxa vara motiverad. —

2.6 Länsstyrelsen
i Hallands län: Den indelning i ett fåtal huvudgrupper

som aorts, finner länsstyrelsen ändamålsenlig och lätthanteriig även ur

administrativ synpunkt.

Kostnadsfördelningen
mellan de olika typerna av företag innebär visserligen att en förhållandevis
låg andel av den totala konlrollavgiften kommer att belasta tillverkningsföretagcn
Länsstyrelsen anser emellertid, att detta kompenseras genom den betydligt högre
kostnad, som kontrollprogrammen för dessa företag kommer atl medföra, varför
länsstyrelsen inte har någon invändning mot den föreslagna
kostnadsfördelningen.

2.8
Länsstyrelsen i Kalmar län: Av förslaget framgår att ca 78,6% av

kostnaderna belastar parti- och detaljhandel samt storhushåll och att en

dast ca 21,4% kommer att belasta livsmedelsindustrin. Oaktat, som sta

tens livsmedelsverk framhållit, att fördelningen skall ses mot bakgmnd av

livsmedelsindustrins mera omfattande egentillsyn, anser länsstyrelsen att

fördelningen inte är rättvisande.

Länsstyrelsen
anser vidare att fördelningen inom grupperna inte är rättvis. Sålunda skall
enligt förslget ett företag i grupp 1.1 med en årsomsättning på 51 milj. kr.
betala samma avgift som ett företag i samma grupp med en årsomsättning på 150
milj. kr. Samma orättvisa föreligger i gruppen 2, parti- och detaljhandel.

Länsstyrelsen
delar uppfattningen att vissa företags årsomsättning bör utgöra grunden för
storleken på avgiftsuttaget. Dock bör en bestämd promille av faktisk omsättning
fastställas för de två grupperna.

2.11
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i
Jönköpings kommun: Förslaget tillstyrkes. Denna gruppindelning torde bättre än
den nuvarande ta hänsyn till kontrollbehovet från såväl hygienisk som
redlighetssynpunkt.

2.12
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i
Luleå kommun: Företag, som

hänförs till gruppen
partihandel med enbart förpackade livsmedel t.ex. 44

kiosker
utan kyl- eller frysvaror bör ej avgiftsbdäggas för livsmedelstillsyn Skr.

då
detta inte kan motiveras utifrån redlighet eller hygieniska risker. 1989/90:45

2.13
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i
Malmö kommun anser att den skisserade nya gruppindelningen av tillsynsobjekten
med indelning i omsättningsklasser och fördelningen av avgifter mellan dessa
är förankrings-bart i branschen och dess organisationer och i stort sett är
rättvist om man i sammanhanget även väger in objektens utgifter för
obligatorisk egenkontroll.

2.14
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i
Simrishamns kommun: Förslaget tillstyrkes i huvudsak.

---- Grundavgiften---- till
1 500 kr./år---

---- kan
drabba onödigt hårt på en hel del små enkla rörelser som har

2—4
årsarbetskrafter t. ex. små konfektyrkiosker och liknande verksamheter. Dessa
bör ur avgiftssynpunkt kunna jämställas med anläggningar godkända enligt
livsmedelsförordningen § 16. Avgifter skall då fritt kunna bestämmas av miljö-
och hälsoskyddsnämnden.

2.15--------------------------------------------- Miljö-
och hälsoskyddsnämnden i Åre kommun anser att en

större
andel av avgifterna bör läggas på livsmedelsindustrin och andra

större livsmedelsverksamheter. Miljö- och hälsoskyddsnämndema bör i

stället få ett ökat utrymme att sätta ner avgifterna för mindre livsme

delsverksamheter som t.ex. endast hanterar förpackat sortiment.

Alternativt
kan en lägre avgiftsgmpp tillskapas.

2.16
Dagligvaruleverantörers
förbund: I rapporten påpekas bl.a. att den geografiska spridningen av
livsmedelsföretagens produkter har betydelse för kontrollavgiftens storlek. På
vilket sätt detta har betydelse framgår dock inte av rapporten. Enligt DLF är
det verksamhetens omfattning och dess art som bör vara av betydelse för
kontrollbehovet och därmed kontrollavgiftens storiek.

2.17
Distributions AB Dagab: För grupp2,
parti- och detaljhandel, föreslår vi en indelning i fyra undergrupper enligt
följande:

—
Partihandel med förpackade
varor.

—
Partihandel med tillverkning.

—
Detaljhandel med förpackade
varor.

—
Detaljhandel med tillverkning.

