Prop. 1989/90:5

Regeringens proposition 1989/90:5

om godkännande av protokoll till 1979 års

konvention om långväga gränsöverskridande '"''P-

luftföroreningar rörande reglering av utsläppen av
989/90.5 kväveoxider eller dessas gränsöverskridande flöden

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 21 juni 1989.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Birgitta
Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att riksdagen godkänner protokollet till 1979 års
konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar rörande reglering
av utsläppen av kväveoxider eller dessas gränsöverskridande flöden. Protokollet
undertecknades av 25 stater vid ett sammanträde med konventionens styrelse i
Sofia i november 1988. Enligt protokollet åtar sig de fördragsslutande staterna
att till utgången av år 1994 begränsa de årliga utsläppen av kväveoxider till
1987 års nivå. Förhandlingar skall dessutom inledas om ytterligare minskningar,
så att utsläppen reduceras till nivåer som motsvarar vad miljön tål.

I
Riksdaeen 1989/90. 1 saml. Nr 5

Miljö- och energidepartementet Prop-1989/90:5

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 juni 1989

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S! Andersson,
Göransson, Gradin, Dahl, Hellström, Johansson, Hulterström, Lönnqvist, Thalén,
Nordberg, Engström, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Dahl

Proposition om godkännande av protokoll till 1979 års
konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar rörande reglering av
utsläppen av kväveoxider eller dessas gränsöverskridande flöden

1 Inledning

Sverige
har sedan länge sökt få till stånd åtgärder på det internationella planet för
att lösa problemen med luftföroreningar som sprider sig över längre avstånd och
som orsakar miljöproblem i andra länder. Det internationella arbetet på detta
område bedrivs främst inom ramen för konventionen om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar, som undertecknades 1979 i Geneve och som
trädde i kraft i mars 1983. Konventionen har undertecknats av så gott som
samtliga medlemsstater inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE), som
även innefattar USA och Kanada.

Konventionen
är av ramkaraktär och särskilda åtaganden överenskoms genom protokoll till
konventionen. Två sådana protokoll har tidigare förhandlats fram. Det första
gällde finansieringen av det internationella mätprogrammet, EMEP. Det trädde i
kraft den 28 januari 1988. Det andra protokollet undertecknades av 21 parter
vid ett möte med konventionens styrelse (verkställande organ) i Helsingfors år
1985. Parterna förband sig att minska sina svavelutsläpp med minst 30 procent till
år 1993, jämfört med 1980 års nivå. Andra konventionsparter utlovade unilateralt
vissa mindre långtgående åtgärder för att minska sina svavelutsläpp. Svavelprotokollet
trädde i kraft den 28 januari 1988.

Vid
ett möte på ministernivå med konventionens styrelse i Sofia undertecknades den
1 november 1988 ett protokoll om en begränsning av utsläppen av kväveoxider
eller dessas gränsöverskridande flöden. Protokollet undertecknades av 25
länder, däribland Sverige. Ytterligare ett antal länder uttryckte sin
förhoppning eller avsikt att senare kunna ansluta sig. Sverige och elva andra
länder utfäste sig i samband med undertecknandet av protokollet att minska sina
utsläpp av kväveoxider med 30 procent senast år 1998, baserat på utsläppen
under något av åren 1980-1986.

Kväveoxidprotokollets engelska text och en översättning till svenska
av den bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2.

Innan ratificering sker
bör protokollet underställas riksdagen för god- Prop. 1989/90:5 kännande.
Jag kommer här att ta upp denna fråga.

2 Kväveoxidprotokollets tillkomst

Vid
det möte med konventionsstyrelsen år 1985 då svavelprotokollet tillkom
tillsattes på förslag av bl. a. Sverige en arbetsgrupp med uppdrag att
förbereda lämpliga internationella åtgärder syftande till en minskning av
utsläpp av kväveoxider (NO,;) eller dessas gränsöverskridande flöden.
Arbetsgruppen skulle också överväga andra luftskyddande åtgärder, bl. a. med
hänsyn till sambanden mellan utsläpp av kväveoxider och kolväten vid bildandet
av sekundära föroreningar (oxidanter, som t. ex. ozon).

Sverige
och några likasinnade länder försökte redan vid detta tillfälle vidga mandatet till
att omfatta förhandlingar om ett protokoll för utsläppsminskningar av kväveoxider.
Detta förslag hindrades dock av en majoritet länder, som ansåg att utsläppens
omfång, transportvägarna i atmosfären och utsläppens miljö- och hälsoeffekter
var ofullständigt kända. Dessa länder förutsåg att arbetsgruppen behövde
genomföra ett omfattande och mångårigt analys- och utredningsarbete innan man
hade underlag för förhandlingar om ett avtal.

Vid
tiden för konventionsstyrelsens möte i november 1986 hade kunskapsläget på
dessa områden avsevärt förbättrats. Till detta hade inte minst det nordiska
samarbetet på luftföroreningssidan bidragit. Sverige kunde därför på ett ökande
antal likasinnade länders vägnar lägga fram ett förslag om att vidga
arbetsgruppens mandat till att omfatta förhandlingar om ett protokoll om
kväveoxider. Styrelsen kunde efter besvärliga förhandlingar fatta beslut om
ett sådant utvidgat mandat, som dock begränsades av en rad för de fortsatta
förhandlingarna komplicerande förutsättningar. Bl. a. avsåg mandatet endast en
kontroll av kväveoxidutsläpp, ej en minskning.

Ett
färdigt förslag till ett protokoll kunde läggas fram till konventionsstyrelsens
sjätte möte i Sofia i november 1988. Som jag tidigare har nämnt undertecknades
protokollet då av 25 länder. Förhandlingsarbetets huvudsakliga stötestenar
gällde bl. a. ambitionsnivån för åtaganden om utsläppsbegränsningar samt den
komplicerade frågan om att underlätta transferering av teknologi för kontroll
av kväveoxidutsläpp. I det första fallet krävde Sverige tillsammans med Nederiänderna,
Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike att staterna redan i ett
första steg borde genomföra en minskning av kväveoxidutsläppen. En betydande
majoritet var endast beredda att förhandla om en frysning av utsläppen. Genom
att introducera ett tvåstegsförfarande, där det andra steget skall sikta mot utsläppsminskningar
som hänför sig till kritiska belastningsgränser (s.k. critical loads) för i
regionen dominerande ekosystem, kunde till slut enighet nås. Dessa
förhandlingar skall påbörjas senast sex månader efter det protokollet träder i
kraft. De fem länderna och sju andra länder avgav därtill en gemensam
deklaration i anslutning till protokollets undertecknande, i vilken man unilateralt
utfaster sig att minska sina kväveoxidut-

tl Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 5

släpp
med i storleksordningen 30procent till år 1998 med utgångspunkt i Prop.
1989/90:5 1980-1986 års utsläppsnivåer.

Frågan
om underlättande av teknologiöverföring, i praktiken från västländerna till de
östeuropeiska länderna, kunde först lösas sedan man kommit överens om att
skjuta upp förhandlingar i sak till ett senare skede. Ramarna för dessa
förhandlingar blev dock fastställda i protokollet, liksom att parterna
förbinder sig att påbörja förhandlingar inom dessa ramar senast sex månader
efter det att protokollet träder i kraft.

Konventionsstyrelsen
fattade även vid sitt möte i Sofia vissa beslut om ett andra steg i
förhandlingsarbetet, både beträffande kväveoxidprotokollet och protokollet om
svavelutsläpp. Styrelsen tillsatte på svenskt förslag en arbetsgrupp som skall
utarbeta villkor och förslag till strategier för begränsningar av utsläpp av
föroreningar i atmosfären. På franskt-schwei-ziskt-tyskt initiativ tillsattes
en arbetsgrupp som skall utreda förutsättningarna för åtgärder i syfte att
begränsa utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC), framför allt kolväten. Den
förstnämnda gruppen skall utarbeta förslag till konventionsstyrelsens åttonde
möte år 1990, då kväveoxidprotokollet bedöms kunna träda i kraft.

3 Kväveoxidprotokollets huvudsakliga innehåll

Protokollet
rörande reglering av utsläppen av kväveoxider eller dessas gränsöverskridande
flöden består av en inledning och 17 artiklar samt en teknisk bilaga, som
redovisar tekniker och kostnader för rening.

1
inledningen anges bl. a. att parterna är fast beslutna att vidta effektiva
åtgärder för att reglera och minska kväveoxidutsläpp eller dessas gränsöverskridande
flöden. Främst skall detta ske genom tillämpning av gränsvärden för nya källor till
utsläpp och genom modifikation av vissa befintliga källor.

Parternas grundläggande skyldigheter framgår av protokollets artikel
2. Enligt artikelns första punkt skall sammanfattningsvis den årliga nivån för utsläpp
eller spridning av kväveoxider regleras eller minskas så att denna nivå senast
den 31 december 1994 inte överskrider nivån under kalenderåret 1987 eller ett
annat, tidigare år som anges vid undertecknande av eller anslutning till
protokollet. Senast två år efter protokollets ikraftträdande skall parterna
tillämpa nationella emissionsgränsvärden för nya fasta och rörliga källor till
utsläpp av kväveoxider och vidta åtgärder för att begränsa utsläppen från
befintliga stationära källor (artikel 2 andra punkten). Parterna får vidta
strängare åtgärder än de nu nämnda (artikel 2 Jjärde punkten).

Senast
sex månader efter protokollets ikraftträdande skall som ett andra steg
förhandlingar inledas om vidare åtgärder för att minska utsläpp eller spridning
av kväveoxider, med hänsyn tagen till bl. a. internationellt accepterade
kritiska belastningsgränser. Parterna skall samarbeta för att fastställa
kritiska belastningsgränser och de minskningar i utsläpp eller spridning av
kväveoxider som behövs för att uppfylla målsättningar grundade på sådana
gränser. Parterna skall vidare fastställa vilka åtgärder som

krävs för att genomföra
minskningarna och en tidtabell för dessa åtgärder med början senast den 1
januari 1996 (artikel 2 tredje punkten).

För att underlätta
trafik med fordon som är utmstade med katalysatorer skall parterna göra oblyat
bränsle tillgängligt, åtminstone längs större internationella trafikleder,
senast två år från protokollets ikraftträdande (artikel 4).

