Prop. 1989/90:50

Regeringens proposition 1989/90:50

om inkomstskatten för år 1990, m. m.

Prop. 1989/90:50

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har lagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 9 november 1989.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof
Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs förslag fram om ell första steg i genomförandet av skattereformen
år 1990. BeträiTande den statliga skatteskalan innebär förslaget att gmndbdoppet
sänks från 5 till 3% för beskattningsbara inkomster upp till 75 000 kr. samt
från 17 till 10% för inkomster över 75 000 kr. Skattesatserna för
tilläggsbeloppet kvarstår oförändrade. Högsta marginalskattesatsen blir 65%
vid en kommunalskattesats om 30%.

Som
en följd av de nya taxeringsvärdena för småhus som skall gälla fr. o. m. år
1990 och som ett led i skattereformen föreslås att beskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter
ändras. Detta sker genom att den nuvarande progressiva intäktsschablonen
ändras till att bli proportionell. Denna sätts till 1,5% av hela
taxeringsvärdet. Skattepliktsgränsen för uttag av förmögenhetsskatt hos fysisk
person m. fl. höjs från 400000 kr. till 800000 kr. Justeringar görs i
förmögenhetsskatteskalan i övrigt.

För
alt finansiera den föreslagna statsskattesänkningen föreslås en rad åtgärder
som samtidigt innebär en anpassning till det nya skattesystemet.

Värdet
av bilförmån höjs från 22 till 30% av nybilspriset för bil som inte är äldre än
tre år och från 18 lill 25 % för äldre bilar.

Vissa
skärpningar sker i fråga om förmånsbeskattningen av anställdas förvärv av s. k.
personalkonvertibler.

Beskattningen
av statliga och kommunala traktamentsersättningar vid tjänsteresa som inte är
förenad med övernattning samt resekostnadsersättningar ändras så att dessa
blir skattepliktiga. Samtidigt slopas avdragsrätten för ökade levnadskostnader
vid endagsförrättningar.

Avdrag
för kostnad för egen bil i tjänsten föreslås få göras med ett schablonbelopp om
11 kr. per mil oavsett körsträcka.

I
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 50

Underlaget
vid beräkning av den statliga fastighetsskatten för hyreshus- Prop.
1989/90: 50 enheter föreslås höjt från 55 till 65 % av taxeringsvärdet.

På
kapitalbeskattningens område föreslås följande åtgärder. Den skattepliktiga
andelen av reavinst på äldre aktier m. m. höjs från 40 till 50%. Samtidigt höjs
avdragsrätten för reaförluster i samma mån. Avdraget för pensionsförsäkringspremie
reduceras år 1990 till 75% av premiebeloppet.

Energiområdet,
med undantag föir flygfotogen och flygbensin, mervärde-skattebdäggs den 1 mars
1990. För värme producerad i fjärrvärmeverk tas ingen mervärdeskatt ut under år
1990. Punktskatten på elkraft sänks generellt med 2 öre per kilowattimme. Hämtöver
sänks beskattningen av elkraft i vissa kommuner med ytterligare 5 öre per
kilowattimme. Skallen på oblyad bensin höjs den 1 januari 1990 med 34 öre per
liter och på blyad bensin med 38 öre per liter. En höjning av kilometerskatten
för personbilar görs den 1 mars 1990.

Mervärdeskatten
föreslås utvidgad till atl omfatta tillhandahållande av vatten samt tjänster
avseende avloppsrening och sophämtning. De särskilda reduceringsreglerna för
serverings- och hotelltjänster slopas.

Bestämmelserna
om försäljningsskatt på motorfordon föreslås ändrade så att skaltepliktsgränsen
för lastbilar med skåpkarosseri och bussar höjs från 3000 kg till 3 500 kg
totalvikt. Viktgränsen 3 500 kg föreslås tillämpad även avseende rätten till
avdrag för mervärdeskatt vid anskan"ning av fordon och då del gäller
skrotningspremie och skrotningsavgift enligt bilskrotningslagstiftningen.

På
företagsbeskattningsområdet föreslås ändrade regler i huvudsak redan vid 1990
års taxering (inkomståret 1989). En sänkning av bolagsskatten föreslås från
nuvarande 52 till 40%. Parallellt med detta slopas rätten till avdrag för
avsättning till allmän investeringsfond samtidigt som utrymmet för
lagernedskrivning begränsas från 50 till 40%. Den särskilda avdragsrätten för
avskrivning på skeppskontrakt m. m. föreslås avskaffad. Detsamma gäller rätten till
primäravdrag på byggnader.

Beträffande
det tillfälliga obligatoriska sparandet föreslås dels att spar-belopp för 1989
som understiger 300 kr. skall återbetalas i juni 1990, dels att för 1990 skall
personer, vars sparbdopp understiger 1 OOOkr., undantas från sparskyldigheten.

Viss
insamling av uppgifter skall få göras dels efter anmaning av länsskattemyndighet
beträffande lantbruksenheter inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av
dessa, dels efter anmaning av länsskattemyndigheten beträffande
lägenhetsförsäljningar i fastigheter som ägs av bostadsrättsföreningar m.fl.

Ett
förslag läggs fram som ger regeringen möjlighet att uppdra åt riksskatteverket
att besluta om befrielse från bevillningsavgift för utländska artister.

Giltigheten
av lagen (1980:865) rnot skatteflykt, som varit i kraft sedan den 1 januari
1981 och gäller t. o.m, år 1989, förlängs t. o.m. år 1990.

Giltigheten
av den särskilda regeln om skattefrihet för svenska sjömän vid ombordanställning
på utländskt fartyg i vissa fall, förlängs till att gälla även vid 1991 års
taxering.

De
nya bestämmelserna, utom vissa av reglerna på energi- och vägtrafik- 2

området och
företagsskatteområdet samt artistbeskattningen, föreslås gäl- Prop.
1989/90:50 la fr.o.m. den 1 januari 1990.

1 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom
föreskrivs att 10 § 1 mom. och 10 a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

10§
1 mom. För fysiska personer och dödsbon beräknas gmndbdopp och tilläggsbelopp
enligt följande.

Gmndbdoppet
utgör 100 kronor Gmndbdoppet utgör 100 kronor

samt: samt:

när
beskattningsbar inkomst inte när beskattningsbar inkomst inte

överstiger
7,5 basenheter: överstiger 7,5 basenheter:

5
procent av den beskattningsbara 3 procent av den beskattningsbara

inkomsten; inkomsten;

när
beskattningsbar inkomst när beskattningsbar inkomst

överstiger
7,5 basenheter: överstiger 7,5 basenheter:

gmndbdoppet
för 7,5 basenheter gmndbdoppet för 7,5 basenheter

och
17 procent av återstoden. och 10 procent av återstoden.

Tilläggsbeloppet
utgör:

när
underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter: 14
procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter; när underlaget
överstiger 19 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av
återstoden.

lOaf

För
svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, andra ekonomiska
föreningar än sambruksföreningar, familjestiftelser, svenska aktiejbnder.
svenska försäkringsanstalter som inte är aktiebolag, utländska juridiska personer.
Sveriges allmänna hypoteh.-bank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. hypoteksföreningar
samt sådana juridiska personer som enligt JÖrfattning eller på därmed jämförligt
sätt bildats JÖr att förvaf ta samfällighet och som skall erlägga skatt för
inkomst utgör grundbeloppet, om inte annat föreskrivs i andra stycket, 52
procent av den beskattningsbara inkomsten.

För
skattskyldiga som avses i 7 § För andra skattskyldiga än såda-4 mom. och
andra skattskyldiga än na som avses i 10 § 1 mom. utgör

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

- Senaste lydelse 1988:1524.

Senaste lydelse 1986:1226. 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:50

dem som avses i 10 § 1
mom. eller i första stycket här ovan utgör gmndbdoppet 40 procent av den
beskattningsbara inkomsten. För livförsäkringsanstalter såvitt angår försäkringsrörelsen
utgör dock grundbeloppet 50 procent av den beskattningsbara inkomsten.

gmndbdoppet 40 procent av
den beskattningsbara inkomsten. Dock utgör grundbeloppet för famidestif telser 52procent
av den beskattningsbara inkomsten och för livförsäkringsanstalter såvitt
angår försäkringsrörelsen 50 procent av den beskattningsbara inkomsten.

Med
familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna
lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas såvitt avser 10 a §
första gången vid 1990 års taxering och såvitt avser 10 § 1 mom. första gången
vid 1991 års taxering.

Äldre
bestämmelser i 10 a § tillämpas vid 1990 års taxering i fråga om skattskyldiga
vars räkenskapsår avslutats föreden 31 december 1989.

2 Förslag
till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Prop. 1989/90:50

Härigenom
föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) tie/iatt 24 §2 mom.,32 §3
mom.,33 § 1 mom., 35 §3 mom., 46 §2 mom., punktema 3 och 6 av anvisningarna
till 22 §, punkt 7 av anvisningarna lill 29 §, punktema 3 a och 4 av
anvisningarna till 32 §, punkt 3 av anvisningarna till 33 § , punkt 3 av anvisningama
till 36 §, punkt 4 av anvisningama till 41 §, punkt 2 av anvisningama lill 42 §
och punkt 3 av anvisningama till 54 § skall ha följande lydelse,

dels att del i lagen
skall införas en ny bestämmelse, punkt 5 av anvisningarna till 42 §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 mom. Är annan
fastighet inrättad till bostad åt en familj (enfa-miljsfastighet) eller två
familjer (tvåfamiljsfastighet) och föreligger inte fall, som avses nedan i
sista stycket, tas som intäkt av fastigheten upp ell belopp motsvarande för
helt år räknat en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde året
före taxeringsåret. Har taxeringsvärde inte bestämts för året före taxeringsåret,
beräknas intäkten på gmndval av fastighetens värde, uppskattat enligt de gmnder
som gällde för bestämmande av taxeringsvärde för året före taxeringsåret.

2
mom.' Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj (enfa-miljsfastighet)
eller två familjer (tvåfamiljsfastighet) och föreligger inte fall, som avses
nedan i sista stycket, tas som intäkt av fastigheten upp ell belopp
motsvarande för helt år räknat två procent av den del av fastighetens
taxeringsvärde året före taxeringsåret som inte överstiger 450 000 kronor,
fyra procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 450000 kronor men
inte 600 000 kronor, sex procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger
600000 kronor men inte 750000 kronor och åtta procent av den del av
taxeringsvärdet som överstiger 750000 kronor Har taxeringsvärde inte bestämts
för året före taxeringsåret, beräknas intäkten på gmndval av fastighetens värde,
uppskattat enligt de gmnder som gällde för bestämmande av taxeringsvärde för
året före taxeringsåret.

Vad
i första stycket sagts skall gälla även fastighet, som delvis använts i ägarens
egen rörelse, om fastigheten i övrigt är inrättad för ändamål som avses i
nämnda stycke. 1 sådant fall skall till gmnd för beräkningen av intäkten av
fastigheten läggas det i första stycket avsedda värdet på fastigheten minskat
med den del av samma värde, som kan anses belöpa på den i rörelsen använda
fastighetsdelen.

Har fastighet, som avses i
första eller andra stycket och som är avsedd för användning under hela året, på
gmnd av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse eller till följd av ägarens
avflyttning från orten eller annan

'
Senaste lydelse 1980:1054.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:50

sådan
särskild omständighet inte kunnat utnyttjas under viss lid eller har i sådan
fastighet för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får den enligt
första eller andra stycket beräknade intäkten nedsättas med hänsyn till den
omfattning, vari fastigheten inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit
fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning
dock inte ske.

Vad
i detta moment stadgas skall inte tillämpas beträffande fastighet eller, i fall
som avses i andra stycket, fastighetsdel, vilken i inte allenast ringa
omfattning bmkar utnyttjas i förvärvssyfte på annat sätt än för uthyrning till
stadigvarande bostad eller som bostad för ägaren. Bestämmelsema i detta moment
skall inte heller tillämpas beträffande publikt boställe.

32 §

3 mom. Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till
bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade
kostnader med undantag för traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte
varit förenad med övernattning samt resekostnadsersättning. Såsom intäkt
upptages således icke:

utlandstillägg
och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid
utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet;

förvaltningskostnadsbidrag
och anslag till andra expenser;

å
stat uppförd häst- och båtlega;

till
beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

traktamentsersättning vid resa i tjänsten som varit förenad med övernattning;

kostnadsersättning
för vård av person i enskilt familjehem;

ägande
i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma
därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av dänned
avsedda utgifter.

3
mom. Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av
särskilda," med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, såsom:

utlandstillägg
och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid
utrikesförvaltningen dier i svensk biståndsverksamhet;

förvaltningskostnadsbidrag
och anslag till andra expenser;

å
stat uppförd häst- och båtlega;

till
beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

resekostnads-
och traktamentser-sätlning;

kostnadsersättning
för vård av person i enskilt familjehem;

ägande
i följd härav skallskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma
därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed
avsedda utgifter.

Bestämmelserna
i första stycket tillämpas även på motsvarande kostnadsersättning som anvisats
av kommun eller som bekostas av Nordiska ministerrådet i samband med arbete
inom ramen för det nordiska tjänste-mannaulbytet. Bestämmelserna tillämpas
vidare — i den omfattning som anges i punkt 7 Qärde stycket av anvisningarna —
på kostnadsersättningar

-Senaste
lyddse 1987:1303.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:50

som
anvisats av styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är utländsk
medborgare och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i
Sverige. Riksskatteverket får också, när skäl föreligger, förklara att reglerna
i första stycket skall tillämpas på motsvarande ersättning, som anvisats av
annan offentlig institution. Sådant beslut får, när omständigheterna
föranleder det, återkallas av riksskatteverket. Mot beslut, som riksskatteverket
meddelat enligt detta stycke, får talan inte föras.

33
§ / mom. Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka äro
att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för samma
kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt, ej
skall upptagas såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet
härmed ske för, bland annat:

avgifter som den skatlskyldige
i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annoriedes
än genom försäkring;

hyra eller annan kostnad
för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv
vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde,
som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat;

förlust å medel, för
vilka den skattskyldige varit på gmnd av sin tjänst redovisningsskyldig;

kostnad för resor i
tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför
anvisad;

Avdrag
får i enlighet härmed ske för, bland annat:

avgifter
som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes
pensionering annoriedes än genom försäkring;

hyra
eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den
skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad
för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som
han själv avlönat;

förlust
å medel, för vilka den skattskyldige varit på gmnd av sin tjänst
redovisningsskyldig;

ökad
levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten som varit
förenad med övernattning, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning
varit därför anvisad;

färdkostnad för resa i tjänsten;

kostnad för
facklitteratur, instmment och dylikt, som varit nödigt för tjänstens
fullgörande.

kostnad
för facklitteratur, instmment och dylikt, som varit nödigt för tjänstens
fullgörande.

I
fråga om rätt till avdrag för ränta på skuld som den skattskyldige ådragit sig
för sin utbildning eller annars i och för tjänsten gäller 39 § 1 mom.

Senaste
lyddse 1987:1303.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:50

35 § 3 mom.'*
Realisationsvinst på gmnd av avyttring av aktie, andel i aktiefond, delbevis
eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekonomisk förening eller i
handelsbolag eller annan rättighet som är jämförlig med här avsedd andelsrält
eller aktie är i sin helhet skattepliktig, om den skattskyldige innehaft
egendomen mindre än två år. Detsamma gäller realisationsvinst vid avyttring av konvertibeU
skuldebrev, optionsrätt eller företrädesrätt till teckning av konvertibelt
skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt. Med optionsrätt avses
rätt till nyteckning eller köp av aktie som blivit utfäst i förening med
skuldebrev. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt
detta stycke under ett beskattningsår, minskat med avdragsgill förlust vid
avyttring samma år av egendom som avses i detta stycke, får den skattskyldige
göra avdrag med 1000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga vad som svarar
mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta
stycke, minskat med avdragsgill förlust som nyss nämnts. För vissa aktier och
andelar tillämpas bestämmelserna i 3amom. Avyttring av andel i sådan aktiefond,
som avses i punkt 10 av anvisningarna till 38 §, skall redovisas endast i inkomstslaget
kapital.

Avyttrar skaltskyldig
egendom som avses i detta moment och som den skattskyldige innehaft två år eller
mera, är 40 procent av vinsten skattepliktig. Från sammanlagda beloppet av
skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under ett beskattningsår,
minskat med avdragsgill del av förlust vid avyttring samma år av egendom som
avses i detta stycke, får den skatlskyldige göra avdrag med 2000 kronor. Avdraget
får dock inte överstiga vad som svarar mot sammanlagda beloppet av
skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke, minskal med avdragsgill
del av förlust som nyss nämnts.

Avyttrar skattskyldig
egendom som avses i detta moment och som den skatlskyldige innehaft två år eller
mera, är 50 procent av vinsten skattepliktig. Från sammanlagda beloppet av
skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under ett beskattningsår,
minskat med avdragsgill del av förlust vid avyttring samma år av egendom som
avses i detta stycke, får den skattskyldige göra avdrag med 2 000 kronor. Avdraget
får dock inte överstiga vad som svarar mot sammanlagda beloppet av
skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke, minskat med avdragsgill
del av förlust som nyss nämnts.

Kan tillämpning av
föregående stycke antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från
allmän synpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge
befrielse därifrån helt eller delvis, om företag som berörs av
strukturrationaliseringen gör framställning om detta senast den dag avyttringen
sker.

Har egendom som avses i
detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2 § första
stycket 1) lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst,
är — oavsett lidpunkten för förvärvet — endast 40 procent av vinsten
skattepliktig.

Har egendom som avses i
detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2 § första
stycket 1 lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, är
— oavsett tidpunkten för förvärvet — endast 50 procent av vinsten
skattepliktig.

' Senaste lydelse 1986:971.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

Bestämmelsen
i 2 mom. tredje stycket äger motsvarande tillämpning på egendom som avses i
detta moment.

Har
fastighet överlåtits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening
genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av någon som har
ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, beräknas
skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i
bolaget eller föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller andelen
svarande andel av fastigheten. Vad nu sagts får inte föranleda att
skattepliktig realisationsvinst beräknas lägre eller att avdragsgill realisa-tionsföriust
beräknas högre än enligt reglerna i detta moment. Bestämmelserna i delta
stycke gäller endast om sådan fastighet utgör bolagets eller föreningens
väsentliga tillgång. De gäller dock inte vid avyttring av aktie i sådant
bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som avses i punkt 2 femte
stycket av anvisningarna till 38 § , om avyttringen avser endast rätt till viss
eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten. Lika med
lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss åtgärd med åberopande
av fångeshandlingen. Om vinsten vid försäljning av aktie eller andel på grund
av bestämmelserna i delta stycke beräknas enligt de regler, som gäller för
beräkning av vinst vid avyttring av fastighet, skall avyttringen anses ha
avsett den mot aktien eller andelen svarande andelen av fastigheten.
Motsvarande gäller vid avyttring av konvertibelt skuldebrev som utgivits eller
optionsrätt som utfästs av aktiebolag som nu sagts. Har aktiebolaget utgivit konvertjbla
skuldebrev eller utfäst optionsrätter skall aktiens, skuldebrevels eller
optionsrättens andel av fastigheten anses motsvara aktiens, skuldebrevets eller
optionsrättens andel av summan av dels alla aktier i bolaget, dels alla aktier
till vilka de konvertibla skuldebreven kan utbytas och dels alla aktier vilka
kan nytecknas med stöd av optionsrätterna.

Avyttrar
skattskyldig aktie i aktiebolag och finns vid avyttringen obeskattade
vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess tillgångar före avyttringen
av aktien överlåtits på den skattskyldige eller annan, skall som skattepliktig
realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Vid
bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av bolagets tillgångar ägt
mm skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två år efter avyttringen av
aktien, direkt eller genom förmedling av annan, överlåts på den skattskyldige
eller honom närstående person eller på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk
förening, vari den skattskyldige eller honom närstående person har ett
bestämmande inflytande. Har överlåtelse av tillgång i bolaget ägt mm efter
utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst vid avyttringen
av aktie i bolaget uppkom, skall realisationsvinst enligt detta stycke tas till
beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad
nu sagts äger motsvarande tillämpning vid avyttring dels av konvertibelt skuldebrev
som utgivits eller optionsrätt som utfästs av sådant aktiebolag som avses i
första meningen av detta stycke, dels av andel i handelsbolag eller ekonomisk
förening. Riksskatteverket får medge undantag från detta stycke, om det kan
antas atl avyttringen skett i annat syfte än atl erhålla obehörig förmån vid
beskattningen. Mot beslut av verket i sådan fråga får talan inte föras.

Avyttrar
skattskyldig aktie i ett aktiebolag, vari aktierna till huvudsaklig del ägs
eller på därmed jämföriigt sätt innehas — direkt eller genom förmedling av
juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer (fåmansbolag),
till ett annat fåmansbolag, vari aktie — direkt

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:50

eller
genom förmedling av annan — ägs eller inom två år efter avyttringen vid något
tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eller honom närstående person,
skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller
för aktien. Lika med aktieinnehav i det bolag, som förvärvat aktien, anses den
skattskyldiges aktieinnehav i ett annat fåmansbolag, som inom två år efter avyttringen
förvärvar större delen av tillgångama i något av fåmansbolagen. Har
överlåtelse av aktie i det förvärvande bolaget eller i bolag, som förvärvat
större delen av tillgångama i något av fåmansbolagen, ägt mm efter utgången av
det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst enligt detta
stycke uppkom får realisationsvinsten tas till beskattning på samma sätt som
vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu föreskrivits i fråga om
avyttring av aktie i fåmansbolag äger beträffande sådant bolag motsvarande
tillämpning i fråga om avyttring dels av konvertibelt skuldebrev eller
optionsrätt, dels av teckningsrätt till aktie, dels av företrädesrätt till
teckning av konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt och
dels av annan rättighet jämförlig med aktie. Bestämmelsema i detta stycke äger
motsvarande tillämpning också i fråga om handelsbolag eller ekonomisk förening
och avyttring av andel i sådant bolag eller sådan förening. Sker avyttringen av
organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga
skäl, kan regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, för särskilt
fall medge undantag från tillämpning av detta stycke.

Som
närstående person räknas i detta moment föräldrar, far- eller morföräldrar,
make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling
samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare.
Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbam.

46
§ 2 mom. Skattskyldig, som har varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret,
får dessutom göra avdrag:

1) för
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den

utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningama;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som
inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3) för obligatoriska avgifter som den skattskyldige, på gmnd av arbete i ett
annat nordiskt land, enligt slutligt fastställd debitering skall betala i överensstämmelse
med den konvention som avses i förordningen (1981:1284) om tillämpning av en
konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge
om social trygghet, om den avgiftsgmndande intäkten tas lill beskattning för
beskattningsåret i Sverige;

4) för belopp som den skatlskyldige under beskattningsåret har betalat
för eller tillgodoräknats som underhåll lill icke hemmavarande barn intill dess
bamet fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om del genomgår gmndskola,
gymnasieskola eller därmed jämförlig gmndutbildning, dock högst med 3000 kronor
för varje barn;

6)
för avgift som den skatlskyldige har betalat under beskattningsåret för annan
pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, i
den omfattning som framgår av punkt 6 av anvisningarna.

=
Senaste lydelse 1986:1113. 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

Har
skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt,
medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring och
underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6), endast i den mån hänsyn
inte tagits lill understödet, avgiften eller underhållsbidraget vid beräkningen
av sjömansskatt.

Om
skattskyldig varit bosalt här i riket endast under en del av beskattningsåret,
medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid.

Vid 1991 års taxering medges avdrag med endast 75 procent av det belopp
som följer av första stycket 6.

Anvisningar

tiill
22 §

3.*
Utgifter för anskaffande av driftbyggnad som är belägen på fastigheten, däri
inbegripet för driften behövliga bostadsbyggnader, dras av genom årliga
värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss
procent för år räknat av byjnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från
den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. 1 fråga om en byggnad, som är
avsedd all användas endast etl fåtal år, får dock anskaff-ningsutgiftema i sin
helhet dras av det år då byggnaden anskaffades.

Som
för driften behövlig bostadsbyggnad anses dels byggnad, som är upplåten lill
personal (personalboslad), dels ock ägares eller bmkares bostadsbyggnad, i den
mån byggnaden inte representerar ett större värde än som behövs för jordbmk
eller skogsbmk av motsvarande storlek. Avdrag får sålunda avse endast så stor
del av värdeminskningen som kan anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med
ekonomibyggnad avses annan driflbyggnad än bostadsbyggnad.

1
en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för sådana delar och
tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i driften
(byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier sådana
tillgångar som bås, box eller spika, båsavskiljare, foderbord, fodergrind,
vattenkopp, spaligolv, utmstning för skrap- och svämut-gödsling med tillhörande
urinbmnn eller gödselbehållare, gödselstad, mjölkningsanläggning, kylbassäng,
pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är avsedd för
driften eller fläkt eller ventilationsanordning. Som byggnadsinventarier
räknas också sådana tillgångar som silo- eller torkanläggning, fast
transportör, hiss eller liknande. Däremot inräknas i anskaffningsvärdet för en
byggnad utgifter för sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens
allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller
gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är
avsedd för såväl en byggnads användning i driften som byggnadens allmänna
användning fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till
hur stor del av ledningen som tjänar driften respektive byggnadens allmänna
användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier
om utgifterna för ledningen till minsl tre fjärdedelar kan anses hänförliga till
driften. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses
hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet
hänföras till byggnaden.

' Senaste lydelse 1984:1060. 12

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:50

I
fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkt 5
gäller för maskiner och andra för stadigvarande bmk avsedda inventarier.

Av
punkt 4 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hörande ledningar
inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har
en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den
skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till anskaffningsvärdet
hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad samt värde av byggnad som
enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör intäkt av jordbmksfastighei
för jordägaren. Har en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Har
byggnader förvärvats tillsammans med den mark på vilka de är belägna, anses så
stor del av vederlaget för fastigheten belöpa på särskilda byggnader eller
byggnadsbestånd som det vid fastighetstaxeringen fastställda eller med
tillämpning härav beräknade värdet av skilda byggnader eller byggnadsbestånd
utgör av faslighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses
belöpa på byggnader kan även innefatta byggnadsinvenlarier. Vederlaget för bygg-nadsinvenlarier
skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnader erhålls. Det
sammanlagda anskaffningsvärdet för byggnadema får jämkas om den del av
vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnadema
jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av
mark, växande skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m. m. som har
förvärvats. Har den skattskyldige eller någon, som slår honom nära, vidtagit
åtgärder för att den skatlskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre
anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett
för alt åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall
anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Har
en investeringsreserv e. d. eller näringsbidrag tagils i anspråk för anskaffning
av en byggnad skall som anskaffningsvärde för byggnaden anses den verkliga
utgiften för byggnaden minskad med det ianspråktagna beloppet.

Övergår
en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle
ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden.

Procentsatsen
för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn till den
tid vamnder byggnader av olika slag anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas
även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma
att röna inflytande av framlida rationaliseringar, teknikens utveckling,
omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Har en byggnad uppförts av
en nyttjanderättshavare och är jordägaren inte enligt nyttjanderättsavtalet
skyldig att vid nyttjanderättstidens utgång eller avtalets upphörande lösa
byggnaden, skall särskild hänsyn tas till delta förhållande.

Skattskyldig
får ifråga om ekono

mibyggnad och personalbostad göra

avdrag inom avskrivningsplanen —

utom med årliga värdeminsknings

avdrag — tned 10 procent av de på

planen upptagna utgifterna för ny-,

till- eller ombyggnad (primärav- .t

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:50

drag).
Primäravdraget medges med 2 procent för år räknat från den tidpunkt då
byggnaden eller den till-eder ombyggda delen av byggnaden har fördigstädts.
Förvärvas byggnaden av en ny ägare, Jår denne tillgodogöra sig de
primäravdrag som återstår för den förre ägaren.

Utrangeras
en driftbyggnad, får avdrag göras för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet
i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av
byggnadsmaterial e.d. i samband med ut-rangeringen.

6.
Avdrag för värdeminskning av tillgång som avses i punktema 3 — 5 medges endast
skattskyldig ägare av tillgången, om inte annat följer av andra och tredje
styckena.

Har en arrendator eller
en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för ny-, till-, eller ombyggnad
eller annan därmed jämförlig förbättring av en fastighet, som han innehar
med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare lill vad som har
utförts, får nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter genom årliga
värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 10
procent för år räknat av anskaffningsvärdet av täckdike och till 5 procent
för år räknat av anskaffningsvärdet av andra markanläggningar eller av byggnader.
I fråga om byggnader eller markanläggningar, som är avsedda att användas
endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av del
år då tillgången anskaffades.

Har
en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för ny-, till-,
eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av en fastighet, som
han innehar med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare till vad
som har utförts, får nyttjande- rättshavaren dra av dessa utgifter genom årliga
värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 10
procent för år räknat av anskaffningsvärdet av täckdike och till 5 procent för
år räknat av anskaffningsvärdet av andra markanläggningar eller av byggnader.
Dessutom har nyttjan-derättshavaren — såvitt gäller byggnader — rätt tdl
primäravdrag en ligt punkt 3 tionde stycket. I fråga om byggnader eller
markanläggningar, som är avsedda att användas endast ett fåtal år, får dock
an skaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då tillgången anskaf fades.

Har
en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för anskaffande
av byggnadsinventarier, markinventarier eller maskiner och andra för
stadigvarande bmk avsedda inventarier, som han innehar med nyttjanderätt, och blir
jordägaren omedelbart ägare till vad som har anskaffats, får nyttjanderättshavaren
dra av dessa utgifter enligt bestämmelserna i punkt 5.

Har
nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av jordägaren för vad som har
anskaffats, får nyttjanderättshavaren på en gång göra avdrag för vad som
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, dock inte med högre be-

Senaste lydelse 1981:295.

14

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90: 50

lopp
än ersättningen. Del beskattningsår då nyttjanderätten upphör får nyttjanderättshavaren
göra avdrag med oavskriven del av anskaffningsvärdet.

till
29 §

7.*
Utgifter för anskaffande av en byggnad, som är avsedd för användning i ägarens
rörelse, dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt
avskrivningsplan till viss procent för år räknat av byggnadens
anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har
färdigställts. 1 fråga om en byggnad, som är avsedd att användas endast ett
fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då
byggnaden anskaffades.

I
en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för sådana delar och
tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för rörelseändamål
(byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier i en
industribyggnad tillgångar avsedda för den industriella driften, såsom
maskiner, anordningar för godstransport som t. ex. räls, traversbanor och
hissar, behållare, ställningar för lagring e. d., samt anordningar för
användningen av dessa tillgångar som t.ex. särskilda funda-ment. Som
byggnadsinventarier räknas vidare ledningar för vatten, avlopp m.m., avsedda atl
direkt tjäna den industriella driften, och speciella värmeanläggningar,
ventilationsanordningar och särskilda skorstenar för avledande av gaser och
annat som alstras vid produktionen. Som byggnadsinventarier i en byggnad som
är avsedd för affärsändamål räknas exempelvis hyllor, diskar eller annan
butiksinredning, miltrappor m. m. Tjänstgör en konstmktion, för vilken etl
byggnadsvärde har fastställts vid fastighetstaxeringen, i sin helhet eller till
viss del som maskin eller redskap, såsom kan vara fallet med oljecisterner och
siloanläggningar, anses en sådan konstmktion som byggnadsinventarier. Däremot
inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar
som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten,
avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet
för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads användning för
rörelseändamål som byggnadens allmänna användning fördelas mellan
byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen
som tjänar rörelseändamålet respektive byggnadens allmänna användning.
Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier om
utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till
rörelseändamålet. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan
anses hänföriiga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin
helhet hänföras till byggnaden.

I
fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkterna 3 —
5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Av
punkt 16 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hörande
anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har
en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den
skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till anskaffningsvärdet
hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad. Har en byggnad förvärvats
genom köp, byte eller därmed jämföriigt fång, skall den verkliga utgiften
utgöra anskaffningsvärdet. Förvärvades byggnaden

'
Senaste lydelse 1984:1060. 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

tillsammans
med den mark på vilken den är belägen, anses så stor del av vederlaget för
fastigheten — i förekommande fall efter avdrag för egendom som avses i 2 kap. 3
§ jordabalken — belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen
fastställda byggnadsvärdet utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som
enligt denna beräkning anses belöpa på byggnaden kan även innefatta
byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier skall avräknas,
varefter anskaffningsvärdet för byggnaden erhålls. Om den dd av vederlaget för
fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnaden jämte
byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller understiga etl skäligt
markvärde, får dock det för byggnaden beräknade anskaffningsvärdet jämkas. Har
den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärder för att
den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än
som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem
bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i
skälig mån jämkas.

Har
en investeringsreserv e. d. eller näringsbidrag tagits i anspråk för
anskaffning av en byggnad, skall som anskaffningsvärde för byggnaden anses den
verkliga utgiften för byggnaden minskad med det ianspråktagna beloppet.

Övergår
en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämföriigt
fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle
ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden.

Procentsatsen
för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn till den
tid byj;gnaden anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter
som att byggnadens användningstid kan antas komma att röna inflytande av
framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och
liknande förhållanden. Är på grund av särskilda omständigheter av annan art än
nyss nämnts byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort
tid, skall hänsyn tas även till detta. Så kan vara fallet exempelvis då fråga
är om en byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet eller då en
byggnad, som är belägen på annans mark och som används i rörelse, vid nyttjanderättens
upphörande inte skall lösas av jordägaren.

Skattskyldig
får i fråga om en byggnad, som är avsedd att använ das i hans rörelse, göra
avdrag inom avskrivningsplanen — ulom med årliga värdeminskningsavdrag — med 10
procent av de på planen upptagna utgifterna för ny-, tid- eder ombyggnad
(primäravdrag). Primäravdraget medges med 2 procent för år räknat från den
tidpunkt då byggnaden eller den tid- eller ombyggda delen av byggnaden har fördig
ställts. Förvärvas byggnaden av en ny ägare, får denne tillgodogöra sig de
primäravdrag som återstår för den förre ägaren.

Utrangeras
en i rörelse använd byggnad, får avdrag göras för vad som

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger 16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:50

vad
som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband med ut
rangeringen.

rill
32 § 3 a.' Har en anställd i ett aktiebolag förvärvat aktier i bolaget eller i
ett bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, lill etl pris som understiger
marknadsvärdet skall skillnadsbeloppet inte tas upp som intäkt om

1. aktier på grund av
samtidigt erbjudande har förvärvats även av andra

än bolagets anställda och aktieägare samt anställda och aktieägare i annat

bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, på samma villkor som gällt

för de anställda,

2. under 1 nämnda anställdas och aktieägares
sammanlagda aktieförvärv inte har överstigit tjugo procent av del totala
antalet utbjudna aktier,

3. den anställde därvid inte har förvärvat aktier för
ett belopp som överstiger 30000 kronor.

Vid beräkning enligt
första stycket 2 medräknas även aktier beträffande vilka en aktieägare avyttrat
sin företrädesrätt att förvärva aktier till andra än de anställda och
aktieägarna.

Vad som sägs om aktier gäller även konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis
och skuldebrev förenade med optionsrätt. Bestämmelserna i denna
anvisningspunkt gäller inte om något av nämnda slags värdepapper i det
utgivande bolaget vid tiden för de anställdas förvärv är inregistrerat vid
Stockholms fondbörs eller är föremål för handel enligt etl avtal som
bolaget har träffat med en svensk fondkommissionär med skyldighet för denne
att på begäran av envar ange kurser på värdepapperen och till dessa kurser köpa
och sälja sådana värdepapper.

Vid
tillämpning av denna anvisningspunkt jämställs styrelseledamot och
styrelsesuppleant med anställd.

4.'° I vissa tjänster
är särskild ersättning anvisad för vissa med tjänsten förenade kostnader, som
av den skattskyldige måste bestridas. I fråga om sådan ersättning skall i
beskattningshänseende skillnad göras mellan statlig eller enligt vad nedan
sägs därmed jämställd tjänst och enskild Ijänsl.

Bestämmelserna i
denna anvisningspunkt gäller inte om aktierna vid tiden för de anställdas
förvärv är inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller är föremål för handel
enligt ett avtal som bolaget har träffat med en svensk fondkommis-sionär med
skyldighet för denne att på begäran av envar ange kurser på aktierna och till
dessa kurser köpa och sälja sådana aktier.

Är fråga om statlig
tjänst, skall den anvisade ersättningen icke upptagas som intäkt av tjänsten,
liksom å andra sidan de kostnader, som skola med ersättningen bestridas, ej få
avföras såsom utgift, även om ersättningen icke förslår till kostnadernas
gäldande. Vad nu

Är fråga om statlig
tjänst, skall, med undantag för traktamentsersättning vid resa i tjänsten som
inte varit förenad med övernattning samt resekostnadsersättning, den anvisade
ersättningen icke upptagas som intäkt av tjänsten, liksom å andra sidan de
kostnader, som sko-

' Senaste
lydelse 1984:951. '" Senaste lydelse 1983:446.

17

2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:50

sagts gäller för de fall,
då den anvisade ersättningen är avsedd att täcka utgifterna i fråga. Är
ersättningen däremoi endast avsedd att utgöra ett mindre bidrag till
kostnadernas bestridande, skall ersättningen i sin helhet upptagas såsom
inläkt, medan å andra sidan kostnaderna få avdragas såsom utgift, även i den mån
de överskjuta ersättningen. Vad nu sagts skall gälla även i fråga om kommunal
tjänst så ock eljest vid anställning hos offentlig institution, beträffande
vilken förklaring enligt 32 § 3 mom. andra stycket gäller.