Det
finns på marknaden ett stort antal partihandelsföretag som inte endast
distribuerar förpackade varor utan som även bereder och förpackar livsmedel i
stor utsträckning. Kontrollverksamheten måste rimligtvis bli betydligt mer
omfattande för denna typ av partihandelsföretag än för partihandel med
förpackade varor. En differentiering av avgifterna med ■ . hänsyn till
detta måste göras.

På
marknaden finns också tillverkande företag som bedriver partihandelsverksamhet.
För dessa förelag krävs de mest omfattande kontrollprogrammen, det är väl i
realiteten två typer av kontrollprogram både enligt punkt 1 och 2 som behövs.
Detta bör också avspeglas i avgiftsystemet för att få del så proportionellt som
möjligt.

2.18 Grossistförbundet
Svensk handel: Vilka riskbedömningar som i

detta avseende lagts till
grund för indelningen är emellertid svårt att 45

5 Riksdagen 1989/90. 1 samt. Nr 45

bedöma.--- Förslagets
utformning beträffande omsättningsintervaller Skr.

och i fråga om den
geografiska spridningen missgynnar enligt vår uppfäll- 1989/90:45 ning
partihandeln. Det är inte relevant atl ur kontrollsynpunkt jämföra partihandel,
som till största delen hanterar färdigförpackade varor, med industriell
verksamhet. Lägger man härtill gmppens förslag beträffande omsättningsintervall,
som innebär att större delen av partihandeln hamnar • i de översta intervallen,
kommer partihandeln all få betala en oproportionerligt hög kostnad för den
kontroll som skall utföras.

2.22
Köttbranschens riksförbund: Mot bakgrund av den omfattande kontrollen i
slaktledet, den relativt enkla hanteringen i slyckningsledet och de kriterier
som utredningen själv angivit för resp. verksamheter hemställer Köttbranschens
riksförbund att styckningsinduslrin hänförs till gmpp 2.

2.24 Lantbrukarnas
riksförbund har ingenting att invända mot den före

slagna gruppindelningen av "tillsynsobjekten" och inte heller mot
indel

ningen i omsättningsklasser eller den relativa fördelningen av avgifter

mellan dessa.

2.25 Miljö-
och hälsoskyddstjänstemannaförbundet: SLV:s förslag till

huvudgmppinddning är bra. Denna gmppinddning synes bättre än den

nuvarande ta hänsyn till kontrollbehovet från såväl hygienisk synpunkt

som från redlighetssynpunkt.

Eftersom
kontrollbehovet även skall ligga till gmnd för resp. företags

egenkontrollprogram är det nödvändigt att kontrollbehovet belyses så

fullständigt som möjligt. Kontrollinsatser för olika företag bör baseras på

det totala kontrollbehovet

2.26
Riksförbundet Kiosk &
Gatukök: Livsmedelshantering i övriga lokaler, såsom kiosker och andra mindre dagligvamhanddsrördser
liksom gatukök bör kontrolleras i den omfattning som den lokala tillsynsmyndigheten
finner lämpligt i de enskilda fallen. Dessa anläggningar bör med hänvisning till
olika faktorer, undantas från det föreslagna avgiftssystemet.

2.27
Slakteriförbundet SCAN:--- Förbundet
har ingenting att invända mot den föreslagna gmppinddningen av
"tillsynsobjekten" och inte heller mot indelningen i
omsättningsklasser eller den relativa fördelningen av avgifter mellan dessa.

2.32
Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund anser att det är bra med en generell och enhetlig
kontrollavgift uppdelad på de i förslaget redovisade avgiftsklasserna.

2.33
Sveriges köpmannaförbund: Det
finns verksamheter som normalt kräver en mycket begränsad kontroll. Exempel på
sådana företag är fmkt-och konfektyrhandlare och kiosker. Det är knappast
rimligt atl ett sådant företag skall betala lika hög kontrcllavgift som ett
företag med lika många årsanställda men som har en intensiv beredning av
livsmedel.

2.35
Sveriges livsmedelsindustriförbund: Beträffande livsmedelsföretagens indelning
i olika gmpper vid beräkning av de årliga kontrollavgifterna invänder vi emot
att företag som tillverkar torra varor, halvfabrikat eller

46

bulkvaror,
som t.ex. kryddblandningar (utgör ofta en liten del av färdig- Skr.
produkten), skall bära större kostnader än t.ex. socker- och stärkelsetill-
1989/90:45 verkning eller bageritillverkning.

3 Avgift när livsmedelslokal godkänns

3.10
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Gävle kommmun: Avgiften för § 16-tillstånd bör
vara enhetlig för hela landet.

3.11
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Jönköpings kommun: Tillstyrkes på grund av dess
enkelhet.