Parterna skall utarbeta
nationella program, riktlinjer och strategier för att reglera och minska
kväveoxidutsläpp eller spridningen av sådana utsläpp över gränserna (artikel
7). Sådan forskning och utveckling skall prioriteras som syftar till att genom
en metodik baserad på kritiska belastningsgränser fastställa erforderliga
minskningar av kväveoxidutsläppen. Genom nationella forskningsprogram och
internationellt samarbete skall parterna söka kartlägga och kvantifiera
utsläppens effekter och bestämma den geografiska utbredningen av utsatta
områden. Parterna skall bl. a. också söka förbättra prestanda och
kostnadskalkyler beträffande reningsteknik och utveckla metoder för att
samordna data som underlag för beslut om lämpliga strategier för att reglera
utsläppen (artikel 6).

Utbyte
av erfarenheter och teknik för att minska utsläppen, såväl inom den enskilda
som den offentliga sektorn, skall underlättas på olika sätt. Senast sex månader
efter protokollets ikraftträdande skall parterna börja att överväga åtgärder
för att skapa gynnsammare villkor för ett sådant utbyte (artikel 3).

Protokollet
skall regelbundet granskas av partema med hänsyn till den vetenskapliga och
tekniska utvecklingen på området. Den första granskningen skall äga rum senast
ett år efter protokollets ikraftträdande (artikel 5). Ändringar i protokollet
skall beslutas enhälligt (artikel 11 tredje punkten).

Parterna
skall meddela konventionens styrelse om sådana nationella program, riktlinjer
och strategier som de utarbetar enligt artikel 7. Vidare skall de årligen för
konventionens styrelse redovisa de framsteg som har gjorts inom ramen för
protokollets tillämpningsområde (artikel 8). Underlag för styrelsens
ställningstaganden skall också tillhandahållas av EMEP (artikel 9).

Protokollet
innehåller i övrigt sedvanliga bestämmelser om undertecknande, ratifikation
och ikraftträdande m.m. (artiklarna 12-15). Slutligen finns en regel om
uppsägning (artikel 16).

Prop. 1989/90:5

4 Godkännande av kväveoxidprotokollet m. m.

Mitt
förslag: Riksdagen skall godkänna protokollet rörande reglering av utsläppen
av kväveoxider eller dessas gränsöverskridande flöden.

Skälen
för mitt förslag: Kväveföreningar som släpps ut i luften har stor betydelse för
de allvarliga problem vi nu upplever i form av försurning och

skogsskador. Enligt det av
riksdagen år 1985 antagna programmet mot Prop. 1989/90:5 luftföroreningar och
försurning (prop. 1984/85:127, JoU 28, rskr. 275) skall de svenska utsläppen av
kväveoxider minskas med 30 procent vid utgången av år 1995, jämfört med 1980
års nivå. Jag har i prop. 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet
redogjort för de fortsatta åtgärder som bör vidtas för att minska de inhemska
utsläppen. Statens naturvårdsverk har vidare fått i uppdrag att inom ramen för
en ny aktionsplan mot luftföroreningar och försurning redovisa vilka
ytterligare åtgärder som krävs för att halvera kväveoxidutsläppen till
sekelskiftet. Kväveoxidutsläppen är dock i hög grad en regional fråga, där
Sverige påverkas av utvecklingen i främst övriga Europa. Således torde det
svenska bidraget till nedfallet av oxiderade kväveföreningar i Sverige ligga
inom intervallet 15 — 30 procent. I södra delen av landet härden helt övervägande
delen av nedfallet sitt urspmng utanför Sveriges gränser. Det är mot den
bakgrunden från svensk synpunkt ytterst betydelsefullt att internationella
åtgärder vidtas för att begränsa och minska utsläppen. Som framgått av min
redogörelse för tillkomsten av kväveoxidprotokollet spelar Sverige en aktiv och
pådrivande roll för att sådana åtgärder skall komma till stånd.

Kväveoxidprotokollet
är ett viktigt första steg i riktning mot en begränsning av de internationella
utsläppen till nivåer som är ofarliga för hälsan och miljön även på längre
sikt. Det är angeläget att Sverige snarast ratificerar protokollet. Som jag
tidigare har nämnt kan detta väntas träda i kraft år 1990. Det är min
förhoppning att de förhandlingar som därefter kommer att inledas som ett andra
steg enligt protokollet kan resultera i en överenskommelse om påtagliga
minskningar av utsläppen. Sverige kan i den process avseende teknikutbyte som
behandlas i protokollet bidra med sådana kunskaper och erfarenheter som har vunnits
och kommer att vinnas i vårt arbete för en bättre miljö.

Konventionens
artiklar medför inte några problem när det gäller förhållandet till svensk
rätt. Någon situation där Sverige skulle komma att bryta mot konventionen kan
för närvarande inte förutses. De insatser i form av utbyte av teknik som fömtsätts
i protokollet bör enligt min mening kunna utföras inom ramen för den verksamhet
som redan bedrivs på detta område av berörda myndigheter och organisationer och
med anlitande av de anslag som står till förfogande.

4 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår
riksdagen att

godkänna
protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar rörande reglering av utsläppen av kväveoxider eller dessas
gränsöverskridande flöden.

5
Beslut Prop. 1989/90:5

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Protocol to the 1979 Convention
on Long-range Transboundary Air Prop. 1989/90:5 Pollution concerning the Control
of Emissions of Nitrogen Oxides or Bilaga 1 their Transboundary Fluxes

The
Parties,

Determinedlo
implement the Convention on Long-range Transboundary Air Pollution,

Concerned
that present emissions of air pollutants are causing damage, in exposed parts
of Europé and North America, to natural resources of vital environmental and economic
importance,

Recalling
Ihal the Executive Body for the Convention recognized at its second session the
need to reduce effectively the total annual emissions of nitrogen oxides from stationary
and mobile sources or their transboundary fluxes by 1995, and the need on the
part of other States that had already made progress in reducing these emissions
to maintain and review their emission standards for nitrogen oxides,

Taking
into consideration existing scientific and technical data on emissions, atmospheric
movements and effects on the environment of nitrogen oxides and their secondary
products, as well as on control technologies,

Conscious
that the adverse environmental eflfects of emissions of nitrogen oxides vary among
countries,

Determined
to take effective action to control and reduce national annual emissions of nitrogen
oxides or their transboundary fluxes by, in particular, the application of appropriate
national emission standards to new mobile and major new stationary sources and the
retrofitting of existing major stationary sources,

Recognizing
that scientific and technical knowledge of these matters is developing and that
it will be necessary to take such developments into account when reviewing the
operation of this Protocol and deciding on further action,

Noling
that the elaboration of an approach based on critical loads is aimed at the establishment
of an effect-oriented scientific basis to be taken into account when reviewing the
operation of this Protocol ändat deciding on further internationally agreed measures
to limit and reduce emissions of nitrogen oxides or their transboundary fluxes,

Recognizing
that the expeditions consideration of procedures to create more favorable conditions
for exchange of technology will contribute to the effective reduction of
emissions of nitrogen oxides in the region of the Commission,

Noting
wilh appreciation the mutual committment undertaken by sever-al countries to implement
immediate and substantial reductions of national annual emissions of nitrogen
oxides,

Acknowledging
the measures already taken by some countries which have had the effect of reducing
emissions of nitrogen oxides,

Have
agreed as follows:

Artide
1 Definitions

For the
purposes of the present Protocol,

1.
"Convention" means the Convention on Long-range Transboundary Air Pollution,
adopted in Geneva on 13 November 1979;

2.
"EMEP" means the Co-operative
Programme for Monitoring and Prop. 1989/90:5 Evaluation of the Long-range
Transmission of Air Pollutants in Europé; Bilaga 1

3.
"Executive Body" means
the Executive Body for the Convention constituted under artide 10, paragraph 1
of the Convention;

4.
"Geographical scope of EMEP"
means the area defined in artide 1, paragraph 4 of the Protocol to the 1979 Convention
on Long-range Transboundary Air Pollution on Long-term Financing of the Co-operative
Programme for Monitoring and Evaluation of the Long-range Transmission of Air Pollutants
in Europé (EMEP), adopted in Geneva on 28 September 1984;

5.
"Parties" means, unless
the context otherwise requires, the Parties to the present Protocol;

6.
"Commission" means the
United Nations Economic Commission for Europé;

7.
"Critical load" means
a quantitative estimate of the exposure to one or more pollutants below which significant
harmful effects on specified sensitive elements of the environment do not occur
according to present knowledge;

8.
"Major existing stationary
source" means any existing stationary source the thermal input of which is
at least 100 MW;

9.
"Major new stationary source"
means any new stationary source the thermal input of which is at least 50 MW;

10. "Major
source category" means any category of sources which emit

or may emit air pollutants in the form of nitrogen oxides, induding the

categories described in the Technical Annex, and which contribute at least

10 per cent of the total national emissions of nitrogen oxides on an annual

basis as measured or calculated in the first calendar year after the date of

entry into force of the present Protocol, and every fourth year thereafter;

11. "New
stationary source" means any stationary source the constmc-

tion or substantial modification of which is commenced after the expira-

tion of two years from the date of entry into force of this Protocol;

12. "New
mobile source" means a motor vehicle or other mobile source

which is manufactured after the expiration of two years from the date of

entry into force of the present Protocol.

Artide
2

Basic
obligations

1.
The Parties shall, as soon as possible
and and as a first step, take effective measures to control and/or reduce their
national annual emissions of nitrogen oxides or their transboundary fluxes so that
these, at the latest by 31 December 1994, do not exceed their national annual
emissions of nitrogen oxides or transboundary fluxes of such emissions for the calendar
year 1987 or any previous year to be specified upon signature of, or accession
to, the Protocol, provided that in addition, with respect to any Party specifying
such a previous year, its national average annual transboundary fluxes or
national average annual emissions of nitrogen oxides for the period from 1 January
1987 to 1 January 1996 do not exceed its transboundary fluxes or national emissions
for the calendar year 1987.