1
fråga om enskild tjänst skall den anvisade ersättningen upplagas såsom intäkt,
och de omkostnader, som skola därmed bestridas, avföras såsom omkostnader för
tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen icke förslår till kostnademas
gäldande, får bristen avföras å intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid märkes
dock, all, om det kan antagas, att den anvisade ersättningen beräknats med
hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt åtgå till täckande av de
omkostnader, som skola därmed bestridas, större avdrag än som svarar mot den
anvisade ersättningen bör medgivas allenast om det visas, att på gmnd av
särskilda förhållanden ersättningen varit otillräcklig för sådana skäliga
omkostnader. Å andra sidan torde i dylikt fall ofta kunna antagas, att den
anvisade ersättningen i sin helhet åtgått till de omkostnader, för vilka den
avsetts, utan atl särskild utredning i delta avseende behöver lämnas. Avdrag
med samma belopp som den anvisade ersättningen torde i regel böra medgivas i
de fall, då ersättningen ej överstiger vad som av staten i motsvarande fall
anvisas. Detta lärer exempelvis vara förhållandet beträffande de re-

lä
med ersättningen bestridas, ej få avföras såsom utgift, även om ersättningen
icke förslår till kostnademas gäldande. Vad nu sagts gäller för de fall, då
den anvisade ersättningen är avsedd att täcka utgifterna i fråga. Är
ersättningen däremot endast avsedd att utgöra ett mindre bidrag till
kostnademas bestridande, skall ersättningen i sin helhet upptagas såsom
intäkt, medan å andra sidan kostnaderna få avdragas såsom utgift, även i den mån
de överskjuta ersättningen. Vad nu sagts skall gälla även i fråga om kommunal
tjänst så ock eljest vid anställning hos offentlig institution, beträffande
vilken förklaring enligt 32 § 3 mom. andra stycket gäller.

I fråga om enskild tjänst
samt vid statlig tjänst i fråga om traktamentsersättning vid resa i tjänsten som
inte varit förenad med övernattning och resekostnadsersättning skall den
anvisade ersättningen upptagas såsom intäkt, och — med undantag för ökade
levnadskostnader vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning -
de omkostnader, som skola därmed bestridas, avföras såsom omkostnader för
tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen icke förslår till kostnademas
gäldande, får bristen avföras å intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid märkes
dock, att, om det kan antagas, atl den anvisade ersättningen beräknats med hänsyn
till vad som skäligen kan anses normalt åtgå till täckande av de omkostnader,
som skola därmed bestridas, större avdrag än som svarar mot den anvisade
ersättningen bör medgivas allenast om det visas, att på gmnd av särskilda
förhållanden ersättningen varit otillräcklig för sådana skäliga omkostnader. A
andra sidan torde i dyliki fall ofta kunna antagas, att den anvisade ersättningen
i sin helhet åtgått till de omkostnader, för vilka den avsetts, utan att
särskild utredning i detta

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:50

sekostnadsersättningar,
som i allmänhet utbetalas av de enskilda järnvägarna. 1 fråga om traktamentsersättning
gälla dock särskilda bestämmelser, se punkt 3 av anvisningarna till 33 §.

avseende behöver lämnas.
Avdrag med samma belopp som den anvisade ersättningen torde i regel böra medgivas
i de fall, då ersättningen ej överstiger vad som av staten i motsvarande fall
anvisas. Detta lärer exempelvis vara förhållandet beträffande de resekostnadsersättningar,
som i allmänhet utbetalas av de enskilda järnvägarna. Vad nu sagts om stadig
tjänst skall gälla även ifråga om kommunal tjänst så ock eljest vid anstädning
hos offentlig institution, beträfiände vilken förklaring enligt 32 § 3 mom.
andra stycket gäller. 1 fråga om traktamentsersättning och resekostnadsersättning
vid resa med egen bil gäf ler dock särskilda bestämmelser, se punkt 3 av
anvisningarna till 33 §.

3." Har skattskyldig
i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt
att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den
ökning i levnadskostnaden, som den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den
grund, att han vislats utom sin vanliga verksamhetsort, såsom för hotdlmm,
ökad kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i punkt 4 andra stycket
av anvisningarna till 32 §, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får
avdrag dock icke äga mm. Hava jämlikt 25 § första stycket 3) taxeringslagen traktamentsersättningar
och andra ersättningar icke upplagils såsom intäkt, må ej heller de emot
ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

I
första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skattskyldige
inte visar större ökning, anses ha uppgått lill ett belopp motsvarande den
ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente),
dock högst till belopp som i en-

3. Har skattskyldig i sin
tjänst verkställt resor som varit förenade med övernattning ulom den vanliga verksamhetsorten,
äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan
utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den skattskyldige kan hava
fått vidkännas på den grund, atl han vistats ulom sin vanliga verksamhetsort,
såsom för hotellrum, ökad kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i
punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 §, anvisats särskild ersättning
för kostnaderna, får avdrag dock icke äga mm. Hava jämlikt 25 § första stycket
3 taxeringslagen trakta-mentsersällningar och andra ersättningar icke
upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot ersättningarna svarande
kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd
ökning i levnadskostnaden skall, där den skattskyldige inte visar större ökning,
anses ha uppgått till ett belopp motsvarande den ersättning som av
arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente), dock högst till
belopp som i en-

"Senaste
lydelse 1988:1523.

19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:50

lighet med vad nedan i
detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden.
Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp)
motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan
varit förenad med övernattning skall den anses ha varat det antal dygn som
motsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning
skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels
normalbelopp, när förrättningen varat mer än tio timmar i följd, samt två
tiondels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra timmar i
följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd,
skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i
levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984 - 1991 års
taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin arbetsplats föriagd till en och samma ort utanför den
vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för lid därefter såsom
största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del
av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15
dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa
att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som
beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga
förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om
avdrag för ökning i levnadskostnaden från och med det sextonde dygnet i följd
på en och samma ort eller under förrättning på utrikes ort
levnadskostnadsökningen får beräknas för varje förrättning för sig.

lighet med vad nedan i
detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden.
Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp)
motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Resan
skall anses ha varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar.
Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från
och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas
sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984-1991 års taxeringar skall för
skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den
vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för tid därefter såsom största
normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av
normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre lid än 15 dygn
ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa atl kostnadsökningen
i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad
nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst
under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag for ökning i levnadskostnaden
från och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förtäiming
på utrikes ort levnadskostnadsökningen får beräknas för varje förrättning för
sig.

20

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90: 50

Avdrag
för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på den gmnd, att den
skatlskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har
den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har tjänst eller
anställning, eller antagit arbete, som skall ulföras på annan ort än den, där
han är bosalt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det
fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas å
flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan
ifrågasättas, alt den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet
skall utföras.

Oavsett
vad i nästföregående stycke sägs äger skaltskyldig, som på gmnd av sitt arbete
bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt, därest del med
avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad
eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen kan ifrågasättas, att
familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort, åtnjuta avdrag för
den ökning i levnadskostnaden som föranle-des av den skilda bosättningen. Om
båda makama äro berättigade till sådant avdrag, skall, där makama ej
överenskommit om annan fördelning, det sammanlagda avdraget tillkomma dem med
hälften var. Vad här sagts skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i
fall som i 52 § 2 mom. sägs.

Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt tid avdrag för kostnaden
med ett belopp om 1 krona och lOöreför varje körd kilometer.

lill
36 § 3.' Förlust genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) får
dras av i den omfattning som anges i punkt 4 nedan.

Realisationsföriust
skall beräk- Realisationsförlust skall beräk

nas på samma sätt som realisa- nas på samma sätt som realisa

tionsvinst enligt punktema 1 — 2 e. tionsvinst enligt punktema 1 — 2 e.

Realisationsförlust på andel i han- Realisationsförlust på andel i han

delsbolag får dock inte beräknas delsbolag får dock inte beräknas

med utgångspunkt i etl justerat in- med utgångspunki i ett justerat in

gångsvärde som bestämts enligt gångsvärde som bestämts enligt

punkt 2 d andra —fjärde styckena, punkt 2 d andra—fjärde styckena.

Vidare får vid förlustberäkningen Vidare får vid förlustberäkningen

en fastighets ingångsvärde inte be- en fastighets ingångsvärde inte be

räknas på gmndval av ett taxerings- räknas på gmndval av ett taxerings

värde enligt punkt 2 a sjätte eller värde enligt punkt 2 a sjätte eller

sjunde stycket. Inte heller får om- sjunde stycket. Inte heller får om

räkning som avses i punkt 2 a tion- räkning som avses i punkt 2 a tion

de stycket ske eller tillägg enligt de stycket ske eller tillägg enligt

punkt 2 a tolfte stycket göras. Har punkt 2 a tolfte stycket göras. Har

den med förlust avyttrade egendo- den med förlust avyttrade egendo

men innehafts under sådan tid alt, men innehafts under sådan tid all,

om vinst i stället hade uppstått vid om vinst i stället hade uppstått vid

avyttringen, endast en del av vins- avyttringen, endast en del av vins

ten skulle ha räknats till skatteplik- ten skulle ha räknats till skatteplik

tig realisationsvinst, är endast mot- tig realisationsvinst, är endast mot

svarande del av förlusten avdrags- svarande dd av förlusten avdrags-

'
Senaste lydelse 1989:96.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:50

gill. Vid avyttring av
sådan egendom som avses i 35 § 3 mom. är oavsett innehavstiden endast 40
procent av förlusten avdragsgill. Har förlusten uppkommit vid fastighetsreglering
i fall som avses i punkt 4 av anvisningarna till 35 § . är endast så stor del
av förluster avdragsgill som belöper på vad den skattskyldige har erhållit i
pengar.

gill. Vid avyttring av
sådan egendom som avses i 35 § 3 mom. är oavsett innehavstiden endast 50
procent av föriusten avdragsgill. Har förlusten uppkommit vid fastighetsreglering
i fall som avses i punkt 4 av anvisningarna till 35 §, är endast så stor del av
förlusten avdragsgill som belöper på vad den skattskyldige har erhållit i
pengar.

4.' I fråga om annan
förvärvskälla än jordbruksfastighet, annan fastighet varav inkomsten beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder eller rörelse gäller såsom allmän regel, att
inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma från den
skallskyldiges synpunkt är atl anse såsom verkligen förvärvad och till sitt
belopp känd. Detta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den
skallskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning
eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på
annat sätt kommit den skattskyldige till godo, detta oberoende av huruvida
inkomsten intjänats under året eller tidigare. Vissa intäkter, t. ex. av
tjänst, ränta å i bank eller annan penninginrättning innestående medel o. s.
v. kunna dock hänföras till nästföregående års inkomst, ehum de icke uppburits
eller varit tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda års utgång. Förutsättningen
härför är emellertid, att de intjänats under beskattningsåret och uppburits
eller blivit för lyftning tillgängliga omedelbart efter det årets utgång eller
i varje fall så tidigt under nästföljande år, att de praktiskt taget kunna
hänföras lill inkomsten under beskattningsåret. Likaledes böra vissa intäkter,
t. ex. hyror av en hyresfastighet, vilka influtit redan före beskattningsårets
ingång, hänföras till

4.1 fråga om annan
förvärvskälla än jordbruksfastighet, annan fastig-hel varav inkomsten beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder eller rörelse gäller såsom allmän regel, att
inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma frän den
skattskyldiges synpunkt är att anse såsom verkligen förvärvad och till sitt
belopp känd. Detta är framför allt förhållandel, då inkomsten av den
skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning eller,
såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på annat
sätt kommit den skattskyldige lill godo, detta oberoende av humvida inkomsten
intjänats under året eller tidigare. Har den skattskyldige på grund av sin
anställning eller dylikt fått förvärva värdepapper på förmånliga villkor, tas
förmånen upp lid beskattning del år förvärvet skedde. Vissa intäkter, t.ex. av
tjänst, ränta å i bank eller annan penninginrält-ning innestående medel osv.
kunna dock hänföras till nästföregående års inkomst, ehuru de icke uppburits
eller varit tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda års utgång.
Förutsättningen härför är emellertid, att de intjänats under beskattningsåret
och uppburits eller blivit för lyftning tillgängliga omedelbart efter det
årets utgång eller i varje fall så tidigt under näst-följande år, atl de
praktiskt taget kunna hänföras till inkomsten un-

' Senaste lydelse
1985:307.

22

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:50

nämnda
års inkomst, därest de avse der beskattningsåret. Likaledes

beskattningsåret eller del därav böra vissa intäkter, t. ex. hyror av

samt influtit omedelbart före årets en hyresfastighet, vilka influtit re-

ingång. Särskilda regler gäller vida- dan före beskattningsårets ingång,

re enligt punkt 4 a i fråga om intäkt hänföras till nämnda års inkomst,

på grund av icke yrkesmässig avytt- därest de avse beskattningsåret d-

ring av aktier, konvertibla skulde- ler del därav samt influtit omedel-

brev, optionsrätter och andelar i bart före årets ingång. Särskilda

vissa fall. regler gäller vidare enligt punkt 4 a

i
fråga om intäkt på gmnd av icke yrkesmässig avyttring av aktier, konvertibla
skuldebrev, optionsrätter och andelar i vissa fall.

Å
andra sidan skola utgifterna och omkostnaderna för inkomstförvärvet avdragas
från intäkten under det år, då de verkligen blivit av den skattskyldige
bestridda, även om de avse inkomst, som tidigare förvärvats eller först under
ett senare år beräknas inflyta. Även här gäller, atl en utgift, som verkställts
under året före eller efter beskattningsåret, kan vara att praktiskt taget
hänföra till utgift under beskattningsåret. Så kan exempelvis, om ränta å en i
en hyresfastighet intecknad skuld erlagts omedelbart efter beskattningsårels
utgång, räntan vara att anse såsom utgift under beskattningsåret, nämligen för
det fall, att räntan hänför sig till beskattningsåret. Om avdrag för kostnader
för reparation och underhåll av sådan fastighet, varav intäkterna beräknas
enligt 24 § 1 mom., gäller även punkt 8 av anvisningarna till 25 §. I fråga om
avdrag för utgifter, som hänföra sig till realisationsvinst, gälla särskilda
bestämmelser (jfr anvisningarna till 36 § punkt 1).

I
enlighet härmed skola fordringar för utfört arbete räknas såsom inläkt för det
år, varunder de inflyta, och utgifter, vilka icke omedelbart guldits, avräknas
från intäkterna för det år, varunder de betalas. Ränta å penningar, som innestå
i bank å sådan räkning, å vilken räntan gottskrives insättaren per den 31
december, anses såsom nämnda dag influten intäkt, medan däremoi ränta å penningar,
som innestå å annan räkning, räknas såsom inkomst för det år, då räntan
förfaller till betalning, även om räntan till någon del belöpt å ett tidigare
eller senare år. Om någon upplåtit avverkningsrätt till skog mot betalning,
som skall erläggas under loppet av flera år, skall såsom inläkt för varje år
upplagas den del av köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för
minskning i ingående virkesförråd m. m., vartill upplåtaren kan vara
berättigad, fördelas därvid på de särskilda åren i förhållande till den under
varje år influtna likviden. Delsamma gäller i tillämpliga delar i fråga om
annan terminsvis inflytande intäkt i egentlig mening. I fråga om intäkt vid
icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom är det däremot utan
betydelse om intäkten skall uppbäras på en gång eller i särskilda terminer. Så
skall realisationsvinst respektive realisationsförlust beräknas med hänsyn till
köpeskillingens totala belopp, oavsett om detta skall betalas på en gång eller lerminsvis.

23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

till
42 §

2.'"
Värdet av bilförmån skall för 2. Värdet av bilförmån skall för

helt år bestämmas till 22 procent av helt år bestämmas till 30 procent av

nybilspriset i slutet av året före be- nybilspriset i slutet av året före be

skattningsåret för senaste årsmo- skattningsåret för senaste årsmo

dell av förmånsbilen eller — om dell av förmånsbilen eller — om

bilmodellen då inte saluförs — till bilmodellen då inte saluförs — till

22 procent av ett uppskattat nybils- 30 procent av ett uppskattat nybils

pris, baserat på nybilspriset för pris, baserat på nybilsprisel för

motsvarande modeller. motsvarande modeller.

Är
förmånsbilens årsmodell äldre Är förmånsbilens årsmodell äldre

än tre år skall förmånens
värde än tre år skall förmånens värde

nedsättas
till 18 procent av det i nedsättas till 25 procent av det i

första stycket angivna
nybilspriset. första stycket angivna nybilspriset.

Är
förmånsbilens årsmodell sex Är förmånsbilens årsmodell sex

år eller äldre skall värdet av förmå- år eller äldre skall värdet av förmå

nen nedsättas till 18 procent av ett nen nedsättas till 25 procent av ett

uppskattat nybilspris, baserat på 85 uppskattat nybilspris, baserat på 85

procent av nybilsprisel i slutet av procent av nybilspriset i slutet av

året före beskattningsåret för de året före beskattningsåret för de

vanligast förekommande bilarna, vanligast förekommande bilarna.

På den skattskyldiges begäran skall På den skattskyldiges begäran skall

förmånsvärdet bestämmas enligt förmånsvärdet bestämmas enligt

andra stycket, om sådant nybilspris andra stycket, om sådant nybilspris

som där avses kan beräknas för för- som där avses kan beräknas för för

månsbilen, månsbilen.

Vid
beräkningen av förmånsvärdet enligt första-tredje styckena skall till det
angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautmstning
i den mån den överstiger 20000 kronor.

Om
den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjandet av
förmånsbilen skall förmånsvärdet nedsättas därigenom att den procentsats efter
vilken förmånsvärdet enligt första-tredje styckena skall beräknas minskas med
fyra.

Om
den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året skall
förmånsvärdet beräknat enligt första —femte styckena sättas ned med en
tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen.

Har
företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående person fått utnyttja bil
som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till
förelagets verksamhet, skall till det enligt schablon beräknade värdet av
bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de
faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för
verksamheten erforderliga kostnaderna.

5. Vid beräkning av en skattskyf digsförmån att på grund av anstädning
eller dylikt få förvärva värdepapper, skall även beaktas värdet av rätt att
tid etl i förväg bestämt pris få förvärva egendom vid en senare tidpunkt.

'"
Senaste lydelse 1987:1303. 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

till
54 § 3." Skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreligger om

a) anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och
avsett anställning hos arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet från fast
driftställe i det land där arbetet utförs samt inkomsten belastar driftstället
såsom omkostnad; eller

b) anställningen och vistelsen utomlands varat minst ett år i samma land och
avsett anställning hos annan än svenska staten, svensk kommun, svensk
landstingskommun eller svensk församling.

Vad
nu sagts gäller dock inte vid Vad nu sagts gäller dock inte vid

anställning ombord på utändskt anställning ombord på utändskt

fartyg. 1 fråga om sådan anställning fartyg. I fråga om sådan anställning

gäller vid 1986-7990 års taxering- gäller vid 1986-799/ års taxering

ar att skattefrihet föreligger om an- ar all skattefrihet föreligger om an

ställningen och vistelsen utomlands ställningen och vistelsen utomlands

varat minsl sex månader och avsett varat minst sex månader och avsett

anställning hos arbetsgivare, som anställning hos arbetsgivare, som

är en inländsk juridisk person eller är en inländsk juridisk person eller

en här i riket bosall fysisk person, en här i riket bosatt fysisk person,

och anställningen utövats ombord och anställningen utövats ombord

på utländskt fartyg som huvudsak- på utländskt fartyg som huvudsak

ligen går i sådan oceanfart som av- ligen går i sådan oceanfart som av

ses i 1 kap. 7 § 8J fartygssäkerhets- ses i 1 kap. 7 § 8 fartygssäkerhets-

förordningen (1988:594). förordningen (1988:594).

I
tid för vistelse som avses i första och andra styckena får inräknas kortare
avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är förlagda till
början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i Sverige för här
avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsvarar högst sex dagar
för varje hel månad som anställningen utomlands varar eller under ett och samma
anställningsår till mer än 72 dagar.

Har
den skattskyldige påbörjat anställningen och kunde det därvid på goda gmnder
antas alt inkomsten av anställningen skulle komma att undantas från skatt i
Sverige enligt 54 § första stycket f men inträffar under anställningstiden
ändrade förhållanden som medför att villkoren för att undanta inkomsten från
skatt i Sverige inte föreligger, skall inkomsten likväl undantas från
beskattning i Sverige om de ändrade förhållandena beror på omständigheter över
vilka den skattskyldige inte kunnat råda och en beskattning skulle te sig
uppenbart oskälig.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års
taxering. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om beskattningsår som påbörjats
före den 1 januari 1990.

' Senaste lydelse 1988:1528. 25

3 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt

Härigenom
föreskrivs all 3§ lagen (1984:1052) om statlig fastighets-skatl skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3§'
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 2,5 procent av 55 procent av a) 2,5 procent av 65 procent av taxeringsvärdet om
intäkt av fastig- taxeringsvärdet om inläkt av fastigheten beräknas
enligt 24 § 1 mom. heten beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) kommunalskattelagen (1928:370) och fastigheten
utgör hyreshusen- och fastigheten utgör hyreshusenhet, hel,

b) 2
procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas
enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen och fastigheten utgör småhusenhet,

c) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen,

d) 1,4
procent av 55 procent av d) 1,4 procent av 65 procent av

taxeringsvärdet om intäkt av fastig- taxeringsvärdet om intäkt av fastig

heten beräknas enligt 2 § 7 mom. heten beräknas enligt 2 § 7 mom.

lagen (1947:576) om stalhg in- lagen (1947:576) om statlig in

komstskatt och fastigheten utgör komstskatt och fastigheten utgör

hyreshusenhet, hyreshusenhet,

e) 1,4
procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastighe

ten beräknas enligt 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt och fastighe

ten utgör småhusenhet,

f) 2,5
procent av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avseende

hyreshus på lantbruksenhet,

g) 2
procent av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarks

värde avseende småhus på lantbmksenhet,

h)
2,5 procent av 55 procent av h) 2,5 procent av 65 procent av

taxeringsvärdet om hyreshusenhet taxeringsvärdet om hyreshusenhet

enligt 4 kap. 11 § andra stycket fas- enligt 4 kap. 11 § andra stycket fas

tighetstaxeringslagen (1979:1152) tighelstaxeringslagen (1979:1152)

skall ha beskattningsnaturen jord- skall ha beskattningsnaturen jord

bruksfastighet, bruksfastighet,

i)
2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om småhusenhet enligt 4 kap. 11 §
andra stycket fastighetstaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen
jordbruksfastighet,

j)
2,5 procent av 55 procent av j) 2,5 procent av 65 procent av

taxeringsvärdet om intäkt av faslig- taxeringsvärdet om intäkt av faslig

heten utgör intäkt av rörelse enligt heten utgör intäkt av rörelse enligt

kommunalskattelagen och fastighe- kommunalskattelagen och fastighe

ten utgör hyreshusenhel, ten utgör hyreshusenhel.

'Senaste
lydelse 1987:565. 26

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90: 50

k)
2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten utgör
intäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och fastigheten utgör småhusenhet.

Till
den dd taxeringsvärdet av en fastighet, som ägs av sådan inländsk eller
utländsk livförsäkringsanstalt som avses i 2 § 6 mom. lagen om statlig inkomstskatt,
belöper på verksamhet avseende sådana pensionsförsäkringar eller avgångsbidragsförsäkringar
som nämns i 2 § 6 mom. tredje stycket samma lag, skall dock procenttalet, i
stället för vad som därom föreskrivs i första stycket j eller k, utgöra 1,4.

Om
faslighetsskatt skall beräknas enligt olika gmnder för skilda delar av fastigheten
skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras
av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.

Är
den skattskyldige frikallad från skattskyldighet för inkomst av fastigheten,
beräknas fastighetsskatten som om sådan befrielse inte hade förelegal.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års
taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastighetsskatt för
beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet.

27

4 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt

Härigenom
föreskrivs att 3§ lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3 § '

Del
nominella resultatet är företagets beskattningsbara inkomst eller beräknade
förlust vid taxeringen till statlig inkomstskatt sedan detta belopp minskats
med beskattningsårets inkomstskall samt, i den mån inkomsten eller förlusten
påverkats av nedan angivna poster,

1. ökats med påförd kommunalskatt,

2. minskals med reslituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt,

3. ökats med avdrag för tidigare års förlust,

4. ökats med avdrag för aktieutdelning,

5. ökats med investeringsavdrag, särskilt forskningsavdrag och exportkreditavdrag,

6. ökats med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond eller annan
liknande reserv ökat samt

7. minskats
med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond

eller annan liknande reserv minskat.

Har
ett koncembidrag ansetts som avdragsgill omkostnad för givaren och
skattepliktig intäkt för mottagaren enligt 2 § 3 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, skall vid beräkning av det nominella resultatet beloppet
enligt första stycket för givaren ökas och för mottagaren minskas med
koncernbidraget eller del därav. Som fömtsättning för detta gäller dock

1. att
såväl givare som mottagare framställt yrkande om del och

2. att
mollagaren inte för samma beskattningsår erhållit avdrag vid

inkomsttaxeringen för något utgivet koncernbidrag.

Vid
beräkning av det nominella resultatet skall även bestämmelserna i 7 a och 7 b §§
beaktas.

Med
beskattningsårets inkomst- Med beskattningsårets inkomst

skatt avses 52 procent av förelagets skatt avses 40 procent av företagets

till statlig inkomstskatt beskalt- till statlig inkomstskatt beskatt

ningsbara inkomst. ningsbara inkomst.

Denna
lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års
taxering.

Äldre
bestämmelser tillämpas dock vid denna taxering i fråga om skattskyldiga vars
räkenskapsår avslutats före den 31 december 1989.

' Senaste lydelse 1986:1234. 28

5 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om särskilda regler för nedskrivning av lager m. m.

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Vid tillämpning av reglerna om värdering av lager m. m. i punkterna

2, 3 och 3 a av anvisningarna till 41 § kommunalskattdagen (1928:370)

skall — i stället för vad som anges i nämnda anvisningspunkter — följande

procentsatser gälla för skattskyldiga som avses i 10 a§ lagen (1947:576)

om statlig inkomstskatt, nämligen

1. anvisningspunkten
2

tredje
och femte styckena: 60 procent, sjätte och sjunde styckena: 40 procent, tionde
stycket: 70 procent,

2. anvisningspunkten
3

tredje
stycket: 90 procent respektive — om avdrag samtidigt har yrkats för avsättning till
resultatutjämningsfond — 95 procent samt

3. anvisningspunkten
3 a

fjärde
stycket: 90 procent sjätte stycket: 10 procent.

2 §
Vid tillämpning av reglerna om avdrag för avsättning till resultatut

jämningsfond 141 d § kommunalskattelagen (1928:370) skall för skattskyl

diga som avses i 10a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt gälla att

avdraget får uppgå till högst 15 procent av lönekostnaden.

Denna
lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas första gången vid 1990
års taxering.

Äldre
bestämmelser tillämpas dock vid denna taxering i fråga om beskattningsår som
avslutats före den 31 december 1989.

29

6 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lagom ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond

Härigenom
föreskrivs att 1 och 12 §§ lagen (1979:609) om allmän investeringsfond skall
ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§'

Vid beräkning av nettointäkt av Vid beräkning av nettointäkt av

fastighet
eller av rörelse enligt lagen fastighet eller av rörelse enligt lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt (1947:576) om statlig inkomstskatt

har svenskt aktiebolag, svensk eko- har svenskt aktiebolag, svensk eko

nomisk förening, svensk sparbank nomisk förening, svensk sparbank

och svensk ömsesidig skadeförsäk- och svensk ömsesidig skadeförsäk-

ringsanslalt rätt till avdrag enligt ringsanstalt rätt till avdrag enligt

denna lag för belopp som i räken- denna lag för belopp som i räken

skaperna har avsatts till allmän in- skaperna för räkenskapsår som av-

vesteringsfond. Sparbank får i ba- slutats före den 31 december 1989

lansräkningen ta upp allmän inves- har avsatts till allmän investerings-

teringsfond under benämningen in- fond. Sparbank får i balansräkning-

vesteringskonto. en ta upp allmän investeringsfond

under
benämningen investeringskonto.

Bostadsföretag
som avses i 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt kan inte få avdrag för
avsättning till investeringsfond.

Ett
företag kan för visst beskattningsår inte få avdrag för avsättning till allmän
investeringsfond i mer än en förvärvskälla.

12§
Om allmän investeringsfond skall återföras till beskattning enligt 11 § skall
som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, vari avsättningen har gjorts, tas
upp ett särskilt tillägg som svarar mot tjugo procent av det återförda
beloppet.

För
avsättning som gjorts i bokslut lid ledning för 1990 års taxering skall som
skattepliktig intäkt tas upp sjuttio procent av det återförda beloppet. Regeringen
kan, om synneriiga skäl föreligger, medge befrielse från tillägget.

Denna
lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas såvitt avser 1 § första
gången vid 1990 års taxering och såvitt avser 12 § första gången vid 1991 års
taxering.

Har
regeringen genom beslut senast den 9 november 1989 gett tillstånd enligt 4 § atl
la i anspråk belopp som avsätts i bokslut per den 31 december 1989 eller senare
tillämpas för företag som omfattas av tillståndet äldre bestämmelser i fråga om
denna eller dessa avsättningar. Vad nu sagts gäller även företag som omfattas
av en senare beslutad ändring av tillstån-

' Senaste lydelse 1984:1071. 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 50

det.
Har avsättning gjorts i bokslut till ledning för 1990 eller 1991 års taxering
gäller bestämmelserna i 12 § andra slyckei.

31

7 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning
på skeppskontrakt m. m.

Härigenom
föreskrivs att lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m.
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989. Bestämmelsema i 1 § den
upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar
såvitt avser skriftliga avtal slutna före den 14 november 1989.

Har
avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall bestämmelsema i 2 § lagen
tillämpas även vid senare års taxeringar.

32

8 Förslag
till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom
föreskrivs att 25 d § samt 37 § 1 och 2 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall
ha följande lyddse.

Prop. 1989/90:50

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse 25d§

I självdeklaration behöver
uppgift inte lämnas beträffande

1) avyttring i fall som
avses i 35 §

3 mom. första stycket kommunal

skattelagen (1928:370), om det

sammanlagda försäljningsbeloppet

under beskattningsåret uppgått till

högst 1 000 kronor eller

2) avyttring i fall som
avses i 35 §

3 mom. andra stycket kommunal

skattelagen, om det sammanlagda

försäljningsbdoppel under beskatt

ningsåret uppgått till högst 6600

kronor.

I självdeklaration behöver
uppgift inte lämnas beträffande

1) avyttring i fall som avses i 35 § 3 mom. första stycket kommunalskattelagen
(1928:370), om det sammanlagda försäljningsbeloppet under beskattningsåret
uppgått till högst 1 000 kronor eller

2) avyttring i fall som avses i 35 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen,
om det sammanlagda försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till
högst 5300 kronor.

Nuvarande
lydelse

37§
1 mom.-* Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och
registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag,
skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det
föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem
uppgijien Vad uppgiften skad avse

skall
avse

Undantag:

g)
kostnadsersättning för resa i tjänsten inom riket med allmänt kom-] munikationsmedd
eller taxi, motsvarande gjorda utlägg, annan kostnadsersättning för resa i
tjänsten som inte överstiger sammanlagt 1 000 kronor, och
representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt icke
överstigande 500 kronor, samt därjämte

' Lagen
omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. Senaste lydelse
1985:406. Senaste lydelse 1989:440.

33

3 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 50

Nuvarande
lydelse Prop. 1989/90: 50

traktamentsersättning
vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten, som sammanlagt icke överstiger
500 kronor eller icke avser mer än 24 dagar för år räknat, om i kontrolluppgiften
anmär-kes att ersättning av nämnda slag utgått (se även 2 mom. fjärde styc-kd),

Föreslagen lydelse

37
§ 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och
registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag,
skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det
föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem
uppgiften Vad uppgiften skad avse

skall
avse

Undantag:

g)
kostnadsersättning för resa i tjänsten inom riket med allmänt kommunikationsmedel
eller taxi, motsvarande gjorda utlägg, annan kostnadsersättning för resa i
tjänsten som inte överstiger sammanlagt 1 000 kronor, och
representationsersättning motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt icke
överstigande 500 kronor, samt därjämte traktamentsersätlning vid vistelse i
tjänsten utom tjänstgöringsorten, som varit förenad med övernattning, som
sammanlagt icke överstiger 500 kronor eller icke avser mer än 24 dagar för år
räknat, om i kontrolluppgiften anmärkes att ersättning av nämnda slag utgått
(se även 2 mom. fjärde stycket).

34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:50

37
§

2
mom.'* Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 mom., skall iakttagas
följande.

Avser sådan förmån,
varom i 1 mom. första och andra punkterna förmäles, endast en del av året,
skall upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som
upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning, skall angivas beloppet
av dels resekoslnadsersätt-ning och dels traktamentsersättning jämte lid för
vilken traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamenlser-sättning
dels för förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för
förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter
lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (endagsförrättningar),
förrättningar som varit förenade med övemattning men icke medfört vistelse mer
än femton dygn i följd på en och samma ort (kortlidsförrättningar) samt övriga
resor (långtidsförrättningar). För endagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning
och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas
icke sådan endagsför-rättning, som varat högst fyra timmar; förrättning som
varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv dag; längre
förrättning räknas som hel dag. För korttids- och långtidsförrättningar uppgives
utgiven traktamentsersättning och antal nätter övemattning skett. De första
femton dygnen av varje långtidsförrättning uppgivas såsom kortlidsförrättning.
— I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren
utöver traktamentsersätl-ningen, haft utgifter för den anställdes bostad eller
uppehälle under förrättningen.

I kontrolluppgift, som
upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning, skall angivas beloppet
av dds resekoslnadsersätt-ning och dels traktamentsersätlning vid resa i
tjänsten som varit förenad med övernattning fämle tid för vilken sådan Iraktamentsersättning
utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om sådan traktamentsersättning dds för
förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för
förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter
lämnas särskilt för förrättningar som varit förenade med övemattning men icke
medfört vistelse mer än femlon dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar)
samt övriga resor (långtidsförrättningar) som varit förenade med övernattning. För
korttids- och långtidsförrält-ningar uppgives utgiven Iraktamentsersättning
och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje
långtidsförrättning uppgivas såsom kortlidsförrättning. — 1 kontrolluppgift
skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver trakta-menlsersättningen,
haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen. Traktamentsersättning
vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning skall i
kontrolluppgift anges som lön, arvode eller motsvarande

" Senaste lydelse 1989:440.

35

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:50

Om
länsskattemyndigheten i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belägen
medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt
tredje stycket om iraktamenlsersältning vid förrättning inom riket, endast
anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för
medgivande är alt ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antagas
icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande
medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning för färd med
allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett
större antal anställda, som mera regelbundet företager tjänsteresor, och
medgivandet bedömes vara utan olägenhet för taxeringsarbelet. Medgivande får ej
lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom
närstående personer samt delägare i.företaget. Lämnat medgivande gäller tills
vidare. Det kan begränsas lill viss grupp av anställda. — Ansökan om medgivande
göres hos länsskattemyndigheten senast den 31 oktober året före taxeringsåret.
Talan mot beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande
återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkommit till
verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll dd av beslutet. Mot riksskatteverkets
beslut får talan icke föras.

Därest
vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes
pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bmttolön och vad som avdragits.

Av
kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde punkten skall framgå
om arbetsgivaren har atl för utgivet belopp betala arbetsgivaravgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter. 1 kontrolluppgift som nu har sagts skall
särskilt för sig tas upp representationsersättning och särskilt för sig annan
kostnadsersättning än resekostnads- och traktamentsersättning.

1
kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för
preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om avdrags-och uppgiflsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersätlningar.

I
kontrolluppgift skall anges namn och postadress saml personnummer eller
organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser. Kan
personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall redovisas dennes
födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskih redovisningsnummer
enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges i stället för den
uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer. I kontrolluppgift som
lämnas ay fåmansföretag skall anges om personen är företagsledare eller honom
närstående person eller delägare i företaget.

Kontrolluppgift,
som i 1 mom. tredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring tagen annoriedes
än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande
ägare lill försäkringen och, om möjligt, fång varigenom äganderätten övergått
samt, i förekommande fall, den som erhållit förfoganderätten lill försäkringen.
Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall
innehålla uppgift om den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta
pensionsförmånen.

1
kontrolluppgift skall lämnas uppgift om lån som har lämnats räntefritt, eller
mot ränta understigande sedvanlig ränta, till arbets- eller uppdragstagare, om
det sammanlagda värdet av förmåner av delta slag uppgår till mer än 2000
kronor. Uppgiften skall avse förmånens värde.

Kontrolluppgift
enligt 1 mom. punkterna 1—3, 3b —3h, 4a —4c eller 7-9 skall avfattas på
blankett enligt fastställt formulär. Särskild uppgiftshandling skall lämnas
för varje person.

36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

Riksskatteverket
får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från bestämmelserna i elfte
stycket. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej föras.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången i fråga om
självdeklaration och kontrolluppgift till ledning vid 1991 års taxering.