Självklart
bör en avgift uttagas för § 16-tillstånd eftersom detta är en

form av godkännande.-

Det
är mycket angeläget att dessa avgifter blir lika i hela landet.

3.13 Miljö-
och hälsoskyddsnämnden i Malmö kommun: Att företagen

fortsättningsvis också skall erlägga avgifter för godkännande av livsme

delslokal --- förefaller naturiigt och tidsanpassat.

Enligt
projektgruppens förslag skall även tillstånd som utfärdas av miljö-och
hälsoskyddsnämnden enligt 16 § livsmedelsförordningen betraktas som en form av
godkännande och således avgiftsbdäggas. Nämnden tillstyrker förslaget men
anser dock vad beträffar avgiftsstorleken i motsats till förslaget att en
enhetstaxa för sådana tillstånd bör tillämpas i hela riket.

3.14 Miljö-
och hälsoskyddsnämnden i Simrishamns kommun: Fast god

kännandeavgift är att föredra framför timavgift varför detta tillstyrkes.

Beträffande
avgiftens storlek (s. 4, 4: e stycket) anser — [nämnden]

att
den i många fall är för stor.

Förslaget
om avgifter även för tillfälligt godkända verksamheter (§ 16,

livsmedelsförordningen) är bra. '

3.16
Dagligvaruleverantörers förbund: När det gäller godkännande av livsmedelslokal
vill DLF understryka vikten av att det är samma instans som godkänner
livsmedelslokal och som sedan utför inspektionen. DLF anser atl det bör
klarläggas tydligare vilken instans som skall ansvara för godkännandet av livsmedélslokal.

3.25
Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet: Att ta ut eri avgift vid
godkännande av en livsmedelslokal, som i storlek motsvaras av den

årliga kontrollavgiften är
enkelt och bra. Med tanke på allt arbete

som
miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna lägger ner på dessa ärenden bör en halv
årsavgift tas ut generellt. Det är viktigt att avgifterna blir så

likartade som möjligt i
landets kommuner. Det är viktigt att ■

begreppet "väsentlig
ombyggnad" definieras närmare.

------ Det
är också bra atl en avgift för tillstånd för livsmedelshante

ring enligt paragraf 16 i livsmedelsförordningen införs.

3.30
Svenska mejeriernas riksförening: Förslaget till debitering vid god

kännande av livsmedelslokal är föredömligt enkel, men avgiften borde 47

kunna
reduceras mer än till 25 % a v årsavgiften i de fall förändringarna i en
Skr. anläggning är av liten omfattning (t.ex avseende enstaka lokal i en
större 1989/90:45 anläggning).

4 Avgift när kontrollprogram fastställs

4.6
Länsstyrelsen i Hallands län anser i likhet med förslaget, att den årliga kontrollavgiften
bör läcka även kostnader för fastställande och anpassning av
kontrollprogrammen.

4.7----------------------------- Länsstyrelsen
i Jämtlands län: ifrågasätter behovet

av
en obligatorisk egenkontroll inom de enklaste formema av detaljhandel utan
hantering av oförpackade livsmedel. Länsstyrelsen förordar atl miljö-och
hälsoskyddsnämnderna härvidlag får möjlighet att medge dispens.

4.8 Länsstyrelsen
i Kalmar län anser att vissa mer harmlösa livsmedds-

hanteringar bör undantas från kravet på kostnadskrävande egentillsyn.

4.13 Miljö-
och hälsoskyddsnämnden i Malmö kommun: Att företagen

fortsättningsvis också
skall erlägga avgifter för upprättandel av

kontrollprogram
för egentillsynen förefaller naturligt och tidsanpassat.

4.14 Miljö-
och hälsoskyddsnämnden i Simrishamns kommun: Ett myc

ket bra förslag att detta äntligen införes.

4.16
Dagligvaruleverantörers förbund ställer sig positiva till atl egenkontrollen i
företagen skärps. Vi instämmer i utredningens påpekanden om att en
tillfredsställande egenkontroll hos företagen bör innebära att inspektionen
kan begränsas till inspektion, granskning av dokumentation och

stickprov.--- DLF
instämmer också i utredningens uttalanden om att

det
är angeläget att egenkontrollprogrammen revideras i den utsträckning som behövs
för att effektiviteten i kontrollen skall upprätthållas.

4.25 Miljö-
och hälsoskyddstjänstemannaförbundet: Att kostnader för

kontrollprogram ingår som en del i den årliga kontrollavgiften med 7% är

enkelt och lätt att administrera.