2.
Furthermore, the Parties shall
in particular, and no låter than two years after the date of entry into force
of the present Protocol:

(a)
Apply national emission standards to major new stationary sources and/or source
categories, and to substantially modified stationary sources

in major source categories,
based on the best available technologies which Prop. 1989/90: 5 are economically
feasible, taking into consideration the Technical Annex; Bilaga 1

(b)
Apply national emission
standards to new mobile sources in all major source categories based on the best
available technologies which are economically feasible; taking into consideration
the Technical Annex and the relevant decisions taken within the framework of the
Inland Transport Committee of the Commission; and

(c)
Introduce pollution control measures
for major existing stationary sources, taking into consideration the Technical
Annex and the character-istics of the plant, its age and its råte of utilization
and the need to avoid undue operational dismption.

3. (a)
The Parties shall, as a second step, commence negotiations, no

låter than six months after the date of entry into force of the present

Protocol, on further steps to reduce national annual emissions of nitrogen

oxides or transboundary fluxes of such emissions, taking into account the

best available scientific and technological developments, internationally

accepted critical loads and other elements resulting from the work pro

gramme undertaken under artide 6.

(b)
To this end, the Parties shall co-operate in order to establish: (i) Critical loads;

(ii)
Reductions in national annual emissions of nitrogen oxides or transboundary fluxes
of such emissions as required to achieve agreed objectives based on critical loads;
and (iii) Measures and a time-table commencing no låter than 1 January 1996 for
achieving such reductions.

4. Parties
may take more stringent measures than those required by the

present artide.

Artide
3

Exchange
of technology

1. The
Parties shall, consistent with their national laws, regulations and

practices, facilitate the exchange of technology to reduce emissions of

nitrogen oxides,; particularly through the promotion of:

(a)
Commercial exchange of available
technology;

(b)
Direct industrial contacts and co-operation,
induding joint ventures;

(c)
Exchange ofinformation and experience;
and

(d) Provision
of technical assistance.

2. In
promoting the activities specified in subparagraphs (a) to (d)

above, the Parties shall create favourable conditions by facilitating con

tacts and co-operation among appropriate organizations and individuals

in the private and public sectors that are capable of providing technology,

design and engineering services, equipment or finance.

3. The
Parties shall, no låter than six months after the date of entry into

force of the; present Protocol, commence consideration of procedures to

create more favourable conditions for the exchange of technology to re

duce emissions of nitrogen oxides.

Artide
4

Unleadedfuel

The
Parties shall, as soon as possible and no låter than two years after the

date
of entry into force of the present Protocol, make unléaded fuel 10

sufficiently
available, in particular cases as a minimum along main inter- Prop.
1989/90: 5 national transit routes, to facilitate the circulation of vehides equipped
Bilaga 1 with catalytic converters.

Artide
5 Review process

1.
The Parties shall regularly review
the present Protocol, taking into account the best available scientific substantiation
and technological de-velopment.

2.
The first review shall take place
no låter than one year after the date of entry into force of the present Protocol.

Artide
6

Work
to be undertaken

The
Parties shall give high priority to research and monitoring related to the development
and application of an approach based on critical loads to determine, on a scientific
basis, necessary reductions in emissions of nitrogen oxides. The Parties shall,
in particular, through national research programmes, in the work plan of the Executive
Body and through other co-operative programmes within the framework of the Convention,
seek to:

(a)
Identify and quantify eflfects
of emissions of nitrogen oxides on humans, plant and animal life, waters, soils
and materials, taking into account the impact on these of nitrogen oxides from sources
other than atmospheric deposition;

(b)
Determine the geographical
distribution of sensitive areas;

(c)
Develop measurements and model calculations
induding harmo-nized methodologies for the calculation of emissions, to quantify
the long-range transport of nitrogen oxides and related pollutants;

(d) Improve
estimates of the performance and costs of technologies for

control of emissions of nitrogen oxides and record the development of

improved and new technologies; and

(e) Develop,
in the context of an approach based on critical loads,

methods to integrate scientific, technical and economic data in order to

determine appropriate control strategies.

Artide
7

National
programmes, policies and strategies

The
Parties shall develop without undue delay national programmes, policies and strategies
to implement the obligations under the present Protocol that shall serve as a means
of controlling and reducing emissions of nitrogen oxides or their transboundary
fluxes.

Artide
8

Injbrmation
exchange and annual reporting

1.
The Parties shall exchange information by notifying the Executive

Body of the national programmes, policies and strategies that they develop 11

t2 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 5

in accordance with artide
7 and by reporting to it annually on progress Prop. 1989/90:5 achieved
under, and any changes to, those programmes, policies and Bilaga 1 strategies,
and in particular on:

(a)
The levels of national annual
emissions of nitrogen oxides and the basis upon which they have been calculated;

(b)
Progress in applying national
emission standards required under artide 2, subparagraphs 2 (a) and 2 (b), and the
national emission standards applied or to be applied, and the sources and/or source
categories concerned;

(c)
Progress in introducingthe pollution
control measures required under artide 2, subparagraph 2 (c), the sources concerned
and the measures intro-duced or to be introduced;

(d) Progress
in making unléaded fuel available;

(e) Measures
taken to facilitate the exchange of technology; and

(O Progress iii éstablishing critical loads.

2.
Such information shall, as far as possible, be submitted in accordance with a
uniform reporting framework.

Artide
9

Calculations

EMEP
shall, utilizing appropriate models and in good time before the annual meetings
of the Executive Body, provide to the Executive Body calculations of nitrogen
budgets and also of transboundary fluxes and deposition of nitrogen oxides within
the geographical scope of EMEP.

In
areas outside the geographical scope of EMEP, models appropriate to the particular
circumstances of Parties to the Convention therein shall be used.

Artide
10

Technical
Annex

The
Technical Annex to the present Protocol is recommendatory in char-acter. It shall
form an integral part of the Protocol.

Artide
11

Amendments
to the Protocol

1. Any
Party may propose amendments to the present Protocol.

2.
Proposed amendments shall be submitted
in writing to the Executive Secretary of the Commission who shall communicate them
to all Parties. The Executive Body shall discuss the proposed amendments at its
next annual meeting provided that these proposals have been circulated by the Executive
Secretary to the Parties at least ninety days in advance.

3.
Amendments to the Protocol, other
than amendments to its Technical Annex, shall be adopted by consensus of the Parties
present at a meeting of the Executive Body, and shall enter into force for the Parties
which have accepted them on the ninetieth day after the date on which two-thirds
of the Parties have deposited their instruments of acceptance thereof Amendments
shall enter into force for any Party which has accepted them

after two-thirds of the Parties
have deposited their instruments of accep- 12

tance
of the amendment, on the ninetieth day after the date on which that Prop.
1989/90:5

Party deposited its instrument of acceptance of the amendments. Bilaga
1

4.
Amendments to the Technical
Annex shall be adopted by consensus of the Parties present at a meeting of the Executive
Body and shall become effective thirty days after the date on which they have been
communicated in accordance with paragraph 5 below.

5.
Amendments under paragraphs 3
and 4 above shall, as soon as possible after their adoption, be communicated by
the Executive Secretary to all Parties.

Artide
12

Settlement
ofdisputes

If
a dispute arises between two or more Parties as to the interpretation or application
of the present Protocol, they shall seek a solution by negotia-tion or by any other
method of dispute settlement acceptable to the parties to the dispute.

Artide
13 Signature

1.
The present Protocol shall be open
for signature at Sofia from 1 November 1988 until 4 November 1988 indusive, then
at the Headquar-ters of the United Nations in New York until 5 May 1989, by the
member States of the Commission as well as States having consultative status with
the Commission, pursuant to paragraph 8 of Economic and Social Council resolution
36 (IV) of 28 March 1947, and by regional economic
integration organizations, constituted by sovereign States members of the Commission,
which have competence in respect of the negotiation, conclusion and application
of International agreements in matters covered by the Protocol, provided that the
States and organizations concerned are Parties to the Convention.

2.
In matters within their competence,
such regional economic integration organizations shall, on their own behalf, exercise
the rights and fulfil the responsibilities which the present Protocol attributes
to their member States. In such cases, the member States of these organizations
shall not be entitled to exercise such rights individually.

Artide
14

Ratification,
acceptance, approval and accession

1.
The present Protocol shall be subject
to ratification, acceptance or approval by Signatories.

2.
The present Protocol shall be open
for accession as from 6 May 1989 by the States and organizations referred to in
artide 13, paragraph 1.

3.
A State or organization which accedes
to the present Protocol after 31 December 1993 may implement artides 2 and 4 no
låter than 31 December 1995.

4.
The instruments of ratification,
acceptance, approval or accession shall be deposited with the Secretary-General
of the United Nations, who

will perform the functions
of depositary. 13

Artide
15 Prop. 1989/90:5

Entry
into force Bilaga 1

1.
The present Protocol shall enter
into force on the ninetieth day followingthe date on which the sixteenth instmment
of ratification, acceptance, approval or accession has been deposited.

2.
For each State and organization
referred to in artide 13, paragraph 1, which ratifies, accepts or approves the
present Protocol or accedes thereto after the deposit of the sixteenth
instrument of ratification, acceptance, approval, or accession, the Protocol shall
enter into force on the ninetieth day following the date of deposit by such
Party of its instrument of ratification, acceptance, approval, or accession.

Artide
16

Withdrawal

At
any time after five years from the date on which the present Protocol has come into
force with respect to a Party, that Party may withdraw from it by giving written
notification to the depositary. Any such withdrawal shall take eff"ect on the
ninetieth day following the date of its receipt by the depositary, or on such
låter date as may be specified in the notification of the withdrawal.

Artide
17

Authentic
texts

The
original of the present Protocol, of which the English, French and Russian
texts are equally authentic, shall be deposited with the Secretary-General of the
United Nations.

IN
WITNESS WHEREOF the undersigned, being duly authorized thereto, have signed the
present Protocol.

DONE
at Sofia this first day of November one thousand nine hundred and eighty-eight.

TECHNICAL
ANNEX

1.
Information regarding emission performance
and costs is based on official documentation of the Executive Body and its subsidiary
bodies, in particular documents EB.A1R/WG.3/R.8, R.9 and R.16, and ENV/WP.1/R.86,
and Corr.l, as reproduced in chapter 7 of Ejfects and Control of Transboundary
Air Pollution.*) Unless otherwise indicated, the technologies listed are considered
to be well established on the basis of operational experience.**)

2.
The information contained in this
annex is incomplete. Because experience with new engines and new plants incorporating
low emission technology, as well as with retrofitting existing plants, is continuously

*) Air Pollution Studies No. 4 (United Nations publication,
Sales No. E.87. II. E.36).