37

9 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom
föreskrivs att 6§ 1 mom., 10 § och 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6§
7 mom.- Skyldighet att erlägga skall för förmögenhet åligger, såframt ej annat föreskrives
i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut,
varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysiska
personer, vilka var bo- a) fysiska personer, vilka var bo

satta här i riket vid beskattnings- satta här i riket vid beskattnings

årets utgång, och dödsbon efter per- årets utgång, och dödsbon efter per

soner, som vid dödsfallet var bosat- söner, som vid dödsfallet var bosat

ta här i riket, med undantag av ta här i riket, med undantag av

dödsbon som vid taxering till stat- dödsbon som vid taxering till stat

lig inkomstskatt skall behandlas så- lig inkomstskatt skall behandlas så

som handelsbolag, samt sådana fa- som handelsbolag, samt sådana fa

miljestiftelser som avses i 10a § miljestiftdser som avses i 10a §

tredje stycket lagen (1947:576) om andra stycket lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt: statlig inkomstskatt:

för
all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket
eller å utländsk ort;

b) föreningar
och samfund, vilkas medlemmar inte på gmnd av medlem

skapet äger dd i föreningens eller s.amfundets förmögenhet, sådan juridisk

person som förvaltar samfällighet enligt lagen (1952:166) om häradsall-

männingar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och

Dalarna eller förvaltar sockenallmänning, sockensamfälld mark eller mark

som av ålder är samfälld o. d. enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av

samfälligheter, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga dock

endast om och i den mån de är skyldiga att erlägga skatt för inkomst och

om ej annat följer av femte stycket:

för
den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller
å utländsk ort;

c) fysiska
personer, vilka inte var bosatta här i riket vid beskattnings

årets utgång, och dödsbon efter personer, som vid dödsfallet inte var

bosatta här i riket, samt utländska bolag:

för
den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, till
den del den icke utjyors av svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond,
dock att skattskyldighet föreligger för sådana aktier och andelar, som varit
nedlagda i rörelse som bedrivits från fast driftställe här i riket.

För
skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes skyldigheten att erlägga
skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter.

Hypoteksföreningar
och föreningsbanker är frikallade från skallskyldighet för förmögenhet.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859.

Senaste
lydelse 1986:1117. 38

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:50

Utländska
livförsäkringsanstalter är frikallade från skattskyldighet för förmögenhet, som
hänför sig till här i riket bedriven försäkringsrörelse.

Skattskyldiga
som avses i 7 § 4 — 6 mom. lagen om statlig inkomstskatt är frikallade från
skattskyldighet för förmögenhet. För förmögenhet nedlagd i rörelse föreligger
skattefrihet dock endast om den skattskyldige är frikallad från skattskyldighet
för inkomst av rörelsen.

10§

Fysisk
person, dödsbo, utländskt Fysisk person, dödsbo, utländskt

bolag eller i 10a § tredje stycket bolag eller i 10a § andra stycket

lagen (1947:576) om statlig in- lagen (1947:576) om statlig in

komstskatt angiven familjestiftelse komstskatt angiven familjestiftelse

skall inte betala statlig förmögen- skall inte betala statlig förmögen

hetsskatt, om den beskattningsbara hetsskatt, om den beskattningsbara

förmögenheten inte överstiger förmögenheten inte överstiger

'/0(Ö0(? kronor. 800 000 kronor.

Skatteplikt
till statlig förmögenhetsskatt föreligger inte heller för juridisk person som
avses i 6§ 1 mom. b) denna lag om den beskattningsbara förmögenheten inte
överstiger 25000 kronor.

Nuvarande
lydelse

n§

l
mom." Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt
bolag samt i 10 a§ tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
angiven familjestiftelse utgöra:

när
den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 600 000 kronor: en och en
halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,' som överstiger 400000
kronor;

när
den beskattningsbara förmögenheten överstiger 600000 men inte 800 000 kr: 3 000
kr. för 600 000 kr och 2 % av återstoden;

800000
men inte 1800000 kr.: 7000 kr. för 800000 kr. och 2,5% av återstoden;

1800000kr.:
32000kr. för 1800000kr. och 3% av återstoden.

Föreslagen
lydelse

11§

1
mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag
samt i 10 a§ andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven
familjestiftelse utgöra:

när
den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 1600000 kronor: en och en
halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
800 000 kronor;

när
den beskattningsbara förmögenheten överstiger 1600000 men inte 3600000 kr.:
12000 kr. för / 600000 kr. och 2,5% av återstoden;

3600
000 kr.: 62 000 kr. för 3 600 000 kr. och 3 % av återstoden.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års
taxering.

Senaste
lydelse 1984:1080.

" Senaste lydelse 1984:1080. 39

10 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om
ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom
föreskrivs att 2, 8, 11, 14 och 17 §§ samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna
till 2§ samt anvisningarna till 8, 10 och 11 §§ lagen (1968:430) om
mervärdeskall' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2f Skattskyldig
är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1) skattepliktig
vara eller tjänst, .

2) vara
som anges i 8§ 1—5, 2) vara som anges i 8§ 1 —5,

tjänst som anges i 10 § första styc- tjänst som anges i 10 § första styc

ket och avser vara som nu nämnts ket och avser vara som nu nämnts

eller tjänst som anges i 11 § 1, i, 4 eller tjänst som anges i 11 § I, 4

dier 10. eller 10.

Skattskyldig
är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter sådan vara eller tjänst
som anges i första stycket genom export.

Regeringen
kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av
annan tjänst än sådan som anges i 10 § första stycket eller 11 §.

Länsskaltemyndigheten
kan efter ansökan av fastighetsägare besluta att denne tills vidare skall vara
skattskyldig för uthyming helt eller delvis av sådan byggnad eller annan anläggning
som utgör fastighet enligt denna lag för stadigvarande användning i verksamhet
som medför skattskyldighet. Vad nu har sagts tillämpas även i fråga om
upplåtelse av bostadsrätt.

Överlåts
fastighet som.avses i fjärde stycket eller del därav utan vederlag inträder
förvärvaren på tillträdesdagen i den tidigare ägarens ställe vad gäller
rättigheter och skyldigheter enligt denna lag.

När
särskilda skäl föreligger, kan länsskattemyndigheten besluta att den som
påbörjat verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan
skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger.

Om
skatt vid införsel föreskrives i 58 och 59 §§ .

(Se
vidare anvisningarna.)

8§'
Från skatteplikt undantas

1) skepp
för yrkesmässig sjöfart eller yrkesmässigt fiske, fartyg för bogse-

ring, bärgning eller livräddning, luftfartyg för yrkesmässig person- eller

godsbefordran samt del, tillbehör och utmstning till sådant fartyg eller

luftfartyg, när varan säljs eller uthyrs till den som äger fartyget eller

luftfartyget eller den som varaktigt nyttjar detta enligt avtal med ägaren

eller när varan införs lill landet för ägarens eller nyttjanderättshavarens

räkning,

2) krigsmateriel
som är underkastad utförselförbud och del till sådan

krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bmk eller för detta

ändamål införes till landet för statens räkning,

' Lagen omtryckt 1979:304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

Senaste lydelse 1986:1289.

'Senaste lydelse 1987:1236. 40

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90: 50

3) läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljes till sjukhus eller införes
till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,

4) råolja, elektrisk kraft, värme 4) flygbensin och flygfotogen, samt
gas och annat bränsleför uppvärmning eller energialstring, dock

inte T-sprit eller annan fotogen än flygfotogen och fotogen för drift
av snabbgående dieselmotor,

5) allmän nyhetstidning,

6) periodiskt medlemsblad eller periodisk personaltidning, när varan tillhandahålles
ulan vederlag eller till utgivaren, medlem eller anställd eller införes till
landet under motsvarande fömtsättningar, annan periodisk publikation som
väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att
verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt
eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade
medlemmar sarnt utländsk periodisk publikation av annat slag när prenumeration
på sådan publikation förmedlas mellan prenumerant och utländsk utgivare eller
när sådan publikation inkommer direkt till prenumerant,

8) sådant alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo,

9) vatten från vattenverk,

10) vamlager,
inventarium och annan tillgång som tillhör verksamhet,

när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten eller dd

därav, fusion eller liknande förfarande,

12) trycksak som är tullfri enligt tulltaxelagen (1987:1068) och framkallad
eller enbart exponerad mikrofilm, när varan införs till landet som gåva eller
annars utan vederlag, samt spritdryck, vin eller starköl och tobaksvara vid
införsel till landet i den ordning som avses i 18 § 4, 6 eller 7 lagen (1977:293)
om handel med drycker eller i 1§ andra stycket lagen (1961:394) om tobaksskatt,

13) frimärke, dock inte vid omsättning eller införsel i särskild för
butiksförsäljning avsedd förpackning samt sedel och mynt som är eller har
varit gällande betalningsmedel,

14) dentalteknisk produkt, när den tillhandahålles tandläkare, dental-tekniker
eller den för vilken produkten är avsedd.

(Se
vidare anvisningarna.)

Il§'
Från skatteplikt undantas

1) tjänst som tillhandahålls av ett tryckeri med avseende på ett av ' tryckeriet
framställt tryckalster av sådant slag som anges i 8 § 6,

2) postbefordran av annat än postpaket och gmppkorsband samt resgodsbefordran,

3) transport i samband med renhållning; omhändertagande och förstöring
av vara,

4) bärgning av fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skalleplikt
enligt 8 § 1 och transport i anslutning till sådan bärgning.

''Senaste
lydelse 1984:357. 41

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90: 50

5) införing eller ackvisition av annons i tryckalster av sådant slag som anges
i 8 § 6,

6) visning av kinematografisk film,

7) obligatorisk kontrollbesiktning av fordon och obligatorisk besiktning av
kilometerräknarapparatur hos Aktiebolaget Svensk bilprovning,

8) tjänst som tillhandahålles av veterinär,

9) kontroll eller analys av prov som tagits som ett led i läkarundersökning
eller sjukvård,

10) tjänst
enligt 10 § 1 som avser skötsel genom samebys försorg av

renar.

(Se
vidare anvisningarna.)

14f
Beskattningsvärdet utgör

1) vid
omsättning av monterings- 1) vid omsättning av monterings-

färdigt hus samt vid servering,rums- färdigt hus och vid sådan uthyrning

uthyrning eller sådan uthyrning el- eller upplåtelse som avses i 10 §

ler upplåtelse som avses i 10 § tred- tredje stycket 60 procent av veder-

je stycket 60 procent av vederlaget laget och, vid uttag, 60 procent av

och, vid uttag, 60 procent av salu- saluvärdet,

värdet,

2) vid omsättning av byggnads- eller anläggningsentreprenad eller annan tjänst
som avser fastighet 60 procent av vederlaget och, vid uttag, 60 procent av
saluvärdet, om ej annat följer av andra stycket,

3) vid annan omsättning vederlaget och, vid uttag, saluvärdet, om ej
annat följer av tredje-femte styckena.

Vid
omsättning av tjänst som avses i 10 § första stycket 5 utgör beskattningsvärdet
20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet. Motsvarande
gäller vid omsättning av

1) tjänst
som avser yttre ledning fbr vatten, avlopp, fjärrvärme, gas, olja,

elektricitet, teleförbindelse, ånga eller liknande,

2) tjänst som avser väg, gata, bro, parkeringsplats,

3) tjänst som avser spåranläggning, flygfält, hamn, kanal eller annan farled,

4) tjänst som avser mark för idrottsplan, skolgård, lekplats eller
liknande anläggning,

5) tjänst enligt 10 § första stycket 1 som innefattar kontroll samt
projektering, ritning, konstmktion och därmed jämförlig tjänst, när tjänsten avser
industritillbehör eller annan maskin, utmstning eller särskild inredning i
byggnad, som enligt 7 § andra stycket räknas som vara.

Vid
omsättning av kopior av ritningar eller motsvarande handlingar, vilka
upprättats genom tjänst enligt 10 § första stycket 5 i samband med planerat
eller pågående byggnadsarbete utgör beskattningsvärdet 20 procent av
vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet.

Vid
omsättning av tjänst enligt 10 § första stycket 1, som avser tvätt av textilt
gods eller tvätt i förening med uthyrning av sådant gods, utgör beskattningsvärdet
60 procent av vederlaget, när tjänsten tillhandahålls staten eller kommun.

Vid
omsättning av tjänst enligt 10 § första stycket 2, som innefattar undersökning
av mark, utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget

'Senaste lydelse 1985:1116. 42

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:50

och,
vid uttag, 20 procent av saluvärdet, när tjänsten utförs i samband med planerat
eller pågående byggnadsarbete.

(Se
vidare anvisningarna.)

17 r

Skattskyldig
som är redovisningsskyldig får med de begränsningar som anges i 18 § vid
redovisning av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig till förvärv eller
införsel för verksamhet som medför skattskyldighet. Avdrag får göras även för
ingående skatt som hänför sig till framställning för utgivares räkning av
tryckt upplaga av sådan publikation som är undantagen från skatteplikt enligt
8 § 6. Rätt till avdrag föreligger för den redovisningsperiod då förvärvet
eller införseln enligt god redovisningssed har bokförts eller borde ha bokförts
om ej annat följer av andra eller tredje stycket. Har medgivande enligt 5 a §
andra stycket erhållits får avdrag för andra förvärv än sådana som avses i
andra eller tredje stycket göras först vid beskattningsårets utgång eller när
betalning dessförinnan har eriagts. Avdrag för ingående skatt som hänför sig till
förskotts- eller a conto-likvid får göras under den redovisningsperiod då
betalning har erlagts eller, i fråga om byggnads- eller anläggningsentreprenad,
när faktura med uppgift om skattens belopp har mottagits. Har skattskyldig
försatts i konkurs inträder avdragsrält senast vid konkursutbrottet i fråga om
ingående skall, som hänför sig till förvärv, införsel eller förskotts- eller a conto-likvid
före konkursutbrotlet.

Har
vara förvärvats genorn kreditköp med förbehåll från säljaren om återtaganderätt
enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. får
avdrag för den ingående skallen, oavsett principerna för den skattskyldiges
bokföring, göras för den redovisningsperiod under vilken faktura eller
motsvarande handling har mottagits.

Vid
förvärv av avverkningsrätt till skog får avdrag för ingående skatt göras endast
för vad som har betalats under redovisningsperioden. Rätten till avdrag för
ingående mervärdeskatt som tas ut vid införsel till landet inträder tidigast
när en av tullverket utfärdad tullräkning har mottagits av den skattskyldige.
Har skattskyldig övertagit annan skattskyldigs verksamhet eller del därav äger
han rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den tidigare
ägarens förvärv för verksamheten, i den mån denne skulle haft rätt till avdrag
om skatten hade betalats av honom.

Delägare
i samfällighet för vattenreglering, väghållning eller liknande ändamål får
avdraga ingående skatt som hänför sig till samfallighetens förvärv med vad som
belöper på hans andel i samfalligheten. Vad som nu har sagts gäller endast i
den mån i samfalligheten deltagande fastighet används i verksamhet som medför
skattskyldighet.

Äger
ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller en svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstall
(moderföretag) mer än nio tiondelar av aktierna i ett eller flera svenska
aktiebolag (helägda dotterbolag) och tillhandahåller ett av företagen något
annat av företagen en tjänst som inte är skattepliktig får det andra företaget
göra avdrag för den skatt som belöper på det förstnämnda företagets förvärv
eller införsel för tillhandahållande av tjänsten, i den mån avdragsrält hade
förelegat om förvärvet eller införseln hade gjorts av det skattskyldiga
företaget. Vad nu. har sagts gäller även aktiebolag vars aktier till mer än nio
tiondelar ägs av ett eller flera helägda dotterbolag.

'
Senaste lydelse 1983:1052. 43

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

Förvärvar
skattskyldig mot vederlag skattepliktig vara inom landet från den som ej är
skattskyldig för omsättning av varan, skall som ingående mervärdeskatt för den
skattskyldige anses det belopp som skulle ha utgjort utgående mervärdeskatt för
säljaren om denne hade varit skattskyldig för omsättningen. Vad nu sagts gäller
även den som är skaltskyldig för förmedling som avses i punkt 3 första stycket
av anvisningama till 2 § .

Skallskyldig, som i annan verksamhet än .serveringsrörelse tilf handahåder
kost åt personal äger rätt tid avdrag för ingående skatt som hänför sig tid
andra förvärv för detta tillhandahållande än sådana som avser livsmedel eller aridra
förbrukningsvaror, i den mån ej annat föder av andra stycket av anvisningarna.

Redovisar
skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande ingående skatt i
en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan verksamhet.

Om
återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kunnat kvittas föreskrivs
i 49 §.

(Se
vidare anvisningarna.) Anvisningar till 2 §

1
. Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig
intäkt av jordbruksfastighet, av annan faslighet eller av rörelse enligt
kommunalskattelagen (1928:370). Som yrkesmässig verksamhet räknas även
omsättning av vara från fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
eller 2§ 7 mom. lagen (1947:576) om statlig in-, komstskatt, uthyrning enligt 2
§ fjärde stycket av sådan fastighet, upplåtelse av avverkningsrätt och
avyttring av skogsprodukter i fall som avses i punkt 4 tredje stycket av
anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen samt annan verksamhet i vilken
varor eller tjänster omsätts under rörelse-liknande former.

Den
som yrkesmässigt omsätter tjänst som avses i 10 § första stycket 2

eller 4 anses bedriva yrkesmässig byggnadsverksamhet. Sådan verksamhet .;

omfattar
även tjänst som den skattskyldige utför eller låter utföra på fastighet som för
honom utgör lagertillgång i förvärvskällan rörelse enligt kommunalskattelagen.
Som lagertillgång i byggnadsverksamhet skall dock enligt denna lag ej räknas
fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen och som av den
skattskyldige stadigvarande brukas som bostad eller för fritidsändamål.

jnmg
av inventarier, mate- Försäljning av inventarier, mate

rial, avfallsprodukler eller liknande rial, avfallsprodukter eller liknande

varor i verksamhet som icke med- varor i verksamhet som icke med

för skattskyldighet anses ej som yr- för skattskyldighet anses ej som yr

kesmässig. Som yrkesmässig anses kesmässig. Som yrkesmässig anses

dock försäkringsföretags omsätt- dock försäkringsföretags omsätt

ning av vara som övertagits i sam- ning av vara som övertagils i sam

band med skadereglering och finan- band med skadereglering och finan-

'
Senaste lydelse 1986:1382. 44

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:50

sieringsföretags
omsättning av vara som enligt köpeavtal ålertagits av företaget. Som
yrkesmässig anses alltid omsättning av vara som vid förvärvet eller införseln
har varit undantagen från skatteplikt enligt 8§ 1. Skattskyldigs försäljning
av personbil eller motorcykel anses som yrkesmässig, endast om rätt till
avdrag för ingående skatt som hänför sig lill den skaltskyldiges förvärv av
fordonet har förelegat.

sieringsföretags
omsättning av vara som enligt köpeavtal ålertagits av företaget. Som
yrkesmässig anses alltid omsättning av vara som vid förvärvet eller införseln
har varit undantagen från skatteplikt enligt 8 § 1. Tillhandahållande av kost
åt personal anses som yrkesmässig verksamhet endast när det sker i serveringsrörelse.
Skattskyldigs försäljning av personbil eller motorcyr kel anses som
yrkesmässig, endast om rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till
den skattskyldiges förvärv av fordonet har förelegat.

Utgivning
av program eller katalog för verksamhet som ej medför skattskyldighet anses
icke som yrkesmässig.

Utländsk företagare anses
bedriva yrkesmässig verksamhet här i landet även när han omsätter varor som han
lagt i lager eller förvärvat inom eller infört till landet för leverans efter
montering, installation eller annan tjänst eller inom landet tillhandahåller
byggnadsentreprenad eller annan tjänst.

Föreligger skattskyldighet
för utländsk företagare, som icke är bosall eller icke stadigvarande vistas här
i landet eller, om fråga är om juridisk person, icke har fast driftställe här i
landet, skall företagaren företrädas av en av länsskaltemyndigheten godkänd
representant. Sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske
företagaren som ombud för förelagaren svara för redovisningen av skatt för den
verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i Övrigt företräda den utländske
företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Länsskattemyndigheten
kan kräva, att säkerhet skall ställas för skattens betalning. Underlag för
kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.

Verksamhet som staten
eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov räknas som
yrkesmässig endast när den drives i bolagsform eller liknande. Detta gäller
även vid ekonomiskt samgående mdlan staten och kommun eller mellan kommuner för
verksamhet som avser visst gemensamt ändamål. Med kommun förstås även
landstingskommun.

Bedriver staten, kommun
eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande
tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform
eller liknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov,
om ej annat följer av elfte eller trettonde stycket. Som yrkesmässig verksamhet
anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran av
varor i diligensrördsen samt postverkets befordran av postpaket och gmppkorsband.
Som

Bedriver
staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke
uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i
bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna
behov, om ej annat följer av elfte eller trettonde stycket. Som yrkesmässig
verksamhet anses alllid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran
av varor i diligensrörelsen saml postverkets befordran av postpaket och gmppkorsband.
Som

45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 50

yrkesmässig
verksamhet anses vi- yrkesmässig verksamhet anses vi

dare alltid kommuns omsättning av dåre alltid kommuns omsättning av

vara som avses i 8 § 4, transport i elektrisk kraft, värme samt gas och

samband med renhållning eller om- annat bränsleför uppvärmning eller

händertagande och förstöring av energialstring, vatten samt trans-

vara. port i samband med renhållning el-

ler
omhändertagande och förstöring av vara.

Om
särskilda skäl föreligger kan regeringen förordna ätt statlig verksamhet, som
avser eget behov och som ej enligt sjunde eller åttonde stycket är att anse som
yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra yrkesmässig verksamhet.

Verksamhet
som medlem i sameby utför enligt rennäringslagen (1971:437) för samebyns
räkning anses ej som yrkesmässig.

Verksamhet
som utövas vid oflentliga bibliotek, vetenskapliga institutioner och därmed
jämförliga inrättningar räknas som yrkesmässig, till den del den bedrivs i
konkurrens med näringsverksamhet som medför skattskyldighet enligt denna lag.

Fastighetsägare,
som avyttrar fastighet eller del därav för vilken han medgivits
skattskyldighet enligt 2 § fjärde stycket, skall om han fortsätter uthyrnings-
eller upplåtelseverksamheten efter försäljningen vara skattskyldig härför till
dess han frånträder fasligheten.

Som
yrkesmässig verksamhet räknas inte omsättning av

1) vara eller tjänst i kommunal eller
landstingskommunal verksamhet som är inrättad för att ombesörja bamomsorg,
ungdomsvård, sjukvård, hälsovård, äldreomsorg, särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda eller annan social omvårdnad,

2) vara, som tillverkals eller tjänst som utförts som
ett led i undervisningen i en annan gymnasieskola än en där jordbmk, skogsbmk
eller trädgårdsnäring bedrivs, när varan eller tjänsten tillhandahålls av huvudmannen,

3) vara eller tjänst i en av en ideell förening
bedriven verksamhet, när inkomsten därav utgör sådan inkomst av rörelse för
vilken föreningen är frikallad från skattskyldighet enligi 7 § 5 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.

2.*
Med omsättning förstås enligt denna lag att vara levereras i samband med
försäljning, att tjänst utförs eller förmedlas (tillhandahålls) mot vederlag,
att betalning uppbärs i förskott eller a conto för beställd vara eller tjänst
samt att vara eller tjänst uttas. Med försäljning eller tillhandahållande
likställs byte. Med uttag förstås att

a) vara las i anspråk av den skattskyldige eller överlåts utan vederlag eller
mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet, när rätt till avdrag för
ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av varan har
förelegat,

b) vara
överförs från verksamhetsgren som medför skattskyldighet till verksamhetsgren
som ej medför skattskyldighet,

c) skepp, fartyg eller luftfartyg eller del, tillbehör eller utmstning
därtill, som vid förvärvet eller införseln har undantagits från skatteplikt
enligt 8 § 1, tas i anspråk för ändamål som ej berättigar till sådant undantag,

d) tjänst,
som även på annat siitt yrkesmässigt omsätts i verksamhet,

utförs eller tillhandahålls av den skattskyldige för egen eller annans räk-

*
Senaste lydelse 1985:1116. 46

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 50

ning
utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet, om
ej annat följer av andra stycket,

e) tjänst
i yrkesmässig byggnadsverksamhet av annan än den skattskyldi

ge tillförs fastighet som innehas eller nyttjas av den skattskyldige för annat

ändamål än stadigvarande bmk i byggnadsverksamheten,

f) personbil,
som utgör anläggnings- eller omsättningstillgång hos den

som är skattskyldig för omsättning av sådant fordon, eller annan vara, som

utgör omsättningstillgång i skattskyldigs verksamhet, utnyttjas av den

skallskyldige eller annan för privat bruk, när värdet av det privata utnytl-

jandet är mer än ringa.

Omsättning
enligt första stycket d) anses ej föreligga, om tjänst som uttas avser
nyttjande av personbil eller motorcykel, som har förhyrts för annat ändamål än
yrkesmässig åtemlhyrning. Utför skattskyldig själv tjänst för egen räkning
anses omsättning enligt första stycket d) föreligga endast om han i samband med
tjänsten tar ut vara av mer än ringa värde.

Som
omsättning anses ej uttag av vara, som utgör omsättningstillgång, för
användning i verksamhet som medför skattskyldighet.

Som
omsättning anses icke heller Som omsättning anses inte heller

skadevållandes avhjälpande av ska- skadevållandes avhjälpande av ska

da. Ersättning som erhålles för an- da. Ersättning som erhålles för an

nat omhändertagande än sådant nat omhändertagande än sådant

som avses i 11 § 3 anses icke som som sker i samband med förstöring

omsättning för mottagaren. av vara anses inte som omsättning

för
mottagaren.

Kommuns ianspråktagande JÖr eget behov av sådan vara eller tjänst som
avses i punkt 1 åttonde stycket sista meningen utgör inte omsättning enligt
denna lag.

Med
personbil förstås enligt den- Med personbil förslås enligt den

na lag även lastbil med skåpkaros- na lag även lastbil med skåpkaros

seri och buss, om fordonets to- seri och buss, om fordonels to

talvikt är högst 3 000 kilogram. talvikt är högst 3 500 kilogram.

tjll
8 §'

Som
yrkesmässig sjöfart anses även transport med skepp av eget gods. Undantaget för
skepp gäller inte sådan farkost, för vilken förflyttningen är av underordnad
betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Flodspruta, pontonkran, flytdocka
och annan till tulltaxenr 89.05 tulltaxelagen (1987:1068) hänförlig farkost än
bärgningsfartyg utgör skattepliktig vara.

Undantaget
för skepp för yrkesmässigt fiske gäller alla skepp, som säljs eller införs för
att användas vid sådant fiske, oavsett om skeppet är särskilt anordnat för
detta ändamål eller inte.

Undantaget
för fartyg för livräddning, gäller endast sådant fartyg som ställes till
förfogande för Svenska sällskapet för räddning af skeppsbmtne.

Undantaget för gas och annat bränsle gäller icke vara. som med hänsyn
till JÖrsäljningsform. kvantitet eller JÖrpackning har karaktär av butiksvara.

'
Senaste lyddse 1987:1236. 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

Undantaget
för allmän nyhetstidning gäller sådan publikation av dagspresskaraktär som
normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.

Undantaget
för periodisk publikation under 6 gäller svenskt och utländskt alster av
angivet slag, som enligt utgivningsplan utkommer med normall minst fyra nummer
om året. Till sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för idrottsligt
ändamål hänföres endast sammanslutning som är ansluten till Sveriges riksidrotlsförbund
eller Svenska korporationsidrottsförbundet eller är representerad inom
Sveriges olympiska kommitté. Som försvarsfrämjande sammanslutning räknas endast
sammanslutning som anges i 1 § kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet
eller som har till uppgift att stödja hemvämets verksamhet.

Undantaget
för mynt gäller inte guldmynt präglade efter den 1 januari 1967 som omsätts
efter sitt metallvärde.

tilllO§'°

Skatteplikt
föreligger icke för lagring av vara åt annan än skattskyldig eller för tvätt av
utmstning till id:e skattepliktigt fartyg eller luftfartyg. Tjänst under 1 som
avser sådan krigsmateriel, som anges i 8 § under 2 och som äges av staten, är
skattefri.

Med
tillverkning på beställning avses förfärdigande av vara av material som
huvudsakligen tillhandahålls av beställaren. Till skattepliktig tjänst enligt 1
räknas även inseminering och betäckning av djur.

Som
skattepliktig uthyming anses icke tillhandahållande av mätare, apparat eller
dylikt vid abonnemang på gas, vatten, värme, elektrisk kraft, teletjänst eller
liknande.

Med servering förstås tillhandahållandet av mat, dryck eller annan serveringsvara
för förtäring på stäf let inom därför iordningställd lokal eller plats.

Förmedling
under 1 är skattepliktig endast när den sker av den som är handelsagent enligt
lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande eller av auktionsförrättare,
som på offentlig auktion säljer skattepliktig vara för annans räkning, om inte
skattskyldighet föreligger för auktionsförrättaren enligt punkt 3 andra stycket
av anvisningarna till 2 §.

Som
skattepliktig rengöring anses inte städning av bosläder och andra lokaler, sotning
eller fönsterputsning.

Med
omhändertagande och förstöring avses även omhändertagande av sopor och avfall
samt rening av avloppsvatten.

Till
skattepliktig tjänst under 5 hänförs även tjänst som avser inredning av byggnad
eller anläggning. Som skattepliktig tjänst enligt 5 anses inte sådan kontroll
eller besiktning som utförs i samband med fastighetsskötares eller vaktföretags
normala tillsyn.

Tjänst
som innebär bärgning räknas som transporttjänst.

Med
annonsering avses ackvisition och utformning av annons samt införande av
annons, dvs. upplåtelse av annonsutrymme i tidning eller annan publikation
eller i s. k. ljustidning.

Till
skattepliktig tjänst under 2 hänförs även sådan tjänst som utförs i hav, sjö
eller annat vattendrag för förbättring av vattnet.

Som
skattepliktig automatisk databehandling räknas inte lill någon del

'"Senaste
lydelse 1985:1116. 48

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:50

tillhandahållande
via dataterminal av vara eller tjänst som inte är skattepliktig enligt denna
lag.

till
11 §"

Med
resgodsbefordran avses även transport av personbil eller motorcykel med fartyg
i inrikes trafik, när transporten utföres i samband med befordran av fordonets
förare med samma transportmedel.

Med transport i samband med renhållning förstås även bortforsling av
sopor, avfall eller liknande från fastighet enligt avtal som icke endast
gäller tillfälligt transportuppdrag.

Undanlaget
under 9 gäller ej när fråga är om djursjukvård.

1. Denna
lag träder i krafl, såvitt avser 8 § 4, 17 §, punkt 1 tredje stycket

av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 8 § den 1 mars 1990, samt i

övrigt den 1 januari 1990.

2. Äldre
bestämmelser i 8 § 4 skall såvitt avser fjärrvärme gälla till

utgången av år 1990.

''
Senaste lydelse 1979:1190. 49

4
Riksdagen J989/90. 1 saml. Nr 50

11 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom
föreskrivs att 14 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

14
§

Skatten
utgår med 8,2 öre per ki- Skatten utgår med 2,2 öre per ki

lowattimme för elektrisk kraft som lowattimme för elektrisk kraft som

förbrukas i kommuner som anges i förbrukas i kommuner som anges i

bilaga 2 till denna lag och med 9,2 bilaga 2 till denna lag och med 7,2

öre per kilowattimme i övriga fall. I öre per kilowattimme i övriga fall. 1

fråga om sådan kraft som förbmkas fråga om sådan kraft som förbmkas

i industriell verksamhet utgår dock i industriell verksamhet utgår dock

skatten med 7 öre per kilowattim- skatten med 5 öre per kilowattim

me, me.

Denna
lag träder i kraft den 1 mars 1990.

Den
nya skattesatsen för elektrisk kraft tillämpas för energiförbmkning-en efter
utgången av febmari 1990. Görs mätaravläsning under tiden den 22 febmari-den 8
mars 1990 gäller den nya skattesatsen för tiden efter mätaravläsningen. Görs
inte mätaravläsning eller görs den i endast begränsad omfattning, tillämpas
den nya skattesatsen för energiförbmkningen fr.o.m. den 1 mars 1990, varvid
skatten beräknas efter skälig gmnd. Som mätaravläsning godtas även avläsning
som enligt tillämpade mtiner görs av förbmkaren.

'
Lagen omtryckt 1984:994.

Senaste lydelse 1989:475. 50

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

Härigenom
föreskrivs atl 2 § lagen (1961:372) om bensinskatt' skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skatt utgår, om inte annat
sägs i andra stycket, med 2 kronor 58 öre per liter för blyfri bensin, varmed avses
bensin med en blyhalt om högst 0,013 gram per liter vid 15°C, och med 2 kronor
78 öre per liter för annan bensin.

För metanol och etanol
utgår skatten med 80 öre per liter. Ingår sådan alkohol i en blandning som
avses i 1 § första stycket a) dier b) utgår skatten för den inblandade alkoholen
med 80 öre per liter och för blandningen i övrigt med 2 kronor 58 öre per liter
om den utgörs av blyfri bensin och med 2 kronor 78 öre per liter om den utgörs
av annan bensin.

Skatt
utgår, om inte annat sägs i andra stycket, med 2 kronor 92 öre per liter för
blyfri bensin, varmed avses bensin med en blyhalt om högst 0,013 gram per liter
vid 15°C, och med 3 kronor 16 öre per liter för annan bensin.

För metanol och etanol
utgår skatten med 80 öre per liter. Ingår sådan alkohol i en blandning som avses
i 1 § första stycket a) eller b) utgår skatten för den inblandade alkoholen
med 80 öre per liter och för blandningen i övrigt med 2 kronor 92 öre per liter
om den utgörs av blyfri bensin och med 3 kronor 16 öre per liter om den utgörs
av annan bensin.

Skatten
beräknas efter varans fakturerade volym. I denna skall dock inte inräknas
smörjolja som har tillsatts bensinen. Kan skatten inte beräknas på sådant sätt
eller sker faktureringen inte enligt vedertagna grunder, får beskaltningsmyndigheten
fastställa grunder för beräkning av volymen.

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1990.

' Lagen omtryckt 1984:993.
Senaste lydelse 1988:107.

51

13 Förslag till

Lag om om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

Härigenom
föreskrivs att bilaga 2 till vägtrafikskattelagen (1988:327) skall ha följande
lydelse.

Bilaga
2 till vägtrafikskattelagen (1988:327)

Nuvarande
lydelse

Kilometerskatt

Prop. 1989/90:50

Fordonsslag

Skattevikt, kilogram

Skatt, öre för 10 kilometer

grundbelopp

tilläggsbelopp for varje helt hundratal kilogram över
den lägsta vikten i klassen

1
Personbil

0-901-

900

140

155

0

75

2 Buss med två hjulaxlar

0-1601-

1600

170

172

0 1,60

med tre eller flera hjulaxlar

0-1601-

1600

170 171

0 1,10

3
Lastbil

3.1 med anordning för påhängsvagn med två hjulaxlar

. 0-1601-

1600

240

243

0 3,10

med tre eller flera hjulaxlar

0-1601-

1600

240

242

0 2,30

3.2 annan lastbil med två hjulaxlar

0-1601-

1600

170 173

0 2,50

med tre hjulaxlar

0-1601-

1600

170

172

0 1,60

med fyra eller flera hjulaxlar

0-1601-

1600

170 171

0 1,30

4 Släpvagnar med skattevikt över 3000 kilogram, som
dras av ett kilometer-skattepliktigt fordon, om det är fråga om

4.1 styraxel för påhängsvagn med en hjulaxel

3001-

100

4,30

med två eller flera hjulaxlar

3001-

100

2,30

4.2 annan släpvagn med en hjulaxel

3001-

100

2,00

med två hjulaxlar

3001-11001-

11000

100 156

0,70 2,90

52

med tre hjulaxlar

3001-20000 20001-

100 236

0,80 3,40

med fyra eller flera hjulaxlar

3001-20000 20001-

100 185

0,50 1,80

Föreslagen
lydelse

Kilometerskatt

Fordonsslag

Skattevikt, kilogram

Skatt, öre för 10 kilometer

grundbelopp

tilläggsbelopp for varje helt hundratal kilogram över
den lägsta vikten i klassen

1
Personbil

0- 900 901-

765 183

0 75

2 Buss med två hjulaxlar

0- 1600 1601-

170

172

0 1,60

med tre eller flera hjulaxlar

0- 1600 1601-

170 171

0 1,10

3 Lastbil 3.1 med anordning för påhängsvagn med två hjulaxlar

0- 1600 1601-

240

243

0 3,10

med tre eller flera hjulaxlar

0- 1600 1601-

240 242

0 2,30

3.2 annan lastbil med två hjulaxlar

0- 1600 1601-

170 173

0 2,50

med tre hjulaxlar

0- 1600 1601-

170 172

0 1,60

med fyra eller flera hjulaxlar

0- 1600 1 601 -

170 171

0 1,30

4 Släpvagnar med skattevikt över 3000 kilogram, som
dras av ett kilometer-skattepliktigt fordon, om det är fråga om

4.1 styraxel for påhängsvagn med en hjulaxel

: 3001- .

100

■
4,30.

med två eller flera hjulaxlar

3001-.

100

-2;30.'

4.2 annan släpvagn med en hjulaxel

3001-

100

2,00

med två hjulaxlar

3001-11000 11001-

100 ■ 156

0,70 ■ 2,90

med tre hjulaxlar

3001-20000 20001-

100 236

0,80 3,40

med fyra eller flera hjulaxlar

3001-20000 20001-

100

185

0,50 1,80

Denna lag träder i krafl den 1 mars 1990.