4.26-------------------------------- Riksförbundet
Kiosk & Gatukök: För kiosker, kioskbutiker,

gatukök
och liknande rörelser föreligger heller inget behov av obligatorisk

egentillsyn med upprättande av kontrollprogram. De rörelser som förbun

det här avser är i allmänhet begränsade till små ytor och är ofta endast en

mellanhand i distributionen av produkter som tillverkas på annat håll och

mestadels är förpackade.

4.30
Svenska mejeriernas riksförening: I förslaget anges att ett årligt avgiftspåslag
på 5 milj. kr. (utöver det faktiska påslaget på kontrollavgiften med mer än
100% jämfört med dagens uttag) görs för fastställande av kontrollprogram. Detta
förefaller orimligt stort med tanke på atl kontrollprogrammet efter
fastställande sannolikt ej behöver ändras under flera år med mindre att
verksamheten väsentligt ändrats.

4.34 Sveriges
livsmedelshandlareförbund: Då det gäller det föreslagna

egenkontrollprogrammet, tror vi alt ett sådant, enkelt utformat och avläs-

bart, på ett konstruktivt sätt och för en rimlig kostnad kommer att bidra

till en förbättrad kvalit«. Rätt hanterat borde detta system också kunna 48

effektivisera och förbilliga
livsmedelskontrollen i avsevärd grad.

5 Uppbörd av den årliga kontrollavgiften och överföring
av Skr.

medel från kommunerna till livsmedelsverket 1989/90:45

5.5
Statens naturvårdsverk: Det är uppenbart att man när det gäller finansieringen
av tillsynsverksamheter, vars utförande delas mellan stat och kommun, har att
välja mellan en mer konsekvent central statlig samordning av taxor o. d. eller
en mer konsekvent decentralisering.

5.10
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i
Gävle kommun: När det gäller mtinerna för överföring av medel från kommunerna
till livsmedelsverket synes det onödigt krångligt och betungande att varje
kommun skall göra sin delleverans till SLV.

5.11
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i
Jönköpings kommun: Tillstyrkes.

5.12
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i
Luleå kommun: Avgifterna till SLV skulle kunna administreras genom årliga
överläggningar mellan regering och Svenska kommunförbundet, enligt förslag
vilket också finns som ett särskilt yttrande till rapporten.

5.13
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i
Malmö kommun: I uppbördssammanhang föreslår utredningen att en del av den
årliga kontrollavgiften skall överföras från kommunerna till livsmedelsverket
för att finansiera förstärkningen av livsmedelskontrollen på central nivå.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden delar härvidlag ej utredningens förslag utan
önskar ge sitt stöd åt det särskilda yttrande som avgivits av Lars Ågren m. fl.

5.14
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i
Simrishamns kommun: Tillstyrker projektgmppens skrivning.

5.15
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i
Åre kommun: är mycket

kritisk
till hur överföringen av pengar till livsmedelsverket föreslås ske.
Fördelningen av medel till SLV bör frånkopplas varje enskild kommun och i
stället överföras via statsbudgeten.

5.21
Kooperativa förbundet: 1 syfte att sänka hanteringskostnaderna och därmed
näringslivets kostnader har i ett särskilt yttrande föreslagits en förenklad
rutin för kommunernas inbetalning av de angivna 9 milj. kr. till SLV. KF vill
för sin del förorda denna mtin i stället för den synnerligen omständliga och
dyrbara hantering som föreslås i rapporten. .

5.24 Lantbrukarnas
riksförbund anser att den i rapporten föreslagna

överföringen av avgiftsmedel från kommunerna till livsmedelsverket ver

kar komplicerad och även innebär en extra administrativ åtgärd för kom

munerna.

LRF
stödjer i stället del särskilda yttrande som utarbetats av Lars Ågren

m.fl.,----

5.25 Miljö-
och hälsoskyddstjänstemannaförbundet avstyrker förslaget

att
kommunerna åriigen skall betala in 15% av influtna medel till SLV. , . . Medel
till SLV bör i stället klaras av inom rarnen för de årliga överlägg-: ningarna
mellan stat och kommun och.skatteuljämningen.

5.27 SlakteriförbundetCAN
önskar -—- ge sitt stöd till det särskilda

yttrande som avgivits av
Lars Ågren m.fl. -—-— , , . ,,

5.28----------------------- Svenska
kommunförbundet: — att företagen skall avgiftsvägen,..

finansiera vissa uppgifter.hos
del centrala tillsynsorganet känner sig styrel-. 49

sen främmande inför.
Det förekommer knappast en sådan ordning hos Skr.

andra
centrala tillsynsmyndigheter. 1989/90:45

---- Kommunförbundet,---- avstyrker
förslaget och föreslår i

stället
en central reglering mellan stat och kommun, om denna avgiftsdel skall
förekomma.