**) It is at present difficult to provide reliable data on the costs of control
technol

ogies in absolute terms. For cost data included in the present annex, eniphasis
should

therefore be placed on the relationships between the costs of different technologies

rather than on absolute cost figures. 14

expanding,
regular elaboration and amendment of the annex will be neces- Prop.
1989/90: 5 sary. The annex cannot be an exhaustive statement of technical
options; its Bilaga 1 aim is to provide guidance for the Parties in identifying
economically feasible technologies for giving effect to the obligations of the Protocol.

1.
Control Technologies for NO„ emissions from stationary sources

3.
Fossil fuel combustion is the main
stationary source of anthropogenic NO,i emissions. In addition, some non-combustion
processes can contribute relevant NO, emissions.

4.
Major stationary source categories
of NOx emissions may include:

(a)
Combustion plants;

(b)
Industrial process furnaces (e.g.,
cement manufacture);

(c)
Stationary gas turbines and internal
combustion engines; and

(d) Non-combustion
processes (e.g., nitric acid production).

5.
Technologies for the reduction
of NO emissions focus on certain com-bustion/process modifications, and, especially
for large power plants, on flue gas treatment.

6.
For retrofitting of existing plants,
the extent of application of lowNO, technologies may be limited by negative operational
side-eflfects or by other site-specific constraints. In the case of retrofitting,
therefore, only approxi-mate estimates are given for typically achieveable NO,
emission values. For new plants, negative side-effects can be minimized or exduded
by appropriate design features.

7.
According to currently available
data, the costs of combustion modifications can be considered as small for new
plants. However, in the case of retrofitting, for instance at large power plants,
they ranged from about 8 to 25 Swiss francs per kWi (in 1985). As a rule, investment
costs of flue gas treatment systems are considerably higher.

8.
For stationary sources,
emission factors are expressed in milligrams of NO2 per normal (0° C, 1013 mb) cubic
metre (mg/m'), dry basis.

Combustion
plants

9.
The category of combustion plants comprises fossil fuel combustion in furnaces,
boilers, indirect heaters and other combustion facilities with a heat input larger
than 10 MW, without mixing the combustion flue gases with other effluents or treated
materials. The following combustion technologies, either singly or in combination,
are available for new and existing installations:

(a)
Low-temperature design of the firebox,
induding fluidized bed combustion;

(b)
Low excess-air operation;

(c)
Installation of special low-NO„
burners;

(d) Flue
gas recirculation into the combustion air;

(e) Staged
combustion/overfire-air operation; and

(f) Reburning
(fuel staging). ***)

Performance
standards that can be achieved are summarized in table 1.

* ♦ *) There is limited operational experience of this type
of combustion technology. 15

Prop. 1989/90:5 Bilaga 1

Table I: NO , performance standards (mg/m) that can be achived by combustion
modifications

Plant type"

Uncontrolled baseline

Existing
plant retrofit*

New Plant

O2

(%)

Range

Typical value

Solid Fuels

Gråte Combustion (coal) 10 MW 'Fluidized Bed Combustion to
(i) stationary 300 MW (ii) circulating

Pulverized
Coal Combustion

(i) dry
bottom

(ii) wet
bottom

300-

300-150-

700-1000-

-1000

- 600

- 300

-1700 -2
300

600-1000-

-1100 -1400

600 800

400

400 200

600 1000

7

7 7

6 6

Pulverized Coal Combustion 300 MW (i) dry bottom
(ii) wet bottom

700-1000-

-1700 -2
300

600-1000-

-1100
-1400

-

600 1000

6 6

10 MW

' Distillate
OilCombustion

-

300

-

3

Liquid Fuels

300 MWResidual
Oil Combustion

500-

-1400

200-

-400

400

-

3

300 MW Residual
Oil Combustion

500-

-1400

200-

-400

-

-

3

10 MW

to Gaseous
300 MW Fuels

c

1

150-

-1000

100-

-300

_

300

3

300 MW

250-

-1400

100-

-300

-

300

3

" Capacity numbers refer to MW (thermal) heat input
by fuel (lower heating value).

* Only approximate values can be given due to site specific
factors and greater uncertainty for retrofitting of

existing plant.

' Forsmall (10 MW— 100 MW) plants a greater degree of uncertainty
applies to all figures given.

10. Flue
gas treatment by sdective catalytic reduction (SCR) is an

additional NO,; emission reduction measure with eff"eciencies of up to 80

per cent and more. Considerable operational experience from new and

retrofitted installations is now being obtained within the region of the

Commission, in particular for power plants larger than 300 MW (thermal).

When combined with combustion modifications, emission values of 200

mg/m' (solid fuels, 6% O2) and 150 mg/m' (liquid fuels, 3% O2) can be

easily met.

11. Sdective
non-catalytic reduction (SNCR), a flue gas treatment for a

20-60% NO,j reduction, is a cheaper technology for special applications

(e.g., refinery fumaces and base load gas combustion).

Stationary
gas turbines and internal combustion (IC) engines

12.
NO, emissions from stationary
gas turbines can be reduced either by combustion modification (dry control): or
by water/steam injection (wet control). Both measures are well established. By these
means, emission values of 150 mg/m' (gas, 15% O2) and 300 mg/m' (oil, 15% Oj) can
be met. Retrofit is possible.

13.
NO, emissions from stationary
spark ignition IC engines can be

reduced
either by combustion modifications (e.g., lean-burn and exhaust 16

gas recirculation
concepts) or by flue gas treatment (dosed-loop 3-way Prop. 1989/90: 5 catalytic
converter, SCR). The technical and economic feasibility of these Bilaga 1 various
processes depends on engine size, engine type (two stroke/four stroke), and engine
operation mode (constant/varying load). The lean-burn concept is capable of meeting
NO, emission values of 800 mg/m' (5 % O2), the SCR process reduces NO,
emissions well below 400 mg/m' (5% O2), and the three-way catalytic converter reduces
such emissions even below 200 mg/m'(5 %02).

Industrial
process furnaces — Cement calcination

14.
The precalcination process is being evaluated within the region of the Commission
as a possible technology with the potential for reducing NO, concentrations in the
flue gas of new and existing cement calcination furnaces to about 300 mg/m'
(10% O2).

Non-combustion
processes - Nitric acid production

15.
Nitric acid production. with a high pressure absorption (8 bar) is capable of keeping
NO, concentrations in undiluted eflffuents below 400 mg/m'. The same emission performance
can be met by medium pressure absorption in combination with a SCR process or any
other similar effi-cient NO, reduction process. Retrofit is possible.

IL
Control technologies for NO emissions from motor vehides

16.
The motor vehides considered in
this annex are those used for road transport, namely: petrol-fuelled and diesel-fuelled
passenger cars, light-duty vehides and heavy-duty vehides. Appropriate reference
is made, as necessary, to the specific vehicle categories (M,, Mj, M3, N,, N2, N3)
defined in ECE Regulation No. 13 pursuant to the 1958 Agreement concerning the
Adoption of Uniform Conditions of Approval and Reciprocal Recognition of Approval
for Motor Vehides Equipment and Parts.

17.
Road transport is a major source
of anthropogenic NO, emission in many Commission countries, contributing between
40 and 80 per cent of total national emissions. Typically, petrol-fuelled vehides
contribute two-thirds of total road transport NO, emissions.

18.
The technologies available for the
control of nitrogen oxides from motor vehides are summarized in tables 3 and 6.
It, is convenient to group the technologies by reference to existing or proposed
national and International emission standards diflfering in stringency of control.
Because cur-rent regulatory test cycles only reflect urban and metropolitan driving,
the estimates of rdative NO, emissions given below take account of higher speed
driving where NO, emissions can be particularly important.

19.
The additional production cost figures
for the various technologies given in tables 3 and 6 are manufacturing cost estimates
rather than retail prices.

20.
Control of production conformity
and in-use vehicle performance is important in ensuring that the reduction
potential of emission standards is achieved in practice.

21. Technologies
that incorporate or are based on the use of catalytic

converters require unléaded
fuel. Free circulation of vehides equipped 17

with catalytic converters depends
on the general availability of unléaded petrol.

Prop. 1989/90:5 Bilaga
1

Petrol-fuelled
and diesel-fuelled passenger cars (M,)

22.
In table 2, four emission standards are summarized. These are used in table 3
to group the various engine technologies for petrol vehides according to their
NO, emission reduction potential.

Table
2: Definition of emission standards

Standard

Limits

Comments

A.ECER.15-04
HC +NO,: 19-28 g/test

B. "Luxembourg 1985"

HC + NO,: 1.4-2.0 1:8.0 g/test This standard only used to group
technology (<1.4 I; 15.0
g/test,) >2.0 1:6.5 g/test

C. "Stockholm 1985"

NO,: 0.62 g/km NO,: 0.76 g/km

NO,: 0.25 g/km

D. "California 1989"

Current ECE standard (Regulation No. 15, induding the 04
series of amendments, pursuant to the 1958 agreement referred to in paragraph
16 above), also adopted by the European Economic Community (Directive 83/351/ EEC).
ECE R.15 urban test cy-cle. Emission limit varies with vehicle mäss.

Standards to be introduced dur-ing 1988-1993 in the European
Economic Community as dis-cussed at the 1985 Luxembourg meeting of EEC 4 Council
of Ministers and finally agreed upon in December 1987. ECE R.15 urban test cycle
applies. Standard for engines > 2.0 I is generally equivalent to US 1983
standard. Standard for engines <1.4 1 is provisional, definite standard to
be elaborated. Standards for engines of 1.4-2.0 applies to all diesel cars. >
1.4 I.

Standards for national legisla-tion based on the
"master docu-ment" developed after the 1985 Stockholm meeting of Environment
Ministers from eight countries. Matching US 1987 standards with the following
test procedures:

US Federal Test Procedure (1975)

Highway fuel economy test procedure.

Standards to be introduced in the State of California,
United States from 1989 models on-wards. US Federal Test Procedure.