Prop.
1989/90:50

53

14 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon

Härigenom
föreskrivs att 4 och 8§§ lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Försäljningsskatt
utgår för

1. personbil med en tjänstevikt av mer än 400 kilogram,

2. buss med en tolalvikt av högst 2. buss med en totalvikt av högst i 0(?0 kilogram, i 5
(JO kilogram,

3. lastbil med skåpkarosseri och 3. lastbil med skåpkarosseri och med en total vikt
av högst 3000 ki- med en total vikt av högst 3500 kilogram, logram,

4. motorcykel,

om
fordonet inte är eller inte har varit registrerat som fordon av angivet slag
eller har varit registrerat endast i förening med avställning. 1 fall som avses
i 16 § tredje stycket skall skatt dock utgå även om fordonet är eller har varit
registrerat.

Skatteplikt
enligt första stycket föreligger även vid införsel till landet av ett fordon
som är isärmonterat eller annars inkomplelt, om det kan antas att fordonet
efter införseln skall iordningställas till ett fordon av skattepliktigt slag.
Vad nu sagts gäller inte om fordonet förs in av den som har registrerats som
importör enligt 6 5 andra stycket.

8 § '

Skatten
utgår för personbil, buss. Skatten utgår för personbil, buss och lastbil
med 6 kronor och 40 öre och lastbil med 6 kronor och 40 öre per kilogram
tjänstevikt. Överstiger per kilogram tjänstevikt. Skatten tjänstevikten
1600 kilogram, utgår beräknas till helt tiotal kronor så att ytterligare
skatt med 800 kronor för överskjutande krontal bortfaller. varje fullt
femtiotal kilogram varmed tjänstevikten överstiger 1600 kilogram. Skatten
beräknas till hell tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.

Skatten
utgår för motorcykel med 1340 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75
kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160
kilogram, med 2700 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte
överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4480 kronor.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

'
Lagen omtryckt 1984:159.

Senaste lydelse 1989:196.

Senaste lydelse 1989:196. 54

15 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)

i Härigenom föreskrivs
atl 4§ bilskrotningslagen (1975:343) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4§'
Skrotningspremie utgår för

1. personbil
med en tjänstevikt av mer än 400 kilogram,

2. buss med en totalvikt av högst 2. buss med en totalvikt av högst i 0(?(} kilogram, i 5(?(?
kilogram,

3. lastbil med skåpkarosseri och 3. lastbil med skåpkarosseri och med en tolalvikt
av högst i 000 ki- med en total vikt av högst 5500 kilogram, logram,

om
fordonet avregistreras enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) på gmnd av
skrotningsintyg från auktoriserad bilskrotare eller kommun som avses i 3 §
denna lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

'Senaste
lydelse 1978:71. ' ■ - -i .55

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande

Prop.
1989/90:50

Härigenom föreskrivs
att 2 —4 §§ lagen (1989:474) om tillfälligt sparande skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den för vilken avdrag för
preliminär A-skatt skall göras urider tiden den 1 september 1989 - den 31
december 1990 och den som skall betala preliminär B-skall under tiden november
1989-januari 1991 skall erlägga ett sparbdopp som motsvarar tre procent av
skatten. I fråga om preliminär skatt för inkomståret 1990 är sparbeloppet tre
procent endast av den del av skatten som svarar mot statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt.

Den för vilken avdrag
för preliminär A-skatt skall göras under tiden den 1 september 1989-den 31 december
1990 och den som skall betala preliminär B-skatt under liden november
1989-januari 1991 skall eriägga ett sparbdopp som motsvarar tre procent av
skatten. I fråga om preliminär skatt för in-komståret 1990 är sparbeloppet tre procent
endast av den del av skatten som svarar mot statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt. För inkomståret 1990 skad sparbdopp
erläggas endast om det uppgår tid minst 1000 kronor.

Sparbdopp
beräknas i helt krontal, varvid örelal bortfaller.

3 §

Den som påförs slutlig
skatt vid 1991 års taxering skall erlägga ett sparbdopp som motsvarar tre procent
av skatten till den del den svarar mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt
och kommunal inkomstskatt. Sparbeloppet skall påföras vid sidan av den
slutliga skatten. Därvid skall sparbdopp enligt 2§ för motsvarande tid avräknas.

Den
som påförs slutlig skatt vid 1991 års taxering skall erlägga ett sparbdopp som
motsvarar tre procent av skatten till den del den svarar mot statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt. Sparbdopp
som understiger 1000 kronor skad dock inte erläggas. Sparbdopp som skall
erläggas skall påföras vid sidan av den slutliga skatten. Därvid skall sparbdopp
enligt 2 § för motsvarande tid avräknas.

Har
taxering skett för ett beskattningsår som omfattar mer än tolv månader, skall sparbdopp
erläggas endast med vad som motsvarar tolv månader.

4 §

Sparbdopp som har erlagts
av den skattskyldige skall återbetalas senast den 30 april tredje året efter
inkomståret. Återbetalning skall

Sparbdopp som har erlagts
av den skallskyldige skall återbetalas senast den 30 april tredje året efter
inkomståret. Sparbdopp som avser

56

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 50

dock
ske endast om beloppet uppgår inkomståret 1989 skad dock återbe-

till minst tjugofem kronor talas senast den 30 juni 1990, om

beloppet understiger 300 kronor.

Om
rätlen till sparbdopp övergår genom arv, testamente eller bodelning med
anledning av makesdöd eller om det annars finns synnerliga skäl får beloppet återbetalas
tidigare än som anges i första stycket.

Denna
lag träder i kraft den I Januari 1990.

57

17 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom
föreskrivs att 19 kap. 8§ faslighetslaxeringslagen (1979:1152) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

19
kap. 8§'

Den
som under andra året före laxeringsåret äger småhusenhet, som förvärvats under
tredje året före taxeringsåret, är efter anmaning av länsskattemyndighet
skyldig atl lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän
fastighetstaxering.

Den
som under andra året före taxeringsåret äger hyreshusenhet, som förvärvats
sedan föregående allmänna fastighetstaxering, är efter anmaning av länsskattemyndighel
skyldig att lill ledning inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift om de
hyror som uppburits under andra året före taxeringsåret.

Den
som under andra året före taxeringsåret äger industrienhet är efter anmaning
från länsskattemyndighel skyldig alt till ledning inför allmän fastighetstaxering
lämna uppgift om de hyror som uppburits under andra året före taxeringsåret.

Den
som under andra året före taxeringsåret är innehavare av täkterthet eller annan
taxeringsenhet på vilken täktverksamhet pågår eller eljest är tillåten, är
efter anmaning från länsskattemyndighet skyldig att till ledning inför allmän
fastighetstaxering lämna uppgift om de priser som under andra året före
taxeringsåret uppburits för brytvärd fyndighet.

Den som under andra året före taxeringsåret äger lantbruksenhet, som
helt eller delvis förvärvats under tiden den 1 jud 1987-den 31 december 1990,
är efter anmaning av länsskattemyndighet skyldig att lämna de uppgifter som
behövs tid ledning inför allmän fastighetstaxering.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1990.

'
Senaste lydelse 1988:544. 58

18 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar
m. fl.

Härigenom
föreskrivs följande.

Bostadsrättsförening
är, efter anmaning av länsskattemyndighet, skyldig att lämna uppgifter om de
lägenhetsförsäljningar i föreningens fastigheter som förekommit under åren 1988
och 1989. Uppgifterna skall avse uppgifter om köpet, taxeringsenheten samt
byggnads- och lägenhetsdata. Nämnda uppgiflsskyldighet åvilar också sådan
bostadsförening och bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1990.

59

19 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och riättigheter

Härigenom
föreskrivs alt 4 § 10 mom. och 6 § lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter' skall ha följande . lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4§.
70 mom. Frihet från erläggande av bevillningsavgift enligt denna paragraf åtnjutes:

a) för i utlandet bosatta personer, vilka driva sitt näringsfång under
bar himmel och uppbära allenast frivillig avgift såsom musikanter och dylika;

b) för
deltagare i idrottslävling, anordnad av organisation, som är ansluten till
Sveriges riksidrottsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska
kommitté, eller av annan sammanslutning, som enligt medgivande av regeringen må
vara likställd med sådan organisation i nu förevarande hänseende; samt

c) då regeringen, till följd av sär- c) då regeringen eller den myn-skilda
omständigheter, för visst fall dighet som regeringen bestämmer, medgivit befrielse
från bevillnings- till följd av särskilda omständighe-avgift. ter, för
visst fall medgivit befrielse

från
bevillningsavgift.

Talan
mot länsskattemyndighe- Länsskattemyndighetens beslut

tens
beslut om fastställande av be- om fastställande av bevillningsav-

villningsavgift
enligt denna lag fö- gift enligt denna lag får överklagas

res
hos kammarrätten genom be- hos kammarrätten. Beslut enligt 4 §

svär. 10 mom. c får inte överklagas.

Denna
lag träder i kraft den 1 april 1990.

'
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:855.

Senaste
lydelse 1974:855.

Senaste
lyddse 1986:1303. 60

20
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt

Härigenom
föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsema till lagen (1980:865) mot
skatteflykt skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:50

Nuvarande
lydelse

Denna
lag' träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas på rättshandlingar som
har företagils under tiden den I januari 1981—den 31 december 7959.

Föreslagen
lydelse

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas på rättshandlingar som har
företagits under tiden den 1 januari 1981 -den 31 december 7990.

Denna lag träder i
kraft den 1 mars 1983 och tillämpas på rättshandlingar som har företagits under
tiden den 1 mars 1983-den 31 december 1989.

Denna lag träder i kraft
den 1 mars 1983 och tillämpas på rättshandlingar som har förelagils under
tiden den 1 mars 1983-den 31 december 7990.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Denna
lag" träder i kraft den 1 januari 1989.

Denna lag' träder
i kraft den 1 januari 1990.

'
1980:865, senaste lydelse 1985:1013.

1983:75, senaste lydelse
1985:1013.

1985:1013.

"1988:780.

' 1989:000.

61

Finansdepartementet Prop. 1989/90:50

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 november 1989

Närvarande:
statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén,
Göransson, Gradin, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition om inkomstskatten för år 1990, m. m. 1
Inledning

1 fyra
utredningsbetänkanden redovisades i somras förslag till en genom

gripande skattereform. Betänkandena (SOU 1989:33 — 36) Reformerad

inkomstbeskattning från inkomstskatteutredningen (RINK), Reformerad

företagsbeskattning från utredningen om reformerad företagsbeskattning

(URF), Reformerad mervärdeskatt m.m. från kommittén för indirekta

skatter (KIS) och Inflationskorrigerad inkomstbeskattning från utredning

en om inflationskorrigerad inkomstbeskattning (IBU) utgör tillsammans

med remissynpunktema på betänkandena underlag för ställningstaganden

om den framtida utformningen av inkomstbeskattningen, beskattningen

av företag och den indirekta beskattningen.

Jag
kommer här att på gmndval av betänkandena lämna förslag till ett första steg i
genomförandet av reformen under år 1990. Inom ramen för dessa förslag tar jag
uppjusteringar i villabeskattningen för år 1990 som påkallas av de nya
taxeringsvärdena för småhus.

Som
bilaga 1 lill protokollet i ärendet bör fogas förteckningar över remissinstanser.
Sammanställningar av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet
och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet.

Jag
kommer också i det följande att ta upp några andra frågor, nämligen en
begränsning av det obligatoriska tillfälliga sparandet samt viss uppgiftsinsamling
inför 1992 års allmänna fastighetstaxering och för utredningsarbetet om
värdering av fastigheter ägda av bostadsrättsföreningar. Jag föreslår bl.a.
också en möjlighet fö-r regeringen att delegera beslutanderätten i fråga om
befrielse från bevillningsavgift för utländska artister.

2 Allmänna synpunkter om skattereformen

Reformbehovet

Inkomstskattesystemet
har sedan tillkomsten av 1928 års kommunalskat

telag varit föremål för ett otal partiella reformer och andra smärte juste

ringar. Systemet har vartefter blivit alltmer komplext och oöverskådligt. 62

Syften
vid sidan av att ge det allmänna intäkter och att uppfylla fördel- Prop.
1989/90:50 ningspolitiska mål har motiverat diverse nya regler och undantag
från gamla. Samtidigt har skattesatserna stegvis höjts. Under 1980-talet har visserligen
nedjusteringar gjorts, men de svenska skaltesatsema ligger vid en
internationell jämförelse alltjämt på en mycket hög nivå.

Den
analys som gjorts av inkomstskatten inom ramen för RINK:s arbete och också i
andra vetenskapliga studier ger ett entydigt resultat, nämligen all den
olikformiga behandlingen av skilda slag av inkomster är huvudorsaken lill vad
som kan betecknas som inkomstbeskattningens kris. Olikformigheten är särskilt
påtaglig när det gäller beskattningen av kapitalinkomster. Detta illustreras
av att den personliga kapitälinkomslbeskatt-ningen ger ett årligt
skattebortfall på 5-10 miljarder kr. för stal och kommun. Skattelältnaden för
ränteutgifter överstiger således den samlade inkomstbeskattningen av räntor,
utdelningar och reavinster m. m. Även om olikformigheten inte är lika
framträdande när det gäller beskattningen av arbetsinkomster finns även på
detta område brister i likformighetshänseende. Överlag träffas kontant lön av
full inkomstskatt och sociala avgifter medan förmåner i annan form inte sällan
får en mera förmånlig behandling.

Effekterna
av den olikformiga behandlingen av olika slag av inkomster förstärks av höga
formella skattesatser. MarginalefFektema blir höga även vid relativt måttliga
inkomster. Sammantaget blir.följden att medborgarnas val i en rad hänseenden;
kontant lön — ersättning i annan form, arbete — fritid, sparande i bank —
sparande i annan form, styrs av skatteöverväganden. Handlingsaltemativ som
bortsett från skatteefTekten inte skulle varit attraktiva blir lönsamma.
Slutligt och sammantaget innebär detta en effektivitetsförlust och ett bortfall
av resurser för hela samhällsekonomin.

Den
olikformiga behandlingen leder också lill att de fördelningspolitiska målen för
inkomstbeskattningen inte uppfylls eller i vart fall uppnås till endast begränsad
del. Studier visar att olikformigheten utnyttjas främst av personer med höga
inkomster. Avancerad skatteplanering förekommer också i ökad omfattning. I
vissa fall har miljardbelopp omsatts i transaktioner som bortsett från skatteeffektema
framstår som meningslösa.

Även
om det nu sagda i första hand tar sikte på den personliga inkomstskatten är
förhållandena likartade på företagsbeskattningens område. Också företagens
agerande styrs i stor utsträckning av skatteöverväganden. Val av
investeringsobjekt och finansieringsform träffas utifrån skatteeffekterna.

När
man bedömer behovet av en svensk reform måste också del ökande intemationella
beroendet beaktas. Såväl kapitalels som arbetskraftens ökade rörlighet
begränsar möjlighetema att upprätthålla en från omvärlden väsentligt avvikande
inkomstbeskattning. I etl intemationellt perspektiv är det av särskilt
intresse att notera att många industriländer genomfört omfattande
skattereformer under senare år. Reformerna har genomgående medfört kraftigt
sänkta skattesatser för såväl fysiska personer som företag. Skillnaderna i
formella skattesatser mellan Sverige och andra industriländer har härigenom ytteriigare
ökat.

Sammanfattningsvis
kan konstateras att behovet av en genomgripande 63

reform
på ett övertygande sätt har klarlagts i utredningsbetänkandena. Prop.
1989/90:50 Även från remissinstanserna har enhälligt understmkits behovet av en
sådan reform.

Inriktningen
av en reform

Skatteutredningarnas
förslag syftar till en samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som
fördelningspolitiska mål uppfylls. Arbete och sparande skall ges en bättre skattemässig
behandling medan fömtsättningama för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad
försämras.

För
den personliga inkomstbeskattningens del innebär förslagen att skatten på
arbetsinkomst lindras kraftigt och att kapitalbeskattningen skärps.
Marginaleffekterna på arbetsinkomster sänks dramatiskt. Enligt förslaget kommer
den helt övervägande delen av inkomsttagarna enbart att betala kommunalskatt.
Statlig inkomstskatt tas ut med 20% på inkomster i höga inkomstskikt.
Kapitalinkomster beskattas med några få undantag efter en proportionell
skattesats på 30%. Det skattebortfall som den sänkta beskattningen av
arbetsinkomster leder till finansieras genom skärpt beskattning av
kapitalinkomster, av en breddad bas för arbetsinkomstbeskattningen och av höjd
indirekt beskattning. På det sistnämnda området föreslås ett höjt skatteuttag
genom att det mervärdeskattepliktiga området utvidgas till tidigare obeskattade
områden såsom energi och genom att reduceringsreglema slopas på vissa områden.
På den indirekta beskattningens område kompletteras förslagen i KlS:s
betänkande av de förslag som redovisats i miljöavgiftsutredningens belänkanden (SOU
1989:21 och 83) Miljöavgifter på svavel och klor samt Ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken — Energi och trafik. Sistnämnda betänkande är för närvarande
föremål för remissbehandling.

På
företagsskatteområdet är huvudinriktningen i förslagen en sänkt formell
skattesats och begränsningar av reserveringsmöjligheterna.

Huvuddragen
i utredningarnas förslag har överlag tillstyrkts vid remissbehandlingen. Även
jag anser att skattereformen bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med
skatteutredningarnas förslag.

En
skattereform bör genomföras under bredast möjliga uppslutning i riksdagen. 1
syfte att uppnå en sådan bred förankring inbjöd statsministern i
regeringsförklaringen vid riksmötets öppnande riksdagspartierna och arbetsmarknadens
parter till överläggningar om att redan under år 1990 genomföra ett första steg
i reformen. Vid de överläggningar som härefter ägt mm har enighet uppnåtts
mellan socialdemokraterna och folkpartiet om huvuddragen i reformen. Enighet
föreligger också om de delar i reformen som bör genomföras med verkan redan
från år 1990. Även centern har i väsentliga delar ställt sig bakom uppgörelsen.

Åtgärder
för år 1990

År
1990 bör ett väsentligt steg tas i riktning mot ett nytt skattesystem. När

det gäller den statliga
inkomstskatteskalan bör ca en tredjedel av de skatte- 64

sänkningar
som reformen innefattar genomföras. Härigenom begränsas också efl"ekten av
underskoltsavdrag. Jag kommer senare i dag att redogöra för min syn på det
ekonomiska lägel för de närmaste åren (skr. 1989/90:53). Av min redogörelse
följer att skaltebortfallet på gmnd av skattelättnaderna genom sänkningen av
del statliga inkomstskatteuttaget i sin helhet bör finansieras. Finansieringen
av skattesänkningarna år 1990 bör ha samma inriktning som finansieringen av
reformen i stort, dvs. skärpt kapitalbeskattning, basbreddningar i fråga om
inkomst av tjänst samt ökat uttag av indirekta skatter. Jag återkommer i det
följande lill den närmare utformningen av inkomstskatteskalan och
finansieringsförslagen.

Även beträffande
beskattningen av aktiebolag och andra juridiska personer bör ett första steg
tas i riktning mot ett nytt system baserat på låg formell skattesats och ett
breddat beskattningsunderlag. Av skäl som jag senare kommer att gå in på bör
detta första steg tas redan vid 1990 års taxering.

Jag har här redovisat min
uppfattning om skattereformens huvudsakliga inriktning. Efter ytterligare
beredningsarbete inom finansdepartementet avser jag att i början av nästa år
återkomma till regeringen med förslag om utformningen av reformen i stort.

Jag
vill i tydlighetens intresse nämna att de förslag i denna proposition som ligger
vid sidan av skattereformen inte behandlats i överläggningarna mellan
regeringen och riksdagspartierna.

Prop.
1989/90:50

3 Inkomstskatten m. m. 3.1 Skatteskala för år 1990

Mitt
förslag: Grundbeloppet i den statliga skatteskalan sänks från 5 till 3% för
beskattningsbara inkomster upp till 75000 kr. samt från 17 till 10% för
inkomster över 75 000 kr. Högsta marginalskattesatsen blir 65% (vid en
kommunal skattesats om 30%).

Skälen
för mitt förslag: Ett huvudmoment i ett första reformsteg är en väsentlig
sänkning av marginalskatterna. Detta bör motsvara en tredjedel av hela
skattesänkningen som följer av reformen.

Den föreslagna
skatteskalan utgår från den indelning i fyra skikt som nu finns. Nedjustering
företas med 2 resp. 7 procentenheter till 3 resp. 10% i skattesatserna för de
två undre skikten, dvs. för grundbeloppet. Skattesatserna i de två övre
skikten, dvs. för tilläggsbeloppet, kvarstår oförändrade på 14 resp. 25%. Den
högsta marginalskattesatsen sänks därför från 72% till 65% vid en kommunal
utdebitering om 30%. Det skattemässiga värdet av underskottsavdrag sänks i
motsvarande mån från 47 till 40%.

5 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 50

65

Skatteskalorna för år
1990 blir:

Prop.
1989/90:50

Grundbelopp: 100 kr.
samt

Beskattningsbar
inkomst

basenheter

0 -7,5

7,5-

kronor

-75000 75000-

skattesats i skiktet 3% 10%

Tilläggsbdopp:

Underlag
för tilläggsbelopp

basenheter

14-19

19-

kronor

140000-190000

190000-

skattesats i skiktet 14% 25%

Förslaget
föranleder ändring i 10§ 1 mom. i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I
den följande tabellen åskådliggörs förändringen av inkomst efter skatt.

Tabell Förändring av inkomst efter skatt år 1989 till år
1990.

Lön år

Genom-

Inkomst

Procentuell ökni

ng av
inkomst efter

1989

snittligt

efter

skatt 1989-1990

vid
löneökning på

under-

skatt

skotts-

år 1989

avdrag

år 1989

kr

kr

kr

4%

6%

8%

10%

30000

900

24265

4,4

5,9

7,4

8,8

40000

700

30895

4,9

6,5

8,0

9,4

50000

1000

37 550

5,2

6,8

8,3

9,8

60000

1500

44275

5,4

7,0

8,5

10,0

70000

2000

51000

5,5

7,1

8,7

10,2

80000

2 500

57 725

5,6

7,2

8,8

10,3

90000

3100

64485

5,4

6,9

8,3

9,7

100000

3900

70323

6,0

7,5

8,9

10,3

110000

5100

76 187

6,5

8,0

9,5

10,9

120000

6 700

82239

7,0

8,5

9,9 .

11,3

130000

8 700

88479

7,3

8,8

10,2

11,6

140000

10800

94766

7,6

9,0

10,5

11,8

150000

12900

101053

7,4

8,6

9,7

10,8

160000

14900

106313

7,4

8,5

9,7

10,8

180000

18 700

115899

7,9

9,1

10,3

11,4

200000

22400

125438

8,0

8,9

9,8

. 10,7

220000

25400

133013

8,3

9,2

10,2

11,1

250000

31400

143810

9,0

10,0

10,9

11,9

300000

38400

161288

10,0

11,0

12.0

13,0

Förutsättningar:
Inga andra inkomster än lön. Inga andra avdrag änunderskottsav-drag och
schablonavdrag under tjänst. Kommunal utdebitering = 30,00,kr. Skattereduktion
för erlagda fackföreningsavgifter = O kr. för lön <40000kr.år 1989,0,5%av lönen
år 1989 på 40000-96000 kr. och 480 kr. för lön > 96000 kr. år 1989.

Resultaten
i tabellen avser effekten av ändrade skalleskalor vid genomsnittliga
underskottsavdrag för respektive inkomstnivå och beaktar således inte andra
förändringar av skattereglerna 1990 som t.ex. höjda indirekta skatter, höjd
fastighetsskatt bl. a. som en följd av höjda taxeringsvärden, ökad beskattning
av realisationsvinster på aktier och andelar samt höjd beskattning av
bilförmåner och traktamenten. Höjningen av barnbidraget har inte heller
beaktats. Det totala utfallet för enskilda hushåll beror i hög grad på hur
hushållet påverkas av dessa övriga förändringar.

66

En betydande del av denna
finansiering som t. ex. höjd beskattning av bilförmåner och ökad
reavinstbeskattning av aktier ger förhållandevis stora effekter i de högre inkomstklassema,
vilket bidrar till ett mera jämnt utfall för olika inkomstgmpper än vad som
framkommer i tabellen ovan.

Prop.
1989/90:50

3.2 Justering av villabeskattningen som följd av 1990 års allmänna
fastighetstaxering av småhus

Mitt förslag: Den
nuvarande progressiva intäktsschablonen för en-och tvåfamiljsvillor ersätts av
en proportionell schablonintäkt på 1,5% av taxeringsvärdet. Den statliga
fastighetsskatten för en- och tvåfamiljsfastigheter kvarstår oförändrad.

Bakgrunden
till mitt förslag: Den som äger en en- eller tvåfamiljsvilla skall som intäkt
av fastigheten (schablonintäkt) ta upp 2 % av taxeringsvärdet lill den del
värdet inte överstiger 450000 kr. Är taxeringsvärdet högre höjs uttaget
stegvis. Till den del som värdet överstiger 750000 kr. är intäkten 8% av det
överskjutande beloppet.

Allmän fastighetstaxering
av småhus kommer att genomföras under år 1990. Gmnderna för denna slogs fast av
riksdagen år 1988 (prop. 1987/88:164, SkU 41, rskr. 317, SFS 1988:544). Sedan
dess har en prov värdering genomförts under våren 1989 på gmndval av det
ortspris-material som insamlats. 1 juni 1989 förelåg resultatet av
provvärderingen. Den förväntade taxeringsvärdehöjningen uppgår till 48% för
riket som helhet. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande taxeringsvärdehöjning
mellan 1975 års och 1981 års allmänna fastighetstaxeringar uppgick till 96% för
permanenlhus och 145% för fritidshus. I det perspektivet är den nu förväntade
höjningen måttlig. Det förekommer emellertid stora regionala variationer. I
storstadsområdena innebär de nya värdena'i vissa fall en fördubbling av taxeringsvärdena.
I vissa kommuner är höjningarna ännu större. I andra delar av landet ligger
höjningarna av taxeringsvärdena långt under genomsnittet för riket.

I
samband med den tidigare nämnda lagstiftningen inför den allmänna fastighetstaxeringen
år 1990 berörde jag problemet med de höga fastighetspriserna i områden som är
attraktiva för fritidsboende. Problemet yttrar sig bl. a. i svårigheter för den
bofasta befolkningen att delta i konkurrensen om husbeståndet i de mest
attraktiva områdena. Vidare medför den höga prisnivån på dessa fastigheter
procentuellt sett kraftigt höjda boendekostnaderäven föromkringboende med
nuvarande skatteuttag. Jag angav då alt problemen fick lösas utanför
fastighetstaxeringens ram. Jag angav också atl jag avsåg alt återkomma till
frågan i ett senare sammanhang.

Riksdagen
har senare begärt förslag från regeringen om ändringar i beskattningsreglerna
så atl oskäliga effekter kan undvikas av de höjda taxeringsvärdena på småhus
som skall tillämpas fr.o.m. beskattningsåret 1990 (SkU 1988/89:36, rskr. 298).

67

Som inledningsvis framgått
förväntas stora regionala skillnader i tax- Prop. 1989/90:50 eringsvärdehöjningarna
år 1990. De största procentuella höjningama inträffar inte enbart i vissa
attraktiva skärgårdsområden utan också i storstadsområden där prisutvecklingen
varit stark. I själva verket är kraven på justeringar i beskattningsreglerna än
mer accentuerade i dessa områden eftersom del där är fråga om bdoppsmässigt större
förändringar i både taxeringsvärde och skatteuttag. Det sagda kan belysas med
några exempel. En smögenfastighet som är belägen vid sidan av den för
fritidsboende attraktiva delen av orten förväntas få sitt taxeringsvärde höjt
från 170000 kr. till 245000 kr., dvs. med 44%, vilket är under genomsnittet för
riket. Med nuvarande beskattningsregler skulle skatteökningen i detta fall inskränka
sig till 1 055 kr. per år vid 47 % marginalskatt resp. lill I 430 kr. vid 72%
marginalskatt. En annan smögenfastighet med attraktiv belägenhet kan väntas få
sitt taxeringsvärde höjt med 140% från 215000 kr. till 517 000 kr.
Skatteökningen blir enligt nuvarande regler 4 878 kr. vid 47 % marginalskatt
resp. 6 723 kr. vid 72 % marginalskatt. En normal villafastighet belägen på
Lidingö har i dag ett taxeringsvärde om 435000 kr. Taxeringsvärdet förväntas
bli 1 055000 kr., dvs. det höjs med 143%. Skatteökningen i detta fall uppgår till
21 552 kr. med nuvarande regler vid 47% marginalskatt resp. 30847 kr. vid 72%
marginalskatt. För mer exklusiva villor skulle skatteökningen bli än större. Om
slutligen en jämförelse görs med en normal villafaslighet belägen i landsorten
skulle skatteökningarna med nuvarande regler bli mycket måttliga. Exempelvis
skulle en villa i Kristinehamn, som i dag har ett taxeringsvärde om 260000 kr.,
få detta höjt med ca 36% lill 354000 kr. Skatteökningen vid 47% marginalskatt skulle
uppgå till 1 322 kr. och vid 72% marginalskatt till 1 792 kr.

Skälen
för mitt förslag: De höjda taxeringsvärdena gör det nödvändigt att justera
villabeskattningen.

En
lämplig åtgärd är att slopa progressiviteten i villaschablonen samtidigt som
intäktsprocenten sänks till 1,5. De kraftiga höjningama av skatte-utlagel främst
i storstadsområdena dämpas härigenom utan att någon regional differentiering
behöver införas. Genomförs mitt förslag är inte heller några särskilda åtgärder
påkallade i skärgårdsområdena. Någon ändring behöver heller inte göras i fråga
om den statliga fastighetsskatlen. I sammanhanget bör också noteras att en
övergång till en proportionell schablonintäkt ligger i linje med RINK:s förslag
till villabeskattning som innebär att beskattningen enbart sker genom en
proportionell fastighetsskatt. Den förändring av skatteuttaget jämfört med
förhållandena år 1989 som följer av mitt förslag är också väl avvägt som ett
steg på vägen till den nivå som föreslås av RINK.

Jag
har i denna fråga haft samråd med chefen för bostadsdepartementet.

Förslaget
föranleder en ändring i 24 § 2 mom. kommunalskaltdagen (1928:370), KL.

Med
den nu föreslagna ändringen av villabeskattningen beräknas skatte-intäktema öka
med 1,3 miljarder kr.

68

3.3
Ändrad förmögenhetsbeskattning som följd av 1990 års fastighetstaxering

Prop.
1989/90:50

Mitt
förslag: Skattepliktsgränsen och skiktgränserna för uttag av förmögenhetsskatt
hos fysiska personer m.fl. höjs och 2-procents-skiktet slopas. Skiklgränserna
skall vara 800000 kr., 1 600000 kr. och 3 600000 kr.

Skälen
för mitt förslag: Den statliga förmögenhetsskatten utgår enligt en progressiv
skala på beskattningsbara förmögenheter som överstiger 400000 kr. På den del av
förmögenheten som ligger mellan 400000 kr. och 600000 kr. tas 1,5% ut i skatt.
När förmögenheten överstiger 600000 kr. men inte 800000 kr. är
förmögenhetsskatten 3000 kr. för 600000 kr. och 2% av återstoden. För förmögenheler
som är större än 800000 kr. men inte 1 800000 kr. är skatten 7000kr. för 800000
kr. och 2,5% av återstoden. Överstiger förmögenheten 1800000 kr. blir skatten
32000 kr. för 1 800000 kr. och 3% av återstoden.

Förmögenhetsskatt
betalas i huvudsak av fysiska personer och dödsbon. Vissa juridiska personer är
emellertid också skyldiga att betala förmögenhetsskatt. Hit hör bl. a. vissa
föreningar och samfund i den mån dessa skall betala inkomstskatt. En
proportionell skatt på 1,5 promille las ut på den del av den beskattningsbara
förmögenheten som överstiger 25000 kr.

För
makar och därmed jämställda beräknas den beskattningsbara förmögenheten
gemensamt. Hemmavarande barn under 18 år sambeskattas med sina föräldrar.

Den
nuvarande skatteskalan kom till 1982 och har tillämpats fr.o.m. 1984 års
taxering (prop. 1982/83:50, bil. 2, SkU 1982/83:15, rskr. 1982/83:106, SFS
1982:1190). Med anledning av 1981 års allmänna fastighetstaxering hade en
höjning av skaltepliktsgränsen från 200000 kr. till 400000 kr. fr.o.m. 1982 års
taxering redan tidigare beslutats. För föreningar m. fl. höjdes
skattepliktsgränsen vid samma tillfälle från 15 000 kr. till 25000 kr. (prop.
1980/81:42, SkU 1980/81:11, rskr. 1980/81:94, SFS 1980:1055).

Inför
1990 års allmänna fastighetstaxering bör en anpassning av såväl skattepliktsgränsen
som skiktgränserna göras med hänsyn till prisutvecklingen under de år som har
gått sedan 1980. Det lägsta skatteskiktel bör dessutom breddas så att 2-procentsskiktet
slopas. Förslaget innebär inga materiella ändringar i förmögenhetsbeskattningen.
Det är emellertid min avsikt att återkomma till behovet av sådana förändringar
efter remissbehandling av ett förslag till enklare och mera likformiga regler
för förmögenhetsbeskattning som utarbetas inom finansdepartementet.

Den
nya skatteskalan bör av nu angivna skäl ha följande utformning:

1,5% 800000-1600000

2,5% 1600000-3
600000

3,0% 3600000-

69

Jag föreslår nu ingen
justering vad gäller skatteutlagel för föreningar Prop. 1989/90:50 m.fl.

Den
debiterade förmögenhetsskatten uppgick vid 1988 års taxering till 2 183 milj.
kr. Med den här föreslagna justeringen av skatteuttaget kan skatteintäkterna
beräknas minska med högst en fjärdedel. Detta medför emellertid inte någon real
minskning i förhållande till skatleintäkterna vid 1982 års taxering när
nuvarande skiktgränser första gången tillämpades.

Förslaget
medför förändringar i 10 § och 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt. Den nya skatteskalan bör gälla fr. o. m. beskattningsåret
1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

Beträffande
arvs- och gåvobeskatlningen föreslårjag inga ändringar nu. En höjning av de
skattefria gmndavdragen och en sänkning av skatteskalorna har gjorts fr. o. m.
år 1987 (prop. 1986/87:54, SkU 1986/87:12, rskr. 1986/87:72, SFS 1986:1198).
Arvs-och gåvoskattekommitléns slutbetänkande (SOU 1987:62) med förslag lill ny
arvs- och gåvoskalldag har remissbehandlats och bereds nu inom departementet.
Utöver kommitténs förslag fömtser jag förändringar som syftar till samordning
med nya regler för uttag av förmögenhetsskatt. En justering av skatteskalorna
kan då också bli aktuell.

3.4 En neutral beskattning av löneförmåner 3.4.1 Inledning

En
av huvudtankarna i skattereformen är att olika typer av arbetsersättning skall
bli föremål för en enhetlig beskattning.

En
neutral beskattning av naturaförmåner och andra ersättningar i samband med
anställning, innebär atl det för den anställde leder till samma beskaltningsresultat
om han fått lönen i pengar och köpt sig det som förmånen avser eller om han får
förmånen direkt från arbetsgivaren. Jag anser att detta synsätt bör ligga till gmnd
för beskattningen av inkomst av tjänst. På ett par områden kan en sådan
lagstiftning införas redan till beskattningsåret 1990, nämligen vad gäller
bilförmån och förmån att till underpris få förvärva värdepapper.

70

3.4.2 Bilf ö rm å n

Prop. 1989/90:50

Mitt
förslag: Förmån av fri bil som inte är äldre än tre år värderas till 30% i
stället för som för närvarande 22% av nybilsprisel. För förmånsbil som är äldre
än tre år höjs procentsatsen från nuvarande 18 rill 25.

RlNK:s
förslag: Överensstämmer med mitt utom såvitt avser procentsatsen för bilar
äldre än tre år, vilken RINK föreslår skall uppgå lill 24%.

Remissinstanserna:
Förslaget får ett blandat mottagande. Bland de remissinstanser som i princip
godtar förslaget finns TCO och Motorbranschens riksförbund. Storstadstrafikkommiltén
(STORK) anser att förslaget endast innebär en anpassning till sänkta
skattesatser, men inte tar hänsyn till höjda bensinpriser i framtiden och
önskemålet om begränsningar i trafiken. Svensk Induslriförening och företrädare
för svensk bilindustri avstyrker förslaget. AB Volvo och SAAB föreslår alt
samma förmånsvärde bör gälla för bilar som kostar högst sju basbelopp (195 300
kr.). De anser vidare att nuvarande regler diskriminerar bilar med högt andrahandsvärde
och låga reservdelspriser. Några remissinstanser anser också att förslaget avviker
från principen om värdering lill marknadspriset. RSV förordar bl.a. en
beskattning på gmndval av priser inom vissa intervaller i ett fåtal värdekolumner.

Skälen
för mitt förslag: Värdet av skattepliktiga naturaförmåner beräknas enligt 42 §
KL i princip med ledning av ortens pris, dvs. marknadsvärdet. Värderingen av
bilförmån är dock myckel schabloniserad. Nuvarande värderingsregel, som innebär
att bilförmånen värderas till 22% av nybilspriset resp. lill 18% för bilar
äldre än tre år, tillkom genom lagstiftning år 1986 (prop. 1986/87:46, SkU 9, rskr.
73, SFS 1986:1199). Den innefattade en sammanvägning dels av värdet av själva
dispositionsrätten, dels den tidigare beskattningsnivån, dels värdet av den då
slopade avdragsrätten för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats för
bilförmånshava-ren. Vissa redaktionella ändringar i reglerna gjordes hösten
1987 (prop. 1987/88:52, SkU 8, rksr. 96, SFS 1987:1303).