5.30
Svenska mejeriernas riksförening stöder förslaget till en enklare administration
av kontrollavgifterna enligt ett särskilt yttrande (s. 31) i rapporten.

5.32
Sveriges kommunaltjänsteimannaförbund ifrågasätter nöd

vändigheten av all kommunerna skall ta in den statliga delen av avgifter.

Antingen bör denna del inrymmas i den årliga diskussionen mellan stat

och kommun om finansiering alternativt utföra liknande avgifter för

miljöskyddstillsynen där staten tar in avgifterna.

6 Tidpunkten för genomförande av förslaget

6.3
Statens pris- och konkurrensverk fömtsätter att det nya avgifts

systemet inte kommer att träda i kraft förrän kontrollmyndigheterna har

möjlighet att genomföra kontroll i avsedd omfattning.

6.6
Länsstyrelsen i Hallands län:- Med hänsyn till de förberedel

ser, som krävs bl. a. av kommunerna, är länsstyrelsen dock tveksam till om

genomförandet kan ske redan från den 1 januari 1990. —

6.8 Länsstyrelsen
i Kalmar lär delar riksrevisionsverkets uppfattning

om att ett genomförande av förslaget redan under år 1990 innebär en form

av beskattning.--

Med
hänsyn till vad ovan anfbrts förordar länsstyrelsen att förslaget genomförs
först den 1 januari 1991. Alternativt kan en övergång till ett system baserat
på budgetår med en debiteringstidpunkt till kommunen den 1 oktober övervägas.
Ett andra alternativ kan vara att endast halva avgiften debiteras företagen för
1990.

6.9 Länsstyrelsen
i Västmanlands län: Med hänsyn till de stora resurs

brister som i dag finns särskilt inom den lokala tillsynen bedömer länssty

relsen del orealistiskt méd ett genomförande av förslaget redan den 1 janu

ari 1990.--- ------------- ■

6.10 Miljö-och
hälsoskyddsnämnden i Gävle kommun: Föreslagen tid

punkt för genomförande är orealistisk. Den bör i stället vara den 1 januari

1991. :■■.■■ ';..-.■; ■
— ■:,-■...

6.13
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Malmö kommun: Året 1990 kom

mer för nämnder med livsmedelslaboratörier ätt innebära avsevärda på- ■

frestningar ur såväl inläkts-som arbetssynpunkt. Andra kommuner som i ' ■

dag
jämt fördelat under året fiirnerar sådana laboratorier med analysrhate- ■..'■■■■

rial
kommer troligtvis inte alls eller endast sporadiskt atl utnyttja dessa

laboratorieresurser då likvida medel enligt avgiftskonstmktiohen ej finiis '■

tillgängliga
för sådan verksamhet förrän under andra halvåret 1990. Att

provtagnings- och laboraloriepersonal under detta halvåret skäll-kurina ' '

avverka ett helt års kontrollprover bedömes som utopiskt. Nämnden för- '■
0

ordar
som en konsekvens härav att förslaget anpassas så att ett ikraftträ- Skr. dande
den 1 juli 1990 innebär en halvering av insatser och kostnader enligt
1989/90:45 nyordningen under andra halvåret medan första halvåret lämnas enligt
den gamla ordningen.

6.15
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i
Åre kommun: Tidpunkten för införande av kontrollavgifter bör skjutas fram ett
halvår. Tidsfristen behövs för att miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall få
möjligheten att informera berörda företag, bygga upp register etc.

6.16
Dagligvaruleverantörers förbund
vill understryka vikten av

all
kunskapsnivån ligger på samma nivå i de olika kommunema. DLF fömtsätter härvid atl
det nya avgiftssystemet inte kommer att träda i kraft förrän
kontrollmyndigheterna har möjlighet att genomföra kontroll i avsedd
omfattning.

6.17 Distributions
AB Dagab: Införande av detta nya kontrollsystem I

januari 1990 ifrågasätter vi med hänsyn till:

•
Den korta tid som återstår till
föreslagen införandetid i förhållande till den stora mängd förberedelsearbete
som måste utföras.

•
Möjligheterna alt göra de
resursförstärkningar, av bl. a. livsmedelstekniker, i den
arbetskraftssituation som allmänt gäller för närvarande.

•
Risk finns att bara
"stora" företag blir kontrollerade. Små tillverkande företag med
ringa tekniska resurser, vilka utgör en stor riskfaktor, lappas bort.

Avgifter
förelås från starten tas ut av alla berörda parter över hela landet. Det kan
väl inte var meningen att förstärka den kommunala ekonomin med pengar avsedda
att finansiera livsmedelskontrollen.