Table 3: Petrol engine technologies, emission performance,
costs and fuel consumption Prop. 1909/90: 5

for emission standard levels Bilaga 1

Stan- Technology Composite" Additional * Fuel

dard NO, reduction production cost
consumption

(%) (1986 Swiss francs) index "

A. Baseline (Current —' — 100

conventional spark-ignition

engine with carburettor)

B. (a) Fuel injection -t- 25 200 105

EGR + secondary air''

(b) Open-loop three-way 55 150 /03 catalyst(-l- EGR)

(c) Lean-burn engine 60 200-600 90 with
oxidation

catalyst(-t- EGR)''

C. Closed-loop three-way 90 300-600 95

catalyst

D. Closed-loop three-way 92 350-650 98

catalyst (+ EGR)

" Composite NO, reduction and fuel consumption index estimates
are for an average weight European car operating under average European driving
conditions. Additional production costs could be more realistically expressed
as a percentage of the total car cost. However, since cost estimates are primarily
for comparison in relative terms only, the formulation of the original documents
has been retained. ' Composite NO, emission factor = 2.6 g/km. '' "EGR"
means exhaust gas recirculation.

' Based entirely on data for experimental engines. Virtually
no production of lean-burn engined vehides exists.

23.
The emission standards A, B, C and D include limits on hydrocar-bon (HC) and carbon
monoxide (CO) emissions as well as NO,. Estimates of emission reductions for these
pollutants, relative to the baseline ECE R. 15-04 case, are given in table 4.

Table 4: Estimated reductions in HC and CO emissions from petrol-fuelled
passenger cars for different technologies

C. D.

Standard

HC-reduction

CO-reduction

(%)

(%)

(a)
30-40

50

(b)
50-60

40-50

(c)
70-90

70-90

90

90

90

90

24. Current
diesel cars can meet the NO, emission requirements of

standards A, B and C. Strict particulate emission requirements, together

with the stringent NO, limits of standard D, imply that diesel passenger

cars will require further development, probably induding electronic con

trol of the fuel pump, advanced fuel injection systems, exhaust gas recircu

lation and particulate traps. Only experimental vehides exist to date. (See

also table 6, footnote a)).

Other
light-duty vehides (N,)

25. The
control methods for passenger cars are applicable but NO,

reductions, costs and commercial
lead time factors may diff"er. 19

Heavy-duty petrol-fuelled vehides
(M, M„ N„ Nj) Prop. 1989/90:5

26. This
dass of vehicle is insignificant in western Europé and is de- ""8

creasing in eastern Europé. US 1990 and US 1991 NO, emission levels (see

table
5) could be achieved at modest cost without significant technology advancement.

Heavy-duty
diesel-fuelled vehides (M2, Mj, N2, Nj)

27. In
table 5, three emission standards are summarized. These are used

in table 6 to group engine technologies for heavy-duty diesel vehides

according to NO, reduction potential. The baseline engine configuration is

changing, with a trend away from naturally aspirated to turbo-charged

engines. This trend has implications for improved baseline fuel consump

tion performance. Comparative estimates of consumption are therefore

not included.

Table
5: Definition of emission standards

Standard

NO, limits
(g/kWh)

Comments

I
ECE R.49

II
US-1990

III
US-1991

\i

8.0

6.7

13 mode
test Transient test Transient test

Table
6: Heavy-duty diesel engine technologies, emission performance," and costs
for emission standard levels

Standard
Technology

NO, reduction Additional

estimate (%) production

cost (1984 US$)

Current conventional —

direct injection

diesel engine

Turbo-charging
+ 40

aftercooling
+

injection timing

retard (Combustion

chamber
and port

modification)

(Naturally-aspirated

engines
are unlikely

to meet this
standard)

Further refinements
of 50

technologies
listed

under II together
with

variable injection

timing and
use of

electronics

$115

($69 attributable

to NO,
standard)'

$404

($68 attributable

to NO,
standard)'

" Deterioration
in diesel fuel quality would adversely affect emission and may affect fuel consumption
for both héavy and light duty vehides.

* It is
still necessary to verify on a large scale the availability of new components. '
Particulate control and other considerations account for the balance.

20

Protokoll
till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande Prop. 1989/90:5
luftföroreningar om reglering av utsläppen av kväveoxider eller des- Bilaga
2 sas gränsöverskridande flöden

Parterna,

som
är beslutna att förverkliga konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar,

oroade
över att de nuvarande utsläppen av luftföroreningar orsakar skador i utsatta
delar av Europa och Nordamerika på naturresurser av vital miljömässig och
ekonomisk betydelse,

erinrar
om att konventionens verkställande organ vid sin andra session erkände
nödvändigheten av en väsentlig minskning före år 1995 av de totala åriiga
utsläppen av kväveoxider från stationära och rörliga källor eller dessas
gränsöverskridande flöden samt nödvändigheten för de stater som redan hade
lyckats minska dessa utsläpp att vidmakthålla och granska sina
emissionsgränsvärden beträffande kväveoxider,

beaktar
tillgängliga vetenskapliga och tekniska data om utsläpp, atmo-sfäriska rörelser
och miljöeffekter av kväveoxider och dessas sekundära produkter samt om
reningsteknik,

medvetna
om att de negativa miljöeffekterna av kväveoxidutsläpp varierar mellan olika
länder,

beslutna
att vidta effektiva åtgärder för att reglera och minska staternas årliga
utsläpp av kväveoxider eller dessas gränsöverskridande flöden, främst genom
tillämpning av avpassade nationella emissionsgränsvärden för nya rörliga och
nya större stationära källor samt modifiering av befintliga större stationära
källor,

inser
all de vetenskapliga och tekniska kunskaperna om dessa förhållanden utvidgas
och att det blir nödvändigt att beakta detta vid en granskning av genomförandet
av detta protokoll och vid beslut om vidare åtgärder,

konstaterar
att utvecklingen av en metodik baserad på kritiska belastningsgränser syftar till
att lägga en effektinriktad vetenskaplig grund, vilken bör beaktas vid en
granskning av genomförandet av detta protokoll och vid beslut om ytterligare
internationellt överenskomna åtgärder för att reglera och minska utsläppen av
kväveoxider eller dessas gränsöverskridande flöden,

inser
att ett skyndsamt övervägande av åtgärder för att skapa gynnsammare
förutsättningar för teknikutbyte kommer att bidra till en väsentlig minskning
av utsläppen av kväveoxider inom kommissionens område,

konstaterar
med tillfredställdse det gemensamma åtagande som har gjorts av flera länder för
att genomföra omedelbara och stora minskningar av sina årliga utsläpp av
kväveoxider,

uppmärksammar
de åtgärder som redan har vidtagits av en del länder och som har lett till en
minskning av kväveoxidutsläppen,

har
kommit överens om följande:

Artikel
1 Definitioner

I
detta protokoll avses med

1.
"Konvention"
konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, antagen i Geneve
den 13 november 1979;

2.
"EMEP" det gemensamma
programmet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av
luftföroreningar i Europa;

3.
"Verkställande organ"
konventionens verkställande organ, som inrättades enligt konventionens artikel
10 punkt 1; 21

4. "EMEP:s
geografiska räckvidd" det område som definieras i artikel 1 Prop.
1989/90:5

punkt 4 i protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskri-
Bilaga 2

dande
luftföroreningar om den långsiktiga finansieringen av det gemensamma
programmet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av
luftföroreningar i Europa (EMEP), som antogs i Geneve den 28 september 1984;

5.
"Parter" om inte
annat framgår av sammanhanget, parterna i detta protokoll;

6.
"Kommission" Förenta
nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE);

7.
"Kritisk
belastningsgräns" ett beräknat tröskelvärde för exponering för en eller
flera föroreningar under vilket, såvitt för närvarande är känt, det inte
uppstår några väsentliga skadliga effekter i fråga om specificerade utsatta
delar av miljön;

8.
"Större befintlig
stationär källa" befintlig stationär källa med en tillförd värmeenergi av
minst 100 MW;

9.
"Större ny stationär
källa" ny stationär källa med en tillförd värmeenergi av minst 50 MW;

10. "Huvudkategori
av källor" kategori av källor som släpper ut eller

kan släppa ut luftföroreningar i form av kväveoxider, inklusive de katego

rier som redovisas i den tekniska bilagan, och som svarar för minst 10

procent av ett lands totala årliga utsläpp av kväveoxider enligt mätningar

eller beräkningar gjorda under det första kalenderåret efter dagen för detta

protokolls ikraftträdande samt vart fjärde år därefter;

11. "Ny
stationär källa" stationär källa som börjar byggas eller blir

föremål för omfattande modifiering efter det att två år har förflutit från

dagen för detta protokolls ikraftträdande;

12. "Ny
rörlig källa" ett motorfordon eller en annan rörlig källa som

tillverkas efter det att två år har förflutit från dagen för detta protokolls

ikraftträdande.

Artikd
2

Grundläggande
skyldigheter

1.
Parterna skall, så snart söm
möjligt och som ett första steg, vidta effektiva åtgärder för att reglera
och/eller minska sina åriiga utsläpp av kväveoxider eller dessas
gränsöverskridande flöden, så att dessa senast den 31 december 1994 inte
överskrider de årliga utsläppen av kväveoxider eller dessas gränsöverskridande
flöden under kalenderåret 1987 eller annat tidigare år som anges vid
undertecknande av, eller anslutning till, protokollet, förutsatt härutöver
att, i fråga om part som anger ett sådant tidigare år, medeltalet för
nationella årliga gränsöverskridande flöden eller utsläpp av kväveoxider under
perioden från den 1 januari 1987 till den 1 januari 1996 inte överskrider
gränsöverskridande flöden eller nationella utsläpp under kalenderåret 1987.

2.
Vidare skall parterna senast
två år efter det att detta protokoll träder i kraft:

(a)
tillämpa, för större nya
stationära källor och/eller huvudkategorier av källor och väsentligt
modifierade stationära källor inom huvudkategorier av källor, nationella
emissionsgränsvärden baserade på den bästa tillgängliga, ekonomiskt möjliga
tekniken, med beaktande av den tekniska bilagan;

(b)
tillämpa, för nya rörliga
källor inom alla huvudkategorier av källor,

nationella
emissionsgränsvärden baserade på den bästa tillgängliga, eko- 22

nomiskt
möjliga tekniken, med beaktande av den tekniska bilagan och Prop. 1989/90:5
tillämpliga beslut som fattas inom ramen för kommissionens kommitté för
Bilaga 2 inrikes transport; samt

(c)
införa åtgärder för att begränsa utsläpp av föroreningar från större befintliga
stationära källor, med beaktande av den tekniska bilagan och anläggningens
karaktär, ålder och utnyttjandegrad samt behovet av att undvika onödiga
driftstörningar.