Jag
anser bl.a. mot bakgrund av de beräkningar RINK företagit angående vilket
förmånsvärde som bör läggas lill grund för beskattningen samt de förslag som
jag lägger fram i det följande och som medför högre bensinpris, atl det finns aiiledning
atl väsentligt höja procentsatsema för bilförmån. För år 1990 bör en höjning
göras från nuvarande 22 till 30% för nya bilar resp. från 18 till 25% för bilar
äldre än tre år. Övriga regler för bilförmånsvärderingen bör kvarstå.

Förslaget
föranleder ändringar i punkt 2 av.aiivisningarna till 42 § KL.;

De
ökade skatteintäkter delta förslag ger beräknas uppgå till 1 miljard

kr. . , , .

71

3.4.3 Anställdas
förvärv av värdepapper Skärpt värdering

Prop. 1989/90:50

Mitt förslag: I
lagtexten anges att även den del av marknadsvärdet som avser förväntningsvärdet
av en rätt atl vid senare tillfälle få förvärva egendom till visst pris, skall
beaktas när värdet av förmånen att få förvärva bl.a. ett konvertibelt
skuldebrev fastställs.

RINK:s
förslag; Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna tillstyrker att en rättvisande marknadsmässig värdering görs.
RSV och Svenska revisorssamfundel (SRS) anser som RINK att någon precisering av
värderingsmetoden inte bör tas in i lagtexten. Hovrätten över Skåne och
Blekinge uttalar däremot att preciseringen bör tas in i lagtext och
verkställighetsföreskrifter.

Skälen
för mitt förslag: En anställds förvärv av värdepapper från arbetsgivaren på
förmånliga villkor utgör i princip en sådan löneförmån som skall beskattas till
fulla värdet. Beskattning skall ske för skillnaden mellan vad den skattskyldige
har erlagt för atl få teckna eller köpa ett värdepapper och dess marknadsvärde.

Om
del finns en tillförlitlig marknadsnotering av del aktuella finansiella instrumentet,
skall noteringen läggas till grund för värderingen. Saknas sådan
marknadsnotering, får man söka fastställa ett beräknat marknadsvärde enligt
någon av de modeller som används på kapitalmarknaden.

Det är i det sistnämnda
fallet som nuvarande tillämpning av förmånsbe-skaltningsreglerna enligt min
mening leder till att påtagliga förmåner undgår beskattning. När det gäller de
under senare år mycket omfattande emissionerna av konvertibla skuldebrev till
anställda Ofr SOU 1989; 33 dd III, s. 30) har förmånsbeskattning i de allra flesta
fall uteblivit trots att skillnaden mellan teckningskurs och marknadsvärde
varit markant. Detta beror bl. a. på att tillämpningen kommit att styras av ett
regeringsrättsavgörande (RÅ 1986 ref 36) som innebär att det s. k.
förväntningsvärde som konverteringsrätten representerar inte beaktas vid
förmånsberäkningen. Regeringsrätten beräknade nämligen värdet av
konverteringsrätten, dvs. av den option som ingår i skuldebrevet, till endast
skillnaden mdlan börskursen den dag det konvertibla skuldebrevet tecknades, 69
kr., och den kurs till vilken skuldebrevet kunde konverteras, 60 kr., dvs. etl förmånsvärde
på 9 kr. per aktie. Konvertering kunde ske fem år efter emissionen av de
konvertibla skuldebreven.

Rättsfallet har gjort det
möjligt att bestämma emissionsvillkoren för konvertibla skuldebrev på ett
sådant sätt att påtagliga värden har kunnat föras över till anställda utan att
förmånerna beskattats som ijänstein-komst. Genom att sätta konverteringskursen
till gällande dagskurs på aktierna vid emissionstillfället har man kunnat vara
tämligen säker på att undgå förmånsbeskattning.

Jag vill i sammanhanget
påminna om den tidvis mycket intensiva debatt som förts angående de här
diskuterade s. k. personalkonvertiblerna. Kriti-

72

ken
har riktat in sig på dels de etiska frågorna i anslutning till differentie-
Prop. 1989/90:50 ring av tilldelningen mellan olika personalkategorier, dels de
betydande förmåner som med låg beskattning kunnat lämnas till de anställda.
Riksdagen har också begärt en översyn av beskattningsreglerna vid anställdas
förvärv av konvertibla skuldebrev (SkU 1986/87:50).

Mot
den nu angivna bakgrunden anser jag all praxis i denna beskattningsfråga
utvecklats olyckligt. Mottagandet av RINK:s förslag visar också att min
bedömning allmänt delas av remissinstanserna. Utvecklingen bör därför vridas
rätt genom en författningsändring som klart markerar att förväntningsvärdet
skall medräknas i förmånsvärdet. 1 fråga om de allmänna förutsättningarna för
denna värdering villjag framhålla följande.

Medan
värderingen av räntebärande skuldebrev kan göras förhållandevis enkelt är det
mer komplicerat att beräkna värdet av en option, dvs. av rätten att vid ett
senare tillfälle få köpa viss egendom till ett bestämt pris. I de
värderingsmodeller som används vid handel med optioner tillmäts följande
faktorer betydelse:

— Priset på den egendom som optionen avser

— lösenpriset, dvs. det pris lill vilket man med
hjälp av optionen kan köpa eller sälja den egendom som optionen avser

— prisrörligheten

— löptiden

— räntenivån

— aktieutdelningar eller annan avkastning, på den
egendom som optionen avser under optionens löplid.

De
värderingsmodeller för optioner som finns utgör accepterade och viktiga
hjälpmedel i den dagliga handeln med optioner och konvertibla skuldebrev. Jag
anser därför att de också bör användas när marknadsvärdet skall fastställas i
samband med förmånsbeskaltning. Det finns således ett tillfredsställande
underlag för att avgöra dessa beskatlningsfrågor. Den finansiella marknaden
utvecklas snabbt. Det är därför inte lämpligt att i lagtext slå fast vilken
värderingsmodell som skall användas. Som jag tidigare sagt bör dock KL
kompletteras med en bestämmelse som understryker alt förväntningsvärdet skall
beaktas vid förmånsvärderingen.

Det
är rimligt att utgå från atl RSV inom ramen för sin uppgift att verka för en
likformig taxering lämnar råd i värderingsfrågor av det här slaget.

Avslutningsvis
vill jag här påminna om reavinstreglerna för värdepapper som utlöst
förmånsbeskattning vid förvärvet. Den skattskyldige får vid avyttringen som
anskaffningskostnad tillgodoräkna sig inte bara den ersättning han erlagt utan
också det förmånsbeskattade beloppet.

Förslaget
föranleder en ny punkt, 5, i anvisningarna till 42 § KL.

73

Tidpunkt för
beskattning

Prop.
1989/90:50

Mitt
förslag: Förmånliga förvärv av värdepapper från arbetsgivaren skall beskattas
redan vid förvärvet, även om det har förenats med villkor som innebär
inskränkningar i förfoganderätten.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna:
SRS och FAR motsätter sig att skatteplikt skall inträda innan villkor som
innebär inskränkningar i förfoganderätten har upphört att gälla. Förslaget
anses strida mot skatteförmågeprincipen. TCO och Sveriges aktiesparares
riksförbund tillstyrker förslaget.

Skälen
för mitt förslag: Vid förvärv av värdepapper under marknadsvärdet beskattas
förmånen oftast vid förvärvet. Detta gäller i princip även vid köp av
konvertibla skuldebrev. Ibland kan emellertid förvärvet vara förenat med
sådana villkor alt någon förmån inte föreligger redan vid förvärvstidpunkten.
Ett sådant villkor gällde bl.a. i det tidigare angivna rättsfallet, RÅ 1986 ref
36. Regeringsrätten fastslog där att skattskyldighet inte skall inträda förrän
inskränkningen i förfoganderätten har upphört.

Om
det är möjligt att skjuta upp beskattningen genom att förena ett förvärv med
villkor som innebär inskränkningar i förfoganderätten, finns det en betydande
risk att förmåner i allt större utsträckning förenas med sådana villkor. Det
skulle innebära att betydande skattekrediter kunde erhållas. Även om det i
bedömningen vägs in att arbetsgivaren kan ha andra motiv för den nu diskuterade
typen av villkor och att skatteförmågeprincipen kan sägas tala mot en
omedelbar beskattning är del enligt min mening nödvändigt att beskattning sker
redan vid förvärvet.

Förslaget
föranleder en ändring i punkt 4 av anvisningarna till 41 § KL.

Utvidgning
av undantagsregeln

Mitt förslag: Den
regel, som medger undantag från förmånsbeskaltning i vissa fall, utvidgas till
all omfatta även konvertibla- skuldebrev, vinstanddsbevis och skuldebrev med
optionsrätt.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med milt förslag:

Remissinstanserna: Ingen
har något alt erinra mot att undantaget utvidgas till fler kategorier av
värdepapper. F/17? ifrågasätter om undantagsregeln är tillräcklig för att
undvika otillbörliga skatteeffekter för anställda. FAR anför att s. k.
introduktionsrabatter, som ofta förekommer i samband med marknadserbjudanden,
inte bör få leda till atl anställda blir förmåns-beskattade. FAR anser att det
är av synnerlig vikt all de anställda kan överblicka skattekonsekvenserna av
ett teckningserbjudande. SRS anser att undantagsregeln helt bör tas bort -
kraven på skallefrihet är uppfyllda i många fler fall än de som omfattas av
undantagsregeln. Reglerna anses inte förenliga med de grundläggande principerna
för beskattning av natu-

74

raförmåner. Om regeln
behålls anser SRS att villkoren för skattefrihet bör Prop. 1989/90:50
lättas upp.

Skälen
för mitt förslag: Ett undantag från reglema om förmånsbeskattning av anställda
som förvärvar värdepapper till underpris från arbetsgivaren finns i punkt 3 a
av anvisningama till 32 § KL. Undantagsregeln gäller under fömtsättning att en
anställds förvärv skett på samma villkor som gällt för allmänheten och de
anställdas aktieförvärv tillsammans med förvärv som görs av aktieägare i
bolaget inte avser mer än 20% av del totala antalet utbjudna aktier.

Denna
undanlagsregel gäller inte för anställda som köper aktier för mer än 30000 kr.
Om detta belopp överskrids blir alltså hela det belopp som utgör en förmån
skattepliktigt.

En
annan fömtsättning för skaltefriheten är att aktiema i bolaget vid tiden för
aktieförsäljningen inte är noterade på Stockholms fondbörs eller föremål för
handel på OTC-marknaden. Bedömningen skall göras särskilt för varje
aktieutförsäljning.

Vid
bedömningen av vilka som skall räknas som anställda i ett bolag skall ledning
sökas i hur begreppet arbetstagare bestämts när det gäller arbetsgivaravgifter (prop.
1984/85:80 s. 11). 1 lagtexten anges dock särskilt all med anställd jämställs,
såvitt nu är i fråga, styrelseledamot och suppleant för sådan.

Undantagsregeln
gäller endast för aktier och inte för optionsrätter, konvertibla skuldebrev e.d.
Om sådana värdepapper förvärvas lill ett pris som understiger marknadsvärdet
skall förmånen således alltid beskallas.

Jag
delar inte SRS:s uppfattning att undantagsregeln kan slopas. De anställda har i
de avsedda fallen ett berättigat krav på att kunna fömtse skatteutfallet.

Det
finns dessutom skäl att utvidga undantagsregeln till att omfatta även konvertibla
skuldebrev, vinstandelsbevis och skuldebrev med optionsrätt. Vid emissioner av
det slag som skulle omfattas av denna regel kan det sällan anses föreligga
någon egentlig förmån på gmnd av anställningen. Det är därför angeläget att de
anställda även beträffande dessa slag av värdepapper med de förhållandevis
begränsade belopp som undantaget • avser skall kunna fömtse om det kan bli
fråga om förmånsbeskattning.

Med
vinstandelsbevis avses både sådant utan konverteringsrätt och

konvertibelt vinstandelsbevis. .

Undantagsregeln
gäller inte enligt nuvarande regler om aktien är mark-nadsnoterad på sätt som
anges i tredje stycket i punkt 3 a av anvisningarna till 32 § KL. Vid den
föreslagna utvidgningen skall undantagsregeln inte gälla om aktier eller något
av de nu avseedda värdepappersslagen är föremål för sådan marknadsnotering. Det
räcker alltså t. ex. atl aktierna i ett bolag är börsnoterade för att
undantagsregeln inte skall få tillämpas vid utgivning av konvertibla skuldebrev
till de anställda.

75

Ikraftträdandet
m. m.

De
nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första
gången vid 1991 års taxering. Jag räknar med atl de föreslagna ändringarna
kommer att ge ökade intäkter i storleksordningen 100 milj. kr.

Prop.
1989/90:50

3.5 Ändrad beskattning av kostnadsersättningar

Mitt förslag:
Statliga och kommunala traktamentsersätlningar vid tjänsteresa som inte varit
förenad med övernattning och resekostnadsersättningar blir skattepliktiga.
Avdraget för fördyrade levnadskostnader vid endagsförrättningar slopas. Avdrag
medges således endast vid förrättning som medfört övernattning.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget har tillstyrkts eller lämnais ulan erinran av i stort sett samtliga
remissinstanser. Förbundet Sveriges Handelsrepresentanter motsätter sig dock
att avdraget vid endagsförrättningar slopas.

Skälen för mitt förslag: Bestämniidser
om när kostnadsersättningar utgör skattepliktig intäkt och i vilka situationer
som mot ersättningarna svarande avdrag kan komma i fråga återfinns
huvudsakligen i 32 och 33 §§ KL och i anvisningarna till dessa lagmm. Statliga
och kommunala trakta-ments- och reseersättningar är undantagna från
skalleplikt. Å andra sidan gäller inte avdragsbestämmelserna när skattefria
kostnadsersättningar ul-gelts även om ersättningarna inte räckt till för att
läcka kostnadema.

Vad beträffar endagsförrättningar
som pågår 4-10 limmar medges avdrag enligt schablon med 20% av ett
normalbelopp som RSV årligen fastställer (schablonbeloppet uppgår till 66 kr.
för år 1989). För endagsför-rättning som varar mer än lO timmar i följd medges
avdrag med belopp motsvarande 40% av normalbeloppet (133 kr. år 1989). Statligt
anställda ersätts med visst traktamentsbelopp per timme vid förrättning som
överstiger 4 timmar, för närvarande 4:70 kr. per timme. För förrättning som omfattar
lid efter kl. 19.00 utges tilläggstraktamente om 64 kr.

RINK har gjort en ingående
översyn av de gällande reglerna i syfte att skapa en neutral beskattning av
arbetsinkomster, dvs. alt åstadkomma att alla arbetsinkomster beskattas lika
oavsett om de utges i form av kontant-lön eller som förmån av annat slag.
Överfört på kostnadsersättningarna innebär detta att avdrag inte bör medges för
annat än sådana kostnader som verkligen är nödvändiga för inkomsternas
förvärvande och att ersättning som egentligen är lön inte bör döljas i form av
skattefri kostnadsersättning. Vidare framgår att det finns flera skäl lill all
slopa avdraget vid endagsförrättningar. För det första uppgår fördyringen för
den enskilde vid endagsförrättningar normalt till så begränsade belopp att det
inte finns anledning att skattemässigt kompensera honom för denna genom en avdragsmöjlighet.
I detta sammanhang är det värt att notera att det förekommer kollektivavtal
vilka inte medger Iraktamentsersättning för endagsför-

76

rättningar. Vidare bör
beaktas de kontrollproblem och administrativa problem som dagens system
förorsakar skatteförvaltningen. Genom att slopa avdragsrätten i detta fall
minskar missbmksmöjlighetema avsevärt.

Av likformighetsskäl bör
även traktamenlsersättningar vid endagsförrättningar vara skattepliktiga för
statligt och kommunalt anställda. Av samma skäl bör resekostnadsersättningar
vid statlig och kommunal tjänst vara skattepliktiga.

Avdragsrätlen för ökade
levnadskostnader vid tjänsteresor bör i enlighet med det anförda begränsas till
att gälla endast vid förrättningar som medfört övemattning, således ej vid endagsförrättningar.

Förslaget föranleder
ändringar i 32 § 3 mom., 33 § 1 mom., punkt 4 av anvisningama till 32 § och
punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL.

Vad jag nu sagt föranleder
även ändringar i bestämmelsema i taxeringslagen (1956:623), TL, (37 § 1 och 2
mom.) om vad som skall las upp i kontrolluppgift. Traktamentsersättning i
samband med tjänsteresa som inte varit förenad med övernattning skall anses
utgöra lön, arvode eller motsvarande.

Förslaget
innebär att skalleintäkterna ökar med ca 1 miljard kr.

Prop.
1989/90:50

3.6 Avdrag för kostnad för egen bil i tjänsten

Mitt förslag: För
den som använder egen bil i tjänsten medges avdrag enligt en schablonregel
baserad på den extrakostnad som kömingen i tjänsten genomsnittligt kan antas ge
upphov till. Detta belopp kan skäligen beräknas lill 11 kr. per mil. Samma
belopp gäller oavsett hur lång sträcka som körts i tjänsten.

RINK:s förslag:
Överensstämmer med mitt utom såvitt avser avdragsbeloppet, vilket RINK
föreslår skall uppgå till 10 kr per mil.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser har inte något att erinra mot själva konstmktionen av
regeln. Några, bl. a. FAR, Förbundet Sveriges Handelsrepresentanter,
Motormännens Riksförbund och Svenska revisorsamfundet anser emellertid att den
skattskyldige alternativt skall få lägga sina verkliga kostnader till gmnd för
avdraget. Många remissinstanser anser att beloppet är för lågt och att det bör
räknas upp med inflationen. Det framhålls också att ett lågt belopp leder till
att antalet bilförmåner ökar och att anställda kan komma att vägra att använda
sin egen bil i tjänsten.

Skälen för mitt förslag:
Som jag anförde i avsnitt 3.5 bör vissa statliga och kommunala
kostnadsersättningar göras skattepliktiga. Det förslaget innefattar även
utgivna ersättningar för bilkostnader. Således bör bilkosl-nadsersältning vara
skattepliktig och avdrag medges med omkostnadema på samma sätt som för
närvarande gäller vid enskild tjänst. Vad gäller enskild tjänst medges enligt
punkt 4 av anvisningama till 32 § KL i regel avdrag med belopp som inte
överstiger den ersättning som staten utger i motsvarande fall.

77

Den
statliga bilersättningen uppgår för närvarande till 20 kr. per mil för körsträckor
i tjänsten upp t.o.m. 700 mil per år. För körsträckor mellan 700 och 1 500 mil
uppgår beloppet till 15:40 kr. per mil och för längre sträckor till 14:40 kr.
per mil. I ersättningsbeloppet ingår även fasta kostnader som värdeminskning.

RINK har gjort bedömningen
att den nämnda avdragsregeln innebär en överkompensation, främst för dem som
kör korta sträckor i tjänsten. Därför anses utgångspunkten för
kostnadsberäkningen i stället böra vara alt den skattskyldige innehaft bil,
oavsett om han kört i tjänsten eller inte. Utredningen föreslår dock att den
del av de fasta kostnaderna som belöper på bilens användning i tjänsten beaktas
vid beräkningen av avdraget.

Den nämnda beräkningen
utgår från att bilen körs ca I 500 mil privat, inklusive resor till och från
arbetet, att den genomsnittliga körsträckan i tjänsten är 1000 mil per år och
att det är fråga om en bil i 100000-kronorsklassen.

Den totala kostnaden för 1
500 mils körning kan uppskattas till ca 33 500 kr. För 2 500 mil uppgår
kostnaden till ca 45000 kr. eller 11500 kr. ytterligare. Med den allmänna
utgångspunkten att bilen körs genomsnittligt ca 1 500 mil privat, skulle en på
detta sätt schablonmässigt beräknad merkostnad för körning i tjänsten kunna
bestämmas till ca 11:50 kr. per mil. Ett schablonbelopp bör emellertid även
beakta variationer i storleksklasser samt vidare täcka in också begagnade
bilar. Mot denna bakgmnd anser RINK att schablonbeloppet lämpligen kan
bestämmas till avmndat 10 kr. per mil oavsett hur lång sträcka som körts i
tjänsten.

Jag finner bl. a.
förenklingsskäl tala för att avdrag för kostnader för egen bil i tjänsten schabloniseras
på nämnda sätt. Den av utredningen beräknade bdoppsstorleken förefaller
emellertid för låg, särskilt med hänsyn till de höjningar av bensinpriset som
följer av de förslag jag lägger fram i ett senare avsnitt. Jag anser därför att
beloppet bör bestämmas till 11 kr. per mil.

Mitt
förslag i denna del föranleder ett nytt sista stycke i punkt 3 av anvisningarna
till 33 § KL.

De
nya reglerna kan beräknas öka skalleintäkterna med 1,4 miljarder kr.

Prop.
1989/90:50

3.7 Fastighetsskatt för hyreshus

Mitt förslag:
Underlaget vid beräkning av statlig fastighetskatt skall fr. o. m. år 1990 vara
65 % av taxeringsvärdet för hyreshusenheter.

Skälen för mitt förslag: 1
samband med den allmänna fastighetstaxeringen av hyreshus som genomfördes år
1988 nedjusterades underiaget för beräkningen av fastighetsskatt för hyreshusenheter
(prop. 1986/87:150, bilaga 7, SkU 50, rskr. 348, SFS 1987:565). Åtgärden
baserades på den prisstatistik som framtagits inför fastighetstaxeringen,
vilken visade all taxeringsvärdena för hyreshus beräknades komma att öka med ca
80% i genomsnitt. För all undvika ell totalt sett ökat uttag av faslighetsskatt

78

beslöt
riksdagen att underlaget för hyreshusens del skulle minskas från 100 till 55 %
av taxeringsvärdet.

Mot
bakgmnd av den höjning av det löpande skatteutlaget som jag föreslagit för
egnahem bör enligt min mening det löpande skatteuttagel höjas i motsvarande mån
också för hyreshusens del, dvs. med ca 10%. I detta sammanhang bör vidare
beaktas att den genomsnittliga höjningen av taxeringsvärdena efter 1988 års
fastighetstaxering av hyreshus blev betydligt lägre än vad som förväntades,
nämligen ca 61 % i stället för ca 80%. Jag föreslår därför atl underlaget för
hyreshusenhels fastighetsskatt höjs från 55 till 65% av taxeringsvärdet.

Den
föreslagna justeringen av skatteunderlaget bör, liksom vid 1987 års justering,
inte omfatta hyreshus på lantbruksenheter.

För
vissa hyreshusenheter gäller enligt beslut av riksdagen i våras (1988/89:FiU
30, rskr. 327, SFS 1989:476) att fastighetsskatten vid 1991 års taxering tas ut
på hela taxeringsvärdet. Dessa regler berörs inte av del framlagda förslaget.

Förslaget
föranleder ändring i 3§ lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Statens
intäkter av fastighetskatten till följd av detta förslag kan beräknas öka med
ca 700 miljoner kr.

Prop.
1989/90:50

3.8 Ändringar i kapitalbeskattningen 3.8.1 Aktievinster m.m.

Mitt förslag: Den
skattepliktiga andelen av reavinst på aktier m. m. som innehafts två år eller
längre (äldre aktier) höjs från 40 till 50%. Avdragsrätten för reaförluster på
såväl äldre som yngre aktier m. m. höjs också från 40 rill 50%.

Skälen för mitt förslag:
Enligt nuvarande regler är hela vinsten skattepliktig om en aktie avyttras
inom kortare tid än två år från förvärvet. Detsamma gäller vid avyttring av
andra värdepapper, andelar eller rättigheter som beskattas enligt reglerna i
35 § 3 mom. KL. Om innehavstiden är längre reduceras den skattepliktiga andelen
till 40% av vinsten. Reaförluster är — efter en lagändring i år — avdragsgilla
lill 40% oavsett innehavstiden (punkt 3 av anvisningarna till 36 § KL).

RINK
har föreslagit att nominellt beräknade kapitalinkomster fr.o.m. år 1991 skall
beskallas med en enhetlig statlig skallesats på 30%. En bred remissopinion har
ställt sig bakom detta förslag och det bör enligt min mening genomföras.

RINK har vidare föreslagit
att halva den reavinst som uppkommer vid överlåtelse av aktier i fåmansföretag
i normalfallet skall beskattas som inkomst av tjänst. Detta skulle ofta leda till
ett faktiskt skalleuttag på 40% av vinsten vid avyttring av företaget.

Med
dagens marginalskattesatser blir skatteuttaget för skattskyldiga i de vanligaste
marginalskatteskikten mindre än 20% av vinsten på äldre ak-

79

tier. I det högsta skiktet
är motsvarande skatteuttag något under 30%. Den Prop. 1989/90:50 sänkning
av skattesatserna på förvärvsinkomster som jag förordat i det föregående medför
att skatleultaget på reavinster minskar i samtliga marginalskatteskikt.

En
utebliven höjning av den skattepliktiga andelen av vinsten på aktieförsäljningar
skulle innebära att skatteuttaget 1990 för skattskyldiga i det högsta marginalskalleskiktet
minskar till 26% av vinsten. För skattskyldiga med en marginalskatt på 40%
skulle motsvarande uttag sjunka till 16% för atl 1991 stiga till 30%. Det
skulle medföra en omotiverad och bl. a. från fördelningspolitiska synpunkter
olämplig "svacka" i skatteuttaget på aktievinster under 1990. Det är
angeläget all skatteuttaget på reavinster vid aktieförsäljningar år 1990 inte
avviker alltför mycket från ullaget året därefter. Jag bedömer därför en begränsad
höjning av skatteuttaget som ett lämpligt steg på väg mot den reforraerade
kapitalbeskattningen år 1991.

Den
skärpta beskattningen av aktievinster bör, enligt min mening, åstadkommas genom
att den skattepliktiga andelen av reavinsten efter den tvååriga initialperioden
höjs från 40 lill 50%. Del innebär att uttaget i det högsta
marginalskatteskiktet hålls oförändrat mnt 30% även under 1990. En sådan
höjning kan, sedd i det större sammanhanget, inte antas leda till negativa
återverkningar på aktiesparandet och företagens kapitalförsörjning.

Som
en följd av detta förslag bör avdragsrätten för reaförluster på aktier m.m.
höjas från nuvarande 40 till 50%. Avdragsrätten bör, som nu, vara densamma
oavsett innehavstid.

De
nya reglerna bör tillämpas ii de fall skattskyldighet inträder efter utgången
av år 1989. För avyttringar under 1989 men med betalning efter årsskiftet
kommer alltså de nya bestämmelserna att gälla.

Mitt
förslag föranleder ändringar i 35 § 3 mom. och punkt 3 av anvisningarna till
36 § KL.

Förslagets
bidrag till finansieringen av den sänkta skatten på förvärvsarbete utgör ca
800 milj. kr.

Mitt
förslag föranleder också en ändring av 25 d § TL. För närvarande behöver den
skattskyldige inte lämna uppgift om försäljningar av äldre aktier om det
sammanlagda försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till högst
6600kr., eftersom skattefrihet gäller upp till detta belopp. Denna
beloppsgräns bör ändras till 5 300 kr. när den skattepliktiga andelen av aklievinster
höjs till 50%. (Är försäljningsintäkten 5 333 kr. får anskaffningskostnaden
schablonmässigt bestämmas till 1 333 kr., reavinsten blir då 4000kr. och
skattepliktig del därav är 2000kr., vilket motsvarar schablonavdraget.) Den
ändringen kommer i bara begränsad utsträckning att påverka antalet förenklade
deklarationer.

80

3.8.2
Pensionsförsäkringsavdrag

Prop.
1989/90:50

Mitt
förslag: Det allmänna avdraget för pensionsförsäkringspremie minskas med 25 %.
Avdragsbegränsningen omfattar de avgifter som eriäggs under beskattningsåret
1990 och avser 1991 års taxering.

Skälen
för mitt förslag: 1 samband med den nu aktuella skattesänkningen men också i
samband med den större reformen uppkommer en särskild fråga angående avdragsrätlen
för pensionsförsäkringspremie. 1 dag gäller alt avdrag medges i förvärvskällan
för pensionsförsäkringar som är tagna i samband med tjänst. För andra
pensionsförsäkringar gäller att avdrag medges som allmänt avdrag enligt 46 §
KL. Denna bestämmelse inkluderar de försäkringar som egenföretagare tecknar.
För dessa gäller nämligen att de inte kan tjänstepensionera sig som anställda.
De får i stället använda överskottet i förvärvskällan lill uttag av medel och
sedan köpa privata försäkringar och får därmed avdrag enligt 46 § KL.

Ett
avdrag för pensionsförsäkringspremie får göras som ett allmänt avdrag och har
full efTckt mot den marginalskattesals som gäller för beskattningsåret.
Utfallande belopp beskattas däremot med den skattesats som gäller vid utbetalningstillfället.
Det innebär alltså att etl avdrag blir särskilt lönsamt om det sker inför en
kraftig skattesänkning.

Enligt min mening bör
avdragsreglerna ändras så att denna avdragseffekt uteblir eller kraftigt
reduceras. Del bör gå lill på del sättet atl del avdragsgilla belopp som dagens
regler tillåter får utföras som avdrag lill endast 75%. Denna procentsats är
vägd som den genomsnittliga vinst man kan göra på det sätt jag nyss angivit.
Den som under nästa år har en marginalskatt på 40% och gör ett avdrag mot denna
skattesats och får ut pensionsbeloppen till en skattesats på 30% gör då en
skattevinst som kan neutraliseras genom att avdraget nedsätts med kvoten
(30/40=) 0,75. Ett fullföljande av den beräkningen skulle i och för sig föra
med sig atl avdragsbegränsningen skulle avgöras från fall till fall med
utgångspunkt i varje skatlskyldigs skatteförhållanden. En sådan ordning skulle
dock bli alltför otymplig. Jag föreslår därför atl avdraget schablonmässigt
begränsas på det sätt jag nyss angivit. Det finns skäl att poängtera att
förslaget inte innebär att grunderna för beräkning av avdraget ändras. Utgångspunkten
för beräkningen är alltså fortfarande den avgift som betalats under
beskattningsåret. Förslaget innebär sålunda att en viss del av det belopp som
betalats och som enligt nuvarande regler hade varit avdragsgillt i dess
helhet, inte får dras av vid 1991 års taxering. Den som betalar en premie på
exempelvis IO 000 kr. får alltså dra av 7 500 kr., den som betalar 7 500 kr.
får dra av 5 625 kr.

Begränsningen
i avdragsrätten bör avse premier för individuella pensionsförsäkringar medan
avdragsrätten för tjänstepensionsförsäkringar kvarstår oförändrad.
Begränsningen gäller vid 1991 års taxering.

Slutligen
bör två särskilda situationer kommenteras, nämligen hur förslaget berör
pensionsförsäkringsavdrag vid efterbeskaltning av reavinst

6 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 50

81

som
varit föremål för uppskov och hur förslaget berör ett avdrag som är Prop.
1989/90:50 förskjutet till ett påföljande år.

Förslaget
begränsas till de avgifter som erläggs under beskattningsåret 1990 och avser
1991 års taxering. Det innebär att skattskyldig som efterbe-skattas enligt 9 §
lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst och som
enligt punkt 6 av anvisningama till 41 § KL vid efterbeskattningen får göra
avdrag för avgift till pensionsförsäkring enligt bestämmelsema i 46 § 2 mom.
samma lag inte kommer att beröras av förslaget i annan mån än i de fall då en efterbeskaltning
avser 1991 års taxering.

I
fjärde stycket av punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL stadgas en rätt att
flytta över ett outnyttjat avdrag till påföljande beskattningsår. Den del av
ett avdrag från 1990 års taxering som utnyttjas vid 1991 års taxering omfattas
inte av begränsningen eftersom det avdraget avser en avgift som inte är erlagd
under beskattningsåret. På motsvarande sätt gäller att de avdrag som inte till
fullo kan utnyttjas vid 1991 års taxering och som då kan flyttas över till
kommande taxeringsår inte omfattas av begränsningen, som ju omfattar endast
1991 års taxering.

Mitt
förslag föranleder en ändring av 46 § 2 mom. KL.

Jag
räknar med att den begränsade avdragsrätten kommer att öka skatte-inläktema med
ca 700 milj. kr.

4 Indirekta skatter

4.1 Inledning

KIS
föreslår när det gäller mervärdeskatten en breddning av skallebasen, innebärande
att i huvudsak all konsumtion av varor och tjänster skall beskattas. Förslagen
innebär vidare att en enhetlig mervärdeskattesats skall användas, och att
nuvarande s. k. reduceringsregler på vissa områden slopas. Kommittén lämnar
även förslag om punktskatterna, energibeskattningen samt
vägtrafikbeskattningen.

Avsikten
är att betänkandets förslag skall ligga till gmnd för förslag lill lagstiftning
som föreläggs riksdagen våren 1990, och att beslut kan fattas om nya regler fr.
o. m. den 1 januari 1991. Vissa av förslagen till basbreddningar m. m. är
emellertid sådana att de kan sättas i krafl vid en tidigare lidpunkt och
finansiera de ändrade inkomstskatleskalorna för år 1990. Regeringen bör därför
nu lägga fram förslag om mervärdeskatt på energiområdet samt förslag om
mervärdeskatten såvitt avser vatten, avloppsrening och sophämtning samt
serverings- och hotelltjänster. Regeringen bör även föreslå en ändring av
försäljningsskatten på motorfordon, m. m.

4.2 Energibeskattningen och vägtrafikbeskattningen

4.2.1 Allmänt

Flera utredningar har
arbetat samtidigt med energibeskattningen eller med

frågor som nära anknyter
till detta område. KIS har i sitt betänkande om 82

reformerad
mervärdeskatt m.m. behandlat bl.a. den framtida energibe- Prop. 1989/90:50 skattningen.
Miljöavgiftsutredningen (ME 1988:03) har arbetat med att analysera fömtsättningama
för miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel inom miljöskyddsområdet.
Miljöavgiftsutredningen har lämnat två delbetänkanden, (SOU 1989:21)
Miljöavgifter på svavel och klor och (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken — Energi och trafik. Det förstnämnda delbetänkandet har remissbehandlats
och det andra ddbelänkandel är för närvarande föremål för remissbehandling.
Miljöavgiftsutredningen kommer att lämna ett slutbetänkande sommaren 1990.
Utredningen om den dintensiva industrins framtid (ME 1988:05) har i ddbelänkandel
(SOU 1989:82) Nedsättning av energiskatter utrett nedsättningsreglernas
utformning och betydelse för industrin. Vidare har statens energiverk på
regeringens uppdrag utrett fjärrvärmeseklorns framtid i ett nytt
energiskattesystem och redovisat resultatet i rapporten Fjärrvärmens
ekonomiska situation.

En
samordning av de förslag som läggs fram i dessa belänkanden och nämnda rapport
kommer att ske. Avsikten är atl ett gemensamt förslag om en övergripande reform
på energiskatteområdet inkl. vissa miljördaterade pålagor skall läggas fram för
riksdagen våren 1990. De åtgärder som jag i del följande föreslår utgör därför
endast en delreform i avvaktan på det samordnade förslaget.

Samråd
i dessa frågor har skett med chefen för miljö- och energidepartementet.

4.2.2
Huvuddragen i nuvarande energibeskattning

Den
som yrkesmässigt tillhandahåller vissa i 8§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt
(ML) angivna varor, däribland energi, skall inte redovisa någon utgående
mervärdeskatt. Enligt 2 § första stycket 2 ML är han emellertid skattskyldig
och får därmed enligt 17 § ML dra av ingående mervärdeskall som hänför sig till
förvärv eller införsel för verksamheten, trots att utgående skatt inte skall
redovisas. Detta innebär att undanlaget från skatteplikt för energi är ell s.k.
kvalificerat undantag och.att s.k. teknisk skattskyldighet föreligger på
energiområdet.

Enligt
8 § 4 ML gäller undantaget råolja, elkraft, värme samt gas eller annat bränsle
för uppvärmning eller energialstring, dock inte T-sprit eller annan fotogen än
flygfotogen och fotogen för drift av snabbgående dieselmotorer (s.k. lättdiesd).
Med "annat bränsle" avses t. ex. träkol, stenkol, torv, halm och ved
samt produkter av dessa, t.ex. träflis, sågspån, halm-och torvbrikelter, pellets
m. m.

En
energivara får säljas utan mervärdeskatt endast om det är uppenbart

att varan skall användas av den slutlige konsumenten för energiändamål.

Vid omsättning som avser annat ändamål än uppvärmning och energialst

ring föreligger däremot skatteplikt. Försäljning som sker direkt till etl

energiföretag samt vissa tjänster avseende bränsle för ett energiföretags

räkning är normalt alltid fria från mervärdeskatt. Vissa bränslen kan

användas för andra ändamål än uppvärmning och energialstring. Ved och

flis kan t.ex. användas för framställning av pappersmassa, board eller 83

spånplattor och torv kan
användas t. ex. som jordförbättringsmedel. Avgö- Prop. 1989/90: 50 rande
vid bedömningen av skatteplikten är vilken verksartihel köparen bedriver. Är
köparen tillverkare av t. ex. pappersmassa eller spånplattor, anses veden eller
flisen vara skattepliktig.

Uttag
av bränsle från egen fasligjiel för uppvärmning eller energialslring är inte
skattepliktigt och räknas inte heller som yrkesmässigt enligt ML. Försäljning
av avsågade grenar m.m., t.ex. efter en avverkning, får ske utan mervärdeskatt
om köparen skall använda grenarna som bränsle.