6.18 Grossistförbundet
Svensk handel: Om förslaget genomförs innebär

del nästan en tredubbling av kontrollresursema och en sådan ökning av

kontrollinsatserna kan bl.a. av personalskäl inte åstadkommas under

1990. Sannolikt kommer det alt ta flera år att bygga upp och bemanna

kontrollorganisationen i den omfattning som avgiftsuttaget avseratt täcka.

6.21
Kooperativa förbundet vill instämma i och understryka riksrevisionsverkets
synpunkter "att det är osannolikt att en utökad livsmedelskontroll som
motsvarar avgiftsuttaget kan genomföras under år 1990. Ett ökat avgiftsuttag
innebär därför en form av beskattning".

KF
föreslår därför att avgifterna inte nämnvärt höjes utöver den av departementet
angivna gränsen om 60milj.kr. och inte förrän den ökade livsmedelskontrollen
har genomförts. Det kan fömtses att detta inte kan ske förrän tidigast den 1
januari 1991. En sådan ordning borde också innebära en högre acceptans och bättre
uppföljning.

6.25
Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet: Att debileringen för 1990
uppskjuts ett kvartal och skall ske före juni månads utgång är realistiskt.
Det bör enligt bedömning inte finnas någon möjlighet att fastställa parametervärden
så att debitering kan ske i början av året som tidigare varit avsikten.

6.28
Svenska kommunförbundet:- Riksdagen har accepterat en

---- avgift
på företagen men förmodligen under den fömtsättningen att 51

livsmedelsverket och
kommunerna utövar en årlig tillsyn över det enskilda Skr. företagel som kan
motivera avgiften. Det torde emellertid vara omöjligt 1989/90:45 att med
tillgängliga personalresurser redan från 1990 garantera en sådan
tillsynsaktivitet.

Med
hänsyn till de synpunkter som framförts ovan och då riksdagen begärt en mera
detaljerad redovisning av avgiftssystemet för livsmedelskontrollen under
hösten, vill styrelsen föreslå alt ikraftträdandet uppskjutes till den 1 juli
1990. För såväl stal som kommun kan då ett beslutat nytt avgiftssystem komma in
i den ordinarie budgetprocessen.

52

Bilaga
6 Skr.

1989/90:45

STATENS LIVSMEDELSVERK 1989-05-31

Den
särskilda arbetsgruppen

Beräkning av årliga kontrollavgifter

Den
särskilda arbetsgmppen föreslår alt tillsynsobjekten i livsmedelskontrollen
delas in i grupper och avgiftsbeläggs enligt följande. En beräkning av det
totala avgiftsuttaget görs också.

A. Indelning av tillsynsobjekt

Anläggningar
för tillverkning, beredning och hantering av livsmedel indelas med hänsyn till
typ i följande grupper.

1. Industriell
tillverkning och beredning av livsmedel

1.1 Styckning

charkulerivamtillverkning

mejerivarutillverkning

glasstillverkning

fiskberedning

olje-
och fettillverkning

tillverkning
av färdiglagad mal

beredning
av krydd-, essens-, tillsatsblandningar och halvfabrikat

övrig
jämförbar tillverkning

1.2 Frukt-
och grönsakskonservering

saft- och sylttillverkning

tillverkning av kvarnprodukter

bagerivamtillverkning

choklad- och konfeklyrtillverkning

tillverkning av vin och spritdrycker

bryggerivamtillverkning

jästtillverkning

övrig
jämförbar tillverkning

1.3 Sockertillverkning

stärkelsetillverkning

kafferostning

övrig
jämförbar tillverkning

tillverkning
som inte hänförs till annan gmpp under punkt A 1;

2. Parti-
och detaljhandel

2.1
Partihandel

2.2
Detaljhandel med t. ex. manuell
betjäningsdisk, styckning, pakete- 53

ring,
bakning, grillning, pastatillverkning, mjukglassberedning eller Skr.

annan livsmedelsberedning. 1989/90:45

2.3
Detaljhandel som enbart hanterar färdigförpackade varor samt sortimentet i 3
kap. 13§ ATK.

3. Storhushåll

Med
storhushåll förstås anläggningar som skall tillgodose ätande utanför hemmet.
Hit hänförs produktionskök, cenlralkök, mottagningskök och serveringskök inom

—
skolor

—
dag- och fritidshem (t. v. med
undantag för objekt med högst två avdelningar)

—
äldreomsorg

—
sjuk- och omsorgsvård

—
socialvård

—
samhällsgrupp (f d. arbetsvärd)

—
kriminalvård

—
sjöfart — färjor

—
flygtrafik

—
tågtrafik

—
öppna restauranger

—
gatukök

—
personalrestauranger — fijrelag

—
personalrestauranger — övriga

Till
storhushåll räknas även mindre serveringar som kaffekök, smörgåsbarer,
salladsbarer, fjrdon o. dyl.