3. (a)
Parterna skall, som ett andra steg och senast sex månader efter

dagen för detta protokolls ikraftträdande, inleda förhandlingar om vidare

åtgärder för att minska nationella årliga utsläpp av kväveoxider eller

dessas gränsöverskridande flöden, med beaktande av den mest avancerade

utveckling inom vetenskap och teknik som finns att tillgå, internationellt

accepterade kritiska belastningsgränser och andra resultat av det arbets

program som har antagits enligt artikel 6.

(b)
I detta syfte skall parterna samarbeta för att fastställa: (i) kritiska
belastningsgränser;

(ii)
de minskningar av respektive länders årliga utsläpp av kväveoxider eller dessas
gränsöverskridande flöden som krävs för att uppfylla de på grundval av kritiska
belastningsgränser beslutade målsättningarna; samt

(iii)
åtgärder och en tidtabell, med början senast den 1 januari 1996, för att
åstadkomma nämnda minskningar.

4. Parterna
får vidta strängare åtgärder än de som krävs enligt denna

artikd.

Artikd
3 Teknikutbyte

1. Parterna
skall, så långt det är förenligt med lagar, föreskrifter och

praxis i respektive länder, underlätta teknikutbyte för att minska utsläp

pen av kväveoxider, särskilt genom att främja:

(a)
kommersiellt utbyte av
tillgänglig teknik;

(b)
direkta kontakter och samarbete
inom näringslivet, inklusive gemensamma projekt ("joint ventures");

(c)
utbyte av information och
erfarenheter; samt

(d) åtgärder
för tekniskt bistånd.

2.
Vid främjandet av de
verksamheter som anges i (a)-(d) ovan, skall parterna skapa gynnsamma
förutsättningar genom att underlätta kontakter och samarbete mellan sådana organisationer
och personer inom den enskilda och den offentliga sektorn, vilka kan bidra med
teknik, konstruktörs- och ingenjörstjänster, utrustning eller finansiering.

3.
Parterna skall, senast sex
månader efter dagen för detta protokolls ikraftträdande, börja att överväga
åtgärder för att skapa gynnsammare villkor för utbyte av teknik för att minska
utsläpp av kväveoxider.

Artikel
4

Oblyat
bränsle

Parterna
skall, så snart som möjligt och senast två år efter dagen för detta

protokolls ikraftträdande, göra oblyat bränsle tillgängligt i tillräckliga

mängder, som ett minimum i särskilda fall längs större internationella

trafikleder, för att underlätta trafik med fordon utrustade med katalysato

rer. 23

Artikd
5 Prop. 1989/90:5

Granskningsprocess öiiaga z

1.
Parterna skall regelbundet
granska detta protokoll och därvid beakta bästa tillgängliga vetenskapliga rön
och tekniska utveckling.

2.
Den första granskningen skall
äga mm senast ett år från dagen för detta protokolls ikraftträdande.

Artikel
6

Arbete
som skall utföras

Parterna
skall prioritera forskning och övervakningsprogram som syftar till att utveckla
och tillämpa en metodik baserad på kritiska belastningsgränser för att
fastställa, på en vetenskaplig gmnd, erforderliga minskningar av utsläpp av
kväveoxider. Parterna skall särskilt, genom nationella forskningsprogram, i det
verkställande organets arbetsprogram och genom andra samarbetsprogram inom
ramen för konventionen, söka:

(a)
identifiera och kvantifiera
kväveoxidutsläppens effekter på människor, växt- och djurliv, vatten, mark och
material, med beaktande av inverkan av kväveoxider på dessa från andra källor
än nedfall från atmosfären;

(b)
faställa den geografiska
utbredningen av känsliga områden;

(c)
utveckla mätmetoder och
modellberäkningar, inklusive samordnade metoder för beräkning av utsläpp, för
att kvantifiera den långväga transporten av kväveoxider och besläktade
föroreningar;

(d) förbättra
prestanda- och kostnadskalkyler beträffande teknik för

begränsning av kväveoxidutsläpp samt dokumentera utvecklingen av för

bättrade och nya tekniker; samt

(e) utveckla,
inom ramen för en metodik baserad på kritiska belastnings

gränser, metoder för att samordna vetenskapliga, tekniska och ekonomis

ka data som underlag för beslut om lämpliga strategier för att begränsa

utsläppen.

Artikel
7

Nationella
program, riktlinjer och strategier

Parterna
skall utan onödigt dröjsmål utarbeta nationella program, riktlinjer och
strategier för uppfyllandet av skyldigheterna enligt detta protokoll, vilka
skall tjäna som medel för att reglera och minska utsläppen av kväveoxider eller
dessas gränsöverskridande flöden.

Artikel
8

Informationsutbyte
och årlig rapportering

1.
Parterna skall utbyta information genom att meddela det verkställande organet
om de nationella program, riktlinjer och strategier som de utarbetar enligt
artikel 7 och genom att årligen till det verkställande organet redovisa de
framsteg som har gjorts inom ramen för dessa program, riktlinjer och
strategier samt ändringar i dessa, särskilt vad beträffar:

(a)
nivåerna för nationella årliga
utsläpp av kväveoxider och underlaget för beräkningen av dessa;

(b)
framsteg vid tillämpningen av
nationella emissionsgränsvärden en- 24

ligt
artikel 2, punkterna 2 (a) och 2 (b), de nationella emissionsgränsvärden Prop.
1989/90: 5 som har tillämpats eller kommer att tillämpas samt berörda källor
och/el- Bilaga 2 ler kategorier av källor;

(c) framsteg
när det gäller att införa åtgärder för att begränsa förorening

ar enligt artikel 2, punkt 2 (c), berörda källor samt de åtgärder som har

vidtagits eller som kommer att vidtas;

(d) framsteg
när det gäller att göra oblyat bränsle tillgängligt;

(e) åtgärder
för att främja teknikutbyte; samt

(O
framsteg när det gäller att fastställa kritiska belastningsgränser. 2. Sådan
information skall, såvitt möjligt, redovisas enligt ett enhetligt förfarande.

Artikd
9

Beräkningar

EMEP
skall, med användning av lämpliga modeller och i god tid före det verkställande
organets årsmöten, tillställa det verkställande organet beräkningar avseende
kvävebudgetar samt gränsöverskridande flöden och nedfall av kväveoxider inom EMEP:s
geografiska räckvidd. Beträffande områden utanför EMEP:s geografiska räckvidd
skall modeller användas som är anpassade för de förhållanden som gäller
konventionens parter i respektive områden.

Artikd
10

Teknisk
bilaga

Den
tekniska bilagan till detta protokoll har karaktären av rekommendation. Den
skall utgöra en integrerad del av protokollet.

Artikd
11

Ändringar
i protokollet

1. Varje
part får föreslå ändringar i detta protokoll.

2.
Förslag till ändringar skall skriftligen
tillställas kommissionens exekutivsekreterare, som skall vidarebefordra dem till
alla parter. Det verkställande organet skall diskutera ändringsförslagen vid
sitt nästa årsmöte, förutsatt att förslagen har skickats ut av
exekutivsekreteraren till parterna minst nittio dagar i förväg.

3.
Ändringar i protokollet, med
undantag för ändringar i den tekniska bilagan, skall antas enhälligt av dé
parter som är närvarande vid ett möte med det verkställande organet och skall
träda i kraft, såvitt gäller de parter som har godtagit dem, nittio dagar efter
den dag då två tredjedelar av parterna har deponerat sina instrument avseende
godtagande. I fråga om part som har godtagit ändringar efter det att två
tredjedelar av parterna har deponerat sina instrument avseende godtagande,
skall ändringarna träda i kraft nittio dagar efter den dag då parten deponerade
sitt instrument avseende godtagande av dessa.

4.
Ändringar i den tekniska
bilagan skall antas enhälligt av de parter som är närvarande vid ett möte med
det verkställande organet och skall träda i kraft trettio dagar efter den dag
då de har meddelats enligt punkt 5 nedan.

5.
Ändringar enligt punkterna 3
och 4 ovan skall, snarast efter det att de

har antagits, meddelas av
exekutivsekreteraren till alla parter. 25

Artikd 12 Prop. 1989/90:5

Biläggande
av tvister °

Om
tvist uppkommer mellan två eller flera parter om tolkningen eller tillämpningen
av detta protokoll, skall de söka nå en lösning genom förhandlingar eller
annan metod för att bilägga tvister som kan godtas av parterna i tvisten.

Artikd
13 Undertecknande

1. Detta
protokoll skall vara öppet för undertecknande i Sofia från och

med den 1 november 1988 till och med den 4 november 1988, och sedan

vid Förenta nationernas högkvarter i New York till den 5 maj 1989, av

kommissionens medlemsstater och stater med konsultativ status i kom

missionen enligt punkt 8 i Ekonomiska och sociala rådets (ECOSOC:s)

resolution 36 (IV) av den 28 mars 1947, samt av regionala
organisationer

för ekonomiskt samarbete som har inrättats av kommissionens suveräna

medlemsstater och som är behöriga att förhandla om, ingå och tillämpa

internationella avtal i frågor som avses i protokollet, förutsatt att berörda

stater och organisationer är parter till konventionen.

2. 1
frågor inom deras behörighet skall sådana regionala organisationer

för ekonomiskt samarbete självständigt utöva de rättigheter och uppfylla

de skyldigheter som detta protokoll tillskriver deras medlemsstater. 1

sådana fall skall dessa organisationers medlemsstater inte ha rätt att utöva

sådana rättigheter var och en för sig.

Artikel
14

Ratificering,
godtagande, godkännande och anslutning

1.
Detta protokoll skall
ratificeras, godtas eller godkännas av signatärer-na.

2.
Detta protokoll skall vara
öppet för anslutning från och med den 6 maj 1989 av de stater och
organisationer som avses i artikel 13, punkt 1.