Enligt
fjärde stycket av anvisningarna till 8 § ML gäller att en vara som med hänsyn till
försäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara är
skattepliktig. I praxis har bestämmelsen tillämpats på så sätt att gasolförpackningar
om högst 45 kg är att anse som butiksvara liksom karburatorsprit i
standardförpackningar om fem liter eller mindre. För övriga bränslen finns inga
uttalade principer om förpackningars inverkan på skatteplikten. Förpackad ved,
kol, briketter m.m. som säljs i vamhus, butiker och bensinstationer anses dock
vara skattepliktiga varor.

Av
10 § första stycket 1 ML följer att tjänster som anges där är skattepliktiga
endast om de avser en vara som är skattepliktig. Avser tjänsten en kvalificerat
undantagen vara som t. ex. energi, föreligger dock s. k. teknisk skattskyldighet,
dvs. rätt alt dra av ingående mervärdeskatt, trots att utgående mervärdeskatt
inte skall redovisas (2 § första stycket 2 ML).

På
elkraft tas allmän energiskatt ut enligt lagen (1957:262) om allmän
energiskall. På elkraft som produceras i vissa vattenkraftverk tas även en s.k.
vattenkraftskalt ut enligt lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft.
Dessutom skall en s. k. kärnkraftskall erläggas för elkraft som framställs i
kärnkraftverk enligt lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk.

Enligt
lagen om allmän energiskatt tas sådan skatt ut även för vissa bränslen,
nämligen kolbränslen, s. k. lättdiesd, oljor, naturgas och gasol. För motorbrännolja,
eldningsolja och kolbränslen tas dessutom ut en särskild skatt enligt lagen
(1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol.

Enligt
lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt får nedsättning av sådan
skatt bl. a. medges när elkraft eller bränsle används för växthusuppvärmning
vid yrkesmässig växthusodling eller vid industriell tillverkning.

Bensinskatt
tas ut för bensin och andra motorbränslen enligt lagen (1961:372) om
bensinskall. Dessutom tas en särskild skatt ut för bensin enligt lagen om
särskild skatt för oljeprodukter och kol.

84

4.2.3 Mervärdeskatt på
energi

Prop. 1989/90:50

Mitt förslag: Hela
energiområdet, med undantag för flygfologen och flygbensin, beläggs med
mervärdeskatt. För värme producerad i fjärrvärmeverk skall någon mervärdeskatt
dock inte tas ul under år 1990.

KIS:s
förslag: Kommittén har föreslagit alt all energi beläggs med mervärdeskatt.

Remissinstanserna:
Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig är positiva till mervärdeskatt
på energi.

Några
remissinstanser uttrycker osäkerhet för Qärrvärmeseklorns konkurrenskraft i
ett system med mervärdeskatt på energi. Ett fåtal remissinstanser avstyrker
förslaget om mervärdeskatt på energi med motivering att skatten till stor del
innebär en övervältring från industrin till hushållen.

Skälen för mitt förslag:
Utgångspunkten för en breddning av basen för mervärdeskatt är att
energikonsumtion skall jämställas med annan privat konsumtion. Delta är mest
fördelaktigt från samhällsekonomisk effektivi-telssynpunkl, eftersom en sådan
generellt utformad mervärdeskatt ger en jämförelsevis liten snedvridande
effekt. En likformig mervärdebeskattning ger dessutom en överskådlig
beskattning och underlättar en rationell utformning av skattesystemet i
förhållande till de önskemål som kan föreligga om styrning. En sådan
mervärdebeskattning innebär även att ett närmande sker till vad som redan
gäller eller föreslås gälla inom EG och andra västeuropeiska länder.

Jag
anser i likhet med flertalet remissinstanser alt övervägande skäl talar för atl
energiområdet inordnas i mervärdeskattesystemel. En mervärde-skatlebdäggning
leder inte till några administrativa problem, eftersom tillhandahållandet av
energi enligt gällande regler medför s.k. teknisk skattskyldighet. Detta
innebär atl alla som yrkesmässigt tillhandahåller energi redan är med i
mervärdeskattesystemet. Mervärdeskatt skall tas ut efter samma skattesats som
för övriga konsumtionsvaror.

Mervärdeskatt
på energi innebär att industrin — som är mervärdeskattskyldig — helt och
hållet kan lyfta av skatten på energivarorna i likhet med andra insatsvaror,
medan t.ex. hushållen — som inte är mervärdeskattskyldiga — får betala skatten
fullt ut.

I
fråga om ftygfotogen och flygbensin villjag anföra följande. Flygfotogen är
inte belagd med bränsleskatt. Detta bränsle är det vanligast förekommande inom
flyget och förbmkas i jetplan. Flygbensin, dvs. bensin som är särskilt avsedd
för användning i flygplan, är undantagen från bensinskatt. De kvaliteter av
flygbensin som vanligen används i Sverige är Avgas 80 och Avgas 100 LL.
Flygbensin används av ca 1 700 i landet registrerade civila sportflygplan. KIS
har funnit att övervägande skäl talar mot att beskatta flygfotogen och
flygbensin. Som skäl anför kommittén därvid bl.a. Chicagokonventionen från år
1944, som reglerar bl.a. inrättandet av Internationella civila
luftfartsorganisationen, ICAO (International Civil Aviation Organization). Den
organisationen har bl. a. till uppgift att fast-

85

ställa normer och
rekommendationer i form av bihang (annex) till Chica- Prop. 1989/90: 50 gokonventionen
för att säkerställa största möjliga likformighet i fråga om författningar m.m.
hos medlemsländerna. Medlemsländerna har förbundit sig att följa dessa bihang.
På äkatteområdet har ICAO 1966 utfärdat ICAO's Policies on taxation in the Field
of International Air Transport. Av delta följer att en nationell särbeskattning
av utrikesflyget utan övriga medlemsstaters medgivande inte får förekomma. Att
endast beskatta inrikesflyget kan leda till ändrade konkurrensförhållanden och
att inrikesflyget i högre grad än som sker i dag börjar tanka utomlands.
Flygfotogen och flygbensin bör behandlas likformigt när det gäller
punktbeskattning och mervärdebeskattning. Mot bakgrund av att dessa bränslen
inte bör beläggas med bränsle- eller bensinskatt anser jag att övervägande
skäl talar för att flygfotogen och flygbensin även bör undantas från
mervärdebeskattning.

Kommitténs
förslag att avdragsrätlen för mervärdeskatt på bensin skall vara avskuren i
vissa fall behandlas i avsnitt 4.5 Försäljningsskatten på motorfordon, m, m.

En
konsekvens av att mervärdeskatt införs på energi är att ävenftärrvär-me kommer
att omfattas av mervärdeskatt. Mervärdeskatten kommer alt tas ut direkt på Qärrvärmeavgiften,
som motsvaras av både fasta och rörliga produktionskostnader. Delta innebär att
även verkens kapital- och lönekostnader, som i vissa fall utgör en stor del av
avgiften, mervärdeskattebeläggs.

Statens
energiverk har nyligen på regeringens uppdrag analyserat fjärrvärmens
ekonomiska situation i dagens läge och efTekterna av en skatteomläggning i
enlighet med förslaget från dels KIS och dels miljöavgiftsutredningen.

Av
rapporten framgår att mervärdeskatt på energi i kombination med sänkta
punktskatter med 30% på olja, naturgas och gasol innebär en försämring av ett
genomsnittligt fjärrvärmeverks konkurrenskraft. Del framkommer vidare att ett
skatte- och avgiftssystem i enlighet med miljöavgiftsutredningens förslag
innebär att konkurrensförhållandet mellan fjärrvärme och enskild uppvärmning
blir ungefär detsamma som i dag. Fjärrvärme bör därför, i avvaktan på atl en
samordnad reform på energiskatteområdet görs, undantas från mervärdeskatt.
Undantaget bör gälla till utgången av år 1990.

Såsom
inledningsvis nämnts innebär mina förslag i denna del endast ett första steg av
en reformering av energiområdet där mervärdeskatten tillsammans med miljördaterade
pålagor kan förväntas ingå som betydelsefulla inslag i energiskattesystemet.

Del
nu behandlade förslaget kräver en ändring av 8 § 4 och anvisningarna till 2
och 8 §§ ML. Undantaget för fjärrvärmen bör tas in i övergångsbestämmelserna.

86

4.2.4 Punktskatter på
energi

Prop.
1989/90:50

Mitt förslag: Alla
punktskatter utom skatten på elkraft och bensin behålls på dagens skattenivå.
Skatten på elkraft sänks generellt med 2 öre per kilowattimme. Hämtöver sänks
skatten på elkraft för hushållsförbrukning i vissa kommuner. Bensinskatten höjs
med 34 öre per liter för blyfri bensin och 38 öre per liter för annan bensin.

KIS:s
förslag: Kommittén har föreslagit all punktskatterna reduceras med 30 %, med
undantag för skatten på bensin och kol samt den särskilda skatten på elkraft
från vattenkraftverk och kärnkraftverk.

Remissinstanserna:
Ett fåtal av de remissinstanser som yttrat sig i denna dd anser att dagens
punktskatter är nödvändiga för att slyreflFekten skall kunna behållas och
tillstyrker förslaget. Andra remissinstanser vill slopa punktskatterna eller
modifiera dem. En del anser att punktskatterna bör slopas och ersättas av
miljöavgifter. Några anser att statsverkets behov av skatteintäkter kan
tillgodoses med höjd mervärdeskatt. Som lämpliga för högre skattesatser nämns
bensin, lätt eldningsolja och eventuellt elkraft.

En
del remissinstanser har delvis förståelse för att punktskatterna behålls tills
vidare, men vill alt de anpassas till vad som gäller inom EG. En EG-anpassning
är ett vanligt andrahandskrav hos de remissinstanser som i första hand vill att
punktskatterna slopas. Några remissinstanser vill att skatten på elkraft
slopas.

Skälen för mitt förslag:
Jag anser att energibeskattningen även i fortsättningen bör fungera som ett
energi- och miljöpolitiskt styrmedel. Mervärdeskattens förmåga att styra den
totala energikonsumtionen är begränsad, eftersom skatten endast träffar den slutlige
förbmkaren och inte industrins eller andra mervärdeskattskyldigas förbrukning
av insatsvaror. En begränsning av avdragsrätten, som är en tänkbar möjlighet,
skulle också leda till kumulativa effekter, som i princip bör undvikas.

Eftersom
mervärdeskatt med en enhetlig skattesats inte kan fungera som styrmedel måste
andra skatter eller avgifter användas som instmment för att åstadkomma en från
energi- och miljöpolitisk synpunkt önskvärd styrning av förbrukningen.

Dagens punktskatter är
utformade på gmndval av såväl energi- och miljöpolitiska som statsfinansiella
skäl. Under år 1989 förväntas skatteintäkterna på energiområdet uppgå till ca
36 miljarder kr. Att införa ett mervärdeskattesystem utan punktskatter skulle
ge kraftigt minskade skatteintäkter. 1 detta skede, då en del av den
omfattande skattereformen skall genomföras, måste punktskatterna, i avvaktan på
atl etl samordnat förslag läggs på energiområdet, bibehållas av främst
statsfinansiella skäl. Att enbart mervärdeskaltebdägga energiområdet skulle
dessutom leda lill en mycket kraftig omfördelning av skattebelastningen från
näringslivet till främst hushållen. De slutliga förbrukarna som inte är
mervärdeskattskyldiga, dvs. hushållen, oflfentlig verksamhet m. m., skulle få
betala mervärdeskatt på sina inköp av energivaror och energitjänster medan de
som är mervärdeskattskyldiga, dvs. större delen av näringslivet, inte skulle behö-

87

va betala sådan skatt.
Även detta talar emot en renodlad mervärdebeskatt- Prop. 1989/90:50 ning.

I
fråga om skatten på bensin vill jag anföra följande. Skatten på bensin tas ut
enligt lagen om bensinskatt med 2,58 kr. per liter för blyfri bensin och 2,78
kr. per liter för annan bensin. Bensin anses som blyfri om blyhalten är högst
0,013 gram per liter vid 15° C. Dessutom tas en särskild skatt ut för bensin
enligt lagen om särskild skall för oljeprodukter och kol med 6 öre per liter.

KIS
har föreslagit atl dagens bensinskattenivå behålls. Miljöavgiftsutredningen
har föreslagit en höjning av pålagoma på bensin. Höjningen, exkl.
mervärdeskatt, föreslås bli 34 öre per liter för blyfri bensin och 38 öre per
liter för annan bensin. Förslaget innebär att skatteskillnaden mellan blyfri
och annan bensin ökar från 20 till 24 öre per liter.

Miljöavgiftsutredningens
förslag är för närvarande föremål för remissbehandling. Jag anser dock alt
framför allt miljöskäl talar för att redan nu öka skattebelastningen på bensin
och alt det bör ske i nivå med vad miljöavgiftsutredningen föreslagit, dvs. en
höjning med 34 öre per liter för blyfri bensin och 38 öre per liter för annan
bensin. Detta kan ske genom en höjning av bensinskatten lill 2,92 kr. per liter
för blyfri bensin och lill 3,16 kr. per liter för annan bensin. Detta innebär
med dagens bensinpris, när också mervärdeskatt tas ut på bensin, atl den
sammanlagda skatthöjningen blir ca 1,45 kr. per liter för blyfri bensin och ca
1,55 kr. för annan bensin.

Förslaget
i denna del föranleder ändringar i 2 § lagen om bensinskatt.

I
fråga om skatten på elkraft vill jag anföra följande. Skatten tas för närvarande
ut med 7 öre per kilowattimme för förbmkning i industriell verksamhet. För
övrig förbmkning är skatten regionalt differentierad och tas ut med antingen
8,2 eller 9,2 öre per kilowattimme.

Den
lägre skattesatsen 8,2 öre per kilowattimme gäller för förbmkning inom följande
kommuner:

Norrbottens
län samtliga kommuner

Västerbottens
län samtliga kommuner

Jämtlands län samtliga kommuner

Västernorrlands
län Sollefteå, Ange och Örnsköldsvik

Gävleborgs
län Ljusdal

Kopparbergs
län Malung, Mora, Orsa och Älvdalen

Värmlands
län Torsby

Skatten
på elkraft höjdes den 1 juli 1989 med 2 öre per kilowattimme. Mervärdeskatt på
energi leder initialt lill att konsumenter med elvärme får en större
skattehöjning än om motsvarande uppvärmning sker med eldningsolja. Mot denna bakgmnd
bör skatten på elkraft sänkas med 2 öre per kilowattimme.

För
industrin, som kan lyfta av ingående mervärdeskatt, innebär sänk

ningen av skatten på elkraft lättnader. Jag vill dock framhålla att industrin

trots detta och de skattenedsättningar som nu finns, måste intensifiera

ansträngningarna atl uppnå en ökad efTektivitel i användningen av elener

gi. 88

De nu föreslagna ändringama
avseende mervärdeskatten på energi och bensinskattehöjningen innebär för
hushållen i de nordliga delarna av landet en förhållandevis kraftig
skattehöjning. För att mildra denna effekt bör hushållen i de delar av landet
som redan i dag har en lägre energiskatt på elkraft få en ytterligare sänkning
av elskatten med 4 öre per kilowattimme, vilket ger om mervärdeskatten inräknas
en sänkning med ca 5 öre per kilowattimme. Totalt blir skatten på elkraft för
dessa hushåll då ca 6 öre lägre per kilowattimme än för hushållen i övriga
delar av landet. Av praktiska skäl får sänkningen omfatta all annan förbmkning
än den industriella.

Detta
förslag föranleder ändring i 14 § lagen om allmän energiskatt.

Prop.
1989/90:50

4.2.5
Kilometerskatten

Mitt förslag:
Kilometerskatten för personbilar höjs så atl den samlade beskattningen av
bensin- resp. dieseldrivna personbilar blir lika stor.

Skälen
för mitt förslag: Kilometerskatt las enligt vägtrafikskatlelagen (1988:327) ul
för dieseldrivna personbilar, bussar, lastbilar och vissa tyngre släpvagnar.
Skatten beräknas efter körd vägsträcka, och kan sägas vara ett komplement till bränslebeskattningsreglema.
Vid tidigare mer betydande höjningar av bensinskatten har även kilometerskatten
för de dieseldrivna fordonen ändrats, så att en rättvis nivå för beskattningen
av olika fordon kunnat bibehållas. Det är i huvudsak när det gäller personbilarna
som denna aspekt är viktig, eftersom beskattningen av bensin- resp. dieseldrivna
personbilar bör vara utformad så att skatten per körd vägsträcka är lika hög
för resp. kategori.

De
förslag jag tidigare lämnat innebär att bensinskatten höjs med 34 öre per liter
(oblyad) resp. 38 öre per liter (blyad) bensin. Förslaget om atl införa
mervärdeskatt innebär dämtöver en skattehöjning om 1,10—1,20 kr. per liter,
eller tillsammans ca 1,45 resp. ca 1,55 kr. per liter för oblyad resp. blyad
bensin. Mervärdeskattebeläggningen innebär samtidigt att priset på dieselolja
stiger med drygt 80 öre per liter.

Vid bedömning av vilken kilometerskatlehöjni.ng
som nu är lämplig bör följande beaktas. Kilometerskatten höjdes senast den 1
april 1988, samtidigt med en höjning av bensinskatten. Bensinskatten har
därefter inte höjts, medan energiskatten på dieselolja har höjts vid två
tillfällen, den 1 juli 1988 med 20 öre per liter och den 1 juli 1989 med 10 öre
per liter. Dessa tidigare skattehöjningar på dieseloljan bör föranleda att
kilometerskatten för personbilama nu höjs mindre än vad annars skulle blivit
fallet.. Jag förordar att kilometerskatten räknas upp med belopp som motsvarar en
ökad drivmedelskostnad om ca 40 öre per liter. Detta innebär all
kilometerskatten för de lättaste personbilarna ökar med 25 öre per mil. Förslaget
föranleder ändringar i bilaga 2 till vägtrafikskattelagen.

Jag
anser inte att det nu finns skäl att höja kilometerskatten för lastbilar eller
andra tunga fordon.

89

4.2.6 Ikraftträdande
och statsfinansiella effekter

Skattehöjningen
på bensin bör träda i kraft så snart som möjligt efter riksdagens beslut. Del
kan ske den 1 januari 1990. För att ge de skattskyldiga och beskaltningsmyndigheterna
skälig tid att förbereda den nya beskattningen i övrigt på energiområdet inkl.
den ändrade kilometerskatlen föreslårjag att dessa ändringar träder i kraft
först den 1 mars 1990. 1 övergångsbestämmelserna bör tas in en bestämmelse om
att mervärdeskatt inte skall tas ut för fjärrvärme under år 1990.

Förslagen om mervärdeskatt
på energi och sänkt energiskatt på elektricitet innebär sammantaget att
statens intäkter för år 1990 kan beräknas öka med ca 7,0 miljarder kr. Den
höjda bensinskatten innebär, tillsammans med höjningen av kilometerskatten för
personbilar, att skatteintäkterna för 1990 beräknas öka med 2,1 miljarder kr.

Prop.
1989/90:50

4.3 Mervärdeskatt på vatten, avloppsrening och sophämtning

Mitt förslag:
Mervärdeskatt skall tas ut vid tillhandahållande av vatten samt för tjänster
avseende avloppsrening och sophämtning.

KIS:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt eller lämnat förslaget utan
erinran. Företrädare för bostadssektom avstyrker dock förslaget och framhåller
att det medför ökade boendekostnader.

Skälen för mitt förslag:
Nu gällande bestämmelser i ML innebär att tillhandahållande av vatten från
vattenverk samt tjänster som avser transport i samband med renhållning samt
omhändertagande och förstöring av vara är undantagna från skatteplikt.

Vid ML:s tillkomst undantogs
vatten från vattenverk från skatteplikt medan avloppsrening inte upptogs som en
skattepliktig tjänst. I den proposition som låg till gmnd för ML, angavs
skälet härtill vara att det energiskallebdagda området ställdes utanför det
skattepliktiga området och atl tekniska skäl talade för atl även vallen från
vallenverk samt avloppsrening skulle vara skattefritt (prop. 1968:100 s. 109).
Genom lagändring 1979 infördes s.k. teknisk skattskyldighet för rening av
avloppsvatten (prop. 1978/79:141, SkU 52, SFS 1979:304).

Med omhändertagande och
förstöring avses enligt gällande bestämmelser även omhändertagande av sopor
och avfall samt rening av avloppsvatten. Transport i samband med renhållning
innefattar också bortforsling av sopor, avfall eller liknande från fastighet
enligt avtal som inte endast gäller tillfälligt transportuppdrag. Även
snöröjning har ansetts utgöra transport i samband med renhållning. Undantaget
för dessa tjänster är av kvalificerat slag, vilket innebär atl avdrag medges
för ingående mervärdeskatt, trots att utgående skatt inte skall redovisas.
Denna tekniska skattskyldighet har genom en bestämmelse i punkt 1 åttonde
stycket av anvisningarna till 2 §

90

ML,
utvidgats till att också gälla kommunal verksamhet av detta slag för Prop.
1989/90:50 eget behov.

De
här behandlade verksamhetema utgör en naturlig del i ett generdh och enhetligt
mervärdeskattesystem. Bärande skäl kan enligt min mening inte anföras mot att i
ett sådant mervärdeskattesystem även inordna tillhandahållande av vatten samt
tjänster avseende avloppsrening och sophämtning under skatteplikten.

De
aktuella verksamhetema - med undantag för tillhandahållande av vatten — medför
i dag teknisk skattskyldighet och samtliga som yrkesmässigt tillhandahåller
tjänster av detta slag är därför redan med i mervärdeskattesystemet. Med
hänsyn härtill torde — i avvaktan på etl genomförande av kommitténs förslag i
dess helhet — en lidigardäggning av förslaget i denna del inte medföra några
tekniska svårigheter. Inte heller kan vid ell införande redan nu av skatteplikt
för tillhandahållande av vatten några betydande svårigheter bedömas uppstå. Förändringama
bör därför träda i krafl den 1 januari 1990.

Genom
utformningen av de nuvarande bestämmelserna belastas den kommunala verksamheten
i fråga om avloppsrening och sophantering inte av ingående mervärdeskatt till
den del den avser eget behov. För att komma till rätta med brister i
konkurrensneutraliteten såvitt avser kommunal upphandling och egenregiverksamhet
för egna behov, har KIS föreslagit att kommunema skall medges generellt avdrag
för ingående mervärdeskatt oavsett om den verksamhet förvärvet avser medför
skattskyldighet eller inte. Kommunkollektivet skall sedan gemensamt till
staten erlägga ett belopp som i princip motsvarar summan av vad staten tidigare
utbetalat som kompensation för ingående skatt i verksamheter som inte medför
skattskyldighet.

I
avvaktan på att en sådan ordning införs och för att undvika de problem som
regelmässigt uppkommer vid blandad verksamhet, saknas skäl att betrakta
kommunal avloppsrening och sophantering lill den del den avser eget behov som
annat än yrkesmässig. Detsamma gäller för tillhandahållande av vatten i
kommunal regi. Inte heller finns det enligt min mening skäl att övergångsvis utlagsbeskalla
kommunerna när vatten tas i anspråk eller avloppsrening eller sophämtning
utförs för eget behov trots att verksamheten räknas som yrkesmässig.

Det
nu aktuella förslaget kräver ändringar i 2, 8 och 11 §§ ML samt punkt 1 och 2
av anvisningama lill 2 § ML och anvisningarna till 11 § ML.

De
nya reglema innebär att skatteintäkterna ökar med ca 1,2 miljarder kr.

91

4.4
Mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster

Prop.
1989/90:50

Mitt förslag: De
särskilda reduceringsreglerna för serverings- och hotelltjänster slopas.
Skattskyldigheten utvidgas till att också omfatta tillhandahållande av kost åt
personal.

KIS:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran. Företrädare för
branschen och turistnäringen har dock avstyrkt forslaget. Som skäl härför
anförs dels att förslaget innebär en kosl-nadsfördyring för konsumenterna och
därmed en risk för minskad efterfrågan och sänkt lönsamhet, dels att förslaget
kan medföra negativa verkningar för bytesbalansen och för turistnäringarna.

Skälen för mitt förslag:
Enligt nu gällande bestämmelser i 14 § ML utgör beskattningsvärdet vid tillhandahåJlande
av serveringstjänster och vid mmsuthyrning 60 % av vederlaget. En motsvarande
reduceringsregel för serveringstjänster fanns i förordningen (1957:507) om
allmän vam-skatt som föregick ML. Rumsuthyrning omfattades inte av den allmänna
varuskatten. Reduceringsreglerna för serverings- och mmsuthyrnings-tjänster
infördes i ML utan någon kommentar (prop. 1968:100 s.87 f.). Som motiv till
reduceringsregeln i förordningen om allmän vamskalt angavs en önskan att
utjämna skattebelastningen mellan å ena sidan serveringsvaror och å andra
sidan motsvarande mängd måltidsdryck och färdiglagad mat inköpt i livsmedelsafiar.
Reduceringen log alltså sikte på den del av priset som avsåg den egentliga
serveringstjänsten.

Tillämpningen av
reduceringsreglerna i fråga om serveringstjänster har inte varit problemfri.
RSV föreslog 1985 i en rapport bl.a. att reduceringsreglerna för serveringstjänster
skulle slopas (RSV Rapport 1985:4). 1 rapporten pekade verket på svårigheterna
att avgöra och kontrollera om ML:s krav på servering var uppfyllda och om
uppdelningen av omsättningen på servering och varuförsäljning var korrekt. Vid
remissbehandlingen anfördes emellertid bl. a. att ett slopande av reduceringsreglerna
för servering skulle medföra att blandad verksamhet uppkom i hotellrörelser med
servering och att prisnivån skulle stiga med 10 %. Rapporten föranledde inget
förslag till lagstiftning (prop. 1985/86:47 s. 42 f.).

För all uppnå konkurrens-
och konsumtionsneutralitet har kommittén föreslagit en generell och enhetlig
mervärdeskatt som träffar i princip all yrkesmässig omsättning. Vid en sådan
mervärdebeskattning saknas enligt kommittén skäl att bibehålla
reduceringsreglerna för serverings- och hotelltjänster. Jag delar denna
uppfattning och anser att ifrågavarande tjänster bör beskattas som annan
konsumtion.

Samtliga som yrkesmässigt
tillhandahåller serverings- och hotelltjänster är redan nu skattskyldiga och
med i mervärdeskattesystemel. Med hänsyn härtill torde — i avvaktan på ett
genomförande av kommitténs förslag i dess helhet — en lidigardäggning av
förslaget i denna dd inte medföra några tekniska problem. Inte hdler i övrigt
kan bärande skäl anföras mot

92

en lidigardäggning.
Förändringarna i denna del bör därför träda i kraft den 1 januari 1990.

Enligt nu gällande
bestämmelser räknas tillhandahållande av kost åt personal som yrkesmässig
verksamhet endast när det sker i serveringsrörelse. Tillhandahållande av
serveringstjänster åt egen personal i renodlade personalserveringar är således
inte skattepliktigt. Om en skattskyldig arbetsgivare på detta sätt tillhandahåller
serveringstjänster föreligger avdragsrätt endast för ingående skatt som
belöper på i huvudsak inventarier medan ingående skatt på livsmedel och andra förbmkningsvaror
faller utanför avdragsrätten. En arbetsgivare vars verksamhet i övrigt inte medför
skattskyldighet saknar helt rätt till avdrag för ingående skatt som avser hans
personalservering.

Kommittén har anfört att
ett slopande av reduceringsreglerna för serveringstjänster medför att
konkurrenssituationen mellan fristående serveringar och personalrestauranger
förändras och att de nuvarande reglerna avseende personalserveringar därför bör
slopas. Förslaget innebär att tillhandahållande av serveringstjänster åt den
egna personalen medför skattskyldighet enligt ML:s allmänna bestämmelser om yrkesmässighel.

För subjekt med i övrigt
skattefri verksamhet har kommittén av praktiska och administrativa skäl
föreslagit alt skattskyldigheten skall begränsas till sådana fall då saluvärdet
av den tillhandahållna kosten för beskattningsåret överstiger 30000 kr. Jag
delar denna uppfattning och föreslår därför atl också tillhandahållande av kost
åt personal i annan verksamhet än serveringsrörelse skall anses som
yrkesmässig verksamhet. Den begränsning som kommittén föreslagit i fråga om
skattskyldighet vid tillhandahållanden till mindre värde motsvaras av den gräns
på 30000 kr. som nu gäller för redovisningsskyldighetens inträde.

Den föreslagna ändringen
innebär att del i viss utsträckning tillkommer nya skattskyldiga. Jag förordar
med hänsyn härtill att förändringarna i denna del inte skall träda i kraft
förrän den 1 mars 1990. Härigenom kan RSV, länsskattemyndigheterna och berörda
skattskyldiga få skälig tid till förberedelser före ikraftträdandet.

Det
nu aktuella förslaget kräver ändringar i 14 och 17 §§ samt i punkt 1 av
anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 10 § ML.

De
nya reglerna medför ökade skatteintäkter om ca 1,5 miljarder kr.

Prop.
1989/90:50

4.5 Försäljningsskatten på motorfordon, m. m.

Mitt förslag:
Försäljningsskatt skall tas ut för lastbilar med skåpkarosseri och för bussar,
om totalvikten är högst 3 500 kg. Den särskilda förhöjningen av skatten för
fordon med tjänstevikt överstigande 1 600 kg slopas. Viktgränsen 3 500 kg skall
gälla även avseende rätlen till avdrag för mervärdeskatt vid anskaffning av
lastbil med skåpkarosseri eller buss. Även när del gäller skrotningspremie och skrotningsavgift
föreslås viktgränsen 3 500 kg gälla.

KIS:s förslag:
Överensstämmer med mitt förslag. Kommittén har dess-

93

utom
föreslagit att rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt avseende Prop.
1989/90:50 hyres- och driftskostnader för nu aktuella fordon slopas.

Remissinstanserna:
Förslaget, såvitt gäller försäljningsskatten, har i huvudsak tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Det har påpekats att det kan finnas skäl att låta
beskattningen omfatta även lastbilar med flak. Förslaget till skärpta regler
för avdragsrätt när det gäller mervärdeskatten har rönt kritik, särskilt det
föreslagna avdragsförbudet för driftskostnader. Flera remissinstanser förordar atl
avdragsförbudet ersätts med en uttagsbeskattning eller någon form av
schablonmässig begränsning.

Skälen
för mitt förslag: Försäljningsskatt enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon tas ut för personbilar och motorcyklar, men dessutom för vissa
lastbilar och bussar. Principen kan därvid sägas vara alt sådana lätta
lastbilar och bussar som från användningssynpunkt är jämförbara med personbilar
omfattas av skatten. Lätta lastbilar med skåpkarosseri samt lätta bussar
beskattas därför, men endast om totalvikten är högst 3000 kg. Denna
gränsdragning avviker från vad som gäller enligt trafikförfallningarna, där
gränsen mellan lätt och tung lastbil går vid totalviklen 3 500 kg. Lätt lastbil
jämställs i trafik- och körkortshänseende i huvudsak med personbil, medan andra
regler gäller för de tyngre fordonen.

Utredningen
har konstaterat atl försäljningen av lätta lastbilar med skåpkarosseri med tolalvikt
strax över skattepliktsgränsen 3000 kg ökat mycket kraftigt på senare lid. Deissa
fordon har blivit mycket populära som ersättare för personbilar. De är numera
ofta utmstade så att de i komforthänseende är fullt jämförbara med eller
överträffar vanliga personbilar. Fordonen används till stor del eller
huvudsakligen på samma sätt som personbilar. Sannolikt har friheten från
försäljningsskatt saml förmånliga mervärdeskatte- och förmånsbeskallningsregler
väsentligt bidragit till fordonstypens popularitet.

Med
hänsyn till den tekniska utvecklingen och det kraftigt ändrade inköpsmönstret
och användningsområdet för dessa fordon bör skattefri-helsgränsen höjas till 3
500 kg. En naturlig gränsdragning jämfört med annan lagstiftning uppnås därvid.
Några sakliga skäl för att undanta denna typ av fordon från beskattningen finns
enligt min mening inte. Nuvarande gränsdragning leder dessutom till ett
betydande skallebortfall. Förslaget föranleder ändringar i 4 § lagen om
försäljningsskatt på motorfordon.

Det
har ifrågasatts om försäljningsskatten inte också borde omfatta lätta lastbilar
med flak. Även på delta område har den tekniska utvecklingen lett fram lill all
fordonen i många avseenden är jämförbara med personbilar. Skaltefriheten kan
leda lill atl denna typ av fordon väljs i stället för personbilar. Det finns
också vissa definitions- och kontrollmässiga problem med all ha olika
skatteregler för lastbilar med resp. utan skåpkarosseri. Jag är emellertid inte
beredd att för närvarande lägga fram ett förslag om beskattning av
flaklastbilarna. Frågan har visst samband med vilka regler som bör gälla i
mervärdeskattehänseende. Jag återkommer till detta i det följande.

Försäljningsskatten
beräknas med ett visst belopp per kg tjänstevikt. För

fordon med tjänstevikt överstigande 1 600 kg tillkommer emellertid också 94

ett
tillägg, som uppgår till 800 kr. för varje fullt femtiotal kg över 1 600 kg. Prop.
1989/90:50 Tillägget har syftat till att få en bättre relation mellan pris och
försäljningsskatt för de tyngsta fordonen. Numera är det emellertid endast en
ytterst liten del av personbilama som är så tunga att de träffas av den extra skatten.
Tillägget kommer därför i huvudsak att träffa de fordon för vilka
försäljningsskatt nu föreslås införd. Jag anser mot denna bakgmnd att det, som
kommittén föreslår, är skäligt att tilläggsbeloppet nu slopas.

Bestämmelsema
om skrotningspremie och skrotningsavgift i bilskrotningslagen (1975:343) är
kopplade lill skatlepliktsreglema i försäljnings-skattelagen. Skrolningsavgiften
uppbärs i samband med försäljningsskatten, och samma viktgränser gäller.
Viktgränsen 3 500 kg bör införas även i fråga om skrotningsavgiften och
skrotningspremien. Detta föranleder ändringar i 4 § bilskrotningslagen. Samråd
har i denna fråga skett med chefen för miljö- och energidepartementet.

Gränsdragningen
mellan skattepliktiga resp. inte skattepliktiga fordon vad gäller
försäljningsskatten har motsvarighet i mervärdeskattereglema. Enligt 18 § ML
råder förbud för skattskyldig att i mervärdeskattedeklara-lion dra av ingående
mervärdeskatt som belöper på anskaffning av personbil eller motorcykel, i
andra fall än då den skaltskyldiges verksamhet beslår i yrkesmässig återförsäljning
eller uthyming av sådana fordon. Enligt anvisningarna till 2 § ML jämställs
därvid med personbil lätt lastbil med skåpkarosseri eller buss, om fordonens tolalvikt
är högst 3000 kg. Avdragsförbudet motiveras av att användningen av dessa fordon
till betydande del avser privat konsumtion som inte bör undantas från mervärdebeskattning.
Även i utländska mervärdeskattesystem är ett sådant avdragsförbud vanligt.

Som
kommittén föreslagit bör viktgränsen 3 500 kg gälla även i förevarande
hänseende. Skälen till en höjning är desamma som de jag tidigare angivit vad
gäller försäljningsskatten. Förslaget föranleder en ändring i anvisningarna
till 2 § ML.

De
nu föreslagna ändringarna beträffande gränsen för försäljningsskatten och
avdragsrätten för ingående skatt bör, för att minska de inte avsedda
skattelättnaderna, träda i kraft snarast möjligt. Den tidigast tänkbara
lidpunkten är den 1 januari 1990. Ändringarna i bilskrotningslagen bör av
tekniska skäl träda i kraft samtidigt.

De
nu föreslagna ändringarna beträffande bilaccisen och mervärdeskatten innebär
ökade skatteinkomster om ca IOO milj. kr.

Kommitténs
förslag atl även införa en avdragsbegränsning, såvitt gäller driftskostnader för
personbilar och därmed likställda fordon, får ses bl. a. mot bakgmnd av
förslaget att införa mervärdeskatt på bensin. Därmed ökar i betydande grad
värdet av avdragsrätten för driftskostnader. Eftersom en betydande del av
driftskostnaderna avser privat bilanvändning i form av s. k. förmånsbilar m. m.,
är del enligt min mening otillfredsställande att någon mervärdebeskattning
inte sker. En ordning bör tillskapas så att denna privata konsumtion kan mervärdeskatlebdäggas.

Att
införa ett generellt avdragsförbud för driftskostnaderna innebär

emellertid vissa problem. De kumulativa effekterna kan bli betydande.

Kommittén har av den anledningen också föreslagit att avdragsförbudet 95

inte skulle gälla yrkesmässig
återförsäljning, uthyming eller personbeford- Prop. 1989/90:50 ran. Betydande kumulativa
effekter kan emellertid uppkomma även på andra områden. Det skulle därför
enligt min mening vara att föredra om mervärdebeskattningen i dessa fall kunde
rikta in sig endast mot privat användning av fordonen. Detta skulle kunna ske
genom en uttagsbeskattning för privat utnyttjande av personbilar och andra
fordon. Jag är inte beredd att nu lägga fram ett förslag om utformningen av en
sådan uttagsbeskattning, eftersom frågan behöver beredas ytterligare. Enligt
min mening finns det dessutom skäl alt överväga en uttagsbeskattning när del
gäller privat utnyttjande även av andra anläggningstillgångar än personbil hos mervärdeskattskyldig.
Jag avser att återkomma med förslag i dessa frågor, och lägger därför inte nu
fram något förslag om avdragsbegränsningar när det gäller driftskostnadema.