För
livsmedelslagstiftningens tillämpning inoin försvarsmakten ansvarar försvarets
sjukvårdsstyrelse. Kontrollen av storhushållen inom försvarsmakten tas inte upp
i detta sammanhang.

4. Vattenverk

B. Årliga kontrollavgifter (kr./år)

Med
omsättning menas den summa företaget meddelar vid momsredovisning. Med
årsarbetskraft i en anläggning avses samtlig personal.

Grupp
1.

Industriell
tillverkning och beriidning

Grupp

Årsarbetskraft

Omsättning

(Mkr/år)

<4*

4-10

■ 11-50

51-150.

..
>i5o :.■■

1.1 1.2 1.3

1500 1500 1500

6000 3000 1500

12000 6000 3000

24000

12000

6000

36000 24000 ■ ■ 12000

54

Grupp 2. Parti- och detaljhandel

Grupp

Års- Omsättning (Mkr/år) arbetskraft

<4* 4-25

26-100
101-400

>400

2.1

1500 3000

6000
12000

24000

• och
omsättning <4 Mkr/år.

Grupp

Årsarbetskraft

<4 4-10

>I0

2.2 2.3

1500 3000 1 500 1 500

6000 1500

Grupp
3.

Storhushåll

Grupp

Årsarbetskraft

<4 4-10

>10

1500 3000

6000

Grupp
4.

Vattenverk

Grupp

Personekvivalenter

<500 500-100000

> 100000

Underiag
för avgiftsuttag saknas i fråga om vattenverk. För närvarande tillämpas
principen att kostnader för provtagning och undersökning skall ersättas av den
vars verksamhet provtagningen och undersökningen avser.

C. Beräkning av sammanlagda avgiftsbelopp

1.
Industriell tillverkning och beredning av livsmedel

Antalet
anläggningar har uppskattats med stöd av uppgifterna i enkäten (fråga 1.1).
Uppgifter om företagens omsättning (fråga 1.2) har utnyttjats för beräkning av
antalet anläggningar i omsättningsklasserna "10—50", "51-150"
och "> 150".

Antal tillsynsobjekt och beräknade totala kontrollavgifter
i grupp 1

Grupp

Års-

arbets-:

kraft

Omsättn

ing (Mkr/år)

<4

4-25

26-100

101-400.

>400

1.1

1296

112

■. ■ 72:

-.104

. . 1-25

XI 500

X6000

X 12000

X 24 000

X 36 000

Mkr

1,9

0,7

0,9 :

■
2.5'.

4,5

1.2

2 598

200

36

53

60

XI 500

X3000

X 6000

X 12000

X 24 000

Mkr

3,9

0,6

0,2

0,6

1,4

1.3

_

232

2

7

15

XI 500

X 3000

X 6000

X 12000

Mkr

0,3'

0,0

0,0

0,2

1

Mkr

5,8

1,6 ,

1,1 ■

3,1

6,1

55

Totalt för grupp 1: 17,7 Mkr

2.
Parti- och detaljhandel Skr.

Antalet
tillsynsobjekt och storleken på dem varierar i denna gmpp beroen- 89/90:45
de på uppgiftskälla. En redovisning görs därför av de olika uppgifterna och arbetsgmppens
beräkning av antalet objekt.

Enkätresultat (SLV 1989)

Typ av
anläggning

Antal

Avgift»

Kiosker,
atfärer, stormarknader (2,1) Partihallar (2,1)

Grillavdelningar(1,1
III) < 6 Grillavdelningard.l 111) 6-25
Grillavdelningar (1,1 III) >25

sysselsatta sysselsatta sysselsatta

Totalt

14473

636

1711

116

4

16940

21,710 0,954 2,962 0,445 0,027

26,098

* Kostnad för två mikrobiologiska prov uppskattas till 1
500 kr., enligt nuvarande regler.

SCB:s basfakta 88, tabeller ur företagsregistret

Bransch (nr i basfakta 88) Antal

Livsmedelsdetaljhandeln (6221) 15 847

Varuhushaiideln(621) 53

Partihandeln (6121) 2 563

18463

I
basfakta 88 anges att av de 18463 detaljhandelsföretagen har 12 346 st högst en
anställd. Motsvarande för partihandeln är 2 563 varav 1 652 företag har endast
en anställd. Av SLV:s enkät till miljö- och hälsoskyddsnämnderna kan utläsas
att det finns 636 partihallar. Enligt "Svensk dagligvaruhandel 1987 —
88" uppgår antalet billevererande verksamhetsställen till 395. Ca 60
snabbgrossistanläggningar tillkommer. Totalt enligt denna statistik finns
alltså 460 partihallar. Skillnaden 170 anläggningar har i beräkningen hänförts lill
kategorin "<4 årsarbetskrafter". Med anställd menas i basfakta 88
person för vilken företaget lämnar kontrolluppgift.