3.
En stat eller organisation som
ansluter sig till detta protokoll efter den 31 december 1993 skall ha tillämpat
artiklarna 2 och 4 senast den 31 december 1995.

4.
Instrument avseende ratificering,
godtagande, godkännande eller anslutning skall deponeras hos Förenta
nationernas generalsekreterare, som fullgör de åligganden som tillkommer en depositarie.

Artikd
15 Ikraftträdande

1. Detta
protokoll skall träda i kraft den nittionde dagen efter dagen då

det sextonde instrumentet avseende ratificering, godtagande, godkännan

de eller anslutning har deponerats.

2. 1 fråga om stat eller
organisation som avses i artikel 13, punkt 1, som

ratificerar, godtar eller godkänner detta protokoll eller ansluter sig till det

efter deponering av det sextonde instrumentet avseende ratificering, god

tagande, godkännande eller anslutning, skall protokollet träda i kraft den 26

nittionde
dagen efter den dag då denna part deponerade sitt instrument Prop.
1989/90:5

avseende ratificering, godtagande, godkännande eller anslutning. Bilaga
2

Artikd 16

Uppsägning

När
som helst efter utgången av fem år räknat från dagen för detta protokolls
ikraftträdande med avseende på part, kan denne säga upp protokollet genom
skriftligt tillkännagivande till depositarien. En sådan uppsägning skall träda
i kraft den nittionde dagen efter det att depositarien har mottagit den, eller
vid en sådan senare tidpunkt som anges i tillkännagivandet om uppsägning.

Artikd
17

Autentiska
texter

Originalet
till detta protokoll, vars engelska, franska och ryska texter är lika giltiga,
skall deponeras hos Förenta nationernas-generalsekreterare.

Till
bekräftelse härpå har undertecknade, därtill vederböriigen bemyndigade,
undertecknat detta protokoll.

Upprättat
i Sofia den första november nittonhundraåttioåtta.

TEKNISK
BILAGA

1. Uppgifterna
om emissioner och kostnader för reningsteknik är basera

de på officiell dokumentation från det verkställande organet och dess

underordnade organ, främst dokumenten EB.AIR/WG.3/R.8, R.9 och

R.16, ENV/WP.1/R.86 samt Corr.l, som finns återgivet i kapitel7 av

Effects and Control of Transboundary Air Pollution.*) Om inte annat anges

anses den redovisade tekniken beprövad på grundval av erfarenheter som

har erhållits under driftförhållanden.**)

2. Uppgifterna
i denna bilaga är ofullständiga. Eftersom erfarenheterna

av nya motorer och anläggningar med tillämpning av teknik för låga

utsläpp, liksom av modifieringar av befintliga anläggningar, kontinueriigt

utvidgas, kommer en fortlöpande vidareutveckling och revidering av bila

gan att bli nödvändig. Bilagan kan inte ge en uttömmande redovisning av

de tekniska valmöjligheterna; syftet är att ge parterna ledning vid valet av

ekonomiskt möjlig teknik för att fullgöra sina åtaganden enligt detta proto

koll.

I. Reningsteknik
för utsläpp av NO från stationära källor

3.
Förbränning av fossila bränslen
är den största stationära källan till de utsläpp av NO, som orsakas av mänsklig
verksamhet. Därutöver kan en del processer utan förbränning svara för utsläpp
av betydelse.

4.
Större stationära källor till
utsläpp av NO, kan innefatta:

* Air Pollution Studies No. 4 (Förenta nationernas skrift
med försäljningsnr. E.87.I1.E.36).

** Det är
för närvarande svårt att ge tillförlitliga uppgifter i absoluta termer beträf

fande kostnaderna för en viss reningsteknik. När det gäller kostnadsuppgifterna
i

denna bilaga bör därför tonvikten läggas pä forhållandet mellan kostnaderna för

olika tekniker snarare än på kostnader i absoluta termer. 27

(a)
förbränningsanläggningar; Prop. 1989/90:5

(b)
processugnar inom industrin (t.
ex. cementproduktion); Bilaga 2

(c)
stationära gasturbiner och
förbränningsmotorer; samt

(d) produktionsprocesser
utan förbränning (t. ex. produktion av salpe

tersyra).

5.
Tekniken för att minska utsläpp
av NO, bygger på vissa modifieringar av förbränningen/processen samt, speciellt
i fråga om större kraftverk, på rökgasrening.

6.
När det gäller modifieringar av
befintliga anläggningar kan tillämpningen av tekniker för låga NO,-utsläpp
begränsas av negativa bieffekter i samband med anläggningens drift eller andra
anläggningsspecifika faktorer. Beträffande modifieringar ges därför endast approximativa
uppskattningar av nivåer för utsläpp av NO, som normalt går att uppnå. I fråga
om nya anläggningar kan sådana negativa effekter reduceras till ett minimum eller
helt elimineras genom ändamålsenliga konstruktioner.

7.
Enligt nu tillgängliga uppgifter
kan kostnader för modifieringar av förbränningsprocessen anses som låga när det
gäller nya anläggningar. Emellertid uppgår kostnaderna för modifieringar av t.
ex. större befintliga kraftverk till mellan 8 och 25 schweizerfranc per kW, (år
1985). I allmänhet är investeringskostnaderna för rökgasreningssystem avsevärt
högre.

8.
Vad gäller stationära källor
uttrycks emissionsfaktorerna i milligram NO2 per normal (0° C, 1013 mb)
kubikmeter (mg/m) torrgas.

Förbränningsanläggningar

9.
Med förbränningsanläggningar avses anläggningar för förbränning av fossila
bränslen utan blandning av förbränningsgaserna med andra utsläpp eller ämnen,
dvs. ugnar, pannor, apparater för indirekt uppvärmning och andra anläggningar
med en värmetillförsel större än 10 MW. Följande förbränningstekniker finns att
tillgå, antingen ensamma eller i kombination, för nya och befintliga
anläggningar:

(a)
flamugnar konstruerade för låg
temperatur, inklusive förbi-änning i fluidiserad bädd;

(b)
drift med lågt luftöverskott;

(c)
montering av speciella låg-NO, brännare;

(d) rökgasåterföring
i förbränningsluften;

(e) stegvis
förbränning/drift med luftinblandning över elden ("overfire-

air"); samt

(O
flerstegsförbränning med sekundär bränsletillsats ("reburning").***) De
minskade utsläppsnivåer som kan uppnås redovisas i tabell 1.

*** Drifterfarenheterna från denna förbränningsteknik är
begränsade. 28

Prop.
1989/90:5 Bilaga2

Tabell 1: Utsläppsnivåer för NO, (mg/m-*) som kan nås
genom modifierade förbränningsprocesser

Typ av
anläggning'

Utan modifiering

Modifierad
befintlig anläggning Intervall Typvärde

Ny anläggning

O2

(%)

Fasta
Bränslen

10 MW

till

300 MW

Rost
(kol)

Fluidiserad
bädd

(i)
stationär

(ii)
cirkulerande

Kolpulver

(i)
torr botten

(ii)
våt botten

300-1000

300- 600 150- 300

700-1700 1000-2 300

600-1
100 1000-1400

600 800

400

400-200

600 1000

7

7 7

6 6

300 MW

Kolpulver

(i)
torr botten

(ii)
våt botten

700-1700 1000-2 300

600-1
100 1000-1400

-

600 1000

6 6

Flytande
bränslen

10 MW

till

300 MW

Oljeförbränning Restoljeförbränning

500- 1 400

200- 400

300 400

—

3 3

300 MW

Restoljeförbränning

500-1400

200- 400

-

—

3

Gasformiga
bränslen

10 MW'

till

300 MW

150-1000

100- 300

_

300

3

300 MW

250-1400

100- 300

____

300

3

' Angiven storlek avser MW värmeenergi tillförd genom
bränsle (effektivt värmevärde). Endast ungefarliga värden kan anges beroende
på anläggningsspecifika faktorer och osäkerhet vid modifiering av befintliga
anläggningar. ' För små anläggningar (10 MW- 100 MW) gäller en högre grad av
osäkerhet beträffande samtliga värden.

10. Rökgasrening
genom selektiv katalytisk reduktion (SCR) är ytterli

gare en åtgärd som kan minska kväveoxidutsläpp med 80 procent eller

mer. En mängd erfarenheter av nya och modifierade anläggningar i drift

samlas nu inom kommissionens område, särskilt när det gäller kraftverk'

på mer än 300 MW (termiskt).

Kombinerad
med förbränningsmodifieringar kan denna metod utan vidare minska
emissionsvärdena till 200 mg/m (fasta bränslen, 6% O2) och 150 mg/m (flytande
bränslen, 3 % O2).

11. Selektiv icke-katalytisk
reduktion (SNCR), en metod för rökgasre

ning som minskar kväveoxidutsläppen med 20-60 procent, är en billigare

teknik för vissa användningsområden (t. ex. raffinaderiugnar och gasför

bränning vid baslast).

Stationära gasturbiner
och förbränningsmotorer

12. Utsläpp av NO, från stationära gasturbiner kan
minskas antingen genom modifieringar av förbränningsprocessen (torr rening)
eller genom insprutning av vatten eller ånga (våt rening). Båda är beprövade
metoder. Härigenom kan man uppnå emissionsvärden på 150 mg/m' (gas, 15% O2) och
300 mg/m' (olja, 15 % O2). Eftermontering är möjlig.

13.
Kväveoxidutsläpp från
stationära explosionsmotorer kan minskas antingen genom modifieringar av
förbränningsprocessen (t. ex. lean-burn och avgasåterföringsteknik) eller
rening av förbränningsgaserna (trevägs-katalysator med slutet system, SCR).
Frågan om de olika metoderna är

29

genomförbara från teknisk
och ekonomisk synpunkt är beorende av mo- Prop. 1989/90:5 torns storlek och
typ (tvåtakts- eller fyrtakts-) samt driftsättet (kontinuer- Bilaga 2
lig/varierande belastning). Med lean-burnteknik kan man uppnå emissionsvärden
för NO, på 800 mg/m' (5% O2), SCR-processen minskar utsläppen av NO, till långt
under 400 mg/m' (5 % O2) och trevägskatalysa-torer nedbringar dessa värden ända
till mindre än 200 mg/m' (5% O2).