5 Särskilda åtgärder för pensionärer och Studerande m. m.

Liksom
enligt RINK:s förslag finansieras de sänkta inkomstskaltema år

1990 i
betydande utsträckning genom ökade indirekta skatter. Vid frånva

ro av särskilda åtgärder skulle en betydande del av de skattskyldiga få

automatisk kompensation för denna finansiering. Höjda indirekta skatter

höjer nämligen konsumentprisindex och därmed basbeloppet, vilket i sin

tur höjer basbeloppsanknutna förmåner som pensioner och studiemedel.

En sådan automatisk kompensation skulle urholka skattereformens finan

siering och skulle innebära en betydande omfördelning mellan kollektivet

pensionärer och övriga.

RINK
föreslog att en sådan omfördelning skulle undvikas genom införande av en
särskild gmndavgift för utgående pensioner. Förslaget har mötts av omfattande kriiik
vid remissbehandlingen. En vanlig uppfattning som framförts är att skattereglerna
för pensionärer och löntagare skall i största möjliga utsträckning
överensstämma. Jag kan instämma i den kritik som framförts. En särskild gmndavgift
på utgående pensioner bör inte införas. Frågan om pensionärernas
skatteförhållanden får övervägas vidare inom ramen för reformarbetet. Den nyss
nämnda omfördelningen mellan pensionärskollektivet och övriga bör i frånvaro av
gmndavgiften i stället undvikas genom att basbeloppet inte uppräknas med den
extraordinära prisökning som orsakas av skattereformens finansiering som
föreslogs i RINK:s s. k. sidoaltemativ. Statsrådet Lindqvist föreslår att
basbeloppet fr.o.m. den I/I 1991 inte skall räknas upp med hänsyn till den
extraordinära prisökning som orsakas av skaltereformens finansiering år 1990
och

1991 i
form av höjda indirekta skatter, höjd fastighetsskatt och reducerade

räntebidrag. Ett uppdrag kommer att ges till statens pris- och konkur

rensverk att beräkna storleken på denna extraordinära prisökning.

För
löntagare liksom för pensionärer med normala och höga inkomster

balanseras de höjda indirekta skatterna av sänka inkomstskatter. Pensio

närer ulan eller med låg ATP betalar emellertid ingen skatt och får därför 96

inte
heller någon skattdättnad. Statsrådet Lindqvist föreslår att åtgärder Prop.
1989/90: 50 vidtas redan år 1990 inom systemen för pensionstillskott och
kommunalt bostadstillägg, KBT, för de sämst ställda pensionärerna. Frågan om
den framtida utformningen av folkpension och KBT kommer att prövas närmare i
samband med det fortsatta arbetet med skatte- och bidragsregler för pensionärer
fr. o. m. år 1991.

Även
studerande påverkas av de höjda indirekta skatterna 1990 utan att få en
motsvarande sänkning av inkomstskatten. Enligt vad jag har inhämtat kommer
statsrådet Persson atl i dag föreslå regeringen all åtgärder vidtas redan år
1990 även för studerande med studiemedel.

Även
bostadsbidragen för andra än pensionärer bör ses över med anledning av
skattereformen år 1991 och med anledning av de nya taxeringsvärdena år 1990.
Eftersom bostadsbidraget baseras på inkomsterna två år bakåt i tiden blir inkomstefTekterna
av 1990 års taxeringsvärdehöjning beaktade först år 1992. Emellertid får de nya
taxeringsvärdena genomslag i bostads-utgiftema redan genom de
fyllnadsinbetalningar som kan komma att ske vid 1991 års inkomsttaxering. Det
kan därför finnas anledning att överväga humvida en åtgärd behöver vidtas för
år 1991. Följande år beaktas de nya taxeringsvärdena på vanligt sätt i del i
samband med skattereformen reviderade bostadsbidragssystemet.

Jag
har i dessa frågor haft samråd med chefen för bostadsdepartementet samt
statsråden Lindqvist och Persson.

6 Budgeteffekter samt fördelning mellan stat och kommun

Sänkningen
av inkomstskatten år 1990 beräknas ge ett budgetbortfall på 23,4 miljarder kr.
utöver det skattebortfall som skulle uppkommit vid indexreglering av 1989 års
skatteskalor. De förslag som jag tidigare redovisat ger en sammanlagd
budgetförstärkning på 23,8 miljarder kr. fördelad mellan en skärpning av
kapitalbeskattningen med 8,4 miljarder kr., basbreddningar inom inkomstslaget
tjänst med 3,5 miljarder kr. samt höjda indirekta skatter på totalt 11,9
miljarder kr. Budgetförstärkningen utöver skattebortfallet uppgår till 0,4
miljarder kr. och tas i anspråk för finansiering av särskilda åtgärder för
pensionärer och studerande år 1990 med anledning av de höjda indirekta
skatterna.

De
redovisade budgeteflfektema avser utfall för den totala offentliga sektom, dvs.
för staten, kommunerna och socialförsäkringssystemet. Skat-teändringama 1990
och 1991 innebär, om inga särskilda åtgärder vidtas, en betydande omfördelning
mellan stat och kommun eftersom skattesatssänkningen avser statlig
inkomstskatt medan finansieringen genom basbreddningar tillfaller kommunema i
stor utsträckning.

Inkomstskatteulredningen
ansåg att skallereformen bör ge ett balanserat

utfall inte bara för den totala offentliga sektorn utan också i förhållandet

mdlan staten och kommunema. För att uppnå detta mål föreslog utred

ningen slopande av de bidrag som utgår till kommunema med anledning 97

7
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 50

av
avskaffandet av den kommunala garanti- resp. företagsbeskattningen i Prop.
1989/90:50 kombination med en höjning av skatteutjämningsavgiften.

Jag
instämmer i utredningens uppfattning att skattereformen bör ge ett balanserat
utfall även i förhållandet mellan stat och kommun och anser liksom utredningen
att man då bör beakta både förändringen av inkomstskatten och förändringen av
de indirekta skattema. Åtgärder bör således vidtas som upprätthåller balansen
mellan stat och kommun. Detta kan ske genom de metoder som förslås av
utredningen, genom reducering av kommunemas skatteunderlag eller genom annan
förändring som reducerar utbetalningama från staten till kommunema.

Förändringen
av inkomstskatten för år 1990 påverkar emellertid utbetalningen av
skattebelopp lill kommunerna först år 1992 samtidigt som höjningen av de
indirekta skattema år 1990 bedöms få en förhållandevis begränsad effekt för kommunema.
Förslag om särskilda åtgärder för att upprätthålla balansen mellan stat och
kommun kan därför läggas fram vid en senare tidpunkt. Det blir därmed möjligt
att närmare beräkna effekterna för kommunerna av både 1990 och 1991 års
ändringar avseende inkomstskatt och indirekta skatter.

Jag
avser således att senare återkomma med förslag som upprätthåller erforderlig
balans mellan stat och kommun.

7 Företagsbeskattningen

7.1 Allmänt

I
den skattedebatl som förts efter sommaren har intresset koncentrerats till beskattningen
av fysiska personer. Förslaget lill ny företagsbeskattning har inte debatterats
lika intensivt. Delvis hänger detta samman med att me-ningsskiljaktighetema på
detta område varit begränsade och att de frågor där olika uppfattningar
redovisats är ganska tekniska till sin karaktär. De politiska diskussioner som förekoramit
har också i första hand inriktats på individbeskattningen.

Remissutfallet
på URF:s betänkande visar att det finns en bred enighet om att dagens
företagsbeskattning bör ersättas med ett system med lägre skattesats och mer
begränsade reserveringsmöj ligheter. Ett sådant system har flera fördelar. Bl.
a. minskar inlåsningen av kapital samtidigt som mer likvärdiga skattemässiga
villkor kan ges för olika typer av investeringar och finansieringsformer.

Enligt
min mening finns del starka skäl för all ändra företagsbeskattningen i den
riktning som URF angett. Det internationella beroendet är också så starkt att
vi inte under någon längre tid kan ha kvar ett system med en skattesats som är
väsentligt högre än i omvärlden.

Vad
jag nu sagt innebär att jag ansluter mig till de principer som URF:s

betänkande bygger på. Jag ställer mig aUtså bakom en kraftig sänkning av

bolagsskattesatsen kopplad till en betydande begränsning av reserverings-

möjlighetema. En fömtsättning fö'r en sådan sänkning är att investerings-

fondema slopas liksom de generösa reglema för nedskrivning av lager. 98

Beredningen
av URF:s belänkande och remissynpunktema på detta Prop. 1989/90:50 pågår i
finansdepartementet. Jag är för närvarande inte beredd att mer i detalj ta
ställning till URF:s förslag. Min allmänna inställning framgår emellertid av
vad jag nu har sagt. Eftersom reformens inriktning är helt klar finns det också
anledning att pröva om vissa inslag kan genomföras redan före 1992 års taxering.
En sådan delreform skulle bl.a. kunna minska problemen vid övergången till ett
nytt företagsskattesystem.

De
problem som finns i samband med övergången hänger främst samman med den
kraftiga skattesalssänkningen. Den nominella skattesatsen för aktiebolag m.fl.
är för närvarande 52%. Till detta kommer för vissa företag vinstddningsskalt
och - för inkomståret 1989 - särskild vinstskatt. Enligt URF:s förslag sänks
skattesatsen tilf 30%. Det innebär att skattesatsen för många företag mer än
halveras på två år. Det är givet att skattesystemet därmed utsätts för
påfrestningar. Företagen får intresse av att genom olika typer av
bokslutsdispositioner och andra åtgärder skjuta upp beskattningen till en
tidpunkt då den nya skattesatsen gäller.

Företagens
obeskattade reserver är mycket stora. I 1988 års bokslut uppgick de icke-finansidla
förelagens lagerreserver till mellan 90 och 100 miljarder kr. De allmänna
investeringsfonderna var för samma kategori av företag i storleksordningen 25
miljarder kr. Det är vidare väl känt alt förelagen i ökande utsträckning
skaffar sig avskrivningsobjekt i form av kapitalkrävande investeringar i
fartyg, flygplan, tåg m. m.

URF
har föreslagit vissa åtgärder för att motverka skatteplanering inför
övergången. Utredningen föreslår att särskilda spärregler införs mot lageruppbyggnad
och att avdrag för avsättningar till allmän investeringsfond inte skall medges
vid 1991 års taxering. Några särskilda regler för att förebygga att företagen
skaffar sig avskrivningsunderlag har inte föreslagits.

Från
näringslivets sida har riktats invändningar mot förslaget. Kritik framförs mot konstmktionen
av spärregeln mot lageruppbyggnad. Man framhåller vidare att skattebelastningen
vid 1991 års taxering kan öka väsentligt i många fall om URF:s förslag
genomförs. Som ett alternativ framförs möjligheten att koppla en begränsning
av reserveringsmöjligheterna till en sänkning av bolagsskattesatsen.

Enligt
min mening är gmnden till de skisserade problemen till stor del atl den stora
skattesatssänkningen förutsätts ske i ett slag. Det är angeläget att få till
stånd en mjukare övergång. Den från allmän synpunkt bästa lösningen är om ett
steg kan tas redan nu. Fördelarna bör med bred marginal väga upp de olägenheter
som ett ingrepp under löpande år kan innebära. Jag föreslår därför att en
delreform genomförs vid 1990 års taxering (inkomståret 1989).

Mitt
förslag innebär att skattesatsen för aktiebolag m.fl. med räken

skapsår som avslutas den 31 december 1989 eller senare sänks från 52%

till 40%. Parallellt med detta slopas rätten till avdrag för avsättning till

allmän investeringsfond samtidigt som utrymmet för lagernedskrivning

begränsas från 50% till 40%. På motsvarande sätt begränsas avdraget för

avsättning lill resultalutjämningsfond från 20% till 15% av lönekostna

den. 99

Som framgått tidigare
aktualiseras en större skaltesatssänkning för fysiska personer först
inkomståret 1990. Av bl.a. detta skäl är jag inte beredd att nu föreslå några
begränsningar av egen företagarnas reserveringsmöjlig-heter.

I del följande kommer jag
att göra en närmare genomgång av förslaget. Jag inleder med begränsningen av lagernedskrivning
och sänkningen av skattesatsen (avsnitt 7.2). Därefter behandlar jag
investeringsfonderna (avsnitt 7.3). Jag tar även upp frågan om att tidigarelägga
URF:s förslag om att slopa de särskilda reglerna om avskrivning på
skeppskontrakt m. m. och primäravdragen på byggnader (avsiiitt 7.4 och 7.5).
Slutligen redovisas förslagets statsfinansiella effekter (avsnitt 7.6).

Prop.
1989/90:50

7.2 Lagernedskrivning och bolagsskattesatsen

Mitt
förslag: Rätten till lagernedskrivning begränsas för aktiebolagen m.fl. från
50% till 40%. Ändringen gäller i fråga om beskattningsår som avslutats den 31
december 1989 eller senare. En begränsning görs också av rätlen till
nedskrivning av fastigheter som utgör lager och av pågående arbeten. På
motsvarande sätt begränsas avsättningarna till resultalutjämningsfond från 20%
till 15% av lönekostnaden.

Bolagsskattesatsen
sänks från 52 % till 40 % för företag med räkenskapsår som avslutals den 31
december 1989 eller senare.

Skälen för mitt förslag: URF
föreslår alt den generella rätten till lagernedskrivning skall slopas. Den skattemässiga
värderingen av lagret skall i fortsättningen kopplas till lägsta värdets
princip (jfr 14 § bokföringslagen, 1976:125). Avdrag för inkurans medges
schablonmässigt genom att lagret altemaiivi får tas upp till 95% av det totala
anskaffningsvärdet. Supplementärreglerna 1 och II avskaffas
liksom rätten till nedskrivning för prisfallsrisk. Vidare avskaffas rätten atl
göra avsättning till resultatutjämningsfond. Rätten till nedskrivning av lager
av fastigheter föreslås också slopad medan värdet av pågående arbeten till fast
pris i fortsättningen får tas upp till lägst 95 % av nedlagda direkta
kostnader. Bankers och andra kreditinstituts reserveringsmöjligheter begränsas
på liknande sätt.

Remissinstansernas
inställning till förslaget om begränsning av nedskrivningsrätten på lager m. m.
kan sammanfattas med alt förslaget i stort accepteras. Jag har i det föregående
redovisat skälen för en begränsning av utrymmet för lagernedskrivning från 50% till
40%. 1 det följande behandlas hur övriga nedskrivningsregler bör påverkas av
att rätten till lagernedskrivning enligt huvudregeln ändras.

Minskningen av den vanliga
lagernedskrivningen från 50% lill 40% bör naturligtvis slå igenom helt
vid.tillämpningen av supplemenlärregel 1. Del är vidare motiverat att begränsa uti7mmet
för lagernedskrivningen från nuvarande 35% till 30% när nedskrivningen
kombineras med avsättning till resultatutjämningsfond. Reserveringsutrymmet för
resultalutjämningsfond bör begränsas från 20% till 15 %.

100

För lager av fastigheter
och liknande tillgångar bör på motsvarande sätt Prop. 1989/90: 50 nedskrivningsrällen
begränsas till 10% eller till 5% om förelaget samtidigt gjort avsättning till
resultatutjämningsfond. För värdet av pågående arbeten till fast pris bör
också nedskrivning med 10% gälla.

Det
kan givetvis ifrågasättas om inte ett första steg mot införandet av ett basbreddat
skattesystem med låga skattesatser borde kompletteras med lagregler som
begränsar kreditinstitutens rätt till lagernedskrivning. Dessa företags
skattebelastning har tidigare varit mycket låg. Under senare år har den bilden
förändrats markant, främst på grund av vinstdelningsskatten och för år 1989 den
särskilda vinstskatten. Med hänsyn härtill och till de tekniska svårigheter som
är förenade med ett sådant lagstiftningsingripande bör nuvarande reglering
tills vidare behållas.

Egenföretagare
som inte får del av sänkningen av bolagsskatten bör inte träffas av
begränsningen av rätlen lill lagernedskrivning. Detta innebär att någon ändring
av lagernedskrivningsreglerna i anvisningama till 41 § KL inte bör göras. De
föreslagna ändringarna bör i stället tas in i en särskild lag. Sänkningen av bolagsskallesatsen
innebär att alla företag som beskattas som aktiebolag får skattesatsen sänkt
från 52% lill 40%. Med hänsyn till det samband som råder mellan en
familjestiftelse och de fysiska personer som stiftelsen syftar lill att
tillgodose bör familjestiftelser inte omfattas av skattesatssänkningen. Inte hdler
livförsäkringsanstalter bör få sänkt bolagsskatt, såvitt avser
försäkringsrörelsen.

Förslaget
föranleder ändringar i 10 a § SIL.

Ändringen
av bolagsskattesatsen medför vidare en följdändring i lagen (1983:1086) om
vinstdelningsskatt (VDL). Den inkomstskatt som belöper på visst år är
avdragsgill vid beräkningen av vinstdelningsunderlaget för samma år. Avdraget
är i 3 § VDL uttryckligen angivet till 52% av företagets beskattningsbara
inkomst. En justering bör nu göras till 40%.

Den
statliga inkomstskatten för bl. a. aktiebolagen består av bolagsskatt, vinstdelningsskatt
och — för inkomståret 1989 — särskild vinstskatl. Den föreslagna ändringen kan
leda till att vinstddningsskatlen (och den särskilda vinstskatten) höjs.
Höjningen kompenseras av sänkningen av bolagsskatten. Det totala skatteuttaget
för enskilda företag av bolagsskatt, vinstdelningsskatt och särskild
vinstskatt ökar inte. Enligt min mening innebär förslaget inte att statlig
inkomstskatt kommer att tas ut i vidare mån än som följer av redan gällande
föreskrifterom skattskyldighet.

Övergångsbestämmelserna
bör utformas efter förebild av övergångsbestämmelserna vid 1985 års taxering
då en begränsning av lagemedskriv-ningen gjordes samtidigt som den statliga
bolagsskattesatsen sänktes (SFS 1983:983-984). Det innebär att företag vars
räkenskapsår avslutats den 31 december 1989 och senare får sänkt skattesals. De
ändrade nedskrivningsreglerna tillämpas i fråga om beskattningsår som
avslutals vid motsvarande lidpunkt.

101

8 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 50

7.3
Allmän investeringsfond, m. m.

Prop. 1989/90:50

Mitt förslag: Rätt
till avdrag för avsättning till allmän investeringsfond avskaffas för företag
med bokslut per den 31 december 1989 eller senare. Om regeringen senast den 9
november 1989 beslutat om tillstånd att ta i anspråk framtida avsättningar
föreligger rätt lill avdrag för sådana avsättningar för företag som omfattas av
tillståndet. För belopp som avsatts efter 1989 års taxering höjs tillägget då fonden
återförs till beskattning från 20% av beloppet till 70%.

Skälen
för mitt förslag: Ett system med investeringsfonder har funnits i över 50 år.
Nu gällande lagstiftning, lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,
infördes i samband med den senaste större översynen av företagsbeskattningen.

De
allmänna investeringsfonderna kan användas av aktiebolag, ekonomiska
föreningar, sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter. En avsättning till
allmän investeringsfond redovisas hos företaget som en bokslutsdisposition och
minskar årets redovisade vinst.

En
avsättning till allmän investeringsfond är avdragsgill vid beräkning av såväl
beskattningsbar inkomst som underlag för vinstdelningsskatt i den mån
avsättningen inte överstiger hälften av årets vinst före skatt och avsättningen
(vid den särskilda vinstskatlen är endast hälften av det avsalta beloppet
avdragsgillt).

Fonden kan utnyttjas efter
tillstånd från statens industriverk eller regeringen. Vid ianspråktagande
enligt reglerna för den s. k. fria sektorn krävs inget tillstånd.
Investeringsfonden skall återföras till beskattning i vissa fall. Det gäller
bl. a. vid otillåtet ianspråktagande och vid överlåtelse eller pantsättning av
kontomedel.

Somjag tidigare anfört
(avsnitt 7.1) bör förslaget att slopa investeringsfondssystemet genomföras. Av
tekniska skäl bör lagen upphävas först i samband med den slutliga utformningen
av reformen. Den begränsning av möjligheterna att göra avsättning till allmän
investeringsfond som bör gälla redan vid 1990 års taxering får ske genom
ändring i gällande lag. Begränsningen bör avse förelag med räkenskapsår som
avslutas den 31 december 1989 eller senare. Det innebär att företag med
räkenskapsår som avslutats före den 31 december 1989 har rätt till avdrag vid
1990 års taxering för avsättning till allmän investeringsfond.

Regeringen har gett några
företag tillstånd att ta i anspråk framlida avsättningar till allmän
investeringsfond. Det gäller avsättningar som skall göras vid 1990, 1991 och
1992 års taxering. Del är fråga om drygt tio företag varav fyra har tillstånd
som avser 1991 och 1992 års taxering.

Det
rör sig alltså om ett mycket begränsat antal fall där regeringen ansett det
särskilt angeläget att en investering kommer till stånd. Det får anses rimligt
att dessa företag får möjlighet all fullfölja sina investeringsplaner i linje
med tidigare gällande fömtsättningar. Jag föreslår därför all en övergångsregel
införs som innebär att äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas för
företag som omfattas av tillstånd att ta i anspråk avsättningar

102

som
görs vid 1990 års taxering och senare. Detta innebär inte någon rätt att få
avdrag för andra avsättningar än dem som avses i resp. tillstånd. Undantaget
avser tillstånd som beslutats den 9 november 1989 eller tidigare.

I de fall ett
dispensbeslut avser en längre investeringsperiod finns inte sällan behov av att
komplettera det urspmngliga beslutet. Det sker i form av ett s. k.
ändringsbeslut. Ett sådant beslut kan avse tillstånd att överföra en investeringsfond
mellan företag inom koncemen. Enligt den föreslagna övergångsregeln skall även
dessa beslut beaktas vid prövningen om rätt till avdrag för en avsättning
föreligger. Inom en koncern skall man alltså ha möjlighet att göra avsättning till
allmän investeringsfond i den omfattning som krävs för att del urspmngliga
beslutet och ändringsbeslutet skall kunna utnyttjas.

När en allmän
investeringsfond återförs till beskattning utgår ett tillägg på 20% av
beloppet. URF föreslår att för belopp som avsatts vid 1990 års taxering skall
tillägget höjas till 50% fr.o. m. 1992 års taxering. Syftet med det höjda
tillägget är att motverka alt företag skulle göra en fondavsättning i det
nuvarande systemet för att sedan omedelbart återföra fonden till beskattning i
det nya systemet.

Inga
invändningar har framförts mot behovet av en sådan regel. En höjning bör göras
även om avsättningama lill allmän investeringsfond drastiskt kommer att minska till
följd av förslaget om slopad avdragsrält för vissa förelag. Enligt min mening
är emellertid en höjning till 50% inte tillräcklig för att nå syftet med
åtgärden. Tillägget bör sättas till 70% och avse belopp som avsatts vid 1990
års taxering eller — i de undantagsfall där det är aktuellt - 1991 års taxering.

För redan gjorda
avsättningar gäller de riktlinjer som regeringen ger i frisläppsförordningen.
Fonder avsatta i bokslut till ledning för 1989 och tidigare års taxeringar har
hittills varit frisläppta för investeringar i de regionalpolitiska stödområdena
t. o. m. mars 1990 och för miljöförbättrande investeringar i helalandet t.o. m.
mars 1991. Regeringen har denna dag beslutat att förlänga invesleringsperioden
för dessa avsättningar med ytterligare ett år. Det nya frisläppet omfattar
emellertid inte avsättningar i bokslut till ledning för 1990 års taxering.

Prop. 1989/90:50

7.4 Kontraktsavskrivning

Mitt förslag: Den
särskilda avdragsrätten för avskrivning på skeppskontrakt och kontrakt på
luftfartyg avskaffas. 1 fråga om skriftliga avtal som träffats senast den 13
november 1989 behålls den särskilda avdragsrätten vid 1990 och 1991 års
taxeringar.

URF:s
förslag: Samnia som mitt bortsett från ikraftträdandet.

Remissinstanserna:
Förslaget bemöts positivt eller lämnas utan erinran. Sveriges Fiskares
Riksförbund riktar kritik mot förslaget och påtalar likviditetsproblem till
följd av att det kan gå lång tid mellan kontraktsskrivning

103

och leverans. Man
framhåller att yrkesfiskarnas köp av fiskefartyg kom- Prop. 1989/90:50 mer
att styras av skatlelagstiftningen och inte av branschens förhållanden.

Skälen
för mitt förslag: Enligt de allmänna reglerna i punkt 2 sista stycket av anvisningama
lill 41 § KL kan under vissa fömtsättningar avdrag för inventarier medges redan
på kontraktssladiet. 1 princip fömtsätts atl en värdenedgång har skett.
Medgivet avdrag skall minska anskaffningsvärdet med motsvarande belopp och
värdeminskningsavdrag beräknas alltså på det reducerade beloppet.

Utöver
de allmänna reglema finns särskilda bestämmelser om avskrivning på kontrakt
avseende skepp och luftfartyg. Dessa regler får tillämpas oavsett om det i det
individuella fallet föreligger någon värdenedgång eller ej. Reglerna finns i
lagen (1966:172) om avskrivning på skeppskontrakt m.m.

Enligt
nu gällande bestämmelser medges avdrag för avskrivning på ej fullgjorda
köpekontrakt generellt med totalt högst 30% av det avtalade priset. Avdragsrätten
gäller skattskyldiga som bedriver rederirörelse, yrkesmässigt fiske resp.
luftfartsrörelse. Lagstiftningen innehåller regler av skatteflyktshindrande
karaktär vid bl.a. överlåtelse av kontrakt, skepp eller luftfartyg samt vid
utflyttning.

Som
motiv för de särskilda bestämmelserna om rätt till avskrivning på kontrakt
avseende skepp och luftfartyg har anförts bl. a. att förhållandena inom rederi-
och luftfartsnäringarna är särpräglade. Investeringarnas storlek i förening
med den långa tid som förflyter mellan beställning och leverans ställer mycket
stora krav på företagens finansiella styrka. Reglerna om konlraktsavskrivning
ger företagen ökade möjligheter lill resultat-utjämning. Vad gäller
fartygspriserna reagerar dessa kraftigt även på små förändringar i balansen
mellan utbudet och efterfrågan på fraktmarknaden.

Som
påpekas av URF utgör en generell avskrivningsrätt redan på kon

traktsstadiet — ulan en därtill kopplad värdeminskning — ett tveksamt

inslag i ett basbreddat system. Till följd av utvecklingen mot en avreglerad

kreditmarknad kan inte längre finansiella skäl anföras som motiv till att

avskrivningsreglema skall behållas. Jag delar därför URF:s uppfattning att

möjligheten till kontraktsavskrivning bör slopas. ,

Reglema
om kontraktsavskrivning kan utnyttjas av företag som vill

minska sina skattepliktiga inkomster. Aktiviteten på detta område kan

förväntas öka ytterligare när del står klart att bolagsskattesatsen kommer

att sänkas kraftigt. Från allmän synpunkt är det inte önskvärt att övergång

en till etl nytt skattesystem driver fram en artificiell efterfrågan på kon

trakt avseende skepp och luftfan.yg. Jag föreslår därför att dessa regler .

avskaffas redan nu. ■ ,

De
skäl som jag redovisat för mitt ställningstagande utgör enligt min mening
anledning att med tillämpning av undantagsbestämmelsen i 2 kap. 10 § andra
stycket regeringsformen avskaffa avdragsrätten för den särskilda
kontraktsavskrivningen med verkan i fråga om avtal som träffas efter dagen för
propositionens avlämnande, dvs. efter den 13,november 1989.

Lagen
föreslås upphöra att gälla vid utgången av år 1989. Den upphävda .

.104

lagen skall dock alltjämt
tillämpas vid 1990 och 1991 års taxeringar såvitt avser skriftliga avtal som
träffats före den 14 november 1989.

Har avdrag medgetts enligt
den upphävda lagen bör 2 § lagen tillämpas även vid senare taxeringar. Det
gäller här konsekvenser av bl.a. avyttring av kontrakt eller fartyg resp.
luftfartyg eller utflyttning.

Prop.
1989/90:50

7.5 Primäravdrag

Mitt
förslag: Rätten till primäravdrag på byggnader avskaffas med verkan fr.o. m.
beskattningsår som påbörjas efter den 31 december 1989.

URF:s
förslag: Primäravdraget föreslås avskaffat för byggnad eller byggnadsdel som
färdigställts efter ikraftträdandet den 1 juli 1990.

Remissinstanserna:
Förslaget har lämnats utan erinran av de flesta remissinstansema. Från några
håll godtas förslaget med förbehåll atl del åriiga värdeminskningsavdraget
höjs. Sveriges Fastighetsägareförbund avstyrker förslaget.

Skälen
för mitt förslag: Värdeminskningsavdrag för byggnader bestäms med hänsyn till
byggnadens antagna användningstid. När det gäller rörelsebyggnader är de
årliga avdragen 2 - 5 % av anskaffningsvärdet (RSV Dt 1974:30). Vidare medges -
inom avskrivningsplanen - primäravdrag med 2% per år under de fem första
beskattningsåren efter färdigställandet. Dessa regler får också tillämpas för
en fastighet som redovisas i inkomstslaget annan fastighet i den mån
fastigheten används för rörelseändamål e. d. Reglema om primäravdrag gäller
också i inkomstslaget jordbmksfastighei.

Jag
har inte anledning att i det här sammanhanget ta ställning till utformningen i
stort av avdragsreglema för byggnader. Frågan om primäravdragen bör dock kunna
avgöras för sig. Enligt min mening talar övervägande skäl för att
primäravdragen avskaffas redan nu.

URF:s förslag innebär
alt rätten till primäravdrag behålls i fråga om byggnader och byggnadsdelar som
färdigställs före den 1 juli 1990. Jag anser att övergångsbestämmelsema bör
utformas mer restriktivt. Någon koppling bör inte göras till tidpunkten för
färdigställandet. I stället bör primäravdragen avskaffas generellt med verkan —
såvitt avser företag med kalenderår som räkenskapsår — fr.o.m. 1991 års
taxering.

7.6
Statsfinansiella effekter

För
inkomståren 1989—1990 sammantagna är den föreslagna omläggningen av
företagsbeskattningen statsfinansidlt neutral i förhållande lill en situation
med oförändrade skatteregler. Begränsningen av lagernedskrivning m. m. ger i
kombination med övriga ålgärder ett ökat skatteuttag på ca 2 miljarder kr. för
inkomståret 1989. Detta balanseras dock av minskat skatteuttag i samma
storleksordning för inkomståret 1990.

105

8
Tillfälligt obligatoriskt sparande

Prop. 1989/90:50

Mitt
förslag: Personer för vilka sparbeloppet, enligt det tillfälliga obligatoriska
sparandet, för inkomståret 1990 skulle understiga 1000 kr., skall inte erlägga
något sparbdopp.

Sparbdopp
för inkomståret 1989 som understiger 300 kr. skall återbetalas senast i juni
1990.

Skälen
för mitt förslag: Lagen (1989:474) om tillfälligt sparande trädde i kraft den 1
juli 1989 och innebär alt tillfälligt sparande skall äga rum under tiden
september 1989 —december 1990. Av finansutskottels betänkande om den ekonomiska
politiken (1988/89:FiU30) framgåratt syftet med del tillfälliga sparandet är
att minska utrymmet för konsumtion och dämpa tendenserna till en ökad
inflation. I belänkandet framhöll utskottet att undantagen från sparandet bör
vara få för att det skall ge en tillräcklig effekt och vara så förddningspolitiskt
neutralt som möjligt. Sparskyldigheten enligt lagen gäller därför i stort sett
alla som måste betala skatt. Staten, kommuner och landstingskommuner undantogs
dock från sparskyldigheten.

Jag
gör själv samma bedömning som utskottet och riksdagen har gjort. Behovet av
ekonomiska åtstramningsåtgärder kvarstår och skäl till att göra få undanlag
från sparskyldigheten gäller därför i och för sig alltjämt.

Beräkningar som har gjorts
inom finansdepartementet visar emellertid att personer för vilka sparbeloppet
1990 skulle uppgå till endast ett lägre belopp, kan undantas från sparandel
utan att detta äventyrar den önskade åtstramningseffekten med sparandet. Med etl
lägre sparbdopp avses här ett belopp som understiger 1 000 kr. Detta svarar mot
en årsinkomst om drygt 100000 kr. Om personer med ett lägre sparbdopp än 1000
kr. undantas från sparskyldigheten, minskar det totala sparandet under 1990
enligt beräkningarna med endast omkring 1,2 miljarder kr. att jämföras med att
det totala sparandet för 1990 med oförändrade regler kan uppskattas till
omkring 11 miljarder kr. Minskningen är inte större än att den kan antas ha
endast en mindre betydelse för den ekonomiska åtstramningen i stort. På antalet
sparande blir effekten däremot mer betydande. Bl.a. slipper mer än hälften av
ålderspensionärerna all spara under 1990. Att undanta dessa pensionärer och
övriga personer med ett sparbdopp som understiger 1000 kr. från sparskyldigheten,
medför dessutom att sparandet får en mer tilltalande förddningspolitisk
profil.

Denna ändring i
omfattningen av sparskyldigheten bör beaktas redan vid betalningen av
preliminär skatt, bl. a. genom utformningen av 1990 års skattetabeller. Vid
utbetalning av lön e.d. bör arbetsgivaren inte göra avdrag för sparande om
avdraget för preliminär A-skatt inte svarar mot ett sparbdopp som räknat för
hela året uppgår till minst 1 000 kr. Som exempel kan nämnas det fallet att skatteavdrag
skall göras med 2 500 kr. på en månadslön. Sparbeloppet kan då i och för sig
beräknas till (3% på 2 500 kr. =) 75 kr. Eftersom sparbeloppet räknat för hela
året kan beräknas till

106

endast (12x75 =) 900 kr.
och således understiger 1000 kr. skall emellertid inget sparavdrag göras.

Samma
principer bör gälla även vid debitering av B-skatt.

Vad gäller sparandet för
1989 kan man av naturliga skäl inte på samma sätt undanta personer vars
sparande uppgår till endast låga belopp. Del är emellertid möjligt att för
dessa fall i stället återbetala sparandet långt tidigare än i april 1992 som
för närvarande fömtsätts i lagen. Från riksskatteverket har jag inhämtat att
del finns tekniska och praktiska möjligheter till återbetalning under juni
1990. Jag föreslår därför att sparande för 1989 som understiger visst belopp
skall återbetalas senast den 30 juni 1990. Med hänsyn till att detta sparande
omfattar fyra månader bör återbetalningen avse fall där sparbeloppet
understiger 300 kr.

Förslaget
föranleder ändringar i 2 —4 §§ lagen om tillfälligt sparande.

Prop.
1989/90:50

9 Särskilda åtgärder för förberedelsearbetet inför 1992
års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter

Mitt förslag: Den
som under andra året före taxeringsåret äger lantbmksenhet, som helt eller
delvis förvärvats under tiden den 1 juli 1987 — 31 december 1990, är efter anmaning
av länsskattemyndighet skyldig att lämna de uppgifter som behövs till ledning
inför allmän fastighetstaxering.

Skälen för mitt förslag: 1
19 kap. faslighetslaxeringslagen (1979:1152), ETL, finns bestämmelser angående
de förberedande åtgärder som behövs inför allmän fastighetstaxering. År 1986
infördes i kapitlet en ny bestämmelse, 8 §, bl.a. av innebörd att länsskattemyndighel
gavs möjlighet att inhämta uppgifter om hyror från den som förvärvat hyreshus-
resp. industrienhet sedan föregående allmänna fastighetstaxering, AFT, av
sådana enheter ( prop. 1985/86:160, SkU 44, rskr. 284, SFS 1986:258). Uppgifterna
ansågs nödvändiga för att få erforderligt underlag till en rättvis och riktig
taxering.

Inför 1990 års AFT av
småhusenheter ändrades taxeringsbestämmelserna i vissa avseenden, bl.a. vad
gäller standardklassificeringen av dessa enheter. Av den anledningen behövdes ytteriigare
statistiskt material för att på etl rättvisande sätt konstruera värdetabellerna
för småhus. Ett förtida uppgiftsinsamlande från ägare till småhusenheterna
möjliggjordes genom att den nämnda paragrafen år 1988 utvidgades till att också
gälla småhusenheterna (prop. 1987/88:164, SkU 41, rskr. 317, SFS 1988:544).

Beträffande
lantbruksenheterna skall en allmän fastighetstaxering ske år 1992. Det
taxeringsvärde som då åsatts skall motsvara 75% av marknadsvärdet.
Marknadsvärdet bestäms därvid med hänsyn till det genomsnittliga prisläget
under år 1990. Provvärdering av lantbruksenheterna kommer att göras under år
1991. Prov värderingen görs bl. a. med ledning av fastig-

107

hetsförsäljningar i orten,
dvs. med inhämtat ortsprismaterial. Enligt vad jag har erfarit har emellertid ortsprismaterialet
försämrats sedan föregående AFT år 1981 vad gäller redovisningen av relevanta
klassindelningsdata. De nämnda bristerna uppges bestå i bl.a. osäkra uppgifter
om arealer, virkesförråd, slutavverkningsbar skog, eventuella rotpostköp m. m.
I princip föreligger det ett behov av fastighetsprismaterial för jämförelser
av marknadsvärden inom värdeområden under hela perioden efter 1981 års AFT. Med
anledning av att jordförvärvslagen (1979:230) ändrats den 1 juli 1987 avseende prisprövningsregdn
m.m. torde emellertid enbart förvärv efter detta datum vara relevanta under fömtsättning
att ett tillräckligt antal jämförelseobjekt kan erhållas. Arbetet med
modellkonstruktion, inställning av värderingsmodellen och provvärdering lorde
dock kunna genomföras med hjälp av ca 14000 representativa köp, om ett förtida
uppgiftsinsamlande sker för förvärv under perioden den 1 juli 1987 — 31 december
1990. Mina överväganden grundar sig på det samråd jag i dessa delar haft med
skatteförvaltningen.