Enligt
"Svensk dagligvaruhandel 1987-88" finns 8 700 butiker. Därtill kommer
ca 10000 kiosker och gatukök. (Gatukök hänförs till grupp 1). Enligt uppgift
från KIGA (Riksförbundet Kiosk och Gatukök) finns 4000 kiosker, varav 1 500 är
kombinerade kiosk och gatukök. De "rena" gatukökens antal är 500.

För
butiker, kiosker m.m. överensstämmer inte uppgifterna från de olika statistiklämnarna.
(Ev. felkälla kan vara att livsmedelsbutiker i bensinstationer har räknats på
olika sätt).

Antal
tillsynsobjekt och beräknade (otala kontrollavgifter i grupp 2

Grupp

Årsarbetskraft

Omuättning (Mkr/år)

<4

4-25 26-100

101-400

>400

2.1

Mkr

170 XI 500
0.3

:!25 i 25, X3000 X6000
0.7 0,8

10 X 12000
0,1

80 X 24
000 1,9

Totalt för

grupp 2.

.1 3.8 Mkr.

56

Skr.

Grupp Årsarbetskraft

------------------------------------------
1989/90:45

<4 4-10 >10

2,2

850

850

150

X 1500

X3000

X6000

Mkr

1,3

2,6

0,9

2.3

14 500

_

_

X 1500

XI 500

XI 500

Mkr

21,8

2.2 +

2.3

Mkr

23,1

2,6

0,9

Totalt för grupp 2 i sin helhet: 30,4 Mkr.

3.
Storhushåll

Också
för beräkningen av antal och storiek i denna gmpp finns olika uppgifter att
utgå från. Arbetsgmppens beräkningar är därför osäkra och bygger delvis på
antaganden.

Enkätresultat SLV 1989

Anläggningstyp

Antal

Avgift*

Produktions-
o.

centralkök
(1.1 III)

< 6 sysselsatta

9464

16.383

Produktions-
o.

centralkök

6 — 25 sysselsatta

1498

5,742

Produktions-
o.

centralkök

> 25 sysselsatta

65

0,442

Gatukök
(1.1 111)

< 6 sysselsatta

1533

5,876

Gatukök
(1.1 III)

6-25 sysselsatta

14

0,054

Andra
jämförbara

anläggningar

4976

8614

Permanenta
tillstånd

867

-

Totalt

18417

37,111

* Möjligt uttag enligt nuvarande kontrollkungörelse.

Statistikuppgifter
från ISR "Storhushållen 1987"

Kategori

Skolor

5 570

Daghem,
fritidshem Äldreomsorg

8
580 1860

Sjukvård

1320

Socialvård

530

Samhall

350

Kriminalvård

100

(Försvar

200)

Sjöfart, färjor

100

Flyg

6

Tåg

X

Restauranger

7 364

Gatukök

2100

Personalreslauranger,
företag

2 500

Personalrestauranger,

övriga

X

57

Det
finns 30 580 anläggningar totalt enligt "Storhushåll 1987". Av,
dessa Skr. undantas 6000 tillsynsobjekt i daghem med högst två avdelningar,
200 1989/90:45 objekt inom försvaret och ett uppskattat antal serverings-
eller mottagningskök anslutna till ett produktions- eller centralkök (~ 2000).

103
700 årsverken (Storhushåll 1987) på 30580 anläggningar ger i medeltal 3,4
sysselsatta per enhet, dvs. ett mycket stort antal anläggningar hänförs till
kategorin "<4 årsarbetskrafter".

Om
de storhushåll som skall betala kontrollavgift beräknas till 22000 st och varje
anläggning debiteras 1 500 kr blir det totala uttaget 33,0 Mkr.

Enligt
enkäten uppskattas antalet mindre storhushåll till 17 500 och de mellanstora
och stora till 1 600. Kontrollavgiften kan då uppskattas till 36 Mkr.

4.
Vattenverk

Som
tidigare nämnts saknas underlag för beräkning av avgifterna för vattenverk.

Sammanställning av avgiftsbeloppen for grupp 1—3

Grupp Antal anläggningar Kontrollavgifter

Mkr/år

1

4 900

18

2

17000

30

3

19-22000

36

84 Mkr

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 58