Processugnar
inom industrin — cementkalcinering

14.
Utvärdering pågår inom kommissionens område av förkalcinerings-processens
potential för att minska koncentrationerna av NO, i förbränningsgaserna i nya
och befintliga kalcineringsugnar till ca 300 mg/m' (10% O2).

Processer
utan förbränning — produktion av salpetersyra

15.
Vid produktion av salpetersyra med hög tryckabsorption (8 bar) kan koncentrationen
av NO, i outspädda utsläpp hållas under 400 mg/m'. Samma effekt kan nås med meddtrycksabsorption
kombinerad med en SCR-process eller någon annan liknande effektiv reningsteknik
för NO,. Eftermontering är möjlig.

II. Reningsteknik
för utsläpp av NO från motorfordon

16.
De motorfordon som avses i
denna bilaga är vägtrafikfordon av följande typer: bensin- och dieseldrivna
personbilar, övriga lätta fordon samt tunga fordon. Hänvisning sker vid behov
till fordonskategorierna (M,, Mj, M3, N,, N2, N3) som definieras i ECE Regulation
nr. 13 enligt 1958 års avtal om antagande av enhetliga villkor för godkännande
och ömsesidig bekräftelse av godkännande av utrustning och komponenter för
motorfordon.

17.
Vägtrafiken är en huvudkälla till
de av mänsklig verksamhet orsakade utsläppen av NO, i många av kommissionens
länder och svarar för mellan 40 och 80 procent av de totala nationella utsläppen.
I regel bidrar bensindrivna fordon med två tredjedelar av samtliga utsläpp av
NO, från vägtrafiken.

18.
De tekniker som finns för
kontroll av utsläpp av NO, från motorfordon redovisas i tabellerna 3 och 6.
Det är av praktiska skäl lämpligt att indela dessa tekniker med hänsyn till
gällande och föreslagna nationella och internationella normer för utsläpp av
varierande skärpa. Eftersom nu tillämpade normerade testcykler endast
återspeglar körning i storstäder och tätorter, har i beräkningarna nedan av
utsläpp av NO, hänsyn även tagits till körning vid högre hastigheter, där
utsläpp av NO, kan vara av särskild betydelse.

19.
Merkostnaderna för de olika
tekniker som anges i tabellerna 3 och 6 avser tillverkningskostnader och inte
detaljistpriser.

20.
Kontroll av att tillverkningen
följer fastlagda normer och av utsläpp från fordon i bruk är viktig för att
garantera att de minskningar som normerna för utsläpp är avsedda att åstadkomma
uppnås i praktiken.

21.
Tekniker som innefattar eller
bygger på användningen av katalysatorer kräver oblyat bränsle. För att fordon
utrustade med katalysatorer skall kunna användas utan inskränkningar krävs att oblyad
bensin blir allmänt

tillgänglig. 30

Bensin- och dieseldrivna
personbilar (M,)

22.
I tabell 2 redovisas fyra normer för utsläpp i sammandrag. Dessa används i
tabell 3 för att dela in olika tekniker för bensindrivna fordon efter förmåga
att minska utsläpp av NO,.

Tabell 2: Normer för avgasutsfäpp

Prop. 1989/90:5 Bilaga
2

Norm

Gränsvärde

Anmärkningar

A.ECER.15-04
HC + NO,: 19-28 g/test

B. "Luxembourg 1985"

HC+NO,: 1,4-2,01:8,0 g/test Gränsvärdet används endast för
alt klassificera teknik (<l,4 I: 15,0 g/test, >2,0 1: 6,5 g/ test)

C. "Stockholm 1985"

NO.: 0,62 g/km NO,: 0,76 g/km

NO,,: 0,25 g/km

D. "California 1989"

Gällande ECE-norm (Regulation nr 15, inklusive
ändringsserie 04 enligt 1958 års avtal, som nämnts i punkt 16 ovan), även antaget
av EG (Direktiv 83/351/ EEC). ECE R.15 testcykd för stadskörning.
Emissionsgränserna varierar med fordonets vikt.

Normer som skall införas inom EG 1988-1993 enligt överläggningar
vid 1985 års Luxem-bourg-möte med EG:s ministerråd; slutligt beslutade i
december 1987. ECE R.15 testcykd för stadskörning tillämpas. Gränsvärdet för
motorer > 2,0 1 motsvarar generellt gränsvärdet enligt US 1983. Gränsvärdet
för motorer <l,4 1 är provisoriskt; det definitiva gränsvärdet skall utarbetas
senare. Gränsvärdet för motorer 1,4-2,0 gäller alla dieselbilar > 1,4 I.

Normer för nationell lagstiftning baserade på "master
document" utarbetade efter mötet i Stockholm år 1985 med miljöministrar
från åtta länder. Motsvarar US 1987-normer. Följande testmetoder används: US
Federal Test Procedure (1975)

Testmetod för bränsleekonomi vid landsvägskörning.

Normer som skall införas i Kalifornien, USA, fr.o.m. 1989
års modeller. US Federal Test Procedure.

Tabell 3: Tekniker för bensinmotorer, emissionsprestanda,
kostnader samt bränsleför- Prop. 1989/90: 5

brukning enligt olika normer för utsläpp Rilaea 7

Norm Teknik Total minskning Ö kad tillverk- Br ä nslef ö r-

av NO,' ningskostnad brukning

(%) (Schweizerfranc index'

______________________________ 1986)______________

A. Gängse teknik (konven- -' - 100

tionell explosionsmotor

med förgasare)

B. (a) Bränsleinsprutning + 25 200 105

EGR + sekundärluff

(b) trevägskatalysator 55 150 103

utan styrsystem

( + EGR)

(c) Lean-burnmotor med 60 200-600 90

oxiderande kataly

sator (+EGR)*

C. Trevägskatalysator
med 90 300-600 95

styrsystem

D. Trevägskatalysator
med 92 350-650 98

styrsystem ( +EGR)

' De beräknade minskningarna av NO,-emissioner och
bränsleförbrukningsindex

gäller europeiska bilar i mellanklassen under normala
europeiska körförhållanden.

- Det skulle vara mera realistiskt att uttrycka ökade
tillverkningskostnader i procent

av hela bilkostnaden. Eftersom kostnadsberäkningarna i
första hand skall tjäna som

jämförelsematerial i relativa termer, har dock uppgifterna
i originaldokumenten

behållits.

Faktor för totalt utsläpp av NO, = 2.6 g/km.

* Med "EGR" avses avgasåterföring ("exhaust
gas recirculation").

* I sin helhet baserat på data från
experimentmotorer. F. n. förekommer knappast

någon produktion av fordon med leanbum-motorer.

23.
Normerna för utsläpp A, B, C och D innefattar gränsvärden för kolväten (HC)
och koloxid (CO) förutom för NO,. Beräknade minskningar i utsläppen av dessa
föroreningar i förhållande till kraven enligt ECE R. 15-04 redovisas i tabell
4.

Tabell 4: Beräknade minskningar av HC- och CO-utsIäpp från
bensindrivna personbilar med olika tekniker

Norm Minskning av Minskning av

HC-utsläpp
(%) CO-utsläpp (%)

C. D.

(a)

30-40

50

(b)

50-60

40-50

(c)

70-90

70-90

90

90

90

90

24. Dieselbilar kan för
närvarande uppfylla utsläppskraven beträffande NO, enligt normerna A, B och C.
Stränga krav vad gäller partikelutsläpp, tillsammans med de höga kraven för
utsläpp av NO, enligt normen D, betyder att dieselbilarna måste utvecklas
vidare, troligen med elektronisk styrning av bränslepumpar, avancerade bränsleinsprutningssystem,
avgasåterföring och partikelfällor. Sådana fordon finns för närvarande endast
på försöksstadiet. (Se även tabell 6, not 1).

32

övriga
lätta fordon (N,)

25.
Samma metoder som används för personbilar kan tillämpas men begränsningar i
utsläpp av N0„ kostnader och kommersiella ledtidsfaktorer kan variera.

Prop. 1989/90:5 Bilaga 2

Tunga
bensindrivna fordon (Mj, Mj, N;, NJ

26.
Denna fordonstyp saknar betydelse i Västeuropa och minskar i Östeuropa.
Gränsvärden för utsläpp av NO, enligt US 1990 och US 1991 (se tabell 5) kan nås
till låg kostnad utan att det behövs någon omfattande utveckling av tekniken.

Tunga
dieseldrivna fordon (Mj, Mj, Ny, Ns)

27. I tabell 5
redovisas tre normer för utsläpp i sammandrag. Dessa används i tabell 6 för att
dela in olika tekniker för tunga dieseldrivna fordon efter förmåga att minska
utsläpp av NO,. När det gäller motorer sker för närvarande en övergång från sugmotorer
till turboladdade motorer. Denna utveckling bör medföra förbättrade prestanda
när det gäller bränsleförbrukning. Jämförande beräkningar av bränsleförbrukning
har därför inte tagits med. Tabell 5: Normer för avgasutsläpp

Norm

NO,-gränser
(g/kWh)

Anmärkningar

II III

ECE R.49

US-1990 US-1991

18,0

8,0

6,7

Test med
13 belastningssteg Körcykelprov Körcykelprov

Tabell
6: Tekniker för motorer i tunga dieselfordon, emissionsprestanda' och kostnader
enligt olika utsläppsnormer

Norm

Teknik

Beräknad
minskning av NO,-utsläpp (%)

Ökad
kostnad för tillverkning (1984 US$)

III

Gängse konventionell —

dieselmotor
med

direktinsprutning

Turboladdning + 40

efterkylning + fördröjd bränsleinsprutning (Modifierad
brännkammare och portar) (Sugmotorer klarar knappast detta gränsvärde)

Vidareutveckling
av 50

tekniker enligt II samt styrning av bränsleinsprutning och
elektronik

$115

(varav $69
för att uppnå gränsvär det för NO,)

$404

(varav $68
för att uppnå gränsvärdet för NO,)

' Sämre dieselbränsle
inverkar negativt på utsläppen och kan påverka bränsleförbrukningen för såväl
tunga som lätta fordon.

Det är
alltjämt nödvändigt att verifiera tillgången i större skala på nya komponenter.
' Åtgärder för alt minska partikelutsläpp m. m. svarar för återstoden.

33

Norstedts
Tryckeri, Stockholm 1989