Jag
föreslår mot bakgmnd av del anförda en förtida uppgiftsinsamling för
lantbruksenheterna liknande de som företogs inför AFT-88 resp. AFT-90. En
bestämmelse härom bör kunna intas i 19 kap. 8 § ETL som ett nytt femte stycke
av innebörd att den som under andra året före taxeringsåret äger lantbruksenhet
som helt eller delvis förvärvats under tiden den 1 juli 1987 — 31 december 1990
är skyldig att lämna de uppgifter som behövs efter anmaning av
länsskattemyndighet. För att insamlingen skall kunna påbörjas under våren 1990
bör regeln träda i krafl den 1 januari 1990.

Prop.
1989/90:50

10 Särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar
m. fl.

Mitt förslag: En
lag om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl.
införs. Enligt denna är sådan förening, efter anmaning av länsskattemyndighet,
skyldig att lämna uppgifter om de lägenhetsförsäljningar i föreningens
fastigheter som förekommit under åren 1988 och 1989. Uppgifterna skall avse
uppgifter om köpet, taxeringsenheten samt byjnads- och lägenhetsdala.

Bakgrunden till mitt
förslag: Den 8 juni i år tillkallade regeringen en särskild utredare med
uppdrag alt utreda hur ett syslem för taxering och beskattning av bostadsrätlslägenheter
och bostadsrättsföreningar skall utformas. Utredningen har antagit namnet Bostadsrättsvärderingskommit-tén
(BVK). I denna del kan uppdraget ses som en fortsättning på den del av RINK:s
arbete som rör bostadsbeskattningen. RINK konstaterade nämligen bl. a. att
avsaknaden av rättvisande skattevärden inom bostadsrättssektorn är ett hinder
för reformarbetet i den delen.

I direktiven till BVK
(Dir. 1989:27) betonas att del gmndläggande problemet, såvitt gäller laxeringen
inom bostadsrättssektom, är att det

108

saknas en självständig värderingsmoddl
för såväl bostadsrätter som flerfamiljshus ägda av bostadsrättsföreningar. Det
ingår därför i uppdraget att lämna förslag till hur en sådan modell skall vara
utformad. Direktiven lämnar däremot öppet hur de särskilda värden som därvid
framkommer skall användas vid inkomsttaxeringen. Det framhålls dock att vissa i
direktiven närmare angivna omständigheter talar för att den löpande beskattningen
för framtiden alltjämt bör knytas till föreningen och inte till de enskilda
andelama.

Skälen för mitt förslag: 1
en skrivelse till chefen för finansdepartementet hemställer kommittén om att
det genomförs en särskild uppgiftsinsamling från bostadsrättsföreningar och
därmed jämställda. Undersökningen behövs för att den tidigare nämnda
värderingsmodellen skall kunna konstmeras. Det är därvid sambandet mellan
priset och vissa egenskaper hos de enskilda bostadsrätterna som behöver
belysas.

För
egen del finner jag, mot bakgmnd av vad jag tidigare har anfört, att det är
ändamålsenligt med en uppgiftsinsamling av det slag som kommittén hemställt
om. Förfarandet motsvarar vad som redan tillämpas inom fastighetstaxeringen. En
sådan särskild uppgiftsinsamling bör därför komma till stånd.

De fakta som på detta
sätt bör få inhämtas avser uppgifter om köpet, såsom köpetidpunkten,
köpeskillingen, uppgifter om taxeringsenheten, såsom föreningens tillgångar,
låneförhållanden och antal lägenheter, uppgifter om byggnadsdata, såsom
underhåll, fasad, ledningsstammar, tak och övrigt samt slutligen uppgifter om
lägenheten, såsom dess nummer, andel i behållna förmögenheten, gmndavgift,
årsavgift, husets belägenhet, våningsplan, antal mm och boyta eller annan
area. De efterfrågade uppgifterna bör lämpligen ställas upp i ett
frågeformulär på det sätt som kommittén föreslagit. Formuläret bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

De efterfrågade
uppgifterna avses vara sådana som kan besvaras utan att ingående kunskap
införskaffas om varje individuell lägenhet. Del bör därför vara
bostadsrättsföreningen, dvs. dess styrelse, som åläggs att besvara
frågeblanketten. Antalet bostadsrättsföreningar som anmanas bör inte göras
större än som är nödvändigt för att ett tillräckligt material skall erhållas.
Enligt vad jag erfarit behövs ett garanterat utfall om 10000 köp för att
materialet skall vara statistiskt säkert. Ansvaret för att uppgifterna inhämtas
och bearbetas bör ankomma på länsskattemyndigheten.

Del
är angeläget alt det nämnda förfrågningsförfarandet riktas till olika slag av
bostadsrättsföreningar, dvs. såväl organiserade som oorganiserade som s. k.
äkta och oäkta bostadsföretag.

Prop. 1989/90:50

11 Utländska artister

Mitt förslag:
Regeringen får rätt att delegera beslutanderätten i fråga om befrielse från
bevillningsavgift för utländska artister.

Skälen för mitt förslag:
Utomlands bosatta artister som framträder i

109

9 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 50

Sverige
betalar bevillningsavgift enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevill- Prop.
1989/90:50 ningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, BevL.
Bestämmelserna är knutna till ett tillståndsförfarande som regleras i
kungörelsen (1913:380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller
medverka i offentlig föreställning m. m. i Sverige. Bestämmelserna innebär i
huvudsak följande.

I
utlandet bosatt fysisk person som medverkar vid offentlig föreställning m. m.
här i landet (utländsk artist) skall betala bevillningsavgift på ersättningen
för framträdandet. Avgiften beräknas på hela bmttoersältningen inkl.
naturaförmåner, kostnadsersättningar och omkostnader som har betalats direkt
av arrangören. Avgiften uppgår till 30% av ersättningen. Anordnaren av
föreställningen ansvarar för att avgiften betalas.

Befrielse
från skyldighet att betala bevillningsavgift föreligger dels för gatumusikanter
och liknande som endast uppbär frivilliga avgifter, dels för deltagare i
idrottstävlingar som har anordnats av en organisation som är ansluten till
Sveriges riksidrotlsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska
kommitté eller som genom särskilt beslut av regeringen förklaras likställd med
dessa. Vidare kan befrielse fås genom särskih beslut av regeringen för visst
framträdande.

Den
som vill engagera en utländsk artist skall ansöka om tillstånd lill föreställningen
e. d. Avgiften skall i princip betalas innan tillstånd meddelas. Om avgiften
utgörs av en andel av intäktema och alltså inte kan beräknas på förhand skall
säkerhet ställas.

Bevillningsavgift
skall också betalas av utomlands bosatt fysisk person eller utländsk juridisk
person som anordnar offentlig föreställning m. m. här i riket (utländsk anordnare).
Avgiften är i detta fall 15% av bmtloin-täklen.

Inkomster
på vilka BevL är tillämplig undantas från kommunal och statlig inkomstskatt.
Detta gäller även vid befrielse från avgift. Av betydelse i sammanhanget är
naturligtvis också bestämmelsema i de dubbelbeskattningsavtal som Sverige
slutit med andra länder.

År
1985 tillsattes en kommitté med uppdrag att göra en översyn av beskattningen av
utländska artister m. fl. Kommittén, som antog namnet artistbeskallningsmmittén,
lade den 28 febmari 1989 fram belänkandet (SOU 1989:9) Särskild inkomstskatt
för utländska artister m. fl.

I
betänkandet föreslås att systemet med bevillningsavgift slopas. I stället föreslås
en ny lag om särskild inkomstskatt för utländska artister m. fl. Förslaget
innebär i korthet följande.

Artist,
som inte är kyrkobokförd i Sverige, blir skattskyldig för inkomst

av artistisk verksamhet i Sverige med vissa undantag. Även utländsk

person som tillhandahåller eller arrangerar artistisk verksamhet med ut

ländsk artist här i landet skall beskattas. Förslaget omfattar också utländsk

idrottsman. Från skattepliktig inkomst undantas ersättning för resor och

transporter. Avdrag för kostnader skall medges antingen i form av scha

blonavdrag (30% av skattepliktig inkomst vid betalning till artist eller 50%

vid betalning till artistföretag) eller, efter särskild ansökan, som avdrag för

faktiska kostnader. Särskilda regler skall gälla när artistisk verksamhet

bedrivs i egen regi av utländska artister eller andra utländska personer. j jq

Skattesatsen
i den nya lagen föreslås bli 30% av beskattningsbar inkomst, dvs. den
skattepliktiga inkomsten minskad med kostnadsavdrag.

Länsskattemyndigheten
i Örebro län föreslås bli skattemyndighet för alla ärenden om särskild
inkomstskatt. Skattemyndighetens beslut skall kunna överklagas hos länsrätten i
Örebro län. Möjligheten att genom särskilt beslut av regeringen erhålla
skattebefrielse försvinner.

Förslaget, som remissbehandlats,
har fått ett blandat mottagande och är föremål för överväganden inom
regeringskansliet. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till den
framtida artistbeskattningens utformning finns det dock skäl att ompröva
hanteringen av de nuvarande befrielseärendena. Denna är ofta administrativt
krånglig och betungande. Den materiella prövningen är däremoi i flertalet fall rutinbetonad.
Mot denna bakgmnd anser jag skäl föreligga att låta en annan myndighet än
regeringen handha denna fråga. Uppgiften bör ankomma på RSV. RSV:s beslut bör
inte kunna överklagas. För alt regeringen inte skall betas bestämmanderätten i
politiskt känsliga ärenden eller möjligheten att styra praxis bör RSV dock
kunna överiämna ärenden lill regeringen då särskilda omständigheter föreligger.
Sådana ärenden kan t. ex. röra artister som är politiska flyktingar. De nya
reglerna bör gälla från den 1 april 1990. Regeringens överlämnande av
ifrågavarande uppgift lill RSV liksom möjligheten för RSV att hänskjuta ärende
för avgörande till regeringen får regleras i administrativ ordning.

Mitt
förslag är inte avsett att innebära någon ändring av den praxis som för
närvarande gäller i befrielseärendena. I korthet innebär denna praxis att
befrielse medges vid kulturellt utbyte med annat land. Sökande är i det övervägande
antalet fall den ambassad eller utländska beskickning som representerar
artistens hemland i Sverige. Ansökan görs på begäran av artisten eller
arrangören av den offentliga tillställningen. Ambassadens eller beskickningens
medverkan anses utgöra en garanti för att artisten är representativ för landets
kultur. För artister som är här som t. ex. politiska flyktingar medverkar av
naturliga skäl inte hemlandsambassaden vid ansökan. I dessa fall har
regeringen ändå i vissa fall medgett befrielse. Utländska medborgare som
stadigvarande vistas i Sverige medges inte befrielse. Gränsen bmkar bestämmas till
sex månader. Artister som medverkar med underhållning på restauranger, pubar
och liknande ställen vägras befrielse för dessa uppträdanden. Svenska eller f. d.
svenska medborgare medges inte heller befrielse. Slutligen kan nämnas all
artister som är upptagna på FN:s s. k. "svarta lista" för att de
uppträtt i Sydafrika inte får befrielse.

Prop.
1989/90:50

12 Fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt

Mitt förslag:
Lagen mot skatteflykt ges fortsatt giltighet t. o. m. år 1990.

Skälen för mitt förslag:
Lagstiftningen om en generalklausul mot skatte-

111

flykt, som trädde i kraft
den 1 januari 1981 (SFS 1980:865), har tidsbegränsats för att möjliggöra
fortlöpande utvärderingar av dess tillämpning från rättssäkerhetssynpunkt. Vid
den senaste förlängningen av dess giltighetstid (prop. 1987/88:150, SkU
1987/88:40, rskr. 397, SFS 1988:780) aviserades att en särskild utredare skulle
tillkallas för att se över lagstiftningen. I avvaktan på resultatet av den
utredningens arbete utsträcktes lagens giltighetstid, som då gällde t.o. m. år
1988, ytterligare ett år.

Direktiv till utredningen
utfärdades i oktober 1988 (Dir. 1988:59). Ett betänkande (SOU 1989:81) med
forslag lill ny generalklausul mot skatteflykt har nyligen överlämnats. Under
den tid som kan beräknas åtgå till remissbehandling och övrig beredning av samt
ställningstagande till del nya lagförslaget bör den nuvarande klausulen
alltjämt äga tillämpning. Jag föreslår därför all giltighetstiden för lagen mot
skatteflykt förlängs t. o. m. år 1990.

Prop.
1989/90:50

13 Anställda ombord på utländska fartyg

Mitt förslag: Den
särskilda se;4månadersregeln för sjömän på utländska fartyg ges fortsatt giltigliet
t. o. ni. år 1990.

Skälen för mitt förslag:
Inkomster som åtnjutits under vistelse utomlands och som uppburits vid
anställning hos arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet från fast
driftställe i det land där arbetet utförs, är skattefria om anställningen och visiidsen
utomlands varat minst sex månader och inkomsten belastat driftstället som
omkostnad. Sådan skattefrihet gäller normalt inte vid anställning ombord på
utländskt fartyg. Från denna huvudregel infördes dock genom lagstiftning år
1985 ett tidsbegränsat undantag (prop. 1984/85:175, SkU 59, rskr. 351, SFS
1985:362). Undanlaget tar sikte på ombordanställda på utländska fartyg, vilka
huvudsakligen går i sådan oceanfart som avs£;s i 1 kap. 7 § 8 fartygssäkerhetsförord-ningen
(1988:594), och där anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex
månader hos arbetsgivare, som är en inländsk juridisk person eller en här i
riket bosalt fysisk person. Regeln avsågs gälla enbart taxeringsåren 1986-1988
under vilken lid sjömansbeskattningen förväntades bli omdanad. Till följd av
att det arbetet tagit längre tid i anspråk än beräknat, förlängdes regelns
giltighetstid år 1987 till atl avse även 1989 års taxering, senare också 1990
års taxering.

Arbetet
med att förändra sjömännens beskattning bör kunna slutföras i samband med den
stora inkomslskattereformen, vilken avses träda i tillämpningfr. o. m. 1992 års
taxering. Mot bakgmnd härav är det nödvändigt att föriänga giltighetstiden för
den särskilda sexmånadersregdn för sjömän till att avse också taxeringsåret
1991. Mitt förslag föranleder en ändring i punkt 3 av anvisningarna lill 54 §
KL.

112

14 upprättade lagförslag Prop. 1989/90:50

1
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättals förslag till

1. lag
om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

4. lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

5. lag om särskilda regler för nedskrivning av lager m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

7. lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt
m. m.

8. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

11. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

12. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

14. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

15. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

16. lagom ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande,

17. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

18. lag om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl.,

19. lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter,

20. lagom ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt.

Förslagen
avser i och för sig sådana ämnen beträffande vilka lagrådets yttrande bör
inhämtas. Med hänsyn till lagstiftningens brådskande natur bör emellertid
yttrande från lagrådet inte inhämtas.

15 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslagen.

16 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

113

Förteckning över remissinstanser som avgett Prop. 1989/90:50

yttrande över betänkandet (SOU 1989:33) '

Reformerad inkomstbeskattning

Efter
remiss har yttranden över belänkandet avgetts av riksförsäkringsverket,
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV), plan- och
bostadsverket, statens löne- och pensionsverk, hovrätten över Skåne och
Blekinge, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, riksbanken,
riksgäldskontoret, datainspektionen, konjukturinstitu-let, statens pris- och
konkurrensverk, styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank, styrelsen för Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, Stockholms fondbörs, statens arbetsgivarverk, lantbmksstyrdsen,
skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, statens vatlen-fallsverk,
styrelsen för teknisk utveckling, statskontoret, riksrevisionsverkel.
Aktiefrämjandet, Bilinduslriföreningen, Centralorganisationen SACO/SR,
Entreprenörföreningen, Finansbolagens Förening, Folksam, Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR, Företagareförbundet, Företagens Uppgiftslämnardelegation,
Försäkringsbolaget Pensionsgaranli, ömsesidigt. Försäkringsbolaget SPP,
ömsesidigt, Försäkringsljänstemannaför-bundet. Grossistförbundet Svensk Handel,
HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Kommunernas pensionsanstalt.
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, Kooperationens
Pensionsanstalt, Kooperativa Förbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Landstingsförbundet, Lantbmkarnas Riksförbund (LRF), Motorbranschens Riksförbund,
Motormännens Riksförbund, Mäklarsamfundet, Näringslivets Byggnadsdelegation,
Pensionärernas Riksorganisation, Riksförbundet Vi i Småhus, Småföretagens
Riksorganisation, Sparbankernas Intecknings AB, Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, Stockholms Handelskammare, Stockholms
Optionsmarknad OM Fondkommission AB, Svensk Industriförening, Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen, Svenska
fondhandlareföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
kommunförbundet. Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Svenska Revisorsamfundet
SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges
Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges
Hotell- och Restaurangförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
Jordägareförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Pensionärsförbund,
Sveriges Redareförening, Sveriges Villaägareförbund, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), Värdepapperscentralen VPC AB.

Yttrande
har också inkommit från bl.a. centrala studiestödsnämnden,
glesbygdsdelegationen, konsumentverket/KO, länsstyrelsen i Gotlands län,
länsstyrelsen i Jämtlands län, riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer, socialstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens utlandslöne-nämnd UlN,
statistiska centralbyrån, storstadstrafikkommillén, trafiksäkerhetsverket,
utredningen om förvaltningen av vissa kulturmiljöer, Bu-

114

kowskis-Auktioner,
Dagligvamleverantörers Förbund DLF, Ensamståen- Prop. 1989/90:50 des
Intresseorganisation EIO, Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva.
Fondbolagens Förening, Fögderichefsföreningen, Förbundet Sveriges Handelsrepresentanter
FDH, Förenade Liv, Föreningen Sveriges Upp-bördsschefer. Handelns
Arbetsgivareorganisation, International Air Transport Association, Kommunernas
Försäkringsaktiebolag, Linjeflyg AB, Kooperationens Förhandlingsorganisation,
Naturskyddsföreningen, Pensionsregistreringsinstitutet PRI, Restaurang Kupong IndustriFinans
Service AB, Riksbyggen ekonomisk förening. Rikskuponger AB, Sala Sparbank, Scandinavian
Airlines System SAS, Skattebetalarnas Förening, Sparinstitutens Pensionskassa,
Statspensionärernas Riksförbund och Tidningen Statspensionären, Statsljänstemannaförbundet
ST, Stockholms Universitets Studentkår, Studieförbundet Vuxenskolan, Svensk
Pilotförening SPE, Svenska Industriljänstemannaförbundet SIF, Svenska Lokaltrafikföreningen,
Svenska Pensionärspartiet SvPP, Svenska Pressbyråns Pensionskassa, Svenska
Resebranschens förening. Svenska Teaterförbundet, Svenska Travsportens
Centralförbund, Svenska Galoppsportens Centralförbund och AB Trav och Galopp,
Sveriges Förenade Studentkårer, Sveriges Författarförbund, Sveriges
Riksidrottsförbund, Sveriges Turistråd, Tjänsteförbundet, Teatrarnas
Riksförbund, Umeå Studentkår samt AB Volvo och SAAB-Scania AB.

Sveriges
Föreningsbankers Förbund har fömtom eget yttrande anslutit sig till yttrande
från LRF. Svensk Industriförening och Sveriges industriförbund har åberopat
yttrandet från Näringslivets skattedelegation. Stockholms Handelskammare, SAF,
Svenska Bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund har förutom
eget yttrande åberopat yttrandet från Näringslivets skattedelegation.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
betänkandet (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt m. m.

Yttrande
över betänkandet har avgetts av datainspektionen, kommerskol

legium, överbefälhavaren, försvarets materielverk, socialstyrelsen, telever

ket, statens järnvägar, vägverket, trafiksäkerhetsverket, sjöfartsverket,

luftfartsverket, transportrådet, generaltullstyrelsen, riksskatteverket,

konjunkturinstitutet, ekonomiska rådet, riksantikvarieämbetet och statens

historiska museer, statens kulturråd, skogsstyrelsen, statens jordbmks

nämnd, plan- och bosladsverkei, statskontoret, riksrevisionsverket, statis

tiska centralbyrån, länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens pris- och

konkurrensverk, konsumentverket, statens naturvårdsverk, statens ener

giverk, statens vattenfallsverk, hovrätten över Skåne och Blekinge, kam

marrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, Stockholms fondbörs.

Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Sveriges turistråd, länsstyrelsen i Got

lands län, länsstyrelsen i Jämtlands län, storstadstrafikkommiltén, AB

Svensk Bilprovning, Aktionsgmppen för hundar i samhället, Arbetarnas 115

bildningsförbund.
Bilindustriföreningen, Bygdegårdamas riksförbund, Prop. 1989/90:50

Dagligvamleverantörers förbund. Dalamas Bygdegårdsdistrikt, Elektriska

installatörsorganisationen EIO, Entreprenörföreningen, Finansbolagens

Förening, Folkbildningsförbundet, Folkets Hus riksorganisation. Folkrö

relserådet Hela Sverige skall levai. Föreningen Auktoriserade Revisorer

FAR, Föreningen Svensk Fackpress, Föreningen Sveriges Filmproducen

ter, Föreningen Sveriges uppbördschefer, Förelagareförbundet, Företa

gens Uppgiftslämnardelegation, Försäkringstjänslemannaförbundet,

Grossistförbundet Svensk Handel, HSB:s Riksförbund, Sveriges Husbils-

intressenters riksförbund, Hyresgästemas Riksförbund, Intemational Air

Transport Association, juridiska fakulletsnämnden vid Stockholms uni

versitet, juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, juridiska fakul

tetsstyrelsen vid Uppsala universitet, JUSEK, Kemisk-Tekniska Leveran

törförbundet, Kommittén för alternativmedicin. Konstnärliga och Litterä

ra Yrkesutövares Samarbetsnämnd, Kooperativa Förbundet, Kraftsam,

Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbmkamas Riks

förbund, Länsmuséemas samarbetsråd. Motorbranschens Riksförbund,

Motormännens Riksförbund, Målaremästamas Riksförening och VVS-

entreprenörernas Arbetsgivareförbund, Mäklarsamfundet, Naturskydds

föreningen, Oberoende filmares förbund, Oscarsteatem m.fl.teatrar i

Stockholm, Pensionäremas Riksorganisation, Pelroleumhanddns Riks

förbund, Researrangörsföreningen i Sverige, Riksbyggen, Riksförbundet

Energileverantörema, Scandinavian Airlines System, Sveriges Djur

skyddsföreningars riksförbund, SIF Klubben Sveriges Radio, Småföreta

gens Riksorganisation, Stockholm. Convention Bureau AB, Stockholms

handelskammare. Studieförbundet Vuxenskolan, Svensk Teatemnion,

Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska Bankföreningen, Svenska Bio

energiföreningen, Svenska Bokförläggareföreningen och Föreningen

Svenska Läromedelsproducenter, Svenska Busstrafikförbundet, Svenska

cellulosa- och pappersbmksföreningen. Svenska Djursjukhusföreningen,

Svenska Djurskyddsföreningen, Svenska Elverksföreningen, Svenska

Fotvårdsförbundet, Svenska Frisörföreningen, Svenska Försäkringsbolags

riksförbund. Svenska Gasföreningen, Svenska hamnförbundet. Svenska

Hundklubben, Svenska Inkassoföreningen, Svenska Journalistförbundet,

Svenska Kenndklubben, Svenska kommunförbundet. Svenska kraftverks

föreningen. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Svenska

liftanläggningars organisation. Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska

Nöjesparkers Förening, Svenska Pensionärspartiet, Svenska Petroleum

Institutet, Svenska Resebranschens Förening, Svenska Revisorsamfundet

SRS, Svenska sparbanksföreningen. Svenska Taxiförbundet, Svenska te

aterförbundet. Svenska lidningsutgivareföreningen. Svenska Tonsättares

Intemationella Musikbyrå, Svenska Torvproducentföreningen, Svenska

Travsportens Centralförbund samt Svenska Galoppsportens Centralför

bund och AB Trav och Galopp, Svenska Trädbränsleföreningen, Svenska

Turistföreningen, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen, Svenska

Veckopressens Tidningsutgivareförening, Svenska Venture Capital För

eningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares riksförbund,

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Biografägareförbund, 116

Sveriges
Bostadsrättsföreningars centralorganisation, Sveriges Camping- Prop. 1989/90:50
värdars Riksförbund ek. för., Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund,
Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, Sveriges Fastighetsägareförbund,
Sveriges Film och Videoproducenters förening, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a.,
Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Fri-märkshandlarförbund, Sveriges
Föreningsbankers Förbund, Sveriges Författarförbund, Sveriges Galleriförbund,
Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges
Köpmannaförbund, Sveriges Motorcyklisters centralorganisation, Sveriges
Mynthandlares Förening, Sveriges Närradioförbund, Sveriges Radio AB, Sveriges
redareförening, Sveriges Redovisningskonsulters förbund, Sveriges
Riksidrottsförbund, Sveriges Städentreprenörers förbund, Sveriges
Tandläkarförbund, Sveriges Tvätteriförbund, Sveriges Veterinärförbund, Sveriges
Video-distributörers Förening, Sveriges Villaägareförbund, Swedegas AB, Teat-ramas
Riksförbund, Tjänsteförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation, Vi i Småhus
riksförbund, AB Volvo och Saab-Scania AB, Våra Gårdar, Värmeverksföreningen,
Värmlands Turistråd.

Näringslivets
Byggnadsdelegation, Svensk Industriförening och Sveriges Industriförbund har
åberopat ett yttrande från Näringslivets skattedelegation som upprättats på
uppdrag av Svenska Arbetsgivareföreningen.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
betänkandet (SOU 1989:34) Reformerad företagsbeskattning

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksskatteverket

(RSV), hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrättema i Stockholm

och Göteborg, riksbanken, dalainspektionen, bokföringsnämnden (BFN),

överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), riksförsäkringsverket (RFV),

bankinspektionen, försäkringsinspektionen, styrelsen för Sveriges allmän

na hypoteksbank, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

Stockholms fondbörs, lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens indu

striverk (SIND), styrelsen för teknisk utveckling (STU), riksrevisionsver

ket (RRV), Aktiefrämjandet, Centralorganisationen SACO/SR (SA

CO/SR), Elektriska installatörsorganisationen. Entreprenörföreningen, Fi

nansbolagens Förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR (FAR),

Företagareförbundet, Företagens Uppgiftslämnardelegation, Grossistför

bundet Svensk Handel, HSB:s Riksförbund, Konstnärliga och Litterära

Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Kooperativa Förbundet (KF),

Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbmkarnas Riksförbund (LRF),

Petroleumhandelns riksförbund. Småföretagens Riksorganisation, Statens

Bostadsfinansieringsaktiebolag, Stockholms Handelskammare, Svensk In

dustriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankför

eningen, Svenska fondhandlareföreningen. Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska kommunförbundet. Svenska Revisorsamfundet

SRS, Svenska Samemas Riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, Sve- 117

riges advokatsamfund,
Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges All- Prop. 1989/90:50 männyttiga
Bostadsföretag, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares
Riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges industriförbund,
Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Redareförening,
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Tjänsteförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO) saml Svenska Venture Capital Föreningen.

Yttrande
har också kommit in från riksgäldskontoret, konjunkturinstitutet, statistiska
centralbyrån (SCB), länsstyrelserna i Gotlands och Jämtlands län,
länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens pris- och konkurrensverk (SPK),
Solveig Boren, Elektriska Arbetsgivareföreningen, Folkrörelserådet, Folksam,
Fondbolagens Förening, Fögderichefsföreningen, Försäkringstjänstemannaförbundet,
Handelns Arbetsgivareorganisation (HAO), Handelsbolaget med firma Åhlén &
Åkerlunds förlag. Merkantil Leasing AB, Motorbranschens Riksförbund, Målarmästamas
Riksförening, Naturskyddsföreningen, Näringslivels Byggnadsdelegation, Scandinavian
Airlines System (SAS), Svenska Taxiförbundet, Sveriges Dövas Riksförbund,
Sveriges Författarförbund, Sveriges Riksidrotlsförbund, Sveriges Textilhandlareförbund,
Sveriges Skohandlarförbund, Teatrarnas Riksförbund, VVS-Entreprenörernas
Arbetsgivareförbund samt Östra Blekinge Hembygdsförening.

Sveriges
Föreningsbankers Förbund har fömtom eget yttrande anslutit sig till yttrandet
från LRF. Svensk Industriförening och Sveriges industriförbund har åberopat
ett yttrande från Näringslivets skattedelegation. Stockholms Handelskammare,
SAF, Svenska Bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund har fömtom
eget yttrande åberopat yttrandet från Näringslivets skattedelegation.
Småföretagens Riksorganisation och Sveriges Köpmannaförbund har avgett ett
gemensamt yttrande samt åberopat yttrandet från Näringslivets skatledelegation.
Petroleumhandelns riksförbund har anslutit sig till yttrandet från
Småföretagens Riksorganisation och Sveriges Köpmannaförbund.

Elektriska
Arbetsgivareföreningen, Målaremästarnas Riksförbund och WS-Entreprenöremas
Arbetsgivareförbund har avgett ett gemensamt yttrande. Näringslivets
Byggnadsdelegation har åberopat yttrandet från Näringslivets skattedelegation.
HAO har åberopat yttrandet från SAF. Sveriges Textilhandlareförbund och
Sveriges Skohandlarförbund har avgelt ett gemensamt yttrande.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
betänkandet (SOU 1989:36) Inflationskorrigerad inkomstbeskattning

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkringsver

ket, försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV), Ekonomiska Rådet,

plan- och bostadsverket, statens löne- och pensionsverk, hovrätten över

Skåne och Blekinge, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göte- 118

borg, riksbanken,
riksgäldskontoret, datainspektionen, bokföringsnämn- Prop. 1989/90:50 den (BFN),
överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), centrala studiestödsnämnden,
konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrensverk, styrelsen för
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Stockholms fondbörs, lantbmksstyrelsen,
skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk (SIND), statens vatlenfallsverk,
styrelsen för teknisk utveckling (STU), statskontoret, riksrevisionsverket
(RRV), Aktiefrämjandet, Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR),
Entreprenörföreningen, Finansbolagens Förening, Föreningen Auktoriserade
Revisorer FAR (FAR), Förelagareförbundet, Företagens Uppgiftslämnardelegation,
Försäkrings-Ijänslemannaförbundet, HSB:s Riksförbund, Hyresgästemas Riksförbund,
Kommunemas pensionsanstalt. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd
(KLYS), Kooperationens Pensionsanstalt, Kooperativa Förbundet (KF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbmkamas
Riksförbund (LRF), Motormännens Riksförbund, Mäklarsamfundet, Näringslivets
Byggnadsdelegation, Pensionäremas Riksorganisation, Riksförbundet Vi i Småhus,
Småföretagens Riksorganisation, Sparbankemas Intecknings AB, Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, Stockholms Handelskammare, Svensk
Industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen,
Svenska fondhandlareföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundet.
Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Svenska Revisorsamfundet SRS,
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares
Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges
Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges
Hotell- och Restaurangförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
Jordägareförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges Redovisningskonsulters
Förbund, Sveriges Villaägareförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
samt Värdepapperscentralen VPC AB.

Yttrande
har också kommit in från Teatramas Riksförbund och Sveriges Författarförbund.

Näringslivets
byggnadsdelegation, Stockholms Handelskammare, Svensk Industriförening, SAF,
Svenska Bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges
Föreningsbankers Förbund och Sveriges industriförbund har åberopat yttrande
från Näringslivels skattedelegation.

119

Bostadsrättsvärderingskommittén (BVK) Prop. 1989/90:50

Bilaga 2 Lista
till förfrågningsblankett - försäljningar av bostadsrätlslägenheter.

Frågorna
avser endast sådana försäljningar som har skett till marknadspris. Frågorna
avser inte försäljningar där särskilda omständigheter som släktskap mellan
köpare och säljare, bytestransaktioner osv. har påverkat priset. Frågoma avser
dessutom inte försäljningar där endast en del av bostadsrätten har sålts.

1 Uppgifter om köpet

Tidpunkt
(köpekontraklsdatum) Köpeskilling

2 Taxeringsenhetsdata

-
Taxeringsenhetsnummer (förtr)'cks)

2.1 Läget

- Kommun

-
från FTR (förtrycks)

— Församling

-
från FTR (förtrycks)

- Aktuellt

värdeområde

-
från FTR (förtrycks ej

på
band till LMV)

- Faslighetens

adress

-
från FTR (förtrycks)

2.2 Typ av taxeringsenhet

Svars-ahernativ

- Typkod - från FTR (förtrycks ej

-
på band till LMV) ........

- Yta bostäder - från FTR (förtrycks) ..... m

- Yla lokaler - från FTR (förtrycks) ..... m'

- Bostadsrättsföreningens lån för taxeringsenheten ........

- Bostadsrättsföreningens tillgångar utöver
bostadsrättsfastigheten/erna t.ex. andra fastigheter, värdepapper m.m. ........

- Nybyggnadsår — från FTR (förtrycks) ........

- Om-/lillbyggnadsår - från FTR (förtrycks) ........

- Värdeår - från FTR (förtrycks) ........

- Antal lägenheter i den byggnad som inrymmer den
försålda lägenheten 120

3 Byggnadsdata Prop. 1989/90:50

— Hiss i byggnaden Ja, Nej

— Byggnadens underhåll

— fasad, renoverad efter 1980 Ja, Nej

— stammar, utbytta Ja, Nej

— tak, renoverat eller utbytt efter 1980 Ja,
Nej

4 Lägenhetsdata

— Lägenhetens
nummer och andel i behållen förmögenhet samt grundav

giften för lägenheten och summan av de totala grundavgifterna för

samtliga bostadsrätter enligt föreningens lägenhetsförteckning

4.1 Ekonomiska förutsättningar

— Årsavgift
vid överlåtdsetidpunkten

4.2 Fysiska egenskaper

Svarsalternativ

4.2.1
Belägenhet på fastigheten

- Gathus Ja, Nej

- Gårdshus Ja, Nej

4.2.2
Belägenhet i byggnaden

— Våningsplan (antal trappor)

— Särskilt gott läge

~
sjö- eller havsutsikt Ja, Nej

hörnlägenhet Ja, Nej

4.2.3 Storlek

—
Bostad

— Antal
rum

- Boyta

—
Lokal

— Butiksarea

— Kontorsarea

— Lagerarea

121

4.2.4 övrigt

-
Kök

- Kokvrå/Kokskåp

- Badrum/Duschmm

- Separat WC

- Altan/Balkong

- Terass

- Garage

Ja,
Nej Ja, Nej Ja, Nej Ja, Nej Ja, Nej Ja, Nej Ja, Nej

Prop.
1989/90:50

Innehållsförteckning Prop. 1989/90:50

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Lagförslag........................................................... 4

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde 1989-11-09 62

1 Inledning ....................................................... 62

2 Allmänna synpunkter om skattereformen................ 62

3 Inkomstskatten m.m.......................................... 65

3.1 Skatteskala för år 1990................................. 65

3.2 Justering av beskattningsregler m.m. som följd av
1990 års allmänna fastighetstaxering av småhus.................................................. 67

3.3 Ändrad förmögenhetsbeskattning som följd av 1990
års fastighetstaxering 69

3.4 En neutral beskattning av löneförmåner ........... 70

3.4.1 Inledning ............................................ 70

3.4.2 Bilförmån............................................. 71

3.4.3 Anställdas förvärv av värdepapper .......... . 72

3.5 Ändrad beskattning av kostnadsersättningar .... 76

3.6 Avdrag för kostnad för egen bil i tjänsten ........ . 77

3.7 Fastighetsskatt för hyreshus.......................... 78

3.8 Ändringar i kapitalbeskattningen .................... . 79

3.8.1 Aktievinster m.m...................................
79

3.8.2 Pensionsförsäkringsavdrag ...................... 81

4 Indirekta
skatter ............................................. 82

4.1 Inledning....................................................
82

4.2 Energibeskattningen och vägtrafikbeskattningen 82

4.2.1 Allmänt............................................... . 82

4.2.2 Huvuddragen i nuvarande energibeskattning. 83

4.2.3 Mervärdeskatt på energi ....................... . 85

4.2.4 Punktskatter på energi........................... . 87

4.2.5 Kilometerskatten ................................. . 89

4.2.6 Ikraftträdande och statsfinansiella effekter . 90

4.3 Mervärdeskatt på vatten, avloppsrening och
sophämtning .. 90

4.4 Mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster . 92

4.5 Försäljningsskatten på motorfordon, m.m.......... . 93

5 Särskilda åtgärder för pensionärer och studerande m.m 96

6 Budgeteffekter samt fördelning mellan stat och
kommun 97

7 Företagsbeskattningen ..................................... 98

7.1 Allmänt...................................................... 98

7.2 Lagernedskrivning och bolagsskattesatsen ..... 100

7.3 Allmän investeringsfond, m. m........................ 102

7.4 Kontraktsavskrivning.................................... 103

7.5 Primäravdrag............................................... 105

7.6 Statsfinansiella effekter................................ 105

8 Tillfälligt obligatoriskt sparande........................... 106

9 Särskilda åtgärder för förberedelsearbetet inför
1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbmksenheter.............................................. 107

10 Särskild insamling av uppgifter från
bostadsrättsföreningar m. m.. 108

11 Utländska artister............................................. 109

12 Fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt............ Ill

13 Anställda ombord på utländska fartyg................... 112

14 Upprättade lagförslag........................................ 113

15 Hemställan......... ......................................... 113

16 Beslut .......................................................... 113 123

Bilaga
1 ............................................................. 114

Bilaga 2..............................................................
120

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989